Bet. 1999/2000:SfU4

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1999/2000:SFU04

Tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa

utlänningsärenden

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

SfU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 1998/99:146 Tidsbegränsade

uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden jämte

motioner som väckts med anledning av skrivelsen.

Utskottet behandlar samtidigt några motionsyrkanden

väckta med anledning av skrivelse 1999/2000:3

Migration och asylpolitik respektive proposition

1998/99:112 Svenskt deltagande i fredsstyrka i

Kosovo. Dessutom behandlar utskottet ett

motionsyrkande från den allmänna motionstiden 1999.

I skrivelsen anmäls i enlighet med 2 kap. 14 §

utlänningslagen (1989:529) att regeringen den 15

april 1999 utfärdat en förordning (1999:209) om

tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa

utlänningsärenden. Enligt förordningen skall

medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien som

kommer från provinsen Kosovo och som inte kan

återvända dit på grund av förhållandena där anses ha

behov av sådant tillfälligt skydd som avses i 2 kap.

4 a § utlännings-lagen. Förordningen trädde i kraft

den 29 april 1999.

Med anledning av det ändrade läget i provinsen

Kosovo beslutade regeringen den 23 juni 1999 om

vissa ändringar i förordningen om tidsbegränsade

uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden,

Ändringarna innebär dels att den första

tillståndsperioden skall vara längst t.o.m. den 30

april 2000, dels att förordningen i sin helhet skall

upphöra att gälla denna dag.

Utskottet avstyrker samtliga motioner och föreslår

att riksdagen lägger regeringens skrivelse till

handlingarna.

I ärendet finns fyra reservationer och ett särskilt

yttrande.

Skrivelsen

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse

1998/99:146 Tidsbegränsade uppehållstillstånd i

vissa utlänningsärenden.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av skrivelsen

1998/99:146

1999/2000:Sf1 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om permanent

uppehållstillstånd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barn.

1999/2000:Sf2 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen beslutar om sådan ändring av 2 kap. 4

a § utlänningslagen att det klart framgår att den

bör tillämpas endast vid massflyktssituationer.

Motion väckt med anledning av skrivelse

1999/2000:3 Migration och asylpolitik

1999/2000:Sf4 av Helena Bargholtz och Bo Könberg

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hanteringen av den

svenska flyktingkvoten i samband med

flyktingkatastrofen i Kosovo,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om tillfälliga

uppehållstillstånd.

Motioner väckta med anledning av

proposition 1998/99:112 Svenskt deltagande

i fredsstyrka i Kosovo

1998/99:U11 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att mottagandet av

personer från flyktingläger måste kunna omfatta

betydligt fler än 5 000.

1998/99:U13 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ökad beredskap

hos Europas regeringar att i en plan för gemensam

"burden sharing" ta emot fler flyktingar från

flyktinglägren i Makedonien och Albanien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om återförening av

kosovoflyktingar i såväl Makedonien som Albanien med

anhöriga i Sverige,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inte försvåra

möjligheterna att besöka Sverige för

kosovoflyktingar som blivit av med sina

identitetshandlingar.

Motion väckt under den allmänna

motionstiden 1999

1999/2000:Sf628 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om effektivitet och

rätten att söka permanent uppehållstillstånd.

Utskottet

Gällande regler

Enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) får

regeringen i fråga om en viss grupp av utlänningar

meddela föreskrifter om att den som söker

uppehållstillstånd med stöd av 3 kap.

utlänningslagen (dvs. som flykting eller som

skyddsbehövande i övrigt) och som bedöms ha ett

tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd. Ett sådant

tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas för en

sammanlagd tid av högst två år. Om ett program för

att förbereda återvändandet har inletts innan dess,

får uppehållstillståndet förlängas med högst två år.

Enligt samma paragraf får ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd ges också till en utlänning som

är make eller maka eller barn under 18 år till den

person som först beviljats tidsbegränsat

uppehållstillstånd. Detsamma gäller förälder till

barn under 18 år som meddelats tidsbegränsat

uppehållstillstånd.

I 2 kap. 14 § utlänningslagen föreskrivs bl.a. att

regeringen skall anmäla föreskrifter om

tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a §

till riksdagen genom särskild skrivelse inom tre

månader.

I regeringens skrivelse 1998/99:146 Tidsbegränsade

uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden anmäls

i enlighet med 2 kap. 14 § utlänningslagen att

regeringen den 15 april 1999 utfärdat en förordning

(1999:209) om tidsbegränsade uppehållstillstånd i

vissa utlänningsärenden. Enligt förordningen skall

medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien som

kommer från provinsen Kosovo och som inte kan

återvända dit på grund av förhållandena där anses ha

behov av sådant tillfälligt skydd som avses i 2 kap.

4 a § utlännings-lagen.

Skrivelsen

Bakgrund till massflykten från Kosovo

Situationen i provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken

Jugoslavien förvärrades fr.o.m. mars 1998 då väpnade

strider utbröt mellan Kosovos befrielsearmé (UCK)

och jugoslaviska säkerhetsstyrkor. Detta ledde till

att ett stort antal människor såg sig tvungna att

lämna sina hem och söka tillflykt på annat håll.

En uppgörelse om vapenvila nåddes hösten 1998,

efter en resolution i FN:s säkerhetsråd. Situationen

stabiliserades för en tid men våldet trappades sedan

gradvis åter upp.

Den 24 mars 1999 inledde Nato bombningar av

Kosovoprovinsen och andra delar av

Förbundsrepubliken Jugoslavien, som sedan pågick

till den 16 juni. Vid slutet av mars ökade

flyktingströmmen ut ur Kosovo dramatiskt. Den 29

mars bedömde UNHCR att 60 000 flyktingar kommit till

Albanien sedan bombningarna började och att 4 000

flyktingar varje timme passerade gränsen till

Albanien.

Den 5 april inledde UNHCR i samarbete med

Internationella migrations-organisationen (IOM) ett

program för humanitär evakuering från Makedonien av

flyktingar från Kosovo. I UNHCR:s riktlinjer för

programmet framhölls att evakueringen var frivillig

samt underströks vikten av att familjer inte

splittrades och när detta ändå skett återförenades.

Som särskilt angelägna för överföring angavs i

riktlinjerna de mest utsatta flyktingarna och de med

särskilda behov.

När programmet den 6 juli förklarades formellt

avslutat av UNHCR hade 29 länder överfört mer än 91

000 personer.

Svenskt ställningstagande till tillfälligt skydd

Under år 1998 sökte ca 3 500 medborgare i

Förbundsrepubliken Jugoslavien asyl i Sverige,

motsvarande 3,6 % av de asylsökande utanför Kosovos

när-område. De 1 244 asylansökningar som under de

första sex månaderna 1999 gjordes i Sverige av

jugoslaviska medborgare utgjorde 24 % av det totala

antalet asylansökningar i landet under denna period.

Av de jugoslaviska medborgare som sökt asyl i

Sverige bedöms ca 90 % vara från Kosovo och

huvudsakligen av albansk etnisk tillhörighet.

Sedan UNHCR vädjat till europeiska stater att ta

emot skyddsbehövande från Kosovo som befann sig i

Makedonien beslöt regeringen den 6 april 1999 att

Sverige skulle ta emot upp till 5 000 personer och

ge dem tillfälligt skydd.

Regeringen gav den 12 april 1999 Statens

invandrarverk uppdraget att i samverkan med UNHCR

överföra upp till 5 000 medborgare i

Förbundsrepubliken Jugoslavien, som fördrivits från

provinsen Kosovo och uppehöll sig i dess närområde.

En strävan skulle vara att hålla samman familjer och

personer som kom från samma geografiska områden i

Kosovo. Särskilda humanitära skäl kunde beaktas.

Inom ramen för dessa kriterier kunde, när UNHCR

bedömde att så var praktiskt möjligt, hänsyn tas

till personers anknytning till Sverige.

Den 15 april 1999 beslutade regeringen en

förordning (1999:209) om tidsbegränsade

uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden.

Sedan jugoslaviska styrkor inlett tillbakadragandet

och Nato-trupper börjat överta kontrollen av

Kosovoprovinsen upphörde flyktingströmmen in i

Makedonien. För svensk del ägde den sista

organiserade flygtransporten från Makedonien rum den

16 juni 1999.

Uppdraget till Invandrarverket begränsades den 23

juni 1999 till att avse upp till 4 000 personer.

Förordningen om tillfälligt skydd

Enligt förordningen skall medborgare i

Förbundsrepubliken Jugoslavien som kommer från

provinsen Kosovo och som inte kan återvända dit på

grund av förhållandena där anses ha behov av sådant

tillfälligt skydd som avses i 2 kap. 4 a §

utlänningslagen. Under förutsättning att de har

behov av skydd här får de beviljas tidsbegränsat

uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a §. Av

förordningen framgår vidare att den första

tillståndsperioden skall vara elva månader.

Förordningen trädde i kraft den 29 april 1999.

Samtidigt som förordningen trädde i kraft

genomfördes också en ändring i 1 kap. 1 §

utlänningsförordningen (1989:547), se SFS 1999:210.

Ändringen innebär att den som beviljats

tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt en

förordning som beslutats med stöd av 2 kap. 4 a §

utlänningslagen inte behöver ha pass vid vistelse i

Sverige.

Förordningen om tidsbegränsade uppehållstillstånd

är enligt regeringen avsedd att tillämpas inte bara

på dem som reser in i Sverige efter det att

förordningen trätt i kraft, enskilt eller inom ramen

för det särskilda beslutet om överföring av högst

5 000 skyddsbehövande till Sverige, utan även på dem

som rest in tidigare och som uppfyller de

förutsättningar som ställs upp i förordningen.

Den 29 april 1999 fattade regeringen vägledande

beslut i fyra ärenden som Statens invandrarverk

tidigare lämnat över till regeringen för prövning.

Samtliga ärenden rörde personer som tidigare varit

bosatta i provinsen Kosovo och som under åren

1997-1998 på egen hand rest in i Sverige och sökt

asyl här. Regeringen konstaterade i besluten att

personerna i fråga inte kunde återvända till Kosovo

på grund av förhållandena där och att de behövde

skydd i Sverige. De omfattades därmed av den

särskilda förordningen och beviljades tidsbegränsade

uppehållstillstånd under elva månader samt

arbetstillstånd under samma tid.

De som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd

med stöd av förordningen omfattas av lagen

(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. De har

därmed rätt till samma bistånd som asylsökande.

Med anledning av det ändrade läget i provinsen

Kosovo beslutade regeringen den 23 juni 1999 om

vissa ändringar i förordningen om tidsbegränsade

uppehållstillstånd (SFS 1999:708). Ändringarna, som

trätt i kraft den 15 juli 1999, innebär dels att den

första tillståndsperioden skall vara längst t.o.m.

den 30 april 2000, dels att förordningen i sin

helhet skall upphöra att gälla den dagen. Vidare

beslutade regeringen om en särskild förordning

(1999:707) om bidrag till medborgare i

Förbundsrepubliken Jugoslavien som kommer från

provinsen Kosovo och som vill återvända dit. Bidrag

får lämnas med högst 5 000 kr för varje person som

vill återvända, dock med högst 30 000 kr per familj.

Bidrag får även lämnas för resekostnader med högst

3 000 kr per person.

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf2 ett

tillkännagivande om en sådan ändring av 2 kap. 4

a § utlänningslagen att det klart framgår att den

bör tillämpas endast vid massflyktssituationer.

Motionärerna framhåller att personer från Kosovo

som inte kommit hit i samband med en

massflyktssituation inte omfattas av bestämmelsen

om tidsbegränsade uppehållstillstånd. Effekten av

att förordningen ändå tillämpas på dem blir att

begränsningen om högst två år i praktiken sätts

ur spel då många av dem vistats här lång tid

redan när det tidsbegränsade uppehållstillståndet

meddelades.

Kerstin-Maria Stalin (mp) begär i motion Sf1

yrkande 1 ett tillkännagivande om permanent

uppehållstillstånd. Enligt motionären är det oklart

hur mycket flyktingarna i Makedonien fick veta om

tvåårsreglerna eller om möjligheten att söka

permanent uppehållstillstånd i Sverige. Under alla

förhållanden anser motionären att det är viktigt att

personer som vill stanna i Sverige hos släktingar

skall ha möjlighet att söka permanent

uppehållstillstånd. I samma motion, yrkande 2,

begärs ett tillkännagivande om barn. Motionären

framhåller att för barn är två eller fyra år lång

tid. Om man utgår från barnets bästa kan det därför

vara nödvändigt att bevilja permanent

uppehållstillstånd för hela familjen. Till detta

hänvisas också i motion Sf628 yrkande 6 av Kerstin-

Maria Stalin m.fl. (mp).

Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i motion U11

yrkande 5 ett tillkännagivande om att mottagandet av

personer från flyktingläger måste kunna omfatta

betydligt fler än 5 000.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion U13

yrkande 2 ett tillkännagivande om en ökad beredskap

hos Europas regeringar att i en plan för gemensam

burden sharing ta emot fler flyktingar från

flyktinglägren i Makedonien och Albanien. Enligt

motionärerna måste Europas länder visa att ansvaret

för flyktingarna från Kosovo är ett gemensamt

ansvar.

I samma motion, yrkande 3, begärs ett

tillkännagivande om återförening med anhöriga i

Sverige av kosovoflyktingar i såväl Makedonien som

Albanien. Motionärerna anser att frågan om

flyktingarnas åtminstone tillfälliga återförening

med anhöriga bl.a. i Sverige inte får innebära att

utfästa flyktingkvoter begränsas så att de utesluter

flyktingar i Albanien med anhöriga i Sverige.

I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande

om att inte försvåra möjligheterna att besöka

Sverige för kosovoflyktingar som blivit av med sina

identitetshandlingar. De anser att det är viktigt

att en ordentlig registrering sker så att

flyktingarnas identitet kan fastställas. Det

underlättar också för familjemedlemmar som skilts åt

att återförenas.

Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) begär i motion

Sf4 yrkande 1 ett tillkännagivande om hanteringen av

den svenska flyktingkvoten i samband med

flyktingkatastrofen i Kosovo. Motionärerna

kritiserar att regeringen i en extremt akut

flyktingsituation valde att avbryta gjorda

utfästelser om att ta emot flyktingar på den s.k.

flyktingkvoten som omfattar ca 1 800 personer per

år. Enligt motionärerna bör gjorda åtaganden om

flyktingkvoten fullföljas. Motionärerna framhåller

att regeringen dessutom utnyttjade förordningen om

tidsbegränsade uppehållstillstånd och t.o.m.

inordnade kosovoalbaner som redan innan kommit till

Sverige.

I samma motion, yrkande 12, begärs ett

tillkännagivande om tillfälliga uppehållstillstånd.

Motionärerna avvisar bestämt tillfälliga

uppehållstillstånd som ett regelmässigt inslag i

svensk flyktingpolitik. De anser dock att sådana

tillstånd i vissa situationer av massflykt kan vara

en utväg, men då endast när man inte redan från

början kan bedöma att orsakerna till flykten kommer

att bestå under lång tid. Av rättssäkerhetsskäl bör

enligt motionärerna beslut om tillfälligt

uppehållstillstånd inte ges för längre tid än två

år. Regeringen bör dock kunna besluta om viss

förlängning.

Utskottets bedömning

Som framgår ovan har den s.k. massflyktsförordningen

tillämpats även på personer från Kosovoprovinsen som

kommit hit innan förordningen trädde i kraft.

Vänsterpartiet och Folkpartiet berör denna fråga i

sina motioner Sf2 respektive Sf4 yrkande 1.

Såväl de personer från Kosovoprovinsen som kommit

till Sverige innan förordningen trädde i kraft som

de som kommit hit inom ramen för den särskilda

överföringen hade i princip samma behov av

tillfälligt skydd i Sverige på grund av situationen

i Kosovo. Av nu nämnda skäl finns det enligt

utskottets mening inte anledning invända mot att 2

kap. 4 a § § utlänningslagen har tillämpats även på

personer som kommit till Sverige innan

massflyktsförordningen trädde i kraft.

Utskottet vill också hänvisa till sitt betänkande

1996/97:SfU5, vari utskottet behandlade regeringens

proposition 1996/97:25 med förslag bl.a. om

införande av bestämmelsen om tidsbegränsade

uppehållstillstånd i massflyktssituationer.

Utskottet konstaterade (s. 61-62) i fråga om rätten

att få en asylansökan prövad i en situation då ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljats att

regeringen hade föreslagit att den som ansöker om

flyktingförklaring och resedokument skall få sin

ansökan prövad. Enligt utskottet var förslaget

föranlett av att det annars var tveksamt om Sverige

bryter mot flyktingkonventionen. Utskottet biträdde

förslaget men var inte berett att tillstyrka att en

ansökan om uppehållstillstånd på andra grunder än

flyktingskäl skall behöva prövas så länge

utlänningen får skydd genom ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd. Utskottet påpekade vidare att

även om i massflyktssituationer ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd kan beviljas också en utlänning

som får flyktingförklaring och resedokument kunde

utskottet inte finna att detta utesluter att frågan

om att permanent uppehållstillstånd prövas när

omständigheterna talar för det. Med hänsyn härtill

avstyrker utskottet motionerna Sf2 och Sf4 yrkande 1

i denna del. Även motion Sf1 yrkandena 1 och 2 och

Sf628 yrkande 6 avstyrks med det anförda.

För budgetåret 1999 har i statsbudgeten medel

avsatts för överföring av motsvarande 1 840

kvotflyktingar till Sverige. Under det första

halvåret 1999 överfördes 211 personer till Sverige.

En prioritering av flyktingar från Kosovoprovinsen

gjordes därefter när det gäller de anslagsmedel som

budgeterats för kvotuttagningar. Den svenska

överföringen i samband med flyktingkatastrofen i

Kosovo, som sedermera kom att omfatta 3 865

personer, grundades bl.a. på UNHCR:s bedömningar.

Merparten av de avsatta medlen har därför använts

för att möjliggöra överföringen av nämnda 3 865

personer. Enligt utskottets mening finns det inte

skäl att kritisera regeringen för att ha tagit i

anspråk flyktingkvoten för överföring av personer

som fördrivits från Kosovoprovinsen. Utskottet, som

vill understryka vikten av att flyktingkvoten i

fortsättningen används även för andra angelägna

överföringar, avstyrker med det anförda motion Sf4

yrkande 1 i denna del.

Vad därefter gäller kravet om att begränsa den tid

för vilken tidsbegränsade uppehållstillstånd kan

beviljas har utskottet i det tidigare nämnda

betänkandet 1996/97:SfU5 avstyrkt ett liknande krav.

Utskottet ansåg att regeringens förslag hade en

tillräcklig flexibilitet genom att tillstånd normalt

skall ges för sex månader i taget såväl inom

tvåårsfristen som vid förlängningar av tillståndet

när ett återvändandeprogram inletts. Utskottet ansåg

också att den sammanlagda längsta tiden för

tidsbegränsade tillstånd, fyra år, innan permanent

uppehållstillstånd ges är rimlig i sådana

massflyktssituationer som det är frågan om.

Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker

därmed motion Sf4 yrkande 12.

Mot bakgrund av den fortsatta händelseutvecklingen

i Förbundsrepubliken Jugoslavien och i

Kosovoprovinsen har vissa av motionsyrkandena

förlorat sin aktualitet. Det gäller motionerna U11

yrkande 5 och U13 yrkandena 2-4. Utskottet avstyrker

därför dessa motionsyrkanden.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

lägger skrivelsen 1998/99:146 till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande flyktingar som skall

omfattas av massflyktsförordningen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf1,

1999/2000:Sf2, 1999/2000:Sf4 yrkande 1 i denna

del och 1999/2000:Sf628 yrkande 6,

res. 1 (v, fp)

res. 2 (mp)

2. beträffande flyktingkvoten

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf4 yrkande 1 i denna

del,

res. 3 (v, kd, fp, mp)

3. beträffande begränsning av tiden för

tidsbegränsade uppehållstillstånd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf4 yrkande 12,

res. 4 (fp)

4. beträffande övriga frågor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U11 yrkande 5 och

1998/99:U13 yrkandena 2-4,

5. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:146 till

handlingarna.

Stockholm den 21 oktober 1999

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo

Könberg (fp), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v),

Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Gustaf

von Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander

(s), Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),

Birgitta Carlsson (c), Mona Berglund Nilsson (s),

Göte Wahlström (s), Désirée Pethrus Engström (kd),

Björn Leivik (m) och Kalle Larsson (v).

Reservationer

1. Flyktingar som skall omfattas av

massflyktsförordningen (mom. 1)

Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v) och Kalle Larsson

(v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Utskottets bedömning börjar med "Som

framgår" och slutar med "det anförda " bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det var i överensstämmelse med

intentionerna i 2 kap. 4 a § utlänningslagen att

utfärda den s.k. massflyktsförordningen såvitt avser

de personer som flytt från Kosovo efter det att

bombningarna inleddes den 23 mars 1999. I detta fall

var kravet på "massflykt" uppfyllt. Detta gäller

däremot inte de personer från Kosovo som tidigare

kommit till Sverige men inte hade beviljats

uppehållstillstånd. De har således inte kommit hit i

samband med en massflyktsituation. Med hänsyn

härtill anser utskottet att den aktuella

bestämmelsen i utlänningslagen tillämpats på ett

felaktigt sätt när förordningen gjordes tillämplig

även på dessa personer. Utskottet anser därför att

det finns skäl att ändra 2 kap. 4 a §

utlänningslagen så att det klart framgår att den bör

tillämpas endast vid massflyktssituationer.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

om en sådan lagändring. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande flyktingar som skall omfattas

av massflyktsförordningen

att riksdagen med bifall till motionerna

1999/2000:Sf2 och 1999/2000:Sf4 yrkande 1 i

denna del och med avslag på motionerna

1999/2000:Sf1 och 1999/2000:Sf628 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Flyktingar som skall omfattas av

massflyktsförordningen (mom. 1)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Utskottets bedömning börjar med "Som

framgår" och slutar med "det anförda" bort ha

följande lydelse:

Redan i Makedonien fick kosovoflyktingarna veta att

Sverige hade för avsikt att sända tillbaka dem så

snart som möjligt. Det är dock oklart hur mycket

flyktingarna kände till om tvåårsperioderna

respektive möjligheten att söka permanent

uppehållstillstånd i Sverige. Även om säkerheten i

det gamla hemlandet kan garanteras kan det vara

inhumant att skicka tillbaka en flykting. Under alla

förhållanden är det enligt utskottet viktigt att

personer som vill stanna i Sverige hos sina

släktingar skall ha möjlighet att söka permanent

uppehållstillstånd.

För barn kan en period av två eller fyra år

upplevas som en mycket lång tid. I bästa fall har

barnet lärt sig svenska och fått kamrater i Sverige.

Om man utgår från barnets bästa kan det därför vara

nödvändigt att bevilja permanent uppehållstillstånd

för hela familjen.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande flyktingar som skall omfattas

av massflyktsförordningen

att riksdagen med bifall till motionerna

1999/2000:Sf1 och 1999/2000:Sf628 yrkande 6 och

med avslag på motionerna 1999/2000:Sf2 och

1999/2000:Sf4 yrkande 1 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Flyktingkvoten (mom. 2)

Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie

Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp), Désirée

Pethrus Engström (kd) och Kalle Larsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Utskottets bedömning börjar med "Som

framgår" och slutar med "denna del" bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att den svenska regeringen i

den extremt akuta flyktingsituation som drabbade

några av Kosovos grannstater valde att avbryta

gjorda utfästelser om att ta emot flyktingar från

andra länder på den s.k. flyktingkvoten, som

omfattar ca 1 800 flyktingar om året. Det är enligt

utskottet anmärkningsvärt att gjorda åtaganden på

den i antal mycket begränsade svenska flyktingkvoten

inte fullföljs. Utskottet, som anser att det är

självklart att gjorda åtaganden skall fullföljas,

kan inte acceptera att kvotmedlen används för att

finansiera annat än överföring av kvotflyktingar,

dvs. flyktingar som valts ut i samarbete med UNHCR

och som har permanent uppehållstillstånd och har

blivit kommunplacerade när de kommer till Sverige.

Utskottet godtar dock en viss flexibilitet vid

användningen av anslagsmedlen t.ex. vad gäller

medicinska insatser. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande flyktingkvoten

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf4

yrkande 1 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Begränsning av tiden för tidsbegränsade

uppehållstillstånd (mom. 3)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Utskottets bedömning börjar med "Vad

gäller" och slutar med "yrkande 12" bort ha följande

lydelse:

Utskottet avvisar att tillfälliga

uppehållstillstånd används som ett regelmässigt

inslag i svensk flyktingpolitik då det är både

inhumant och ohanterligt att efter flera år i

Sverige tvinga flyktingarna tillbaka. Däremot kan

det i vissa situationer av massflykt vara en utväg

att bevilja människor från ett visst område

tillfälligt uppehållstillstånd. Det bör emellertid

endast ske, när man inte redan från början kan

bedöma att orsakerna till flykten kommer att bestå

under lång tid.

Av rättssäkerhetsskäl bör beslut om tillfälligt

uppehållstillstånd i en massflyktsituation inte ges

för längre tid än två år. Det bör dock finnas

möjlighet för regeringen att besluta om viss

förlängning.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande begränsning av tiden för

tidsbegränsade uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion

1999/2000:Sf4 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Ulf Kristersson, Gustaf von Essen, Göran Lindblad

och Björn Leivik (alla m) anför:

Sverige gjorde ett åtagande gentemot UNHCR att ta

emot 5000 kosovoalbaner. Drygt 3 800 kom att

transporteras till Sverige och erhöll här

tillfälligt skydd.

Frågan är dock om en förflyttning på sätt som

skedde var den optimala lösningen i den givna

situationen. De pengar som uppenbarligen fanns

tillgängliga skulle sannolikt kunnat användas

effektivare genom att stödja Makedoniens och

Albaniens möjligheter att sörja för flyktingarna på

plats. Fler människor skulle ha kunnat få en

värdigare tillvaro i närområdet i stället för att

ett relativt fåtal för höga kostnader lyftes ut ur

landet.

Det bästa hade varit om EU-länderna hade kunnat nå

en gemensam hållning med denna inriktning. Väl

medveten om UNHCR:s önskemål och Makedoniens krav

vill Moderata Samlingspartiet ändå peka på vikten av

att uppnå största möjliga humanitära effekt i

katastrofsituationer som den i Kosovo givet de

resurser som står till buds.

Vi anser att det skall finnas möjligheter att ge

tillfälliga uppehållstillstånd vid

katastrofsituationer, särskilt för människor som

behöver medicinsk vård eller i fall där nära

familjeanknytning föreligger men regionala lösningar

skall i första hand prövas.