Bet. 1999/2000:SoU10

Socialutskottets betänkande

1999/2000:SOU10

Vissa narkotikafrågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1999/2000

SoU10

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tolv yrkanden om olika

narkotikafrågor m.m. från den allmänna motionstiden

1999.

Utskottet är liksom tidigare enigt beträffande

narkotikapolitikens mål och inriktning. Utskottet

står fast vid att målet är att skapa ett

narkotikafritt samhälle. Utskottet vidhåller

inställningen att narkotikapolitiken bl.a. måste

bygga på en kombination av olika förebyggande

insatser. Utskottet anser därmed att det är särskilt

angeläget att kraftfullt motverka ungdomars

narkotikaanvändning. Utskottet vidhåller därmed

också att det är synnerligen angeläget att

regeringen med kraft fortsätter att bekämpa alla

krav på legalisering av narkotika och liberalisering

av narkotikapolitiken, såväl nationellt som på det

internationella planet. Sverige måste fortsätta att

aktivt driva sin inställning i narkotikafrågor

internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet, EU och

i det nordiska samarbetet.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande vad gäller

försöksverksamheten med rena sprutor m.m. Mot

bakgrund av frågans tidigare behandling och i

anledning av framför allt tidsutdräkten kräver

utskottet att det mycket skyndsamt görs en slutlig

utvärdering som är hållbar bl.a. i vetenskapligt

hänseende för ett slutligt ställningstagande om den

aktuella försöksverksamheten skall fortsätta. I en

reservation har m-, kd-, c- och mp-ledamöterna

uttryckt att det är hög tid att försöksverksamheten

avbryts.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Motionerna

1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om narkotika.

1999/2000:So249 av Birgitta Sellén m.fl. (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en lagändring

för att klassa GHB som en hälsofarlig vara.

1999/2000:So295 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till såväl

kortsiktiga som långsiktiga åtgärder för att hejda

missbruket av rökheroin som nu spritt sig i hela

vårt land.

1999/2000:So312 av Ingvar Eriksson och Maud Ekendahl

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

ekonomiska garantier för Dopinglaboratoriet och

Dopingjouren.

1999/2000:So453 av Monica Green och Carina Ohlsson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om det

nödvändiga drogförebyggande arbetet.

1999/2000:So475 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en skyndsam

förändring av lagen så att GHB kan stoppas.

1999/2000:So493 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

narkotikaförebyggande arbete.

1999/2000:Ju906 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förbättra

informationen till föräldrar om narkotikamissbrukets

symtom och verkningar.

1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om information till

föräldrar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om heroinprojekt,

5. att riksdagen beslutar avbryta pågående

verksamhet med utdelning av fria sprutor till

narkotikamissbrukare i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1999/2000:Kr509 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

antidopingverksamheten.

Ärendets beredning i utskottet

Företrädare från Dopingjouren har vid

utskottssammanträde den 8 februari 2000 lämnat

information om dopingmissbruk och om jourens

verksamhet.

Utskottet

Den narkotikapolitiska inriktningen och

förebyggande arbete m.m.

Motioner

I motion 1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

yrkas tillkännagivande om information till föräldrar

(yrkande 1). Motionärerna anför att föräldrar ofta

har bristfälliga kunskaper om narkotika, dess symtom

och verkningar. Möjligheterna att på ett tidigt

stadium upptäcka ett bruk är störst om föräldrarna

har tillräckliga kunskaper. Enligt motionärerna är

det hög tid att regeringen tar de initiativ som

behövs för att informationsinsatser gentemot

föräldrar omgående skall kunna sättas in. Ett i

stort likalydande yrkande framförs även i motion

1999/2000:Ju906 av Gun Hellsvik m.fl. (m) (yrkande

4). I motion 1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl.

(m) begärs tillkännagivande om heroinprojektet

(yrkande 4). Motionärerna anför att det bland vissa

forskargrupper i dag läggs stor kraft på att plädera

för en ändring av den svenska narkotikapolitiken.

Det schweiziska heroinprojektet framställs som en

förebild, och en schweizisk friserad rapport används

som argument. Om propagandan för projekt av det

schweiziska slaget får stå oemotsagd kommer

attityderna i Sverige på sikt att förändras på samma

sätt som skett i Schweiz. Motionärerna anser att det

är väsentligt att Sverige agerar med kraft i de

organ där dessa frågor behandlas, och regeringen bör

föra upp denna fråga på EU:s dagordning och även

agera inom FN:s ram.

I motion 1999/2000:So493 av Lars Gustafsson m.fl.

(kd) yrkas tillkännagivande om narkotikaförebyggande

arbete (yrkande 11). Enligt motionärerna får ingen

kraft sparas för att uppnå målet om ett

narkotikafritt samhälle. Skolans roll som

normöverförare och informatör även på detta område

kan inte nog betonas. Ideella organisationer som

arbetar med narkotikafrågor är värda allt stöd från

samhällets sida och deras kunskap borde utnyttjas

mer av samhället. Samverkan mellan olika kompetenser

och instanser är viktig. Vid narkotikabekämpning

räcker inte enbart lokalt och nationellt arbete,

utan även ett omfattande internationellt samarbete

är nödvändigt för att stoppa narkotikaflödet.

I motion 1999/2000:So295 av Dan Ericsson (kd) begärs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till

såväl kortsiktiga som långsiktiga åtgärder för att

hejda missbruket av rökheroin som nu spritt sig i

hela vårt land. Enligt motionären är det mycket

illavarslande att det tunga narkotikamissbruket

sedan rökheroinet introducerades 1996 på kort tid

har ökat i hela landet.

I motion 1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs tillkännagivande om narkotika (yrkande

19). Motionärerna ser när det gäller

narkotikamissbruk allvarligt på utvecklingen. De

liberaliseringstendenser som ses ute i Europa är

djupt oroande liksom de rapporter som kommer om ökad

acceptans av haschbruk bland ungdomar. Likaså är det

allvarligt att nyrekryteringen till mera regelbundet

narkotikamissbruk bland socialt marginaliserade

ungdomar tycks öka. De politiska partierna är

överens om att målet är ett narkotikafritt samhälle

och tar avstånd från de liberaliseringsförsök som

görs ute i Europa. Det är en politik vi skall

fortsätta att föra.

I motion 1999/2000:So453 av Monica Green och Carina

Ohlsson (s) yrkas tillkännagivande om det nödvändiga

drogförebyggande arbetet. Enligt motionärerna har

förutsättningarna för den svenska alkohol- och

narkotikapolitiken förändrats i ett hastigt tempo

under 1970-, 1980- och 1990-talen. I och med EU-

inträdet har förutsättningarna förändrats

dramatiskt. Enligt motionärerna är visioner och

verklighet två viktiga ingredienser i ett

drogförebyggande arbete. Det drogförebyggande

arbetet måste få en högre status än vad det har i

dag. Föreningslivet och kommunala verksamheter som

fritid, skola, barnomsorg och socialtjänst måste få

större möjligheter att på ett tidigt stadium jobba

med barns och ungdomars attityder till droger.

Motionärerna är övertygade om vikten av en

statushöjning och prioritering av arbetet för att

förebygga användandet av olika typer av droger. Ett

drogförebyggande program måste ta sitt ursprung ur

en helhetssyn och måste sträcka sig över alla

sektorer i samhället utan vattentäta skott mellan

myndigheter eller organ.

Bakgrund

Utskottet har vårvintern 1999 med anledning av

regeringens skrivelse 1998/99:172 En

narkotikapolitisk redogörelse behandlat motioner om

den svenska narkotikapolitiken i betänkande

1998/99:SoU4 Narkotikapolitik. I sin bedömning (s.

11 f.) anförde utskottet bl.a. följande.

Målet för den svenska narkotikapolitiken är att

skapa ett narkotikafritt samhälle.

Narkotikapolitiken måste bl.a. bygga på en

kombination av olika förebyggande insatser.

Utskottet anser att det är särskilt angeläget att

kraftfullt motverka ungdomars narkotikaanvändning.

Det behövs kraftfulla insatser för att vända trenden

mot ett ökande intresse för narkotika och ett ökande

missbruk bland ungdomar. Viktigt i detta sammanhang

är samverkan mellan olika lokala organ och

organisationer, en god samordning av insatserna samt

ett levande och enträget engagemang från samhällets,

från föräldrars och från frivilligorganisationers

sida. Lika viktigt är det att informera ungdomar och

deras föräldrar om narkotika och

narkotikamissbrukets symtom och verkningar och i

det sammanhanget verka för attitydförändringar.

Narkotikakommissionen har, som en av sina särskilda

uppgifter, att utvärdera och föreslå åtgärder för

att stärka och effektivisera det drogförebyggande

arbetet.

Den illegala narkotikahanteringen är ett stort och

växande problem för världssamfundet som endast kan

lösas med internationellt samarbete. Den globala

utvecklingen av narkotikahandeln som pågår och den

påverkan utvecklingen har för Sveriges del, framför

allt vad gäller dagens ungdomar, inger oro.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Sveriges

internationella narkotikapolitik måste vara tydlig,

konsekvent och långsiktig. Sveriges restriktiva

narkotikapolitik ligger till grund för det

internationella engagemanget. Sverige deltar sedan

länge mycket aktivt i det internationella samarbetet

på detta område. Utskottet vidhåller också att det

är synnerligen angeläget att regeringen med kraft

fortsätter att bekämpa alla krav på legalisering av

narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken,

såväl nationellt som på det internationella planet.

Sverige måste fortsätta att aktivt driva sin

inställning i narkotikafrågor internationellt, bl.a.

inom FN, Europarådet, EU och i det nordiska

samarbetet. En nödvändig förutsättning för framgång

i det internationella arbetet är att våra insatser

nationellt är framgångsrika och att vi kan visa på

en enig restriktiv inställning i frågan. Riksdagen

har de två senaste åren givit regeringen till känna

vad ett enigt socialutskott anfört om

narkotikapolitikens mål och inriktning samt om

Sveriges insatser mot narkotikan på internationell

nivå. Utskottet vidhåller sin inställning.

De synpunkter som framfördes i de aktuella

motionerna ansåg utskottet överensstämma i stort med

utskottets tidigare uttalanden samt med de

synpunkter regeringen framfört i skrivelsen i

motsvarande del. Motionerna avslogs. Utskottet var

enigt i denna del. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1998/99:138).

I budgetpropositionen 1999/2000:1 (utg.omr. 9) anför

regeringen bl.a. följande slutsatser rörande

narkotikapolitiken (s. 101 f.).

Trots rapporter om ett ökat experimenterande med

droger i ungdomsgrupper och rapporter om ändrade

attityder till narkotika är narkotikamissbrukets

omfattning i Sverige relativt begränsat, både i

jämförelse med 1970-talet och i ett internationellt

perspektiv. Det finns dock anledning att ta

utvecklingen på allvar. Genomgripande politiska,

tekniska, ekonomiska och sociala förändringar har

starkt påverkat eller förändrat tillvaron för stora

grupper människor samtidigt som toleransen mot

narkotika har ökat på många håll i världen. Risken

att ett nyfiket experimenterande med droger skall

leda till ett mer permanent bruk som leder till ett

beroende kan inte negligeras.

Tillgången till narkotika i samhället är god och

priserna relativt låga. Olika undersökningar pekar

på att fler unga prövar eller vill pröva narkotika

och att nyrekryteringen till tungt missbruk tycks ha

ökat. Sammantaget innebär utvecklingen att

förebyggande insatser samt rehabilitering skall ha

fortsatt hög prioritet. Det är både fråga om

generella förebyggande insatser för ungdomar för att

stärka motståndet mot droger samt riktade insatser

och intervention bland ungdomar som löper särskilt

stor risk att utveckla missbruk och beroende.

Utvecklingen kommer också av allt att döma kräva

stärkta insatser för att tillgodose

rehabiliteringsbehovet hos en liten grupp etablerade

och socialt belastade missbrukare.

FN:s narkotikakonventioner utgör en stabil grund

för det internationella samarbetet och den

internationella kontrollen av narkotika. Genom

samarbete inom både FN och EU har polis och tull

förbättrat sina möjligheter att begränsa utbudet av

narkotika. Sverige bör även fortsättningsvis ha en

framträdande roll i det internationella samarbetet.

Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt,

inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska

integrationen och de genomgripande förändringarna i

Central- och Östeuropa.

Narkotikakommissionen (dir. 1998:18) skall inom

ramen för sitt uppdrag lägga förslag som skall

stärka Sveriges internationella arbete.

Utgångspunkten är att narkotikaproblemet är globalt

till sin karaktär och därför kräver ett vittgående

internationellt samarbete för att kunna få en

lösning.

Regeringen har i budgetpropositionen (utg.omr. 9)

vidare anfört (s. 99) att det under 1990-talet

rapporterats om tendenser till ett ökat missbruk av

rökheroin. I samma proposition (utg.omr. 4, s. 52)

anför regeringen även att många cannabismissbrukare

rapporteras ha övergått till att även missbruka

rökheroin, en drog som blivit allt vanligare bland

ungdomar.

Nationella folkhälsokommittén har i sitt delbetänkande Hälsa

på lika villkor - andra steget mot nationella

folkhälsomål (SOU 1999:137) bl.a. presenterat

preliminära mål och strategier vad gäller narkotika.

Enligt kommittén måste nyrekryteringen av

missbrukare minska. Kommunernas arbete med att få

ner missbruket bör effektiviseras på ett sådant sätt

att nyrekrytering av narkotikamissbrukare kan

minska. Vidare skall fler missbrukare förmås att

upphöra med sitt missbruk. Kommunens socialtjänst

bör utveckla såväl öppenvård som sluten vård för att

fler missbrukare skall förmås att sluta med sitt

missbruk. Slutligen skall tillgången på narkotika

minska. Samverkan mellan tull, polis och andra

berörda myndigheter skall utvecklas och fördjupas

såväl nationellt som internationellt. Kommittén

avser att remittera betänkandet genom egen försorg

till olika organ inom folkhälsoområdet. Ett

slutbetänkande avses att överlämnas till regeringen

hösten år 2000.

Regeringen har tillsatt en organisationskommitté som skall se

över Folkhälsoinstitutets verksamhet (dir. 1999:56).

Utgångspunkten är att Folkhälsoinstitutet skall

ombildas till en myndighet med mer stabsliknande

uppgifter samt att myndigheten kan komma att få

utvidgade uppgifter inom alkohol- och

narkotikaområdet. Kommitténs uppdrag skall redovisas

senast den 1 juni år 2000. Den ombildade myndigheten

beräknas kunna vara i funktion den 1 juli år 2001.

Utskottets bedömning

Ett enigt socialutskott har de senaste åren mycket

klart uttalat sin inställning vad gäller

narkotikapolitikens mål och inriktning, senast i

betänkande 1998/99:SoU4. Utskottet vidhåller denna

inställning. Det är vidare utskottets uppfattning

att såväl Narkotikakommissionens som Nationella

folkhälsokommitténs arbete kommer att stärka

Sveriges nationella och internationella arbete mot

narkotika. De synpunkter som framförs i motionerna

So226 (fp) yrkande 19, So295 (kd), So453 (s), So493

(kd) yrkande 11, Ju906 (m) yrkande 4 och Ju908 (m)

yrkandena 1 och 4 överensstämmer i stort med

utskottets tidigare uttalanden och det pågående

arbetet i olika nationella och internationella

sammanhang. Motionerna är därmed i huvudsak

tillgodosedda.

Åtgärder mot GHB

I motion 1999/2000:So249 av Birgitta Sellén m.fl.

(c) begärs tillkännagivande om en lagändring för att

klassa GHB som en hälsofarlig vara.

I motion 1999/2000:So475 av Thomas Julin m.fl. (mp)

yrkas tillkännagivande om en skyndsam förändring av

lagen så att GHB kan stoppas. Som motionärerna ser

det, finns det inte ytterligare utrymme att vänta på

åtgärder mot GHB och liknande preparat som är

uppenbara hot mot många ungdomars liv och hälsa.

Regeringen har den 13 januari 2000 beslutat om en

ändring i förordningen (1992:1554) om kontroll av

narkotika som innebär att det smärtstillande medlet

GHB (gamma-hydroxi-butyrat) klassas som narkotika

enligt narkotikastrafflagen (1968:64). Förändringen

som trätt i kraft den 1 februari 2000 innebär att i

princip all befattning med GHB är kriminaliserad

från samma tidpunkt.

Utskottets bedömning

Genom en förordningsändring, som trätt i kraft

innevarande månad, har GHB narkotikaklassats och kan

nu bekämpas med hjälp av narkotikastrafflagen.

Motionerna So249 (c) och So475 (mp) får därigenom

anses vara tillgodosedda, varför dessa avstyrks.

Dopinglaboratoriet och Dopingjouren

Motioner

I motion 1999/2000:So312 av Ingvar Eriksson och Maud

Ekendahl (m) begärs tillkännagivande om ekonomiska

garantier för Dopinglaboratoriet och Dopingjouren.

Motionärerna anför att kampen mot dopning i flera

decennier har varit en av idrottens viktigaste

trovärdighetsfrågor. Dopningsmissbruket är i dag

emellertid inte bara en idrottsfråga utan lika

mycket en allmän folkhälsofråga.

I motion 1999/2000:Kr509 av Kent Olsson m.fl. (m)

yrkas tillkännagivande om antidopningsverksamheten

(yrkande 9). Enligt motionärerna har kampen mot

doping i flera decennier varit en av idrottens

viktigaste trovärdighetsfrågor. I dag är

dopningsmissbruket emellertid inte bara en

idrottsfråga utan lika mycket en allmän

folkhälsofråga. Motionärerna anser att såväl

Dopingjouren som Dopinglaboratoriets fortsatta

existens bör tryggas.

Bakgrund

Kulturutskottet har vad gäller Dopinglaboratoriet i

sitt betänkande 1999/2000:KrU3 En idrottspolitik för

2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och

underhållning m.m. anfört bl.a. följande (s. 10).

Kulturutskottet har erfarit att regeringen fr.o.m.

år 2000 avser att avsätta ytterligare 4,4 miljoner

kronor per år till arbetet mot dopning. Av dessa

medel avses 3,5 miljoner kronor omfördelas inom

ramen för anslaget Stöd till idrotten. Resterande

medel på 900 000 kronor, som regeringen avser att

avsätta till Dopingjouren, skall finansieras inom

Socialdepartementets ansvarsområde.

Av de tillskjutna medlen om totalt 4,4 miljoner

kronor skall enligt regeringen 1,5 miljoner kronor

årligen användas för att långsiktigt säkra en bra

utveckling för Dopinglaboratoriet. Regeringen anför

i sitt uttalande att härigenom säkras

Dopinglaboratoriets fortsatta verksamhet och höga

kvalitet, vilket innebär en fortsatt IOK-

ackreditering genom en godkänd ISO-standard. Vidare

anför regeringen att den förstärkta

resurstilldelningen ger laboratoriet ökade

möjligheter till forskning, utveckling och

vidareutbildning av personal för att även

fortsättningsvis vara ett av världens högst ansedda

dopningslaboratorier.

De aktuella motionerna ansågs tillgodosedda och

avstyrktes.

När det gäller Dopingjouren anförde kulturutskottet

bl.a. följande (s. 12).

Som kulturutskottet angivit i avsnittet ovan avser

regeringen tillskjuta 4,4 miljoner kronor till

arbetet mot dopning. Av de tillskjutna medlen om 4,4

miljoner kronor för år 2000 skall 900 000 kronor gå

till Dopingjourens verksamhet. Enligt regeringen

pågår inom Socialdepartementet ett arbete med att

fr.o.m. år 2000 säkerställa ett finansiellt stöd

till verksamheten, som långsiktigt skall säkra

Dopingjourens framtid.

Dopingjouren har genom sin fleråriga verksamhet och

sin centrala roll samlat en stor kunskap och byggt

upp en för landet unik kompetens och överblick som

enligt utskottets uppfattning är av stort värde i

antidopningsarbetet. Att frågan om en finansiering

nu kommer att bli löst är därför enligt utskottets

uppfattning mycket positivt.

Utskottet ansåg att regeringens uttalade avsikt att

tillskjuta ytterligare medel till Dopingjouren borde

tillgodose önskemålen i motionerna, varför dessa

avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:52).

Utskottets bedömning

Dopinglaboratoriets och Dopingjourens verksamhet,

erfarenhet och kunnande är av stor betydelse för

arbetet mot dopningsmissbruket i samhället. Enligt

utskottet är det därför glädjande att regeringen

avser att finansiellt trygga laboratoriets och

jourens verksamhet. Motionerna So312 (m) och Kr509

(m) yrkande 9 får därmed anses i huvudsak

tillgodosedda och avstyrks därför.

Försöksverksamheten med rena sprutor m.m.

Motion

I motion 1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

yrkas att riksdagen beslutar avbryta pågående

verksamhet med utdelning av fria sprutor till

narkotikamissbrukare i enlighet med vad som anförts

i motionen (yrkande 5). Enligt motionärernas

bestämda uppfattning är det motstridigt att förena

Sveriges riksdags beslut om totalförbud mot all

icke-medicinsk hantering av narkotika med en

verksamhet som går ut på att dela ut verktygen för

att kunna injicera narkotika. En fortsatt

utbytesverksamhet med rena sprutor och kanyler till

narkotikamissbrukare i Sverige skapar osäkerhet både

här hemma och i Europa om vad svensk

narkotikapolitik egentligen står för.

Bakgrund och tidigare behandling

Den pågående försöksverksamheten med begränsade

utbytesprogram rörande sprutor och kanyler började i

Lund 1986 och i Malmö 1987. Syftet med verksamheten

är att förse injektionsmissbrukare med rena sprutor

och kanyler för att de skall kunna undvika hiv och

andra blodburna infektioner. I regeringens skrivelse

1988/89:94 redogjordes för de villkor som borde

gälla för verksamheten och anfördes bl.a. att de

projekt som skulle ingå i försöksverksamheten borde

granskas i vetenskapligt hänseende för att

säkerställa att en utvärdering av effekter på

smittspridning och narkotikamissbruket kunde göras.

I betänkande 1988/89:SoU21 delade utskottet

regeringens bedömning. Utskottet anförde bl.a. också

att försöksverksamheten inte fick göras mer

omfattande än vad som var absolut nödvändigt för att

tillgodose kraven på vetenskaplighet. Riksdagen

gjorde samma bedömning som utskottet (prot.

1988/89:105). Utskottet behandlade därefter

försöksverksamheterna i början av 1990-talet vid ett

flertal tillfällen. Vid i princip samtliga dessa

tillfällen har motioner väckts med krav på att

verksamheten skulle avbrytas. En utvärdering av

försöksverksamheterna i Lund och Malmö överlämnades

av Socialstyrelsen 1993 till regeringen. Styrelsens

slutsats var att det inte gått att få något entydigt

svar på vilka effekter försöksverksamheten haft på

spridningen av hiv eller missbruksutvecklingen. En

fortsatt hantering av sprututbytet borde beslutas av

regering och riksdag. Regeringen anförde i skrivelse

1995/96:1 att det inte fanns skäl att stoppa

försöksverksamheterna. Sprututbytet skulle dock

endast tillämpas inom ramen för särskilda program

och i samverkan med socialtjänsten. Regeringen

anförde vidare bl.a. att Socialstyrelsen inom ramen

för sitt tillsynsansvar aktivt fick följa och

utvärdera verksamheterna. I sitt betänkande

1995/96:SoU5 Narkotikafrågor delade utskottet

regeringens uppfattning att den pågående

försöksverksamheten inte borde avbrytas. Utskottet

förutsatte också att Socialstyrelsen förstärkte sina

resurser för att fortlöpande följa verksamheterna

och utvärdera dessa. Utskottet behandlade i

betänkandet flera motioner bl.a. med innebörd att

verksamheterna skulle avbrytas. Riksdagen delade

utskottets bedömning (rskr. 1995/96:26).

Socialstyrelsen inspekterade verksamheterna år 1996.

En inspektionsrapport publicerades 1997.

Socialutskottet behandlade våren 1998 i betänkande

1997/98:SoU12 Hälso- och sjukvårdsfrågor yrkanden

om avbrytande av försöksverksamheten. Utskottet

ansåg det angeläget att Socialstyrelsen gjorde en

slutlig utvärdering av försöksverksamheten som

underlag för ställningstagande från regeringens och

riksdagens sida om utbytesverksamhet med rena

sprutor. Motionerna avstyrktes. En reservation från

m, kd, c och mp med innebörd att verksamheten borde

avbrytas snarast fogades till betänkandet. Riksdagen

delade utskottets bedömning (rskr. 1997/98:183).

Infektionskliniken vid Universitetssjukhuset i Malmö

utvärderade 1998 verksamheten i Malmö. En första

delrapport översändes till Socialstyrelsen under

hösten 1998. Utskottet uttalade sig därefter vintern

1999 i betänkande 1998/99:SoU4 Narkotikapolitik med

anledning av motionsyrkanden i saken åter om den

aktuella försöksverksamheten. Utskottet krävde att

Socialstyrelsens slutliga utvärdering av

försöksverksamheten inom kort skulle genomföras.

Aktuella motioner avstyrktes. Till betänkandet

fogades en reservation från m, kd, c och mp med

innebörd att verksamheten skulle avbrytas. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1998/99:138).

Från Socialstyrelsen har inhämtats att utvärderingen

nu ligger inom ramen för det arbete som en

arbetsgrupp för övergripande missbruksprogram

genomför. Socialstyrelsen har ännu inte formulerat

några slutsatser av den delrapport som hösten 1998

inkom från Malmöprojektet.

Utskottets bedömning

Mot bakgrund av frågans tidigare behandling och i

anledning av framför allt tidsutdräkten kräver

utskottet att det mycket skyndsamt görs en slutlig

utvärdering som är hållbar bl.a. i vetenskapligt

hänseende för ett slutligt ställningstagande om den

aktuella försöksverksamheten skall fortsätta. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motion Ju908 (m) yrkande 5

avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den narkotikapolitiska

inriktningen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So226 yrkande 19,

1999/2000:So295, 1999/2000:So453,

1999/2000:So493 yrkande 11, 1999/2000:Ju906

yrkande 4 och 1999/2000:Ju908 yrkandena 1 och 4,

2. beträffande GHB

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So249 och

1999/2000: So475,

3. beträffande Dopinglaboratoriet och

Dopingjouren

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So312 och

1999/2000: Kr509 yrkande 9,

4. beträffande försöksverksamheten med

rena sprutor m.m.

att riksdagen dels avslår motion 1999/2000:Ju908 yrkande 5,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

res. (m, kd, c, mp)

Stockholm den 22 februari 2000

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris

Heister (m), Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Chatrine

Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-

Nordlund (m), Conny Öhman (s), Rolf Olsson (v), Lars

Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Thomas Julin (mp), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp), Catherine Persson (s) och Kent

Härstedt (s).

Reservation

Försöksverksamheten med rena sprutor m.m.

(mom. 4)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Thomas Julin (mp) och Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

9 börjar med "Mot bakgrund" och på s. 10 slutar med

"yrkande 5 avstyrks" bort ha följande lydelse:

I Sverige finns en bred enighet om att målet om ett

narkotikafritt Sverige ligger fast. Skall vi med

trovärdighet kunna driva denna linje även inom EU

och FN bör vi enligt utskottet också visa detta i

praktisk handling. Sedan 1986 bedrivs emellertid en

försöksverksamhet med utdelning av fria sprutor till

narkotikamissbrukare i Malmö och Lund.

Socialstyrelsen har utvärderat verksamheten. Av

utvärderingen framgår bl.a. att av de få fall där

narkotikamissbrukare smittats av hiv under den tid

försöksverksamheten pågått har alla utom en deltagit

i sprututbytesprogrammen. Det har också visat sig

att antalet inlämnade sprutor och kanyler inte

motsvarats av utlämnade sådana. Det har inte heller

varit möjligt att bedöma om de inlämnade sprutorna

och kanylerna varit de utdelade eller andra.

Socialstyrelsens bedömning var att en förlängning av

försöksperioden inte tedde sig meningsfull. Trots

detta beslutade regeringen att verksamheten skulle

fortsätta. Enligt utskottets bestämda uppfattning är

det motstridigt att förena Sveriges riksdags beslut

om totalförbud mot all icke-medicinsk hantering av

narkotika med en verksamhet som går ut på att dela

ut verktygen för att kunna injicera narkotika. En

fortsatt utbytesverksamhet med rena sprutor och

kanyler till narkotikamissbrukare i Sverige skapar

osäkerhet både här hemma och i Europa om vad svensk

narkotikapolitik egentligen står för. Mot denna

bakgrund är det enligt utskottet djupt beklagligt

att regeringen, som i sin narkotikapolitiska

skrivelse (1997/98:172) uttalade att insatser som är

ägnade att minska skadorna av missbruk, snarare än

att syfta till drogfrihet, inte kan accepteras, ändå

låter sprututbytesprojektet fortgå. Enligt

utskottets bestämda uppfattning är det hög tid att

regeringen avbryter de nu pågående projekten med

utdelning av fria sprutor till narkotikamissbrukare.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion Ju908 (m) yrkande 5 ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande försöksverksamheten med rena

sprutor m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju908 yrkande

5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.