Bet. 1999/2000:SoU14

Socialutskottets betänkande

1999/2000:SOU14

Nationell handlingsplan för handikappolitiken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

SoU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1999/2000:79 Från patient

till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken, 102

motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen samt ett sex-

tiotal motionsyrkanden angående handikappolitik från den allmänna mo-

tionstiden 1999.

Utskottet ställer sig bakom förslagen i propositionen men föreslår också

fyra tillkännagivanden.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner följande nationella mål för han-

dikappolitiken:

- en samhällsgemenskap med mångfald som grund,

-

- att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar

blir fullt delaktiga i samhällslivet,

-

- jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med

funktionshinder.

-

Arbetet skall särskilt inriktas på att identifiera och undanröja hinder för full

delaktighet i samhället för människor med funktionshinder, att förebygga och

bekämpa diskriminering av personer med funktionshinder och att ge barn,

ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet

och självbestämmande.

Utskottet anser också att riksdagen skall godkänna att följande arbetsom-

råden prioriteras under de närmaste åren:

- att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer,

-

- att skapa ett tillgängligt samhälle, samt

-

- att förbättra bemötandet.

-

Utskottet betonar att planen omfattar alla personer med funktionshinder,

således även personer med dolda funktionshinder. Tillgänglighet innebär inte

enbart fysisk tillgänglighet till lokaler och verksamheter utan också att t.ex.

allergiker får ökade möjligheter att röra sig fritt i olika miljöer. Det innebär

också att t.ex. personer med läs- och skrivsvårigheter skall kunna ta del av

samhällsinformation. Människor med dolda funktionshinder, liksom med

kroniska sjukdomar, glöms ofta bort vid planeringen av olika verksamheter.

Utskottet anser att hindren för tillgänglighet nu måste minska. Att vara flexi-

bel och utgå från människors olika behov är nyckelord i sammanhanget. För

att förverkliga lika möjligheter för alla måste tillgängligheten vara integrerad

och utformad så att den som är funktionshindrad inte blir beroende av andra.

Särlösningar upplevs av många funktionshindrade som diskriminerande och

bör därför undvikas så långt som möjligt. Ett förbättrat bemötande har stor

betydelse för många grupper.

Den nationella handlingsplanen för handikappolitiken innebär en tydlig

fokusering på att göra Sverige tillgängligare. Vad gäller förbättrad tillgäng-

lighet till offentlig miljö och kommunikationer presenterar regeringen flera

konkreta och klart avgränsade mål inklusive tidsram. Utskottet anser att detta

är viktiga insatser för att öka tillgängligheten för alla i samhället.

Regeringen har aviserat att den under hösten år 2000 skall återkomma till

riksdagen med förslag med inriktningen att tydliggöra krav på tillgänglighet

och användbarhet i plan- och bygglagstiftningen. Utskottet anser med anled-

ning av motioner (s, fp, mp) att riksdagen bör göra ett tillkännagivande till

regeringen att det finns skäl att i det sammanhanget överväga om tillräckliga

åtgärder vidtas mot dem som inte lever upp till lagstiftningens krav. Frågan

om sanktionsmöjligheter bör uppmärksammas och analyseras i den aviserade

propositionen. Utskottet anser vidare att tillgängligheten till transportsystem-

et fortlöpande bör förbättras. Gällande föreskrifter om tillgänglighet för

funktionshindrade till färdmedel inom olika trafikslag måste ses över och

skärpas. Också i detta sammanhang bör sanktionsmöjligheter övervägas och

analyseras.

Utskottet anser att det fortfarande finns hinder som gör det omöjligt för

människor med funktionshinder att utöva sina rättigheter och friheter och

försvårar för dem att delta fullt ut i samhällsutvecklingen. Utskottet ställer

sig därför positivt till tanken att förbättra de funktionshindrades möjligheter

att uppnå ökad delaktighet och jämlikhet i samhället. Ett sätt att markera

betydelsen av detta är att låta frågan komma till tydligare uttryck i regerings-

formen. Utskottet delar regeringens bedömning att ett stärkt skydd för funk-

tionshindrade bör ske inom ramen för programstadgandet i 1 kap. 2 § rege-

ringsformen. Utskottet välkomnar därför tilläggsdirektiven till författningsut-

redningen.

Utskottet föreslår vidare - mot bakgrund av de hinder funktionshindrade

möter på andra områden än i näringsverksamhet - att den särskilde utreda-

ren som tillkallats för att göra en översyn av lagstiftningen om olaga diskri-

minering får utvidgade direktiv så att frågan om tillgänglighet för funktions-

hindrade i vid bemärkelse belyses. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet ställer sig också bakom förslaget rörande domstolstrots. Utskottet

konstaterar att det länge funnits ett behov av att göra något åt problemet med

att kommuner och landsting trotsar domar som ger en enskild person rätt till

en insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions-

hindrade (LSS) och socialtjänstlagen (1980:620). I likhet med både konstitu-

tionsutskottet och lagutskottet accepterar socialutskottet tidsfaktorn och det

försvarliga i att den nu föreslagna lagstiftningen föregår en generell lagstift-

ning rörande domstolstrots.

Utskottet konstaterar att det nya bidragssystemet rörande statsbidrag till

handikapporganisationer kan innebära problem för vissa organisationer.

Utskottet anser därför att effekterna av de nya reglerna måste följas upp och

utvärderas. Särskilt bör därvid kartläggas och analyseras hur övergången

påverkar de mindre organisationerna som inte till fullo uppfyller de formella

kriterierna för att erhålla statsbidrag enligt det nya bidragssystemet, t.ex.

vad

gäller kravet på riksomfattande verksamhet. Utskottet föreslår ett tillkänna-

givande.

Vidare föreslår utskottet med anledning av motioner (s, m, v, kd, fp, mp)

ett tillkännagivande till regeringen om att det vore värdefullt med en belys-

ning av funktionshindrades totala ekonomiska situation, bl.a. med hänsyn till

kostnader för läkarbesök och läkemedel, hjälpmedel, hemtjänst, färdtjänst

m.m. Kostnaderna för ett mer vittomfattande högkostnadsskydd bör vidare

beräknas. I det fall det föreligger likheter och skillnader beträffande den

ekonomiska situationen för kvinnor och män bör det belysas särskilt.

Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens förslag. Övriga motioner av-

styrks.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

I betänkandet finns 61 reservationer och åtta särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell hand-

lingsplan för handikappolitiken föreslår regeringen (Socialdepartementet) -

efter hörande av Lagrådet - att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

2. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk-

tionshindrade,

3. lag om ändring i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m.,

dels godkänner vad regeringen föreslår om mål och inriktning för handi-

kappolitiken (avsnitt 5.1 och 5.2) .

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1999/2000:So24 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till handikappor-

ganisationen.

1999/2000:So25 av Nils-Göran Holmqvist (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdi-

rektiv till utredningen om översyn av lagstiftningen om olaga diskriminering

m.m.

1999/2000:So26 av Inger Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidragen till

handikapporganisationerna.

1999/2000:So27 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Centrum för handikappvetenskap,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i samband med det svenska ordförandeskapet 2001

bör medverka till att den europeiska handikappforskningen stärks.

1999/2000:So28 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsynsansvar

och sanktionsmöjligheter i den nationella handlingsplanen för handikappoli-

tiken.

1999/2000:So29 av Lars U Granberg (s) vari yrkas att riksdagen begär att

regeringen på nära håll följer utvecklingen rörande de mindre handikappor-

ganisationernas möjlighet att bedriva sin verksamhet.

1999/2000:So30 av Nils-Göran Holmqvist och Helena Frisk (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om konceptet Design för alla.

1999/2000:So31 av Helena Frisk och Nils-Göran Holmqvist (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

att om rätten till tolk för döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade

fastställs i lag.

1999/2000:So32 av Chris Heister m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den nationella handlingsplanen för handikappolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det ekonomiska ansvaret för assistansersättningen skall återgå

till staten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt i

motionen anförts om förbättringar för de funktionshindrade,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten att välja skola och utbildning,

5. att riksdagen avslår propositionens förslag om retroaktivitet i plan- och

bygglagstiftningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder som förbättrar handikappades tillgänglighet till offentli-

ga myndighetslokaler,

7. att riksdagen avslår förslaget om en vitesmöjlighet för länsstyrelsen

samt hos regeringen begär förslag om ekonomisk kompensation till den

enskilde i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om principer för fördelning

av bidrag till handikapporganisationer i enlighet med vad som anförts i mo-

tionen,

9. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om annan

organisationsform för ett nationellt tillgänglighetscenter i enlighet med vad

som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samordning vid rehabilitering,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om TV-textning för synskadade,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av en hjälp-

medelsgaranti i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:So33 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen att

alla blinda eller gravt synskadade skall ha rätt till ledsagarservice i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att tilläggsdirektiv ges till pågående

utredning om behovet av en vidare syn på vuxenrehabilitering i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till erforderliga lagändringar

när det gäller bilstödet i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn vad avser vuxnas hjälp-

medel i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i hälso- och

sjukvårdslagen att hjälpmedelsbeslut kan överklagas av den enskilde i enlig-

het med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av personliga ombud för psykiskt funktionshindrade,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om höga hyror och bostadsanpassningsbidrag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till Club Braille,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om SVT och försökssändningar med hörbar textremsa,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten för svårt funktionshindrade ungdomar att välja indi-

viduella program på riksrekryterande gymnasieutbildning,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utredning kring en helhetssyn på de funktionshind-

rades ekonomiska situation.

1999/2000:So34 av Inger Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige under

sitt ordförandeskap och med anledning av Europaparlamentets resolution om

teckenspråket och det europeiska språkåret skall aktualisera frågan om teck-

enspråkets ställning i Europa.

1999/2000:So35 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvarsbibliotek

för döva.

1999/2000:So36 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ledsagarservice.

1999/2000:So37 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, s, m, v, kd, c, mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i den i höst aviserade forskningspolitiska propositionen beakta

Centrum för handikappvetenskaps behov av att särskilda medel utgår för att

trygga grundfinansieringen och garantera att utbyggnad kan ske enligt pla-

nerna.

1999/2000:So38 av Sonja Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta möjlig-

heter till sanktioner vid otillgänglighet för funktionshindrade.

1999/2000:So39 av Sonja Fransson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändring av 2 kap. regeringsformen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av lagstiftningen om

olaga diskriminering.

1999/2000:So40 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en plan för att under de närmaste åren satsa

sammanlagt 5 miljarder kronor i stimulansbidrag till kommuner, fastighets-

ägare, kollektivtrafikbolag m.fl. för att anpassa samhället så att det blir

till-

gängligt också för funktionshindrade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förstärka plan- och bygglagen för att inleda reformarbetet med

tillgänglighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återställa socialtjänstlagen så att den enskilde kan överklaga

beslut om bistånd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge Handikappombudsmannen en fristående ställning med

uppdrag att kontrollera tillgänglighetsutvecklingen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lokala handikapporganisationer skall göras delaktiga i arbetet

med att identifiera hinder och komma med förslag till lösningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa ett diskrimineringsförbud i Sveriges grundlag och att

vidga diskrimineringsförbudet i Europakonventionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återställa rätten till personlig assistans,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avskaffa 65-årsregeln,

9. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade att avsikten med insatsen råd och

stöd enligt LSS förtydligas,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utökad vårdgaranti som även omfattar rätten till tekniska

hjälpmedel,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det statliga stödet för assistansersättningen ökas och att per-

sonkretsen som har rätt till assistanshjälp breddas,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att komplettera handlingsplanen med en helhetssyn för funktions-

hindrades ekonomiska situation,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Socialstyrelsens kartläggning av tillgängligheten till landsting-

ens barn- och ungdomshabiliteringar inte endast skall omfatta funktionshind-

rade barn och ungdomar utan även funktionshindrade vuxna,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avskaffa den nya förordningen som reglerar stödet till handi-

kapporganisationerna.

1999/2000:So41 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att FN:s standardregler blir kända och respekterade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgänglighet,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur bristande till-

gänglighet skall kunna föras inför domstol som en diskrimineringsfråga,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de funktionshindrades situation,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda möjligheten till ett utgiftstak som täcker de befintliga

högkostnadsskydden m.m.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om problemen med att de olika huvudmännen brister i samverkan

runt de funktionshindrades situation,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av fungerande vårdkedjor för funktionshindrade,

8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om sanktionsmöjlighe-

ter mot dem som inte följer redan existerande lagstiftning på handikappom-

rådet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Handikappombudsmannens fristående roll,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det underdimensionerade rehabiliteringsutbudet för vuxna funk-

tionshindrade,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dementas situation och behovet av tidig demensutredning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgången på korttidsboende, avlastning och dagvård,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om personalförsörjning och kompetensutveckling,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om allergikers rätt till tillgång till våra offentliga miljöer,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om psykiska funktionshinder och rätt till LSS.

1999/2000:So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handikapplanen och dolda funktionshinder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare ett mål för handikappolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om direktiv till utredningen om översyn av lagstiftningen om olaga

diskriminering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åldersgränsen för assistansersättning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bilstödet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medietillgängligheten för funktionshindrade,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av handikappanpassningsstödet till föreningsdrivna

samlingslokaler,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolan,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vårdgaranti,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förtidspensionering av unga,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beslut kring principerna för organisationsstödet till handikappor-

ganisationer,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Handikappombudsmannens ställning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om granskning av handikapplanens förverkligande.

1999/2000:So43 av Marianne Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att erkänna de elöverkänsliga som en handikappgrupp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa miljöer för hållbar hälsoutveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om elektromagnetiska frizoner.

1999/2000:So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag om sanktioner vid domstols-

trots,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en generell lagstiftning mot diskriminering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppdrag till Högskoleverket att se över arkitektutbildningen med

tanke på handikappkunskap,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att statligt stöd under initialperioden bör utgå vid tillgänglighets-

anpassning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgänglighetsanpassning även av privata fordon i kollektivtrafik,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om översynen av lagen om stöd och service till vissa funktionshind-

rade,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om hjälpmedel,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav som kan ställas på public service-företagen avseende funk-

tionshindrades möjligheter till delaktighet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd för finansiering och uppbyggnad av Centrum för handikapp-

vetenskap,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilda insatser för de arbetshandikappade vid behov,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lika studiefinansieringsmöjligheter oavsett om man har handikapp

eller ej,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge ytterligare anslag till lönebidragen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av de funktionshindrades ekonomiska situation,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bidragen till handikapporganisationer skall vara rättvist förde-

lade.

1999/2000:So45 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de funktionshindrade flickornas/kvinnornas utsatthet och risk

för misshandel uppmärksammas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de förståndshandikappades rättsskydd ses över.

1999/2000:So46 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran och Johan

Pehrson (kd, fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Centrum för handikappvetenskap vid universiteten i Linköping

och Örebro uppmärksammas som resurser för handikappforskning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att medel till grundfinansiering av Centrum för handikappveten-

skap anvisas så att uppbyggnad enligt planerna kan ske.

Motion väckt med anledning av skrivelse 1999/2000:21

Redogörelse för en överenskommelse mellan staten och

landstingen om ersättningar till hälso- och sjukvården för år

2000

1999/2000:So18 av Chris Heister m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bristande genomblickbarhet och helhetsperspektiv inom hjälpme-

delsverksamheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av en hjälpmedelsgaranti.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999

1999/2000:So202 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om habilitering, rehabilitering och tolktjänst för hörselskadade,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hörselskadades rätt till hörapparater,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om överläggningar med landstingen om hur hörselskadades behov

skall kunna tillgodoses.

1999/2000:So240 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Liselotte Wågö (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-

tionen anförts om behovet av en lagändring i hälso- och sjukvårdslagen.

1999/2000:So272 av Claes Stockhaus och Rolf Olsson (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behov av kvalitetspolicy och kvalitetssäkring av de kommunala insatser-

na när det gäller psykiskt funktionshindrade.

1999/2000:So278 av Rosita Runegrund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att

förbättra stödet till familjer med rörelsehindrade barn.

1999/2000:So316 av Cristina Husmark Pehrsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om två huvudmän, splittrad kompetens och bristande helhetssyn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återgå till en huvudman för att maximera insatserna för de

funktionshindrade,

1999/2000:So319 av Cristina Husmark Pehrsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ta till vara personalens kompetens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att välkomna privata etableringar av hörselbutiker med audiono-

mer som anställda eller ägare.

1999/2000:So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige måste uppfylla FN:s standardregler för funktionshind-

rade,

4. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade som i motionen anförts om ett för-

tydligande om avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utökad vårdgaranti som även omfattar rätten till tekniska

hjälpmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör föreslå åtgärder som ökar rättssäkerheten för

personer som är i behov av annat bistånd såsom det definierades före änd-

ringen av biståndsreglerna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avsikten med insatsen hjälp i hemmet, 6 § socialtjänstlagen, är

att den skall kunna utformas på olika vis beroende av enskilda behov,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad konkurrens på hjälpmedelsområdet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att datorer skall ingå i hjälpmedelsförteckningen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handikappguider,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den personal som ansvarar för ärenden rörande funktionshind-

rade får en adekvat utbildning som krävs för ett bra bemötande av den funk-

tionshindrades behov,

1999/2000:So327 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts rörande handikappolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om olika samhällssektorers ansvar för ökad tillgänglighet och handi-

kappanpassning i offentliga miljöer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hjälpmedelsgaranti,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om IT-hjälpmedel,

1999/2000:So343 av Lena Sandlin och Carin Lundberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om diskriminering och hinder i tillgänglighet.

1999/2000:So349 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utar-

beta metoder för att möjliggöra de utvecklingsstördas aktiva deltagande i vårt

samhälle.

1999/2000:So386 av Anna Åkerhielm (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna

för en fungerande hjälpmedelsmarknad.

1999/2000:So393 av Kenneth Lantz (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindra-

de i informationssamhället.

1999/2000:So405 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om diskriminering.

1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen och omfattningen av stödet till de funktionshindrade,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en hjälpmedelsgaranti.

1999/2000:So433 av Carin Lundberg och Karl Gustav Abramsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgänglighet även för funktionshindrade.

1999/2000:So441 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstiden

för personliga assistenter med flera arbetsgivare.

1999/2000:So450 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om psykiatrireformen.

1999/2000:So459 av Eva Arvidsson och Carina Moberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behov av individuella bedömningar för personer med funktionshinder.

1999/2000:So462 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat hög-

kostnadsskydd inom kommun och landsting.

1999/2000:So464 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gruppen stam-

mande personers behov av ett resurscentrum.

1999/2000:So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om psykiskt handikappades situation,

1999/2000:So485 av Elisebeht Markström m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det fortsatta arbetet att studera de äldre och de funktionshindrade

kvinnornas situation särskilt.

1999/2000:So487 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av efterlevnaden av FN:s standardregler för att till-

försäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att standardreglerna skall följas i beslutsfattandet inom stat och

kommun,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett lagförtydligande i syfte att stärka den funktionshindrades och

föräldrarnas möjlighet att påverka vem som är den berördes assistent under

skoltid.

1999/2000:So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bättre samverkan mellan försäkringskassan och handikappor-

ganisationer,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en generell lag mot diskriminering av personer med funktions-

hinder,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om IT i tjänst för personer med funktionshinder,

16. att riksdagen beslutar att till 6 f § socialtjänstlagen lägga "personligt

stöd",

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen.

1999/2000:So489 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avlösar- och ledsagarservice,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om korttidstillsyn för barn med funktionshinder,

1999/2000:So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nationellt kompetensutvecklingsprogram,

2. att riksdagen begär att regeringen ger Diskrimineringsutredningen

tilläggsdirektiv om att ta upp frågan om tillgängligheten i vid mening,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om avgiftssituationen för de funktionshindrade,

5. att riksdagen hos regeringen begär att en uppföljning med könsuppdelad

statistik skall göras enligt vad i motionen anförts om rapportering gällande

kommun- och landstingsstöd om hur bidrag fördelas mellan kvinnor och män

med funktionshinder.

1999/2000:K274 av Sonja Fransson m.fl. (s, m, v, kd, c, fp, mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda annan lämplig kompletterande generell lagstiftning mot

diskriminering av funktionshindrade.

1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konkurrensneutralt serviceboende.

1999/2000:Sf303 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten att anställa anhöriga till handikappade barn som

assistenter inom skolans ram.

1999/2000:Ub285 av Sonja Fransson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

att en utredning tillsätts för att klargöra

landstingens och utbildningsanordnarnas

hjälpmedelsansvar inom

vuxenutbildningsområdet inklusive folk-

bildningen.

Ärendets beredning i utskottet

Socialutskottet har berett samtliga riksdagens utskott möjlighet att yttra sig

över proposition 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell

handlingsplan för handikappolitiken jämte motioner i de delar som har sam-

band med respektive utskotts beredningsområde. Följande utskott har avläm-

nat yttranden: konstitutionsutskottet, lagutskottet, kulturutskottet, utbild-

ningsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet. Yttrandena

fogas till betänkandet som bilaga 2-7.

Utskottet har vidare med anledning av propositionen anordnat en offentlig

utfrågning den 4 april 2000 med ett stort antal organisationer och myndighe-

ter. En utskrift av inläggen vid utfrågningen fogas till betänkandet som bila-

ga 8.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslår regeringen nationella mål och inriktning för handi-

kappolitiken. Regeringen bedömer att insatserna under de närmaste åren bör

koncentreras till företrädesvis tre huvudområden:

- att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer,

-

- att skapa ett tillgängligt samhälle, samt

-

- att förbättra bemötandet.

-

Det innebär, enligt propositionen, bl.a. att statliga myndigheter bör integrera

handikapperspektivet i sin verksamhet och vara ett föredöme när det gäller

att göra verksamhet, information och lokaler tillgängliga. Krav bör införas i

plan- och bygglagen på att enkelt åtgärdade hinder i befintliga lokaler dit

allmänheten har tillträde och på befintliga allmänna platser bör vara elimine-

rade år 2010, och kraven på tillgänglighet i samband med nybyggnad och

ombyggnad bör förtydligas. Kollektivtrafiken bör vara tillgänglig för perso-

ner med funktionshinder år 2010 och gällande föreskrifter om tillgänglighet

till färdmedel inom olika trafikslag bör ses över och skärpas, anförs det.

Bemötande handlar inte bara om mötet mellan människor utan även om hur

samhället i lagar, resursfördelning m.m. visar vilken syn på personer med

funktionshinder som råder. Regeringen föreslår åtgärder mot s.k. domstols-

trots. Särskilda medel bör avsättas för en flerårig satsning på kompetensut-

veckling för personal inom olika samhällsområden kring frågor som rör

bemötande av personer med funktionshinder. På området kultur och medier

bör ökade resurser tillföras för ökad tillgänglighet. På utbildnings- och ar-

betsmarknadsområdet aviseras uppdrag och utredningar. Statsbidragen till

handikapporganisationerna bör enligt propositionen höjas.

De handikappolitiska målen och inriktningen

Propositionen

I propositionen hänvisar regeringen till att den i regeringsförklaringen 1999

förklarat att hinder för funktionshindrades rätt att delta fullt ut i samhället

skall rivas. För att detta skall kunna ske måste politiken successivt förändras

och bedrivas ur ett medborgarperspektiv, anförs det. Personer med funk-

tionshinder är medborgare med lika rättigheter och skyldigheter som andra

medborgare. Det är ett perspektiv som FN:s standardregler utgår från. Propo-

sitionen utgör en nationell handlingsplan som är en del i utvecklingen mot

uppfyllandet av dessa mål. I propositionen lämnar regeringen förslag till

nationella mål för handikappolitiken och förslag till konkreta åtgärder. Syftet

är att det handikappolitiska arbetet tydligare skall inriktas på att ta bort de

hinder som finns för funktionshindrades fulla delaktighet i samhället. En ny

struktur på arbetet föreslås med tydligare ansvar för de statliga myndigheter-

na. Staten skall vara ett föredöme i arbetet för ett mer tillgängligt samhälle.

De nationella målen är, enligt propositionen (avsnitt 5.1):

- en samhällsgemenskap med mångfald som grund,

-

- att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar

blir fullt delaktiga i samhällslivet,

-

- jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med

funktionshinder,

-

Det handikappolitiska arbetet skall inriktas särskilt på:

- att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för

människor med funktionshinder,

-

- att förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktions-

hinder,

-

- att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för

självständighet och självbestämmande.

-

I propositionen anförs att handikappolitiken ytterst är en fråga om demokrati

- samhället måste byggas med insikten om att alla människor är lika mycket

värda, har samma grundläggande behov och skall behandlas med samma

respekt, att mångfald berikar, att varje människa med sin kunskap och erfa-

renhet är en tillgång för samhället. Det innebär konkret att alla skall ha lika

rätt och lika möjligheter att bestämma över sina liv och få sina önskemål

respekterade. Personer med funktionshinder skall ha lika möjligheter att röra

sig i samhället och i samma sammanhang som andra. Alla skall ha lika möj-

ligheter att ta del av information och att göra sig hörda. Alla skall ha lika

möjligheter och skyldigheter att bidra till samhällets utveckling.

Det står, enligt propositionen, alltmer klart att kvinnor och män inte vinner

delaktighet på samma villkor, att möjligheterna till inflytande inte är desam-

ma för båda könen och att självständighet och oberoende inte har samma

innebörd för kvinnor med funktionshinder som för män. Vidare konstateras

att det finns fortfarande anmärkningsvärt lite samlad kunskap om jämställd-

hetsperspektivet på handikappfrågor i Sverige. Arbetet för jämställdhet har

på många sätt trängts undan av jämlikhetsarbetet när det gäller personer med

funktionshinder.

För att uppnå jämlikhet i levnadsvillkoren krävs att barn och ungdomar

och vuxna med funktionshinder får möjlighet till ett så normalt liv som möj-

ligt, anförs det. Målet är att människor med funktionshinder skall ges samma

möjligheter som andra att få växa upp tillsammans med sina föräldrar, erbju-

das god barnomsorg och utbildning, ha ett förvärvsarbete, ha en trygg bostad,

kunna delta i olika kultur- och fritidsaktiviteter samt få den äldreomsorg som

behövs. Tryggheten och gemenskapen i samhället skall omfatta alla medbor-

gare. Människor skall genom de sociala skyddsnäten garanteras en rimlig

levnadsnivå. Den ekonomiska tryggheten skall minska de ekonomiska följ-

derna av t.ex. sjukdom och funktionshinder. Så långt möjligt skall dessa

insatser vara generella och utgå ifrån behov och utan inkomstprövning.

Bristande tillgänglighet leder till att människor med funktionshinder inte

kan ta del i olika sammanhang tillsammans med andra. För en rörelsehindrad

kan ett trappsteg vara lika utestängande som en låst dörr. En sådan utestäng-

ning leder till att alla människor inte får samma möjligheter att ta del av

samhällslivet. En annan konsekvens är att samhället inte öppnar sig för alla

människors erfarenheter och kunskaper. Viktiga bidrag till samhällets ut-

veckling går därmed förlorade. När människor inte ges möjlighet att mötas

växer fördomarna och de negativa attityderna som i sin tur kan leda till dis-

kriminering.

Vidare framhålls att ökad tillgänglighet inte enbart är en fråga om att för-

ändra den fysiska miljön. Att planera en verksamhet, t.ex. skolundervisning,

så att den fungerar för en person med dyslexi är också en fråga om tillgäng-

lighet liksom att ge personer med talsvårigheter den tid de behöver för att

tala. Människor med dolda funktionshinder, liksom med kroniska sjukdomar,

glöms ofta bort vid planeringen. Det kan t.ex. för några behövas lämplig kost

i skolan eller personalmatsalen och att regelbundna pauser läggs in.

För att förverkliga lika möjligheter för alla måste tillgängligheten vara in-

tegrerad och utformad så att den som är funktionshindrad inte blir beroende

av andra. Särlösningar upplevs av många funktionshindrade som diskrimine-

rande och bör därför undvikas så långt som möjligt.

Enligt regeringens bedömning (avsnitt 5.2) bör följande arbetsområden prio-

riteras under de närmaste åren:

- att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer,

-

- att skapa ett tillgängligt samhälle, samt

-

- att förbättra bemötandet.

-

Generella åtgärder bör öka möjligheterna till självbestämmande och kontroll

över den enskildes livssituation, anför regeringen. Detta gäller i princip oav-

sett vilket funktionshinder som är aktuellt. Det är inte ovanligt att funktions

hinder i första hand förknippas med personer som är rullstolsburna, synska-

dade eller har andra synliga funktionshinder. Men personer med funktions-

hinder som är mer dolda för omgivningen omfattas på samma sätt som andra

av de nationella målen för handikappolitiken, betonas det. Att handikappoli-

tiken skall genomsyra alla samhällssektorer innebär t.ex. att också personer

med läs- och skrivsvårigheter skall kunna få del av samhällsinformation.

Tillgänglighet till lokaler och verksamhet kan betyda att allergiker får ökade

möjligheter att röra sig fritt i olika miljöer. Frågor om bemötande har stor

betydelse för t.ex. personer med psykiska funktionshinder liksom för mag-

och tarmsjuka, njursjuka, hjärtsjuka och andra med kroniska sjukdomar.

I propositionen anför regeringen att den avser att återkomma i frågan om

bl.a. en nationell handlingsplan för sjukvården, den arbetslivsinriktade reha-

biliteringen, förtidspension av ungdomar med funktionshinder, socialtjäns-

ten, övre åldersgräns för personlig assistans, bilstödet och avgifter inom

kommunernas vård, boende och service.

Motionerna

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den nationella hand-

lingsplanen för handikappolitiken (yrkande 1 delvis). Motionärerna anser att

handlingsplanen för handikappolitiken har uppenbara brister och på flera

viktiga punkter är oklar. Allmänna deklarationer om funktionshindrades

ställning och om att handikapperspektivet skall genomsyra alla samhälls-

sektorer följs inte upp av några konkreta åtgärder. De förändringar som före-

slås brister antingen i konkretion eller vad gäller realism och genomförbar-

het. Motionärerna är besvikna över att propositionen inte innehåller några

förbättringar av rätten till personlig assistans och att det inte heller tas nå

steg för att föra ut stödet till de direkt berörda eller för att öka valfrihete

I motion So413 av Chris Heister m.fl. (m) begärs tillkännagivande om inrikt-

ningen och omfattningen av stödet till de funktionshindrade (yrkande 5).

Motionärerna anser att stödet till funktionshindrade skall vara mångsidigt

och anpassat till den enskildes särskilda förutsättningar. Den funktionshind-

rade skall ha möjlighet att påverka sin egen situation, t.ex. genom att kunna

välja vårdpersonal, omsorgsform och hjälpmedel.

I motion So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos rege-

ringen begär att en uppföljning med könsuppdelad statistik skall göras enligt

vad i motionen anförts om rapportering gällande kommun- och landstings-

stöd om hur bidrag fördelas mellan kvinnor och män med funktionshinder

(yrkande 5). Motionärerna anser att kvinnor och män inte bedöms på samma

sätt vad det gäller stöd och bidrag som ges för att underlätta att leva med

funktionshinder. För att minska skillnaderna mellan kvinnor och män med

funktionshinder måste kunskapen om dessa och om behoven öka, anför de.

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

handikapplanen och dolda funktionshinder (yrkande 1) och om ytterligare ett

mål för handikappolitiken (yrkande 2). Motionärerna anför att propositionen

i princip enbart diskuterar förhållandena för människor med fysiska funk-

tionshinder. Regeringen bör återkomma med förslag så att handikapplanen

tydligare även omfattar människor med dolda funktionshinder. Motionärerna

anser att ytterligare ett mål skall tillfogas de nationella målen: Ett samhälle

där alla människor har makt över sitt eget liv och där var och en har möjlig-

het att verka utifrån sina individuella förutsättningar. Det innebär att det

handikappolitiska arbetet skall inriktas särskilt på att ge alla människor,

oberoende av förutsättningar, makt över sitt eget liv.

I motion So327 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande handikapp-

politikens inriktning (yrkande 1 delvis). Människor med funktionshinder

skall kunna verka i samhället som aktiva medborgare, anför motionärerna.

Politiken måste inriktas på att skapa ett samhälle för alla på lika villkor.

Människor som är i behov av samhällets stödinsatser måste bemötas värdigt

och med respekt. Genom handikapporganisationerna kanaliseras kunskap

och kompetens om handikappfrågor som är till fromma för samhället som

helhet.

I motion So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om

handikappguider (yrkande 10). Enligt motionärerna bör informationsbaser

med uppgifter om tillgänglighet - s.k. handikappguider utvecklas. Dessa

guider uppmuntrar fler att anpassa sina affärs- och boendemiljöer för männi-

skor med funktionshinder och kan ge vägledning vad gäller allt från handi-

kappanpassade offentliga institutioner till tidningar som ges ut på kassett.

I motion So349 av Carina Hägg (s) begärs tillkännagivande om vikten av att

utarbeta metoder för att möjliggöra de utvecklingsstördas aktiva deltagande i

vårt samhälle. Motionären anför att många utvecklingsstörda dessutom är

flerhandikappade vilket ställer högre krav på en genomtänkt handikappolitik

för denna grupp. Handikappolitiken skall vara generell och dessutom indivi-

duellt anpassad med syfte att integrera de utvecklingsstörda i samhället,

anför motionären.

I motion So459 av Eva Arvidsson och Carina Moberg (båda s) begärs till-

kännagivande om behov av individuella bedömningar för personer med

funktionshinder. Motionärerna anför att tillgängligheten för handikappade i

samhället, den generella anpassningen, behöver kompletteras med riktlinjer

för den individuella bedömningen av den handikappades och hans eller hen-

nes familjs totala situation och behov. Det bör, enligt motionärerna, tas störr

hänsyn till barnen och till ensamstående handikappade.

I motion So278 av Rosita Runegrund (kd) begärs tillkännagivande om beho-

vet av att förbättra stödet till familjer med rörelsehindrade barn. Motionären

anför att en aktuell undersökning gjord av Riksförbundet för Rörelsehindrade

Barn och Ungdomar visar att belastningssmärtor och psykisk utmattning är

vanligt hos mammor till barn med rörelsehinder.

I motion So41 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om de-

mentas situation och behovet av tidig demensutredning samt om tillgången

på korttidsboende, avlastning och dagvård (yrkandena 11 och 12). Motionä-

rerna anför att situationen för dementa är allvarlig: Möjligheterna att få till

gång till dagvård försämras. Detta är i mångt och mycket en kvinnofråga,

eftersom kvinnor drabbas av demens oftare än män, samt att kvinnorna ofta

är de som själva skall fungera som anhörigvårdare.

I tre motioner tas frågor kring olika former av funktionshinder upp.

I motion So43 av Marianne Andersson (c) yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att erkänna de el-

överkänsliga som en handikappgrupp (yrkande 1), om att skapa miljöer för

hållbar hälsoutveckling (yrkande 2) och om elektromagnetiska frizoner (yr-

kande 3). Motionären anser att det finns en grupp som inte räknas in bland de

handikappade men som i realiteten är utestängda från en mängd funktioner i

samhället: Det är de elöverkänsliga.

I motion So464 av Eva Arvidsson m.fl. (s) begärs tillkännagivande om grup-

pen stammande personers behov av ett resurscentrum. Motionärerna anför att

stamning är ett talfel som kräver att adekvat hjälp sätts in i tidig ålder. Om

inte detta görs kan stammaren som vuxen i vissa fall få psykiska problem.

I motion So41 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om aller-

gikers rätt till tillgång till våra offentliga miljöer (yrkande 14). Många alle

giker lider svårt i offentliga miljöer eftersom dessa ännu inte är helt rökfria

anför motionärerna. De anser att allergikers rätt till tillgänglighet och ett

jämlikt deltagande i samhället är angeläget.

Tre motioner tar upp frågor kring FN:s standardregler.

I motion So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige måste

uppfylla FN:s standardregler för funktionshindrade (yrkande 1). Enligt Han-

dikappombudsmannen är Sverige det land i världen där FN:s standardregler

är mest kända, anför motionärerna. Trots detta finns det fortfarande stora

brister som måste åtgärdas.

I motion So41 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att FN:s

standardregler blir kända och respekterade (yrkande 1).

I motion So487 av Dan Ericsson (kd) begärs tillkännagivande om uppfölj-

ning av efterlevanden av FN:s standardregler för att tillförsäkra människor

med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet samt om att standard-

reglerna skall följas i beslutsfattandet inom stat och kommun (yrkandena 1

och 2). Enligt motionärerna bör en särskild statlig utvärdering av hur långt

standardreglerna omsatts i praktiken nu genomföras med åtgärdsprogram för

de delar där man ännu inte lever upp till de krav som standardreglerna ställer.

Vidare bör man från regeringens sida till myndigheter och kommuner aktua-

lisera att man har med standardreglerna i beslutsfattandet.

Slutligen en motion om förtidspensionering av unga.

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

förtidspensionering av unga (yrkande 10). Motionärernas uppfattning är att

alla människor har, och skall ha möjlighet att delta i samhällsarbetet - var

och en efter sin förmåga. Samhället bör formas efter dessa förutsättningar.

Därför skall socialförsäkringarna, enligt motionärerna, så långt som möjligt

innehålla incitament till arbete framför passivt stöd. Förtidspensionering av

unga funktionshindrade skall undvikas.

Tidigare behandling

I betänkande 1999/2000:SoU12 behandlade utskottet ett motionsyrkande

angående behovet av myndighetssamverkan när det gäller familjer med

funktionshindrade barn. Utskottet konstaterade att enligt lagen (1993:387)

om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har den enskilde rätt

till en individuell handlingsplan där samtliga stöd- och behandlingsinsatser

som görs av såväl kommun som landsting skall redovisas liksom insatser

som görs av andra organ. Kommunen skall verka för att insatserna samord-

nas på ett för den enskilde så fördelaktigt sätt som möjligt. Kommunen bör

därför aktivt söka kunskap om andra organs åtgärder för den enskilde så att

dessa kan redovisas i planen.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet gör följande ställningstagande angående åtgärder för elöver-

känsliga:

Vid två tillfällen, år 1994 respektive 1995, har riksdagen på bostadsutskottets

förslag gjort tillkännagivanden till regeringen om bl.a. behovet av att ta fram

ett kunskapsunderlag om orsakerna till problemet med elöverkänslighet och

vilka åtgärder som kan begränsa problemen. Ett omfattande arbete med den-

na inriktning har sedan dess också bedrivits vid myndigheter och forsk-

ningsinstitutioner. För närvarande pågår på regeringens uppdrag bl.a. ett

arbete vid Rådet för arbetslivsforskning med att sammanställa och dra slut-

satser av det nuvarande kunskapsläget. Rådet kommer under slutet av inne-

varande år att slutredovisa sitt uppdrag. - - -

Utskottet anser att resultatet av regeringens uppdrag till Rådet för arbets-

livsforskning bör avvaktas innan vidare överväganden görs om åtgärder för

elöverkänsliga. Motion 1999/2000:So43 (c) avstyrks således.

Till yttrandet har fogats en avvikande mening (mp, c) i denna del.

Socialutskottets bedömning

Handikappolitiken är ytterst en fråga om demokrati. Samhället måste, enligt

utskottets mening, bygga på insikten om att alla människor är lika mycket

värda, har samma grundläggande behov och skall behandlas med samma

respekt, att mångfald berikar, att varje människa med sin kunskap och erfa-

renhet är en tillgång för samhället. Det innebär att alla skall ha lika rätt oc

lika möjligheter att bestämma över sina liv och få sina önskemål respektera-

de.

År 1989 initierade Sverige ett arbete inom FN i syfte att få till stånd inter-

nationella regler om funktionshindrade personers rätt till delaktighet och

jämlikhet. Detta arbete utmynnade i ett antal standardregler för att säkerställ

att personer med funktionshinder som medborgare har samma rättigheter och

skyldigheter som andra medborgare i samhället. Reglerna antogs av FN:s

generalförsamling år 1993. Regeringen föreslår nu, med FN:s standardregler

som grund, att nationella mål för handikappolitiken bör läggas fast.

FN:s standardregler tas upp i tre motioner. Motionärerna anser det angelä-

get att standardreglerna blir kända och respekterade och att Sverige uppfyller

reglerna och omsätter dem i praktiken. Utskottet, som delar motionärernas

uppfattning, anser att fastställandet av nationella mål och en handlingsplan

för handikappolitiken leder till att FN:s standardregler omsätts i praktiken.

Utskottet anser att en fortlöpande uppföljning av handlingsplanen är viktig

och noterar att en första redogörelse för genomförandet av planen kommer

att lämnas till riksdagen våren 2002. Motionerna So41 (mp) yrkande 1,

So321 (fp) yrkande 1 och So487 (kd) yrkandena 1 och 2 får därmed anses

tillgodosedda.

Utskottet ställer sig bakom de nationella mål som föreslås:

- en samhällsgemenskap med mångfald som grund,

-

- att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar

blir fullt delaktiga i samhällslivet,

-

- jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med

funktionshinder,

-

Det innebär att arbetet särskilt skall inriktas på att identifiera och undanröj

hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionshinder, att

förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionshinder

och att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för

självständighet och självbestämmande.

Utskottet ställer sig också bakom att följande arbetsområden prioriteras

under de närmaste åren:

- att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer,

-

- att skapa ett tillgängligt samhälle, samt

-

- att förbättra bemötandet.

-

Utskottet tillstyrker därmed att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår

om mål och inriktning för handikappolitiken (avsnitt 5.1 och 5.2 i proposi-

tionen). Motion So42 (c) yrkande 2 avstyrks.

Utskottet vill betona att planen omfattar alla personer med funktionshin-

der, således även personer med dolda funktionshinder. Tillgänglighet innebär

inte enbart fysisk tillgänglighet till lokaler och verksamheter utan också att

t.ex. allergiker får ökade möjligheter att röra sig fritt i olika miljöer. Det

innebär även att planera en verksamhet, t.ex. skolundervisning, så att den

fungerar för en person med dyslexi liksom att ge personer med talsvårigheter

den tid de behöver för att tala. Vidare innebär det att t.ex. personer med läs-

och skrivsvårigheter skall kunna få del av samhällsinformation. Människor

med dolda funktionshinder, liksom med kroniska sjukdomar, glöms ofta bort

vid planeringen av olika verksamheter. Hindren för tillgänglighet måste

minska. Att vara flexibel och utgå från människors olika behov är enligt

utskottet nyckelord i sammanhanget. För att förverkliga lika möjligheter för

alla måste tillgängligheten vara integrerad och utformad så att den som är

funktionshindrad inte blir beroende av andra. Särlösningar upplevs av många

funktionshindrade som diskriminerande och bör därför undvikas så långt som

möjligt. Utskottet vill också betona att frågor om bemötande har stor bety-

delse för många grupper. Motionerna So41 (mp) yrkande 14, So42 (c) yr-

kande 1, So43 (c) och So464 (s) är i huvudsak tillgodosedda med vad som

följer av handlingsplanen.

För att uppnå jämlikhet i levnadsvillkoren krävs att barn, ungdomar och

vuxna med funktionshinder får möjlighet till ett så normalt liv som möjligt.

Utskottet vill med anledning av motion So278 (kd) om stöd till familjer med

rörelsehindrade barn understryka att de personer som omfattas av lagen om

stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt att få en individuell

handlingsplan där samtliga stöd- och behandlingsinsatser som görs av såväl

kommun som landsting skall redovisas liksom insatser som vidtas av andra

organ. Kommunen skall verka för att insatserna samordnas på ett för den

enskilde så fördelaktigt sätt som möjligt. Utskottet anser inte att motionen

bör föranleda något initiativ från riksdagens sida. Motionen avstyrks.

Det är också angeläget att uppmärksamma att kvinnor och män ännu inte

uppnått delaktighet på samma villkor och att självständighet och oberoende

inte har samma innebörd för kvinnor respektive män med funktionshinder.

Kvinnors och mäns roller och livsvillkor skiljer sig åt på många sätt. Det kan

innebära att regler, rutiner, bedömningar och lagtolkningar får olika konse-

kvenser för kvinnor respektive män. Utskottet kan konstatera att det fortfa-

rande finns anmärkningsvärt lite samlad kunskap om jämställdhetsperspektiv

på handikappfrågor i Sverige. Kunskapen på området måste öka. Ett sätt kan

vara att redovisa könsuppdelad statistik. Det är därför viktigt att noga följa

utvecklingen. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion

So490 (v) yrkande 5 behövs dock inte. Utskottet återkommer till frågan om

jämställdhet mellan kvinnor och män under avsnittet Funktionshindrades

ekonomiska situation (s. 96 f.).

Frågan om handikappguider tas upp i motion So321 (fp) yrkande 10. Ut-

skottet har erfarit att det finns kommuner som upprättar guider med informa-

tion om tillgängligheten m.m. Utskottet ser positivt på detta men anser inte

att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motionsyrkandet, vilket

därmed avstyrks.

Utskottet konstaterar att under senare år har flera reformer varit inriktade

på förbättringar av det individuella stödet till personer med funktionshinder.

Den nationella handlingsplanen inriktas nu på generella lösningar och den

allmänna tillgängligheten i samhället, vilket bör leda till minskat behov av

särlösningar och att fler kan delta i samhällslivet på likvärdiga villkor. Sam-

tidigt aviseras kommande förslag som är mer individuellt inriktade, såsom

borttagande av 65-årsgränsen för rätt till personlig assistans, ändringar i

bilstödet och förslag angående avgifter inom kommunernas vård, boende och

service. Motionerna So32 (m) yrkande 1 delvis, So41 (mp) yrkandena 11 och

12, So327(c) yrkande 1 delvis, So349 (s), So413 (m) yrkande 5 och So459

(s) avstyrks därmed.

En motion berör förtidspensionering av unga. Frågan om förtidspension

för ungdomar med funktionshinder har utretts och redovisas i betänkandet

Unga i ohälsoförsäkringen - tid för aktivitet och utveckling (SOU 1998:106).

Betänkandet har remissbehandlats. I propositionen redovisar regeringen att

en departementspromemoria som kompletterar betänkandet kommer att

presenteras i sommar. Utskottet anser att Regeringskansliets fortsatta bered-

ning av frågan bör avvaktas. Motion So42 (c) yrkande 10 avstyrks därmed.

Handikapperspektivet skall genomsyra alla samhällssektorer

Propositionen

Handikapperspektivet skall genomsyra alla samhällssektorer. Myndigheterna

har, enligt propositionen, ett särskilt ansvar för att handikapperspektivet

införlivas i alla politikområden. Regeringen gör sammanfattningsvis följande

bedömning:

- Statliga myndigheter bör integrera handikapperspektivet i den ordinarie

verksamheten. Utgångspunkten bör vara FN:s standardregler och de natio-

nella målen för handikappolitiken. Myndigheterna bör se till att lokaler,

verksamhet och information är tillgängliga för personer med funktionshinder.

- Kraven på tillgänglighet och användbarhet bör genomsyra statliga bygg-

projekt. Förtydligade krav bör därför ställas vid upphandling i samband med

byggprojekt. Motsvarande krav bör även ställas vid förhyrning av lokaler.

- Det bör uppdras åt ett antal stora eller besöksviktiga myndigheter att senast

den 31 december 2001 redovisa handlingsplaner för att göra myndighetens

lokaler, information och övrig verksamhet tillgängliga för personer med

funktionshinder. Åtgärderna i handlingsplanen bör vara vidtagna senast år

2005. Arbetet bör årligen rapporteras till regeringen.

- Handikappombudsmannen bör precisera vad som bör avses med tillgäng-

lighet till lokaler, verksamhet och information.

- En tydligare struktur på det handikappolitiska arbetet hos myndigheterna

bör införas. De myndigheter som har ett sektorsansvar har särskilt stort an-

svar för att de nationella målen för handikappolitiken skall förverkligas.

Sektorsmyndigheterna bör ges i uppdrag att utarbeta förslag till uppfölj-

ningsbara etappmål för respektive sektor, vilka fastställs av regeringen.

Etappmålen bör vara uppfyllda senast år 2010.

- De myndigheter som föreslås ha ett särskilt sektorsansvar för han-

dikappfrågorna är bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmarknadsverket,

Banverket, Boverket, Konsumentverket, Luftfartsverket, Post- och telestyrel-

sen, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, Skolverket, Socialstyrelsen, Sta-

tens kulturråd och Vägverket. Sektorsansvaret bör preciseras i respektive

myndighets instruktion.

- Regeringen avser att fortlöpande se över vilka myndigheter som bör ha ett

sektorsansvar.

- En redogörelse för den nationella handlingsplanens genomförande och de

fastställda etappmålen för handikappolitiken bör lämnas till riksdagen våren

2002. Därefter bör en redovisning om det fortsatta arbetet lämnas till riksda-

gen vart tredje år.

Motionerna

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder som förbättrar

handikappades tillgänglighet till offentliga myndighetslokaler (yrkande 6).

Motionärerna anser att det är en självklarhet att offentliga myndighetslokaler

dit allmänheten kan behöva ha tillträde görs tillgängliga för handikappade.

De brister som tyvärr fortfarande finns i detta avseende bör avhjälpas utan

dröjsmål. För detta ändamål bör regeringen skyndsamt vidta ändamålsenliga

åtgärder.

I motion So327 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om olika samhälls-

sektorers ansvar för ökad tillgänglighet och handikappanpassning i offentliga

miljöer (yrkande 2). Varje sektor i samhället borde ges ett lagstadgat ansvar

för att respektive sektors utbud av service och tjänster blir tillgängligt för

människor med funktionshinder. Inte minst den offentliga sektorn måste

föregå med fullgoda insatser för att underlätta för alla att kunna delta i sam-

hällslivet.

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs vidare tilkännagivande

om granskning av handikapplanens förverkligande (yrkande 13). Motionä-

rerna anser att uppföljningen av handlingsplanen bör ske vartannat år och av

en oberoende instans till regeringen. Detta kan göras av Handikappombuds-

mannen i de fall ombudsmannen är utsedd av riksdagen.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet har bl.a. yttrat sig över motion So32 (m) yrkande 6 och då

hänvisat till vad regeringen redovisat om myndigheternas ansvar i proposi-

tionens avsnitt 6.1. Regeringen avser att uppdra åt ett antal stora eller be-

söksviktiga myndigheter att senast under år 2001 redovisa handlingsplaner

för att göra myndighetens lokaler tillgängliga för personer med funktionshin-

der. Åtgärderna bör enligt propositionen vara vidtagna senast år 2005. Även i

övrigt anges att statliga myndigheter bör integrera handikapperspektivet i den

ordinarie verksamheten och att kraven på tillgänglighet och användbarhet bör

genomsyra statliga byggprojekt. Bostadsutskottet avstyrker motionsyrkandet.

Socialutskottets bedömning

Utskottet har i föregående avsnitt ställt sig bakom uppfattningen att handi-

kapperspektivet skall genomsyra alla samhällssektorer. Regeringen aviserar

uppdrag åt ett antal stora eller besöksviktiga myndigheter att senast under år

2001 redovisa handlingsplaner för att göra myndigheternas lokaler tillgängli-

ga för personer med funktionshinder. Åtgärderna bör vara vidtagna senast år

2005. Vidare anges att statliga myndigheter bör integrera handikapperspekti-

vet i den ordinarie verksamheten och att kraven på tillgänglighet och an-

vändbarhet bör genomsyra statliga byggprojekt.

Bostadsutskottet, som yttrat sig över motion So32 (m) yrkande 6, föreslår

att motionen avstyrks med hänvisning till regeringens redovisning av plane-

rade insatser. Socialutskottet delar denna uppfattning. Utskottet anser att den

nationella handlingsplanen är ett första steg på vägen mot vad som föreslås i

motion So327 (c) yrkande 2. Motionsyrkandet är åtminstone delvis tillgodo-

sett.

Regeringen avser att lämna en redogörelse för den nationella handlings-

planens genomförande och de fastställda etappmålen för handikappolitiken

till riksdagen våren 2002 och därefter redovisa det fortsatta arbetet vart tred

år. Utskottet anser att det är en väl avvägd målsättning och avstyrker därmed

motion So42 (c) yrkande 13.

Ett tillgängligare Sverige

Offentlig miljö och kommunikationer

Propositionen

Regeringen gör följande bedömning beträffande offentlig miljö:

- Enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten och användbarheten för per-

soner med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga bör vara åtgärdade

före utgången av år 2010 i befintliga lokaler dit allmänheten har tillträde

och på befintliga allmänna platser.

-

- Boverket bör ges i uppdrag att förtydliga kraven som nu finns i plan- och

bygglagen (1987:10), PBL, på tillgänglighet i samband med nybyggnad

och ändring av allmänna platser.

-

- Boverket bör under de närmaste åren prioritera frågor om tillgänglighet för

äldre och personer med funktionshinder.

-

- De lokala handikapporganisationernas möjlighet till samråd i plan- och

byggärenden bör ses över.

-

Det befintliga lokalbeståndet dit allmänheten har tillträde (s.k. publika eller

offentliga lokaler) har ofta brister i tillgängligheten för funktionshindrade.

Flest hinder finns dock oftast i den yttre miljön. Trottoarkanter, trappor,

branta lutningar, nivåskillnader, markbeläggningens beskaffenhet samt svå-

righeter för personer med nedsatt orienteringsförmåga att hitta rätt är några

av hindren.

Takten i arbetet med att förbättra tillgängligheten på allmänna platser och i

offentliga lokaler behöver nu öka, anförs det. Plan- och byggutredningens

förslag om att det i PBL skulle föras in en bestämmelse med retroaktiva krav

på s.k. enkelt åtgärdade hinder i befintliga lokaler och på allmänna platser

bör därför med vissa förändringar genomföras. På så sätt kommer tillgäng-

ligheten att kunna förbättras betydligt. För mindre näringsidkare bör dock

undantag kunna medges om konsekvenserna för verksamheten skulle bli

orimliga. Undantag måste också kunna medges för miljöer där en varsam

helhetssyn erfordras. Kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga vär-

den måste beaktas.

Mer precisa krav bör också ställas i samband med nybyggnad och ändring

av allmänna platser.

Att tillgodose krav på tillgänglighet i befintliga miljöer är förenat med så-

väl kostnader som vinster, anförs det. Kostnadsnivån är beroende av förut-

sättningarna och val av åtgärder. Kostnaderna påverkas också av i vad mån

åtgärderna vidtas i samband med andra planerade underhålls- och förbätt-

ringsarbeten eller samordnas med åtgärdsplaner och program för andra sekto-

rer och verksamhetsområden. En bedömning av de sammantagna kostnader-

na för kommunsektorn blir, enligt propositionen, således mycket osäker.

Även kostnaderna för att inte genomföra förslagen måste beaktas. Ökad

tillgänglighet kan minska behovet av insatser som hemtjänst och göra det

möjligt för en person att i högre grad klara sig på egen hand. För butiker,

restauranger och andra delar av näringslivet kan ökad tillgänglighet leda till

ökat antal kunder.

Regeringen gör bedömningen att en tioårsperiod utgör en lämplig tidsram

för att planera, samordna, prioritera och välja de mest kostnadseffektiva

lösningarna. Den avser att under hösten år 2000 återkomma till riksdagen

med förslag med denna inriktning.

I propositionen anförs att varje kommun bör upprätta tillgänglighetspro-

gram. Det bör kopplas till översiktsplanen, men bör också kunna utgöra

separata program. Handikapporganisationerna bör vara en aktiv samrådspart

när programmen utarbetas och följs upp. Regeringen anser också att det är

viktigt att ta reda på om handikapporganisationerna på orten kan ges bättre

möjligheter att lämna synpunkter på planer och ny- och ombyggnader.

Under avsnittet om kommunikationer gör regeringen bedömningen att:

- Tillgängligheten till transportsystemet bör fortlöpande förbättras och be-

aktas vid all planering och upphandling av infrastruktur, färdmedel, trafik

och övriga tjänster.

-

- Arbetet bör ha som mål att kollektivtrafiken bör vara tillgänglig för funk-

tionshindrade senast år 2010. Med detta mål som utgångspunkt skall en

transportövergripande planering genomföras, där kollektivtrafik med stort

utbud och resande prioriteras.

-

- Gällande föreskrifter om tillgänglighet för funktionshindrade till färdmedel

inom olika trafikslag bör ses över och skärpas.

-

Regeringen anser att persontransportsystemen måste tillgodose höga krav på

tillgänglighet för funktionshindrade och andra grupper med särskilda behov.

För att åstadkomma detta bör tillgängligheten till transportsystemet fortlö-

pande förbättras och beaktas vid all planering, upphandling och drift. Trans-

portsystemet som helhet och dess olika delar, som trafikslag, infrastruktur,

färdmedel, trafik, information och annan service måste ha en sådan kvalitet

och samordning, att man kan resa från dörr till dörr under värdiga, säkra och

komfortabla former.

I propositionen anförs att med beaktande av att det år 2010 har gått 30 år

sedan lagen om handikappanpassad kollektivtrafik trädde i kraft, är det en

väl tilltagen tidsrymd för att åstadkomma en tillgänglig kollektivtrafik. Med

hänvisning till statsbidraget på 1,5 miljarder kronor till anpassning av den

lokala och regionala kollektivtrafiken för år 1998 t.o.m. år 2002 bedömer

dock regeringen att stora delar av denna trafik bör kunna vara tillgänglig

redan år 2003. Åtgärder för ökad tillgänglighet till kollektivtrafik i tätorter

och i andra sammanhang där utbudet och resandet är omfattande bör därför

prioriteras.

Det är emellertid inte möjligt att tillgodose alla tänkbara krav på ökad till-

gänglighet, anförs det. Regeringen har, enligt propositionen, inte underlag för

att i detalj bedöma vilka åtgärder som behöver vidtas och därför heller inte

tillräckligt underlag för att bedöma vad det kan komma att kosta. Därför

behövs en behovs-, åtgärds- och kostnadsanalys, som kan ligga till grund för

en tids- och resursmässig prioritering, inom ramen för den trafikslagsöver-

gripande planeringen. En utgångspunkt vid planeringen bör vara att, så långt

det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt, åstadkomma en så god till-

gänglighet som möjligt. Angivna årtal skall härvid betraktas som utgångs-

punkter för denna planering och inte som ett löfte från staten att finansiera

alla åtgärder som kan komma att behöva genomföras för att uppnå ett till-

gängligt transportsystem.

Vidare anförs att det vid all upphandling av kollektivtrafik, skolskjutsar,

sjukresor, färdtjänst, värnpliktsresor m.m. bör ställas krav på att färdmedel,

trafik, infrastruktur, information och övrig service skall vara tillgänglig och

att personal med kundkontakter skall ha viss utbildning om funktionshindra-

des specifika behov och hur man kan ge god service till dessa grupper.

Ansvars- och finansieringsprincipen belyses i inledningen av propositionen.

Här anförs att en av de grundläggande principerna inom svensk handikappo-

litik är den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen. Den innebär att varje

sektor i samhället skall utforma och bedriva sin verksamhet så att den blir

tillgänglig för alla medborgare, inklusive personer med funktionshinder.

Kostnaderna för de nödvändiga anpassningsåtgärderna skall finansieras inom

ramen för den ordinarie verksamheten. Den grundläggande tanken att varje

samhällsområde skall ta sitt ansvar för frågor gällande personer med funk-

tionshinder är inte ny. Redan den socialpolitiska kommittén skrev år 1964:

"Tanken att de handikappade så långt möjligt skall införlivas i samhällslivet

leder till att deras utbildning bör skötas av ordinarie utbildningsorgan, deras

bostadsförsörjning av bostadsorganen, deras sjukvård inom den vanliga

sjukvården osv.". Därmed kan man säga att tanken om det som i dag kallas

för mainstreaming har funnits som ledstjärna inom den handikappolitiska

debatten i snart fyrtio år. I det nationella handlingsprogrammet i handikapp-

frågor från 1981 (skr. 1982/83:131) formulerades det på följande sätt:

Handikappades delaktighet och gemenskap i samhället måste åstadkommas

genom att miljö och verksamhet utformas på ett sådant sätt att de blir till-

gängliga för handikappade. Varje huvudman måste utgå från detta i sin verk-

samhet. Kostnader som uppkommer för sådan anpassning skall ses som en

självklar del av kostnaderna för verksamheten och därmed också finansieras

på samma sätt som verksamheten i övrigt.

Ansvars- och finansieringsprincipen har, enligt propositionen, varit det vikti-

gaste instrumentet i detta arbete även om den aldrig har rättsligt fastställts.

den praktiska tillämpningen har det ofta varit en avvägning mellan att slå fast

huvudmannens ansvar att finansiera åtgärderna eller att pröva andra lös-

ningar. Tillämpningen har varierat mellan olika samhällsområden. Ett exem-

pel där principen har varit inbyggd i lagstiftningen är bygglagstiftningen, där

kostnaderna för de tillgänglighetsåtgärder som följer av ny- och ombyggna-

tion skall finansieras på samma sätt som övriga byggkostnader. Ett annat

exempel är att textning av svenskspråkiga program i Sveriges Television

finansieras via den allmänna radio- och TV-licensen.

Motionerna

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår proposi-

tionens förslag om retroaktivitet i plan- och bygglagstiftningen i enlighet

med vad som anförts i motionen (yrkande 5). Motionärerna konstaterar att

nuvarande regler om handikappanpassning i princip inte gäller befintliga

lokaler, men att enligt propositionen skall kraven fortsättningsvis också gälla

äldre bebyggelse. Denna retroaktiva verkan av plan- och bygglagen skall

gälla "enkla" åtgärder för att underlätta tillgängligheten. Förslaget kommer i

proposition senare under år 2000. Det är därför inte möjligt att fullt ut bedö-

ma förslaget, anför motionärerna. De avvisar dock förslaget om retroaktivt

ställda krav på befintlig bebyggelse. De anser det inte ansvarsfullt att göra s

stora åtaganden utan att presentera någon som helst bedömning av kostna-

derna. I stället borde regeringen tillsätta en utredning som utan dröjsmål

studerar de amerikanska erfarenheterna på handikappolitikens område. Sam-

tidigt borde frågan om ansvars- och finansieringsprincipen ytterligare bely-

sas.

I motion So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs tillkännagivande

dels om att statligt stöd under initialperioden bör utgå vid tillgänglighetsan-

passning (yrkande 4), dels om tillgänglighetsanpassning även av privata

fordon i kollektivtrafik (yrkande 5). Motionärerna konstaterar att tillgänglig-

hetsfrågorna är väl framlyfta i propositionen. Regeringen menar att ansvars-

och finansieringsprincipen skall tillämpas. Motionärerna anser att statligt

stöd bör utgå. De konstaterar vidare att bussar i kollektivtrafik byts ut efter

4-6 år och att målet nu sätts till år 2010 för handikappanpassad kollektivtra-

fik. Handikappanpassade bussar tar lägre antal passagerare, varför motionä-

rerna anser att statlig stöd bör utgå initialt under perioden. Anpassningen bör

gälla även fordon i privat ägo, anförs det.

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om en

översyn av handikappanpassningsstödet till föreningsdrivna samlingslokaler

(yrkande 7). Motionärerna anser att de allmänna samlingslokalerna måste

göras tillgängliga. Detta gäller inte minst de föreningsdrivna lokalerna. Mo-

tionärerna anser att staten bör bidra till att stödja upprustningen för att gör

samlingslokalerna tillgängliga för alla.

I motion So40 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om

en plan för att under de närmaste åren satsa sammanlagt 5 miljarder kronor i

stimulansbidrag till kommuner, fastighetsägare, kollektivtrafikbolag m.fl. för

att anpassa samhället så att det blir tillgängligt också för funktionshindrade

(yrkande 1). Vidare yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förstärka plan- och bygglagen för att

inleda reformarbetet med tillgänglighet (yrkande 2) och om att lokala handi-

kapporganisationer skall göras delaktiga i arbetet med att identifiera hinder

och komma med förslag till lösningar (yrkande 5). Motionärerna anför att

Folkpartiet i sitt budgetalternativ kommer att finansiera en engångssatsning

på 5 miljarder kronor i stimulansbidrag under de närmaste åren för att kunna

genomföra en omfattande tillgänglighetsreform.

I motion So41 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om vad i

motionen anförts om tillgänglighet (yrkande 2). Motionärerna anser att till-

gänglighetsfrågorna är väl framlyfta i propositionen men att de goda inten-

tionerna inte är förenade med någon form att sanktioner om de inte uppfylls.

Vidare är kraven svagt formulerade och tiden fram till 2010 är onödigt lång.

Motionärerna anser att det krävs starkare formuleringar och sanktioner om

kraven inte uppfylls. Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

utredning om sanktionsmöjligheter mot dem som inte följer redan existeran-

de lagstiftning på handikappområdet (yrkande 8). Enligt motionärerna bör

sanktionsmöjligheter mot dem som är skyldiga att leva upp till de nya lagar

och förordningar som redan finns på handikappområdet utredas. Motionärer-

na anför att lagen om handikappanpassad kollektivtrafik från 1979 t.ex. ännu

inte har inneburit några tydliga förbättringar.

I motion So38 av Sonja Fransson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta möjligheter

till sanktioner vid otillgänglighet för funktionshindrade. Motionärerna ser

mycket positivt på att regeringen vill ge Boverket i uppdrag att förtydliga de

krav som nu finns i plan- och bygglagen när det gäller tillgänglighet. I det

sammanhanget bör det faktum att avgörandet och tolkningsföreträdet i dag

fullt ut ligger hos kommunerna beaktas när lämpliga förändringar skall göras

och sanktionsmöjligheter övervägas. Det bör även övervägas att införa sank-

tionsmöjligheter mot byggherren vid otillgängligt byggande.

Också i motion So28 av Ann-Marie Fagerström (s) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsynsansvar

och sanktionsmöjligheter i den nationella handlingsplanen för handikappoli-

tiken. Motionären anser det mycket bra att det nu kommer konkreta förslag

för att öka tillgängligheten och motverka alla former av diskriminering av

människor med funktionshinder. Hon anser dock att det saknas konkreta

lagförslag för att sätta kraft bakom utfästelserna att göra Sverige tillgänglig

för alla., bl.a. saknas tydliga skrivningar om tillsynsansvar och sank-

tionsmöjligheter. Ansvars- och finansieringsprincipen är den enda möjliga,

men den förutsätter samtidigt att lagstiftningen också reglerar hur till-

synsansvaret skall ske och vilka sanktioner som skall utdömas om målen inte

nås.

Bakgrund

Enligt förordningen (1996:1593) om bidrag till allmänna samlingslokaler får

bidrag lämnas till allmänna samlingslokaler för köp, ny- och ombyggnad,

standardhöjande reparationer samt för handikappanpassning som utförs utan

samband med andra bidragsberättigade åtgärder. Medel anslås under utgifts-

område 17, anslag N3 Bidrag till allmänna samlingslokaler. För år 2000 har

riksdagen anvisat 15 miljoner kronor. För åren 2001 och 2002 beräknas

anslaget till oförändrad nivå.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anför i sitt yttrande att det inte anser att det behöver göras

någon särskild översyn av handikappstödet inom bidraget till allmänna sam-

lingslokaler. Det ingår i Boverkets ordinarie uppföljningsarbete att redovisa

resultatet av hittillsvarande bidragsgivning och att vid bidragsgivningen väga

behoven av medel till handikappanpassning mot andra medelsbehov inom

ramen för anvisade medel, anför utskottet. Kulturutskottet anser vidare att

frågan om anslagets storlek kommande budgetår får riksdagen återkomma till

vid den årliga budgetbehandlingen. Utskottet anser att motion So42 (c) yr-

kande 7 bör avstyrkas.

Till yttrandet har i denna del fogats en avvikande mening (c) och ett särskilt

yttrande (kd).

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet anför bl.a. följande angående kraven på tillgänglighet i

plan- och bygglagstiftningen och utformningen av det kommande lagförsla-

get om enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten:

Utskottet ser mycket positivt på att en nationell handlingsplan för handi-

kappolitiken nu lagts fram för riksdagen. - - - Bostadsutskottet har i dessa

sammanhang givit uttryck för uppfattningen att ytterligare insatser behövs

för att förbättra tillgängligheten i vardagsmiljön för personer med funktions-

hinder. Därvid har särskilt bristerna i befintliga lokaler dit allmänheten har

tillträde samt på allmänna platser uppmärksammats. Utskottet har även

framhållit att en skärpt lagstiftning på området kan bli nödvändig för att

kraven på tillgänglighet och användbarhet skall kunna tillgodoses. - - -

Det kan inledningsvis konstateras att det i motion 1999/2000:So32 (m) yr-

kande 5 hävdas att den förordade lagregleringen i fråga om enkelt åtgärdade

hinder mot tillgängligheten inte bör komma till stånd. Utskottet anser för sin

del att bara det faktum att den byggda miljön ofta är så utformad att en stor

del av befolkningen utestängs från vad som för andra betraktas som självkla-

ra vardagsaktiviteter bör leda till slutsatsen att utvecklingen mot en bättre

tillgänglighet för alla måste påskyndas. Även om det finns många exempel

på att omfattande åtgärder vidtagits i den befintliga miljön utan lagstadgade

krav, finns det också gott om exempel på att förhållandevis enkla åtgärder

inte kommer till stånd. Det handlar ofta om att tillgänglighetsfrågorna inte

ägnas tillräcklig uppmärksamhet i samband med underhåll och ombyggnad

av byggnader och allmänna platser. En reglering i enlighet med vad som

förordas i propositionen kommer sannolikt att leda till en mer planmässig

hantering av hur tillgängligheten kan förbättras och när förbättringarna kan

genomföras på ett kostnadseffektivt sätt.

Vad gäller invändningarna i m-motionen om att konsekvenserna av de av

regeringen förordade åtgärderna inte skulle vara tillräckligt utredda kan

utskottet endast hänvisa till det omfattande utredningsarbete som genomförts

under det senaste årtiondet och som också omnämns i propositionen. En

särskild konsekvensanalys har t.ex. genomförts av Boverket av det lagförslag

som Plan- och byggutredningen redovisat i fråga om insatser för att förbättra

tillgängligheten i befintliga lokaler och på allmänna platser. Det kan dess-

utom förutsättas att ytterligare överväganden om konsekvenserna av det

lagförslag som regeringen avser att lägga fram för riksdagen i höst kommer

att redovisas i propositionen. - - -

I fråga om den aktuella lagändringen redovisas inriktningen av den kom-

mande propositionen men av naturliga skäl inte hur den i detalj kommer att

vara utformad. Det får betraktas som närmast självklart att det i lagförslaget

inte endast, som motionärerna tycks befara, kommer att uttryckas en för-

hoppning om att åtgärderna "bör" vara åtgärdade vid en viss tidpunkt, utan

att det framgår vilka krav som skall uppfyllas.

Även vad gäller sanktionsmöjligheterna får det betraktas som självklart att

överväganden i frågan kommer att återfinnas i den aviserade propositionen.

Som framgått ovan tas frågan om skärpta sanktionsmöjligheter även upp i två

motioner avseende redan gällande lagkrav på tillgänglighet. Bostadsutskottet

vill av denna anledning erinra om att plan- och bygglagen innehåller omfat-

tande regler om påföljder vid överträdelse av lagens bestämmelser. Dessa

regler innebär i korthet att det åligger byggnadsnämnden att ta upp frågan om

ingripande eller påföljd när det uppkommer misstanke om att en överträdelse

har skett mot bestämmelserna i plan- och bygglagen eller mot föreskrifter

utfärdade med stöd av lagen. Sanktionsmöjligheterna vid överträdelse består

bl.a. i olika former av avgifter samt föreläggande förenat med vite. Det fram-

går inte av de aktuella motionerna i vilka avseenden som dessa sank-

tionsmöjligheter anses behöva stärkas. Det kan förmodas att motionärernas

invändningar i stället delvis riktar sig mot det tolkningsutrymme som kan

finnas vad gäller lagens krav på tillgänglighet och användbarhet. I denna

fråga har regeringen redovisat bedömningen att mer precisa krav på tillgäng-

lighet bör ställas i samband med nybyggnad och ändring av allmänna platser.

Boverket kommer av regeringen att få i uppdrag att förtydliga de krav som i

detta avseende kan ställas med stöd av plan- och bygglagen. Regeringen

avser även att ge Boverket i uppdrag att utarbeta förslag till vad som skall

betraktas som enkelt åtgärdade hinder enligt de krav som kommer att ställas i

den aviserade kompletteringen av plan- och bygglagen.

Vad slutligen gäller tidsfristen för att eliminera enkelt åtgärdade hinder

mot tillgängligheten bör det framhållas att avsikten givetvis är att åtgärderna

skall vidtas så snart som det är möjligt att genomföra dem på ett kostnadsef-

fektivt sätt. Redan genom den ökade uppmärksamheten mot tillgänglighets-

frågorna som torde bli följden av en lagreglering kan många åtgärder för-

väntas bli vidtagna redan en kort tid efter att den aviserade lagändringen

träder i kraft. Många åtgärder kan sannolikt också vidtas utan att en samord-

ning behöver ske med ordinare underhåll eller andra förbättringsåtgärder. I

andra fall kan en sådan samordning vara nödvändig av både byggnadsteknis-

ka och ekonomiska skäl. Det torde emellertid ligga i de berörda fastighets-

ägarnas eget intresse att inte vänta med att vidta nödvändiga åtgärder till

slutet av tidsperioden. Sammantaget anser utskottet att den av regeringen

förordade tidsfristen förefaller vara väl avvägd mot bakgrund av behovet av

samordning och prioritering av åtgärderna för en bättre tillgänglighet och

användbarhet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker bostadsutskottet motionerna

1999/2000:So32 (m) yrkandena 5 och 6, 1999/2000:So38 (s), 1999/2000:

So40 yrkande 2 samt 1999/2000:So41 (mp) yrkandena 2 och 8, det sist-

nämnda i berörd del. - - -

I planen framhålls att handikapporganisationerna bör vara en aktiv part när

de kommunala tillgänglighetsprogrammen utarbetas. Organisationerna bör

också ges möjligheter att lämna synpunkter på planer samt ny- och ombygg-

nader. Regeringen avser att ge Boverket i uppdrag att utvärdera de nuvarande

formerna för byggsamråd och handikapporganisationernas möjlighet till

insyn och inflytande. Verket skall också studera möjligheterna att utveckla

formerna för brukarmedverkan i detta sammanhang.

Mot den redovisade bakgrunden avstyrker utskottet även motion

1999/2000:So40 (fp) yrkande 5.

Till yttrandet har i denna del fogats två avvikande meningar (m), (mp) och

ett särskilt yttrande (kd).

Bostadsutskottet tar också upp frågan om ansvars- och finansieringsprincipen

och anför då följande:

Bostadsutskottet anser att en av de grundläggande förutsättningarna för ut-

formningen av den byggda miljön måste vara att den i möjligaste mån skall

vara tillgänglig och användbar för alla. Detta gäller i särskilt hög grad för

allmänna platser och för lokaler dit allmänheten har tillträde. Denna utgångs-

punkt förutsätter ett betraktelsesätt där frågor om tillgänglighet på ett natur

ligt sätt integreras såväl i byggprocessen som i förvaltning och underhåll av

befintliga byggnader och allmänna platser. Den av regeringen förordade

ansvars- och finansieringsprincipen ger uttryck för detta betraktelsesätt.

Utgångspunkten för finansieringen av åtgärder för ökad tillgänglighet bör

således vara att kostnaderna skall täckas inom ramen för den ordinarie verk-

samheten. Som regeringen framhåller kan kostnaderna för att eliminera en-

kelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten förväntas bli relativt begränsade

om åtgärderna genomförs i samband med ordinarie underhållsarbete. Den av

regeringen förordade tidsramen för åtgärderna ger också utrymme för ett

planmässigt och kostnadseffektivt genomförande.

Utskottet ställer sig således bakom regeringens uppfattning att kostnaderna

för att eliminera enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten bör täckas

enligt ansvars- och finansieringsprincipen. Det kan i sammanhanget erinras

om att Folkpartiet i en partimotion gav uttryck för samma uppfattning så sent

som hösten 1999. De nu aktuella förslagen i Folkpartiets partimotion

1999/2000:So40 yrkande 1 samt motion 1999/2000:So44 (kd) yrkande 4 om

att införa ett statligt bidragssystem avstyrks av utskottet.

Till yttrandet har i denna del fogats två avvikande meningar (m) och (kd).

Socialutskottets bedömning

Den nationella handlingsplanen för handikappolitiken innebär en tydlig

fokusering på att göra Sverige tillgängligare. Vad gäller förbättrad tillgäng-

lighet till offentlig miljö och kommunikationer presenterar regeringen flera

konkreta och klart avgränsade mål inklusive tidsram. Socialutskottet anser att

detta är viktiga insatser för att öka tillgängligheten för alla i samhället.

Socialutskottet delar bostadsutskottets bedömning att insatser behövs för

att förbättra tillgängligheten i vardagsmiljön. Bara det faktum att den byggda

miljön är så utformad att en stor del av befolkningen utestängs från vad som

för andra betraktas som självklara vardagsaktiviteter bör leda till slutsatsen

att utvecklingen mot en bättre tillgänglighet för alla måste påskyndas. Den

förordade tidsfristen förefaller vara väl avvägd mot bakgrund av behovet av

samordning och prioritering av åtgärderna för en bättre tillgänglighet och

användbarhet. Motion So32 (m) yrkande 5 avstyrks därmed.

Utskottet delar också bedömningen att persontransportsystemet måste till-

godose höga krav på tillgänglighet för funktionshindrade och andra grupper

med särskilda behov. För att kunna åstadkomma detta bör tillgängligheten till

transportsystemet fortlöpande förbättras och beaktas vid all planering, upp-

handling och drift.

I flera motioner tas frågan om sanktioner upp. Bostadsutskottet redovisar i

sitt yttrande att plan- och bygglagen (PBL) innehåller omfattande regler om

påföljder vid överträdelse av lagens bestämmelser.

Takten i arbetet med att förbättra tillgängligheten på allmänna platser och i

offentliga lokaler behöver nu öka. Regeringen har för avsikt att under hösten

år 2000 återkomma till riksdagen med förslag med inriktningen att tydliggöra

krav på tillgänglighet och användbarhet i plan- och bygglagstiftningen. Bo-

stadsutskottet betraktar det som självklart att överväganden i frågan om

sanktionsmöjligheter kommer att återfinnas i det sammanhanget.

Socialutskottet anser för sin del att det finns skäl att i det sammanhanget

överväga om tillräckliga åtgärder vidtas mot dem som inte lever upp till

lagstiftningens krav. Utskottet förutsätter därför att frågan om sanktionsmöj-

ligheter i det avseendet kommer att uppmärksammas och analyseras i den

aviserade propositionen. Utskottet anser det angeläget att tillgängligheten til

transportsystemet fortlöpande förbättras. Gällande föreskrifter om tillgäng-

lighet för funktionshindrade till färdmedel inom olika trafikslag måste ses

över och skärpas. Också i detta sammanhang bör sanktionsmöjligheter över-

vägas och analyseras. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna

So28 (s), So38 (s), So40 (fp) yrkande 2 och So41 (mp) yrkandena 2 och 8

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Socialutskottet delar bostadsutskottets och regeringens uppfattning att

kostnaderna för att eliminera enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten

bör täckas enligt ansvars- och finansieringsprincipen. Motionerna So40 (fp)

yrkande 1 och So44 (kd) yrkandena 4 och 5 avstyrks.

Socialutskottet delar kulturutskottets bedömning att det inte behövs någon

särskild översyn av handikappstödet inom bidraget till allmänna samlingslo-

kaler. Motion So42 (c) yrkande 7 avstyrks därmed.

Bostadsutskottet avstyrker motion So40 (fp) yrkande 5 med hänvisning till

att det i planen framhålls att handikapporganisationerna bör vara en aktiv

part när de kommunala tillgänglighetsprogrammen utarbetas. Organisatio-

nerna bör också ges möjlighet att lämna synpunkter på planer samt ny- och

ombyggnader. Regeringen avser att ge Boverket i uppdrag att utvärdera de

nuvarande formerna för byggsamråd och handikapporganisationernas möj-

lighet till insyn och inflytande. Verket skall också studera möjligheterna att

utveckla formerna för brukarmedverkan i detta sammanhang. Socialutskottet

anser att motionen därmed i huvudsak är tillgodosedd.

Nationellt tillgänglighetscenter m.m.

Propositionen

I propositionen gör regeringen bedömningen att det bör skapas ett nationellt

center med uppgift att vara ett nationellt rådgivande organ i frågor om till-

gänglighet. Arbetet med att driva på utvecklingen att göra samhället till-

gängligt bör koncentreras till kunskapsuppbyggnad, rådgivning, utveckling

och samverkan. Handikappombudsmannen bör ges ökade resurser för att

kunna fullgöra dessa uppgifter.

Sektorsmyndigheterna föreslås få ansvar för att inom sin sektor bevaka de

handikappolitiska aspekterna, trygga tillgängligheten inom området och

arbeta för att de handikappolitiska målen uppfylls. I arbetet med att utveckla

tillgängligheten behöver bl.a. de statliga myndigheterna råd och stöd för att

kunna leva upp till sitt ansvar. En central statlig myndighet bör därför ges en

samordnande, stödjande, rådgivande och pådrivande roll i arbetet för att göra

samhället tillgängligt. Enligt regeringens bedömning är Handikappombuds-

mannen en lämplig myndighet för dessa uppgifter. Vid sidan av de uppgifter

Handikappombudsmannen nu har bör därför en framtida viktig uppgift vara

att utgöra ett nationellt tillgänglighetscenter.

Viktiga uppgifter för Handikappombudsmannen blir att driva på och följa

myndigheters, kommuners och andra organs utveckling inom tillgänglighets-

området, att bygga upp, utveckla och förmedla kunskap, ge råd och samar-

beta med berörda aktörer. Viktiga målgrupper för denna verksamhet är även

näringsidkare, byggherrar och yrkesgrupper som arkitekter m.fl. Handi-

kappombudsmannen bör även kunna stödja forskning och andra utveck-

lingsinsatser inom tillgänglighetsområdet. I arbetet skall Handikappom-

budsmannen ha nära kontakter med handikapporganisationerna.

Det finns ett starkt samband mellan hjälpmedel och tillgänglighet. Detta är

bl.a. skälet till att det inom Hjälpmedelsinstitutet (HI) under många år har

byggts upp en stor erfarenhet och kompetens när det gäller tillgänglighet till

fysisk miljö, produkter och tjänster, inklusive IT-området. Regeringen fram-

håller att HI:s erfarenhet och kompetens inom området bör tas till vara i det

nya tillgänglighetscentrets verksamhet. HI:s roll förändras inte av Handi-

kappombudsmannens vidgade uppgifter, anförs det.

Områden där tillgänglighetsfrågorna kommer att ha hög aktualitet är t.ex.

inom arkitektur, formgivning och design. Standardiseringsarbetet inom fram-

för allt informationsteknik och telekommunikation utgör ett annat viktigt

utvecklingsområde när det gäller tillgänglighet. I detta arbete är det viktigt

att delta i internationella standardiseringsgrupper. I arbetet deltar en rad

berörda myndigheter, producenter och företrädare för andra organ.

Regeringen anser att Handikappombudsmannen bör få utökade resurser för

att kunna fullgöra uppgiften med att bygga upp och driva ett nationellt till-

gänglighetscenter. För detta bör 7 miljoner kronor avsättas fr.o.m. budgetåret

2001, anförs det.

Motionerna

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att riksdagen uppdrar åt rege-

ringen att återkomma med förslag om annan organisationsform för ett natio-

nellt tillgänglighetscenter (yrkande 9). Motionärerna står fast vid sin tidigar

uppfattning att Handikappombudsmannens verksamhet bör samordnas med

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskrimine-

ring på grund av sexuell läggning och Jämställdhetsombudsmannen. I stället

för att ombudsmannen renodlar sin verksamhet föreslår regeringen nu att

Handikappombudsmannen i praktiken utvecklas till en sedvanlig förvalt-

ningsmyndighet. Ombudsmannen tilldelas 7 miljoner kronor extra för att

bygga upp ett nationellt tillgänglighetscenter med en i huvudsak rådgivande

funktion. Motionärerna anser det angeläget att tillskapa ett nationellt till-

gänglighetscenter men det bör inte ligga under Handikappombudsmannen.

I motion So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt

kompetensutvecklingsprogram (yrkande 1 delvis). Motionärerna anser att

riksdag och regering måste visa att man inte accepterar att personer med

funktionshinder utestängs från delaktighet och inflytande i olika samman-

hang på grund av att de har ett funktionshinder eller för att de inte får de

insatser de har rätt till enligt domstolsbeslut. Människor med funktionshinder

skall kunna ingå i samhällsgemenskapen med samma rättigheter och möjlig-

heter som människor som inte är funktionshindrade. Motionärerna anser att

det behövs ett nationellt kompetensutvecklingsprogram för att sprida kun-

skaper om de handikappolitiska målen och om funktionshindrades livsvill-

kor.

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Handikappom-

budsmannens ställning (yrkande 12). Motionärerna anser att Handikappom-

budsmannens (HO) ställning bör stärkas. Centerpartiet har föreslagit en

sammanhållen diskrimineringslagstiftning och en sammanhållen ombuds-

mannafunktion som utses av riksdagen. Ett första steg att stärka Handi-

kappombudsmannens ställning är därför, enligt motionärerna, att flytta över

funktionen under riksdagen och låta riksdagen utse HO.

I motion So40 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att Handikappombudsman-

nen bör ges en fristående ställning med uppdrag att kontrollera tillgänglig-

hetsutvecklingen (yrkande 4). Motionärerna anför att ett nationellt tillgäng-

lighetscenter kan behövas men det skulle kunna placeras t.ex. hos Hjälpme-

delsinstitutet. Handikappombudsmannen bör vara fristående från regeringen.

I motion So41 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Handikappombudman-

nens fristående roll (yrkande 9). Motionärerna är kritiska till att ett natione

tillgänglighetscenter skall skapas hos Handikappombudsmannen. Centret

skall ha till uppgift att hjälpa bl.a. statliga myndigheter med råd och stöd i

tillgänglighetsfrågor. Motionärerna ser en risk i att detta kan leda till att

Handikappombudsmannen knyts ännu tätare till regeringen. De anser att

Handikappombudsmannen skall vara en oberoende institution för funktions-

hindrades mänskliga rättigheter som med stöd av lag självständigt bevakar

funktionshindrades intressen.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen i motion So490 (v) att det behövs ett rådgivan-

de organ som driver på utvecklingen att göra samhället tillgängligt för alla.

Samhället måste visa att det inte accepterar att personer med funktionshinder

utestängs från delaktighet och inflytande i olika sammanhang och att det är

angeläget att sprida kunskaper om de handikappolitiska målen och om funk-

tionshindrades livsvillkor. Det saknas i dag samlad kunskap om metoder att

uppnå god tillgänglighet, kunskapsutveckling, exempel på bra lösningar,

information m.m. Utskottet delar regeringens uppfattning att en central stat-

lig myndighet bör ges en samordnande, stödjande och rådgivande samt på-

drivande roll på området. Motion So490 (v) yrkande 1 delvis är därmed

tillgodosedd.

Utskottet delar bedömningen att Handikappombudsmannen är en lämplig

myndighet för att utgöra ett nationellt tillgänglighetscenter för dessa uppgif-

ter. Handikappombudsmannen har redan kontakter med myndigheter och

kommuner i deras tillgänglighetsarbete. Motionerna So32 (m) yrkande 9,

So40 (fp) yrkande 4 och So41 (mp) yrkande 9 avstyrks med vad som anförts.

Även motion So42 (c) yrkande 12 avstyrks.

Design för alla

Propositionen

I propositionen görs bedömningen att konceptet Design för alla bör genom-

syra statens arbete inom arkitektur, formgivning och design.

Huvudbudskapet i konceptet Design för alla är att produkter som bruksfö-

remål, byggnader, inomhus- och utomhusmiljöer samt IT-produkter och

tjänster bör vara tillgängliga och användbara för alla människor så långt detta

över huvud taget är möjligt. Intentionerna med den nuvarande lagstiftningen

på byggområdet är att generella krav på tillgänglighet och användbarhet skall

tillgodoses för att minska behovet av särlösningar och underlätta för de indi-

viduella anpassningar som kan behövas t.ex. i bostaden. För utformning av

produkter och IT finns ingen lagstiftning.

Regeringen gör bedömningen att statens engagemang i arkitektur, form-

givning och design skall förtydligas när det gäller frågor om tillgänglighet. I

Regeringskansliet har inrättats en särskild arbetsgrupp för arkitektur, form-

givning och design. Här ingår företrädare för Utrikesdepartementet, Social-

departementet, Finansdepartementet, Utbildningsdepartementet, Jordbruks-

departementet, Kulturdepartementet, Näringsdepartementet och Miljödepar-

tementet. Arbetsgruppen leds av Kulturdepartementet och i uppdraget ingår

bl.a. att driva arbetet med genomförandet av handlingsprogrammet för arki-

tektur, formgivning och design samt att verka för ett samspelt statligt age-

rande på området.

Vidare redovisas att regeringen avser att ge Högskoleverket i uppdrag att

se över i vilken omfattning och på vilket sätt kunskaper om tillgänglighet och

användbarhet är en del av och genomsyrar innehållet i bl.a. arkitekt- och

designutbildningarna i högskolan.

Motionerna

I motion So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag till

Högskoleverket att se över arkitektutbildningen med tanke på handikappkun-

skap (yrkande 3). Motionärerna har vid ett antal tillfällen påtalat att arkitek

ter, byggnadsingenjörer och beslutsfattare måste utbildas i handikappkun-

skap.

I motion So30 av Nils-Göran Holmqvist och Helena Frisk (båda s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om konceptet Design för alla. Motionärerna anser att konceptet Design för

alla bör utvidgas till arkitektur, formgivning och design över huvud taget

och inte enbart till statens arbete. De anser att uppdraget till Högskoleverket

bör utvidgas till att också föreslå de förstärkningar som behövs. Lärarnas roll

och kompetens måste därvid betonas. De är skolornas viktigaste resurs och

utan en positiv inställning hos dem kan inga kunskaper eller synsätt förmed-

las till eleverna.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet har anfört bl.a. följande i sitt yttrande angående behovet

av handikappkunskap i arkitekt- och designutbildningarna och motionerna

So30 (s) och So44 (kd) yrkande 3:

U t s k o t t e t anser att socialutskottet bör föreslå avslag på motionsyrkan

dena.

Regeringen har den 23 mars 2000 uppdragit åt Högskoleverket att kartläg-

ga med vilket innehåll, i vilken omfattning och på vilket sätt kunskap om det

som kan sammanfattas i begreppet Design för alla - nämligen tillgänglighet,

användbarhet och brukbarhet - förmedlas i design- och arkitektutbildningar-

na inom högskolan. Uppdraget skall redovisas till Utbildningsdepartementet

senast den 30 juni 2000.

Enligt regeringens beslut den 3 februari 2000 skall högskolor som har ar-

kitektutbildningar i anslutning till Arkitekturåret 2001 uppmärksamma frå-

gan om hur kunskapen om tillgänglighet i olika miljöer kan stärkas inom

utbildningarna. Samarbete skall därvid äga rum med bl.a. olika handikappor-

ganisationer.

Till yttrandet har i denna del fogats en avvikande mening (kd).

Bostadsutskottets yttrande

Också bostadsutskottet har avstyrkt motionerna. Utskottet anför följande:

Bostadsutskottet anser att det är angeläget att utbildningen av arkitekter m.fl

yrkesgrupper som på olika sätt deltar i plan- och byggprocessen inkluderar

frågor om hur kraven på tillgänglighet och användbarhet kan tillgodoses.

Uppdraget till Högskoleverket att se över hur behovet av sådana kunskaper

tillgodoses i den nuvarande utbildningen bör kunna ge underlag för beslut

om eventuella åtgärder för att förbättra utbildningen i dessa avseenden. De

aktuella motionsförslagen torde därigenom komma att bli tillgodosedda utan

ett riksdagens tillkännagivande i frågan. Mot denna bakgrund avstyrks mo-

tionerna 1999/2000:So30 (s) i berörd del samt 1999/2000:So44 (kd) yrkande

3.

Till yttrandet har i denna del fogats en avvikande mening (kd).

Socialutskottets bedömning

Socialutskottet delar uppfattningen i motionerna att handikappkunskap är

mycket viktigt för yrkesgrupper som arkitekter, byggnadsingenjörer m.fl.

Utskottet delar samtidigt såväl utbildningsutskottets som bostadsutskottets

uppfattning att uppdraget till Högskoleverket att se över hur kraven på till-

gänglighet och användbarhet kan tillgodoses i den nuvarande utbildningen

bör kunna ge underlag för beslut om eventuella åtgärder för att förbättra

utbildningen i dessa avseenden. Motionerna So30 (s) och So44 (kd) yrkande

3 torde därmed komma att bli tillgodosedda utan något tillkännagivande.

Motionerna avstyrks.

Bilstöd

I propositionen redovisas att Riksrevisionsverket (RRV) år 1998 fick i upp-

drag av regeringen att genomföra en översyn av bilstödet och kartlägga stö-

dets organisation, bedömnings- och beslutsprocesser, bilstödets koppling till

andra individuella stödformer samt möjligheterna att prognostisera medels-

behovet. RRV skulle också redovisa olika alternativ till stödets framtida

omfattning och tekniska konstruktion. RRV:s rapport bereds nu i Regerings-

kansliet. Regeringen avser att återkomma i frågan om bilstöd, anförs det.

I motion So33 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till erforderliga lagändringar när det gäller bilstöde

(yrkande 3). Motionären anser det beklagligt att regeringen inte redan nu har

kunnat föreslå förändringar för att bl.a. göra det möjligt att låta t.ex. auto-

matlåda och eluppvärmda ytterbackspeglar ingå i bilstödet. Vidare anser

motionären att det hade varit naturligt att föreslå en ändring av åldersgrän-

serna för bilstödet liksom personkretsen för stödet.

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

bilstödet (yrkande 5). Motionärerna anför att bilstödet är en viktig frihetsfrå

ga. Det behöver dock vidtas åtgärder för att förbättra bidragets funktionssätt

och öka effektiviteten och snabbheten i beslutsprocessen. Det finns också

enskilda regler som behöver belysas. Regeringen bör i översynen även inbe-

gripa aspekter såsom åldersgränser.

Utskottets bedömning

Frågan om bilstödets framtida utformning bereds för närvarande i Rege-

ringskansliet. Utskottet utgår från att regeringen därvid särskilt överväger de

nuvarande åldersgränsernas dåliga samklang med aktuella frågeställningar

inom andra områden med relevans i sammanhanget. Utskottet tänker bl.a. på

en flexiblare pensionsålder liksom ökade möjligheter att övergå från pension

till arbete. Utskottet anser att regeringens kommande förslag om bilstöd bör

avvaktas och är inte berett att nu föreslå något initiativ från riksdagens sida

med anledning av motionerna So33 (m) yrkande 3 och So42 (c) yrkande 5.

Motionerna avstyrks därmed.

Bostadsanpassningsbidrag

Propositionen

I propositionen redovisas att lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbi-

drag m.m. har till ändamål att genom bidrag till anpassning av bostäder ge

personer med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boen-

de. Bidraget är ett uttryck för samhällets mål att personer med funktionshin-

der skall kunna leva som andra i en egen bostad.

Boverket har på uppdrag av regeringen bl.a. lämnat förslag till vissa för-

ändringar i lagen. Boverket har föreslagit att bostadsanpassningsbidraget bör

ändras så att stöd kan lämnas både som bidrag och i form av utförda åtgärder

och att begreppet stöd skall föras in i lagen.

Regeringen gör bedömningen att det saknas tillräckliga skäl för att införa

en ny form av bostadsanpassningsbidrag.

Regeringen föreslår dock vissa ändringar i 8 och 9 §§ lagen (1992:1574)

om bostadsanpassningsbidrag m.m. Vid nybyggnad skall det fortfarande

krävas särskilda skäl för anpassning av bostaden. Vid köp och byte av bostad

skall bidrag kunna lämnas till åtgärder som inte är kostnadskrävande även

om det inte finns några särskilda skäl för att välja en bostad som kräver an-

passning. Är åtgärderna kostnadskrävande krävs dock särskilda skäl även vid

köp och byte av bostad.

Vidare föreslås reglerna om standardhöjande åtgärder utmönstras ur lagen,

10 § föreslås därmed upphävas. En ny bestämmelse om att bostadsanpass-

ningsbidrag inte lämnas för åtgärder som behöver vidtas redan av väsentligen

andra orsaker än sådana som direkt har att göra med funktionshindret före-

slås införas i 6 §.

Motioner

I motion So33 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höga hyror

och bostadsanpassningsbidrag (yrkande 7). Motionären anser att det behövs

ett förtydligande om att bostadsanpassningsbidrag kan lämnas om den en-

skilde på grund av för hög hyra inte kan bo kvar i sin lägenhet. Lägenheten

kan vara anpassad från början, varvid hela anpassningskostnaden ligger på

hyran. Detta gör att hyran blir mycket hög. Trots att bostadsbidrag utgår kan

hyran bli för hög. Problemet kan lösas genom ett statligt bostadsbidrag till

funktionshindrade. I annat fall bör för hög hyra anses som särskilt skäl enligt

9 § i lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m. Regeringen bör föreslå erfor-

derliga förtydliganden i lagen.

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) begärs tillkännagivande om förbätt-

ringar för de funktionshindrade (yrkande 3). Motionärerna anför att det är

orimligt att funktionshindrade skall tvingas söka socialbidrag för att kunna

bo kvar i sina handikappanpassade bostäder. Motionärerna har vid budgetbe-

handlingen föreslagit ett särskilt bostadsstöd till funktionshindrade på 100

miljoner kronor. I avvaktan på permanenta förbättringar föreslog de också ett

särskilt stimulansbidrag till kommunerna på 255 miljoner kronor för att dessa

mer aktivt skulle arbeta med psykiskt funktionshindrade.

Bakgrund och tidigare behandling

Frågan om bostadsstöd till funktionshindrade behandlades senast av utskottet

i betänkande 1999/2000:SoU1. Utskottet fann då inget skäl att föreslå ett nytt

anslag. Den då aktuella motionen avstyrktes. (Särskilt yttrande (m))

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande lagförslaget i propositionen om

villkoren för bostadsanpassningsbidrag. Med anledning av förslaget i motion

So33 (m) yrkande 7 om att precisera bestämmelsen i lagen om bostadsan-

passningsbidrag m.m. i ett avseende - hyresnivåns betydelse vid tillämp-

ningen av begreppet särskilda skäl i 9 § enligt den nya lydelsen - skulle detta

innebära ett avsteg från den nuvarande principen för regleringen av bidrags-

givningen, anför utskottet. Bostadsutskottet finner inte att tillräckliga skäl

föreligger för att förorda ett sådant avsteg, utan anser att avgörandet av vad

som i det enskilda fallet är särskilda skäl även i fortsättningen bör bedömas

av den beslutande kommunen med stöd av gängse praxis. Motionsyrkandet

avstyrks.

Socialutskottets bedömning

Socialutskottet delar bostadsutskottets bedömning att riksdagen bör tillstyrka

förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbi-

drag m.m. och avstyrka motion So33 (m) yrkande 7.

Socialutskottet, som vidhåller sin tidigare ståndpunkt, är inte berett att till

styrka ett nytt bostadsbidrag för funktionshindrade. Motion So32 (m) yrkan-

de 3 avstyrks därmed.

Bättre bemötande

Lika behandling, diskriminering

Propositionen

Regeringen har i 1999 års regeringsförklaring slagit fast att människor med

funktionshinder skall ha goda möjligheter till delaktighet. Sverige har med

några få undantag valt att införliva funktionshindrade personers rättigheter

och stöd i den ordinarie lagstiftningen. Enligt regeringens mening är denna

princip riktig. All lagstiftning skall se till att personer med funktionshinder

inte diskrimineras utan utformas så att människor blir delaktiga i samhällsli-

vet. Det kan emellertid finnas uppenbara risker att lagstiftningen inte riktigt

räcker till, att systemen inte ger tillräcklig flexibilitet och valfrihet, att

människor med stora och komplicerade funktionshinder ändå inte får det stöd

och den hjälp de behöver och att vissa områden helt faller utanför lagstift-

ningen. Under senare tid har därför lagstiftaren valt att skapa lagar mot dis-

kriminering av olika grupper i samhället, t.ex. lag (1999:132) om förbud mot

diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder och lag

(1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning. En särskild utredare har tillkallats (dir. 1999:49) för att göra en

översyn av lagstiftningen om olaga diskriminering.

Av Bemötandeutredningens betänkande (SOU 1999:21) framgår att perso-

ner med funktionshinder många gånger utestängs från samhällslivet. De

känner sig diskriminerade och beskriver ett slags samhällets utanförskap.

Andra undersökningar redovisar liknande förhållanden. Handikappombuds-

mannen konstaterar i sin senaste rapport till regeringen att Sverige inte helt

uppfyller FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktions-

hinder delaktighet och jämlikhet. Det finns således fortfarande hinder som

gör det omöjligt för människor med funktionshinder att utöva sina rättigheter

och friheter och försvårar för dem att delta fullt ut i samhällsutvecklingen.

Därför föreslår utredningen ett tillägg i 1 kap. 2 § regeringsformen angående

funktionshindrade personers rätt till full delaktighet och jämlikhet i sam-

hällslivet.

Regeringen har i olika sammanhang klart markerat att det allmänna skall

verka för att undanröja de hinder som finns mot alla medborgares deltagande

i samhällslivet på sina egna villkor. Begreppen full delaktighet och jämlikhet

är en del av FN:s standardregler och utgör också ett grundläggande mål för

den svenska handikappolitiken. Grundlagen innehåller emellertid inget för-

bud direkt riktat mot diskriminering av människor med funktionshinder.

Däremot finns i regeringsformens 2 kap. ett antal rättsligt bindande regler på

fri- och rättighetsområdet. Kapitlet innehåller t.ex. förbud mot särbehandling

på grund av åskådning, ras och kön. Det har ansetts angeläget och naturligt

att den svenska grundlagen ger klart uttryck för att negativ särbehandling på

sådana grunder inte kan godtas. Sådana regler innebär också en betydande

förstärkning av det rättsskydd som kan åstadkommas på annat sätt.

De invändningar som har framförts mot att i 2 kap. regeringsformen införa

en ny bestämmelse om förbud mot diskriminering av funktionshindrade får,

enligt regeringen, anses ha en sådan tyngd att ett stärkt skydd för såväl denna

som andra utsatta grupper bör ske inom ramen för programstadgandet i 1

kap. 2 § regeringsformen. Regeringen har därför i mars 2000 gett Författ-

ningsutredningen (Ju 1999:13) tilläggsdirektiv. Utredningen har särskilt i

uppdrag att föreslå bl.a. hur skyddet för funktionshindrades och andra utsatta

gruppers delaktighet och jämlikhet i samhället skall regleras i 1 kap. 2 §

regeringsformen (dir. 2000:21). I uppgiften ingår även att bedöma om bara

personer med funktionshinder skall framhållas eller om även andra grupper

uttryckligen skall omnämnas i stadgandet. Författningsutredningen skall

redovisa sitt arbete i denna del senast den 31 december 2000.

Motioner

I motion So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen begär att

regeringen ger Diskrimineringsutredningen tilläggsdirektiv om att ta upp

frågan om tillgängligheten i vid mening (yrkande 2). Motionärerna hänvisar

till att regeringen tillsatt en utredare som har till uppgift att göra en övers

av lagstiftningen om olaga diskriminering i näringsverksamhet. Utredningen

kommer inte att överväga frågan om tillgänglighet för funktionshindrade i

vid bemärkelse. Motionärerna anser att utredningens uppdrag skall vidgas till

att även tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och

verksamheter skall utredas.

I motion So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om

en generell lag mot diskriminering av personer med funktionshinder (yrkan-

de 9). Motionärerna anser att i allt kärvare tider med risk för att olika grupp

hamnar i utsatt läge är det nödvändigt att införa lagar mot diskriminering av

personer med funktionshinder. Det är ett framsteg att det nu finns förbud mot

diskriminering i arbetslivet, men det behövs också en generell lagstiftning

mot diskriminering. Ett likalydande yrkande framställs i motion So44 av

Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) yrkande 2.

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

översyn av lagstiftningen om olaga diskriminering (yrkande 3). Motionärerna

anser att diskrimineringslagstiftningen är förstärkt men alltför uppsplittrad

och i princip enbart inriktad på arbetslivet. En person med funktionshinder

kan utestängas från en lokal eller en verksamhet inte enbart på grund av

diskriminering som är förbjuden på andra grunder utan även på grund av

t.ex. den fysiska miljöns utformning. Motionärerna vill belysa möjligheten

att utvidga begreppet diskriminering till att omfatta diskriminering även ur

denna aspekt. Den särskilda utredarens uppdrag bör vara att sammanfoga

lagstiftningen till en helhet och utvidga begreppet diskriminering.

I motion So40 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om att

införa ett diskrimineringsförbud i Sveriges grundlag och att vidga diskrimi-

neringsförbudet i Europakonventionen (yrkande 6). Motionärerna anser att 2

kap. regeringsformen bör utökas med förbud mot diskriminering av funk-

tionshindrade. Med sådana tillägg skulle funktionshindrade få möjlighet att

göra sin sak gällande i svensk domstol. Motionärerna menar vidare att Sveri-

ge bör arbeta för att Europarådet breddar diskrimineringsförbudet i Europa-

konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna, så att det blir ett gene-

rellt diskrimineringsförbud som innefattar människor med funktionshinder.

En sådan förändring skulle, enligt motionärerna, troligen ha större betydelse

än en ändring i regeringsformen då Europakonventionen har en domstol som

uttolkar bestämmelserna och ger dem konkretion och slagkraft.

I motion So41 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning om hur bristande tillgänglighet skall kunna föras inför

domstol som en diskrimineringsfråga (yrkande 3). Motionärerna anför att det

endast går att få bristande tillgänglighet som diskriminering prövad i domstol

när det gäller arbetslivet. Kommer man inte in i en vallokal, i sin skola eller

på museet är en medborgare också diskriminerad men kan inte få sitt fall

prövat i domstol.

I motion K274 av Sonja Fransson m.fl. (s, m, v, kd, c, fp, mp) yrkas att riks-

dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att utreda annan lämplig kompletterande generell lagstiftning mot diskrimi-

nering av funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna anser att ett omfat-

tande arbete måste sättas i gång för att anpassa Sveriges lagar efter de krav

som uppställs i FN:s standardregler. Om reglerna inkorporeras så att stan-

dardreglerna blir direkt tillämpliga hos svenska domstolar och myndigheter

får den enskilde möjlighet att göra konventionens rättigheter gällande. En

inkorporering innebär också att samhällets samtliga sektorer engageras i

arbetet med att undanröja de hinder som finns för att människor med funk-

tionsnedsättningar inte skall diskrimineras, anförs det.

I motion So39 av Sonja Fransson m.fl. (s) begärs tillkännagivande om för-

ändring av 2 kap. regeringsformen (yrkande 1). I propositionen föreslås att

författningsutredningen får i uppgift att överväga på vilket sätt funktions-

hindrades och andra utsatta gruppers delaktighet och jämlikhet skall komma

till tydligare uttryck i 1 kap. 2 § regeringsformen. Enligt motionärerna får

detta tillägg ingen praktisk rättsverkan i domstol. För att den skall få större

kraft bör i stället 2 kap. utökas med förbud mot diskriminering av funktions-

hindrade. Motionärerna yrkar vidare ett tillkännagivande om tilläggsdirektiv

till utredningen om översyn av lagstiftningen om olaga diskriminering (yr-

kande 2). Kommittén bör förses med tilläggsdirektiv, som rör frågan om

diskriminering till följd av brister i tillgängligheten. I stort likalydande yr

kanden framställs i motionerna So25 av Nils-Göran Holmqvist (s) och So405

av Helena Frisk (s).

I motion So343 av Lena Sandlin och Carin Lundberg (båda s) begärs tillkän-

nagivande om diskriminering och hinder i tillgänglighet. Motionärerna har

vid kontakter med handikapprörelsen upplevt en stor tillfredsställelse med

den nya diskrimineringslagen, men också förväntningar på ytterligare stöd.

Det kan inte, enligt motionärerna, vara jämlikt att en stor grupp människor

utestängs från att delta genom att t.ex. kommunikationer, restauranger och

myndigheter inte är tillgängliga.

I motion So433 av Carin Lundberg och Karl Gustav Abramsson (båda s)

begärs tillkännagivande om tillgänglighet även för funktionshindrade. Mo-

tionärerna anser att en lagstiftning skulle medföra att den befintliga miljön

utformades så att även funktionshindrade skulle kunna ta del av den. Det är

även billigare och mer stimulerande ur samhällsekonomiskt perspektiv än att

erbjuda personlig service.

Aktuellt

Regeringen har bl.a., efter förslag av socialutskottet, tillkallat en särskild

utredare (dir. 1999:49) för att göra en översyn av lagstiftningen om olaga

diskriminering. Utredaren skall bl.a. utreda behovet av och formerna för en

reglering av ett generellt förbud mot diskriminering i näringsverksamhet av

personer med funktionshinder. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april

år 2001.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet har anfört bl.a. följande i sin bedömning.

I motionerna So40 yrkande 6 (fp) och So39 (s) föreslås att det i kap. 2 RF

införs en bestämmelse om förbud mot diskriminering av funktionshindrade.

Som nämnts i det föregående har konstitutionsutskottet nyligen i annat sam-

manhang (bet. 1999/2000:KU11) behandlat frågor av samma slag. Utskottet

har därvid ställt sig positivt till tanken att förbättra de funktionshindrades

möjligheter att uppnå ökad delaktighet och jämlikhet i samhället. Ett sätt att

markera betydelsen av detta är att låta frågan komma till tydligare uttryck i

regeringsformen. Utskottet konstaterar att det i tilläggsdirektiv till Författ-

ningsutredningen (dir. 2000:21) anförs att det finns ett brett stöd för att i

regeringsformen markera de funktionshindrades delaktighet och jämlikhet i

samhället men skilda uppfattningar om hur det skall ske. Mot denna bak-

grund finns det enligt direktiven anledning att se över frågan. I direktiven

anförs vidare att ett stärkt skydd för såväl funktionshindrade som andra ut-

satta grupper bör ske inom ramen för programstadgandet i 1 kap. 2 § rege-

ringsformen. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motionerna

So40 (fp) och So39 (s) i aktuella delar.

Till yttrandet har fogats tre avvikande meningar från (m), (kd) och (kd, fp).

Socialutskottets bedömning

Utskottet vill än en gång understryka den viktiga principen att människor

med funktionshinder skall ha goda möjligheter till delaktighet i samhällsli-

vet. Handikappolitiken är ytterst en fråga om demokrati och samhället måste

byggas med insikten att alla människor är lika värda, har samma grundläg-

gande behov och skall behandlas med samma respekt, att mångfald berikar,

att varje människa med sin kunskap och erfarenhet är en tillgång för sam-

hället. Det innebär konkret bl.a. att alla skall ha lika möjligheter att bestäm

ma över sina liv och få sina önskemål respekterade. Personer med funktions-

hinder skall också ha lika möjligheter att röra sig i samhället i samma sam-

manhang som andra. Det allmänna skall verka för att undanröja de hinder

som finns mot alla medborgares deltagande i samhällslivet på sina egna

villkor. All lagstiftning skall i enlighet härmed syfta till att personer med

funktionshinder inte diskrimineras och utformas så att denna delaktighet kan

uppnås. Sverige bör även internationellt arbeta intensivt för att förbättra de

funktionshindrades situation.

Enligt socialutskottets mening finns det fortfarande hinder som gör det

omöjligt för människor med funktionshinder att utöva sina rättigheter och

friheter och försvårar för dem att delta fullt ut i samhällsutvecklingen. Soci-

alutskottet ställer sig - liksom konstitutionsutskottet - positivt till tanken

förbättra de funktionshindrades möjligheter att uppnå ökad delaktighet och

jämlikhet i samhället. Ett sätt att markera betydelsen av detta är att låta frå

gan komma till tydligare uttryck i regeringsformen. Grundlagen innehåller

för närvarande inget förbud direkt riktat mot diskriminering av människor

med funktionshinder. Däremot finns i regeringsformens 2 kap. ett antal rätts-

ligt bindande regler på fri- och rättighetsområdet, t.ex. förbud mot särbe-

handling på grund av åskådning, ras och kön. Socialutskottet delar bedöm-

ningen att det är angeläget och naturligt att den svenska grundlagen ger klart

uttryck för att negativ särbehandling på dessa grunder inte kan godtas. Såda-

na regler innebär också en betydande förstärkning av det rättsskydd som kan

åstadkommas på annat sätt. Utskottet delar regeringens bedömning att ett

stärkt skydd för funktionshindrade bör ske inom ramen för programstadgan-

det i 1 kap. 2 § regeringsformen. Utskottet välkomnar därför tilläggsdirekti-

ven till Författningsutredningen. Motionerna So39 (s) yrkande 1 och So40

(fp) yrkande 6 avstyrks.

Socialutskottet gav våren 1998 regeringen till känna (betänkande

1997/98:SoU16, rskr. 1997/98:154) behovet av att utreda en reglering av ett

generellt förbud mot diskriminering i näringsverksamhet av personer med

funktionshinder. En särskild utredare har tillkallats för att göra en översyn a

lagstiftningen om olaga diskriminering. I direktiven har nämnts bl.a. ett

sådant diskrimineringsförbud som utskottet lyft fram. De hinder i tillgänglig-

het som funktionshindrade möter på andra områden än i näringsverksamhet

är dock avsevärda. Mot bakgrund härav och med anledning av motionerna

So25 (s), So39 (s) yrkande 2, So41 (mp) yrkande 3, So42 (c) yrkande 3,

So44 (kd) yrkande 2, So343 (s), So405 (s), So433 (s), So488 (kd) yrkande 9,

So490 (v) yrkande 2 och K274 (s, m, v, kd, c, fp, mp) yrkande 2 anser ut-

skottet att Diskrimineringsutredningens uppdrag bör utvidgas till att avse

frågan om tillgänglighet för funktionshindrade i vid bemärkelse. Vad ut-

skottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Åtgärder mot domstolstrots m.m.

Propositionen

Regeringen anför att frågan om kommuner som i vissa fall trotsar lagar och

domar har behandlats i olika utredningar och i riksdagen sedan slutet av

1980-talet. Det har givits olika förslag till lösningar på problemet. Det är

framför allt tre utredningar som är av intresse. Dessa är betänkandena Kom-

munalbot (SOU 1989:64), Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och

lagtrots (SOU 1993:109) och departementspromemorian Kommunalt dom-

stolstrots - ett förslag om personligt vitesansvar i mål om laglighetsprövning

(Ds 1995:27). Med kommuner avses i detta sammanhang också landsting.

Riksdagen har vid flera tillfällen under 1990-talet avstyrkt motioner från

riksdagsledamöter om rättighetslagstiftning och domstolstrots och hänvisat

till att det pågår beredning av frågorna inom Regeringskansliet. Det finns

flera motioner i frågan under verksamhetsåren 1998/99 och 1999/2000.

Regeringskansliet har den 21 september 1999 uppdragit åt en utredare att

biträda Justitiedepartementet med att utreda frågan om hur ett sanktionssy-

stem bör utformas som gör det möjligt att motverka kommunalt domstol-

strots (Ju 1999/4276/ADM). Utredaren skall göra avvägningar i fråga om

vilka sanktioner som bör användas, vem sanktionerna skall riktas mot och

hur kännbara sanktionerna bör vara, samt om det sanktionssystem som utre-

daren förordar bör gälla generellt, anpassas till olika sektorer eller utgöra e

kombination av dessa modeller. I uppdraget ligger att utredaren bör överväga

i vilken omfattning de tidigare förslag som lagts fram i betänkandet Förtro-

endevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots (SOU 1993:109) och de-

partementspromemorian Kommunalt domstolstrots - ett förslag om person-

ligt vitesansvar i mål om laglighetsprövning (Ds 1995:27) kan läggas till

grund för ett förslag till sanktionssystem. I första hand bör utredaren efter-

sträva att utforma sanktionssystemet så att det riktas mot juridiska personer.

Utredaren bör emellertid därutöver analysera i vilka fall det skulle vara moti-

verat med sanktioner riktade även mot enskilda ledamöter och hur sådana

sanktioner skulle utformas. Utredaren bör även försöka klarlägga i vilken

mån UB:s bestämmelser kan användas för att få en dom av förvaltningsdom-

stol verkställd. Uppdraget skall redovisas den 1 september 2000.

Det har enligt regeringen länge funnits ett behov av att göra något åt pro-

blemet med att kommuner och landsting trotsar domar som ger en enskild

rätt till en insats enligt LSS och SoL. Svårigheterna att finna en juridiskt

hållfast lösning som dessutom låter sig förenas med principen om den kom-

munala självstyrelsen har emellertid varit betydande och gjort att problemet

kvarstått år efter år till stort förfång för bl.a. funktionshindrade personer.

generella frågan om kommunalt domstolstrots undersöks nu på nytt inom

Justitiedepartementet och ett utredningsförslag i ämnet kan förväntas under

hösten 2000. Regeringen anser emellertid att skadeverkningarna för enskilda

på LSS- och socialtjänstområdet är så oacceptabla att åtgärder som motver-

kar domstolstrots måste företas redan nu.

Regeringen föreslår i propositionen ändringar i lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade (LSS) och i socialtjänstlagen

(1980:620), SoL, som bl.a. ger länsstyrelsen en uppgift att verka för att

kommuner och landsting planerar för att kunna tillgodose framtida stöd-,

service- och vissa biståndsbehov så att enskilda kan erbjudas de insatser de

har rätt till. Regeringens avsikt är att länsstyrelsen skall få en mer aktiv ro

kommunernas och landstingens planeringsarbete. Syftet är att inskärpa vikten

av att kommuner och landsting åtlyder domar som tillerkänner enskilda viss

förmån eller insats inom de nu föreslagna lagområdena.

Vid domstolstrots som gäller LSS och SoL föreslår regeringen att länssty-

relsen skall kunna förelägga en kommun eller ett landsting vid vite att följa

en lagakraftvunnen dom som ger en enskild rätt till en viss insats enligt re-

spektive lag. Länsstyrelsen får en förstärkt roll i kommuners och landstings

planeringsarbete, och det faller sig då naturligt att också lägga rätten att

meddela vitesförelägganden på länsstyrelsen. Länsstyrelsen får i sin kommu-

nicering med kommuner och landsting inför ett vitesföreläggande ta ställning

till om det finns något godtagbart skäl i viteshänseende till att avvakta något

med att uppfylla ett lagakraftvunnet domstolsavgörande. Ett sådant skäl kan

t.ex. vara att kommunen i ett fall då kommunen ålagts att ordna en särskilt

anpassad bostad åt en person enligt LSS vid den tid då avgörandet vinner

laga kraft håller på att uppföra bostäder med särskild service för vuxna eller

andra särskilt anpassade bostäder för vuxna och bostäderna kommer att bli

färdiga inom en kortare tid. Ett motsvarande resonemang kan appliceras på

t.ex. särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller bostad med

särskild service för funktionshindrade enligt SoL. Enligt 73 § SoL och 27 §

LSS gäller domar och beslut enligt SoL och LSS omedelbart. Så skall det

vara i fortsättningen också. Anledningen till att regeringen föreslår att vites

förelägganden skall kunna ske endast av domar som har vunnit laga kraft är

att regeringen vill undvika ett onödigt processförande.

Regeringen har efter Lagrådets hörande gjort ett förtydligande i lagtexterna

som klargör att de föreslagna nya reglerna inte får tillämpas om verkställig-

het av en lagakraftvunnen dom om vissa insatser enligt LSS och social-

tjänstlagen redan har sökts enligt utsökningsbalken (1981:774). Vidare till-

läggs att ett meddelat vitesföreläggande förfaller om verkställighet söks

enligt utsökningsbalken.

Närmare bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om viten. Frågor

om utdömande av viten prövas av länsrätt på ansökan av länsstyrelsen. Läns-

rättens avgörande får överklagas hos kammarrätten enligt 33 § förvaltnings-

processlagen (1971:291). Regeringen anser att det finns skäl att införa be-

svärsrätt för den enskilde i dessa s.k. domstolstrotssituationer bara i de fall

länsstyrelsen avslår en begäran om vitesföreläggande enligt 68 a § SoL eller

26 a § LSS. Regeringen föreslår bestämmelser om denna besvärsrätt i 74 §

SoL respektive 27 § LSS.

Regeringen anför vidare att Socialstyrelsen och länsstyrelserna fr.o.m.

budgetåret 1999 har tillförts extra medel för att förstärka och intensifiera

tillsynen av vården av äldre och funktionshindrade personer. En del av dessa

resurser bör kunna användas för att ge länsstyrelserna en mer aktiv roll när

det gäller att föregripa och förhindra domstolstrots. Enligt regeringens me-

ning behövs också ett ytterligare resurstillskott för att tillgodose den kompe-

tens som behövs i arbetet att verka för att kommuner och landsting gör en

god planering för framtida stöd-, service- och biståndsinsatser. Regeringen

anser därför att ytterligare 2 miljoner kronor bör anslås för utbildningsinsat-

ser under år 2001. Regeringen avser att följa utvecklingen.

Motioner

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår förslaget

om en vitesmöjlighet för länsstyrelsen samt hos regeringen begär förslag om

ekonomisk kompensation till den enskilde i enlighet med vad som anförts i

motionen (yrkande 7). Motionärerna anför att det viktiga är att individen får

sin rätt. Då är det inte tillräckligt att länsstyrelsen ges en vitesmöjlighet.

den bakgrunden avvisas förslaget om att en vitesmöjlighet skall kopplas till

domstols beslut enligt socialtjänstlagen och LSS. Enligt motionärerna bör

regeringen återkomma till riksdagen med förslag som ger den enskilde indi-

viden möjlighet att få kompensation från kommunen motsvarande kostnaden

för att betala någon annan - t.ex. en privat utförare - som kan tillgodose de

aktuella behoven.

I motion So316 av Cristina Husmark Pehrsson (m) begärs tillkännagivande

om två huvudmän, splittrad kompetens och bristande helhetssyn samt om att

återgå till en huvudman för att maximera insatserna för de funktionshindrade

(yrkandena 1 och 2). Motionären anför att efter det att dom fallit förekommer

det att huvudmännen dröjer med att verkställa de domar enligt lagen om stöd

och service till vissa funktionshindrade (LSS) och socialtjänstlagen (SoL)

som länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten beslutat om. Det föreligger

stora oklarheter och särskilt som flera aktörer är inblandade.

I motion So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) yrkas att riksdagen avslår

propositionens förslag om sanktioner vid domstolstrots (yrkande 1). Motio-

närerna anför att Lagrådet ansett regeringens förslag otillräckligt analyserade

och avstyrkt dessa. Motionärerna såg gärna att domstolstrots beträffande icke

verkställd men beslutad insats snarast kunde regleras i lag, men att en dålig

lag inte är att föredra.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet har anfört bl.a. följande i sin bedömning.

Principiellt står mot varandra å ena sidan den enskildes rättigheter enligt

socialtjänstlagen (1980:620) - SoL - samt stöd och service enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och å

andra sidan den kommunala självstyrelsen. SoL och LSS är exempel på

rättighetslagstiftning enligt vilken vissa åtgärder skall vidtas gentemot en

person som uppfyller lagstiftningens kriterier. Mot dessa står den kommu-

nala självstyrelsen och den därur härledda uppfattningen att kommuner och

landsting inte bara kan ses som verkställare av beslut inom områden där

staten bestämmer villkoren. Av det sistnämnda följer bl.a. att de kommunala

myndigheterna måste få rimligt rådrum för planering av och verkställande av

de åtgärder som den enskilde har rätt till. En grundläggande förutsättning för

att detta skall kunna åstadkommas är att tillräckligt med medel finns till-

gängligt. Detta är inte alltid fallet, eftersom staten inte fullt ut ersätter k

muner och landsting för de kostnader som uppstår som en följd av åtagandet

att implementera den här aktuella lagstiftningen, vilket bl.a. Svenska Kom-

munförbundet framhållit i sitt remissyttrande över det betänkande som ligger

till grund för propositionen.

Utskottet anser i likhet med de båda kommunförbunden att de problem med

domstolstrots som redovisats av Socialstyrelsen är allvarliga och att åtgärder

mot domstolstrots därför är motiverade. Dessa åtgärder bör enligt utskottets

mening vara så utformade att de är effektiva i sina verkningar samtidigt som

de på ett rimligt sätt respekterar kommunernas självbestämmande.

I denna del finner utskottet att de föreslagna åtgärderna med vitesföreläggan-

de m.m. utgör ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen men att detta in-

grepp ändå måste accepteras. I denna bedömning spelar frågan om hänsyns-

tagande till bestämmelsen i 1:1 RF att den offentliga makten utövas under

lagarna en viktig roll. Underlåtande att ingripa mot domstolstrots kan under-

gräva respekten för rättsordningen och på sikt äventyra den kommunala

självstyrelsens ställning.

Utskottet konstaterar att det pågår ett utredningsarbete inom Justitiedeparte-

mentet syftande till att göra en totalbedömning av frågan om domstolstrots,

ett uppdrag som skall vara avslutat inom mindre än ett halvt år. Enligt ut-

skottets mening hade det varit bättre, om denna utredning fått ligga till grund

för en samlad lagstiftning mot domstolstrots. Utskottet kan dock acceptera

regeringens argument att tidsfaktorn är viktig och att det är försvarligt att d

här aktuella områdena särbehandlas på det sätt som skett i propositionen.

Utskottet vill dock framhålla vikten av att de nu föreslagna åtgärderna mot

domstolstrots inom SoL:s och LSS områden blir föremål för förnyad pröv-

ning då den fullständiga utredningen föreligger.

Mot denna bakgrund motsätter sig utskottet inte att de föreslagna bestämmel-

serna införs. Enligt utskottet har regeringen vidtagit rimliga och adekvata

förändringar i förslaget på grund av den kritik som Lagrådet framförde med

anledning av lagrådsremissen.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört avstyrks motionerna So32 yrkande

7 (m) och So44 yrkande 1 (kd), som båda yrkar avslag på propositionen.

Till yttrandet har fogats tre avvikande meningar (m), (kd) och (kd, fp).

Lagutskottets yttrande

Lagutskottet har anfört bl.a. följande i sin bedömning.

I likhet med Lagrådet vill lagutskottet erinra om att den vanligaste vägen för

att framtvinga verkställighet av en lagakraftägande dom är att ansöka om

verkställighet av domen hos kronofogdemyndighet enligt UB. Med verkstäl-

lighet avses ett tvångsmässigt genomförande av en förpliktelse. Verkställig-

het som avser betalningsskyldighet sker genom utmätning. Också verkstäl-

lighet av annan förpliktelse kan ske med stöd av UB. I ett rättsfall från år

1993 fann Högsta domstolen att det inte fanns några principiella hinder mot

att använda detta förfarande för verkställighet av en förvaltningsdomstols

dom (NJA 1993 s. 99). Omständigheterna i målet var följande. I en dom från

länsrätten hade slagits fast att en psykiskt utvecklingsstörd person hade rätt

till sådan särskild omsorg som anges i 4 § första stycket lagen (1985:568) om

särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.m. (den s.k. omsorgsla-

gen) i form av boende i gruppbostad för vuxna. I länsrättens dom hade

emellertid inte närmare preciserats när eller var denna särskilda omsorg

skulle tillhandahållas. Högsta domstolens majoritet fann att domen därför

inte kunde innefatta någon förpliktelse i den mening ordet har i UB och att

domen därför inte kunde verkställas. Två ledamöter var skiljaktiga beträffan-

de motiveringen och ansåg att det inte var fråga om en förpliktelse som rör

egendom utan en förpliktelse som direkt avser den omsorgsberättigades

person. UB var därför, enligt minoriteten, inte tillämplig på länsrättens dom.

Vilka slutsatser som kan dras av rättsfallet är inte helt klart och avgörandet

har varit föremål för diskussioner i den juridiska litteraturen (se T. Gregow,

Utsökningsrätt, 3:e uppl., s. 63).

Av vad som tidigare redovisats framgår emellertid att det för närvarande

pågår arbete inom Justitiedepartementet med att utreda frågan om hur ett

sanktionssystem bör utformas som gör det möjligt att motverka kommunalt

domstolstrots. Det uppdrag Regeringskansliet har gett en utredare innebär att

utredaren skall göra avvägningar i fråga om vilka sanktioner som bör använ-

das, vem sanktionen skall riktas mot och hur kännbara sanktionerna bör vara

samt om det sanktionssystem som utredaren förordar bör gälla generellt,

anpassas till olika sektorer eller utgöra en kombination av dessa modeller. I

uppdraget ligger att utredaren bör överväga i vilken omfattning tidigare

förslag som lagts fram kan läggas till grund för ett förslag till sanktionssys-

tem. I första hand bör utredaren emellertid därutöver analysera i vilka fall de

skulle vara motiverat med sanktioner riktade även mot enskilda ledamöter

och hur sådana sanktioner skulle utformas. Utredaren bör även, enligt vad

som framgår av uppdraget, försöka klarlägga i vilken mån UB:s bestämmel-

ser kan användas för att få en dom av förvaltningsdomstol verkställd. Upp-

draget skall redovisas den 1 september 2000.

Vad som anförts i motionerna utgör, enligt utskottets mening, inte skäl mot

att förslaget nu genomförs. Inte heller den omständigheten att utredningsar-

bete pågår bör fördröja lagstiftning. De av regeringen föreslagna åtgärderna,

är, enligt lagutskottets mening, att se som ett första och välkommet steg mot

att på det viktiga LSS- och socialtjänstområdet komma till rätta med vissa av

de problem som ryms inom begreppet domstolstrots. Lagutskottet förutsätter

att regeringen inom ramen för det pågående arbetet med att finna förslag till

mer heltäckande lösningar mot s.k. domstolstrots kan ta vara på de erfaren-

heter som under hand uppkommer vid tillämpningen av de nya bestämmel-

serna i SoL och LSS.

Med det anförda förordar lagutskottet att socialutskottet tillstyrker bifall ti

propositionen i förevarande delar och avstyrker bifall till motionerna So32

yrkande 7 och So44 yrkande 1.

Till yttrandet har fogats en avvikande mening (m, kd).

Socialutskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det länge funnits ett behov av att göra något åt pro-

blemet med att kommuner och landsting trotsar domar som ger en enskild

person rätt till en insats enligt LSS och SoL. De tre utredningar som de se-

naste åren berört frågan har dock inte lett till någon lagstiftning som motver-

kar detta trots. Det pågående utredningsarbetet inom Justitiedepartementet,

som syftar till att göra en totalbedömning av frågan om domstolstrots, skall

vara avslutat under hösten 2000. Socialutskottet delar konstitutionsutskottets

bedömning att det hade varit att föredra om denna utredning fått ligga till

grund för en samlad lagstiftning mot domstolstrots. Att avvakta resultatet av

utredningen skulle dock med säkerhet försena en angelägen lagstiftning på

området ytterligare ett par år. Skadeverkningarna för enskilda funktionshind-

rade på LSS- och socialtjänstområdet är också så oacceptabla att åtgärder

som motverkar domstolstrots bör företas redan nu. I likhet med både konsti-

tutionsutskottet och lagutskottet accepterar socialutskottet tidsfaktorn och de

försvarliga i att den nu föreslagna lagstiftningen föregår en generell lagstift

ning rörande domstolstrots. Socialutskottet delar lagutskottets syn på den

föreslagna lagstiftningen som ett första och välkommet steg mot att på det

viktiga LSS- och socialtjänstområdet komma till rätta med vissa av de pro-

blem som ryms inom begreppet domstolstrots. Utskottet vill på samma sätt

som konstitutionsutskottet dock markera vikten av att de nu föreslagna åt-

gärderna mot domstolstrots blir föremål för förnyad prövning då den full-

ständiga utredningen föreligger. De erfarenheter som efterhand kommer att

vinnas av den nu föreslagna lagstiftningen bör därvid tas till vara. Utskottet

tillstyrker således regeringens förslag om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620) och i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions-

hindrade. Motionerna So32 (m) yrkande 7, So44 (kd) yrkande 1 och So316

(m) yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Råd och stöd enligt LSS

Propositionen

En av insatserna i LSS är rådgivning och annat personligt stöd (råd och stöd).

Råd och stöd fanns som särskild omsorg för personer med utvecklingsstör-

ning redan enligt 1985 års omsorgslag. Motivet till att insatsen råd och stöd

fördes in i LSS var att personer med funktionshinder och deras anhöriga har

en så utsatt situation att deras tillgång till kompletterande särskilt expertst

borde lagregleras (prop. 1992/93:159). De skall därigenom tillförsäkras

kvalificerade insatser från flera kompetensområden för att underlätta det

dagliga livet. Det rör sig om insatser av rådgivande och stödjande karaktär,

där medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska aspekter av funk-

tionshindret beaktas. Insatserna skall ses som komplement till och inte som

ersättning för t.ex. habilitering, rehabilitering och socialtjänst.

Landstingen ansvarar för insatsen och får årligen ett statsbidrag på 200

miljoner kronor som kompensation för de merkostnader som de beräknas få

genom att LSS ger en större grupp (den s.k. personkrets 3) rätt till råd och

stöd jämfört med den tidigare omsorgslagen.

Som en del i handikappreformen kompletterades hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763, HSL) samtidigt med två nya paragrafer (3 b § och 18 b §) som

förtydligar sjukvårdshuvudmännens ansvar för bl.a. habilitering, rehabilite-

ring och hjälpmedelsförsörjning.

Regeringen anför att alltsedan LSS infördes har det pågått diskussioner

med anledning av vissa oklarheter i begreppet råd och stöd. Den stora frågan

har varit om behandlingsinsatser skall ingå eller ej. Motivet för att införa

LSS var att personer med omfattande funktionshinder och deras anhöriga har

en så utsatt situation. Syftet med lagen är att dessa skall kunna tillförsäkras

ett kvalificerat stöd var de än bor. Socialstyrelsens kartläggning från april

1999 visar att landstingen gör olika bedömningar om vad som kan och inte

kan ingå i råd och stöd. Socialstyrelsens uppföljning av statsbidraget till råd

och stöd visar också att större delen av bidraget gått till habiliteringsverk-

samhet. Det innebär att även personer utanför LSS personkrets kan ha fått del

av stödet, vilket inte varit avsikten. Enligt regeringens bedömning bör ett

förtydligande göras vad gäller bl.a. syftet med råd och stöd, förutsättningar

för att erhålla insatsen och på vilket sätt insatsen kan vara ett komplement ti

åtgärder som ges enligt annan lagstiftning. Regeringen avser därför att till-

kalla en särskild utredare för detta ändamål.

Motioner

I motion So40 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om

en sådan ändring av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk-

tionshindrade som i motionen anförts om ett förtydligande om avsikten med

insatsen råd och stöd enligt LSS (yrkande 9). Motionärerna anför att i ett par

domar från Regeringsrätten konstateras att habiliterande och rehabiliterande

insatser inte kan beviljas som råd och stöd enligt LSS. Detta innebär, enligt

motionärerna, att råd och stöd enligt LSS saknar innehåll, vilket strider mot

lagens förarbeten. Det är angeläget att det görs ett klargörande av riksdagens

avsikt med insatsen råd och stöd enligt LSS genom ett förtydligande av lag-

texten. Ett likalydande yrkande framförs i motion So321 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) yrkande 4.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringen avser att tillkalla en särskild utredare f

att föreslå ett förtydligande av vad som avses med insatsen råd och stöd

enligt LSS. Motionerna So40 (fp) yrkande 9 och So321 (fp) yrkande 4 är i

huvudsak tillgodosedda och avstyrks.

Ökad kompetens om bemötande m.m.

Propositionen

Enligt regeringens bedömning bör ett nationellt program med en klar förank-

ring i de handikappolitiska principerna ligga till grund för kompetensutveck-

lingsinsatserna på lokal och regional nivå. Statens institut för särskilt utbil

ningsstöd (Sisus) bör utarbeta och ha ansvar för programmet på central nivå.

Till programmet bör det knytas ett råd med företrädare för berörda intres-

senter. Sisus bör i samråd med Statens kvalitets- och kompetensråd och

andra intressenter ta fram ett utbildningsunderlag för statsförvaltningen i

handikappolitiska frågor. Enligt regeringen bör särskilda medel avsättas för

en flerårig satsning på kompetensutveckling för personal inom olika sam-

hällsområden kring frågor som rör bemötande av personer med funktions-

hinder. Regeringen beräknar att 1,5 miljoner kronor behöver avsättas för år

2000 och lika mycket för år 2001 för att förstärka Sisus anslag med anled-

ning av uppgifterna i samband med det nationella kompetensutvecklingspro-

grammet. Utöver detta anser regeringen att Sisus bör få disponera 9 miljoner

kronor per år fr.o.m. år 2001 t.o.m. år 2003 för att stödja olika modellprojekt

för kompetensutveckling.

Motioner

I motion So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivande om ett

nationellt kompetensutvecklingsprogram (yrkande 1 delvis). Motionärerna

anför att människor med funktionshinder skall kunna ingå i samhällsgemen-

skapen med samma rättigheter och möjligheter som människor som inte är

funktionshindrade. Den grundläggande tanken är att alla människor är jämli-

ka och har rätt till sina liv, sin personlighet och till integritet. Motionärer

anser att ett nationellt kompetensutvecklingsprogram behövs för att sprida

kunskap om de handikappolitiska målen och om funktionshindrades livsvill-

kor.

I motion So488 av Chatrine Pålsson (kd) begärs tillkännagivande om bättre

samverkan mellan försäkringskassan och handikapporganisationer (yrkande

7). Kunskapen om olika funktionshinder är enligt motionärerna, särskilt

viktig hos försäkringskassans personal. Ett bättre samarbete måste byggas

upp med handikapporganisationerna för att också ta till vara deras kunskaper

och erfarenheter. Det gäller för såväl yrkesutbildning som omskolning, an-

passning och rehabilitering. Bemötandet av de anhöriga är en annan viktig

del.

I motion So393 av Kenneth Lantz (kd) begärs tillkännagivande om funk-

tionshindrade i informationssamhället. Enligt motionären känner många

personer med funktionsnedsättningar och deras närstående inte till och till-

godogör sig inte information om vilka rättigheter de har till olika insatser av

vård, omsorg och service. Samordning och information om var och hur man

får en komplett bild av vad samhällets stödfunktion omfattar är nödvändigt.

Samarbetet mellan huvudmännen måste bli bättre.

I motion So321 av Lars Lejonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

att den personal som ansvarar för ärenden rörande funktionshindrade får en

adekvat utbildning som krävs för ett bra bemötande av den funktionshindra-

des behov (yrkande 16). Motionärerna anför att när det gäller attityder till

människor med funktionshinder finns tyvärr fortfarande stora brister, inte

minst gäller detta tjänstemän och handläggare som har direkt kontakt med

funktionshindrade och deras anhöriga. Motionärerna anser detta oaccepta-

belt.

I motion So41 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om perso-

nalförsörjning och kompetensutveckling (yrkande 13). Enligt motionärerna

måste samhället under den kommande tioårsperioden fokusera på kompe-

tensutveckling och personalförsörjning för dem som arbetar med dementa

eftersom antalet äldre ökar i rask takt.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kompetens och kunskap röran-

de bemötande av funktionshindrade och ideologin bakom de handikappoli-

tiska målen är viktigt på alla samhällsnivåer och bör ständigt hållas levande.

Enligt utskottets mening är det angeläget att funktionshindrade personers

egen kunskap och erfarenhet i så stor utsträckning som möjligt tas till vara i

dessa sammanhang. Utskottet ser positivt på regeringens förslag på området.

Förslaget kommer, enligt utskottet, att utgöra en utgångspunkt för huvud-

männens egna insatser att ge ökad kunskap om området och om de grundläg-

gande värderingar som präglar samhällets stöd till personer med funktions-

hinder. Mot bakgrund av den stora ökningen av antalet äldre vill utskottet

särskilt lyfta fram behovet av kompetens hos de personer som på olika sätt

arbetar med t.ex. dementa. Utskottet vill även peka på vikten av en väl fun-

gerande personalförsörjning på detta område. Enligt utskottets mening är

motionerna So41 (mp) yrkande 13, So321 (fp) yrkande 16, So393 (kd),

So488 (kd) yrkande 7, So490 (v) yrkande 1 delvis i allt väsentligt tillgodo-

sedda med det anförda.

Forskning

Propositionen

Regeringen anför att Bemötandeutredningen har visat på en rad områden där

forskningen om handikapp behöver utvecklas och stimuleras. Några viktiga

uppgifter under den närmaste femårsperioden är enligt utredningen:

att studera hur sociala faktorer och funktionshindrade personers livsvillkor

och ställning i samhället påverkar deras möjligheter till delaktighet och jäm-

likhet,

att klargöra vad som kännetecknar diskriminering av funktionshindrade och

studera omfattningen av sådan diskriminering. Detta innefattar också forsk-

ning om samspelet mellan människor, där den ena parten är beroende av

andra på grund av funktionshinder,

att ta fram kunskap om vilka särskilda krav som ställs på undervisning av

elever i behov av särskilt stöd,

att anlägga ett genderperspektiv genom att studera särskilda problem för

funktionshindrade kvinnor respektive män,

att ta fram kunskap om hur olika invandrargruppers syn på funktionshinder

kan och bör påverka utformningen av de svenska insatserna på handi-

kappområdet.

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har ansvar för att samordna han-

dikappforskningen. Med hänsyn till det breda spektrum av forskningsönske-

mål som riktas mot handikappforskningen är det, enligt regeringens mening,

dock nödvändigt att diskutera den långsiktiga inriktningen av handikapp-

forskningen. SFR har nyligen på eget initiativ påbörjat en utvärdering av

forskningen om handikapp. Därmed kommer det att finnas en bas för den typ

av långsiktiga avvägningar och satsningar inom området som, enligt rege-

ringens uppfattning, bör åvila SFR att samordna så att alla berörda forsk-

ningsfinansiärer kan ta sitt ansvar för forskningen i handikappfrågor inom

sina områden.

I den proposition om ny organisation för forskningsfinansiering som rege-

ringen lagt fram i mars 2000 (prop. 1999/2000:81 Forskning för framtiden -

en ny organisation för forskningsfinansiering) föreslås att SFR avvecklas och

dess ansvarsområden övertas av ett nytt forskningsråd för sociala frågor och

arbetsliv. Det innebär att den nya myndigheten även övertar ansvaret att

samordna handikappforskningen.

Regeringen anför vidare att den långsiktiga utformningen och utvecklingen

av handikappforskningen bör läggas fast i ett nationellt forskningsprogram

som utarbetas av SFR (det föreslagna nya forskningsrådet för sociala frågor

och arbetsliv som övertar SFR:s ansvarsområden). Det bör framgå av pro-

grammet vad som kan göras för att rekrytera fler forskare, bland dem perso-

ner med funktionshinder, och hur funktionshindrade personers erfarenheter

och konkreta frågor som uppkommer i olika verksamheter på handikappom-

rådet skall kunna formuleras som forskningsbara och vetenskapligt intres-

santa frågor. SFR (det nya forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv)

bör även överväga hur information om handikappforskningen skall finansie-

ras och föras ut samt finna former för att ge företrädare för forskarna, handi-

kapprörelsen och representanter för olika samhällssektorer tillfälle att utbyta

erfarenheter. SFR (det nya forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv)

bör regelbundet redovisa utvecklingen av handikappforskningen för rege-

ringen.

Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 uttalat att handikapp-

forskningen är ett prioriterat område. Det är angeläget att området successivt

tillförs resurser för en förstärkning. Regeringen anser att den socialveten-

skapligt inriktade handikappforskningen bör tillföras 5 miljoner kronor år

2001 och 2 miljoner kronor år 2002.

Regeringen kommer, bl.a. mot bakgrund av resultatet av utvärderings- och

programarbetet på området, att lämna förslag till resursfördelning i den

forskningspolitiska proposition som avses överlämnas till riksdagen under år

2000 och i budgetpropositionen för år 2001.

Motioner

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den nationella hand-

lingsplanen för handikappolitiken (yrkande 1, delvis). Motionärerna anser att

det är anmärkningsvärt att propositionen saknar förslag till långsiktiga forsk-

ningsinsatser för att belysa värdet av de föreslagna åtgärderna för den enskil-

de individen så att resurserna kan användas på bästa sätt.

I motion So37 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, s, m, v, kd, c, mp) begärs

tillkännagivande om att i den i höst aviserade forskningspolitiska propositio-

nen beakta Centrum för handikappvetenskaps behov av att särskilda medel

utgår för att trygga grundfinansieringen och garantera att utbyggnad kan ske

enligt planerna. Motionärerna anför att regeringen i propositionen inte upp-

märksammat den omfattande verksamhet inom handikappområdet som be-

drivs vid universiteten i Linköping och Örebro, Centrum för handikappve-

tenskap. Där finns redan en påbörjad verksamhet som fortfarande står under

uppbyggnad och ännu inte fått sin finansiering tryggad.

I motion So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om

stöd för finansiering och uppbyggnad av Centrum för handikappvetenskap

(yrkande 9). Motionärerna anför att Centrum för handikappvetenskap i Lin-

köping och Örebro är ett tvärvetenskapligt samarbete mellan två universitet,

unikt även internationellt. Regeringen bör i budgeten 2001 beakta behovet av

särskilda medel för grundfinansiering och uppbyggnad av centret.

I motion So46 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran och Johan

Pehrsson (kd, fp) begärs tillkännagivande om att Centrum för handikappve-

tenskap vid universiteten i Linköping och Örebro uppmärksammas som

resurser för handikappforskningen (yrkande 1). Motionärerna anför att forsk-

ningsutbildning i handikappvetenskap inte finns på något annat centrum i

Sverige. En satsning på detta centrum ger en förstärkning av en forskarut-

bildning som redan är unik i Europa. Stödet till Centrum för handikappveten-

skap kan inte anstå tills den nya forskningsorganisationen med ett nytt forsk-

ningsråd fungerar fullt ut. Vidare yrkar motionärerna ett tillkännagivande om

att medel till grundfinansiering av Centrum för handikappvetenskap anvisas

så att uppbyggnad enligt planerna kan ske (yrkande 2). Enligt motionärerna

bör regeringen anslå resurser till Centrum för handikappvetenskap i samband

med den aviserade forskningspropositionen och i budgetpropositionen för år

2001.

I motion So27 av Maud Björnemalm m.fl. (s) yrkas tillkännagivande om

Centrum för handikappvetenskap (yrkande 1). Motionärerna anför att vid

Centrum för handikappvetenskap vid Örebro och Linköpings universitet

bedrivs och planeras handikappforskning med både naturvetenskapliga,

tekniska, medicinska och kulturvetenskapliga perspektiv. Enligt motionärer-

na bör regeringen inför kommande forskningsproposition överväga både

former för och resursbehov inom handikappforskningen och skapa förutsätt-

ningar för utveckling av Centrum för handikappvetenskap. Motionärerna

begär vidare ett tillkännagivande om att Sverige i samband med det svenska

ordförandeskapet 2001 bör medverka till att den europeiska handikappforsk-

ningen stärks (yrkande 2). Enligt motionärerna bör Sverige och Centrum för

handikappvetenskap ges en central roll i detta arbete.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet har under rubriken högre utbildning och forskning an-

fört följande.

Utskottet instämmer med motionärerna att det hade varit befogat att i propo-

sitionen nämna den satsning på handikappforskning som inletts i samverkan

mellan universiteten i Linköping och Örebro genom Centrum för handikapp-

vetenskap.

Universitet och högskolor har haft i uppdrag att utarbeta forskningsstrate-

gier som underlag för beredningen av nästa forskningspolitiska proposition

hösten 2000 och budgetpropositionen för år 2001. Ett sådant underlag röran-

de handikappvetenskap som gemensam forsknings- och utbildningsprofile-

ring har avlämnats av Linköpings och Örebro universitet i form av en ge-

mensam skrivelse den 15 december 1999 med bilagd promemoria.

Utskottet anser att regeringens beredning av universitetens och högskolor-

nas forskningsstrategier bör avvaktas och att ställning till fördelningen av

forskningsresurser bör tas samlat i samband med forsknings- och budgetpro-

positionerna.

Socialutskottet bör alltså enligt utbildningsutskottets mening avstyrka mo-

tionsyrkandena om Centrum för handikappvetenskap.

Till yttrandet har i denna del en avvikande mening (v, kd, c, fp) fogats.

Socialutskottets bedömning

Enligt utskottets mening är handikappforskning ett viktigt område som på

olika sätt bör stödjas och uppmuntras. Utskottet ser positivt på regeringens

bedömning att den socialvetenskapligt inriktade handikappforskningen bör

tillföras ytterligare resurser de närmaste åren. Utskottet tar dock inte ställn

till hur dessa medel bör fördelas och var sådan forskning lämpligen bör be-

drivas. Socialutskottet delar utbildningsutskottets bedömning att ett samlat

ställningstagande till fördelningen av forskningsresurser bör tas i samband

med forsknings- och budgetpropositionerna. Motionerna So27 (s), So32 (m)

yrkande 1 delvis, So37 (fp, s, m, v, kd, c, mp), So44 (kd) yrkande 9 och So46

(kd, fp) avstyrks.

Brukarstöd

Propositionen

Regeringen anför i propositionen att en försöksverksamhet med personligt

stöd till brukare med funktionshinder bör inledas i handikapporganisationer-

nas regi. Olika metoder för hur ett sådant stöd kan utformas, organiseras,

administreras och finansieras bör prövas.

I samband med 1995 års psykiatrireform genomfördes försöksverksamhet

med s.k. personligt ombud. Centrala uppgifter för ombuden har varit att

företräda och bistå den enskilde i kontakterna med vård- och omsorgsgivare

och att samordna insatserna. Ombuden har också arbetat med frågor som

berört sociala relationer, boende, arbete eller daglig verksamhet. Socialsty-

relsen har i sin uppföljning av reformen konstaterat att försöksverksamheten

fallit väl ut och rekommenderar att verksamheten utvidgas till att gälla hela

landet. Mot denna bakgrund anser regeringen att verksamheten skall perma-

nentas och göras landsomfattande. I budgetpropositionen för år 2000 har

regeringen avsatt medel fr.o.m. den 1 juli 2000 för att utveckla verksamheten

med personligt ombud för psykiskt funktionshindrade personer. Regeringen

anvisade 45 miljoner kronor för år 2000 och därefter 90 miljoner kronor

årligen Regeringen skulle återkomma i frågan. Socialutskottet tillstyrkte

förslaget. Riksdagen följde utskottet, rskr. 1999/2000:93.

Enligt regeringens uppfattning är utredarens förslag om personligt stöd till

brukare med funktionshinder och till brukarstödscenter intressant, eftersom

det bygger på handikapporganisationernas egen aktiva medverkan. Organi-

sationernas oberoende ställning i förhållande till huvudmännen bör därvid

vara en tillgång i sammanhanget liksom de möjligheter till samarbete organi-

sationerna emellan som förslaget ger utrymme för. Regeringen finner därför

att övervägande skäl talar för att brukarstöd till personer med funktionshin-

der bör prövas i en försöksverksamhet. Handikapporganisationerna själva bör

komma överens om hur organisationen och lokaliseringen av brukarstödet

bör se ut och vem som skall vara ansvarig för verksamheten.

Motion

I motion So33 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs tillkännagivande

om behovet av personliga ombud för psykiskt funktionshindrade (yrkande 6).

Motionären anför att ett hjälpmedel kan vara att få ett personligt ombud.

Detta gäller inte minst de psykiskt funktionshindrade. Många psykiskt funk-

tionshindrade har komplexa behov. Det är inte ovanligt att alla de tre hu-

vudmännen - stat, kommun och landsting - är inblandade. Det personliga

ombudet skall ha en självständig roll och den funktionshindrade som sin

uppdragsgivare. Det personliga ombudet skall samordna den enskildes behov

och önskemål och inte vara ett serviceorgan åt huvudmännen. Regeringen

bör enligt motionären återkomma med förslag som gör det möjligt att få

personligt ombud i enlighet med vad som ovan anförts.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringen avser att permanenta försöksverksamhe-

ten med personliga ombud för psykiskt funktionshindrade och göra verksam-

heten landsomfattande. Regeringen har också avsatt medel för att utveckla

verksamheten. Utskottet har erfarit att regeringen inom kort kommer att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att fr.o.m. den 1 juli samordna en nationell upp-

byggnad och utveckling av verksamhet med personliga ombud till psykiskt

funktionshindrade personer. Arbetet skall enligt uppgift samordnas inom

ramen för en beredningsgrupp som Socialstyrelsen tillkallar med represen-

tanter från länsstyrelserna, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbun-

det, Arbetsmarknadsverket och Riksförsäkringsverket samt brukarorganisa-

tionerna. Socialstyrelsen kommer enligt uppgift att få i uppdrag att utvärdera

hur verksamheten utvecklas samt vilka effekter den får för psykiskt funk-

tionshindrade. En första delrapport skall enligt uppgift lämnas strax före

kommande årsskifte. Mot bakgrund av det anförda får motionsyrkandet So33

(m) yrkande 6 anses åtminstone delvis tillgodosett.

Kultur och media

Propositionen

Regeringen anför i propositionen att statens insatser för ökad tillgänglighet

till kultursektorn för funktionshindrade personer bör förstärkas. Inriktningen

bör vara den som regeringen förordade i propositionen om kulturpolitik

(prop. 1996/97:3). Målet bör vara att verka för allas möjlighet till kulturupp-

levelser och eget skapande. Statens kulturråd bör därför få disponera ytterli-

gare medel för genomförande och utvidgning av handlingsprogrammet för

ökad tillgänglighet. Vidare bör Talboks- och punktskriftsbiblioteket samt

Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur (LL-stiftelsen - Cent-

rum för lättläst) vardera få disponera ytterligare medel för genomförande av

projekt som syftar till att göra litteratur tillgänglig för funktionshindrade.

Motioner

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) begärs tillkännagivande om TV-

textning för synskadade (yrkande 11). Motionärerna pekar på att synskadade

har behov av att få texterna i TV tillgängliga, s.k. "talande textremsa", för a

inte utestängas från information och kulturella upplevelser.

I motion So33 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs tillkännagivande

om stöd till Club Braille (yrkande 8). Motionären anför att riksdagen förra

riksdagsåret uppdragit åt regeringen att finna former för en finansiering av

denna bokklubb för synskadade och blinda. Vidare yrkas tillkännagivande

om SVT och försökssändningar med hörbar textremsa (yrkande 9). Motionä-

ren anför att SVT under många år haft i uppdrag att göra sina program till-

gängliga även för synskadade. SVT kan för att pröva tekniken redan nu

påbörja försökssändningar med hörbar textremsa i vissa delar av Sverige.

I motion So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om

de krav som kan ställas på public service-företagen avseende funktionshind-

rades möjligheter till delaktighet (yrkande 8). Motionärer anför att det är

viktigt att TV-program tillgängliga för synskadade kan börja sändas så snart

digitala TV-sändningar kommer i gång. Enligt motionärerna gäller det att

informera allmänheten om filmens tillgänglighet för funktionshindrade. Här

har filmindustrin ett stort ansvar. Motionärerna vill framhålla hur viktigt det

är att medel säkras för textning och syntolkning av film.

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

medietillgängligheten för funktionshindrade (yrkande 6). Enligt motionärer-

na bör radiosändningar göras tillgängliga för hörselskadade genom att radio-

sändningar nedtecknas och läggs ut på Internet, likaså bör textremsan i TV

göras hörbar.

I motion So35 av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs tillkännagivande om an-

svarsbibliotek för döva. Motionärerna föreslår att ett nationellt ansvarsbibli-

otek inrättas i Örebro. Länsbiblioteket i Örebro är berett att ta på sig ansvar

som ansvarsbibliotek för döva men behöver både ett nationellt uppdrag och

riktade resurser för att fullgöra uppgiften.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet har under rubriken Kultursektorns tillgänglighet anfört bl.a.

följande.

I motion So33 (m) påminner motionären om att riksdagen redan under förra

riksmötet, med bifall till en annan motion av motionären, begärde att rege-

ringen skulle överväga former för finansiering av bokklubben Club Braille

för synskadade och blinda. Enligt motionärens mening framgår det tyvärr

inte klart och tydligt av propositionen hur detta skall kunna bli verklighet.

Riksdagen bör därför göra ett nytt tillkännagivande i frågan (yrkande 8).

Kulturutskottet anförde i sitt betänkande 1998/99:KrU1 (s. 47) att det är

viktigt att synskadade ges möjlighet att använda och utveckla sin förmåga att

läsa och skriva punktskrift. Utskottet ansåg att Synskadades Riksförbunds

initiativ att stödja bokklubbsverksamheten för punktskriftsläsare är av stort

kulturpolitiskt värde. Regeringen borde inför nästa budgetår överväga i vilka

former denna verksamhet kunde stödjas genom ett särskilt bidrag. Detta gav

- som påpekas i motionen - riksdagen som sin mening regeringen till känna

(rskr. 1998/99:55). När regeringen i april 1999 redovisade för riksdagen sina

åtgärder med anledning av riksdagens beslut angavs att ärendet var under

beredning. Något förslag i frågan lämnades inte i budgetpropositionen hösten

1999.

Som utskottet redovisat ovan anger regeringen i den nu aktuella propositio-

nen att insatserna för ökad tillgänglighet skall förstärkas, bl.a. genom stöd t

bokklubbar för synskadade i enlighet med riksdagens tidigare beslut. Ut-

skottet förutsätter självfallet att medel till förstärkt stöd beräknas i budget

propositionen för år 2001. Något förnyat tillkännagivande till regeringen från

riksdagen i frågan bör således inte vara nödvändigt. Mot denna bakgrund

föreslår utskottet att socialutskottet avstyrker motion So33 (m) yrkande 8.

I motion So35 (s) anförs att döva har samma självklara behov som andra av

ett rikt och levande språk. För dem, som för andra, kan biblioteken vara ett

stöd i språkutveckling och kontakt med den rikedom som de samlade bok-

skatterna utgör. Motionärerna föreslår därför att ett nationellt ansvarsbiblio-

tek för döva inrättas vid länsbiblioteket i Örebro. Biblioteket bör få riktade

resurser för ändamålet. - - -

Utskottet delar helt motionärernas uppfattning att litteraturen och biblioteken

har en mycket stor roll att spela för att de döva och hörselskadade skall få

möjlighet att tillägna sig och utveckla det svenska språket. Det är också

viktigt att de genom biblioteken kan få tillgång till videogram på teckensprå-

ket.

Utskottet vill påminna om att bibliotekslagen (1996:1596) stadgar att folk-

och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt vissa grupper, bl.a.

funktionshindrade, genom att erbjuda litteratur i former särskilt anpassade til

dessa gruppers behov (8 §).

Utskottet påminner också om att TPB har ett övergripande ansvar för att i

samverkan med andra bibliotek arbeta för att synskadade och andra handi-

kappade får tillgång till litteratur.

Som utskottet redovisat fick Kulturrådet år 1999 ett övergripande ansvar för

att fullfölja handlingsprogrammet för funktionshindrades delaktighet i kul-

turlivet. Samtidigt fick Kulturrådet en resursförstärkning. Nu har regeringen i

propositionen aviserat att ytterligare förstärkningar av insatserna för de

funktionshindrade skall göras. Utskottet förutsätter att Kulturrådet i sitt ord

narie uppföljningsarbete och inför sin fördelning av medel till funktionshind-

rades delaktighet i kulturlivet gör de analyser som behövs dels av resultaten

av redan gjorda insatser, dels av de behov som finns bl.a. inom litteratur- och

biblioteksområdena.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att socialutskottet avstyrker

motion So35 (s).

Kulturutskottet har vidare anfört följande under rubriken Tillgänglighet hos

radio och TV.

En ny tillståndsperiod för Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB

(SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) inleds den 1 januari 2002. En

särskild utredare (dir. 1999:74) lägger inom kort fram ett brett underlag inför

kommande beredning under parlamentarisk medverkan av de villkor som

skall gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa tillståndsperi-

od. I direktiven för utredaren anges att en utgångspunkt bör vara att radio-

och TV-programmens tillgänglighet för funktionshindrade skall öka. - - -

Utskottet har i sitt betänkande 1999/2000:KrU8 nyligen redovisat nu gällan-

de bestämmelser i tillståndsvillkoren för SVT, SR och UR som gäller företa-

gens skyldigheter att beakta funktionshindrades behov. Genom att utnyttja

befintlig och ny teknik skall företagen under tillståndsperioden öka möjlig-

heterna för funktionshindrade att ta del av programmen. I fråga om program

om och för funktionshindrade skall de tre företagen sinsemellan fördela

ansvaret för olika slags insatser av detta slag.

Vidare skall de tre företagen enligt bestämmelser i anslagsvillkoren för re-

spektive företag årligen - senast den 1 mars - lämna en s.k. uppföljningsrap-

port till Kulturdepartementet och till Granskningsnämnden för radio och TV.

Syftet med uppföljningsrapporterna är att skärpa företagens fokus på hur

uppdraget uppfylls och att ge statsmakterna ett underlag inför förnyade till-

ståndsvillkor. (Se prop. 1995/96:161 s. 74.)

Av anslagsvillkoren framgår även att SVT, SR och UR sinsemellan skall

fördela ansvaret för olika slags insatser för funktionshindrade. Eventuella

överenskommelser i frågan skall tillställas Kulturdepartementet och Gransk-

ningsnämnden.

Utskottet har i betänkandet avstyrkt motioner som rör synskadades, hörsel-

skadades och dövas tillgång till SVT:s program.

Utskottet har bl.a. redovisat att SVT arbetat på att upprätta en särskild

ljudkanal med syntetiskt tal för att göra programutbudet mer tillgängligt för

synskadade. Metoden förutsätter att mottagningsutrustning finns hos TV-

konsumenten. TV-apparatindustrin har för närvarande inte något intresse av

utveckling av sådan utrustning för de analoga sändningarna. Det förestående

teknikskiftet från analoga till digitala sändningar kan emellertid bjuda på nya

möjligheter i detta avseende. Utskottet har inhämtat att ett utvecklingsbolag,

som ägs av bl.a. Synskadades Riksförbund, med stöd av SVT arbetar med att

utveckla en apparattillsats för att göra textremsan hörbar oberoende av i

vilken svenskspråkig TV-kanal den förekommer.

I sammanhanget nämnde utskottet att textremsan kan göras hörbar även

med annan teknik och att viss försöksverksamhet utanför SVT pågår med

uppläsning av textremsan i realtid. Utskottet redovisade även att antalet

program med textning för hörselskadade och döva ökat.

Som utskottet redovisat ovan framgår det av direktiven för den särskilde

utredaren, som nu arbetar med underlag för besluten om nya sändningstill-

stånd, att en utgångspunkt i hans arbete bör vara att radio- och TV-

programmens tillgänglighet skall öka. Utredaren skall undersöka om det

behöver ställas ytterligare krav på programföretagen i detta hänseende och

föreslå hur sådana krav i så fall skall utformas.

Utskottet har i betänkandet understrukit att en av förutsättningarna för ett

förnyat sändningstillstånd för SVT bör vara att kraven på företaget i detta

hänseende ökas ytterligare i jämförelse med kraven i nu gällande tillstånd.

Utskottet har också förutsatt att utredaren lägger fram ett sådant underlag

som gör det möjligt för den parlamentariska beredningsgruppen, som skall

bearbeta utredarens förslag, att ange vilka krav som skall kunna ställas på

SVT för att synskadade, andra läshandikappade, hörselskadade och döva

skall få bättre möjligheter att ta del av SVT:s programutbud under den kom-

mande tillståndsperioden.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att något sådant uttalande som

begärs i de nu aktuella fyra motionsyrkandena So32 (m) yrkande 11, So33

(m) yrkande 9, So42 (c) yrkande 6 och So44 (kd) yrkande 8 inte är påkallat,

varför socialutskottet bör avstyrka dem.

Till yttrandet har fogats tre avvikande meningar (m), (m, kd, c, fp), (c) och

ett särskilt yttrande (kd).

Socialutskottets bedömning

Funktionshindrades tillgång till kulturutbudet är enligt utskottet en mycket

angelägen fråga. Ett av den statliga kulturpolitikens främsta mål är att verka

för allas möjligheter till kulturupplevelser. Utskottet ställer sig bakom rege-

ringens inriktning på området och ser positivt på att statens insatser för ökad

tillgänglighet för funktionshindrade till kultursektorn förstärks. Utskottet

delar i övrigt kulturutskottets bedömningar. Motionerna So32 (m) yrkande

11, So33 (m) yrkande 9, So35 (s), So42 (c) yrkande 6 och So44 (kd) yrkande

8 avstyrks därför. Även motion So33 (m) yrkande 8 avstyrks.

Utbildning

Propositionen

Regeringen anför i propositionen bl.a. att barn och ungdomar med funktions-

hinder i dag, med få undantag, bor tillsammans med sina föräldrar och också

i allmänhet får sin skolgång inom ramen för det ordinarie utbildningssyste-

met i en skola i närheten av hemmet. I och med riksdagens beslut med anled-

ning av propositionen om elever med funktionshinder (prop. 1998/99:105,

bet. 1999/2000 UbU4, rskr. 1999/2000:14) kommer på sikt sex statliga spe-

cialskolor med möjlighet till elevboende att finnas kvar för döva och hörsel-

skadade barn och ungdomar. Detta motiveras av dessa elevers specifika

behov av undervisning och kommunikation på teckenspråk. De båda övriga

statliga specialskolorna kommer att avvecklas successivt till förmån för en

utökad resurscenterverksamhet för respektive målgrupp.

Regeringen har i nämnda proposition klargjort att statens ansvar gentemot

elever med funktionshinder främst skall vara att genom stöd till kommunerna

främja att dessa elever får en anpassad skolsituation av god kvalitet. Detta

gäller främst ovanliga eller komplexa funktionshinder där kommunerna inte i

förväg har möjlighet att bygga upp den kunskap som krävs i det individuella

fallet. Genom den förändrade statliga stödorganisationen kommer kommu-

nernas förutsättningar att erbjuda barn och ungdomar med funktionshinder en

anpassad skolsituation av god kvalitet, enligt regeringens mening, att öka.

Regeringen har aviserat en treårig satsning, med start år 2000, inriktad bl.a.

på kompetensutveckling för att stärka förutsättningarna för elever i behov av

särskilt stöd att nå målen i ungdomsskolan.

Gymnasieskolan skall kvalificera eleverna i tre avseenden: för ett demo-

kratiskt samhällsliv, för ett utvecklande arbetsliv och för ett livslångt läran

Den måste, enligt regeringens mening, utformas så att den upplevs som

meningsfull av alla ungdomar. Ambitionen måste vara att genom stöd och

stimulans ge varje elev möjlighet att utvecklas och nå målen. Regeringen har

redovisat sin avsikt att införa krav på åtgärdsprogram eller motsvarande för

de ungdomar i gymnasieskolan som har behov av särskilda insatser. I sam-

manhanget kan också nämnas att den framtida organisationen för det statliga

stödet i specialpedagogiska frågor kommer att ha en viktig uppgift när det

gäller att öka stödet till kommunerna för gymnasieungdomar med funktions-

nedsättningar.

Sedan gymnasiereformen genomfördes i början av 1990-talet är kom-

munerna skyldiga att erbjuda alla ungdomar en gymnasieutbildning. Vid

sidan av de nationella och specialutformade programmen finns det individu-

ella programmet som är ett viktigt redskap när det gäller att uppfylla kravet

på gymnasieutbildning för alla. Det individuella programmets huvudsyfte är

att fungera som språngbräda till ett nationellt eller specialutformat program.

Detta lyckas i dag till viss del men skiftar också stort i landet. Enligt uppgi

ter från Skolverket är ungdomar med funktionshinder överrepresenterade på

det individuella programmet samtidigt som det saknas kunskap om i vilken

utsträckning dessa ungdomar går vidare till ett nationellt eller specialutfor-

mat program eller lämnar gymnasieskolan med fullständiga slutbetyg.

Enligt regeringen behövs det ökade ansträngningar för att underlätta för

funktionshindrade att studera vid universitet och högskolor. Antalet studenter

med funktionshinder har ökat för sjätte året i rad från närmare 500 studeran-

de 1993/94 till drygt 1 600 studerande år 1999. Trots detta är gruppen med

funktionshinder fortfarande underrepresenterad inom högskolan. Ungefär två

tredjedelar av studenterna med funktionshinder erhöll medel för särskilda

stödåtgärder såsom assistent, lektör, teckenspråkstolk, anteckningshjälp eller

extra undervisning, medan en tredjedel av dem inte behövde sådant stöd.

Otillräcklig information om den fysiska tillgängligheten samt brister i den-

na kan utgöra hinder för personer med funktionshinder att bedriva studier.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) har sedan några år arbeta

med att göra en kartläggning av tillgängligheten och utifrån erfarenheterna

bygga upp en informationstjänst på Internet, det s.k. THUT-projektet.

Antalet studenter med funktionshinder kan förväntas att öka i samband

med den kraftiga utbyggnaden av högskolan. För åren 1997-2000 har utbild-

ningen tillförts resurser för 68 000 nya permanenta platser. Riksdagen har

vidare beslutat att utbyggnaden av den grundläggande högskoleutbildningen

skall fortsätta. I budgetpropositionen för år 2000 har regeringen föreslagit en

utbyggnad med ca 10 550 platser för vartdera av åren 2001 och 2002 (prop.

1999/2000:1 utg.omr. 16).

Regeringen meddelar i propositionen sin avsikt att utse en särskild utredare

för att se över hjälpmedelsförsörjningen för studerande med funktionshinder.

Utredaren bör lämna förslag till eventuella åtgärder. Utredningen skall om-

fatta förskola, förskoleklass, skola, vuxenutbildning samt högre utbildning.

Bland annat skall gränsdragningen och ansvarsfördelningen göras tydlig när

det gäller personliga hjälpmedel och pedagogiska hjälpmedel.

Motioner

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) begärs tillkännagivande om möjlig-

heten att välja skola och utbildning (yrkande 4). Motionärerna anför att möj-

ligheten att välja skola är särskilt viktig för personer med särskilda behov.

Mot den bakgrunden ser motionärerna beslutet att lägga ned Ekeskolan som

ett hårt slag mot de barn och ungdomar som drabbas. Enligt motionärerna

skall specialskolor även i framtiden vara ett alternativ för de elever som

anser att de bättre kan tillgodose deras särskilda behov.

I motion So33 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs tillkännagivande

om möjligheten för svårt funktionshindrade ungdomar att välja individuella

program på riksrekryterande gymnasieutbildning (yrkande 10). Motionären

anför att elever som i dag väljer Rh-anpassade gymnasieutbildningar endast

kan välja nationella programmet och specialutformade program.

I motion So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om

lika studiefinansieringsmöjligheter oavsett om man har handikapp eller ej

(yrkande 11). Motionärerna anser att människor med funktionshinder skall

ha lika möjligheter och samma rätt till högkvalitativ utbildning som övriga

medborgare.

I motion 1999/2000:So487 av Dan Ericsson (kd) begärs ett lagförtydligande i

syfte att stärka möjligheten för elev med funktionshinder och dennes föräld-

rar att påverka valet av elevassistent i skolan (yrkande 5). Motionären menar

att om eleven har assistent i hemmet och under fritid är det lämpligt att sam-

ma person assisterar också under skoltid. Ett liknande yrkande framförs i

motion Sf303 av Inger Davidson m.fl. (kd) yrkande 5.

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

skolan (yrkande 8). Motionärerna har motsatt sig en avveckling av special-

skoleverksamheten för funktionshindrade barn och ungdomar. Enligt motio-

närerna rör det sig om få barn, och det borde inte vara problematiskt för

någon att acceptera deras statliga specialskola. Om barnen känner sig trygga

i verksamheten och deras föräldrar ser att de utvecklas på ett positivt sätt bö

det vara möjligt för föräldrar att välja denna skolform.

I motion 1999/2000:Ub285 av Sonja Fransson (s) begärs att en utredning

tillsätts för att klargöra landstingens och utbildningsanordnarnas hjälpme-

delsansvar inom vuxenutbildningsområdet inklusive folkbildningen. Enligt

motionären råder det bl.a. osäkerhet om var skiljelinjen går mellan personli-

ga hjälpmedel och särskilda pedagogiska hjälpmedel.

Aktuellt

Sisus har i april 2000 publicerat en projektrapport, Funktionshindrades

upplevelse av att studera vid universitet och högskola. Rapporten belyser

studiesituationen för studenter med olika funktionshinder, bl.a. tillgänglig-

hetsaspekter. I rapporten beskrivs också den studiesociala och den organisa-

toriska tillgängligheten.

Tidigare behandling m.m.

Socialutskottet har hösten 1999 i yttrande 1998/99:SoU9y Elever med funk-

tionshinder anfört bl.a. följande till utbildningsutskottet över regeringens

proposition 1998/99:105 med samma namn (s. 3 f.).

Socialutskottet anser det viktigt att utvecklingen fortsätter och att nya steg

i arbetet med att ge människor med funktionshinder samma förutsättningar

som andra människor. Integrering och normalisering innebär att människor

med funktionshinder får större möjlighet till full delaktighet i samhällslivet.

Enligt FN:s standardregler är en huvudprincip att utbildning för elever med

funktionshinder skall vara integrerad med den ordinarie utbildningen. Alla

barn behöver stöd i sin utveckling. Barn i behov av särskilt stöd varken är

eller bör vara någon enhetlig eller klart avgränsad grupp. Stödbehoven kan

vara tillfälliga eller övergående, men också varaktiga. Ett handikapp som kan

uppstå till följd av ett funktionshinder bör minimeras genom åtgärder i den

omgivande miljön och genom åtgärder i övrigt. Socialutskottet ställer sig

bakom principen om att barn och ungdomar med funktionshinder så långt

möjligt skall erbjudas en anpassad utbildning i sin hemkommun och i likhet

med övriga barn och ungdomar ha möjlighet att bo hemma med sina föräld-

rar, men vill samtidigt betona att den förändring som föreslås i propositionen

måste genomföras på ett sådant sätt att kommunerna klarar att möta de behov

som barn och ungdomar med svåra funktionshinder har. För att dessa elever

skall kunna bli delaktiga i samhällslivet och jämlika krävs att kommunerna

tar sitt ansvar. Enligt socialutskottets mening är tillgången till stöd och ser

vice för den enskilde funktionshindrade och personalens förmåga att möta

olika behov avgörande för om integrationen skall lyckas. Socialutskottet

delar bedömningen att det krävs en helhetssyn och en samverkan mellan alla

i elevens närhet liksom det omgivande samhället i form av bl.a. kultur, fritid

och möjlighet till socialt umgänge för att integreringen skall lyckas. Kontak-

ten med föräldrar/vårdnadshavare är betydelsefull och är också nyckeln till

samverkan med andra berörda som kan vara viktiga för eleven, t.ex. med

barn- och ungdomshabiliteringen, den pedagogiska hörselvården eller barn-

och ungdomspsykiatrin. För att stödja såväl eleverna som föräldrar och skola

är det viktigt att det finns resurscentra av hög kvalitet. Det är angeläget att

dessa resurscentra tar till vara den kunskap som finns vid specialskolorna och

att det finns resurser för eleverna att vistas där under perioder, för att stöd

eleverna och genomföra kompletterande utredningar som stöd för eleven,

skolan och personalen i hemkommunen.

Till yttrandet har fogats avvikande meningar av (m, kd), (c) och (fp).

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet har anfört följande under rubriken Skolan.

I Moderata samlingspartiets motion 1999/2000:So32 yrkande 4 betonas att

möjligheten att välja skola är särskilt viktig för funktionshindrade barn och

ungdomar. Moderaterna har den principiella uppfattningen att alla skolor så

långt möjligt skall vara utformade så att elever med särskilda behov inte

utestängs. Målsättningen om integration av funktionshindrade elever i den

vanliga skolan och anpassningen av skolan till dem får dock inte innebära att

specialskolor med väl uppbyggd kompetens läggs ned. Moderaterna vill att

specialskolor även i framtiden skall vara ett alternativ för de elever som

anser att dessa skolor bättre kan tillgodose deras särskilda behov.

Liknande synpunkter förs fram av Centerpartiet i motion 1999/2000:So42

yrkande 8. Motionärerna framhåller att de motsatte sig beslutet om avveck-

ling av vissa specialskolor. De menar att funktionshindrade barn och ungdo-

mar skall ha en rättighet och inte en skyldighet att integreras i den vanliga

kommunala skolan. Om barnen känner sig trygga i specialskolan och ut-

vecklas på ett positivt sätt bör det vara möjligt för föräldrar att välja denna

skolform.

Utskottet anser att socialutskottet bör föreslå avslag på motionsyrkandena.

Utbildningsutskottet behandlade så sent som i oktober 1999 regeringens

förslag i propositionen Elever med funktionshinder - ansvar för utbildning

och stöd jämte motioner i ärendet i sitt av riksdagen godkända betänkande

1999/2000:UbU4.

Utskottet ställde sig bakom den viktiga handikappolitiska principen att barn

med funktionshinder så långt möjligt skall erbjudas en anpassad utbildning i

sin hemkommun och därmed ha rätt och möjlighet att bo hemma med sina

föräldrar. Förändringen av specialskolans målgrupp till att inte längre om-

fatta synskadade och talskadade barn såg utskottet som ett viktigt steg mot en

integrering av elever med funktionshinder i den ordinarie skolan.

Kommunerna skall alltså ha det fulla ansvaret för syn- och talskadade elever.

Staten skall dock även i fortsättningen ha ett stort ansvar för att stödja kom-

munerna, bl.a. genom en ny samordnad organisation för stöd i specialpeda-

gogiska frågor, en utökad resurscenterverksamhet samt satsningar på kom-

petensutveckling av skolans personal och på forskning. Vid såväl Ekeskolans

som Hällsboskolans resurscenter skall det finnas en mindre skoldel för barn

och ungdomar som av olika skäl kan behöva mer intensifierade specialpeda-

gogiska insatser under viss tid.

För döva, dövblinda och hörselskadade elever är en teckenspråkig skolmiljö

nödvändig. Denna ståndpunkt återfinns även i FN:s standardregler för att

tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet,

som ett undantag från huvudprincipen att utbildning för elever med funk-

tionshinder skall erbjudas inom den ordinarie skolorganisationen. Utskottet

delade regeringens uppfattning att det är riktigt att behålla specialskolan som

skolform för dessa elevgrupper.

Utbildningsutskottet finner inte skäl till att ändra sitt ställningstagande frå

höstas.

Enligt motion 1999/2000:So33 (m) yrkande 10 bör det vara möjligt för svårt

funktionshindrade ungdomar att välja individuella program inom riksrekryte-

rande Rh-anpassad gymnasieutbildning. Motionären anmärker att i dag kan

elever på gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning endast välja nationella

och specialutformade program. Det är självklart, anser motionären, att dessa

elever också måste kunna välja individuella program.

Utskottet anser att socialutskottet bör avstyrka motionsyrkandet med hänvis-

ning till följande.

För vissa elever med funktionshinder har staten tagit på sig ett utökat ansvar

genom att stödja riksrekryterande gymnasieutbildning. Sålunda finns riksre-

kryterande gymnasieutbildning med särskilt anpassad utbildning för svårt

rörelsehindrade ungdomar, s.k. Rh-anpassad utbildning, i Göteborg, Kristi-

anstad, Stockholm och Umeå. Personkretsen för Rh-anpassad utbildning

bestäms i 5 kap. 27 och 28 §§ skollagen (1985:1100). Den omfattar svårt

rörelsehindrade elever som har mycket stora behov av anpassning och habi-

litering i anslutning till utbildningen och som kan tillgodogöra sig utbildning

på nationellt program eller - med tillämpning första gången vid intagning till

läsåret 2001/02 - specialutformat program.

Utbildningsutskottet behandlade och avstyrkte hösten 1999 motsvarande

motionsyrkanden om införande av individuella program på gymnasieskola

med Rh-anpassad utbildning (bet. 1999/2000:UbU4 s. 28). Utskottet pekade

på att det i dag finns stora möjligheter inom de nationella och specialutfor-

made programmen att hjälpa elever som riskerar att inte klara utbildningen.

Förutom stödundervisning, utökad studietid eller reducerat program finns

också specialinriktad kursplan.

I regleringsbrevet för budgetåret 2000 har Skolverket fått i uppdrag att under

tre år fr.o.m. läsåret 2000/2001 följa och analysera utvecklingen av den Rh-

anpassade gymnasieutbildningen för elever som genom möjlighet att speci-

alinrikta kursplanerna i liten eller obefintlig utsträckning följer kurser på

gymnasienivå. Verket skall även överväga alternativ till en sådan gymna-

sieutbildning.

Enligt utbildningsutskottets mening bör resultatet av Skolverkets uppdrag

inväntas.

I motion 1999/2000:So487 (kd) yrkande 5 begärs ett lagförtydligande i syfte

att stärka möjligheten för elev med funktionshinder och dennes föräldrar att

påverka valet av elevassistent i skolan. Motionären menar att om eleven har

assistent i hemmet och under fritid är det lämpligt att samma person assiste-

rar också under skoltid.

Utskottet tar fasta på vad socialutskottet anförde i denna fråga i sitt betän-

kande 1995/96:SoU15 angående bl.a. assistansersättning vid vistelse i barn-

omsorg, skola m.m. (s. 15). Socialutskottet underströk att kontinuiteten och

tryggheten i det personliga stödet till den funktionshindrade inte får urholkas

och att det därför är särskilt angeläget att försäkringskassor och kommuner

nära samverkar i dessa fall. Utskottet hade uppmärksammats på att goda

lösningar fanns i vissa kommuner. Samma person borde t.ex. med statlig

ersättning kunna vara personlig assistent åt ett barn och samtidigt elev-

assistent åt samma barn under lektionstid med ersättning från kommunen.

Utbildningsutskottet förutsätter att sådan samverkan lokalt kan komma till

stånd utan central reglering och anser för sin del att motionsyrkandet bör

avslås av riksdagen.

Utbildningsutskottet har under rubriken Hjälpmedel inom utbildning anfört

följande.

I motion 1999/2000:Ub285 (s) begärs att en utredning tillsätts för att klargöra

landstingens och utbildningsanordnarnas hjälpmedelsansvar inom vuxenut-

bildningsområdet inklusive folkbildningen. Enligt motionären råder det bl.a.

osäkerhet om var skiljelinjen går mellan personliga hjälpmedel och särskilda

pedagogiska hjälpmedel.

Utskottet anser att syftet med motionen - som väcktes under allmänna mo-

tionstiden hösten 1999 och således innan denna proposition lades fram -

kommer att bli tillgodosett i och med att den aviserade utredningen tillsätts.

Motionen bör alltså avslås.

Under rubriken Studiefinansiering har utbildningsutskottet anfört följande.

Kristdemokraterna framhåller i motion 1999/2000:So44 yrkande 11 att möj-

ligheterna till studiefinansiering bör vara lika oavsett om den studerande har

handikapp eller inte.

Utskottet anser liksom motionärerna att det är en viktig princip att elever

med funktionshinder så långt möjligt skall ha lika möjligheter till utbildning

med studiestöd som andra elever. Utskottet föreslår emellertid avslag på

motionsyrkandet med hänvisning till att frågor om studiefinansiering för

denna elevgrupp är aktualiserade inom Regeringskansliet.

Elever i gymnasiesärskolan är inte som elever i gymnasieskolan berättigade

till studiehjälp. I stället utgår till dessa elever förlängt barnbidrag. Månads

beloppen, för närvarande 850 kr, är desamma för både förlängt barnbidrag

och studiebidrag inom studiehjälpen. Dock utgår förlängt barnbidrag under

årets alla månader och studiebidrag endast under nio månader per år. Gym-

nasiesärskolans elever är - genom att de inte tillhör studiehjälpssystemet -

inte heller berättigade till s.k. extra tillägg till studiebidraget. Det extra

lägget är ett bidrag som prövas mot elevens och dennes föräldrars beräknade

inkomster. Det utgår med 285 kr per månad i inkomstintervallet 105 000-

124 900 kr, med 570 kr per månad i intervallet 85 000-104 900 kr och med

855 kr per månad om den beräknade inkomsten understiger 85 000 kr.

Handikappombudsmannen har i skrivelse den 31 januari 2000 till Utbild-

ningsdepartementet anfört att han uppmärksammats på att elever vid gymna-

siesärskolan inte har möjlighet att ansöka hos Centrala studiestödsnämnden

om extra ekonomiskt tillägg till studiebidrag. Handikappombudsmannen

anser det vara en självklarhet att studier vid gymnasiesärskolan skall likstäl-

las med studier vid gymnasieskolan och att elever vid gymnasiesärskolan

därför bör ha rätt till studiehjälp. I skrivelsen har åberopats FN:s standard-

regler för att tillförsäkra människor med funktionshinder delaktighet och

jämlikhet.

Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet kommer en intern arbetsgrupp

mellan Utbildnings- och Socialdepartementen att tillsättas i maj månad för

att se över vilka för- och nackdelar som kan finnas med att flytta över gym-

nasiesärskolans elever till studiehjälpssystemet.

För elever som deltar i särvux finns det fr.o.m. den 1 juli 2001 inget stu-

diestöd. Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen om ett

reformerat studiestödssystem avskaffas nämligen nuvarande timersättning

som studiestödsform vid nämnda tidpunkt (prop. 1999/2000:10, bet. UbU7,

rskr. 96). Dock har Kunskapslyftskommittén i sitt nyligen avlämnade slut-

betänkande Kunskapsbygget 2000 - det livslånga lärandet (SOU 2000:28)

föreslagit bl.a. att ett undantag skall införas i studiestödssystemet som med-

ger ersättning för studier på kvartstid för deltagare inom särvux.

Till utbildningsutskottets yttrande har i dessa delar fogats tre avvikande

meningar, en avseende (m, kd, c, fp) och två avseende (kd).

Socialutskottets bedömning

Enligt utskottets uppfattning är utbildningsfrågorna som rör funktionshindra-

de av stor betydelse, både på arbetsmarknaden och i samhällslivet i övrigt.

Utskottet noterar att personer med funktionshinder generellt sett räknar en

lägre sysselsättnings- och utbildningsnivå än befolkningen i övrigt. I detta

ligger en utmaning för hela utbildningssystemet. Utskottet ser positivt på

regeringens inriktning på området och delar i övrigt utbildningsutskottets

bedömningar i yttrandet. Utskottet vidhåller även sin ovan redovisade in-

ställning i betänkande 1995/96:SoU15. Motionerna So32 (m) yrkande 4,

So33 (m) yrkande 10, So42 (c) yrkande 8, So44 (kd) yrkande 11, So487 (kd)

yrkande 5, Sf303 (kd) yrkande 5 och Ub285 (s) avstyrks.

Arbetsmarknad

Propositionen

Regeringen anför bl.a. att den i olika sammanhang uttalat vikten av att per-

soner med funktionshinder får ett kraftfullt stöd för att komma in på arbets-

marknaden och därmed minska deras arbetslöshet. Arbetsmarknadspolitikens

fördelningspolitiska uppdrag tydliggörs genom stora satsningar på olika

arbetsmarknadspolitiska program för att underlätta och stödja funktionshind-

rades möjligheter att få del av arbetslivet.

Regeringen har beslutat att en intervjuundersökning av funktionshindrades

situation på arbetsmarknaden skall genomföras vartannat år. Arbetsmark-

nadsstyrelsen (AMS) ansvarar för uppdraget. Undersökningen är en tilläggs-

undersökning till Arbetskraftsundersökningen (AKU), och den senaste ge-

nomfördes under fjärde kvartalet 1998. Enligt regeringen är det angeläget att

känna till hur arbetsgivarna ser på hinder och möjligheter för anställning av

personer med funktionshinder. Resultatet kan utgöra en grund för regering-

ens fortsatta insatser för att öka funktionshindrade personers möjligheter på

arbetsmarknaden.

När det gäller riktade stöd till företag är den mest omfattande åtgärden an-

ställning med lönebidrag. Den omfattade under 1998 cirka 50 000 personer.

Anslaget Åtgärder för arbetshandikappade som till övervägande del används

för lönebidrag ökade år 1999 med 120 miljoner kronor. Riksdagen har på

förslag av regeringen beslutat om en ytterligare höjning med 30 miljoner

kronor för budgetåret 2000, vilket motsvarar kostnader för cirka 1 000 an-

ställningar med lönebidrag. Arbetsmarknadsverket har också ett särskilt

uppdrag att se över lönebidragshanteringen för att utveckla metoder och

effektivisera åtgärden. Uppdraget skall slutredovisas i början av år 2001.

Vidare har Ekonomistyrningsverket (ESV) fått i uppdrag att i samråd med

AMS, utveckla styrningen och uppföljningen av anslagsmedlen.

Lönebidraget lämnas till arbetsgivare som anställer en funktionshindrad

person och syftar till att bereda anställning åt arbetshandikappade där övriga

åtgärder visat sig otillräckliga. Det är också möjligt att lämna bidrag för att

underlätta för en anställd att återkomma i arbete efter att ha uppburit helt

sjukbidrag. Lönebidragets storlek bestäms med hänsyn tagen till den arbets-

handikappade personens arbetsförmåga och graden av funktionsnedsättning

relaterat till det arbete som skall utföras. Villkoret för att lönebidrag skall

kunna lämnas till en arbetsgivare är att lön och andra anställningsförmåner

följer kollektivavtal eller att lönen och förmånerna är jämförbara med förmå-

ner inom branschen.

Motioner

I motion So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om

särskilda insatser för de arbetshandikappades behov och om att ge ytterligare

anslag till lönebidragen (yrkandena 10 och 12). Enligt motionärerna är det

nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade möjligheten till ett fortsatt

aktivt arbetsliv. Inte minst nu när arbetsmarknaden har vänt uppåt gäller det

att skapa möjligheter för de arbetshandikappade på den ordinarie arbets-

marknaden. Lönebidrag kan, enligt motionärerna, då vara ett effektivt in-

strument. Motionärerna menar dock att regeringens satsning på 30 miljoner

kronor år 2000 på det anslaget är alldeles för lite.

I motion So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om

IT-tekniken i tjänst för personer med funktionshinder (yrkande 13 delvis).

Motionärerna anför att den nya IT-sektorn med fördel kan ge nya arbetstill-

fällen för personer med funktionshinder. En möjlig väg vid sidan av löne-

bidrag är inskolning med hjälp av särskilda mentorer.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet har under rubriken Arbetsmarknadsläget för arbets-

handikappade anfört bl.a. följande.

I ett generellt sett mycket positivt arbetsmarknadsläge med stor efterfrågan

på arbetskraft kan det förväntas att fler arbetshandikappade får anställning

med lönebidrag eller offentligt skyddat arbete (OSA), under förutsättning att

budgetmedel finns tillgängliga. Hittills i år (januari-mars) har emellertid

antalet personer som är anställda med lönebidrag eller OSA varit ca 53 600,

vilket är ungefär 5 % mindre än under motsvarande period 1999. I det verk-

samhetsmål som regeringen har slagit fast för budgetåret 2000 anges att

56 000 personer i genomsnitt per månad skall ges sysselsättning med löne-

bidrag eller OSA - - -. Minskningen av lönebidrags- och OSA-

anställningarna jämfört med föregående år uppvisar regionala skillnader.

Endast tre län uppnådde verksamhetsmålet under första kvartalet 2000.

Mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen under budgetåret av anta-

let anställda med de nämnda anställningsformerna vill utskottet betona att det

är angeläget att personer med arbetshandikapp får del av det goda konjunk-

turläge som nu råder. Som framgår nedan aviseras i vårpropositionen för-

stärkningar av anslaget för särskilda åtgärder för arbetshandikappade budget-

åren 2001-2003.

Arbetshandikappade personer har svårt att komma in på arbetsmarknaden

oavsett vilket konjunkturläge som råder. Under åren framöver ökar antalet

äldre på arbetsmarknaden. Bland äldre personer är arbetshandikapp vanligare

än bland yngre. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen ingående

följer utvecklingen i fråga om arbetsmarknadsläget för arbetshandikappade

personer och vid behov vidtar åtgärder. - - -

Arbetsmarknadsutskottet har vidare under rubriken Avslutande bedömning

anfört bl.a. följande.

Huvudrubriken på proposition 79, Från patient till medborgare, uttrycker

enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning huvudtankegången bakom den

nationella handlingsplanen för handikappolitiken. I den handikappolitik som

förespråkas i propositionen är rätten till arbete för alla medborgare en viktig

del som arbetsmarknadsutskottet starkt vill understryka.

Utskottet stöder regeringens förslag till nationella mål för handikappolitiken

liksom förslaget till inriktning av det handikappolitiska arbetet. - - -

Till betänkandet har fogats en avvikande mening (m) och två särskilda ytt-

randen (kd, c, fp), (c).

Aktuellt

Regeringen har i proposition 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla

pekat på att IT på ett genomgripande sätt förändrar sättet att arbeta. Det

skapar nya arbeten och möjligheter till förändring av nuvarande arbeten. Det

ger möjlighet till nya arbetssätt och nya arbetsorganisationer. Det skapar

också nya möjligheter för utsatta grupper. Riksdagen (trafikutskottet) be-

handlar för närvarande propositionen. Socialutskottet har avgett yttrande

över propositionen, 1999/2000:SoU7y Ett informationssamhälle för alla.

Socialutskottets bedömning

Utskottet ställer sig bakom inriktningen av den handikappolitik för arbets-

marknaden som förespråkas i propositionen med rätten till arbete för alla

medborgare som en viktig del. Socialutskottet delar arbetsmarknadsutskottets

bedömning att det är angeläget att personer med arbetshandikapp får del av

det goda konjunkturläge som nu råder. Utskottet kan konstatera att regering-

en har som verksamhetsmål att fler personer skall ges sysselsättning med

lönebidrag. Riksdagen har, när det gäller lönebidrag, också beslutat om en

anslagshöjning för innevarande budgetår. I vårpropositionen har regeringen

dessutom aviserat anslagsförstärkningar för de arbetshandikappade under de

närmaste åren. Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att ta

några initiativ med anledning av motion So44 (kd) yrkandena 10 och 12,

varför denna avstyrks.

IT innebär möjligheter också för funktionshindrade på arbetsmarknaden. I

samhällets satsningar för att underlätta och stödja funktionshindrades möj-

ligheter att få del av arbetslivet kan, enligt utskottets mening, IT med fördel

lyftas fram. Motion So488 (kd) yrkande 13 delvis är åtminstone i viss mån

tillgodosedd.

Habilitering och rehabilitering

Propositionen

Regeringen framför i propositionen bl.a. att det fortfarande finns många som

inte tillräckligt väl får sina rehabiliterings- och habiliteringsbehov tillgodo

sedda och att många områden behöver utvecklas ytterligare. När det gäller

barn och ungdomar med funktionshinder handlar det om individer i utveck-

ling. Det är angeläget med tidigt insatta åtgärder även där omfattningen och

varaktigheten av funktionshindret är svårbedömt. Insatser till barnen kan ofta

ha mycket långsiktiga och i många fall även förebyggande effekter. Stödet

måste inriktas på barnens och ungdomarnas hela utvecklingsperiod. Det finns

därför, enligt regeringens bedömning, behov av att i första hand närmare

kartlägga vilka grupper av barn och ungdomar som får respektive saknar

habilitering och inom vilka områden som de inte har tillgång i tillräcklig

omfattning till den habilitering de behöver. En sådan kartläggning bör även

belysa kvaliteten i de insatser som ges. Enligt regeringens bedömning bör

också ett förtydligande göras i LSS när det gäller syftet med insatsen rådgiv-

ning och annat personligt stöd och på vilket sätt insatsen kan vara ett kom-

plement till åtgärder som ges enligt annan lagstiftning.

Mot denna bakgrund avser regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att

undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att barn och ungdomar med

olika funktionshinder och i olika åldrar skall få bättre tillgång till den nuva

rande habiliteringen och rehabiliteringen. I det sammanhanget skall Social-

styrelsen också undersöka hur habiliteringen samverkar med andra verksam-

heter kring utformningen och innehållet i de samlade sociala, pedagogiska,

psykologiska och medicinska insatserna till barnen och ungdomarna och

deras familjer.

Motioner

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) begärs tillkännagivande om sam-

ordning vid rehabilitering (yrkande 10). Motionärerna anför att det i proposi-

tionen talas om rehabilitering av barn och ungdomar men att man utelämnar

problemen med rehabilitering av vuxna. Problemen är, enligt motionärerna, i

hög grad sammankopplade med bristande samordning mellan olika huvud-

män, och nyckeln till bättre samordning är ökad valfrihet.

I motion So40 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om att

Socialstyrelsens kartläggning av tillgängligheten till landstingens barn- och

ungdomshabiliteringar inte endast skall omfatta funktionshindrade barn och

ungdomar utan även funktionshindrade vuxna (yrkande 13). Enligt motionä-

rerna skall behovet av tidigt insatta åtgärder gälla oavsett ålder. Rehabilite-

ring skall också ses i ett livslångt perspektiv och inte bara som en insats för

yrkesverksamma eller för dem som kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet.

Det är vidare av stor vikt att det är en sammanhållen rehabilitering där insat-

serna finns som en helhet och inte som från varandra skilda insatser. Indivi-

dens behov, önskemål och bästa skall ha ett avgörande inflytande i valet av

rehabiliteringsinsatser och inte utbud och ekonomiska möjligheter.

Två ytterligare motioner har i denna del samma text. I motion So41 av

Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om det underdimensionera-

de rehabiliteringsutbudet för vuxna funktionshindrade (yrkande 10) och i

motion So33 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs att tilläggsdirektiv

ges till pågående utredning om behovet av en vidare syn på vuxenhabilitering

(yrkande 2).

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

vårdgaranti (yrkande 9). Motionärerna anför att många äldre köar inom sjuk-

vården för att få sina behandlingsbara funktionshinder åtgärdade. Köerna

inom sjukvården bidrar till minskad livskvalitet och innebär stora kostnader

för samhället. Motionärerna anser att det behövs en ny vårdgaranti. Enligt

motionärerna skall ambitionen vara att arbeta bort köerna för alla slags dia-

gnoser och att man inom tre månader skall ha fått anvisad behandling. Val-

friheten skall omfatta samtliga godkända vårdgivare inom öppenvården.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att det fortfarande finns många som

inte tillräckligt väl får sina rehabiliterings- och habiliteringsbehov tillgodo

sedda och att många områden behöver utvecklas ytterligare. Utskottet väl-

komnar därför regeringens uppdrag till Socialstyrelsen att särskilt undersöka

habiliteringen och rehabiliteringen av barn och ungdomar med funktionshin-

der. Regeringen har vidare aviserat att den senare i vår kommer att presentera

en nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården.

Handlingsplanen skall enligt vad utskottet erfarit bl.a. innehålla en satsning

på primärvården, äldrevården och psykiatrin. Utskottet utgår ifrån att detta

innebär att möjligheterna att tillgodose även vuxna funktionshindrades behov

av habilitering och rehabilitering förbättras. Utskottet utgår också från att

Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet på området följer utvecklingen. Mot

bakgrund av det anförda avstyrks motionerna So32 (m) yrkande 10, So33

(m) yrkande 2, So40 (fp) yrkande 13 och So41 (mp) yrkande 10.

Socialutskottet har nyligen i betänkande 1999/2000:SoU9 Hälso- och

sjukvårdsfrågor m.m. behandlat olika yrkanden om en ny och vidareutveck-

lad vårdgaranti. Utskottet har därvid inte varit berett att ta något initiativ

anledning av aktuella yrkanden och avstyrkt dessa. Riksdagen följde utskot-

tet (rskr. 194). Utskottet vidhåller sin inställning. Mot bakgrund härav av-

styrks motion So42 (c) yrkande 9.

Statsbidrag till handikapporganisationerna

Bakgrund

Sedan 1960-talet har staten gett stöd till handikapporganisationernas all-

männa verksamhet. Bidraget till handikapporganisationerna höjdes succes-

sivt fram till år 1994 men har sedan dess legat på oförändrad nivå. Under

samma tidsperiod har antalet handikapporganisationer ökat kraftigt. Cirka 70

handikapporganisationer sökte år 1999 bidrag hos Socialstyrelsen till sin

allmänna verksamhet. Av dem har cirka en tredjedel bildats under 1990-talet.

Sammanlagt har organisationerna nu omkring 500 000 medlemmar och drygt

3 000 läns- och lokalföreningar.

Budgetåret 1973/74 fördelades sammanlagt knappt 4 miljoner kronor till

24 riksorganisationer inklusive samarbetsorganet Handikappförbundens

Samarbetsorgan (HSO). År 1999 har 44 organisationer inklusive HSO fått

nästan 130 miljoner kronor för motsvarande ändamål.

Regeringen beslutade den 25 juni 1998 att tillkalla en särskild utredare

med uppdrag att se över statsbidragen till handikapporganisationerna (dir.

1998:57). Orsaken var bl.a. det ökande antalet handikapporganisationer som

sökte bidrag. Genom tilläggsdirektiv den 27 maj 1999 (dir. 1999:41) fick

utredaren i uppdrag att redovisa hur handikapporganisationerna använt er-

hållna statsbidrag fördelat på kvinnor och män. Utredaren överlämnade i juli

1999 betänkandet (SOU 1999:89) Statsbidrag till handikapporganisationer.

Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen utfärdade den 20 januari 2000

en ny förordning (SFS 2000:7) om statsbidrag till handikapporganisationer

som skall träda i kraft den 1 juli 2000. I motiven till förordningen (Fm

2000:1) framhåller regeringen bl.a. att av organisationernas redogörelse till

Socialstyrelsen bör det framgå hur fördelningen av män och kvinnor är bland

medlemmarna, hur könsfördelningen är i de beslutande organen samt vilka

ansträngningar som har gjorts för att rekrytera medlemmar med utländsk

bakgrund.

Propositionen

Regeringen anför i propositionen att handikapprörelsen är en viktig folkrö-

relse som berikar demokratin och som det därför är ett samhällsintresse att

stödja. Många av medlemmarna i handikapporganisationerna har till följd av

sina funktionshinder svårt att som enskilda personer göra sig hörda, men de

kan göra det samfällt genom sina organisationer. Handikapprörelsen gör en

viktig samhällsinsats bl.a. genom att följa funktionshindrade och rapportera

om livsvillkoren för dem, peka på behov och brister, föreslå lösningar och

medverka både i debatten och i det konkreta arbetet för att bygga ett sam-

hälle för alla. Dessa insatser är en förutsättning för förverkligande av de

handikappolitiska målen full delaktighet och jämlikhet för personer med

funktionshinder. Handikapporganisationerna kan också ses som en kanal

mellan samhällets beslutsfattare och myndigheter å ena sidan och enskilda

personer med funktionshinder å andra sidan, där informationen går i båda

riktningarna.

Stödet till handikapporganisationerna är således betydelsefullt från demo-

kratisk synpunkt och för att göra det möjligt för handikapporganisationerna

att bidra i arbetet med att förverkliga de handikappolitiska målen.

Enligt regeringen bör bidraget till handikapporganisationernas allmänna

verksamhet höjas med 14 miljoner kronor som skall fördelas det tredje och

fjärde kvartalet år 2000. För år 2001 bör ytterligare 14 miljoner kronor tillfö

ras, vilket innebär en sammanlagd nivåhöjning på 28 miljoner kronor per år.

Övergången till bidragsregler enligt den nya förordningen den 1 juli 2000

kan för ett fåtal organisationer medföra väsentliga svårigheter under en peri-

od när organisationerna tvingas anpassa sin verksamhet till ändrade ekono-

miska förutsättningar. Ett engångsbelopp på 5,5 miljoner kronor bör, enligt

regeringen, tillföras den 1 juli 2000 för att underlätta övergången till de nya

reglerna. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att fördela dessa medel till det fåt

organisationer som visar sig få störst svårigheter vid övergången.

Motionerna

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om principer för fördelning av bidrag till handikapporganisa-

tioner i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 8). Motionärerna

efterlyser en klar redovisning av principerna för hur regeringens resursför-

stärkningar vad beträffar bidrag till handikapporganisationerna skall fördelas.

En ambition att "samordna" de olika organisationerna skulle missgynna de

organisationer som företräder personer med små och ovanliga handikapp

eller som väljer andra organisationsformer. Det är därför, enligt motionärer-

na, angeläget att riksdagen får möjlighet att ta ställning till ett mera detalj

förslag till fördelning av statsbidragen.

I motion So40 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om att

avskaffa den nya förordningen som reglerar stödet till handikapporganisatio-

nerna (yrkande 14). Motionärerna anför att de nya reglerna kommer att slå

hårt mot olika handikappförbund och kommer att gynna de stora organisatio-

nerna på bekostnad av de små. Sådana mindre förbund är exempelvis Riks-

förbundet Cystisk fibros, Förbundet Blödarsjuka i Sverige och Demensför-

bundet. Motionärerna avvisar regeringens centralisering av handikapporgani-

sationernas stöd till Socialstyrelsen.

I motion So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om

att bidragen till handikapporganisationer skall vara rättvist fördelade (yrkan-

de 14). Motionärerna anför att de bibringats uppfattningen att regeringen

skulle låta riksdagen besluta om principen för fördelning av bidragen till

handikapporganisationerna. Motionärerna förutsätter att fördelningen sker

rättvist mellan organisationerna. Tidigare har det inträffat att någon organi-

sation, bl.a. Demensförbundet, fått markant mindre.

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

beslut kring principerna för organisationsstödet till handikapporganisationer

(yrkande 11). Motionärerna anför att enligt tidigare besked skulle förslaget

om fördelning av stödet till handikapporganisationerna behandlas av riksda-

gen. Enligt motionärerna bör regeringen snarast återkomma till riksdagen

med ett förslag om principerna för hur organisationsstödet till handikappor-

ganisationerna skall utformas.

I motion So327 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

handikappolitikens inriktning (yrkande 1 delvis). Motionärerna anför att

bidragen till handikapporganisationerna inte har höjts under senare år. I

samband med regeringens översyn över bidragen till organisationerna bör

ytterligare resurser tillföras i stöd så att deras verksamhet kan utvidgas ytte

ligare.

I motion So24 av Helena Frisk (s) begärs ett tillkännagivande om bidrag till

handikapporganisationerna. Enligt motionären innebär regeringens förord-

ning om nya fördelningsprinciper, när det gäller statsbidrag till handikappor-

ganisationerna att t.ex. Demensförbundet missgynnas. Riktlinjerna för för-

delningen av bidragen måste, enligt motionären, bli enklare och kunna för-

stås av organisationerna. Bidragen, som egentligen skall kunna göra det

möjligt för organisationen att finansiera ett fungerande kansli, måste utgå

från administrationskostnaderna. Projektbidrag, som kan sökas från olika

fonder, får inte användas till administrativa kostnader utan endast för de

sökta projekten.

I motion So26 av Inger Lundberg (s) begärs ett tillkännagivande om bidrag

till handikapporganisationerna. Motionären anför att de nya reglerna för

statsbidraget kan få olyckliga effekter på enskilda förbund som har en riks-

täckande organisation men inte till fullo fyller de formella kriterierna i det

nya bidragssystemet. Ett exempel är Riksförbundet för döva, hörselskadade

och språkstörda barn, DHB. Motionären anser att i stället för rigida regler om

föreningar i minst tio län måste regelverket kunna tolkas så att staten ställer

krav på att en organisation har medlemmar i hela Sverige, ett medlemsorgan

som bevakar hela Sverige och aktiviteter som riktar sig till alla medlemmar,

t.ex. utbildningar, konferenser eller läger. Detta ger, enligt motionären, mins

lika stora garantier för att staten inte stimulerar till förbund som enbart exi

sterar i en liten del av Sverige. Det finns också anledning för staten att stäl

krav på att nya grupper som söker statsbidrag skall ange starka skäl till varfö

de inte kan ingå i något av de förbund som redan får statsbidrag.

I motion So29 av Lars U Granberg (s) yrkas att riksdagen begär att regering-

en på nära håll följer utvecklingen rörande de mindre handikapporganisatio-

nernas möjlighet att bedriva sin verksamhet. Motionären anför att det finns

en risk för att de små förbundens verksamhet kommer att drabbas negativt av

det nu presenterade förslaget. Verksamhetsutvecklingen i handikapporgani-

sationerna måste vara en fråga för regeringen att följa väldigt nära, speciellt

de mindre förbunden. Regeringen bör, enligt motionären, också vara öppen

för att vidtaga åtgärder om utvecklingen visar att verksamheten drastiskt

förändras negativt i de mindre handikapporganisationerna.

Aktuellt

Regeringen har i 2000 års ekonomiska vårproposition (prop. 1999/2000:100,

utgiftsområde 9) i tilläggsbudget föreslagit bl.a. att anslaget B5 Bidrag till

handikapp- och pensionärsorganisationerna sammantaget ökas med

20 500 000 kr. Regeringen har därvid hänvisat till att det ökade stödet till

handikapporganisationerna föreslagits i proposition 1999/2000:79 En natio-

nell handlingsplan för handikappolitiken.

Utskottets bedömning

Enligt utskottet utför handikapprörelsen ett mycket viktigt arbete för sina

medlemmar. Organisationernas arbete är en förutsättning för att förverkliga

de handikappolitiska målen full delaktighet och jämlikhet för personer med

funktionshinder. Dessa organisationer bör därför på olika sätt uppmuntras

och stödjas av samhället. Det statliga stödet till handikapprörelsen är därvid

av stor betydelse. Utskottet välkomnar den höjning av bidragen till handi-

kapporganisationerna som regeringen aviserat. Motion So327 (c) yrkande 1

delvis får anses tillgodosedd.

De nya bidragsreglerna (Förordning 2000:7 om statsbidrag till handikapp-

organisationer) börjar gälla den 1 juli i år. Av propositionen framgår att

regeringen är medveten om att övergången till det nya bidragssystemet kan

innebära omställningsproblem för vissa organisationer. Särskilda medel har

också anslagits för att underlätta omställningen. Utskottet ser positivt på

medelstillskottet för att underlätta övergången till det nya bidragssystemet.

Med beaktande av de problem som omställningen ändock kan innebära för

vissa organisationer och med anledning av motionerna So24 (s), So26 (s),

So29 (s), So32 (m) yrkande 8, So40 (fp) yrkande 14, So42 (c) yrkande 11

och So44 (kd) yrkande 14 anser utskottet att effekterna av de nya reglerna

måste följas upp och utvärderas. Särskilt bör därvid kartläggas och analyse-

ras hur övergången påverkar de mindre organisationerna som inte till fullo

uppfyller de formella kriterierna för att erhålla statsbidrag enligt det nya

bidragssystemet, t.ex. vad gäller kravet på riksomfattande verksamhet. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden

Socialtjänstlagen

Motioner

I motion So489 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs tillkännagivande om avlö-

sar- och ledsagarservice (yrkande 5). Motionärerna anför att enligt social-

tjänstlagen skall avlösar- och ledsagarservice endast vara frivillig verksamhet

för kommunerna. Ett beslut som rör den här typen av insatser kan i dag en-

dast överklagas genom kommunbesvär. Det är, enligt motionärerna, angelä-

get att avlösar- och ledsagarservice omfattas av rätten till bistånd och att

beslut om insatser kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Vidare yrkas

ett tillkännagivande om korttidstillsyn för barn med funktionshinder (yrkan-

de 6). Enligt motionärerna är barn med funktionshinder under 12 år för kort-

tidstillsyn hänvisade till att kommunerna tar sitt ansvar och tillgodoser bar-

nets behov. Först från 12 års ålder kan barnet framtvinga sin rätt enligt LSS.

Motionärerna menar att funktionshindrades behov av, och rätt till, korttids-

tillsyn utanför hemmet i anslutning till skoldagen och under loven är lika stor

före som efter 12 års ålder. Det kan t.ex. lösas genom att man återinför för-

valtningsbesväret i SoL eller genom att åldersgränsen på 12 år tas bort från 7

§ p 7 i LSS. Frågan måste, enligt motionärerna, lösas så att funktionshindra-

de barn garanteras rätt till korttidstillsyn utanför hemmet.

I motion So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen beslutar att

till 6 f § socialtjänstlagen lägga "personligt stöd" (yrkande 16). Motionärerna

anför att rätten till ekonomiskt bistånd har ersatts av rätt till försörjningss

Den enskilde har inte rätt till försörjningsstöd för höga merkostnader som

funktionshindret kan medföra, till exempel för bostad, bil och ledarhund.

Socialtjänstkommittén (SOU 1994:139) föreslog att personligt stöd, där

bland annat avlösning ingick, skulle vara kvar som en rättighet. Motionärer-

na instämmer i detta förslag och föreslår att till 6 f § socialtjänstlagen lägg

"personligt stöd".

I motion So40 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om att

återställa socialtjänstlagen så att den enskilde kan överklaga beslut om bi-

stånd (yrkande 3). Motionärerna anför att den 1 januari 1998 ändrades reg-

lerna så att endast vissa beslut om bistånd numera kan överklagas genom så

kallat förvaltningsbesvär. Övriga beslut överklagas genom den för den en-

skilde mindre förmånliga laglighetsprövningen. I praktiken har detta, enligt

motionärerna, inneburit att den enskilde funktionshindrade i större utsträck-

ning än tidigare måste förlita sig på kommunens goda vilja för att få stöd för

andra insatser än de som räknas upp i 6 § socialtjänstlagen, som t.ex. ledsag-

ning och avlösning. Förändringar har nu visat sig ge en försämrad rättstrygg-

het för den enskilde. Ett likalydande yrkande framförs i motion So321 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp), yrkande 6.

I motion So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om att

avsikten med insatsen hjälp i hemmet, 6 § socialtjänstlagen, är att den skall

kunna utformas på olika vis beroende av enskilda behov (yrkande 7).

Bakgrund m.m.

Utskottet har behandlat motionsyrkanden liknande de nu aktuella senast i

betänkande 1999/2000:SoU6 Socialtjänstfrågor, vartill hänvisas. Utskottet

anförde att Socialtjänstutredningen i sitt slutbetänkande Socialtjänst i ut-

veckling (SOU 1999:97) har föreslagit vissa ändringar i socialtjänstlagen

med innebörd att skyldigheten för socialnämnden att genom stöd och avlös-

ning underlätta för dem som vårdar närstående förtydligas. Riksdagen borde

inte föregripa kommande förslag på området. Socialtjänstutredningen har

vidare i sitt slutbetänkande föreslagit en utökad rätt att överklaga beslut

meddelade med stöd av socialtjänstlagen. Utskottet ansåg att kommande

förslag även på detta område borde avvaktas. Motionerna avstyrktes (res.

m).

Socialtjänstutredningen föreslår i sitt slutbetänkande Socialtjänst i utvecklin

(SOU 1999:97) att bestämmelserna om ekonomiskt bistånd i form av social-

bidrag skall lyftas ut ur socialtjänstlagen och regleras i en särskild lag om

socialbidrag. Utredningen förespråkar att bestämmelserna om socialbidrag

skall utformas som rättighetsbestämmelser. Beslut om socialbidrag skall

därigenom kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Vidare föreslås den

nuvarande begränsningen av socialbidrag till akut tandvård upphöra. Det

skall följaktligen vara möjligt att få socialbidrag också för annan tandvård. I

Socialtjänstutredningens betänkande föreslås dessutom att den nuvarande

regleringen i 73 § socialtjänstlagen av vilka beslut som får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol skall ersättas av ett stadgande med innebörd att

alla beslut om bistånd som meddelats med stöd av 14 §, vilken är en motsva-

righet till nuvarande 6 och 6a §§ i socialtjänstlagen, får överklagas hos all-

män förvaltningsdomstol.

I betänkandet föreslås även att den nuvarande bestämmelsen i 5 § social-

tjänstlagen som säger att socialnämnden bör genom stöd och avlösning un-

derlätta för dem som vårdar närstående utgår och att lagen i stället tillförs

en ny 11 § med följande lydelse: Socialnämnden skall genom stöd och av-

lösning underlätta för dem som vårdar närstående.

Socialstyrelsen har ett uppdrag att under en treårsperiod följa upp och ut-

värdera de nya bestämmelser som införts i socialtjänstlagen den 1 januari

1998. Enligt uppdraget skall återrapporteringen särskilt belysa de ändringar

som avser socialbidrag/försörjningsstöd, konsekvenserna av ändringarna i

rätten att överklaga, missbrukarvårdens utveckling, kvalitets- och kompe-

tensutveckling samt kraven på hänsyn till barnets bästa. I rapporten 1999:3

Ändringar i socialtjänstlagen görs en första avrapportering. Ytterligare rap-

porter kommer att redovisas 2000 och 2001.

Rätten till s.k. annat bistånd regleras i 6 f § socialtjänstlagen. Med annat

bistånd avses hjälp i hemmet (hemtjänst) och särskilt boende för service och

omvårdnad för äldre eller bostad med särskild service för funktionshindrade.

Beslut om annat bistånd kan enligt 73 § socialtjänstlagen överklagas genom

förvaltningsbesvär.

Socialutskottet har i sitt betänkande 1998/99:SoU9 Socialtjänstfrågor uttalat

sig angående motionskrav att den enskildes rätt till bistånd skall omfatta även

andra former av insatser än de som ingår i 6 f § socialtjänstlagen. Utskottet

redovisade vad som anförts i betänkande 1996/97:SoU18 över regeringens

förslag till 6 f § socialtjänstlagen jämte ett antal motioner om bl.a. personli

stöd. Utskottet delade i det sistnämnda betänkandet regeringens uppfattning

att kommunerna borde ges större utrymme än dittills att besluta hur den

enskildes behov av stöd, vård och behandling skall tillgodoses (s. 45 f.).

Kommunerna har kostnadsansvaret och goda möjligheter att utforma insat-

serna efter individuella behov och lokala förutsättningar, påpekades det.

Utskottet utgick liksom regeringen från att den enskilde även fortsättningsvis

skulle få sitt behov av stöd, vård eller behandling tillgodosett av socialnämn-

den, även om han fråntogs möjligheten att överklaga ett beslut om sådan

hjälp genom förvaltningsbesvär. Utskottet påpekade att regeringens förslag

inte innebar att kommunernas ansvar enligt 10 § SoL eller enligt bestämmel-

serna om omsorger om äldre människor och om människor med funktions-

hinder i 19-21 §§ SoL minskar. Sammanfattningsvis ansåg utskottet att

förslaget utgjorde en lämplig avvägning mellan kommunens självbestäm-

manderätt och den enskildes behov av att få hjälp och stöd. Utskottet till-

styrkte regeringens förslag till 6 f § socialtjänstlagen och avstyrkte motioner

na. Detta blev också riksdagens beslut.

Utskottet anförde i betänkande 1998/99:SoU9 att det inte ändrat inställning i

frågan om vad som bör ingå i rätten till bistånd. Utskottet ville åter framhåll

att begreppet skälig levnadsnivå kvarstår i socialtjänstlagen samt erinrade om

att Socialstyrelsen för närvarande ser över effekterna av de ändrade bestäm-

melserna rörande bl.a. missbrukarvården och rätten att överklaga beslut.

Bestämmelserna om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg finns sedan

den 1 januari 1998 i 2 a kap. skollagen (1985:1100). Skolbarnsomsorgen

avser enligt 1 § tredje stycket barn till och med tolv års ålder som går i sko-

lan. I 6 § samma kapitel stadgas att skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i

den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller

studier eller barnets eget behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra

skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall enligt 9 § anvisas plats i

förskola eller fritidshem om inte barnets behov av sådant stöd tillgodoses på

något annat sätt. Kommunen skall genom uppsökande verksamhet ta reda på

vilka barn som behöver anvisas sådan plats och verka för att barnen utnyttjar

den anvisade platsen.

En av de insatser för stöd och service som kommunen är skyldig att tillhan-

dahålla enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshind-

rade (LSS) är korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna

hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov (9 § 7 p.).

Socialutskottet har i sitt betänkande 1998/99:SoU9 Socialtjänstfrågor (s. 25)

uttalat sig angående skolbarnsomsorg för barn t.o.m. 12 års ålder. Utskottet

anförde följande.

Behovet av skolbarnsomsorg för barn t.o.m. 12 års ålder skall numera till-

godoses enligt bestämmelserna i skollagen. Beslut att exempelvis neka ett

barn skolbarnsomsorg kan enligt samma lag inte överklagas med förvalt-

ningsbesvär. Utskottet utgår från att regeringen följer utvecklingen och åter-

kommer till riksdagen om det behövs. Enligt utskottets mening bör ålders-

gränsen i LSS, såvitt nu är i fråga, inte ändras. Motion So277 (v) yrkande 2

avstyrks därmed (res. v)

Riksdagen följde utskottet (protokollsnr. 1998/99:79).

I Socialstyrelsens Årsredovisning 1999 (mars 2000) behandlas bl.a. konse-

kvenser av ändringar i socialtjänstlagen vad avser stödet till anhöriga som

vårdar närstående samt rätten att överklaga. Socialstyrelsen kommer under år

2000 att genomföra en större uppföljningsinsats riktad direkt till gruppen

fysiskt funktionshindrade. Avsikten är att i en brukarstudie rikta sig direkt t

ett urval av funktionshindrade med insatser enligt SoL för att bl.a. få deras

erfarenhet och syn på konsekvenserna av ändringarna i lagen.

Utskottets bedömning

Utskottet har nyligen i betänkande 1999/2000:SoU6 tagit ställning till mo-

tionsyrkanden rörande både rätten till avlösning enligt SoL och rätten att

överklaga ett beslut som meddelats med stöd av samma lag. Utskottet vid-

håller sin inställning. Riksdagen bör således inte föregripa kommande förslag

på området. Motionerna So40 (fp) yrkande 3, So321 (fp) yrkande 6 och

So489 (v) yrkande 5 avstyrks därför.

När det gäller motionsyrkandena rörande 6 f § SoL vidhåller utskottet sin

ovan redovisade inställning i betänkande 1998/99:SoU9. Utskottet vill hänvi-

sa till de utvärderingar av lagen, bl.a. ur de funktionshindrades perspektiv,

som pågår vid Socialstyrelsen. Resultatet av det pågående arbetet bör enligt

utskottet avvaktas. Motionerna So321 (fp) yrkande 7 och So488 (kd) yrkande

16 avstyrks.

Vad slutligen gäller korttidstillsyn för barn med funktionshinder vidhåller

utskottet även här sin inställning i betänkande 1998/99:SoU9. Motion So489

(v) yrkande 6 avstyrks därför också.

Lagen om stöd och service samt assistansersättning

Motionerna

Två motioner tar upp frågan om blindas och synskadades rätt till ledsagning.

I motion So33 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen att alla blinda eller gravt

synskadade skall ha rätt till ledsagarservice (yrkande 1). Motionärerna anser

att det bör utredas vem som kan få insatsen ledsagarservice. Insatsen tillkom

med tanke på de synskadades behov. Trots detta har domstolarna i huvudsak

intagit ståndpunkten att inte ens gravt synskadade hör till personkretsen

enligt LSS. Därmed kan de inte komma i åtnjutande av insatsen.

Också i motion So36 av Helena Frisk (s) begärs tillkännagivande om led-

sagarservice. Motionären vill, liksom den föregående, ha en översyn av lagen

där utgångspunkten skall vara att alla blinda eller grav synskadade skall ha

rätt till ledsagning enligt LSS.

Frågan om psykiskt funktionshindrades rätt till LSS tas upp i motion So41 av

Thomas Julin m.fl. (mp) yrkande 15. Motionärerna anför att bristen på stöd

gör att många psykiskt funktionshindrade drar sig undan samhälleligt delta-

gande. Motionärerna anser att människor med psykiska funktionshinder fullt

ut måste omfattas av LSS. Detta bör ges regeringen till känna.

I motion So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs en översyn av lagen

om stöd och service till vissa funktionshindrade (yrkande 6). Motionärerna

anser att avsikten med lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade

bör förtydligas och att det måste fastställas att samma bedömningsgrund

skall gälla barn och vuxna. Vidare anser de att de psykiskt funktionshindrade

till stora delar inte omfattas av lagen och att det därför behövs en ändring i

lagen så att "hjälp med aktivering och motivation" också utgör ett grundläg-

gande behov. Motionärerna anser att schabloniseringen av assistansersätt-

ningen bör avskaffas och att en förenklad årsredovisning kan användas.

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det ekonomiska an-

svaret för assistansersättningen skall återgå till staten (yrkande 2). Motionä-

rerna anser att målet med assistansersättningen - att underlätta för funktions-

hindrade att integreras i samhället - inte får ställas mot andra behov i kom-

munens budget. Hela det ekonomiska ansvaret för assistansersättningen bör

därför återgå till staten. Vidare bör schabloniseringen av ersättningen slopas

och rätten till personlig assistans under skoltid och vid vistelse på dagcenter

etc. återinföras.

I motion So42 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgränserna

för assistansersättning (yrkande 4). Motionärerna anser att åldersgränsen 65

år för rätt till personlig assistans bör tas bort.

I motion So40 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återställa rätten

till personlig assistans (yrkande 7), om att avskaffa 65-årsregeln (yrkande 8)

och om att det statliga stödet för assistansersättningen ökas och att person-

kretsen som har rätt till assistanshjälp breddas (yrkande 11). Motionärerna

anser att de rättigheter som lagen om stöd och service till vissa funktions-

hindrade och lagen om personlig assistans ursprungligen givit personer med

funktionsnedsättning och deras anhöriga måste återinföras. Den personliga

assistenten bör snarare användas mer i arbetslivet och i studieverksamheten.

Assistentens insatser i skolarbete och på dagis skall utvecklas. Vidare skall

personer som beviljats assistans få behålla denna även efter det att de fyllt 6

år. Denna fråga är tillräckligt utredd så reformen kan träda i kraft snarast,

anförs det. Motionärerna konstaterar att enligt Handikappombudsmannen så

är 40 000 personer eller fler berättigade till stödinsatser enligt LSS men får

inte detta trots att kommunerna fått statsbidrag för att tillgodose dessa perso

ners stödbehov. Motionärerna anser därför att mer statliga medel bör tillföras

kommunerna för att tillgodose dessa personers stödbehov.

I motion So441 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs tillkännagivande om

arbetstiden för personliga assistenter med flera arbetsgivare. Arbetstiden för

personliga assistenter regleras i lagar och kollektivavtal för den maximala

arbetstiden hos en arbetsgivare. Om assistenten är anställd hos flera arbetsgi-

vare finns ingen formell inskränkning för den sammanlagda arbetstiden.

Assistansutredningen (SOU 1995:126) konstaterade: "Med det nuvarande

regelsystemet är det för närvarande fullt möjligt att bli anställd som personli

assistent av flera arbetsgivare, så att den sammanlagda arbetstiden för en

anställd hos en och samma funktionshindrad vida överstiger normal arbets-

tid". Riksförsäkringsverket har i en rapport till regeringen (RFV anser

1999:1) påtalat att frågan om arbetstid för personliga assistenter inte är till

fredsställande löst.

Bakgrund och tidigare behandling

Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade innehåller

bestämmelser om insatser för särskilt stöd och service åt personer (1 §)

1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,

2.

3. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter

hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom,

eller

4.

5. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppen-

bart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar bety-

dande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande

behov av stöd och service.

6.

Regeringsrätten har i en dom (RÅ 1999 ref. 54) ansett att en 81-årig man

med grav synskada har ett sådant stort och varaktigt funktionshinder som

avses i 1 § 3 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindra-

de. Funktionshindret har dock inte ansetts förorsaka sådana betydande svå-

righeter i hans dagliga livsföring som förutsätts i bestämmelsen. Det därmed

sammanhängande behovet av stöd och service har inte heller ansetts omfat-

tande. Då inte samtliga krav enligt bestämmelsen varit uppfyllda har han inte

ansetts höra till lagens personkrets.

Utskottet behandlade senast frågor kring lagen om stöd och service och

assistansersättningen i betänkande 1999/2000:SoU1. Utskottet anförde då

följande (s. 57 f.):

Utskottet vill än en gång understryka att assistansreformen har inneburit

ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för många svårt funk-

tionshindrade personer. Syftet med reformen har därmed uppnåtts. Kostna-

derna för reformen var dock från början kraftigt underskattade och lagstift-

ningen oklar, bl.a. när det gällde gränsdragningen mellan kommunernas och

statens ansvar. Detta har lett till att riksdagen vid flera tillfällen tvingats

och tillföra ytterligare resurser och justera i reglerna.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att funktionshindrade barns och vuxnas

behov av särskilt stöd i t.ex. barnomsorg och daglig verksamhet i princip bör

tillgodoses inom ramen för den kommunala verksamheten, t.ex. genom höjd

personaltäthet, specialpedagogiskt stöd eller elevassistent. Det bör vara hu-

vudmannens uppgift att se till att de resurser som krävs med hänsyn till den

funktionshindrades behov tillförs verksamheten. Utskottet vidhåller också att

om särskilda skäl föreligger kan statlig assistansersättning erhållas även vid

dessa verksamheter, nämligen om funktionshindret är sådant eller kombina-

tionen av funktionshinder sådan att den funktionshindrade behöver tillgång

till någon person med ingående kunskap om den funktionshindrade och

dennes hälsotillstånd.

Utskottet motsätter sig fortfarande ett förstatligande av de 20 första tim-

marna.

Riksförsäkringsverket har på uppdrag av regeringen gjort en översyn av

ersättningen för personlig assistans varvid även frågan om schablonen be-

lysts. Rapporten avlämnades i februari 1999 och har varit på remiss hos ett

antal kommuner, handikapporganisationer och assistansanordnande koope-

rativ. Beredning av ärendet pågår för närvarande i Regeringskansliet. Riks-

dagen bör inte föregripa kommande förslag på området.

Regeringen har aviserat att den återkommer med förslag som innebär att

personer som beviljats assistansersättning före 65 års ålder skall få behålla

denna ersättning även efter fyllda 65 år. Medel för detta är reserverade i

budgeten för år 2001 respektive 2002. Utskottet utgår från att frågan nu

bereds skyndsamt för att möjliggöra ett ikraftträdande den 1 januari 2001.

Vad gäller barns rätt till assistans har utskottet flera gånger uttalat, senast

betänkande 1998/99:SoU1, att försäkringskassorna vid bedömning av barns

rätt till personlig assistans skall ta hänsyn till vad som normalt kan anses

falla inom ramen för det föräldraansvar som enligt föräldrabalken åvilar alla

vårdnadshavare med hänsyn till barnets ålder, utveckling och omständigheter

i övrigt. Det är således behovet av extra tillsyn och omvårdnad med anled-

ning av ett funktionshinder som skall ligga till grund för bedömning och

beslut om personlig assistans. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskot-

tet uttalade vidare i samma betänkande att regeringen noga bör följa utveck-

lingen och återkomma till riksdagen om det skulle visa sig att barns möjlig-

heter att erhålla personlig assistans skulle försämras till följd av att

rättstillämpningen visar sig bli mer restriktiv. Riksdagen beslöt att ge rege-

ringen detta till känna.

Socialstyrelsens uppföljning av psykiatrireformen (Socialstyrelsen följer

upp och utvärderar 1999:1) visar att det finns problem både med utformning-

en av LSS och med kommunernas tillämpning av densamma vad gäller per-

soner med psykiska funktionshinder. Styrelsen konstaterar samtidigt att

psykiatrireformen inneburit att ca 1 000 nya verksamheter kommit i gång,

exempelvis nya verksamheter för daglig verksamhet och nya former för

boendestöd. Vidare har försöksverksamheten med personligt ombud slagit så

väl ut att Socialstyrelsen föreslagit att den utvidgas till att gälla hela land

Utskottet ser mycket positivt på att regeringen i budgeten föreslår att medel

avsätts för att permanenta verksamheten med personligt ombud. Utskottet är

dock inte nu berett att föreslå någon ändring i lagstiftningen vad gäller rätte

till personlig assistans.

Utskottet fann den föreslagna medelsanvisningen till anslaget väl avvägd och

avstyrkte de aktuella motionerna. (Särskilda yttranden m, kd, c, fp var för

sig.)

I propositionen (s. 29) aviserar regeringen att den återkommer i frågan om

övre åldersgräns för rätt till personlig assistans.

I Riksförsäkringsverkets rapport RFV anser 1999:1 Assistansersättning -

översyn av ersättningen för personlig assistans föreslår RFV ändringar så att

reglerna för personliga assistenters arbetstid stämmer överens med gällande

regler om arbetstid i syfte att bland annat stärka de anställda assistenternas

arbetsförhållanden. RFV har funnit att frågan om arbetstid för personliga

assistenter inte är tillfredsställande löst och att det därför finns behov av e

närmare reglering. RFV föreslår ett klargörande så att ersättning inte kan

utgå för lämnad assistans som per assistent överstiger högsta tillåtna arbetsti

enligt lagar och kollektivavtal. På så sätt görs en markering att överskriden

arbetstid enligt lagar och kollektivavtal inte ersätts. På den månatliga tidsre

dovisningen kan försäkringskassan följa vilka personer som arbetar som

personliga assistenter.

Beredning av rapporten pågår för närvarande i Regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att handikappreformen har inneburit ökad valfrihet, större

inflytande och bättre livskvalitet för många svårt funktionshindrade personer.

Regeringen har nu aviserat att den avser att återkomma till riksdagen med

förslag om att ta bort åldersgränsen 65 år för rätt till personlig assistans

fr.o.m. den 1 januari 2001. Utskottet anser det angeläget att denna reform

kommer till stånd.

Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden att funktionshindrade

barns och vuxnas behov av särskilt stöd i t.ex. barnomsorg och daglig verk-

samhet i princip bör tillgodoses inom ramen för den kommunala verksam-

heten, t.ex. genom höjd personaltäthet, specialpedagogiskt stöd eller elevas-

sistent. Det är huvudmannens uppgift att se till att de resurser som krävs med

hänsyn till den funktionshindrades behov tillförs verksamheten.

Utskottet motsätter sig fortfarande ett förstatligande av de 20 första tim-

marna.

Utskottet är inte heller berett att ändra schablonersättningen, utan anser att

regeringens fortsatta beredning av denna fråga bör avvaktas.

Vad gäller barns rätt till assistans har utskottet flera gånger uttalat, senast

betänkande 1999/2000:SoU1, att försäkringskassorna vid bedömning av

barns rätt till personlig assistans skall ta hänsyn till vad som normalt kan

anses falla inom ramen för det föräldraansvar som enligt föräldrabalken

åvilar alla vårdnadshavare med hänsyn till barnets ålder, utveckling och

omständigheter i övrigt. Det är således behovet av extra tillsyn och omvård-

nad med anledning av ett funktionshinder som skall ligga till grund för be-

dömning och beslut om personlig assistans. Utskottet vidhåller denna upp-

fattning.

Utskottet ställer sig emellertid bakom bedömningen i propositionen att det

finns en brist på samsyn hos olika huvudmän när det gäller att tolka regel-

verk, att göra behovsprövningar och att ge stöd och möjlighet till inflytande

och valfrihet för den enskilde. Ett exempel i sammanhanget är t.ex. hur be-

hovet av stöd till barn med funktionshinder och deras familjer bedöms. Det

är därför positivt att regeringen avser att initiera ett nationellt program för

kompetensutveckling i samarbete mellan handikapporganisationerna och

berörda statliga och kommunala myndigheter. Utskottet utgår ifrån att pro-

grammet bör kunna bidra till en samsyn som gagnar den enskilde. Utskottet

noterar att särskilda medel förutsätts avsättas för en flerårig satsning på kom

petensutveckling för personal inom olika samhällsområden kring frågor som

rör bemötande av personer med funktionshinder.

Utskottet är inte berett att nu föreslå någon ändring i lagstiftningen vad

gäller rätten till personlig assistans för personer med psykiska funktionshin-

der. Motionerna So32 (m) yrkande 2, So40 (fp) yrkandena 7, 8 och 11, So41

(mp) yrkande 15, So42 (c) yrkande 4 och So44 (kd) yrkande 6 avstyrks där-

med.

I några motioner berörs frågan om rätt till ledsagning för blinda och syn-

skadade. Motionärerna begär en översyn av lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade. Utskottet är inte berett att föreslå någo

initiativ från riksdagens sida. Motionerna So33 (m) yrkande 1 och So36 (s)

avstyrks.

Vad gäller frågan om assistenternas arbetstid anser utskottet i likhet med

Riksförsäkringsverket det angeläget med ett förtydligande om att ersättning

inte kan utgå för lämnad assistans som överstiger högsta tillåtna arbetstid

enligt lagar och kollektivavtal. Utskottet anser dock att regeringens bered-

ning av frågan bör avvaktas. Motion So441 (kd) avstyrks därmed.

Psykiatrireformen

Motioner

I motion So272 av Claes Stockhaus och Rolf Olsson (v) begärs tillkännagi-

vande om behov av kvalitetspolicy och kvalitetssäkring av kommunala insat-

ser när det gäller psykiskt funktionshindrade. Motionärerna ser det som

nödvändigt att kvalitetssäkra verksamheten. Avsikten är att få det fastlagt att

de mål som skall sättas upp i den enskilda kommunen när det gäller psykiskt

funktionshindrade också skall gå att mäta vad gäller resurser, tillgänglighet,

arbetsprocesser och verksamhetens resultat. Har den enskilda kommunen

bestämt sig för en viss nivå så skall det också vara en god kvalitet på den

verksamheten. Enligt motionärerna måste regeringen ge Socialstyrelsen i

uppdrag att tillse att det finns kvalitetspolicy och kvalitetssäkring vad gälle

psykiatrireformen inom samtliga kommuner.

I motion So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om

psykiskt handikappades situation (yrkande 17). Enligt den slutrapport som

Socialstyrelsen presenterat är bristerna för de psykiskt handikappade fortfa-

rande alltför stora. Huvudmännen skyller emellanåt på varandra vad beträffar

ansvaret för psykiskt sjuka. Därmed finns det en risk för att ingen tar ett

riktigt ansvar för den enskildes vårdbehov. Motionärerna tycker att ett viktigt

politiskt krav är införandet av en värdighetsgaranti för de psykiskt handikap-

pade.

I motion So450 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

psykiatrireformen (yrkande 7). Motionärerna anser att rehabiliteringsinsat-

serna liksom samverkan mellan kommun och landsting bör förbättras samti-

digt som brukar- och frivilligorganisationerna bör få ett ökat stöd för sina

insatser.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade motioner om psykiatrireformen senast i betänkande

1998/99:SoU11. Här ges en bred genomgång av utvecklingen under senare

år, se s. 19-26. Utskottet anförde i sin bedömning följande:

Psykiatrireformen försenades starkt i inledningsskedet. Utskottet kan nu

konstatera att ett stort antal sociala projektverksamheter startat och att 85 %

av kommunerna genomfört eller håller på att genomföra inventeringar av

målgruppen. Socialstyrelsens senaste årsrapport bekräftar det stora behovet

av stödinsatser inom framför allt områden som arbete, daglig sysselsättning,

sociala kontakter och fritid. Psykiskt funktionshindrade behöver ett flexibelt,

individuellt och icke tidsbundet personalstöd som snabbt kan mobiliseras när

akuta behov uppstår. Styrelsen pekar också på att reformens framgång kom-

mer att avgöras av om socialtjänsten och psykiatrin stöder varandra utifrån

sina kunskapsområden.

Flera motionärer tar upp viktiga frågor kring psykiatrireformens intentio-

ner. Utskottet välkomnar därför regeringens förslag om att avsätta medel för

införande av personliga ombud för psykiskt funktionshindrade. Det personli-

ga ombudet skall företräda den enskilde och samordna insatserna från olika

samhällsorgan. Uppgiften kan vara att hjälpa till i kontakter med myndighe-

ter, att bistå med upprättande av en individuell vård- och serviceplan, att

kartlägga vård- och servicebehov, att arbeta uppsökande och att se till att den

enskilde får del av den vård som han eller hon har rätt till. Utskottet har

tidigare tillstyrkt utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa. I det samman-

hanget betonade utskottet också de värdefulla insatser som frivilligorganisa-

tionerna gör för att stödja och hjälpa de hemlösa. Utskottet vidhåller att nya

metoder och arbetssätt behöver utvecklas när det gäller stöd till hemlösa.

Socialstyrelsen fortsätter att följa upp psykiatrireformen. Slutrapporten

kommer senare denna vår. Utskottet utgår från att regeringen noga följer

utvecklingen och återkommer till riksdagen om det behövs. Något initiativ

från riksdagens sida behövs inte nu.

De då aktuella motionerna avstyrktes. (Res. m, kd och fp var för sig.)

Socialstyrelsen redovisar i sin slutrapport Välfärd och valfrihet (Socialstyrel

sen följer upp och utvärderar 1999:1) erfarenheterna från psykiatireformen. I

rapporten påtalar styrelsen bl.a. att det finns problem både med utformningen

av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och kommu-

nernas tillämpning av densamma. Antalet människor med psykiska funk-

tionshinder som ges stöd enligt LSS är ytterst begränsat och svarar enligt

Socialstyrelsen inte mot de verkliga behoven som finns. Socialstyrelsen

konstaterar också att mellan 20 000 och 25 000 personer med psykiskt funk-

tionshinder - omkring hälften av målgruppen - saknar adekvat sysselsättning

anpassad till deras funktionshinder.

Socialstyrelsen har givit ut Allmänna råd SOSFS 1998:8 (S) om kvalitets-

system inom omsorgerna om äldre och funktionshindrade. Här fastslås att

kommunerna bör fastställa en övergripande inriktning och policy för verk-

samhetens kvalitet. Vidare bör kommunerna säkerställa att det i varje verk-

samhet finns ett ändamålsenligt kvalitetssystem för att fortlöpande styra,

följa upp, utveckla och dokumentera kvaliteten. Kommunerna bör också

klargöra vem eller vilka som har ansvar för kvalitetssäkrings- och kvalitets-

utvecklingsarbetet. Vidare framhålls att kommunerna bör säkerställa att

dessa allmänna råd även tillämpas för verksamhet som kommunen genom

avtal har överlämnat till enskild att utföra samt för sådan enskild verksamhet

från vilken kommunen upphandlar tjänster för att fullgöra skyldigheter enligt

socialtjänstlagen som rör omsorger om äldre och funktionshindrade.

Frågan om kvalitetssäkring inom de kommunala verksamheterna har be-

handlats i betänkandena 1998/2000:SoU7 (s. 16-24) och 1999/2000:SoU8

(s. 38-41) vartill hänvisas.

Socialtjänstutredningen föreslår i sitt slutbetänkande Socialtjänst i utvecklin

SOU 1997:97 en förstärkt tillsyn över socialtjänsten. För en beskrivning av

förslaget se betänkande 1999/2000:SoU8.

I budgetpropositionen 1999/2000:1 anförde regeringen angående vården av

och omsorgen om psykiskt störda att den ansåg det nuvarande tillståndet och

utvecklingen oroande och att den har uppdragit åt Nationella folkhälsokom-

mittén att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att minska den psykiska

ohälsan. Vidare anfördes att regeringen angett psykiatrin som ett av de prio-

riterade områdena inom hälso- och sjukvården inför framtiden. Regeringen

aviserade vidare att den avsåg att återkomma till riksdagen med förslag om

att permanenta insatsen personligt ombud.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att psykiatrin är ett av de områden som regeringen

angett som prioriterat vid fördelningen av de åtta miljarderna från för-

svarsuppgörelsen. Regeringen har vidare aviserat att den senare i vår kom-

mer att presentera en nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av

hälso- och sjukvården. Handlingsplanen skall enligt vad utskottet erfarit bl.a.

innehålla en satsning på primärvården, äldrevården och psykiatrin. Utskottet

anser att regeringens förslag bör avvaktas. Motionerna So450 (c) yrkande 7

och So482 (kd) yrkande 17 avstyrks därmed.

Motion So272 (v) tar upp behovet av kvalitetspolicy och kvalitetssäkring

av kommunala insatser när det gäller psykiskt funktionshindrade. Vad gäller

kvalitetssäkringen av de kommunala verksamheterna kan utskottet konstatera

att Socialstyrelsen givit ut allmänna råd angående detta. Socialtjänstutred-

ningen har i sitt slutbetänkande föreslagit en förstärkt tillsyn över social-

tjänsten. Utredningsbetänkandet har remissbehandlats. Utskottet anser att

regeringens kommande förslag på området bör avvaktas. Motionen avstyrks

därmed.

Hjälpmedelsfrågor

Motioner

I motion So18 av Chris Heister m.fl. (m) begärs tillkännagivande om bristan-

de genomblickbarhet och helhetsperspektiv inom hjälpmedelsverksamheten

(yrkande 4). Enligt motionärerna är problemet med dagens hjälpmedelsför-

sörjning att de offentliga huvudmännen i princip har monopol. Detta är kost-

nadsdrivande på grund av frånvaron av konkurrens. De samlade kostnaderna

och prioriteringarna på hjälpmedelsområdet kännetecknas också av en när-

mast obefintlig transparens.

I motion So32 av Chris Heister m.fl. (m) begärs att riksdagen hos regeringen

begär förslag om införande av en hjälpmedelsgaranti (yrkande 12). Enligt

motionärerna skulle en hjälpmedelsgaranti öka valfriheten för den enskilde

och därutöver främja utbudet av olika former av hjälpmedel. Den konkreta

utformningen av garantin måste bli föremål för särskild utredning där nog-

granna analyser och avvägningar görs. Till hjälpmedelsgarantin skall även

föras nuvarande statliga anslag för hjälpmedel, t.ex. bilstödet. Enligt motio-

närerna ryms kostnaderna för garantin inom de nuvarande ramarna och

mycket talar för att garantin kommer att minska det offentligas kostnader,

samtidigt som utbudet av hjälpmedel och valfrihet ökar. I stort likalydande

yrkanden framförs i motionerna So18 yrkande 5 och i motion So413 yrkande

19 av Chris Heister m.fl. (m).

I motion So33 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en översyn vad avser vuxnas hjälpmedel samt förslag till

sådan ändring i hälso- och sjukvårdslagen att hjälpmedelsbeslut kan överkla-

gas (yrkandena 4 och 5). Teknikutvecklingen går snabbt och det finns t.ex.

ny uppspelningsutrustning för digitala talböcker. Enligt motionärerna måste

sådan utrustning ses som hjälpmedel.

I motion So240 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Liselotte Wågö (båda

m) yrkas tillkännagivande om behovet av en lagändring i hälso- och sjuk-

vårdslagen. Motionären anför att landstingens beslut om hjälpmedel i dag

inte går att överklaga genom förvaltningsbesvär. Det man kan göra är att

påtala sitt missnöje för Socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet.

I motion So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om

en utredning om hjälpmedel (yrkande 7). Enligt motionärerna klagar många

funktionshindrade med andra hjälpmedel än för skola över att hjälpmedel är

så dyra och att man inte får de hjälpmedel man behöver. Motionärerna anser

att en utredning bör tillsättas angående bl.a. synen på hjälpmedel, avgifter fö

dessa och användningen av dem.

I motion So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om

IT-tekniken i tjänst för personer med funktionshinder (yrkande 13 delvis).

Motionärerna anför att IT-utvecklingen är särskilt angelägen för personer

med funktionshinder. Den tekniska utvecklingen har lett till att det finns

hjälpmedel som ger högre livskvalitet för personer med handikapp. Vidare

yrkas tillkännagivande om komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen

(yrkande 19). Barns och vuxnas behov av hjälpmedel för att kompensera ett

funktionshinder skiljer sig åt i flera avseenden. Som exempel kan nämnas

hjälpmedel för att stimulera barnets utveckling. Hjälpmedel för utveckling

beviljas numera inte.

I motion So327 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

hjälpmedelsgaranti (yrkande 7). Motionärerna anför att långa väntetider för

att erhålla hjälpmedel eller få dem reparerade innebär svårigheter för funk-

tionshindrade att verka i samhället. Enligt motionärerna borde en hjälpme-

delsgaranti med normer för väntetider för utprovning och reparationsarbete

fastställda till rimliga tidsgränser kunna genomföras. Vidare yrkas ett till-

kännagivande om IT-hjälpmedel (yrkande 8). Enligt motionärerna bör en

översyn att sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel göras.

Det bör även övervägas om det behövs särskilt stöd för anpassning av IT-

produkter. Motionärerna menar vidare att det är angeläget att utreda en lag-

reglering av tillgänglighet inom IT-området och därvid även utreda upphovs-

rättens inverkan på tillgängligheten för läshandikappade.

I motion So40 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om en

utökad vårdgaranti som även omfattar rätten till tekniska hjälpmedel (yrkan-

de 10). Motionärerna anför att väntetiden för den som är i behov av hjälpme-

del många gånger kan vara oacceptabelt lång. Det leder därför till en onödig

inskränkning i möjligheterna att leva ett självständigt liv. I motion So321 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 5) framförs ett likalydande yrkande.

I motion So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om

ökad konkurrens på hjälpmedelsområdet (yrkande 8). Motionärerna anför att

en ökad konkurrens på hjälpmedelsområdet kan vara ett sätt att höja kvalite-

ten och att kapa köerna. Inom t.ex. hörselvården skulle man i högre utsträck-

ning än vad som sker i dag kunna upphandla tjänster från privata entrepre-

nörer. Vidare yrkas ett tillkännagivande om att datorer skall ingå i hjälpme-

delsförteckningen (yrkande 9).

I motion So41 av Thomas Julin (mp) begärs tillkännagivande om problemen

med att de olika huvudmännen brister i samverkan runt de funktionshindra-

des situation samt om behov av fungerande vårdkedjor (yrkandena 6 delvis

och 7). Enligt motionärerna ligger stora svårigheter i att olika huvudmän

ansvarar för olika kostnadsområden vad gäller funktionshindrade. Regering-

en bör ytterligare utreda hur kommunikationerna mellan olika huvudmän

skall förbättras och hur de kan öka sin samarbetsnivå. Regeringen bör också

utreda hur man kan skapa fungerande vårdkedjor där brukaren står i centrum.

Bakgrund m.m.

I samband med handikappreformen infördes fr.o.m. den 1 januari 1994 en ny

paragraf, 3 a §, i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) där landstingens

skyldighet att erbjuda bl.a. hjälpmedel för funktionshindrade tydliggörs.

Socialstyrelsen har - mot bakgrund bl.a. av att projekt "Hjälpmedel Skåne"

överlämnat sin slutrapport - i sin rapport Förutsättningar för en hjälpme-

delsgaranti för personer med funktionshinder (november 1999) gjort den

samlade bedömningen att det i dag inte finns realistiska förutsättningar att

införa en nationell hjälpmedelsgaranti. Förutsättningarna att införa någon

form av hjälpmedelsgaranti på längre sikt torde vara mer gynnsamma om

reella åtgärder vidtas för att korta väntetiderna till hjälpmedelsförsörjningen

Ett annat krav är att sjukvården får tillgång till väntetidssystem som gör det

möjligt att avläsa och följa upp på vilka indikationer som patienter sätts upp

på väntelistan till en hjälpmedelsenhet. Socialstyrelsen ser emellertid svårig-

heter att utforma en hjälpmedelsgaranti så att den står i överensstämmelse

med riksdagens beslut om prioriteringar i hälso- och sjukvården. Då hjälp-

medel är en integrerad del av habilitering och rehabilitering inom hälso- och

sjukvården anser Socialstyrelsen att problemen med väntetider och köpro-

blematik inom hjälpmedelsområdet bör betraktas på samma sätt som inom

övriga områden inom hälso- och sjukvården. Enligt Socialstyrelsen bör det

fortsatta arbetet med att nå fram till en långsiktigt hållbar lösning på köpro-

blematiken inom området hjälpmedel för personer med funktionshinder

sålunda inriktas på samma områden som de som Socialstyrelsen lyfte fram i

rapporten om behandlingsgarantin beträffande sjukvårdens köproblematik:

- kapacitetsförstärkning

- bättre valmöjligheter och information

- utveckling av uppföljningssystem

- behandlingsindikationer och prioriteringar

- samverkan inom välfärdssektorn

Socialstyrelsen konstaterar att varje enskilds hjälpmedelsbehov bör kunna

tillgodoses på bästa sätt inom rimlig tid. För att belysa detta ger Socialstyre

sen i sin rapport till regeringen en kort översikt över vissa områden som

särskilt bör beaktas beträffande hjälpmedel för funktionshindrade, med hän-

visning till ett nyligen utkommet meddelandeblad (nr 21/99). Här framhålls

betydelsen av att den enskildes hela livssituation analyseras och att hjälp-

medlet relateras till andra åtgärder. Vidare framhålls att habilitering och

rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall planeras i samver-

kan med den enskilde och att planerade insatser skall framgå av planen,

vilken skall utgå ifrån den enskildes egna mål, behov och intressen. Slutligen

påpekas att en noggrann uppföljning av hur den enskilde får sina hjälpme-

delsbehov tillgodosedda kan vara ett naturligt verktyg i det kvalitetsarbete,

som åligger all hälso- och sjukvårdspersonal inom både landsting och kom-

muner.

Socialminister Lars Engqvist har i svar på interpellation 1999/2000:332 om

överklagning av hjälpmedelsbeslut anfört bl.a. följande. - - -

1989 års handikapputredning prövade frågan om en rättighets- eller skyldig-

hetslagstiftning på hjälpmedelsområdet. Utredningen pekade bl.a. på svårig-

heterna att avgränsa vilka hjälpmedel som skulle omfattas av en rättighets-

lagstiftning och att det skulle krävas en förteckning över alla de hjälpmedel

som skulle ingå.

Erfarenheterna från tidigare användning av hjälpmedelsförteckningar visar

att de riskerar att hämma förskrivningen av nya produkter. Handikapputred-

ningen konstaterade att en rättighetslagstiftning skulle omfatta närmare en

halv miljon människor. Eftersom ekonomin ännu inte möjliggör en vo-

lymökning av både de stora gruppernas önskemål om fler och bättre hjälp-

medel och en satsning på mindre och eftersatta grupper, riskerar en rättig-

hetslagstiftning med möjligheter att överklaga beslut också att konservera

ojämnheter mellan olika gruppers tillgång till hjälpmedel. Med hänsyn till de

beskrivna riskerna valde därför den dåvarande regeringen i stället att göra ett

förtydligande i hälso- och sjukvårdslagen i samband med handikappreformen

1994.

I samband med förtydligandet i hälso- och sjukvårdslagen gjordes ett för-

sök till definition av hjälpmedel för den dagliga livsföringen samt hjälpmedel

för vård och behandling. Som exempel på hjälpmedel för den dagliga livsfö-

ringen nämns i propositionen (1992/93:159) Om stöd och service till vissa

funktionshindrade bl.a. hjälpmedel för att kunna tillgodose grundläggande

behov som att klä sig, äta eller sköta sin hygien samt kunna förflytta sig.

Detta ska enligt propositionen gälla oavsett om den enskilde själv eller med

hjälp av någon annan ska utföra uppgiften. Som hjälpmedel för vård och

behandling nämns bl.a. medicinsk-tekniska produkter samt hjälpmedel som

kompenserar förlust av en kroppsdel eller kroppsfunktion som t.ex. proteser

och ortoser.

Bra hjälpmedel är för många en förutsättning för ett oberoende liv. Hjälp-

medlen underlättar det dagliga livet och ökar tillgängligheten till omgivning-

en. Det är därför en skyldighet för samhället att tillhandahålla dem som har

behov väl fungerande och individuellt anpassade hjälpmedel, även om

hjälpmedlen inte är en överklagningsbar rättighet.

Kostnader för hjälpmedel ingår inte i den statliga assistansersättningen va-

re sig det gäller personliga hjälpmedel eller arbetshjälpmedel.

Kommunerna och landstingen har genom Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet försökt att enas om ett gemensamt synsätt på ansvaret

för hjälpmedel till personer med personlig assistans utifrån de definitioner

som gjordes i propositionen. Deras ståndpunkt presenterades i skriften

Hjälpmedelsansvarets fördelning mellan landsting och kommuner. De anser

att om den enskilde till följd av ett funktionshinder är i behov av en lyft i s

bostad som används av personalen eller en individuellt anpassad rullstol som

körs av personal ska dessa betraktas som individuella hjälpmedel. Arbetsgi-

varens ansvar bör endast avse sådan utrustning som behövs för att förebygga

ohälsa bland personalen.

Regeringen avser för närvarande inte att göra några nya förändringar i hälso-

och sjukvårdslagen, utan förutsätter att landstingen och kommunerna följer

den överenskommelse de gjort om ansvarsfördelningen. Regeringen har dock

i propositionen (1999/2000:79) Från patient till medborgare - en nationell

handlingsplan för handikappolitiken aviserat att en särskild utredare bör se

över hjälpmedelssituationen för studerande med funktionshinder. Jag kom-

mer att följa utvecklingen på övriga områden inom hjälpmedelsverksamheten

och om det finns skäl återkomma i frågan.

Regeringen har i propositionen 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för

alla anfört bl.a. följande vad gäller IT som hjälpmedel för funktionshindrade.

Det finns ett stort antal personer med olika funktionshinder där hjälpmedel i

form av rätt datorutrustning och tjänster som kräver anslutning med hög

nätkapacitet skulle kunna underlätta vardagen och innebära både höjd livs-

kvalitet för den enskilde och sänkta kostnader för kommunala och andra

stödinsatser. Med bredband kan det t.ex. bli naturligt med telefonsamtal på

teckenspråk genom att kvaliteten i bildtelefonin blir bättre. Personer med

rörelsehinder kan snabbare få information om tillgängliga platser och tjänster

av olika slag. Nya tjänster och tillämpningar kan bidra till att överbrygga

kommunikationsklyftor mellan personer med funktionshinder och andra.

Samtidigt finns en risk för att nya kommunikationsmönster och ny teknik kan

innebära att personer med funktionshinder ställs utanför utvecklingen och

således inte har möjligheter att ta del av de positiva effekterna som t.ex.

tjänster som kräver hög kapacitet i näten kan medföra. Nya tjänster och

avancerade produkter inom IT-området måste därför göras tillgängliga och

användbara för alla. En generell tillgänglighet är samhällsekonomiskt lönsam

och bör eftersträvas. En satsning från statens sida bör på olika sätt innehålla

åtgärder som säkerställer en sådan utveckling.

Riksdagen (trafikutskottet) behandlar propositionen (kommande betänkande

1999/2000:TU9, Ett informationssamhälle för alla) under våren 2000.

Socialutskottet har i yttrande 1999/2000:SoU7y Ett informationssamhälle för

alla anfört bl.a. följande i sin bedömning.

Utskottet erinrar om att regeringen nyligen i proposition 1999/2000:79 Från

patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken

tagit upp frågeställningar och farhågor på ett sätt som i stor utsträckning

anknyter till vad som anförs i motion T24 (kd) yrkande 16. I propositionen

konstateras nämligen att regeringen just nu förbereder en omfattande sats-

ning på IT-området. Syftet är att skapa en god och bred användning av IT

som gynnar både producenter och konsumenter och som ökar välfärd och

livskvalitet. För t.ex. personer med funktionshinder kan den nya IT-tekniken,

rätt använd, skapa nya och ökade möjligheter att ta del av samhällets utbud

av varor, tjänster, information m.m. och underlätta kommunikationen männi-

skor emellan. Men samtidigt, anförs det, finns det en risk för att nya kommu-

nikationsmönster och ny teknik kan innebära att funktionshindrade personer

ställs utanför utvecklingen och således inte har möjligheter att ta del av de

positiva effekterna som t.ex. bredbandstekniken kan medföra. Det konstate-

ras vidare att frågor om synskadade och deras tillgång till information på

Internet är ett område som bör ses över närmare. Det poängteras att nya

tjänster och produkter inom IT-området måste göras tillgängliga och använd-

bara för alla. En generell tillgänglighet är samhällsekonomiskt lönsam och

bör eftersträvas. Staten har här en viktig roll när det gäller att påverka till

karna av nya system och produkter och att styra utvecklingen i mer tillgäng-

lig riktning. En satsning från statens sida på t.ex. bredbandsinfrastruktur bör

på olika sätt innehålla åtgärder som säkerställer en sådan utveckling. I propo-

sitionen görs bedömningen att det är viktigt att funktionshindrade personers

behov beaktas tidigt i en kommande satsning inom bredbandsområdet.

Socialutskottet ställer sig bakom dessa bedömningar. Motionsyrkandet är i

allt väsentligt tillgodosett. - - -

Regeringen bidrar till finansieringen av Handikappinstitutets IT-program

med 60 miljoner kronor under tre år (t.o.m. 2001) genom Allmänna arvsfon-

den. Fyra områden stöds:

En utbildningssatsning och försöksverksamhet för att stimulera funktions-

hindrades kunskap om och användning av IT.

Ett brett upplagt program för att stödja projekt som skall bidra till utvecklin

och förnyelse av IT-användningen inom olika samhällssektorer

En informationskampanj för att öka medvetenheten om betydelsen av IT för

funktionshindrade och äldre. Målgruppen är främst beslutsfattare men också

allmänhet.

En analys av konsekvenserna av funktionshindrades användning av IT.

Hjälpmedelsinstitutet driver tillsammans med Riksförbundet för döva, hör-

selskadade och språkstörda barn (DHB), Riksförbundet för Rörelsehindrade

Barn och Ungdomar (RBU), Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn,

Ungdomar och Vuxna (FUB), Synskadades Riksförbund (SRF) och Hörsel-

skadades Riksförbund (HRF) under åren 1998-2001 ett projekt rörande

hjälpmedel och hjälpmedelsförsörjning för barn med funktionshinder. Pro-

jektets mål är att under en treårsperiod i Hallands och Norrbottens län pröva

och bygga upp en barnhjälpmedelsverksamhet där barns behov skall vara

styrande och där man också kan få möjlighet att pröva verksamhet och hyra

för speciella tillfällen. Stor vikt skall läggas vid information om verksamhe-

ten. Stöd till projektet ges från Allmänna arvsfonden.

Utskottets bedömning

Utskottet delar Socialstyrelsens bedömning att det i dag inte finns realistiska

förutsättningar att införa en nationell hjälpmedelsgaranti. Motionerna So18

(m) yrkande 5, So32 (m) yrkande 12, So40 (fp) yrkande 10, So321 (fp) yr-

kande 5, So327 (c) yrkande 7 och So413 (m) yrkande 19 avstyrks därför.

Utskottet konstaterar samtidigt att många landsting i dagsläget har svårig-

heter med att tillgodose de enskildas hjälpmedelsbehov inom rimlig tid.

Enligt utskottet måste arbetet med att lösa köproblematiken på hjälpmedels-

området fortsätta och intensifieras. Socialstyrelsens rapport kan därvid an-

vändas som utgångspunkt för landstingens hjälpmedelsarbete och Socialsty-

relsen bör som tillsynsmyndighet följa utvecklingen och vid behov vidta

åtgärder. Utskottet förutsätter också att regeringen mycket noga följer ut-

vecklingen på alla hjälpmedelsområden och vidtar de åtgärder som behövs

för att förbättra de funktionshindrades situation. Motionerna So18 (m) yr-

kande 4, So33 (m) yrkande 4, So44 (kd) yrkande 7 och So321 (fp) yrkande 8

avstyrks.

Det som tas upp i motion So41 (mp) yrkandena 6 delvis och 7, behovet av

samverkan mellan olika vård- och omsorgsgivare, har uppmärksammats i

flera sammanhang. Samordningsproblem har tyvärr funnits under lång tid.

Utskottet anser det därför glädjande att en särskild utredare tillkallats med

uppgift att beskriva och analysera de problem som finns i dag vid samverkan

mellan landstingens hälso- och sjukvård och kommunernas vård- och omsorg

på områden där det finns behov och intresse att samverka. Utredaren skall

vidare lämna förslag till lösningar som förbättrar möjligheterna till samver-

kan mellan kommuner och landsting på dessa områden (dir. 1999:42). Upp-

draget skall redovisas senast den 30 september 2000. Riksdagen bör inte

föregripa resultatet av det pågående arbetet varför motionen avstyrks.

Utskottet är inte berett att föreslå några ändringar i hälso- och sjukvårdsla-

gen vad gäller hjälpmedelsbesluts överklagbarhet varför motionerna So33

(m) yrkande 5 och So240 (m) avstyrks.

Som framgår av redovisningen ovan stöder regeringen Hjälpmedelsinsti-

tutets IT-program och har i propositionen 1999/2000:86 bl.a. behandlat frå-

gan om IT-hjälpmedel och de funktionshindrade. Propositionen behandlas

för närvarande av riksdagen och utskottet anser inte att riksdagsbehandlingen

bör föregripas. Utskottet vidhåller sin inställning i yttrande till trafikutsko

SoU7y. Motionerna So321 (fp) yrkande 9, So327 (c) yrkande 8 och So488

(kd) yrkande 13 delvis avstyrks.

Brister finns när det gäller funktionshindrade barns hjälpmedelssituation.

Utskottet ser därför mycket positivt på den projektverksamhet rörande

hjälpmedel och hjälpmedelsförsörjning för barn med funktionshinder som

pågår vid Hjälpmedelsinstitutet. Något initiativ med anledning av motion

So488 (kd) yrkande 19 behövs inte.

Hörselfrågor

Motioner

I motion So319 av Cristina Husmark Pehrsson (m) begärs ett tillkännagivan-

de om vad i motionen anförts om att välkomna privata etableringar av hör-

selbutiker med audionomer som ägare eller anställda (yrkande 2). Motionä-

ren anför att närmare 10 % av Sveriges befolkning har hörselskador av olika

slag och att pressen ökar på landstingens hörcentraler. På två ställen i Sverig

finns det butiker som erbjuder försäljning av hörapparater. Tillgängligheten

och servicen är god och kunden erbjuds redan efter två tre veckor undersök-

ning och utprovning av hörapparat. Motionären anför vidare att personalens

kompetens måste tas till vara (yrkande 1). Audionomer har en högskoleut-

bildning som väl tillgodoser kraven på kompetens och som gör dem merite-

rade och lämpade att prova ut hörapparat, ge råd och service, göra uppfölj-

ningar m.m. Även i motion So386 av Anna Åkerhielm (m) framhålls att det

borde vara möjligt att få hörapparat hos en fristående audionom. En förut-

sättning för detta är att behovet av legitimation och därtill kopplad förskriv-

ningsrätt prövas, liksom att konkurrenssnedvridande inslag i lagstiftningen,

som t.ex. momsreglerna, ändras.

I motion So202 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförts om habilitering, rehabilitering och tolktjänst för hör-

selskadade (yrkande 2). Motionären anför att den som blir hörselskadad har

behov av samhällsinsatser främst från hälso- och sjukvården i form av habi-

litering och rehabilitering. Vidare krävs psykosocial rehabilitering. Även om

det i varje landsting finns hörselvårdande verksamhet så är den ojämnt ut-

byggd. Det finns också ett stort, dolt behov av vuxendövtolkning. Motionä-

ren begär också ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om hörsel-

skadades rätt till hörapparater (yrkande 3). Motionären anför att moderna

hörapparater är förhållandevis dyra och landstingen har därför infört ett

kostnadstak på mellan 2 500 kr och 3 500 kr per hörapparat. Överstigande

kostnader får brukaren stå för själv. Slutligen anför motionären att regeringen

bör ta initiativ till överläggningar med landstingen om hur bristerna i den

svenska hörselvården kan åtgärdas (yrkande 5).

I motion So31 av Helena Frisk och Nils-Göran Holmqvist (s) yrkas tillkän-

nagivande om att rätten till tolk för döva, dövblinda, vuxendöva och hörsel-

skadade bör fastställas i lag. Motionärerna anför att en rättighetslagstiftning

skulle innebära krav på landstingen att fortsätta sin utbyggnad av tolktjänsten

och att avsätta medel för detta ändamål med minst samma belopp som det

statsbidrag som utgår.

I motion So34 av Inger Lundberg (s) yrkas tillkännagivande om att Sverige

under sitt ordförandeskap och med anledning av Europaparlamentets resolu-

tion om teckenspråket och det europeiska språkåret skall aktualisera frågan

om teckenspråkets ställning i Europa. Enligt motionären bör Sverige tydligt

sätta teckenspråket på EU:s dagordning. Det handlar om praktisk samordning

av frågor om t.ex. texttelefoner, men också om erkännandet av teckenspråket

i hela Europa. Det handlar också om de dövas möjligheter till tolkstöd och

förutsättningarna för att kommunicera med varandra över nationsgränserna.

Bakgrund och tidigare behandling

I samband med handikappreformen infördes fr.o.m. den 1 januari 1994 en ny

paragraf, 3 a §, i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) där landstingens

skyldighet att erbjuda bl.a. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva,

dövblinda, vuxendöva och hörselskadade tydliggörs.

Socialstyrelsen har i december 1999 presenterat rapporten Hörhjälpmedel

Prioriteringar i praktiken (SoS-rapport 1999:18). Enligt rapporten är vänteti-

derna långa för att få en hörapparat. Vidare framgår av rapporten att flertalet

landsting fortfarande använder sig av den upphävda vårdgarantin för priorite-

ring vid utprovning av hörapparat, i vissa fall i kombination med andra regler

och att det därför finns anledning för de flesta av landstingen att revidera de

riktlinjer för prioritering som används, så att de överensstämmer med hälso-

och sjukvårdslagens prioriteringsbestämmelser.

I Slutrapport om uppföljningen av tolktjänstverksamheten för barndomsdö-

va, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade (1997:22) redovisar Socialsty-

relsen att de mål som finns uppsatta i fråga om utbyggnad av landstingens

tolktjänst enligt proposition 1992/93:159 inte har nåtts. Utbyggnaden har

dock skett i den takt som varit realistisk och möjlig med tanke på att den

mest grundläggande förutsättningen inom tolktjänstverksamheten, tillgången

på utbildade tolkar, fortfarande har varit mycket begränsad. Det finns fram-

deles goda förutsättningar för en relativt snabb utbyggnad av tolktjänstverk-

samheten. Enligt Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) ökade antalet deltagare

i olika tolkutbildningar vid landets folkhögskolor under 1999 jämfört med

året innan. Antalet tolkar som slutförde sin utbildning ökade också. Brist på

deltagare med tillräckliga kunskaper i teckenspråk för att kunna påbörja en

utbildning samt lärarbrist har varit de största hindren mot att utbilda fler

tolkar. Enligt TÖI kommer den positiva trenden att bestå till 2005 med vissa

fluktuationer. Under åren 1999-2002 kommer 144 tecken- och dövtolkar och

27 vuxendövtolkar att utbildas.

Utskottets bedömning

Av Socialstyrelsens rapport framgår att det finns brister på området hör-

hjälpmedel. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet

följer frågan med största noggrannhet. Utskottet utgår också från att Social-

styrelsens rapport 1999:18 kommer att följas upp. Utskottet är inte berett att

nu ta något initiativ med anledning av motion So202 (fp) yrkandena 2 delvis,

3 och 5, varför dessa avstyrks. Även motionerna So319 (m) samt So386 (m)

avstyrks.

Samhällets stöd till funktionshindrade bör, enligt utskottets mening, i

första hand utformas genom generella insatser, men ibland kan riktat stöd

vara nödvändigt. Riktade insatser för döva och hörselskadade görs bl.a.

genom stöd till tolkutbildning. Utskottet konstaterar att utbildningen av tol-

kar beskriver en positiv trend. Enligt utskottet är det av vikt att landstingen

aktivt verkar för att uppfylla sin skyldighet enligt hälso- och sjukvårdslagen

att erbjuda tolkar till döva och hörselskadade. Utskottet utgår från att Social

styrelsen följer landstingens hantering av tolkfrågorna och vid behov vidtar

åtgärder. Motion So202 (fp) yrkande 2 delvis avstyrks. Utskottet ställer sig

inte bakom förslaget i motion So31 (s), varför också denna avstyrks.

Sverige måste även i fortsättningen bedriva ett aktivt arbete i internatio-

nella organ för att förbättra situationen för personer med funktionshinder.

Enligt utskottet bör Sverige i dessa sammanhang och i samband med det

svenska ordförandeskapet inom EU första halvåret 2001 verka för en för-

stärkning av teckenspråkets ställning. Något tillkännagivande till regeringen

behövs inte. Motion So34 (s) avstyrks.

Funktionshindrades ekonomiska situation

Motionerna

I motion So33 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs tillkännagivande

om behovet av en utredning kring en helhetssyn på funktionshindrades eko-

nomiska situation (yrkande 11). Motionären konstaterar att många funktions-

hindrade lever med mycket små ekonomiska marginaler. Många nyttjar

tjänster som t.ex. hemtjänst, larm, hjälpmedel och färdtjänst. De gör - som

andra - läkarbesök och köper mediciner. Inom många områden finns det

visserligen högkostnadsskydd, men för en funktionshindrad som redan lever

på marginalen kan sådana avgifter sammantaget bli mycket kännbara.

I motion So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om

avgiftssituationen för de funktionshindrade (yrkande 4). Många människor

med funktionshinder är beroende av avgiftsbelagd service för att klara sin

vardag, anför motionärerna. Det handlar om sjukvård, medicin, hjälpmedel,

hemtjänst, färdtjänst, ledsagartjänst och det handlar om var i Sverige man

bor. Motionärerna anser att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att tillsätta

en utredning för en genomgående belysning av avgiftssituationen för de

funktionshindrade. Den bör även överväga ett införande av ett nationellt

förbehållsbelopp. Utredningen skall även belysa och tydliggöra kvinnors och

mäns olika behov av stöd.

I motion So44 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs en utredning av de

funktionshindrades ekonomiska situation (yrkande 13). Motionärerna anser

att de funktionshindrades ekonomiska situation har försämrats avsevärt de

senaste åren. Förändringar i högkostnadsskydd för läkemedel och läkarbesök

har medfört försämringar. Handikappersättning beviljas alltmer sällan för

merkostnader, och hjälpmedelskostnaderna har ökat.

I motion So40 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen ger regering-

en till känna vad i motionen anförts om att komplettera handlingsplanen med

en helhetssyn för funktionshindrades ekonomiska situation (yrkande 12).

Motionärerna anser att de funktionshindrades situation under de senaste åren

har försämrats avsevärt. Höjningar av avgifter har kompletterats med ett

flertal nya avgifter som sammantaget gör situationen prekär.

I motion So41 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de funktionshindrades

situation (yrkande 4), om att utreda möjligheten till ett utgiftstak som täcker

de befintliga högkostnadsskydden m.m. (yrkande 5) och om problemen med

att de olika huvudmännen brister i samverkan runt de funktionshindrades

situation (yrkande 6 delvis). Motionärerna anför att det finns fler högkost-

nadsskydd för att skydda den enskilde. Personer med funktionshinder kan

dock ha utgifter för många olika insatser vilket leder till stora kostnader

totalt.

I motion So462 av Sonja Fransson (s) begärs tillkännagivande om ett samlat

högkostnadsskydd inom kommun och landsting. Motionären anför att perso-

ner med funktionshinder och kroniska sjukdomar i regel har behov av insat-

ser inom många olika områden, vilket innebär stora kostnader sammantaget

per år, utgifter som andra människor utan funktionshinder oftast inte har.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade frågan om kostnader för funktionshindrade senast i

betänkande 1998/99:SoU11. Utskottet konstaterade då att Boende- och av-

giftsutredningen nyligen föreslagit riktlinjer för förbehållsbelopp och tak för

högsta avgiftsnivå liksom förslag till regler för inkomstberäkning för avgifter

för äldre- och handikappomsorg. Utskottet ansåg inte att riksdagen borde

föregripa beredningen av utredningens förslag. Den då aktuella motionen

avstyrktes därmed.

I budgetpropositionen 1999/2000:1 aviserar regeringen att den avser att

återkomma i frågan under år 2000.

Utskottets bedömning

Förslagen i Boende- och avgiftsutredningen bereds för närvarande i Rege-

ringskansliet. Regeringen har aviserat en proposition under år 2000. Utskot-

tet anser det angeläget att få till stånd en närmare reglering av avgifterna i

särskilda boendet. Förslagen i utredningen omfattar dock inte hela avgiftssi-

tuationen för personer med funktionshinder. Utskottet delar uppfattningen i

motionerna att det vore värdefullt med en belysning av funktionshindrades

totala ekonomiska situation, bl.a. med hänsyn till kostnader för läkarbesök

och läkemedel, hjälpmedel, hemtjänst, färdtjänst m.m. Kostnaderna för ett

mer vittomfattande högkostnadsskydd bör beräknas. I det fall det föreligger

likheter och skillnader beträffande den ekonomiska situationen för kvinnor

och män bör det belysas särskilt. Vad utskottet nu anfört med anledning av

motionerna So33 (m) yrkande 11, So40 (fp) yrkande 12, So41 (mp) yrkande-

na 4 och 5 samt 6 delvis, So44 (kd) yrkande 13, So462 (s) och So490 (v)

yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Funktionshindrade kvinnors utsatthet m.m.

I motion So45 av Margareta Viklund (kd) begärs tillkännagivande om de

funktionshindrade flickorna/kvinnornas utsatthet och risk för misshandel

uppmärksammas (yrkande 1). Representanter för hälso- och sjukvården och

kommunala och andra instanser som funktionshindrade kommer i kontakt

med måste, enligt motionären, bli bättre på att tolka signaler som kan tyda på

att flickorna/kvinnorna utsätts för övergrepp. Vidare yrkas tillkännagivande

om att de förståndshandikappades rättsskydd ses över (yrkande 2). Enligt

motionären har det i en pågående undersökning, initierad av Föreningen

Forum - Kvinnor och Handikapp, framkommit att förståndshandikappade

kvinnor ofta blir sexuellt utnyttjade, misshandlade och hotade. De förstånds-

handikappades mentala ålder överensstämmer inte med den biologiska, men i

olika sammanhang betraktas de rättsligt som myndiga personer och döms

efter samma regler som alla andra medborgare.

I motion So485 av Elisebeht Markström m.fl. (s) yrkas tillkännagivande om

det fortsatta arbetet att studera de äldre och funktionshindrade kvinnornas

situation särskilt (yrkande 2). Motionärerna anför att misshandlade kvinnor

ur dessa grupper sällan söker hjälp och stöd vare sig från samhället eller hos

kvinnojourerna. Motionärerna föreslår att regeringen föreslås ta initiativ till

forskning för att kartlägga hur vanligt det är att våldet drabbar funktionshind

rade och äldre kvinnor. Åtgärder för kunskapsspridning samt för förebyg-

gande, stödjande och skyddande åtgärder behöver tas fram för dessa grupper.

Utskottet har senast i betänkande 1999/2000:SoU6 Socialtjänstfrågor be-

handlat motionsyrkanden som rör våld mot kvinnor, vartill hänvisas (s. 19).

Utskottet har därvid bl.a. anfört att det delade motionärernas bedömning att

bemötandet av kvinnor som varit utsatta för våld måste förbättras. Metodut-

veckling för arbetet såväl inom socialtjänsten som inom hälso- och sjukvår-

den är därvid en viktig komponent. Socialstyrelsen har ett uppdrag att leda

ett utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor som bl.a. berör denna

fråga. Uppdraget skall redovisas under innevarande år. Det aktuella motions-

yrkandet avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (protokollsnr. 1999/2000:83).

I budgetpropositionen för år 2000 (utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och

social omsorg) anger regeringen att socialtjänstlagen den 1 juli 1998 har

kompletterats med en ny bestämmelse som innebär att socialnämnden bör

verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra över-

grepp i hemmet får stöd och hjälp att förändra sin situation (s. 95). Vidare

har kvinnojourerna fått ett utökat årligt stöd med 6 miljoner kronor. I propo-

sitionen anförs bl.a. följande:

För att stödja kompetens- och metodutveckling inom socialtjänsten och

hälso- och sjukvården har Socialstyrelsen fått i uppdrag att leda ett utveck-

lingsarbete i frågor om våld mot kvinnor. Socialstyrelsen skall också fortlö-

pande följa och samla kunskap om prostitutionens omfattning och utveck-

ling, sammanställa kunskap om de sociala insatser som bedrivs på lokal nivå

samt ge stöd till utveckling och förbättring av insatserna.

I regleringsbrevet för budgetåret 2000 för Socialstyrelsen anges att styrelsen

inom ramen för sitt utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor skall

utvärdera och analysera de erfarenheter som Rikskvinnocentrum erhållit i sitt

arbete med våldsutsatta kvinnor och i vilken mån dessa erfarenheter fungerar

som modell för hälso- och sjukvården. Uppdraget skall redovisas senast den

15 augusti 2000.

Regeringen har enligt budgetpropositionen för år 2000 givit Socialstyrelsen i

uppdrag att utreda hur en central kristelefon för våldsutsatta kvinnor skall

komma till stånd, hur den skall organiseras, finansieras och vilken kompe-

tens som bör finnas. Socialstyrelsen har överlämnat ett förslag till regering-

en. Frågan bereds inom Regeringskansliet och diskussioner förs med kvin-

nojourernas centrala organisationer.

I Socialstyrelsens Årsredovisning 1999 (mars 2000) behandlas bl.a. vad

gäller konsekvenser av ändringar i socialtjänstlagen för våldsutsatta kvinnor.

Socialstyrelsen anför bl.a. följande.

Socialtjänstlagens ändring den 1 juli 1998 innebär att socialnämnden bör

verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra över-

grepp i hemmet får stöd och hjälp för att förändra sin situation.

En kartläggning efter den korta tid som förflutit visar att införande av 8a § i

socialtjänstlagen endast i begränsad utsträckning har påverkat socialtjänstens

arbete med våldsutsatta kvinnor. Satsningar har inte varit genomgripande och

de har framför allt rört planering, samverkan och viss utbildning. Även en

del attitydförändringar och ökad lyhördhet kan märkas. Fortfarande är dock

mycket beroende av personligt engagemang hos individer (s.k. eldsjälar).

Förändringar som har vidtagits har heller inte i större utsträckning påverkat

jourernas uppfattning om socialtjänstens insatser. I viss omfattning beror

dock avsaknaden av förändring på att insatser till stöd för våldsutsatta kvin-

nor redan har vidtagits tidigare eller i vissa fall långt tidigare (PM, dnr 62-

615/2000).

Länsstyrelsernas genomgång tyder även på att de flesta kommuner inte tycks

ha några särskilda insatser för våldsutsatta kvinnor utan förlitar sig på insat

ser från kvinnojourerna.

Utskottets bedömning

Av redovisningen ovan framgår att regeringen på olika sätt har uppmärk-

sammat problemet med kvinnors utsatthet i allmänhet. Utskottet vill särskilt

markera att de funktionshindrade flickornas och kvinnornas situation inte får

glömmas bort i dessa sammanhang. Utskottet anser - i likhet med motionä-

rerna - att det är angeläget att kartlägga riskerna för att dessa flickor och

kvinnor utsätts för våld och andra övergrepp. Det är vidare betydelsefullt att

utveckla olika former av förebyggande och stödjande åtgärder liksom frågan

om rättsskydd för denna grupp funktionshindrade. Åtgärder för kunskaps-

spridning är viktigt. Utskottet förutsätter att regeringen följer frågan noga i

arbetet rörande våld mot kvinnor. Något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motionerna So45 (kd) och So485 (s) yrkande 2 behövs emel-

lertid inte.

Konkurrensneutralt serviceboende

I motion N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) begärs tillkännagivande

om konkurrensneutralt serviceboende (yrkande 13). Motionärerna anför att

socialtjänstlagen ålägger kommunen att inrätta bostäder med särskild service

till funktionshindrade. Kommunen kan driva verksamheten i egen regi eller

lägga ut den på entreprenad till ett privat företag. Socialstyrelsen uppställer

kvalitetskrav som tillämpas vid länsstyrelsens tillsyn över verksamheten.

Men olika regler gäller beroende på om verksamheten bedrivs av ett privat

företag eller i kommunal regi. Motionärerna anser att tillsynen över service-

boende för funktionshindrade bör ses över så att reglerna blir konkurrens-

neutrala.

Socialtjänstutredningen föreslår i sitt slutbetänkande Socialtjänst i utveck-

ling, SOU 1999:97 en förstärkt tillsyn över socialtjänsten. För en beskrivning

av förslaget se betänkande 1999/2000:SoU8 (s. 38-41).

Utredningen föreslår bl.a. att tillsynsmyndigheterna ges författningsregle-

rad rätt att genom föreläggande få upplysningar och inhämta handlingar samt

att inspektera all verksamhet inom socialtjänsten i kommuner och enskilda

verksamheter. Tillsynsmyndigheten föreslås kunna meddela föreläggande att

avhjälpa missförhållanden. Förelägganden skall kunna kombineras med vite.

Utredaren framhåller att genom att införa en möjlighet för tillsynsmyndighet

att utfärda föreläggande inom socialtjänsten åstadkommer man den önskvär-

da samordningen av tillsynen över hälso- och sjukvård samt socialtjänst, över

särskilda boendeformer och bostäder med särskild service samt hemtjänst.

Ett föreläggande kan riktas mot verksamheten i dess helhet utan att man

behöver klarlägga vad som är att anse som hälso- och sjukvård och vad som

är socialtjänst.

Utskottet behandlade frågor om tillsynen inom de sociala omsorgerna, fram-

för allt äldreomsorgen, i betänkande 1999/2000:SoU8. I betänkandet (s. 38-

41) redovisades patientnämndernas vidgade ansvarsområde liksom Social-

tjänstutredningens förslag till förstärkt tillsyn samt HSU 2000:s betänkande

God vård på lika villkor? Utskottet konstaterade att patientnämndernas verk-

samhet utvidgats till att även gälla frågor om allmän omvårdnad med kopp-

ling till den kommunala hälso- och sjukvården. Vidare hade Socialtjänstut-

redningen nyligen föreslagit en förstärkning av tillsynsverksamheten. Även

HSU 2000 hade berört tillsynsfrågan. Båda utredningsbetänkandena bereds i

Regeringskansliet. Utskottet ansåg att den fortsatta beredningen av frågan

borde avvaktas. De aktuella motionerna avstyrktes därmed.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att Socialtjänstutredningen föreslagit en förstärkt till-

synsverksamheten. Bland annat föreslås tillsynsmyndigheten ges författ-

ningsreglerad rätt att genom föreläggande få upplysningar och inhämta

handlingar samt att inspektera all verksamhet inom socialtjänsten i kommu-

ner och enskilda verksamheter. Socialtjänstutredningens förslag bereds för

närvarande i Regeringskansliet. Utskottet anser att regeringens kommande

förslag bör avvaktas och avstyrker därmed motion N273 (m, kd, fp) yrkande

13.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande FN:s standardregler

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So41 yrkande 1,

1999/2000:So321 yrkande 1 och 1999/2000:So487 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande mål och inriktning för handikappolitiken

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:So42 yrkande 2

godkänner regeringens förslag till mål och inriktning för handikappo-

litiken enligt avsnitten 5.1 och 5.2 i propositionen,

res. 1 (c)

3. beträffande dolda funktionshinder

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So41 yrkande 14,

1999/2000:So42 yrkande 1, 1999/2000:So43 och 1999/2000:So464,

res. 2 (c)

4. beträffande stöd till familjer med rörelsehindrade barn

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So278,

res. 3 (kd)

5. beträffande kvinnor och män

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So490 yrkande 5,

6. beträffande handikappguider

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So321 yrkande 10,

res. 4 (fp)

7. beträffande individuellt anpassat stöd

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So32 yrkande 1 delvis,

1999/2000:So41 yrkandena 11 och 12, 1999/2000:So327 yrkande 1

delvis, 1999/2000:So349, 1999/2000:So413 yrkande 5 och 1999/2000:

So459,

res. 5 (m)

res. 6 (c)

8. beträffande förtidspension av unga

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So42 yrkande 10,

res. 7 (m, kd, c, fp)

9. beträffande tillgänglighet till offentliga lokaler m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So32 yrkande 6 och

1999/2000:So327 yrkande 2,

res. 8 (m)

res. 9 (c)

10. beträffande uppföljning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So42 yrkande 13,

res. 10 (c)

11. beträffande retroaktivitet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So32 yrkande 5,

res. 11 (m)

12. beträffande sanktioner vid bristande tillgänglighet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So28,

1999/2000:So38, 1999/2000:So40 yrkande 2 och 1999/2000:So41 yr-

kandena 2 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-

tet anfört,

13. beträffande ansvars- och finansieringsprincipen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So40 yrkande 1 och

1999/2000:So44 yrkandena 4 och 5,

res. 12 (kd)

res. 13 (fp)

14. beträffande stöd till allmänna samlingslokaler

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So42 yrkande 7,

res. 14 (c)

15. beträffande handikapporganisationernas medverkan

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So40 yrkande 5,

res. 15 (fp)

16. beträffande nationellt tillgänglighetscenter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So490 yrkande 1 delvis,

17. beträffande Handikappombudsmannens ansvar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So32 yrkande 9,

1999/2000:So40 yrkande 4, 1999/2000:So41 yrkande 9 och

1999/2000:So42 yrkande 12,

res. 16 (m)

res. 17 (c)

res. 18 (fp)

18. beträffande Design för alla

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So30 och

1999/2000:So44 yrkande 3,

res.19 (kd)

19. beträffande bilstöd

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So33 yrkande 3 och

1999/2000:So42 yrkande 5,

res. 20 (m, kd, c, fp)

20. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen

(1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:So32 yrkande 3

och 1999/2000:So33 yrkande 7 antar förslaget till lag om ändring i la-

gen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m.,

res. 21 (m)

21. beträffande grundlagsreglering

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So39 yrkande 1 och

1999/2000:So40 yrkande 6,

res. 22 (fp)

22. beträffande Diskrimineringsutredningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So25,

1999/2000:So39 yrkande 2, 1999/2000:So41 yrkande 3, 1999/2000:

So42 yrkande 3, 1999/2000:So44 yrkande 2, 1999/2000:So343,

1999/2000:So405, 1999/2000:So433, 1999/2000:So488 yrkande 9,

1999/2000:So490 yrkande 2 och 1999/2000:K274 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. beträffande domstolstrots

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:So32 yrkande 7,

1999/2000:So44 yrkande 1 och 1999/2000:So316 yrkandena 1 och 2

antar dels regeringens förslag till ändring i socialtjänstlagen

(1980:620), dels regeringens förslag till ändring i lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade,

res. 23 (m)

24. beträffande råd och stöd

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So40 yrkande 9 och

1999/2000:So321 yrkande 4,

25. beträffande ökad kompetens

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So41 yrkande 13,

1999/2000:So321 yrkande 16, 1999/2000:So393, 1999/2000:So488

yrkande 7 och 1999/2000:So490 yrkande 1 delvis,

res. 24 (kd)

26. beträffande forskning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So27, 1999/2000:So32

yrkande 1 delvis, 1999/2000:So37, 1999/2000:So44 yrkande 9 och

1999/2000:So46,

res. 25 (m)

res. 26 (c)

res. 27 (fp)

27. beträffande brukarstöd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So33 yrkande 6,

res. 28 (m, kd, c, fp)

28. beträffande kultur och media

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So32 yrkande 11,

1999/2000:So33 yrkande 9, 1999/2000:So35, 1999/2000:So42 yrkan-

de 6 och 1999/2000:So44 yrkande 8,

res. 29 (m, kd, fp)

res. 30(c)

29. beträffande Club Braille

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So33 yrkande 8,

res. 31 (m)

30. beträffande utbildning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So32 yrkande 4,

1999/2000:So33 yrkande 10, 1999/2000:So42 yrkande 8, 1999/2000:

So44 yrkande 11, 1999/2000:So487 yrkande 5, 1999/2000:Sf303 yr-

kande 5 och 1999/2000:Ub285,

res. 32 (m, c, fp)

res. 33 (kd)

31. beträffande arbetsmarknad

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So44 yrkandena 10 och 12,

res. 34 (kd)

32. beträffande IT för funktionshindrade på arbetsmarkna-

den

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So488 yrkande 13 delvis,

res. 35 (m, kd, c, fp)

33. beträffande habilitering och rehabilitering

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So32 yrkande 10,

1999/2000:So33 yrkande 2, 1999/2000:So40 yrkande 13 och

1999/2000:So41 yrkande 10,

res. 36 (m)

res. 37 (fp)

34. beträffande vårdgaranti

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So42 yrkande 9,

res. 38 (m, kd, c, fp)

35. beträffande ökat stöd till handikapporganisationerna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So327 yrkande 1 delvis,

36. beträffande det nya bidragssystemet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So24,

1999/2000:So26, 1999/2000:So29, 1999/2000:So32 yrkande 8,

1999/2000:So40 yrkande 14, 1999/2000:So42 yrkande 11, 1999/2000:

So44 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört,

res. 39 (m, kd, c)

res. 40 (fp)

37. beträffande avlösning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So40 yrkande 3,

1999/2000:So321 yrkande 6 och 1999/2000:So489 yrkande 5,

res. 41 (fp)

38. beträffande 6 f § socialtjänstlagen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So321 yrkande 7 och

1999/2000:So488 yrkande 16,

res. 42 (kd)

res. 43 (fp)

39. beträffande korttidstillsyn

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So489 yrkande 6,

40. beträffande personlig assistans

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So32 yrkande 2,

1999/2000:So40 yrkandena 7, 8 och 11, 1999/2000:So41 yrkande 15,

1999/2000:So42 yrkande 4 och 1999/2000:So44 yrkande 6,

res. 44 (m)

res. 45 (kd)

res. 46 (c)

41. beträffande rätt till ledsagning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So33 yrkande 1 och

1999/2000:So36,

res. 47 (m, kd, fp)

42. beträffande assistenternas arbetstid

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So441,

43. beträffande psykiskt funktionshindrade

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So450 yrkande 7 och

1999/2000:So482 yrkande 17,

res. 48 (m, kd, c, fp)

44. beträffande kvalitetssäkring av kommunala insatser

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So272,

45. beträffande hjälpmedelsgaranti

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So18 yrkande 5,

1999/2000:So32 yrkande 12, 1999/2000:So40 yrkande 10, 1999/2000:

So321 yrkande 5, 1999/2000:So327 yrkande 7 och 1999/2000:So413

yrkande 19,

res. 49 (m, kd, c, fp)

46. beträffande hjälpmedelsbehov m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So18 yrkande 4,

1999/2000:So33 yrkande 4, 1999/2000:So44 yrkande 7 och

1999/2000:So321 yrkande 8,

res. 50 (m)

res. 51 (kd)

res. 52 (fp)

47. beträffande samverkan mellan vård- och omsorgsgivare

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So41 yrkandena 6 delvis och

7,

48. beträffande hjälpmedelsbesluts överklagbarhet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So33 yrkande 5 och

1999/2000:So240,

res. 53 (m)

49. beträffande IT-hjälpmedel

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So321 yrkande 9,

1999/2000:So327 yrkande 8 och 1999/2000:So488 yrkande 13 delvis,

res. 54 (m, kd)

res. 55 (c)

res. 56 (fp)

50. beträffande funktionshindrade barns hjälpmedel

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So488 yrkande 19,

res. 57 (kd)

51. beträffande hörhjälpmedel

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So202 yrkandena 2 delvis, 3

och 5,

res. 58 (kd, c, fp)

52. beträffande hörselbutiker m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So319 och 1999/2000:

So386,

res. 59 (m)

53. beträffande tolkar för döva och hörselskadade

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So31 och 1999/2000:

So202 yrkande 2 delvis,

res. 60 (kd, c, fp)

54. beträffande teckenspråkets ställning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So34,

55. beträffande funktionshindrades ekonomiska situation

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So33 yrkan-

de 11, 1999/2000:So40 yrkande 12, 1999/2000:So41 yrkandena 4 och

5 samt 6 delvis, 1999/2000:So44 yrkande 13, 1999/2000:So462 och

1999/2000:So490 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

56. beträffande funktionshindrade kvinnors utsatthet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So45 och 1999/2000:

So485 yrkande 2,

57. beträffande konkurrensneutralt serviceboende

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N273 yrkande 13.

res. 61 (m, kd, fp)

Stockholm den 18 maj 2000

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris Heister (m), Susanne

Eberstein (s), Margareta Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Leif Carlson

(m), Hans Karlsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny Öhman (s),

Elisebeht Markström (s), Lars Gustafsson (kd), Thomas Julin (mp), Kenneth

Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars Elinderson (m), Lena Olsson (v)

och Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Reservationer

1. Mål och inriktning för handikappolitiken (mom. 2)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 21 börjar med "Utskottet

ställer sig bakom" och slutar med "2 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Människors lika värde måste vara utgångspunkten för handikappolitiken.

Regeringen utgår i sina förslag till mål allt för ensidigt från ett samhällsper

spektiv och inte från ett perspektiv där den enskilde sätts i centrum. Utskotte

anser därför att ytterligare ett mål skall tillfogas de nationella målen: ett

samhälle där alla människor har makt över sina liv och där var och en har

möjlighet att verka utifrån sina individuella förutsättningar. Utskottet anser

att riksdagen med anledning av motion So42 (c) yrkande 2 bör godkänna

propositionens förslag till mål och inriktning dock med den kompletteringen

att ytterligare ett mål tillförs i enlighet med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande mål och inriktning för handikappolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So42 yrkande 2

godkänner regeringens förslag till mål och inriktning enligt avsnitten

5.1 och 5.2 i propositionen med den komplettering som utskottet före-

slagit,

2. Dolda funktionshinder (mom. 3)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 21 börjar med "Utskottet

vill" och slutar med "handlingsplanen" bort ha följande lydelse:

Propositionen behandlar alltför ensidigt förhållandena för människor med

fysiska funktionshinder och hur tillgängligheten skall öka i den fysiska mil-

jön. Detta är en brist. Utskottet anser att människor förhindras att delta i

samhällslivet på samma villkor som andra även på grund av funktionshinder

som inte är synliga. De elöverkänsliga bör erkännas som en handikappgrupp,

anser utskottet. Många människor utestängs i dag från arbetslivet, kommu-

nala färdmedel, offentliga lokaler och allmänna samlingslokaler och därmed

från socialt liv på grund av att de inte klarar att vistas i närheten av el och

elektronik. I konsekvens med detta bör hela samhällsmiljön i största möjliga

utsträckning anpassas för att öka tillgängligheten för dem som drabbas av

elöverkänslighet och för att minska riskerna för andra att drabbas liksom för

en hållbar hälsoutveckling. Även människor med psykiska funktionshinder

möts med fördomar.

Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag så att handlings-

planen blir tydligare när det gäller människor med dolda funktionshinder.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna So42 (c) yrkande 1,

So43 (c) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motionerna So41 (mp) yrkande 14, So43 (c) yrkande 3 och So464 (s)

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande dolda funktionshinder

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So42 yrkande

1, 1999/2000:So43 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna

1999/2000:So41 yrkande 14, 1999/2000:So43 yrkande 3 och

1999/2000:So464 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört,

3. Stöd till familjer med rörelsehindrade barn (mom. 4)

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 21 börjar med "För att"

och på s. 22 slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Med anledning av motion So278 (kd) vill utskottet understryka att stödet

till familjer med rörelsehindrade barn behöver förbättras. Handikappolitiska

reformer har gjort det möjligt också för svårt rörelsehindrade barn att leva

med sina familjer. Detta är en mycket positiv utveckling.

En aktuell undersökning visar dock att belastningssmärtor och psykisk ut-

mattning är vanligt hos mammor till barn med rörelsehinder. Oro för barnet

och för framtiden påverkar föräldrarnas hälsa liksom ilska och maktlöshet

vid kontakter med myndigheter. Fyra av tio mammor anser att deras allmän-

na hälsa är sämre än andra mammors. Detta är ett folkhälsoproblem som

uppmärksammats för lite. Om vardagen skall fungera både för barnet och

föräldrarna krävs ett fungerande samhällsstöd, anser utskottet. Den utbredda

ohälsan hos mammor med rörelsehindrade barn visar att detta stöd inte fun-

gerar på ett tillfredsställande sätt. Vad utskottet nu anfört med anledning av

motion So278 (kd) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande stöd till familjer med rörelsehindrade barn

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So278 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Handikappguider (mom. 6)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 22 börjar med "Frågan

om" och slutar med "därmed avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att informationsbaser med uppgifter om tillgänglighet, s.k.

handikappguider, bör utvecklas. Handikappguiderna bör innehålla allt från

information om tillgängligheten till offentliga och allmänna lokaler till tid-

ningar som ges ut på kassett. Om en informationsbas av detta slag kan skapas

kommer det att bli intressant även för privata företag att meddela vilken

service som finns, anser utskottet. Det skall gå att ringa till en handikapp-

upplysning, men den skall också vara ett elektroniskt bibliotek, konsument-

upplysning och mötesplats för erfarenhetsutbyte och debatt. Kommuner och

handikapporganisationer kan med fördel delta i den här typen av projekt som

bör få vidare spridning i landet. Vad utskottet nu anfört med anledning av

motion So321 (fp) yrkande 10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande handikappguider

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So321 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Individuellt anpassat stöd (mom. 7)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 22 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "(s) avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att förslaget till handlingsplan för handikappolitiken har

uppenbara brister och är oklar på flera viktiga punkter. I stället för konkreta

förbättringar av det offentliga stödet till de handikappade försöker regeringen

sätta upp mål för vad andra, som kommuner och privata företag, skall göra. I

planen ges inga förslag till att förbättra rätten till personlig assistans. Där

presenteras tyvärr inte heller några förslag om att föra ut stödet bättre till

direkt berörda eller för att öka valfriheten. Utskottet vill framhålla att stöd

till funktionshindrade skall vara mångsidigt och anpassat till den enskildes

särskilda förutsättningar. Den funktionshindrade skall, enligt utskottet, ha

möjlighet att påverka sin egen situation, t.ex. genom att kunna välja vårdper-

sonal, omsorgsform och hjälpmedel. Med anledning av motion So41 (mp)

yrkande 11 vill utskottet understryka att vid misstanke om demens måste

insatser som leder till tidiga utredningar prioriteras. Vad utskottet nu anfört

med anledning av motionerna So32 (m) yrkande 1 delvis, So41 (mp) yrkande

11 och So413 (m) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motionerna So41 (mp) yrkande 12, So327 (c) yrkande 1 delvis,

So349 (s) och So459 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande individuellt anpassat stöd

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So32 yrkande

1 delvis, 1999/2000:So41 yrkande 11 och 1999/2000:So413 yrkande 5

och med avslag på motionerna 1999/2000:So41 yrkande 12,

1999/2000:So327 yrkande 1 delvis, 1999/2000:So349 och 1999/2000:

So459 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Individuellt anpassat stöd (mom. 7)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 22 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "(s) avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att personer med funktionshinder skall kunna

verka som aktiva medborgare i samhället. Politiken måste inriktas på att

skapa ett samhälle för alla på lika villkor. Människor som är i behov av sam-

hällets stödinsatser måste bemötas värdigt och med respekt. Många av dem

som söker stöd kan berätta om den förnedring de upplever då tjänstemän

behandlar dem med bristande respekt. Många upplever sig i underläge vid

kontakt med myndigheter och är mycket känsliga för det bemötande de får.

Utskottet anser att fortbildning och utveckling av arbetsmetoder är en själv-

klarhet.

Av en rapport från Handikappombudsmannen (HO) framgår att antalet

kommuner som alltid rådfrågar handikappråd eller annan handikapporgani-

sation inför beslut som rör funktionshindrade har minskat. Mer än hälften av

kommunerna som besvarat en av HO gjord enkät har inget handikappolitiskt

program. Utskottet vill för sin del understryka att handikapporganisationerna

kanaliserar kunskap och kompetens om handikappfrågor som är till fromma

för samhället som helhet. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion

So327 (c) yrkande 1 delvis bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motionerna So32 (m) yrkande 1 delvis, So41 (mp) yrkandena 11 och

12, So349 (s), So413 (m) yrkande 5 och So459 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande individuellt anpassat stöd

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So327 yrkande 1

delvis och med avslag på motionerna 1999/2000:So32 yrkande 1 del-

vis, 1999/2000:So41 yrkandena 11 och 12, 1999/2000: So349,

1999/2000:So413 yrkande 5 och 1999/2000:So459 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Förtidspension av unga (mom. 8)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars Elin-

derson (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 22 börjar med "En mo-

tion" och slutar med "10 avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Förtidspensionsutredningen avlämnade i augusti 1998 betänkandet Unga

och ohälsoförsäkringen - tid för aktivitet och utveckling (SOU 1998:106).

Förslaget har remissbehandlats men regeringen avvaktar med förslag. Ut-

skottet vill understryka att alla människor har och skall ha möjlighet att delt

i samhällsarbetet - var och en efter sin förmåga. Samhället bör formas efter

dessa förutsättningar. Därför bör socialförsäkringarna så långt möjligt inne-

hålla incitament till arbete framför passivt stöd. Förtidspensionering av unga

funktionshindrade bör undvikas. Vad utskottet nu anfört med anledning av

motion So42 (c) yrkande 10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande förtidspension av unga

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So42 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Tillgänglighet till offentliga lokaler m.m. (mom. 9)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 24 börjar med "Utskottet

har" och på s. 25 slutar med "delvis tillgodosett" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det självklart att offentliga myndighetslokaler dit allmän-

heten kan behöva ha tillträde görs tillgängliga för handikappade. De brister

som tyvärr fortfarande finns i detta avseende bör avhjälpas utan dröjsmål.

För detta ändamål bör regeringen vidta ändamålsenliga åtgärder, anser ut-

skottet. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion So32 (m) yrkande

6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion So327 (c)

yrkande 2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande tillgänglighet till offentliga lokaler m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So32 yrkande 6

och med avslag på motion 1999/2000:So327 yrkande 2 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Tillgänglighet till offentliga lokaler m.m. (mom. 9)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 24 börjar med "Utskottet

har" och på s. 25 slutar med "delvis tillgodosett" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att varje sektor i samhället borde ges ett lagstadgat ansvar

för att respektive sektors utbud av service och tjänster blir tillgängliga för

människor med funktionshinder. Inte minst den offentliga sektorn borde,

enligt utskottets mening, föregå med fullgoda insatser för att underlätta för

alla att kunna delta i samhällslivet. Vad utskottet nu anfört med anledning av

motion So327 (c) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motion So32 (m) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande tillgänglighet till offentliga lokaler m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So327 yrkande 2

och med avslag på motion 1999/2000:So32 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Uppföljning (mom. 10)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 25 börjar med

"Regeringen avser" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att uppföljningen av handlingsplanen bör ske kontinuerligt.

Vidare bör uppföljningen göras av en oberoende instans till regeringen.

Utskottet anser att det bör göras en handikapprevision vartannat år med

inriktning att granska hur arbetet med handlingsplanen fortlöper. Vad ut-

skottet anfört med anledning av motion So42 (c) yrkande 13 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande uppföljning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So42 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Retroaktivitet (mom. 11)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 32 börjar med "Den na-

tionella" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att nuvarande regler om handikappanpassning i prin-

cip inte gäller befintliga lokaler. Enligt propositionen skall kraven nu fort-

sättningsvis också gälla äldre bebyggelse. Denna retroaktiva verkan av plan-

och bygglagen föreslås gälla "enkla" åtgärder för att underlätta tillgänglig-

heten. Förslaget aviseras senare under år 2000. Det är därför inte möjligt för

utskottet att nu fullt ut bedöma förslaget. En möjlighet till undantag skall

enligt uppgift finnas för mindre näringsidkare och för miljöer som är särskilt

känsliga i ett kulturhistoriskt, miljömässigt eller konstnärligt avseende. Där-

emot kommer förslaget inte att stödjas med några statliga medel. Fastighets-

ägare och de som driver en verksamhet skall svara för de ombyggnader som

behövs liksom för de kostnader som denna ger upphov till. Regeringen häv-

dar att en huvudorsak bakom detta vägval är att specialdestinerade pengar

leder till att tillgängligheten inte blir en del av den ordinarie verksamheten.

Utskottet delar uppfattningen i Moderaternas avvikande mening i bostadsut-

skottets yttrande och anser att ansvars- och finansieringsprincipen ytterligare

borde belysas och att det är förvånande att regeringen lägger fram en mycket

långtgående tillämpning av dessa principer utan någon utredning av kostna-

der och finansiering. Det är inte ansvarsfullt. Förslaget om att retroaktivt

ställa nya krav på befintlig bebyggelse är enligt utskottets mening inte realis

tiskt. Motsvarande kan också sägas vad gäller målen för kollektivtrafiken.

Utskottet avvisar förslaget om en retroaktiv lagstiftning. Vad utskottet nu

anfört med anledning av motion So32 (m) yrkande 5 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande retroaktivitet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So32 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Ansvars- och finansieringsprincipen (mom. 13)

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 33 börjar med

"Socialutskottet delar bostadsutskottets" och slutar med "5 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att tillgänglighetsfrågorna fått en grundlig belysning i pro-

positionen. De planerade åtgärderna föreslås föregås av utredningar, varför

inga penningmedel föreslås. Utredningar har tidigare tagit fram vad som kan

räknas som enkelt åtgärdade hinder. Inventering av och åtgärdsplan för såda-

na hinder borde, enligt utskottets mening, kunna ske snabbare än två år, som

regeringen föreslår. Regeringen menar också att ansvars- och finansierings-

princien skall tillämpas. Utskottet menar att statligt stöd bör utgå.

Lagen om handikappanpassad kollektivtrafik antogs år 1979. Fortfarande

är kollektivtrafikens tillgänglighet problematisk. Problemen beskrivs väl i

propositionen. Bussar i kollektivtrafik byts ut efter fyra-sex år. Nu sätts

målet till 2010 för handikappanpassad kollektivtrafik. Handikappbussar tar

lägre antal passagerare, varför utskottet anser att statligt stöd bör utgå init

under perioden. Anpassningen bör gälla också fordon i privat ägo.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion So44 (kd) yrkandena 4

och 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion So40

(fp) yrkande 1 avslås.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande ansvars- och finansieringsprincipen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So44 yrkandena 4

och 5 och med avslag på motion 1999/2000:So40 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Ansvars- och finansieringsprincipen (mom. 13)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 33 börjar med

"Socialutskottet delar bostadsutskottets" och slutar med "5 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är hög tid att börja förändra samhället och dess in-

stitutioner så att det kan göras tillgängligt för alla. De utredningar som har

gjorts om att öka tillgängligheten för funktionshindrade pekar dock mot att

det skulle kosta tiotals miljarder kronor. För att kunna genomföra en omfat-

tande tillgänglighetsreform under de närmaste åren anser utskottet att ett

stimulansbidrag på 5 miljarder kronor under en femårsperiod bör införas.

Ansvaret för att öka tillgängligheten skall i första hand ligga lokalt, på kom-

muner och andra lokala aktörer som t.ex. privata fastighetsägare. Mot bak-

grund av bland annat den ekonomiska situationen i landets kommuner bedö-

mer socialutskottet att en statlig medverkan åtminstone initialt blir nödvändig

för att utvecklingen skall komma i gång. Statens stöd bör bestå i stimulansbi-

drag till bl.a. kommuner, fastighetsägare och kollektivtrafikföretag i kombi-

nation med riktlinjer från statsmakten. Vad utskottet nu anfört med anledning

av motion So40 (fp) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motion So44 (kd) yrkandena 4 och 5 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande ansvars- och finansieringsprincipen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So40 yrkande 1

och med avslag på motion 1999/2000:So44 yrkandena 4 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Stöd till allmänna samlingslokaler (mom. 14)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 33 börjar med

"Socialutskottet delar kulturutskottets" och slutar med "avstyrks därmed"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att tillgängliga mötesplatser är en viktig del för

att funktionshindrade skall ha samma möjligheter som andra att delta i möten

och sammankomster. De allmänna samlingslokalerna måste därför göras

tillgängliga. Inte minst gäller detta föreningsdrivna samlingslokaler. Staten

bör aktivt bidra till att stödja upprustningar för att göra samlingslokaler til

gängliga för alla. Utskottet delar uppfattningen i Centerpartiets avvikande

mening i kulturutskottets yttrande att de resurser som för närvarande avsätts

för detta ändamål är helt otillräckliga och att den översyn av stödet till sam-

lingslokaler ur handikappsynpunkt som föreslås i motion So42 (c) yrkande 7

är väl motiverad. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion So42 (c)

yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande stöd till allmänna samlingslokaler

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So42 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Handikapporganisationernas medverkan (mom. 15)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 33 börjar med "Bostads-

utskottet avstyrker" och slutar med "är tillgodosedd" bort ha följande lydel-

se:

Med anledning av motion So40 (fp) yrkande 5 vill utskottet understryka att

de lokala handikapporganisationerna skall göras delaktiga i arbetet med att

identifiera hinder och komma med förslag till lösningar. Vad utskottet nu

anfört med anledning av motion So40 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande handikapporganisationernas medverkan

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So40 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Handikappombudsmannens ansvar (mom. 17)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 36 börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "12 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att tillskapa ett nationellt tillgänglighetscen-

ter, men det bör inte ligga under Handikappombudsmannen. Regeringens

förslag innebär i praktiken att Handikappombudsmannen utvecklas till en

sedvanlig förvaltningsmyndighet underställd regeringen. Detta går helt emot

utskottets önskan att göra ombudsmannens verksamhet oberoende av den

verkställande makten. Handikappombudsmannens verksamhet bör i stället,

enligt utskottets mening, samordnas med Ombudsmannen mot etnisk diskri-

minering, Ombudsmannen mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning och

Jämställdhetsombudsmannen. Vad utskottet nu anfört med anledning av

motion So32 (m) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motionerna So40 (fp) yrkande 4, So41 (mp) yrkande 9 och So42 (c)

yrkande 12 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Handikappombudsmannens ansvar

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So32 yrkande 9

och med avslag på motionerna 1999/2000:So40 yrkande 4,

1999/2000:So41 yrkande 9 och 1999/2000:So42 yrkande 12 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Handikappombudsmannens ansvar (mom. 17)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 36 börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "12 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Handikappombudsmannens ställning bör stärkas. Cen-

terpartiet har föreslagit en sammanhållen diskrimineringslagstiftning. En

vidareutveckling av detta bör vara en sammanhållen ombudsmannafunktion

som utses av riksdagen. Utskottet anser att ett första steg för att stärka Han-

dikappombudsmannens ställning är att flytta över funktionen från regeringen

till riksdagen och låta Handikappombudsmannen utses av riksdagen på sam-

ma sätt som JO utses. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion So42

(c) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Mo-

tionerna So32 (m) yrkande 9, So40 (fp) yrkande 4 och So41 (mp) yrkande 9

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Handikappombudsmannens ansvar

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So42 yrkande 12

och med avslag på motionerna 1999/2000:So32 yrkande 9,

1999/2000:So40 yrkande 4 och 1999/2000:So41 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Handikappombudsmannens ansvar (mom. 17)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 36 börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "12 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett nationellt tillgänglighetscenter kan behövas men det

skulle kunna placeras hos t.ex. Hjälpmedelsinstitutet. Handikappombuds-

mannen bör vara fristående från regeringen och underställas riksdagen. Vad

utskottet nu anfört med anledning av motion So40 (fp) yrkande 4 bör riksda-

gen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So32 (m) yrkande

9, So41 (mp) yrkande 9 och So42 (c) yrkande 12 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Handikappombudsmannens ansvar

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So40 yrkande 4

och med avslag på motionerna 1999/2000:So32 yrkande 9,

1999/2000:So41 yrkande 9 och 1999/2000:So42 yrkande 12 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Design för alla (mom. 18)

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 38 börjar med "Social-

utskottet delar" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydel-

se:

Utskottet anser att arkitekter, byggnadsingenjörer och beslutsfattare måste

utbildas i handikappkunskap. Utskottet delar därmed uppfattningen i Krist-

demokraternas avvikande mening i utbildningsutskottets yttrande att Hög-

skoleverket bör få ett nytt uppdrag att se över innehållet i arkitektutbildning

en med tanke på handikappkunskap. Vad utskottet nu anfört med anledning

av motion So44 (kd) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motion So30 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande Design för alla

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So44 yrkande 3

och med avslag på motion 1999/2000:So30 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört,

20. Bilstöd (mom. 19)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars Elin-

derson (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 38 börjar med "Frågan

om" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det anmärkningsvärt att regeringen ännu inte återkommit

med förslag till förändringar vad gäller reglerna för bilstöd. Utskottet anser

att flera åtgärder snarast behöver vidtas för att förbättra funktionssättet och

öka effektiviteten och snabbheten i beslutsprocessen. Reglerna bör ändras så

att t.ex. automatlåda och eluppvärmda ytterbackspeglar skall kunna ingå i

stödet. Vidare hade det varit naturligt att regeringen föreslagit en ändring av

de olika åldersgränserna för bilstödet liksom av personkretsen som kan få

bilstöd. Detta särskilt med tanke på att förtidspensionärer uppmuntras att

försöka återgå i arbete med bibehållen förtidspension samt att det i praktiken

inte finns en definitiv pensionsålder vid 65 års ålder. Utskottet anser att

regeringen snarast bör återkomma med förslag med denna inriktning. Vad

utskottet nu anfört med anledning av motionerna So33 (m) yrkande 3 och

So42 (c) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande bilstöd

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So33 yrkande

3 och 1999/2000:So42 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

21. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1574) om

bostadsanpassningsbidrag m.m. (mom. 20)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 40 börjar med "Social-

utskottet delar" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det orimligt att funktionshindrade skall tvingas söka soci-

albidrag för att kunna bo kvar i sina handikappanpassade lägenheter. Vid

avslag på ansökan om socialbidrag kan det dessutom resultera i att den han-

dikappade måste flytta till en mindre bostad som inte uppfyller kraven på

anpassning med allt vad det innebär av ökat hjälpberoende och minskad

självständighet. I budgetpropositionen föreslog Moderaterna att ett särskilt

bostadsstöd för funktionshindrade på 100 miljoner kronor. Utskottet anser

det angeläget att ett sådant stöd införs. Utskottet har inget att erinra mot at

de nu föreslagna ändringarna i lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m.

genomförs. Regeringen bör dock snarast återkomma med ett förslag i linje

med motionärernas önskemål. Vad utskottet nu anfört med bifall till motion

So32 (m) yrkande 3 och med anledning av motion So33 (m) yrkande 7 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1574) om

bostadsanpassningsbidrag m.m.

att riksdagen dels antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. dels med bifall till

motion 1999/2000:So32 yrkande 3 och med anledning av motion

1999/2000:So33 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

22. Grundlagsreglering (mom. 21)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 44 börjar med "Utskottet

vill" och på s. 45 slutar med "yrkande 6 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att 2 kap. regeringsformen bör utökas med ett förbud mot

diskriminering av funktionshindrade. Med sådana tillägg skulle funktions-

hindrade få möjlighet att göra sin sak gällande i svensk domstol. Utskottet

ställer sig vidare bakom den avvikande meningen 3 i konstitutionsutskottets

yttrande KU5y. Sverige bör arbeta för att Europarådet breddar diskrimine-

ringsförbudet i Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna,

så att det blir ett generellt diskrimineringsförbud som även innefattar männi-

skor med funktionshinder. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anled-

ning av motion 1999/2000:So40 (fp) yrkande 6 som sin mening ge regering-

en till känna. Motion 1999/2000:So39 (s) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande grundlagsreglering

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So40 yrkande 6

och med avslag på motion 1999/2000:So39 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Domstolstrots (mom. 23)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 50 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "1 och 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet avvisar förslaget om en vitesmöjlighet. Utskottet är - med hän-

visning till den avvikande meningen 1 i konstitutionsutskottets yttrande

KU5y - av flera skäl tveksamt till förslaget. När det gäller LSS anser ut-

skottet att staten bör ta tillbaka finansieringsansvaret från kommunerna,

vilket innebär att motiven för att införa sanktioner mot kommuner för dom-

stolstrots försvagas. Riksdagen har dessutom begränsat rätten att anföra

förvaltningsbesvär över biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen, vilket innebär

att omfattningen av domstolstrots inte längre är särskilt stor. Slutligen har

Lagrådet i sitt yttrande över propositionens förslag framfört invändningar -

invändningar som utskottet delar. Utskottet anser att regeringen i stället bör

återkomma till riksdagen med förslag som ger den enskilde individen möj-

lighet att få ekonomisk kompensation från kommunen motsvarande kostna-

den för att betala någon annan - t.ex. en privat utförare - som kan tillgodose

de aktuella behoven när rätt till bistånd fastslagits. Vad utskottet nu anfört

bör riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So32 (m) yrkande 7

och 1999/2000:So316 (m) yrkandena 1 och 2 ge regeringen till känna. Mo-

tion 1999/2000:So44 (kd) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande domstolstrots

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So32 yrkande

7 och 1999/2000:So316 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motion

1999/2000:So44 yrkande 1 dels avslår regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen (1980:620) och lag om ändring i lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, dels som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Ökad kompetens (mom. 25)

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 53 börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "med det anförda" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill peka på att många personer med funktionsnedsättningar och

deras närstående inte känner till och därmed inte tillgodogör sig information

om vilka rättigheter de har till olika insatser. Enligt utskottet skulle en akt

uppsökande verksamhet från myndigheter vara till stor nytta. Samordning

mellan olika huvudmän skulle bättre tillgodose att "glömda grupper" får

nödvändig information. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion 1999/2000:So393 (kd) ge regeringen till känna. Motionerna

1999/2000:So41 (mp) yrkande 13, 1999/2000:So321 (fp) yrkande 16,

1999/2000:So488 (kd) yrkande 7, 1999/2000:So490 (v) yrkande 1 delvis,

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande ökad kompetens

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So393 samt med

avslag på motionerna 1999/2000:So41 yrkande 13, 1999/2000:So321

yrkande 16, 1999/2000:So488 yrkande 7 och 1999/2000:So490 yr-

kande 1 delvis, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

25. Forskning (mom. 26)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 56 börjar med "Enligt

utskottets mening" och på s. 57 slutar med "(kd, fp) avstyrks" bort ha följan-

de lydelse:

Enligt utskottet är det anmärkningsvärt att propositionen saknar förslag till

långsiktiga forskningsinsatser för att belysa värdet av de föreslagna åtgärder-

na för den enskilde individen så att resurserna kan användas på bästa sätt.

Däremot tar inte utskottet ställning till hur resurserna för dessa forskningsin

satser bör fördelas och var sådan forskning lämpligen bör bedrivas. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So32

(m) yrkande 1 delvis, ge regeringen till känna. Motionerna 1999/2000:So27

(s), 1999/2000:So37 (fp, s, m, v, kd, c, mp), 1999/2000: So44 (kd) yrkande 9

och 1999/2000:So46 (kd, fp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande forskning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So32 yrkande 1

delvis, och med avslag på motionerna 1999/2000:So27, 1999/2000:

So37, 1999/2000:So44 yrkande 9 och 1999/2000:So46 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Forskning (mom. 26)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 56 börjar med "Enligt

utskottets mening" och på s. 57 slutar med "(kd, fp) avstyrks" bort ha följan-

de lydelse:

Utskottet tar fasta på vad som anförts i den avvikande meningen 3 i utbild-

ningsutskottets yttrande UbU4y. Utskottet anser att det är anmärkningsvärt

att regeringen i propositionen inte uppmärksammat den omfattande verk-

samheten vid Centrum för handikappvetenskap. Centrumet är en gemensam

satsning av universiteten i Linköping och Örebro på forsknings- och utbild-

ningsområdet handikappvetenskap. Utskottet ser det som angeläget att beho-

vet av stöd till detta centrum beaktas i den kommande forskningspolitiska

propositionen. Särskilda medel behövs för att trygga grundfinansieringen och

garantera att utbyggnad av centrumet kan ske enligt planerna. Vad utskottet

nu anfört bör riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So37 (fp, s, m,

v, kd, c, mp) ge regeringen till känna. Motionerna 1999/2000:So27 (s),

1999/2000:So32 (m) yrkande 1 delvis, 1999/2000:So44 (kd) yrkande 9 och

1999/2000:So46 (kd, fp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande forskning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So37 samt med av-

slag på motionerna 1999/2000:So27, 1999/2000:So32 yrkande 1 del-

vis, 1999/2000:So44 yrkande 9 och 1999/2000:So46 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Forskning (mom. 26)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 56 börjar med "Enligt

utskottets mening" och på s. 57 slutar med "(kd, fp) avstyrks" bort ha följan-

de lydelse:

Utskottet delar i stort bedömningen i den avvikande meningen 3 i utbild-

ningsutskottets yttrande UbU4y. Enligt utskottet har regeringen inte upp-

märksammat i propositionen den omfattande verksamhet inom området

handikappvetenskap som bedrivs vid universiteten i Linköping och Örebro.

Där finns redan en påbörjad verksamhet som inom några år beräknas vara

fullt utbyggd. Det innebär att den fortfarande står under uppbyggnad och att

den ännu inte fått sin finansiering tryggad för framtiden. Enligt utskottets

mening bör regeringen i den i höst aviserade forskningspolitiska propositio-

nen beakta Centrum för handikappvetenskaps behov av att särskilda medel

utgår för att trygga grundfinansieringen och garantera att utbyggnad kan ske

enligt planerna. Regeringen bör även i budgeten 2001 beakta detta behov.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

1999/2000:So37 (fp, s, m, v, kd, c, mp) och 1999/2000:So44 (kd) yrkande 9

ge regeringen till känna. Motionerna 1999/2000:So27 (s), 1999/2000:So32

(m) yrkande 1 delvis, och 1999/2000:So46 (kd, fp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande forskning

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So37 och

1999/2000:So44 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1999/2000:

So27, 1999/2000:So32 yrkande 1 delvis, och 1999/2000: So46 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Brukarstöd (mom. 27)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars Elin-

derson (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 58 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "delvis tillgodosett" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet kan personligt ombud vara ett hjälpmedel, inte minst för de

psykiskt funktionshindrade. Det personliga ombudet skall, enligt utskottet, ha

en självständig roll och den funktionshindrade som sin uppdragsgivare. Om-

budet skall samordna den enskildes behov och önskemål och inte vara ett

serviceorgan åt huvudmännen. Enligt utskottet bör regeringen återkomma

med förslag som gör det möjligt att få personligt ombud i enlighet med vad

som ovan anförts. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motion 1999/2000:So33 (m) yrkande 6 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande brukarstöd

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So33 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Kultur och media (mom. 28)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gus-

tafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp) Lars Elinderson (m) och Ester Lindstedt

Staaf (kd) anser:

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 62 börjar med

"Funktionshindrades tillgång" och slutar med "avstyrks därför" bort ha föl-

jande lydelse:

Utskottet vill, liksom reservanterna i den avvikande meningen 2 till kultur-

utskottets yttrande KrU4y, understryka att en av förutsättningarna för ett

förnyat sändningstillstånd för SVT bör vara att kraven på företaget i fråga

om programmens tillgänglighet för funktionshindrade ökas ytterligare i jäm-

förelse med kraven i nu gällande tillstånd. Den digitala tekniken gör det

möjligt att införa nya tjänster, något som borde kunna förbättra situationen.

Den särskilde utredaren bör snarast få tilläggsdirektiv som innebär att han

skall lägga fram ett sådant underlag som gör det möjligt för den parlamenta-

riska beredningsgruppen att ange vilka krav som skall kunna ställas på SVT

för att såväl synskadade som andra läshandikappade skall få möjlighet att

avlyssna textremsan i SVT:s program och för att döva och hörselskadade

skall få bättre möjligheter att ta del av SVT:s programutbud under nästa

tillståndsperiod. Utredaren bör även beakta den merkostnad som kan uppstå

för de funktionshindrade när det gäller utnyttjande av nya tjänster som den

digitala tekniken möjliggör. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med an-

ledning av motionerna 1999/2000:So32 (m) yrkande 11, 1999/2000:So33

(m) yrkande 9 och 1999/2000:So44 (kd) yrkande 8 ge regeringen till känna.

Motionerna 1999/2000:So35 (s) och 1999/2000:So42 (c) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande kultur och media

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So32

yrkande 11, 1999/2000:So33 yrkande 9 och 1999/2000:So44

yrkande 8 och med avslag på motionerna 1999/2000:So35 och

1999/2000:So42 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

30. Kultur och media (mom. 28)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 62 börjar med

"Funktionshindrades tillgång" och slutar med "avstyrks därför" bort ha föl-

jande lydelse:

Utskottet gör i stort samma bedömning som framförs i den avvikande me-

ningen 2 i kulturutskottets yttrande KrU4y. Utskottet anser att det för männi-

skor med syn- och hörselnedsättningar i många fall är mycket svårt att följa

och medverka i den offentliga debatten. Synskadade bör ha samma rätt som

seende att ta del av TV-program. Den digitala tekniken gör det möjligt att

införa nya tjänster och ger möjlighet till att synskadade får förbättrad möjlig

het att ta del av textade program genom att texten kan avlyssnas. Likaså bör

radiosändningar, enligt utskottet, göras tillgängliga för hörselskadade genom

att radiosändningar nedtecknas och läggs ut på Internet. Textremsan i TV

skall kunna göras hörbar. Utskottet anser att det är av största vikt att frågan

om hörselskadades och synskadades tillgång till public service-TV beaktas i

public service-beredningen. Utskottet menar att en av förutsättningarna för

att få ett förnyat sändningstillstånd för SVT bör vara att kraven på företaget

detta hänseende ökas ytterligare i jämförelse med kraven i nu gällande till-

stånd. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion

1999/2000:So42 (c) yrkande 6 ge regeringen till känna. Motionerna

1999/2000:So32 (m) yrkande 11, 1999/2000:So33 (m) yrkande 9,

1999/2000:So35 (s) och 1999/2000:So44 (kd) yrkande 8 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande kultur och media

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So42 yrkande 6

och med avslag på motionerna 1999/2000:So32 yrkande 11,

1999/2000:So33 yrkande 9, 1999/2000:So35 och 1999/2000:So44 yr-

kande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Club Braille (mom. 29)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 62 börjar med "Även

motion" och slutar med "yrkande 8 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig bakom den avvikande meningen 1 i kulturutskottets

yttrande KrU4y. Mot bakgrund av att regeringen varken i budget-

propositionen för år 2000 eller i den nu aktuella propositionen har lämnat

några konkreta förslag i enlighet med riksdagens tidigare beslut om statligt

stöd till bokklubben Club Braille bör socialutskottet tillstyrka motion So33

(m) yrkande 8 och föreslå riksdagen att göra ett nytt tillkännagivande till

regeringen i frågan. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motion 1999/2000:So33 (m) yrkande 8 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande Club Braille

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So33 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Utbildning (mom. 30)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Ken-

neth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med "Enligt

utskottets uppfattning" och slutar med "(s) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet tar fasta på vad som framförs i den avvikande meningen 1 i ut-

bildningsutskottets yttrande UbU4y. Möjligheten att välja skola är viktig för

alla elever, men alldeles särskilt viktig för barn och ungdomar med funk-

tionshinder. Mot den bakgrunden ser utskottet beslutet att lägga ned

Ekeskolan - en specialskola för multihandikappade barn - som ett lågvat-

tenmärke när det gäller synen på alla elevers rätt att välja skola. Enligt ut-

skottets mening skall funktionshindrade barn och ungdomar ha en rättighet

och inte en skyldighet att integreras i den vanliga kommunala skolan. Om

barnen känner sig trygga i specialskolan och utvecklas på ett positivt sätt bör

det vara möjligt för föräldrar att välja denna skolform. Utskottet anser att

specialskolor även i framtiden skall vara ett alternativ för de elever som

anser att dessa skolor bättre kan tillgodose deras särskilda behov. Vad ut-

skottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

1999/2000:So32 (m) yrkande 4 och 1999/2000:So42 (c) yrkande 8 ge rege-

ringen till känna. Motionerna 1999/2000:So33 (m) yrkande 10,

1999/2000:So44 (kd) yrkande 11, 1999/2000:So487 (kd) yrkande 5,

1999/2000:Sf303 (kd) yrkande 5 och 1999/2000:Ub285 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande utbildning

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So32 yrkande

4 och 1999/2000:So42 yrkande 8 samt med avslag på motionerna

1999/2000:So33 yrkande 10, 1999/2000:So44 yrkande 11, 1999/2000:

So487 yrkande 5, 1999/2000:Sf303 yrkande 5 och 1999/2000:Ub285

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Utbildning (mom. 30)

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med "Enligt

utskottets uppfattning" och slutar med "(s) avstyrks" bort ha följande lydelse.

Utskottet föreslår att en lagändring övervägs för att stärka elevens och för-

äldrarnas möjlighet att påverka hur assistentfrågan skall lösas i skolmiljön.

Möjligheterna till studiefinansiering bör vidare vara lika oavsett om den

studerande har handikapp eller inte. Detta gäller även begåvningsmässiga

handikapp. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motio-

nerna 1999/2000:So44 (kd) yrkande 11, 1999/2000:So487 (kd) yrkande 5

och 1999/2000:Sf303 (kd) yrkande 5 ge regeringen till känna. Motionerna

1999/2000:So32 (m) yrkande 4, 1999/2000:So33 (m) yrkande 10,

1999/2000:So42 (c) yrkande 8 och 1999/2000:Ub285 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande utbildning

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So44 yrkande

11, 1999/2000:So487 yrkande 5 och 1999/2000:Sf303 yrkande 5 samt

med avslag på motionerna 1999/2000:So32 yrkande 4, 1999/2000:

So33 yrkande 10, 1999/2000:So42 yrkande 8 och 1999/2000:Ub285

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Arbetsmarknad (mom. 31)

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 71 börjar med "Utskottet

ställer sig" och slutar med "denna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig i stort till vad som anförts om lönebidrag i det första

särskilda yttrandet till arbetsmarknadsutskottets yttrande AU5y. Enligt ut-

skottet är det nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade möjligheten

till fortsatt aktivt arbetsliv. Inte minst nu när arbetsmarknaden har vänt uppå

gäller det att skapa möjligheter för de arbetshandikappade på den ordinarie

arbetsmarknaden. Lönebidrag kan då vara ett effektivt instrument. Utskottet

anser att ytterligare 30 miljoner kronor borde ha avsatts av regeringen för

detta ändamål. Då skulle fler arbetshandikappade kunnat få arbete på den

reguljära arbetsmarknaden. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anled-

ning av motion 1999/2000:So44 (kd) yrkandena 10 och 12 ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande arbetsmarknad

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So44 yrkandena 10

och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. IT för funktionshindrade på arbetsmarknaden (mom. 32)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars Elin-

derson (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 71 börjar med "IT inne-

bär" och slutar med "viss mån tillgodosedd" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är IT-utvecklingen särskilt angelägen för personer med

funktionshinder. Den nya IT-sektorn kan, enligt utskottet, med fördel ge nya

arbetstillfällen för personer med funktionshinder. Till exempel kan det näm-

nas att autistiska personer ofta har hög kompetens att hantera IT. En möjlig

väg vid sidan av lönebidrag är inskolning med hjälp av särskilda mentorer.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion

1999/2000:So488 (kd) yrkande 13 delvis ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande IT för funktionshindrade på arbetsmarknaden

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So488 yrkande 13

delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Habilitering och rehabilitering (mom. 33)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 73 börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "(mp) yrkande 10" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det i propositionen talas om rehabilitering av barn

och ungdomar, men inte om problemen med rehabilitering av vuxna. Pro-

blemen är i hög grad sammankopplade med bristande samordning mellan

olika huvudmän. Nyckeln till bättre samordning ligger i ökad valfrihet. Ett

tilläggsdirektiv bör ges till den pågående utredningen av om den arbetslivsin-

riktade rehabiliteringen (S 1999:08) rörande behovet av en vidare syn på

vuxenhabilitering. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna 1999/2000:So32 (m) yrkande 10 och 1999/2000:So33 (m) yr-

kande 2, ge regeringen till känna. Motionerna 1999/2000:So40 (fp) yrkande

13 och 1999/2000:So41 (mp) yrkande 10 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande habilitering och rehabilitering

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So32 yrkande

10 och 1999/2000:So33 yrkande 2 och med avslag på motionerna

1999/2000:So40 yrkande 13 och 1999/2000:So41 yrkande 10 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. Habilitering och rehabilitering (mom. 33)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 73 börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "(mp) yrkande 10" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är det anmärkningsvärt att regeringen i propositionen lyfter

fram behovet av tidigt insatta åtgärder endast för barn och ungdomar. Ut-

skottet anser att behovet av tidigt insatta åtgärder skall gälla oavsett ålder.

Det är i dag mycket olika runt om i landet vad gäller både resurser för reha-

bilitering och utbud. Enligt utskottets uppfattning är rehabiliteringsutbudet

för vuxna funktionshindrade underdimensionerat. Mot bakgrund av ovanstå-

ende är det, enligt utskottets mening, viktigt att regeringens uppdrag till

Socialstyrelsen även omfattar tillgängligheten för vuxna. Ett tilläggsdirektiv

bör också ges till den pågående utredningen om den arbetslivsinriktade reha-

biliteringen (S 1999:08), rörande behovet av en vidare syn på vuxenhabilite-

ring. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

1999/2000:So33 (m) yrkande 2, 1999/2000:So40 (fp) yrkande 13 och

1999/2000:So41 (mp) yrkande 10 ge regeringen till känna. Motion

1999/2000:So32 (m) yrkande 10 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande habilitering och rehabilitering

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So33 yrkande

2, 1999/2000:So40 yrkande 13 och 1999/2000:So41 yrkande 10 samt

med avslag på motion 1999/2000:So32 yrkande 10 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. Vårdgaranti (mom. 34)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars Elin-

derson (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 73 börjar med

"Socialutskottet har" och slutar med "(c) yrkande 9" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att många äldre köar inom sjukvården för att få sina

behandlingsbara funktionshinder åtgärdade. Utskottet anser att det behövs en

ny vårdgaranti. När ramarna för sjukvården vidgas måste ambitionen vara att

skyndsamt arbeta bort köerna för alla slags diagnoser och att patienten inom

tre månader ska ha fått anvisad behandling. Valfriheten skall enligt utskottet

omfatta samtliga godkända vårdgivare inom öppenvården och den privata

vården. Patienten skall kunna välja sjukhus i hela landet och på lika villkor

besöka såväl specialistläkare hos landstinget som privat vårdgivare med

avtal. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion

1999/2000:So42 (c) yrkande 9 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande vårdgaranti

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So42 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Det nya bidragssystemet (mom. 36)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Lars Elinderson (m) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 76 börjar med "De nya

bidragsreglerna" och på s. 77 slutar med "regeringen till känna" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottet är det angeläget att riksdagen snarast får möjlighet att ta

ställning till ett mera detaljerat förslag till fördelning av statsbidragen til

handikapporganisationerna. De nya reglerna kan få olyckliga konsekvenser

för enskilda förbund som har en rikstäckande organisation men inte till fullo

uppfyller övriga formella kriterier. Utskottets uppfattning är att alla organi-

sationer - även de som representerar mycket små grupper av handikappade

eller som väljer att inte samordna sin verksamhet inom ett större kollektiv -

skall ha rimliga möjligheter att arbeta som självständiga organisationer.

Reglerna för statsbidragen måste utformas med detta som utgångspunkt.

Riktlinjerna för fördelning av bidragen måste också bli enklare och kunna

förstås av organisationerna. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med an-

ledning av motionerna 1999/2000:So24 (s), 1999/2000:So26 (s), 1999/2000:

So32 (m) yrkande 8 och 1999/2000:So42 (c) yrkande 11 ge regeringen till

känna. Motionerna 1999/2000:So29 (s), 1999/2000:So40 (fp) yrkande 14 och

1999/2000:So44 (kd) yrkande 14 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande det nya bidragssystemet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So24,

1999/2000:So26, 1999/2000:So32 yrkande 8 och 1999/2000:So42 yr-

kande 11 samt med avslag på motionerna 1999/2000:So29,

1999/2000:So40 yrkande 14 och 1999/2000:So44 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. Det nya bidragssystemet (mom. 36)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 76 börjar med "De nya

bidragsreglerna " och på s. 77 slutar med "regeringen till känna" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen bör upphäva den nya förordningen. De nya

reglerna kommer att slå hårt mot olika handikappförbund och gynna de stora

organisationerna på bekostnad av de små. Utskottet avvisar regeringens

centralisering av handikapporganisationernas stöd till Socialstyrelsen. Enligt

utskottets mening kommer förslaget att leda till färre handikapporganisatio-

ner. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion

1999/2000:So40 (fp) yrkande 14 ge regeringen till känna. Motionerna

1999/2000:So24 (s), 1999/2000:So26 (s), 1999/2000:So29 (s), 1999/2000:

So32 (m) yrkande 8, 1999/2000:So42 (c) yrkande 11 och 1999/2000:So44

(kd) yrkande 14 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande det nya bidragssystemet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So40 yrkande 14

och med avslag på motionerna 1999/2000:So24, 1999/2000:So26,

1999/2000:So29, 1999/2000:So32 yrkande 8, 1999/2000:So42 yrkan-

de 11 och 1999/2000:So44 yrkande 14 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

41. Avlösning m.m. (mom. 37)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med "Utskottet

har" slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Sedan reglerna om överklaganden av beslut om bistånd enligt socialtjänst-

lagen ändrades den 1 januari 1998 kan endast vissa beslut om bistånd över-

klagas genom förvaltningsbesvär medan övriga beslut endast kan överklagas

genom laglighetsprövning. I praktiken har detta inneburit att den enskilde

funktionshindrade i större utsträckning än tidigare måste förlita sig på kom-

munens goda vilja för att få stöd för andra insatser än de som räknas upp i 6

§ socialtjänstlagen, som t.ex. ledsagning och avlösning. Utskottet anser att

förändringarna har visat sig ge en försämrad rättstrygghet för den enskilde.

Detta är oacceptabelt och möjligheterna till överklagande måste återställas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So40

(fp) yrkande 3 och So321 (fp) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till

känna. Motion So489 (v) yrkande 5 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande avlösning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So40 yrkande

3 och 1999/2000:So321 yrkande 6 samt med avslag på motion

1999/2000:So489 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

42. 6 f § socialtjänstlagen (mom. 38)

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med "När det

gäller" och slutar med "yrkande 16 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Rätten till ekonomiskt bistånd har ersatts av en rätt till försörjningsstöd.

Den enskilde med funktionshinder har inte rätt till försörjningsstöd för höga

merkostnader som funktionshindret kan medföra, till exempel för bostad, bil

och ledarhund. Socialtjänstkommittén (SOU 1994:139) föreslog att person-

ligt stöd, där bland annat avlösning ingick, skulle vara kvar som en rättighet.

Utskottet delar den bedömningen, varför ett stadgande om "personligt stöd"

bör tillföras 6 f § socialtjänstlagen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med anledning av motion So488 (kd) yrkande 16 som sin mening ge rege-

ringen till känna. Motion So321 (fp) yrkande 7 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande 6 f § socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So488 yrkande 16

och med avslag på motion 1999/2000:So321 yrkande 7 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. 6 f § socialtjänstlagen (mom. 38)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med "När det

gäller" och slutar med "yrkande 16 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är avsikten med den i 6 f § socialtjänstlagen angivna insat-

sen hjälp i hemmet, att insatsen skall kunna utformas på olika vis beroende

på olika behov. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motion So321 (fp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna. Mo-

tion So488 yrkande 16 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande 6 f § socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So321 yrkande 7

och med avslag på motion 1999/2000:So488 yrkande 16 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Personlig assistans (mom. 40)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 84 börjar med "Utskottet

vidhåller" och på s. 85 slutar med "6 avstyrks därmed" bort ha följande ly-

delse:

Utskottet anser det angeläget att målet med assistansersättningen att un-

derlätta för funktionshindrade att integreras i samhället inte ställs mot

andra behov i kommunernas budget. Hela det ekonomiska ansvaret för assi-

stansersättningen bör därför återgå till staten. Vidare bör schabloniseringen

av ersättningen och rätten till personlig assistans under skoltid och vid viste

se på dagcenter etc. återinföras.

Många funktionshindrade har fått sin rätt till personlig assistans omprövad.

De rättigheter som lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och

lagen om personlig assistans ursprungligen givit personer med funk-

tionsnedsättning och deras anhöriga måste enligt utskottet återställas. Den

personliga assistenten bör snarare ges möjlighet att användas mer i arbetsliv

och i studieverksamhet än vad som nu är fallet. Assistentens insatser i skol-

arbetet eller på dagis bör också utvecklas. Vidare anser utskottet att personer

som tidigare beviljats assistansersättning bör få behålla denna även efter 65-

årsdagen. Denna fråga är redan nu tillräckligt utredd så reformen bör kunna

träda i kraft snarast. Utskottet har vidare från Handikappombudsmannen

erfarit att 40 000 personer eller fler, som är berättigade till stödinsatser en

LSS, inte erhåller dessa. Detta trots att kommunerna fått statsbidrag för att

tillgodose dessa personers stödbehov. Enligt utskottet bör därför mer statliga

medel tillföras kommunerna för att tillgodose dessa personers stödbehov.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So32

(m) yrkande 2 och So40 (fp) yrkandena 7, 8 och 11 som sin mening ge rege-

ringen till känna. Motionerna So41 (mp) yrkande 15, So42 (c) yrkande 4 och

So44 (kd) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande personlig assistans

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So32 yrkande

2 och 1999/2000:So40 yrkandena 7, 8 och 11 samt med avslag på

motionerna 1999/2000:So41 yrkande 15, 1999/2000:So42 yrkande 4

och 1999/2000:So44 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

45. Personlig assistans (mom. 40)

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 84 börjar med "Utskottet

vidhåller" och på s. 85 slutar med "6 avstyrks därmed" bort ha följande ly-

delse:

Utskottet anser att avsikten med lagen om stöd och service till vissa funk-

tionshindrade bör förtydligas och att det måste fastställas att samma bedöm-

ningsgrund skall gälla för barn och vuxna. För närvarande tolkas lagen så, att

högre krav ställs på omvårdnadsbehov hos barn för att de skall anses vara i

behov av personlig assistans för sina grundläggande behov. Vidare anser

utskottet att de psykiskt funktionshindrade till stora delar inte omfattas av

lagen och att det därför behövs en ändring i lagen så att "hjälp med aktive-

ring och motivation" också utgör ett grundläggande behov. Det bör också

tydliggöras i lagen, att även svårt funktionshindrade personer skall kunna

välja att sköta egenvårdsuppgifter på eget ansvar (via assistent) på samma

sätt, som icke funktionshindrade personer har rätt att göra. Utskottet anser

även att schablonisering av assistansersättningen bör avskaffas och att en

förenklad återredovisning skall kunna användas i stället.

Många funktionshindrade har fått sin rätt till personlig assistans omprövad.

De rättigheter som lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och

lagen om personlig assistans ursprungligen givit personer med funk-

tionsnedsättning och deras anhöriga måste enligt utskottet återställas. Den

personliga assistenten bör snarare ges möjlighet att användas mer i arbetsliv

och i studieverksamhet än vad som nu är fallet. Assistentens insatser i skol-

arbetet eller på dagis bör också utvecklas. Vidare anser utskottet att personer

som tidigare beviljats assistansersättning bör få behålla denna även efter 65-

årsdagen. Denna fråga är redan nu tillräckligt utredd så reformen bör kunna

träda i kraft snarast. Utskottet har vidare från Handikappombudsmannen

erfarit att 40 000 personer eller fler, som är berättigade till stödinsatser en

LSS, inte erhåller dessa. Detta trots att kommunerna fått statsbidrag för att

tillgodose dessa personers stödbehov. Enligt utskottet bör därför mer statliga

medel tillföras kommunerna för att tillgodose dessa personers stödbehov.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So40

(fp) yrkande 7, 8 och 11 och So44 (kd) yrkande 6 som sin mening ge rege-

ringen till känna. Motionerna So32 (m) yrkande 2, So41 (mp) yrkande 15

och So42 (c) yrkande 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande personlig assistans

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So40 yrkande-

na 7, 8 och 11 och 1999/2000:So44 yrkande 6 samt med avslag på

motionerna 1999/2000:So32 yrkande 2, 1999/2000:So41 yrkande 15

och 1999/2000:So42 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

46. Personlig assistans (mom. 40)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 84 börjar med "Utskottet

vidhåller" och på s. 85 slutar med "6 avstyrks därför" bort ha följande ly-

delse:

Införandet av personlig assistans har inneburit en ökad frihet och en större

möjlighet till ett självständigt och tryggare liv för de funktionshindrade.

Assistansreformen har även inneburit ökad trygghet och avlastning för de

anhöriga. Enligt utskottet bör den övre åldersgränsen för rätt till personlig

assistans tas bort. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motion So42 (c) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. Motio-

nerna So32 (m) yrkande 2, So40 (fp) yrkandena 7, 8 och 11, So41 (mp)

yrkande 15 och So44 (kd) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande personlig assistans

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So42 yrkande 4

och med avslag på motionerna 1999/2000:So32 yrkande 2,

1999/2000:So40 yrkandena 7, 8 och 11, 1999/2000:So41 yrkande 15

och 1999/2000:So44 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

47. Rätt till ledsagning (mom. 41)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp), Lars Elinderson (m) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 85 börjar med "I några"

och slutar med "So36 (s) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Ledsagarservice är en insats av stor betydelse för synskadade och den till-

kom med tanke på de synskadades behov. Trots detta har domstolarna i

huvudsak intagit den ståndpunkten att inte ens gravt synskadade hör till

personkretsen enligt LSS. Därmed kan de inte komma i åtnjutande av insat-

sen. Frågan om vilka som skall höra till personkretsen tas upp i förarbetena

och där nämns gravt synskadade som en grupp som kan komma i fråga för

insatser enligt LSS. Trots detta har alltså domstolarna gjort en annan tolk-

ning. Utskottet anser därför att lagen bör ses över. Vad utskottet nu anfört

bör riksdagen med anledning av motionerna So33 (m) yrkande 1 och So36

(s) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande rätt till ledsagning

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So33 yrkande

1 och 1999/2000:So36 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

48. Psykiskt funktionshindrade (mom. 43)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars Elin-

derson (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 87 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Psykiatrireformen tillkom för att förbättra livsvillkoren för de psykiskt

funktionshindrade genom att bland annat stimulera utbyggnaden av bostäder

och utveckla daglig verksamhet. Det krav på samverkan som reformen ställ-

de, framför allt mellan socialtjänst och psykiatrin, har inte kunnat förverkli-

gas fullt ut. Utskottet anser därför att rehabiliteringsinsatserna liksom sam-

verkan mellan kommun och landsting bör förbättras samtidigt som brukar-

och frivilligorganisationerna bör få ett ökat stöd för sina insatser. Vad ut-

skottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So450 (c) yrkande

7 som sin mening ge regeringen till känna. Motion So482 (kd) yrkande 17

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande psykiskt funktionshindrade

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So450 yrkande 7

och med avslag på motion 1999:So482 yrkande 17 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

49. Hjälpmedelsgaranti (mom. 45)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars Elin-

derson (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93 börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "yrkande 19 avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet fungerar hjälpmedelsförsörjningen i dag inte på ett accep-

tabelt sätt. Väntetiderna är i många fall orimligt långa. Utskottet anser att e

hjälpmedelsgaranti bör införas och att hjälpmedelsmarknaden bör öppnas för

konkurrens. Detta skulle leda till kortare köer, ett större utbud av hjälpmedel

och en större valfrihet för den enskilde. Enligt utskottet bör regeringen

skyndsamt utreda frågan om den närmare utformningen av en hjälpmedelsga-

ranti. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

So18 (m) yrkande 5, So32 (m) yrkande 12, So40 (fp) yrkande 10, So321 (fp)

yrkande 5, So327 (c) yrkande 7 och So413 (m) yrkande 19 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande hjälpmedelsgaranti

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So18 yrkande

5, 1999/2000:So32 yrkande 12, 1999/2000:So40 yrkande 10,

1999/2000:So321 yrkande 5, 1999/2000:So327 yrkande 7 och

1999/2000:So413 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till kän-

na vad utskottet anfört,

50. Hjälpmedelsbehov m.m. (mom. 46)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "yrkande 8 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Problemet med dagens hjälpmedelsförsörjning är att de offentliga huvud-

männen i princip har monopol. Genom centralt dirigerade överenskommelser

hänvisas alla med rätt till hjälpmedel till en offentlig huvudman, landsting

eller kommun. Detta är kostnadsdrivande på grund av frånvaron av konkur-

rens.

Enligt utskottets mening förefaller det saknas aktuella genomlysningar från

ett övergripande helhetsperspektiv vad beträffar de samlade kostnaderna och

prioriteringarna på hjälpmedelsområdet. För att komma till rätta med dagens

problem anser utskottet att hjälpmedelsmarknaden bör öppnas, vilket kom-

mer att ge fler, bättre och billigare hjälpmedel.

I propositionen föreslås en översyn vad avser skolhjälpmedel. Utskottet

anser att en motsvarande översyn behövs vad avser vuxnas hjälpmedel.

Teknikutvecklingen går snabbt framåt, bl.a. finns ny uppspelningsutrustning

för digitala talböcker vilken måste ses som hjälpmedel. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So18 (m) yrkande 4 och

So33 (m) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna

So44 (kd) yrkande 7 och So321 (fp) yrkande 8 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande hjälpmedelsbehov m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So18 yrkande

4 och 1999/2000:So33 yrkande 4 samt med avslag på motionerna

1999/2000:So44 yrkande 7 och 1999/2000:So321 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

51. Hjälpmedelsbehov m.m. (mom. 46)

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "yrkande 8 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Funktionshindrade med andra hjälpmedel än för skola är ofta missnöjda

med att hjälpmedlen är alltför dyra i deras del av landet. De anser dessutom

att de inte får de hjälpmedel de behöver. Det upplevs vidare som en stor

orättvisa att bedömningarna skiftar mellan olika kommuner. Utskottet anser

att en utredning bör tillsättas angående bl.a. synen på hjälpmedel, avgifter fö

dessa och användningen av dem. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So44 (kd) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till

känna. Motionerna So18 (m) yrkande 4, So33 (m) yrkande 4 och So321 (fp)

yrkande 8 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande hjälpmedelsbehov m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So44 yrkande 7

och med avslag på motionerna 1999/2000:So18 yrkande 4,

1999/2000:So33 yrkande 4 och 1999/2000:So321 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

52. Hjälpmedelsbehov m.m. (mom. 46)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "yrkande 8 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en ökad konkurrens på hjälpmedelsområdet kan vara ett

sätt att höja kvaliteten och att kapa köerna. Inom t.ex. hörselvården bör man i

högre utsträckning än vad som sker i dag kunna upphandla tjänster från

privata entreprenörer. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So321 (fp) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So18 (m) yrkande 4, So33 (m) yrkande 4 och So44 (kd) yrkande

7 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande hjälpmedelsbehov m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So321 yrkande 8

och med avslag på motionerna 1999/2000:So18 yrkande 4,

1999/2000:So33 yrkande 4 och 1999/2000:So44 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

53. Hjälpmedelsbesluts överklagbarhet (mom. 48)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 94 börjar med "Utskottet

är inte" och slutar med "So240 (m) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Oavsett om det finns en hjälpmedelsgaranti eller om vi har dagens system

anser utskottet att det behövs en överklagandemöjlighet. Landstingens beslut

om hjälpmedel går i dag inte att överklaga genom förvaltningsbesvär. Det

man kan göra är att påtala sitt missnöje för Socialstyrelsen, som är till-

synsmyndighet. En ändring av bestämmelserna så att beslut om hjälpmedel

enligt hälso- och sjukvårdslagen kan överklagas skulle göra situationen bättre

för funktionshindrade. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So33 (m) yrkande 5 och So240 (m) som sin mening ge rege-

ringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande hjälpmedelsbesluts överklagbarhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So33 yrkande

5 och 1999/2000:So240 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

54. IT-hjälpmedel (mom. 49)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Lars Elinderson (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 94 börjar med "Som

framgår" och slutar med "delvis avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är IT-utvecklingen särskilt angelägen för personer med

funktionshinder. Den tekniska utvecklingen har lett till att det finns hjälpme-

del som ger högre livskvalitet för personer med handikapp. Den moderna

tekniken kan överbrygga såväl avstånd mellan olika handikappgrupper som

nedsatt rörelseförmåga. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So488 (kd) yrkande 13 delvis som sin mening ge regeringen till

känna. Motionerna So321 (fp) yrkande 9 och So327 (c) yrkande 8 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande IT-hjälpmedel

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So488 yrkande 13

delvis och med avslag på motionerna 1999/2000:So321 yrkande 9 och

1999/2000:So327 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

55. IT-hjälpmedel (mom. 49)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 94 börjar med "Som

framgår" och slutar med "delvis avstyrks" bort ha följande lydelse:

En översyn bör göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-

hjälpmedel. Det bör i sammanhanget även övervägas om det behövs ett sär-

skilt stöd för anpassning av IT-produkter. Vidare anser utskottet att det är

angeläget att utreda en lagreglering av tillgänglighet inom IT-området och

därvid även utreda upphovsrättens inverkan på tillgängligheten för läshandi-

kappade personer. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motion So327 (c) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna. Motio-

nerna So321 (fp) yrkande 9 och So488 (kd) yrkande 13 delvis avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande IT-hjälpmedel

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So327 yrkande 8

och med avslag på motionerna 1999/2000:So321 yrkande 9 och

1999/2000:So488 yrkande 13 delvis som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

56. IT-hjälpmedel (mom. 49)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 94 börjar med "Som

framgår" och slutar med "delvis avstyrks" bort ha följande lydelse:

Datatekniken ger möjligheter, inte minst för barn med funktionsnedsätt-

ning. Utskottet anser därför att en dator till alla barn med funktionsnedsätt-

ning är ett rimligt krav. Funktionshindrade elever bör dessutom ha tillgång

till datorn som hjälpmedel hemma. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med anledning av motion So321 (fp) yrkande 9 som sin mening ge rege-

ringen till känna. Motionerna So327 (c) yrkande 8 och So488 (kd) yrkande

13 delvis avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande IT-hjälpmedel

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So321 yrkande 9

och med avslag på motionerna 1999/2000:So327 yrkande 8 och

1999/2000:So488 yrkande 13 delvis som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

57. Funktionshindrade barns hjälpmedel (mom. 50)

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 94 börjar med "Brister

finns" och slutar med "behövs inte" bort ha följande lydelse:

Enligt 3 a § hälso- och sjukvårdslagen skall landstingen erbjuda hjälpme-

del för funktionshindrade. Barns och vuxnas behov av hjälpmedel för att

kompensera ett funktionshinder skiljer sig åt i flera avseenden. Som exempel

kan nämnas hjälpmedel för att stimulera barnets utveckling. Hjälpmedel för

utveckling beviljas numera inte. Utskottet anser därför att det behövs en

komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen med att hänsyn skall tas till

barns och ungdomars särskilda behov. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med anledning av motion So488 (kd) yrkande 19 som sin mening ge rege-

ringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande funktionshindrade barns hjälpmedel

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So488 yrkande 19

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

58. Hörhjälpmedel (mom. 51)

Lars Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp) och

Ester Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 96 börjar med "Av Social-

styrelsens" och slutar med "dessa avstyrks" bort ha följande lydelse:

Den som blir hörselskadad har enligt utskottet behov av samhällsinsatser

främst från hälso- och sjukvården i form av habilitering och rehabilitering.

Vidare krävs också psykosocial rehabilitering. Även om det i varje landsting

finns hörselvårdande verksamhet så är den ojämnt utbyggd. Moderna hörap-

parater är förhållandevis dyra, och de flesta landstingen har därför infört ett

kostnadstak på mellan 2 500 och 3 500 kr per hörapparat. Överstigande

kostnader får brukaren stå för själv. Utskottet har erfarit att forskningen har

visat att personer som kan ha hörapparat på båda öronen visar bättre förmåga

att uppfatta tal och att kommunicera än med bara en apparat. Av de männi-

skor som skulle vara betjänta av två apparater är det detta till trots endast

10 % som får tillgång till det.

Om Sverige menar allvar med att leva upp till FN:s standardregler för att

tillförsäkra människor med funktionsnedsättning, i det här fallet hörselned-

sättning, delaktighet och jämlikhet samt att leva upp till hälso- och sjuk-

vårdslagens målsättning, måste bristerna i den svenska hörselvården åtgär-

das. Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till överläggningar med

landstingen om hur detta kan åstadkommas. Vad utskottet nu anfört bör riks-

dagen med anledning av motion So202 (fp) yrkandena 2 delvis, 3 och 5 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande hörhjälpmedel

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So202 yrkandena 2

delvis, 3 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

59. Hörselbutiker m.m. (mom. 52)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Lars Elinderson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 96 börjar med "Även

motionerna" och slutar med "So386 (m) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att tiden nu är mogen för att öppna hörselvården och där-

igenom införa ett rationellt och effektivt system för att tillmötesgå medbor-

garnas behov av en fungerande hjälpmedelsmarknad. Utskottet vill i sam-

manhanget hänvisa till vad som anförts härom i motion So319 (m). Liksom

det är möjligt att gå till optikern och få sina glasögon utprovade borde det

vara möjligt att gå till en fristående audionom och få sin hörapparat. En

förutsättning för detta är bl.a. att frågan om behovet av legitimation och

därtill kopplad förskrivningsrätt prövas, liksom att konkurrenssnedvridande

inslag i lagstiftningen ändras, som t.ex. momsreglerna. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So319 (m) och So386 (m)

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande hörselbutiker m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So319 och

1999/2000:386 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

60. Tolkar för döva och hörselskadade (mom. 53)

Lars Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp) och

Ester Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 96 börjar med

"Samhällets stöd" och slutar med "denna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Den som blir hörselskadad har enligt utskottet behov av samhällsinsatser

främst från hälso- och sjukvården i form av habilitering och rehabilitering.

Vidare krävs också psykosocial rehabilitering. Även om det i varje landsting

finns hörselvårdande verksamhet så är den ojämnt utbyggd. Det finns också

ett stort, dolt behov av vuxendövtolkning. Vad utskottet nu anfört bör riksda-

gen med anledning av motion So202 (fp) yrkande 2 delvis som sin mening

ge regeringen till känna. Motion So31 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande tolkar för döva och hörselskadade

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So202 yrkande 2

delvis och med avslag på motion 1999/2000:So31 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

61. Konkurrensneutralt serviceboende (mom. 57)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp), Lars Elinderson (m) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 101 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:

Socialtjänstlagen ålägger kommunen att inrätta bostäder med särskild ser-

vice till funktionshindrade. Kommunen kan driva verksamheten i egen regi

eller lägga ut den på entreprenad till ett privat företag. Socialstyrelsen upp-

ställer kvalitetskrav som tillämpas vid länsstyrelsens tillsyn över verksam-

heten. Men olika regler gäller beroende på om verksamheten bedrivs av ett

privat företag eller i kommunal regi. Utskottet anser att tillsynen över ser-

viceboende för funktionshindrade bör ses över så att reglerna blir konkur-

rensneutrala. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion

N273 (m, kd, fp) yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande konkurrensneutralt serviceboende

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N273 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

Dolda funktionshinder

Thomas Julin (mp) anför:

Personer med misstänkt demens bör ha rätt till en tidig demensutredning. Det

är också angeläget med tillgång till korttidsboende, avlastning och dagvård

så att de anhöriga orkar fungera som anhörigvårdare. Miljöpartiet har tagit

upp dessa frågor i motioner. Jag avstår dock nu från att reservera mig.

Förtidspension av unga

Ingrid Burman och Lena Olsson (båda v) anför:

Vänsterpartiet har i riksdagsmotioner och i andra sammanhang uttryckt att

lägsta ålder för förtidspension bör höjas från 16 till 30 år. Detta för att und

ka att unga funktionshindrade pensioneras i onödan. Vänsterpartiet har inte

ändrat uppfattning, men då frågan för närvarande bereds i Regeringskansliet

avstår vi nu från att reservera oss.

Handikappombudsmannens ansvar

Thomas Julin (mp) anför:

Jag välkomnar ett nationellt tillgänglighetscentrum men anser att det borde

lokaliseras någon annanstans än hos Handikappombudsmannen. Handi-

kappombudsmannen skall vara en oberoende institution för funktionshindra-

des mänskliga rättigheter som med stöd av lag självständigt bevakar funk-

tionshindrades intressen. Jag avstår nu från att reservera mig.

Domstolstrots

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anför:

Utskottet markerar att de nu föreslagna åtgärderna mot domstolstrots skall bli

föremål för förnyad prövning, då den fullständiga utredningen föreligger. De

erfarenheter som efter hand kommer att vinnas av den nu föreslagna lagstift-

ningen skall då tas tillvara. Den aktuella lagstiftningen blir alltså ett provi

rium, som varar 1-2 år i bästa fall. Kristdemokraterna delar uppfattningen att

det är oerhört angeläget att sanktionsmöjligheter mot domstolstrots kommer

till stånd. Det föreliggande förslaget är bristfälligt. Dock kan vi godta försl

get eftersom det förhoppningsvis ganska snart kan prövas ånyo. Vi avstår

därför från att reservera oss.

Forskning

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anför:

Kristdemokraterna delar bedömningen att utskottet inte tar ställning till för-

delning av forskningsmedel och lokalisering av forskning samt att ett samlat

ställningstagande till fördelningen av forskningsresurser bör tas i samband

med forsknings- och budgetpropositionerna. Vi väljer därför att inte reserve-

ra oss i frågan. Enligt vår mening borde dock regeringen i propositionen lyft

fram Centrum för handikappvetenskap i Linköping och Örebro som ett unikt

tvärvetenskapligt samarbete mellan två universitet.

Avlösning och korttidstillsyn m.m.

Ingrid Burman och Lena Olsson (båda v) anför:

Vi anser det angeläget att avlösar- och ledsagarservice omfattas av rätten till

bistånd och att beslut om dessa insatser kan överklagas genom förvaltnings-

besvär. Socialtjänstutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit dels att

reglerna om avlösning i socialtjänstlagen skall förtydligas, dels att rätten at

överklaga beslut som meddelats med stöd av socialtjänstlagen skall utökas.

Mot denna bakgrund och då frågeställningarna är under behandling anser vi

inte skäl föreligga att reservera oss.

Barn under 12 år med funktionshinder är för korttidstillsyn hänvisade till

att kommunerna tar sitt ansvar och tillgodoser deras behov. Först från 12 års

ålder kan barnet framtvinga sin rätt enligt lagen om stöd och service till viss

funktionshindrade (LSS). Vi anser att funktionshindrades behov av, och rätt

till, korttidstillsyn utanför hemmet i anslutning till skoldagen och under

loven är lika stor före som efter 12 års ålder. Problemet kan t.ex. lösas genom

att man återinför förvaltningsbesväret i socialtjänstlagen (SoL) eller genom

att åldersgränsen på 12 år tas bort från 7 § p 7 i LSS. Med hänsyn till att en

utvidgning av överklagandemöjligheten när det gäller beslut enligt SoL har

föreslagits och då frågan alltjämt är under beredning anser vi det i dagsläget

inte nödvändigt att reservera oss.

Psykiska funktionshinder och rätt till LSS

Thomas Julin (mp) anför:

Psykiska funktionshinder är ofta dolda handikapp i dubbel bemärkelse i det

att bristen på stöd leder till att de psykiskt funktionshindrade kan dra sig

undan samhälleligt deltagande och sakna fungerande nätverk. Jag anser att

ett steg på vägen för att förbättra situationen för människor med psykiska

funktionshinder är att låta dem på lika villkor som andra och fullt ut omfattas

av LSS. Jag avstår nu från att reservera mig.

Funktionshindrades ekonomiska situation

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, och Lars Elinderson

(alla m) anför:

Förslagen i Boende- och avgiftsutredningen bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Regeringen har aviserat en proposition under år

2000. Utskottet anser det angeläget att få till stånd en närmare reglering

av avgifterna i det särskilda boendet. Förslagen i utredningen omfattar

dock inte hela avgiftssituationen för personer med funktionshinder.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det vore värdefullt med

en belysning av funktionshindrades totala ekonomiska situation, bl.a.

med hänsyn till kostnader för läkarbesök och läkemedel, hjälpmedel,

hemtjänst, färdtjänst m.m. Vi delar alltså i stort utskottsmajoritetens

uppfattning, men kan inte stå bakom skrivningen att kostnaderna för ett

mer vittomfattande högkostnadsskydd bör beräknas. Enligt vår

uppfattning är det ett ansvar för kommunerna och landstingen att göra

en bedömning av vad som är en rimlig avgiftsnivå utifrån de lokala

förutsättningarna. Införandet av ett högkostnadsskydd som omfattar

alla insatser till stöd och service för funktionshindrade skulle innebära

ett väsentligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen.

I propositionen framlagda lagförslag

Konstitutionsutskottets yttrande 1999/2000:KU5y

Från patient till medborgare - en nationell

handlingsplan för handikappolitiken

Till socialutskottet

Socialutskottet har vid sitt sammanträde den 23 mars 2000 beslutat bereda

samtliga utskott möjlighet att yttra sig över proposition 1999/2000:79 Från

patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken

jämte eventuella motioner. Yttrandena skall vara socialutskottet till handa

senast fredagen den 28 april.

Utskottet begränsar sitt yttrande till frågan om åtgärder mot domstolstrots

m.m. (avsnitt 8.2) och förslagets förenlighet med den kommunala självstyrel-

sen och vissa frågor om likabehandling och diskriminering (avsnitt 8.1).

Utskottet

Propositionens innehåll i huvuddrag

I propositionen föreslås att länsstyrelsen skall verka för att kommuner och

landsting planerar för att kunna tillgodose framtida stöd- och servicebehov

enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och

framtida bistånd enligt 6 f § sociatjänstlagen (1980:620). Länsstyrelsen får

förelägga en kommun eller ett landsting vid vite att följa en lagakraftvunnen

dom som ger en enskild rätt till vissa insatser enligt respektive lag. De nya

reglerna får dock inte tillämpas om verkställighet av en lagakraftvunnen dom

enligt lag om stöd och service till vissa funktionshindrade och socialtjänstla-

gen redan har sökts enligt utsökningsbalken (1981:774). Vidare förfaller

enligt propositionens förslag ett vitesföreläggande om verkställighet sökts

enligt utsökningsbalken. Den enskilde får överklaga länsstyrelsens beslut på

en begäran om vitesföreläggande.

Bakgrund

Kommunalansvarsutredningen föreslog i sitt betänkande SOU 1989:64

Kommunalbot att ett ekonomiskt sanktionssystem (kommunalbot) skulle

införas riktat mot kommuner eller landsting som gör sig skyldiga till dom-

stolstrots eller lagtrots. Förslaget ledde inte till något förslag från regerin

I samband med behandlingen av förslaget till ny kommunallag (prop.

1990/91:117) anförde konstitutionsutskottet (bet. 1990/91:KU38) att det var

angeläget att frågorna om ett sanktionssystem fick sin lösning snarast och

förordade att regeringen på lämpligt sätt skulle bereda dessa frågor.

Lokaldemokratikommittén fick enligt sina direktiv (dir. 1992:12) i uppdrag

att slutföra arbetet med frågan om hur ett sanktionssystem borde utformas

som gjorde det möjligt att komma till rätta med sådana överträdelser som det

här är tal om. I kommitténs delbetänkande (SOU 1993:109) Förtroendeval-

das ansvar vid domstolstrots och lagtrots förordades att kommuner och

landsting själva genom revisorerna vidtar åtgärder mot domstolstrots och

lagtrots. Kommittén föreslog att det i kommunallagen uttryckligen skulle

anges att nämnderna har rätt att vägra verkställa beslut i fullmäktige som har

överklagats eller som uppenbart är olagliga. Förslagen innebar ett ökat per-

sonligt ansvar för de förtroendevalda både vid lagtrots och domstolstrots. För

vissa former av domstolstrots i samband med laglighetsprövning borde de

föreslagna åtgärderna enligt kommittén kompletteras med ett personligt

vitesansvar.

Regeringen valde bl.a. till följd av den splittrade opinionen som kom fram

vid remissbehandlingen att gå vidare med endast vissa delar av Lokaldemo-

kratikommitténs förslag. I en departementspromemoria (Ds 1995:27) Kom-

munalt domstolstrots och lagtrots föreslogs att det införs ett personligt vites

ansvar i mål om laglighetsprövning dels vid trots mot verkställighetsförbud,

dels vid utebliven eller otillräcklig rättelse av upphävda beslut som tidigare

verkställts. Förslaget har inte medfört att regeringen lagt fram något förslag

med denna inriktning.

Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder lämnade vå-

ren 1999 ett betänkande (SOU 1999:21) med förslag till åtgärder. Ett av

förslagen gäller åtgärder för att motverka domstolstrots. Länsstyrelserna

föreslås få ett ökat tillsynsansvar och möjlighet att förelägga kommuner och

landsting att vid vite bygga ut sin service så att den enskilde kan erbjudas

den insats hon eller han har rätt till. Länsstyrelsen skall också kunna föreläg

ga kommun eller landsting att i rimlig tid verkställa domar som ger enskilda

rätt till viss insats. Ett sådant föreläggande skall kunna förses med vite.

Regeringen har med anledning av betänkandet i en lagrådsremiss avseende

vissa handikappfrågor m.m. i december 1999 aktualiserat frågan om åtgärder

mot domstolstrots. Regeringen har i detta sammanhang bl.a. föreslagit att

länsstyrelsen skall verka för att kommuner och landsting planerar för att

kunna tillgodose dels framtida stöd- och servicebehov i lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), dels i fråga om bistånds-

behov enligt 6 b eller 6 f § socialtjänstlagen (1980:620, SoL). I förslaget

ingick att länsstyrelsen skulle få förelägga en kommun eller ett landsting vid

vite att följa en lagakraftvunnen dom som ger en enskild rätt till en viss in-

sats enligt respektive lag. Detta föreslogs lagtekniskt lösas genom att en ny

26 a § och en ny 26 b § införs i LSS och att en ny 68 a § och en ny 68 b §

införs i SoL. I tillägg till 27 § LSS respektive 74 § SoL hänvisades till de

tidigare nämnda nya bestämmelserna. Regeringens förslag avvek från Be-

mötandeutredningens förslag i vad avser länsstyrelsernas möjlighet att vites-

förelägga kommuner och landsting. En sådan möjlighet borde enligt utred-

ningen föreligga redan i det förebyggande ledet.

Lagrådet har den 16 december 1999 yttrat sig över förslaget och därvid

sammanfattningsvis anfört att förslagen till en ny 26 a § i LSS och en ny

68 a § i SoL är otillräckligt analyserade från juridisk synpunkt och att Lagrå-

det därför avstyrker att de läggs till grund för lagstiftning. Lagrådet ifråga-

sätter om förslagen till kompletteringar av 26 § LSS respektive 68 § SoL

fyller någon självständig funktion och förordar vissa justeringar, om försla-

gen trots denna invändning anses böra genomföras.

Lagrådet erinrar i sitt yttrande över lagrådsremissen om att det inom Justi-

tiedepartementet getts uppdrag åt en utredare att utreda frågan om hur ett

sanktionssystem bör utformas som gör det möjligt att motverka kommunalt

domstolstrots. I detta uppdrag (Ju 1999/4276/ADM) ingår att göra avväg-

ningar i fråga om vilka sanktioner som bör användas, vem sanktionerna skall

riktas mot och hur kännbara sanktionerna bör vara samt om det sanktions-

system som utredaren förordar bör gälla generellt, anpassas till olika sektorer

eller utgöra en kombination av dessa modeller. Uppdraget skall vara avslutat

senast den 1 september 2000.

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen avstyrkt motioner där åtgärder

mot domstolstrots efterlysts med hänvisning till pågående beredning av

frågan i Regeringskansliet. I det senaste betänkandet där ärendet behandlats

(bet. 1999/2000:KU13) avstyrktes med hänvisning till den pågående utred-

ningen inom Justitiedepartementet motioner i vilka föreslogs att olika slag av

sanktioner mot domstolstrots skulle införas. Mot riksdagens beslut med

anledning av betänkandet reserverade sig Folkpartiet liberalerna.

Närmare om propositionens innehåll

Vad gäller frågan om domstolstrots och åtgärder mot detta framhålls i propo-

sitionens bakgrundsavsnitt att Socialstyrelsen visat att under 1996 en tredje-

del av samtliga domar enligt LSS som gynnade den enskilde och som avkun-

nades 1994 och 1995 inte verkställts i april 1996. Under hösten 1997 gjordes

en ny kontroll. Ett och ett halvt år efter en studie som utfördes våren 1996

var ungefär en sjättedel av domarna från 1994 och 1995 fortfarande inte

verkställda. Av 1996 års gynnande domar saknades verkställighet i en fjär-

dedel av fallen. Enligt Socialstyrelsen förekommer det även fall av domstols-

trots inom socialtjänstens tillämpningsområde.

I propositionens motivtext framhålls att regeringen tar allvarligt på den

kritik mot det förra förslaget som framfördes av Lagrådet. Det är enligt pro-

positionen angeläget att inte ytterligare fördröja införandet av ett påtryck-

ningsmedel för att förmå kommuner och landsting att följa domstolsutslag

om rätt till vissa insatser enligt LSS och SoL. När resultatet av det pågående

utredningsarbetet föreligger kan det finnas anledning att på nytt ta ställning

frågan i hela dess vidd. Erfarenheterna av de regler som föreslås i den här

aktuella propositionen skall enligt regeringen beaktas och utvärderas när

frågan i sin fulla vidd prövas, varvid särskilt bör beaktas de synpunkter som

Lagrådet har anfört.

Lagrådet påpekade i sitt yttrande att det inte framgick av remissen vilket

behov som fanns av en sådan reglering som regeringen föreslog. Regeringen

konstaterar mot bakgrund av de förhållanden Socialstyrelsen redovisat att det

finns skäl att vidta åtgärder snarast oavsett problematikens omfattning.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund som en del i förslaget ändringar i

LSS och SoL som ger länsstyrelsen en uppgift att verka för att kommuner

och landsting planerar för att kunna tillgodose framtida stöd-, service- och

vissa biståndsbehov så att enskilda kan erbjudas de insatser de har rätt till.

Lagrådet har anfört att hänvisningen till 6 b § i den föreslagna ändringen i

SoL bör utgå eftersom denna paragraf endast avser utbetalning av försörj-

ningsskydd och inte anknyter till någon i lagen angiven planeringsskyldighet.

Regeringen delar Lagrådets bedömning och föreslår därför att paragrafen

ändras i detta avseende.

När det gäller förslagen till kompletteringar av de bestämmelser i LSS och

SoL som bl.a. rör länsstyrelsernas roll i förhållande till kommuner och

landsting ifrågasätter Lagrådet om förslagen fyller någon självständig funk-

tion. Regeringen säger sig fästa stor vikt vid att frågan uttryckligen lagregle

ras även om det inte innebär någon stor förändring mot vad som gäller sedan

tidigare. Lagrådet påpekar i sitt yttrande att det i remissen inte anförts någr

skäl till att landstingen skall omfattas av förslaget som gäller länssstyrelsen

medverkan i kommunernas och landstingens planering på det aktuella områ-

dena. Regeringen anser att det är väsentligt att landstingen har beredskap för

att kunna göra sådana insatser och att länsstyrelsen därför har en roll att fyl

även gentemot landstingen och väljer därför att ha kvar landstingen i den

föreslagna bestämmelsen.

Regeringen föreslår att en länsstyrelse skall kunna förelägga en kommun

eller ett landsting vid vite att följa en lagakraftvunnen dom som ger en en-

skild rätt till en viss insats enligt respektive lag. Länsstyrelsen får inför e

vitesföreläggande ta ställning till om det finns något godtagbart skäl i vites-

hänseende till att avvakta något med att uppfylla ett lagakraftvunnet dom-

stolsavgörande, t.ex. att kommunen håller på att uppföra bostäder av avsett

slag och bostäderna kommer att bli färdiga inom en kortare tid. Anledningen

till att regeringen föreslår att vitesförelägganden skall kunna ske endast av

domar som har vunnit laga kraft är att regeringen vill undvika ett onödigt

processförande.

Lagrådet har anfört att förslaget om en möjlighet till vitesföreläggande

medför betydande oklarheter i fråga om tillämpningsområdet för de föreslag-

na bestämmelserna i förhållande till utsökningsbalkens bestämmelser. Rege-

ringen har gjort ett förtydligande i lagtexterna som klargör att de föreslagna

nya reglerna inte får tillämpas om verkställighet av en lagakraftvunnen dom

om vissa insatser enligt LSS och SoL redan har sökts enligt utsökningsbalken

(1981:774). Det tilläggs också att ett meddelat vitesföreläggande förfaller om

verkställighet sökts enligt utsökningsbalken.

Lagrådet har anmärkt att det knappast är möjligt för länsstyrelsen att enbart

utfärda ett vitesföreläggande om verkställighet av en dom om domen inte

innehåller en tillräckligt preciserad förpliktelse. Avsikten med förslaget är

enligt propositionen inte att länsstyrelserna själva skall fylla ut en dom om

den är otillräckligt preciserad. Länsstyrelsen måste enligt förslaget t.ex.

kunna vitesförelägga en kommun att tillhandahålla en person plats i en bo-

stad med särskild service inom kommunen utan någon närmare precisering

av var i kommunen bostaden skall vara belägen, om detta är vad personen

har yrkat och fått beviljat av domstolen.

Lagrådet har påpekat att möjligheterna till ett överklagande av ett vitesfö-

reläggande måste övervägas. Regeringens inställning i denna del är att kom-

muner och landsting inte, utöver möjligheten att få vitet prövat enligt vad

som stadgas i lagen om viten, behöver ges rätt att överklaga själva vitesföre-

läggandet. Regeringen anser att det finns skäl att införa besvärsrätt för den

enskilde i dessa domstolstrotssituationer bara i de fall då länsstyrelsen avslå

en begäran om vitesföreläggande enligt 68 a § SoL eller 26 a § LSS. Rege-

ringen föreslår bestämmelser om denna besvärsrätt i 74 § SoL respektive

27 § LSS.

Åtgärder mot domstolstrots och den kommunala självstyrelsen

Frågan om sanktioner i samband med domstolstrots har som nämnts funnits

på den politiska dagordningen sedan slutet av 1980-talet. Under ärendets

gång har frågan om eventuella åtgärders förenlighet med den kommunala

självstyrelsen diskuterats endast i mycket begränsad omfattning. Först i

departementspromemorian Kommunalt domstolstrots och lagtrots - ett för-

slag om personligt vitesansvar i mål om laglighetsprövning (Ds 1995:27)

togs frågan upp mera systematiskt.

I departementspromemorian anfördes att ett ställningstagande till de pro-

blem och förslag som Lokaldemokratikommittén tog upp i sitt betänkande

(SOU 1993:109) måste ta sin utgångspunkt i regeringsformens bestämmelse

om att den offentliga makten utövas under lagarna (1 kap. 1 § tredje stycket).

Enligt departementspromemorian är det från rättsstatlig utgångspunkt inte

acceptabelt att offentliga organ inte följer lagar och domstolsavgöranden.

Vid remissbehandlingen av Lokaldemokratikommitténs betänkande hade

några remissinstanser framfört kritik med innebörd att åtgärder mot kommu-

nalt domstolstrots och lagtrots innebär ett intrång i den grundlagsskyddade

kommunala självstyrelsen.

Vad som här åsyftas är bestämmelsen i 1:1 RF andra stycket enligt vilken

den svenska folkstyrelsen förverkligas av ett representativt och parlamenta-

riskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Då principen om kom-

munal självstyrelse infördes i RF 1974 valde man att inte fastslå några exakta

gränser för självstyrelsen bl.a. för att möjliggöra en anpassning till samhäl-

lets utveckling i stort och till utvecklingen av relationen mellan staten och

kommunerna. I 1:7 RF anges att det i riket finns primärkommuner och

landstingskommuner, där beslutanderätten utövas av valda församlingar. I

samma paragraf heter det vidare att kommunerna får ta ut skatt för skötseln

av sina uppgifter. Någon reglering av vilka uppgifter som kommunerna har

finns inte i RF. Däremot anges i 8:5 RF att grunderna för kommunernas

organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen

liksom kommunernas befogenheter i övrigt och deras åligganden skall be-

stämmas i lag, dvs. av riksdagen. Utan hinder av 8:5 RF har riksdagen dock

möjlighet enligt 7 § samma kapitel att bemyndiga regeringen att genom

förordning meddela föreskrifter i vissa ämnen.

Lagrådet har vid ett flertal tillfällen under senare år tolkat innebörden av

RF:s bestämmelser om den kommunala självstyrelsen. I ett yttrande över

proposition 1998/99:122 Kommunala bostadsföretag anförde Lagrådet att det

är svårt att åt bestämmelsen i 1:1 RF ge någon mer strikt innebörd. Lagrådet

konkluderade att såsom bestämmelserna i regeringsformen är utformade

synes det vara riksdagen som sätter gränser för det kommunala självbestäm-

mandet. Någon innebörd måste dock den kommunala självstyrelsen ha. Lag-

rådet beklagade att regeringsformen trots erfarenheter av nära 25 års tillämp-

ning fortfarande inte ger fylligare riktlinjer för förhållandet mellan stat och

kommun eller med andra ord för den kommunala självstyrelsens reella inne-

börd. Tills vidare får man enligt Lagrådet utgå från att den kommunala själv-

styrelsen är en realitet men att det är ovisst hur långt den sträcker sig.

I den tidigare nämnda departementspromemorian (Ds 1995:27) anfördes

också att de möjligheter som fanns att beivra vissa allvarligare överträdelser

från kommunernas sida inte var tillräckliga och att redan förekomsten av

dessa överträdelser samt det faktum att de normalt inte kunde angripas med

rättsliga medel var allvarligt. En underlåtenhet att ingripa mot dessa mer

grava förseelser kunde enligt promemorian på sikt bidra till att hota rättsord-

ningen. En sådan utveckling kunde även medföra risker för den kommunala

självstyrelsens ställning, eftersom även denna har sin grund i rättsordningen.

Ett accepterande av kommunalt domstolstrots och lagtrots riskerade också att

undergräva allmänhetens tilltro till de lokala organens verksamhet.

Åtgärder mot diskriminering av personer med funktionshinder

1989 års handikapputredning föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52)

Ett samhälle för alla ett förbud mot diskriminering av personer med funk-

tionshinder i regeringsformen genom ett nytt stadgande i 2 kap. regerings-

formen med ett generellt förbud mot diskriminerande bestämmelser för

funktionshindrade i lag eller föreskrift. Förslaget ledde inte till lagstiftnin

enlighet med förslaget.

I betänkandet (SOU 1999:21) Lindqvists nia - nio vägar att utveckla be-

mötandet av personer med funktionshinder föreslogs att det i 1 kap. 2 § rege-

ringsformen skulle skrivas in funktionshindrade personers rätt till full delak-

tighet och jämlikhet i samhällslivet. Innebörden av stadgandet borde enligt

förslaget vara att lagar och föreskrifter skall utformas på ett sådant sätt att

alla medborgare, oavsett kön, ålder, funktionshinder, ras, sexuell läggning

samt etnisk, språklig eller religiös tillhörighet, kan uppnå full delaktighet o

jämlikhet.

Under senare tid har införts lagar mot diskriminering av olika grupper i

samhället, t.ex. lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet

av personer med funktionshinder. En särskild utredare har tillkallats (dir.

1999:49) för att göra en översyn av lagstiftningen om olaga diskriminering.

De invändningar som har framförts mot att i 2 kap. RF införa en ny be-

stämmelse om förbud mot diskriminering av funktionshindrade får enligt den

här aktuella propositionen anses ha en sådan tyngd att ett stärkt skydd för

såväl dessa som andra utsatta grupper bör ske inom ramen för programstad-

gandet i 1 kap. 2 § RF. Författningsutredningen har därför fått i uppgift (dir.

2000:21) att överväga på vilket sätt funktionshindrades och andra utsatta

gruppers delaktighet och jämlikhet i samhället skall komma till tydligare

uttryck i stadgandet. I uppgiften ingår även att bedöma om bara personer

med funktionshinder skall framhållas eller om även andra grupper uttryckli-

gen skall omnämnas i stadgandet.

Konstitutionsutskottet har nyligen (bet. 1999/2000:KU11) behandlat frågor

av här aktuellt slag, varvid utskottet ställt sig positivt till tanken att det

anledning att överväga åtgärder för att förbättra möjligheterna för funktions-

hindrade att uppnå ökad delaktighet och jämlikhet i samhället. Ett sätt att

markera betydelsen av detta är enligt utskottet att låta frågan komma till

tydligare uttryck i regeringsformen.

Motionerna

I två motioner som väckts med anledning av propositionen yrkas avslag på

propositionens förslag om åtgärder mot domstolstrots.

I motion 1999/2000:So32 föreslår Chris Heister m.fl. (m) att riksdagen av-

slår förslaget om en vitesmöjlighet för länsstyrelsen och att riksdagen hos

regeringen begär förslag om ekonomisk kompensation till den enskilde i

enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 7). I motionen anförs i

denna del i huvudsak följande. Motionärerna ställer sig tveksamma till för-

slaget att ge länsstyrelsen rätt att förelägga vite gentemot kommuner som av

t.ex. resursskäl inte kan tillgodose särskilt behov enligt SoL eller LSS. Om

staten tar tillbaka finansieringsansvaret från kommunerna, vilket föreslås i

motionen i en annan del, försvagas allmänt sett motiven att införa sanktioner

mot kommuner för domstolstrots. Motionärerna erinrar om den begränsning i

rätten att anföra förvaltningsbesvär över biståndsbeslut enligt SoL som riks-

dagen fattade beslut om 1998, vilket enligt motionen innebär att omfattning-

en av domstolstrots i praktiken inte längre är så stor. Motionärerna anför

också att Lagrådet med anledning av en lagrådsremiss som föregick proposi-

tionen framfört både allvarliga principiella och praktiska invändningar, som

motionärerna delar. Motionen avvisar propositionens förslag i denna del.

Regeringen bör enligt motionärerna återkomma till riksdagen med förslag

som ger den enskilda individen möjlighet att få ekonomisk kompensation

från kommunen motsvarande kostnaden för att betala t.ex. en privat utförare

som kan tillgodose de aktuella behoven. Omfattningen av en sådan kompen-

sation bör enligt motionen om möjligt fastställas redan i samband med den

första domstolsbehandlingen med syftet att minska enskildas behov av att

processa i flera omgångar.

I motion 1999/2000:So44 föreslår Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) att riks-

dagen avslår propositionens förslag om sanktioner vid domstolstrots (yrkan-

de 1). Till stöd för sin uppfattning anför motionärerna bl.a. följande. Lagrå-

det har ansett att förslagen i en tidigare lagrådsremiss var otillräckligt anal

serade och avstyrkte att förslagen lades till grund för lagstiftning. Regeringe

har justerat förslaget i enlighet med några av Lagrådets synpunkter men vill i

motsats till Lagrådet lagreglera länsstyrelsens roll i förhållande till kommu-

ner och landsting beträffande de föreslagna kompletteringarna i propositio-

nen av LSS och SoL, även om det enligt propositionen inte innebär någon

stor förändring mot vad som gäller sedan tidigare. Motionärerna, som gärna

skulle se att domstolstrots snarast kunde regleras i lag, avstyrker propositio-

nens förslag, eftersom det enligt deras mening inte är ett bra förslag.

I två motioner behandlas frågan om lagstiftningsåtgärder syftande till ett

förbud mot diskriminering av funktionshindrade.

I motion 1999/2000:So40 föreslår Lars Leijonborg m.fl. (fp) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att

införa ett diskrimineringförbud i regeringsformen och att vidga diskrimine-

ringsförbudet i Europakonventionen (yrkande 6). Motionärerna anser att 2

kap. RF bör utökas med förbud mot diskriminering av funktionshindrade,

vilket skulle göra det möjligt för funktionshindrade att föra talan i svensk

domstol vid fall av diskriminering. Enligt motionen bör Sverige även arbeta

för att Europarådet breddar diskrimineringsförbudet i Europakonventionen

om de mänskliga fri- och rättigheterna så att det blir ett generellt diskrimine

ringsförbud som även omfattar människor med funktionshinder. En sådan

förändring skulle enligt motionen troligen ha större betydelse än en ändring i

regeringsformen, eftersom det inom Europarådets område finns en domstol

som uttolkar bestämmelserna i konventionen och ger dem konkretion och

slagkraft.

I motion 1999/2000:So39 delvis föreslår Sonja Fransson m.fl. (s) att riks-

dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förändring av regeringsformens 2 kap. I den här aktuella propositionen före-

slås att Författningsutredningen får i uppgift att överväga på vilket sätt funk

tionshindrades och andra utsatta gruppers delaktighet och jämlikhet skall

komma till tydligare uttryck i 1 kap. 2 § regeringsformen, ett förslag som

motionärerna välkomnar. Förslaget innebär enligt motionärerna att det före-

slagna tillägget får betydelse för attitydbildningen men har ingen praktisk

rättsverkan i domstol. I stället bör 2 kap. RF utökas med ett förbud mot di-

skriminering av funktionshindrade.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att frågan om åtgärder mot domstolstrots har varit fö-

remål för utredningar i mer än tio år. Under denna tid har olika förslag till

åtgärder lagts fram som med varierande argument hittills avvisats. Bakom

detta ligger skillnader i bedömning i fråga om vad som kan vara den mest

ändamålsenliga åtgärden eller kombinationen av åtgärder mot kommuner och

landsting som inte verkställer domar inom rimlig tid.

Principiellt står mot varandra å ena sidan den enskildes rättigheter enligt

socialtjänstlagen (1980:620) - SoL - samt stöd och service enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och å

andra sidan den kommunala självstyrelsen. SoL och LSS är exempel på

rättighetslagstiftning enligt vilken vissa åtgärder skall vidtas gentemot en

person som uppfyller lagstiftningens kriterier. Mot dessa står den kommu-

nala självstyrelsen och den därur härledda uppfattningen att kommuner och

landsting inte bara kan ses som verkställare av beslut inom områden där

staten bestämmer villkoren. Av det sistnämnda följer bl.a. att de kommunala

myndigheterna måste få rimligt rådrum för planering av och verkställande av

de åtgärder som den enskilde har rätt till. En grundläggande förutsättning för

att detta skall kunna åstadkommas är att tillräckligt med medel finns till-

gängligt. Detta är inte alltid fallet, eftersom staten inte fullt ut ersätter k

muner och landsting för de kostnader som uppstår som en följd av åtagandet

att implementera den här aktuella lagstiftningen, vilket bl.a. Svenska Kom-

munförbundet framhållit i sitt remissyttrande över det betänkande som ligger

till grund för propositionen.

Utskottet anser i likhet med de båda kommunförbunden att de problem

med domstolstrots som redovisats av Socialstyrelsen är allvarliga och att

åtgärder mot domstolstrots därför är motiverade. Dessa åtgärder bör enligt

utskottets mening vara så utformade att de är effektiva i sina verkningar

samtidigt som de på ett rimligt sätt respekterar kommunernas självbestäm-

mande.

I denna del finner utskottet att de föreslagna åtgärderna med vitesföreläg-

gande m.m. utgör ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen men att detta

ingrepp ändå måste accepteras. I denna bedömning spelar frågan om hän-

synstagande till bestämmelsen i 1:1 RF att den offentliga makten utövas

under lagarna en viktig roll. Underlåtande att ingripa mot domstolstrots kan

undergräva respekten för rättsordningen och på sikt äventyra den kommunala

självstyrelsens ställning.

Utskottet konstaterar att det pågår ett utredningsarbete inom Justitiedepar-

tementet syftande till att göra en totalbedömning av frågan om domstolstrots,

ett uppdrag som skall vara avslutat inom mindre än ett halvt år. Enligt ut-

skottets mening hade det varit bättre, om denna utredning fått ligga till grund

för en samlad lagstiftning mot domstolstrots. Utskottet kan dock acceptera

regeringens argument att tidsfaktorn är viktig och att det är försvarligt att d

här aktuella områdena särbehandlas på det sätt som skett i propositionen.

Utskottet vill dock framhålla vikten av att de nu föreslagna åtgärderna mot

domstolstrots inom SoL:s och LSS områden blir föremål för förnyad pröv-

ning då den fullständiga utredningen föreligger.

Mot denna bakgrund motsätter sig utskottet inte att de föreslagna bestäm-

melserna införs. Enligt utskottet har regeringen vidtagit rimliga och adekvata

förändringar i förslaget på grund av den kritik som Lagrådet framförde med

anledning av lagrådsremissen.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört avstyrks motionerna So32 yr-

kande 7 (m) och So44 yrkande 1 (kd), som båda yrkar avslag på propositio-

nen.

I motionerna So40 yrkande 6 (fp) och So39 (s) föreslås att det i kap. 2 RF

införs en bestämmelse om förbud mot diskriminering av funktionshindrade.

Som nämnts i det föregående har konstitutionsutskottet nyligen i annat sam-

manhang (bet. 1999/2000:KU11) behandlat frågor av samma slag. Utskottet

har därvid ställt sig positivt till tanken att förbättra de funktionshindrades

möjligheter att uppnå ökad delaktighet och jämlikhet i samhället. Ett sätt att

markera betydelsen av detta är att låta frågan komma till tydligare uttryck i

regeringsformen. Utskottet konstaterar att det i tilläggsdirektiv till Författ-

ningsutredningen (dir. 2000:21) anförs att det finns ett brett stöd för att i

regeringsformen markera de funktionshindrades delaktighet och jämlikhet i

samhället men skilda uppfattningar om hur det skall ske. Mot denna bak-

grund finns det enligt direktiven anledning att se över frågan. I direktiven

anförs vidare att ett stärkt skydd för såväl funktionshindrade som andra ut-

satta grupper bör ske inom ramen för programstadgandet i 1 kap. 2 § rege-

ringsformen. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motionerna

So40 (fp) och So39 (s) i aktuella delar.

Stockholm den 27 april 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Barbro

Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar

Svensson (kd), Mats Berglind (s), Inger René (m),

Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Tommy

Waidelich (s), Mats Einarsson (v), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c),

Helena Bargholtz (fp), Kenth Högström (s), Per-

Samuel Nisser (m) och Britt-Marie Lindkvist (s).

Avvikande meningar

1. Per Unckel, Inger René, Nils Fredrik Aurelius och Per-Samuel Nisser (alla

m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets

bedömning börjar med "I denna del" och slutar med "avslag på propositio-

nen" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig tvekande till propositionens förslag om att ge länssty-

relserna rätt att förelägga vite gentemot de kommuner som av t.ex. resursskäl

inte kan tillgodose särskilda behov enligt SoL eller LSS. När det gäller LSS

anser utskottet att staten bör ta tillbaka finansieringsansvaret från kommu-

nerna. Det skulle innebära att motiven att införa sanktioner mot kommuner

för domstolstrots försvagas allmänt sett. Utskottet vill också framhålla att

riksdagen så sent som 1998 beslutat begränsa rätten att anföra förvaltnings-

besvär över biståndsbeslut enligt SoL, vilket innebär att omfattningen av

domstolstrots inte längre är särskilt stor i praktiken. Utskottet konstaterar

också att Lagrådet i sitt yttrande över lagrådsremissen framfört både allvarli-

ga principiella och praktiska invändningar, vilka utskottet instämmer i.

Enligt utskottets mening är det viktiga i detta sammanhang att individen

får sin rätt. I detta perspektiv är det inte tillräckligt att länsstyrelsen ges

lighet att förelägga vite. Mot den bakgrunden avvisar utskottet propositio-

nens förslag i denna del. Regeringen bör enligt utskottets mening återkomma

till riksdagen med förslag som ger den enskilda individen möjlighet att få

ekonomisk kompensation från kommunen motsvarande kostnaden för att

betala någon annan, t.ex. en privat utförare, som kan tillgodose de aktuella

behoven. Omfattningen av en sådan kompensation bör om möjligt fastställas

redan i samband med den första domstolsbehandlingen så att enskilda inte

behöver driva processer i flera omgångar. Likformighet med de regler som

gäller för att erhålla betalning för andra i domstol fastställda fordringar bör

enligt utskottets mening så långt möjligt eftersträvas.

Utskottet avstyrker propositionens förslag med hänvisning till vad som an-

förs i motionerna So32 yrkande 7 (m) och So44 yrkande 1 (kd), som båda

yrkar avslag på propositionen.

2. Ingvar Svensson (kd) anser att den del av utskottets yttrande som under

rubriken Utskottets bedömning börjar med "I denna del" slutar med "avslag

på propositionen" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Lagrådet i ett yttrande över lagrådsremissen ansett

att förslagen var otillräckligt analyserade och att Lagrådet därför avstyrkte a

förslagen skulle läggas till grund för lagstiftning. Utskottet finner att rege-

ringen gjort vissa ändringar utifrån Lagrådets synpunkter men vill i motsats

till Lagrådet lagreglera länsstyrelsens roll i förhållande till kommuner och

landsting beträffande de i propositionen föreslagna ändringarna i LSS och

SoL, vilket enligt propositionen inte innebär någon stor förändring i förhål-

lande till vad som gäller sedan tidigare.

Utskottet skulle gärna se att domstolstrots beträffande icke verkställd men

beslutad insats snarast kunde regleras i lag. Propositionens förslag bör enligt

utskottets mening inte läggas till grund för lagstiftning. Utskottet avstyrker

propositionens förslag med hänvisning till vad som anförs i motionerna So44

yrkande 1 (kd) och So32 yrkande 7 (m), som båda yrkar avslag på proposi-

tionen.

3. Ingvar Svensson (kd) och Helena Bargholtz (fp) anser att den del av ut-

skottets yttrande som under rubriken Utskottets bedömning börjar med "Med

hänvisning till" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motionerna So40 yrkande

6 delvis (fp) och So39 (s).

I likhet med motionärerna som står bakom fp-motionen anser utskottet att

Sverige bör arbeta för att Europarådet breddar diskrimineringsförbudet i

Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna så att det blir ett

generellt diskrimineringsförbud som även omfattar människor med funk-

tionshinder. En sådan förändring skulle som anförs i motionen ha större

betydelse än en ändring i regeringsformen, eftersom det inom Europarådets

område finns en domstol som uttolkar bestämmelserna i konventionen och

ger dem konkretion och slagkraft.

Mot denna bakgrund anser utskottet att att fp-

motionen So40 yrkande 6 i denna del bör tillstyrkas.

Lagutskottets yttrande 1999/2000:LU3y

Vissa åtgärder mot s.k. domstolstrots

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 23 mars 2000 beslutat att bereda övriga utskott till-

fälle att yttra sig över regeringens proposition 1999/2000:79, Från patient til

medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken, jämte even-

tuella motioner.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen dels skall anta förslag till

ändringar i bl.a. socialtjänstlagen (1980:620) samt lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade (avsnitt 2.1 och 2.2), dels godkänna

vad regeringen föreslår om mål och inriktning för handikappolitiken (avsnitt

5.1. och 5.2).

Med anledning av propositionen har väckts ett tjugotal motioner.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande över propositionens förslag så-

vitt gäller förslagen till nya paragrafer i socialtjänstlagen (SoL) och lagen o

stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), 68 a § respektive 26 a §,

samt de med anledning av propositionen väckta motionerna 1999/2000:So32

av Chris Heister m.fl. (m) yrkande 7 och 1999/2000:So44 av Ester Lindstedt-

Staaf m.fl. (kd) yrkande 1.

Yttrandet begränsas till att avse frågan om det från utsökningsrättsliga ut-

gångspunkter finns några hinder mot att regeringens lagförslag genomförs.

Utskottet

I propositionen anför regeringen att det sedan länge funnits ett behov av att

göra något åt problemet med att kommuner och landsting trotsar domar som

ger en enskild rätt till en insats enligt LSS och SoL. Svårigheterna att finna

en juridisk hållfast lösning som dessutom låter sig förenas med principen om

den kommunala självstyrelsen har emellertid varit betydande och gjort att

problemet kvarstått år efter år.

Det utredningsarbete som hittills har bedrivits redovisas i propositionen

(s. 77). Inget av de framlagda förslagen har lett till lagstiftning. Av proposi

tionen framgår vidare att den generella frågan om kommunalt domstolstrots

nu undersöks på nytt inom Justitiedepartementet och ett utredningsförslag i

ämnet kan förväntas under hösten 2000.

Regeringen anser att skadeverkningarna för enskilda på LSS- och social-

tjänstområdet är så oacceptabla att åtgärder som motverkar domstolstrots

måste företas redan nu. De i propositionen framlagda lagförslagen i dessa

delar innebär att länsstyrelsen får förelägga en kommun eller ett landsting vid

vite att följa en lagakraftvunnen dom som ger en enskild rätt till vissa insat-

ser enligt SoL och LSS (68 a § första stycket resp. 26 a § första stycket). De

föreslagna reglerna får dock inte tillämpas om verkställighet av en lagakraft-

vunnen dom redan har sökts enligt utsökningsbalken (UB). Ett vitesföreläg-

gande förfaller om verkställighet söks enligt UB (68 a § andra stycket resp.

26 a § andra stycket). De föreslagna bestämmelserna i paragrafernas andra

stycken har lagts till efter Lagrådets yttrande. Den nya lagstiftningen föreslå

träda i kraft den 1 juli 2000.

Chris Heister m.fl. (m) uttalar i motion So32 tveksamheter till förslaget att

ge länsstyrelsen rätt att förelägga vite gentemot kommuner som exempelvis

av resursskäl inte kan tillgodose särskilda behov enligt SoL eller LSS och

hänvisar därvid bl.a. till att Lagrådet framfört allvarliga invändningar mot

förslaget. Motionärerna förordar en annan lösning som innebär att den en-

skilde får möjlighet till ekonomisk kompensation från kommunen motsva-

rande kostnaden för att betala någon annan - exempelvis en privat utförare -

som kan tillgodose de aktuella behoven. I motionen yrkas att riksdagen av-

slår förslaget om en vitesmöjlighet för länsstyrelsen samt hos regeringen

begär förslag om en ekonomisk kompensation till den enskilde i enlighet

med vad som anförts i motionen (yrkande 7).

Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) anser i motion So44 att domstolstrots be-

träffande icke verkställda domar bör bli reglerat i lag. Motionärerna har

emellertid invändningar mot det nu aktuella lagförslaget, och i motionen

yrkas att riksdagen avslår propositionens förslag om sanktioner vid domstols-

trots (yrkande 1).

I likhet med Lagrådet vill lagutskottet erinra om att den vanligaste vägen

för att framtvinga verkställighet av en lagakraftägande dom är att ansöka om

verkställighet av domen hos kronofogdemyndighet enligt UB. Med verkstäl-

lighet avses ett tvångsmässigt genomförande av en förpliktelse. Verkställig-

het som avser betalningsskyldighet sker genom utmätning. Också verkstäl-

lighet av annan förpliktelse kan ske med stöd av UB. I ett rättsfall från år

1993 fann Högsta domstolen att det inte fanns några principiella hinder mot

att använda detta förfarande för verkställighet av en förvaltningsdomstols

dom (NJA 1993 s. 99). Omständigheterna i målet var följande. I en dom från

länsrätten hade slagits fast att en psykiskt utvecklingsstörd person hade rätt

till sådan särskild omsorg som anges i 4 § första stycket lagen (1985:568) om

särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.m. (den s.k. omsorgsla-

gen) i form av boende i gruppbostad för vuxna. I länsrättens dom hade

emellertid inte närmare preciserats när eller var denna särskilda omsorg

skulle tillhandahållas. Högsta domstolens majoritet fann att domen därför

inte kunde innefatta någon förpliktelse i den mening ordet har i UB och att

domen därför inte kunde verkställas. Två ledamöter var skiljaktiga beträffan-

de motiveringen och ansåg att det inte var fråga om en förpliktelse som rör

egendom utan en förpliktelse som direkt avser den omsorgsberättigades

person. UB var därför, enligt minoriteten, inte tillämplig på länsrättens dom.

Vilka slutsatser som kan dras av rättsfallet är inte helt klart och avgörandet

har varit föremål för diskussioner i den juridiska litteraturen (se T. Gregow,

Utsökningsrätt, 3:e uppl., s. 63).

Av vad som tidigare redovisats framgår emellertid att det för närvarande

pågår arbete inom Justitiedepartementet med att utreda frågan om hur ett

sanktionssystem bör utformas som gör det möjligt att motverka kommunalt

domstolstrots. Det uppdrag Regeringskansliet har gett en utredare innebär att

utredaren skall göra avvägningar i fråga om vilka sanktioner som bör använ-

das, vem sanktionen skall riktas mot och hur kännbara sanktionerna bör vara

samt om det sanktionssystem som utredaren förordar bör gälla generellt,

anpassas till olika sektorer eller utgöra en kombination av dessa modeller. I

uppdraget ligger att utredaren bör överväga i vilken omfattning tidigare

förslag som lagts fram kan läggas till grund för ett förslag till sanktionssys-

tem. I första hand bör utredaren emellertid därutöver analysera i vilka fall de

skulle vara motiverat med sanktioner riktade även mot enskilda ledamöter

och hur sådana sanktioner skulle utformas. Utredaren bör även, enligt vad

som framgår av uppdraget, försöka klarlägga i vilken mån UB:s bestämmel-

ser kan användas för att få en dom av förvaltningsdomstol verkställd. Upp-

draget skall redovisas den 1 september 2000.

Vad som anförts i motionerna utgör, enligt utskottets mening, inte skäl mot

att förslaget nu genomförs. Inte heller den omständigheten att utredningsar-

bete pågår bör fördröja lagstiftning. De av regeringen föreslagna åtgärderna,

är, enligt lagutskottets mening, att se som ett första och välkommet steg mot

att på det viktiga LSS- och socialtjänstområdet komma till rätta med vissa av

de problem som ryms inom begreppet domstolstrots. Lagutskottet förutsätter

att regeringen inom ramen för det pågående arbetet med att finna förslag till

mer heltäckande lösningar mot s.k. domstolstrots kan ta vara på de erfaren-

heter som under hand uppkommer vid tillämpningen av de nya bestämmel-

serna i SoL och LSS.

Med det anförda förordar lagutskottet att socialutskottet tillstyrker bifall

till propositionen i förevarande delar och avstyrker bifall till motionerna

So32 yrkande 7 och So44 yrkande 1.

Stockholm den 27 april 2000

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja Linderborg (v), Rolf

Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Stig

Rindborg (m), Rune Berglund (s), Karin Olsson (s),

Henrik S Järrel (m), Nikos Papadopoulos (s),

Elizabeth Nyström (m), Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp) och

Eva Arvidsson (s).

Avvikande mening

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth

Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd) och Berit Adolfsson (m) anser att den del

av utskottets yttrande som börjar med "Vad som" och slutar med "yrkande

1" bort ha följande lydelse:

Det återstår nu endast fyra månader till dess att den av Justitiedeparte-

mentet tillsatte utredaren skall avge sitt förslag till en mer heltäckande lös-

ning av det från olika utgångspunkter synnerligen vittomfattande problemet

med s.k. domstolstrots. Enligt utskottets mening borde regeringen ha avvak-

tat resultatet av detta arbete och inte nu lagt fram ett förslag som enbart tar

sikte på verkställighet av domar enligt LSS och SoL - ett förslag som dess-

utom, trots de invändningar Lagrådet framfört, inte tillräckligt analyserats

från utsökningsrättsliga utgångspunkter. De uttalanden regeringen gjort i

propositionen har inte löst oklarheterna mellan de föreslagna bestämmelserna

i SoL och LSS om vitesföreläggande i förhållande till UB:s regler om verk-

ställighet. Därutöver vill utskottet särskilt peka på att Justitieombudsmannen

(JO) i sitt remissvar, enligt vad som redovisats i propositionen (s. 76), uttal

att man inte skall skapa en ny väg för verställighet av domar utan att UB:s

tillämplighet blivit klarlagd. I ett kommande lagförslag bör regeringen, enligt

utskottets mening, göra sådana klarlägganden samt därutöver beakta de för-

slag och synpunkter som förts fram i de aktuella motionerna.

Vad som nu anförts innebär att lagutskottet förordar

att socialutskottet med bifall till motionerna So32

yrkande 7 och So44 yrkande 1 avstyrker bifall till

propositionen i förevarande delar.

Kulturutskottets yttrande 1999/2000:KrU4y

Från patient till medborgare - en nationell

handlingsplan för handikappolitiken

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 23 mars 2000 beslutat att bereda kulturutskottet till-

fälle att avge yttrande över proposition 1999/2000:79 Från patient till med-

borgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken jämte eventuella

motioner.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i vad avser av-

snitt 9 Kultur och media jämte motionerna 1999/2000:So32 (m) yrkande 11,

So33 (m) yrkandena 8 och 9, So35 (s), So42 (c) yrkandena 6 och 7 och So44

(kd) yrkande 8, väckta med anledning av propositionen.

Utskottet

Inledning

I proposition 1999/2000:79 (avsnitt 6) anför regeringen att det bör införas en

tydligare struktur på det handikappolitiska arbetet hos myndigheterna. De

myndigheter som har ett sektorsansvar har särskilt stort ansvar för att de

nationella mål som föreslås i propositionen för handikappolitiken skall för-

verkligas. Sektorsmyndigheterna bör ges i uppdrag att utarbeta förslag till

uppföljningsbara etappmål för respektive sektor, vilka fastställs av regering-

en. Etappmålen bör vara uppfyllda senast år 2010. Till de myndigheter som

föreslås ha ett särskilt sektorsansvar för handikappfrågorna hör bl.a. Bover-

ket, Riksantikvarieämbetet och Statens kulturråd. En redogörelse för den

nationella handlingsplanens genomförande och de fastställda etappmålen för

handikappolitiken bör lämnas till riksdagen våren 2002. Därefter bör en

redovisning av det fortsatta arbetet lämnas till riksdagen vart tredje år.

Regeringen gör i propositionen (avsnitt 8.9) vidare den bedömningen att

kulturella uttrycksformer som teater, litteratur, film, musik och konst kan

minska fördomar, påverka attityder och tydliggöra hur personer med funk-

tionshinder bemöts.

Kultursektorns tillgänglighet

Statens insatser för ökad tillgänglighet till kultursektorn för funktionshindra

de personer bör enligt regeringens bedömning förstärkas (prop. avsnitt 9).

Inriktningen bör vara den som förordades i den kulturpolitiska propositionen

år 1996 (prop. 1996/97:3). Enligt de av riksdagen år 1996 antagna nationella

kulturpolitiska målen skall kulturpolitiken bl.a. verka för allas möjlighet til

kulturupplevelser och eget skapande.

I propositionen framhålls att det statliga stödet är en viktig förutsättning

för funktionshindrades möjligheter att ta del av det statliga kulturutbudet.

Undersökningar visar att tillgängligheten också ökat under senare år. Målet

är dock långt ifrån uppfyllt.

Statens kulturråd har på regeringens uppdrag kartlagt situationen på kul-

turområdet för funktionshindrade personer och utarbetat ett handlingspro-

gram för att främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet (Kartläggning

och handlingsplan, rapport från Statens kulturråd 1998:3).

Målet för programmet är enligt Kulturrådets förslag att förbättra kunska-

perna om funktionshindrades behov inom kulturinstitutionerna, stärka sam-

arbete och samverkan mellan kulturområdet och handikappområdet, utveckla

nya verksamhetsformer samt utveckla ny teknik och anpassa existerande

teknik.

Statens kulturråd fick år 1999 ett övergripande ansvar för att fullfölja

handlingsprogrammet för att främja funktionshindrades deltagande i kulturli-

vet. Rådets anslag förstärktes med 2 miljoner kronor för ändamålet (prop.

1998/99:1, bet. 1998/99:KrU1, rskr. 1998/99:55).

Regeringen anför i propositionen att ytterligare åtgärder är nödvändiga.