Bet. 1999/2000:SfU9

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1999/2000:SFU09

Uppehållstillstånd på grund av anknytning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

SfU9

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition

1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av

anknytning jämte fem motioner som väckts med

anledning av propositionen samt två motionsyrkanden

från allmänna motionstiden 1999.

I propositionen föreslås vissa ändringar i

utlänningslagen i syfte att undvika att utländska

medborgare söker sig till Sverige på grund av

anknytning till en här bosatt person, när risken

bedöms som påtaglig att den utländske medborgaren

kan komma att utsättas för misshandel eller annan

allvarlig kränkning. Innan uppehållstillstånd

beviljas på grund av sådan anknytning bör

utgångspunkten vara att bedöma om förhållandet är

att anse som seriöst eller inte. I normalfallet

skall därvid krävas att såväl sökanden som

referenspersonen hörs muntligen. En ansökan skall

kunna avslås även om förhållandet framstår som

seriöst om särskilda skäl talar mot att tillstånd

ges. Ett sådant skäl kan vara att det finns en

påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas

för våld eller allvarlig kränkning i förhållandet.

För att någon riskbedömning skall kunna göras, krävs

det att kontrollen av framför allt

referenspersonerna ökar. Referenspersoner i Sverige

skall därför i samband med utredningen alltid

tillfrågas om tidigare äktenskap eller

samboförhållanden och om eventuella domar för brott.

Utdrag ur polisens register skall kunna hämtas in

rörande referenspersonen, om det finns särskilda

skäl till det. Utdrag bör dock endast avse påföljder

för brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken,

dvs. brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och

frid samt sexualbrott, uppgift om besöksförbud samt

i vissa fall uppgifter ur misstankeregistret.

Statens invandrarverk avses få rätt till

terminalåtkomst till polisens register. Uppgifter om

äktenskap skall kontrolleras i det lokala

folkbokföringsregistret, om det finns anledning till

det. Någon skyldighet för utlandsmyndigheten att

kommunicera material i ärendena bör enligt

regeringen inte införas. Sökandena bör i stället på

lämpligt sätt göras uppmärksamma på möjligheten att

begära att få del av uppgifter och material i

ärendet.

Den nuvarande ordningen med uppskjuten

invandringsprövning för s.k. snabba anknytningar

skall behållas och framgå direkt av utlänningslagen.

I normalfallet innebär det att ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd ges två gånger under en

tvåårsperiod.

Om ett förhållande upphört under den nämnda

perioden skall fortsatt uppehållstillstånd trots

detta kunna beviljas, om sökanden eller sökandens

barn utsatts för våld eller för handlingar som

innefattar allvarlig kränkning av sökandens eller

barnets frihet eller frid. Regleringen skall framgå

av utlänningslagen. I de fall det görs sannolikt att

sökanden eller dennes barn utsatts för övergrepp av

allvarlig art under sammanboendet och förhållandet

upphört främst på grund av detta skall

uppehållstillstånd i regel beviljas. Detta

förutsätter dock dels att sammanboendet inte varit

helt kortvarigt, dels att det från början varit

fråga om ett seriöst förhållande. Regeringens

uppfattning är att när de nämnda principerna får ett

tydligt stöd i utlänningslagen kommer de att få en

helt annan tyngd än tidigare och att de kommer att

leda till en ändring i praxis.

Regeln om att uppehållstillstånd skall ha beviljats

före inresa här i landet skall behållas. Undantag

skall dock kunna göras om utlänningen har stark

anknytning till en i Sverige bosatt person och det

skäligen inte kan krävas att utlänningen återvänder

till ett annat land för att ge in ansökan där.

I propositionen föreslås också att den centrala

utlänningsmyndigheten, Statens invandrarverk, skall

byta namn till Migrationsverket.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2000.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns 17 reservationer och 2

särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på

grund av anknytning har regeringen

(Utrikesdepartementet) föreslagit att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap,

3. lag om ändring i lagen (1972:260) om

internationellt samarbete rörande verkställighet av

brottmålsdom,

4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5. lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor,

6. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll,

7. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande

av asylsökande och flyktingar m.fl.,

8. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt

försvar.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1999/2000:Sf14 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om arrangerade

äktenskap,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts vad gäller fortsatt

uppehållstillstånd trots att förhållandet upphört

och behovet av tydligare definition i förarbetena av

begreppen våld och allvarlig kränkning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

prövningsprocessen gällande om kvinnan eller barnen

utsatts för våld eller kränkning skall vara

oberoende av vid vilken tidpunkt kvinnan och/eller

barnen berättar om händelsen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

uppehållstillstånd bör förlängas trots att

förhållandet upphört om en vårdnadsprocess pågår,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att "mycket lång

värnpliktstjänstgöring" bör definieras till omkring

18 månader vad gäller uppehållstillstånd efter

inresan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att längre än sex

månaders väntetid för att få göra en ansökan hos en

svensk ambassad alltid skall vara skäl nog för att

frångå huvudregeln om att uppehållstillstånd skall

ha lämnats in och beviljats före inresa till

Sverige,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de fall då

utlänningen har barn i Sverige eller väntar barn

tillsammans med en person bosatt i Sverige alltid

skall vara skäl nog för att frångå huvudregeln om

att uppehållstillstånd skall ha lämnats in och

beviljats före inresa till Sverige.

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om risken för

diskriminering av vissa folkgrupper om ansökan i

regel bör avslås om identiteten inte kan klarläggas

om inte skyddsbehov åberopats,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Invandrarverket,

i sitt arbete med att arbeta fram riktlinjer och

sprida kunskap bland sin personal om kvinnors

asylskäl, bör inkorporera utbildning om FN:s

konvention om avskaffande av all slags

diskriminering av kvinnor och kvinnors rätt att

fritt välja make.

1999/2000:Sf15 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om möjlighet till

uppehållstillstånd även om förhållandet har upphört.

1999/2000:Sf16 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att prövning skall

genomföras utan dröjsmål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

svenskundervisning och tolkhjälp skall vara

obligatorisk,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att

en ansökan om uppehållstillstånd skall kunna avslås

om det föreligger särskilda skäl för detta,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det endast skall

vara kvinnan själv som, efter att ha fått en adekvat

information på sitt eget språk om förhållandena

rörande referenspersonen, fattar beslutet om att hon

vill fullfölja ansökan om uppehållstillstånd eller

inte,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till

att byta namn på Statens invandrarverk till

Migrationsverket.

1999/2000:Sf17 av Kerstin-Maria Stalin och Barbro

Feltzing (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om seriositetsprövning,

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget om

undantag för arrangerade äktenskap gällande

seriositetsprövningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i motionen om kontroll av

referenspersoner genom utredningar och

registerutdrag,

4. att riksdagen beslutar avslå förslaget om att

uppehållstillstånd med uppskjuten invandrarprövning

skall behållas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i motionen om förslaget om

fortsatt uppehållstillstånd trots att förhållandet

upphört.

1999/2000:Sf18 av Magda Ayoub m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en precisering av

vad som avses med "positiva indikationer" vid

seriositetsprövning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en muntlig

utredning även skall hållas med part som befinner

sig i hemlandet i närvaro av auktoriserad tolk av

samma kön,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den muntliga

utredningen, vid arrangerade äktenskap, skall

likställas med seriositetsprövning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

uppehållstillstånd skall nekas i det fall

referenspersonen tidigare dömts för misshandel eller

övergrepp mot tidigare sambo eller maka/make,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en tredje

ansökan om uppehållstillstånd på grund av

anknytningsförhållande skall avslås,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utdrag ur

brottsregistret avseende brott mot 3, 4 och 6 kap.

brottsbalken samt meddelande om besöksförbud alltid

skall inhämtas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skriftligt

medgivande av registersökning,

8. att riksdagen avslår förslaget om att kontroll

av misstankeregistret sker,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att sökanden samt

referensperson alltid skall få ta del av information

som ligger till grund för utredningen och att vid

användande av tolk denna skall vara auktoriserad och

av samma kön,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att man, om

förhållandet upphör innan två år gått, bör beakta om

det i hemlandet anses stigmatiserat att vara

frånskild kvinna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att undantag

från huvudprincipen om att uppehållstillstånd skall

beviljas före inresa skall göras när utlänningen har

barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet väntar

barn,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att undantag

från huvudprincipen om att uppehållstillstånd skall

beviljas före inresa skall göras om sökanden med all

sannolikhet skulle få sin ansökan beviljad,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att det inte

kan anses skäligt att kräva att någon återvänder för

att ge in ansökan om väntetiderna är längre än sex

månader,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

precisering görs av begreppen "stark anknytning"

samt "skäligen inte kan krävas".

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999

1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att prövning om

att få stanna i Sverige bör kunna genomföras utan

dröjsmål för misshandlade kvinnor med utländskt

medborgarskap som ingått äktenskap med en svensk

man.

1999/2000:Ju721 av Lena Ek m.fl. (c, m, kd, fp, mp)

vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Invandrarverkets

rutiner vid anknytningsärenden.

Utskottet

Uppehållstillstånd i anknytningsfall

Gällande ordning

Enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 utlänningslagen

(1989:529), UtlL, får uppehållstillstånd ges till en

utlänning som är gift med eller sambo till någon som

är bosatt i Sverige eller har beviljats

uppehållstillstånd för bosättning här. En utlänning

som vill komma hit för att ingå äktenskap eller

inleda ett samboförhållande utan att parterna

tidigare sammanlevt kan beviljas uppehållstillstånd

med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 4 UtlL. Enligt

den punkten får uppehållstillstånd beviljas en

utlänning som annars har särskild anknytning till

Sverige.

I praxis gäller följande. En förutsättning för att

tillstånd skall beviljas på grund av anknytning

genom make, maka eller sambo i ett förhållande som

inte är etablerat sedan tidigare är att förhållandet

bedöms som seriöst. Vid den bedömningen beaktas

bl.a. hur länge parterna känt varandra, deras

kontakter under den tiden och kunskap om varandra,

förmågan att kommunicera på ett gemensamt språk m.m.

Hänsyn tas också till kulturellt betingade

traditioner i hemlandet. Homosexuella förhållanden

jämställs med heterosexuella. Presumtionen är att

tillstånd skall beviljas, om det inte finns

omständigheter som talar emot det, t.ex. att det

framstår som sannolikt att det rör sig om ett

skenförhållande.

Månggifte accepteras inte och i princip inte heller

förhållanden mellan minderåriga.

Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd

skall enligt 2 kap. 4 § beaktas om utlänningen kan

förväntas föra en hederlig vandel. Styrkta

vandelsanmärkningar kan därför leda till att en

ansökan avslås. Även hänsyn till rikets säkerhet kan

leda till avslag trots att anknytningen i sig bedöms

som seriös.

När det gäller utredningen om huruvida ett

förhållande skall anses som seriöst eller inte

godtas numera en utredning som innebär att

referenspersonen i Sverige skriftligen får besvara

ett antal frågor. En muntligt utredning med båda

parter förekommer normalt först i samband med

ansökan om förlängning av uppehållstillståndet (s.k.

uppskjuten invandringsprövning).

För nordiska medborgare och EU-medborgare gäller

särskilda regler. År 1954 träffades en

överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och

Sverige om en gemensam arbetsmarknad. Samtidigt

träffades en överenskommelse om befrielse för

medborgare i dessa länder från kravet på att ha

pass, arbets- och uppehållstillstånd vid vistelse i

de övriga avtalsslutande länderna. Senare har också

Island anslutit sig till överenskommelsen.

EU-medborgare är formellt endast undantagna från

skyldigheten att ha arbetstillstånd; om vistelsen i

Sverige överstiger tre månader måste de ha

uppehållstillstånd. Reglerna gäller även för

medborgare i länder som är anslutna till EES-

avtalet. Rätten att flytta till annat EU-land gäller

även EU-medborgarens nära anhöriga, oavsett

medborgarskap. När det gäller anhöriga till nordbor

får reglerna den konsekvensen att en medborgare i

Norden alltid har rätt att få hit sin make eller

maka oavsett medborgarskap. Rätten till

familjeåterförening enligt EU-reglerna gäller enbart

EU-medborgare som flyttat till annat EU-land.

Utgångspunkter för regeringens överväganden

Enligt propositionen utgör en utgångspunkt för

regeringens överväganden att en utlänning som gifter

sig eller inleder ett samboförhållande med någon här

i riket bosatt person skall ha rätt att bosätta sig

här och att detta är en självklar del av svensk

invandringspolitik. Samtidigt måste dock beaktas att

det är mycket angeläget att så långt möjligt söka

förhindra att uppehållstillstånd beviljas när det

kan misstänkas att det finns risk för våld eller

allvarliga kränkningar i förhållandet. Det är också

liksom i dag av vikt att motverka att

uppehållstillstånd beviljas på grund av

skenäktenskap och skenförhållanden.

De personer som kommer till Sverige på grund av

äktenskap eller samboförhållande till en här bosatt

person utan att förhållandet dessförinnan närmare

har etablerats är inte någon enhetlig grupp. De

kommer från många olika länder och många olika

sociala miljöer.

Bland kvinnorna finns det de som lurats och

lockats hit, de som gifts bort av sina föräldrar och

de som söker möjlighet till en bättre tillvaro i

Sverige. Det stora flertalet har dock flyttat hit

av egen uttalad vilja på grund av en känslomässig

bindning till mannen i Sverige och hoppas på ett bra

liv tillsammans med honom. Mannen i Sverige kan vara

en infödd svensk, en landsman eller en invandrare av

annan nationalitet än den egna.

Det är viktigt att hålla i minnet att det stora

flertalet anknytningsförhållanden fungerar utan

andra problem än sådana som uppstår även i andra

förhållanden. Enligt en undersökning som SCB gjort

för Anknytningsutredningens räkning (SOU 1997:152)

är det i ca 14 % av fallen som det uppkommer problem

och det är nästan uteslutande kvinnor och i

förekommande fall barn som råkar illa ut. Det

innebär emellertid samtidigt att kvinnor i

anknytningsförhållanden löper en större risk att

utsättas för våld eller kränkande behandling av sin

make eller sambo än andra kvinnor.

Seriositetsprövningen

Propositionen

Enligt propositionen förs det ibland fram i den

allmänna debatten att det skulle vara omöjligt att

från början avgöra om det rör sig om ett

skenäktenskap eller skenförhållande eller inte och

att man därför i princip skulle godta parternas egna

uppgifter om äktenskap eller sammanboende vid det

första ansökningstillfället. Liknande tankegångar

framkommer enligt propositionen också i något

remissyttrande. Enligt regeringen får ett

avslagsbeslut inte grundas på någon form av

subjektivt tyckande om att det inte rör sig om ett

seriöst förhållande. Enligt regeringen finns det

dock objektiva grunder som kan användas som stöd för

bedömningen.

Enligt den praxis som i dag råder ställs krav på

att förhållandet varat någon tid, att parterna har

träffats i viss utsträckning, att de har god

kännedom om varandra och att de har ett gemensamt

språk att kommunicera på. Hänsyn tas också till om

parterna har eller väntar barn tillsammans. De

faktorer som nämnts och som i dag läggs till grund

för att bedömningen om det rör sig om ett seriöst

förhållande eller inte bör enligt regeringen också

beaktas i fortsättningen. En sådan ordning ligger

också väl i linje med EU:s resolution om att bekämpa

skenäktenskap (EGT 97/C 382/01). Enligt resolutionen

kan bl.a. följande omständigheter tala för att det

rör sig om ett skenäktenskap. Parterna lever inte

tillsammans, parterna tar inte på ett lämpligt sätt

det ansvar som följer av äktenskapet, makarna har

inte träffat varandra före äktenskapet, makarna har

inget gemensamt språk eller ekonomiskt vederlag har

utgetts för att äktenskapet skall ingås.

En seriositetsprövning kräver enligt propositionen

en bra och utförlig utredning. I normalfallet

innebär det att såväl sökanden som referenspersonen

måste höras muntligt. Det är i regel betydligt

svårare att lämna oriktiga uppgifter vid en muntlig

utredning än att sätta namn på ett papper som inte

innehåller hela sanningen. Endast en muntlig

utredning ger möjlighet till relevanta följdfrågor.

I undantagsfall kan enligt regeringen en skriftligt

utredning med ena parten vara tillfyllest.

Enligt regeringen måste sålunda utgångspunkten vara

att med en bra utredning bedöma om det är fråga om

ett seriöst förhållande eller inte. Den enda

avslagsgrunden, utöver vandelsbestämmelsen i 2 kap.

4 § UtlL, som skulle kunna leda till ett sådant

resultat är kravet på att förhållandet skall ha

varat en tid. I ett sådant fall kan sökanden efter

någon tid ge in ytterligare en ansökan som då kan

beviljas om förhållandet fortfarande består.

Enligt regeringen kommer grundligare utredningar

sannolikt att leda till att fler än i dag kommer att

få avslag på en ansökan om uppehållstillstånd som

grundas på anknytning genom äktenskap eller

sammanboende med någon som är bosatt i Sverige. Det

innebär dock inte i sig någon strängare bedömning

utan endast att det i fler fall efter en grundlig

utredning kan komma fram omständigheter som talar

mot att uppehållstillstånd beviljas.

Motioner

I motion Sf18 yrkande 1 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att uttrycket

"positiva indikationer" vid seriositetsprövningen

inte preciserats och att ett förtydligande bör göras

av vad den skärpning som regeringen förordar

innebär. Det får inte förekomma någon form av

subjektivt tyckande. I yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om att när en tredje ansökan med

anknytning till samma referensperson ges in skall

ansökan avslås. Genom registren hos Invandrarverket

kan myndigheten konstatera vilka referenspersoner

som förekommer flera gånger när det gäller

uppehållstillstånd på grund av anknytning. Det är

enligt motionärerna inte acceptabelt att utländska

kvinnor på ett systematiskt sätt utnyttjas och

lämnas åt sitt öde innan de fått permanent

uppehållstillstånd. En sådan regel skall vara

könsneutral.

Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp) begär

i motion Sf17 yrkande 1 ett tillkännagivande om att

det finns en inbyggd problematik i förfarandet med

seriositetsprövning. Motionärerna ifrågasätter om

en utredning kan avgöra huruvida ett förhållande är

seriöst eller inte och om en myndighet skall få

avgöra huruvida människors kärleksrelation är seriös

eller inte.

Utskottets ställningstagande

I Anknytningsutredningens betänkande

Uppehållstillstånd på grund av anknytning (SOU

1997:152) föreslogs att det skall finnas positiva

indikationer på att förhållandet är allvarligt menat

från båda parternas sida. Enligt regeringens

bedömning är det emellertid i allmänhet inte möjligt

att ställa upp krav på att det skall föreligga några

särskilda positiva indikationer på att förhållandet

är seriöst. I regel torde det få bedömas som

sannolikt att förhållandet är seriöst, om det inte

finns några indikationer på att det är frågan om ett

skenäktenskap eller skenförhållande och det inte

heller i övrigt föreligger några omständigheter som

talar för att förhållandet inte är seriöst. Således

behöver i princip inte några särskilda positiva

indikationer föreligga på att ett förhållande är

seriöst. Att exempelvis sätta en precis gräns för

avslag på en ansökan beroende på hur många gånger en

referensperson förekommer i förhållande till olika

sökande låter sig enligt utskottets mening inte

göras. Det kan däremot ingå i den samlade

bedömningen.

Utskottet tillstyrker mot bakgrund av det anförda

regeringens förslag och avstyrker motion Sf18

yrkandena 1 och 5.

Utskottet avstyrker också motion Sf17 yrkande 1.

Arrangerade äktenskap

Propositionen

När det är fråga om förhållanden som kan konstateras

ha sin bakgrund i ett traditionellt kulturmönster

bör uppehållstillstånd enligt regeringen kunna

beviljas, trots att parterna träffats i begränsad

omfattning och kanske saknar närmare kunskap om

varandra. I propositionen uppges att

Anknytningsutredningens egna undersökningar tyder på

att det finns kvinnor i arrangerade äktenskap som

far mycket illa. Enligt regeringen skulle det vara

ett alltför stort ingrepp i människors liv att

generellt vägra godta arrangerade äktenskap med

bakgrund i ett traditionellt kulturmönster.

Samtidigt är det självfallet angeläget att i

möjligaste mån förhindra att någon mot sin vilja

tvingas in i ett äktenskap. För att förhindra det

senare är det enligt regeringens bedömning av stor

vikt att särskilt grundliga muntliga utredningar

görs när det är fråga om arrangerade äktenskap. Vid

den utredningen är det mycket angeläget att den part

som är bosatt i Sverige hörs utan att någon släkting

är närvarande och att en eventuell nödvändig tolk är

opartisk. På så sätt torde man kunna fånga upp fall

där det kommer fram att kvinnan eller mannen känner

sig tvingad att gå med på äktenskap. Enbart

sökandens motivering att äktenskapet grundar sig på

en traditionell sedvänja bör inte accepteras. Endast

i de fall förhållandet verkligen kan konstateras ha

sin bakgrund i ett traditionellt kulturmönster och

där äktenskapet ingåtts med parternas fria samtycke

bör uppehållstillstånd beviljas, trots att parterna

träffat varandra i mycket begränsad omfattning och

kanske saknar kunskap om varandra.

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) framhåller i motion Sf14

att alla ärenden som rör uppehållstillstånd på grund

av anknytning skall behandlas på ett likvärdigt

sätt. Förhållanden som kan konstateras ha sin

bakgrund i ett traditionellt kulturmönster bör inte

ges någon särställning. Arrangerade äktenskap

bottnar i ett patriarkaliskt system som innebär att

kvinnor fråntas sin rätt att fritt välja make.

Förslaget strider också mot FN:s konvention om

avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor

som bl.a. garanterar kvinnorna rätt att fritt välja

make. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om det

anförda. I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om

att Invandrarverket i sitt arbete med att arbeta

fram riktlinjer och sprida kunskap bland sin

personal om kvinnors asylskäl också skall inkludera

utbildning om den nämnda konventionen.

Även Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp)

framför i motion Sf17 yrkande 2 kritik mot

regeringens uppfattning. Motionärerna anser att

arrangerade äktenskap inte skall särbehandlas utan

genomgå en grundlig seriositetsprövning särskilt med

syftet att utröna om äktenskapet från båda parters

håll ingåtts frivilligt. Samma krav på seriositet

skall således gälla oavsett vilka traditionella

kulturmönster de sökande lever efter.

Magda Ayoub m.fl. (kd) framhåller i motion Sf18 att

det är viktigt att respektera olika gruppers kultur

och religion. Inom ramen för svensk lagstiftning bör

varje individ få utrymme att utöva sin religion och

ge uttryck för sin tradition. Oavsett kultur får

dock ingen tvingas in i ett äktenskap. Det är därför

väsentligt att genom en muntlig utredning fastställa

hur parterna ser på ingående av äktenskap och därvid

undanröja tveksamhet huruvida äktenskapet ingås

frivilligt. Den muntliga utredningen bör likställas

med seriositetsprövningen men frågorna bör anpassas

till det förhållandet att parterna träffat varandra

i begränsad omfattning och därför saknar närmare

kunskap om varandra. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om det anförda. I yrkande 2 begärs

ett tillkännagivande om att en tolk av samma kön som

sökanden skall vara närvarande när den muntliga

utredningen genomförs vid svensk beskickning och att

tolken även skall vara auktoriserad.

Utskottets ställningstagande

Äktenskap som arrangeras av föräldrar och släktingar

och där parterna kanske inte ens har fått tillfälle

att träffa varandra före ingåendet av äktenskapet

står i strid med många människors etikuppfattning

och anses också diskriminerande mot i första hand

kvinnor.

Utskottet delar dock regeringens uppfattning att

när det är fråga om förhållanden som kan konstateras

ha sin bakgrund i ett traditionellt kulturmönster

bör uppehållstillstånd kunna beviljas trots att

parterna träffats i begränsad omfattning och kanske

saknar närmare kunskap om varandra. Utskottet vill

framhålla att uppehållstillstånd inte skall beviljas

vid tvångsäktenskap. Därvidlag blir, såsom också

framhålls i propositionen, den muntliga utredningen

av mycket stor betydelse och måste omgärdas med

olika åtgärder för att säkerställa att det verkligen

är parternas fria vilja som kommer till uttryck vid

arrangerade äktenskap. Att tolk används när så

erfordras anser utskottet självklart och även att

eventuellt behov av en tolk av samma kön beaktas.

I regleringsbrev för budgetåret 2000 avseende

anslag till Statens invandrarverk anges att verket

skall utarbeta riktlinjer för hur kvinnors

skyddsbehov bättre skall uppmärksammas samt sprida

kunskap om dessa bland berörd personal. Utskottet

utgår från att Invandrarverket bland sin personal på

lämpligt sätt sprider kunskap om all den

lagstiftning och de konventioner och andra

bestämmelser som kan vara av betydelse för verkets

uppgifter.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag och avstyrker motionerna Sf14

yrkandena 1 och 9, Sf18 yrkandena 2 och 3 samt Sf17

yrkande 2.

Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan om

arrangerade äktenskap och hur seriositetsprövningen

eventuellt kan förbättras att belysas i den kommande

utredningen om anhöriginvandring och utredningen

skall om så erfordras lägga fram förslag i frågan.

Utskottet vill i detta sammanhang också peka på

att statsrådet Ulrica Messing i februari i år i ett

skriftligt svar på en fråga om tvångsäktenskap

huvudsakligen när det gäller flickor boende i

Sverige anfört bl.a. följande. Det är inte känt i

vilken omfattning unga kvinnor utsätts för

påtryckningar för att gifta sig mot sin vilja.

Regeringen har givit Integrationsverket i uppdrag

att i samarbete med bl.a. Barnombudsmannen,

Skolverket och Socialstyrelsen studera i vilken

omfattning det förekommer generations- och

kulturkonflikter som får till följd att flickor med

annan etnisk och kulturell bakgrund än

majoritetsbefolkningen söker samhällets stöd för att

flytta hemifrån och hur vanligt det är att de till

följd av det drabbas av psykisk ohälsa. I uppdraget

ingår också att ta reda på hur vanligt det är att

flickor avbryter sin skolgång till följd av

äktenskap, graviditet eller andra familjeskäl.

Integrationsverket skall också redovisa åtgärder och

metoder som kan användas för att stärka ställningen

hos utsatta flickor med utländsk bakgrund.

Statsrådet framhåller också att det är av vikt att

frågorna om tvångsäktenskap debatteras inom grupper

där arrangerade äktenskap förekommer. Flera av

invandrarnas egna organisationer har också

uppmärksammat frågan och inlett ett

attitydpåverkande arbete bland sina medlemmar.

Risk för våld eller kränkning i förhållandet

Propositionen

I propositionen framhålls att regeringen i likhet

med Anknytningsutredningen bedömer att det inte kan

komma i fråga att avslå en ansökan om

uppehållstillstånd i Sverige enbart på grund av att

den i Sverige bosatta personen är kriminell, lika

litet som ansökan kan avslås på den grunden att den

som bor i Sverige exempelvis har missbruksproblem.

Hur välmenande mot den utländska parten ett sådant

beslut än skulle kunna tyckas vara, skulle det

innebära en otillbörlig inblandning i parternas

privatliv. Rättssäkerhetsskäl talar också mot en

sådan ordning eftersom det är ofrånkomligt att det

skulle bli fråga om subjektiva värderingar. Det är

samtidigt inte möjligt att bortse från att det finns

fall där den i Sverige bosatta partens bakgrund kan

läggas till grund för bedömningen att det finns en

påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas

för våld eller allvarliga kränkningar i

förhållandet. Det skulle i sådana fall kunna te sig

stötande om myndigheterna med kännedom om dessa

förhållanden ändå skulle bevilja sökanden

uppehållstillstånd. Det gäller då främst fall där

män upprepade gånger inlett förhållanden med

utländska kvinnor som de sedan kränkt eller

misshandlat. Av Anknytningsutredningens

undersökningar framgår att sådana fall förekommer i

dag. Det finns starka skäl som talar för att

myndigheterna bör ha möjlighet att beakta uppgifter

om att referenspersonen tidigare behandlat

närstående illa.

Vid en avvägning mellan de skäl som talar för och

de som talar emot att i ett ärende om

uppehållstillstånd beakta uppgifter om

referenspersonen i Sverige, finner regeringen att

skälen som talar för en sådan ordning väger tyngst.

Regeringen anser att det är mycket angeläget att det

vid tillståndsprövningen finns möjlighet att undvika

att en sökande, som annars med stor sannolikhet

skulle komma att fara illa i ett förhållande, lämnar

sitt hemland för en osäker tillvaro i Sverige.

Avslag bör dock komma i fråga endast när risken för

att sökanden skall fara illa är påtaglig. Det bör

självfallet gälla oavsett om sökanden vistas i

Sverige eller inte.

En påtaglig risk för att sökanden kommer att fara

illa kan ofta bedömas föreligga, om det kommer fram

att referenspersonen tidigare gjort sig skyldig

exempelvis till våldsbrott mot närstående eller till

sexualbrott. Sådana uppgifter bör beaktas i ärendet

om uppehållstillstånd. Vid prövningen bör hänsyn tas

till när i tiden de föreliggande omständigheterna

inträffat, vilken omfattning de haft och i vad mån

de kan innebära risk för att sökanden skall fara

illa. Om förhållandet är seriöst har i och för sig

inte med risken för våld att göra. Det finns ändå

skäl att väga in också hur länge förhållandet varat.

I prövningen måste också vägas in om kvinnan vid ett

avslag skulle hamna i ett mycket svårt och utsatt

läge i hemlandet.

För att någon riskbedömning skall kunna göras krävs

att kontrollen av framför allt referenspersonen

ökar.

Motioner

I motion Sf18 yrkande 4 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att ansökan om

uppehållstillstånd skall avslås om referenspersonen

dömts för misshandel eller övergrepp mot tidigare

make/maka eller sambo. Enligt motionärerna finns det

i dessa fall en uppenbar risk för sökanden att i

framtiden utsättas för en liknande handling.

Helena Bargholtz m.fl. (fp) begär i motion Sf16

yrkande 3 att riksdagen avslår regeringens förslag

om att en ansökan om uppehållstillstånd skall kunna

avslås om det föreligger särskilda skäl för detta.

Enligt regeringen sägs sådana skäl vara om det

bedöms finnas en risk för våld eller allvarlig

kränkning i förhållandet. Motionärerna anser inte

det vara skäl nog för avslag på ansökan om

uppehållstillstånd. I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om att det endast skall vara

kvinnan själv som, efter att ha fått en adekvat

information på sitt eget språk om förhållanden

rörande referenspersonen, fattar beslutet om hon

vill fullfölja ansökan om uppehållstillstånd eller

inte.

Utskottets ställningstagande

Som framgått ovan är en grundförutsättning för att

uppehållstillstånd skall beviljas på grund av s.k.

snabba anknytningar att förhållandet skall framstå

som seriöst. Det kan dock finnas anledning att såsom

framhålls i propositionen ändå avslå ansökan. I

propositionen uttrycks det så att om särskilda skäl

talar mot att uppehållstillstånd beviljas skall

ansökan avslås. Ett sådant skäl kan vara att det

finns en påtaglig risk för att sökanden kommer att

utsättas för våld eller allvarlig kränkning i

förhållandet. En sådan påtaglig risk kan bedömas

föreligga om referenspersonen tidigare gjort sig

skyldig exempelvis till våldsbrott mot närstående

eller sexualbrott. Utskottet delar regeringens

bedömning att sådana uppgifter måste beaktas men

också att hänsyn bör tas till när i tiden de

föreliggande omständigheterna inträffat, vilken

omfattning de haft och i vad mån de kan innebära

risk för att sökanden far illa. Den bedömning som

skall göras blir mycket grannlaga och kommer att

kräva stor uppmärksamhet av de tillämpande

myndigheterna.

Utskottet som delar regeringens bedömningar

avstyrker motion Sf18 yrkande 4.

Utskottet kan däremot inte dela den uppfattning som

förs fram i motion Sf16. Att det alltid är sökanden

som avgör om hon eller han skall fullfölja denna är

självklart, oavsett vilken information som sökanden

tagit eller inte tagit del av. Ingen annan kan fatta

ett sådant beslut. Även om en sökande fått sådan

information som talar till nackdel för

referenspersonen kan det på grund av relationens art

och djup i många fall vara lätt att rationalisera

bort denna med argument som att "det är annorlunda

den här gången" etc. Enligt utskottets mening måste

ändå en riskbedömning göras utifrån de kriterier som

tidigare diskuterats.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

motion Sf16 yrkandena 3 och 4 och tillstyrker

propositionen.

Kontroll genom utredningar och registerutdrag och

information till sökanden

Propositionen

Om det finns uppgifter i ett ärende som tyder på att

det finns en påtaglig risk för våld eller allvarlig

kränkning i förhållandet, är det enligt regeringen

angeläget att det finns möjlighet för

utlänningsmyndigheterna att kontrollera riktigheten

av dessa uppgifter. Om risken grundar sig på

uppgifter om att referenspersonen är kriminellt

belastad, bör det gå att kontrollera den uppgiften.

Det bör därför finnas möjlighet för

utlänningsmyndigheterna att hämta in uppgifter från

olika register rörande referenspersonerna.

Enligt 7 § lagen (1998:620) om belastningsregister

skall en myndighet som har rätt att få uppgifter ur

registret i varje särskilt fall noga pröva behovet

av information. En begäran om att få ta del av

uppgifter ur registret får göras endast om skälet

till det uppväger den olägenhet som det innebär för

den som berörs. Motsvarande bestämmelse finns i 6 §

lagen (1998:621) om misstankeregister.

Bestämmelserna ger uttryck för att vad som kallas

behovs- och proportionalitetsprinciperna skall

tillämpas då uppgifter begärs ur registret.

Behovsprincipen innebär att en myndighet alltid

skall pröva om uppgifter om en persons kriminalitet

behövs i det aktuella ärendet eller om ärendet

kanske kan avgöras ändå. Proportionalitetsprincipen

innebär att uppgifter inte skall hämtas in, om det

kommer att innebära ett med hänsyn till motstående

intressen oförsvarligt intrång i den personliga

integriteten. Myndigheten skall med andra ord pröva

om de uppgifter som är nödvändiga kan hämtas in på

något annat sätt.

Enligt regeringen bör det av integritetsskäl och

med beaktande av de behovs- och

proportionalitetsprinciper som skrivits in i

registerlagarna inte komma i fråga att regelmässigt

hämta in utdrag ur polisens register rörande alla

referenspersoner i anknytningsärenden.

Ett särskilt skäl att hämta in utdrag ur polisens

register kan vara att det vid utredningen i ärendet

kommit fram att referenspersonen är kriminellt

belastad. Det kan komma fram genom uppgifter från

någon av parterna. Om referenspersonen inte är

svensk medborgare, kan också uppgifter om

brottslighet framgå av Invandrarverkets akt i

ärendet.

För att minska risken för otillbörliga kränkningar

av den personliga inte-griteten bör enligt

regeringen myndigheternas möjligheter att hämta in

utdrag ur polisens register rörande referenspersoner

begränsas till uppgifter som avser brott mot 3, 4

och 6 kap. brottsbalken, dvs. brott mot liv och

hälsa, brott mot frihet och frid samt sexualbrott.

Utdrag bör också innehålla uppgift om någon

meddelats besöksförbud enligt lagen (1988:688) om

besöksförbud. Den omständigheten att

referenspersonen gjort sig skyldig till brott i

allmänhet skall däremot inte ha någon betydelse vid

tillståndsprövningen. Det kan exempelvis inte komma

i fråga att avslå en ansökan om uppehållstillstånd

på den grunden att referenspersonen i Sverige gjort

sig skyldig till förmögenhetsbrott eller

trafikbrott.

Regeringens uppfattning är att den utredande

myndigheten alltid skall upplysa referenspersonen om

att registerutdrag kommer att hämtas in. Avsikten är

också att Invandrarverket skall få direktåtkomst

till registren.

Enligt 16 § förvaltningslagen (1986:223) har part

rätt att ta del av det som tillförts ett ärende som

gäller myndighetsutövning mot någon enskild.

Sekretess hindrar normalt inte detta. Vidare skall

enligt 17 § förvaltningslagen part underrättas om

alla uppgifter som tillförs ärendet och få tillfälle

att yttra sig innan ärendet får avgöras. Såvitt

gäller uppgifter i ärenden om visering,

tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd

och återkallelse av permanent uppehållstillstånd

skall, enligt 11 kap. 2 § UtlL, 17 §

förvaltningslagen endast tillämpas när utlänningen

är bosatt i Sverige. I förarbetena till denna

bestämmelse (Ds 1971:5, prop. 1971:155) framhölls

som grund för bestämmelsen bl.a. att de praktiska

svårigheterna att delge utlänningen utomlands skulle

innebära avsevärd tidsutdräkt innan ärendet kunde

avgöras. Samtidigt framhölls att bestämmelsen om

undantag från skyldigheten att kommunicera material

inte innebar något förbud mot kommunikation, om det

var önskvärt t.ex. därför att personliga

förhållanden berörs.

I propositionen framhålls att de nuvarande reglerna

om partsinsyn och kommunikation sammantaget ger

sökanden ett tillfredsställande skydd mot att det

förekommer uppgifter av betydelse för

tillståndsprövningen och som sökanden inte känner

till. Någon skyldighet för utlandsmyndigheten att

kommunicera material i ärendena, exempelvis

registerutdrag, bör inte införas. Sökanden bör i

stället på lämpligt sätt göras uppmärksamma på

möjligheten att begära att få del av uppgifter och

material i ärendet.

Enligt regeringen bör Invandrarverket genom de

svenska utlandsmyndigheterna ge alla sökande

skriftligt informationsmaterial där ordningen med

den uppskjutna invandringsprövningen och dess

konsekvenser beskrivs på ett utförligt och

lättförståeligt sätt. Den grundläggande

samhällsinformation som tillställs alla invandrare i

samband med ankomsten till Sverige bör lämna

upplysning om vart den som utsätts för våld kan

vända sig för att få stöd och hjälp.

Motioner

I motion Sf18 yrkande 6 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att utdrag ur

belastningsregistret rörande referenspersonen

avseende brott mot 3, 4 och 6 kap. brottsbalken samt

beslut om besöksförbud alltid skall inhämtas. Enligt

motionärerna är det i annat fall ovisst hur och på

vilket sätt en misstanke kan uppkomma. En

referensperson som tillfrågas om eventuella tidigare

domar kommer sannolikt att dölja detta faktum. I

yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att

skriftligt medgivande skall behövas för sökning i

register. Om referenspersonen inte medger en sådan

sökning skall ansökan om uppehållstillstånd avslås.

I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att

sökning i misstankeregistret inte skall få

förekomma. En misstänkt person skall anses oskyldig

till dess en fällande dom meddelas. Vidare begär

motionärerna i yrkande 9 ett tillkännagivande om att

sökanden och referenspersonen alltid skall få ta del

av den information som ligger till grund för

beslutet. Materialet skall lämnas ut muntligen vid

det svenska konsulatet eller ambassaden med hjälp av

auktoriserad tolk av samma kön. Motionärerna menar

att det finns en risk med att endast upplysa den

sökande parten om att det finns material som denne

kan få ta del av, sökanden kan nämligen av

känslomässiga skäl avstå från att begära in

uppgifterna.

Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp)

framhåller i motion Sf17 att regeringens intentioner

är bra men man borde ha gått längre. Enligt

motionärerna bör utdrag ur de föreslagna registren

alltid inhämtas rörande referenspersonen. Vidare

skall uppgifter om tidigare äktenskap alltid

inhämtas från folkbokföringsregistret. Anledningen

till att utdrag alltid skall inhämtas är att ingen

skall känna sig särskilt utpekad och diskriminerad.

I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om det

anförda.

I motion Ju721 yrkande 7 av Lena Ek m.fl. (c, m,

kd, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om att det

trots kravet på integritet bör vara möjligt att

avläsa om referenspersonen till den utländska kvinna

som ansöker om uppehållstillstånd förekommit som

referensperson vid upprepade tillfällen.

Informationen bör komma kvinnan till del. Kvinnan

bör dessutom redan vid ansökan få information om

vilka rättigheter och möjligheter hon har om hon

skulle råka illa ut i Sverige.

Utskottets ställningstagande

En bedömning av om en sökande i ett

anknytningsförhållande kan löpa risk för att

utsättas för våld eller allvarlig kränkning skulle

kunna bli verkningslös om myndigheterna inte får

möjlighet att göra vissa kontroller. Sådana

omständigheter kan komma fram vid den muntliga

utredning som skall göras i samband med ansökan. Det

finns dock påtagliga risker för att referenspersonen

kan komma att utelämna sådana uppgifter som han

eller hon bedömer vara till förfång i ärendet. Såsom

framhålls i propositionen bör det därför finnas

möjlighet för myndigheterna att ur olika register

inhämta vissa uppgifter. Uppgifter ur registren bör

inhämtas när det finns särskilda omständigheter i

ärendet som ger anledning att befara att

referenspersonen kan komma att utsätta sökanden för

våld eller annan allvarlig kränkning i förhållandet.

En sådan bedömning bör göras av myndigheterna

utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Något

särskilt medgivande från referenspersonen skall inte

behöva föreligga.

Att någon förekommer i misstankeregistret innebär

att det föreligger en skälig misstanke om att en

person begått brott. För att åklagaren skall väcka

åtal med anledning av misstanken skall åklagaren ha

anledning att förvänta sig en fällande dom. Om åtal

väckts föreligger således en stark misstanke om att

vederbörande gjort sig skyldig till den brottslighet

som omfattas av åtalet. I propositionen framförs den

uppfattningen att det vore otillfredsställande att

det inte skulle vara möjligt att beakta att

referenspersonen är misstänkt för ett grovt

våldsbrott. Att vederbörande är misstänkt för ett

grovt våldsbrott bör dock enligt regeringen inte

omedelbart medföra ett avslag på ansökan om

uppehållstillstånd. I allmänhet bör utgången av en

domstolsprövning avvaktas eller att åklagaren väckt

åtal. Utskottet delar dessa bedömningar och att

referenspersonen alltid skall upplysas om att utdrag

kommer att inhämtas.

Utskottet anser också att uppgifter om tidigare

äktenskap skall kunna inhämtas ur

folkbokföringsregistret, om det finns anledning till

det.

I propositionen gör regeringen den bedömningen att

ingen ändring bör göras av reglerna om kommunikation

i ärenden om uppehållstillstånd. I ärenden om

tidsbegränsat uppehållstillstånd skall det således

inte heller i fortsättningen finnas någon skyldighet

att kommunicera material i andra fall än när

sökanden är bosatt eller annars vistas i Sverige.

Sökanden har rätt att i alla ärenden själv begära

att få ta del av samtliga handlingar. Den rätten

gäller även i fråga om registerutdrag. Den

tillståndsgivande myndigheten bör på lämpligt sätt

underrätta sökanden om möjligheten att begära att få

del av uppgifter och material i ärendet. Som

framgått tidigare skall referenspersonen alltid

upplysas om att registerutdrag inhämtas. Att tolk

anlitas där så erfordras har utskottet ovan ansett

som en självklarhet och likaså att behovet av en

tolk av samma kön beaktas.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag

och avstyrker motionerna Sf17 yrkande 3 och Sf18

yrkandena 6-9. Motion Ju721 yrkande 7 får anses i

huvudsak tillgodosedd med anledning av vad som

föreslås i propositionen.

Uppehållstillstånd med uppskjuten

invandringsprövning

Gällande ordning

I juni 1977 beslöt Invandrarverkets styrelse att den

som beviljades uppehållstillstånd på grund av s.k.

snabb anknytning inte skulle accepteras som

invandrare förrän efter två års vistelse med

tillstånd. Tillståndet skulle då tidsbegränsas till

sex månader de fyra första gångerna. Enligt praxis i

dag ges oftast två tillstånd om vartdera ett år

innan permanent uppehållstillstånd beviljas.

Propositionen

Enligt regeringen bör den nuvarande ordningen

behållas, som innebär att uppehållstillstånd med

uppskjuten invandringsprövning beviljas för personer

som ansöker om uppehållstillstånd på grund av en i

Sverige bosatt make, maka eller sambo eller blivande

sådan, när relationen nyligen etablerats. Av såväl

rättssäkerhetsskäl som praktiska skäl bör denna

centrala princip framgå direkt av UtlL. Av det

totala antalet personer som kommer till Sverige som

make, maka eller sambo till en i Sverige bosatt

person är det ungefär en tredjedel som får

uppehållstillstånd med uppskjuten

invandringsprövning. Det är enligt regeringen

otillfredsställande att en konsekvent tillämpad

princip som är av stor betydelse för den enskilde

och som berör en stor grupp av människor inte går

att utläsa av lagregleringen.

Regeringen vill stryka under att de tillämpande

myndigheterna måste ha frihet att välja att ge

uppehållstillstånd även för andra tidsperioder än

två år beroende på omständigheterna i det enskilda

fallet. Endast huvudregeln att permanent

uppehållstillstånd i normalfallet får beviljas efter

två år bör enligt regeringen läggas fast i lag.

Regeringen vill också framhålla att permanent

uppehållstillstånd enligt lagförslaget får beviljas

före tvåårsperiodens utgång om det finns särskilda

skäl till det. Ett sådant skäl kan vara att parterna

har gemensamt barn.

Motion

I motion Sf17 yrkande 4 av Kerstin-Maria Stalin och

Barbro Feltzing (mp) begärs avslag på förslaget om

att uppehållstillstånd med uppskjuten

invandringsprövning skall kvarstå. Motionärerna

anser att det med den nuvarande ordningen sker

fortlöpande kontroller av att ett förhållande

verkligen existerar och att det i samband därmed

ställs frågor av mycket stor privat karaktär.

Motionärerna anser att det innebär ett alltför stort

intrång i privatlivet och att frågorna snarare

ställs i syfte att kunna utvisa människor än att

skydda dem. Förfarandet bör enligt motionärerna ses

över.

Utskottets ställningstagande

För att upprätthålla en reglerad invandring är

systemet med uppskjuten invandringsprövning en

nödvändig del. Genom den uppskjutna

invandringsprövningen prövas en anknytnings

seriositet och hållbarhet vid flera tillfällen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en så

central princip av såväl rättssäkerhetsskäl som

praktiska skäl bör framgå direkt av lagstiftningen.

Därigenom ges också en möjlighet för regeringen att

meddela närmare föreskrifter i

utlänningsförordningen. Utan ett system med

uppskjuten invandringsprövning, där förhållandets

seriositet och hållbarhet prövas vid flera

tillfällen, skulle det enligt utskottets mening bli

nödvändigt med en mycket strikt och restriktiv

prövning av ansökningar om uppehållstillstånd i

dessa fall. Systemet med uppskjuten

invandringsprövning har vid många tillfällen

kritiserats, och kritiken har framför allt tagit

sikte på att särskilt kvinnor av rädsla för att bli

utvisade kan känna sig tvingade att stanna kvar i

förhållanden, där de blir misshandlade eller på

annat sätt illa behandlade. Se härtill i det

följande varav framgår att regeringen föreslår en

mjukare tillämpning vad avser spruckna anknytningar.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag och avstyrker motion Sf17

yrkande 4.

Fortsatt uppehållstillstånd trots att

förhållandet upphört

Gällande ordning

Den ordning som i dag gäller om fortsatt

uppehållstillstånd skall beviljas trots att

förhållandet upphört innan tiden för den uppskjutna

invandringsprövningen gått till ända är inte

reglerad genom lagstiftning utan bestäms av praxis.

Enligt nu gällande praxis skall, när ett förhållande

upphör innan tiden för den uppskjutna

invandringsprövningen gått ut, beaktas sådana

omständigheter av humanitär natur som talar för att

fortsatt tillstånd skall beviljas trots att

förhållandet upphört. Vägledande vid den bedömningen

är uttalanden i proposition 1983/84:144 (s. 73). Där

uttalas att hänsyn i det enskilda fallet bör tas

till samtliga omständigheter, främst till om

sökanden har misshandlats eller annars blivit illa

behandlad under sammanboendet, om det finns barn i

förhållandet, om utlänningen riskerar att bli

socialt utstött vid återkomsten till hemlandet eller

om han eller hon har hunnit bli väl etablerad i

arbetslivet. Ju närmare tvåårsgränsen äktenskapet

eller sammanboendet har kommit att vara, desto lägre

krav bör enligt propositionen kunna ställas på

tyngden av sådana omständigheter av humanitär natur

som talar för att sökanden skall tillåtas stanna

kvar trots att förhållandet har upphört. Enligt

Anknytningsutredningen har utredningens genomgång av

Utlänningsnämndens praxis visat att det ställs

mycket stora krav på misshandelns svårighetsgrad och

övriga skäl för att fortsatt uppehållstillstånd

skall beviljas när ett förhållande upphör före

tvåårstidens utgång. Särskilt höga var enligt

utredningen kraven i de fall där förhållandet varat

endast en kort tid eller när sökandens anknytning

till hemlandet bedömdes vara starkare än

anknytningen till Sverige.

Propositionen

Enligt regeringen är det angeläget, inte minst av

rättssäkerhetsskäl, att de principer som lades fast

i den ovan nämnda propositionen kommer till uttryck

i lag. Genom att principerna nu får ett tydligare

stöd i UtlL kommer de också att få en helt annan

tyngd än tidigare. Regeringens bedömning är att de

också kommer att leda till en uppmjukning av praxis.

Bestämmelsen bör först och främst gälla fall där

utländska personer eller deras barn i förhållandet

utsatts för fysiskt våld eller för handlingar som

innefattar allvarliga kränkningar av deras frihet

eller frid. Om varje slag av våldshandling eller

kränkning som sökanden eller sökandens barn utsatts

för skulle medföra en obetingad rätt till fortsatt

uppehållstillstånd, skulle regeln emellertid lätt

kunna missbrukas för att kringgå

invandringsbestämmelserna. Regeringen anser därför

att enstaka mindre allvarliga våldshandlingar inte i

sig bör medföra att sökanden beviljas fortsatt

uppehållstillstånd i Sverige. I varje ärende bör

hänsyn tas till under vilka omständigheter

övergreppet har ägt rum, hur allvarligt det varit

och om det rört sig om en enstaka episod eller om

systematiska övergrepp. För att det skall komma i

fråga att bevilja fortsatt uppehållstillstånd på

grund av att det förekommit våld eller allvarliga

kränkningar under sammanboendet, bör

omständigheterna också vara sådana att det kan antas

att förhållandet upphört huvudsakligen på grund

härav. Det bör enligt regeringen vidare krävas dels

att sammanboendet inte varit helt kortvarigt, dels

att det från början varit fråga om ett seriöst

förhållande. De två senare förutsättningarna är

nödvändiga för att förhindra missbruk av rätten till

invandring.

Enligt regeringen måste en samlad bedömning göras i

varje enskilt fall, om fortsatt uppehållstillstånd

skall beviljas trots att ett förhållande upphört.

Vid den bedömningen måste självfallet liksom

hittills beaktas, om det finns andra starka skäl än

våld eller allvarliga kränkningar som talar för att

sökanden bör tillåtas stanna här, exempelvis om

sökanden riskerar att bli socialt utstött vid ett

återvändande eller om sökanden har stark anknytning

hit. Hänsyn bör också tas till om referenspersonen

avlidit eller om sökanden är allvarligt sjuk eller

svårt handikappad.

För att hänsyn skall tas till våld eller handlingar

som innefattar allvarliga kränkningar i förhållandet

bör det enligt regeringen vara tillräckligt att det

görs sannolikt att sådana övergrepp förekommit. Det

bör inte ställas upp några formella krav på vilken

dokumentation som skall föreligga. Polisanmälningar,

läkarintyg eller intyg från sociala myndigheter bör

kunna vara till ledning. Också i denna situation bör

det vara möjligt att inhämta registerutdrag rörande

referenspersonen.

Om ett påstående om våld eller kränkning i

förhållandet framställs först i samband med att

utvisningsbeslutet överklagas, bör det krävas en

rimlig förklaring till varför omständigheterna inte

framförts tidigare för att påståendet skall bedömas

som trovärdigt.

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf14 att de

föreslagna reglerna innebär att invandrade kvinnor

och barn kan komma att få stå ut med för hög grad av

kränkning innan de kan åtnjuta lagligt skydd. För

att öka rättssäkerheten och minska myndigheternas

tolkningsutrymme bör begreppen våld och allvarlig

kränkning också definieras tydligare. Beträffande

allvarlig kränkning hänvisar motionärerna till

NIPU:s betänkande Ökad rättssäkerhet i asylärenden

(SOU 1999:16) och de frågor som ställdes vid en

undersökning av SCB till de kvinnor som ingick i

undersökningen och som inte var direkt relaterade

till våld. Motionärerna begär i yrkande 2 ett

tillkännagivande om det anförda. I yrkande 3 begärs

ett tillkännagivande om att prövningsprocessen

gällande om kvinnan eller barnen varit utsatta för

våld eller kränkning skall vara oberoende av vid

vilken tidpunkt de berättar om händelsen. Vidare

begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om att

uppehållstillstånd bör förlängas trots att

förhållandet upphört om en vårdnadsprocess om barn

pågår. En utländsk far som har uppehållstillstånd

med uppskjuten invandringsprövning riskerar att inte

få detta förlängt om förhållandet upphört, och han

kan komma att utvisas även om en vårdnadsprocess

pågår.

I motion Sf18 yrkande 10 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att om förhållandet

upphört inom tvåårsperioden bör det beaktas om det i

kvinnans hemland anses stigmatisera henne att vara

frånskild. Det vore enligt motionärerna beklagligt

om kvinnan i fråga måste återvända till ett land där

äktenskapsskillnad bryter mot en stark samhällelig

norm.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) anser i motion Sf15 att

lagen bör vara "mjukare". Det bör tas stor hänsyn

till förhållandena i hemlandet. Det faktum att

parten en gång varit gift kan i vissa länder leda

till total social uteslutning, även från den nära

familjen. I andra länder kan kännedom om

homosexualitet leda till förföljelse och hot mot liv

och hälsa. Motionärerna menar också att

formuleringen i 2 kap. 4 § e andra stycket 3 "andra

starka skäl" bör ändras till "andra skäl".

Motionärerna begär ett tillkännagivande om det

framförda.

I motion Sf16 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

framhålls att det viktigaste är att de kvinnor som

får problem i Sverige och utsätts för våld och

misshandel verkligen får det stöd och den hjälp de

behöver. Motionärerna ser det som en självklarhet

att rättsskyddet för en kvinna som kommer till

Sverige förbättras. Prövningen om hon skall få

fortsatt uppehållstillstånd måste ske utan dröjsmål.

I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om det

anförda. Vidare framhåller motionärerna att

svenskundervisning borde vara obligatorisk så att

hon får möjlighet att kommunicera med omvärlden. När

kvinnan söker hjälp skall tolk vara obligatorisk. I

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det

anförda. Även i motion A807 yrkande 16 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

att prövning om fortsatt uppehållstillstånd skall

ske utan dröjsmål trots att förhållandet upphört.

Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp) anser

i motion Sf17 yrkande 5 att utrymmet för att ge

fortsatt uppehållstillstånd bör breddas och göras

mer flexibelt, och syftet bör i första hand vara att

skydda de kvinnor och män som råkar illa ut. Enligt

motionärerna bör fortsatt uppehållstillstånd

beviljas om sökanden eller sökandens barn utsatts

för kränkning. Kränkningen skall således inte behöva

vara allvarlig. Även andra faktorer bör beaktas vid

prövningen av om fortsatt uppehållstillstånd skall

beviljas trots att förhållandet upphört. Sådan

faktorer kan exempelvis vara påbörjad skolgång och

relationen till hemlandet.

Utskottets ställningstagande

Enligt huvudregeln får en utlänning som i

anknytningsfall beviljats tidsbegränsat

uppehållstillstånd ges ett förlängt sådant eller

permanent uppehållstillstånd endast om förhållandet

består.

Regeringen föreslår att det i 2 kap. 4 e § tredje

stycket skall anges omständigheter som kan utgöra

skäl för undantag från huvudregeln. Enligt punkt 1 i

tredje stycket skall uppehållstillstånd, trots att

förhållandet upphört, liksom tidigare enligt praxis

ges till en utlänning som har särskild anknytning

till Sverige. Under bestämmelsen ryms såväl

familjeanknytningsfall som andra fall där sökanden

har särskild anknytning till det svenska samhället.

Anknytning till det svenska samhället kan exempelvis

föreligga när sökanden kommit in på den svenska

arbetsmarknaden. Vid bedömningen av om särskild

anknytning till Sverige skall anses föreligga görs i

praxis alltid en samlad bedömning av samtliga

omständigheter i ärendet, där det exempelvis också

vägs in hur länge sökanden kommit att vistas här.

I punkt 2 i den föreslagna bestämmelsen anges att

uppehållstillstånd beviljas om förhållandet upphört

främst på grund av att utlänningen eller dennes barn

utsatts för våld eller för annan allvarlig kränkning

i förhållandet. Regeringen har som framgått ovan

redogjort för hur den anser att ifrågavarande

bestämmelse bör tolkas vilket innebär en uppmjukning

av tidigare praxis. Utskottets mening är att den

föreslagna bestämmelsen skall tolkas så att det inte

kan ställas lika stora krav som tidigare på

misshandelns svårighetsgrad för att fortsatt

uppehållstillstånd skall beviljas.

I propositionen har anförts bl.a. att det måste

beaktas om det finns andra starka skäl än våld eller

allvarliga kränkningar som talar för att sökanden

bör få stanna här, exempelvis om sökanden riskerar

att bli socialt utstött vid ett återvändande eller

har stark anknytning hit. Det uttalandet bör i vart

fall delvis tillgodose syftet med motionerna Sf15

och Sf18 yrkande 10.

Utskottet anser det vara rimligt att om ett

påstående om att övergrepp eller allvarlig kränkning

framställs först i samband med att ett

utvisningsbeslut överklagas det bör krävas en rimlig

förklaring för att påståendet skall bedömas som

trovärdigt. Ett sådant i sent skede framfört

påstående kan ha många olika orsaker, sökandens

rädsla, kommunikationssvårigheter m.fl. orsaker. Det

är dock viktigt att orsaken härtill blir ordentligt

utredd och inte slentrianmässigt bedöms som en

efterhandskonstruktion.

I de fall där förhållandet upphört före

tvåårsperiodens utgång och där en vårdnadsprocess om

barn pågår kan det enligt utskottets mening finnas

skäl att i avvaktan på processens utgång bevilja

förlängt uppehållstillstånd. Någon obligatorisk

bestämmelse med denna innebörd bör dock inte införas

utan det får ankomma på de tillämpande myndigheterna

att i det enskilda fallet avgöra denna fråga vid en

samlad bedömning.

Att prövningen om uppehållstillstånd sker utan

onödigt dröjsmål och att den drabbade får nödvändig

hjälp så att utlänningen kan kommunicera med

omvärlden förutsätter utskottet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionerna Sf14 yrkandena 2 och 3, Sf16

yrkandena 1 och 2, Sf17 yrkande 5 och A807 yrkande

16.

Uppehållstillstånd efter inresa

Gällande ordning

Enligt 2 kap. 5 § UtlL skall en utlänning som vill

ha uppehållstillstånd i Sverige i normalfallet ha

utverkat ett sådant tillstånd före inresan i landet.

Från huvudregeln finns dock några undantag. I 2 kap.

5 § tredje stycket UtlL stadgas således att

uppehållstillstånd får beviljas efter inresan med

stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1-4 UtlL, om det

är uppenbart att utlänningen skulle ha fått

uppehållstillstånd om prövningen hade skett före

inresan i Sverige.

I 2 kap. 4 § första stycket 1-4 anges att

uppehållstillstånd får ges till

1. en utlänning som är gift med eller sambo till

någon som är bosatt i Sve- rige eller har beviljats

uppehållstillstånd för bosättning här,

2. en utlänning som är under 18 år och ogift och

som är eller har varit hemmavarande barn till någon

som är bosatt i Sverige eller som har beviljats

uppehållstillstånd för bosättning här,

3. en utlänning som på något annat sätt än som

avses under 1 och 2 är nära anhörig till någon som

är bosatt i Sverige eller som har beviljats

uppehållstillstånd för bosättning här och som ingått

i samma hushåll som den personen, eller

4. en utlänning som annars har särskild anknytning

till Sverige.

I de flesta fall där undantagsregeln aktualiseras

rör det sig om anhöriga som avses i punkterna 1

eller 2 ovan och särskilt då anknytning genom

äktenskap eller sammanboende enligt punkt 1. Punkt 4

kan avse såväl anknytning till Sverige genom

tidigare vistelse här som anknytning till en person,

men där anknytningen inte helt fyller de krav som

ställts upp i punkterna 1-3.

Krav på uppehållstillstånd före inresa infördes i

och med 1980 års utlänningslag och bestämmelserna

överfördes i stort sett oförändrade till 1989 års

utlänningslag. Den lagreglering och praxis som

utvecklades kom att kritiseras på flera punkter och

socialförsäkringsutskottet tog vid flera tillfällen

med anledning av motioner i ämnet upp frågan. I

betänkande 1993/94:SfU27 ansåg utskottet att det

fanns anledning för regeringen att skyndsamt se över

hur anknytningar som uppkom under asyltid eller

därefter hanteras och att överväga förändringar.

Regeringen tog därefter upp frågan i proposition

1994/95:179 Ändringar i utlänningslagen. Regeringen

anförde i propositionen bl.a. att de

undantagsbestämmelser i lagen som anger när

uppehållstillstånd får beviljas efter inresan hade

fått en alltför snäv utformning. Det gällde framför

allt i de fall utlänningen söker asyl här men efter

någon tid också åberopade familjeanknytning som skäl

för bosättning i Sverige. Det framstod enligt

propositionen som stötande att någon som sökt

uppehållstillstånd efter inresa i landet, och som

uppenbart skulle ha beviljats tillstånd om

prövningen gjorts före inresan, skulle tvingas

återvända till ett kanske avlägset hemland för att

därifrån ge in ansökan. Regeringen framhöll vidare i

den nämnda propositionen att undantag från

huvudregeln även i fortsättningen borde göras i de

fall som tidigare angetts, således bl.a. när

utlänningen efter inresan ingått äktenskap med eller

inlett ett samboförhållande med någon här bosatt

eller parterna har eller väntar barn tillsammans.

Regeringen fortsatte sedan: Till skillnad mot vad

som tillämpas i dag bör i det senare fallet i

fortsättningen något krav inte ställas på att

parterna skall ha sammanbott viss tid. Det avgörande

bör i stället, som utredningen föreslagit, vara om

förhållandet kan bedömas vara seriöst och om det är

uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om

prövningen skett före inresan i Sverige. Den

omständigheten att parterna känt varandra endast en

kort tid kan dock givetvis medföra att anknytningen

inte bedöms vara av sådan karaktär att det framstår

som uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha

beviljats om ansökan gjorts före inresan. Tveksamhet

när det gäller sökandens skötsamhet och hederlighet

kan också medföra att det inte är uppenbart att

tillstånd skulle ha beviljats om ansökan gjorts från

ett annat land. Liksom hittills bör s.k. uppskjuten

invandringsprövning tillämpas när tillstånd beviljas

på grund av ett äktenskap eller sammanboende som

varat endast kort tid.

Socialförsäkringsutskottet godtog i betänkande

1994/95:SfU16 förslaget i propositionen på denna

punkt. Utskottet påpekade att förslaget innebar att

prövningen skulle avse hur den anknytning som

förelåg vid beslutstillfället skulle ha bedömts om

prövningen avsett en utlänning som inte vistades i

Sverige. Utskottet framhöll vidare att huvudregeln

att uppehållstillstånd skall ha erhållits före

inresan i Sverige var nödvändig för en reglerad

invandring. Det var enligt utskottet viktigt att de

nya undantagsreglerna inte missbrukades. Utskottet

förutsatte därför att regeringen noga skulle följa

tillämpningen av den nya ordningen. Riksdagen följde

utskottet, och lagändringarna som innebar vidgade

möjligheter att efter inresan få uppehållstillstånd

på grund av anknytning trädde i kraft den 1 juli

1995. Lagändringarna innebar bl.a. att vid

bedömningen av om uppehållstillstånd skulle beviljas

efter inresa skulle i viss utsträckning beaktas de

svårigheter en sökande kunde möta när det gällde att

återvända till hemlandet för att ge in ansökan

därifrån.

Propositionen

Enligt regeringen skall en utgångspunkt vara att

Sverige även i fortsättningen skall ha ett

principiellt krav på att uppehållstillstånd för

andra än skyddsberättigade skall ha beviljats före

inresan.

Utlänningsnämnden har i en utvärdering framfört att

de ändringar i lagstiftningen som trädde i kraft den

1 juli 1995 i vissa fall lett till oklarheter.

Nämnden har vidare pekat på att den nya

lagstiftningen i några fall lett till att

uppehållstillstånd vägrats där tillstånd tidigare

skulle ha beviljats därför att parterna bott

tillsammans minst ett år. Tillstånd har nu vägrats

eftersom det inte bedömts som uppenbart att

tillstånd skulle ha beviljats om ansökan prövats

före inresan.

Den kritik som förts fram mot det gällande

regelsystemet har enligt regeringen praktiskt taget

uteslutande gällt att personer, som finns här i

Sverige och åberopar anknytning till någon här i

landet, skulle tvingas återvända till andra länder

för att där ge in ansökan, trots att de i det landet

skulle riskera förföljelse eller att de skulle ha

svårigheter att där ge in ansökan och att parterna

därför skulle tvingas leva åtskilda under lång tid.

I den mån det här är fråga om betydande problem bör

de enligt regeringen inte lösas genom att kravet på

uppehållstillstånd före inresan luckras upp

generellt.

Regeringens slutsats blir att till skillnad mot i

dag huvudvikten när det gäller undantag från kravet

på uppehållstillstånd före inresan bör läggas vid om

det är skäligt att kräva att utlänningen återvänder

till ett annat land för att ge in ansökan där och

inte vid om det är uppenbart att tillstånd skulle ha

beviljats om prövningen gjorts före inresan.

Enligt regeringen rör det sig här om fall där

utlänningen inte sällan åberopar såväl någon form av

politiska skäl som anknytning till någon här bosatt.

Myndigheterna kommer då att först pröva de politiska

skälen. Ansökan om uppehållstillstånd på grund av

anknytning hit bör då inte beviljas enbart av den

anledningen att sökanden uppger att han eller hon

vid en återkomst skulle komma att bli utsatt för

trakasserier eller förföljelse. Utgångspunkten måste

vara att myndigheten gör en riktig bedömning av

asylskälen. Om sökanden efter återkomsten riskerar

att utsättas för trakasserier, utan att dessa

bedömts utgöra asylskäl, kan detta utgöra skäl att

bevilja uppehållstillstånd efter inresan.

Enligt regeringen bör enbart den omständigheten att

sökanden kan antas få svårigheter att få pass eller

utresetillstånd inte automatiskt leda till att

ansökan beviljas här i landet. Om orsaken exempelvis

är att sökanden gjort sig skyldig till brott eller

har obetald underhållsskyldighet i hemlandet, bör

ansökan inte beviljas efter inresan här i landet.

Inte heller bör ansökan regelmässigt beviljas, om

det rör sig om en man som inte får resa ut på nytt

innan han gjort sin värnplikt. Förhållandena kan

dock vara sådana på grund av att det är fråga om

mycket lång värnpliktstjänstgöring eller

tjänstgöring under osedvanligt stränga förhållanden,

att det inte kan anses skäligt att kräva att

sökanden återvänder till hemlandet för att ge in en

ansökan där. Regeringen poängterar att de redovisade

situationerna endast utgör exempel och att andra

situationer är tänkbara.

Regeringen pekar också på att det förekommer

omständigheter som kan inverka på bedömningen och

som knappast kan aktualiseras på ansökningar före

inresan. En sådan omständighet är illegal vistelse

här i landet. Regeringen vill stryka under att det

är väsentligt att utlänningar som vistas illegalt i

landet inte kommer i ett bättre läge än de som

följer myndigheternas beslut och återvänder för att

ansöka om tillstånd från hemlandet.

En annan omständighet som kan föreligga när en

ansökan prövas efter inresan men knappast när

prövningen görs före inresan är att sökandens

identitet är oklar. Regeringen har i proposition

1997/98:36 Återkallelse av uppehållstillstånd anfört

att en lika självklar som viktig utgångspunkt är att

asylsökandes identitet i så stor utsträckning som

möjligt skall klarläggas innan uppehållstillstånd

beviljas. Regeringen anser att detsamma måste gälla

när grunden för ansökan om uppehållstillstånd är

annan än skyddsbehov. Om identiteten inte kan

klarläggas, bör ansökan i regel avslås, när

utlänningen inte har rätt till skydd här.

Även stark anknytning till hemlandet såsom att

sökanden har barn där kan vara ett skäl att kräva

att sökanden återvänder dit för att ge in ansökan om

uppehållstillstånd därifrån.

Enligt regeringens bedömning bör större tonvikt i

framtiden läggas vid de svårigheter en sökande kan

möta när det gäller att återvända till hemlandet för

att ge in ansökan därifrån. Det bör också komma till

uttryck genom en ändring av lagtexten. Det kan

lämpligen ske genom att undantagsregeln ändras från

"om det är uppenbart att utlänningen skulle ha fått

uppehållstillstånd om prövningen skett före inresan"

till "om utlänningen har stark anknytning till en i

Sverige bosatt person och det inte skäligen kan

krävas att utlänningen återvänder till ett annat

land för att ge in ansökan där".

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf14 att de

ställer sig bakom regeringens förslag vad gäller vid

vilka tillfällen ansökan om uppehållstillstånd kan

beviljas efter inresa men anser dock att vissa

klarlägganden krävs. De begär i yrkandena 5-7

tillkännagivanden om att med mycket lång värnplikts-

tjänstgöring skall tidsgränsen utgöra 18 månader,

att en väntetid längre än sex månader för att göra

ansökan hos svensk ambassad är skäl att frångå

huvudregeln och att de fall då utlänningen har eller

väntar barn med en person bosatt i Sverige alltid

skall utgöra skäl att frångå huvudregeln. Vidare

framhåller motionärerna att de har förståelse för

att avsaknad av styrkt identitet kan försvåra bifall

till en ansökan som gjorts efter inresan.

Motionärerna kan dock inte godta att ansökan i regel

bör avslås om inte skyddsbehov åberopats. Ett sådant

förhållningssätt skulle kunna innebära att hela

folkgrupper kommer att utsättas för diskriminering,

eftersom människor från vissa länder eller områden

oftast saknar möjlighet att styrka sin identitet på

ett för svenska myndigheter godtagbart sätt. I

yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om det

anförda.

Magda Ayoub m.fl. (kd) framhåller i motion Sf18 att

det, även om det är viktigt att vidmakthålla

principen om att uppehållstillstånd skall ha

beviljats före inresan, bör finnas undantag från

huvudregeln i större utsträckning än vad som anförs

i propositionen. I yrkandena 11-13 begärs

tillkännagivanden om att undantag skall göras när

utlänningen har eller väntar barn med någon i

Sverige bosatt person, om sökanden med all

sannolikhet skulle ha fått ansökan beviljad om den

getts in i hemlandet samt att en väntetid längre än

sex månader för att göra ansökan hos svensk ambassad

är skäl att frångå huvudregeln. Motionärerna anför

vidare att en precisering om vad som avses med de i

2 kap. 5 § tredje stycket föreslagna uttrycken

"stark anknytning" och "om det inte skäligen kan

krävas att utlänningen återvänder till annat land

för att ge in ansökan där" och de begär i yrkande 14

ett tillkännagivande härom.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det även

fortsättningsvis skall finnas kvar ett principiellt

krav på att uppehållstillstånd skall ha beviljats

före inresan och att detta även bör gälla för den

som har stark anknytning hit. Undantag skall dock

kunna göras om utlänningen har stark anknytning till

en i Sverige bosatt person och det skäligen inte kan

krävas att utlänningen återvänder till ett annat

land för att ge in ansökan där.

I propositionen anges ett antal olika fall där

undantag från huvudregeln kan tänkas förekomma. Det

betonas dock att dessa endast utgör exempel. Att i

förarbetena uttömmande redogöra för undantagen låter

sig inte göra. Det får enligt utskottets mening

ankomma på de tillämpande myndigheterna att vid sin

bedömning av de enskilda fallen och med beaktande av

lagstiftningen och de uttalanden som görs i

förarbetena avgöra när undantag skall kunna göras.

Att, såsom föreslås i motion Sf14, sätta upp några

särskilda tidsgränser för vad som kan avses med

exempelvis "mycket lång värnpliktstjänstgöring" kan

utskottet inte ställa sig bakom. Sådana bedömningar

får göras i de enskilda fallen. Vad gäller de

situationer när utlänningen har eller väntar barn

med någon person bosatt i Sverige kan inte heller

detta undantagslöst innebära att huvudregeln skall

frångås men bör liksom tidigare i de flesta fall

innebära att uppehållstillstånd beviljas, i dessa

fall då med uppskjuten invandringsprövning.

Vad gäller klarläggande av sökandens identitet

anför regeringen att identiteten i så stor

utsträckning som möjligt skall klarläggas innan

uppehållstillstånd beviljas. Om identiteten inte kan

klarläggas, bör ansökan i regel avslås, när

utlänningen inte har rätt till skydd här. Enligt

regeringen kan det finnas fall där förhållandena är

sådana att det skäligen inte kan krävas att sökanden

återvänder till ett annat land för att ge in ansökan

därifrån.

Utskottet instämmer i de uttalanden som görs i

propositionen och tillstyrker regeringens förslag

samt avstyrker motionerna Sf14 yrkandena 5-8 och

Sf18 yrkandena 11-14.

Namnbyte på Statens invandrarverk

Propositionen

Statens invandrarverk inrättades år 1969 sedan

riksdagen fattat beslut om att det statliga

myndighetsansvaret för invandrings- och

invandrarpolitiken borde samlas under en myndighet.

Under de senaste årtiondena har Invandrarverkets

arbetsuppgifter radikalt förändrats, bl.a. har

invandrarfrågorna förts över till det nyinrättade

Integrationsverket. Regeringen föreslår därför i

enlighet med Invandrarverkets förslag att

myndighetens namn skall vara Migrationsverket.

Motion

Helena Bargholtz m.fl. (fp) anför i motion Sf16 att

riksdagen tidigare beslutat ändra beteckningen för

flyktingpolitik till migrationspolitik. Folkpartiet

kritiserade den ändringen som ett försök att maskera

en stramare flyktingpolitik. Mot bakgrund härav

saknas anledning att stödja regeringens förslag till

namnändring på Invandrarverket. I yrkande 5 begärs

avslag på regeringens förslag.

Utskottets ställningstagande

Såsom anförts i propositionen har under senare tid

genomförts ett omfattande reformarbete på det

invandringspolitiska området. Arbetet har varit en

fortsättning på en tidigare utveckling att

koncentrera ansvaret för utlänningsfrågor till färre

myndigheter. Genom propositionen Svensk

migrationspolitik i globalt perspektiv (prop.

1996/97:25) kom invandringen att sättas i ett

politiskt helhetsperspektiv som omfattar flykting-,

invandrings-, invandrar- och återvändandepolitiken.

Utskottet delar regeringens uppfattning att verkets

nuvarande namn inte längre ger några associationer

till verkets viktigaste arbetsuppgifter. Det

föreslagna namnet, Migrationsverket, beskriver

enligt utskottets mening på ett bättre sätt verkets

nuvarande arbetsuppgifter.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motion Sf16 yrkande 5.

Lagförslagen

I propositionen föreslås att lagändringarna skall

träda i kraft den 1 juli 2000.

I den mån regeringens förslag inte behandlats ovan

tillstyrker utskottet dessa. Beträffande förslaget

till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap, som innebär att orden Statens

invandrarverk och Invandrarverket skall bytas ut mot

Migrationsverket, har utskottet dock noterat att

benämningen Statens invandrarverk även finns i 8 §.

Utskottet har vidare noterat att i proposition

1999/2000:42 Utlänningar i en massflyktsituation,

sociala förmåner m.m. föreslogs bl.a. införande av

en ny bestämmelse, 3 a §, i lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). Propositionen

har sedermera återkallats av regeringen. I den

föreslagna bestämmelsen föreslås i nu behandlade

proposition att orden Statens Invandrarverk bytas ut

mot Migrationsverket. Bestämmelsen 3 a § i LMA bör

således utgå.

Utskottet föreslår också en annan lydelse av

förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 § första stycket 1.

Den av regeringen föreslagna lydelsen innebär att

undantag från huvudregeln att uppehållstillstånd

skall ha beviljats före inresa inte gäller i de fall

"utlän-ningen har rätt till uppehållstillstånd här

med stöd av 4 a § eller enligt 3 kap. 4 §" i UtlL.

I nämnda 2 kap. 4 a § anges att regeringen i fråga

om en viss grupp utlänningar får meddela

föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd

med stöd av 3 kap. (skyddsbehövande) och som bedöms

ha ett behov av tillfälligt skydd här i landet får

ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Enligt

utskottets uppfattning kan det ifrågasättas om

utlänningen med stöd av nämnda bestämmelse kan sägas

ha en rätt motsvarande den som föreligger enligt 3

kap. UtlL. Utskottet anser därför att bestämmelsen

bör ges lydelsen: "utlänningen kan beviljas

uppehållstillstånd här med stöd av 4 a § eller har

rätt till uppehållstillstånd enligt 3 kap. 4 §".

Utskottets förslag innebär ingen materiell ändring

av regeringens förslag.

Ekonomiska konsekvenser

Regeringen bedömer att förslagen inte kommer att ge

upphov till ökade kostnader som föranleder

förändringar av berörda anslag. De föreslagna

ändringarna skall således finansieras inom ramen för

Invandrarverkets anslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande seriositetsprövning

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag

på motionerna 1999/2000:Sf17 yrkande 1 och

1999/2000:Sf18 yrkandena 1 och 5 godkänner vad

utskottet anfört,

res. 1 (kd)

2. beträffande arrangerade äktenskap

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag

på motionerna 1999/2000:Sf14 yrkandena 1 och 9,

1999/2000:Sf17 yrkande 2 och 1999/2000:Sf18

yrkandena 2 och 3 godkänner vad utskottet

anfört,

res. 2 (kd)

3. beträffande risk för våld eller

allvarlig kränkning

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag

på motionerna 1999/2000:Sf16 yrkandena 3 och 4

och 1999/2000:Sf18 yrkande 4 godkänner vad

utskottet anfört,

res. 3 (kd)

res. 4 (fp) - delvis

4. beträffande inhämtande av utdrag ur

misstankeregistret

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag

på motionerna 1999/2000:Sf17 yrkande 3 i denna

del och 1999/2000:Sf18 yrkande 8 godkänner vad

utskottet anfört,

res. 5 (m, kd, c, fp)

res. 6 (mp)

5. beträffande medgivande till

registersökning

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag

på motion 1999/2000:Sf18 yrkande 7 godkänner vad

utskottet anfört,

res. 7 (kd)

6. beträffande utredningsförfarandet i

övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag

på motionerna 1999/2000:Sf17 yrkande 3 i denna

del, 1999/2000:Sf18 yrkandena 6 och 9 samt

1999/2000:Ju721 yrkande 7 godkänner vad

utskottet anfört,

res. 8 (kd, mp)

res. 9 (c)

7. beträffande lagförslag om

uppehållstillstånd vid anknytning

att riksdagen med anledning av vad utskottet hemställt under

1-6 antar regeringens förslag till lag om

ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt

avser 2 kap. 4 §,

res. 4 (fp) - delvis

villk.

8. beträffande uppskjuten

invandringsprövning

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:Sf17 yrkande 4

antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4

d §,

res. 10 (mp)

9. beträffande fortsatt

uppehållstillstånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:Sf14

yrkandena 2-4, 1999/2000:Sf15, 1999/2000:Sf16

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Sf17 yrkande 5,

1999/2000:Sf18 yrkande 10 och 1999/2000:A807

yrkande 16 antar regeringens förslag till lag om

ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt

avser 2 kap. 4 e §,

res. 11 (v)

res. 12 (c)

res. 13 (fp)

res. 14 (mp)

10. beträffande uppehållstillstånd efter

inresa

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag

på motionerna 1999/2000:Sf14 yrkandena 5-8 och

1999/2000:Sf18 yrkandena 11-14 antar regeringens

förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 § med den

ändringen att andra stycket 1. skall erhålla

följande lydelse: utlänningen kan beviljas

uppehållstillstånd här med stöd av 4 a § eller

har rätt till uppehållstillstånd här enligt 3

kap. 4 §,

res. 15 (v, mp)

res. 16 (kd)

11. beträffande namnbyte på Statens

invandrarverk

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag

på motion 1999/2000:Sf16 yrkande 5 antar

regeringens förslag till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) i

den mån förslaget inte berörts under 7-10,

2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap med det tillägget att ändring även

skall göras i 8 §,

3. lag om ändring i lagen (1972:260) om

internationellt samarbete

rörande verkställighet av brottmålsdom,

4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5. lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor,

6. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll,

7. lag om ändring i lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande och flyktingar m.fl.

med den ändringen att 3 a § skall utgå,

8. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt

försvar.

res. 17 (fp)

Stockholm den 7 mars 2000

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo

Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm

(s), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Rose-

Marie Frebran (kd), Mariann Ytterberg (s), Gustaf

von Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander

(s), Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),

Birgitta Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m), Kalle

Larsson (v) och Magda Ayoub (kd).

Reservationer

1. Seriositetsprövning (mom. 1)

Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Seriositetsprövningen som börjar med "I

Anknytningsutredningens" och slutar med "yrkandena 1

och 5" bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att det vid

seriositetsprövningen fortsättningsvis skall ställas

strängare krav. En bedömning av hur seriöst ett

förhållande är får inte lämnas till ett subjektivt

tyckande, och enligt utskottets mening bör vad som

avses härmed preciseras och förtydligas och

regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

härom. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottet anser vidare att om en ansökan till en

och samma referensperson ges in för tredje gången

skall ansökan om uppehållstillstånd avslås. Det är

inte acceptabelt att utländska kvinnor utnyttjas på

ett systematiskt sätt och lämnas åt sitt öde innan

tvåårsperioden förflutit och de därmed löper stor

risk att utvisas.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande seriositetsprövning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf18 yrkandena

1 och 5 och med anledning av propositionen och

motion 1999/2000:Sf17 yrkande 1

dels godkänner vad utskottet anfört,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om precisering av strängare

krav vid seriositetsbedömning,

2. Arrangerade äktenskap (mom. 2)

Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Arrangerade äktenskap som börjar med "Äktenskap som"

och slutar med "Sf17 yrkande 2" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening är det viktigt att

respektera olika invandrargruppers kultur och

religion. Inom ramen för svensk lagstiftning bör

varje individ få ge uttryck härför. Oavsett kultur

skall dock ingen tvingas in i ett äktenskap. Vid den

muntliga utredning som skall föregå ett beviljande

av uppehållstillstånd blir det därför av mycket stor

vikt att utreda frågan om parterna frivilligt går

med på äktenskap. Utredningen som görs bör

likställas med seriositetsprövningen, men frågorna

anpassas till att parterna har träffat varandra i

begränsad omfattning och således saknar närmare

kunskap om varandra. Om den ena parten befinner sig

i hemlandet skall utredningen göras vid svensk

beskickning och därvid skall en auktoriserad tolk av

samma kön vara närvarande.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande arrangerade äktenskap

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf18 yrkandena

2 och 3 och med anledning av propositionen och

motionerna 1999/2000:Sf14 yrkande 1 och

1999/2000:Sf17 yrkande 2 samt med avslag på

motion 1999/2000:Sf14 yrkande 9 godkänner vad

utskottet anfört,

3. Risk för våld eller allvarlig kränkning

(mom. 3)

Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Risk för våld eller kränkning i

förhållandet börjar med "Som framgått" och slutar

med "Sf18 yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är syftet med

regeringens förslag bra, nämligen att skydda

kvinnan. Däremot kan det föreslagna

tillvägagångssättet framstå som tveksamt. Det måste

på ett tydligt sätt visas att det är

referenspersonen som ifrågasätts och inte den som

ansöker om uppehållstillstånd. I de fall där det

genom den företagna utredningen framkommer att

referenspersonen dömts för misshandel eller

övergrepp mot tidigare make/maka eller sambo skall

uppehållstillstånd nekas sökanden. I dessa fall

anser utskottet att det finns en uppenbar risk för

sökanden att i framtiden utsättas för en liknande

handling.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande risk för våld eller allvarlig

kränkning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf18 yrkande 4

och med anledning av propositionen samt med

avslag på motion 1999/2000:Sf16 yrkandena 3 och

4 godkänner vad utskottet anfört,

4. Risk för våld eller allvarlig kränkning

och lagförslag om uppehållstillstånd vid

anknytning (mom. 3 och 7)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Risk för våld eller kränkning i

förhållandet börjar med "Utskottet kan" och slutar

med "yrkandena 3 och 4" bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att en ansökan om

uppehållstillstånd skall kunna avslås om det

föreligger särskilda skäl för detta. I propositionen

sägs sådana skäl vara om det bedöms finnas en

påtaglig risk för våld eller allvarlig kränkning i

förhållandet. Enligt utskottets mening skall det

endast vara kvinnan själv som, efter ha fått en

adekvat information på sitt eget språk om

förhållandena rörande referenspersonen, fattar

beslut om hon vill fullfölja ansökan eller inte.

Möjligheten att avslå en ansökan vid särskilda skäl

skall således inte finnas enligt 2 kap. 4 §

utlänningslagen.

dels att utskottets hemställan under 3 och 7 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande risk för våld eller allvarlig

kränkning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf16 yrkandena

3 och 4 samt med avslag på propositionen och

motion 1999/2000:Sf18 yrkande 4 godkänner vad

utskottet anfört,

under förutsättning av bifall till reservation 4

mom. 3

7. beträffande lagförslag om

uppehållstillstånd vid anknytning

att riksdagen med anledning av vad utskottet hemställt under

1-6 antar regeringens förslag till lag om

ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt

avser 2 kap. 4 §, med den ändringen att i andra

stycket orden "och särskilda skäl inte talar mot

att tillstånd ges" utgår,

5. Inhämtande av utdrag ur

misstankeregistret (mom. 4)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie

Frebran (kd), Gustaf von Essen (m), Göran Lindblad

(m), Birgitta Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m)

och Magda Ayoub (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Kontroll genom utredningar och

registerutdrag och information till sökanden börjar

med "Att någon" och slutar med "kommer att inhämtas"

bort ha följande lydelse:

Att inhämta utdrag ur misstankeregistret bör i

ärenden om uppehållstillstånd inte kunna komma i

fråga. En sådan kontroll skulle kunna få stora

negativa konsekvenser om det vid en efterföljande

rättegång visas att den tilltalade inte är skyldig

till det eller de brott han var misstänkt för.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande inhämtande av utdrag ur

misstankeregistret

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf18 yrkande 8

och med anledning av propositionen samt med

avslag på motion 1999/2000:Sf17 yrkande 3 i

denna del godkänner vad utskottet anfört,

6. Inhämtande av utdrag ur

misstankeregistret (mom. 4)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Kontroll genom utredningar och

registerutdrag och information till sökanden börjar

med "Att någon" och slutar med "kommer att inhämtas"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall utdrag ur

misstankeregistret alltid hämtas in, inte bara om

det föreligger särskilda skäl härför. Anledningen

till detta är dels ur diskrimineringssynpunkt - om

inhämtande av utdrag görs för alla referenspersoner

kan ingen känna sig särskilt utpekad - dels för att

förhindra att något otillbörligt slipper genom

utredningen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande inhämtande av utdrag ur

misstankeregistret

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf17 yrkande 3

i denna del och med anledning av propositionen

samt med avslag på motion 1999/2000:Sf18 yrkande

8 godkänner vad utskottet anfört,

7. Medgivande till registersökning (mom. 5)

Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Kontroll genom utredningar och

registerutdrag och information till sökanden börjar

med "En bedömning" och slutar med "anförs i

propositionen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att referenspersonen skall

tillfrågas om han eller hon skriftligen medger att

registersökning görs. Om vederbörande nekar till ett

sådant förfarande skall den sökandes ansökan om

uppehållstillstånd avslås.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande medgivande till registersökning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf18 yrkande 7

och med anledning av propositionen godkänner vad

utskottet anfört,

8. Utredningsförfarandet i övrigt (mom. 6)

Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp)

och Magda Ayoub (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Kontroll genom utredningar och

registerutdrag och information till sökanden börjar

med "En bedömning" slutar med "anförs i

propositionen" bort ha följande lydelse:

För att kunna utreda om det finns skäl att

misstänka att mannen i fråga kan komma att förgripa

sig på kvinnan i framtiden eller för att fastställa

att han tidigare förgripit sig på sambo eller maka

bör enligt utskottets mening en grundlig utredning

göras genom inhämtande av registerutdrag. Utdrag

från brottsregistret avseende brott mot 3, 4 och 6

kap. brottsbalken skall alltid hämtas in för

samtliga referenspersoner när det gäller

ifrågavarande anknytningsärenden. Även meddelande om

besöksförbud skall hämtas in. Utskottet anser att

det annars är alldeles för ovisst hur det av

utredningen skall framkomma att brott tidigare

begåtts. Utöver ovannämnda utdrag ur brottsregistret

skall en kontroll utifrån folkbokföringsregistret

samt Statens invandrarverks register om tidigare

anknytningsförfrågningar alltid ske. Härigenom kan

man enligt utskottets mening få en bättre bild av om

referenspersonen varit gift tidigare samt om någon

tidigare ansökt om uppehållstillstånd på grund av

anknytning till personen i fråga. På detta sätt kan

ingen sätta i system att inleda förhållanden med

utländska kvinnor och sedan överge dem.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande utredningsförfarandet i övrigt

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf17

yrkande 3 i denna del och 1999/2000:Sf18

yrkandena 6 och 9 samt med anledning av

propositionen och motion 1999/2000:Ju721 yrkande

7 godkänner vad utskottet anfört,

9. Utredningsförfarandet i övrigt (mom. 6)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Kontroll genom utredningar och

registerutdrag och information till sökanden börjar

med "En bedömning" och slutar med "anförs i

propositionen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör Invandrarverkets

rutiner kunna ändras och förbättras. Det bör trots

kravet på integritet vara möjligt att kunna avläsa

om referenspersonen till den utländska kvinnan som

söker uppehållstillstånd förekommer som

referensperson vid upprepade tillfällen.

Informationen bör komma kvinnan till del. Dessutom

bör kvinnan när hon ansöker om uppehållstillstånd

vid ambassaden i sitt hemland få information om

vilka rättigheter och möjligheter hon har om hon

råkar illa ut i Sverige.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande utredningsförfarandet i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ju721 yrkande 7

och med anledning av propositionen och

motionerna 1999/2000:Sf17 yrkande 3 i denna del

och 1999/2000:Sf18 yrkandena 6 och 9 godkänner

vad utskottet anfört,

10. Uppskjuten invandringsprövning (mom. 8)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Uppehållstillstånd med uppskjuten

invandringsprövning börjar med "För att" och slutar

med "Sf17 yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Ett system med uppskjuten invandringsprövning

innebär att det fortlöpande sker kontroller av om

ett förhållande existerar och att det därvid ställs

frågor av mycket privat natur. Enligt utskottets

uppfattning är detta ett alltför stort intrång i

privatlivet. Frågor ställs också i syfte att utvisa

vederbörande i stället för att skydda denne.

Utskottet avstyrker således regeringens förslag och

tillstyrker motion Sf17 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande uppskjuten invandringsprövning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf17 yrkande 4

och med anledning av propositionen godkänner vad

utskottet anfört samt antar regeringens förslag

till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

såvitt avser 2 kap. 4 d §,

11. Fortsatt uppehållstillstånd (mom. 9)

Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avnittet Fortsatt uppehållstillstånd trots att

förhållandet upphört börjar med "I punkt 2" och

slutar med "A807 yrkande 16" bort ha följande

lydelse:

Regeringen föreslår att om sökanden eller sökandens

barn utsätts för våld eller för handlingar som

innefattar allvarlig kränkning av sökandens eller

barnets frihet eller frid skall fortsatt

uppehållstillstånd kunna beviljas trots att

förhållandet upphört. Enligt utskottets mening kan

det anförda komma att innebära att för hög grad av

våld och allvarlig kränkning accepteras. Begreppen

våld och allvarlig kränkning skulle behöva

definieras för att öka rättssäkerheten och minska

tolkningsutrymmet för de myndigheter som handlägger

dessa ärenden. Enligt utskottets mening skall det

inte finnas några särskilda regler gällande

övergrepp. Alla övergrepp utgör en kränkning

inklusive ringa misshandel vid ett tillfälle.

För vad som i annat fall skall anses som allvarlig

kränkning hänvisar utskottet till den uppräkning som

återfinns i NIPU:s betänkande (s. 384).

Av vissa utredningar framgår att den långa väntetid

som föregår ett beslut om uppehållstillstånd är så

psykiskt påfrestande att förhållanden spricker.

Finns det då barn i förhållandet kan en

vårdnadsprocess komma att inledas som drar ut på

tiden. Under den tiden kan förälderns tillfälliga

uppehållstillstånd löpa ut och han eller hon

riskerar att utvisas. Utskottet anser att om en

vårdnadsprocess pågår bör uppehållstillståndet

förlängas. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande fortsatt uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf14 yrkandena

2 och 4 och med anledning av propositionen och

motion 1999/2000:Sf17 yrkande 5 samt med avslag

på motionerna 1999/2000:Sf14 yrkande 3,

1999/2000:Sf15, 1999/2000:Sf16 yrkandena 1 och

2, 1999/2000:Sf18 yrkande 10 och 1999/2000:A807

yrkande 16

dels godkänner vad utskottet anfört och antar

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4

e §,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om uppehållstillstånd vid

vårdnadsprocess.

12. Fortsatt uppehållstillstånd (mom. 9)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Fortsatt uppehållstillstånd trots att

förhållandet upphört börjar med "I punkt 2" och

slutar med "A807 yrkande 16" bort ha följande

lydelse:

I propositionen anförs att den sökandes anknytning

till hemlandet och de förhållanden den sökande

återvänder till skall vara en del i en samlad

bedömning. Enligt utskottets mening bör det vara en

del i en bedömning på likvärdiga grunder om den

sökande varit utsatt för våld eller allvarlig

kränkning. Till många länder är det över huvud taget

inte möjligt att återvända utan risk för social

utstötning om man en gång varit gift.

Utskottet anser vidare att den föreslagna

formuleringen till lagtext vad gäller 2 kap. 4 e §

bör mjukas upp genom att formuleringen "andra starka

skäl talar för" ändras till "andra skäl talar för".

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande fortsatt uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf15 och med

anledning av propositionen samt med avslag på

motionerna 1999/2000:Sf14 yrkandena 2-4,

1999/2000:Sf16 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Sf17

yrkande 5, 1999/2000:Sf18 yrkande 10 och

1999/2000:A807 yrkande 16 antar regeringens

förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 e § med den

ändringen att i sista stycket 3. skall ordet

"starka" utgå,

13. Fortsatt uppehållstillstånd (mom. 9)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Fortsatt uppehållstillstånd trots att

förhållandet upphört börjar med "I punkt 2" och

slutar med "A807 yrkande 16" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det av stor

betydelse att de kvinnor som utsätts för våld eller

annan kränkning får det stöd och den hjälp de

behöver. Det måste var en självklarhet att

rättsskyddet för de kvinnor som kommer till Sverige

på grund av anknytning förbättras. En viktig del i

detta sammanhang är att kvinnan under sin vistelse

här får undervisning i svenska språket och det bör

övervägas om denna inte skall vara obligatorisk. Om

hon söker hjälp skall hjälp av tolk vara

obligatorisk. Prövningen om den sökande skall få

stanna här i landet trots att förhållandet upphört

måste genomföras utan dröjsmål.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande fortsatt uppehållstillstånd

att riksdagen

dels med avslag på motionerna 1999/2000:Sf14

yrkandena 2-4, 1999/2000:Sf15, 1999/2000:Sf17

yrkande 5 och 1999/2000:Sf18 yrkande 10 antar

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4

e §,

dels med bifall till motionerna 1999/2000:Sf16

yrkandena 1 och 2 och 1999/2000:A807 yrkande 16

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om svenskundervisning m.m.,

14. Fortsatt uppehållstillstånd (mom. 9)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Fortsatt uppehållstillstånd trots att

förhållandet upphört börjar med "I punkt 2" och

slutar med "A807 yrkande 16" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening bör utrymmet för att

bevilja den som utsatts för övergrepp fortsatt

uppehållstillstånd trots att förhållandet upphört

göras mer flexibelt. Därför bör det av regeringen

föreslagna uttryckssättet mjukas upp. Regeringen

anför att kränkningen av sökanden eller sökandens

barn skall vara av allvarlig art för fortsatt

uppehållstillstånd, men enligt utskottets mening

skall även övergrepp eller kränkningar som inte är

allvarliga omfattas. Även andra faktorer måste få ha

en avgörande roll för möjligheten till fortsatt

uppehållstillstånd såsom barns påbörjade skolgång

och relationen till hemlandet.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande fortsatt uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf17 yrkande 5

och med anledning av propositionen och motion

1999/2000:Sf14 yrkandena 2 och 3 samt med avslag

på motionerna 1999/2000:Sf14 yrkande 4,

1999/2000:Sf15, 1999/2000:Sf16 yrkandena 1 och

2, 1999/2000: Sf18 yrkande 10 samt

1999/2000:A807 yrkande 16 godkänner vad

utskottet anfört och antar regeringens förslag

till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

såvitt avser 2 kap. 4 e §,

15. Uppehållstillstånd efter inresa

(mom. 10)

Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp) och

Kalle Larsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Uppehållstillstånd efter inresa börjar med

"I propositionen" slutar med "Sf18 yrkandena 11-14"

bort ha följande lydelse:

Utöver vad som anförs i propositionen anser

utskottet att ytterligare klarläggande beträffande

vilka skäl som kan utgöra grund för

uppehållstillstånd efter inresa bör göras. Utskottet

anser därför att med uttrycket mycket lång

värnpliktstjänstgöring skall avses en tjänstgöring

om 18 månader eller längre. Väntetider längre än 6

månader för att få göra en ansökan hos en svensk

ambassad skall också vara ett skäl att frångå

huvudregeln. Vidare anser utskottet att det alltid

skall vara skäl nog för att frångå huvudregeln om

utlänningen har barn i Sverige eller väntar barn

tillsammans med en person bosatt i Sverige.

Att avsaknad av styrkt identitet försvårar ett

bifall till en ansökan om uppehållstillstånd på

grund av anknytning kan vara förståeligt. Utskottet

kan dock inte godta att ansökan i regel bör avslås

om identiteten inte kan klarläggas om inte

skyddsbehov åberopats, det vill säga i första hand

när det gäller familjeåterföreningsfall. Detta

skulle kunna innebära att hela folkgrupper kommer

att utsättas för en faktisk diskriminering, eftersom

människor från vissa länder eller områden oftast

saknar möjlighet att styrka sin identitet på ett

sätt som svenska myndigheter godtar.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande uppehållstillstånd efter

inresa

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf14 yrkandena

5-8 och med anledning av propositionen samt med

avslag på motion 1999/2000:Sf18 yrkandena 11-14

godkänner vad utskottet anfört och antar

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5

§ med den ändringen att andra stycket 1. skall

erhålla följande lydelse: utlänningen kan

beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 4 a

§ eller har rätt till uppehållstillstånd här

enligt 3 kap. 4 §,

16. Uppehållstillstånd efter inresa

(mom. 10)

Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Uppehållstillstånd efter inresa börjar med

"I propositionen" slutar med "Sf18 yrkandena 11-14"

bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att undantag från

huvudprincipen om att uppehållstillstånd skall kunna

göras för de utlänningar som har "stark anknytning"

till en i Sverige bosatt person eller om det

"skäligen inte kan krävas" att utlänningen

återvänder till hemlandet för att ge in ansökan där.

Utöver vad som anförs i propositionen vill utskottet

framhålla att undantag bör göras när utlänningen har

barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet väntar

barn. Utskottet anser inte heller att det är skäligt

att kräva att man återvänder till hemlandet för att

där ge in en ansökan om väntetiderna är längre än

sex månader. I propositionen preciseras inte

uttrycket "mycket lång värnplikts-tjänstgöring".

Utskottet anser också att en tjänstgöringstid om 18

månader eller längre skall ha till följd att det

inte kan anses skäligt kräva att sökanden återvänder

till hemlandet för att där ge in en ansökan om

uppehållstillstånd.

Vidare skall uppehållstillstånd även kunna beviljas

efter inresan om det står klart att sökanden skulle

ha beviljats uppehållstillstånd om ansökan getts in

i sökandens hemland.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande uppehållstillstånd efter

inresa

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf14

yrkande 5 och 1999/2000:Sf18 yrkandena 11-14

och med anledning av propositionen samt med

avslag på motion 1999/2000:Sf14 yrkandena 6-8

godkänner vad utskottet anfört och antar

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5

§ med den ändringen att andra stycket 1. skall

erhålla följande lydelse: utlänningen kan

beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 4 a

§ eller har rätt till uppehållstillstånd här

enligt 3 kap. 4 §,

17. Namnbyte på Statens invandrarverk

(mom. 11)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Namnbyte på Statens invandrarverk börjar

med "Såsom anförts" och slutar med "Sf16 yrkande 5

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i

motion Sf16 att det saknas anledning till namnbyte

på Invandrarverket. Ett namnbyte bidrar till att

legitimera den stramare flyktingpolitik som förs av

regeringen. Utskottet tillstyrker således motion

Sf16 yrkande 5 och avstyrker regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande namnbyte på Statens

invandrarverk

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf16 yrkande 5

avslår regeringens förslag till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) i

den mån förslaget inte berörts under 7-10,

2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap,

3. lag om ändring i lagen (1972:260) om

internationellt samarbete

rörande verkställighet av brottmålsdom,

4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5. lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor,

6. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll,

7. lag om ändring i lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande och flyktingar m.fl.,

8. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt

försvar.

Särskilda yttranden

1. Seriositetsprövning (mom. 1)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anför

Enligt Miljöpartiets mening finns det en inbyggd

problematik i att försöka avgöra om ett förhållande

är seriöst eller inte och om en myndighet kan avgöra

om ett förhållande är seriöst eller inte. En

seriositetsprövning bör emellertid göras men på ett

sådant sätt att den får till följd att risken för

att kvinnor utsätts för kränkande behandling

minskar. I diskussionen huruvida grundligare

utredningar leder till fler avslag på ansökningar om

uppehållstillstånd vill Miljöpartiet poängtera att

syftet är att skydda kvinnorna och inte att motverka

invandring.

2. Arrangerade äktenskap (mom. 2)

Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp) och

Kalle Larsson (v) anför:

I artikel 16 i FN:s konvention om avskaffande av all

slags diskriminering av kvinnor står att

konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga

åtgärder för att tillförsäkra kvinnor lika rätt att

fritt välja make. Sverige har ratificerat

konventionen. Arrangerade äktenskap och

tvångsäktenskap strider mot denna grundläggande syn

på kvinnors rätt att själva få bestämma vem de vill

gifta sig med.

Tvånget bakom arrangerade äktenskap varierar mellan

olika nationer. I vissa länder dödas den kvinna som

vägrar att gifta sig med den man som föräldrarna

utsett, i andra länder förskjuts kvinnan ur

familjegemenskapen. I en del länder existerar

fortfarande s.k. resonemangsäktenskap, dvs.

äktenskapet ingås därför att det är bra för de båda

familjerna eftersom de därmed förstärker sin

position. Äktenskap inom vissa kungahus kan tas som

exempel.

Vi inser att socialförsäkringsutskottet inte kan

förbjuda arrangerade äktenskap i andra länder.

Däremot ligger det inom utskottets kompetensområde

att föreslå vilken lagstiftning som skall gälla i

Sverige.

Sverige har tagit ställning mot vissa traditionella

kulturmönster som t.ex. månggifte, äktenskap mellan

minderåriga och könsstympning. Vänsterpartiet och

Miljöpartiet anser att Sverige även bör ta avstånd

från arrangerade äktenskap. Vi anser att arrangerade

äktenskap bör genomgå samma seriositetsprövning som

andra anknytningsärenden.

Regeringen menar att det inte bör ställas samma

krav på att parterna i ett arrangerat äktenskap har

träffats och har kännedom om varandra som vid andra

anknytningsärenden. Regeringen anser vidare att det

räcker med en grundlig muntlig utredning. Om en

kvinna vet att hon kommer att mördas om hon inte

accepterar arrangemanget är det knappast troligt att

hon vid en grundlig utredning skulle avslöja att det

förekommit tvång.

Enligt vad utskottet erfarit kommer den utredning

om anhöriginvandring som riksdagen givit regeringen

i uppdrag att tillsätta, att i tilläggsdirektiv få

uppgiften att se över hanteringen av arrangerade

äktenskap och framför allt seriositetsprövningen.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har i motioner rest

kravet att alla ärenden som rör ansökan om

uppehållstillstånd på grund av anknytning skall

behandlas på likvärdigt sätt. Förhållanden som kan

konstateras ha sin bakgrund i traditionella

kulturmönster bör inte ges någon särställning.

Eftersom frågan om arrangerade äktenskap och

seriositetsprövning enligt uppgift till oss kommer

att utredas vidare avstår vi i detta läge från att

reservera oss.

I propositionen framlagda lagförslag