Bet. 1999/2000:SfU12 Vissa socialförsäkringsfrågor

Beredningskedjan

behandlar Prop. 1999/2000:95 Vissa socialförsäkringsfrågor

Bet. 1999/2000:SfU12
Utskottsbetänkanden · SfU

Vissa socialförsäkringsfrågor

2000-05-23 · 22 sidor

Så kom texten hit

Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1999/2000:SfU12, Vissa socialförsäkringsfrågor

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1999/2000:SFU12

Vissa socialförsäkringsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

SfU12

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1999/2000:95 Vissa soci-

alförsäkringsfrågor samt två motioner som väckts med anledning av proposi-

tionen.

I propositionen föreslås att i de fall en arbetsgivare utgett ersättning för de

kostnader en anställd har haft för resor till och från arbetet, för en eller

flera

dagar, och där den anställde annars skulle ha varit berättigad till sjuklön,

skall en sådan dag anses motsvara en sjuklönedag när sjukperiodens längd

beräknas.

Vidare föreslår regeringen att i de fall det inte kan utredas hur den försäk-

rade skulle ha förvärvsarbetat under de första fjorton dagarna i en sjukperiod,

men det kan antas att förvärvsarbete skulle ha utförts, skall tim- eller dagbe-

räknad sjukpenning utges efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur

den försäkrade har förvärvsarbetat före sjukperioden.

Regeringen föreslår också att Försäkringsmedicinska centrum ges en for-

mell möjlighet att bedriva forskning inom sitt ansvarsområde. Vidare tydlig-

görs försäkringskassornas ansvar att beakta de krav som ställs på verksam-

heten med hänsyn till jämställdheten mellan män och kvinnor samt integra-

tionspolitiken. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

Slutligen föreslås att rättelser av hänvisningar görs dels i lagen om ersätt-

ning och ledighet för närståendevård, dels i övergångsbestämmelserna till

socialförsäkringslagen.

Utskottet tillstyrker propositionen men när det gäller ersättning för resor

till och från arbetet under en sjuklöneperiod föreslår utskottet att detta

regle-

ras i sjuklönelagen. Utskottet lägger fram ett eget förslag till ändring i 7 §

sjuklönelagen, som har granskats av Lagrådet.

Utskottet föreslår också en rättelse i sekretesslagen.

Till betänkandet har fogats tre reservationer.

Propositionen

I proposition 1999/2000:95 Vissa socialförsäkringsfrågor föreslår regeringen

(Socialdepartementet) att riksdagen antar de i propositionen framlagda för-

slagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1999:1397) om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

4. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när-

ståendevård,

5. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799).

Lagförslagen finns som bilaga 1 i betänkandet.

Motionerna

1999/2000:Sf23 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av beräkningssät-

tet av tim- eller dagberäknad sjukpenning i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar att de försäkringsmedicinska centrumen skall

kopplas till lämplig universitetsfakultet i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1999/2000:Sf24 av Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) vari yrkas att riks-

dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att jämförelsetiden för bedömning av sjukpenning för försäkrade med korta

anställningar och tillfälliga uppdrag bör vara sex månader.

Utskottet

Beräkning av sjukperiodens längd

Bestämmelser i AFL om merutgifter för resor till och från arbetet

Enligt 3 kap. 7 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) kan ersätt-

ning för merkostnader för resor till och från arbetsplatsen utges som alterna-

tiv till sjukpenning för att underlätta återgång till arbetet i anslutning till

sjukdomsfall. Förutsättningarna för rätt till sjukpenning måste vara uppfyllda

även i fråga om sådan reseersättning. Ersättningen är avsedd att utges under

en begränsad tid och det är en uppgift för försäkringskassan att pröva när

förutsättningarna för denna ersättning upphör. Utbyte av sjukpenning mot

reseersättning är inte beroende av den försäkrades samtycke. Möjligheterna

att på annat sätt ombesörja den försäkrades resor till och från arbetsplatsen

skall ingå i den bedömning som försäkringskassan gör av den försäkrades

arbetsförmåga. Försäkringskassan skall därvid väga in om resekostnaderna

blir skäliga. Om försäkringskassan kommer fram till att den försäkrades

medicinska tillstånd inte är något hinder för att han eller hon återgår i arbet

skall sjukpenning inte längre utges. Kostnaderna för den försäkrades merut-

gifter för resor till och från arbetet skall i stället ersättas.

Riksförsäkringsverkets förslag

Under hösten 1996 överlämnade Riksförsäkringsverket (RFV) till regeringen

en rapport av genomförd uppföljning av försäkringskassornas tillämpning av

vissa sjukförsäkringsregler (RFV ANSER 1996:5). I rapporten anges att

lagen (1991:1047) om sjuklön inte innehåller någon bestämmelse liknande

den som finns i AFL angående ersättning för resor i stället för sjukpenning.

Det finns dock inget hinder för att en arbetsgivare och arbetstagare kommer

överens om att arbetsgivaren i stället för sjuklön ersätter den anställdes

merutgifter för arbetsresor. Om arbetsgivare och arbetstagare gör en sådan

överenskommelse och arbetstagaren blir sjuk en längre period uppstår emel-

lertid en situation när försäkringskassan fr.o.m. den femtonde dagen har att ta

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

ställning till rätten till sjukpenning och i anslutning därtill fatta ett event

beslut om att reseersättning skall utges i stället för sjukpenningen. I rappor-

ten påpekas också att enligt 7 § sjuklönelagen börjar en sjuklöneperiod inte

att löpa om inte arbetstagaren avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren. Om

arbetstagaren får sina arbetsresor betalda av arbetsgivaren i stället för att f

sjuklön avhåller han sig inte från arbete och följaktligen inleds inte heller

någon sjuklöneperiod. I här skisserad situation kan således kassan inte utge

sjukpenning eller ersättning för resor eftersom den försäkrade inte haft någon

sjuklöneperiod. Enligt RFV finns det en risk för att om dagar som ersätts

med reseersättning i stället för sjukpenning inte inräknas i sjukperioden kan

detta motverka arbetsgivarens intresse av att betala reseersättning.

RFV föreslog bl.a. att 7 § sjuklönelagen ändras så att dagar med ersatta ar-

betsresor inräknas i sjuklöneperioden för att inte motverka arbetsgivarens

intresse att utge ersättning för arbetsresor. Om arbetstagaren får sina arbets-

resor betalda av arbetsgivaren inleds annars inte heller någon sjuklöneperiod.

Propositionen

I propositionen anges att det enligt 3 kap. 7 a § AFL, i stället för den sjuk-

penning som annars skulle ha utgetts, får utges skälig ersättning för den

försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet. Någon motsvarande

regel finns inte för den tid som omfattas av reglerna om sjuklön. Det kan

dock enligt vad regeringen erfarit förekomma att vissa arbetsgivare utger

ersättning för de kostnader den anställde har för att resa till och från arbete

stället för att utge sjuklön till denne.

Vidare anför regeringen att i de fall en arbetsgivare, för en eller flera da-

gar, utger ersättning för t.ex. taxiresor i stället för att utge sjuklön till d

anställde under sjuklöneperioden, samtidigt som arbetstagarens behov av

taxiresor även fortsättningsvis föreligger efter denna period, får detta till

följd att försäkringskassan inte kan ta över ansvaret efter det att sjukperiode

pågått under fjorton dagar. Anledningen är att någon sjuklöneperiod inte

anses börja att löpa om inte arbetstagaren avhåller sig från arbete.

I propositionen anges att RFV har uppmärksammat Socialdepartementet på

dessa förhållanden och föreslagit att reglerna förtydligas.

Regeringen anser i likhet med vad RFV anfört att sådana dagar där den an-

ställde skulle ha haft rätt till sjuklön, men i stället haft kostnader för reso

och från arbetet, vilka ersatts av arbetsgivaren, skall anses motsvara sjuklö-

nedagar och därmed beaktas vad avser beräkningen av sjuklöneperiodens

längd.

avsnitt 4 Kontrollera mot PDF

Regeringen föreslår således att i de fall en arbetsgivare utgett ersättning för

de kostnader en anställd har haft för resor till och från arbetet, för en eller

flera dagar, och där den anställde annars skulle ha varit berättigad till sjuk-

lön, skall en sådan dag anses motsvara en sjuklönedag när sjukperiodens

längd beräknas. Som sjukperiod anses för närvarande tid under vilken en

försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som sätter ned arbetsförmågan

med minst en fjärdedel. Uppkommer för den försäkrade rätt till sjukpenning

enligt 3 kap. AFL i omedelbar anslutning till en sjuklöneperiod enligt sjuklö-

nelagen, skall sjukperioden enligt AFL anses omfatta också sjuklöneperio-

den. Regeringen föreslår att det i 3 kap. 4 § AFL anges att motsvarande skall

gälla för dag då arbetsgivaren i stället för sjuklön har utgett ersättning till

försäkrade för resor till och från arbetet.

Regeringen anser att arbetsgivarens anmälningsskyldighet ryms inom gäl-

lande lagstiftning även i samband med ärenden där den anställde skulle ha

haft rätt till sjuklön, men i stället haft kostnader för resor till och från ar

en eller flera dagar, vilka ersatts av arbetsgivaren.

Utskottets bedömning

Utskottet är positivt till regeringens förslag att dagar då arbetsgivaren i stä

för sjuklön till en anställd utger ersättning för dennes resor till och från ar

betet skall ingå i sjuklöneperioden.

Vad gäller den lagtekniska regleringen av detta har regeringen endast före-

slagit ändringar i AFL. En sådan lösning skulle enligt utskottets mening

kunna medföra oklarheter om arbetsgivarens skyldigheter enligt sjuklönela-

gen, t.ex. i en situation då en arbetstagare som haft reseersättning från ar-

betsgivaren försämras och inte längre kan arbeta. Detta har också påtalats av

Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, som anser att det är nödvändigt att

ändring görs i sjuklönelagen. Enligt utskottets mening bör av sjuklönelagen

därför framgå hur dag för vilken en arbetsgivare utgett reseersättning till en

anställd som annars skulle ha haft rätt till sjuklön skall påverka sjuklöneperi

oden.

Av nuvarande bestämmelser i sjuklönelagen följer att enligt 7 § första

stycket omfattar en sjuklöneperiod den första dag arbetstagarens arbetsför-

måga är nedsatt på grund av sjukdom och de följande tretton kalenderdagar-

na i sjukperioden. Sjuklöneperioden börjar först om arbetstagaren avhåller

sig från arbete åt arbetsgivaren men det är tillräckligt att arbetstagaren är

frånvarande del av dagen. Enligt 7 § andra stycket definieras sjukperiod som

tid under vilken arbetstagaren i oavbruten följd lider av sjukdom, eller jäm-

avsnitt 5 Kontrollera mot PDF

förbart tillstånd, som sätter ned arbetsförmågan. Definitionen skiljer sig från

den som finns i 3 kap. 4 § andra stycket AFL främst genom att det i sjuklö-

nelagen inte finns något krav på i vilken omfattning arbetsförmågan skall

vara nedsatt till skillnad från kravet i AFL på att arbetsförmågan skall vara

nedsatt med minst en fjärdedel. Av denna anledning anges i 3 kap. 4 § AFL

att sjukperioden skall anses omfatta också sjuklöneperioden om rätt till sjuk-

penning uppkommer i omedelbar anslutning till sjuklöneperioden.

För att en sjuklöneperiod skall inledas krävs således att arbetsförmågan är

nedsatt på grund av sjukdom. Detta krav gäller också för att sjuklöneperio-

den skall löpa de tretton följande kalenderdagarna. Det förutsätts också att

arbetstagaren skulle ha arbetat om han eller hon inte hade varit sjuk men

även arbetsfria dagar räknas som sjuklönedagar, om de i tiden ligger efter en

dag då arbetstagaren skulle ha arbetat om han eller hon inte hade varit sjuk.

För att reseersättning skall kunna ingå i en sjuklöneperiod även i situatio-

ner där sådan ersättning utges redan fr.o.m. den första arbetsdagen måste

sjuklöneperioden kunna börja redan första reseersättningsdagen. Det nuva-

rande kravet på att arbetstagaren skall avstå från arbete måste därför kunna

bortses ifrån. Detta bör enligt utskottets mening anges i 7 § sjuklönelagen.

Avsikten är att en dag då reseersättning har utgivits skall ingå i sjuklönepe-

riodens fjorton kalenderdagar. En sjuklöneperiod löper endast så länge ar-

betsförmågan är nedsatt, och den som faktiskt arbetar i samma omfattning

som normalt, tidsmässigt sett, kan inte anses ha sin arbetsförmåga nedsatt.

Det bör enligt utskottet därför i 7 § sjuklönelagen också anges att reseersätt-

ningsdag skall ingå i sjukperioden.

Enligt 12 § första stycket sjuklönelagen är en arbetsgivare skyldig att till

försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som gett arbetstagare rätt till sjuklön,

om sjukperioden och anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång.

Detta innebär att om arbetstagaren efter att ha fått sjuklön minst en dag, elle

efter att ha haft karensdag, samt därefter fått reseersättning i stället för sj

lön uppfylls villkoren för sjukanmälan om ändring enligt ovan görs i 7 §

sjuklönelagen. Om arbetstagaren fått reseersättning under hela sjuklöneperi-

oden anser utskottet att anmälningsskyldighet enligt 12 § inte kan anses

föreligga eftersom rätt till sjuklön inte föreligger när arbetstagaren inte av-

stått från arbete. Det får därvid ankomma på arbetstagaren att göra sjukan-

mälan hos försäkringskassan. I praktiken kommer dock anmälan sannolikt att

avsnitt 6 Kontrollera mot PDF

ske även av arbetsgivaren eftersom det torde ligga i dennes intresse att för-

säkringskassan fortsätter att betala reseersättning alternativt sjukpenning. I

båda sistnämnda fallen skall sjukanmälan dock ske enligt huvudregeln i 3

kap. 14 § AFL, dvs. senast dagen efter sjuklöneperiodens slut.

Om ändringar i sjuklönelagen görs enligt det ovanstående kommer dessa

automatiskt att få genomslag vid tillämpning av AFL. Någon ändring i AFL

bör således inte göras.

Inom utskottets kansli har upprättats en promemoria med förslag till lag

om ändring i sjuklönelagen i enlighet med det ovan anförda (bilaga 5). Lag-

förslaget har granskats av Lagrådet, som lämnat det utan erinran (bilaga 6).

Utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till lag om ändring i sjuklönelagen i

enlighet med det till Lagrådet remitterade förslaget, dock med en mindre

språklig justering. Detta lagförslag bör antas av riksdagen i stället för den

ändring i 3 kap. 4 § AFL som föreslås i propositionen.

Kommentarer till förslaget till ändring i 7 § sjuklönelagen:

I första stycket anges att en sjuklöneperiod börjar senast dag för vilken ar-

betstagaren erhåller sådan reseersättning som avses i andra stycket, dvs. för

att underlätta återgång i arbetet i stället för sjuklön erhåller ersättning för

resor till och från arbetet. Detta gäller även dag med reseersättning då sjuk-

lön inte skulle ha utgivits enligt 6 § första stycket 1.

De nya bestämmelserna i detta stycke får betydelse endast om arbetstaga-

ren inte redan avstått från arbete och fått sjuklön eller i vart fall haft en k

rensdag i sjuklönesystemet. Det är däremot genom ändringen i andra stycket

som sjukperioden kommer att fortsätta att löpa sammanlagt fjorton kalender-

dagar, även om arbetstagaren för en, flera eller alla dagar erhållit sådan rese

ersättning som avses.

I andra stycket anges att sjukperioden omfattar tid då arbetstagaren för att

underlätta återgång i arbetet i stället för sjuklön erhåller ersättning för res

till och från arbetet. Sjukperioden omfattar också dag med reseersättning som

annars hade varit karensdag.

Detta innebär att sjuklöneperioden fortsätter att löpa under tid med reseer-

sättning för en arbetstagare som inledningsvis uppburit sjuklön eller haft en

karensdag i sjuklönen tills perioden sammanlagt utgör 14 kalenderdagar.

Genom ändringen i första stycket kommer detta också att gälla för den som

inlett sjuklöneperioden med reseersättning. Enligt vad som angavs i proposi-

tion 1990/91:181 skall arbetsfria dagar räknas som sjuklönedagar, om de i

tiden ligger efter en dag då arbetstagaren skulle ha arbetat om han eller hon

avsnitt 7 Kontrollera mot PDF

inte hade varit sjuk. Detta skall efter ändringen gälla även om de endast

föregåtts av dag med reseersättning.

Lagändringen innebär inte att arbetsgivaren blir skyldig att utge reseersätt-

ning och inte heller att arbetsgivaren får rätt att i stället för sjuklön utge

reseersättning. Det förutsätts att reseersättningen utges efter en överenskom-

melse mellan arbetsgivare och arbetstagare eller enligt avtal eller reglering i

annan ordning. Syftet med reseersättningen skall vara att underlätta återgång

i arbetet. Bestämmelserna tar inte sikte på situationer där arbetstagaren under

t.ex. en influensaperiod avbryter sjukfrånvaron för att tillfälligt utföra arbe

Det finns däremot inget hinder enligt denna paragraf för arbetsgivaren att

utge högre ersättning än vad som utgör arbetstagarens merkostnader.

En förutsättning för att reseersättning som har utgivits skall beaktas är att

arbetstagaren i annat fall hade varit berättigad till sjuklön eller i och för s

haft rätt till sjuklön men inte fått sådan på grund av karensdagsbestämmel-

serna. Det är således fråga om situationer då en arbetstagare på grund av sitt

hälsotillstånd inte kan utnyttja det färdsätt som han normalt använder för

sådana resor och därför får anses ha sin arbetsförmåga nedsatt på grund av

sjukdom eller jämförbart tillstånd.

Rätt till sjukpenning i vissa fall för personer som saknar

anställning

Propositionen

Enligt propositionen utges sedan år 1992 sjuklön enligt lagen (1991:1047)

om sjuklön i stället för sjukpenning till de flesta arbetstagare. Sjuklönen

utges för lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren under de

första fjorton dagarna av varje sjukdomsfall går miste om till följd av ned-

sättningen av arbetsförmågan. Det innebär att denna grupp vid sjukdom från

arbetsgivaren får den ersättning som är anpassad till det faktiska inkomst-

bortfallet. Sjuklön betalas dock enligt sjuklönelagen som regel inte för den

första dagen (karensdag).

Sjukpenning under de första fjorton dagarna i en sjukperiod utges enligt

AFL endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat

om han eller hon inte hade varit sjuk, dvs. sjukpenningen tim- eller dagbe-

räknas. Sjukpenning betalas dock enligt AFL som regel inte för den första

dagen (karensdag).

Vissa grupper försäkrade - vilka enligt sjuklönelagen inte har rätt till

sjuklön från arbetsgivaren - får fortfarande tim- eller dagberäknad sjukpen-

ning enligt AFL. Det gäller främst uppdragstagare och tillfälligt anställda,

s.k. intermittent anställda eller dag-för-dag-anställda. Kalenderdagsberäknad

sjukpenning utges om den försäkrade är arbetslös och anmäld som arbetssö-

avsnitt 8 Kontrollera mot PDF

kande på arbetsförmedlingen samt beredd att anta erbjudet arbete i en om-

fattning som motsvarar den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten.

Personer som är anställda dag-för-dag eller anställda för en kortare tid än

en månad söker många gånger under tiden mellan anställningarna inte arbete

och är därmed inte anmälda som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. I

dessa ärenden har försäkringskassorna oftast att tillämpa reglerna om tim-

eller dagberäknad sjukpenning. Tillämpningen av reglerna varierar mellan

försäkringskassorna enligt en rapport (dnr S96/6041/F) från RFV. Vissa

försäkringskassor har inte betalat ut sjukpenning, medan andra har gjort det.

De försäkringskassor som betalat ut sjukpenning under de första fjorton

dagarna har utrett hur mycket den försäkrade har arbetat per vecka under en

viss period, t.ex. under de senaste månaderna eller längre tid tillbaka. Försäk

ringskassan har sedan använt detta genomsnittliga värde för att fastställa för

hur många dagar per vecka sjukpenning kan utges under sjukperiodens första

fjorton dagar.

Vidare anförs i propositionen att Kammarrätten i Stockholm i en dom från

november 1999 (mål nr 377-1998) numera fastställt att en intermittent an-

ställd person inte har rätt till sjukpenning under de första fjorton dagarna i

sjukperiod. Mot bakgrund härav är det regeringens uppfattning att frågan nu

bör lösas lagstiftningsvägen och att detta bör ske genom en ändring i AFL:s

regler.

Regeringen föreslår att i de fall det inte kan utredas hur den försäkrade

skulle ha förvärvsarbetat under de första fjorton dagarna i en sjukperiod, men

det kan antas att förvärvsarbete skulle ha utförts, skall tim- eller dagberäkna

sjukpenning utges efter vad som kan antas skäligt med ledning av hur han

eller hon har förvärvsarbetat före sjukperioden.

Motioner

Margit Gennser m.fl. (m) anför i motion Sf23 att regeringen inte anger hur

lång jämförelseperiod före en sjukperiod som skall användas som grund för

beräkning av sjukpenning. Motionärerna anser att den försäkrades inkomst

de senaste två åren skall ligga till grund för ersättning. En sådan regel gör d

möjligt för försäkringskassan att utnyttja skattemyndigheternas beslut och

lämnade uppgifter om inkomster samt för den enskilde att själv räkna ut

vilken sjukpenning han eller hon är berättigad till. För dem som arbetat kor-

tare tid än två år kan beräkningen göras antingen med den kortare arbetsperi-

oden eller den genomsnittliga lönen i branschen som bas. I yrkande 1 begärs

förslag från regeringen om ändrat beräkningssätt i enlighet med det anförda.

I motion Sf24 av Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begärs ett tillkänna-

avsnitt 9 Kontrollera mot PDF

givande om att jämförelsetiden för bedömning av sjukpenning för försäkrade

med korta anställningar och tillfälliga uppdrag bör vara sex månader. Enligt

motionärerna tillgodoser deras förslag kravet på en tillräckligt lång period fö

att ett mönster skall kunna ses, samtidigt som det skapar en aktuell bild av

den försäkrades arbetsförhållanden och inkomst. Motionärerna anser det vara

av vikt att fastställa jämförelsetiden för att försäkringskassorna såväl skall

enkla och entydiga riktlinjer som att de i större utsträckning tillvaratar de

försäkrades möjligheter att få en likvärdig och rättvis bedömning.

Utskottets bedömning

Utskottet ser det positivt att frågan om sjukpenning för dem som är anställda

dag-för-dag, tillfälligt anställda m.fl. grupper, nu får en lösning genom lag-

reglering. I propositionen anges inte hur lång tid jämförelseperioden skall

vara. Av propositionen framgår att de försäkringskassor som utgett ersättning

i dessa fall använt varierande jämförelseperioder. Den föreslagna bestämmel-

sen är avsedd att användas i de fall som det inte kan utredas hur den försäk-

rade skulle ha arbetat men det kan antas att detta skulle ha skett i ungefär

samma omfattning som under jämförelseperioden. Jämförelseperioden bör

enligt utskottets mening inte anges till en viss tidslängd utan kan variera fr

fall till fall beroende på t.ex. hur arbetsförhållandena ser ut och om arbetsti

den har fluktuerat mycket över tid. Det får dock anses ligga i sakens natur att

jämförelseperioden inte kan sträcka sig alltför långt bakåt i tiden. I regel bö

det vara tillräckligt med en jämförelseperiod sträckande sig från en till tre

månader. För en person som är ny på arbetsmarknaden kan perioden bli

kortare.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker mo-

tion Sf24.

Den fråga som nu avses få sin lösning avser inte den sjukpenninggrundan-

de inkomsten (SGI) utan den handlar om huruvida vissa grupper över huvud

taget skall ges en rätt till sjukersättning. Beträffande frågan ändring av reg-

lerna för SGI föreligger ett förslag till nya beräkningsregler Beräkningsun-

derlag för dagersättning - sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19)

som för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Utskottet anser att denna

beredning bör avvaktas och avstyrker motion Sf23 yrkande 1,

Ändringar avseende de allmänna försäkringskassornas

verksamhet

Försäkringsmedicinska centrum

Propositionen

I propositionen anförs att Försäkringsmedicinska centrum (FMC) som börja-

de sin verksamhet den 1 januari 2000 har till uppgift att tillhandahålla försäk

ringsmedicinska utredningar och arbetslivsinriktade rehabiliteringsutred-

avsnitt 10 Kontrollera mot PDF

ningar som efterfrågas av samtliga försäkringskassor. FMC finns för närva-

rande i Tranås och Nynäshamn. Huvudmannaskapet för FMC innehas av

försäkringskassan i Östergötlands län. FMC planerar att inom kommande år

även etablera en enhet till den västra delen av landet samt eventuellt till

något eller några av Norrlandslänen. Regionaliseringen av verksamheten

inom FMC ligger i linje med intentionerna i den antagna propositionen.

Vidare anförs att i den proposition som låg till grund för bildandet av FMC

(prop. 1998/99:76) fördes också resonemang kring forskningen inom det

försäkringsmedicinska området. Regeringen anförde att forskningen i anslut-

ning till FMC skall ges förutsättningar för utveckling samt att ett program för

framtida satsningar bör utarbetas. En utredning tillsattes (FMC-utredningen).

Utredningen har i betänkandet Försäkringsmedicinskt centrum - utredningar

i socialförsäkringens tjänst (SOU 2000:5) redogjort för forskningens inrikt-

ning och organisation. Mot bakgrund härav föreslår regeringen att FMC ges

även formell möjlighet att bedriva forskning inom sitt ansvarsområde i en-

lighet med tidigare ställningstagande.

Motion

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf23 yrkande 2 att riksdagen be-

slutar att FMC skall kopplas till lämplig universitetsfakultet. Enligt motionä-

rerna är det inte tillräckligt såsom föreslås i betänkande SOU 2000:5 att den

vetenskapliga kvaliteten i forskningsprojekten säkerställs genom att det

bildas ett vetenskapligt råd inom FMC. För att säkerställa kvaliteten och

även för att stimulera kreativiteten krävs en mer löpande kontakt med forska-

re verksamma i närliggande områden.

Utskottets bedömning

Utskottet kan inledningsvis konstatera att FMC:s verksamhet är inriktad på

huvudsakligen tre olika verksamheter varav forskning är en och de andra två

är utredning och kunskapsförmedling.

I propositionen anförs att forskningen bör inriktas på behovet av kunskap

om långtidssjukskrivna, medicinsk praxis och försäkringsrelaterade bedöm-

ningar samt medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering. En basresurs

bestående av forskare och forskningssekreterare kommer att finnas inom

FMC. För att stödja kunskapsuppbyggnaden inom området samt för att sä-

kerställa den vetenskapliga kvaliteten i de forskningsprojekt som bedöms

komma att starta kommer ett vetenskapligt råd att bildas inom FMC.

I det ovan nämnda betänkande SOU 2000:5 anges att diskussioner förts

med forskare från olika universitet och högskolor och att kommittén mot

bakgrund härav föreslagit att ett vetenskapligt råd inrättas. Uppgiften för

rådet skall vara att stödja uppbyggnaden och säkerställa den vetenskapliga

avsnitt 11 Kontrollera mot PDF

kvaliteten för de forskningsprojekt som bedöms starta under innevarande år.

Vidare uppges att det vid FMC pågår samarbetsprojekt med Lunds och Gö-

teborgs universitet.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det finns goda förutsätt-

ningar för en utvecklad forskning och utveckling i anslutning till FMC. Ut-

skottet kan inte se att en formell koppling till en universitetsfakultet skulle

någon avgörande betydelse i detta arbete. FMC har för övrigt inom ramen för

sina resurser alla möjligheter att ha kontakter med såväl forskare som olika

lärosäten.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motion Sf23 yrkande

Försäkringskassornas ansvar

I propositionen anförs att reglerna avseende de allmänna försäkringskassor-

nas ansvar och befogenheter omarbetades i samband med riksdagens ställ-

ningstagande till proposition 1997/98:41 Socialförsäkringens administration,

m.m. (bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Beslutet innebar bl.a. ett klar-

görande om att styrningen av försäkringskassorna huvudsakligen skulle likna

styrningen av statlig verksamhet, trots att försäkringskassorna inte inordnats

den statliga förvaltningsstrukturen. Detta innebär att ändringar avseende

styrningen av t.ex. statliga myndigheter även bör få ett genomslag avseende

försäkringskassorna. Mot bakgrund härav föreslår regeringen att bestämmel-

ser om jämställdhet mellan kvinnor och män och om integrationspolitiken

förs in i de styrande reglerna för försäkringskassorna. Detta ligger bl.a. i

linje med ambitionerna i den av riksdagen antagna inriktningen för integra-

tionspolitiken.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Rättelser

Regeringen föreslår att rättelser av hänvisningar görs dels i lagen

(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, dels i över-

gångsbestämmelserna till socialförsäkringslagen (1999:799).

Utskottet tillstyrker förslagen.

Utskottet tar i sammanhanget också upp frågan om en rättelse i en tidigare

beslutad ändring i sekretesslagen (1980:100). I proposition 1999/2000:43

Uppehållstillstånd på grund av anknytning föreslog regeringen bl.a. att den

centrala utlänningsmyndigheten, Statens invandrarverk, fr.o.m. den 1 juli

2000 skulle byta namn till Migrationsverket. Förslaget föranledde ändringar i

ett antal lagar däribland sekretesslagen. I propositionen angavs att i 14 kap.

7 § nämnda lag skulle orden Statens invandrarverk bytas mot Migrationsver-

ket, vilket godkändes av riksdagen (bet. 1999/2000:SfU9, rskr. 1999/

2000:159). Utskottet har uppmärksammat att ändringen rätteligen hade bort

ske i 7 kap. 14 § sekretesslagen och föreslår en rättelse i enlighet härmed

avsnitt 12 Kontrollera mot PDF

genom att den tidigare beslutade ändringen utgår och en ny korrekt ändring

görs i sekretesslagen (bilaga 3 och 4).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sjukperiodens längd

att riksdagen med anledning av propositionen antar av utskottet i

bilaga 2 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om

sjuklön samt avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 4 §,

2. beträffande rätt till sjukpenning för personer som saknar an-

ställning

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 10 § och lag om

ändring i lagen (1999:1397) om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring samt avslår motion 1999/2000:Sf24,

res. 1 (kd)

3. beträffande beräkning av sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf23 yrkande 1,

res. 2 (m)

4. beträffande försäkringsmedicinska centrum

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 18 kap. 2 § och avslår

motion 1999/2000:Sf23 yrkande 2,

res. 3 (m)

5. beträffande sekretesslagen

att riksdagen antar av utskottet i bilaga 3 och 4 framlagda förslag till

lag om ändring i lagen (2000:293) om ändring i sekretesslagen

(1980:100) samt lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

6. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån

förslaget inte omfattas av vad utskottet anfört ovan under momenten

1, 2 och 4,

2. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

3. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för

närståendevård,

4. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799).

Stockholm den 23 maj 2000

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser

(m), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Cecilia Magnusson (m), Mariann

Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander

(s), Sven-Erik Sjöstrand (v), Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),

Birgitta Carlsson (c), Göte Wahlström (s), Désirée Pethrus Engström (kd)

och Magda Ayoub (kd).

Reservationer

1. Rätt till sjukpenning för personer som saknar anställning

(mom. 2)

Désirée Pethrus Engström och Magda Ayoub (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Rätt till sjukpenning i

vissa fall för personer som saknar anställning börjar med "Utskottet ser" och

slutar med "motion Sf24" bort ha följande lydelse:

avsnitt 13 Kontrollera mot PDF

Utskottet ställer sig tveksamt till att regeringen lämnat frågan om vilken

tidsperiod som skall användas för beräkning av den försäkrades sjukpenning

helt öppen. Utskottet anser att försäkringskassan bör ha en fastställd tidsram

när det gäller jämförelsetiden för dem med korta anställningar och tillfälliga

uppdrag, och att den bör sättas till sex månader. Under en sådan relativt lång

tid kan ett mönster urskiljas samtidigt som det ger en aktuell bild av den

försäkrades arbetsförhållanden och inkomster. Jämförelsetiden bör ligga till

grund såväl för beräkningen av hur den försäkrade har arbetat som för beräk-

ningen av SGI. Nu föreslagna lösning innebär enligt utskottets mening att de

försäkrade får en likvärdig och rättvis bedömning.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande rätt till sjukpenning för personer som saknar anställ-

ning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf24 och med anled-

ning av propositionen

dels godkänner vad utskottet anfört om jämförelseperiodens längd,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 10 § och lag om ändring i la-

gen (1999:1397) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (mom. 3)

Margit Gennser, Cecilia Magnusson, Gustaf von Essen och Göran Lindblad

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Rätt till sjukpenning i

vissa fall för personer som saknar anställning börjar med "Utskottet ser" och

slutar med "motion Sf23 yrkande 1" bort ha följande lydelse:

I propositionen anges inte hur lång jämförelsetid före sjukperioden som

skall användas som grund för beräkning av sjukpenning. Enligt utskottets

mening innebär detta att förslaget snarare försvagar den enskildes rättssäker-

het än förstärker den. Utskottet anser att det i stället bör införas en bestäm-

melse om att det är den försäkrades inkomst under de senaste två åren som

skall ligga till grund för bestämmande av ersättning. En sådan regel gör det

också möjligt för försäkringskassan att använda sig av skattemyndighetens

taxeringsbeslut, och den enskilde kan själv räkna ut vilken sjukpenning han

eller hon är berättigad till. För dem som förvärvsarbetat under kortare tid än

två år skulle en beräkning kunna göras med den kortare arbetsperioden eller

den genomsnittliga lönen i branschen som bas. Det anförda bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

3. beträffande beräkning av sjukpenninggrundande inkomst

avsnitt 14 Kontrollera mot PDF

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf23 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Försäkringsmedicinska centrum (mom. 4)

Margit Gennser, Cecilia Magnusson, Gustaf von Essen och Göran Lindblad

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Ändringar avseende de

allmänna försäkringskassornas verksamhet börjar med "Utskottet kan" och

slutar med "Sf23 yrkande 2" bort ha följande lydelse:

I propositionen uppges att i enlighet med vad som angavs i utredningen

Försäkringsmedicinskt centrum - utredningar i socialförsäkringens tjänst

(SOU 2000:5) skall den vetenskapliga kvaliteten i forskningsprojekten säker-

ställas genom att ett vetenskapligt råd bildas inom FMC. Utskottet anser

dock detta inte vara tillräckligt. För att säkerställa kvalitet och även för at

stimulera vetenskaplig kreativitet krävs en mer kontinuerlig kontakt med

forskare verksamma inom närliggande områden. Varje FMC bör därför en-

ligt utskottets mening kopplas till en lämplig universitetsfakultet, exempelvis

medicinsk eller samhällsvetenskaplig fakultet. Det anförda bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande försäkringsmedicinska centrum

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf23 yrkande 2 och

med anledning av propositionen

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring såvitt avser 18 kap. 2 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

I propositionen framlagda lagförslag

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha följande

lydelse.

7 §

Sjuklöneperioden omfattar den första

dag arbetstagarens arbetsförmåga är

nedsatt på grund av sjukdom och de

därpå följande tretton kalenderda-

garna i sjukperioden. En sjuklönepe-

riod börjar inte om arbetstagaren inte

avhåller sig från arbete åt arbetsgiva-

ren. En sjuklöneperiod som börjat

löpa bryts om anställningen upphör.

Sjuklöneperioden omfattar den första

dag arbetstagarens arbetsförmåga är

nedsatt på grund av sjukdom och de

därpå följande tretton kalenderda-

garna i sjukperioden. En sjuklönepe-

riod börjar inte om arbetstagaren inte

avhåller sig från arbete åt arbetsgiva-

ren. En sjuklöneperiod börjar dock

senast dag för vilken arbetstagaren

erhåller sådan reseersättning som

avses i andra stycket. En sjuklönepe-

riod som börjat löpa bryts om an-

ställningen upphör.

Som sjukperiod anses sådan tid

under vilken arbetstagaren i oavbru-

avsnitt 15 Kontrollera mot PDF

ten följd lider av sjukdom som avses

i 4 §.

Som sjukperiod anses sådan tid

under vilken arbetstagaren i oavbru-

ten följd lider av sjukdom som avses

i 4 §. Sjukperioden omfattar också

tid då arbetstagaren för att under-

lätta återgång i arbetet i stället för

sjuklön erhåller ersättning för resor

till och från arbetet. Detta gäller

även dag med reseersättning då

sjuklön inte skulle ha utgivits enligt

6 § första stycket 1.

Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det en tidigare sjukperiod

avslutats skall sjuklöneperioden omfatta endast så många dagar att den till-

sammans med en sjuklöneperiod hos samma arbetsgivare under den tidigare

sjukperioden utgör fjorton kalenderdagar. Vid tillämpning av 6 § skall beak-

tas dagar i den tidigare sjuklöneperioden.

----------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. De nya bestämmelserna tillämpas på

sjukperiod som börjar efter ikraftträdandet.

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:293) om ändring i sekretesslagen

(1980:100)

Härigenom föreskrivs att lagen (2000:293)1 om ändring i sekretesslagen

(1980:100)2 skall utgå.

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att i 7 kap. 14 §1 sekretesslagen (1980:100)2 orden

"Statens invandrarverk" skall bytas ut mot "Migrationsverket".

----------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

PM 2000-04-16 upprättad vid socialförsäkringsutskottets kansli

Merutgifter för resor till och från arbetet

Bestämmelser i AFL om merutgifter för resor till och från arbetet

Efter en tids försöksverksamhet i några försäkringskassor infördes den 1 juli

1990 regler om merutgifter för arbetsresor i lagen (1962:381) om allmän

försäkring (prop. 1989/90:62, bet. 1989/90:SfU12, rskr. 1989/90:102). Be-

stämmelserna togs in i en ny 3 kap. 7 a §. Enligt detta lagrum kan ersättning

för merkostnader för resor till och från arbetsplatsen utges som alternativ til

sjukpenning för att underlätta återgång till arbetet i anslutning till ett sjuk

domsfall. Förutsättningarna för rätt till sjukpenning måste vara uppfyllda

även i fråga om sådan reseersättning. Ersättningen är avsedd att utges under

en begränsad tid och att det är en uppgift för försäkringskassan att pröva när

förutsättningarna för denna ersättning upphör.

Till att börja med fick sjukpenning bytas ut mot reseersättning endast med

den försäkrades samtycke men efter en lagändring den 1 oktober 1995 (prop.

1994/95:147, bet. 1994/95:SfU10, rskr. 1994/95:343) är ett utbyte inte längre

beroende av sådant samtycke. Möjligheterna att på annat sätt ombesörja den

avsnitt 16 Kontrollera mot PDF

försäkrades resor till och från arbetsplatsen skall ingå i den bedömning som

försäkringskassan gör av den försäkrades arbetsförmåga. Försäkringskassan

skall därvid väga in om resekostnaderna blir skäliga. Om försäkringskassan

kommer fram till att den försäkrades medicinska tillstånd inte är något hinder

för att han återgår i arbete, skall sjukpenning inte längre utges. Kostnaderna

för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet skall i stället

ersättas.

Rätten till merkostnadsersättning var vid reformens införande den 1 juli

1990 begränsad till det s.k. sjukpenningtaket, dvs. det högsta sjukpenning-

belopp som alls kan utges, men denna begränsning slopades den 1 oktober

1995.

RFV:s förslag

Under hösten 1996 överlämnade RFV till regeringen en rapport av genom-

förd uppföljning av försäkringskassornas tillämpning av nya sjukförsäkrings-

regler som gällde fr.o.m. den 1 oktober 1995 (bl.a. de nämnda ändringarna i

bestämmelserna om reseersättning) och 1 januari 1996 (RFV ANSER

1996:5).

I rapporten anges att lagen (1991:1047) om sjuklön inte innehåller någon

bestämmelse liknande den som finns i AFL angående ersättning för resor i

stället för sjukpenning. Det finns dock inget hinder för att en arbetsgivare

och arbetstagare kommer överens om att arbetsgivaren i stället för sjuklön

ersätter den anställdes merutgifter för arbetsresor. Om arbetsgivare och ar-

betstagare gör en sådan överenskommelse och arbetstagaren blir sjuk en

längre period uppstår emellertid en situation när försäkringskassan fr.o.m.

den 15:e dagen har att ta ställning till rätten till sjukpenning och i anslutni

därtill fatta ett eventuellt beslut om att reseersättning skall utges i stället

sjukpenningen. I rapporten påpekas också att enligt 7 § sjuklönelagen börjar

en sjuklöneperiod inte att löpa om inte arbetstagaren avhåller sig från arbete

åt arbetsgivaren. Om arbetstagaren får sina arbetsresor betalda av arbetsgiva-

ren i stället för att få sjuklön avhåller han sig inte från arbete och följaktl

inleds inte heller någon sjuklöneperiod. I här skisserad situation kan således

kassan inte utge sjukpenning eller ersättning för resor eftersom den försäkra-

de inte haft någon sjuklöneperiod. Enligt RFV finns det en risk för att om

dagar som ersätts med reseersättning i stället för sjukpenning inte inräknas i

sjukperioden kan detta motverka arbetsgivarens intresse av att betala reseer-

sättning.

RFV föreslår bl.a. att 7 § sjuklönelagen ändras så att dagar med ersatta ar-

betsresor inräknas i sjuklöneperioden för att inte motverka arbetsgivarens

intresse att utge ersättning för arbetsresor. Om arbetstagaren får sina arbets-

avsnitt 17 Kontrollera mot PDF

resor betalda av arbetsgivaren inleds annars inte heller någon sjuklöneperiod.

Proposition 1999/2000:95