Bet. 1999/2000:SfU11

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1999/2000:SFU11

Migration och asylpolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

SfU11

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1999/2000:3

Migration och asylpolitik (förutom avsnitt 7 som behandlats i bet.

1999/2000:SfU2) samt två motioner som väckts med anledning av skrivel-

sen. Dessutom behandlas ett stort antal motioner från den allmänna motions-

tiden år 1999 som rör invandrings- och flyktingfrågor.

Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska migrations- och asylpoliti-

ken samt invandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak år 1998.

I vissa avseenden, bl.a. förslag från Europeiska kommissionen på asylområ-

det, redovisas också utvecklingen under år 1999. Vidare beskrivs migrations-

och flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i Europasamarbetet och i

det internationella samarbetet i övrigt.

Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår också att riksdagen lägger

regeringens skrivelse till handlingarna.

I betänkandet finns 30 reservationer och 2 särskilda yttranden.

Skrivelsen

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse 1999/2000:3 Migration

och asylpolitik.

Skrivelsen behandlas delvis i detta betänkande och även i betänkande

1999/2000:SfU2 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av skrivelsen

1999/2000:Sf3 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vad EU hittills åstadkommit på området invandring och asyl

inte utan vidare får läggas till grund för det kommande lagstiftningsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de nya rättsakterna på området asyl och invandring inte får

styras av den minsta gemensamma nämnaren hos medlemsstaterna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU omedelbart bör genomföra en grundlig utvärdering av de

olika åtgärder som vidtagits inom ramen för tredje pelaren på området för

invandring och asyl, särskilt vad gäller respekten för mänskliga rättigheter

och humanitära principer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Dublinkonventionen för närvarande inte bör överföras till

första pelaren utan i stället bli föremål för en allsidig utvärdering bl.a. med

sikte på hur garantier mot familjesplittring kan skapas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetet med rättsakter beträffande flyktingdefinitionen och en

kompletterande skyddsregel bör prioriteras under de två första åren efter

Amsterdamfördragets ikraftträdande,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en grundlig omarbetning av konventionen och kom-

missionens beslutsförslag om yttre gränskontroll,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en omprövning av EU:s gemensamma visumpolitik,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handledningen för yttre gränskontroll för med EU associerade

stater,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om extraterritoriell gränskontroll utförd av tjänstemän hos EU-stater,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskaffande av internationella zoner på flygplatser,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om antagande av 1995 års direktivförslag om rätt för tredjelandsmed-

borgare att göra korta resor till andra EU-länder,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om korrigering av de allvarligaste bristerna i Schengens tillämp-

ningskonvention och den s.k. Schengenakin i samband med dess inkorpore-

ring i första pelaren,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillfälligt upphörande av avvisningar till tredje land,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering av behovet av Dublinkonventionen som ett instru-

ment för fördelning av asylsökande,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om garantier för ett överklagandes suspensiva effekt vid ett överkla-

gande av beslut om överföring av asylprövning i enlighet med Dublinkon-

ventionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett direktiv utifrån goda exempel beträffande mottagningsförhål-

landen för asylsökande,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regler om mottagningsförhållandena som bör ingå i ett komman-

de direktiv,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att UNHCR och Internationella domstolen är exklusivt behöriga

att definiera vem som är berättigad till skydd enligt 1951 års Genèvekonven-

tion,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU-länderna bör följa UNHCR:s råd om tolkningen av Ge-

nèvekonventionens förföljelsegrunder, utövare av förföljelse och säkerhets-

läget i de asylsökandes ursprungsländer,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EG-domstolen bör beredas tillfälle att yttra sig beträffande

överensstämmelsen med internationell rätt hos en ny rättsakt om flyktingde-

finitionen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att olika rättsliga instrument bör antas för tillfälligt skydd och

för

en kompletterande skyddsregel,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lydelsen av en kompletterande skyddsregel,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett gemensamt förfarande för bestämmande av en asylsökandes

status,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de sociala, ekonomiska, kulturella och medborgerliga rättig-

heterna bör vara desamma för dem som omfattas av Genèvekonventionen

och dem som omfattas av en kompletterande skyddsregel,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommissionens direktivförslag Gemensamma normer för

asylförfaranden bör göras tillämpligt både för fastställande av konventions-

status och status enligt en kompletterande EU-rättslig skyddsregel,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regler som syftar till att förkorta handläggningstider inte får

gå

ut över rättssäkerheten,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att resolutionen om minimigarantier för asylförfarandet inte bör

överföras till en rättsakt,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en ny rättsakt om asylförfarandet bör innehålla garantier om

rätten att överklaga till en oberoende domstol och att överklagandet ges

suspensiv effekt,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett effektivt asylförfarandes beroende av god kvalitet på besluten i

första instans,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att varje medlemsstat fullt ut måste respektera både Genèvekon-

ventionen och barnkonventionen när barn berörs,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barnets bästa måste ligga till grund för allt i asylförfarandet

när det gäller barn,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barns asylansökningar aldrig bör handläggas enligt en snabb-

procedur,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att asylsökande barn alltid skall ha rätt att höras av en ändamåls-

enligt utbildad handläggare,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att flyktingbarn alltid skall tillförsäkras samma rättigheter som

barn i värdlandet,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särskilda omsorger måste ägnas barn som kommer utan åtföl-

jande vuxen,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU bör utarbeta riktlinjer för genusfrågor i asylförfarandet

med utgångspunkt i förebilder i Kanada, USA och Australien,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av gemensamma bevisregler,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anfört om när tillfälligt skydd skall kunna beviljas enligt en ny rättsakt,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en ny rättsakt om tillfälligt skydd måste respektera Genève-

konventionen,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det mottagande som tillfälligt skyddsbehövande skall erbjudas,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av en mekanism för ansvarsfördelning mellan EU-

länderna avseende mottagande av flyktingar och andra skyddsbehövande,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett kollektivt erbjudande från EU till UNHCR om en årlig kvot

för överförande av flyktingar till medlemsstaterna från andra delar av värl-

den,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avlägsnande ur fördraget vid nästa fördragsrevision av protokollet

om asyl för EU-medborgare,

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ingen rättsakt bör antas som innehåller begreppet säkra ur-

sprungsländer,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en gemensam invandringspolitik bör underlätta människors

internationella rörlighet,

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om successivt utsträckande av de rättigheter den fria rörligheten

tillförsäkrar EU-medborgare också till tredjelandsmedborgare,

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om antagande av ett särskilt direktiv beträffande rätten till familje-

återförening,

48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten till familjeåterförening för den som innehar tidsbegränsat

upphållstillstånd,

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten till familjeåterförening för den som haft uppehållstillstånd i

längre tid än tre år,

50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av en rättsakt rörande kontroll av irreguljär invand-

ring,

51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av minimiregler för respekten för mänskliga rättigheter

och individens värdighet vid ofrivilligt återvändande,

52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de direktivförslag mot rasdiskriminering som nu håller på att

utarbetas av kommissionen bör ansluta nära till de principer och rekommen-

dationer som givits av the Starting Line Group.

1999/2000:Sf4 av Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en översyn av hur UNHCR fungerar och vilka föränd-

ringar liksom ytterligare resurser som kan erfordras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en gemensam och human europeisk flykting- och

asylpolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om viseringspolitik för att hindra skyddsbehövande människor från

att kunna söka asyl,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för att den gemensamma EU-listan över

viseringspliktiga länder görs allt kortare,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en samlad översyn av den svenska flykting- och asylpolitiken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återinföra skyddsbegreppet de facto-flyktingar i utlänningsla-

gen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återinföra begreppet humanitära skäl i utlänningslagen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reglerna för anhöriginvandring,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen för att ge flyk-

tingstatus även åt personer som förföljs på grund av kön eller sexuell lägg-

ning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rättstryggheten i asylprocessen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en mer generös viseringspolitik för släktbesök,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om FN:s barnkonvention och utlänningslagen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att familjer inte får splittras i samband med avvisning,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ersätta Invandrarverket och Utlänningsnämnden i asylpröv-

ningsprocessen med en tvåpartsprocess inför domstol.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Sf602 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksda-

gen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att överklagandemöjlig-

heten i asylärenden utformas så att reell likhet inför lagen gäller inom rätts-

systemet i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Sf603 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen hos rege-

ringen begär en redovisning av de totala kostnaderna och intäkterna för asyl-

och flyktingpolitiken från 1985 och framåt i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1999/2000:Sf604 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att framöver

driva en flykting- och integrationspolitik som inte orsakar de stora problem

nuvarande politik skapat.

1999/2000:Sf605 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgade direk-

tiv till den aviserade utredningen om regler för anhöriginvandring.

1999/2000:Sf608 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

beslutar upphäva 3 kap. 3 § 3 utlänningslagen.

1999/2000:Sf609 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Förtroende-

läkarinstitutets avskaffande.

1999/2000:Sf610 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ryska judar

bör beviljas flyktingstatus i Sverige.

1999/2000:Sf611 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att den tillsätter en utredning med uppgift att se över anhö-

riginvandringen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Sf614 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om

möjlighet för universitet och högskolor att på Invandrarverkets delegation

bevilja temporära uppehållstillstånd för studenter och forskare.

1999/2000:Sf616 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkten för flyktingpolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökad möjlighet för uppe-

hålls- och arbetstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning om försörjningsansvaret och sponsring,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om delat flyktingansvar.

1999/2000:Sf618 av Ingrid Näslund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

rutiner före och vid avvisning.

1999/2000:Sf620 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förkortade

handläggningstider i utlänningsärenden.

1999/2000:Sf621 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom

EU måste verka för att EU gör sitt yttersta för att leva upp till artikel 14 i

deklarationen om mänskliga rättigheter.

1999/2000:Sf624 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handläggningsti-

derna i flyktingärenden.

1999/2000:Sf625 av Tommy Waidelich och Yilmaz Kerimo (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om främlingspass.

1999/2000:Sf628 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Dublinkonventionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mänskliga rättigheter i världen och i Sverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mottagandet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige kontrollerar till vilka förhållanden flyktingar

återvänder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kön som skäl för asyl och att detta bör uppmärksammas till be-

rörda myndigheter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begreppen återvandring och återvändande,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om homosexualitet som skäl för asyl,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utvärdering av anhöriginvandringen sker omgående,

11. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med en bedöm-

ning av hur portalparagrafen barnets bästa slagit igenom i olika myndigheters

ställningstaganden.

1999/2000:Sf635 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en

utredning av den framtida asyl- och migrationspolitiken.

1999/2000:Sf636 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering

och ett förtydligande av tillämpningen av utlänningslagen beträffande be-

greppet humanitära skäl.

1999/2000:Sf639 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de villkor som gäller för inresa till länder inom Schengenom-

rådet inte får utnyttjas som verktyg för att stänga asylsökande ute,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en framtida gemensam flyktingpolitik inom EU aldrig får

hindra Sverige från att föra en generös nationell flyktingpolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en gemensam strategi och fördelningsprincip bör utarbetas

inom EU för stora och plötsliga flyktingströmmar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att sista länken-bestämmelsen bör återinföras,

6. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts som utreder

anhöriginvandringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flyktingars psykiska och fysiska ohälsa,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en permanent verksamhet

med jourbiträden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medborgarvittnen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om auktoriserade tolkar,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillägg i utlänningslagen.

1999/2000:Sf640 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om asylsökande,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gömda flyktingars situation.

1999/2000:K356 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att flyktingpolitiken skall underställas kravet om barnens bästa,

enligt FN:s barnkonvention, och att de som funnits i Sverige i ett år skall ges

amnesti och få stanna.

1999/2000:Ju501 av Ola Karlsson och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utvisningsbeslut skall verställas efter det att de sammanlagda

fängelsestraffen avtjänats.

1999/2000:Ju722 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att uppmärksamma berörda myndigheter på att förföljelse på

grund av kön skall vara tillräckligt skäl för asyl.

1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för att listan över viseringspliktiga länder

görs allt kortare.

1999/2000:U513 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att återföra

asylpoli-

tiken till nationell nivå,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att

alla förslag som innebär en mer restriktiv asyl- och invandringspolitik stop-

pas.

1999/2000:U514 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en generösare och mer samordnad europeisk asylpolitik.

1999/2000:U620 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, kd, fp, c,

mp ) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Iran fortfarande är en riskfylld plats för politiskt

oppositionella

och religiöst oliktänkande, varför alla utvisningar av människor som flytt

från Iran av politiska och religiösa skäl torde upphöra.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1999/2000:3

Migration och asylpolitik (förutom avsnitt 7 Mottagande av asylsökande och

flyktingar m.m. som behandlats i utskottets betänkande 1999/2000:SfU2)

samt två motioner som väckts med anledning av skrivelsen. Dessutom be-

handlas ett antal motioner med anknytning till invandrings- och flyktingfrå-

gor som väckts under den allmänna motionstiden år 1999.

I skrivelsen redovisas den svenska migrations- och asylpolitiken och in-

vandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak år 1998. I vissa

avseenden redovisas också utvecklingen under år 1999. Vidare beskrivs

migrations- och flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i Europa-

samarbetet och det internationella samarbetet i övrigt.

Inledningsvis uppger regeringen följande.

Migrationspolitik utgörs av de principer, regler och avtal som reglerar per-

soners förflyttning mellan länder. Den svenska migrationspolitiken bör ses

som en helhet, som omfattar flykting-, invandrings-, integrations- och åter-

vändandepolitik och i sin tur ingår i utrikes-, säkerhets-, handels- och bi-

ståndspolitiken.

Med invandringspolitik avses de principer och regler som anger vilka ut-

länningar som skall få tillstånd att bosätta sig i Sverige. Invandringen till

Sverige är sedan år 1967 reglerad utom för medborgare i de nordiska länder-

na samt för medborgare i de stater som tillträtt EES-avtalet. Medlemskapet i

EU innebär att medborgare i alla EU-länder fritt kan flytta mellan länderna

för att arbeta, studera, bo och leva utan krav på arbetstillstånd. Den fria rör

ligheten omfattar även familjemedlemmar oavsett medborgarskap.

Från och med den 1 januari 1997 gäller enligt utlänningslagen ett vidgat

skyddsbegrepp i fråga om möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige.

Förutom till flyktingar enligt 1951 års Genèvekonvention kan uppehållstill-

stånd även ges till personer som riskerar dödsstraff, kroppsstraff, tortyr elle

annan omänsklig behandling, personer som flyr på grund av väpnad konflikt

eller miljökatastrof samt personer som förföljs på grund av kön eller homo-

sexualitet.

Invandringen till Sverige har under senare år till största delen bestått av

flyktingar och anhöriga till dem. Mottagande av flyktingar är endast ett av

flera element i den svenska flyktingpolitiken. Dessutom ingår:

- arbete i FN och andra internationella sammanslutningar för att motverka

och lösa konflikter samt att bidra till att den internationella respekten för d

mänskliga rättigheterna upprätthålls,

- ekonomiskt stöd till UNHCR (FN:s flyktingkommissarie), UNRWA (FN:s

hjälporgan för Palestinaflyktingar), Internationella rödakorsrörelsen och

andra organisationer som ger stöd till flyktingar,

- internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördel-

ning mellan länder och för att stärka flyktingars rättsliga skydd,

- överföring till Sverige, i nära samarbete med UNHCR, av särskilt utsatta

personer som behöver en säker fristad undan förföljelse eller som inte kan

återvända till sitt hemland,

- mottagande också av andra än konventionsflyktingar med starka skyddsbe-

hov,

- ett av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar och därmed

jämställda personer, som syftar till att underlätta för dem att finna sig till

rätta i det svenska samhället,

- stöd till personer som fått uppehållstillstånd och som vill

lämna Sverige för att bosätta sig i hemlandet eller annat land.

Det migrations- och flyktingpolitiska arbetet

Flyktingdefinitioner

Det finns endast en universellt godtagen flyktingdefinition. I FN:s konven-

tion den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonven-

tionen) avses med uttrycket flykting den som till följd av händelser som

inträffat före den 1 januari 1951 och i anledning av välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss

samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig utanför det land han är

medborgare i samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss

sagts, inte önskar att begagna sig av sagda lands skydd. Motsvarande gäller

den som, utan att vara medborgare i något land, till följd av händelser som

förut sagts befinner sig utanför det land vari han tidigare haft sin vanliga

vistelseort samt är ur stånd att återvända dit eller på grund av sådan fruktan,

som nyss sagts, inte önskar återvända dit. Genèvekonventionen har senare

kompletterats med 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning.

Genom detta protokoll förpliktade sig anslutande stater att tillämpa konven-

tionens flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser före år 1951

eller i Europa.

Afrikanska stater har en egen konvention om flyktingar (OAU-

konventionen). Konventionen som antogs år 1969, har en betydligt vidare

flyktingdefinition. Den omfattar också personer som på grund av yttre ag-

gression, ockupation, utländsk dominans eller händelser som allvarligt stör

den allmänna ordningen i del av eller hela det land i vilket han har sitt ur-

sprung eller är medborgare tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka

tillflykt på en annan plats utanför sagda land. För Centralamerikas del har ett

snarlikt flyktingbegrepp accepterats i den s.k. Cartagenadeklarationen från år

1984. Såvitt gäller Asien har UNHCR:s exekutivkommitté med stöd av första

asylländer i Sydostasien godtagit en bestämmelse om att alla asylsökande, i

vart fall temporärt, skall tas emot av första asylländerna och att tvångsvis

avlägsnande från dessa länder inte skall ske.

OECD-staterna har inte accepterat en vidare flyktingdefinition än flykting-

konventionens, men enligt skrivelsen har åtskilliga OECD-stater i sina natio-

nella lagstiftningar infört bestämmelser om uppehållstillstånd som i vissa

avseenden är generösare än flyktingkonventionens.

I skrivelsen framhålls att det inom UNHCR pågår en utveckling av de in-

ternationella normerna på flyktingområdet och att ett sjuttiotal konklusioner

antagits av UNHCR:s exekutivkommitté för internationellt skydd av flyk-

tingar, bl.a. om kvinnor på flykt, flyktingbarn och familjeåterförening.

Sveriges roll i det internationella migrations- och flyktingarbetet

I skrivelsen anförs att Sverige arbetar aktivt i en rad internationella samman-

hang för att bidra till varaktiga lösningar av såväl de problem som tvingar

människor att fly som av de konsekvenser som följer därav. Inom FN:s ram

behandlas flyktingpolitiska frågor rörande såväl åtgärder för dem som tving-

ats på flykt som insatser för att komma åt grundorsaker till flykt. De vikti-

gaste organisationerna i detta arbete är UNHCR och UNRWA.

UNHCR bistår för närvarande drygt 20 miljoner människor. Mer än hälf-

ten av dessa är flyktingar medan återstoden består av internflyktingar, åter-

vändande samt övriga i behov av UNHCR:s bistånd. UNRWA bistår i dag

drygt 3 miljoner palestinska flyktingar. Av dessa befinner sig cirka en tredje-

del i flyktingläger. Till skillnad från UNHCR har UNRWA inget direkt man-

dat när det gäller flyktingarnas rättsliga skydd, men utövar en viss skydds-

funktion genom sin närvaro i länderna.

Förutom ovan nämnda organisationer samarbetar Sverige med en rad andra

organisationer såsom International Organization for Migration (IOM) och

Organization for Economic Co-operation and Development (OECD).

Motioner

I några motioner tas upp frågor som mer allmänt tar sikte på migrationspoli-

tikens utgångspunkter.

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf616 yrkande 1 ett tillkännagi-

vande om utgångspunkten för flyktingpolitiken. Flyktingar skall ha en själv-

klar rätt att i Sverige finna en fristad från förföljelse och annat förtryck.

Sverige har internationella åtaganden att följa och respektera. Utöver de

skyldigheter som Sverige har gentemot FN, UNHCR och genom andra bin-

dande konventioner skall det också vara möjligt att få skydd på de ytterligare

grunder som i dag finns fastlagda i utlänningslagen. Människor som är på

flykt skall veta att Sverige följer de åligganden och skyldigheter som vi har

förbundit oss att följa.

I motion Sf604 av Sten Andersson (m) begärs ett tillkännagivande om att

framöver driva en flykting- och integrationspolitik som inte orsakar de stora

problem nuvarande politik skapat. Enligt motionären innebär den förda poli-

tiken misslyckanden inom alla områden och för att avhjälpa det borde svens-

ka politiker med avseende på flyktingpolitiken lyssna mer på medborgarna

och mindre på intresseorganisationer och det i medierna ofta förekommande

självutnämnda tyckaretablissemanget och inse att våra resurser och vår kom-

petens i ämnet är begränsade.

I motion Sf628 yrkande 2 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om vikten av mänskliga rättigheter i världen och Sverige,

särskilt när det gäller att värna asylrätten och behandlingen av asylsökande.

Ett motionsyrkande tar sikte på UNHCR:s funktioner.

Helena Bargholtz och Bo Könberg framhåller i motion Sf4 att kritik riktats

mot UNHCR:s framförhållning och för dess bristande förmåga att leva upp

till sitt mandat som "lead agency" i samband med flyktingkatastrofen i Ko-

sovo. Varken omfattning eller kompetens räckte enligt motionärerna inled-

ningsvis till vare sig i Makedonien eller Albanien. Detta missförhållande fick

effekt inte bara på UNHCR:s egna insatser utan också på den viktiga sam-

ordningen gentemot mottagarländernas myndigheter och med övriga interna-

tionella hjälporgan och frivilligorganisationer. UNHCR:s insatser vid Ko-

sovokrisen ger enligt motionärerna anledning till en översyn av hur UNHCR

fungerar och vilka förändringar liksom ytterligare resurser som kan erfordras

för att UNHCR bättre skall kunna fylla sin uppgift när det gäller att ge skydd

åt flyktingar i större flyktingsituationer. I yrkande 2 begärs ett tillkännagi-

vande om det anförda.

Utskottets bedömning

Den nuvarande svenska migrationspolitiken fastslogs av riksdagen med

anledning av regeringens förslag i proposition 1996/97:25 Svensk migra-

tionspolitik i internationellt perspektiv. I propositionen angavs bl.a. att den

svenska migrationspolitiken måste vara human, tydlig och konsekvent och

att detta förutsätter en helhetssyn. I denna helhetssyn skall ingå respekten fö

de mänskliga rättigheterna, internationell och global samverkan, förebyggan-

de insatser, aktiv migrationspolitik i EU och närområdet, förutsättningarna i

Sverige samt återvandringspolitik. I utskottets betänkande 1996/97:SfU5

anfördes att en helhetssyn är av avgörande betydelse för en human migra-

tionspolitik, och utskottet noterade särskilt att regeringen därvid betonat

asylrätten som en viktig del. De angivna grunderna för den svenska migra-

tionspolitiken och hur dessa närmare utvecklades i propositionen får anses

tillgodose de uppfattningar som kommer till uttryck i motionerna Sf616

yrkande 1 och Sf628 yrkande 2. Utskottet avstyrker motionerna. Utskottet

avstyrker också motion Sf604.

Vad gäller UNHCR:s insatser vid flyktingkatastrofen i Kosovo så hade

UNHCR en nyckelroll som samordnare av såväl det humanitära biståndet till

flyktingarna som vid den senare evakueringen av flyktingar till tredje land. I

det inledande skedet av krigshandlingarna när flera hundratusen personer

drevs på flykt till närområdet, främst Albanien och Makedonien, hade

UNHCR huvudansvaret för att administrera och erbjuda skydd, mat och

hälsovård till dem. I sammanhanget är värt att nämna att det rörde sig om

närmare 800 000 kosovoalbaner som på kortare tid än tre månader drevs på

flykt till närområdet. Katastrofen ställde enligt skrivelsen UNHCR inför en

av sina största utmaningar någonsin. Stora resurser krävdes, både finansiella

och personella, för att ge skydd och stöd till flyktingarna, främst i grannlän-

derna och sedan ansvara för det mycket snabba och stora återvändandet till

Kosovo. Flyktingkommissarien har understrukit UNHCR:s globala mandat

och uttryckt oro för otillräcklig finansiering av andra flyktingkatastrofer. At

UNHCR har tillräckliga resurser och kan fungera tillfredsställande även vid

katastrofer av den omfattning som inträffade våren 1999 i Kosovo är inte

bara ett svenskt intresse utan av vikt för världssamfundet. Utskottet utgår

från att Sverige, utöver att själv bidra i olika avseenden, i olika internatio-

nella forum verkar för att UNHCR kan leva upp till sitt mandat.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion Sf4 yrkande 2.

Migrationspolitiken i EU-samarbetet

Allmänt om samarbetet

Skrivelsen

I skrivelsen anförs att samarbetet under året präglats av en rad nya inslag där

förberedelserna inför Amsterdamfördragets ikraftträdande spelat en avgöran-

de roll. Nytt i EU-samarbete är bl.a. en ökad tyngdpunkt på en integrerad,

pelaröverskridande strategi med inriktning på situationen i vissa av de domi-

nerande ursprungs- och transitländerna. Det arbetet inleddes med den s.k.

Irakplanen och har sedan tagit sig uttryck i den i december 1998 upprättade

högnivågruppen för asyl- och migrationsfrågor, som bl.a. skall studera ett

antal ursprungsländer. I övrigt har man arbetat vidare med frågor om Dub-

linkonventionens tillämpning, färdigställande av Eurodac-systemet, förslag

till gemensamma bestämmelser om uppehållstillstånd för tredjelandsmed-

borgare, återtagandeavtal, tillfälligt skydd för fördrivna, ansvarsfördelning,

viseringspolitik m.m.

Motion

Gudrun Schyman m.fl. (v) framhåller i motion Sf3 (yrkandena 1-3) att det

som hittills har åstadkommits inom EU på området invandring och asyl i

form av rekommendationer m.m inte utan vidare får läggas till grund för det

kommande lagstiftningsarbetet eftersom det har en negativ och polisiär syn

på invandring och bristande hänsyn till asylsökandes rättssäkerhet. De kom-

mande rättsakterna får inte styras av principen om minsta gemensamma

nämnaren hos de olika medlemsstaterna, och det är väsentligt att både de

nationella parlamenten och EU-parlamentet aktivt deltar i processen. Enligt

motionärerna bör arbetet starta med en grundlig utvärdering av de olika

åtgärder som vidtagits. Utvärderingen får inte bara ta sikte på olika effekti-

vitetskrav, utan respekten för mänskliga rättigheter och humanitära principer

bör också få utgöra en central del av utvärderingen.

Utskottets bedömning

Såsom anförs i skrivelsen innebär Amsterdamfördragets ikraftträdande på

området migrations- och asylpolitik betydande förändringar. Frågor om asyl,

invandring och gränskontroller, vilka hittills behandlats i den i allt väsentli

mellanstatliga tredje pelaren, har förts över till en ny avdelning i första pel

ren och blir därmed en del av gemenskapsrätten. Avdelningen har rubriken

Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för perso-

ner. Inom fem år efter ikraftträdandet skall fri rörlighet för personer ha ge-

nomförts. För att uppnå målen skall bl.a. viseringspolitiken harmoniseras

ytterligare, likaså asylpolitiken, där rådet exempelvis skall besluta om ge-

mensamma miniminivåer vad gäller mottagande av asylsökande, bestäm-

mande av flyktingskap samt minimiregler för handläggning av asylansök-

ningar. Vidare skall rådet fatta beslut om ansvarsfördelning, invandringspo-

litiken skall jämkas samman till högre grad av likformighet, frågor om kon-

troll vid yttre gränser skall harmoniseras och inga personkontroller skall

företas vid inre gräns.

Vid Europeiska rådet i Wien i december 1998 godkändes en handlingsplan

om hur man på bästa sätt skall genomföra bestämmelserna i Amsterdamför-

draget om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I handlingsplanen

anges vilka bestämmelser i Amsterdamfördraget om fri rörlighet för perso-

ner, asyl, invandring m.m. som bör genomföras först och inom vilka tidsra-

mar. Genomförandetiden för de på detta sätt prioriterade områdena varierar

mellan två och fem år från fördragets ikraftträdande. För att uppnå målen i

fördraget kommer kommissionen att under den stipulerade tidsperioden att

lägga fram ett antal olika förslag till rättsakter inom området.

Vid ett särskilt möte i Tammerfors i oktober 1999 enades Europeiska rådet

om politiska riktlinjer och prioriteringar som utgår från och vidareutvecklar

1998 års Wienhandlingsplan. Tammerforsmötet utgör en stark politisk vil-

jeyttring att EU skall utveckla en gemensam asyl- och migrationspolitik på

humanitetens och asylrättens grund.

Utskottet vill understryka att konkreta förslag skall behandlas i sedvanlig

ordning och för att beslut skall kunna fattas krävs enhällighet i rådet. Att

Sverige i det kommande arbetet hävdar traditionella svenska principer inom

flyktingpolitiken såsom humanitet, respekt och att internationella åtaganden

ovillkorligen måste följas utgår utskottet från. Utskottet kommer i särskilda

avsnitt nedan att behandla motionsyrkanden som rör olika delar av EU-

samarbetet.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf3 yrkandena 1-3.

Asyl

Skrivelsen

Rådet antog under år 1997 ett beslut om övervakning av de rättsakter som

antagits på asylområdet. Övervakningen sker genom att medlemsländerna

besvarar ett omfattande frågeformulär om hur de genomfört rättsakter i asyl-

frågor. Arbetet med att sammanställa och analysera svaren har pågått under

år 1998. Processen hade inte slutförts under första delen av 1999.

I juni 1998 presenterade kommissionen ett förslag till beslut om tillfälligt

skydd för fördrivna personer och ett förslag om solidaritet vid mottagande

och vistelse av fördrivna personer som beviljats tillfälligt skydd. Förslagen ä

en revidering av det förslag om tillfälligt skydd som kommissionen presente-

rade år 1997. Utifrån detta kunde dock inga större framgångar nås i förhand-

lingarna mellan medlemsstaterna. Konceptet tillfälligt skydd, såsom det

läggs fram i kommissionens förslag, är avsett att ses som ett komplement till

flyktingkonventionen. De två förslagen är enligt skrivelsen alltjämt föremål

för förhandlingar, som kan förväntas bli långdragna.

Motioner

I motion Sf616 yrkande 4 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs ett tillkännagi-

vande om vikten av att EU-länderna solidariskt utvecklar metoder för att dels

förebygga flyktingkatastrofer, dels, när sådana inträffar, hantera flykting-

strömmarna så att de enskilda flyktingarna får det skydd och mottagande som

behövs samt att återvändande kan ske under effektiva och värdiga former.

Holger Gustafsson m.fl. (kd) begär i motion U514 yrkande 14 ett tillkän-

nagivande om en generösare och mer samordnad europeisk asylpolitik. Den

fria rörligheten är enligt motionärerna en värdefull vinst av det europeiska

samarbetet men det får inte tas till intäkt för att stänga ute de asylsökande.

Medlemsländerna måste solidariskt ta hand om flyktingströmmarna. Harmo-

niserade minimiregler om asylprövning får aldrig användas som begränsning

för de länder som önskar föra en mer generös flyktingpolitik. Även Fanny

Rizell m.fl. (kd) anför i motion Sf639 att Sverige bäst kan verka för en gene-

rös flyktingpolitik genom att samarbeta med andra stater. En gemensam

flyktingpolitik inom EU får dock aldrig hindra Sverige från att föra en gene-

rös nationell flyktingpolitik. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om det

anförda. I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande om att en ge-

mensam strategi och fördelningsprincip bör utarbetas inom EU så att alla

medlemsländer solidariskt delar på ansvaret och den ekonomiska bördan för

stora flyktingströmmar.

I motion Sf4 yrkande 3 av Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) begärs

ett tillkännagivande om behovet av en gemensam och human europeisk

flyktingpolitik. En samordning av medlemsstaternas minimiansvar på det

flyktingpolitiska området är nödvändig, om åtminstone några länder skall

kunna bedriva en mer generös flyktingpolitik.

I motion Sf635 av Agneta Brendt m.fl. (s) anförs att avsikten med Amster-

damfördraget när det gäller asyl- och invandrarfrågor är att en harmonisering

skall ske mellan EU-ländernas regelsystem i form av miniminormer. Enligt

motionärerna finns det starka skäl att nu närmare utreda hur svensk migra-

tionspolitik kommer att påverkas av den gemensamma politiken i första

pelaren samt hur Sverige kan påverka denna. Motionärerna begär ett tillkän-

nagivande om det anförda.

Murad Artin m.fl. (v) begär i motion Sf621 att Sverige inom EU måste

verka för att EU gör sitt yttersta för att leva upp till artikel 14 i FN:s dekl

tion om de mänskliga rättigheterna. I artikeln stadgas bl.a. att "Envar har rät

att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse".

Yvonne Ruwaida (mp) begär i motion U513 yrkandena 12 och 13 att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att återföra asylpolitiken till nation

nivå och att inom EU driva en politik som innebär att en mer restriktiv asyl-

och invandringspolitik stoppas.

I motion Sf3 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivanden i ett

stort antal frågor som gäller asyl och skyddsbehov. Motionärerna anser att

frågor om flyktingkonventionen och ett kompletterande skydd utöver denna

konvention bör prioriteras i EU-samarbetet de närmaste två åren (yrkande 5).

I yrkandena 18-20 anförs att uppgiften att definiera vem som är berättigad

till skydd enligt flyktingkonventionen är reserverad för UNHCR och för

Internationella domstolen samt att UNHCR:s råd när det gäller flyktingkon-

ventionens tolkning angående förföljelse på grund av sexuell läggning och

genusrelaterad förföljelse bör följas. Vidare anges att EG-domstolen skall få

undersöka hur en kommande rättsakt om en harmoniserad tillämpning av

flyktingkonventionen överensstämmer med internationell rätt. Enligt motio-

närerna bör EU dels utveckla riktlinjer för genusfrågor i asylförfarandet, dels

införa gemensamma bestämmelser om beviskrav och bevisbörda (yrkandena

36-37). I motionen anges också att protokollet om asyl för medborgare i

EU:s medlemsstater utgör ett allvarligt hot mot den internationella asylrätten

och bör avlägsnas vid nästa fördragsrevision (yrkande 43). De listor över

säkra ursprungsländer, som vissa EU-länder upprättat för att snabbhandlägga

asylärenden, utgör ett hot mot rättssäkerheten och någon rättsakt om ett

sådant system bör inte antas (yrkande 44). Vad gäller miniminormer för

mottagandet av asylsökande i medlemsstaterna måste den asylsökande i ett

kommande direktiv garanteras ett värdigt liv och regler som bl.a. ger rätt till

sjukvård, juridiskt biträde, rätt att arbeta m.m. (yrkandena 16 och 17).

I motion Sf3 (yrkandena 21-25) redovisas hur en kompletterande skydds-

regel utöver flyktingkonventionens bör regleras, vilka situationer den bör

omfatta, miniminormer för förfarandet samt vilka sociala, ekonomiska, kul-

turella och medborgerliga rättigheter som de skyddade bör tillerkännas samt

miniminormer för medlemsstaternas förfarande för att bevilja eller återkalla

flyktingstatus. Det kommande direktivet om asylförfarandet bör på kort sikt

också bli tillämpligt på alternativa nationella skyddsregler och på längre sikt

på en gemensam kompletterande skyddsregel.

I motion Sf3 tas i yrkandena 26-29 upp frågor om asylhanteringen. Hand-

läggningstiderna i asylärenden bör förkortas men detta får inte gå ut över

rättssäkerheten. Ett nytt rättsligt dokument bör upprättas som bl.a. garanterar

rätten att överklaga till en oberoende domstol. Ett effektivt asylförfarande är

beroende av god kvalitet på det första beslutet.

Motionärerna i motion Sf3 ser positivt på att den s.k. aktionsplanen anger

att särskild uppmärksamhet skall ägnas barnens situation (yrkandena 30-35).

Varje stat måste fullt ut respektera både flyktingkonventionen och barnkon-

ventionen när barn är berörda, och barnets bästa måste ligga till grund för

asylförfarandet. Barns asylansökningar bör behandlas med förtur, och barn

skall alltid ha rätt att höras i asylförfarandet av en ändamålsenligt utbildad

handläggare. Ett flyktingbarn skall ha samma sociala ekonomiska, kulturella

och medborgerliga rättigheter som de barn som är bosatta i värdlandet. Sär-

skilda omsorger måste i mottagandet ägnas de barn som kommer utan åtföl-

jande vuxen.

Bestämmelser om tillfälligt skydd (yrkandena 38-40) bör enligt vad som

anförs i motion Sf3 bara komma i fråga som ett administrativt verktyg i en

nödsituation där individuell bedömning av flyktingstatus inte är möjlig att

omedelbart genomföra. Flyktingkonventionen måste respekteras och be-

handlingen av den som fått ett tillfälligt skydd bör i så liten omfattning som

möjligt lämnas åt nationell lagstiftning.

Ett system för ansvarsfördelning för flyktingmottagandet (yrkande 41-42)

bör enligt vad som anges i motion Sf3 ta sikte på en solidarisk finansiering

av mottagandet och bara om det är absolut nödvändigt för en fördelning som

gäller personer. Ett sådant fördelningssystem måste respektera familjens

enhet och får inte genomföras med tvångsmedel. EU borde vidare göra ett

kollektivt åtagande att erbjuda årliga kvoter till UNHCR för överförande av

flyktingar från andra delar av världen till medlemsstaterna.

Utskottets bedömning

Den nuvarande svenska migrationspolitiken fastslogs av riksdagen med

anledning av regeringens migrationspolitiska proposition. I propositionen

angavs bl.a. att den svenska migrationspolitiken måste vara human, tydlig

och konsekvent och att detta förutsätter en helhetssyn. I denna helhetssyn

skall ingå respekten för de mänskliga rättigheterna, internationell och global

samverkan, förebyggande insatser, aktiv migrationspolitik i EU och närom-

rådet, förutsättningarna i Sverige samt återvandringspolitik. I utskottets be-

tänkande 1996/97:SfU5 anfördes att en helhetssyn är av avgörande betydelse

för en human migrationspolitik, och utskottet noterade särskilt att regeringen

därvid betonat asylrätten som en viktig del.

I enlighet med vad som framhölls i den migrationspolitiska propositionen

har förutsättningarna minskat för Sverige och andra europeiska stater att

driva en annan migrationspolitik än den som förs av flertalet länder i regio-

nen. EU-medlemskapet innebär inte någon grundläggande förändring i detta

hänseende men medför att den nationella migrationspolitiken måste utformas

i samverkan med EU och delvis som en del av dess politik. En utgångspunkt

för utformandet av EU:s framtida migrationspolitik är enligt regeringen att

alla medlemsstater slutit upp kring Europakonventionen och flyktingkonven-

tionen. I propositionen angavs att harmoniseringen av tillämpningen av krite-

rierna för att fastställa flyktingstatus är en förutsättning för en fortsatt ha

monisering av medlemsstaternas flyktingpolitik och att Sverige vill medver-

ka till att de vägledande principerna vidareutvecklas och förverkligas. Sveri-

ge skall bl.a. verka för att asylpolitiken värnas och att respekt för andra

mänskliga rättigheter också utgör grunden i den framtida gemensamma poli-

tiken. De viktigaste målsättningarna är enligt regeringen att undanröja orsa-

kerna till flykt och påtvingad migration, att ge skydd till skyddsbehövande i

närregionen eller på andra håll i världen, att åstadkomma en bättre ansvars-

fördelning mellan länder och att finna effektivare åtgärder mot organisatö-

rerna av illegal invandring.

Såsom ovan nämnts skall fri rörlighet för personer ha genomförts inom

fem år efter ikraftträdandet av Amsterdamfördraget. För att uppnå målen

skall asylpolitiken harmoniseras ytterligare, med bl.a. gemensamma minimi-

nivåer vad gäller mottagande av asylsökande, bestämmande av flyktingskap

samt minimiregler för handläggning av asylansökningar. Vidare skall rådet

fatta beslut om ansvarsfördelning. Enligt Wienhandlingsplanen skall målen i

fördraget uppnås inom två till fem år och kommissionen kommer under den

stipulerade tidsperioden att lägga fram ett antal olika förslag till rättsakter

inom området. Bland de prioriterade områdena kan nämnas att anta minimi-

normer för asylprocedurer. Tammerforsmötet i höstas (se skr. 1999/2000:60)

utgör en stark politisk viljeyttring att EU skall utveckla en gemensam asyl-

och migrationspolitik på humanitetens och asylrättens grund. Ett gemensamt

europeiskt asylsystem skall upprättas, grundat på den absoluta respekten för

Genèvekonventionen som skall tolkas på ett fullständigt och omfattande sätt.

Här kan nämnas att kommissionen i december 1999 lade fram förslag till

rådsbeslut om bildandet av en europeisk flyktingfond, KOM(1999) 686.

Avsikten med förslaget är att främja balansen mellan medlemsstaternas

insatser på asylområdet med hjälp av bestämmelser som gör det möjligt att

fördela resurserna i förhållande till den börda som varje medlemsstat tar på

sig. De medlemsstater som har den minst utvecklade infrastrukturen och

hjälpen för asylsökande och flyktingar skall också uppmuntras att komma i

kapp de övriga.

Här bör också påpekas att utskottet i yttrande 1997/98:SfU4y till utrikesut-

skottet över proposition 1997/98:58 Amsterdamfördraget beträffande det s.k.

asylprotokollet framhållit att Sverige alltid i internationella sammanhang lagt

stor vikt vid att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för att stärka

flyktingars rättsliga skydd. Utskottet kunde inte godta någon som helst in-

skränkning av Genèvekonventionen och dess tilläggsprotokoll och andra

internationella åtaganden avseende asyl. Utskottet delade också regeringens

uppfattning att protokollet inte inskränker medlemsstaternas skyldigheter

enligt flyktingkonventionen.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf616 yrkan-

de 4, U514 yrkande 14, Sf639 yrkandena 3 och 4, Sf4 yrkande 3, Sf635,

Sf621, U513 yrkandena 12 och 13 samt Sf3 yrkandena 5 och 16-44.

Dublinkonventionen

Skrivelsen

Enligt skrivelsen har tillämpningen av Dublinkonventionen varit en viktig

fråga på asylområdet. Efter Amsterdamfördragets ikraftträdande förväntas nu

kommissionen så småningom lägga fram ett förslag till rättsakt inom första

pelaren, vilket då det slutförhandlats och antagits av rådet kommer att ersätta

Dublinkonventionen. En särskild kommitté, artikel 18-kommittén, är inrättad

för att träffas vid behov och pröva frågor om tillämpningen av konventionen.

Det faktum att det fordras enhällighet för beslut har enligt skrivelsen visat s

vara ett hinder för kommitténs effektivitet.

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf3 att i den s.k handlingsplanen

utpekas bl.a. Dublinkonventionen som ett prioriterat område där åtgärder

skall vidtas inom två år. Enligt motionärerna bör ett sådant beslut anstå för

att Dublinkonventionen skall hinna vara i tillämpning ytterligare någon tid

för att därefter utvärderas grundligt och allsidigt. I yrkande 4 begärs ett til

kännagivande härom. Enligt motionärerna måste avvisningarna till tredje

land med stöd av Dublinkonventionen upphöra till dess att ett antal säker-

hetskrav tillgodosetts, och motionärerna begär i yrkande 13 ett tillkännagi-

vande härom. Vidare anför motionärerna att frågan om huruvida Dublinkon-

ventionen över huvud taget behövs måste ställas. Mycket tyder på att kon-

ventionen i stället för att fungera som ett instrument för rättvis bördefördel-

ning, vilket enligt motionärerna var ett explicit syfte med konventionen, har

inneburit en ytterligare koncentration av bördorna till vissa länder. I yrkande

14 begärs ett tillkännagivande om en utvärdering av behovet av denna kon-

vention. Om ett beslut om överföring av asylprövning fattas enligt Dublin-

konventionen måste det finnas garantier för att överklagandet ges suspensiv

effekt och motionärerna begär i yrkande 15 ett tillkännagivande härom.

I motion Sf628 yrkande 1 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om att Dublinkonventionen fått en snäv och ensidig tolk-

ning och att Sverige i artikel 18-kommittén bör föra fram förslag till en hu-

manare tolkning av konventionen.

Utskottets bedömning

Enligt Amsterdamfördraget skall Dublinkonventionen ersättas av ett gemen-

skapsrättsligt intrument framöver vilket innebär att denna konvention kom-

mer att bli en del av EG-rätten. Det innebär bl.a. att tillämpningen kan kom-

ma under EG-domstolens prövning. Utskottet har erfarit att kommissionen

har aviserat att man parallellt med ett diskussionsdokument om revidering av

Dublinkonventionen skall påbörja en utvärdering av konventionen i samar-

bete med expertis från medlemsstaterna. För närvarande förbereder kommis-

sionen ett frågeformulär som skall användas vid utvärderingen. Det s.k.

diskussionsdokumentet kommer att presenteras vid ett ministerrådsmöte

under våren. Det anförda kan i någon mån anses tillgodose syftet med motion

Sf3 yrkande 14. I övrigt avstyrker utskottet motion Sf3 yrkandena 4 och 13-

15.

Vid ett möte under förra året i den s.k. artikel 18-kommittén diskuterades

ett förslag till beslut om mer detaljerade regler för när humanitära skäl kan

utgöra grund för familjeåterförening. Kommittén kunde inte enas om försla-

get, varför inget beslut fattades vid mötet. Den svenska inställningen var

dock att ett sådant beslut var önskvärt. Utskottet utgår från att Sverige fort-

sätter att stödja strävanden inom kommittén om en human tillämpning av

Dublinkonventionen.

Det anförda får anses tillgodose motion Sf628 yrkande 1.

Visering

Skrivelsen

Arbetet med att harmonisera viseringspolitiken inom EU har under det se-

naste året fortskridit inom ramen för det befintliga regelverket, dvs. i huvud-

sak de två under år 1995 antagna förordningarna på området. I den ena för-

ordningen fastställs för vilka länder utanför EU som viseringskrav skall gälla

vid passage av EU:s yttre gränser. Den andra förordningen rör enhetlig ut-

formning av viseringshandlingar. Under våren 1999 har förberedande diskus-

sioner ägt rum med anledning av Amsterdamfördragets ikraftträdande den

1 maj 1999. Av fördraget framgår att Schengensamarbetets mycket omfat-

tande regelverk på viseringsområdet skall införlivas i EU:s regelverk. Denna

fråga kommer med stor sannolikhet att bli den helt dominerande i medlems-

staternas strävan att harmonisera viseringspolitiken. De två arbetsgrupper

som inom Schengensamarbetet behandlade viseringsfrågor har i och med

fördragets ikraftträdande slagits samman med EU:s arbetsgrupp för vise-

ringsfrågor.

Motioner

I motion Sf3 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att när det gäller visum-

regler bör den gemensamma politiken omprövas. Visumtvång för länder i

vilka pågår inbördeskrig, utbrett våld eller omfattande kränkningar av

mänskliga rättigheter som orsakar flyktingströmmar bör inte förekomma.

Listan över länder för vilka visumtvång gäller måste enligt motionärerna

ständigt omprövas under full insyn så att inte människor som behöver skydd

hindras från att fly. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande härom.

I motion Sf4 av Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) anförs att det redan

i dag krävs visering för resa till Sverige från flertalet länder i världen. Den

gemensamma listan över viseringspliktiga länder växte ytterligare i och med

Sveriges anslutning till Schengensamarbetet. Bland de viseringspliktiga

länderna finns alla de, varifrån de flesta asylsökande i Sverige och övriga EU

kommer. Det är enligt motionärerna uppenbart att viseringspolitiken används

för att göra det svårare för människor med skyddsbehov att söka asyl inom

EU-länderna. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om det anförda. I yr-

kande 5 begärs ett tillkännagivande om att Sverige skall verka för att den

gemensamma listan över viseringspliktiga länder görs allt kortare. Ett sådant

tillkännagivande begärs också i motion U505 yrkande 11 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp).

Utskottets bedömning

Av det av riksdagen godkända betänkandet Svensk migrationspolitik i glo-

balt perspektiv (bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) framgår att det över-

gripande målet för den svenska viseringspolitiken är att skapa så stor frihet

som möjligt över gränserna. Önskemålet om fri rörlighet måste dock ställas

mot nödvändigheten av att upprätthålla den reglerade invandringen. Av

invandringspolitiska skäl är det därför nödvändigt att upprätthålla kravet på

visering i förhållande till ett stort antal länder. Utskottet framhöll i betänk

det att viseringspolitiken i särskilt hög grad är en del av vår invandringspoli

tik, där det är nödvändigt att politiken inte skiljer sig alltför mycket från v

grannländers. En svensk viseringsfrihet i förhållande till länder vars medbor-

gare är viseringspliktiga i de flesta andra länder skulle kunna leda till ett

mycket stort invandringstryck, menade utskottet. I några motioner anförs att

Schengenkonventionens viseringsregler kan få oönskade konsekvenser för

svensk asylpolitik. Även frågan om förhållandet mellan viseringspolitik och

möjligheten att söka asyl behandlades i utskottets betänkande 1996/97:SfU5.

Utskottet anförde där, med hänvisning till regeringens skrivningar i proposi-

tionen, att viseringskrav endast i mycket liten utsträckning torde hindra män-

niskor från att söka skydd, men att det däremot kan vara ett hinder för dem

att söka asyl just i Sverige. Utskottet framhöll emellertid att det inte finns

någon rätt för asylsökande att själv välja asylland. Om andra länder får ta

emot oproportionellt många skyddsbehövande får detta lösas genom interna-

tionellt samarbete.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om viseringspolitiken. Utskot-

tet vill också nämna att kommissionen i början av året lagt fram förslag till

förordning för att harmonisera reglerna om vilka länders medborgare som

behöver visering respektive vilka som är undantagna från viseringskravet,

KOM(2000) 27.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf3 yrkande 7, Sf4 yrkan-

dena 4 och 5 samt U505 yrkande 11.

Gränskontroll

Skrivelsen

Frågor som rör gränskontroll vid EU:s yttre gräns har diskuterats i en ar-

betsgrupp, Yttre gränsgruppen. Regler för hur personkontroll vid EU:s yttre

gräns skall genomföras har i stort sett legat nere de senaste åren och arbets-

gruppen för dessa frågor har endast träffats ett fåtal gånger på senare tid.

Gränskontrollfrågor diskuteras emellertid även inom EU-arbetsgruppen

CIREFI (Centrum för information, reflexion och utbyte i frågor som rör

gränspassage och invandring).

Vidare har, inom ramen för Schengensamarbetet, gränskontrollfrågor

kontinuerligt behandlats i en särskild arbetsgrupp. Gränskontrollfrågor har

således varit aktuella i olika forum. Med anledning av Schengensamarbetets

integrering i EU-arbetet kommer gränskontrollfrågor att samordnas i en

återupprättad gränsgrupp. En mängd olika gränskontrollfrågor kommer att

aktualiseras i denna arbetsgrupp, dels sådana som tidigare har diskuterats

inom ramen för EU-arbetet, dels frågor som har behandlats inom Schengen.

Arbetsgruppen kan därmed förväntas driva frågor som t.ex. hur personkon-

troll vid EU:s yttre gräns skall genomföras, utplacering av dokumentrådgiva-

re på flygplatser, ständig uppdatering av den handbok om gränskontroll som

Schengensekretariatet tidigare ansvarat för och utsändande av s.k. sam-

bandsmän till gränskontrollstationer vid EU:s yttre gränser.

Vidare uppges att Sverige till fullo deltar i beslutsfattandet i Schengen-

samarbetet men ännu inte i det praktiska genomförandet, dvs. gränskontrol-

lerna mot andra Schengenländer finns fortfarande kvar. Målsättningen är att

Sverige, liksom övriga nordiska länder, skall börja genomföra regelverket

under andra hälften av år 2000. I och med Amsterdamfördragets ikraftträ-

dande blev Schengensamarbetet en del av EU enligt ett protokoll till för-

draget.

Motion

I motion Sf3 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tas upp olika frågor om gräns-

kontroll. Motionärerna anför att det förslag till konvention om yttre gräns-

kontroll som aldrig slutförhandlats inte kan läggas till grund för en rättsakt

utan en grundlig bearbetning. Bland annat måste reglerna om transportör-

ansvar tas bort (yrkande 6). Den handledning för yttre gränskontroll som

används av med EU associerade stater måste omedelbart kompletteras med

upplysningar om hur asylansökningar skall handläggas (yrkande 8). I motio-

nen anges också att ett antal EU-stater sänder immigrationstjänstemän till

länder utanför EU för att bl.a. genomföra gate-kontroller på utländska flyg-

platser och att denna verksamhet omedelbart måste upphöra (yrkande 9).

Vidare måste den rättsliga fiktionen med "internationella zoner" på flygplat-

ser avskaffas (yrkande 10). Motionärerna ställer sig mycket kritiska till

Schengens tillämpningskonvention och den anslutande s.k. akin. I samband

med inkorporeringen är det viktigt att åtminstone de allvarligaste bristerna

vad gäller integritet och rättssäkerhet i tillämpningskonventionen rättas till

(yrkande 12).

Fanny Rizell m.fl. (kd) anför i motion Sf639 att när Schengensamarbetet

blir operativt kommer gränskontrollen mot tredje land att förstärkas. De

villkor som då kommer att gälla för inresa till området får inte utnyttjas som

verktyg för att stänga asylsökande ute. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivan-

de om det anförda.

Utskottets bedömning

Regeringen har i skrivelsen redovisat hur gränskontrollfrågor har diskuterats

inom EU. Av stor betydelse när det gäller gränskontroller är det för Sveriges

del just påbörjade Schengensamarbetet. Regeringen har nyligen i proposition

1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till

Schengen lagt fram förslag till kompletterande lagstiftning. Utskottet har

denna dag i yttrande till justitieutskottet (1999/2000:SfU5y) tillstyrkt försla

gen såvitt gäller utskottets beredningsområde.

Med det anförda avstyrks motionerna Sf3 yrkandena 6, 8-10 och 12 samt

Sf639 yrkande 2.

Andra frågor om EU, fri rörlighet och invandring

Skrivelsen

Enligt skrivelsen har arbetet rörande tredjelandsmedborgares rätt att resa in i

och bosätta sig i EU under år 1998 till stor del koncentrerats kring det av

kommissionen presenterade förslaget till invandringskonvention. Förslaget

syftar till att harmonisera de bestämmelser som rör tredjelandsmedborgares

möjligheter till uppehållstillstånd i egenskap av bl.a. arbetstagare, egenföre-

tagare, studenter och anhöriga. Förslaget innehåller även en avdelning som

reglerar inom EU bosatta tredjelandsmedborgares möjligheter att söka an-

ställning i ett annat medlemsland. En inledande granskning av artiklarna har

visat på stora skillnader i de olika medlemsstaternas regelverk. Amsterdam-

fördragets ikraftträdande medför att gemenskapen förfogar över andra rätts-

liga instrument för att genomföra förslaget. Ett nytt initiativ från kommis-

sionen, med en annan rättslig grund, avseende hela eller delar av det grans-

kade förslaget är därför att vänta.

Enligt regeringen är en målsättning för EU-samarbetet att uppnå en kon-

sekvent EU-politik för återtagande och återsändande före den 1 maj 2001.

Instrument som kan användas i detta syfte är återtagandeavtal och återtagan-

deklausuler i andra avtal. Sedan några år har standardklausuler för återtagan-

de använts i s.k. blandade avtal och associeringsavtal mellan EU och annan

stat. En mall till ett gemensamt återtagandeavtal är under utarbetande inom

EU:s migrationsgrupp. Som en följd av Amsterdamfördragets ikraftträdande

skall denna arbetsgrupp även behandla frågan om gemensamma återtagande-

avtal och vilken ställning tidigare ingångna bilaterala återtagandeavtal skall

ha. En översyn pågår även vad gäller innehåll och status för standardklausu-

ler om återtagande. Klausulernas förhandlingsbarhet skall diskuteras och de

föreslås bli obligatoriska i blandade avtal och associeringsavtal.

Motioner

I motion Sf3 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tas några frågor om den fria rör-

ligheten upp. Enligt motionärerna bör det förslag till direktiv som kommis-

sionen lades fram år 1995 och i vilket fastslås rätten för tredjelandsmedbor-

gare som lagligen vistas i en av medlemsstaterna att göra korta resor till

andra medlemsstater snarast antas (yrkande 11). En gemensam invandrings-

politik bör enligt motionärerna syfta till att underlätta internationell rörlig

för personer. Det är också så att EU med sin åldrande befolkning mycket väl

snart kan ha behov av arbetskraftsinvandring (yrkande 45). Det är vidare

nödvändigt att de rättigheter som den fria rörligheten ger EU-medborgare

successivt utsträcks till att också gälla för tredjelandsmedborgare som har

uppehållstillstånd i någon medlemsstat (yrkande 46).

I motionen tas också frågor om familjeåterförening upp (yrkandena 47-

49). Ett särskilt direktiv bör antas när det gäller rätten till familjeåterföre

Målet måste vara att tredjelandsmedborgare skall åtnjuta lika rättigheter som

EU-medborgare i detta avseende. Den som har ett tidsbegränsat uppehålls-

tillstånd bör ha rätt till familjeåterförening efter ett års vistelse i en medl

stat om rätt till minst ett års ytterligare vistelse föreligger. De som haft up

hållstillstånd längre tid än tre år bör få samma rättigheter till familjeåterfö

ening som EU-medborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet.

I motionen anförs att många åtgärder som sägs syfta till att kontrollera den

illegala invandringen gör det omöjligt för flyktingar och andra skyddsbehö-

vande att söka asyl. En rättsakt på detta område måste ges en sådan utform-

ning att dessa risker undviks (yrkande 50).

Det finns enligt motionärerna ett trängande behov av att minimiregler an-

tas för den som inte frivilligt rättar sig efter ett avlägsnandebeslut. Detta f

att undvika att kraftigt våld kommer till användning för att betvinga verkligt

eller fruktat motstånd. Miniminormerna måste värna grundläggande mänsk-

liga rättigheter och individens värdighet måste respekteras (yrkande 51).

Enligt vad som anförs i motionen håller två direktivförslag mot diskrimi-

nering på att utarbetas av kommissionen. Förslagen bör beakta de förslag i

ämnet som tagits fram av "the Starting Line Group". Gruppens förslag har

inspirerats av existerande europeisk lagstiftning om jämställdhet mellan

kvinnor och män (yrkande 52).

Utskottets bedömning

Utskottet vill här nämna att kommissionen i december 1999 lade fram ett

förslag till direktiv om rätt till familjeåterförening, KOM(1999) 638. I för-

slaget anges inledningsvis att kommissionen avser att ägna stor uppmärk-

samhet åt att identifiera vilka vägledande principer som skall ligga till grund

för en gemensam invandringspolitik. Kommissionen anser att den

"nollinvandringspolitik" som tidigare förts fram i den europeiska diskussio-

nen om invandring aldrig har varit vare sig realistisk eller ändamålsenlig. Av

flera skäl genomfördes den politiken aldrig helt; inte bara för att vissa forme

av invandring, t.ex. familjeåterförening, inte kunde eller fick avbrytas på kor

till medellång sikt, utan även för att det saknades arbetskraft inom vissa

ekonomiska sektorer. Medlemsstaterna önskade dessutom förbli öppna mot

omvärlden, bl.a. genom att behålla sina privilegierade relationer till vissa

tredje länder. På längre sikt tillkommer demografiska faktorer, som befolk-

ningens åldrande och de konsekvenser detta ger för socialskydd och finansie-

ring av pensioner. Kommissionen anger vidare att dagens situation på ar-

betsmarknaden inte tillåter att gemenskapen ägnar sig åt en politik för inresa

och bosättning som bygger på sysselsättningsskäl, som den mycket öppna

politik som fördes under 50- och 60-talen. Arbetslösheten är dock inte den

enda omständighet som skall beaktas när en sådan politik fastställs - inom

vissa ekonomiska verksamhetssektorer kan det saknas arbetskraft med sär-

skilda kvalifikationer. Mera allmänt måste en gemensam europeisk invand-

ringspolitik vara flexibel, så att det går att beakta migrationsströmmarnas

många olika dimensioner - såväl ekonomiska som sociala, kulturella och

historiska - i både värdlandet och ursprungslandet. Kommissionen avser att

i linje med Tammerforsslutsatserna inleda och fortsätta arbetet på området

legal invandring för att utnyttja alla möjligheter som ges i avdelning IV i EG-

fördraget. På medellång sikt kommer den successivt att börja arbeta med alla

frågor som rör inresa och bosättning för medborgare i tredje land, bl.a. för

studerande, anställda och egenföretagare, eller för personer som utövar oav-

lönad verksamhet. Kommissionen avser även att ta upp frågan om den rätts-

liga situationen för medborgare i tredje land som har uppehållstillstånd med

lång varaktighet. Den avser likaså att säkerställa att artikel 63.3 tillämpas i

fråga om rätten för medborgare i tredje land som är lagligen bosatta i en

medlemsstat att bosätta sig i en annan medlemsstat.

Som ett led i genomförandet av artikel 13 om icke-diskriminering, som in-

fördes i och med Amsterdamfördraget, har kommissionen även lagt fram ett

förslag till diskrimineringspaket. Vid ministerrådet för arbetsmarknadsfrågor

och sociala frågor i slutet av november förra året presenterade kommissionen

två förslag till direktiv. Det ena, om inrättande av allmänna ramar för likabe-

handling i arbetslivet, förbjuder diskriminering i samband med anställning.

Det andra, genomförandet av principen om likabehandling av enskilda per-

soner oavsett ras eller etniskt ursprung, rör endast diskriminering på grund av

ras eller etniskt ursprung men omfattar ett större antal områden, t.ex. anställ

ning, utbildning, tillhandahållande av varor och tjänster och socialt skydd.

Kommissionens förslag om inrättandet av gemenskapens handlingsprogram

mot diskriminering 2001-2006 syftar till att stödja och komplettera genom-

förandet av direktiven genom utbyte av erfarenheter samt spridning av bästa

praxis på områden som ligger såväl inom som utom lagstiftningen.

Med hänvisning till det redovisade bör motion Sf3 yrkandena 11 och 45-

52 inte föranleda några uttalanden från riksdagens sida, varför motionsyrkan-

dena avstyrks.

Den svenska utlänningslagstiftningen

Inledning

Rätten att få asyl i Sverige omfattade före den 1 januari 1997 flyktingar, de

facto-flyktingar och krigsvägrare. En ny lagstiftning trädde i kraft den 1

januari 1997. Den innebär bl.a. ändrade bestämmelser när det gäller skydd

för flyktingar genom att Genèvekonventionen givits en vidare tolkning, de

förutvarande begreppen de facto-flykting och krigsvägrare har utmönstrats ur

lagen och ersatts med preciserade regler för vilka utöver konventionsflyk-

tingar som skall få skydd, precisering av anhörigbegreppet vid invandring,

förstärkning av rättssäkerheten genom ett ökat inslag av muntlig handlägg-

ning i asylprocessen och vidgade möjligheter att överklaga avslag på ansök-

ningar om uppehållstillstånd. Vidare har utlänningslagen kompletterats med

en portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa

i övrigt skall beaktas i fall som rör barn.

Skyddsbehövande

Gällande ordning

Enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen avses med asyl uppehållstillstånd som

beviljas en utlänning därför att han är flykting. Med flykting avses enligt 2 §

en utlänning som befinner sig utanför det land som han är medborgare i,

därför att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras,

nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin rel

giösa eller politiska uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin

fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Det sagda gäller oberoende

av om förföljelsen utgår från landets myndigheter eller om dessa inte kan

antas bereda trygghet mot förföljelse från enskilda. Som flykting skall också

betraktas den som är statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det

land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort och som inte kan eller p

grund av sin fruktan inte vill återvända dit.

Rätt till uppehållstillstånd för skyddsbehövande utlänningar i övrigt som

inte har flyktingskäl men som av olika i lagen angivna skäl lämnat det land

som de är medborgare i föreligger enligt 3 § utlänningslagen

dels för en utlänning som känner välgrundad fruktan för att straffas med

döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänskli

eller förnedrande behandling eller bestraffning,

dels för en utlänning som på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt

behöver skydd eller på grund av en miljökatastrof inte kan återvända till sitt

hemland och

dels för en utlänning som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner

välgrundad fruktan för förföljelse.

Även statslösa som befinner sig utanför det land där de tidigare har haft sin

vanliga vistelseort och som på samma grunder som ovan inte kan eller på

grund av sin fruktan inte vill återvända dit skall anses som skyddsbehövande

och ha rätt till uppehållstillstånd.

Liksom enligt tidigare lagstiftning gäller att uppehållstillstånd kan vägras i

vissa fall. Beträffande flyktingar och skyddsbehövande, förutom de som

avses i första delsatsen ovan, gäller att uppehållstillstånd kan vägras av hän-

syn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller om det

med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja uppe-

hållstillstånd. Möjligheten att vägra uppehållstillstånd på grund av brottslig-

het eller någon annan omständighet som hänför sig till den skyddsbehövan-

des person är begränsad till den kategori vars skyddsbehov är relaterat till en

yttre eller inre konflikt eller en miljökatastrof. Uppehållstillstånd kan också

vägras om utlänningen före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i annat

land än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot förföljelse eller

mot att sändas till hemlandet och också mot att sändas vidare till ett land där

han inte har motsvarande skydd (första asyllandsprincipen) eller utlänningen

har särskild anknytning till ett annat land och där är skyddad på motsvarande

sätt.

Regeringen får i fråga om en viss grupp utlänningar meddela föreskrifter

om att den som söker uppehållstillstånd som skyddsbehövande och som

bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd. Detta får beviljas för en sammanlagd tid av högst två år

och, om ett program för att förbereda återvändande har inletts innan dess,

förlängas med högst två år. Möjligheterna för barn och föräldrar till barn att

få ett motsvarande uppehållstillstånd begränsas till att gälla barn under 18 år

Regeringens föreskrifter skall anmälas till riksdagen genom en särskild skri-

velse inom tre månader.

Motioner

Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) anför i motion Sf4 att de lagändringar

som trädde i kraft den 1 januari 1997 innebar kraftiga inskränkningar i den

svenska asyl- och flyktingpolitiken och att dessa inskränkningar blir alltmer

uppenbara. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om en samlad översyn av

den svenska flykting- och asylpolitiken. I yrkandena 8 och 9 begärs tillkän-

nagivanden om att återinföra begreppen de facto-flykting och politisk-

humanitära skäl i utlänningslagen. Vidare begärs i yrkande 11 ett tillkänna-

givande om att Sverige bör verka för ett tilläggsprotokoll till Genèvekonven-

tionen i vilket även personer som förföljs på grund av kön eller homosexua-

litet ges flyktingstatus. Att konventionen inte ger detta skydd torde enligt

motionärerna till stora delar hänga samman med den bristande insikt om

kvinnors utsatthet och den fördömande attityd till homosexualitet som präg-

lade världen då konventionen utarbetades.

Agneta Brendt m.fl. (s) framhåller i motion Sf636 att i förarbetena till nu

gällande lagstiftning finns mycket skrivet om möjligheterna att bevilja uppe-

hållstillstånd på grund av humanitära skäl. Någon fullständig uppräkning

härvidlag är det dock inte fråga om och är enligt motionärerna inte heller

möjlig. De anser dock att begreppet tolkats på ett alltför restriktivt sätt och

kommit att innebära att många människor haft svårt att acceptera de beslut

som fattats i asylärenden. De begär mot bakgrund härav ett tillkännagivande

om en utvärdering och ett förtydligande av tillämpningen av utlänningslagen

beträffande nämnda begrepp, något som skulle kunna ske i samband med den

i skrivelsen aviserade utredningen om anhöriginvandringen.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf608 att riksdagen upphäver

3 kap. 3 § 3 i utlänningslagen. Nämnda bestämmelse infördes den 1 januari

1997 och anger att den som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner

välgrundad fruktan för förföljelse kan få uppehållstillstånd i Sverige. Enligt

motionärerna borde man i stället bredda flyktingkonventionens flyktingbe-

grepp så att det innefattar förföljelse på grund av kön eller homosexualitet.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf628 att tillämpningen av

utlänningslagen inte fått avsedd omfattning när det gäller förföljelse på grund

av kön eller homosexualitet. Många kvinnor som anför kön som grund för en

ansökan om uppehållstillstånd blir inte trodda av myndigheterna och blir

utvisade. I yrkandena 5 och 8 begärs tillkännagivanden om det anförda. Även

Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i motion Ju722 yrkande 4 ett tillkännagivan-

de om att berörda myndigheter bör uppmärksammas på att förföljelse på

grund av kön skall vara en tillräcklig anledning för att erhålla asyl.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare uttalat sig om och avstyrkt likadan

eller liknande motionsyrkanden som redogjorts för ovan bl.a. i betänkande

1996/97:SfU5 och senast i betänkande 1998/99:SfU5.

När det gäller den svenska asylpolitiken vidhåller utskottet att den präglas

av humanitet och generositet. Sverige har under 1990-talet i förhållande till

sin folkmängd tagit emot fler asylsökande och deras anhöriga än de flesta

andra länder i västvärlden. Sverige har också varit pådrivande i det interna-

tionella samarbetet i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och

för att stärka flyktingars rättsliga skydd. De genomförda ändringarna i asyl-

lagstiftningen motsäger inte detta.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion Sf4 yrkande 7.

Beträffande utmönstrandet av begreppet de facto-flykting anförde utskottet

i betänkande 1996/97:SfU5 bl.a. följande. Inom denna grupp har det enligt

utskottets uppfattning funnits både personer med så starka skyddsbehov att

de borde fått flyktingstatus och personer som knappast haft behov av skydd.

Med den nya flyktingdefinitionen som gäller sedan den 1 januari 1997 kom-

mer en del personer som hittills betraktats som de facto-flyktingar att få

skydd som konventionsflyktingar. Många kommer att hänföras under det

skydd som ges till personer som känner välgrundad fruktan för att straffas

med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan

omänsklig eller förnedrande behandling.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion Sf4 yrkande 8.

Vad gäller möjligheten till uppehållstillstånd på grund av politisk-

humanitära skäl ansågs i den migrationspolitiska propositionen att detta

begrepp i princip kunde utmönstras genom de nya skyddsregler som före-

slogs. I sitt betänkande 1996/97:SfU5 uteslöt dock inte utskottet att det även

fortsättningsvis kan förekomma situationer där politisk-humanitära skäl utgör

grund för uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § utlänningslagen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf4 yrkande 9.

När det gäller begreppet humanitära skäl uttalade regeringen i den migra-

tionspolitiska propositionen bl.a. att det här kan vara fråga om personer som

på grund av sjukdom eller personliga förhållanden inte bör nekas uppehålls-

tillstånd. Någon fullständig uppräkning av vad som kan anses utgöra sådana

humanitära skäl kan självfallet inte göras. Vidare angavs att regeringen i ett

antal beslut under år 1994 slagit fast att uppehållstillstånd på grund av sjuk-

dom endast kan meddelas i undantagsfall, när det är fråga om en livshotande

sjukdom för vilken vård inte kan beredas i hemlandet eller när det föreligger

ett handikapp av synnerligen allvarlig art. I besluten framhålls att de huma-

nitära aspekterna måste vägas mot de ekonomiska åtaganden som kan bli

följden av att uppehållstillstånd beviljas. Det sägs också att det i princip bö

krävas att vården eller behandlingen kan leda till en förbättring eller att be-

handlingen är livsnödvändig.

Humanitära skäl är enligt utskottets mening ett begrepp som är svårt att

definiera och att det har olika betydelse beroende på vad människor i all-

mänhet avser med detta och den innebörd begreppet har i utlänningslagen.

Som framgått tolkas begreppet restriktivt enligt gällande praxis och denna

praxis bör enligt uttalanden i den migrationspolitiska propositionen ligga

fast. Det skall dock framhållas att i den nämnda propositionen anförde rege-

ringen att införandet av den s.k. portalparagrafen i utlänningslagen om att det

alltid skall beaktas vad hänsynen till barns hälsa, utveckling och allmänna

bästa kräver, innebär att barns utsatta situation får särskild betydelse när de

humanitära skälen bedöms. Utskottet förutsätter att den kommande utred-

ningen om anhöriginvandring i sitt arbete även kommer in på bl.a. humanitä-

ra skäl som grund för att beviljas uppehållstillstånd.

Motion Sf636 får anses tillgodosedd härmed, och bör därför avslås av

riksdagen.

Beträffande skydd för personer som förföljs på grund av kön eller homo-

sexualitet anförde utskottet i betänkande 1996/97:SfU5 följande. Så länge

någon enhetlig uppfattning inom EU:s länder inte finns om att personer som

förföljs på grund av kön eller homosexualitet skall tillerkännas flyktingstatus

anser utskottet att en särskild skyddsregel för dessa bör finnas som ansluter

sig till flyktingkonventionen och ger samma starka skydd. Den nya skydds-

regeln innebär en avsevärd förstärkning av skyddet i förhållande till vad som

då gällde. Utskottet pekar också på att en sammanvägning av de olika skäl

för skydd som personer inom dessa grupper kan anföra kan innebära att de

kan ges flyktingstatus. Omständigheterna kan också vara sådana att de får

skydd på grund av att de känner välgrundad fruktan för att straffas med dö-

den eller utsättas för förnedrande behandling eller bestraffning.

Utskottet som vidhåller sin tidigare intagna uppfattning avstyrker motio-

nerna Sf4 yrkande 11, Sf608, Sf628 yrkandena 5 och 8 samt Ju722 yrkande

4.

Asylsökande ryska judar

Motion

I motion Sf610 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett tillkännagivande om att

ryska judar bör beviljas asyl i Sverige. Enligt motionären har sedan år 1994

antalet judiska flyktingar som beviljats asyl i Sverige minskat till ett mini-

mum. Den främsta anledningen är att det inte ansetts vara ett tillräckligt

starkt skäl att enbart vara jude för att få flyktingstatus, med den motiveringe

att ryska staten officiellt inte stöder och sanktionerar förföljelse, där sådan

bevisligen förekommit, utan att sådan beror på allmän laglöshet. Enligt mo-

tionären har dock den ryska antisemitismen under senare tid antagit sådana

former och proportioner att den nu kan sägas vara en del av statsapparatens

hållning. Den ryska duman har exempelvis inte kunnat enas om att ta avstånd

från antisemitiska uttalanden av några ledamöter i duman. Mot denna bak-

grund bör enligt motionären ryska judar enbart på den grunden att de är judar

beviljas asyl i Sverige.

Utskottets bedömning

Utskottet har i samband med beredningen av detta ärende erhållit informa-

tion om judarnas situation, inte bara i Ryssland utan även i Ukraina och

Vitryssland. Informationen har getts av Invandrarverket, Utlänningsnämnden

och Judiska församlingen i Stockholm. Av informationen framgår bl.a. föl-

jande. Ryssland, och andra länder i det forna Sovjetunionen, har historiskt

sett alltid varit präglat av en stark antisemitism. Längre tillbaka förekom det

ofta att ryska ledare stod i spetsen för de svåra pogromer som judarna många

gånger utsattes för. Det finns också i dag paramilitära organisationer med

nazistiska ideal som utsätter judar, men även andra etniska grupper för svåra

övergrepp.

Enligt Judiska församlingen har våldet brutaliserats och särskilt sedan

hösten 1998 har antisemitismen ökat starkt och det begås alltfler övergrepp

mot judar. Såväl Utlänningsnämnden som Invandrarverket är av uppfattning-

en att de allmänna förhållandena i Ryssland inte är sådana att ryska judar

generellt sett har skäl för asyl och har skyddsbehov. Antisemitism finns men

är inte sanktionerad av myndigheterna. Samhället är dock mer eller mindre i

upplösning och myndigheterna fungerar inte.

Socialförsäkringsutskottet kan notera att en liknande bild av situationen i

området redovisats av utrikesutskottet i det av riksdagen nyligen godkända

betänkande 1999/2000:UU11. Utrikesutskottet menar att antisemitiska stäm-

ningar har viss utbredning i Ryssland och även i andra av de f.d. sovjetre-

publikerna. Det finns exempel på hur rättsvårdande organ i Ryssland eftersatt

sin plikt att ingripa mot diskriminering, vilket ofta kan förklaras med att

rättssystemet alltjämt överlag är svagt utvecklat. En huvudambition vid Sve-

riges samarbete med bl.a. Ryssland är att stärka uppbyggnaden av rättsvä-

sendet och de demokratiska institutionerna så att de uppfyller de krav som

ställs av Europarådet och OSSE.

Antalet asylsökande från Ryssland har varit ca 230 personer under såväl

1997 som 1998. Under hösten 1998 märktes en tydlig ökning av antalet och

under 1999 har 449 ryssar sökt asyl i Sverige. Någon statistik över antalet

asylsökande judar finns inte men en uppskattning är att ungefär 40 % av de

ryska asylsökandena är judar. Andelen ansökningar som avslås har däremot

inte ökat.

Vid handläggningen av en asylansökan utgår man från sökandens uppgifter

om de förefaller sannolika. I ganska många fall har man också funnit att den

asylsökande haft en välgrundad fruktan för förföljelse. Det förhållande att

Utlänningsnämnden bifallit ansökningar i betydligt större omfattning än

Invandrarverket berodde enligt myndigheterna på att de gjort olika bedöm-

ningar i de individuella ärendena, t.ex. om en enstaka händelse skulle anses

så allvarlig att den var att anse som förföljelse, om det som hänt hade sam-

band med den judiska etniciteten respektive om en enstaka händelse ingått i

en kedja av händelser och därmed inneburit förföljelse. I en del fall har den

skilda bedömningen också avsett om sökanden inte fått skydd av myndighe-

terna. När Invandrarverket under våren 1999 noterade att flera av verkets

beslut ändrades av Utlänningsnämnden vidtogs åtgärder för att anpassa till-

lämpningen till denna praxis.

I enlighet med vad såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden

redovisat vid utfrågningen måste således en bedömning av

skyddsbehovet göras i varje enskilt fall. Invandrarverket har också

vidtagit åtgärder för att anpassa tillämpningen till Utlänningsnämndens

beslut. Med anledning härav anser utskottet att motion Sf610 inte bör

föranleda något uttalande från riksdagens sida, varför motionen

avstyrks.

Uppehållstillstånd för anhöriga

Gällande ordning

I 2 kap. 4 § utlänningslagen regleras i vilka fall uppehållstillstånd får ges t

andra personer än skyddsbehövande. Genom ändringarna i utlänningslagen

preciserades familje- och anhörigbegreppen i lagen. Tidigare kunde också

uppehållstillstånd enligt praxis beviljas en utlänning som av politisk-

humanitära skäl ansågs ha rätt att bosätta sig här i landet. Genom de nya

skyddsregler som infördes den 1 januari 1997 för andra skyddsbehövande än

flyktingar avses med humanitära skäl främst renodlat humanitära skäl.

Enligt nu gällande bestämmelser får uppehållstillstånd beviljas make, ma-

ka eller sambo och ogifta barn under 18 år till någon som är bosatt i Sverige

eller fått uppehållstillstånd för bosättning här. Vidare får uppehållstillstånd

ges till andra nära anhöriga som ingått i samma hushåll som en sådan person.

Homosexuella förhållanden likställs med heterosexuella. Det finns också en

möjlighet att bevilja uppehållstillstånd till en utlänning som annars har sär-

skild anknytning till Sverige. Det kan i sådana fall exempelvis röra sig om en

person som inte tidigare är gift eller sambo med någon här i landet och som

skall komma hit för att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande och

som enligt den praxis som rådde före den 1 januari 1997 beviljades uppe-

hållstillstånd. Det kan också röra sig om en nära anhörig till en som fått

uppehållstillstånd som skyddsbehövande.

Uppehållstillstånd kan också beviljas en utlänning som av humanitära skäl

bör få bosätta sig i Sverige eller en utlänning som har fått arbetstillstånd el

som har sin försörjning ordnad på annat sätt. Vid prövning av en ansökan om

uppehållstillstånd enligt förevarande bestämmelser skall beaktas om utlän-

ningen kan förväntas föra en hederlig vandel.

Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall utverkas före inresan till Sverige,

och en ansökan om uppehållstillstånd får som huvudprincip inte bifallas efter

inresan. Uppehållstillstånd får dock beviljas efter inresan om det är uppen-

bart att utlänningen skulle ha fått tillstånd om prövningen skett före inresan.

Riksdagen har nyligen beslutat om vissa ändringar när det gäller bestämmel-

serna om att uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresa här i landet

(prop. 1999/2000:43, bet. 1999/2000:SfU9, rskr. 1999/2000:159). Undantag

skall kunna göras om utlänningen har stark anknytning till en i Sverige bosatt

person och det skäligen inte kan krävas att utlänningen återvänder till ett

annat land för att ge in ansökan där.

Motioner

I motion Sf611 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs ett tillkännagivande om att

det bör tillsättas en utredning med uppgift att se över anhöriginvandringen.

Utredningen bör enligt motionären ta sikte på äldre personer som vill förena

sig med sina barn i Sverige. Fanny Rizell m.fl. (kd) begär i motion Sf639

yrkande 5 att den s.k. sista länken-bestämmelsen återinförs och i yrkande 6

begärs en utredning om anhöriginvandringen, speciellt med avseende på de

svårigheter som möter äldre utländska personer som önskar få möjlighet att i

Sverige återförenas med sin barn och barnbarn.

Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) begär i motion Sf4 yrkande 10 ett

tillkännagivande om reglerna för anhöriginvandring. De bestämmelser som

infördes fr.o.m. den 1 januari 1997 innebar enligt motionärerna en betydande

inskränkning av möjligheterna för anhöriga att få tillstånd att återförenas

med en person som fått uppehållstillstånd i Sverige.

I motion Sf628 yrkande 9 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om att en utvärdering av anhöriginvandringen sker omgå-

ende. I motionen pekas på riksdagens tillkännagivande enligt bet.

1998/99:SfU5 vari begärdes en utvärdering av de regler i utlänningslagen

som reglerar anhörigas invandring utanför kärnfamiljen och som trädde i

kraft den 1 januari 1997.

Margit Gennser m.fl. (m) anför i motion Sf616 att frågan om försörjnings-

ansvar för anhöriga utanför kärnfamiljen bör bli föremål för utredning. En

sådan bör också studera frågan om sponsring, dvs. möjligheten för en enskild

person att mot löfte om att stå för en utlännings uppehälle ta emot honom

eller henne i sitt hem. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om det anför-

da.

Utskottets ställningstagande

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1998/99:SfU5 anförde utskottet att

det bör göras en utvärdering av de bestämmelser i utlänningslagen som regle-

rar anhörigas invandring utanför kärnfamiljen och som trädde i kraft den

1 januari 1997. I utvärderingen bör uppmärksammas speciellt udda och öm-

mande fall liksom även sista länken-fall. Enligt vad utskottet erfarit pågår

utarbetande av direktiv för en utredning om anhöriginvandring. I avvaktan på

det fortsatta arbetet anser utskottet att riksdagen inte bör göra några uttalan

den och avstyrker motionerna Sf4 yrkande 10, Sf611, Sf639 yrkandena 5 och

6 och Sf628 yrkande 9.

Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan om försörjningsansvar för anhö-

riga att närmare analyseras i den nämnda utredningen om anhöriginvandring-

en.

Enligt utskottet får det anförda anses tillgodose syftet med motion Sf616

yrkande 3.

Kostnaderna för asylpolitiken

Motion

Sten Andersson (m) begär i motion Sf603 att regeringen redovisar de totala

kostnaderna och intäkterna för asyl- och flyktingpolitiken fr.o.m. år 1985.

Enligt motionären visar ett antal utförda attitydundersökningar att svenska

folket är kritiskt till den förda flyktingpolitiken, och många menar bl.a. att

den är för dyr. Ett klarläggande av såväl kostnaderna som intäkterna av flyk-

tingpolitiken skulle därför enligt motionären vara av värde.

Utskottets bedömning

Utskottet anförde med anledning av likalydande yrkanden i betänkandena

1997/98:SfU9 och 1998/99:SfU5 att i en rapport till Expertgruppen för studi-

er i offentlig ekonomi (ESO) av Jan Ekberg, biträdande professor i national-

ekonomi, och Lars Andersson, ekonomie doktor i nationalekonomi (Invand-

ring, sysselsättning och ekonomiska effekter, Ds 1995:68), har frågor om

kostnader för invandringen belysts. Utskottet fann inte anledning för riksda-

gen att begära en redovisning för flyktingpolitikens kostnader och intäkter

fr.o.m. år 1985.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion Sf603.

Arbetstillstånd m.m.

Motioner

I motion Sf616 yrkande 2 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs förslag om

ökad möjlighet till uppehålls- och arbetstillstånd. Enligt motionärerna är det

nuläget endast ett par hundra personer som beviljas arbets- och uppehållstill-

stånd per år. En noggrann prövning av försörjningsmöjligheter och arbetser-

bjudanden måste ske när en utländsk medborgare, utan att vara flykting eller

unionsmedborgare, ansöker om uppehållstillstånd.

Göran Lindblad (m) begär i motion Sf614 att riksdagen beslutar om möj-

lighet för universitet och högskolor att på Invandrarverkets delegation bevilja

temporära uppehållstillstånd för studenter och forskare. En sådan reform

vore enligt motionären angelägen för att undvika onödig byråkrati vid utbyte

av forskare och studenter.

Utskottets bedömning

I och med att Sverige blev medlem i Europeiska unionen öppnades den

svenska arbetsmarknaden för flera hundra miljoner människor. Beträffande

arbetskraftsinvandring i övrigt anfördes i den migrationspolitiska propositio-

nen bl.a. följande. Även om arbetskraftsinvandring i normalfallet inte bör

ske, bör undantag kunna ske främst beträffande nyckelpositioner inom in-

dustrin och näringslivet i övrigt. Det kan vara fråga om personer som behövs

för kvalificerad forskning, produktutveckling eller introduktion av ny teknik.

Undantag skall enligt propositionen också kunna göras inom det kulturella

området.

Utskottet, som är medvetet om att frågan om arbetskraftsinvandring fram-

deles sannolikt kommer att få förnyad aktualitet, anser dock att det för närva-

rande saknas skäl för riksdagen att göra några uttalanden härvidlag. Utskottet

avstyrker motion Sf616 yrkande 2.

I 2 kap. 7 § utlänningslagen föreskrivs att regeringen och, i den utsträck-

ning regeringen föreskriver, Invandrarverket får ge andra myndigheter rätt att

besluta om bl.a. uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Således har regeringen

fått riksdagens bemyndigande att besluta om i vilka fall delegation av beslu-

tanderätt kan ske. Med hänvisning härtill anser utskottet att riksdagen bör

avslå motion Sf614.

Visering

Gällande ordning

En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha visering om inte

utlänningen har uppehållstillstånd eller är medborgare i annat nordiskt land.

Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på visering. Visering

innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss kortare tid och

ges för högst tre månaders vistelse vid varje tillfälle om inte annat följer av

föreskrifter som regeringen meddelar. Visering får begränsas även i övrigt

och får förenas med de villkor som kan behövas.

Regeringens föreskrifter om undantag från viseringsplikt m.m. finns i 2

kap. utlänningsförordningen. Enligt 6 § får visering ges för längre tid än tre

månader, dock högst ett år, om det föreligger särskilda skäl för det.

Sveriges anslutning till EU har inneburit att Sverige fått införa viserings-

krav för medborgare i ytterligare några stater. En svensk anslutning till det

s.k. Schengensamarbetet kommer att medföra att medborgare i fler stater

kommer att bli viseringsskyldiga.

Motioner

Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i motion Sf605 att möjligheten för perso-

ner som fått uppehållstillstånd i Sverige på grund av flyktingskäl eller av

humanitära skäl att bjuda in nära släktingar på besök är av väsentlig betydel-

se för den psykiska hälsan och välbefinnandet samt för möjligheterna till en

framgångsrik integration i Sverige. Enligt motionärerna finns det många

exempel på avslag av visumansökningar trots att mycket starka skäl talat för

ett beviljande. Man har lagt en orimlig bevisbörda på den sökande att det

verkligen gällt ett besök och inte en möjlighet att komma in i landet för att

där ansöka om uppehållstillstånd. Regeringen bör därför uppdra åt den avise-

rade utredningen för utvärdering av de nya bestämmelserna om anhörigin-

vandring att undersöka Invandrarverkets tillämpning av bestämmelserna om

besöksvisering för anhöriga till personer med uppehållstillstånd i Sverige

samt ge utredningen i uppdrag att föreslå sådana ändringar i bestämmelserna

att beviljande av sådana besöksviseringar underlättas så långt möjligt. Mo-

tionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.

I Sf4 yrkande 14 av Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) begärs ett till-

kännagivande om en mer generös viseringspolitik för släktbesök. Enligt

motionärerna är det vanligt att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige

får uppleva att deras anhörigas ansökningar om visum avslås därför att det

inte kan uteslutas att någon skulle komma att vilja stanna här efter inresa.

Det gäller i vart fall ansökningar från vissa länder.

Utskottets bedömning

Utskottet har ovan under avsnittet Migrationspolitiken i EU-samarbetet be-

träffande målen för den svenska viseringspolitiken hänvisat till det av riks-

dagen godkända betänkandet Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv

(bet. 1996/97:SfU5). Här kan tilläggas att regeringen i den migrationspolitis-

ka propositionen (1996/97:25) anförde att det är av största vikt att kontakter

mellan människor i olika länder underlättas, såväl i fråga om släktkontakter

som kommersiella och kulturella förbindelser på olika plan. Mot önskemålet

om fri rörlighet måste emellertid ställas nödvändigheten av att upprätthålla

den reglerade invandringen. Det torde därför under överskådlig tid vara

nödvändigt att ha kvar krav på visering i förhållande till ett stort antal länd

Viseringspolitiken är vidare i särskilt hög grad en del av vår invandringspo-

litik där det är nödvändigt att politiken inte skiljer sig alltför mycket från

våra grannländers. I propositionen redovisades också de åtaganden rörande

visering som Sveriges medlemskap i EU respektive anslutning till Schengen-

samarbetet medför. Regeringen påpekade också att viseringskrav endast i

mycket liten utsträckning torde hindra människor från att söka skydd. Där-

emot kan det vara ett hinder för dem att söka asyl i just Sverige. Någon rätt

för en asylsökande att själv välja asylland finns dock inte. Om andra länder

får ta emot oproportionerligt många skyddsbehövande får detta lösas genom

internationellt samarbete. När det gäller besök av släktingar och besök av

kommersiella och kulturella skäl underströk regeringen vikten av att vise-

ringskrav inte i onödan försvårar detta. Vidare erinrades om att det ankom-

mer på Invandrarverkets styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för verkets

beslut i ärenden om visering och om att representanter för fem av riksdags-

partierna ingår i styrelsen.

Utskottet anser att dessa uttalanden och den möjlighet att förlänga vise-

ringstiden till ett år som införts år 1995 tillgodoser motionerna. Med hänsyn

härtill avstyrker utskottet motionerna Sf4 yrkande 14 och Sf605.

Resedokument

Gällande ordning

Enligt 3 kap. 7 § utlänningslagen kan Invandrarverket för flyktingar och

statslösa utfärda en särskild legitimationshandling för resor utanför Sverige

(resedokument) enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ett resedoku-

ment skall enligt 1 kap. 10 § utlänningsförordningen utfärdas för viss tid och

får, då det utfärdas, förses med anteckning om att innehavarens identitet inte

är styrkt. Enligt 11 § får Invandrarverket utfärda främlingspass för en utlän-

ning som saknar handling som gäller som pass och saknar möjlighet att skaf-

fa sådan handling. Invandrarverket får utfärda främlingspass även i andra

fall, om det finns särskilda skäl. Även främlingspass kan förses med anteck-

ning om att identiteten inte är styrkt.

Motion

I motion Sf625 av Tommy Waidelich och Yilmaz Kerimo (s) begärs ett

tillkännagivande om främlingspass. Enligt motionärerna är själva benäm-

ningen främlingspass ett problem eftersom många upplever ordet som ned-

värderande. Motionärerna anser att man i stället kan benämna dokumentet

resepass.

Utskottets bedömning

Utskottet avstyrkte i betänkande 1998/99:SfU5 ett likalydande yrkande med

motiveringen att uttrycket främlingspass är ett väl inarbetat begrepp och ett

byte av benämning skulle kunna vara ägnat att skapa förvirring. Utskottet

hade också erfarit att det internationellt vedertagna uttrycket är alien s pass

port. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf625.

Avvisning och utvisning

Gällande ordning

I 4 kap. utlänningslagen anges under vilka förhållanden en utlänning får

avvisas eller utvisas ur landet. De formella grunderna för avvisning, bl.a. att

utlänningen inte har pass, visering eller uppehållstillstånd eller erforderligt

arbetstillstånd, anges i 1 §. Någon tidsgräns för avvisning på sådana grunder

finns inte. De materiella grunderna, t.ex. att det kan antas att han eller hon

kommer att sakna tillräckliga medel, finns i 2 §. Avvisning i dessa fall får

inte ske senare än tre månader efter utlänningens ankomst till Sverige och

inte om han eller hon har visering eller uppehållstillstånd.

Invandrarverket skall pröva ärendet om avvisning om utlänningen söker

asyl här eller utan avbrott har vistats i Sverige mer än tre månader efter an-

komsten när frågan väcks om utlänningens avvisning. Har den centrala ut-

länningsmyndigheten i annat nordiskt land begärt att utlänningen skall avvi-

sas skall även denna fråga prövas av Invandrarverket. I andra fall skall po-

lismyndigheten pröva frågan om avvisning, men överlämna ärendet till In-

vandrarverket om myndigheten anser det tveksamt om avvisning bör ske.

En utlänning får utvisas om han eller hon uppehåller sig här efter det att

uppehållstillståndet löpt ut eller återkallats. Även dessa beslut fattas av In-

vandrarverket.

Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller uppehållstillståndet åter-

kallas medan utlänningen befinner sig i Sverige, skall samtidigt beslut om

avvisning eller utvisning meddelas om inte särskilda skäl talar mot detta. När

frågan om avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas till om utlän-

ningen på grund av reglerna om verkställighet inte kan sändas till ett visst

land eller det annars finns särskilda hinder mot att avgörandet verkställs. I

avvisnings- eller utvisningsbeslutet skall ges de anvisningar om verkställig-

heten som prövningen föranleder.

Bestämmelser om verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut finns

i 8 kap. utlänningslagen. Enligt 1 § får en avvisning eller utvisning aldrig

verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen

där skulle vara i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att

utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller

bestraffning, och inte heller till ett land där han inte är skyddad mot att sän

das vidare till ett land där han skulle vara i sådan fara. Denna bestämmelse

fick sin nuvarande utformning i och med lagändringarna som trädde i kraft

den 1 januari 1997 och innebar en anpassning till Europakonventionen.

Finns inte ovan nämnda hinder mot verkställigheten skall utlänningen sän-

das till sitt hemland eller, om möjligt, till det land från vilket han eller ho

kom till Sverige. Går inte detta eller finns det andra särskilda skäl får utlän

ningen i stället sändas till något annat land.

Invandrarverket får förordna att verkets beslut om avvisning får verkställas

även om det inte vunnit laga kraft (omedelbar verkställighet), om det är

uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte

heller skall beviljas på någon annan grund. Beslut om omedelbar verkställig-

het får meddelas senare än tre månader efter den första ansökan om uppe-

hållstillstånd efter ankomsten till landet bara om synnerliga skäl talar för

detta.

Ett beslut om avvisning eller utvisning anses verkställt om utlänningen

lämnat landet och beslutet vunnit laga kraft. Andra beslut än sådana som

meddelats av allmän domstol preskriberas om beslutet inte har verkställts

inom fyra år efter det att det vunnit laga kraft. Har utlänningen inte kunnat

anträffas för verkställighet inom fyraårsperioden och frågan om verkställig-

het kommer upp därefter, skall beslutet anses verkställt genom att utlänning-

en lämnat landet och beslutet vunnit laga kraft.

Motioner

I motion U620 yrkande 8 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m,

kd, fp, c, mp) begärs ett tillkännagivande om att Iran fortfarande är en risk-

fylld plats för politiskt oppositionella och religiöst oliktänkande, varför all

utvisningar av människor som flytt från Iran av politiska och religiösa skäl

torde upphöra. Sådana oppositionella kan ofta utsättas för mycket hårda

straff, eller till och med dödas, efter ankomsten till hemlandet. Att utvisa

dessa personer till Iran är att utsätta dem för oerhörda risker. Svenska myn-

digheter måste därför vara ytterst varsamma när det gäller utvisning till Iran.

Ingrid Näslund (kd) anför i motion Sf618 att en hel del avvisningsärenden

fått mycket kritik. Människor har inte fått stanna kvar här i landet trots att

framhållit att de riskerar att utsättas för förföljelse och trakasserier när de

kommer tillbaka till hemlandet. Rutinerna vid återkomsten efter avvisning

från Sverige borde ses över så att exempelvis den avvisade inte med automa-

tik överlämnas till passpolisen i hemlandet. I översynen bör också ingå

svenska myndigheters beaktande av asylsökandes integritet vid efterforsk-

ningar av uppgifter om de asylsökande och vid kontakter med hemlandets

myndigheter samt polisens möjligheter att hjälpa den avvisade att resa in i

landet utan att väcka onödig uppmärksamhet. Motionären begär ett tillkän-

nagivande om det anförda.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion Sf628 yrkande 4 ett tillkän-

nagivande om vikten av att Sverige kontrollerar till vilka förhållanden en

asylsökande som fått avslag på en ansökan om uppehållstillstånd återvänder.

Utskottets bedömning

I det av riksdagen godkända betänkande 1999/2000:UU11 beskrivs situatio-

nen i Iran bl.a. enligt följande. Situationen i Iran behandlas sedan 1982 i

FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Kommissionen har också

utsett en rapportör för landet, och situationen behandlas även i en återkom-

mande resolution i FN:s generalförsamling. EU har under flera år varit initi-

ativtagare till en resolution i MR-kommissionen om MR-läget i Iran. Denna

baseras på information och rekommendationer som MR-rapportören gjort.

Trots att vissa framsteg kan noteras framhålls det dock i resolutionen att de

mänskliga rättigheterna fortsatt kränks i Iran. Det förekommer ett stort antal

avrättningar i strid med internationella normer, fall av tortyr och grymma

former av straff, inkluderande offentlig amputering, stening och avrättning.

Diskrimineringen av religiösa minoriteter fortsätter också. Förföljelse av

vissa journalister, författare och religiöst oliktänkande som försöker nyttja

sin yttrandefrihet har inte heller upphört. De inbyggda institutionella svårig-

heterna och det politiska motståndet till trots, finns det tecken på att Iran,

mycket sakta, genomgår förändringar som på sikt också bör kunna medföra

förändringar på MR-området.

Det finns, som framgått ovan, ett förbud mot verkställighet till ett land

om det finns skälig anledning att tro att utlänningen där skulle vara i

fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för

tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller

bestraffning. En individuell bedömning av om nämnda

verkställighetshinder föreligger sker i varje enskilt fall. Utskottet vill

framhålla att det är av stor betydelse att myndigheterna noga följer

utvecklingen i de länder där det kan finnas särskild anledning att anta

att den som avvisas eller utvisas dit löper större risk än i andra länder

att drabbas av sådana straff eller sådan behandling som enligt svensk

lag utgör verkställighetshinder. Mot bakgrund av det anförda avstyrker

utskottet motionerna Sf618, Sf628 yrkande 4 och U620 yrkande 8.

Utvisning på grund av brott

Gällande ordning

Enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen får en utlänning utvisas ur Sverige om han

dömts för ett brott som kan leda till fängelse eller om en domstol undanröjer

en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till. När det

rör sig om mindre allvarliga brott kan dock utlänningen utvisas endast om

brottsligheten är systematisk eller upprepad och under förutsättning att på-

följden bestäms till ett svårare straff än böter i det mål där utvisningsfrågan

är aktuell. Oberoende av återfallsrisk kan utvisning ske vid vissa svårare

former av brott. När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas skall

den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Därvid

skall domstolen särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och

familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i Sverige. En

utlänning som vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan

minst fyra år när åtal väcktes eller som då var bosatt i Sverige sedan minst

fem år får utvisas endast om det finns synnerliga skäl. Detsamma gäller för

en medborgare i annat nordiskt land som vid angiven tidpunkt hade varit

bosatt här sedan minst två år. För flyktingar gäller särskilda, mycket starka,

begränsningar av möjligheterna till utvisning. En utlänning som kom till

Sverige innan han fyllde 15 år och som när åtal väcktes hade vistats här

minst fem år får över huvud taget inte utvisas på grund av brott.

Ett beslut om utvisning på grund av brott skall innehålla förbud för utlän-

ningen att återvända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning.

En domstols beslut om utvisning får inte verkställas förrän ådömt fängel-

sestraff avtjänats eller verkställigheten flyttats över till annat land. Om dom

stolen inte funnit att skäl till utvisning föreligger på grund av brottet och d

samtidigt föreligger ett av Invandrarverket fattat lagakraftvunnet beslut om

avvisning eller utvisning finns dock inte något formellt hinder mot att avvis-

ning eller utvisning sker innan fängelsestraffet avtjänats.

Motion

I motion Ju501 yrkande 2 av Ola Karlsson och Ingvar Eriksson (m) begärs

ett tillkännagivande om att utvisningsbeslut skall verkställas efter det att de

sammanlagda fängelsestraffen avtjänats. I motionen anförs att strafftiden på

grund av tillkommande förseelser kan bli så lång att tiden för utvisningsbe-

slutet löpt ut. Den dömde kan då efter avtjänat fängelsestraff fritt vistas i

landet. Motionärerna framhåller också att oaktat domstols beslut om utvis-

ning inte är att betrakta som en påföljd måste ändå utvisningsbeslutets inten-

tioner vara en del av en väl motiverad bedömning av den dömdes möjligheter

att klara sin livsföring här i landet.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid ett antal tillfällen avstyrkt likalydande yrkanden och senast

i betänkande 1998/99:SfU5. Utskottet anförde därvid att när en domstol

beslutar om utvisning på grund av brott skall beslutet innehålla förbud för

utlänningen att återvända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegräns-

ning. Tidsbegränsning är dock huvudregel och de tider som kommer i fråga

är i allmänhet fem eller tio år. Även så kort tid som två år förekommer un-

dantagsvis. Enligt 4 kap. 9 § utlänningslagen får en domstol, när den enligt

34 kap. brottsbalken beslutar att förändra en påföljd som en utlänning har

dömts till, också meddela det beslut beträffande utvisningen som förändring-

en av påföljd ger anledning till. Bestämmelsen innebär bl.a. att, om domsto-

len beslutar att utlänningen skall utvisas för det nya brottet, domstolen an-

tingen kan förlänga tiden för återreseförbudet enligt den tidigare domen eller

också ersätta det tidigare utvisningsbeslutet med ett nytt som då omfattar

även det tidigare beslutet. Ett sådant beslut förutsätter i och för sig inte nå

ändring av brottspåföljden, eftersom ändringen beträffande utvisningen i

detta fall föranleds av att den nya brottsligheten i sig anses böra medföra

utvisning. Utskottet pekade också på att en domstols beslut om utvisning på

grund av brott inte är en påföljd utan en särskild rättsverkan på grund av

brottet. Om det i något enstaka fall inträffar att tiden för ett återreseförbud

gått till ända innan den dömde avtjänat ett fängelsestraff är det därför inte

rimligt att tiden för förbudet börjar löpa vid den tidpunkt då straffet är avtj

nat. Utskottet avstyrkte bifall till motionen.

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna uppfattning och avstyrker motion

Ju501 yrkande 2.

Rättssäkerhet och handläggning

Motioner

Utskottet behandlar under denna rubrik ett antal motionsyrkanden som rör

processen i utlänningsärenden.

I motion Sf602 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs förslag från

regeringen innebärande att överklagandemöjligheten i asylärenden utformas

så att reell likhet inför lagen skall gälla inom rättssystemet. Motionären anfö

att en asylsökande i dag kan få ett avvisnings- eller utvisningsbeslut prövat i

princip hur många gånger som helst, låt vara att nya skäl visserligen skall ha

tillkommit. Enligt motionären innebär detta risker för att sådana skäl mer

eller mindre konstrueras. Ett alternativ till dagens ordning skulle enligt mo-

tionären kunna vara att överföra prövning av överklaganden av utvisnings-

och avvisningsbeslut till förvaltningsdomstol.

I motion Sf624 av Hans Stenberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

handläggningstiderna i flyktingärenden. Om rätten att ge in ny ansökan be-

gränsas skulle handläggningstiderna kunna kortas och mycket mänskligt

lidande sparas.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf609 ett tillkännagivande om

att avskaffa förtroendeläkarsystemet. Enligt motionärerna har den kritik som

framförts mot förtroendeläkarna gällt bl.a. att de inte har tillräcklig kunskap

om krigs- och tortyrskador, att deras opartiskhet och objektivitet kan ifråga-

sättas på grund av deras ekonomiska relation till myndigheterna och att en

läkares lojalitet alltid måste ligga hos patienten. Motionärerna anför att den

s.k. NIPU-utredningen föreslår en instansordning med länsrätt och kammar-

rätt. Dessa domstolar skulle kunna kalla intygsskrivande läkare till muntlig

förhandling om oklarheter vidlåder utfärdade intyg. I enstaka fall kan också

Socialstyrelsens rättsliga råd höras.

Ragnwi Marcelind (kd) begär i motion Sf620 ett tillkännagivande om för-

kortade handläggningstider i utlänningsärenden. Handläggningen hos i In-

vandrarverket skall inte få ta mer än tre månader från dag för ansökan till

beslut och i Utlänningsnämnden skall tiden inte vara längre än sex månader

såvida det inte föreligger synnerliga skäl till längre tid. Om handläggningsti-

den överstiger tolv månader bör permanent uppehållstillstånd beviljas. Även

Yvonne Ruwaida (mp) anför i motion Sf640 att handläggningstiderna i ut-

länningsärenden är alldeles för långa. Enligt motionären bör man efter ett års

vistelse i Sverige få permanent uppehållstillstånd. I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om det anförda.

I motion Sf639 av Fanny Rizell m.fl. (kd) begärs i yrkande 7 ett tillkänna-

givande om flyktingars psykiska och fysiska ohälsa. Enligt motionärerna

lägger man i dag ner stora resurser när det gäller vård för de asylsökande

som drabbas av depressioner bl.a. på grund av långa väntetider. Om resur-

serna koncentrerades till ett tidigt skede av processen skulle handläggnings-

tiderna kunna kortas och i förlängningen skulle trycket på den psykiatriska

vården lätta. I yrkande 9 begär motionärerna förslag till en permanent verk-

samhet med jourbiträden. Motionärerna hänvisar till ett projekt med jourad-

vokater som Invandrarverket med gott resultat genomfört på Arlanda. Vidare

begärs i yrkande 10 ett tillkännagivande om medborgarvittnen. Motionärerna

anför att medlemmar i olika frivilligorganisationer skulle kunna medverka i

asylutredningar som vittnen. Direktavvisning skall inte kunna ske om myn-

dighetsrepresentant och vittne har olika uppfattning utan. Då skall ärendet i

stället gå vidare för fortsatt utredning. Vidare begär motionärerna i yrkande

11 ett tillkännagivande om att myndigheterna i sina kontakter med de asylsö-

kande i första hand måste efterfråga auktoriserade tolkar. Den sökande måste

kunna lita på tolkens kunnighet och integritet. Kvinnor som varit utsatta för

övergrepp bör kunna få hjälp av tolkar som är av samma kön.

Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) anför i motion Sf4 att om Utlän-

ningsnämnden i ett avslagsbeslut har en annan motivering för avslaget än

Invandrarverket skall den klagande beredas möjlighet att få del av denna

innan nämnden fattar beslut. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om det

anförda. I yrkande 17 begärs ett tillkännagivande om att ersätta Invandrar-

verket och Utlänningsnämnden i asylprocessen med en tvåpartsprocess i

domstol.

I motion Sf628 yrkande 3 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om att såväl mottagandet som asylprocessen måste präglas

av tolerans oavsett det tas beslut om avvisning respektive utvisning eller inte

och respekt för alla människors lika värde.

Utskottets bedömning

I budgetpropositionen 1999/2000:1 för år 2000 framhålls under utgiftsområ-

de 8 att vare sig Invandrarverket eller Utlänningsnämnden har uppnått upp-

satta mål när det gäller att förkorta handläggningstiderna i utlänningsärende-

na. Olika åtgärder har vidtagits för att förbättra situationen. Bland annat har

Invandrarverket fått ett ökat ansvar för att effektivisera hela handläggnings-

kedjan, såväl inom Sverige som vid utlandsmyndigheterna. Utlänningsnämn-

den gjorde under år 1998, på regeringens uppdrag, en översyn av nämndens

arbetsformer och resursanvändning. Översynen har resulterat i en omorgani-

sation under slutet av år 1998. Vidare har regeringen genom en ändring i

nämndens instruktion medfört att beslutsfattandet i ärenden av enklare be-

skaffenhet delegeras i större utsträckning. Riksdagen har också beviljat

Invandrarverket och Utlänningsnämnden extra resurser i form av ökade

anslag för år 2000 i avsikt att korta handläggningstiderna.

Kommittén för ny instans- och processordning i utlänningsärenden (NIPU)

föreslår i slutbetänkandet Ökad rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16)

att Utlänningsnämnden läggs ned. Invandrarverket som central utlännings-

myndighet och förvaltningsmyndighet skall fatta beslut i första instans. Ver-

kets beslut skall kunna överklagas till en länsrätt, och länsrättens beslut ska

kunna överklagas till en kammarrätt. För prövning hos kammarrätten skall

krävas prövningstillstånd enligt de vanliga regler om sådant tillstånd som

gäller hos kammarrätterna. Någon möjlighet till överprövning av kammar-

rättens beslut föreslås inte, utan kammarrätten blir slutinstans. I processen

skall tillämpas ett tvåpartsförfarande innebärande att myndigheten redan på

länsrättsnivå blir motpart till den enskilde. Förvaltningsprocesslagens vanliga

regler bör enligt kommittén gälla. Det innebär att muntlig förhandling kan

komma i fråga när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja

ett snabbt avgörande av målet. Muntlig förhandling skall vidare hållas om

den enskilde begär det och förhandlingen inte är obehövlig och inte heller

särskilda skäl talar emot det. Mål som rör avvisning eller utvisning skall

enligt kommittén utgöra förtursmål i domstolarna. Kommittén bedömer

också att då processen, och särskilt möjligheterna till effektiv muntlig för-

handling förbättras, handläggningstiderna för asylärenden kan förkortas.

Samtidigt pekar kommittén på behovet av att Invandrarverket skall kunna

prioritera asylutredningar så att dessa kan avslutas inom rimlig tid. En sådan

åtgärd kan antas vara av avgörande betydelse för att handläggningstiderna

skall kunna kortas. Möjligheterna att påverka detta har dock inte legat inom

kommitténs uppdrag.

NIPU lägger inte fram några förslag med avseende på förtroendeläkarna,

jourbiträden eller medborgarvittnen. Förtroendeläkarnas uppgift är i huvud-

sak att göra bedömningar av den befintliga medicinska utredningen i ett

ärende. Deras yttrande bör inhämtas endast när redan ingivna intyg ger an-

ledning till tveksamhet. Sådan kan uppkomma t.ex. om intyget är svårbe-

gripligt, om dess slutsatser ter sig bristfälligt motiverade eller om slutsatse

står i strid mot innehållet i andra intyg eller kan betvivlas mot bakgrund av

myndighetens egen kunskap om ärendet.

Rätten till offentligt biträde är en väsentlig del av en rättssäker asylprocess

Det är därför av vikt att ett biträde kan förordnas på ett så tidigt stadium so

möjligt och därmed kunna bidra till att Invandrarverkets asylutredning kan

påbörjas och även avslutas så fort som möjligt. Under år 1998 genomförde

Invandrarverket i samråd med Sveriges advokatsamfund en försöksverksam-

het med advokatjour för avvisningsärenden som tagits upp i samband med att

utlänningar rest in via Arlanda flygplats. Verksamheten avsåg endast ärenden

där det inte varit fråga om avvisning med omedelbar verkställighet. I NIPU:s

betänkande anges att erfarenheterna av försöksverksamheten varit goda men

att det av olika skäl inte varit möjligt att dra alltför långtgående slutsatser

försöksverksamheten.

Vad gäller medverkan av frivilligorganisationer eller medborgarvittnen i

handläggningen av asylärenden har också genomförts en försöksverksamhet

på Arlanda under tiden oktober 1998-maj 1999. Organisationernas medver-

kan avsåg endast ärenden där det handlar om avvisning till tredje land och

där offentligt biträde inte förordnas. Någon rapport över denna verksamhet

föreligger ännu inte.

Att auktoriserade tolkar efterfrågas i första hand och att en asylsökande

vid behov får en tolk av samma kön utgår utskottet från.

Utskottet har noterat att Utlänningsnämnden i sitt budgetunderlag för bud-

getåren 2000, 2001 och 2002, som överlämnats till regeringen, beräknar att

uppnå de nu gällande verksamhetsmålen beträffande medborgarskapsärenden

samt överklagade uppehållstillstånd under innevarande budgetår. Beträffande

avlägsnandeärendena beräknas verksamhetsmålen uppnås nästkommande

budgetår. Vidare har Riksdagens revisorer i sin granskningsplan för våren

2000 beslutat genomföra en förstudie avseende invandrings- och flyktingpo-

litiken. I förstudien skall bl.a. göras en återkoppling till revisorernas tidig

granskning där bl.a. problemen med långa handläggningstider uppmärksam-

mades.

NIPU:s betänkande bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Dess-

utom utreds frågan om huruvida inrättande av specialdomstolar kan anses

utgöra ett alternativ till den av NIPU föreslagna processordningen.

Utskottet anser att riksdagen i avvaktan på den fortsatta beredningen inte

bör göra några uttalanden med anledning av de frågor som tas upp i de olika

motionerna. Utskottet avstyrker motionerna Sf4 yrkandena 13 och 17, Sf602,

Sf609, Sf620, Sf624, Sf628 yrkande 3, Sf639 yrkandena 7 och 9-11 samt

Sf640 yrkande 4.

Barn

Barnkonventionen

Såväl i den migrationspolitiska proposition 1996/97:25 som i betänkande

1996/97:SfU5 (s. 86-105) redogjordes utförligt för barnkonventionens be-

stämmelser och hur dessa kan påverka barns ställning i utlänningslagen.

Genom förslag i propositionen kompletterades utlänningslagen med en

portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa i

övrigt särskilt skall beaktas i fall som rör barn.

Motioner

I motion Sf4 yrkande 15 av Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) begärs

ett tillkännagivande om att barnkonventionen skall inarbetas i utlänningsla-

gen. Vidare framhåller motionärerna att det är omänskligt att många familjer

splittras, något som sker i dag. Om barnkonventionen inarbetades i utlän-

ningslagen skulle det bli mycket svårt att fatta avvisningsbeslut med famil-

jesplittring som följd, och inga barn skulle behöva gömma sig. I yrkande 16

begärs ett tillkännagivande om det anförda.

I motion Sf639 av Fanny Rizell m.fl. (kd) anförs att Barnombudsmannen

påpekat att den s.k. portalparagrafen många gånger är verkningslös. Barn-

ombudsmannen har också föreslagit att de liknande bestämmelser som finns i

föräldrabalken rörande hämtning av barn vid vårdnads- och umgängestvister

bör införas i utlänningslagen. Motionärerna menar att en sådan förändring

skulle kunna innebära att man i högre grad lever upp till barnkonventionens

intentioner. I yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om det anförda.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf628 att Sveriges förplik-

telser enligt barnkonventionen är att i alla sammanhang se till barns bästa.

Detta skall förverkligas genom den s.k. portalparagrafen i utlänningslagen.

Huruvida denna bestämmelse har slagit igenom har ännu inte kunnat bedö-

mas. Motionärerna anser det mycket angeläget att en sådan bedömning görs

och begär i yrkande 11 att regeringen gör en sådan utvärdering.

I motion K356 yrkande 4 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om att flyktingpolitiken skall underställas kravet om barnets

bästa enligt barnkonventionen, och att barn som befunnit sig i Sverige i ett år

skall ges uppehållstillstånd.

Utskottets ställningstagande

I betänkande 1996/97:SfU5 anförde utskottet om den s.k. portalparagrafen

bl.a. följande. Utan att barnets bästa generellt tar över samhällsintresset att

reglera invandringen skall portalbestämmelsen ha en stark och meningsfull

innebörd. Detta gäller såväl vid en bedömning av om det finns humanitära

skäl för uppehållstillstånd som hela asylprocessen. I lagen infördes dessutom

en särskild bestämmelse om att, såvida det inte är olämpligt, barnets inställ-

ning vid ansökan om uppehållstillstånd skall klarläggas. Utskottet framhöll

vikten av att barnkonventionens bestämmelser får genomslag också i till-

lämpningen av utlänningslagen.

I juli 1999 har inom Utrikesdepartementet arbetsgruppen för uppföljning

av den migrationspolitiska propositionen färdigställt en rapport, Uppföljning

av propositionen Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv

(UD98/1466/MAP). Beträffande portalparagrafens genomslag anförs bl.a.

följande. Portalparagrafen bör ses som en anvisning om vad som skall beak-

tas vid bedömning och handläggning i övrigt. Bestämmelsen utgör inte en

tillståndsgrund och anger inte hur frågan om uppehållstillstånd skall bedömas

i sak. Praxisutvecklingen vad gäller barn har pågått under många år och

myndigheternas insikter om barns behov har ökat efter hand. Genom olika

markeringar från statsmakterna har betonats särskilda hänsynstaganden till

barn, exempelvis genom s.k. tidsförordningar och ändrade regler om åter-

kallelse av permanent uppehållstillstånd. Detta sammantaget, anförs det i

rapporten, gör att bestämmelsen är svår att utvärdera. Arbetsgruppen har

genomfört intervjuer med handläggare hos Invandrarverket för att få en

uppfattning om hur portalparagrafen kan ha påverkat handläggningen. De

intervjuade har bl.a. uppgivit att bestämmelsen gjort dem mer medvetna om

att de måste ha ett mer aktivt förhållningssätt till ärenden med barn. Det har

vidare framförts att en avgörande skillnad främst märks vid handläggningen

av vissa ärendetyper. En sådan kategori är fall då ett barn har släktanknyt-

ning till Sverige, har ganska lång vistelsetid här samtidigt som det finns ett

visst mått av humanitära skäl. Även om skälen, vare sig var för sig eller

sammantaget, inte är tillräckliga kan ändå principen om barnets bästa i såda-

na situationer utgöra den tyngd som får vågskålen att väga över till barnets

fördel. Arbetsgruppen pekar även på andra ärenden där portalparagrafen kan

ha haft en positiv effekt vad gäller tillståndsprövningen. Som slutsats anför

arbetsgruppen att det kan ifrågasättas om effekten av bestämmelsen skall

beskrivas i kvantitativa termer, som antalet uppehållstillstånd. Gruppen har

heller inte funnit att införandet av portalparagrafen i sig inneburit någon

förändring härvidlag. Det vore dock enligt rapporten fel att hävda att be-

stämmelsen därför inte haft någon eller endast en ringa betydelse för besluts-

fattandet. Bestämmelsen har också återverkat på det dagliga arbetet genom

ökad uppmärksamhet på barns behov vid utredningen av främst asylärenden

och på övervägandena i samband med beslutsfattandet.

Utskottet har förståelse för att det inte går att i kvantitativa termer beskriv

den effekt som portalparagrafen i utlänningslagen haft när det gäller uppe-

hållstillstånd. För att kunna bedöma portalparagrafens betydelse i den be-

märkelsen skulle det sannolikt krävas en analys av varje enskilt ärende. Av

rapporten kan dock den slutsatsen dras att barnen kommit mer i fokus och att

myndigheternas insikter ökat när det gäller barnens speciella situation i ut-

länningsärendena. Det är också enligt utskottets mening av stor vikt att barns

bästa ständigt är i blickpunkten för myndigheternas agerande i olika situatio-

ner så att barnkonventionen får den genomslagskraft den var avsedd att få

och att man lever upp till de intentioner som barnkonventionen ger uttryck

för.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf4 yrkande-

na 15 och 16, Sf628 yrkande 11, Sf639 yrkande 12 och K356 yrkande 4.

Gömda barn

I den migrationspolitiska propositionen anfördes att barn i familjer som

håller sig undan myndigheterna regelmässigt lever i en svår situation. Detta

är fallet även om barnen lever tillsammans med sina föräldrar. Regeringen

ansåg att insatserna för dessa utsatta barn måste inriktas på att förhindra

sådana situationer där undanhållandet blir ett led i ansträngningarna att få

uppehållstillstånd. Vidare ansåg regeringen att förutsägbarhet och konse-

kvens i rättstillämpningen har stor betydelse för om en asylsökande, som i

bägge instanser fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd, ändå håller sig

kvar i landet i förhoppning om att senare få ett sådant tillstånd.

Regeringen hänvisade till att ett uppehållstillstånd efter ny ansökan enligt 2

kap. 5 § b utlänningslagen bara bör kunna ges om en tidigare inte prövad

omständighet berättigar den sökande till skydd här eller om det skulle strida

mot humanitetens krav att verkställa avlägsnandebeslutet. Har verkställighe-

ten fördröjts under avsevärd tid på grund av omständigheter som

utlänningen inte kunnat råda över kan det innebära att tillräckliga

humanitära skäl anses finnas. En illegal vistelsetid bör å andra sidan enligt

propositionen i princip inte heller i fortsättningen få tillgodoräknas. Ett

bifall måste i så fall förutsätta att risken bedöms vara synnerligen betydande

för självdestruktiva handlingar av utomordentligt allvarlig natur från

barnets sida, eller för att barnet allvarligt skadas i sin psykosociala

utveckling om det med tvång skickas tillbaka till hemlandet eller fortsatt

lever under pressade förhållanden till följd av att det av föräldrarna hålls

undan myndigheterna.

Motion

I motion Sf640 yrkande 24 av Yvonne Ruwida (mp) begärs ett tillkännagi-

vande om gömda flyktingars situation. Enligt motionärens bedömning utgör

många av dem som gömmer sig barnfamiljer. I dag hjälper frivilligorganisa-

tionerna, kyrkan och enskilda människor dem som gömmer sig. Motionären

vill att Sverige beviljar alla gömda barn och deras föräldrar uppehållstill-

stånd.

Utskottets bedömning

Socialstyrelsen och Invandrarverket har, på uppdrag av regeringen, gjort en

kartläggning av barn som lever gömda för att undgå att ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut verkställs. Uppdraget har rört frågorna: Hur många är de,

varför är de gömda och hur påverkas de under den tid de lever gömda på kort

och lång sikt. I rapporten När barn lever gömda (SoS-rapport 1999:5) redo-

visas uppdraget samt lämnas med utgångspunkt från barnens bästa förslag

dels för att minska riskerna för att familjer som fått ett avlägsnandebeslut

gömmer sig, dels för att minska skadeverkningarna för barnen om de ändå

göms. Enligt rapporten var det vid årsskiftet 1998/99 ca 300 barn med slut-

ligt avlägsnandebeslut som var efterlysta. Bland dem finns troligen en del

som lämnat landet utan att polisen fått kännedom om det. Frivilligorganisa-

tionerna känner till 150 barn som lever gömda. De sammanställningar som

gjorts och annat material som inhämtats av utredningen tyder på att det inne-

bär stora risker för ett barns hälsotillstånd att leva gömt. Avgörande för hur

barnen psykiskt klarar tiden som gömda är i vilken utsträckning deras föräld-

rar, och då särskilt mamman, sviktar i sin omsorgsförmåga under denna tid.

Möjligheten att få gå kvar i skolan är också enligt rapporten av stor betydel-

se.

I budgetproposition 1999/2000:1 utgiftsområde 8 för år 2000 anför rege-

ringen att det av rapporten framgår att antalet barn som hålls gömda minskat

av en rad olika skäl. Inte minst har enligt regeringen portalparagrafen om

hänsynen till barnens bästa haft effekt. Det är emellertid enligt propositionen

ett problem att de gömda barnen med nuvarande ordning inte kan erhålla

fullständig hälso- och sjukvård samt tandvård. Regeringen har därför för

avsikt att, i samverkan med Landstingsförbundet och engagerade frivilligor-

ganisationer, finna vägar för att tillförsäkra dessa barn den nämnda vården

utan diskriminering.

Rapporten är således, som framgått, föremål för överväganden inom Utri-

kesdepartementet och i avvaktan på resultatet av utredningen anser utskottet

att riksdagen inte bör göra några uttalanden med anledning av motion Sf640

yrkande 24.

Återvandring och återvändande

År 1996 lade riksdagen fast att återvandringspolitiken är en del av migra-

tionspolitiken. Regeringen främjar på olika sätt en mer aktiv återvandrings-

politik, bl.a. genom tilldelning av medel till olika främjandeåtgärder inför

återvandring. Vidare har Invandrarverket enligt förordningen (1984:890) rätt

att besluta om bidrag till flyktingar som önskar lämna Sverige och bosätta sig

i ett annat land. Förutom resebidrag kan även ett kontantbelopp betalas ut.

Den 1 januari 1999 tog Invandrarverket över huvudansvaret för verkstäl-

lighet av beslut om avvisning och utvisning. Invandrarverket har under 1999

utvecklat former för att i samarbete med internationella organisationer och

humanitära enskilda organisationer etablera integrerade program för dem

som återvänder självmant. Planer finns på samarbete med IOM. Åtgärdspro-

grammen kan komma att innefatta informations- och stödinsatser före, under

och i vissa fall även en tid efter utlänningens ankomst till hemlandet. Dessa

program skall ersätta det återvändandebidrag som infördes i maj 1997. UD

arbetar aktivt med frågan om återtagande och har med några länder slutit

återtagandeavtal. Vissa länder för en medveten strategi och vägrar återta

egna medborgare.

Motion

I motion Sf628 yrkande 7 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begärs ett till-

kännagivande om begreppen återvandring och återvändande. Enligt motionä-

rerna använder svenska myndigheter uttrycket återvandring när det rör per-

soner som har uppehållstillstånd i Sverige men som väljer att flytta tillbaka

till hemlandet. All annan flytt tillbaka till hemlandet benämns återvändande

oavsett om den är frivillig eller inte, dvs. även för personer som nekats asyl

eller uppehållstillstånd. Motionärerna vill lyfta fram och uppmärksamma

detta språkbruk. Invandrarverket, som den 1 januari 1999 tog över huvudan-

svaret för verkställighet av beslut om avvisning och utvisning, har under det

första halvåret 1999 utvecklat former för att i samarbete med internationella

organisationer och humanitära enskilda organisationer etablera integrerade

program för dem som återvänder självmant. Motionärerna anser att man

måste vara varsam så att dessa program inte kommer att innehålla moment

av övertalning eller hot.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att grundinställningen måste vara att den som fått avslag på

en ansökan om uppehållstillstånd skall rätta sig efter detta och återvända,

även om vederbörande tycker det är ett felaktigt beslut. Det hindrar ju inte at

återvändandet sker frivilligt. Att tvångsmedel i vissa fall kan komma att

behövas innebär ju också att vederbörande återvänt, även om man i dessa fall

kan konstatera att det inte skett frivilligt i den betydelsen att vederbörande

självmant och utan handräckningshjälp stigit på ett flygplan eller något annat

transportmedel. Att de program som tagits fram för dem som återvänder inte

innehåller hot eller liknande får tas för givet.

Utskottet avstyrker motion Sf628 yrkande 7.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande migrationspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf604, 1999/2000:Sf616

yrkande 1 och 1999/2000:Sf628 yrkande 2,

res. 1 (v) - motiv.

res. 2 (mp)

2. beträffande UNHCR

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf4 yrkande 2,

res. 3 (v, fp)

3. beträffande allmänt om EU-samarbetet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf3 yrkandena 1-3,

res. 4 (v)

4. beträffande EU och asyl

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf3 yrkandena 5 och 16-

44, 1999/2000:Sf4 yrkande 3, 1999/2000:Sf616 yrkande 4,

1999/2000:Sf621, 1999/2000:Sf635, 1999/2000:Sf639 yrkandena 3

och 4, 1999/2000:U513 yrkandena 12 och 13 och 1999/2000:U514

yrkande 14,

res. 5 (kd, c)

res. 6 (v)

res. 7 (fp)

res. 8 (mp)

5. beträffande Dublinkonventionen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf3 yrkandena 4 och 13-

15 och 1999/2000:Sf628 yrkande 1,

res. 9 (v)

res. 10 (mp)

6. beträffande EU och visering

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf3 yrkande 7,

1999/2000:Sf4 yrkandena 4 och 5 och 1999/2000:U505 yrkande 11,

res. 11 (v, kd, fp)

7. beträffande EU och gränskontroll

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf3 yrkandena 6, 8-10

och 12 och 1999/2000:Sf639 yrkande 2,

res. 12 (v)

res. 13 (kd)

8. beträffande EU, fri rörlighet och invandring

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf3 yrkandena 11 och 45-52,

res. 14 (v)

9. beträffande human svensk flyktingpolitik

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf4 yrkande 7,

res. 15 (kd, fp, mp)

10. beträffande återinförande av begreppen de facto-flykting

och politisk-humanitära skäl

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf4 yrkandena 8 och 9,

res. 16 (fp)

11. beträffande utvärdering av begreppet humanitära skäl

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf636,

12. beträffande förföljelse på grund av kön eller homosexuali-

tet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf4 yrkande 11,

1999/2000:Sf608, 1999/2000:Sf628 yrkandena 5 och 8 och

1999/2000:Ju722 yrkande 4,

res. 17 (v, fp, mp)

13. beträffande asylsökande ryska judar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf610,

14. beträffande anhöriginvandring

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf4 yrkande 10,

1999/2000:Sf611, 1999/2000:Sf628 yrkande 9 och 1999/2000:Sf639

yrkandena 5 och 6,

res. 18 (kd, fp, mp)

15. beträffande försörjningsansvar för anhöriga

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf616 yrkande 3,

16. beträffande kostnaderna för asylpolitiken

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf603,

17. beträffande arbetskraftsinvandringen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf616 yrkande 2,

res. 19 (m)

18. beträffande delegering av beslut om studenter och forska-

re

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf614,

19. beträffande besöksvisum

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf4 yrkande 14 och

1999/2000:Sf605,

res. 20 (v, kd, c, fp, mp)

20. beträffande resedokument

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf625,

21. beträffande avvisning och utvisning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf618 och

1999/2000:Sf628 yrkande 4,

res. 21 (kd, mp)

22. beträffande utvisning till Iran

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U620 yrkande 8,

res. 22 (v, kd, c, fp, mp)

23. beträffande utvisning på grund av brott

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju501 yrkande 2,

24. beträffande avslagsbeslut m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf4 yrkande 13,

1999/2000:Sf602, 1999/2000:Sf620 och 1999/2000: Sf624,

res. 23 (fp, mp)

25. beträffande asylprocessen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf4 yrkande 17,

res. 24 (kd, fp, mp)

26. beträffande förtroendeläkare

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf609,

res. 25 (v)

27. beträffande medborgarvittnen m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf639 yrkandena 7 och 9-11,

res. 26 (kd, c)

28. beträffande uppehållstillstånd efter viss tids vistelse

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf628 yrkande 3 och

1999/2000:Sf640 yrkande 4,

res. 27 (mp)

29. beträffande barnkonventionen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf4 yrkandena 15 och

16, 1999/2000:Sf628 yrkande 11, 1999/2000:Sf639 yrkande 12 och

1999/2000:K356 yrkande 4,

res. 28 (kd, c, fp, mp)

30. beträffande gömda barn

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf640 yrkande 24,

res. 29 (mp)

31. beträffande återvandring och återvändande

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf628 yrkande 7,

res. 30 (mp)

32. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1999/2000:3 i dessa delar

till handlingarna.

Stockholm den 30 mars 2000

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser

(m), Maud Björnemalm (s), Rose-Marie Frebran (kd), Mariann Ytterberg (s),

Gustaf von Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s), Sven-Erik

Sjöstrand (v), Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carls-

son (c), Mona Berglund Nilsson (s), Cecilia Magnusson (m), Claes Stock-

haus (v) och Magda Ayoub (kd).

Reservationer

1. Migrationspolitikens inriktning (mom. 1, motiveringen)

Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser att den del av ut-

skottets yttrande i avsnittet Det migrations- och flyktingpolitiska arbetet som

börjar med "Den nuvarande" och slutar med "motion Sf604" bort ha följande

lydelse:

I den migrationspolitiska propositionen angavs bl.a. att den svenska

migrationspolitiken måste vara human och tydlig och konsekvent bygga på

en helhetssyn. I en motion med anledning av propositionen pekades på att

den välansedda människorättsorganisationen Human Rights Watch vid sam-

ma tidpunkt offentliggjort en 34-sidig rapport med utomordentligt allvarlig

kritik av den svenska asylpolitiken. En jämförelse mellan rapporten och

propositionen visade att de kritiserade förhållandena bara på någon enstaka

punkt rättades till genom regeringens förslag.

Enligt utskottets mening har erfarenheterna från drygt tre års tillämpning

av den nya migrationspolitiken visat att den svenska flyktingpolitiken

skärpts. Sverige är t.ex. det land som flest gånger fällts för brott mot tortyr

konventionen. Den förda viseringspolitiken har lett till att alltfler människor

på flykt undan förföljelse och krig inte kan erhålla skydd.

Genom förslag i den migrationspolitiska propositionen skärptes också

reglerna för anhöringinvandring vilket lett till att familjer splittrats och at

barn vars förälder i hemlandet avlidit nekas återförening med den förälder

som är bosatt i Sverige, vilket Röda Korset visar på i sin rapport 1/98: Rätten

till familjeåterförening för anhöriga utanför kärnfamiljen efter 1 januari

1997. Riksdagen gav för över ett år sedan, efter ett tillkännagivande, rege-

ringen i uppdrag att skyndsamt tillsätta en utredning om anhöriginvandring-

en. Denna utredning har ännu inte tillsatts. Det är enligt utskottets uppfatt-

ning mycket angeläget att utredningen börjar arbeta.

Med det anförda tillgodoses motion Sf628 yrkande 2. Utskottet avstyrker

däremot motionerna Sf616 yrkande 1 och Sf604.

2. Migrationspolitikens inriktning (mom. 1)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Det migrations- och

flyktingpolitiska arbetet börjar med "Den nuvarande" och slutar med

"motion Sf604" bort ha följande lydelse:

Det finns många skäl till att människor flyttar till ett annat land. Några gör

det för att finna bättre livsvillkor och framtidsutsikter. Många andra flyr

undan förföljelse och uppenbar livsfara. Väpnade interna konflikter, ofta i

kombination med miljökatastrofer, politisk förföljelse och etnisk rensning

har varit utlösande för en stor del av det senaste årtiondets ofrivilliga migra

tion. Utskottet vill understryka vikten av att kraven på mänskliga rättigheter

följs såväl runt om i världen som i Sverige, särskilt när det gäller att värna

asylrätten och behandlingen av asylsökande. Det är också av stor vikt att den

svenska migrationspolitiken präglas av generositet och humanitet. Det anför-

da bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande migrationspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf628 yrkande 2 och

med avslag på motionerna 1999/2000:Sf604 och 1999/2000:Sf616 yr-

kande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. UNHCR (mom. 2)

Bo Könberg (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Claes Stockhaus (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Det migrations- och

flyktingpolitiska arbetet börjar med "Vad gäller" och slutar med "Sf4 yrkan-

de 2" bort ha följande lydelse:

Viss kritik har riktats mot UNHCR för dess insats i samband med flyk-

tingkatastrofen i Kosovo. Med hänsyn till UNHCR:s globala ansvar för

flyktingar världen över är det av stor vikt att denna organisation fungerar på

ett bra sätt. Om organisationen inte fungerar på avsett sätt kan det enligt

utskottets mening finnas anledning att se över organisationen. Sannolikt kan

det också vara så att UNHCR har för knappa resurser och att det kan finnas

anledning se till att organisationen tillskjuts de medel som är erforderliga så

att UNHCR kan fullgöra sin uppgift som "lead agency" i större flyktingsitu-

ationer. Det anförda bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande UNHCR

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf4 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Allmänt om EU-samarbetet (mom. 3)

Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänt om samarbetet

börjar med "Såsom anförs" och slutar med "yrkandena 1-3" bort ha följande

lydelse:

Amsterdamfördragets ikraftträdande innebär bl.a. att frågor som rör asyl

och invandring skall föras över till första pelaren med målet att unionen skall

utvecklas till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Vad som hittills

åstadkommits av EU på dessa områden i form av rekommendationer, gemen-

samma åtgärder m.m. samt förslag till direktiv och förordningar från kom-

missionen får enligt utskottets mening inte utan vidare läggas till grund för

det kommande lagstiftningsarbetet. Det har nämligen i stora delar präglats av

en både polisiär och negativ syn på invandring och bristande hänsyn till

asylsökandes rättssäkerhet och till medlemsstaternas internationella konven-

tionsåtaganden. Det är enligt utskottets uppfattning väsentligt att de nya

rättsakterna inte styrs av "den minsta gemensamma nämnaren" hos med-

lemsstaterna och att både de nationella parlamenten och Europaparlamentet

mycket aktivt deltar i processen att arbeta fram denna nya gemenskapslag-

stiftning. I vilken grad denna kommer att överensstämma med internationell

rätt som t.ex. 1951 års flyktingkonvention med 1967 års protokoll, den inter-

nationella konventionen om skydd för migrerande arbetstagare och deras

familjer, FN-konventionerna mot tortyr, mot rasdiskriminering och mot

diskriminering av kvinnor kommer att utgöra en utmärkt värdemätare på

seriositeten i EU:s åtagande att respektera och främja de mänskliga rättighe-

terna.

Det är enligt utskottets uppfattning nödvändigt att starta detta arbete med

att göra en grundlig utvärdering av de olika åtgärder som vidtagits inom

ramen för tredje pelaren på invandrings- och asylområdet. Utvärderingen får

inte bara ta sikte på de effektivitetskrav som rådet och kommissionen upp-

ställer i sin handlingsplan för genomförandet av Amsterdamfördragets be-

stämmelser om ett område av frihet, säkerhet och rättvisa. Det är nödvändigt

att respekten för mänskliga rättigheter och humanitära principer utgör en

central del av denna utvärdering.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande allmänt om EU-samarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf3 yrkandena 1-3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. EU och asyl (mom. 4)

Rose-Marie Frebran (kd), Birgitta Carlsson (c) och Magda Ayoub (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Asyl börjar med "Den

nuvarande" och slutar med "och 16-44" bort ha följande lydelse:

Den fria rörligheten är enligt utskottets uppfattning en värdefull vinst för

det europeiska samarbetet. Det får dock inte tas till intäkt för att stänga de

asylsökande ute från Europa. Sverige måste aktivt arbeta för en generösare

flyktingpolitik bland de övriga medlemsländerna. Sverige bör gå i spetsen,

men samtidigt verka för att en gemensam strategi och fördelningsprincip

utarbetas inom EU så att alla medlemsländer solidariskt delar på ansvaret och

den ekonomiska bördan för stora flyktingströmmar. En gemensam flykting-

politik får dock aldrig hindra Sverige från att föra en generös nationell flyk-

tingpolitik. Det anförda bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande EU och asyl

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf639 yrkandena 3

och 4 och 1999/2000:U514 yrkande 14 samt med avslag på motioner-

na 1999/2000:Sf3 yrkandena 5 och 16-44, 1999/2000:Sf4 yrkande 3,

1999/2000:Sf616 yrkande 4, 1999/2000:Sf621, 1999/2000:Sf635 och

1999/2000:U513 yrkandena 12 och 13 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

6. EU och asyl (mom. 4)

Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Asyl börjar med "Den

nuvarande" och slutar med "och 16-44" bort ha följande lydelse:

Inom området för asyl finns det enligt utskottets uppfattning en lång rad

frågor som bör ägnas uppmärksamhet vid överförandet från den tredje pela-

ren till den första pelaren. En av de viktigaste frågorna för kommissionen

inom de närmaste två åren bör vara att arbeta med frågorna om flyktingdefi-

nitionen och om ett kompletterande skydd utöver konventionen. En sådan

kompletterande skyddsregel skulle kunna omfatta personer som har flytt från

sitt land och/eller inte kan eller vill återvända dit eftersom deras liv, säker

eller frihet hotas av allmänt våld, utländsk aggression, inre konflikter, massi

va kränkningar av mänskliga rättigheter eller andra omständigheter som

allvarligt stört den allmänna ordningen och vidare för personer som har flytt

från sitt land och/eller inte vill återvända dit, på grund av en välgrundad

fruktan att torteras eller bli föremål för omänsklig eller förnedrande behand-

ling eller bestraffning eller kränkningar av andra grundläggande mänskliga

rättigheter. Det är också viktigt att denna skyddsregel omfattar vilka sociala,

ekonomiska, kulturella och medborgerliga rättigheter som de skyddade bör

tillerkännas. Det kommande direktivet om asylförfarandet bör på kort sikt

också bli tillämpligt på alternativa nationella skyddsregler och på längre sikt

på en gemensam kompletterande skyddsregel.

Definitionen på vem som är berättigad till skydd enligt konventionen är

enligt utskottets uppfattning reserverad för UNHCR och Internationella

domstolen, och UNHCR:s råd när det gäller flyktingkonventionens tolkning

angående förföljelse på grund av sexuell och genusrelaterad förföljelse bör

följas. Utskottet anser också att EG-domstolen skall få möjlighet att undersö-

ka hur en kommande rättsakt om en harmoniserad tillämpning av flykting-

konventionen överensstämmer med internationell rätt. Inom EU bör vidare

dels utvecklas riktlinjer för genusfrågor i asylförfarandet, dels införas ge-

mensamma bestämmelser om beviskrav och bevisbörda.

Utskottet har tidigare flera gånger uttalat sig om det s.k. asylprotokollet

som är fogat till Amsterdamfördraget. Detta protokoll måste vid nästa för-

dragsrevision avlägsnas eftersom det utgör ett hot mot den internationella

asylrätten.

Vissa länder inom EU har upprättat listor om s.k. säkra ursprungsländer för

att kunna snabbhandlägga asylärenden. Detta förfarande utgör ett hot mot

rättssäkerheten och därför bör någon rättsakt om ett sådant system inte antas.

När det gäller mottagandet av de asylsökande måste miniminormer i ett

kommande direktiv garantera att den asylsökande får ett värdigt liv och

bestämmelserna garantera bl.a. rätt till sjukvård, juridiskt biträde, rätt att

arbeta m.m.

Beträffande asylhanteringen ser utskottet det som angeläget att handlägg-

ningstiderna i asylärenden förkortas men detta får inte gå ut över rättssäker-

heten. Ett rättsligt dokument bör också upprättas som bl.a. garanterar rätten

att överklaga ett beslut till en oberoende domstol. Ett effektivt asylförfarand

är också beroende av en god kvalitet på det första beslutet.

Att speciellt barnens situation i asylärenden uppmärksammas särskilt är

enligt utskottets mening av utomordentligt stor vikt. Det är därför positivt at

den s.k. aktionsplanen anger att barnen skall ägnas särskild uppmärksamhet.

Varje stat måste fullt ut respektera både flyktingkonventionen och barnkon-

ventionen när barn är berörda, och barnets bästa skall alltid ligga till grund

för asylförfarandet. Barns ansökningar bör behandlas med förtur och de skall

alltid ha rätt att höras i asylförfarandet av en ändamålsenligt utbildad hand-

läggare. Ett flyktingbarn skall också garanteras samma sociala, ekonomiska,

kulturella och medborgerliga rättigheter som de barn som är bosatta i värd-

landet. Speciellt viktigt är att särskilda omsorger ägnas de barn som kommer

utan åtföljande vuxen.

Bestämmelser om tillfälligt skydd bör enligt utskottets mening bara kom-

ma i fråga som ett administrativt verktyg i en nödsituation där individuell

bedömning av flyktingstatus inte är möjlig att omedelbart genomföra. I dessa

situationer måste flyktingkonventionen respekteras, och behandlingen av den

som fått ett tillfälligt skydd bör i så liten omfattning som möjligt lämnas åt

nationell lagstiftning.

Ett system för ansvarsfördelning för flyktingmottagandet bör ta sikte på en

solidarisk finansiering och bara om det är absolut nödvändigt för en fördel-

ning som gäller personer. Ett sådant fördelningssystem måste respektera

familjens enhet och får inte genomföras med tvångsmedel. Enligt utskottets

uppfattning borde EU vidare göra ett kollektivt åtagande att erbjuda årliga

kvoter till UNHCR för överförande av flyktingar från andra delar av världen

till medlemsstaterna.

Vad utskottet nu anfört beträffande asyl m.m. bör riksdagen som sin me-

ning ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande EU och asyl

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf3 yrkandena 5

och 16-44 och 1999/2000:Sf621 samt med avslag på motionerna

1999/2000:Sf4 yrkande 3, 1999/2000:Sf616 yrkande 4,

1999/2000:Sf635, 1999/2000:Sf639 yrkandena 3 och 4,

1999/2000:U513 yrkandena 12 och 13 och 1999/2000:U514 yrkande

14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. EU och asyl (mom. 4)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Asyl börjar med "Den

nuvarande" och slutar med "och 16-44" bort ha följande lydelse:

De stater som ingår i EU har olika bestämmelser och praxis när det gäller

beviljande av asyl. Enligt utskottets mening har dock flyktingpolitiken suc-

cessivt stramats åt i hela Europa. En samordning av medlemsstaternas mini-

miansvar på området är emellertid nödvändig, om några länder skall kunna

driva en mer generös flyktingpolitik. Normerna bör enligt utskottets mening

inte sättas av de länder som har den minst generösa politiken. Behovet av en

gemensam och human flyktingpolitik är stor. Det anförda bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande EU och asyl

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf4 yrkande 3 samt

med avslag på motionerna 1999/2000:Sf3 yrkandena 5 och 16-44,

1999/2000:Sf616 yrkande 4, 1999/2000:Sf621, 1999/2000:Sf635,

1999/2000:Sf639 yrkandena 3 och 4, 1999/2000:U513 yrkandena 12

och 13 och 1999/2000:U514 yrkande 14 som sin mening ger regering-

en till känna vad utskottet anfört,

8. EU och asyl (mom. 4)

Kerstin Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Asyl börjar med "Den

nuvarande" och slutar med "och 16-44" bort ha följande lydelse:

Sverige måste inom EU driva en politik som innebär att alla förslag som

syftar till en mer restriktiv asyl- och invandringspolitik stoppas. Enligt ut-

skottets uppfattning bör asylpolitiken återföras till nationell nivå. Det anför

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande EU och asyl

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U513 yrkandena 12 och

13 samt med avslag på motionerna 1999/2000:Sf3 yrkandena 5 och

16-44, 1999/2000:Sf4 yrkande 3, 1999/2000:Sf616 yrkande 4,

1999/2000:Sf621, 1999/2000:Sf635, 1999/2000:Sf639 yrkandena 3

och 4 och 1999/2000:U514 yrkande 14 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

9. Dublinkonventionen (mom. 5)

Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Dublinkonventionen

börjar med "Enligt Amsterdamfördraget" och slutar med "13-15" bort ha

följande lydelse:

I den s.k. handlingsplanen anges att bl.a. Dublinkonventionen är ett prio-

riterat område där åtgärder bör beslutas inom två år. Ett nytt rättsligt instru

ment på basis av Dublinkonventionen samt gemensamma principer för be-

dömning av avvisningar till s.k. säkra ursprungsländer skall upprättas. Enligt

utskottets mening bör beslut i denna fråga anstå. Dublinkonventionen bör

vara i tillämpning ytterligare någon tid för att därefter utvärderas grundligt

och allsidigt. Det är då väsentligt att även uppmärksamma sådana aspekter

som flyktingars berättigade krav på undvikande av familjesplittring. I vissa

fall har det också förekommit att medlemmar i samma familj hänvisats till att

få sina asylärenden prövade i olika länder. Enligt utskottets uppfattning kan

frågan om Dublinkonventionens berättigande över huvud taget behöva stäl-

las. Den praktiska tillämpningen är mycket komplicerad och det har varit

nödvändigt att anta invecklade tillämpningsföreskrifter. Om ett nytt rättsligt

instrument kommer att ersätta Dublinkonventionen måste garanteras att

suspensiv effekt ges åt överklagande av beslut om att överföra asylprövning-

en till ett annat land. Vidare måste socioekonomiska rättigheter garanteras

den som väntar på ett beslut om asyl.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande Dublinkonventionen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf3 yrkandena 4 och

13-15 och med avslag på motion 1999/2000:Sf628 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Dublinkonventionen (mom. 5)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anför

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Dublinkonventionen

börjar med "Vid ett" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Från olika håll ha pekats på att Dublinkonventionen fått en ensidig och

snäv tolkning. Varje medlemsstat har rätt att med en asylsökandes samtycke

pröva en ansökan, även om denna prövning inte åligger staten enligt Dublin-

konventionen. Utskottet anser att Sverige i vissa måste fall använda sig av

denna möjlighet. Den kommitté, den s.k. artikel 18-kommittén, som inrättats

för att vid behov besluta om tillämpningsföreskrifter skall enligt riktlinjerna

ta större hänsyn till familjeåterförening, sjukdom, handikapp, ålder samt

sträva mot ett undvikande av familjesplittring. Vid de få tillfällen kommittén

sammanträtt har man dock inte lyckats nå enighet, vilket är en förutsättning

för beslutsfattandet. Utskottets mening är att Sverige måste gå i spetsen och

föra fram förslag som innebär en humanare tillämpning av Dublinkonventio-

nen. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande Dublinkonventionen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf628 yrkande 1 och

med avslag på motion 1999/2000:Sf3 yrkandena 4 och 13-15 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. EU och visering (mom. 6)

Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Sven-Erik Sjöstrand (v), Claes

Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd) anför

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Visering börjar med "

Av det" och slutar med "yrkande 11" bort ha följande lydelse:

I dag krävs visering för inresa till Sverige från flertalet länder i världen.

Den gemensamma listan över viseringspliktiga länder har växt ytterligare i

och med Sveriges anslutning till Schengensamarbetet. Bland de viserings-

pliktiga länderna finns alla dem varifrån de flesta asylsökande i Sverige och

övriga EU kommer. Viseringspolitiken inom EU bör därför omprövas. Vi-

sumtvång för länder där det pågår inbördeskrig, utbrett våld eller omfattande

kränkningar av mänskliga rättigheter som orsakar flyktingströmmar bör inte

få förekomma. Sverige måste inom EU verka för att den gemensamma listan

över länder för vilka visumtvång gäller görs kortare och ständigt omprövas

så att inte människor som behöver skydd hindras från att fly. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande EU och visering

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf3 yrkande 7,

1999/2000:Sf4 yrkandena 4 och 5 och 1999/2000:U505 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. EU och gränskontroll (mom. 7)

Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anför

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Gränskontroll börjar

med "Regeringen har" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Inom fem år skall unionen besluta om åtgärder som avser passage av

medlemsstaternas yttre gränser. Sedan lång tid existerar ett förslag till kon-

vention om yttre gränskontroll. Förslaget präglas enligt utskottets mening

starkt av ett "fästning Europa-tänkande" som strider mot principer om öp-

penhet och internationalism och kan därför inte läggas till grund för ett

kommande direktiv eller en rättsakt i annan form.

Det finns en handledning för yttre gränskontroll som används av med EU

associerade stater. Denna handledning saknar dock helt upplysningar hur en

asylansökan skall handläggas. Detta är en brist som enligt utskottets mening

måste rättas till.

På flygplatser utanför EU förekommer det att tjänstemän från EU-länder

genomför s.k. gate-kontroller, en verksamhet som enligt utskottets mening

borde upphöra omedelbart. Likaså måste den rättsliga fiktionen med interna-

tionella zoner på flygplatser avskaffas.

Slutligen, vad gäller Schengens tillämpningskonvention och den anslutan-

de s.k. akin, vill utskottet framhålla att det finns allvarliga brister i dessa

allvarligaste måste rättas till, som exempel kan nämnas bestämmelserna om

transportöransvar som inte är acceptabla. Även bristerna när det gäller skyd-

det för den enskildes integritet måste rättas till.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande EU och gränskontroll

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf3 yrkandena 6, 8-10

och 12 och med anledning av motion 1999/2000:Sf639 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. EU och gränskontroll (mom. 7)

Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Gränskontroll börjar

med "Regeringen har" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Under innevarande år kommer Sverige sannolikt att börja delta i det ope-

rativa samarbetet i Schengen. Det innebär samtidigt att vi förstärker gräns-

kontrollen mot tredje land. De villkor som då kommer att gälla för inresa till

området får enligt utskottets mening inte utnyttjas som verktyg för att stänga

asylsökande ute. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande EU och gränskontroll

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf639 yrkande 2 och

med avslag på motion 1999/2000:Sf3 yrkandena 6, 8-10 och 12 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. EU, fri rörlighet och invandring (mom. 8)

Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Andra frågor om EU, fri

rörlighet och invandring börjar med "Utskottet vill" och slutar med "den

avstyrks" bort ha följande lydelse:

I ett direktivförslag från år 1995 fastslås rätten för tredjelandsmedborgare

som lagligen vistas i ett EU-land att göra korta resor till andra länder. Ut-

skottet anser det angeläget att detta direktiv snarast antas av rådet. En ge-

mensam invandringspolitik bör enligt utskottets mening syfta till att under-

lätta internationell rörlighet för personer. Det är desto mer angeläget efter-

som EU med sin snabbt åldrande befolkning snart kan komma att få behov

av en arbetskraftsinvandring. Den fria rörlighet som garanteras EU-

medborgare måste också successivt utsträckas till att gälla tredjelandsmed-

borgare.

Utskottet vill vidare framhålla att rätten till familjeåterförening styrs av

bindande internationella åtaganden från medlemsstaterna. Utskottet måste

dock konstatera att denna rätt genom olika åtgärder företagna av EU-

länderna var för sig eller gemensamt har underminerats. För den som har ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd bör rätt till återförening föreligga efter ett

vistelse i en medlemsstat om rätt till ytterligare minst ett års vistelse förel

ger. Den som haft uppehållstillstånd längre tid än tre år bör ha samma rätt til

familjeåterförening som EU-medborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet.

En fråga som återkommande diskuteras inom EU är den illegala invand-

ringen. De åtgärder som företagits häremot sägs syfta till att kontrollera

denna invandring men enligt utskottets uppfattning gör åtgärderna det när-

mast omöjligt för flyktingar eller andra skyddsbehövande att söka asyl. En

rättsakt på det området måste därför utformas så att de riskerna elimineras.

Vad gäller verkställighet av avlägsnandebeslut finns det enligt utskottets

mening ett trängande behov av minimiregler som garanterar respekten för

grundläggande mänskliga rättigheter och individens värdighet.

Kommissionen har nyligen lagt fram förslag till två direktiv med avseende

på åtgärder mot diskriminering. Det ena direktivet gäller all slags diskrimine-

ring i arbetslivet och det andra behandlar rasdiskriminering. Utskottet anser

det viktigt att man i det fortsatta arbetet beaktar de förslag inom området som

framställts av "the Starting Line Group". Förslagen har inspirerats av den

existerande europeiska lagstiftningen om jämställdhet mellan kvinnor och

män.

Det utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande EU, fri rörlighet och invandring

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf3 yrkandena 11 och

45-52 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Human svensk flyktingpolitik (mom. 9)

Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp) och

Magda Ayoub (kd) anser

dels att den del av uttskottets yttrande som i avsnittet Skyddsbehövande

börjar med "När det" och slutar med " yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har de lagändringar i den svenska utlännings-

lagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1997 inneburit stora inskränk-

ningar i den svenska flyktingpolitiken. Det gäller framför allt kriterierna för

bedömning av skyddsbehov och reglerna för anhöriginvandring. Det gäller

också rättstryggheten i asylprocessen och instansordningen i densamma.

Utskottet anser mot bakgrund härav att det bör göras en samlad översyn av

svensk flyktingpolitik, som kan möta kraven på en generös, solidarisk och

human svensk flyktingpolitik i Europa. Det anförda bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande human svensk flyktingpolitik

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf4 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Återinförande av begreppen de facto-flykting och politisk-

humanitära skäl (mom. 10)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av uttskottets yttrande som i avsnittet Skyddsbehövande

börjar med "Beträffande utmönstrandet" och slutar med " yrkande 9" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att begreppet de facto-flykting samt uppehållstillstånd på

grund av politisk-humanitära skäl bör återinföras i utlänningslagen. Avskaf-

fandet härav innebar en väsentlig försämring av utlänningslagstiftningen. I

en allmän översyn av den svenska flyktingpolitiken bör det vara ett viktigt

inslag att pröva. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande återinförande av begreppen de facto-flykting och

politisk-humanitära skäl

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf4 yrkandena 8 och 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Förföljelse på grund av kön eller homosexualitet (mom. 12)

Bo Könberg (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v), Kerstin-Maria Stalin (mp) och

Claes Stockhaus (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Skyddsbehövande bör-

jar med "Beträffande skydd" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande

lydelse:

Den 1 januari 1997 infördes i utlänningslagens 3 kap. 3 § en bestämmelse

om rätt till skydd för den som på grund av kön eller sexualitet känner väl-

grundad fruktan för förföljelse. Det är enligt utskottets mening en särlösning

som inte haft eller har några egentliga positiva effekter. Bestämmelsen har

använts ytterst sparsamt och huvudsakligen beträffande kvinnlig könsstymp-

ning. Det är en särlösning som i den svenska utlänningslagen också snarast

får negativa effekter eftersom den understödjer en inskränkande tolkning av

flyktingkonventionen. Enligt utskottets mening bör i stället tolkningen av

Genèvekonventionens flyktingbegrepp breddas så att det innefattar också

förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. En sådan tolkning är nume-

ra etablerad i flera länder och förespråkas även av UNHCR. En vidare tolk-

ning av flyktingkonventionen strider heller inte mot EU-regler. Utskottet

anser det väsentligt att Sverige är ett föregångsland vad gäller tolkningen av

internationella konventioner. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande förföljelse på grund av kön eller homosexualitet

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf4 yrkande 11,

1999/2000:Sf608, 1999/2000:Sf628 yrkandena 5 och 8 och

1999/2000:Ju722 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

18. Anhöriginvandring (mom. 14)

Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp) och

Magda Ayoub (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Uppehållstillstånd för

anhöriga börjar med "I sitt" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande

lydelse:

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1998/99:SfU5 anförde utskottet

att det bör göras en utvärdering av de bestämmelser i utlänningslagen som

reglerar anhörigas invandring utanför kärnfamiljen och som trädde i kraft

den 1 januari 1997. I utvärderingen skall uppmärksammas speciellt udda och

ömmande fall liksom även sista-länken-fall. Regeringen har ännu inte beslu-

tat om direktiv för utredningens arbete. Enligt utskottets mening innebär de

nya bestämmelserna en betydande inskränkning av möjligheterna för anhöri-

ga att få tillstånd att återförenas med en person som fått uppehållstillstånd.

Utskottet menar att utredningen skyndsamt bör komma till stånd. Denna

utredning bör ta sikte på inte bara de ovan nämnda fallen utan också över

huvud taget på äldre personer som vill återförenas med sina barn i Sverige.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande anhöriginvandring

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf4 yrkande 10,

1999/2000:Sf611, 1999/2000:Sf628 yrkande 9 och 1999/2000:Sf639

yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört,

19. Arbetskraftsinvandringen (mom. 17)

Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran Lindblad och Cecilia Magnusson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Arbetstillstånd m.m.

börjar med "I och med" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Genom medlemskapet i EU har unionsmedborgarna möjlighet att flytta till

vårt land för att exempelvis arbeta. Utskottet anser att det bör finnas ökade

möjligheter även för medborgare från andra länder att söka sig till Sverige

och här få uppehållstillstånd och möjlighet att arbeta. Sådana möjligheter

måste dock bygga på att man kan försörja sig själv. Även människor som

söker arbetstillstånd från sitt hemland skall ha möjlighet att erhålla det i

större utsträckning än vad som är möjligt i dag. En fri arbetskraftsinvandring

kan inte komma i fråga, men en ökad generositet är enligt utskottets uppfatt-

ning både möjlig och önskvärd. En noggrann och seriös prövning av försörj-

ningsmöjligheter och arbetserbjudanden måste ske när en utländsk medbor-

gare i nämnda syften ansöker om uppehållstillstånd i Sverige. Det anförda

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande arbetskraftsinvandringen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf616 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Besöksvisum (mom. 19)

Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Sven-Erik Sjöstrand (v), Kerstin-

Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Claes Stockhaus (v) och Magda

Ayoub (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Visering börjar med

"Utskottet har" och slutar med "och Sf605)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör den nuvarande restriktiva viseringspraxis-

en för släktbesök göras mer human och generös. Detta skulle enligt utskottets

uppfattning innebära att många anhöriga inte anser sig tvungna att ta sig till

Sverige och där ansöka om uppehållstillstånd när de egentligen bara vill

besöka sina släktingar här. Regeringen bör därför uppdra åt den aviserade

utredningen för utvärdering av de nya bestämmelserna om anhöriginvandring

att undersöka Invandrarverkets tillämpning av bestämmelserna om besöksvi-

sering för anhöriga till personer med uppehållstillstånd i Sverige samt ge

utredningen i uppdrag att föreslå sådana ändringar i bestämmelserna att

beviljande av sådana besöksviseringar underlättas så långt möjligt. Det an-

förda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande besöksvisum

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf4 yrkande 14 och

1999/2000:Sf605 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört,

21. Avvisning och utvisning (mom. 21)

Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp) och Magda Ayoub (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Avvisning och utvisning

börjar med "I det av" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det inte ovanligt att personer inte fått stan-

na kvar här i landet trots att de framhållit att de riskerar att utsättas för f

följelse och trakasserier när de kommer tillbaka till hemlandet. Det är därför

av stor vikt att svenska myndigheter kontrollerar vilka förhållanden en

asylsökande som fått avslag på ansökan återvänder till. Rutinerna vid åter-

komsten efter avvisning från Sverige bör ses över så att exempelvis den

avvisade inte med automatik överlämnas till passpolisen i hemlandet. I över-

synen bör också ingå svenska myndigheters beaktande av asylsökandes

integritet vid efterforskningar av uppgifter om de asylsökande och vid kon-

takter med hemlandets myndigheter samt polisens möjligheter att hjälpa den

avvisade att resa in i landet utan att väcka onödig uppmärksamhet. Det an-

förda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande avvisning och utvisning

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf618 och

1999/2000:Sf628 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

22. Utvisning till Iran (mom. 22)

Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Sven-Erik Sjöstrand (v), Kerstin-

Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Claes Stockhaus (v) och Magda

Ayoub (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Avvisning och utvisning

börjar med "I det av" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:

Iran har för närvarande en regim som förföljer politiskt och religiöst olik-

tänkande. Regimen kan säga en sak men enligt utskottets uppfattning är det i

praktiken andra instanser som bestämmer vad som sker med flyktingarna då

de återvänder till hemlandet. Straffen är ofta mycket hårda och brutala. Att

till Iran utvisa politiskt eller religiöst oliktänkande är att utsätta dem för

oerhörda risker. Blotta misstanken om att den utvisade kan vara politiskt

oppositionell eller hyser en annan tro kan innebära livsfara för honom eller

henne. Han eller hon kan utsättas för trakasserier och förföljelse som förr

eller senare kan leda till döden. Svenska myndigheter måste därför vara

ytterst varsamma när det gäller utvisningar till Iran. Detta har enligt utskot-

tets mening hittills inte alltid varit fallet. Det anförda bör riksdagen ge re

ringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande utvisning till Iran

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U620 yrkande 8 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Avslagsbeslut m.m. (mom. 24)

Bo Könberg (fp) och Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Rättssäkerhet och

handläggning börjar med "I budgetpropositionen" och slutar med "korta

handläggningstiderna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening förekommer i asylprocessen otrygghet och bety-

dande rättsosäkerhet. Olika åtgärder bör därför vidtas i syfte att förbättra de

asylsökandes ställning. Exempelvis förekommer det att Utlänningsnämnden

vid ett överklagande fattar beslut om avslag på ansökningar med nya motive-

ringar utan att den sökande beretts tillfälle att bemöta dessa. Ett sådant förf

rande bör enligt utskottets mening inte få förekomma. Det anförda bör riks-

dagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande avslagsbeslut m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf4 yrkande 13 och

med avslag på motionerna 1999/2000:Sf602, 1999/2000:Sf620 och

1999/2000:Sf624 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört,

24. Asylprocessen (mom. 25)

Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd) och Magda Ayoub (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Rättssäkerhet och

handläggning börjar med "Kommittén om" och slutar med "kommitténs

uppdrag" bort ha följande lydelse:

NIPU föreslår i sitt slutbetänkande att förfarandet i utlänningsärenden skall

ge betydligt större utrymme för en tvåpartsprocess. Överklagande av Invand-

rarverkets beslut föreslås ske till länsrätt i stället för som nu till Utlännin

nämnden. Enligt utskottets mening bör Invandrarverkets roll begränsas till att

vara en utredande instans, och tvåpartsprocess bör införas i första instans

som då skall vara länsrätt. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande asylprocessen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf4 yrkande 17 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Förtroendeläkare (mom. 26)

Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt Rättssäkerhet och hand-

läggning börjar med "NIPU lägger" och slutar med "om ärendet" bort ha

följande lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit har omfattande kritik riktats mot förtroendelä-

kare i utlänningsärenden. Den kritik som framförts har bl.a. gällt att en läka-

res lojalitet alltid måste ligga hos patienten, förtroendeläkarna har inte till

räcklig kunskap om krigs- och tortyrskador, deras opartiskhet och objektivi-

tet kan ifrågasättas på grund av deras ekonomiska relation till Invandrarver-

ket och Utlänningsnämnden. Statskontoret har 1997, på uppdrag av regering-

en, utrett huvudmannaskap och organisationsstruktur för förtroendeläkarna.

Utskottet anser att sådana organisatoriska förändringar som de som före-

slås av Statskontoret inte kommer att lösa de grundläggande problemen.

Enligt utskottets mening bör systemet med förtroendeläkare i utlänningsä-

renden avskaffas. Länsrätt och kammarrätt, som av NIPU föreslås ingå i

instansordningen i utlänningsärenden, har möjlighet att kalla intygsskrivande

läkare till den muntliga förhandlingen om oklarheter vidlåder utfärdade

intyg. I något enstaka principiellt fall kan också yttrande begäras från Social

styrelsen genom dess rättsliga råd. Det anförda bör riksdagen som sin me-

ning ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande förtroendeläkare

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf609 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Medborgarvittnen m.m. (mom. 27)

Rose-Marie Frebran (kd), Birgitta Carlsson (c) och Magda Ayoub (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Rättssäkerhet och

handläggning börjar med "Rätten till" och slutar med "utskottet från" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning läggs i dag ner stora resurser när det gäller

vård för de asylsökande som drabbas av depressioner bl.a. på grund av långa

väntetider. Om resurserna koncentrerades till ett tidigt skede av processen

skulle handläggningstiderna kunna kortas och i förlängningen lätta trycket på

den psykiatriska vården.

På Arlanda har prövats ett projekt med jouradvokater som Invandrarver-

ket med gott resultat genomfört. De asylsökande har fått ett biträde redan i

asylprocessens inledning. Det har inneburit snabba initiala åtgärder för dem

som gått vidare i processen och en större rättssäkerhet vid avvisningar. Mot

bakgrund härav anser utskottet att det kan finnas anledning att permanenta en

sådan verksamhet.

Utskottet anser vidare att medlemmar i olika frivilligorganisationer skulle

kunna medverka i asylutredningar som vittnen. Direktavvisning skall därvid

inte kunna ske om en myndighetsrepresentant och ett vittne har olika upp-

fattning, utan då bör ärendet utredas vidare.

Utskottet anser också att myndigheterna i sina kontakter med de asylsö-

kande i första hand måste efterfråga auktoriserade tolkar. Den sökande måste

kunna lita på tolkens kunnighet och integritet. Kvinnor som varit utsatta för

övergrepp bör få hjälp genom tolkar som är av samma kön.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande medborgarvittnen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf639 yrkandena 7 och

9-11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Uppehållstillstånd efter viss tids vistelse (mom. 28)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Rättssäkerhet och

handläggning börjar med "I budgetpropositionen" och slutar med "korta

handläggningstiderna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan ett alltför strikt effektivitetstänkande kring

avvisningsfrågan leda utlänningsmyndigheterna i negativ riktning. När det är

fråga om effektiviteten vid behandling av människor måste man vara upp-

märksam på att humaniteten inte sätts på undantag. Mottagandet och hela

asylprocessen måste, antingen det blir fråga om avvisning eller utvisning

eller inte, präglas av tolerans och respekt för alla människors lika värde. Om

asylprocessen drar ut över ett år bör enligt utskottets mening permanent

uppehållstillstånd beviljas. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande uppehållstillstånd efter viss tids vistelse

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf628 yrkande 3

och 1999/2000:Sf640 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

28. Barnkonventionen (mom. 29)

Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp), Bir-

gitta Carlsson (c) och Magda Ayoub (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Barnkonventionen

börjar med "I betänkande" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande ly-

delse:

Från och med den 1 januari 1997 har utlänningslagen kompletterats med

en portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa

i övrigt skall beaktas i fall som rör barn. I den migrationspolitiska proposi-

tionen anförde regeringen att den med utgångspunkt från grunderna för

migrationspolitiken föreslagit lagbestämmelser om rätt till skydd och invand-

ring som är i enlighet med barnkonventionens krav eller dess anda.

I en rapport från Utrikesdepartementet Uppföljning av propositionen

Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv (UD98/1466/MAP) har bl.a.

försök gjorts att utvärdera effekten av den s.k. portalbestämmelsen. Rappor-

ten ger inte några egentliga svar på vilken genomslagseffekt bestämmelsen

fått. I rapporten konstateras att det knappast är möjligt att kvantitativt mäta

effekten och att det man lyckats konstatera är att tjänstemän inom utlännings-

myndigheterna blivit mer medvetna om att de måste ha ett mer aktivt för-

hållningssätt till ärenden med barn.

Utskottets uppfattning är att portalbestämmelsen haft en mycket ringa ef-

fekt i utlänningsärenden när det gäller att uppfylla de krav som barnkonven-

tionen ställer upp. Att så sker är enligt utskottets mening av mycket stor

betydelse. Huruvida detta skall ske genom en implementering av barnkon-

ventionens bestämmelser i utlänningslagen eller genom att, såsom Barnom-

budsmannen föreslagit, införa bestämmelser hämtade från föräldrabalken är

inte det väsentliga. Vad som är av största betydelse är att Sverige och svens-

ka myndigheter verkligen följer och beaktar de bestämmelser som återfinns i

barnkonventionen, vilket vi också är förpliktade att göra. Om så skedde

skulle enligt utskottets mening många tragiska fall av familjesplittring och

andra fall kunna undvikas.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande barnkonventionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf4 yrkandena 15

och 16, 1999/2000:Sf628 yrkande 11, 1999/2000:Sf639 yrkande 12

och 1999/2000:K356 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

29. Gömda barn (mom. 30)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Gömda barn börjar med

"Socialstyrelsen och" och slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse:

Av Socialstyrelsens och Invandrarverkets rapport När barn lever gömda

(SoS-rapport 1999:5) framgår att det finns ca 300 kända fall där barn lever

gömda. Det framgår vidare av rapporten att barn som lever gömda påverkas

mycket negativt i såväl psykisk som fysisk bemärkelse. Utskottet anser det

vara hög tid att Sverige nu lever upp till barnkonventionens krav och genom-

för bl.a. de förslag till åtgärder som nämns i rapporten. Exempel på dessa

förslag är att regeringen skall förtydliga oklarheter kring portalbestämmelsen

när det gäller att korta handläggningstiderna, förbättra asylutredningarna som

rör barn och förbättra familjernas möjlighet att förstå och acceptera ett av-

lägsnandebeslut. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande gömda barn

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf640 yrkande 24 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Återvandring och återvändande (mom. 31)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Återvandring och åter-

vändande börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 7" bort ha

följande lydelse:

I Sverige används uttrycket "återvandring" när det gäller personer som har

uppehållstillstånd här men väljer att flytta tillbaka till hemlandet. All annan

flytt tillbaka till hemlandet eller tredje land benämns "återvändande" vare sig

det är frivilligt eller inte. Utskottet vill uppmärksamma detta språkbruk.

Utskottet vill vidare peka på att det är av stor betydelse att de program som

tagits fram av Invandrarverket i samarbete med internationella och humanitä-

ra organisationer för dem som återvänder till hemlandet inte får innehålla

moment av övertalning eller hot. Det anförda bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande återvandring och återvändande

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf628 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Asylsökande ryska judar (mom. 13)

Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp) och

Magda Ayoub (kd) anför:

Sedan år 1994 har antalet judiska flyktingar från Ryssland som beviljats asyl

i Sverige minskat. En avgörande anledning härtill kan vara att det inte anses

tillräckligt att vara rysk jude, med motiveringen att den ryska staten inte

officiellt stöder och sanktionerar förföljelse av judar. Där bevisligen sådan

förföljelse ägt rum hänvisar den ryska staten till den allmänna laglösheten

som sägs inte vara riktad särskilt mot judar. Trots detta drabbar våldet judar

just på grund av att de är judar och det har också många gånger klara antise-

mitiska drag.

Den ryska antisemitismen har historiskt ursprung. I början av 1900-talet

inträffade en rad upplopp riktade mot den judiska befolkningen, och åtskilli-

ga hundra judar dödades. Även under Stalineran förekom svåra övergrepp.

Den terrorvågen kom dock av sig efter Stalins död.

Den andra hälften av 1990-talet har för Rysslands del präglats av svåra kri-

ser och en djup ekonomisk depression. Den rådande situationen har av flera

politiker utnyttjats för att vädra antisemitiska stämningar. En ledande kom-

munistisk parlamentsledamot, tidigare general, har exempelvis under hösten

1998 vid olika framträdanden använt grovt förolämpande uttryck riktade mot

judarna. Han har bl.a. hävdat att det är judarna som ligger bakom Rysslands

ekonomiska kollaps och att de borde fängslas. Det fanns dock ett antal libe-

rala ledamöter i Duman som ansåg att det gått för långt varför man krävde att

Duman skulle bifalla en motion som fördömer antisemitiska yttranden. Vid

omröstning fick den allmänt hållna motionen 107 röster medan 121 ledamö-

ter röstade emot. Resterande av de 450 ledamöterna i Duman avstod från att

rösta. En annan ledande kommunistisk ledamot uttalade strax före årsskiftet

1998/99 att de ryska judarna till stor del var ansvariga för "folkmord på det

ryska folket". Uttalandet gjordes inför den parlamentariska kommission som

förberedde riksrättsåtalet mot den dåvarande presidenten Jeltsin. Den kom-

munistiske partiledaren och det kommunistiska partiet har vidare i ett öppet

brev anklagat Rysslands judar för att ha skott sig på regeringens privatise-

ringskampanjer, för att ha tagit kontrollen över etermedierna och störtat

landet i en ekonomisk avgrund. I samma brev försäkras att all etnisk intole-

rans är oförenlig med de kommunistiska idealen och att partiet inte har något

emot judar som sådana, utan endast den obskyra sionismen. Den kommunis-

tiske partiledaren anses ha en kluven inställning och har inte förmått distan-

sera sig från den antisemitiska falangen. Han har fördömt alla uttryck för

antisemitism, men har även varnat för en "sionistisk världsomfattande kon-

spiration". Han har dessutom vägrat att uteslutna medlemmar ur partiet som

är öppet antisemitiska. Senast i mars föregående år avvisade Duman ett för-

slag om att fördöma en ledande kommunistisk ledamot som fortsätter att

uppmana till klappjakt på judar och som regelmässigt fortsätter att använda

de mest grova antisemitiska uttrycken vid offentliga tal.

Till detta bör också läggas informationen om framväxandet av den ex-

tremnationalistiska organisationen Rysk National Enighet (RNE) som, enligt

vissa källor, år 1997 hade ca 20 000 medlemmar och finns representerade i

ett flertal städer där de bedriver ett terrorvåld riktat mot just judar. Fiende

till partiet, såsom judarna, listas för kunna arresteras och likvideras när RNE

fått makten.

Enbart denna korta bakgrundsbeskrivning visar enligt vår uppfattning att

antisemitismen tagit säte och fått en plattform inom statsapparaten. Vid en

utfrågning om de ryska judarnas situation som utskottet höll som ett led i

beredningen av detta ärende gavs också många exempel på de mycket svåra

övergrepp som många judar i Ryssland utsatts för. Vi anser det också vara av

betydelse att de erfarenheter som de asylsökande judarna har av förintelsen

vägs in i bedömningen av ärendena.

Vidare anser vi att det finns all anledning för Invandrarverket och Utlän-

ningsnämnden att med största allvar se på de ryska myndigheternas oförmå-

ga eller ovilja att garantera sina judiska medborgares säkerhet.

2. Delegering av beslut om studenter och forskare (mom. 18)

Göran Lindblad (m) anför:

Universitet och högskolor över hela världen har ett nödvändigt och stimule-

rande utbyte av forskare och studenter. Dessa läroanstalter är sannolikt den

del av samhället som nått längst i globaliseringen. Forskare och studenter

utanför EU som söker sig till svenska läroanstalter måste innan de kan kom-

ma hit ha beviljats uppehållstillstånd här. När en sådan ansökan ges in till

utlänningsmyndigheterna har den sökande att ta sig igenom en mängd byrå-

kratiska procedurer. I samtliga fall rör det sig om tidsbegränsade tillstånd oc

jag anser att högskolor och universitet borde kunna pröva och bevilja sådana

ansökningar. Det vore av stort värde om regeringen genom delegation gav

dessa läroanstalter möjlighet att bevilja ansökningar om temporära uppe-

hållstillstånd.