Bet. 1999/2000:SfU1

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1999/2000:SFU01

Anslag inom socialförsäkringsområdet

(utgiftsområdena 10, 11 och 12)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

SfU1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

förslag till anslag m.m. inom utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp,

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn samt motioner som rör anslagen eller anslutande

frågor.

Inom utgiftsområde 10 föreslås i

budgetpropositionen att försöksverksamheten med

lokal finansiell samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM)

förlängs till utgången av år 2002. Vidare föreslås

vissa ändringar vad gäller utseende av ledamöter i

Beställarförbundets styrelse samt fastställande av

budget och bokföringsskyldighet. Reglerna föreslås

träda i kraft den 1 januari 2000.

Inom utgiftsområde 11 föreslås inte några

lagändringar utan endast fördelning av medel på de

olika anslagen.

Inom utgiftsområde 12 föreslås att barnbidraget och

det förlängda barnbidraget höjs med 100 kr per barn

och månad fr.o.m. den 1 januari 2000. För

barnbidraget innebär det en höjning till 10 200 kr

per år. Det föreslås vidare att flerbarnstillägget

höjs i motsvarande mån eller till 2 724 kr per år

för det tredje barnet, till 8 160 kr per år för det

fjärde barnet och till 10 200 kr per år för det

femte och varje ytterligare barn.

I propositionen föreslås också en förbättring av

föräldrapenningen vid flerbarnsfödsel fr.o.m. den 1

januari 2000. Vid flerbarnsfödsel skall för varje

barn utöver det andra samtliga tillkommande

föräldrapenningdagar ersättas med belopp som

motsvarar förälderns sjukpenning.

Utskottet tillstyrker lagförslagen liksom förslagen

till medelsfördelning inom utgiftsområdena 10, 11

och 12.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

M-, kd-, c- och fp-ledamöterna har i särskilda

yttranden redovisat sina re-spektive partiers

budgetförslag.

I ärendet finns 52 reservationer och 9 särskilda

yttranden.

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition

1999/2000:1 Budgetpropositionen för 2000 volym 6

föreslagit riksdagen att

under utgiftsområde 10

dels anta regeringens förslag till lag om dels

fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst, dels ändring i samma lag,

dels bemyndiga regeringen att under år 2000, i fråga

om ramanslaget B 1 Riksförsäkringsverket ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 9 000 000 kr

efter år 2000,

dels för budgetåret 2000 anvisa anslagen under

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp enligt uppställning i bilaga.

under utgiftsområde 11

för budgetåret 2000 anvisa anslagen under

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

enligt uppställning i bilaga.

under utgiftsområde 12

dels anta regeringens förslag till

1. ändring i lagen (1947:529) om allmänna

barnbidrag,

2. ändring i lagen (1986:378) om förlängt

barnbidrag,

3. ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

dels för budgetåret 2000 anvisa anslagen under

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn enligt uppställning i bilaga.

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1998

1998/99:Sf201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag innebärande att beslut om förtidspension

inte skall få fattas under tid som fängelsetid eller

rättspsykiatrisk vårdtid löper i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1998/99:Sf210 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att verka för rättvisare

regler för företagare vad gäller

sjukpenninggrundande inkomst.

1998/99:Sf211 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

lagen om allmän försäkring enligt vad i motionen

anförts om korttidsanställdas trygghet vid sjukdom.

1998/99:Sf219 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

kvalificeringsreglerna till socialförsäkringen.

1998/99:Sf240 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd,

fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

ändring av reglerna för sjukpenning.

1998/99:Sf245 av Ingemar Josefsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om samordning av

inkomstbegreppet.

1998/99:Sf263 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av ytterligare analys av förtidspension för

flyktingar.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

enhetligt beräkningsunderlag för ersättningarna i de

allmänna försäkringarna i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1998/99:N332 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om rättvisa regler

i socialförsäkringarna.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Sf201 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

nuvarande regler för barnbidrag så att det kommer

båda föräldrarna till godo.

1999/2000:Sf202 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om änkepensionerna.

1999/2000:Sf203 av Rigmor Ahlstedt och Kenneth

Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av adoptionskostnadsbidraget.

1999/2000:Sf204 av Inger René och Kent Olsson (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa

inkomstprövning av folkpensionsdelen i

änkepensionerna och återställa nivåerna till vad som

gällde före den 1 april 1997 i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:Sf205 av Elizabeth Nyström och Maud

Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

återställda änkepensioner.

1999/2000:Sf206 av Stefan Hagfeldt (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rättvisa åt änkorna.

1999/2000:Sf207 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en utredning görs

gällande provision till förtroendeläkarna.

1999/2000:Sf208 av Cecilia Magnusson (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förändringar i

föräldraförsäkringen.

1999/2000:Sf209 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om återinförande av

efterlevandepensioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ekonomisk försämring

vid giftermål.

1999/2000:Sf210 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om brist på

jämställdhet vid bedömningen av

rehabiliteringsbehov,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om samspelet mellan

Riksförsäkringsverket och försäkringskassan.

1999/2000:Sf211 av Rinaldo Karlsson och Carin

Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ändrad sjukpenning i samband med löneförhandlingar.

1999/2000:Sf213 av Ingvar Eriksson och Carl G

Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

rättvisa åt änkorna.

1999/2000:Sf214 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att undersöka

förutsättningarna för att vårdbidrag för

diabetesbarn skall utgå i form av schablonbidrag.

1999/2000:Sf215 av Roy Hansson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om möjligheten för mindre

företag att välja från vilken dag företaget skall ha

arbetsgivarinträde för anställda.

1999/2000:Sf216 av Lena Sandlin och Ingemar

Josefsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om garanterad sjuklön till anställda i

bemanningsföretag.

1999/2000:Sf218 av Lena Sandlin och Ingemar

Josefsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjuklöneperiod i sjukförsäkringen.

1999/2000:Sf219 av Ingemar Josefsson och Lena

Sandlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring.

1999/2000:Sf221 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att ändra berörd lagstiftning

så att avlämnande av delårsrapport för allmän

försäkringskassa förenklas.

1999/2000:Sf222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att avskaffa

inkomstprövningen av änkepensionen,

2. att riksdagen till utgiftsområde 11 A 2

Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 2000

anvisar 720 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit för avskaffande av inkomstprövningen av

änkepensioner,

3. att riksdagen beslutar återställa tiden för

omställningspension till 12 månader från nuvarande 6

månader,

4. att riksdagen till utgiftsområde 11 A 2

Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 2000

anvisar 82 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit för återställande av tiden för

omställningspension till 12 månader,

5. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2

beslutar uppdra åt regeringen att förelägga

riksdagen förslag om avskaffande av

inkomstprövningen av änkepensionen,

6. att riksdagen vid avslag på yrkandena 3 och 4

beslutar uppdra åt regeringen att förelägga

riksdagen förslag om återställande av tiden för

omställningspension till 12 månader.

1999/2000:Sf223 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

utreda en friare användning av socialförsäkringens

medel.

1999/2000:Sf224 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en översyn av beräkningsgrunden av

inkomst.

1999/2000:Sf225 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av lagändringar för att möjliggöra

delegering av myndighetsbeslut till en annan

huvudman inom SOCSAM-försöken.

1999/2000:Sf226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att förlänga rätten till

närståendepenning och den därtill kopplade rätten

till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120

dagar,

5. att riksdagen till utgiftsområde 10 A 1

Sjukpenning och rehabilitering m.m. för budgetåret

2000 anvisar 50 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 81 502 036 kr.

1999/2000:Sf227 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

analys av effekterna av de förändringar som gjorts i

den generella välfärden.

1999/2000:Sf228 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förutsättningarna att

bedriva fortsatt verksamhet vid kuranstalten i

Tranås.

1999/2000:Sf229 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

adoptionsbidraget.

1999/2000:Sf230 av Kenth Skårvik m.fl. (m, fp, c,

kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

översyn av socialförsäkrings- och bidragssystemet.

1999/2000:Sf231 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, c,

fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att minska företagens kostnader för

sjuklön.

1999/2000:Sf232 av Inga Berggren och Anna Åkerhielm

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av att människor, oavsett boendeform,

behandlas lika vid beräkning av bostadskostnaderna

för beräkning av BTP.

1999/2000:Sf233 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag

till lagändring när det gäller överlåtelse av

föräldrapenning, så att det blir möjligt för

ensamstående föräldrar att överlåta sin rätt till

mor- eller farförälder eller annan nära anhörig i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Sf234 av Nalin Pekgul (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en analys av effekterna av

vad en utvidgning av föräldraförsäkringen skulle

innebära.

1999/2000:Sf236 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av att

särskilt uppmärksamma gruppen äldre arbetslösa när

reglerna för det nya förtidspensionssystemet

utformas.

1999/2000:Sf237 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om brister i det

ekonomiska trygghetssystemet för barn vars föräldrar

avtjänar fängelsestraff.

1999/2000:Sf238 av Stefan Attefall (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

förenkling av reglerna för sjukpenning- respektive

föräldrapenninggrundande inkomst.

1999/2000:Sf239 av Lars Gustafsson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att utöka

de s.k. Socsamförsöken.

1999/2000:Sf240 av Bengt Silfverstrand (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en justering av

underhållsstödet.

1999/2000:Sf241 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas att riksdagen till Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner (utg.omr. 12, anslag

A 4) för budgetåret 2000 anvisar 16 000 000 kr

utöver vad regeringen föreslår.

1999/2000:Sf243 av Rolf Olsson m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda

nivån på adoptionskostnadsbidraget i syfte att

underlätta adoptioner.

1999/2000:Sf245 av Cristina Husmark Pehrsson (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

betydelsen av finansiell samverkan mellan huvudmän i

enlighet med Socsam, Finsam samt att dessa

samverkansformer snarast bör permanentas.

1999/2000:Sf246 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en

socialförsäkringsreform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om principerna för

socialförsäkringarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att motverka fusk

och överutnyttjande av socialförsäkringarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

blocköverskridande överenskommelse om

socialförsäkringarna,

6. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet

vid sjukdom och handikapp, enligt uppställning i

motionen.

1999/2000:Sf247 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om resurser till

barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag och

vårdnadsbidrag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att varje beslut som

regering och riksdag fattar skall stämmas av för att

se hur det gagnar och påverkar familjen.

1999/2000:Sf251 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ekonomisk orättvisa

mellan föräldrar som föder barn i Sverige och

svenska föräldrar som adopterar barn.

1999/2000:Sf252 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

betalningsansvaret för äldre invandrare.

1999/2000:Sf253 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om barnbidrag.

1999/2000:Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar om en återgång till

ersättningsnivån 75 % inom sjukförsäkringen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar om ändrade regler för

beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar införa ytterligare en

karensdag i sjukförsäkringen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nya direktiv om en

försäkringsläkarorganisation,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv

gällande eventuella organisationsförändringar m.m.

för att öka likformighet och rättssäkerhet vid

bedömning av ersättning vid sjukdom, rehabilitering

etc.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sambandet mellan

köer inom sjukvården, stigande sjuktal och sämre

rehabiliteringsresultat,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Finsamprojektet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökad effektivitet

inom rehabiliteringen vid införandet av en

sjukvårdsförsäkring,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utveckla HUR-

projektets rehabiliteringsmodeller för de stora

diagnosområdena hjärt-kärlsjukdomar, astma och

smärtbesvär från rörelseorganen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om hur

socialförsäkringen kan ges ett för individen och

samhället bättre utnyttjande vid ett mer

näringslivsvänligt klimat och lägre skatter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

företagshälsovårdens roll för prevention och

rehabilitering,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om likvärdiga

villkor för män och kvinnor vid rehabilitering,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

arbetsolycksfall, arbetsskador och färdolycksfall.

1999/2000:Sf257 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en uppföljning

av hur föräldraförsäkringens konstruktion styr vem

som väljer att arbeta hemma hos barnet.

1999/2000:Sf258 av Anita Sidén och Anne-Katrine

Dunker (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att återställa änkepensionen.

1999/2000:Sf259 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

adoptionskostnadsbidragets storlek,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om biståndsinsatser i

samband med adoption,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rätt till

ersättningar och bidrag till adoptivföräldrar som

får barn som är tio år och äldre.

1999/2000:Sf260 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en

sjukförsäkringskommission,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en välfärdsreform

som är hållbar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ny och

sammanhållen trygghetsförsäkring,

4. att riksdagen begär förslag till en 30-årsgräns

för förtidspensionering,

5. att riksdagen beslutar att projekten med lokal

finansiell samordning skall övergå i permanent

verksamhet och samtidigt skall omfatta hela landet.

1999/2000:Sf262 av Ulla Hoffmann (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

av lagen om allmän försäkring med syfte att de

pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta och är

återbetalningsskyldiga enligt samordningsregler

skall anses ha betalat sin skuld när skuldbeloppet

är inbetalat,

2. att riksdagen hos regeringen begär att

utredningen även omfattar de pensionärer som redan

betalat ursprungsbeloppet och att dessa skall anses

skuldfria.

1999/2000:Sf263 av Marie Engström m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en

utvärdering av försäkringsskyddet mot

sjuklönekostnader i enlighet med vad i motionen

anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sjuklöneperioden.

1999/2000:Sf264 av Kalle Larsson m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att undersöka

om medel avsatta för FRISAM-projektet kan användas

med större tonvikt på att förbättra möjligheterna på

arbetsmarknaden för invandrade personer.

1999/2000:Sf265 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att utreda

konsekvenserna av en förlängd pappaledighet för

barnen och jämställdheten.

1999/2000:Sf266 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

regeringen bör utreda möjligheten att överlåta de

tio pappadagarna i samband med förlossningen på en

släkting eller vän.

1999/2000:Sf269 av Hillevi Larsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en analys av

effekterna av vad det skulle innebära om karensdagen

togs bort.

1999/2000:Sf270 av Marina Pettersson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en analys av

effekterna av vad en utvidgning av

föräldraförsäkringen skulle innebära för

jämställdheten.

1999/2000:Sf271 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en översyn av

bidraget till internationella adoptioner.

1999/2000:Sf273 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

familjepolitikens inriktning.

1999/2000:Sf274 av Helena Frisk och Ann-Kristine

Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en analys av effekterna av att

kontaktdagarna försvunnit.

1999/2000:Sf275 av Lars Ångström (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att se över lagstiftningen

så att Läkare utan gränser, samt andra

organisationer som eventuellt inte omfattas av det

svenska sjukförsäkringssystemet får samma sociala

försäkringsskydd som volontärer från andra svenska

organisationer.

1999/2000:Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om FINSAM-verksamhet i

hela landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att få

med arbetsförmedlingen i samverkan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ökade

resurser till försäkringskassan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvalitetshöjning i

besluten och förbättrad kontroll av

sjukpenningutbetalningar och förtidspension,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om prioriteringar av

kompetenshöjande åtgärder inom socialförsäkringens

administration,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tidiga aktiva

rehabiliteringsåtgärder,

7. att riksdagen beslutar införa en andra karensdag

i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

regeländringar i karensdagssystemet,

9. att riksdagen beslutar om en ny beräkningsgrund

för SGI i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar avskaffa skyldigheten

för arbetsgivare att lämna uppgifter om korta

sjukfall enligt 12 § lagen om sjuklön,

11. att riksdagen beslutar införa en ny modell för

trafikförsäkringen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett

reformerat socialförsäkringssystem,

13. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar anslag

för budgetåret 2000 under utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp enligt

uppställning i motionen.

1999/2000:Sf278 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att återgå till icke

inkomstprövad änkepension i folkpensionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förlängd

omställningspension från sex till tolv månader,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en höjning av

pensionstillskottet med 200 kr/månad,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fritidshus inte

skall medräknas i underlaget till inkomstprövat

bostadstillägg för pensionärer,

5. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen för budgetåret 2000 under utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt följande

uppställning i motionen.

1999/2000:Sf279 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en vidare tolkning

av reglerna för rehabiliteringsbidrag för psykiskt

långtidssjuka,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att göra en

kraftigare satsning på Fountain-house-modellen för

rehabilitering av psykiskt handikappade.

1999/2000:Sf281 av Margit Gennser m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beräkningar av

underhållsstödet på inaktuella inkomstuppgifter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att använda samma

regler för egenföretagare och anställda vid

beräkningen av inkomstunderlaget för underhållsstöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bilfömån vid

beräkning av inkomstunderlaget för underhållsstöd.

1999/2000:Sf283 av Johnny Ahlqvist och Björn Kaaling

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

översyn av adoptionsbidraget.

1999/2000:Sf284 av Leif Carlson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en översyn av

bidragsnivån per barn vid internationella

adoptioner.

1999/2000:Sf285 av Eskil Erlandsson och Birgitta

Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förändring av närståendepenning.

1999/2000:Sf286 av Lilian Virgin och Monica Öhman

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

höjning av taket i sjukförsäkringen.

1999/2000:Sf287 av Christer Skoog m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om underhållsstöd.

1999/2000:Sf288 av Anne Ludvigsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om översyn av

adoptionsbidraget.

1999/2000:Sf289 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en lagändring, så att

föräldrapenning utgår vare sig behandling sker vid

öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i

landstingets regi.

1999/2000:Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag för budgetåret

2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt

uppställning i motionen.

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring att företagares arbetsförmåga prövas,

inte enbart mot nuvarande arbetsuppgifter utan även

mot möjligheten att erhålla andra uppgifter i den

egna näringsverksamheten innan bedömning görs mot

annat på arbetsmarknaden normalt förekommande

arbete.

1999/2000:Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen med följande förändringar i

förhållande till regeringens förslag för budgetåret

2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt uppställning

i motionen.

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

sådan förändring i lagen om allmän försäkring att

samboende pensionärer likställs med gifta vid

beräkning av pension,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan förändring i lagen om allmän försäkring att

kvinnor med barn under 18 år ej berörs av

inkomstprövningen.

1999/2000:Sf294 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari

yrkas att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag för budgetåret

2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt

uppställning i motionen.

1999/2000:Sf295 av Margit Gennser m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att inkomstprövningen av

änkepensionen slopas den 1 januari 2000,

2. att riksdagen beslutar att omställningspensionen

skall betalas ut i tolv månader fr.o.m. den 1

januari 2000,

3. att riksdagen beslutar att fritidsfastigheter

inte skall medräknas som inkomst vid beräkningen av

BTP,

4. att riksdagen beslutar anslå 14 168 000 000 kr

till anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna för

år 2000,

5. att riksdagen beslutar anslå 9 797 000 000 kr

till anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer för

år 2000.

1999/2000:Sf296 av Margit Gennser m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barnbidraget,

2. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i

föräldraförsäkringen skall utgöra 75 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten,

3. att riksdagen beslutar om förändringar av

beräkningar av den sjukpenninggrundande inkomsten,

4. att riksdagen beslutar att havandeskapspenningen

samordnas med sjukpenningförsäkringen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ett underhållsstöd i enlighet med vad som anförts i

motionen,

6. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för

styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om uppföljning av

utnyttjandet av den tillfälliga

föräldraförsäkringen,

8. att riksdagen beslutar anslå 16 632 000 000 kr

till anslag A 1 Allmänna barnbidrag för år 2000,

9. att riksdagen beslutar anslå 15 589 000 000 kr

till anslag A 2 Föräldraförsäkringen för år 2000,

10. att riksdagen beslutar anslå 2 400 000 000 kr

till anslag A 7 Vårdnadsbidrag för år 2000.

1999/2000:Sf297 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en översyn av

socialförsäkringarna.

1999/2000:Sf298 av Raimo Pärssinen och Per-Olof

Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

återbetalning av underhållsstöd.

1999/2000:Sf299 av Inger Lundberg och Helena Frisk

(s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

beställer en analys av hur nuvarande regler för

underhållsstöd påverkat levnadsförhållandena för

särlevande föräldrar som har betalningsansvar för

flera barn.

1999/2000:Sf301 av Eva Arvidsson och Carina Hägg (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av att ta till vara kompetensen vid RFV:s

sjukhus i Nynäshamn och Tranås så att beskrivna

patientgrupper får fortsatt stöd.

1999/2000:Sf302 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om familjen som den

grundläggande enheten i samhället,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett barnperspektiv,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nätverksstöd för

ensamstående föräldrar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att uppvärdera

föräldrarollen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mer tid för barnen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om hemarbetet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av en

familjepolitisk reform,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

införande av ett nytt vidareutvecklat vårdnadsbidrag

i enlighet med motionens förslag,

19. att riksdagen beslutar om regler för barnbidrag

i enlighet med motionens förslag,

20. att riksdagen beslutar om nya regler för

internationella adoptioner i enlighet med motionens

förslag,

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring av grundavdraget i underhållsstödet i

enlighet med motionens förslag,

22. att riksdagen beslutar om vårdbidrag för barn

till biståndsarbetare,

23. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen för budgetåret 2000 under utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt

uppställning i motionen.

1999/2000:Sf303 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av skyndsam

handläggning av vårdbidragsansökningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om orimligheten i

återbetalningskrav för studiemedel och bostadsbidrag

på grund av lång handläggningstid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om flera nivåer i

vårdbidraget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om likvärdig bedömning

av vårdbidragets storlek mellan olika

försäkringskassor.

1999/2000:Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv

till utredningen gällande sjukförsäkring angående

att ett integrationspolitiskt perspektiv bör

införas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommande

utredning gällande förtidspensionen bör inrymma ett

genderperspektiv och ett integrationsperspektiv,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv

till pågående utredning gällande sjukförsäkringen

angående att den bör belysa skillnader mellan

grupper med fast och tillfällig anställning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommande

utredning gällande förtidspension bör belysa

skillnader mellan grupper med fast och tillfällig

anställning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

övergripande analys av reslutaten av utredningarna

gällande sjukförsäkring, rehabilitering och

förtidspension,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av

sanktionsåtgärder gentemot arbetsgivare som inte

fullgör sitt rehabiliteringsansvar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

överväga en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring

för små och medelstora företag,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

Socialstyrelsens utvärdering av FRISAM-projektet bör

ta hänsyn till genus och etnicitet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att utreda

behovet av utbildning i försäkringsmedicin för

läkare som regelbundet utfärdar intyg till

försäkringskassan.

1999/2000:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inrättande av ett

obeskattat barnkonto för förskolebarn,

3. att riksdagen beslutar om en höjd

ersättningsnivå för pappa/mammamånaden i enlighet

med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar om ett höjt garantibelopp

i föräldraförsäkringen i enlighet med vad i motionen

anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av en

överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och

tillfällig föräldrapenning i enlighet med

Tjänstebeskattningsutredningens förslag,

6. att riksdagen beslutar att avskaffa de s.k.

garantidagarna i föräldraförsäkringen,

11. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet

för familjer och barn enligt uppställning i

motionen.

1999/2000:Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i

sjukpenningsförsäkringen skall utgöra 75 % av den

sjukpenningsgrundande inkomsten,

2. att riksdagen beslutar införa ytterligare en

karensdag i sjukpenningförsäkringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om återförsäkring för

småföretag för utgifter för sjuklöneperioden,

4. att riksdagen beslutar om förändringar av

beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kontroll av

sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner,

6. att riksdagen beslutar anslå 23 152 036 000 kr

till anslag A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

för år 2000,

7. att riksdagen beslutar anslå 43 171 000 000 kr

till anslag A 2 Förtidspensioner för år 2000,

9. att riksdagen beslutar anslå 6 918 338 000 kr

till anslag A 5 Arbetsskadeersättningar för år 2000,

10. att riksdagen beslutar anslå 1 117 000 000 kr

till anslag B 1 Riksförsäkringsverket för år 2000.

1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om invandrade

pensionärers beroende av socialbidrag.

1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om familjestabilitet

som ett politiskt mål.

1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en höjd ersättning i

mamma- och pappamånaden,

6. att riksdagen till utgiftsområde 12 anslag A 2

Föräldraförsäkring för budgetåret 2000 anvisar 160

000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller

således 17 089 000 000 kr.

1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

14. (del) att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar

anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och

flyktingar, utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom samt utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt

uppställningen i motionen,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan lagändring att sjukförsäkringens kostnader för

trafikolyckor förs över från sjukförsäkringen till

trafikförsäkringen.

1999/2000:Kr315 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

kulturproducenternas pensionsvillkor och

sjukförsäkringsvillkor.

1999/2000:Kr316 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av

att anpassa trygghetssystemen utifrån

kulturproducenters verklighet.

1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)

vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

enhetligt beräkningsunderlag för ersättningarna i de

allmänna försäkringarna i enlighet med vad som

anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om arbetsgivarens

rehabiliteringsansvar.

1999/2000:Sk769 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en

socialförsäkringsreform.

1999/2000:So262 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om pensioner och

bidragsbehov,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åldersgräns för

närståendepenning.

1999/2000:So322 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om aktivering av

försäkringspengar i syfte att korta vårdköer och

förbättra rehabilitering.

1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om höjt hyrestak för

BTP,

12. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet

vid ålderdom enligt uppställning i motionen.

1999/2000:So325 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om principerna för

familjepolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av

jämställdhet i familjepolitiken,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge tillbaka

självbestämmandet till föräldrarna.

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökad

grundtrygghet i föräldrapenning,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om barnkonto i

stället för maxtaxa,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av att

båda föräldrarna har tid för barnen.

1999/2000:So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

handlingsplan för att höja den faktiska

pensionsåldern.

1999/2000:So328 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om internationella

adoptioners kostnader.

1999/2000:So484 av Désirée Pethrus Engström (kd)

vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

prioritera utökade rehabiliteringsmedel till

försäkringskassan i syfte att motverka

sjukpensionering av migräniker.

1999/2000:So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

som ser över konse-kvenserna av att höja

pensionsgränsen från 16 år till 30 år enligt vad i

motionen anförts om onödiga pensioneringar av unga

funktionshindrade.

1999/2000:Ub245 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att återinföra

vårdnadsbidraget.

Utskottet

Principer för socialförsäkringarna

Den allmänna försäkringen har länge haft den

centrala platsen i det svenska

socialförsäkringssystemet. Här ingår bl.a.

sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen samt

folkpensioneringen och tilläggspensionen (ATP). Från

folkpensioneringen och ATP utges förmåner i form av

förtidspension, ålderspension och

efterlevandeförmåner. Ålderspensionssystemet har

nyligen reformerats med omfattande övergångsregler.

Enligt de helt reformerade reglerna kommer

inkomstgrundad ålderspension att vara

avgiftsdefinierad och grundas på de sammanlagda

förvärvsinkomsterna under livet. Grundskyddet utgörs

av garantipension. Till pensionerna finns

tilläggsförmåner. En annan allmän försäkring är

arbetsskadeförsäkringen. Förmånerna i dessa

försäkringssystem grundas på inkomster upp till

högst 7,5 prisbasbelopp eller förhöjda

prisbasbelopp.

Socialförsäkringen finansieras med

arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmän

pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften tas

endast ut på inkomster upp till 7,5 förhöjda

prisbasbelopp (efter avdrag för den allmänna

pensionsavgiften) medan arbetsgivar- och

egenavgifter även tas ut på inkomster över denna

nivå.

Till begreppet socialförsäkring hänförs i många

sammanhang andra förmånssystem av socialpolitisk art

som utbetalas av Riksförsäkringsverket (RFV) och de

allmänna försäkringskassorna, t.ex. barnbidrag och

underhållsstöd.

Motioner

I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) anförs

att socialförsäkringen kan bli bättre för individen

och samhället i ett mer näringslivsvänligt klimat

med lägre skatter. Motionärerna anser att åtgärder

inom olika sektorer sammantaget stärker varandra.

Synergieffekter skapas som leder till en positiv

utveckling när det gäller sjuktal,

sjukförsäkringskostnader, behov av

rehabiliteringsåtgärder och förtidspensioneringar. I

yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om detta.

I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om att det snarast

bör tillsättas en parlamentarisk kommitté med

uppdrag att utreda ett reformerat

socialförsäkringssystem. Syftet bör enligt

motionärerna vara att nå en bred överenskommelse om

ett socialförsäkringssystem som bl.a. är ekonomiskt

och politiskt robust och har en tydlig koppling

mellan avgifter och förmåner. Systemet bör omfatta

alla medborgare och stå utanför statsbudgeten

(yrkande 12).

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf260

tillkännagivanden om en hållbar välfärdsreform och

en ny och sammanhållen trygghetsförsäkring.

Motionärerna anser att ett nytt

socialförsäkringssystem bör omfatta hela

befolkningen, dvs. vara allmän och obligatorisk och

inte bygga på förhållandet arbetsgivare-löntagare.

En samordnad försäkring skall gälla vid sjukdom,

arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension. Enligt

motionärerna bör behovsprövning i möjligaste mån

undvikas och möjligheter till individuella val öka.

Oväntat inkomstbortfall skall täckas genom en

grundpenning och därutöver en inkomstrelaterad del.

Målet för ett nytt system bör enligt motionärerna

vara en effektiv rehabilitering och att arbete skall

löna sig (yrkandena 2 och 3).

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf246

yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om en

socialförsäkringsreform och om principerna för

socialförsäkringarna. Motionärerna anser att en

reformering av socialförsäkringarna bör bygga på en

generell välfärdspolitik. Försäkringen, som skall

vara allmän och obligatorisk, bör finansieras

solidariskt och ge ersättning för inkomstbortfall.

Vidare anser motionärerna att det skall finnas ett

direkt samband mellan avgifter och förmåner, att

försäkringen skall innehålla en självrisk och

utformas så att den motverkar utslagning och gynnar

rehabilitering. Försäkringen skall också vara

autonom, finansieras med egenavgifter samt vara

fristående från statsbudgeten. Slutligen anser

motionärerna att avgifts- och förmånstaket skall

vara detsamma.

I samma motion begärs också ett tillkännagivande om

att fusk och överutnyttjande skall motverkas för att

öka legitimiteten i socialförsäkringssystemen

(yrkande 3).

I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande

om behovet av blocköverskridande överenskommelser om

socialförsäkringarna för att nå långsiktiga

lösningar. Inriktningen bör vara att utforma en

pensionsförsäkring, en sjukförsäkring och en

arbetslöshetsförsäkring.

Även i motion Sk769 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om en

socialförsäkringsreform med pensionsreformen som

förebild.

I flerpartimotionen Sf230 av Kenth Skårvik m.fl.

(fp, m, kd, c) begärs ett tillkännagivande om en

översyn av socialförsäkringarna. Motionärerna anser

att privat-, samhälls- och företagsekonomiska skäl

talar för ett behov av en övergripande reform av

socialförsäkrings- och bidragssystemen. Nya

lösningar bör enligt motionärerna syfta till att öka

försäkringsmässigheten. En utredning bör bl.a.

undersöka om principerna om fonderad finansiering

och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas

inom hela socialförsäkringssy-stemet. På ett mer

övergripande plan bör även undersökas effekterna av

ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på

motprestationer.

I motion Sf297 av Hans Karlsson m.fl. (s) begärs en

översyn av socialförsäkringarna.

Socialförsäkringssystemet måste anpassas till den

förändrade arbetsmarknaden. En utvecklad

socialförsäkring bör enligt motionärerna omfatta

såväl deltids-, visstids- som projektanställningar

samt eget företagande och olika kombinationer av

detta.

Lilian Virgin och Monica Öhman (s) anför i motion

Sf286 att inkomstbortfallsprincipen frångås om taket

i sjukförsäkringen sätts alltför lågt. Systemet

kommer då mer att likna ett system med

grundtrygghet, vilket enligt motionärerna på sikt

kommer att undergräva förtroendet för

sjukförsäkringssystemet. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att höja taket.

Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) begär i motion Sf227 ett

tillkännagivande om effekterna av de förändringar

som gjorts i den sociala välfärden. I motionen

anförs att socialförsäkringens principiella grunder

måste stärkas samtidigt som systemet görs mindre

konjunkturkänsligt. Motionärerna anser att

inkomstbortfallsprincipen måste stärkas och att

inkomsttaket bör höjas eller indexeras.

I motionerna Kr315 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

yrkande 26 och Kr316 av Ewa Larsson m.fl. (mp)

yrkande 1 begärs tillkännagivanden om dels

kulturproducenternas pensions- och

sjukförsäkringsvillkor, dels nödvändigheten av att

anpassa trygghetssystemen till kulturproducenters

verkliga arbetssituation. Motionärerna anser att

konstnärers ekonomiska situation måste få en lösning

under denna mandatperiod. Ersättningarna, som i dag

är inkomstrelaterade och utgår från inbetalda

sociala avgifter, måste passa även kulturutövare.

En enhetlig beräkningsgrund för olika försäkrings-

eller förmånssystem begärs i tre motioner.

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion

Sf224 ett tillkännagivande om en översyn av

beräkningsgrunderna för inkomst. Motionären anser

att ett inkomstbegrepp bör gälla vid beräkning av

bl.a. sjukpenning, bostadsbidrag, underhållsstöd och

bostadsbidrag till pensionärer.

I en motion från allmänna motionstiden 1998, N332

yrkande 13, av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om rättvisa regler i

socialförsäkringen. Motionärerna anser att

beräkningsunderlaget för ersättningar skall vara

samma i de olika systemen, t.ex. bostadsbidrag och

sjukpenning. Vidare bör enligt motionärerna olika

företagsformer behandlas lika.

I en motion Sf245, från den allmänna motionstiden

1998, av Ingemar Josefsson (s) begärs ett

tillkännagivande om en samordning av

inkomstbegreppen i socialförsäkringen. Motionären

anser att det bör vara samma beräkningsunderlag för

de olika socialförsäkringsförmånerna.

Utskottets bedömning

Välfärdspolitiken skall leda till att utjämna

skillnader mellan olika samhällsgrupper genom en

solidariskt finansierad välfärd med generella

system. Vidare skall socialförsäkringarna vara

trygga, rättvisa och effektiva, vilket uppnås genom

en generell offentlig försäkring som dels ger

standardtrygghet genom att ersätta inkomstbortfall

upp till en viss nivå, dels ger ett grundläggande

skydd vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått

fotfäste på arbetsmarknaden. Försäkringssystem som i

första hand ersätter bortfall av inkomst har stora

fördelar framför försäkringar som enbart bygger på

en ren grundtrygghetsprincip. Genom

inkomstbortfallsprincipen garanteras individen en

bestämd standardnivå när han eller hon inte kan

försörja sig själv genom arbete, och denna princip

bör enligt utskottets mening vara utgångspunkten för

försäkringsskyddet även framdeles. Förmåner från

socialförsäkringen skall ges på lika villkor för

alla och innehålla ett betydande mått av utjämning

mellan grupper som löper olika risk att drabbas av

sjukdom och skada. Det förhållandet att i princip

alla är med och finansierar försäkringsskyddet

möjliggör enligt utskottets mening omfördelningar

mellan olika grupper och över livet. Vidare skall

det finnas möjligheter att kontrollera och begränsa

samhällets kostnader för försäkringen. Uppföljning

och utvärdering är i det sammanhanget viktiga inslag

liksom samverkan mellan myndigheter. Sist men inte

mindre angeläget är att försäkringsskyddet är

utformat så att det inte motverkar jämställdhet

mellan könen.

Riksdagen har godkänt riktlinjer i enlighet härmed

för en allmän försäkring vid sjukdom och

rehabilitering (bet. 1996/97:SfU12, rskr.

1996/97:273). Den skall innehålla drivkrafter till

arbete och utformningen skall präglas av

arbetslinjen. Vidare skall rehabiliterande arbete

ingå som viktiga delar samtidigt som det måste

finnas möjligheter att kontrollera och begränsa

samhällets kostnader för försäkringen. Riksdagen har

med dessa utgångspunkter också godkänt riktlinjer

för ett reformerat förtidspensionssystem (prop.

1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).

Förmånstaket inom socialförsäkringarna är som

nämnts 7,5 prisbasbelopp eller förhöjda

prisbasbelopp. I det reformerade

ålderspensionssystemet är förmånstaket fr.o.m år

2001 knutet till ett inkomstbelopp.

Inkomstbasbeloppet motsvarar för år 2001 det

förhöjda prisbasbeloppet men följer fr.o.m. år 2002

i huvudsak förändringen av de genomsnittliga

pensionsgrundande inkomsterna. Enligt utskottets

mening är det viktigt att utformningen av

intjänandetaket i övriga delar av socialförsäkringen

inte leder till att allt fler försäkrade genom en

normal löneutveckling med tiden delvis hamnar

utanför försäkringsskyddet.

Vad gäller frågan om socialförsäkringen skall bestå

av skilda delar eller av en samlad försäkring vill

utskottet påpeka att de olika delarna av

trygghetssystemet samspelar med varandra vad gäller

såväl finansiering som regelverk. Detta har inte

minst förändringarna på arbetsmarknaden till följd

av lågkonjunkturen i början av 1990-talet

tydliggjort. Kostnaderna för

arbetslöshetsförsäkringen ökade då starkt samtidigt

som kostnaderna för sjukförsäkringen minskade.

Vidare har de besparingar som under denna tid var

nödvändiga att göra i systemen visat att ingrepp i

en del av systemen utan samtidig anpassning av

regelverket i andra delar kan medföra

överströmningseffekter. Långvarig arbetslöshet

liksom lägre kompensationsnivåer i sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna synes t.ex. ha bidragit

till att förtidspensioneringarna då ökade. De

kraftiga ökningarna av sjukpenningkostnaderna under

innevarande år har också visat sig ha samband med

det förbättrade arbetsmarknadsläget.

Utskottet anser att en renodling av de olika

försäkringssystemen är nödvändig då den tydliggör

gränserna för vad som bör ersättas från

socialförsäkringen respektive från andra

trygghetssystem, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen.

Enligt utskottets mening kan dock mycket vinnas på

att göra socialförsäkringssystemet tydligare och mer

lättöverskådligt. Som ett led i renodlingen har

fr.o.m. den 1 januari 1997 kriterierna för

sjukpenning och förtidspension skärpts så att

sjukpenning och förtidspension som huvudregel endast

utges vid arbetsoförmåga som har sin grund i

medicinska orsaker (prop. 1996/97:28, bet.

1996/97:SfU6, rskr. 1996/97:125). Det är också

viktigt att samverkan sker mellan dem som

administrerar olika delar av välfärdssystemen.

Det nya inkomstgrundade ålderspensionssystemet

skall redovisas helt utanför statsbudgeten. För

övriga delar av försäkringen gäller numera (prop.

1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153)

att utgifterna skall bruttoredovisas på

statsbudgeten. Senast gjordes denna förändring för

arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen.

Därigenom förbättras riksdagens möjligheter att ta

ställning till försäkringarnas utgifter och

inkomster. Utskottet vill nämna att riksdagen i

samband med fastställandet av utgiftsramar för år

2000 på förslag av finansutskottet i betänkande

1999/2000:FiU1 har avslagit en motion med förslag

att underskott och överskott i socialförsäkringarna

i första hand regleras mot särskilt avsatta

buffertfonder eller stabilitetsfonder.

Finansutskottet anförde därvid att de utgifter som

redovisas över anslag A 1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. har ökat mycket kraftigt.

Anslaget för innevarande budgetår har på

tilläggsbudget räknats upp från 20,0 till 27,5

miljarder kronor, dvs. med 37 %. Det är helt

uppenbart att oförutsedda överskridanden av denna

omfattning förorsakar problem, i synnerhet som det

rör sig om regelstyrda utgifter som inte utan vidare

kan begränsas. Inrättandet av särskilda

buffertfonder för att möta denna typ av

fluktuationer i socialförsäkringarna förutsätter

enligt finansutskottet att en ökad belastning på

något av socialförsäkringssystemen alltid åtföljs av

en lika stor avlastning så att fonden långsiktigt

kan hållas intakt. I annat fall kommer bufferten

enbart att fungera som ett anslag för oförutsedda

utgifter. I det nu aktuella fallet finns det inget

som entydigt talar för att den registrerade

utgiftsökningen skulle vara enbart temporär. Därtill

kommer att det redan finns en form av buffertsystem

inbyggt i den nuvarande budgetprocessen.

Finansutskottet påpekade att anslaget A 1 är ett

ramanslag, och för sådana anslag gäller enligt 6 §

budgetlagen (1996:1059) att regeringen tillfälligt

får överskrida dem genom att ta i anspråk en

anslagskredit motsvarande högst 10 % av det anvisade

anslagsbeloppet. Dessutom finns en

budgeteringsmarginal som är avsedd att fånga upp

oförutsedda utgiftsökningar av det nu aktuella

slaget. Finansutskottet erinrar också om att

regeringen tillkallat en särskild utredare för att

göra en analys av sjukförsäkringen.

Det är enligt socialförsäkringsutskottet endast det

inkomstgrundade ålderspensionssystemet, som är

utformat som ett helt autonomt system, och

motsvarande delar av folkpensioneringen och ATP, som

skall redovisas utanför statsbudgeten. För övriga

delar av socialförsäkringen bör enligt utskottet

dock sammanställningar göras så att utvecklingen av

inkomster och utgifter för de olika delarna kan

följas över längre perioder.

Vad gäller sambandet mellan förmåner och avgifter

vill utskottet påpeka att stora förändringar har

skett i strukturen för socialavgifter och

avgiftsuttag i avsikt att skapa bättre samstämmighet

mellan inkomster och utgifter i socialförsäkringen.

Särskilt har genomförandet av det nya

ålderspensionssystemet medfört stora förändringar.

Finansieringen av de olika försäkringsgrenarna har

blivit mer renodlad. Genom att inkomster och

utgifter för olika försäkringar lättare kan följas

ökar trovärdigheten för socialförsäkringssystemen.

Någon exakt samstämmighet mellan förväntade

inkomster och utgifter för t.ex. sjukförsäkringen

har inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga

skillnader mellan inkomster och utgifter bör kunna

finnas utan att det föranleder justeringar av

avgiftsnivån.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

motionerna Sf254 yrkande 10, Sf277 yrkande 12, Sf260

yrkandena 2 och 3, Sf246 yrkandena 1-4, Sk769

yrkande 2 och Sf230. Motionerna Sf297, Sf286 och

Sf227 får anses tillgodosedda med vad utskottet

anfört, varför också dessa bör avslås av riksdagen.

Vad gäller frågor kring trygghetssystemen för

kulturproducenter vill utskottet erinra om att

Konstnärsstödsutredningen i betänkande Generella

konstnärsstöd (SOU 1997:184) lämnade förslag till

ett nytt generellt ekonomiskt stöd till konstnärliga

yrkesutövare. Utredningen föreslog också att en

särskild utredning skall tillsättas för att ta fram

förslag som anpassar de sociala trygghetssystemen

till konstnärernas särskilda inkomst- och

arbetsförhållanden. I proposition 1997/98:87

Konstnärernas villkor föreslog regeringen en rad nya

stödformer samt förstärkningar av bidrag m.m. till

konstnärer. Propositionen antogs av riksdagen (bet.

1997/98:KrU13, rskr. 1997/98:303). Utskottet

avstyrker motionerna Kr315 yrkande 26 och Kr316

yrkande 1.

En bättre samordning av inkomstbegreppen och

förändrade regler vad gäller beräkningsunderlaget i

de olika socialförsäkringarna bör om möjligt göras.

Utredningen om översyn av inkomstbegreppen inom

bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) har i

sitt slutbetänkande Förmån efter inkomst - samordnat

inkomstbegrepp för bostadsstöden och nya

kvalifikationsregler för rätt till

sjukpenninggrundande inkomst (SOU 1997:85)

föreslagit bl.a. en samordning av de båda

bostadsstödssystemen och vissa ändringar vad gäller

inkomstprövningsreglerna i underhållsstödssystemet.

Vidare lämnade utredningen förslag till förändringar

av kvalifikationsvillkoren för sjukpenninggrundande

inkomst. Därefter har i departementspromemorian

Beräkningsunderlag för dagersättning - sjukpenning,

föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19) lämnats förslag

till beräkningsunderlag för sjukpenning och annan

dagersättning. Förslagen rör bl.a.

beräkningsalternativ för anställda och

uppdragstagare samt företagare. Reglerna för

företagare innebär att de i allt väsentligt kommer

att behandlas lika oavsett i vilken företagsform

verksamheten bedrivs. Vidare lämnas i promemorian

förslag som bl.a. rör överhoppningsbara tider,

indexering i stället för löneanpassning och

arbetsskadelivränta. De båda förslagen bereds inom

Regeringskansliet.

Utskottet avstyrker motionerna Sf224, 1998/99:Sf245

och 1998/99:N332 yrkande 13 med hänvisning till att

beredningen av förslagen rörande

beräkningsunderlaget bör avvaktas.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,

ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt

socialförsäkringens administration, dvs.

Riksförsäkringsverket och de allmänna

försäkringskassorna.

Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom

sjukpenning, rehabiliteringspenning och

närståendepenning. Därutöver ingår i utgiftsområdet

vissa bidrag till rehabilitering, arbetsskade- och

vissa yrkesskadeersättningar, handikappersättning

samt folkpension, allmän tilläggspension (ATP) och

pensionstillskott i form av förtidspension. Fr.o.m.

budgetåret 1999 ingår också kostnader för

sysselsättning av vissa förtidspensionärer och

ersättning för kroppsskador.

Riksdagen har för budgetåret 2000 i enlighet med

regeringens förslag fastställt ramen för

utgiftsområde 10 till 92 470 469 000 kr (bet.

1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).

Målen för utgiftsområdet

I propositionen anges att målen för utgiftsområde 10

för år 2000 är att ge ekonomisk trygghet för sjuka

och funktionshindrade och att aktivt verka för att

återföra människor i arbete. Vidare anges att

socialförsäkringens administration skall garantera

effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid

ärendehandläggningen.

Målen för år 2000 är i princip samma som

fastställdes av riksdagen i samband med

budgetbehandling för år 1999. Emellertid anges att

därutöver är målet för år 2000 att aktivt verka för

att återföra människor i arbete.

Av budgetpropositionen framgår att det inom

Socialdepartementet pågår arbete med att

vidareutveckla målen.

Vad gäller prioriteringar fortsätter regeringen

arbetet med att modernisera trygghetssystemen, bl.a.

genom att anpassa dem till en föränderlig

arbetsmarknad. För socialförsäkringsadministrationen

gäller en fortsatt satsning på samverkan inom

rehabiliteringsområdet. Verksamheten skall bl.a.

utgå från både kvinnors och mäns utgångspunkter samt

beakta etnisk och kulturell mångfald.

Sjuklön

Gällande ordning

Enligt lagen (19991:1047) om sjuklön (SjLL), som

infördes fr.o.m. år 1992, har arbetstagare under de

första 14 dagarna av ett sjukfall rätt till sjuklön

från arbetsgivaren. Rätten till sjuklön gäller

fr.o.m. den första dagen av anställningstiden. Är

den avtalade anställningstiden kortare än en månad

inträder dock rätten till sjuklön endast om

arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter

varit anställd fjorton kalenderdagar, i princip i

följd.

För den första dagen i sjuklöneperioden betalas

ingen ersättning (karensdag). För de återstående

dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra

anställningsförmåner.

Antalet karensdagar är begränsat till tio under en

tolvmånadersperiod (allmänt högriskskydd). För en

arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas

medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön

under en tolvmånadersperiod kan försäkringskassan

besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Då utges

sjuklön för första dagen och arbetsgivaren får

ersättning från sjukförsäkringen. Fr.o.m. den 1

januari 1998 gäller ett utökat särskilt högriskskydd

som omfattar den som har en sådan sjukdom som medför

risk för en eller flera längre sjukperioder under en

tolvmånadersperiod. Sjuklön utges i dessa fall dock

inte för karensdag. Även i dessa fall får

arbetsgivaren ersättning från sjukförsäkringen.

Samtidigt som sjuklönelagen infördes sänktes

arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen så att

arbetsgivarna, som kollektiv, fick kompensation för

de ökade kostnader som den nya ordningen medförde.

Vid senare förändringar av sjuklönesystemet har

också arbetsgivaravgiften anpassats.

Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt

17 § SjLL möjlighet att försäkra sig hos

försäkringskassan mot sjuklönekostnader. Rätt att

teckna en sådan försäkring har arbetsgivare vars

sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår -

exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt -

inte beräknas överstiga 130 gånger prisbasbeloppet.

Försäkringen ersätter försäkringstagarens kostnader

för sjuklön fr.o.m. den tredje ersättningsdagen

liksom kostnaderna för socialavgifter, allmän

löneavgift och särskild löneskatt. Avgiften för år

1999 är 1,4 % av de sammanlagda lönekostnaderna.

Enligt 12 § SjLL skall arbetsgivaren anmäla till

försäkringskassan om ett sjukdomsfall, som har gett

arbetstagare rätt till sjuklön, fortsätter efter

sjuklöneperiodens utgång. En arbetsgivare med minst

50 anställda skall dessutom till RFV lämna uppgift

om alla sjuklönefall, dvs. såväl sjukdomsfall som

upphör inom sjuklöneperioden som sjukdomsfall som

fortsätter därefter. Före den 1 januari 1999 gällde

anmälningsskyldigheten till RFV samtliga

arbetsgivare.

Företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen

Motioner

I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 3

anför motionärerna att det är viktigt att systemet

med återförsäkring hos försäkringskassan för små

företag får en konstruktion som inte gör det

olönsamt för dessa att teckna en sådan. Det har

visat sig att den försäkring som i dag erbjuds har

inneburit att småföretagen väljer att inte försäkra

sig. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

I motion Sf215 av Roy Hansson (m) begärs ett

tillkännagivande om att mindre företag skall kunna

välja att inte ha arbetsgivarinträde och i stället

betala en högre arbetsgivaravgift.

Den ökade sjukfrånvaron bland anställda har enligt

vad som anges i motion Sf231 av Inger Strömbom m.fl.

(kd, m, c, fp) även medfört ökade kostnader för

sjuklön för företagen, inte minst för de små och

medelstora. Åtgärder bör vidtas för att minska

sjukfrånvaron vid arbetsplatserna och en översyn av

reglerna om sjuklön bör göras. Motionärerna begär

ett tillkännagivande om detta.

Marie Engström m.fl. (v) anför i motion Sf263

yrkandena 1 och 2 att sjuklöneperioden kan ha en

hämmande verkan när det gäller dels vissa gruppers

möjlighet att få arbete, dels mindre företags vilja

till nyanställningar. Det är därför nödvändigt med

insatser som riktar in sig mot i första hand de

mindre företagen. Ett företag med högst tio

anställda kan undantas från kravet att betala

sjuklön, t.ex. genom avdrag vid

uppbördsdeklarationen. Ett sådant undantag bör

kombineras med ett försäkringsskydd mot

sjuklönekostnader så att marginal-effekter i

möjligaste mån förhindras.

I motion Sf218 av Lena Sandlin och Ingemar

Josefsson (s) anförs att det är angeläget att

arbetsgivarinträdet avskaffas för små och medelstora

företag. Det är också angeläget att se över på

vilket sätt arbetsgivarinträdet har påverkat

anställningarna och det förebyggande

arbetsmiljöarbetet. Avskaffandet av sjuklöneperioden

skulle kunna få positiva samhällsekonomiska

konsekvenser. Ett tillkännagivande begärs härom.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets uppfattning ingår sjuklöneperioden

på 14 dagar numera som en naturlig och väl

fungerande del av välfärdssystemet. Genom

sjuklöneperioden har arbetsgivaren fått ett ansvar

för och möjlighet att påverka kostnaderna för

sjukfrånvaron på arbetsplatsen. Samtidigt har

försäkringskassorna avlastats arbetet med korta

sjukfall och kan koncentrera sig på de längre

sjukfallen. Genom särskilda högriskskydd har

arbetsgivarens kostnader begränsats när det gäller

sjukersättning till personer med sjukdomar som kan

väntas medföra visst mått av sjukfrånvaro.

Sjuklönesystemet hindrar således inte en

arbetsgivare att anställa en sådan person. I övriga

fall har arbetsgivare med begränsat antal anställda

möjlighet att teckna en återförsäkring för

sjuklönekostnader. Enligt utskottets mening är det

viktigt att det finns ekonomiska drivkrafter för

arbetsgivaren att genom förebyggande insatser och

rehabiliteringsåtgärder minska sjukfrånvaron på

arbetsplatsen. En möjlighet för de mindre företagen

att ställa sig helt utanför sjuklönesystemet bör

enligt utskottets mening således inte införas.

Kostnaderna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt

det senaste året. Den ökade sjukfrånvaron måste

också ha inneburit att arbetsgivarnas

sjuklönekostnader ökat. De kraftigt ökade

kostnaderna för sjukförsäkringen skall analyseras av

en särskild utredare (dir. 1999:54), och uppdraget

skall redovisas senast den 31 maj 2000.

Det är enligt utskottets mening däremot viktigt att

återförsäkringen fungerar väl. AGRA-utredningen, som

fick sitt uppdrag när sjuklöneperioden var 28 dagar,

har i betänkande Högkostnadsskydd mot

sjuklönekostnader (SOU 1997:142) lagt fram förslag

om ett högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader.

Förslaget innebär att den nuvarande försäkringen mot

sjuklönekostnader upphör och att ett

högkostnadsskydd införs. Syftet är att små företag

inte skall behöva bära större kostnader för sjuklön

än vad som svarar mot det riksvärde som erhålls när

samtliga arbetsgivares totala sjuklönekostnader

ställs i relation till deras sammanlagda

årslönesumma.

En särskild utredare (dir. 1999:44) har nyligen

tillsatts för att se över den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen. Resultatet av denna översyn kan få

betydelse i detta sammanhang.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf306 yrkande 3, Sf215, Sf231, Sf263 och Sf218.

Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt

sjuklönelagen

Motion

I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.

(kd) anförs att arbetsgivarnas uppgiftsbörda bör

minskas så mycket som möjligt. Informationen om de

korta sjukfallen bör kunna inhämtas genom de

återkommande arbetskraftsundersökningarna (AKU). I

yrkande 10 begärs därför att skyldigheten för

arbetsgivaren att lämna uppgifter om korta sjukfall

slopas helt.

Utskottets bedömning

Skyldigheten för arbetsgivare att anmäla även korta

sjuklönefall har fr.o.m. 1999 begränsats till att

endast gälla arbetsgivare med minst 50 anställda.

Vid beredningen av förslaget till denna begränsning

anförde utskottet (se bet. 1998/99:SfU1) att det är

viktigt att det finns en så god bild som möjligt

över sjukfrånvaron såväl i samhället som helhet som

inom olika branscher. Det nuvarande systemet med

rapportering av sjuklönefall har dock vissa brister.

Det beror främst på att små företag och

organisationer upplever uppgiftsskyldigheten som

betungande och kostsam. Mot denna bakgrund ansåg

utskottet det lämpligt att befria småföretagen från

den generella uppgiftsskyldigheten och i stället

täcka behovet av information om den korta

sjukfrånvaron genom att SCB hämtar in motsvarande

information från ett urval av småföretag. Enligt

utskottet saknades anledning att göra motsvarande

förändring för större företag eftersom det nuvarande

rapporteringssystemet inte upplevs som särskilt

betungande av dessa.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker

motion Sf277 yrkande 10.

Sjukersättning vid vissa anställningsformer

Motioner

I motion 1998/99:Sf211 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

anförs att för personer som inte har någon avtalad

anställningstid, utan arbetar de dagar det finns

arbete, finns inga klara regler om vem som skall

betala sjukersättning. Motionärerna anser att

lagstiftningen måste ses över så att skillnader i

ersättningsstorlek mellan korttidsanställda och fast

anställda så långt möjligt elimineras.

I motion Sf216 av Lena Sandlin och Ingemar

Josefsson (s) anförs att personal på s.k.

bemanningsföretag ofta bara har 75 % eller mindre av

lönen garanterad. I många fall får de bara lön under

den period de är uthyrda. Ofta bekostar

bemanningsföretagen sjuklön bara om arbetstagaren

skulle varit uthyrd. Försäkringskassan betalar inte

ersättning och den anställde blir utan ersättning de

första 14 dagarna av en sjukperiod. Motionärerna

anser att arbetsgivaren självklart skall betala

sjuklön också under perioder då personalen inte är

uthyrd. Detta måste preciseras i lagstiftningen, och

motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

En särskild utredare har haft i uppdrag att

analysera utvecklingen av deltidsarbete och

tillfälliga anställningar samt överväga behoven av

förändringar i arbetslöshetsersättningen.

Utredningen har redovisat sitt uppdrag i februari i

år i betänkandet DELTA - Utredningen om

deltidsarbete, tillfälliga jobb och

arbetslöshetsersättning (SOU 1999:27). I betänkandet

anges att skattningar tyder på att omkring en

tredjedel av alla sysselsatta nu har en mer eller

mindre "atypisk" anknytning till arbetsmarknaden,

dvs. de har deltidsarbete, säsonganställning,

tillfällig anställning, projektarbete,

behovsanställning m.m. De tidsbegränsade

anställningarna har ökat markant under krisen på

1990-talet, och denna utveckling tycks fortsätta.

Under 1998 hade drygt en halv miljon personer en

tillfällig anställning.

Utredningen har även pekat på att

socialförsäkringssystemen i vissa fall tycks

missgynna dem som har atypiska anställningar. Som

exempel nämns att det för behovsanställda kan vara

oklart vem som skall betala ersättning vid sjukdom.

De som är anmälda som arbetssökande vid

arbetsförmedlingen har rätt till sjukpenning men för

övriga är lagstiftningen oklar. Utredningen, som

inte lägger något förslag i denna del, anser att

lagstiftningen borde ses över och anpassas till de

nya anställningsformer som har vuxit fram under

1990-talet så att tidsbegränsat anställda ges ett

starkare skydd i olika trygghetssystem.

Utskottet vill framhålla att det redan pågår ett

arbete med att reformera olika delar av

socialförsäkringssystemen för att klara de krav som

dagens och morgondagens arbetsmarknad ställer. När

det gäller sjukförsäkringen har, som tidigare

nämnts, en promemoria tagits fram inom

Socialdepartementet med förslag till ett nytt

beräkningsunderlag för bl.a. sjukpenning (Ds

1999:19). När det gäller personer som inte har rätt

till sjuklön utan skall ha timberäknad/dagberäknad

sjukpenning men inte kan visa hur han eller hon

skulle ha förvärvsarbetat under perioden föreslås

att sjukpenning beräknas som om den försäkrade

skulle ha arbetat på samma sätt som under de fjorton

dagar som föregått bedömningstidpunkten.

Utskottet anser att beredningen av detta förslag

bör avvaktas och avstyrker motion 1998/99:Sf211.

I betänkandet SOU 1999:27 redovisas också

framväxten och omfattningen av bemanningsföretag.

Enligt utredningen var antalet anställda inom

branschen omkring 18 500 under 1998. De två största

branscherna var kontors- och ekonomiadministration,

som tillsammans svarade för nära 80 % av de

anställda. Branschen är starkt kvinnodominerad, ca

80 % av de anställda är kvinnor.

Personalomsättningen är mycket hög, 50-60 % per år,

till väsentlig del beroende på att

bemanningsföretagen ofta fungerar som

rekryteringsföretag. I betänkandet anges att

Handels- och tjänstemannaförbundet, HTF, är det

fackförbund som organiserar majoriteten av de

anställda i bemanningsbranschen. Under 1998 slöts

ett kollektivavtal mellan HTF och arbetsgivare i ett

antal bemanningsföretag. Avtalet ger de anställda 75

% av den genomsnittliga timlönen som garantilön

under den period som de inte är uthyrda. Nära 90 %

av de anställda har en garantilön.

Enligt utskottets mening är det viktigt att även

anställda vid s.k. bemanningsföretag får ersättning

för sitt inkomstbortfall vid sjukdom. Naturligtvis

kan det vara svårt att bedöma hur personen skulle ha

arbetat om han eller hon inte blivit sjuk men, i den

mån praxis inte utformas genom domstolsavgöranden,

bör berörda parter försöka finna ett beräkningssätt.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf216.

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Gällande ordning

Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning,

rehabiliteringsersättning och närståendepenning.

Enligt sjuklönelagen (SjLL) har en arbetstagare

rätt att under de första 14 dagarna av varje

sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss del

av lön och andra anställningsförmåner. För den

första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen

ersättning (karensdag). För de återstående dagarna i

perioden har den anställde rätt att behålla 80 % av

lön och andra anställningsförmåner som han eller hon

gått miste om till följd av nedsättningen i

arbetsförmågan. Enligt SjLL är antalet karensdagar

begränsat till tio under en tolvmånadersperiod.

Antalet karensdagar beräknas i förhållande till

sjuklön från varje arbetsgivare för sig och i

förhållande till sjukpenning för sig.

Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).

Sjukpenningen utgör 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. För den som inte omfattas av SjLL, t.ex.

egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning

enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning

utges dock inte för den första dagen i sjukperioden

(karensdag). För tid därefter utges sjukpenning med

80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även

enligt AFL är antalet karensdagar begränsat till

högst tio under en tolvmånadersperiod.

Den sjukpenninggrundande inkomsten är enligt

reglerna i AFL den årliga inkomst i pengar som en

försäkrad kan antas komma att tills vidare få för

eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän

eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller

på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade

har en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till

24 % av prisbasbeloppet. Vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan

inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som

överstiger 7,5 prisbasbelopp.

Rehabiliteringsersättning utges under vissa

förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga

till följd av sjukdom är nedsatt med minst en

fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad

rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av

rehabiliteringspenning, som utges med 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt

bidrag.

För köp av arbetslivsinriktade

rehabiliteringstjänster och arbetstekniska

hjälpmedel m.m. liksom för rehabiliterings- och

behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården (s.k.

Dagmarmedel) avsätts särskilda medel. För budgetåret

1999 utgör dessa medel 1 010 miljoner kronor

respektive 235 miljoner kronor. Av det förstnämnda

beloppet får högst 225 miljoner kronor användas för

socialförsäkringens administration och 5 miljoner

kronor avsattes engångsvis för regeringens

disposition till utveckling av

rehabiliteringsarbetet. Dessutom får, enligt

regleringsbrev för försäkringskassan för år 1999,

högst 170 miljoner kronor användas för

rehabiliteringsutredningar vid RFV:s sjukhus. Enligt

regeringsbeslut den 31 mars 1999 drogs 115 miljoner

kronor in av anvisade medel avseende den del av

anslaget A 1 som utgörs av Särskilda medel vari

bl.a. ingår köp av arbetslivsinriktade

rehabiliteringstjänster.

Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465) om

ersättning och ledighet för närståendevård till den

som avstår från förvärvsarbete för att vårda en

närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges

även om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet

ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för

varje person som vårdas. Närståendepenning utges med

80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, även för

den första dagen i ersättningsperioden, och kan

utges som hel, halv eller fjärdedels förmån.

Med stöd av lagen (1992:863) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan

socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrevs

under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå

inom fem försöksområden (FINSAM). Syftet med

försöksverksamheten var att skapa drivkrafter inom

systemen för socialförsäkring respektive hälso- och

sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma

resurserna.

Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet

med finansiell samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om

regeringen medger det, en allmän försäkringskassa,

ett landsting och en kommun som har kommit överens

om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att

pröva möjligheterna till en effektivare användning

av tillgängliga resurser (SOCSAM).

Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio

försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall

avslutas senast vid utgången av år 2000.

Sedan den 1 januari 1998 får försäkringskassan

träffa överenskommelse med kommun, landsting och

länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en

effektivare användning av tillgängliga resurser

(FRISAM).

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2000 till anslaget A 1 Sjukpenning,

rehabilitering, m.m. anvisar ett ramanslag på

31 502 miljoner kronor.

Under anslagsposten Rehabilitering redovisas

förutom rehabiliteringspenning de ovan nämnda

Dagmarmedlen och de särskilda medlen, bl.a.

ersättning vid köp av arbetslivsinriktade

rehabiliteringstjänster, merkostnader i form av

bidrag till arbetshjälpmedel samt administration.

Enligt vad som anförs i propositionen beräknas för

år 1999 en kraftig ökning av kostnaderna för

sjukpenningen jämfört med år 1998. Ökningen beror

framför allt på det förbättrade konjunkturläget och

regeländringar i form av höjd ersättningsnivå.

Vidare har antalet nybeviljade förtidspensioner samt

även det totala antalet förtidspensionärer blivit

färre än vad som tidigare beräknats. Detta kan

enligt propositionen innebära att fler personer

under en längre period uppbär sjukpenning i stället

för förtidspension. Ytterligare en delförklaring kan

vara en minskad aktivitet inom

rehabiliteringsområdet vilket ger utslag i längre

sjukskrivningar. Regeringen gör den bedömningen att

den ökade sjukfrånvaron kan förväntas bestå även

under de närmaste åren.

Av en av RFV genomförd enkätundersökning framgår

att det är inom gruppen anställda som den stora

ökningen av sjukfrånvaron finns. Det är framför allt

antalet "nya sjukfall" som har ökat, dvs. sådana

sjukpenningfall som inte har någon tidigare

sjukpenningperiod inom ett år. Av de sjukskrivna är

60 % kvinnor och 40 % män.

I propositionen anförs vidare att den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen inte fungerar

tillfredsställande. Försäkringskassorna har inte

lyckats möta den ökade sjukfrånvaron med ökad

aktivitet inom rehabiliteringsområdet.

Regeringen har med anledning av ovanstående

beslutat utse en särskild utredare med uppdrag att

göra en analys av sjukförsäkringen. Utredaren skall

fördjupa beskrivningen och analysen av varför

sjukfrånvaron och utgifterna för sjukpenning

förändras över tiden samt så långt som möjligt

identifiera vilka direkta och indirekta faktorer som

är avgörande för sjukpenningförsäkringens

kostnadsutveckling. Regeringen har också beslutat

utse en särskild utredare med uppdrag att se över

den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Utredaren

skall bl.a. kartlägga den arbetslivsinriktade

rehabiliteringsprocessen, belysa rollfördelningen

mellan ansvariga aktörer samt utforma en plattform

för prioriteringar. I propositionen anförs dessutom

att det är viktigt att samverkansaktiviteter som en

del i den ordinarie verksamheten utvecklas

ytterligare i syfte att göra rehabiliteringen mer

effektiv. Slutligen anges att det inom

Regeringskansliet för närvarande bereds ett förslag

om nya beräkningsregler för dagersättning.

Medel avsedda för avvecklingen av RFV:s sjukhus,

högst 110 miljoner kronor, skall också belasta den

del av anslagsposten Rehabilitering som avser

Särskilda medel. Av Särskilda medel bör även

socialförsäkringens administration tillföras 225

miljoner kronor. Slutligen föreslås att 5 miljoner

kronor avsätts till särskilda insatser inom

rehabiliteringsområdet.

I propositionen föreslår regeringen att

försöksverksamheten med lokal finansiell samordning

mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst (SOCSAM) förlängs till utgången av år

2002. Vissa ändringar vad gäller utseende av

ledamöter i Beställarförbundets styrelse samt

fastställande av budget och bokföringsskyldighet

föreslås också.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i

yrkande 6 att riksdagen beslutar att för budgetåret

2000 till anslaget A 1 anvisa 8 350 miljoner kronor

mindre än regeringen föreslagit. Besparingen uppnås

enligt motionärerna bl.a. genom ändringar i

sjukpenningförsäkringen, finansiell samordning och

ökade kontrollinsatser. Vidare föreslås att

arbetsskadeförsäkringen helt lyfts ur den offentliga

försäkringen och att sjukskrivningar på grund av

trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen.

I samma motion yrkandena 1 och 2 begärs beslut om

att kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen

fr.o.m. den 1 januari 2000 skall utgöra 75 % av

sjukpenninggrundande inkomst och att ytterligare en

karensdag skall införas i sjukpenningförsäkringen.

I yrkande 4 begär motionärerna beslut om

förändringar av beräkningen av sjukpenninggrundande

inkomst. Motionärerna anser att sjukpenninggrundande

inkomst bör beräknas på ett genomsnitt av de senast

två årens inkomst samt räknas upp med basbeloppet.

I yrkande 5 i denna del begärs ett tillkännagivande

om ökad kontroll av sjukpenningförsäkringen. Genom

ökad kontroll minskar kostnaderna för fusk och

överutnyttjande.

Även i motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m)

finns yrkanden om sjukpenningnivå, ändrad beräkning

av sjukpenninggrundande inkomst och karensdag

(yrkandena 1-3).

I motion Sf254 anförs dessutom att de senaste årens

ökade köer inom sjukvården kan förklara en del av de

ökade sjuktalen. Motionärerna anser att samordning

enligt FINSAM-modell mellan olika huvudmän inom

sjukförsäkring, sjukvård, kommun och

arbetsförmedling bör införas i hela landet. Detta

skulle undanröja de värsta gränsdragningsproblemen

inom rehabiliteringen samt ge minskade kostnader.

Enligt motionärerna uppnås också en ökad

effektivitet inom rehabiliteringen om en

sjukvårdsförsäkring införs där både sjukpenningen

och finansieringen av sjukvården följer patienten.

Inom de stora diagnosområdena kranskärlssjukdomar,

astma och smärtbesvär från rörelseorganen bör HUR-

projektets modeller för rehabilitering

vidareutvecklas. I yrkandena 6-9 begärs

tillkännagivanden om det anförda.

Kristdemokraterna

I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.

(kd) begärs i yrkande 13 i denna del att riksdagen

beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 1

anvisa 3 520 miljoner kronor mindre än regeringen

föreslagit.

I motionen begärs också beslut om införande av en

andra karensdag med bibehållet högkostnadsskydd och

att den sjukpenninggrundande inkomsten bör beräknas

utifrån genomsnittlig inkomst för de två senaste

åren, inräknat skattepliktiga förmåner och

semesterersättning. Vad gäller personskadekostnader

på grund av trafikolyckor bör dessa enligt

motionärerna föras över till trafikförsäkringen

(yrkandena 7, 9 och 11).

I samma motion yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande om att införa FINSAM-verksamhet i

hela landet. Genom att använda pengar till insatser

för vård och rehabilitering i stället för passiva

sjukskrivningar anser motionärerna att kostnaderna

för socialförsäkringen minskar. I yrkande 6 begärs

ett tillännagivande om tidiga och aktiva

rehabiliteringsåtgärder.

Centerpartiet

I motion Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs

i yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att

för budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 1 300

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Enligt motionärerna bör kvalifikationsvillkoren för

sjukpenninggrundande inkomst ändras samt en kraftig

satsning på rehabilitering och finansiell samordning

ske permanent i hela landet.

Även i motion Sf260 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

begärs beslut om att projekten med lokal finansiell

samordning (FINSAM, SOCSAM) skall övergå i permanent

verksamhet och omfatta hela landet (yrkande 5).

Folkpartiet

I motion Sf246 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande

6 i denna del begärs att riksdagen beslutar att för

budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 2 450

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Besparingen uppnås bl.a. av förändrade regler för

trafikförsäkringen samt effektivare kontroll av

sjukförsäkringen.

Samma yrkande återfinns även i motion Fi212 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 14 i denna del. I

denna motion begärs också en lagändring om att

sjukförsäkringskostnader på grund av trafikolyckor

bör föras över till trafikförsäkringen (yrkande 22).

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion So322 ett

tillkännagivande om att försäkringspengar bör

aktiveras i syfte att korta vårdköer och förbättra

rehabiliteringen. Detta bör enligt motionen ske

enligt FINSAM-modell (yrkande 21).

I motion Sf226 av Kerstin Heineman m.fl. (fp)

begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om att

rätten till närståendepenning och rätten till

ledighet bör förlängas från 60 till 120 dagar. I

yrkande 5 anslås för detta 50 miljoner kronor.

Övriga motioner om sjukpenning, rehabilitering, m.m.

Sjukförsäkringens utformning

I motion Sf269 av Hillevi Larsson (s) begärs ett

tillkännagivande om att effekterna av ett

borttagande av karensdagen i sjukförsäkringen bör

analyseras.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf260

yrkande 1 ett tillkännagivande om en

sjukförsäkringskommission. Enligt motionärerna bör

kommissionen analysera situationen och föreslå

strukturella åtgärder för att minska sjukfrånvaron

och öka rehabiliteringsinsatserna.

I motion 1998/99:Sf219 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om

kvalificeringsreglerna i socialförsäkringen.

Motionärerna anser att dessa regler bör ses över och

anpassas även till de personer som har projekt- och

vikariatsanställningar.

Maud Ekendahl (m) begär i en motion från den

allmänna motionstiden 1998, Sf210, ett

tillkännagivande om att verka för rättvisare regler

för företagare vid fastställande av

sjukpenninggrundande inkomst. Motionären anser att

reglerna måste vara neutrala oavsett i vilken

företagsform verksamheten bedrivs.

I motionerna N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd,

fp) yrkande 3 och 1998/99:N326 av Per Westerberg och

Göran Hägglund (m, kd) yrkande 4 begärs förslag om

ett enhetligt beräkningsunderlag för ersättningar i

de allmänna försäkringarna. Motionärerna anser att

samma underlag bör ligga till grund för

beräkningarna i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.

I flerpartimotionen 1998/99:Sf240 av Marianne

Andersson m.fl. (c, m, kd, fp) begärs ett

tillkännagivande om att reglerna för beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst för företagare bör

ändras. Reglerna bör göras neutrala i förhållande

till företagsform.

I motion Sf238 av Stefan Attefall (kd) begärs ett

tillkännagivande om att reglerna om beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst bör förenklas.

Motionären anser bl.a. att föräldraledighet och

deltidsarbete inte bör påverka den

sjukpenninggrundande inkomsten under 2,5 "friår".

Rinaldo Karlsson och Carin Lundberg (s) anser att

den som är långtidssjukskriven drabbas ekonomiskt

vid löneförändringar. Enligt de flesta löneavtal

utges lön retroaktivt för en viss period. Den som

har varit sjukskriven får emellertid inte retroaktiv

ersättning för motsvarande period. Motionärerna

begär i motion Sf211 ett tillkännagivande om ändrad

sjukpenning i samband med löneförhandlingar.

Vissa sjukersättningsfrågor

I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om behovet av

ändringar i karensdagssystemet eftersom nuvarande

regler medför problem för deltidsanställda,

skiftarbetare, timanställda och de med fler än en

arbetsgivare. Motionärerna anser att regeringen bör

återkomma med förslag till regeländringar (yrkande

8).

I motion Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

begärs förslag till lagändring så att företagares

restarbetsförmåga prövas även mot möjligheten att

erhålla andra uppgifter i den egna verksamheten

innan bedömningen görs mot annat på arbetsmarknaden

normalt förekommande arbete (yrkande 2).

Samverkan och finansiell samordning

I motion Sf245 av Cristina Husmark Pehrsson (m)

begärs ett tillkännagivande om att införa finansiell

samordning permanent i hela landet.

I motion Sf225 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs ett tillkännagivande om lagändringar i syfte

att delegera myndighetsbeslut till en annan huvudman

inom SOCSAM-försöket. Motionären anser bl.a. att en

tjänsteman inom försäkringskassan bör kunna

handlägga även t.ex. ett enklare

socialbidragsärende.

I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.

(kd) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om

behovet av att få med arbetsförmedlingen i den

finansiella samordningen. En möjlighet kan enligt

motionärerna vara att föra in arbetsförmedlingen i

ett par av SOCSAM-försöken under åren 2001 och 2002.

Lars Gustafsson (kd) anser att SOCSAM-försöken bör

utökas och att även arbetsmarknadsmedel bör ingå i

försöken. I motion Sf239 begärs ett tillkännagivande

om detta.

I motion Sf223 anför Kenneth Johansson (c) att av

kostnaderna för reumatiska sjukdomar utgör 80 %

indirekta kostnader och endast 20 % direkta

kostnader i form av vård och läkemedel. Motionären

anser att det är nödvändigt att pröva alla

möjligheter till tekniska lösningar där

socialförsäkringsmedel ges en friare användning för

att ändra detta förhållande. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att detta bör utredas.

I motion Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

anförs att FRISAM-arbetet bör utvärderas med hänsyn

till genus och etnicitet (yrkande 10).

Kalle Larsson m.fl. (v) anser att FRISAM-medel bör

kunna användas för att förbättra för invandrade

personer att få jobb. I motion Sf264 begärs ett

tillkännagivande om detta.

Rehabilitering

I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkandena

11 och 12 begärs tillkännagivanden om att

företagshälsovårdens roll vad gäller prevention och

rehabilitering bör stärkas och att regeringen

noggrant måste följa frågan om likvärdiga villkor

för män och kvinnor vid rehabilitering och föreslå

åtgärder som undanröjer eventuella missförhållanden.

I motion So484 av Désirée Pethrus Engström (kd)

anförs att försäkringskassan bör lägga upp

individuella rehabiliteringsplaner i syfte att

motverka sjukpensionering av migräniker. Motionären

begär i yrkande 7 ett tillkännagivande om utökade

medel härför.

Ulla-Britt Hagström (kd) påtalar i motion Sf210

bristerna i jämställdhet mellan kvinnor och män vid

bedömningen av rehabiliteringsbehov. I yrkande 1

begärs ett tillkännagivande om detta.

I motion Sf279 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin

(c) anförs att det krävs en större flexibilitet och

en vidare tolkning när det gäller rehabiliteringen

av psykiskt långtidssjuka. I motionen anges att

lokala lösningar i bred samverkan är nödvändiga och

att det bör satsas kraftigare på Fountain-house-

modellen. I motionen begärs i yrkandena 1 och 2

tillkännagivanden om detta.

I motion So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs i yrkande 2 ett förslag till handlingsplan

för att höja den faktiska pensionsåldern.

Motionärerna anser att både ur ett

samhällsekonomiskt och ett allmänmänskligt

perspektiv måste trenden mot ökad förtida avgång

brytas.

I motion Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

begärs i yrkandena 1-4 tillkännagivanden om att det

i tilläggsdirektiv till utredningarna om

sjukförsäkringen respektive förtidspensionen bör

anges att skillnader mellan grupper med fast och

tillfällig anställning skall belysas samt att

utredningarna bör ha ett integrations- respektive

ett gender- och integrationsperspektiv. I yrkande 5

begärs ett tillkännagivande om behovet av en

övergripande analys av resultaten av utredningarna

om sjukförsäkringen, den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen samt förtidspensionen.

Vidare föreslås i samma motion dels

sanktionsåtgärder mot arbetsgivare som ej fullgör

sitt rehabiliteringsansvar, dels att en obligatorisk

rehabiliteringsförsäkring införs för små och

medelstora företag (yrkandena 6 och 8).

I flerpartimotionen N273 av Per Westerberg m.fl.

(m, kd, fp) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om

att arbetsgivaren bör ha åtgärds- och

kostnadsansvaret för rehabilitering. Motionärerna

pekar på de mindre företagens begränsade möjligheter

att skaffa sig kompetens och att kompetensen är

ojämnt fördelad bland arbetsgivarna.

I motion Sf219 av Lena Sandlin och Ingemar

Josefsson (s) anförs att skillnaden vad gäller

arbetsgivarnas ekonomiska styrka och tillgången till

företagshälsovård är grundläggande orsaker till att

individer inte ges samma möjligheter till

rehabilitering. Motionärerna anser att det bör

införas en statlig obligatorisk

rehabiliteringsförsäkring. Med en sådan försäkring

stärks arbetsgivarens rehabiliteringsansvar,

skillnaden mellan stora och små företag utjämnas och

de som har lösare anställningskontrakt ges bättre

rehabiliteringsmöjligheter. Motionärerna begär ett

tillkännagivande härom.

Närståendepenning

Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) begär i

motion Sf285 ett tillkännagivande om att

närståendepenningen inte bör begränsas till 60 dagar

per år.

I motion So262 av Barbro Westerholm m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om att

närståendepenningen bör kunna utges även efter 65

års ålder (yrkande 9).

Utskottets bedömning

Sjukförsäkringens utformning

Enligt utskottets mening är en väl fungerande

sjukförsäkring av stor betydelse. Riksdagen har

under våren 1997 fastställt principer för en allmän

försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Utskottet

anser att dagens försäkring, med skydd mot

inkomstförlust vid sjukdom enligt

inkomstbortfallsprincipen och med en

kompensationsnivå på 80 %, ger en god trygghet med

en rimlig ersättningsnivå. Utskottet anser också att

det bör ingå en viss självrisk i systemet.

Uppbyggnaden med en karensdag kombinerat med olika

högriskskydd, bl.a. vid upprepade sjukfall, anser

utskottet vara en rimlig avvägning. Utskottet anser

att ytterligare en karensdag skulle innebära alltför

stora påfrestningar för redan utsatta gruppers

försörjningssituation. Vad gäller frågan om ändring

av reglerna för sjukpenninggrundande inkomst vill

utskottet hänvisa till att ett förslag om nya

beräkningsregler för sjukpenninggrundande inkomst

Beräkningsunderlag för dagersättning - sjukpenning,

föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19) för närvarande

bereds inom Regeringskansliet.

Beträffande frågan om att sjukfall och skador till

följd av trafiken skall överföras till

trafikförsäkringen och kostnaderna därmed inte

längre belasta den allmänna försäkringen anser

utskottet nu liksom tidigare (se senast bet.

1998/99:SfU1) att ett system där vissa skadetyper

inte längre ryms inom den allmänna försäkringen

knappast är tänkbart med hänsyn till

försäkringskassans ansvar för samordning och tillsyn

av rehabiliteringsverksamheten.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionsyrkanden om förändringar i sjukförsäkringen

under år 2000. Utskottet avstyrker med det anförda

även motionerna Sf269, Sf260 yrkande 1,

1998/99:Sf219 yrkande 1, 1998/99:Sf210, N273 yrkande

3, 1998/99:N326 yrkande 4, 1998/99:Sf240, Sf238 och

Sf211.

Angående förslag rörande medelsanvisningen

återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Vissa sjukersättningsfrågor

Vad gäller behov av ändringar i karensdagssystemet

för bl.a. deltidsanställda och de med fler än en

arbetsgivare har utskottet tidigare, i det av

riksdagen godkända betänkandet 1997/98:SfU1,

avstyrkt motionsyrkanden härom. Utskottet anförde

därvid att frågan diskuterades redan i samband med

att nuvarande karensdagsregler infördes. Regeringen

var dock inte beredd att föreslå några särlösningar

för dessa grupper. Utskottet förutsatte att

regeringen skulle återkomma i frågan om det visade

sig vara möjligt att finna en lämplig åtgärd för att

mildra konsekvenserna. Utskottet, som vidhåller

detta ställningstagande, avstyrker motion Sf277

yrkande 8.

Vad gäller frågan om företagares restarbetsförmåga

har utskottet tidigare i samband med förändringen av

kriterierna för rätt till ersättning i form av

sjukpenning och förtidspension uttalat (bet.

1996/97:SfU6) att för försäkrade som saknar

arbetsgivare, t.ex. egenföretagare och

uppdragstagare, skall prövning av arbetsförmågan

göras mot annat förvärvsarbete som är normalt

förekommande på arbetsmarknaden först sedan det

konstaterats att någon återgång till det vanliga

arbetet inte är möjlig. Vidare sa utskottet sig vara

införstått med att vissa av dem som saknar

arbetsgivare kommer att anses ha en

restarbetsförmåga och att de därmed i praktiken

kommer att hänvisas till annat på arbetsmarknaden

normalt förekommande arbete. Finns inte något sådant

tillgängligt kan de, om de inte är eller kan vara

medlemmar i en arbetslöshetskassa eller inte

uppfyller villkoren för rätt till

arbetslöshetsersättning, komma att ställas utan

ersättning från såväl socialförsäkringen som

arbetslöshetsförsäkringen. Det gäller t.ex.

egenföretagare som inte helt har avvecklat sin

verksamhet.

Därefter, våren 1997, gjordes vissa justeringar vad

gäller arbetslöshetsersättningsreglerna som innebär

att en företagares arbetslöshet skall avgöras

utifrån en samlad bedömning av om den personliga

verksamheten har upphört. Detta kan t.ex. innebära

att en företagare kan behålla den näringsfastighet

som han eller hon bor på och ändå betraktas som

arbetslös. Vidare infördes en möjlighet att låta

företag vara vilande med samma syfte.

I november 1997 beslöt regeringen att en särskild

utredare skulle tillsättas med uppdrag att belysa

effekter som kan uppstå i samband med företagares

rätt till ersättning från arbetslöshets- och

socialförsäkringarna. Utredaren skulle göra en

samlad bedömning och eventuellt föreslå åtgärder

(dir. 1997:137). I direktiven angav regeringen att

regeländringar bör föreslås om det bedöms vara

erforderligt för att eliminera eventuella oönskade

effekter vad gäller företagares rätt till

arbetslöshets- och socialförsäkringsersättning.

Utredningen om företagares rätt till ersättning

från arbetslöshets- och socialförsäkring, som ansåg

att företagare så långt det är möjligt bör

jämställas med arbetstagare vid prövning av

arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov, har därefter

i betänkandet Företagare med restarbetsförmåga (SOU

1998:34) föreslagit att en företagares arbetsförmåga

skall prövas inte enbart mot nuvarande

arbetsuppgifter utan även mot möjligheten att

erhålla andra arbetsuppgifter i den egna

näringsverksamheten innan bedömningen görs mot annat

på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.

Utskottet anser att beredningen av förslaget i SOU

1998:34 bör avvaktas och avstyrker därför motion

Sf292 yrkande 2.

Samverkan och finansiell samordning

I budgetpropositionen föreslår regeringen att

försöksverksamheten med finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst (SOCSAM) skall förlängas till utgången

av år 2002. Vidare föreslås vissa ändringar vad

gäller utseende av ledamöter i Beställarförbundets

styrelse samt fastställande av budget och

bokföringsskyldighet. Regeringen föreslår att det i

samband med en slutlig rapport den 1 oktober 2001

tydligt skall redogöras för vilka frågeställningar

som återstår att utvärdera vid ett senare tillfälle,

dock senast den 1 juli 2003. Vad gäller frågor om

samverkan i övrigt framgår av propositionen att RFV

arbetat för ökad samverkan med

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Socialstyrelsen och

Arbetarskyddsstyrelsen för att en effektivare

användning av tillgängliga resurser inom

rehabiliteringsområdet skall uppnås. Denna samverkan

har utökats genom att kommun- och

landstingsförbunden varit med i arbetet.

Utskottet delar regeringens bedömning att det är av

stor vikt att försöksverksamheten kan fullföljas

under sådana förutsättningar att de utvärderingar

som skall göras får sådan kvalitet att de kan

fungera som underlag för framtida beslut inom bl.a.

rehabiliteringsområdet. Utskottet tillstyrker

propositionens förslag om att försöksverksamheten

med finansiell samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst skall förlängas

till utgången av år 2002. Utskottet tillstyrker även

förslagen till vissa ändringar vad gäller utseende

av ledamöter i Beställarförbundets styrelse samt

fastställande av budget och bokföringsskyldighet.

Som framgått ovan har försäkringskassan möjlighet

att träffa överenskommelse med kommun, landsting och

länsarbetsnämnd om samverkan för att uppnå en

effektivare användning av tillgängliga resurser

(FRISAM). Denna möjlighet, som infördes den 1

januari 1998, syftar till att fördjupa och utveckla

rehabiliteringsarbetet genom en ökad samverkan.

Genom denna samverkan mellan flera parter skapas

möjligheter att utifrån det individuella

perspektivet åstadkomma en lösning som tar hänsyn

till helheten i individens situation. I samband med

riksdagens behandling av förslaget om en sådan

friare samverkan mellan olika huvudmän (bet.

1997/98:SfU1) avstyrkte utskottet motionsyrkanden om

att FINSAM-modellen skall införas i hela landet.

Utskottet framhöll dock att det är angeläget att

insikterna om förbättrad metodutveckling och

effektivare administration från FINSAM-försöken tas

till vara och får genomslag i det nya

samverkansarbetet. Utskottet påtalade också vikten

av att det fastställs ett gemensamt mål om samverkan

för de berörda myndigheterna. Riksdagen följde

utskottet. Också i de av riksdagen godkända

betänkandena 1998/99:SfU1 och SfU8 vidhöll utskottet

att FINSAM-modellen inte borde införas i hela

landet. Utskottet ansåg att det var rimligt att den

nya möjligheten att samverka (FRISAM) fick tid att

utvecklas och finna sina former.

Socialstyrelsen har i juli 1999 på regeringens

uppdrag lämnat en lägesrapport om samverkan inom

rehabiliteringsområdet (FRISAM). I rapporten

redovisas bl.a. resultatet av en enkät till samtliga

lokala och regionala chefer i landet angående deras

uppfattning om samverkan. De positiva effekterna av

samverkan anses överväga. Bland annat anges tydligt

att samverkan är positiv för individerna och

flertalet anser att samverkan tydliggör ansvar.

Samverkan anses även ha skapat ett lärande hos

specialister och ökat kännedomen om de personer som

berörs.

Som ett led i utskottets arbete med att följa

samverkansarbetet inom bl.a. rehabiliteringsområdet

höll socialförsäkringsutskottet gemensamt med

arbetsmarknadsutskottet den 2 november i år en

offentlig utfrågning (utskrift från utfrågningen

bifogas detta betänkande som bilaga 4). Vid

utfrågningen, som avsåg att belysa samverkan mellan

försäkringskassa och arbetsmarknadsmyndighet,

redogjordes för erfarenheterna av två lokala

samverkansarbeten - FRISAM-verksamheten Det finns

bruk för alla i Falköping och ett SOCSAM-försök i

Finspång. Vidare redogjorde generaldirektör Anna

Hedborg från RFV och direktör Levi Svenningsson från

AMS för myndigheternas syn på samverkansarbetet.

Under utfrågningen togs bl.a. frågan om skillnader i

begreppen arbetsför och anställbar upp. Cirka 9 000

personer beräknas vara berörda av samverkan mellan

försäkringskassa och arbetsförmedling och ca

25 000-30 000 personer uppskattas vara i behov av

insatser från fler än en myndighet.

Utskottet vill här erinra om att utskottet redan i

samband med behandlingen av förslag till nya

kriterier för rätt till sjukpenning och

förtidspension (bet. 1996/97:SfU6) framhöll vikten

av att socialförsäkringsadministrationen och

arbetsmarknadsmyndigheterna har en samsyn vad gäller

att bedöma om en person är att anse som arbetsför.

Utskottet förutsatte också att ett samarbete mellan

myndigheterna såväl i enskilda fall som på central

nivå skulle ske. I fråga om bl.a. uppföljning

framhöll utskottet att det finns anledning att noga

följa upp effekterna av förslagen och att det är

angeläget att undersöka vilka möjligheter som finns

att undanröja problem som har sin grund i bristande

överensstämmelse mellan olika trygghetssystem.

Utskottet noterar att RFV nyligen framställt en

rapport, Morgondagens rehabilitering - om

försäkringskassans uppdrag och gränssnitt mot

rehabiliteringsansvariga parter.

Utskottet vill i detta sammanhang också peka på att

det i budgetpropositionen aviserats att en nationell

handlingsplan för utveckling och förnyelse av

sjukvården skall presenteras under år 2000. Vidare

kommer vården att tillföras 9 miljarder kronor i

form av extra statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen

under åren 2001-2004.

Regeringen har i juni i år beslutat att tillsätta

särskilda utredare med uppdrag att se över

sjukförsäkringen (dir. 1999:54) respektive den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen (dir. 1999:44).

Utredarna skall bl.a. lämna förslag till konkreta

åtgärder för att minska sjukfrånvaron respektive

klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan

fördelas mellan olika aktörer samt behandla frågor

som rör målbeskrivningar och hur drivkrafterna kan

förstärkas i rehabiliteringsarbetet. Enligt

sistnämnda direktiv ingår i uppdraget även bl.a. att

bestämma vilka medel som skall användas i

rehabiliteringsprocessen (metoder, lagstiftning,

resursinsatser m.m.).

RFV och Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att

årligen rapportera hur SOCSAM-försöken fungerar.

Vidare gäller, trots föreslagen förlängning av

försöksverksamheten, att en slutlig rapport skall

lämnas till regeringen senast den 1 oktober 2001. I

denna slutliga rapport bör emellertid tydligt

redogöras för vilka frågeställningar som återstår

att utvärdera senast den 1 juli 2003.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att

det är angeläget att resultatet av samverkansarbetet

systematiskt följs upp och utvärderas. Enligt

utskottets mening bör också förslagen från de

tillsatta utredningarna om sjukförsäkringen och den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen avvaktas.

Utskottet vill framhålla att åtgärder för

arbetslösa är ett viktigt inslag i

försöksverksamheten. Samverkan har också

formaliserats genom att ledningsorganet för

försöksverksamheten i sju av de åtta försöksområdena

har tecknat samverkansavtal med länsarbetsnämnden.

Ett gemensamt mål för AMS, Arbetarskyddsstyrelsen,

RFV och Socialstyrelsen är att inom

rehabiliteringsområdet samverka för att uppnå en

effektivare användning av tillgängliga medel i syfte

att underlätta för den enskilde att försörja sig

genom arbete.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att

finansiell samordning av FINSAM- eller SOCSAM-modell

inte bör införas generellt under år 2000. Med det

anförda avstyrker utskottet också motionerna Sf225,

Sf245, Sf277 yrkande 2, Sf239 och Sf223.

Som nämnts ovan har Socialstyrelsen regeringens

uppdrag att i samverkan med AMS,

Arbetarskyddsstyrelsen och RFV utvärdera effekterna

av samverkan inom rehabiliteringsområdet. Utskottet

förutsätter att utvärderingarna görs med hänsyn till

genus och etnicitet. Motionerna Sf304 yrkande 10 och

Sf264 får därmed anses tillgodosedda och avstyrks.

Angående förslag rörande medelsanvisningen

återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Rehabilitering

I och med den s.k. rehabiliteringsreformen 1992

infördes begreppet arbetslivsinriktad rehabilitering

vilken omfattar de åtgärder som i första hand

arbetsgivare och försäkringskassa ansvarar för och

som en person behöver för att återfå eller behålla

sin arbetsförmåga. Försäkringskassan fick det

övergripande ansvaret för samordningen av den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

Tre större uppföljningar/utredningar som rör den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen har genomförts

under åren 1997 och 1998: Perspektiv på

rehabilitering (Statskontoret 1997:27),

Försäkringskassornas handläggning av

ohälsoförsäkringarna (RFV Anser 1998:4) samt

Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104).

Dessa utredningar visar samtliga på allvarliga

brister i tillämpningen av lagstiftningen hos

rehabiliteringsarbetets centrala aktörer,

arbetsgivare och försäkringskassan.

Enligt vad som anges i budgetpropositionen är det

betydligt fler faktorer än diagnos som avgör vem som

får en viss rehabiliteringsåtgärd, t.ex. individens

motivation, yrke, ålder, medborgarskap och kön.

Rehabiliteringsinsatserna sker ofta för sent

samtidigt som arbetsgivarna inte fullgör sina

skyldigheter när det gäller

rehabiliteringsutredningarna. Det går inte heller

att dra några djupgående slutsatser om resultaten

och effekterna av de senaste årens

rehabiliteringssatsningar. Enligt RFV har inte

försäkringskassorna lyckats möta den ökade

sjukfrånvaron med ökad aktivitet inom

rehabiliteringsområdet. Det är tvärtom en mindre

andel av de långtidssjukskrivna som har varit

aktuella för samordnad rehabilitering. Dessutom är

det ett färre antal långtidssjukskrivna som efter

genomförd samordnad rehabilitering återfår

arbetsförmåga helt eller delvis. Det är också enligt

RFV relativt sett färre kvinnor än män som efter

genomförd samordnad rehabilitering uppnår ökad

arbetsförmåga. Slutligen är det svårt att finna

samband mellan andelen långtidssjukskrivna som

genomgår samordnad rehabilitering och andelen

långtidssjukskrivna som återfår arbetsförmåga.

Mot bakgrund av det anförda har regeringen i juni i

år utsett en särskild utredare med uppdrag att se

över den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. I

uppdraget ingå bl.a. att kartlägga den

arbetslivsinriktade rehabiliteringsprocessen, att

utforma en plattform för prioriteringar samt att

klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan

fördelas mellan olika aktörer i

rehabiliteringsarbetet.

Riksdagen har beslutat om omstrukturering och

utveckling av verksamheten med försäkringsmedicinska

utredningar och arbetslivsinriktade

rehabiliteringsutredningar (prop. 1998/99:76, bet.

1998/99:SfU8, rskr. 1998/99:232).

Verksamhetsansvaret överförs fr.o.m. år 2000 från

RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn till

Östergötlands läns allmänna försäkringskassa.

Avsikten är att de försäkringsmedicinska centren

skall tillhandahålla kvalificerade

bedömningsunderlag för vissa försäkrade med

sammansatta och svårbedömda besvär. Regeringen har

uppdragit åt RFV att bl.a. utveckla kvalitetskraven

avseende dessa utredningar.

Som ett led i arbetet med uppföljning inom

rehabiliteringsområdet bjöd utskottet i maj 1999 in

till information om och utfrågning av HUR-projektet

- Hälsoekonomisk Utvärdering av Rehabilitering

(utskrift från utfrågningen bifogas detta betänkande

som bilaga 3). Vid den offentliga utfrågningen

redogjorde professor Åke Nygren för tankarna bakom

HUR-projektet: med en tidig och korrekt diagnos och

behandling samt individuellt anpassad rehabilitering

går det att förkorta sjukskrivningstiderna och

minska antalet förtidspensioner. Vidare redovisades

resultatet av forskningen inom de olika delprojekten

Nacke/rygg, Kranskärlssjukdomar och Astma. Vid

utfrågningen pekade de inbjudna bl.a. på att

rehabiliteringen inte fungerar tillfredsställande, i

första hand beroende på att det saknas kunskap om

vem som behöver rehabilitering och vilken

rehabilitering som behövs.

Enligt utskottets uppfattning har nu många bra

åtgärder initierats inom rehabiliteringsområdet,

inte minst när det gäller samverkansarbetet.

Utskottet ser emellertid också problemet med att det

saknas kunskap om prioriteringar, ansvar och

målbeskrivningar, dvs. vem behöver rehabilitering

och vilken rehabilitering behöver han eller hon.

Vidare kan utskottet konstatera att vissa

försäkringskassor framfört att de särskilda medel

som kassorna förfogar över för köp av bl.a.

arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster inte är

tillräckliga för år 1999. Detta kan bl.a. bero på en

ökad aktivitet på rehabiliteringsområdet. Som nämnts

tidigare ingår i uppdraget till utredningen om den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen att också titta

på om de rehabiliteringsåtgärder som kassorna köper

leder till önskvärt resultat.

Utskottet anser, mot bakgrund av det anförda, att

förslagen från den tillsatta utredningen om den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen bör avvaktas.

Motionerna Sf254 yrkandena 11 och 12, So484 yrkande

7, Sf210 yrkande 1, Sf279 yrkandena 1 och 2 och

Sf304 yrkandena 1-5 avstyrks.

Även motionerna N273 yrkande 4, Sf219 och Sf304

yrkandena 6 och 8 om arbetsgivarens

rehabiliteringsansvar avstyrks.

Enligt utskottets mening är ett syfte med att

utveckla rehabiliteringsarbetet bl.a. att höja den

faktiska pensionsåldern. Med vad utskottet ovan

uttalat, angående utredningen om den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen, tillgodoses

motion So326 yrkande 2 om förslag till handlingsplan

för att höja den faktiska pensionsåldern. Motionen

avstyrks.

Utskottet vill i detta sammanhang poängtera att RFV

som generellt mål har att tillsammans med de

allmänna försäkringskassorna integrera kunskaper om

både kvinnors och mäns olika förutsättningar och

behov i hela verksamheten. Av propositionen framgår

att denna process har påbörjats genom att RFV

systematiskt arbetar med frågorna enligt en

fastställd handlingsplan. Arbetet för att öka

medvetenheten om kvinnors och mäns olika

förutsättningar är emellertid en långsiktig process

som kräver tid och kunskaper.

Vad gäller företagshälsovårdens roll i

rehabiliteringsarbetet kan utskottet konstatera att

riksdagen i oktober i år antagit förslag som bl.a.

syftar till att förtydliga arbetsgivarens ansvar att

tillhandahålla företagshälsovård, till att renodla

företagshälsovårdens uppgifter och till att en

utökad samverkan mellan företagshälsovården och den

offentligt finansierade sjukvården kommer till stånd

(prop. 1998/99:120, bet. 1999/2000:AU2, rskr.

1999/2000:8).

Enligt utskottets uppfattning är det inte rimligt

att, utöver vad som redan beaktats i regeringens

förslag, räkna med att genom rehabiliteringsåtgärder

åstadkomma ytterligare utgiftsminskningar inom

sjukförsäkringen under år 2000. Angående förslag

rörande medelsanvisningen återkommer utskottet

härtill senare i detta avsnitt.

Kvalitetssäkring och kontroll

Utskottet konstaterar att försäkringskassorna från

oktober 1997 fått förbättrade utrednings- och

kontrollmöjligheter genom ändringar i AFL (prop.

1996/97:121, bet. 1996/97:SfU10, rskr. 1996/97:231).

Bland annat får försäkringskassan göra förfrågan hos

den försäkrade eller annan som kan antas kunna lämna

nödvändiga uppgifter samt besöka den försäkrade.

Uppgifter som den enskilde lämnar om faktiska

förhållanden skall vidare lämnas på heder och

samvete. Av budgetpropositionen framgår att arbetet

med att utveckla och förbättra rutinerna för

kvalitetssäkring och kontroll vid kassorna har

genomförts. I propositionen görs också den

bedömningen att det nya IT-stödet kommer att

förbättra kvaliteten i besluten. Ett effektivt

ärendehanteringssystem för handläggning av

socialförsäkringsärenden är enligt utskottets mening

av central betydelse för att man skall kunna komma

till rätta med de brister som finns i dag. När det

gäller verksamhetsgrenen Handläggning och

utbetalning av ersättningar anges som ett

verksamhetsmål i regleringsbrev för budgetåret 1999

för försäkringskassorna att fusk och missbruk skall

minimeras. Utskottet vill här påpeka vikten av att

försäkringskassan i detta arbete behandlar individen

med respekt. Försäkringskassorna skall redovisa de

särskilda insatser som genomförts under året för att

motverka att ersättningar och bidrag utges felaktigt

samt för att motverka fusk och missbruk. Dessutom

skall bl.a. produktivitet, styckkostnader,

genomströmningstider, andel fel i handläggningen

samt den försäkrades uppfattning om kassornas

kundbemötande redovisas.

I det av riksdagen godkända betänkandet

1998/99:SfU7 Riksdagens revisorers förslag om

socialförsäkringens administration tillstyrkte

utskottet revisorernas förslag till

tillkännagivanden om handläggningen av

försäkringsärenden och regionala skillnader.

Revisorerna angav bl.a. att förutom en rad

aktiviteter på försäkringskassorna för att förbättra

kvaliteten i ärendehandläggningen bedrivs ett antal

aktiviteter som syftar till att motverka att

ersättningar och bidrag utges felaktigt samt till

att beivra fusk och missbruk.

Riksrevisionsverket (RRV) har i september 1999 till

regeringen och berörda myndigheter överlämnat

rapporten Kontrollen inom välfärdssystem och

inkomstbeskattning (RRV 1999:39). Syftet med studien

har varit att ge en bred erfarenhetsdokumentation

som underlag för åtgärder med att utveckla

kontrollen inom främst arbetslöshetsförsäkringen,

socialförsäkringen och studiestödet. Även om fusket

inom välfärdsområdet inte är så omfattande är felen

och mörkertalen enligt RRV många. När det gäller

kontrollen av socialförsäkringen konstateras att RFV

under år 1998 har tagit ett mer samlat grepp på

kontrollfrågorna. Ett omfattande utvecklingsprogram

för socialförsäkringsadministrationen har inletts

med fokus på kvalitetssäkring och intern kontroll

samt uppbyggnad av ett helt nytt IT-system till år

2005. RRV anser att

socialförsäkringsadministrationen därigenom

påtagligt bör kunna förbättra kontrollen. Största

möjliga kraft bör läggas på att få ett mer avancerat

IT-stöd fram till år 2005. I ett andra steg bör man

också arbeta med att uppnå ökad enhetlighet i

försäkringskassornas praxis och regeltillämpning

samt vad gäller beslutsunderlag för statsmakten om

regeländringar. RRV anger vidare att RFV skall utöva

den strategiska lednings- och utvecklingsrollen och

härvid i samspel med försäkringskassorna skapa

förutsättningar för god kontroll och effektivitet.

RRV tror att ett större mått av koncerntänkande inom

socialförsäkringsadministrationen, i kombination med

ett modernt ledarskap, kan främja en utveckling mot

samsyn och kvalitet i verksamheten. Regeringen bör

noga följa utvecklingen inom

socialförsäkringsadministrationen samt skapa

förutsättningar för en mer enhetlig

regeltillämpning.

Utskottet utgår, mot bakgrund av det anförda, från

att regeringen noga följer utvecklingen inom

socialförsäkringsadministrationen och att RFV och

försäkringskassorna fortsatt utvecklar långsiktiga

metoder för att komma till rätta med fusk och

missbruk av ersättningar och bidrag. Utskottet anser

inte att man bör räkna med att genom

kontrollåtgärder åstadkomma mer besparingar inom

anslaget under år 2000.

Angående förslag rörande medelsanvisningen

återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Närståendepenning

Utskottet har tidigare avstyrkt krav om att förlänga

rätten till närståendepenning och den därtill

kopplade rätten till ledighet från nuvarande 60 till

120 dagar. Utskottet finner inte nu skäl att göra

annan bedömning. Utskottet avstyrker också förslag

om en förlängning av rätten till närståendepenning

till efter 65 års ålder. Motionerna Sf285 och So262

yrkande 9 avstyrks.

Angående förslag rörande medelsanvisningen

återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Förslag rörande medelsanvisningen till anslaget A 1

Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning

noterar utskottet att regeringen gör bedömningen att

den kraftigt ökade sjukfrånvaron kommer att bestå

även under de närmaste åren. Utskottet har i

yttranden till finansutskottet (1999/2000:SfU1y och

1999/2000:SfU3y) närmare redovisat sin syn på

kostnadsutvecklingen och dess orsaker. RFV har

därefter den 28 oktober i år i sin prognos för

anslag inom RFV:s ansvarsområde för budgetåren 1999

och 2000 bl.a. angett att i den prognos som lämnades

i juli 1999 antogs en lägre ökningstakt av

sjukpenningutgifterna än vad som senare skulle visa

sig vara fallet. Prognosen för år 2000 för hela

anslaget A 1 beräknas emellertid komma att

understiga det föreslagna anslagsbeloppet.

Utskottet känner således stark oro inför den

redovisade utvecklingen av kostnaderna för

sjukpenningförsäkringen. Utskottet utgår emellertid

från att de utredningar som tillsatts för att

fördjupa analysen av kostnadsutvecklingen för

sjukförsäkringen och kartläggningen av den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen kan redovisa

ett underlag som möjliggör för regeringen att bedöma

behovet av åtgärder. Utredningarna skall redovisa

sina uppdrag den 31 maj respektive den 1 juli 2000.

Utredningen om sjukförsäkringen skall dessutom redan

den 15 februari 2000 lämna en delrapport till

regeringen.

Med hänsyn till det anförda, och då utskottet inte

kan ställa sig bakom förslagen i motionerna,

biträder utskottet regeringens förslag. Utskottet

avstyrker motionerna Sf306 yrkandena 1, 2, 4, 5 i

denna del och 6, Sf254 yrkandena 1-3, 6-9, Sf277

yrkandena 1, 6, 7, 9, 11 och 13 i denna del, Sf292

yrkande 1 i denna del, Sf260 yrkande 5, Sf246

yrkande 6 i denna del, Fi212 yrkandena 14 i denna

del och 22, So322 yrkande 21 och Sf226 yrkandena 1

och 5.

A 2 Förtidspensioner

Gällande ordning

Från anslaget A 2 bekostas utgifter för

tilläggspension och folkpension i form av

förtidspension samt pensionstillskott och

barntillägg till förtidspension samt statlig

ålderspensionsavgift.

Enligt 7 kap. 1 § AFL utges förtidspension till

försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då

han/hon fyller 65 år om arbetsförmågan på grund av

sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller

psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en

fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan

nedsättningen av arbetsförmågan inte anses vara

varaktig men antas bli bestående för avsevärd tid

har den försäkrade rätt till ett tidsbegränsat

sjukbidrag. Förtidspension/sjukbidrag utges som hel,

tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån,

alltefter graden av nedsättningen av arbetsförmågan.

Motsvarande regler finns i 13 kap. AFL i fråga om

förtidspension från ATP.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2000 till anslaget A 2 Förtidspensioner

anvisar ett ramanslag på 47 171 miljoner kronor.

I propositionen anges att det inom

Socialdepartementet pågår ett arbete med att

reformera beräkningen av förtidspensionen. Som ett

första led i detta arbete har regeringen överlämnat

proposition 1999/2000:4 Vilande förtidspension. De

föreslagna reglerna om vilande förtidspension

beräknas minska kostnaderna för förtidspensionerna

med ca 90 miljoner kronor per år.

För att kompensera höjningen av högkostnadsskyddet

har pensionstillskottet för ekonomiskt utsatta

grupper höjts. Detta ger ökade utgifter för

förtidspensionerna med ca 60 miljoner kronor år

2000.

I budgetpropositionen anges vidare att ett

slutgiltigt förslag om ersättning vid varaktig

arbetsoförmåga, dvs. nuvarande förtidspension, samt

det regelsystem som skall ersätta dagens sjukbidrag

avses komma att redovisas i en promemoria under

våren 2000. En särskild frågeställning i detta

sammanhang är hur systemet för unga personer som av

medicinska skäl saknar förmåga att försörja sig

skall utformas i framtiden.

Förtidspensionsutredningen avlämnade i augusti 1998

betänkandet Unga i ohälsoförsäkringen - tid för

aktivitet och utveckling (SOU 1998:106). Betänkandet

har remissbehandlats och ett ställningstagande från

regeringens sida kan väntas tidigast under år 2000.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i

yrkande 7 att riksdagen beslutar att för budgetåret

2000 till anslaget A 2 anvisa 4 000 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. Genom ökad

kontroll är det möjligt att minska kostnaderna för

fusk och överutnyttjande, och i samma motion,

yrkande 5 i denna del, begärs ett tillkännagivande

om ökad kontroll av förtidspensionen.

Kristdemokraterna

I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.

(kd) begärs i yrkande 13 i denna del att riksdagen

beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 2

anvisa 440 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit. Motionärerna anser att en effektivare

rehabilitering och ökad kontroll leder till minskade

utgifter.

Folkpartiet

I motionerna Sf246 yrkande 6 i denna del och Fi212

yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret

2000 till anslaget A 2 anvisa 700 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. Genom att

tilldela försäkringskassorna 50 miljoner kronor för

kampen mot fusk och överutnyttjande minskar

kostnaderna för förtidspensioner.

Övriga motioner om förtidspensioner

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion

1998/99:Sf201 förslag om att beslut om

förtidspension inte skall få fattas under

fängelsetid eller rättspsykiatrisk vårdtid.

Motionären anser att ett beslut om förtidspension i

dessa situationer inte ger rätt signaler till den

enskilde vad gäller möjligheterna att klara sig

under normala förhållanden ute i samhället.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf260

yrkande 4 förslag till 30-års åldersgräns för

förtidspensionering. Motionärerna anser att

socialförsäkringen måste utformas så att systemet

stimulerar och skapar incitament till arbete.

Förtidspensionen bör ersättas med ett system för

ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga.

I motion So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i

yrkande 6 en utredning som ser över vilka

konsekvenser en höjd gräns från 16 till 30 år för

förtidspension kan få. Motionärerna anser att unga

funktionshindrade inte bör förtidspensioneras i

onödan.

Hans Stenberg m.fl. (s) begär i motion Sf236 ett

tillkännagivande om att äldre arbetslösa särskilt

måste uppmärksammas när ett nytt system för

förtidspension utformas.

Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begär i motion

1998/99:Sf263 ett tillkännagivande om att

möjligheten för flyktingar att förtidspensioneras

bör analyseras. Motionärerna anser att regeln om en

bosättningstid på tre år före pensionstillfället för

rätt till förtidspension bör ändras.

Utskottets bedömning

Anslaget A 2 Förtidspensioner

Utskottet vill betona vikten av ett ekonomiskt skydd

vid långvarigt nedsatt arbetsoförmåga. Människor som

till följd av varaktiga sjukdomar eller

funktionshinder inte kan arbeta bör ha rätt till en

långsiktig trygghet i fråga om sin försörjning. Mot

denna bakgrund tillstyrkte utskottet våren 1998

riktlinjer för ett reformerat förtidspensionssystem.

Som ett led i arbetet med att reformera

förtidspensionssystemet har regeringen lämnat

förslag till nya regler om vilande förtidspension.

Förslagen syftar till att stimulera återgång i

arbetslivet och ett i övrigt aktivt liv, och innebär

i korthet en stor frihet för förtidspensionerade att

pröva arbete under tre år. Under det första året

påverkas inte rätten till förtidspensionen.

Utskottet har i betänkande 1999/2000:SfU5 tillstyrkt

förslagen. I budgetpropositionen anges att ett

slutgiltigt förslag om ersättning vid varaktig

arbets-

oförmåga avses komma att redovisas under våren 2000.

Såväl Moderaterna som Kristdemokraterna och

Folkpartiet anser att utgifterna för

förtidspensioner kan minska ytterligare genom ökad

kontroll. Mot bakgrund av vad som anförts i

föregående avsnitt A 1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. utgår utskottet från att

regeringen noga följer utvecklingen inom

socialförsäkringsadministrationen och att RFV och

försäkringskassorna fortsatt utvecklar metoder för

att komma till rätta med fusk och missbruk av

ersättningar och bidrag. Utskottet anser att

utgifterna under anslaget således redan har

beräknats med denna utgångspunkt.

Den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen, som

enligt vad som anges i propositionen kan komma att

öka antalet förtidspensionärer, är enligt utskottet

oroande. Utskottet förutsätter att regeringen noga

följer utvecklingen inom området. Utskottet noterar

även att Riksdagens revisorer under hösten kommer

att, i en förstudie, granska orsakerna till att

antalet förtidspensionerade på grund av psykiska

funktionshinder ökat under 1990-talet.

Med det anförda har utskottet inte något att erinra

mot regeringens förslag till medelsanvisning vad

gäller anslaget A 2, och utskottet avstyrker

motionerna Sf306 yrkandena 5 i denna del och 7,

Sf277 yrkande 13 i denna del, Sf246 yrkande 6 i

denna del och Fi212 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om förtidspensioner

Enligt propositionen kommer ett förslag om

ersättning vid varaktig arbetsoförmåga, dvs.

nuvarande förtidspension, samt det regelsystem som

skall ersätta dagens sjukbidrag att redovisas i en

promemoria under våren 2000.

Förtidspensionsutredningen avlämnade i augusti 1998

betänkandet Unga i ohälsoförsäkringen - tid för

aktivitet och utveckling (SOU 1998:106).

Betänkandet, som bl.a. innehåller förslag om att

förtidspension inte skall kunna beviljas före 30 års

ålder, har remissbehandlats och ett

ställningstagande från regeringens sida kan väntas

tidigast under år 2000.

Utskottet, som utgår från att bl.a. även gruppen

äldre arbetslösa och flyktingar beaktas när det nya

systemet för förtidspension utformas, anser att

beredningen inom Regeringskansliet bör avvaktas.

Utskottet avstyrker därför motionerna Sf260 yrkande

4, So490 yrkande 6, Sf236, 1998/99:Sf201 och

1998/99:Sf263.

A 3 Handikappersättningar

Propositionen

Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till

försäkrad som fyllt 16 år och som före 65 års ålder

för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i

sådan omfattning att han eller hon i sin dagliga

livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan

eller behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta

eller eljest får vidkännas betydande merutgifter på

grund av sitt handikapp.

Handikappersättning utbetalas med belopp som per år

motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av prisbasbeloppet

alltefter hjälpbehovets omfattning eller

merutgifternas storlek. Ersättningen kan utges

tillsammans med t.ex. förtidspension eller

ålderspension, eller som självständig förmån.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2000 till anslaget A 3

Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 036

miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

A 4 Arbetsskadeersättningar

Propositionen

Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas vid

arbetsskada bl.a. egenlivräntor och

efterlevandelivräntor. Inkomstförlust till följd av

bestående nedsatt arbetsförmåga om minst en

femtondel ersätts. Med arbetsskada förstås skada

till följd av olycksfall eller annan skadlig

inverkan i arbetet. Med skadlig inverkan avses

inverkan av en faktor som med hög grad av

sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som

den försäkrade har. Skadan skall anses vara orsakad

av den skadliga inverkan om övervägande skäl talar

för det.

Utgifter för arbetsskadeförsäkringen finansierades

t.o.m. budgetåret 1998 vid sidan av statsbudgeten.

I propositionen anges att arbetsskadeförsäkringen

nyligen varit föremål för utredning. Utredningens

förslag bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2000 till anslaget A 4

Arbetsskadeersättningar anvisar ett ramanslag på

drygt 7 189 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i

yrkande 9 att riksdagen beslutar att för budgetåret

2000 till anslaget A 4 anslå 271 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. I motionen

anges att kostnaderna för anslaget minskar genom att

arbetsskadeförsäkringen lyfts ur den offentliga

försäkringen.

I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande

13 anser motionärerna att från den offentliga

försäkringen bör arbetsolycksfallen och vissa strikt

avgränsade arbetsskador kunna brytas ut. En

tvingande lagstiftning måste finnas som kräver att

alla omfattas av en försäkring som ger ett visst

minimiskydd. När arbetsgivaren betalar premien

stärks också drivkrafterna för en säker arbetsmiljö.

Försäkringen kan enligt motionärerna i konkurrens

erbjudas av försäkringsbolag eller den allmänna

försäkringen på försäkringsmässiga villkor. I

motionen begärs ett tillkännagivande om

arbetsolycksfall, arbetsskador och färdolycksfall.

Utskottets bedömning

Arbetsskadeutredningen har under 1998 överlämnat

sitt betänkande Den framtida arbetsskadeförsäkringen

(SOU 1998:37) till regeringen. I betänkandet

föreslås bl.a. en rad åtgärder för att öka de

arbetsskadades trygghet. Vidare redovisas, som ett

alternativ till den nuvarande försäkringen, en

lösning som innebär att ansvaret för

arbetsskadeförsäkringen förs över på

arbetsmarknadens parter i form av en obligatorisk

tilläggsförsäkring vid arbetsskada. Betänkandet

bereds för närvarande inom Regeringskansliet och

resultatet av denna beredning bör inte föregripas. I

propositionen anges att regeringen har för avsikt

att återkomma med förslag till vissa förändringar i

regelsy-stemet våren 2000.

Utskottet, som inte har något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning, avstyrker

motionerna Sf254 yrkande 13 och Sf306 yrkande 9.

A 5 Kostnader för sysselsättning av vissa

förtidspensionärer

Propositionen

Från anslaget, som infördes budgetåret 1999, skall

enligt en särskild lag utbetalas ersättning till

arbetsgivare som avseende resterande arbetsförmåga

bereder förtidspensionärer med tre fjärdedels

förtidspension eller sjukbidrag en anställning med

lönebidrag eller hos Samhall AB.

Försäkringskassan skall enligt lagen ansvara för

att särskilda insatser kommer till stånd för att

bereda personen en anställning motsvarande den

återstående arbetsförmågan. Förfarandet bör vara

sådant att försäkringskassan lämnar uppgift till

arbetsförmedling eller arbetsmarknadsinstitut om

vilka personer som beviljats tre fjärdedels

förtidspension och som står till arbetsmarknadens

förfogande med resterande en fjärdedels

arbetsförmåga. Arbetsförmedlingens eller

arbetsmarknadsinstitutets uppgift består i att inom

sex månader placera en sådan förtidspensionär,

eventuellt med hjälp av lönebidrag, på den ordinarie

arbetsmarknaden. Om detta inte kan ske skall

förtidspensionären beredas en anställning inom

Samhall AB.

Om anställning sker med hjälp av lönebidrag eller

genom Samhall AB:s försorg, skall berörda

arbetsgivare och Samhall AB efter framställning till

försäkringskassan erhålla ersättning från denna.

Ersättningen utbetalas i efterhand.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2000 till anslaget A 5 Kostnader för sysselsättning

av vissa förtidspensionärer anvisar ett ramanslag på

25 miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

A 6 Ersättning för kroppsskador

Propositionen

Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen

(1977:265) om statligt personskadeskydd i de fall en

skada inträffar under militär verksamhet. Anslaget

var t.o.m. budgetåret 1998 uppfört under

utgiftsområde 6 Totalförsvaret.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2000 till anslaget A 6 Ersättning för

kroppsskador anvisar ett ramanslag på 65 miljoner

kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna

försäkringskassor

Propositionen

Socialförsäkringens administration utgörs av

Riksförsäkringsverket och de allmänna

försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket skall

bl.a. utöva tillsyn över de allmänna

försäkringskassorna, vara ansvarig systemägare för

de gemensamma IT-systemen, utarbeta normer för

regeltillämpning samt svara för ekonomistyrningen

inom verksamheten. Försäkringskassorna har ansvar

för handläggning och utbetalning av

socialförsäkringsersättningar och bidrag samt har

att förebygga och minska ohälsa.

Från den 1 januari 1999 har antalet

försäkringskassor anpassats till länsindelningen och

uppgår därmed till 21 stycken.

I propositionen föreslås att riksdagen till anslaget

B 1 Riksförsäkringsverket anvisar ett ramanslag på

717 miljoner kronor.

Det föreslås vidare att regeringen bemyndigas att

under år 2000, i fråga om ramanslaget B 1

Riksförsäkringsverket, åta sig ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden

innebär utgifter om högst 9 miljoner kronor efter år

2000. I budgetpropositionen anges att RFV skall ges

utrymme för satsningar för att initiera forskningen

inom socialförsäkringens område.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen till

anslaget B 2 De allmänna försäkringskassorna anvisar

ett ramanslag på 4 765 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i

yrkande 10 att riksdagen beslutar att för budgetåret

2000 till anslaget B 1 anvisa 400 miljoner kronor

mer än vad regeringen föreslagit så att

försäkringskassorna skall kunna öka arbetsinsatserna

för rehabilitering och samordning.

Kristdemokraterna

I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.

(kd) begärs i yrkande 13 i denna del dels att

riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till

anslaget B 1 anvisa 15 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit, dels att riksdagen beslutar

att till anslaget B 2 anvisa 300 miljoner kronor mer

än vad regeringen förslagit. Motionärerna föreslår

ett sparbeting för RFV på 2,5 %, vilket ger en

besparing på 15 miljoner kronor. En

resursförstärkning för försäkringskassorna krävs för

att garantera effektivitet, rättssäkerhet och

kompetens vid ärendebehandling. I yrkandena 3-5

begärs också tillkännagivanden om behovet av ökade

resurser till försäkringskassan, om kvalitetshöjning

i besluten och förbättrad kontroll av

sjukpenningutbetalningar och förtidspension samt om

prioritering av kompetenshöjande åtgärder.

Centerpartiet

I motion Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs

i yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att

till anslaget B 2 anvisa 543 miljoner kronor mer än

vad regeringen förslagit. Motionärerna anser att en

resursförstärkning krävs för en ökad satsning på

rehabilitering.

Folkpartiet

I motionerna Sf246 yrkande 6 i denna del och Fi212

yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs att riksdagen beslutar att till anslaget B 2

anslå 50 miljoner kronor mer än vad regeringen

förslagit. Medlen behövs för att skärpa kampen mot

fusk och överutnyttjande i systemen.

Övriga motioner om socialförsäkringsadministrationen

Ulla-Britt Hagström (kd) anser i Sf210 yrkande 2 att

det finns anledning att undersöka hur RFV:s

tillsynsroll fungerar och hur samspelet mellan RFV

och försäkringskassorna skall kunna förbättras vad

avser t.ex. rehabiliteringsområdet. Motionären begär

ett tillkännagivande om detta.

I motion Sf221 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Henrik S Järrel (m) begärs ett tillkännagivande om

behov av ändrad lagstiftning i syfte att förenkla

avlämnandet av försäkringskassans delårsrapport.

Motionärerna anser att det uppstår praktiska problem

och kostnader då delårsrapporten skall undertecknas

och avlämnas mitt under semestertiden.

I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande

5 begärs ett tillkännagivande om ökad rättssäkerhet.

I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om en ny

försäkringsläkarorganisation. Enligt motionärerna

bör denna organisation vara självständig och

rikstäckande samt ha en hög medicinsk och juridisk

kompetens. Motionärerna anser att utredningen om

sjukförsäkringen bör ges tilläggsdirektiv i enlighet

med vad som anförts om rättssäkerhet och

försäkringsläkarorganisationen.

I motion Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

begärs i yrkande 14 ett tillkännagivande om att

behovet av utbildning i försäkringsmedicin för

läkare som regelbundet utfärdar intyg bör utredas.

I motion Sf207 av Sofia Jonsson (c) begärs ett

tillkännagivande om en utredning om provision till

förtroendeläkarna.

Göte Jonsson (m) anser att arbetet med att hitta

framtida lösningar för verksamheten vid AB Tranås

Kuranstalt måste fortsätta och att staten bör ta

sitt ansvar när det gäller att skapa bästa möjliga

förutsättningar. Den tid som ges för

omstruktureringen är för kort. I motion Sf228 begärs

ett tillkännagivande om förutsättningarna att

bedriva fortsatt verksamhet.

Eva Arvidsson och Carina Hägg (s) begär i motion

Sf301 ett tillkännagivande om vikten av att ta till

vara kompetensen vid RFV:s sjukhus så att

överviktiga får ett fortsatt bra stöd.

Utskottets bedömning

Anslag för socialförsäkringsadministrationen

Socialförsäkringsadministrationen handhar omfattande

och för den enskilda individen liksom för samhället

viktiga transfereringar. Enligt utskottets mening är

en väl fungerande socialförsäkringsadministration

därför av stor vikt. En effektivare handläggning av

ersättnings- och bidragsärenden och ett effektivare

rehabiliteringsarbete uppnås bäst med en tydlig

ansvarsfördelning och ett utvecklat kvalitetsarbete.

Administrationens resurser måste också vara

tillräckliga och fördelas på ett långsiktigt och bra

sätt.

Administrationen har under de senaste åren befunnit

sig i en omvälvande period där försäkringskassorna

haft till uppgift att klara befintlig verksamhet

samtidigt som ett stort antal regelförändringar har

genomförts. Förstärkningar för administrationen

beslutades därför både under år 1997 och år 1998

(bet. 1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111, 1998/99:SfU1,

rskr. 1998/99:101).

Riksdagen har också beslutat om nya regler i syfte

att stärka och tydliggöra försäkringskassornas och

RFV:s roller inom socialförsäkringsadministrationen.

Bland annat klargjordes RFV:s ledningsroll och

tillsynsansvar (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8,

rskr. 1997/98:153).

Av budgetpropositionen framgår att 85 % av RFV:s

resurser under budgetåret 1998 användes inom IT-

området och resterande för centrala

myndighetsuppgifter, bl.a. normering, tillsyn,

utvärdering, mål- och resultatstyrning och

statistikansvar. De stora satsningarna på

förberedelser inför det nya pensionssystemet och

2000-säkringen har medfört att andra uppgifter fått

stå tillbaka. Av vad som framgår av propositionen

har detta medfört att RFV:s mål att säkerställa

rättssäkerhet, likformighet och kvalitet inom

försäkringstillämpningen inte har uppfyllts. Inte

heller har målet om samverkan mellan de olika

rehabiliteringsaktörerna uppfyllts. För att uppnå

bättre måluppfyllelse i framtiden har emellertid

enligt propositionen ett tillsynsprogram tagits

fram, samverkansformerna utvecklats och leveranser

av nya IT-stöd genomförts.

I det av riksdagen godkända betänkandet

1998/99:SfU7 Riksdagens revisorers förslag om

socialförsäkringens administration tillstyrkte

utskottet revisorernas förslag till

tillkännagivanden om handläggningen av

försäkringsärenden och regionala skillnader.

Utskottet konstaterade i betänkandet att RFV och

försäkringskassorna påbörjat och planerade för en

rad åtgärder i syfte att förbättra kvaliteten i

ärendehandläggningen. Vidare uttalade utskottet att

de förslag revisorerna lämnat i samband med sin

granskning om t.ex. utbildning och

kompetensutveckling borde tas i beaktande i det

fortsatta arbetet.

Regeringen har i samband med regleringsbrevet för

år 1999 utarbetat mål och uppdrag som bör kunna

medföra förbättringar inom området. Inom en rad

områden har det initierats en utveckling som syftar

till en bättre måluppfyllelse bl.a. genom uppdrag

och återrapporteringskrav samt en löpande dialog med

RFV. Detta avser bl.a. IT-området,

tillsynsverksamheten och tillförlitligheten i RFV:s

mät- och analysmetoder.

Av vad som framgår av propositionen har RFV inom

sina ansvarsområden bl.a. gjort en total genomgång

av samtliga författningar samt också påbörjat

arbetet med att ge ut allmänna råd om tillämpningen

av förvaltningslagen vid kassorna. Arbetet med att

utveckla och förbättra rutinerna för

kvalitetssäkring och kontroll vid kassorna har

genomförts. Vidare framgår att RFV, enligt egen

bedömning, inte har varit tillräckligt aktivt inom

tillsynsområdet. Verket kommer dock att öka

tillsynen i enlighet med sitt tillsynsprogram.

Utskottet noterar att det i propositionen framhålls

att ett flertal insatser för likformighet och

rättssäkerhet samt kvalitet har genomförts och att

regeringen förutsätter att arbetet ytterligare

utvecklas. Regeringen avser också att ge

Statskontoret i uppdrag, som ett stöd för framtida

ställningstaganden, att granska utvecklingsarbetet

och redovisa sina iakttagelser och bedömningar till

regeringen. Vidare framgår av propositionen att RFV

och försäkringskassorna i samband med

budgetunderlaget för åren 2000-2002 presenterat ett

gemensamt åtagande att i grunden modernisera

socialförsäkringens administration under perioden

fram till år 2005. Generaldirektör Anna Hedborg har

också vid utskottets sammanträde den 4 november i år

informerat om hur arbetet med det nya teknikstödet

fortskrider.

Utskottet ser med tillfredsställelse att ett aktivt

förändrings- och omställningsarbete nu pågår inom

socialförsäkringsadministrationen, inte minst i form

av en modernisering av teknikstödet för handläggning

och utvecklingen av en helt ny teknisk plattform.

Mot bakgrund av det anförda bedömer utskottet att

föreslagna resurser under anslagen är tillräckliga

för att också målen för

socialförsäkringsadministrationen, att säkerställa

rättssäkerhet, likformighet och kvalitet samt

samverka inom rehabiliteringsområdet, skall kunna

uppnås.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning. Utskottet biträder

regeringens förslag och avstyrker motionerna Sf306

yrkande 10, Sf277 yrkandena 3-5 och 13 i denna del,

Sf292 yrkande 1 i denna del, Sf246 yrkande 6 i denna

del och Fi212 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om socialförsäkringens

administration

Mot bakgrund av vad som anförts ovan angående

tillsynsansvar och tydliga roller inom

administrationen och vad utskottet tidigare uttalat

under avsnittet A 1 Sjukpenning, rehabilitering,

m.m. anser utskottet att RFV och försäkringskassorna

har förutsättningar att möta de ökade kraven på

insatser inom rehabiliteringsområdet och att komma

till rätta med bristande kvalitet i handläggningen

bl.a. genom kompetenshöjande åtgärder. Utskottet

avstyrker motion Sf210 yrkande 2.

I en motion anförs att avlämnandet av

försäkringskassornas delårsrapporter bör förenklas.

I det av riksdagen godkända betänkandet 1997/98:SfU8

Socialförsäkringens administration tillstyrkte

utskottet förslag om att försäkringskassans styrelse

skall upprätta förutom årsredovisning även bl.a.

delårsrapport. Handlingarna skall lämnas till RFV.

Årsredovisningen och delårsrapporten skall enligt 18

kap. 20 och 21 §§ AFL upprättas på ett överskådligt

sätt, i enlighet med god redovisningssed, och

skrivas under av samtliga styrelseledamöter och av

direktören. Bland annat för att RFV skall kunna få

in de olika underlagen och redovisningarna på

lämpligt sätt och i tid gavs regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att

meddela närmare föreskrifter om redovisningen.

Reglerna trädde i kraft den 1 juli 1998. Av RFV:s

föreskrifter (RFFS 1998:20) framgår att

delårsrapport skall inges senast den 8 augusti varje

år.

Ett av syftena med förslagen till förändringar av

socialförsäkringsadministrationen var, som nämnts

ovan, att stärka och tydliggöra styrelsens ansvar

för verksamheten. Med anledning av att

försäkringskassorna helt finansieras med statliga

medel föreslog regeringen att redovisningen skulle

styras enligt samma principer som gäller för

statliga myndigheter. I det av riksdagen godkända

betänkandet 1997/98:SfU8 tillstyrkte utskottet

förslagen. Utskottet finner inte skäl att nu göra en

annan bedömning. Utskottet anser att andra problem

av praktisk natur rörande delårsrapporten får lösas

inom socialförsäkringsadministrationen. Utskottet

avstyrker motion Sf221.

Enligt 18 kap. 15 § AFL skall det i en

försäkringskassa finnas en eller flera

försäkringsläkare. De skall biträda kassan i frågor

som kräver medicinsk sakkunskap samt verka för gott

samarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare

som är verksamma inom kassans område.

I utskottets betänkande 1996/97:SfU12 Samverkan,

socialförsäkringens ersättningsnivåer och

administration lämnas en utförlig redogörelse för

bl.a. försäkringsläkarnas arbete och roll (s.

65-67).

Utskottet anförde bl.a. att försäkringsläkaren som

anställd tjänsteman i försäkringskassan i flertalet

fall har en anställning uppgående från några timmar

per vecka till halvtidstjänstgöring. Resterande tid

är i övervägande fall försäkringsläkarna verksamma

som praktiserande läkare. Som försäkringsläkare har

han eller hon att agera som rådgivare till

handläggarna i medicinska frågor och fattar inte

beslut i frågor om rätt till ersättning. Besluten

härvidlag fattas av kassans tjänstemän eller av en

socialförsäkringsnämnd. Försäkringsläkarens

bedömning grundar sig på behandlande läkares

uppgifter i intyg och utlåtanden, och

försäkringsläkaren skall inte i något fall själv

undersöka den försäkrade.

Utskottet hänvisade även till att RFV i rapporten

(RFV anser 1997:3) Försäkringsläkares medverkan i

sjukpenningärenden på uppdrag av regeringen har

utvärderat försäkringsläkarnas medverkan i

sjukpenningärenden enligt 3 kap. 8 a § AFL samt

försäkringskassas möjlighet att införskaffa

kompletterande utredning enligt samma bestämmelse.

Av rapporten framgår bl.a. att försäkringsläkaren i

de flesta ärenden hörs men att dokumentationen i

ärendena i många fall är bristfällig. Utskottet

förutsatte bl.a. att RFV noggrant följer upp

kassornas hantering i dessa avseenden.

Motioner om försäkringsläkare behandlades också i

betänkande 1997/98:SfU8 Socialförsäkringens

administration. Utskottet utgick därvid från att

såväl RFV som försäkringskassorna gör vad på dem

ankommer för att öka kunskapen och informationen om

försäkringsläkarnas roll samt öka förståelsen för de

åtgärder som försäkringskassorna vidtar och de

beslut som fattas. Utskottet förutsatte också att

vikten av vidareutbildning och kompetens hos

försäkringsläkarna beaktas av RFV och

försäkringskassorna. Utskottet avstyrkte motioner

med krav på tillkännagivanden om bl.a. kompetenskrav

och vikten av vidareutbildning för

försäkringsläkarna samt information om

försäkringsläkarnas arbete. Utskottet vidhåller sin

inställning men vill erinra om att enligt direktiven

till den särskilda utredare som fått i uppdrag att

göra en analys av sjukförsäkringen skall bl.a. den

sjukskrivande läkarens och försäkringsläkarens roll

granskas.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf304 yrkande 14 om utbildning i försäkringsmedicin

och Sf254 yrkandena 4 och 5 om en ny

försäkringsläkarorganisation. Även motion Sf207

avstyrks.

Två motioner rör verksamheten vid RFV:s sjukhus. Den

ena rör förutsättningarna att bedriva fortsatt

verksamhet och den andra vikten av att ta tillvara

kompetensen vid sjukhusen så att överviktiga får ett

fortsatt bra stöd.

Riksdagen har beslutat om förändringar av

verksamheten vid RFV:s sjukhus (prop. 1998/99:76,

bet. 1998/99:SfU8, rskr. 1998/99:232).

Verksamhetsansvaret för försäkringsmedicinska

utredningar och arbetslivsinriktade

rehabiliteringsutredningar överförs fr.o.m. år 2000

till Östergötlands läns allmänna försäkringskassa.

Patienter inom den medicinska rehabiliteringen som i

dag bedrivs vid RFV:s sjukhus skall behandlas inom

den allmänna hälso- och sjukvården. Av vad som

framgår av budgetpropositionen har företrädare för

Landstingsförbundet bekräftat att landstingen har

beredskap att ta hand om bl.a. de överviktiga

patienter som i dag behandlas vid RFV:s sjukhus.

Behandlingen av överviktiga vid sjukhusen har varit

framgångsrik. Enligt utskottets mening är det därför

väsentligt att erfarenheterna och kunskapen om

behandlingen kommer till andvändning i den fortsatta

vården av överviktiga. Utskottet utgår således från

att kompetensen vid sjukhusen tillvaratas så att de

överviktiga får ett fortsatt bra stöd. Av direktiven

för den organisationskommitté som skall förbereda

inrättandet av försäkringsmedicinska center (dir.

1999:30) framgår att avsikten är att

sjukhusfastigheterna i Tranås och Nynäshamn skall

säljas och att de bolag som för närvarande förvaltar

sjukhusen skall avvecklas. Kommitténs arbete skall

avslutas före den 1 februari 2000. RFV har fått

regeringens uppdrag att vidta de åtgärder som krävs

för att viss personal, bolagen och den medicinska

rehabiliteringen skall kunna avvecklas.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf228 och Sf301.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom

Förmånerna inom utgiftsområdet bekostas från

anslagen A 1 Ålderspensioner (folkpension i form av

ålderspension och pensionstillskott, barntillägg

till ålderspension, hustrutillägg och särskilt

pensionstillägg till ålderspensionär som vårdat

sjukt eller handikappat barn), A 2

Efterlevandepensioner till vuxna (folkpension och

pensionstillskott i form av omställningspension,

förlängd omställningspension, särskild

efterlevandepension och änkepension), A 3

Bostadstillägg till pensionärer (bostadstillägg och

särskilt bostadstillägg till ålderspensionärer) samt

A 4 Delpension.

I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa

ett nytt ålderspensionssystem.

Det nya inkomstgrundade pensionssystemet kommer

fullt ut att omfatta personer födda år 1954 eller

senare. Personer födda åren 1938-1953 kommer att få

ett i förhållande till födelseåret ökat antal

tjugondelar av pensionen från det nya systemet och

resterande antal tjugondelar från ATP-systemet.

Regler om inkomstgrundad ålderspension finns i

lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension

(LIP).

Reglerna om intjänande av pensionsrätt har med

omfattande övergångsbestämmelser trätt i kraft den 1

januari 1999. Reglerna om beräkning av förmånernas

storlek och utbetalning av dessa träder i kraft den

1 januari 2001.

Garantipension kommer att ersätta nuvarande

grundskydd när det gäller folkpension i form av

ålderspension till den del denna inte beräknats med

anledning av arbete, lagen (1998:702) om

garantipension. Garantipensionen skall också ersätta

pensionstillskott och särskilt grundavdrag med

anledning av ålderspension. För rätt till oreducerad

garantipension skall krävas 40 års försäkringstid.

Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen

reduceras proportionellt.

Som försäkringstid för garantipension skall

tillgodoräknas tid då en person, mellan i princip 25

och 65 års ålder, har varit folkbokförd i Sverige.

Beträffande flyktingar och andra skyddsbehövande som

har beviljats uppehållstillstånd i Sverige räknas

viss andelsberäknad tid av bosättningstid i tidigare

hemland (dock inte tid som berättigar till pension

från hemlandet).

Garantipensionssystemet kommer att omfatta personer

födda år 1938 eller senare. Lagen om garantipension

träder i kraft den 1 januari 2001.

För dem som är födda före 1938 kommer en

övergångsvis garantipension att utges.

Riksdagen har för budgetåret 2000 i enlighet med

regeringens förslag fastställt ramen för

utgiftsområde 11 till 33 618 800 000 kr (bet.

1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).

Mål och prioriteringar inom utgiftsområdet

Propositionen

Målet för utgiftsområdet, som lades fast under

föregående år (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:SfU1,

rskr. 1998/99:101), är att ge ekonomisk trygghet

till äldre och efterlevande. I propositionen anges

vidare följande prioriteringar inom utgiftsområdet

för år 2000.

- Under de senaste åren har flera förbättringar för

pensionärsgrupperna genomförts. Således minskas inte

prisbasbeloppet längre när de pensionsförmåner som

är knutna till prisutvecklingen beräknas. Också

bostadsstödet för pensionärerna har förbättrats

genom att ersättningsgraden för BTP har höjts.

Regeringen kan även konstatera att de centrala

delarna av pensionsreformen nu är på plats.

- Det nya reformerade pensionssystemet medför ökade

möjligheter för den enskilde att påverka den

framtida pensionens storlek. Förutsättningen är att

det finns tillräckliga kunskaper om hur det nya

pensionssystemet fungerar. Det är därför av stor

vikt att kunskapen om pensionssystemet ökar. Detta

skall framför allt uppnås genom fortsatta

informationsinsatser.

- Den kvarvarande anpassningen av det reformerade

ålderspensionssystemet skall genomföras.

- I många fall beräknas bostadstillägget med hjälp

av schabloner. Regeringen avser under hösten 1999

att initiera en översyn av de schabloner som används

vid beräkning av bostadstillägg.

A 1 Ålderspensioner

Gällande ordning

I dagens pensionssystem utges folkpension i form av

ålderspension enligt 5 och 6 kap. AFL. Som

tilläggsförmåner till folkpension kan utges

särskilda folkpensionsförmåner i form av

pensionstillskott och bostadstillägg till

pensionärer.

Hel folkpension i form av ålderspension utges med

96 % av prisbasbeloppet eller, för gift försäkrad,

med 78,5 % av prisbasbeloppet. Den ålderspensionär

som har låg eller ingen ATP har rätt till

pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om

pensionstillskott. Pensionstillskott till

ålderspension utges fr.o.m. den 1 juni 1999 med

högst 56,9 % av prisbasbeloppet. Om pension börjar

tas ut före respektive efter 65 års ålder minskar

respektive ökar pensionsbeloppet.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2000 till anslaget A 1 Ål-

derspensioner anvisar ett ramanslag på 10 826

miljoner kronor.

Enligt propositionen är antalet ålderspensionärer

förhållandevis stabilt, dock har en viss ökning i

antalet personer med förtida uttag kunnat skönjas

under de senaste åren. Detta har bl.a. inneburit att

medelbeloppet från folkpensioneringen årligen

minskat. Också 1998 var andelen personer med förtida

uttag förhållandevis hög bland de nytillkomna

pensionärerna, vilket innebar att medelbeloppet från

folkpensioneringen var något lägre jämfört med år

1997. Det motsatta förhållandet gällde ATP-

pensionerna. Den genomsnittliga ålderspensionen från

tilläggspensioneringen steg med 0,03 prisbasbelopp

mellan åren 1997 och 1998. Detta i sin tur

resulterade i att såväl antalet personer med

pensionstillskott som den genomsnittliga

ersättningen sjönk år 1998 jämfört med året innan.

För år 1999 beräknas anslaget underskridas med 51

miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Kristdemokraterna

Motionärerna i Sf278, Kenneth Lantz m.fl. (kd), vill

höja pensionstillskottet med 200 kr per månad år

2000. I motionen anförs att en höjning av

pensionstillskottet skulle komma de pensionärer som

i dag är de mest utsatta till godo. I yrkande 3

begärs ett tillkännagivande om detta. Ytterligare

810 miljoner kronor bör tillföras anslag A 1

Ålderspensioner (yrkande 5 i denna del).

Centerpartiet

Även motionärerna i Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl.

(c) vill höja pensionstillskottet. I motionen

föreslås en höjning med 2 500 kr per år. Detta

gynnar pensionärer med låg pension, främst kvinnor.

Enligt motionärerna bör ytterligare 390 miljoner

kronor tillföras anslag A 1 Ålderspensioner (yrkande

1 i denna del).

Övriga motioner om ålderspension

Ulla-Britt Hagström (kd) framhåller i motion Sf209

att dagens regler missgynnar dem som väljer att

gifta sig genom att de får lägre pension än ogifta.

I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det

anförda.

I motion Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vill

motionärerna att folkpension skall utges till

samboende pensionärer med belopp motsvarande de

belopp som utges till gifta pensionärer, och de

begär i yrkande 2 förslag om en sådan ändring.

I motion So262 yrkande 4 av Barbro Westerholm (fp)

begärs ett tillkännagivande om pensioner och

bidragsbehov. Motionären uppger att regeringen i

budgetpropositionen anger att pensionärerna som

grupp under 1990-talet ökat sin inkomststandard,

både i reala termer och i förhållande till andra

åldersgrupper. Verkligheten är enligt motionären en

annan. På individnivå har köpkraften för

pensionärerna sänkts. När regeringen och riksdagen

försöker kompensera de utsatta pensionärerna för

höjda läkemedelskostnader genom höjt

pensionstillskott och särskilt bostadstillägg hamnar

pengarna hos kommunerna och inte hos pensionärerna.

Bidragsberoendet hos pensionärer med låg eller ingen

ATP är enligt motionären påtagligt.

Lennart Daléus m.fl. (c) begär i motion Sf637

yrkande 28 ett tillkännagivande om invandrade

pensionärers beroende av socialbidrag. Enligt

motionärerna har de som sent i livet kommer till

Sverige ingen eller liten pension och blir beroende

av socialbidrag. I längden är detta ohållbart, och

staten bör överta kostnadsansvaret.

Catharina Elmsäter-Svärd (m) framhåller i motion

Sf252 att äldre invandrare som i dag har

socialbidrag som enda uppehälle utgör en allt större

ekonomisk börda för kommunerna. Enligt motionären är

det naturligt att staten tar över ansvaret att

betala ut någon form av pension till de äldre

medborgarna med invandrarbakgrund. Motionären begär

ett tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Anslag A 1 Ålderspensioner

Från och med den 1 januari i år har förbättringar

genomförts för pensionärerna. Bostadstillägget har

höjts, något som framför allt gynnar kvinnor. Vidare

har minskningen av prisbasbeloppet vid beräkning av

pensioner slopats fr.o.m. budgetåret 1999.

I budgetpropositionen anges att i

departementspromemorian Sämre för mig - Bättre för

oss (Ds 1999:5) belyses saneringsprogrammets

effekter för ålderspensionärernas inkomststandard.

Utskottet noterar att enligt promemorian fick

pensionärerna på individnivå sänkt köpkraft under

perioden 1991-1996. Som grupp har emellertid

pensionärerna ökat sin inkomststandard under 1990-

talet, både i reala termer och i förhållande till

andra åldersgrupper. Detta kan förklaras av flera

olika faktorer. Nyblivna pensionärer har i

genomsnitt högre ATP-poäng, och därmed högre

inkomster än de som redan finns i gruppen. Detta

höjer för varje år gruppens inkomststandard. Det

faktum att nyblivna pensionärer har en relativt hög

inkomststandard leder till att antalet

ålderspensionärer med pensionstillskott stadigt

minskar. Äldre pensionärer har en lägre

inkomststandard än yngre. En förklaringsfaktor

härtill är att kvinnor, som i genomsnitt har en

lägre inkomststandard än män, är överrepresenterade

bland de äldre. Utskottet kan inte tillstyrka en

höjning av pensionstillskottet men vill framhålla

att det är väsentligt att ålderspensionärernas

ekonomiska förhållanden fortlöpande uppmärksammas.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning.

Utskottet avstyrker motionerna Sf278 yrkandena 3

och 5 i denna del och Sf293 yrkande 1 i denna del.

Övriga motioner om ålderspensioner

Från och med år 1993 gäller att rätt till

folkpension föreligger enligt två alternativa

regler. Enligt den ena regeln skall folkpension

utges i förhållande till bosättningstid i landet och

enligt den andra regeln i förhållande till antalet

år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel

som ger det mest fördelaktiga resultatet skall

tillämpas. För rätt till oavkortad folkpension krävs

40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder

respektive 30 år med ATP-poäng.

För flyktingar och andra skyddsbehövande som

beviljats uppehållstillstånd i Sverige finns i 5

kap. 7 § AFL regler som innebär att de som

bosättningstid skall få tillgodoräkna sig hela eller

viss del av tiden i hemlandet eller annat land där

de tillfälligt erhållit en fristad.

För rätt till oreducerad garantipension i det nya

pensionssystemet kommer det att krävas 40 års

försäkringstid. Som försäkringstid tillgodoräknas i

princip tid då en person i åldern 25-64 år har varit

folkbokförd i Sverige. Viss andelsberäknad tid av

bosättningstid i tidigare hemland tillgodoräknas för

flyktingar och andra skyddsbehövande, dock inte tid

som berättigar till pension från hemlandet.

Frågan om äldre invandrares rätt till pension har

utskottet behandlat vid ett flertal tillfällen

tidigare. I samband med att nya regler för beräkning

av folkpension infördes gjorde riksdagen ett

tillkännagivande om bl.a. att det fanns anledning

för regeringen att närmare utreda de problem som

fanns och kunde uppkomma i framtiden när det gällde

försörjningen av de invandrade ålders-pensionärer

som inte hade rätt till folkpension eller endast

skulle komma att få en reducerad pension (bet.

1992/93:SfU4). I betänkande 1997/98:SfU13 Det nya

pensionssystemet underströk utskottet att det är

viktigt att hitta en lösning som innebär att den

grupp äldre invandrare som har kort anknytningstid

till Sverige inte blir hänvisade till socialtjänsten

för sin försörjning, och utskottet utgick från att

regeringen återkommer med förslag till lösningar.

Socialtjänstutredningen har nyligen lagt fram sitt

slutbetänkande Socialtjänst i utveckling (SOU

1999:97). I betänkandet föreslås för att

tillförsäkra den som är bosatt i Sverige och är 65

år eller äldre en grundläggande försörjning att ett

äldreförsörjningsstöd skall införas. Stödet skall

regleras i en särskild lag och vara ett statligt

ansvar. När det gäller försörjningsstödets nivå,

finansieringsmodell och handläggningsbestämmelser

ter sig enligt utredningen en anknytning till

grundskyddet för ålders-pensionärer ändamålsenligt.

Utskottet anser att beredningen av betänkandet bör

avvaktas. Något uttalande från riksdagens sida om

äldre invandrares försörjning bör nu inte göras.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf252 och Sf637 yrkande 28.

Beträffande storleken av gifta respektive ogifta

personers pensioner uppgav statsrådet Maj-Inger

Klingvall som svar på en interpellation den 16 mars

1999 bl.a. följande. Den lägre pensionsnivån för

gifta infördes redan år 1913. Att likställa

pensionen för gifta med pension för dem som är

ogifta skulle kosta drygt 5 miljarder kronor, och

regeringens bedömning är att detta inte är möjligt

inom överskådlig tid. I fempartiöverenskommelsen om

det nya ålderspensionssystemet ansåg man att dessa

medel borde användas till mer angelägna delar av

grundskyddet i pensionssystemet. Enligt statsrådet

är bakgrunden till skillnaderna att gifta har

ekonomisk hushållsgemenskap och därmed lägre

gemensamma utgifter. Ekonomisk hushållsgemenskap kan

också föreligga för sambor. Det var enligt

statsrådet dock på grund av integritetsskäl och med

risk för subjektiva bedömningar vanskligt att

fastslå om två personer lever under

äktenskapsliknande former och därmed har ekonomisk

hushållsgemenskap. Två vuxna personer som är

folkbokförda på samma adress har inte automatiskt

något ansvar för varandras försörjning medan det

omvända gäller för gifta.

Utskottet noterar att i det nya

ålderspensionssystemet kommer när det gäller den

inkomstgrundade ålderspensionens storlek inga

skillnader förekomma på den grunden att vederbörande

är gift eller ogift. För den som kommer att uppbära

enbart garantipension eller kompletterande

garantipension kommer dock denna att utges med olika

stora belopp beroende på om vederbörande är gift

eller ogift.

Utskottet, som delar statsrådets uppfattning,

avstyrker motionerna Sf209 yrkande 2 och Sf293

yrkande 2.

Som framgått ovan har utvecklingen vad gäller

inkomststandard för ålderspensionärerna som

kollektiv under 1990-talet varit relativt gynnsam.

Av promemorian (Ds 1999:5) framgår vidare att mellan

delgrupper inom kollektivet föreligger ganska stora

skillnader i standard. Sålunda har yngre pensionärer

i genomsnitt högre ATP-poäng än äldre. Yngre

pensionärer har också oftare arbetsinkomster och

vissa typer av tidsbestämda avtalspensioner som

höjer inkomsterna under den första tiden som

pensionär men som minskar eller upphör då de blir

äldre. Vidare kan man hos de yngre pensionärerna

finna en mindre andel ensamhushåll. Eftersom det per

person är billigare att bo två personer i ett

hushåll än att bo ensam får ensamstående, allt annat

lika, lägre inkomststandard än gifta eller

samboende. Som också nämnts ovan är kvinnor

överrepresenterade bland de äldre, och de har i

genomsnitt en lägre inkomststandard än yngre

pensionärer. Av promemorian framgår även att de

ekonomiskt svagaste pensionärerna skyddats. Detta

kan främst förklaras med införandet av det särskilda

bostadstillägget som garanterar pensionärerna en

viss minimistandard. Ersättningsgraden i BTP har

också höjts, vilket ytterligare förbättrat

pensionärernas ekonomiska situation. En avslutande

kommentar i promemorian är att en beskrivning av

pensionärernas ekonomiska situation med nödvändighet

blir komplicerad eftersom det är många olika, delvis

motverkande, faktorer att ta hänsyn till. En

fortsatt hög ambition när det gäller de äldres

ekonomiska trygghet kräver också en noggrann och

detaljerad uppföljning.

Utskottet delar den nu framförda uppfattningen och

avstyrker motion So262 yrkande 4.

A 2 Efterlevandepensioner till vuxna

Gällande ordning

Omställningspension och särskild

efterlevandepension, som infördes den

1 januari 1990, utges till efterlevande make oavsett

kön och omfattar såväl folkpension som ATP.

Omställningspension utges till efterlevande make

som inte har fyllt 65 år och som vid tiden för

dödsfallet antingen sammanbott med maken under de

fem år som föregått dödsfallet eller då

stadigvarande bodde tillsammans med barn under tolv

år som stod under vårdnad av makarna eller en av

makarna. Med efterlevande make likställs vissa

efterlevande som varit samboende med den avlidne.

Omställningspension utges under en tid som

begränsats till sex månader från dödsfallet (före

den 1 april 1997 var tiden tolv månader). Därefter

utges omställningspension endast om den efterlevande

har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med

barn under tolv år som vid dödsfallet stadigvarande

vistades i makarnas hem. Sedan rätten till

omställningspension upphört kan efterlevande make

med nedsatt förvärvsförmåga beviljas särskild

efterlevandepension, som alltefter förvärvsförmågans

nedsättning utges som hel, tre fjärdedels, halv

eller fjärdedels förmån.

Hade den avlidne maken inte uppfyllt bosättnings-

eller ATP-kravet för oreducerad folkpension utges

folkpension i form av omställningspension och

särskild efterlevandepension med reducerat belopp.

Rätt till omställningspension och särskild

efterlevandepension upphör om den efterlevande

gifter om sig eller sammanlever med någon som han

eller hon har varit gift med eller har eller har

haft barn med.

Änkepension

Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14 kap. AFL

bestämmelser om folk- och tilläggspension i form av

änkepension. Till följd av omfattande

övergångsbestämmelser kommer änkepension enligt

dessa äldre bestämmelser att nybeviljas och betalas

ut under en lång tid framöver.

Rätt till folkpension i form av änkepension har en

änka, som antingen fyllt 36 år vid mannens bortgång

och då varit gift med honom i minst fem år eller har

vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med

barn, som är under 16 år och som stadigvarande

vistades hos makarna eller hos änkan vid tiden för

dödsfallet. Med änkor likställs vissa grupper icke

gifta kvinnor som varit samboende med den avlidne.

Enligt huvudregeln utges oreducerad folkpension i

form av änkepension till änka som var minst 50 år då

mannen avled eller som då vårdade barn under 16 år.

I sistnämnda fall utges oreducerad pension i första

hand fram till dess att barnet fyller 16 år, men

även därefter om änkan vid denna tidpunkt uppnått 50

års ålder. I övriga fall utges reducerad pension.

Även om änkan uppfyller nu nämnda krav för

oreducerad folkpension reduceras folkpensionen om

den avlidne mannen inte uppfyllt bosättnings- eller

ATP-kravet för oreducerad folkpension. Detta kan

även gälla änkor som är födda år 1945 eller senare,

eftersom folkpensionen för dessa änkor är knuten

till det antal år den avlidne mannen t.o.m. utgången

av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng.

Folkpension i form av änkepension utges till änka

fram till dess att änkan fyller 65 år eller

dessförinnan får folkpension. Pensionsförmånen

upphör dock om änkan gifter om sig eller sammanlever

med någon som hon har varit gift med eller har eller

har haft barn med.

Änkepension från ATP utges till änka som varit gift

med den avlidne i minst fem år eller som har

gemensamt barn med denne. Pensionen från ATP utges

oberoende av änkans ålder och oberoende av om hon

har egen ålders- eller förtidspension men upphör om

hon gifter om sig. Pensionen reduceras om änkan får

tilläggspension i form av ålderspension såvida hon

inte är född 1929 eller tidigare. För änkor som är

födda år 1945 eller senare gäller att de får

änkepension från ATP endast i förhållande till

mannens intjänade pensionspoäng vid utgången av år

1989.

Sedan den 1 april 1997 gäller att folkpension i

form av änkepension och pensionstillskott till denna

skall inkomstprövas. Inkomstprövningen, som således

omfattar även de pensioner som utges vid

ikraftträdandet, skall dock inte göras under de

första sex månaderna efter dödsfallet och inte

heller så länge änkan vårdar barn under tolv år.

Prövningen görs enligt de regler som gäller för

bostadstillägg för pensionärer och sker integrerat

på så sätt att inkomsten först reducerar

bostadstillägget och därefter änkepensionen. Vid

inkomstprövningen fastställs en årsinkomst.

Årsinkomsten innefattar i princip alla inkomster

utom folkpension samt vissa bidrag och

kostnadsersättningar. Annan pensionsförsäkring än

tjänstepensionsförsäkring och individuellt

pensionssparkonto skall dock sedan den 1 januari

1998 inte räknas med i årsinkomsten. Inkomst av

förmögenhet beräknas som en schablonmässigt bestämd

procentuell andel av varje förmögenhetsslag. Vid

beräkning av förmögenhetens avkastning ökar den

procentuella andelen då det gäller förmögenhet

överstigande visst belopp. Pensionen minskas med 30

% av årsinkomsten utöver folkpensions- och

pensionstillskottsnivå som inte reducerat

bostadstillägget.

Efterlevandeförmånernas storlek

Oreducerad folkpension i form av änkepension eller

omställningspension och hel särskild

efterlevandepension utges med 90 % av

prisbasbeloppet. Pensionstillskottet till dessa

förmåner utgör 61,5 % av prisbasbeloppet (för

perioden juni 1999-november 2000 med 62,9 % av

prisbasbeloppet). Till pensionstagare som inte har

någon tilläggspension till aktuell

efterlevandeförmån utges pensionstillskottet i sin

helhet. Till pensionstagare som har tilläggspension

utges pensionstillskott endast i den mån

pensionstillskottet överstiger tilläggspensionen.

Utges reducerad efterlevandeförmån reduceras även

pensionstillskottet.

Omställningspension samt hel särskild

efterlevandepension från ATP utgör 40 % av den

avlidnes pension eller 20 % om barn med barnpension

finns. Änkepension från ATP utgör 40 % av den

avlidnes pension eller 35 % om barn med barnpension

finns.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2000 till anslag A 2 Efterlevandepensioner för vuxna

anvisar ett ramanslag på 12 988 miljoner kronor.

I propositionen anges att anslaget år 1998

underskreds med 79 miljoner kronor, och år 1999

beräknas anslaget underskridas med 68 miljoner

kronor.

Som nämnts under anslag A 1 Ålderspensioner har

pensionstillskottet höjts fr.o.m. den 1 juni 1999

och uppgår nu till 62,9 % av prisbasbeloppet.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

Motionärerna i Sf295, Margit Gennser m.fl. (m),

anser att inkomstprövningen av änkepensionerna skall

upphöra fr.o.m. den 1 januari 2000 och nivåerna

återställas till vad som gällde före den 1 april

1997. De vill också att omställningspensionen skall

förlängas till tolv månader fr.o.m. den 1 januari

2000 (yrkandena 1 och 2). I yrkande 4 anges att

ytterligare 1 170 miljoner kronor bör föras till

anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna.

I motion Sf204 av Inger René och Kent Olsson (m)

begärs att riksdagen beslutar avskaffa

inkomstprövningen av änkepensionerna och att

nivåerna återställs till vad som gällde före den 1

april 1997.

Kristdemokraterna

I motion Sf278 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) anförs

att det är anmärkningsvärt att regeringen inte

heller detta år inser nödvändigheten av att

inkomstprövningen av änkepensionerna avskaffas.

Motionärerna vill anslå ytterligare 614 miljoner

kronor för att återge änkorna den utlovade

pensionen. Vidare vill motionärerna anslå 43

miljoner kronor för att omställningspensionen skall

kunna förlängas till tolv månader. Till anslag A 2

Efterlevandepensioner till vuxna bör därför anslås

657 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit

(yrkande 5 i denna del). I yrkandena 1 och 2 begärs

tillkännagivanden om att ta bort inkomstprövning av

änkepensionerna och om förlängd omställningspension

från sex till tolv månader.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf293

yrkande 1 i denna del att till anslaget A 2

Efterlevandepensioner till vuxna skall anslås 72

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Därigenom kan omställningspensionen förlängas från

sex till tolv månader.

Folkpartiet

I motion Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) begärs att till anslag A 2

Efterlevandepensioner till vuxna anslås 802 miljoner

kronor mer än vad regeringen föreslagit för att

möjliggöra återställande av änkepensionerna och

förlänga omställningspensionen. Även i motionerna

Sf222 yrkandena 1-4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

och So323 yrkande 12 i denna del av Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) begärs på samma grunder som i

motion Fi212 att riksdagen till anslaget A 2 anslår

802 miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslagit.

Övriga motioner om efterlevandepensioner

I motionerna Sf202 av Rolf Gunnarsson (m), Sf205 av

Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m), Sf206 av

Stefan Hagfeldt (m), Sf213 av Ingvar Eriksson och

Carl G Nilsson (m) och Sf258 av Anita Sidén och

Anne-Katrine Dunker (m) begärs tillkännagivanden om

återställda änkepensioner.

Ulla-Britt Hagström (kd) begär i motion Sf209

yrkande 1 ett tillkännagivande om återinförande av

efterlevandepensioner. Inkomstprövningen av

änkepensionerna måste avskaffas och

omställningspensionen förlängas från sex till tolv

månader.

I motion Sf293 yrkande 3 av Birgitta Carlsson m.fl.

(c) begärs förslag om en sådan ändring av AFL att

inkomstprövningen av änkepensionerna inte skall

drabba kvinnor med barn under 18 år.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf222

yrkandena 5 och 6 att riksdagen vid avslag på

yrkandena 1-4 ovan beslutar uppdra åt regeringen att

förelägga riksdagen förslag om avskaffande av

inkomstprövningen av änkepensionerna samt

förlängning av omställningspensionen till tolv

månader.

Utskottets bedömning

Anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna

Såsom utskottet flera gånger tidigare påpekat har

också inom detta område omfattande åtgärder varit

nödvändiga för att sanera statens finanser. Ett

antal förbättringar, som exempelvis att minskningen

av prisbasbeloppet vid beräkning av pensioner

upphört fr.o.m. den 1 januari 1999, har även kommit

efterlevande till del.

Några ytterligare åtgärder för att förbättra

efterlevandepensionerna kan dock nu inte göras.

Utskottet vill emellertid erinra om att regeringen

inom kort kommer att förelägga riksdagen ett förslag

om nya regler för efterlevandepensioner. Förslaget

grundar sig på betänkandet Efterlevandepension - En

anpassning till det reformerade

ålderspensionssystemet (SOU 1998:120) som av

Utredningen om efterlevandepension överlämnades till

regeringen föregående höst. Utredningen anser att en

omställningspension på sex månader är alltför kort

och föreslår en förlängning av tiden.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning.

Utskottet avstyrker motionerna Sf204, Sf222

yrkandena 1-4, Sf278 yrkandena 1, 2 och 5 i denna

del, Sf293 yrkande 1 i denna del, Sf295 yrkandena 1,

2 och 4 samt So323 yrkande 12 i denna del.

Övriga motioner angående efterlevandepensioner

Med beaktande av vad utskottet ovan anfört anser

utskottet att något uttalande från riksdagens sida

om omställningspension eller annan

efterlevandeförmån för vuxna nu inte bör göras.

Utskottet avstyrker motionerna Sf202, Sf205, Sf206,

Sf209 yrkande 1, Sf213, Sf222 yrkandena 5 och 6,

Sf258 och Sf293 yrkande 3.

A 3 Bostadstillägg till pensionärer

Gällande ordning

Det kommunala bostadstillägget till pensionärer

ersattes fr.o.m. den 1 januari 1995 med ett statligt

bostadstillägg till pensionärer (BTP). BTP regleras

i lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer.

I samband med att BTP infördes gavs kommunerna,

under en övergångstid på fyra år, möjlighet att

komplettera med ett kommunalt finansierat

bostadstillägg.

BTP är en inkomstprövad förmån som kan utges till

den som uppbär folkpension i form av ålderspension,

förtidspension eller efterlevandepension. BTP kan

dock aldrig utgå som tillägg till ålderspension före

den månad pensionären fyller 65 år. BTP utges

fr.o.m. den 1 januari 1999 med högst ett belopp som

motsvarar 90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och

4 000 kr per månad. Detta maximibelopp utges till

pensionärer utan andra inkomster än folkpension samt

pensionstillskott och/eller tilläggspension till ett

belopp som motsvarar ett oreducerat

pensionstillskott. För pensionärer med ytterligare

inkomster görs ett inkomstavdrag från

maximibeloppet. Inkomstavdraget grundas enbart på

dessa ytterligare inkomster.

Inkomstavdrag görs med 40 % av den beaktade

årsinkomsten upp till ett och ett halvt

prisbasbelopp och med 45 % av den överstigande

årsinkomsten.

Avkastning av förmögenheten beräknas till 5 % av

förmögenheten upp till 60 000 kr för den som är gift

och upp till 75 000 kr för annan. Överstiger

förmögenheten dessa belopp beräknas avkastningen

till 15 % av det överstigande beloppet.

Från den 1 januari 1991 beaktades vid

inkomstprövningen av BTP inte inkomst av

privatbostad eller privatbostadsfastighet som anges

i 5 § kommunalskattelagen. Detta gällde oavsett om

bostaden användes för permanent boende eller inte.

Inte heller beaktades skulder och skuldräntor som

var hänförliga till sådana bostäder.

Från den 1 april 1997 gäller att endast

privatbostadsfastighet eller privatbostad som

permanent bebos av den pensionsberättigade skall

vara undantagen från inkomstprövningen av BTP. Detta

innebär att även innehav av bl.a. fritidsfastighet

kan påverka bostadstilläggets storlek. Från den 1

januari 1998 skall dock vid beräkningen av BTP för

en pensionär som har sin bostad i särskild

boendeform inte beaktas värdet av

privatbostadsfastighet eller privatbostad som utgör

permanentbostad för pensionärens make.

Från den 1 april 1998 skall vid beräkningen av BTP

med gift likställas även den man och kvinna som utan

att vara gifta med varandra lever tillsammans och är

folkbokförda på samma adress, om inte skäl visas för

annat.

Särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP)

betalas ut som en inkomst-utfyllnad om pensionärens

inkomst sedan en skälig bostadskostnad är betald

understiger en skälig levnadsnivå. De inkomster som

anses utgöra en skälig levnadsnivå skall enligt 7 §

tredje stycket lagen om bostadstillägg till

pensionärer alltid uppgå till lägst 122 % av

prisbasbeloppet (44 408 kr år 1999) för den som är

ogift och till lägst 101 % av prisbasbeloppet (36

764 kr år 1999) för den som är gift. Under perioden

juni 1999-november 2000 är nivåerna 123,4 %

respektive 102,4 % av prisbasbeloppet (44 917 kr

respektive 37 273 kr år 1999).

Som skälig bostadskostnad anses en bostadskostnad

som uppgår till högst 5 200 kr per månad.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2000 till anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer

anvisar ett ramanslag på 9 682 miljoner kronor.

I propositionen anges att andelen personer med BTP

minskade med 14 400 från 502 800 personer år 1997

till 488 400 personer år 1998. Den största nedgången

skedde bland ålderspensionärer men även antalet

förtidspensionärer med BTP minskade något. Denna

utveckling kan förklaras av att pensionsinkomsterna

i regel är högre bland nyblivna pensionärer än bland

dem som sedan tidigare lyfter ålders- eller

förtidspension.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

I motion Sf295 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i

yrkande 3 att riksdagen skall besluta att

fritidsfastighet inte skall räknas med i

inkomstunderlaget för BTP. För detta föreslås att

ytterligare 115 miljoner kronor förs till anslaget

(yrkande 5).

Kristdemokraterna

Motionärerna i Sf278, Kenneth Lantz m.fl. (kd),

begär i yrkande 4 ett tillkännagivande om att

fritidsfastighet inte skall tas med i

inkomstberäkningen för BTP. I yrkande 5 i denna del

föreslås med beaktande av yrkande 4 att till

anslaget anvisas 30 miljoner kronor mer än vad

regeringen föreslagit.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion Sf293

yrkande 1 i denna del att till anslaget anvisas 75

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Detta är en följd av motionärernas förslag ovan

under anslag A 1 Ålderspensioner om höjt

pensionstillskott som leder till att BTP ökar

eftersom inkomst-avdraget då minskar.

Folkpartiet

I motionerna Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) och So323 yrkande 12 i denna

del av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) föreslås att

till anslaget anvisas 320 miljoner kronor mer än vad

regeringen föreslagit för att finansiera ett höjt

hyrestak inom BTP från 4 000 kr till 4 500 kr per

månad. I So323 yrkande 3 begärs också ett

tillkännagivande om ett höjt hyrestak.

Övrig motion om bostadstillägg

Inga Berggren och Anna Åkerhielm (m) begär i motion

Sf232 ett tillkännagivande om vikten av att

människor oavsett boendeform behandlas lika vid

beräkning av bostadskostnaderna för BTP.

Motionärerna föreslår att vid beräkning av

förmögenhetsavkastning skall, i stället för den nu

gällande fiktiva avkastningen, denna knytas till

någon ränta som årligen avspeglar det allmänna

avkastningsläget i Sverige. Vidare föreslår

motionärerna att i bostadskostnaden för

bostadsrätter och likartade bostadsformer bör vid

beräkning av BTP ingå ett schablonbelopp för inre

underhåll. I detta hänseende behandlas enligt

motionärerna olika boendeformer inte rättvist.

Utskottets bedömning

Anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer

Från och med den 1 januari 1999 har ersättningsnivån

i bostadstillägget höjts från 85 % till 90 %, vilket

innebär att de mest utsatta pensionärsgrupperna

satts i främsta rummet. Eftersom ungefär 80 % av

dagens BTP-tagare är kvinnor har höjningen av

ersättningsnivån i bostadstillägget även den

effekten att kvinnor med låga pensioner gynnas.

Vidare har kommunerna fått fortsatt möjlighet att

betala ut kompletterande bostadstillägg till BTP

även under åren 1999 och 2000. Utskottet vill

dessutom påpeka att i betänkandet Inkomstprövning av

bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52)

föreslås ett nytt system för inkomstprövningen av

BTP som är anpassat till det reformerade

ålderspensionssystemet med det särskilda

skattemässiga grundavdraget för pensionärer

borttaget och där en garantipension ersätter dagens

grundskydd i form av folkpension, pensionstillskott

och särskilt grundavdrag. I budgetpropositionen

anges att en proposition i denna fråga avses

föreläggas riksdagen under år 2000. I avvaktan på

regeringens förslag anser utskottet att några

förändringar avseende BTP inte bör göras.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning.

Utskottet avstyrker motionerna Sf278 yrkandena 4

och 5 i denna del, Sf293 yrkande 1 i denna del,

Sf295 yrkandena 3 och 5, Fi212 yrkande 14 i denna

del och So323 yrkandena 3 och 12 i denna del.

Övrig motion angående bostadstillägg

I det nyss nämnda betänkandet SOU 1999:52 föreslås

bl.a. att nuvarande schablonberäknade

kapitalavkastning av förmögenhet skall slopas och

att kapitalinkomster skall beräknas enligt

skatterättsliga regler men med en viss begränsning

av avdragsrätten.

När det gäller beräkning av bostadskostnad vid BTP

gäller, som påpekas av motionärerna, olika regler

beroende på vilken form av boende det är fråga om.

Ett system som garanterar en absolut likhet för

beräkning av bostadskostnad mellan de olika

boendeformerna låter sig enligt utskottets mening

knappast göras av bl.a. den anledningen att de

boende har olika möjligheter att påverka sin egen

bostadskostnad. Vid hyra är det i princip

fastighetsägaren som sätter avgiften, låt vara med

de begränsningar som följer av hyreslagen. Den som

bor i en bostadsrätt har genom sitt medlemskap i

föreningen möjlighet att påverka avgifterna och även

verka för avsättning till reparationsfond för inre

underhåll; en sådan avsättning ingår i

bostadskostnaden vid beräkning av bostadstillägg. I

propositionen anges att regeringen avser att under

hösten 1999 initiera en översyn av de schabloner som

används vid beräkning av bostadstillägg. Utskottet

är således inte berett tillstyrka någon ändring av

gällande regler såvitt avser beräkning av

bostadskostnad vid BTP.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf232.

A 4 Delpension

Gällande ordning

Delpension kan utges om den försäkrade har haft

pensionsgrundande inkomst under sammanlagt minst tio

år fr.o.m. 45 års ålder och han eller hon under de

senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen

förvärvsarbetat under minst fyra månader.

Rätt till delpension föreligger från den månad den

försäkrade fyller 61 år. Delpension utges för högst

tio timmars minskning av arbetstiden per vecka och

utgör 55 % av pensionsunderlaget.

Möjligheten att ansöka om delpension upphör fr.o.m.

år 2001 (bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315).

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2000 till anslag A 4 Delpension anvisar ett

ramanslag på 122 800 000 kr. Utgifterna inom

anslaget har ökat bl.a. på grund av att antalet

personer som uppbär delpension är fler än man räknat

med.

Anslaget belastas med statlig ålderspensionsavgift

motsvarande 11 171 000 kr år 2000. Den statliga

ålderspensionsavgiften var 6,4 % år 1999 och höjs år

2000 till 10,21 %.

I propositionen anförs att delpensionsförsäkringens

syfte har varit att möjliggöra en successiv övergång

från förvärvsarbetande till livet som pensionär.

Efter införandet av det reformerade

ålderspensionssystemet finns emellertid inte längre

behov av en särskild delpension eftersom det nya

systemet i sig ger stort utrymme för uttag av

partiell ålderspension i kombination med fortsatt

förvärvsarbete såväl före som efter 65 års ålder.

Utskottets bedömning

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning.

Yrkesskadelivränta och samordningsregler

Gällande ordning

Enligt 16 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

(YFL) kan på ansökan av den skadade och när skäl

anses föreligga livränta bytas ut mot ett

engångsbelopp som högst motsvarar det kapitaliserade

värdet av de utbytta livräntebeloppen. Utbyte av

livränta mot engångsbelopp kan avse hela eller del

av livräntan eller livräntan för viss tid.

Beräkningsgrunder har fastställs av regeringen.

Av 17 kap. 2 § AFL framgår att folk- och

tilläggspension i form av förtids- och ålderspension

skall minskas med tre fjärdedelar av

yrkesskadelivräntans belopp. Denna s.k. samordning

skall ske även i de fall hela eller del av livräntan

eller livränta för viss tid bytts ut mot ett

engångsbelopp. Samordningen görs då som om livränta

utgick (eller utgående livränta var på motsvarande

sätt förhöjd). I RFV:s allmänna råd (1990:7)

rekommenderar verket att pensionen minskas med det

livräntebelopp som gällde vid tidpunkten för

utbytet.

Även enligt lagstiftningen om det nya

pensionssystemet skall ålderspension i form av

inkomstpension, tilläggspension och garantipension

samordnas med yrkesskadelivränta. Minskningen skall

ske med tre fjärdedelar av den del av livräntan som

överstiger en sjättedels prisbasbelopp. Minskning

skall även ske för livränta som har bytts ut mot

engångsbelopp.

I både det nuvarande och det nya systemet finns

vissa spärregler.

Motion

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf262 yrkande

1 en utredning av AFL med syfte att de pensionärer

som uppbär yrkesskadelivränta och är

återbetalningsskyldiga enligt samordningsregler

skall anses ha betalat sin skuld när skuldbeloppet

är inbetalt. Enligt motionärerna bestäms ett

engångsbelopp utifrån den förväntade

medellivslängden. Den som lever längre tvingas

fortsätta betala resten av sitt liv. Motionärerna

anser att regeringen bör utreda hur lagstiftningen

skall ändras för att ingen skall behöva betala mer

än det som han eller hon fått i engångsbelopp.

Motionärerna anser vidare att utredningen även skall

omfatta de pensionärer som redan betalt

ursprungsbeloppet och att dessa skall anses

skuldfria (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Riksdagen avslog föregående år två likalydande

yrkanden som de ovan (bet. 1998/99:SfU1, rskr.

1998/99:101). I betänkandet angavs bl.a. att utbyte

av större livräntor mot engångsbelopp sker med

återhållsamhet medan kravet på skäl för utbyte är

litet när det gäller låga livräntor. Dessutom angavs

att engångsbeloppets storlek beräknas enligt

bestämmelser som fastställts av regeringen. Med

beaktande av genomsnittlig medellivslängd beräknas

ett kapitaliseringsvärde för livräntan. Utskottet

hade erfarit att livräntetagaren förutom uppgift om

beloppets storlek även får uppgift om vad

engångsutbetalningen kommer att medföra i framtiden

beträffande avdrag från pension, dvs. att avdrag

fortfarande kommer att göras som om livräntan utgick

månadsvis. Själva avdraget är tre fjärdedelar av

månadsbeloppet, dock med vissa spärregler. Det

avdrag som efter engångsutbytet görs från pensionen

ökar inte vid förändring av basbeloppet utan

beräknas på det ursprungliga månadsvisa

livräntebeloppet.

Vidare angavs bl.a. att engångsbeloppet i huvudsak

är beräknat enligt försäkringsmässiga principer och

i förhållande till samtliga livräntetagare som får

engångsbelopp. Utskottet kunde därför inte se någon

enkel lösning på problemet, särskilt som det

fortfarande förekom att yrkesskadelivräntor byts ut

mot engångsbelopp. Det hade t.o.m. varit någon

ökning under senare år. En förändring skulle därtill

beröra även det nya pensionssystemet eftersom i

princip samma samordningsregler skall gälla i det

systemet. Vad gällde samordning mellan

yrkesskadelivränta och förtidspension tillade

utskottet att de framtida reglerna för ersättning

vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga och eventuella

samordningsregler med sådan ersättning inte är

klara.

Utskottet, som vill betona vikten av att

livräntetagare görs medvetna om effekterna på

pensionens storlek, vidhåller denna uppfattning och

avstyrker motion Sf262.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar allmänna barnbidrag

inklusive flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,

föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning,

underhållsstöd, bidrag till kostnader för

internationella adoptioner, barnpension i form av

folkpension och allmän tilläggspension, vårdbidrag

för funktionshindrade barn samt pensionsrätt för

barnår. Statens övriga ekonomiska stöd till

barnfamiljerna utgörs av bostadsbidrag och

studiebidrag som redovisas under utgiftsområdena 18

och 15.

Riksdagen har för budgetåret 2000 i enlighet med

regeringens förslag fastställt ramen för

utgiftsområde 12 till 44 755 500 000 kr (bet.

1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).

Familjepolitikens inriktning

Propositionen

För att stärka barnfamiljernas ekonomi har samhället

byggt upp ett stödsy-stem som syftar till att ge en

ekonomisk trygghet under den period deras

försörjningsbörda är stor. Genom de olika stödens

utformning utjämnas resurser över livscykeln och

mellan familjer med och utan barn. Det ekonomiska

familjestödet är också utformat så att det

tillgodoser ett antal specifika stödbehov hos bl.a.

ensamföräldrar och hos föräldrar till

funktionshindrade barn.

Enligt vad som anges i propositionen fick

barnfamiljerna relativt stora försämringar av sin

ekonomiska standard mellan åren 1991 och 1997. Den

nedåtgående trenden bröts dock år 1997.

Barnbidragshöjningen och den höjda ersättningsnivån

i föräldraförsäkringen år 1998 förbättrade

barnfamiljernas ekonomiska standard något jämfört

med hushåll utan barn. Trots detta var den

ekonomiska standarden för hushåll med barn år 1998

fortfarande lägre än under år 1991.

Regeringen har tidigare aviserat sin avsikt att

ytterligare förbättra barnfamiljernas ekonomi genom

en höjning av barnbidrag och flerbarnstillägg i två

steg under åren 2000 respektive 2001. En

förutsättning härför var dock att statens finanser

utvecklas i enlighet med vad som prognostiserats. I

propositionen konstateras att förutsättningarna är

goda för en hög och uthållig tillväxt i svensk

ekonomi och att det första steget av de aviserade

höjningarna nu kan genomföras. (Förslaget om höjt

barnbidrag och höjt flerbarnstillägg behandlas nedan

under anslaget A 2 Allmänna barnbidrag).

Enligt propositionen har regeringen vidare för

avsikt att långsiktigt verka för att ta bort

fattigdomsfällor och minska marginaleffekter. En

särskild utredare, som bl.a. skall få till uppgift

att utreda utgiftsutvecklingen inom

underhållsstödet, skall även se över de ekonomiska

familjestöden. De marginaleffekter och

fördelningseffekter som följer av de ekonomiska

familjestöden, inklusive bostadsbidragen, skall

därvid särskilt beaktas.

Motioner

I detta avsnitt redovisas motionsyrkanden från

Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet avseende inriktningen på

familjepolitiken som inte har anslagseffekt

budgetåret 2000. Moderaterna, Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Folkpartiet har dessutom

motionsyrkanden om förslag till ändringar av

familjepolitiken som påverkar anslaget för år 2000,

och dessa motionsyrkanden behandlas i senare avsnitt

i betänkandet.

Vänsterpartiet

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf273 i denna

del ett tillkännagivande om familjepolitikens

inriktning. Motionärerna anser att en bra

familjepolitik är en förutsättning för kvinnors

frigörelse och självständighet. Kvinnor behöver en

väl utbyggd och fungerande social service för att

över huvud taget kunna förvärvsarbeta och därmed

vara ekonomiskt oberoende. Den ökade otryggheten

till följd av ökad arbetslöshet och ett allt större

ansvar för barn och gamla är några faktorer som

påverkar barnafödandet negativt. Vidare anser

motionärerna att välfärdspolitiken skall utjämna

mellan kvinnor och män och mellan familjer med och

utan barn samt att barnbidraget skall utges lika för

alla barn. De olika familjestöden måste också vara

flexibla och passa alla typer av familjer, t.ex.

homosexuella familjer och storfamiljer.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302

yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om familjen som

den grundläggande enheten i samhället och om ett

barnperspektiv. Motionärerna anser dels att familjen

är den livsform som har störst möjlighet att vara

den lilla, nära gemenskap som behövs för människans

växt, dels att man måste sätta barnen först. I

yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om

nätverksstöd för ensamstående föräldrar.

Motionärerna anser att samhället bör erbjuda sådant

stöd till den som inte har släktingar eller annat

nätverk. I yrkandena 5 och 6 begärs

tillkännagivanden om att föräldraskapets betydelse

bör uppvärderas genom politiska beslut och genom

attitydbildning och att tid tillsammans är den

största bristvaran för de flesta barnfamiljer. I

yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om

hemarbetet, som enligt motionärerna varken räknas

t.ex. i skattesammanhang eller registreras i den

ekonomiska statistiken. I yrkande 17 begärs ett

tillkännagivande om behovet av en familjepolitisk

reform. Motionärerna anser att det familjepolitiska

systemet har brister som t.ex. att föräldrapenningen

är högre för välavlönade och att det

familjepolitiska stödet inte medger alternativa

barnomsorgsformer.

Tuve Skånberg (kd) begär i motion Sf247 yrkande 1

ett tillkännagivande om resurser till barnfamiljerna

genom bostadsbidrag, barnbidrag och vårdnadsbidrag.

Bättre ekonomiska resurser och valfrihet att välja

barnomsorg krävs enligt motionären om barnafödandet

skall öka. I samma motion yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om att varje beslut som regering

och riksdag fattar skall stämmas av för att se hur

det gagnar och påverkar familjen.

Maria Larsson m.fl. (kd) begär i motion A804

yrkande 2 ett tillkännagivande om att lagstiftning

och sociala och ekonomiska stödformer skall utformas

utifrån att stabila familjerelationer är bra.

Centerpartiet

Kenneth Johansson m.fl. (c) begär i motion So325

yrkande 1 ett tillkännagivande om principerna för

familjepolitiken. Enligt motionärerna måste

familjepolitiken underlätta för föräldrar att axla

föräldrarollen men också ge stöd till barn i utsatta

situationer. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande

om vikten av jämställdhet i familjepolitiken, bl.a.

skall det vara en merit att ta ut föräldraledighet.

I yrkandena 9 och 12 begärs tillkännagivanden om att

ge tillbaka självbestämmandet till föräldrarna och

om vikten av att båda föräldrarna har tid för

barnen. Familjepolitiken måste enligt motionärerna

ge familjerna mer tid, ekonomiska resurser och ett

större självbestämmande. I yrkande 11 begärs ett

tillkännagivande om barnkonto i stället för maxtaxa.

Ett beskattat barnkonto bör införas som föräldrarna

fritt kan disponera under barnets förskoleår genom

att minska arbetstiden, delta i förskolans

aktiviteter, köpa omsorgstjänster eller använda för

konsumtion.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305

yrkande 2 ett tillkännagivande om inrättande av ett

obeskattat barnkonto för förskolebarn. Enligt

motionärerna skall barnkontot när det är fullt

utbyggt utbetalas med 60 000 kr per barn.

Utskottets bedömning

Utskottet vill liksom tidigare (bet. 1998/99:SfU1)

framhålla att ett bra välfärdssystem som omfattar

alla är det fördelningspolitiska instrument som

fungerar bäst. Framför allt gynnas därmed de som är

mest i behov av stöd. Enligt utskottet är det också

viktigt att barnen sätts i centrum, liksom att

samhällets insatser inriktas på att skapa jämlika

uppväxtvillkor för barn samtidigt som föräldrarna

ges möjligheter att kombinera föräldraskap med

förvärvsarbete eller studier. Utskottet vill vidare

framhålla att en bra familjepolitik är ett viktigt

medel för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och

män. Enligt utskottets mening uppfyller

familjepolitiken med sin nuvarande utformning i

huvudsak dessa krav. Det kan därvid noteras att det

av regleringsbrevet för budgetåret 1999 framgår att

socialförsäkringens administration skall anlägga ett

genderperspektiv i sitt arbete och bidra till att en

större andel män tar ut fler föräldrapenningdagar.

Familjepolitiken ger vidare utrymme för flexibla

lösningar för olika familjesituationer samtidigt som

den har en god fördelningspolitisk effekt. Eftersom

barnbidraget med dess omfördelande effekter och

stora träffsäkerhet är en viktig del av stödet till

barnfamiljerna ser utskottet särskilt positivt på

att regeringen nu lämnat förslag om höjning av

barnbidraget och flerbarnstillägget och därtill

förklarat sin avsikt att, under vissa

förutsättningar, föreslå en motsvarande höjning även

år 2001. Utskottet ser vidare positivt på att

regeringen avser att verka för att långsiktigt ta

bort fattigdomsfällor och minska marginaleffekter

och noterar att en särskild utredare skall se över

de ekonomiska familjestöden och därvid särskilt

beakta marginaleffekter och fördelningseffekter.

Ett bekymmer i sammanhanget är dock det låga

barnafödandet, som enligt vad som anges i

propositionen kan leda till en fortsatt stigande

genomsnitts-ålder och en minskande befolkning. Av

propositionen framgår att antalet födda barn har

minskat kraftigt i förhållande till åren under 1990-

talets början och att födelsetalen i Sverige aldrig

har varit lägre än de är för närvarande. År 1990 var

det summerade födelsetalet 2,14 barn per kvinna.

Under år 1998 var motsvarande tal 1,51 barn per

kvinna. För att befolkningen inte skall börja minska

krävs ett genomsnittligt födelsetal per kvinna på

2,1 barn. I propositionen konstateras dock att

nedgången i barnafödandet under år 1998 och under

det första halvåret 1999 har dämpats och planat ut

på en låg nivå. Utskottet anser att det låga

barnafödandet är ett allvarligt problem men att det

förbättrade arbetsmarknadsläget i kombination med

att kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen

fr.o.m. år 1998 höjts till 80 % och att barnbidraget

och flerbarnstillägget nu höjs förhoppningsvis

kommer att få en gynnsam inverkan på födelsetalet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf302 yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17, Sf247

yrkandena 1 och 3, A804 yrkande 2, So325 yrkande 1,

2, 9, 11 och 12 och Sf305 yrkande 2.

Motion Sf273 i denna del får däremot anses

tillgodosedd med vad ovan anförts om inriktningen av

familjepolitiken.

A 1 Allmänna barnbidrag

Gällande ordning

Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg

och förlängt barnbidrag. Barnbidraget höjdes den 1

januari 1998 från 7 680 kr till 9 000 kr per barn

och år. Vid nämnda tidpunkt återinfördes även rätten

till flerbarnstillägg. Sådant tillägg utges med 2

400 kr för det tredje barnet, 7 200 kr för det

fjärde barnet och 9 000 kr för det femte och varje

ytterligare barn. Under perioden den 1 januari

1996-den 31 december 1997 beviljades inga nya

flerbarns- tillägg.

Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som

barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det att barnet

har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola

eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2000 till anslaget A 1 Allmänna

barnbidrag anvisar ett ramanslag på 18 832 miljoner

kronor.

Enligt propositionen fyller barnbidragen väl målet

att, utan att skapa marginaleffekter, bidra till

utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan

familjer med respektive utan barn. Stödet omfördelar

också inkomster mellan hög- och låginkomsttagare,

eftersom inkomstskatten är högre för dem med hög

inkomst. Barnbidragssystemet är vidare lätt att

överblicka samt enkelt och billigt att administrera.

Utgifterna för barnbidrag är främst beroende av

bidragets storlek, antalet födda barn och

nettomigrationen. Antalet familjer med tre eller

flera barn påverkar de totala kostnaderna för

flerbarnstillägg.

Som redan nämnts fick barnfamiljerna relativt stora

försämringar av sin ekonomiska standard mellan åren

1991 och 1997. Den ekonomiska standarden för hushåll

med barn var år 1998 fortfarande lägre än under år

1991 trots att både barnbidraget och

ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjts under

år 1998.

Regeringen har tidigare aviserat sin avsikt att

ytterligare förbättra barnfamiljernas ekonomiska

situation genom en höjning av barnbidraget och

flerbarnstillägget i två steg under åren 2000 och

2001. I enlighet härmed föreslås att det första

steget av de aviserade höjningarna genomförs och att

barnbidraget och det förlängda barnbidraget höjs med

100 kr per barn och månad fr.o.m. den 1 januari

2000, dvs. till 10 200 kr per barn och år.

Flerbarns-tillägget höjs i motsvarande mån, vilket

innebär att det höjs till 2 724 kr per år för det

tredje barnet, till 8 160 kr per år för det fjärde

barnet och till 10 200 per år för det femte och

varje ytterligare barn. En motsvarande höjning

föreslås också under utgiftsområde 15 gälla för

studiebidrag som lämnas till studerande i

gymnasieskolan.

Dessa förstärkningar innebär enligt regeringen att

barnbidragsnivån - i 1999 års penningvärde enligt

nuvarande prognos - därmed kommer att vara högre än

under något annat år under de senaste två

decennierna.

Den utgiftsökning som följer av förslaget beräknas

uppgå till ca 2 175 miljoner kronor år 2000.

Regeringens förslag föranleder ändringar i 1 och 2

a §§ lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och i 1

§ lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.

Utvecklas statens finanser enligt nuvarande

prognoser avser regeringen att i nästa års

budgetproposition återkomma med förslag om höjda

barnbidrag och flerbarnstillägg i ett andra steg

fr.o.m. år 2001.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf296

yrkande 8 att riksdagen beslutar att för

budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 2 200

miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit. I samma motion yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande om barnbidraget. Motionärerna

avvisar förslaget om höjning av barnbidraget med

hänvisning till sitt förslag om ett kommunalt

grundavdrag på 10 000 kr per barn och år.

Eftersom förslaget om barnavdrag är lika för alla

barn och inte ger extra stöd till familjer med

flera barn godtar de förslaget att höja

flerbarnstillägget.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande

23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000

till anslaget A 1 anvisa 2 100 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna

anser att barnbidragshöjningen bör senareläggas ett

år.

I samma motion yrkande 19 begärs beslut om höjning

av barnbidraget till 800 kr per barn och månad

fr.o.m. den 1 januari 2001 och till 900 kr per barn

och månad fr.o.m. år 2002.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305

yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret

2000 till anslaget A 1 anvisa 550 miljoner kronor

mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser

att barnbidraget bör höjas åren 2000 och 2001 med

125 kr per barn och månad vartdera året. Ett

liknande yrkande finns i motion Fi212 yrkande 14 i

denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp).

Övriga motioner om barnbidrag

I två motioner framställs krav på att barnbidraget

skall kunna delas lika mellan föräldrarna vid

gemensam vårdnad.

I motion Sf253 av Göran Lindblad (m) begärs ett

tillkännagivande om barnbidrag. Motionären

framhåller att vid gemensam vårdnad och växelvis

boende får den förälder hos vilken barnet är skrivet

barnbidraget. Det bör övervägas om inte bidraget

skall delas lika mellan föräldrarna i sådana fall.

I motion Sf201 yrkande 1 av Rigmor Ahlstedt (c)

begärs ett tillkännagivande om en översyn av

nuvarande regler för barnbidrag så att bidraget

kommer båda föräldrarna till godo. Vid gemensam

vårdnad bör enligt motionären föräldrarna få dela på

barnbidraget.

Utskottets bedömning

Anslaget A 1 Allmänna barnbidrag

Utskottet vill återigen uttrycka sin

tillfredsställelse med att regeringen nu lagt fram

det tidigare aviserade förslaget om höjning av

barnbidraget och flerbarnstillägget fr.o.m. den 1

januari 2000. Förslaget innebär enligt utskottets

mening en behövlig förbättring av det ekonomiska

stödet till barnfamiljerna. Utskottet, som hyser

goda förhoppningar om att det skall bli möjligt att

under år 2001 genomföra en ytterligare höjning av

barnbidraget, anser att barnbidraget och

flerbarnstillägget bör höjas på sätt regeringen

föreslagit. Att avstå från höjningen till förmån för

det av Moderaterna föreslagna barnavdraget eller

att, som Kristdemokraterna föreslagit, senarelägga

höjningen kan utskottet därför inte acceptera.

Enligt utskottets mening finns det för närvarande

inte heller ekonomiskt utrymme att höja barnbidraget

med mer än de föreslagna 100 kr per barn och månad.

Med det anförda tillstyrker utskottet lagförslagen

och regeringens förslag till medelsanvisning.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf296

yrkandena 1 och 8, Sf302 yrkandena 19 och 23, Sf305

yrkande 11 och Fi212 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om barnbidrag

Vad gäller frågan om delat barnbidrag vid gemensam

vårdnad konstaterar utskottet att rätten att uppbära

barnbidrag vid gemensam vårdnad enligt 4 § lagen om

allmänna barnbidrag tillkommer barnets moder eller,

om föräldrarna gjort anmälan härom till

försäkringskassan, barnets fader. Om föräldrarna

gemensamt har vårdnaden om ett barn men barnet

varaktigt bor tillsammans med endast en av dem,

tillkommer rätten att uppbära barnbidrag efter

anmälan den förälder som barnet bor hos. Rätt att

uppbära flerbarnstillägg tillkommer enligt 4 a §

samma lag den som uppbär barnbidrag.

Utskottet kan ha förståelse för önskemålet om att

föräldrarna vid gemensam vårdnad skall kunna få dela

på barnbidraget, särskilt i situationer med växelvis

boende. Utskottet anser dock att om en sådan

möjlighet infördes skulle det medföra både en

belastning på socialförsäkringsadministrationen och

ökade administrationskostnader. Av det skälet är

utskottet inte berett att tillstyrka ett sådant

förslag. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf253

och Sf201 yrkande 1.

A 2 Föräldraförsäkring

Gällande ordning

Föräldrapenning utges under 450 dagar i anslutning

till barns födelse eller adoption. När båda

föräldrarna är vårdnadshavare har de rätt till

hälften var av det totala antalet ersättningsdagar.

En förälder kan överlåta rätten till föräldrapenning

till den andre föräldern med undantag av 30 dagar

med sjukpenningbelopp (de s.k. mamma- och

pappamånaderna).

Under 360 dagar utges ersättning med 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten. En förutsättning är

dock, såvitt gäller de första 180

ersättningsdagarna, att föräldern under minst 240

dagar i följd före barnets födelse eller den

beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för

en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit

det om försäkringskassan känt till samtliga

förhållanden. Ersättning utges dock alltid lägst

enligt garantinivån, som är 60 kr per dag. För

resterande 90 dagar är ersättningen lika med

garantinivån.

Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning under

ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det

första, varav 90 dagar enligt garantinivån.

Föräldrapenning kan utges som hel, halv, tre

fjärdedels och en fjärdedels förmån.

Tillfällig föräldrapenning kan utges till en

förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för

att tillfälligt vårda sjukt barn under tolv år, i

vissa fall även vid vård av barn över tolv år.

Tillfällig föräldrapenning kan också utges när

barnets ordinarie vårdare är sjuk, när en förälder

behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m.

samt till någon av föräldrarna vid vårdbehov som

uppkommer när den andra föräldern besöker läkare med

ett annat barn.

Tillfällig föräldrapenning kan utges under 120

dagar per barn och år. Tillfällig föräldrapenning

vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta kan dock

utges med högst 60 dagar per år.

En förälder kan överlåta sin rätt till tillfällig

föräldrapenning till en sjukpenningförsäkrad som i

stället för föräldern avstår från sitt

förvärvsarbete för att vårda barnet i samband med

sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie

vårdare.

Fadern har en särskild rätt till tillfällig

föräldrapenning under högst tio dagar i samband med

barns födelse eller adoption.

Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten och kan liksom

föräldrapenning utges som hel, halv, tre fjärdedels

och en fjärdedels förmån.

Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar

som under graviditetens senare del på grund av

arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga

arbete och inte heller kan omplaceras. Förmånen

utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen och

längst t.o.m. den elfte dagen före den beräknade

förlossningen. Havandeskapspenning utges också om en

kvinna inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete

på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under

havandeskap, som har meddelats med stöd av bl.a. 4

kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), om hon inte

kan omplaceras till annat arbete.

Havandeskapspenning utges med 80 % av

sjukpenninggrundande inkomst.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2000 till anslaget A 2 Föräldraförsäkring

anvisar ett ramanslag på 16 929 miljoner kronor.

Enligt vad som anges i propositionen uppfyller

föräldraförsäkringen såväl målet att bidra till att

utjämna de ekonomiska levnadsvillkoren mellan

familjer med respektive utan barn som målet att

stödja båda föräldrarnas möjlighet att kombinera

föräldraskap med arbete.

Föräldrapenning som utbetalas i samband med barns

födelse utgör omkring 80 % av kostnaderna inom

föräldraförsäkringen. Därmed har förändringar av

regler och kompensationsnivåer för föräldrapenning

samt utvecklingen av födelsetalet en avgörande

effekt på den sammanlagda utgiften för hela

försäkringen.

Som nämnts utges föräldrapenning under sammanlagt

450 dagar och vid flerbarnsbörd under ytterligare

180 dagar för varje barn utöver det första. Av dessa

180 dagar ersätts 90 dagar med belopp som motsvarar

förälderns sjukpenning och 90 dagar med belopp

enligt garantinivån, för närvarande 60 kr per dag.

Föräldrar ges på detta sätt möjlighet att gemensamt

och samtidigt vårda barnen och hjälpas åt med det

tillkommande arbete som en flerbarnsfödsel innebär.

Det finns enligt regeringen anledning att

ytterligare stärka stödet vid flerbarnsfödsel. Det

föreslås därför att vid flerbarnsfödsel skall för

varje barn utöver det andra samtliga tillkommande

föräldrapenningdagar ersättas med belopp som

motsvarar förälderns sjukpenning. Genom att höja

ersättningsnivån för de 90 dagar som i dag ersätts

enligt garantinivån stärks enligt regeringen stödet

till föräldrarna, vilket i sin tur bör möjliggöra

för föräldrar att i större utsträckning kunna

hjälpas åt med det extra arbete som en

flerbarnsfödsel innebär.

Utgiftsökningen för denna regeländring uppskattas

av regeringen till ca 500 000 kr. Förslaget, som

avses träda i kraft den 1 januari 2000, föranleder

ändring i 4 kap. 6 § AFL.

Enligt vad som anges i propositionen har regeringen

för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag

om ändring av reglerna avseende möjligheterna att

överlåta tillfällig föräldrapenning. Vidare anges

att ett förslag om nya beräkningsregler för bl.a.

föräldrapenning för närvarande bereds inom

Regeringskansliet.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf296

yrkande 9 att riksdagen beslutar att för

budgetåret 2000 till anslaget A 2 anvisa 1 340

miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit.

I samma motion yrkande 2 begärs beslut att

kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall

utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten

fr.o.m. den 1 januari 2000.

I yrkande 3 begärs beslut om förändringar av

beräkningar av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Den sjukpenninggrundande inkomsten bör beräknas på

ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst

samt räknas upp med basbeloppet i stället för att

följa löneutvecklingen.

I yrkande 4 begärs beslut att

havandeskapspenningen samordnas med

sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 2000.

Samtidigt bör det enligt motionärerna bli möjligt

att ta ut föräldraledighet under två månader före

förlossningen.

I yrkande 6 begärs beslut att införa en avdragsrätt

för styrkta barnomsorgskostnader och ett

vårdnadsbidrag. Motionärerna anser att

vårdnadsbidraget bör utgöra 24 000 kr liksom

tidigare, men att uppräkning bör ske för åren

1995-1999.

I yrkande 7 begärs, som en konsekvens av

motionärernas förslag att införa ytterligare en

karensdag i sjukförsäkringen, ett tillkännagivande

om uppföljning av utnyttjandet av den tillfälliga

föräldraförsäkringen.

I yrkande 10 begärs slutligen att riksdagen

beslutar att för budgetåret 2000 till ett nytt

anslag Vårdnadsbidrag anvisa 2 400 miljoner kronor.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande

23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000

till anslaget A 2 anvisa 567 miljoner kronor mindre

än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att

garantibeloppet bör höjas till 120 kr per dag, att

två kontaktdagar bör återinföras, att de 90

garantidagarna skall slopas samt att

sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas på de

senaste två årens inkomst, inklusive

semesterersättning och skattepliktiga förmåner.

Vidare begärs att riksdagen beslutar att för

budgetåret 2000 till ett nytt anslag Vårdnadsbidrag

anvisa 2 000 miljoner kronor.

I samma motion yrkande 18 begärs förslag om

införande av ett nytt vidareutvecklat

vårdnadsbidrag. Motionärerna anser att

vårdnadsbidrag bör införas för barn mellan 1 och 3

år. Fullt bidrag bör utges med 10 % av

prisbasbeloppet. Bidraget skall vara skattepliktigt

och avdrag medges för barnomsorgskostnader, dock

högst med vad som kan fås i vårdnadsbidrag. Ett

liknande yrkande återfinns i Ub245 yrkande 2 av

Mikael Oscarsson (kd).

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf294

att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000

till anslaget A 2 anvisa 260 miljoner kronor mer

än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser

att garantinivån bör höjas till 150 kr per dag

fr.o.m. den 1 januari 2000 och att

sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas

delvis på historisk inkomst.

I motion So325 yrkande 10 av Kenneth Johansson

m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om ökad

grundtrygghet i föräldrapenningen. Garantinivån bör

enligt motionärerna höjas till 150 kr per dag

fr.o.m. den 1 januari 2000.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305

yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret

2000 till anslaget A 2 anvisa 220 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. Enligt

motionärerna kan bl.a. åtgärder mot fusk och

överutnyttjande av försäkringen minska utgifterna

med 170 miljoner kronor. Ett liknande yrkande finns

i motion Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars

Leijonborg m.fl. (fp).

I motion Sf305 yrkandena 3 och 6 begärs beslut om

att höja ersättningsnivån för mamma- och

pappamånaderna till 90 % av sjukpenninggrundande

inkomst och om att avskaffa de s.k. garantidagarna i

föräldraförsäkringen.

I motion A807 Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i

yrkandena 5 och 6 dels ett tillkännagivande om höjd

ersättning för mamma- och pappamånaderna till 90 %,

dels att till anslaget A 2 anvisas 160 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit. Enligt

motionärerna kostar höjningen till 90 % 160 miljoner

kronor.

Övriga motioner om föräldraförsäkringen

Några av motionerna rör förutsättningarna för att

bygga ut föräldraförsäkringen alternativt krav om

att höja ersättningsnivån i försäkringen.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf273 i

denna del ett tillkännagivande om

föräldraförsäkringen. Motionärerna anser att en

utbyggnad bör prioriteras när resurserna tillåter

det. Bl.a. bör garantinivån höjas. Vidare anser de

att reglerna för hur mamma- och pappamånaderna får

tas ut skall skärpas, t.ex. bör det krävas att tre

veckor med föräldrapenning tas ut i en följd.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305

yrkande 4 beslut om höjning av garantibeloppet i

föräldraförsäkringen till 150 kr per dag.

Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i motion Sf265 ett

tillkännagivande om att utreda konsekvenserna av en

förlängd pappaledighet för barnen och

jämställdheten. Motionärerna anser att målsättningen

bör vara en utökning till tre månader.

I motion Sf270 av Marina Pettersson (s) begärs ett

tillkännagivande om en analys av effekterna av vad

en utvidgning av föräldraförsäkringen skulle

innebära för jämställdheten. Enligt motionären bör

det övervägas om det finns utrymme att utvidga

föräldraförsäkringen.

Även Nalin Pekgul (s) begär i motion Sf234 ett

tillkännagivande om en analys av effekterna av vad

en utvidgning av föräldraförsäkringen skulle

innebära. En utbyggnad är viktig både för barnen och

från en jämställdhets- och fördelningspolitisk

synvinkel.

I några av motionerna föreslås ökade möjligheter

att överlåta föräldrapenning/tillfällig

föräldrapenning.

I motion Sf208 av Cecilia Magnusson (m) begärs ett

tillkännagivande om förändringar i

föräldraförsäkringen. De tio dagarna med tillfällig

föräldrapenning som en pappa kan ta ut i samband med

sitt barns födelse bör enligt motionären kunna

överlåtas på annan i fall då faderskapet inte är

fastställt. Motionären, som också påpekar att

föräldrapenning inte kan bytas mot tillfällig

föräldrapenning om barnet är 240 dagar eller yngre,

anser att denna gräns bör tas bort så att den

tillfälliga föräldrapenningen även i dessa fall kan

överlåtas till annan.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305

yrkande 5 ett tillkännagivande om införande av en

överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och

tillfällig föräldrapenning i enlighet med

Tjänstebeskattningsutredningens förslag.

Motionärerna anser att förmånerna skall kunna

överlåtas till en vän, en släkting eller användas

som betalning till en barnvårdare från ett företag.

I motion Sf233 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) begärs

förslag till lagändring när det gäller överlåtelse

av föräldrapenning så att det blir möjligt för

ensamstående föräldrar att överlåta sin rätt till

mor- eller farförälder eller annan nära anhörig.

Motionärerna anser att det inte bör ställas krav på

att föräldern själv arbetar utan att överlåtelse

skall kunna ske även vid t.ex. förälderns egen

sjukdom.

Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär i motion Sf266

ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda

möjligheten att överlåta de tio pappadagarna i

samband med förlossningen på en släkting eller vän.

Motionärerna anser det viktigt att ensamstående

mammor får möjlighet till avlösning och stöd den

första tiden.

Motionerna i övrigt innehåller förslag i olika

avseenden rörande föräldrapenning och tillfällig

föräldrapenning.

I motion Sf257 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs

ett tillkännagivande om en uppföljning av hur

föräldraförsäkringens konstruktion styr vem som

väljer att arbeta hemma hos barnet. Motionären

framhåller att en viss ekonomisk styrning finns i

systemet genom pappamånaden och genom att

föräldrapenningen grundar sig på en inkomst om högst

7,5 prisbasbelopp.

I motion Sf259 yrkande 4 i denna del av Mikael

Oscarsson (kd) begärs ett tillkännagivande om rätt

till ersättningar och bidrag till adoptivföräldrar

som får barn som är tio år eller äldre. Motionären

anser att ett barn som adopteras i lite högre ålder

har minst samma behov av föräldrarnas tillsyn och

omsorg som ett yngre barn.

I motion Sf289 av Tuve Skånberg (kd) begärs en

lagändring så att tillfällig föräldrapenning utges

vare sig behandling sker vid öppenvårdsavdelning i

kommunal regi eller i landstingets regi. Enligt

motionären har många kommuner en öppenvårdsavdelning

där familjer med barn under tolv år går i behandling

under dagtid. Till behandlingen är en barnläkare

knuten. Verksamheten liknar en inläggning dagtid som

t.ex. en familj måste gå igenom vid en utredning

eller behandling på sjukhus i landstingets regi. Om

inte föräldrarna kan få tillfällig föräldrapenning

för vård av sjukt barn när de avstår från arbete är

det enligt motionären svårt för dem att delta.

I motion Sf274 av Helena Frisk och Ann-Kristine

Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om en

analys av effekterna av att kontaktdagarna

försvunnit. De anser att man särskilt bör studera om

det är familjer med låga inkomster som fått det

särskilt svårt att följa sina barns barnomsorg och

skolgång sedan kontaktdagarna försvunnit.

Utskottets bedömning

Anslaget A 2 Föräldraförsäkring

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att

föräldraförsäkringen uppfyller såväl målet att bidra

till att utjämna de ekonomiska levnadsvillkoren

mellan familjer med respektive utan barn som målet

att stödja båda föräldrarnas möjlighet att kombinera

föräldraskap med arbete. Utskottet välkomnar också

förslaget om förbättring av stödet vid

flerbarnsfödsel.

Vad gäller de frågor som tas upp i motionerna

konstaterar utskottet att samtliga frågor tidigare

åtminstone vid något tillfälle behandlats av

utskottet, bl.a. i betänkande 1998/99:SfU1.

Beträffande frågan om ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen anser utskottet i likhet med

tidigare att en rimlig ersättningsnivå inte bör

understiga 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. Vidare anser utskottet att förbättringar

inom föräldraförsäkringen, utöver förslaget om

utökat stöd vid flerbarnsfödsel, tills vidare måste

anstå då höjningarna av barnbidraget bör genomföras

innan andra förbättringar av det ekonomiska

familjestödet kan komma i fråga. Utskottet kan

därför varken ställa sig bakom krav på en generell

sänkning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen

eller en höjd nivå för mamma- och pappamånaderna.

När det gäller frågan om att beräkna

sjukpenninggrundande inkomst helt eller delvis på

ett genomsnitt av tidigare inkomster har utskottet

ovan under utgiftsområde 10 avvisat sådana förslag

med hänvisning till den pågående beredningen av

förslaget om nya beräkningsregler för sjukpenning,

föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19). Utskottet finner

inte skäl att inta någon annan ståndpunkt såvitt

avser föräldraförsäkringen.

Vad gäller åtgärder för att motverka fusk och

överutnyttjande av försäkringen vill utskottet

hänvisa till vad som anförts ovan under

utgiftsområde 10 i denna fråga. Några ytterligare

besparingar genom sådana åtgärder utöver vad som

redan beaktats kan enligt utskottets mening för

närvarande inte påräknas.

I fråga om samordning mellan sjukförsäkringen och

havandeskapspenningen anser utskottet, i enlighet

med tidigare ställningstagande, att en sådan åtgärd

skulle innebära att gravida kvinnor som av olika

anledningar inte kan utföra sina arbetsuppgifter men

som i övrigt inte är arbetsoförmögna missgynnas i

förhållande till andra gravida kvinnor. Eftersom

arbetsförmågan i dessa fall inte kan anses nedsatt

på grund av sjukdom är de inte berättigade till

sjukpenning. De är i stället hänvisade till att

använda sig av möjligheten att vara lediga med

föräldrapenning. Utskottet kan därför inte ställa

sig bakom den föreslagna samordningen.

Vad gäller kravet på ett återinförande av

vårdnadsbidraget anser utskottet liksom tidigare att

vårdnadsbidrag ur jämställdhetssynpunkt är ett steg

i fel riktning i den meningen att det kan motverka

att kvinnor och män tar samma ansvar för hem och

familj. Utskottet anser att slopandet av

vårdnadsbidraget och återinförandet av

garantidagarna fr.o.m. den 1 januari 1995 befrämjade

föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap

och förvärvsarbete. En familjepolitik byggd på en

flexibel föräldraförsäkring, en väl utbyggd

barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och en bra

skola för alla främjar jämställdheten och ökar

valfriheten för både kvinnor och män. En sådan

familjepolitik ser både till barnens och

föräldrarnas bästa. Utskottet avstyrker med det

anförda såväl att vårdnadsbidrag införs som att

avdrag för styrkta barnomsorgskostnader medges.

När det gäller garantidagarna i

föräldraförsäkringen framställs krav både om att

slopa dagarna och att höja

garantibeloppet/garantinivån. Utskottet anser i

likhet med tidigare att garantidagarna för

förvärvsarbetande föräldrar fungerar som en

förlängning av den tid som de kan vara hemma i

samband med barnets födelse. Det är inte heller

ovanligt att garantidagarna sparas för att användas

under barnets uppväxt, inte minst i samband med

inskolning i barnomsorgen eller i skolan. Utskottet

finner med hänsyn härtill inte skäl att föreslå att

garantidagarna skall slopas. Inte heller finner

utskottet det möjligt att föreslå riksdagen en

höjning av garantibeloppet/garantinivån. Utskottet

konstaterar att det nuvarande beloppet visserligen

har varit oförändrat under en längre tid men anser

att höjningarna av barnbidraget bör genomföras innan

andra förbättringar av det ekonomiska familjestödet

kan komma i fråga.

Beträffande frågan om att återinföra

kontaktdagarna, som slopades fr.o.m. den 1 juli 1995

som ett led i saneringen av statens finanser, anser

utskottet att det, utöver höjningarna av

barnbidraget, saknas ekonomiskt utrymme för

ytterligare förbättringar inom utgiftsområdet.

Utskottet kan därför inte ställa sig bakom ett krav

om att återinföra kontaktdagarna.

Vad gäller frågan om att följa utvecklingen av

tillfällig föräldrapenning när ytterligare en

karensdag införs har utskottet ovan avstyrkt

motionsyrkanden om ytterligare en karensdag i

sjukersättningssystemen. Som en konsekvens härav

avstyrker utskottet följdförslaget rörande

tillfällig föräldrapenning.

Med det anförda tillstyrker utskottet såväl

lagförslaget som förslaget till medelsanvisning och

avstyrker motionerna Sf296 yrkandena 2, 3, 4, 6, 7,

9 och 10, Sf302 yrkandena 18 och 23, Ub245 yrkande

2, Sf294, So325 yrkande 10, Sf305 yrkandena 3, 6 och

11, Fi212 yrkande 14 i denna del samt A807

yrkandena 5 och 6.

Övriga motioner om föräldraförsäkringen

Utskottet har ovan redovisat att en särskild

utredare skall få till uppgift bl.a. att se över de

ekonomiska familjestöden med avseende på

marginaleffekter och fördelningseffekter. Resultatet

av denna översyn bör enligt utskottets mening kunna

få betydelse även med avseende på en utbyggnad av

föräldraförsäkringen respektive en höjning av

garantibeloppet/garantinivån. Som utskottet redan

förklarat bör dock höjningarna av barnbidraget

genomföras innan andra förbättringar av det

ekonomiska familjestödet kan komma i fråga. Med

hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna Sf273

i denna del, Sf305 yrkande 4, Sf270 och Sf234.

Vad gäller utökning av antalet mamma- och

pappamånader noterar utskottet att det i

propositionen anges att effekterna av mamma- och

pappamånaderna, som infördes år 1995, inte kan

redovisas fullt ut förrän tidigast år 2003, eftersom

föräldrapenningdagar kan tas ut fram till dess

barnet fyllt åtta år eller avslutat första skolåret.

Uppgifter från Riksförsäkringsverket visar dock att

för barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995 kan en

tydlig ökning av andelen män som tagit ut

föräldrapenning noteras. Ca 70 % av papporna till

barn födda fr.o.m. år 1995 har under barnets första

två år tagit ut föräldrapenning. Motsvarande siffra

för pappor till barn födda åren 1993 och 1994 var ca

60 %. Papporna till barnen födda år 1995 eller

senare har dock tagit ut färre föräldrapenningdagar

än pappor till barn födda före införandet av mamma-

och pappamånaderna. Männens totala andel av de

utbetalade nettodagarna med föräldrapenning var 9,6

% under år 1995, 10,6 % under år 1996, 9,9 % under

år 1997 och 10,4 % under år 1998.

Utskottet anser liksom tidigare (se bet.

1998/99:SfU1) att en utökad kvotering, dvs.

införande av ytterligare en eller flera mamma- och

pappamånader, inom ramen för den nuvarande

föräldraförsäkringen skulle kunna innebära en ökad

belastning på mammor och barn i de fall där papporna

av olika skäl inte kan/vill utnyttja rätten till

föräldraledighet eller föräldrapenning. En utökad

kvotering är en av flera tänkbara metoder för att

förmå fler pappor att ta ut föräldrapenning. Även om

papporna till barnen födda år 1995 eller senare har

tagit ut färre antal föräldrapenningdagar

konstaterar utskottet att andelen pappor som tagit

ut föräldrapenning har ökat sedan mamma- och

pappamånaderna infördes. Därtill kommer som redan

nämnts att socialförsäkringens administration har

till uppgift att bidra till att en större andel män

tar ut fler föräldrapenningdagar. Mot bakgrund härav

anser utskottet att det inte finns skäl att föreslå

införandet av ytterligare mamma- och pappamånader i

föräldraförsäkringen eller att skärpa reglerna för

uttaget. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Sf273 i denna del och Sf265.

När det gäller frågan om ökade möjligheter att

överlåta föräldrapenning och tillfällig

föräldrapenning noterar utskottet att

Tjänstebeskattningsutredningen i kommittébetänkandet

Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17)

bl.a. föreslagit att den tillfälliga

föräldrapenningen vid vård av sjukt barn skall kunna

överlåtas till ett företag eller till den kommun som

personen är bosatt i. Utskottet noterar vidare att

regeringen har aviserat sin avsikt att återkomma med

förslag om ändring av reglerna avseende

möjligheterna att överlåta tillfällig

föräldrapenning. Utskottet anser att regeringens

förslag bör avvaktas. I fråga om överlåtelse av

föräldrapenning med anledning av ett barns födelse

anser utskottet liksom tidigare (1998/99:SfU1) att

föräldrapenningen skall vara knuten till

föräldraskapet. Någon överlåtelse av föräldrapenning

till t.ex. släkt och vänner kan utskottet därför

inte förorda. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Sf208, Sf305 yrkande 5, Sf233 och Sf266.

I fråga om åldersgränsen för rätt till

föräldrapenning vid adoption konstaterar utskottet

att bestämmelserna om föräldrapenning enligt 4 kap.

5 § AFL också gäller vid adoption av barn under

förutsättning att barnet inte fyllt tio år.

Utskottet finner inte skäl att föreslå riksdagen att

åldersgränsen för rätt till föräldrapenning i

samband med adoption skall höjas. Utskottet

avstyrker därför motion Sf259 yrkande 4 i denna del.

Beträffande förslaget att tillfällig

föräldrapenning skall utges oavsett om behandling

sker vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i

landstingets regi gäller enligt 4 kap. 10 a § AFL

att en förälder till ett sjukt eller

funktionshindrat barn som inte fyllt tolv år har

rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern

behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

besök på en institution för medverkan i behandling

av barnet eller för att lära sig att vårda barnet,

deltagande i en kurs som anordnas av

sjukvårdshuvudmannen i samma syfte, läkarbesök på

grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom eller

läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet

liksom deltagande i någon behandling som är

ordinerad av läkare i sistnämnda syfte.

Av RFV:s allmänna råd (1997:10)

Föräldrapenningförmåner framgår att en institution

kan vara t.ex. en habiliteringsklinik, specialskola

m.m. En förutsättning för rätt till ersättning är

att besöket är direkt föranlett av barnets sjukdom

eller funktionshinder eller ingår som en del i

behandlingen av barnet. Syftet skall enligt det

allmänna rådet vara att medverka i behandlingen av

barnet eller att lära sig vårda barnet.

I övrigt gäller som ovan nämnts att tillfällig

föräldrapenning utges i samband med sjukdom eller

smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare

eller i samband med besök i samhällets förebyggande

barnhälsovård. Tillfällig föräldrapenning utges även

när någon av föräldrarna behöver avstå från

förvärvsarbete för vård av ett barn när den andra

föräldern besöker läkare med ett annat barn.

Utskottet förutsätter att RFV uppmärksammar och

påtalar om den fråga som tas upp i motion Sf289

medför problem av större omfattning. Med det anförda

avstyrker utskottet motionen i fråga.

Vad slutligen gäller frågan om effekterna av

föräldraförsäkringens konstruktion respektive av att

kontaktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen

har slopats kan dessa frågor bli belysta i samband

med den ovan redovisade översynen av de ekonomiska

familjestöden. Någon åtgärd från riksdagens sida är

dock inte påkallad. Utskottet avstyrker därmed

motionerna Sf257 och Sf274.

A 3 Underhållsstöd

Allmänt om underhållsstöd

Syftet med det nya systemet med underhållsstöd, som

gäller sedan februari 1997, var dels att genomföra

besparingar för det allmänna, dels att från

principiell synpunkt tydliggöra föräldrarnas

ekonomiska ansvar och garantera barnet en rimlig

försörjning. Det nya systemet ersatte systemet med

bidragsförskott (inkl. det förlängda

bidragsförskottet) och det särskilda bidraget till

vissa adoptivbarn.

Ett barn har rätt till underhållsstöd om

föräldrarna inte bor tillsammans. Underhållsstöd

lämnas också om den ena föräldern är avliden såvida

inte barnet har rätt till barnpension enligt AFL

efter en bidragsskyldig förälder. Underhållsstöd

lämnas med högst 1 173 kr per månad och barn.

För det underhållsstöd som lämnas till barnet skall

den förälder som inte bor tillsammans med barnet

vara återbetalningsskyldig gentemot staten.

Återbetalningsskyldigheten är begränsad till 1 173

kr per barn och månad och är utformad som en viss

procent av den återbetalningsskyldiges årliga

bruttoinkomst efter ett avdrag med för närvarande 24

000 kr.

Återbetalningsskyldigheten omprövas årligen och

fastställs utifrån senast tillgängliga taxering.

En bidragsskyldig som inte anser sig kunna betala

fastställt återbetalningsbelopp kan ansöka om

anstånd med betalningen. För obetalda

återbetalningsbelopp skall den bidragsskyldige

betala ränta (4,1 % för år 1999).

Riksdagen har efter förslag i proposition

1998/99:78 Beräkning av återbetalningsskyldighet för

underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar

m.m. beslutat om höjning av grundavdraget från 24

000 kr till 72 000 kr samtidigt som de procentsatser

som bestämmer återbetalningsskyldighetens storlek

höjts. De nya reglerna skall tillämpas på

återbetalningsskyldighet som avser tid efter den 31

januari 2000 (bet. 1998/99:SfU9, rskr. 1998/99:235).

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2000 till anslaget A 3 Underhållsstöd

anvisar ett ramanslag på 2 737,5 miljoner kronor.

Målet för underhållsstödet är enligt propositionen

att systemet skall bidra till att föräldrar skall ta

sitt ekonomiska ansvar gentemot de barn som de inte

sammanlever med, samtidigt som samhället garanterar

dessa barn en rimlig ekonomisk standard.

Utgiftsutvecklingen för underhållsstödet är

beroende dels av omvärldsfaktorer som staten har små

möjligheter att påverka, dels av regelsystemet. Till

den första kategorin hör bl.a. de

återbetalningsskyldigas inkomstutveckling,

födelsetalen och antalet separationer. Styrande

faktorer som staten kan påverka är bl.a.

underhållsstödets nivå, storleken på de

procentsatser som bestämmer

återbetalningsskyldigheten samt storleken på

grundavdraget.

Utgifterna för utbetalda underhållsstöd uppgick år

1998 till ca 4 580 miljoner kronor. De

återbetalningsskyldiga föräldrarna debiterades

återbetalningsbelopp på 1 960 miljoner kronor,

vilket motsvarar 43 % av det utbetalade beloppet. Ca

80 % eller 1 600 miljoner kronor av det debiterade

beloppet återbetalades. Det inbetalade beloppet

uppgick till 35 % av utbetalat belopp. En jämförelse

kan göras med förhållandena år 1996, det sista året

som bidragsförskottssystemet var i kraft, då

återbetalningsandelen var 27 %.

Enligt vad som anges i propositionen avser

regeringen att förelägga riksdagen ett förslag om

ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid växelvis

boende under våren 2000. De nya reglerna beräknas

kunna träda i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas

första gången i fråga om underhållsstöd som avser

tid efter den 30 september 2000. Förslaget kommer

enligt regeringen att innebära en besparing på

anslaget A 3 med 12,5 miljoner kronor år 2000 och

med 50 miljoner kronor per år därefter.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305

yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret

2000 till anslaget A 3 anvisa 230 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna

anser att utgifterna kan hållas tillbaka genom en

markering av det gemensamma föräldraansvaret. I

övrigt kan enligt motionärerna åtgärder mot fusk och

överutnyttjande av underhållsstödet minska

utgifterna med 30 miljoner kronor. Ett liknande

yrkande återfinns i motion Fi212 yrkande 14 (delvis)

av Lars Leijonborg m.fl. (fp).

Övriga motioner om underhållsstöd

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf296

yrkande 5 förslag om underhållsstöd.

Riksförsäkringsverkets uppdrag att under åren

1998-2001 utvärdera underhållsstödet bör enligt

motionärerna kunna leda till att kostnaderna för

underhållsstöd minskar med 400 miljoner kronor från

år 2001.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf273 i

denna del ett tillkännagivande om underhållsstödet.

Motionärerna anser att underhållsstödet bör ändras

såväl vad gäller inkomstberäkningen som i fråga om

umgängesresor och umgängesavdrag. Motionärerna anser

att det är orimligt att en arbetslös förälder får

sin återbetalningsskyldighet baserad på en inkomst

som han eller hon inte längre har. Vidare anser de

att frågan om umgängesresor för den förälder som

inte själv har ekonomisk möjlighet att resa och

träffa sina barn måste lösas och att reglerna om

umgängesavdrag måste anpassas till hur

umgängesrätten fungerar i praktiken.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302

yrkande 21 förslag till ändring av grundavdraget i

underhållsstödet. Motionärerna anser att

grundavdraget bör vara 48 000 kr och att

procentsatserna bör vara lägre. Vidare anser de att

en prövning bör ske av boförälderns inkomst innan

statligt stöd utbetalas.

Frågan om inkomstberäkning vid fastställande av

återbetalningsskyldighetens storlek berörs även i

följande motioner.

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf281

yrkande 1 ett tillkännagivande om beräkningar av

underhållsstödet på inaktuella inkomstuppgifter.

Motionärerna anser att bostadsbidragens regler för

inkomstberäkning om möjligt bör tillämpas.

I yrkandena 2 och 3 begärs tillkännagivanden om att

använda samma regler för egenföretagare och

anställda vid beräkningen av inkomstunderlaget för

underhållsstöd och om bilförmån. Motionärerna anser

att reglerna för egenföretagare är orättvisa, t.ex.

vad gäller avdrag för pensionspremier och att

inkomsten skall höjas med vissa resultatreglerande

poster. Vidare bör enligt motionärerna bilförmån

undantas vid inkomstprövningen.

I motion Sf287 av Christer Skoog m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att inkomstprövningen bör

ske utifrån aktuell inkomst.

Motionerna i övrigt innehåller krav om ändring av

reglerna för underhållsstöd i olika avseenden.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf237 ett

tillkännagivande om brister i det ekonomiska

trygghetssystemet för barn vars föräldrar avtjänar

fängelsestraff. Motionärerna framhåller att det

krävs ett års separation för att underhållsstöd

skall kunna utges, vilket är detsamma som att det

föreligger en dom på minst två års fängelse.

Eftersom det vid fängelsevistelse är uppenbart att

föräldrar som tidigare levde tillsammans har

separerat anser motionärerna att underhållsstöd bör

utges från separationens första dag.

I motion Sf240 av Bengt Silfverstrand (s) begärs

ett tillkännagivande om en justering av

underhållsstöd. Motionären anser att den ekonomiska

förmågan hos boföräldern inte beaktas i tillräcklig

grad, att hänsyn inte tas till merkostnader vid

umgänge med barnen samt att procentsatserna av allt

att döma är för högt tilltagna.

I motion Sf298 av Raimo Pärssinen och Per-Olof

Svensson (s) begärs ett tillkännagivande om

återbetalning av underhållsstöd. De framhåller att

om den f.d. maken uppger oriktiga inkomster kan

boföräldern drabbas av återkrav av utgivet

underhållsstöd. Detta förhållande måste enligt

motionärerna ändras.

I motion Sf299 av Inger Lundberg och Helena Frisk

(s) begärs en analys av hur nuvarande regler för

underhållsstöd påverkat levnadsförhållandena för

särlevande föräldrar som har betalningsansvar för

flera barn. Enligt motionärerna har reglerna

inneburit allvarliga problem för föräldrar med tre

eller fyra barn.

Utskottets bedömning

Anslaget A 3 Underhållsstöd

Vad först gäller regeringens förslag till

medelsanvisning avseende budgetåret 2000 vill

utskottet erinra om sitt yttrande 1999/2000:SfU3y

till finansutskottet med anledning av regeringens

förslag till tilläggsbudget avseende budgetåret

1999. Regeringen föreslog bl.a. att anslaget A 3

Underhållsstöd skulle ökas med 461 miljoner kronor

för budgetåret 1999. I yttrandet anförde utskottet

att vissa omvärldsfaktorer visserligen innebär att

det är svårt att göra säkra bedömningar av

utgiftsutvecklingen, men att utskottet inte kunde

underlåta att känna en viss oro över storleken på

kostnaderna för underhållsstödet. Utskottet

konstaterade dels att kostnadsutvecklingen under

åren 1997-1999 visar att utgifterna (anslag jämte

tilläggsbudget) för underhållsstödet uppgår till

närmare 3 miljarder kronor per år i stället för de

2,5 miljarder kronor per år som regeringen utgått

från, dels att genomförda regeländringar (höjt

grundavdrag och ändrade procentsatser) inte kommer

att få effekt förrän under år 2000. Med ytterligare

461 miljoner kronor skulle enligt utskottets mening

anvisade medel till underhållsstödet för budgetåret

1999 komma att stämma bättre överens med det

prognostiserade utfallet. Utskottet tillstyrkte

därmed regeringens förslag. Finansutskottet har

därefter i betänkande 1999/2000:FiU11 föreslagit att

riksdagen skall godkänna regeringens förslag till

tilläggsbudget.

Utskottet konstaterar att regeringen nu har

föreslagit att till anslaget A 3 skall anvisas drygt

2,7 miljarder kronor för budgetåret 2000. Det skulle

därför kunna ifrågasättas om inte regeringen

återigen varit för optimistisk. Utskottet har

emellertid tagit del av RFV:s kvartalsredovisning

den 28 oktober 1999 avseende belastningen på bl.a.

anslaget A 3 för budgetåren 1999 och 2000.

Redovisningen avser preliminärt utfall för perioden

januari-september 1999 och det prognostiserade

utfallet för budgetåret 1999 samt beräkningar för år

2000. Av redovisningen framgår att

anslagsbelastningen för underhållsstöd

prognostiserats till 2 680 miljoner kronor år 2000.

Besparingarna till följd av de nyss nämnda

regeländringarna har därvid beaktats. Därtill kommer

att det aviserade förslaget om ändrade regler för

utfyllnadsbidrag vid växelvis boende beräknas ge en

mindre besparing år 2000. Med hänsyn härtill anser

utskottet att det inte finns skäl att frångå

regeringens förslag till medelsanvisning 2 737,5

miljoner kronor.

Som redan nämnts avser regeringen att tillsätta en

särskild utredare bl.a. för att utreda

utgiftsutvecklingen inom underhållsstödet. Såvitt

framgår av 1999 års ekonomiska vårproposition skall

förslag till konkreta utgiftsminskande åtgärder

lämnas senast i den ekonomiska vårpropositionen år

2000. Utskottet utgår från att regeringen senast i

samband därmed återkommer till riksdagen med både en

analys av kostnadsutvecklingen under åren 1997-1999

och av de faktorer som styr denna utveckling samt -

om kostnadsutvecklingen inte blir den förväntade -

med konkreta förslag till åtgärder.

Vad därefter gäller Folkpartiets förslag om en

lägre utgiftsnivå genom åtgärder för att motverka

fusk och överutnyttjande av försäkringen och genom

att markera det gemensamma föräldraansvaret vill

utskottet hänvisa till vad utskottet anfört ovan

under utgiftsområde 10. Några ytterligare

besparingar genom åtgärder mot fusk och

överutnyttjande utöver vad som redan beaktats kan

enligt utskottets mening för närvarande inte

påräknas. Utskottet vill i detta sammanhang

framhålla att de nya regler som skall gälla fr.o.m.

februari 2000 innebär en markering av

föräldraansvaret i så måtto att den hittillsvarande

större subvention, som nuvarande regler innebär för

bidragsskyldiga föräldrar med två eller flera barn

jämfört med föräldrar med bara ett barn, kommer att

minska. De nya reglerna beräknas därtill att ge en

besparing på ca 160 miljoner kronor per år.

Mot bakgrund av vad ovan anförts godtar utskottet

regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrker motionerna Sf305 yrkande 11 och F1212

yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om underhållsstöd

Med hänvisning främst till vad nyss anförts om

regeringens avsikt att återkomma till riksdagen

senast i samband med nästa års ekonomiska

vårproposition och till den besparing på 160

miljoner kronor som redan beslutade regeländringar

beräknas innebära avstyrker utskottet motion Sf296

yrkande 5 med krav om minskning av kostnaderna

fr.o.m. år 2001.

Vad gäller frågan om grundavdragets och

procentsatsernas storlek konstaterar utskottet att

riksdagen så sent som under våren 1999 fattade

beslut bl.a. om att höja grundavdraget till 72 000

kr avseende återbetalningsskyldighet som skall

fastställas fr.o.m. februari 2000. Samtidigt höjdes

de procentsatser som bestämmer

återbetalningsskyldighetens storlek. Grundavdragets

storlek är vald så att så få föräldrar som möjligt

skall behöva hamna under socialbidragsnormen genom

att fullgöra sin bidragsskyldighet. Utskottet kan

mot bakgrund härav inte ställa sig bakom ett krav om

att sänka grundavdraget till 48 000 kr och avstyrker

därför motion Sf302 yrkande 21 i denna del. Även

motion Sf240 i denna del avstyrks med det anförda.

I några motioner berörs frågan om vilken inkomst

som skall ligga till grund för

återbetalningsskyldigheten. Den gällande metoden

innebär att återbetalningsbeloppet anpassas till

ändrade inkomstnivåer. När återbetalningsbeloppet

fastställs hänför sig dock inkomsterna till

förhållanden som gällde cirka två år tidigare, dvs.

enligt den senaste taxeringen. Metoden innebär att

den som fått väsentligt minskade inkomster på grund

av exempelvis arbetslöshet kan få svårigheter att

betala fastställt återbetalningsbelopp. I en sådan

situation kan visserligen anstånd beviljas men

skulden ackumuleras och dessutom tas ränta ut på

beloppet. Inkomstunderlaget bestäms såvitt avser

inkomstslaget tjänst utifrån bruttolön med avdrag

för vid beskattningen medgivna avdrag såsom resor

till och från arbetet och resor i tjänsten samt med

tillägg av ränteintäkter och andra kapitalinkomster.

Avdrag på grund av ränteutgifter etc. beaktas inte.

Utskottet anser i likhet med tidigare (bet.

1998/99:SfU1) att reglerna för att fastställa

återbetalningsskyldighet är problematiska eftersom

de kan leda till ekonomiska svårigheter för personer

som får sina inkomster påtagligt minskade t.ex. i

samband med arbetslöshet. Emellertid har enligt

utskottets mening situationen i viss mån förändrats

genom riksdagens beslut att höja

grundavdraget från 24 000 kr till 72 000 kr.

Utskottet kan inte utesluta att det i vissa lägen

ändå bör finnas en möjlighet att få

återbetalningsskyldigheten fastställd till ett

belopp som i större utsträckning motsvarar den

faktiska betalningsförmågan. Om regeringen i det

fortsatta analys- och utvärderingsarbetet finner att

det är möjligt att hitta en lösning på problemet

förutsätter utskottet att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna Sf273 i denna del, Sf281

yrkande 1 och Sf287.

Vad gäller kravet att samma regler för

inkomstprövning skall gälla för egenföretagare och

anställda konstaterar utskottet att regeringen i

proposition 1995/96:208 med förslag om införande av

lagen om underhållsstöd bl.a. uttalade (s. 49) att

skattelagstiftningen när det gäller inkomst av

näringsverksamhet ger möjlighet till olika

resultatreglerande åtgärder, som i detta sammanhang

kan gynna hushåll med näringsinkomster framför

hushåll med andra inkomster. Regeringen ansåg inte

att det var rimligt att sådana möjligheter skulle

påverka bedömningen av återbetalningsskyldighet av

underhållsstöd. Enligt regeringen borde dock samma

principer gälla för beräkning av inkomst av

näringsverksamhet som för beräkning av inkomst av

tjänst och kapital, och löntagare och egenföretagare

i största möjliga utsträckning behandlas på ett

likvärdigt sätt. Regeringen uttalade vidare att

inkomstbegreppet skulle ses över inom flera delar av

bidrags- och socialförsäkringssystemen. I avvaktan

därpå borde den återbetalningsgrundande inkomsten

för egenföretagare beräknas utifrån näringsinkomsten

justerad för vissa bokföringsåtgärder, som i mer

påtaglig grad kan anses ge fördelar för

näringsidkare jämfört med löntagare.

Utredningen för översyn av inkomstbegreppet inom

bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) har

därefter i betänkandet Förmån efter inkomst (SOU

1997:85) lämnat förslag bl.a. avseende

inkomstberäkningen för näringsidkare. Det föreslås

därvid att några justeringar av inkomsten av

näringsverksamhet vad avser periodiseringsfonder och

expansionsmedel inte skall göras i fortsättningen.

Utskottet anser att regeringens överväganden med

anledning av utredningens förslag bör avvaktas och

avstyrker därmed motionerna Sf273 i denna del och

Sf281 yrkande 2.

Beträffande kravet att bilförmån skall undantas vid

beräkningen av inkomstunderlaget anser utskottet att

det inte finns skäl att förorda att andra avdrag

skall få göras vid inkomstberäkningen än som medges

vid beskattningen av inkomst av tjänst respektive av

näringsverksamhet. Motion Sf281 yrkande 3 avstyrks

därmed.

Såvitt gäller frågan om att beakta även

boförälderns ekonomi anser utskottet i likhet med

tidigare (bet. 1998/99:SfU9) att ett sådant system

skulle leda till betydande svårigheter och dessutom

komma att ställa stora krav på administrationen med

åtföljande kostnader. Utskottet gör vidare

bedömningen att det är en mycket liten grupp av

boföräldrar som har höga inkomster och som därmed

skulle beröras samt att statens inkomster inte

skulle minska annat än marginellt om en

behovsprövning infördes. Dessutom anser utskottet

att fördelen med nuvarande regler, som är enkla och

entydiga och ger föräldrar i en given situation

möjlighet att överblicka sina ekonomiska

förpliktelser, i så fall skulle riskera att gå

förlorad. Utskottet är därför inte berett att

förorda en sådan ordning och avstyrker därmed

motionerna Sf240 i denna del och Sf302 yrkande 21

också i denna del.

I fråga om umgängesavdrag och umgängesresor gäller

enligt 23 § lagen om underhållsstöd att en

bidragsskyldig förälder som haft barnet hos sig

under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn

eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i

minst sex hela dygn får, vid återbetalning av

underhållsstöd, göra avdrag med 1/40 av stödet för

varje helt dygn. Enligt 6 kap. 15 b § föräldrabalken

(FB) skall den förälder som barnet bor hos ta del i

de resekostnader som kan uppkomma i samband med att

barnet umgås med den andre föräldern. Det skall ske

efter vad som är skäligt med hänsyn till

föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga

omständigheter.

Bestämmelserna om umgängesavdrag från

underhållsstödet vid en sammanhängande tid av minst

fem hela dygn infördes år 1997 samtidigt med den nya

lagen. Umgängesavdrag när umgänget varat minst sex

hela dygn under en kalendermånad infördes den 1

oktober 1998 (prop. 1997/98:7, bet. 1997/98:LU12,

rskr. 1997/98:229-230). I yttrande 1997/98:SfU2y

till lagutskottet över nämnda proposition angav

socialförsäkringsutskottet som ett alternativ till

regeringens förslag om umgängesavdrag att parterna

inom ramen för de frivilliga samarbetsavtalen kan

träffa avtal om umgängesavdrag med flexibla

lösningar. Lagutskottet ansåg dock att

propositionens förslag i fråga om umgängesavdragen

fick anses tillfyllest.

Beträffande resekostnader vid umgänge ansåg

socialförsäkringsutskottet att den föreslagna

metoden (FB 6 kap. 15 b §) föreföll rimlig och

tillämpbar i många fall. Ett problem var dock de

fall då en eller båda föräldrarna helt saknar

ekonomisk förmåga att bidra till resekostnaderna.

Socialförsäkringsutskottet delade dock regeringens

uppfattning att något finansiellt stöd inte kunde

komma i fråga. Inom ramen för samarbetsavtalen, där

man borde söka åstadkomma en helhetslösning, kunde

denna fråga vägas in. Lagutskottet, som var positivt

till propositionens förslag, delade uppfattningen

att något finansiellt stöd från det allmänna inte

kunde komma i fråga och avstyrkte motioner med

förslag om sådant stöd.

Med det anförda anser utskottet liksom tidigare

(bet. 1998/99:SfU1) att riksdagen bör vidhålla sin

inställning i fråga om umgängesavdrag och

umgängesresor och avstyrker motionerna Sf273 i denna

del och Sf240 i denna del.

Enligt 3 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd har

ett barn rätt till underhållsstöd om föräldrarna

inte bor tillsammans eller den ena föräldern är

avliden. Frågan om när föräldrarna fortfarande skall

anses sammanbo när den ena föräldern avtjänar ett

fängelsestraff har tagits upp av Vänsterpartiet.

RFV har i sina allmänna råd (1999:2) om

underhållsstöd och förlängt underhållsstöd redovisat

två rättsfall, vari dåvarande

Försäkringsöverdomstolen (FÖD) prövat om en

bidragsskyldig skall anses bo tillsammans med sitt

barn. En bidragsskyldig var intagen på

kriminalvårdsanstalt i ett år och tre månader. Med

hänsyn till vistelsetidens längd ansågs föräldrarna

inte varaktigt bo tillsammans. Bidragsförskott

betalades därför ut. Ett annat fall gällde en

bidragsskyldig jugoslavisk medborgare som fullgjorde

en ettårig militärtjänstgöring i hemlandet. Han

ansågs varaktigt bo tillsammans med sin son i

Sverige, varför bidragsförskott inte betalades ut.

Det förhållandet att föräldrar lever på skilda håll

under ibland ganska långa perioder innebär enligt

utskottets mening inte nödvändigtvis att

sammanlevnaden skall anses ha upphört. Utskottet

förutsätter att RFV följer tillämpningen och i den

mån denna medför problem påtalar detta. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Sf237.

Enligt 20 § lagen om underhållsstöd skall, om

underhållsstöd lämnats felaktigt eller med för högt

belopp, försäkringskassan besluta om återkrav av

beloppet från den som det betalats ut till. Om det

finns särskilda skäl får dock försäkringskassan

efterge kravet helt eller delvis. Det förhållandet

att en försäkringskassa har riktat återkrav mot en

boförälder på grund av att den bidragsskyldiga

föräldern uppgivit felaktiga inkomster och

boföräldern därmed fått för mycket underhållsstöd i

form av utfyllnadsbidrag har enligt vad utskottet

erfarit uppmärksammats av RFV. Vidare pågår för

närvarande en prövning av frågan i domstol. Mot

bakgrund härav är det enligt utskottets mening inte

påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida.

Motion Sf298 avstyrks med det anförda.

Vad slutligen gäller kravet på en analys av

nuvarande regler och deras påverkan på

levnadsförhållandena för föräldrar som har

betalningsansvar för flera barn har utskottet ovan

redovisat att regeringen avser att långsiktigt verka

för att ta bort fattigdomsfällor och minska

marginaleffekter och att den särskilda utredaren

även skall se över de ekonomiska familjestöden. De

marginaleffekter och fördelningseffekter som följer

av de ekonomiska familjestöden, inklusive

bostadsbidragen, skall därvid särskilt beaktas.

Utskottet anser att motion Sf299 får anses

tillgodosedd med det anförda.

A 4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner

Propositionen

Enligt från den 1 juli 1997 gällande bestämmelser i

lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av

utländska barn lämnas bidrag med 24 000 kr per barn.

Före den 1 juli 1997 lämnades bidrag med hälften av

genomsnittskostnaden för en adoption från barnets

ursprungsland, dock högst med 24 000 kr.

Bidraget administreras av RFV och de allmänna

försäkringskassorna. Statens nämnd för

internationella adoptioner (NIA) räknar med att ca

950 adoptivbarn skall komma till Sverige år 2000.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2000 till anslaget A 4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på

24 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande

23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000

till anslaget A 4 anvisa 25 miljoner kronor mer än

vad regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 20 begärs beslut om nya

regler för internationella adoptioner. Motionärerna

anser att adoptionsbidraget bör höjas till 50 000 kr

år 2000.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305

yrkande 11 att riksdagen beslutar att för

budgetåret 2000 till anslaget A 4 anvisa 16

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna anser att adoptionsbidraget bör

höjas till 40 000 kr.

Liknande yrkanden återfinns i motionerna Fi212

yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

och Sf241 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp).

Övriga motioner om adoptionsbidrag

Flera av motionsyrkandena innehåller krav på en

höjning av adoptionsbidraget.

I motion Sf284 av Leif Carlson (m) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en översyn av

bidragsnivån per barn vid internationella

adoptioner. Motionären framhåller att den

ursprungliga avsikten var att adoptionsbidraget

skulle täcka 50 % av kostnaden. I dag uppgår

kostnadstäckningen till ca 26 %.

I motion So328 yrkande 1 av Per-Samuel Nisser (m)

begärs ett tillkännagivande om internationella

adoptioners kostnader. Enligt motionären skulle fler

kunna adoptera om nettokostnaden för adoption var

lägre samtidigt som det även skulle ge

samhällsekonomiska vinster. Det finns även skäl att

se om det är möjligt att sänka kringkostnader för

intyg, utbildning m.m.

Rolf Olsson m.fl. (v) begär i motion Sf243 att

regeringen ges i uppdrag att utreda nivån på

adoptionsbidraget i syfte att underlätta adoptioner.

Motionärerna framhåller att adoptioner inte får bli

en angelägenhet bara för dem med höga inkomster.

I motion Sf259 av Mikael Oscarsson (kd) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om adoptionsbidragets

storlek. Det ekonomiska stödet bör enligt motionären

ökas.

Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begär i motion

Sf229 ett tillkännagivande om adoptionsbidraget.

Enligt motionärerna kan kostnaden för konstgjord

befruktning beräknas till ca 100 000 kr och kan bli

barnlösas alternativ eftersom adoptionsbidraget är

så lågt. De anser att en översyn bör ske för att

justera bidraget.

I motion Sf251 av Håkan Juholt m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om ekonomisk orättvisa mellan

föräldrar som föder barn i Sverige och svenska

föräldrar som adopterar barn. Motionärerna anser att

möjligheten att få barn inte får bli en klassfråga

och att det är angeläget att antalet barn ökar.

I motion Sf271 av Lisbeth Staaf-Igelström (s)

begärs ett tillkännagivande om en översyn av

adoptionsbidraget. Ekonomin skall enligt motionären

inte få styra om ett barnlöst par skall bli

adoptivföräldrar eller inte.

Johnny Ahlqvist och Björn Kaaling (s) begär i

motion Sf283 ett tillkännagivande om en översyn av

adoptionsbidraget utifrån dagens faktiska kostnader,

som uppgår till 50 000-100 000 kr.

I motion Sf288 av Anne Ludvigsson (s) begärs ett

tillkännagivande om översyn av adoptionsbidraget

utifrån dagens faktiska kostnader.

I motion Sf203 av Rigmor Ahlstedt och Kenneth

Johansson (c) begärs ett tillkännagivande om en

översyn av adoptionsbidraget. Enligt motionärerna

får adoption inte bli en klassfråga. Bidraget bör

därför höjas så att det täcker hälften av de

faktiska kostnaderna.

Mikael Oscarsson (kd) begär i motion Sf259 yrkande

2 ett tillkännagivande om biståndsinsatser i samband

med adoption. Motionären anser att Sida bör betala

den del av kostnaderna som går till t.ex. bidrag

till social verksamhet i barnets hemland och som kan

vara ett krav för att få adoptera.

I samma motion yrkande 4 i denna del begärs

slutligen ett tillkännagivande om rätt till

ersättningar och bidrag till adoptivföräldrar som

får barn som är tio år eller äldre. Motionären

kritiserar det förhållandet att rätt till

adoptionsbidrag inte föreligger då barnet fyllt tio

år.

Utskottets bedömning

Anslaget A 4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner

I enlighet med vad utskottet redan anfört är

höjningen av barnbidraget och flerbarnstillägget den

ekonomiska förstärkning för barnfamiljerna som

prioriteras år 2000. Något utrymme för ytterligare

utgiftsökningar inom utgiftsområdet finns inte. Med

hänsyn härtill tillstyrker utskottet regeringens

förslag till medelsanvisning och avstyrker

motionerna Sf302 yrkandena 20 och 23, Sf305 yrkande

11, Fi212 yrkande 14 i denna del och Sf241.

Övriga motioner om adoptionsbidrag

Flertalet motionsyrkanden i övrigt innehåller också

krav på en höjning av adoptionsbidraget. Utskottet,

som instämmer i att adoption av utländska barn inte

får bli en klassfråga, konstaterar att det nuvarande

bidraget är förhållandevis litet jämfört med den

faktiska kostnaden för en utländsk adoption.

Maxbeloppet har varit 24 000 kr sedan juli 1991.

Utskottet anser med hänsyn härtill att det är

befogat att belysa kostnaderna för utländska

adoptioner och att frågan om en höjning av

adoptionsbidraget bör anstå i avvaktan härpå.

Utskottet förutsätter i övrigt att NIA fortlöpande

följer utvecklingen av adoptionskostnaderna. Med det

anförda anser utskottet att motionerna Sf284, So328

yrkande 1, Sf243, Sf259 yrkande 1, Sf229, Sf251,

Sf271, Sf283, Sf288 och Sf203 får anses

tillgodosedda.

Vad gäller frågan om att Sida bör ta på sig en del

av de kostnader som uppkommer i samband med en

adoption kan utskottet inte stödja en ordning där

det är en uppgift för Sida att lämna bistånd i syfte

att möjliggöra adoptioner i enskilda fall. Utskottet

avstyrker därmed motion Sf259 yrkande 2.

I fråga om åldersgränsen för rätt till

adoptionsbidrag konstaterar utskottet att enligt 6 §

lagen om bidrag vid adoption av utländska barn

lämnas adoptionsbidrag endast för barn som inte

fyllt tio år när adoptivföräldrarna fick barnet i

sin vård. Utskottet finner inte skäl att föreslå

riksdagen att åldersgränsen för rätt till

adoptionsbidrag skall höjas. Utskottet avstyrker

därför motion Sf259 yrkande 4 i denna del.

A 5 Barnpensioner

Propositionen

Från anslaget bekostas barnpension i form av

folkpension och allmän tilläggspension.

Barnpension betalas ut till barn under 18 år vars

far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För

barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande

kan barnpensionen förlängas och betalas ut t.o.m.

juni månad det år barnet fyller 20 år.

Enligt vad som anges i propositionen fyller

barnpensioner väl målet att garantera barn vars ena

eller båda föräldrar avlidit en rimlig ekonomisk

standard.

I propositionen föreslås att riksdagen till

anslaget A 5 Barnpensioner anvisar ett ramanslag på

985 miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Propositionen

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med

hemmavarande barn under 16 år som är i behov av

särskild tillsyn och vård. Vid bedömning av rätt

till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund

av barnets sjukdom eller handikapp. För barn som

normalt vistas på institution eller enskilt hem

genom samhällets försorg kan, för den tid barnet

vistas hemma, under vissa förutsättningar utbetalas

ferievårdbidrag.

Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv

eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras

till prisbasbeloppet, och hel förmån utgör 250 % av

prisbasbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt och

pensionsgrundande.

Viss del av vårdbidraget kan fastställas som en

skattefri ersättning för merkostnader. Om helt

vårdbidrag fastställts utan att merkostnader

beaktats kan dessutom merkostnadsersättning utges om

merkostnaderna uppgår till minst 18 % av

prisbasbeloppet. Vårdbidrag kan vidare beviljas i de

fall det enbart är fråga om merkostnader samt i

vissa fall även utges vid längre sjukhusvistelse.

Den del av vårdbidraget som avser merkostnader är

inte pensionsgrundande.

Vårdbidrag för funktionshindrade barn fyller enligt

regeringen väl målet att ge föräldrar möjlighet att

i hemmet ta hand om funktionshindrat barn med behov

av särskild tillsyn och vård. För närvarande

tenderar antalet vårdbidrag att öka. Ökningen kan

troligen förklaras med att regelverket utvecklats,

att kännedomen om förmånen hos föräldrarna har ökat

samt att det finns fler barn som är berättigade till

förmånen, bl.a. som ett resultat av den s.k.

avinstitutionaliseringen och det ökade antalet barn

med diagnosen DAMP.

Enligt vad som anges i propositionen var

handläggningstiden för 75 % av vårdbidragsärendena

knappt sex månader år 1998.

Regeringen, som utgår från att ca 17 000 hela

vårdbidrag kommer att utbetalas under år 2000,

föreslår att riksdagen till anslaget A 6 Vårdbidrag

för funktionshindrade barn anvisar ett ramanslag på

2 008 000 000 kr.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2000

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande

23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000

till anslaget A 6 anvisa 500 000 kr mer än vad

regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 22 begärs beslut om

vårdbidrag för barn till biståndsarbetare.

Motionärerna framhåller att enligt den nya

socialförsäkrings-lagen omfattas biståndsarbetare,

anställda av en ideell organisation, av

bosättningsbaserade förmåner. Vid

utlandstjänstgöring har de rätt att uppbära

familjestöd. Eftersom vårdbidrag inte räknas som

familjestöd kan denna förmån inte utges under

utlandsvistelsen. Detta förhållande bör enligt

motionärerna ändras.

Övriga motioner om vårdbidrag m.m.

Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion Sf303

yrkande 1 ett tillkännagivande om behovet av

skyndsam handläggning av vårdbidragsansökningar.

Enligt motionärerna finns det fall där föräldrarna

fått vänta 19 månader på försäkringskassans beslut.

I samma motion yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om orimligheten i

återbetalningskrav för studiemedel och bostadsbidrag

på grund av lång handläggningstid. En retroaktiv

utbetalning av vårdbidrag påverkar t.ex.

bostadsbidraget med återkrav som följd.

I yrkandena 3 och 4 begärs tillkännagivanden om

flera nivåer i vårdbidraget, t.ex. 20 %, och om

likvärdig bedömning av vårdbidragets storlek mellan

olika försäkringskassor. Motionärerna påpekar att

storleken på vårdbidraget kan bli olika trots att

barnen har samma vårdbehov.

I motion Sf214 av Johnny Gylling (kd) begärs ett

tillkännagivande om att undersöka förutsättningarna

för att vårdbidrag för diabetesbarn skall utgå i

form av schablonbidrag. Ett schablonbidrag skulle

enligt motionären ge en snabb handläggning och

samtidigt innebära en avlastning för

försäkringskassan och sjukvårdspersonal.

I detta sammanhang tar utskottet också upp motion

Sf275 av Lars Ångström (mp). I motionen begärs ett

tillkännagivande om att se över lagstiftningen så

att Läkare utan gränser samt andra organisationer

som eventuellt inte omfattas av det svenska

sjukförsäkringssystemet får samma sociala

försäkringsskydd som volontärer från andra svenska

organisationer. Brister i regelverket gör enligt

motionären att läkare som skickas ut av Läkare utan

gränser har ett sämre försäkringsskydd än andra

grupper som reser ut från svenska

biståndsorganisationer. De får t.ex. ingen

sjukersättning om de är ute mer än sex månader.

Utskottets bedömning

Anslaget A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Den nuvarande svenska socialförsäkringen bygger på

principen att försäkrade är de personer som är

bosatta här i landet. Bosättning ger rätt till vissa

förmåner som exempelvis folkpension och barnbidrag.

För rätt till andra förmåner såsom sjukpenning och

inkomstgrundad ålderspension krävs utöver bosättning

också förvärvsarbete.

Biståndsarbetarna omfattas vid tjänstgöring

utomlands i dag av den s.k. ettårsregeln i 1 kap. 3

§ AFL, om inte annat föreskrivs. Ettårsregeln

innebär att en försäkrad under en utlandsvistelse

som är avsedd att vara längst ett år fortfarande

skall anses bosatt i Sverige. För biståndsarbetare,

som sänds ut för att arbeta åt t.ex. en svensk

ideell biståndsorganisation, finns för närvarande

särbestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst,

föräldrapenning, bosättningstid för folkpension,

garantipension och allmänt barnbidrag. Detta gäller

om utlandsvistelsen varat längst tre år.

Bestämmelsen gäller även biståndsarbetarens

medföljande make eller därmed likställd.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om införande av

en socialförsäkrings-lag fr.o.m. den 1 januari 2001

(prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, rskr.

1999/2000:12).

Den nya lagen innebär att den svenska

socialförsäkringen delas i två delar. Den ena delen

innehåller förmåner som grundas på bosättning i

Sverige och den andra delen förmåner som är beroende

av arbete här i landet. Den bosättningsbaserade

försäkringen avser garantibelopp och bidrag och den

arbetsbaserade försäkringen avser inkomstförlust.

Båda försäkringarna skall gälla lika för alla som är

bosatta respektive arbetar i Sverige.

Beträffande några särskilda persongrupper skall

socialförsäkringen ha utsträckt giltighet vid

utlandsvistelse. Bl.a. föreskrivs att

biståndsarbetare m.fl. som av svenskt trossamfund

eller svensk ideell organisation som bedriver

biståndsverksamhet sänds ut för tjänstgöring

utomlands skall vara försäkrade i Sverige såvitt

avser den bosättningsbaserade försäkringen, om

utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Detta

gäller även medföljande familjemedlemmar.

När det gäller utbetalning av bosättningsbaserade

förmåner vid vistelse i ett land som varken är

medlem i EU eller omfattas av EES-avtalet införs

vissa begränsningar. Som huvudregel skall sådana

förmåner kunna betalas ut vid en utlandsvistelse om

denna kan antas komma att vara i längst sex månader.

Bosättningsbaserade förmåner, såsom garantipension,

skall dock kunna betalas ut till vederbörande så

länge han eller hon anses bosatt här. Familjestöd

bl.a. till biståndsarbetare betalas också ut under

hela den angivna perioden (fem år). Med familjestöd

avses enligt propositionen föräldrapenning på

garantinivå, barnbidrag, förlängt barnbidrag,

adoptionsbidrag samt underhållsstöd. Däremot avses

inte vårdbidrag för funktionshindrade barn.

Utskottet konstaterar att riksdagen så sent som

denna höst har fattat beslut om en ny

socialförsäkringslag fr.o.m. år 2001. Mot bakgrund

härav finner utskottet inte skäl att föreslå

riksdagen att göra ändringar i nuvarande

bestämmelser eller att ändra sitt ställningstagande

beträffande regelverket fr.o.m. år 2001. Med det

anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

till medelsanvisning och avstyrker motion Sf302

yrkandena 22 och 23.

Övriga motioner om vårdbidrag m.m.

Handikappombudsmannen har i en rapport till

regeringen i december 1998 redovisat en undersökning

om handläggningstider i ärenden och mål bl.a. om

vårdbidrag. Handikappombudsmannen, som anfört att

handläggningstiderna i ärenden och mål som gäller

barn inte får vara för långa för att Sverige skall

leva upp till bl.a. barnkonventionen, har bl.a.

föreslagit att det i AFL skall införas en

bestämmelse om att mål och ärenden om vårdbidrag

skall handläggas skyndsamt. Rapporten bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Många vårdbidragsärenden är både komplicerade och

svårbedömda och tar därför lång tid att utreda.

Utskottet kan dock konstatera att handläggningstiden

för 75 % av vårdbidragsärendena under år 1998 var

knappt sex månader. Som redan nämnts kan vårdbidrag

utges på fyra nivåer, varför det enligt utskottets

mening saknas behov av att införa ytterligare

nivåer. Det är enligt utskottets mening inte heller

någon enkel sak att i enskilda fall avgöra huruvida

olika barn har samma vårdbehov. Mot bakgrund av det

anförda avstyrker utskottet motion Sf303 yrkandena

1-4.

Såvitt gäller förslaget att vårdbidrag för

diabetesbarn skall utges i form av ett

schablonbidrag kan utskottet visserligen dela

uppfattningen att en sådan ordning skulle kunna

förkorta handläggningstiden och avlasta t.ex.

försäkringskassans personal. Utskottet kan ändå inte

ställa sig bakom förslaget eftersom förhållandena

även i denna typ av ärenden kan variera och kräva

många och svåra avvägningar. Utskottet avstyrker

därmed motion Sf214.

Vad slutligen gäller personer som lämnar Sverige

för att arbeta åt den utländska organisationen

Läkare utan gränser, vars verksamhet enligt

utskottets mening är av stort värde, omfattas de

enligt huvudregeln av svensk socialförsäkring om

utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.

Detsamma kommer att gälla fr.o.m. år 2001 enligt den

nya socialförsäkringslagen. Utskottet anser att, när

inte de generella reglerna är tillämpliga, deras

skydd måste tillgodoses på annat sätt än genom den

svenska socialförsäkringen och avstyrker därmed

motion Sf275.

A 7 Pensionsrätt för barnår

Propositionen

Anslaget har tillkommit med anledning av det nya

ålderspensionssystemet.

I ett livsinkomstbaserat ålderspensionssystem

kommer varje inkomstbortfall att påverka

pensionsutfallet. Pensionsgrundande belopp för

barnår skall därför kunna tillgodoräknas för vissa

år då barnen är små.

För förälder som tillgodoräknas pensionsgrundande

belopp för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas

för denna tid. En statlig ålderspensionsavgift om

18,5 % skall beräknas på det pensionsgrundande

beloppet. Det är denna avgift, som motsvarar den

enskildes pensionsrätt, som skall belasta anslaget.

I propositionen föreslås att riksdagen till

anslaget A 7 Pensionsrätt för barnår anvisar ett

ramanslag på 3 240 miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

Principer för socialförsäkringarna

1. beträffande principer för

socialförsäkringarna

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf227,

1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4,

1999/2000:Sf254 yrkande 10, 1999/2000:Sf260

yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf277 yrkande 12,

1999/2000:Sf286, 1999/2000:Sf297,

1999/2000:Kr315 yrkande 26, 1999/2000:Kr316

yrkande 1 och 1999/2000:Sk769 yrkande 2,

res. 1 (m)

res. 2 (kd)

res. 3 (c)

res. 4 (fp)

res. 5 (mp)

2. beträffande beräkningsunderlag

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf245, 1998/99:N332

yrkande 13 och 1999/2000:Sf224,

res. 6 (m, fp)

Utgiftsområde 10

3. beträffande företagens

sjuklönekostnader och återförsäkringen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf215,

1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf231,

1999/2000:Sf263 och 1999/2000:Sf306 yrkande 3,

res. 7 (m)

res. 8 (v)

res. 9 (kd)

4. beträffande arbetsgivares

anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf277 yrkande 10,

res. 10 (kd)

5. beträffande sjukersättning vid vissa

anställningsformer

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf211 och

1999/2000:Sf216,

res. 11 (v)

6. beträffande anslag inom utgiftsområde

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp

att riksdagen

a) antar regeringens förslag till lag om dels

fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning

mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst, dels ändring i samma lag,

b) bemyndigar regeringen att under år 2000, i

fråga om ramanslaget B 1 Riksförsäkringsverket

ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare åtaganden innebär utgifter på högst

9 000 000 kr efter år 2000,

c) med bifall till regeringens förslag anvisar

anslagen inom utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp för

budgetåret 2000 enligt utskottets förslag i

bilaga 2,

d) avslår motionerna 1999/2000:Sf226 yrkandena 1

och 5, 1999/2000:Sf246 yrkande 6,

1999/2000:Sf254 yrkandena 1-3, 6-9 och 13,

1999/2000:Sf260 yrkande 5, 1999/2000:Sf277

yrkandena 1, 3-7, 9, 11 och 13, 1999/2000:Sf292

yrkande 1, 1999/2000:Sf306 yrkandena 1, 2, 4-7,

9 och 10, 1999/2000:Fi212 yrkandena 14 i denna

del och 22 och 1999/2000:So322 yrkande 21,

7. beträffande sjukförsäkringens

utformning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf210, 1998/99:Sf219

yrkande 1, 1998/99:Sf240, 1998/99:N326 yrkande

4, 1999/2000:Sf211, 1999/2000:Sf238,

1999/2000:Sf260 yrkande 1, 1999/2000:Sf269 och

1999/2000:N273 yrkande 3,

res. 12 (m, kd)

res. 13 (v)

res. 14 (c)

8. beträffande ändringar i

karensdagssystemet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf277 yrkande 8,

res. 15 (kd)

9. beträffande företagares

restarbetsförmåga

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf292 yrkande 2,

res. 16 (c)

10. beträffande samverkan och finansiell

samordning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf223,

1999/2000:Sf225, 1999/2000:Sf239,

1999/2000:Sf245 och 1999/2000:Sf277 yrkande 2,

res. 17 (m, kd, c, fp)

11. beträffande utvärdering av FRISAM

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf264 och

1999/2000:Sf304 yrkande 10,

res. 18 (v)

12. beträffande rehabilitering

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf210 yrkande 1,

1999/2000:Sf254 yrkandena 11 och 12,

1999/2000:Sf279 yrkandena 1 och 2 samt

1999/2000:So484 yrkande 7,

res. 19 (m, kd, c)

13. beträffande faktisk pensionsålder

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So326 yrkande 2,

res. 20 (c)

14. beträffande utredningsdirektiv m.m.

att riksdagen avslå motion 1999/2000:Sf304 yrkandena 1-5,

res. 21 (v)

15. beträffande arbetsgivarens

rehabiliteringsansvar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf219,

1999/2000:Sf304 yrkandena 6 och 8 samt

1999/2000:N273 yrkande 4,

res. 22 (m, kd)

res. 23 (v)

16. beträffande närståendepenning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf285 och

1999/2000: So262 yrkande 9,

res. 24 (c, fp)

17. beträffande förtidspensionssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf201,

1998/99:Sf263, 1999/2000:Sf236, 1999/2000:Sf260

yrkande 4 och 1999/2000:So490 yrkande 6,

res. 25 (v)

res. 26 (c)

18. beträffande tillsynsansvar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf210 yrkande 2,

res. 27 (kd)

19. beträffande delårsrapporter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf221,

res. 28 (m)

20. beträffande försäkringsläkare

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf207,

1999/2000:Sf254 yrkandena 4 och 5 samt

1999/2000:Sf304 yrkande 14,

res. 29 (m, kd, c)

res. 30 (v)

21. beträffande försäkringsmedicinska

utredningar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf228 och

1999/2000: Sf301,

res. 31 (m)

Utgiftsområde 11

22. beträffande anslag inom utgiftsområde

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

att riksdagen

a) med bifall till regeringens förslag anvisar

anslagen inom utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom för budgetåret 2000 enligt

utskottets förslag i bilaga 2,

b) avslår motionerna 1999/2000:Sf204,

1999/2000:Sf222 yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf278,

1999/2000:Sf293 yrkande 1, 1999/2000:Sf295,

1999/2000:Fi212 yrkande 14 i denna del och

1999/2000:So323 yrkandena 3 och 12,

23. beträffande pension till gift eller

ogift pensionär

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf209 yrkande 2

och 1999/2000:Sf293 yrkande 2,

res. 32 (c)

24. beträffande pensioner och

bidragsbehov

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So262 yrkande 4,

25. beträffande äldre invandrare

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf252 och

1999/2000: Sf637 yrkande 28,

26. beträffande efterlevandepensioner

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf202,

1999/2000:Sf205, 1999/2000:Sf206,

1999/2000:Sf209 yrkande 1, 1999/2000:Sf213,

1999/2000:Sf222 yrkandena 5 och 6,

1999/2000:Sf258 och 1999/2000:Sf293 yrkande 3,

res. 33 (m, kd, fp)

res. 34 (c)

27. beträffande beräkning av

bostadskostnad vid BTP

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf232,

res. 35 (m)

28. beträffande yrkesskadelivränta och

samordningsregler

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf262,

res. 36 (v)

Utgiftsområde 12

29. beträffande familjepolitikens

inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf247 yrkandena 1

och 3, 1999/2000:Sf273 i denna del,

1999/2000:Sf302 yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17,

1999/2000:Sf305 yrkande 2, 1999/2000:A804

yrkande 2 samt 1999/2000:So325 yrkandena 1, 2,

9, 11 och 12,

res. 37 (kd)

res. 38 (c)

res. 39 (fp)

30. beträffande anslag inom utgiftsområde

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

att riksdagen

a) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna

barnbidrag,

2. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt

barnbidrag,

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

b) med bifall till regeringens förslag anvisar

anslagen inom utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn för budgetåret

2000 enligt utskottets förslag i bilaga 2,

c) avslår motionerna 1999/2000:Sf241,

1999/2000:Sf294, 1999/2000: Sf296 yrkandena 1-4

och 6-10, 1999/2000:Sf302 yrkandena 18-20, 22

och 23, 1999/2000:Sf305 yrkandena 3, 6 och 11,

1999/2000:A807 yrkandena 5 och 6,

1999/2000:Fi212 yrkande 14 i denna del,

1999/2000:So325 yrkande 10 och 1999/2000:Ub245

yrkande 2,

31. beträffande barnbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf201 yrkande 1

och 1999/2000:Sf253,

res. 40 (m)

32. beträffande utbyggd

föräldraförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf234,

1999/2000:Sf270, 1999/2000:Sf273 i denna del och

1999/2000:Sf305 yrkande 4,

res. 41 (fp)

33. beträffande mamma- och

pappamånaderna

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf265 och

1999/2000:

Sf273 i denna del,

res. 42 (mp)

34. beträffande överlåtelse av pappans tio

dagar med tillfällig föräldrapenning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf208 i denna del

och 1999/2000:Sf266,

res. 43 (m, v, fp, mp)

35. beträffande överlåtelse i övrigt av

föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf208 i denna del,

1999/2000:Sf233 och 1999/2000:Sf305 yrkande 5,

res. 44 (m, fp)

36. beträffande uppföljning av

föräldraförsäkringens konstruktion

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf257,

res. 45 (kd)

37. beträffande föräldrapenning i samband

med adoption

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf259 yrkande 4 i

denna del,

38. beträffande behandling vid

öppenvårdsavdelning i kommunal regi

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf289,

res. 46 (kd)

39. beträffande kontaktdagar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf274,

40. beträffande grundavdrag m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf302 yrkande 21,

res. 47 (kd)

41. beträffande inkomstberäkning i

underhållsstödet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf273 i denna del,

1999/2000:Sf281 och 1999/2000:Sf287,

res. 48 (m)

42. beträffande underhållsstöd och

fängelsestraff

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf237,

res. 49 (v)

43. beträffande underhållsstöd i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf240,

1999/2000:Sf273 i denna del, 1999/2000:Sf296

yrkande 5, 1999/2000:Sf298 och 1999/2000:Sf299,

res. 50 (v)

44. beträffande höjning av

adoptionsbidraget

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf203,

1999/2000:Sf229, 1999/2000:Sf243,

1999/2000:Sf251, 1999/2000:Sf259 yrkande 1,

1999/2000:Sf271, 1999/2000:Sf283,

1999/2000:Sf284, 1999/2000: Sf288 och

1999/2000:So328 yrkande 1,

res. 51 (m, kd, c, fp)

45. beträffande biståndsinsatser m.m. i

samband med adoption

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf259 yrkandena 2 och

4 i denna del ,

46. beträffande vårdbidrag m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf214,

1999/2000:Sf275 och 1999/2000:Sf303 yrkandena

1-4.

res. 52 (kd)

Stockholm den 25 november 1999

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Maud

Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Rose-Marie

Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Mariann Ytterberg

(s), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s), Sven-

Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd), Göran

Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta

Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m), Claes Stockhaus

(v), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Helena

Bargholtz (fp).

Reservationer

1. Principer för socialförsäkringarna

(mom. 1)

Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson

och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar

med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motionerna Sf230 och

Sf254 yrkande 10 att socialförsäkringen kan bli

bättre för individen och samhället i ett mer

näringslivsvänligt klimat med lägre skatter. Inte

minst hushållen får härigenom större

handlingsutrymme vid eventuella ekonomiska

påfrestningar, som t.ex. vid sjukdom. Enligt

utskottets mening kommer också åtgärder inom olika

sektorer sammantaget att stärka varandra. Med de

förslag som läggs i motionerna skapas positiva

effekter som leder till en utveckling i rätt

riktning när det gäller sjuktal,

sjukförsäkringskostnader, behov av

rehabiliteringsåtgärder och förtidspensioneringar.

Privata liksom samhälls- och företagsekonomiska

skäl talar för ett behov av en övergripande reform

av socialförsäkrings- och bidragssystemen. Nya

lösningar bör enligt utskottet syfta till att öka

försäkringsmässigheten. En utredning bör bl.a.

undersöka om principerna om fonderad finansiering

och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas

inom hela socialförsäkringssy-stemet. På ett mer

övergripande plan bör även undersökas effekterna av

ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på

motprestationer.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande principer för

socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf230 och

1999/2000:Sf254 yrkande 10 samt med avslag på

motionerna 1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf246

yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf260 yrkandena 2 och

3, 1999/2000:Sf277 yrkande 12, 1999/2000:Sf286,

1999/2000:Sf297, 1999/2000:Kr315 yrkande 26,

1999/2000:Kr316 yrkande 1 och 1999/2000:Sk769

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Principer för socialförsäkringarna

(mom. 1)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar

med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det framtida

socialförsäkringssystemets utformning måste

diskuteras i grunden och att en genomgripande

reformering av systemet måste ske.

Socialförsäkringssystemet måste enligt utskottets

mening vara ekonomiskt och politiskt robust och ha

en tydlig koppling mellan avgifter och förmåner.

Systemet bör omfatta alla medborgare och stå utanför

statsbudgeten. En parlamentarisk kommitté bör enligt

utskottet snarast tillsättas för att nå en bred

överenskommelse om socialförsäkringssystemet.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande principer för

socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf277 yrkande

12 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf227,

1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4,

1999/2000:Sf254 yrkande 10, 1999/2000:Sf260

yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf286, 1999/2000:

Sf297, 1999/2000:Kr315 yrkande 26,

1999/2000:Kr316 yrkande 1 och 1999/2000:Sk769

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Principer för socialförsäkringarna

(mom. 1)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar

med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det nuvarande trygghetssystemet

saknar ett helhetsper-spektiv och att det behöver

reformeras i grunden. Enligt utskottets mening bör

en ny sammanhållen socialförsäkring, som ger både

trygghet och valfrihet, omfatta hela befolkningen,

dvs. vara allmän och obligatorisk och inte enbart

bygga på förhållandet arbetsgivare-löntagare. En

samordnad försäkring skall gälla vid sjukdom,

arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension. Enligt

utskottets mening bör behovsprövning i möjligaste

mån undvikas och möjligheter till individuella val

öka. Oväntat inkomstbortfall skall täckas genom en

grundpenning och därutöver en inkomstrelaterad del

vars storlek är baserad på den inkomst man har som

företagare eller anställd. Målet för ett nytt system

bör enligt utskottets mening vara en effektiv

rehabilitering och att arbete skall löna sig. Med

dessa principer som utgångspunkt bör en

välfärdsreform genomföras.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande principer för

socialförsäkringarna

att riksdagen bifall till motion 1999/2000:Sf260 yrkandena 2

och 3 samt med avslag på motionerna

1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf230,

1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf254

yrkande 10, 1999/2000:Sf277 yrkande 12,

1999/2000:Sf286, 1999/2000:Sf297,

1999/2000:Kr315 yrkande 26, 1999/2000:Kr316

yrkande 1 och 1999/2000:Sk769 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Principer för socialförsäkringarna

(mom. 1)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar

med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att utgångspunkten för en

reformering av socialförsäkringarna bör vara en

generell välfärdspolitik som finansieras solidariskt

och som ger ersättning för inkomstbortfall. Det bör

finnas tre allmänna obligatoriska försäkringar - en

vid pension, en vid sjukdom och en vid arbetslöshet.

Försäkringarna skall innehålla självrisk, vara

fristående och ge incitament till arbete och

rehabilitering samt motverka utslagning.

Försäkringarna skall vidare vara fristående från

statsbudgeten, autonoma och i stor utsträckning

finansieras med egenavgifter. Det skall finnas ett

direkt samband mellan avgifter och förmåner. Därför

måste förmåns- och avgiftstaken vara desamma.

Ständiga förändringar i välfärdspolitiken skapar en

förtroendekris som underblåser fusk och

överutnyttjande av socialförsäkringssystemet. För

att öka den generella välfärdens legitimitet är det

enligt utskottets mening mycket viktigt att fusk och

missbruk motverkas och beivras.

Utskottet anser att det behövs blocköverskridande

överenskommelser om socialförsäkringarna för att nå

långsiktiga lösningar. Inriktningen bör vara att

utöver det nya pensionssystemet utforma en

sjukförsäkring och en allmän

arbetslöshetsförsäkring.

Privata liksom samhälls- och företagsekonomiska

skäl talar för en övergripande reform av

socialförsäkrings- och bidragssystemen. En utredning

bör bl.a. undersöka om principerna om fonderad

finansiering och avskiljande från statsbudgeten kan

tillämpas inom hela socialförsäkringssystemet. På

ett mer övergripande plan bör även undersökas

effekterna av ersättningsnivåer,

kvalifikationsregler och krav på motprestationer.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande principer för

socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf230,

1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4 och

1999/2000:Sk769 yrkande 2 samt med avslag på

motionerna 1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf254

yrkande 10, 1999/2000:Sf260 yrkandena 2 och 3,

1999/2000:Sf277 yrkande 12, 1999/2000:Sf286,

1999/2000:Sf297, 1999/2000:Kr315 yrkande 26 och

1999/2000:Kr316 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Principer för socialförsäkringarna

(mom. 1)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar

med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör konstnärernas

ekonomiska situation få en lösning under denna

mandatperiod. Ersättningarna, som i dag är

inkomstrelaterade och utgår från inbetalda sociala

avgifter, måste passa kulturutövarna. Utskottet

anser att olika kulturproducenters pensions- och

sjukförsäkringsvillkor måste ses över och att det är

nödvändigt att anpassa trygghetssystemen till

kulturproducenters verkliga arbetssituation.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande principer för

socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Kr315

yrkande 26 och 1999/2000:Kr316 yrkande 1 samt

med avslag på motionerna 1999/2000:Sf227,

1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4,

1999/2000:Sf254 yrkande 10, 1999/2000:Sf260

yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf277 yrkande 12,

1999/2000:Sf286, 1999/2000:Sf297 och

1999/2000:Sk769 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Beräkningsunderlag (mom. 2)

Ulf Kristersson (m), Göran Lindblad (m), Cecilia

Magnusson (m), Cristina Husmark Pehrsson (m) och

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar

med "En bättre" och slutar med "bör avvaktas" bort

ha följande lydelse:

Beräkningsunderlaget för olika ersättningar inom

socialförsäkringssystemet varierar mellan de olika

ersättningsslagen och mellan olika grupper, t.ex.

anställda och företagare. Utskottet anser att det i

vissa fall kan vara befogat med skillnader i

beräkningsunderlagen. Enligt utskottets mening bör

emellertid ett mer enhetligt inkomstbegrepp kunna

gälla vid beräkning av bl.a. sjukpenning,

bostadsbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag till

pensionärer. Ett sådant system skulle också vara mer

rättvist.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande beräkningsunderlag

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N332 yrkande

13 och 1999/2000:Sf224 samt med anledning av

motion 1998/99:Sf245 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Företagens sjuklönekostnader och

återförsäkringen (mom. 3)

Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson

och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Företagens sjuklönekostnader och

återförsäkringen börjar med "Enligt utskottets" och

slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är viktigt att systemet med

återförsäkring hos försäkringskassan för små företag

får en konstruktion som inte gör det olönsamt för

dessa att teckna en sådan. Det har visat sig att den

försäkring som i dag erbjuds har inneburit att

småföretagen väljer att inte försäkra sig. Detta är

enligt utskottets mening olyckligt. En lösning

skulle kunna vara att mindre företag får möjlighet

att välja bort arbetsgivarinträdet för att i stället

betala en högre arbetsgivaravgift.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande företagens sjuklönekostnader

och återförsäkringen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf215 och

1999/2000:Sf306 yrkande 3 samt med avslag på

motionerna 1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf231 och

1999/2000:Sf263 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

8. Företagens sjuklönekostnader och

återförsäkringen (mom. 3)

Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Företagens sjuklönekostnader och

återförsäkringen börjar med "Enligt utskottets" och

slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion Sf263 att

trots möjlighet till försäkring för företagen och

det särskilda högriskskyddet medför sjuklöneperioden

att människor med återkommande sjukperioder stängs

ute från arbetsmarknaden. Sjuklöneperioden som sådan

har en hämmande inverkan vad gäller vissa gruppers

möjlighet att få arbete och mindre företags vilja

att nyanställa. Det är därför i första hand

nödvändigt med insatser som riktar sig till de

mindre företagen. Utskottet anser att regeringen bör

återkomma med förslag om att företag med högst tio

anställda undantas från kravet att betala sjuklön,

t.ex. genom avdrag vid uppbördsdeklarationen. Ett

sådant undantag bör kombineras med ett

försäkringsskydd mot sjuklönekostnader så att

marginal-effekter i möjligaste mån förhindras.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande företagens sjuklönekostnader

och återförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf263 samt med

avslag på motionerna 1999/2000:Sf215,

1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf231 och

1999/2000:Sf306 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Företagens sjuklönekostnader och

återförsäkringen (mom. 3)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Företagens sjuklönekostnader och

återförsäkringen börjar med "Enligt utskottets" och

slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:

Sjukfrånvaron bland de anställda har ökat kraftigt

under år 1999. Detta har medfört ökade

sjuklönekostnader för arbetsgivarna, inte minst för

de små och medelstora företagen. Enligt utskottets

mening är det viktigt att åtgärder vidtas för att

minska sjukfrånvaron vid arbetsplatserna och för att

underlätta anställningar. Ett sätt att underlätta

för företagen att nyanställa är att minska

företagens personalkostnader, t.ex. kostnaderna för

sjuklön. Vid en översyn av sjukfrånvaron bör således

även företagens sjuklönekostnader ses över.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande företagens sjuklönekostnader

och återförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf231 samt med

avslag på motionerna 1999/2000:Sf215,

1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf263 och

1999/2000:Sf306 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Arbetsgivares anmälningsskyldighet

enligt sjuklönelagen (mom. 4)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt

sjuklönelagen börjar med "Skyldigheten för" och

slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:

Arbetsgivarnas uppgiftsbörda bör enligt utskottets

uppfattning minskas så mycket som möjligt. Utskottet

anser att informationen om de korta sjukfallen bör

kunna inhämtas genom de återkommande

arbetskraftsundersökningarna (AKU). På detta sätt

kan skyldigheten för arbetsgivaren att lämna

uppgifter om korta sjukfall slopas helt.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande arbetsgivares

anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf277 yrkande

10 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Sjukersättning vid vissa

anställningsformer (mom. 5)

Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Sjukersättning vid vissa

anställningsformer börjar med "En särskild" och

slutar med "motion 1998/99:Sf211" bort ha följande

lydelse:

Det finns i dag inga klara regler om vem som skall

betala sjukersättning för personer som inte har

någon avtalad anställningstid utan arbetar de dagar

det finns arbete. Enligt utskottets uppfattning är

det angeläget med en översyn av lagstiftningen i

syfte att så långt som möjligt eliminera skillnader

i ersättningsstorlek mellan korttidsanställda och

fast anställda. Avsikten bör vara att denna stora

grupp av korttidsanställda på arbetsmarknaden ges en

bättre trygghet vid sjukdom. Regeringen bör snarast

återkomma med förslag härom.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande sjukersättning vid vissa

anställningsformer

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf211 och med

avslag på motion 1999/2000:Sf216 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Sjukförsäkringens utformning (mom. 7)

Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny

Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Cecilia Magnusson

(m) och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -

Sjukförsäkringens utformning börjar med "Enligt

utskottets" och slutar med "och Sf238" bort ha

följande lydelse:

Vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst

för egna företagare behandlas dessa olika beroende

på vilken företagsform som väljs. Reglerna är

dessutom mycket svårtillgängliga. Enligt utskottets

mening är det angeläget att dessa regler förenklas

och att de görs neutrala för företagare oavsett i

vilken företagsform en verksamhet bedrivs. Vidare

anser utskottet att samma beräkningsunderlag bör

ligga till grund för ersättningar i sjukförsäkringen

som i arbetsskadeförsäkringen. Till skillnad från

sjukförsäkringen skall vid beräkning av livränta i

arbetsskadeförsäkringen för närvarande bl.a. beaktas

också andra skattepliktiga förmåner än pengar samt

semesterlön och semesterersättning medräknas. Enligt

utskottets mening bör regeringen återkomma med

förslag till förändrade och förenklade regler.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande sjukförsäkringens utformning

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf210,

1998/99: Sf240, 1998/99:N326 yrkande 4 och

1999/2000:N273 yrkande 3 samt med avslag på

motionerna 1998/99:Sf219 yrkande 1, 1999/2000:

Sf211, 1999/2000:Sf238, 1999/2000:Sf260 yrkande

1 och 1999/2000: Sf269 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Sjukförsäkringens utformning (mom. 7)

Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -

Sjukförsäkringens utformning börjar med "Enligt

utskottets" och slutar med "och Sf238" bort ha

följande lydelse:

I dag krävs för att kvalificera sig till

sjukförsäkringen i princip sex månaders oavbruten

anställning. Samtidigt är det allt fler ungdomar och

kvinnor som arbetar i kortare vikariat eller

projektanställningar m.m. Detta kan enligt

utskottets uppfattning medföra att dessa grupper

inte kvalificerar sig till socialförsäkringen trots

att de har arbete. Utskottet anser att det är

angeläget att reglerna ses över för att i möjligaste

mån anpassas till dessa gruppers situation.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande sjukförsäkringens utformning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf219 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1998/99:Sf210,

1998/99:Sf240, 1998/99:N326 yrkande 4,

1999/2000:Sf211, 1999/2000:Sf238,

1999/2000:Sf260 yrkande 1, 1999/2000:Sf269 och

1999/2000:N273 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Sjukförsäkringens utformning (mom. 7)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -

Sjukförsäkringens utformning börjar med "Enligt

utskottets" och slutar med "och Sf238" bort ha

följande lydelse:

Sjukfrånvaron ökar markant samtidigt som insatserna

på rehabiliteringsområdet minskar. Kostnaderna för

sjukskrivning, rehabiliteringsersättning,

förtidspension och arbetsskador beräknas uppgå till

86 miljarder kronor för år 2000. Därtill kommer

indirekta kostnader. Enligt utskottets mening är det

inte tillräckligt att tillsätta två utredningar om

sjukförsäkringen och den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen. Utskottet anser att det måste till

en massiv satsning och att en

sjukförsäkringskommission bör tillsättas med uppgift

att göra en genomgripande analys av situationen och

föreslå strukturella åtgärder för att minska

sjukfrånvaron och öka rehabiliteringsinsatserna.

Utgångspunkten för kommissionen bör vara att

resurser skall samordnas runt individen. Vidare bör

sjukpenningkostnaderna minskas och livskvaliteten

för människor förbättras.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande sjukförsäkringens utformning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf260 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1998/99:Sf210,

1998/99:Sf219 yrkande 1, 1998/99:Sf240,

1998/99:N326 yrkande 4, 1999/2000:Sf211,

1999/2000:Sf238, 1999/2000:Sf269 och

1999/2000:N273 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Ändringar i karensdagssystemet (mom. 8)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -

Vissa sjukersättningsfrågor börjar med "Vad gäller

behov" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande

lydelse:

Det nuvarande karensdagssystemet medför problem för

deltidsanställda, skiftarbetare, timanställda och

dem med fler än en arbetsgivare. Enligt utskottets

uppfattning är det inte tillfredsställande att t.ex.

en person som har mer än en arbetsgivare kan drabbas

av fler karensdagar vid varje sjuktillfälle.

Regeringen bör därför återkomma med förslag till

regeländringar.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande ändringar i karensdagssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf277 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Företagares restarbetsförmåga (mom. 9)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -

Vissa sjukersättningsfrågor börjar med "Vad gäller

frågan" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att företagare med

restarbetsförmåga så långt som möjligt bör

jämställas med arbetstagare vid prövning av

arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov. I

utredningen Företagare med restarbetsförmåga (SOU

1998:34) föreslås en ändring inom socialförsäkringen

vad gäller arbetsförmågebedömningen för företagare.

Utredningen föreslår att företagares arbetsförmåga

skall prövas, inte enbart mot nuvarande

arbetsuppgifter utan även mot möjligheten att

erhålla andra uppgifter i den egna

näringsverksamheten innan bedömning görs mot annat

på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Om

utredningens förslag genomförs blir resultatet att

företagare och arbetstagare likställs vid prövning

av rätt till sjukpenning och förtidspension. Enligt

utskottets mening bör regeringen återkomma med

förslag till lagändringar i enlighet med

utredningens förslag. Det anförda bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande företagares restarbetsförmåga

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf292 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Samverkan och finansiell samordning

(mom. 10)

Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny

Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson

(c), Cecilia Magnusson (m), Cristina Husmark

Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -

Samverkan och finansiell samordning börjar med "I

budgetpropositionen" och slutar med "och Sf223" bort

ha följande lydelse:

Resultaten av FINSAM-försöken har varit positiva.

Resurserna har använts maximalt och utvärderingar

har visat att det inte skett en omfördelning mellan

olika trygghetssystem. Samordning enligt FINSAM-

modell mellan olika huvudmän inom sjukförsäkring,

sjukvård, socialtjänst och arbetsförmedling bör

därför enligt utskottets mening införas permanent i

hela landet. Detta skulle undanröja de värsta

gränsdragningsproblemen inom rehabiliteringen samt

ge minskade kostnader. Härigenom tillgodoses också

de problem vad gäller indirekta och direkta

kostnader för t.ex. reumatiska sjukdomar som tas upp

i motion Sf223.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande samverkan och finansiell

samordning

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf245 och

1999/2000:Sf223 samt med avslag på motionerna

1999/2000:Sf225, 1999/2000:Sf239 och

1999/2000:Sf277 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Utvärdering av FRISAM m.m. (mom. 11)

Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -

Samverkan och finansiell samordning börjar med "Som

nämnts" och slutar med "och avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Inom rehabiliteringsområdet är det enligt

utskottets mening nödvändigt med samarbete mellan

olika aktörer. Regering och riksdag har öppnat för

en frivillig samverkan mellan myndigheterna i syfte

att stödja dem som är i behov av särskilda

stödinsatser (FRISAM). Utskottet har emellertid

uppmärksammat att invandrade kvinnor och män inte

ges ett tillfredsställande stöd. Socialstyrelsen bör

därför i utvärderingen av samverkansarbetet ta

särskild hänsyn till genus och etnicitet.

Vidare bör enligt utskottets mening i särskild

ordning undersökas om FRISAM-medel kan användas med

större tonvikt på att förbättra för invandrade

personer på arbetsmarknaden.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande utvärdering av FRISAM m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf264 och

1999/2000:Sf304 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Rehabilitering (mom. 12)

Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny

Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson