Bet. 1999/2000:NU8

Näringsutskottets betänkande

1999/2000:NU08

Regler om företagskoncentration

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1999/2000

NU8

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1998/99:144 om regler om

företagskoncentration,

dels en motion som har väckts med

anledning av propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

ändringar i främst konkurrenslagen angående reglerna

om företagsförvärv. Ändringarna innebär bl.a. att

kontrollen liksom enligt EG-rätten skall avse

företagskoncentration. Detta är ett vidare begrepp

än företagsförvärv, i det avseendet att uppkomsten

av en företagskoncentration inte behöver innebära

någon äganderättsövergång. Genom denna ändring får

företagen likartade regler för

företagskoncentrationer med gemenskapsdimension och

för företagskoncentrationer med enbart inhemsk

dimension.

En motion med krav på ändrad instansordning för

prövningen av företagskoncentrationer avstyrks av

utskottet men följs upp i en reservation (m, kd,

fp). Där förordas att Stockholms tingsrätt slopas

som instans och att Konkurrensverkets talan prövas

av endast en instans, Marknadsdomstolen.

Propositionen

I proposition 1998/99:144 föreslås att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i lagen (1994:1845) om

tillämpningen av Europeiska gemenskapernas

konkurrens- och statsstödsregler.

Lagförslagen återges i bilaga.

Motionen

Den motion som väckts med anledning av propositionen

är

1999/2000:N1 av Stefan Hagfeldt (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Stockholms tingsrätt

ej bör pröva företagskoncentrationer i framtiden.

Utskottet

Bakgrund

Den 1 juli 1993 trädde konkurrenslagen (1993:20) i

kraft (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17).

Regeringen beslöt i november 1995 att låta tillkalla

en särskild utredare med uppdrag att kartlägga och

sammanställa erfarenheterna av den nya

konkurrenslagen (dir. 1995:136). Utredningen, som

antog namnet Konkurrenslagsutredningen (särskild

utredare: f.d. regeringsrådet Lars Jonson),

redovisade i avvaktan på utredningens slutliga

ställningstaganden förslag till ändrade regler om

anmälningsskyldigheten för prövning av

företagsförvärv. Efter remissbehandling av förslaget

utarbetades i dåvarande Närings- och

handelsdepartementet en promemoria som efter

remissbehandling och beredning ledde fram till

regeringens förslag till riksdagen i frågan (prop.

1996/97:82). Riksdagen antog regeringens förslag

(bet. 1996/97: NU13), och de aktuella ändringarna

trädde i kraft den 1 juli 1997.

Utredningen redovisade i februari 1997 sitt

huvudbetänkande Konkurrenslagen 1993-1996 (SOU

1997:20). Detta betänkande låg till grund för det

förslag till riksdagen (prop. 1997/98:130) som

regeringen avlämnade våren 1998. Förslaget gällde

bl.a. ändrad instansordning när det gäller

Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-

ingripandebesked och ålägganden enligt

konkurrenslagen. Efter det att riksdagen hade

antagit regeringens förslag (bet. 1997/98: NU9)

trädde ändringarna i kraft den 1 juli 1998.

Regeringen beslöt i februari 1997 om

tilläggsdirektiv till Konkurrenslagsutredningen

(dir. 1997:38). Den särskilde utredaren skulle

enligt direktiven göra en översyn av

konkurrenslagens regler om företagsförvärv.

Utredningen redovisade i juli 1998 det nämnda

uppdraget genom betänkandet Konkurrenslagens regler

om företagskoncentration (SOU 1998:98). Den nu

aktuella propositionen bygger på förslagen i

sistnämnda betänkande.

Propositionen

Allmänt om förslagen

I propositionen föreslås ändringar i

konkurrenslagens regler om företagsförvärv.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 april 2000.

Ändringarna innebär bl.a. att kontrollen liksom

enligt EG-rätten skall avse företagskoncentration.

Detta är ett vidare begrepp än företagsförvärv, i

det avseendet att uppkomsten av en

företagskoncentration inte behöver innebära någon

äganderätts- övergång. Genom denna ändring får

företagen likartade regler för

företagskoncentrationer med gemenskapsdimension och

för företagskoncentrationer på den svenska

marknaden.

Reglerna anpassas vidare till EG-rätten genom att

bedömningsgrunderna för förbud mot en

företagskoncentration ändras så att

konkurrensaspekterna på företagskoncentrationer

kommer i förgrunden. En förutsättning för förbud är

dock att väsentliga nationella säkerhets- eller

försörjningsintressen inte åsidosätts.

Anmälningsreglerna skall förenklas genom

borttagande av anmälningsskyldighet för

företagskoncentrationer i utlandet som inte har

betydelse för svenska konkurrensförhållanden. Vidare

föreslås förbättringar i kontrollsy-stemet med syfte

att uppnå ökad effektivisering, rättssäkerhet och

genomströmning av anmälda ärenden. Väsentligt är att

förhandskontakter med Konkurrensverket inför

planerade förvärv skall bli vanligare. En

förutsättning för detta är ett starkare

sekretesskydd än vad som gäller i dag för uppgifter

som lämnas vid sådana förhandskontakter. I förslaget

ingår därför ett förslag om absolut sekretess för

uppgifter av detta slag.

Förutom ändringar i konkurrenslagen föreslås

ändringar i sekretesslagen (1980:100) och lagen

(1994:1845) om tillämpningen av Europeiska

gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler.

Instansordningen för frågor om företagskoncentration

Alltsedan konkurrenslagen infördes den 1 juli 1993

har gällt - enligt 34 § - att Stockholms tingsrätt

på talan av Konkurrensverket får förbjuda ett

företagsförvärv. Ett beslut av tingsrätten kan sedan

överklagas hos Marknadsdomstolen.

I propositionen meddelar regeringen att den anser

att den nuvarande instansordningen bör behållas för

frågor om företagskoncentration.

Konkurrenslagsutredningen föreslog i sitt tidigare

betänkande (SOU 1997:20) att Stockholms tingsrätt

skulle slopas som instans i förvärvsärenden och att

Konkurrensverket skulle ges möjlighet att fatta

beslut som första instans. Verkets beslut skulle

sedan kunna överklagas hos Marknadsdomstolen. Av

propositionen framgår att Konkurrensverket i sitt

remissvar har tillstyrkt utredningens förslag, med

hänvisning till att nuvarande system anses innebära

praktiska problem och en tidsutdräkt som kan

ifrågasättas från rättssäkerhetssynpunkt. Bland

annat påminner Konkurrensverket om det s.k. Optiroc-

ärendet (Optiroc Group AB:s förvärv av Stråbruken

AB) som prövades först av Stockholms tingsrätt och

därefter av Marknadsdomstolen och som enligt uppgift

medförde stora kostnader till följd av den osäkerhet

som under lång tid förelåg om genomförandet av

förvärvet. Sveriges Industriförbund har i sitt

remissvar anfört att en koncentration bör prövas av

endast en instans, som enligt förbundet bör vara

Marknadsdomstolen.

I samband med regeringens tidigare nämnda förslag

om ändrad instansordning för ärenden om bl.a.

undantag och icke-ingripandebesked anförde

regeringen, framhålls det nu i propositionen, att

det vid frågor om företagsförvärv väsentligen gäller

andra bedömningar än som rör förbuden mot

konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av

dominerande ställning. Prövningar av förvärvsärenden

kan också ha särskild principiell och praktisk

betydelse när det gäller strukturomvandlingen av

näringslivet. Därför bedömde regeringen att tunga

skäl talar för att dessa mål skall prövas av två

instanser, som principiellt bör vara domstolar. Med

hänvisning till detta och till att inget enligt

regeringen framkommit vid remissbehandlingen av det

nu aktuella lagförslaget som föranleder ändrat

ställningstagande, har regeringen beslutat att inte

föreslå någon ändrad instansordning för frågor om

företagskoncentration.

Motionen

I motion 1999/2000:N1 (m) anförs att Stockholms

tingsrätt ej bör pröva företagskoncentrationer i

framtiden. Som utgångspunkt för sitt förslag pekar

motionären på den utdragna rättsliga prövningen av

Optirocs förvärv av Stråbruken. Konkurrensverket

fann efter sin prövning att förvärvet borde

förbjudas. Såväl Stockholms tingsrätt som

Marknadsdomstolen meddelade dock efter prövning att

de inte hade några invändningar mot förvärvet. Den

utdragna rättsprocessen förde emellertid med sig

betydande kostnader för Optiroc i uteblivna

synergieffekter och tappad konkurrenskraft, påpekar

motionären. Han framhåller att en lång väntan på

beslut kan medföra att nödvändiga investeringar

skjuts upp samtidigt som samordningsvinster fördröjs

med förlorad konkurrenskraft som följd. Den utdragna

prövningen kan vidare medföra att samhällsnyttiga

och nödvändiga koncentrationer inte blir av därför

att företagen vill undvika en utdragen process.

Det anförda leder motionären till slutsatsen att

Marknadsdomstolen skall vara första och enda instans

som prövar Kokurrensverkets talan. Inför

Konkurrensverkets talan skall verket göra en samlad

bedömning av samtliga omständigheter som talar för

respektive mot ett åläggande. Den prövning som

Marknadsdomstolen sedan gör av koncentrationen blir

då i realiteten en överprövning av Konkurrensverkets

beslut, anser motionären.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Enligt den tidigare konkurrenslagen (1982:729)

prövade Marknadsdomstolen mål om företagsförvärv på

talan av Konkurrensverket (tidigare

Näringsfrihetsombudsmannen). Ett förbud mot ett

företagsförvärv blev dock giltigt endast under

förutsättning att regeringen senare fastställde det.

Enligt förslag av den s.k. Konkurrenskommittén,

vars arbete låg till grund för den nya

konkurrenslagen, fanns det skäl att behålla detta

system i huvudsak oförändrat. Ingripanden i

förvärvsärenden är av den karaktären att en

överprövningsmöjlighet måste finnas, anförde

kommittén. Det bedömdes emellertid inte lämpligt att

föreslå att förvärvsärenden förs vidare till någon

annan domstol. Starkt bidragande till denna slutsats

var behovet av snabbhet i prövningen. Förfarandet

med underställning till regeringen borde därför vara

kvar, ansåg kommittén.

Regeringen menade dock att det var principiellt

olämpligt att en regering överprövar en domstols

avgörande. Dessutom borde regeringen i möjligaste

mån avlastas beslutsfattande i förvaltningsärenden.

Därför förordades den nu gällande ordningen.

Vid behandlingen av förslaget om ny konkurrenslag

framhöll utskottet (bet. 1992/93:NU17) starkt vikten

av att kravet på snabbhet i det processuella

förfarandet inte i något avseende får eftersättas. I

en reservation (s) förordades att den tidigare

tillämpade instansordningen skulle fortsätta att

gälla i enlighet med Konkurrenskommitténs förslag.

Behovet av snabbhet och enkelhet i processen gör att

talan om förvärvskontroll bör föras hos

Marknadsdomstolen med regeringen som fastställande

organ i det fall att domstolen har förbjudit ett

förvärv, anförde reservanterna.

Uppgifter om företagsförvärv

Enligt uppgifter i propositionen anmäldes ca 1 200

företagsförvärv till Konkurrensverket under perioden

från den 1 juli 1993 (då konkurrenslagen trädde i

kraft) till och med år 1998.

I tre fall har Konkurrensverket väckt talan hos

Stockholms tingsrätt med yrkande om att förvärvet

skall förbjudas enligt 34 § konkurrenslagen. I ett

av fallen - Konkurrensverket mot Selecta AB - gjorde

företaget ett åtagande sedan verket väckt talan i

tingsrätten. Efter det att verket justerat sin talan

biföll tingsrätten verkets talan och ålade företaget

vid vite att fullgöra sitt åtagande. I de två övriga

fallen - Konkurrensverket mot Skandinaviska

Filmlaboratorier Holding AB m.fl. respektive

Konkurrensverket mot Optiroc Group AB - ogillades

talan av Stockholms tingsrätt. Den senare domen

överklagades av Konkurrensverket till

Marknadsdomstolen. Domstolen lämnade verkets

överklagande utan bifall. Detta beslut av

Marknadsdomstolen fattades nästan 15 månader efter

det att Optiroc hade träffat avtal med säljaren om

det aktuella förvärvet.

På uppdrag av Konkurrensverket har professor Ulf

Bernitz utvärderat handläggningen och bedömningen i

Optiroc-målet (se Konkurrens nr 4 1999). Av

utvärderingen framgår att Optirocs företagsledning

har beräknat kostnaden för det försenade

genomförandet av förvärvet till ca 75 miljoner

kronor. Dessa kostnader förklaras främst av att

företaget med hänsyn till den pågående

förvärvsprövningen inte vågade genomföra den

planerade nedläggningen av förlustbringande

produktionsenheter och andra besparingar genom

sammanläggningar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot de förslag till

förändringar i konkurrenslagens regler om

företagsförvärv som framläggs i propositionen.

Regelverket har stor betydelse - inte minst

preventivt - för att motverka att

företagskoncentrationer uppkommer som hämmar

konkurrensen på ett sätt som är skadligt i ett

långsiktigt samhällsperspektiv. Genom ändringarna

utvidgas prövningen till att omfatta också andra

former av företagskoncentrationer än

företagsförvärv. En annan effekt av ändringarna är

att det blir likartade prövningsregler för

företagskoncentrationer med EG-dimension och sådana

som enbart berör den svenska marknaden. Det sagda

innebär att utskottet tillstyrker de i propositionen

redovisade förslagen till ändringar i

konkurrenslagen men också i sekretesslagen och i

lagen om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas

konkurrens- och statsstödsregler.

Den fråga som aktualiseras i den motion som har

väckts med anledning av propositionen gäller

instansordningen för prövningen av

företagskoncentrationer. Vid en samlad bedömning

finner utskottet att den nuvarande instans-ordningen

bör behållas oförändrad. Frågor om företagsförvärv -

i fortsättningen företagskoncentrationer - gäller,

som påpekas i propositionen, i väsentliga avseenden

bedömningar av annan karaktär än sådana som rör

förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och

missbruk av en dominerande ställning. Enligt

utskottets mening bör därför förstnämnda frågor även

fortsättningsvis prövas av två instanser, som av

principiella skäl bör vara domstolar.

Samtidigt vill utskottet - med kraft - framhålla

vikten av en snabb handläggning av förvärvsärenden.

Den långa tidsutdräkten i samband med Optiroc-

ärendet är alarmerande, och den var självfallet till

nackdel för berörda företag. Utskottet förutsätter

att regeringen följer utvecklingen i denna fråga och

vid behov återkommer till riksdagen i saken. Med det

anförda avstyrks motion 1999/2000:N1 (m).

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande regler om

företagskoncentration

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:N1 antar de i

proposition 1998/99:144 framlagda förslagen till

1. lag om ändring i konkurrenslagen

(1993:20),

2. lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100),

3. lag om ändring i lagen (1994:1845) om

tillämpningen av Europeiska gemenskapernas

konkurrens- och statsstödsregler.

res. (m, kd, fp)

Stockholm den 1 februari 2000

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro

Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart

Beijer (v), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m),

Sylvia Lindgren (s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran

Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Inger Strömbom

(kd), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva

Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt

(m) och Lennart Värmby (v).

Reservation

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande som

börjar med "Den fråga" och slutar med "motion

1999/2000:N1 (m)" bort ha följande lydelse:

Den fråga som aktualiseras i den motion som har

väckts med anledning av propositionen gäller

instansordningen för prövningen av

företagskoncentrationer. Den redovisade långa

tidsutdräkten i Optiroc-ärendet - nästan 15 månader

- visar att den nuvarande instansordningen inte är

ändamålsenlig. Tvärtom kan den långa tidsutdräkten,

som framhålls i motion 1999/2000:N1 (m), medföra att

erforderliga investeringar skjuts upp samtidigt som

samordningsvinster fördröjs. Osäkerheten vid en

utdragen förvärvsprövning kan vidare få till följd

att kompetent arbetskraft söker sig från företagen i

fråga samtidigt som kunder vänder sig till andra

leverantörer. Prövningen kan också leda till att

rationella och nödvändiga koncentrationer inte blir

av därför att företagen vill undvika en utdragen

process.

Utskottet förordar mot denna bakgrund att

Stockholms tingsrätt slopas som instans för frågor

om företagskoncentrationer och att dessa frågor

därigenom får prövas av endast en instans,

Marknadsdomstolen. Utskottet ser under nedan angivna

förutsättningar inga hinder från

rättssäkerhetssynpunkt med att Marknadsdomstolen som

enda instans prövar de aktuella förvärvsfrågorna.

När Konkurrensverket tar ställning till om verket

hos Marknadsdomstolen skall yrka på att en

koncentration förbjuds eller en part åläggs en

konkurrensfrämjande åtgärd skall verket göra en

samlad bedömning av samtliga omständigheter som

talar till förmån respektive nackdel för ett

åläggande. Som framhålls i motionen blir härigenom

domstolens prövning i realiteten en överprövning av

Konkurrensverkets beslut att väcka talan med

anledning av en anmälan om en företagskoncentration.

Regeringen bör sålunda utarbeta ett kompletterande

förslag till ändring av konkurrenslagen i enlighet

med vad utskottet här har förordat. Med det anförda

tillstyrks motion 1999/2000:N1 (m).

dels att utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

beträffande regler om

företagskoncentration

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N1

dels antar de i proposition 1998/99:144

framlagda förslagen till

1. lag om ändring i konkurrenslagen

(1993:20),

2. lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100),

3. lag om ändring i lagen (1994:1845) om

tillämpningen av Europeiska gemenskapernas

konkurrens- och statsstödsregler,

dels som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i

konkurrenslagen (1993:20)

2. Förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100)

3. Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1845) om tillämpningen av Europeiska

gemenskapernas konkurrens- och

statsstödsregler