Bet. 1999/2000:NU6

Näringsutskottets betänkande

1999/2000:NU06

Handel med ädelmetallarbeten

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1999/2000

NU6

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1998/99:102 om handel med

ädelmetallarbeten,

dels en motion som väckts med

anledning av propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till en ny

lag om handel med ädelmetallarbeten, som skall

ersätta lagen (1986:985) om handel med

ädelmetallarbeten. Syftet är bl.a. att nå en ökad

anpassning till EG-rättens principer om fri

varurörlighet. Enligt förslaget anpassas den lägsta

tillåtna finhalten för ädelmetallarbeten till vad

som gäller enligt internationell standard. Vidare

kommer namnstämplar från något annat land inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) att

jämställas med svenska namnstämplar utan krav på

registrering i Sverige, om det på ett

tillfredsställande sätt går att identifiera den som

anbringat stämpeln. En motion avstyrks i

sammanhanget.

Propositionen

I proposition 1998/99:102 föreslås att riksdagen

antar förslag till lag om handel med

ädelmetallarbeten.

Lagförslaget återges i bilaga.

Motionen

Den motion som behandlas här är

1998/99:N18 av Harald Bergström m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att verka för krav

på EG-kommissionen om utarbetande av direktiv om

namnstämpling av ädelmetallarbeten i hela EES

avtalsområde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att i lagstiftningen

infoga en bestämmelse om högsta tillåtna nickelhalt

och nickelutsläpp.

Utskottet

Propositionen

Bakgrund

I proposition 1998/99:102 föreslås att riksdagen

antar förslag till lag om handel med

ädelmetallarbeten. Lagen föreslås träda i kraft den

1 januari 2000, samtidigt som den nuvarande lagen

(1986:985) om handel med ädelmetallarbeten upphör

att gälla. Lagförslaget har anmälts till EG-

kommissionen.

Det historiska motivet för lagstiftning på området

var att föremål av ädelmetall kunde användas som

betalningsmedel. Syftet med nuvarande lag, som har

gällt sedan den 1 juli 1988, är främst

konsumentskyddssynpunkter. Genom denna lag sänktes

finhaltskravet för guld från 18 karat till 14 karat

och tillverkaren tilläts att själv stämpla sina

arbeten (prop. 1986/87:8, bet. NU 1986/87:8). Kravet

på statlig kontrollstämpling avskaffades därmed.

Redan på 1970-talet uppmärksammades de

handelshinder som kravet på nationell

kontrollstämpling kunde medföra för den

gränsöverskridande handeln. Ett initiativ av EFTA

resulterade i konventionen om kontroll och märkning

av arbeten av ädel metall, den s.k.

ädelmetallkonventionen från år 1972. Konventionen

infördes i svensk rätt genom förordningen (1975:49)

om gemensam kontrollstämpel m.m. för arbeten av

guld, silver eller platina. Detta innebär att

arbeten som stämplats med den gemensamma

kontrollstämpeln kan säljas i andra länder utan krav

på ytterligare stämpling. Flera av EU:s länder står

emellertid utanför konventionen.

Ädelmetallarbeten av guld eller platina får

marknadsföras i Sverige endast om de är försedda med

finhaltsstämpel samt antingen namnstämpel eller

kontrollstämpel. Kontrollstämpling (i Sverige med

den s.k. kattfoten) och namnstämpling skall göras

genom tillverkarens eller importörens försorg.

Därutöver måste alla som yrkesmässigt tillverkar,

importerar eller säljer ädelmetallarbeten av guld

eller platina, liksom även deras namnstämplar, vara

registrerade hos Sveriges Provnings- och

Forskningsinstitut AB (SP).

Den svenska ädelmetallagstiftningen är inte helt

anpassad till EU, vilket föranledde EG-kommissionen

att under år 1997 inleda en granskning av den

svenska lagstiftningens överensstämmelse med EG-

rätten. I november 1998 överlämnade kommissionen en

formell underrättelse med anmärkning om att vissa

svenska bestämmelser strider mot EG-fördragets

bestämmelser om fri varurörlighet.

På regeringens uppdrag utredde Styrelsen för

ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) den

svenska ädelmetallagstiftningens överensstämmelse

med EG-rätten och lämnade i juni 1998 rapporten EG-

anpassning och genomförande av öppna system i svensk

ädelmetallagstiftning till regeringen. Rapporten,

som också inkluderade lagförslag, har

remissbehandlats. I den fortsatta beredningen har

regeringen inhämtat Lagrådets yttrande över

lagförslaget. Lagrådets synpunkter har beaktats

eller godtagits.

Den svenska ädelmetallagstiftningen och EG-rätten

Enligt EG-rätten skall det råda fri varurörlighet på

den inre marknaden. Handelshindrande nationella

regleringar får endast upprätthållas om det kan

motiveras av hänsyn till allmän moral, ordning eller

säkerhet, skydd för människors och djurs liv och

hälsa samt några ytterligare motiv. I praxis har

även åtgärder som konsumentskydd, miljöskydd m.m.

godtagits av EG-domstolen. Som anpassning till en

EG-dom beslutade riksdagen hösten 1997 om ett

tillägg till 8 § i den nuvarande lagen om handel med

ädelmetallarbeten (prop. 1997/98:1 utg.omr. 24, bet.

1997/98:NU1). Tillägget, som trädde i kraft den 1

januari 1998, innebär att med svensk kontrollstämpel

jämställs kontrollstämpel från ett kontrollorgan i

något annat land inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES) under förutsättning att

organet är oberoende och kontrollen kan bedömas som

likvärdig. Sådan kontrollstämpling från ett

oberoende organ, vilket oftast är utpekat av landets

regering att svara för ädelmetallkontrollen, benämns

tredjepartskontroll.

Det pågår sedan länge ett arbete i Europeiska

unionens råd med att ta fram ett direktiv rörande

handel med ädelmetallarbeten. EG-kommissionens

ursprungliga förslag presenterades år 1993 och har

därefter varit föremål för flera ändringar. För

närvarande är det osäkert om det blir något direktiv

på detta område. Skillnaderna i de olika förslagen

rör huvudsakligen kontroll och stämpling. Från

svensk sida har det framhållits att det inte finns

något behov av direktiv på ädelmetallområdet. Den

svenska positionen har varit att förespråka

frivilliga märkningssystem, styrda av konsumenternas

krav på märkning.

Som nämnts ovan har EG-kommissionen i november 1998

i en formell underrättelse anmärkt mot vissa svenska

bestämmelser.

Förslag

Fortsatt lagstiftning

Enligt regeringens bedömning bör Sverige även i

fortsättningen behålla särregleringen i fråga om

handel med ädelmetallarbeten. Om och när ett EU-

direktiv träder i kraft kommer Sverige att vara

tvunget att införa lagstiftning i enlighet med

direktivet.

Paragrafhänvisningarna i texten nedan avser

regeringens lagförslag i föreliggande proposition.

Behov av EG-anpassning

Regeringens förslag innebär att lagen skall

tillämpas på yrkesmässig tillverkning av och handel

med ädelmetallarbeten (1 §). Dessa definieras som

arbeten av guld, silver eller platina som innehåller

viss finhalt, nämligen för respektive metall

minst 375 tusendelar fint guld,

minst 800 tusendelar fint silver,

minst 850 tusendelar fin platina.

Skälen till de sänkta finhaltskraven är att den nu

gällande lagstiftningens bestämmelser om högre

finhalter (t.ex. 585 tusendelar guld, dvs. 14 karat)

kan få en handelshindrande effekt enligt EG-rätten.

EG-kommissionen har i sin formella underrättelse

angivit att den önskar att Sverige anpassar sina

krav på finhalter till dem som anges i liggande

förslag till direktiv. Den svenska lagstiftningens

syfte är främst konsumentskydd, men regeringen gör

ändå den bedömningen att konsumentskyddsaspekten

inte är tillräckligt bärande skäl för att behålla de

svenska höga finhaltskraven utan möjlighet att godta

arbeten från andra medlemsländer. Kravet på

finhaltsstämpling säkerställer att konsumenten på

ett enkelt sätt kan ta reda på halten ädel metall i

ett arbete.

Lägsta tillåtna finhalt föreslås därför anpassas

till de nivåer som förekommer i både direktivförslag

och gällande ISO-standard 9202, dvs. 375, 800 och

850 tusendelar för respektive guld, silver och

platina.

I propositionen redovisas vidare att

nickelallergier är ett mycket utbrett problem i

samband med användning av ädelmetallarbeten. Som

legeringsmaterial för ett ädelmetallarbete i guld

kan t.ex. koppar, silver, zink, tenn och nickel

förekomma. I denna fråga är hälsoskyddsaspekten mer

framträdande än konsumentskyddsaspekten. Inom EU har

antagits ett s.k. tillnärmningsdirektiv[1] avseende

nickel som avses komma i direkt och långvarig

kontakt med huden. Föreskrifter har meddelats av

Kemikalieinspektionen. Vidare finns det

certifieringsorgan, bl.a. SP, som på kommersiell

grund erbjuder certifiering för frihet från nickel.

Mot denna bakgrund finner regeringen inte för

närvarande skäl att föreslå någon reglering i denna

fråga.

Enligt de nuvarande reglerna tillåts en negativ

avvikelse, dvs. en lägre reell finhalt än vad som är

nominellt angivet för att kompensera oprecisa

mätmetoder. I förslaget till EG-direktiv tillåts

däremot inte negativ avvikelse. Någon ändring

föreslås emellertid inte på denna punkt av

regeringen (1 §).

Den nuvarande lagen om handel med ädelmetallarbeten

föreskriver, som tidigare nämnts, att ett

ädelmetallarbete av guld eller platina skall vara

försett med finhaltsstämpel samt antingen

namnstämpel eller kontrollstämpel. Genom den ändring

av lagen som trädde i kraft den 1 januari 1998

godtas även likvärdig kontrollstämpling utförd av

ett oberoende organ i annat land inom EES.

Namnstämplar på arbeten som saluförs i Sverige skall

vara registrerade hos kontrollorganet, SP. Detta

gäller även för utländska namnstämplar. Innehavaren

av namnstämpel betalar en årlig avgift till SP för

registerhållningen (10 §).

I kommissionens underrättelse har anförts att kravet

på registrering av namnstämplar liksom avgiften

strider mot EG-fördraget, eftersom syftet med

kontrollförfarandet enligt kommissionen kan uppnås

med mindre restriktiva handelsbestämmelser. Enligt

regeringens bedömning fyller emellertid

registerhållningen en funktion ur kontrollsynpunkt.

Den bör därför vara kvar. När det gäller

namnstämplar från något annat land inom EES - på ett

ädelmetallarbete som saluförs i Sverige - bör det

enligt regeringsförslaget vara tillräckligt med

registrering hos offentligt organ i

tillverkningslandet eller någon annan ordning, som

medför att det på ett tillfredsställande sätt går

att identifiera den som stämplat arbetet (5 §).

Detta får även till följd att någon svensk

registreringsavgift inte behöver betalas av

importören.

Öppet system för kontroll

År 1992, i samband med förberedelserna inför EES-

avtalet, fattade riksdagen ett principbeslut om att

Sverige skulle tillämpa s.k. öppna system för

teknisk provning och kontroll (prop. 1991/92:170

bil. 11, bet. 1992/93:EU1). Lagen (1992:1119) om

teknisk kontroll innebär att alla organ som kan visa

att de är kompetenta skall ha rätt att i konkurrens

erbjuda sina tjänster i samband med

kontrollverksamheten. Kompetensbedömning och

fortlöpande tillsyn skall ske genom att organen

ackrediteras för uppgiften av SWEDAC.

Denna princip är emellertid ännu inte genomförd i

fråga om kontroll av ädelmetallarbeten. För

närvarande är SP det organ som regeringen utsett

till kontrollorgan. Regeringen föreslår nu att ett

öppet system för kontrollstämpling införs enligt

ovanstående principer. De organ som önskar komma i

fråga skall enligt förslaget ansöka om ackreditering

för uppgiften hos SWEDAC, och alla som uppvisar

kompetens skall få rätt att fungera som

kontrollorgan (8 §).

Tillsyn m.m.

Regeringen föreslår att regler införs om tillsynen

över lagens efterlevnad (13-15 §§). Föreslagen

tillsynsmyndighet är SWEDAC. Regeringens förslag

innebär vidare att registret av namnstämplar flyttas

till SWEDAC, som därigenom får vissa intäkter som

bör kunna finansiera kostnaderna för tillsynen.

Vidare föreslås att registreringsplikten för

tillverkare, försäljningsställen och importörer

avskaffas med den motiveringen att behovet av

registrering av guldsmeder m.fl. inte torde vara

större än för andra affärsområden.

I propositionen förordas också att det

tydligare skall framgå av lagen vilka

situationer som regeringen - eller den

myndighet som regeringen bestämmer - får

föreskriva om undantag eller avvikelse från

lagens bestämmelser. Undantag från

stämpling kan exempelvis vara aktuellt, där

sådan stämpling endast har begränsad

betydelse från konsumentskyddssynpunkt (12

§).

Motionen

I motion 1998/99:N18 (kd) anförs att Sverige inom EU

bör verka för att alla länder inom EES skall ha

nationella krav på registrering av namnstämplar.

Antingen skall alla som är verksamma i branschen ha

krav på registrering av namnstämpling eller också

ingen, anser motionärerna. Vidare befarar de att den

nya avgiften, vilken skall finansiera

tillsynskostnaden, kommer att höjas kraftigt och

utgöra en växande konkurrensnackdel för de svenska

produkterna.

Med de i propositionen föreslagna lägre

kraven på ädelmetallhalter ersätts

ädelmetallerna med andra metaller, t.ex.

nickel. Förslaget kommer därför att öka

riskerna för ytterligare nickelexponering,

befarar motionärerna. I en

informationskampanj bör allmänheten

upplysas om problemet, sägs det i motionen.

Som ett skydd och en garanti för

konsumenten bör en högsta nickelhalt i en

vara anges, dels för att konsumenten skall

känna trygghet, dels för att allergier

skall förebyggas. Högsta nickelhalt bör

enligt motionärernas mening anges i en

bestämmelse.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om namnstämpling

De flesta länderna i Europa har ett krav på

tredjepartskontroll av ädelmetallarbeten, dvs. en

nationell kontroll av finhalten, vilken utförs av

fristående och oberoende organ. Dessa organ kan

ackrediteras efter en kompetensprövning på nationell

nivå, såsom fallet är exempelvis i Nederländerna.

Kontroll-organet verifierar endast den åsatta

finhalten, vilket är kontrollstämpelns syfte. Bland

annat har Storbritannien, Frankrike, Irland,

Portugal och Spanien en obligatorisk

tredjepartskontroll av ädelmetallarbeten.

Administrativt sett sköts tredjepartskontrollen på

olika sätt i olika länder. Samtidigt kan det

tillverkande företaget - utan att ange finhalten -

åsätta sin namnstämpel, dvs. signering, på

ädelmetallarbetet, t.ex. som en del av företagets

marknadsföring. Ur konsumentskyddssynpunkt är det

dock tredjepartskontrollen som är det väsentliga,

inte namnstämplingen.

Vissa länder, t.ex. Sverige och Danmark, har

förutom ett system för tredjepartskontroll ett

alternativt system med förstapartskontroll, dvs. att

tillverkaren själv deklarerar innehållet i ett

ädelmetallarbete (s.k. tillverkardeklaration). I

detta fall måste tillverkaren, förutom

finhaltsstämpel, även åsätta en namnstämpel på

ädelmetallarbetet. Därtill krävs en nationell

registrering av namnstämplarna. Dessa krav har till

syfte att säkerställa identifiering av den som är

ansvarig för ädelmetallarbetet och

finhaltsstämplingen.

I Sverige skall således ett ädelmetallarbete av

guld eller platina vara försett med finhaltsstämpel

samt antingen kontrollstämpel (tredjepartskontroll)

eller namnstämpel (förstapartskontroll). För

silverföremål finns inga krav på stämpling, men om

finhaltsstämpel åsätts gäller samma ordning som för

guld och platina.

Enligt uppgift finns det andra länder inom EES,

nämligen Tyskland och Grekland, där enbart

tillverkarkontroll tillämpas. Kontrollen utförs i

Tyskland - utan nationell lagstiftning - av

tillverkarna själva inom ramen för ett skråsystem.

(Med andrapartskontroll avses att tillverkarens

kunder kontrollerar godset, s.k. ankomstkontroll.)

Allergifrågan

Nickelallergi

Nickelallergier är ett utbrett problem vid

användning av bl.a. smycken av ädelmetall. Långvarig

nickelexponering mot huden förekommer dock även från

andra produkter som inte är ädelmetallarbeten,

exempelvis från knappar och smycken av s.k. oädel

metall. Vidare gäller för många ädelmetallarbeten

att det inte förekommer någon egentlig exponering

mot huden som kan ha betydelse ur allergisynpunkt,

t.ex. ljusstakar och andra prydnadsföremål.

Tidigare behandling i riksdagen

Socialutskottet är det utskott i riksdagen som

bereder frågor om allergier i samband med

folkhälsan. De senaste åren har socialutskottet

berört frågan om allergier i allmänhet och tagit upp

frågor om förebyggande arbete. Däremot har inte

frågor om specifikt nickelallergi behandlats.

Miljö- och jordbruksutskottet har tagit upp frågor

om allergi i samband med nickel i kosmetika i

betänkande 1998/99:MJU6 (s. 103). Där anförde

utskottet följande:

När det gäller förekomsten av nickel i framför allt

hudnära kosmetika hänvisar utskottet i första hand

till vad som nu anförts om klassificering och

märkning av allergiframkallande ämnen. Härutöver bör

uppmärksammas att kosmetiska produkter regleras i

EG:s direktiv om kosmetiska produkter (76/768/EEG).

Direktivet innehåller regler på gemenskapsnivå för

kontroll, sammansättning och märkning av kosmetiska

produkter. Huvudsyftet med direktivet är skyddet av

folkhälsan. De svenska reglerna för kosmetiska och

hygieniska produkter finns i förordningen

(1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter.

Reglerna i miljöbalken om utredning och bedömning av

bl.a. kemiska produkters hälsorisker är tillämpliga

på dessa produkter. Läkemedelsverket får enligt

förordningen meddela de ytterligare föreskrifter som

behövs i fråga om utredningar av hälso- och

miljöfarlighet.

Utvecklingen

Som tidigare nämnts har EU antagit ett direktiv om

tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra

författningar om begränsning av användning och

utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och

preparat (direktiv 76/769/EEG med bl.a. ändring

94/27/EG). Bland annat föreskrivs följande i

direktivet:

Förekomst av nickel i vissa föremål som kommer i

direkt och långvarig kontakt med huden kan framkalla

överkänslighet för nickel hos människor och leda

till allergiska reaktioner. Användningen av nickel i

sådana föremål bör därför begränsas.

En medlemsstat har redan infört en rad

kontrollåtgärder inom sitt territorium för att

motverka överkänslighet för nickel och

nickelallergi, och en annan medlemsstat planerar att

införa en rad andra åtgärder inom sitt territorium.

Det finns således risk för att handelshinder kan

uppstå.

De provmetoder som skall användas för att visa

överensstämmelser med detta direktiv bör fastställas

och offentliggöras innan direktivet börjar

tillämpas. Dessa provmetoder bör omfattas av en

Europastandard.

De begränsningar som redan har införts eller som

planeras av vissa medlemsstater i fråga om

användningen av nickel påverkar direkt fullbordandet

av den inre marknaden och dess funktion. Det är

därför nödvändigt att tillnärma medlemsstaternas

lagstiftning på detta område.

Som nämnts är direktivet antaget av EU. I avvaktan

på färdigställande av standarder för mätmetoder har

direktivet ännu inte trätt i kraft. Direktivet

innehåller klara gränser för nickelförekomst och

nickelurlakning ur föremål, som kommer i tät,

långvarig kontakt med hud, bl.a. smycken, men även

knappar, blixtlås o.d. Genomförandet av direktivet

när det gäller nickel sker genom föreskrifter som

meddelas av Kemikalieinspektionen.

Standarder för mätmetoderna har blivit

färdigställda under sommaren 1999. De

standarder som sålunda harmoniseras enligt

direktivet har offentliggjorts i

kommissionens meddelande i Europeiska

gemenskapernas officiella tidning, daterad

den 20 juli 1999. Efter detta datum har

medlemsstaterna sex månader på sig att

införa de författningar som är nödvändiga

för att följa direktivet. Enligt

information från Kemikalieinspektionen

kommer inspektionen, i samarbete med ett

antal andra myndigheter och organ, att

genomföra olika informationsinsatser

angående de nya föreskrifterna. Enligt

planerna kommer föreskrifterna att träda i

kraft den 1 januari 2000.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag syftar till en ökad anpassning

till EG-rättens principer om fri varurörlighet.

Enligt förslaget anpassas den lägsta tillåtna

finhalten för ädelmetallarbeten till vad som gäller

enligt internationell standard. Vidare kommer

namnstämplar från något annat land inom EES att

jämställas med svenska namnstämplar utan krav på

registrering i Sverige, om det på ett

tillfredsställande sätt går att identifiera den som

anbringat stämpeln.

Som ovan nämnts pågår inom EU sedan år 1993 ett

direktivarbete rörande handel med ädelmetallarbeten.

För närvarande är det osäkert om det blir något

direktiv på detta område av den orsaken att

medlemsstaterna inte har kunnat enas om kraven i

fråga om stämpling. Enligt information från

Regeringskansliet kan majoriteten av medlemsstaterna

inte tänka sig att acceptera annat än

kontrollstämpling utförd av en oberoende tredje

part. Som redovisats i det föregående har den

svenska positionen varit att tillverkardeklaration

med stämpling av finhalt och namn bör vara

tillräckligt.

För svenska namnstämplar gäller, som nämnts, ett

krav på registrering. I motion 1998/99:N18 (kd)

begärs att Sverige i EU skall verka för att alla

länder skall tillämpa systemet med registrering av

nationella namnstämplar. Utskottet har en annan

uppfattning i den frågan med hänsyn till EG-rätten.

Att för ett ädelmetallarbete (från ett annat land

inom EES), som har försetts med en

tillfredsställande kontrollstämpel, kräva

ytterligare åtgärder för marknadstillträde i Sverige

skulle strida mot EG-rättens principer om fri

varurörlighet. En vara som lagligen saluförs i ett

medlemsland skall också kunna saluföras i andra

medlemsländer utan hinder.

Enligt Regeringskansliet bedömer SWEDAC att de

inkomster som registreringen av namnstämplar kommer

att inbringa är till fyllest för att finansiera

tillsynen. Några intentioner att höja avgiften för

registrering av namnstämplar finns därför inte,

vilket utskottet noterar med tillfredsställelse.

Utskottet förutsätter att avgiftssättningen hos

SWEDAC följs upp på sedvanligt sätt.

Vidare konstaterar utskottet att frågan om

lagstiftning för att motverka nickelallergi nu är

reglerad genom att medlemsstaterna inom kort måste

införa de författningar som är nödvändiga för att

följa det av EU antagna direktivet om begränsning av

användning och utsläppande på marknaden av vissa

farliga ämnen och preparat. Utskottet noterar också

att Kemikalieinspektionen kommer att genomföra olika

informationsinsatser angående de nya föreskrifterna

när det gäller nickel.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet

att det inte är befogat med någon åtgärd av

riksdagen i de här aktuella frågorna. Motion

1998/99:N18 (kd) avstyrks därmed.

Utskottet har inget att erinra mot

regeringens förslag och tillstyrker sålunda

det framlagda lagförslaget i propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande handel med ädelmetallarbeten

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:N18 antar det i

proposition 1998/99:102 framlagda förslaget till lag

om handel med ädelmetallarbeten.

Stockholm den 21 september 1999

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro

Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart

Beijer (v), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s),

Ola Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist (s), Gunilla

Wahlén (v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m),

Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva

Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s), Karl Gustav

Abramsson (s) och Harald Bergström (kd).

**FOOTNOTES**

[1]: Europaparlamentets och Rådets direktiv

94/27/EG om ändring för tolfte gången av direktiv

76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas

lagar och andra författningar om begränsning av

användning och utsläppande på marknaden av vissa

farliga ämnen och preparat (beredningar).

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om handel med

ädelmetallarbeten

Innehållsförteckning

Elanders Gotab, Stockholm 1999