Bet. 1999/2000:SoU8

Socialutskottets betänkande

1999/2000:SOU08

Äldrepolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

SoU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett hundratal

motionsyrkanden om äldrepolitik från den allmänna

motionstiden 1999.

Sveriges alltmer mångkulturella karaktär reser nya

krav på att utforma äldreomsorgen med hänsyn till

människors olika språk och ursprung. Ett enigt

socialutskott föreslår med anledning av en motion

(fp) ett tillkännagivande såvitt gäller omsorg och

vård för äldre invandrare. Utskottet anser att det

finns starka skäl att följa utvecklingen på området.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med

förslag om åtgärder.

Övriga motioner avstyrks.

I betänkandet finns 36 reservationer och ett

särskilt yttrande.

Motionerna

1999/2000:So253 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en översyn av hur de olika ekonomiska

stödformerna tillämpas.

1999/2000:So259 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om begreppet

"medicinskt färdigbehandlad",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om satsning på

läkarutbildning för att tillgodose behov av

specialistkompetens inom

geropsykiatri/psykogeriatrik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kognitiva sjukdomar

som ett högprioriterat forskningsområde,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

prestationsredovisningen inom psykiatri.

1999/2000:So262 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om attityder och

attitydpåverkan när det gäller åldrandet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om diskriminering

av äldre inom olika områden.

1999/2000:So284 av Göran Norlander m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om prioriteringar

i kommunsektorn.

1999/2000:So298 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ett

rättvist äldrevårdsavgiftssystem.

1999/2000:So299 av Roy Hansson (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar om en översyn av regler gällande

statsbidrag för läkemedel till sjukhemsboende i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:So311 av Ewa Thalén Finné och Anne-Katrine

Dunker (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

läkarmedverkan och patientens rätt att välja läkare

inom äldrevården.

1999/2000:So313 av Ingvar Eriksson och Per-Samuel

Nisser (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äldres rätt och

möjlighet att bo och erhålla vård där de så önskar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om finansiering av

sjukhemsvård,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en obligatorisk

äldrevårdsförsäkring,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äldrevårdspeng.

1999/2000:So317 av Elver Jonsson och Johan Pehrson

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det anordnas en

effektiv nätverksutbildning av personal i

demensvården med utnyttjande av de kunskapscentrum

som finns,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att få till stånd

tvärvetenskaplig forskning såväl biologisk,

farmakologisk, psykosocial som vårdvetenskaplig, i

avsikt att åstadkomma en högre kvalitet i såväl

utbildning som praktisk vård inom området

demenssjukdom,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en gemensam nordisk

vårdsatsning på demensproblemen innefattande också

metoder för stöd till anhöriga och med en tillämpad

klar vårdfilosofi.

1999/2000:So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äldres betydelse i

samhället,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äldres möjligheter

till påverkan på olika nivåer i samhället,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av forskning

inom äldreområdet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om folkhälsoinsatser

för äldre ges högre prioritet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avgifter och

förbehållsbelopp,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om valfrihet i

äldreboendet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om läkarmedverkan

i särskilda boendeformer,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om äldreminister

och äldreombudsman,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om personalens

utbildning för vård i livets slutskede,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om demensvård och

forskning där möjligheter till botande finns,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om patientnämndens

ansvarsområde,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om personalvård

samt rekrytering av personal till äldrevård och

omvårdnad,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

åtgärder för att fler skall välja gymnasieskolans

omvårdnadsprogram.

1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en plan för hur de

äldres resurser och kunskaper skall kunna tas till

vara,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av en

omsorgsgaranti,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förändringar i

avgiftssystemet för äldres boende och service,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införandet av en

kommunal äldreombudsman,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om rätten till

eget rum i äldreomsorgen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om äldre

invandrares behov.

1999/2000:So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om målen för

äldrepolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

frivilligverksamheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

pensionärsorganisationernas medverkan i

beslutsprocessen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rätten till

självförverkligande,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om värdighet.

1999/2000:So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om breddat

folkhälsoarbete för äldre,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bättre

möjlighet till vård i hemmet,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om den enskildes

rätt att välja omsorgsform,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om införande av

mellanvårdsformer,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utvecklat stöd

till anhörigvård,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vård i livets

slutskede,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vidgade sociala

insatser,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökat stöd för

frivilliginsatser,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kontinuitet i

hemtjänsten,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bildande av

nationella kunskapscentrum med lokal placering,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att förbättra

personalsituationen.

1999/2000:So332 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om anhörigvårdarnas

situation i dag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

Socialstyrelsen har utvärderingsinstrument så att

kommunerna stimuleras till att utveckla

anhörigvården,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den fysiska och

psykiska hälsan hos anhörigvårdare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen

bör få i uppgift att upprätta specifika riktlinjer

för hur stödet till de anhöriga skall utformas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om anhörigrollen i ett

framtida perspektiv,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning

angående villkoren för anhöriga som anställts för

att vårda en närstående,

1999/2000:So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt

Wallhorn (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lag mot

diskriminering av äldre,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en

äldreminister,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att varje enhet där

äldre vårdas skall ha en fast läkare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att psykiatrisk och

geriatrisk kompetens skall finnas inom

äldreomsorgen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utbildning av

geriatriker ökar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det finns

tillräckligt med personal inom äldreomsorgen,

1999/2000:So354 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om möjligheten att minska

kostnaderna för läkemedel genom annan upphandling.

1999/2000:So364 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om anhörigvårdares rätt

till utbildning, stöd och avlastning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om människors rätt till

adekvat diagnos vid misstanke om alzheimer och

demenssjukdom,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som

säkerställer att enskilda alternativ bland de

särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som

är likvärdiga med den kommunala verksamheten.

1999/2000:So367 av Desirée Pethrus Engström och

Inger Davidson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det ökade behovet av

geriatrisk kompetens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bristen på

geriatriker under 55 år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda hur

sjukvården för våra äldre inom kommunerna skall

organiseras i framtiden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att se över hur

utbildningsplatserna för läkare under de kommande

åren skall fördelas för att möta behovet av

kompetens inom åldrandets sjukdomar.

1999/2000:So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om brister i

omvårdnaden av de äldre,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bristande valfrihet

i äldreomsorgen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjligheterna att

starta nya omsorgsverksamheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bristen på

alternativ i äldreomsorgen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hinder mot

okonventionella omsorgslösningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om brister i integritet

och självbestämmande,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hinder för äldre att

flytta inom landet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hinder för äldre att

flytta till utlandet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om offentlig styrning

av äldreomsorgen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om reformer för

valfrihet och alternativ i äldreomsorgen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ändringar i socialtjänstlagen innebärande ökad

valfrihet genom införande av äldrepeng i enlighet

med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en förstärkt

oberoende tillsyn på äldreomsorgsområdet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om rekrytering och

personalutveckling inom vård- och omsorgssektorn,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

förutsättningarna för frivilliga insatser.

1999/2000:So387 av Elizabeth Nyström m.fl. (m, kd,

c, fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att vidta åtgärder

för att eliminera konsekvenserna av höjningen av

högkostnadsskyddet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att genomföra en

konsekvensutredning.

1999/2000:So427 av Lena Olsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att kommittén

Senior 2005 får i tilläggsdirektiv att utreda

möjligheten att införa en lag enligt vad i motionen

anförts om minimikrav när det gäller vård och omsorg

om äldre,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Borlängemodellen.

1999/2000:So431 av Siw Wittgren-Ahl och Claes-Göran

Brandin (s) vari yrkas att riksdagen begär att

regeringen låter initiera folkhälsoarbetet för de

äldre genom att modeller tas fram för regelbundna

hälsoundersökningar för äldre (70+) och

försöksverksamheter föreslås i såväl storstads- som

glesbygdsområden.

1999/2000:So456 av Viviann Gerdin och Rigmor

Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att utformningen av de statliga bidragen till

äldreboendet ses över i syfte att ge kommunerna ett

ökat självbestämmande.

1999/2000:So471 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om pensionärer med

de lägsta pensionerna.

1999/2000:So474 av Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag i

enlighet med motionens intentioner.

1999/2000:So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om god vård i

livets slutskede,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om hospis -

hemlik vård,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om stödet till

anhöriga.

1999/2000:So489 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av de

lagar som styr äldreomsorgen,

1999/2000:A806 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att regeringen

bör ta initiativ till överläggningar med

Kommunförbundet och Landstingsförbundet för att

belysa könsskillnader bland äldre i vården,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

Socialstyrelsen i samarbetet med kommunerna bör

verka för ökad medvetenhet i äldreomsorgen om

kvinnors och mäns olika besvär och behov.

1999/2000:Sf226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om uppföljning och

kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande

av integritetsaspekterna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en hälsoekonomisk

värdering av närståendevården,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om överläggningar

mellan kommunförbunden och staten om förbättrade

förutsättningar för närståendevården och

hemsjukvården,

1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vård och

omsorg,

Utskottet

Attityder till äldre

Motioner

I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om äldres

betydelse i samhället (yrkande 1) och äldres

möjlighet till påverkan på olika nivåer i samhället

(yrkande 2). De äldre är en resurs i samhället och

behovet av deras kunskap, erfarenhet och livsvisdom

är stort, anför motionärerna. Samhället måste därför

byggas upp så att dessa goda värden tas till vara

och umgänget över generationsgränserna underlättas.

Detta kan ske genom allt från dagcenter till IT-

gallerier. Vidare måste äldre vara representerade i

beslutande församlingar för att kunna förmedla sina

behov och önskemål. Det är också viktigt att genom

brukarråd i t.ex. äldreboende ge de äldre röst.

Vidare bör pensionärsorganisationerna medverka i

samhällsplaneringen.

I motion So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt

Wallhorn (båda kd) begärs tillkännagivande om vad i

motionen anförts om lag mot diskriminering av äldre

(yrkande 1). Motionärerna anför att många länder

förbereder lagar mot diskriminering av äldre. Kanada

och USA har redan lagstiftat. Motionärerna anser att

attityderna mot ålderspensionärerna i vårt land

måste förändras. För detta krävs en lag mot

diskriminering av äldre.

I motion So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

pensionärsorganisationernas medverkan i

beslutsprocessen (yrkande 5) och om rätten till

självförverkligande (yrkande 6). Motionärerna anför

att de lokala pensionärsråden fyller en viktig

funktion. Pensionärsorganisationernas kunskap och

engagemang bör komma in i ett tidigare skede av

beslutsprocessen än vad som nu sker. Även

vårdtagarna själva bör vara med i processen och

beslut kan ibland i sin helhet överlåtas till de

boende, anförs det. Vidare anförs att en god välfärd

bäst uppnås i ett samhälle där människor har

meningsfulla uppgifter och där alla behövs.

I motion So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en plan för hur

äldres resurser och kunskaper skall kunna tas till

vara (yrkande 1). Motionärerna anser att

attityderna till äldre människor måste radikalt

förändras. Äldre skall inte ses som ett problem utan

som en resurs. Regeringen bör därför ta initiativ

till att utarbeta en plan för hur de äldres resurser

och kunskaper skall kunna tas till vara i

arbetslivet och i samhällsarbetet i övrigt.

I motion So262 av Barbro Westerholm (fp) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförts om

attityder och attitydpåverkan när det gäller

åldrandet (yrkande 5) och om diskriminering av äldre

inom olika områden (yrkande 10). Genom att

framställa äldre som ett hot mot samhällsekonomin,

genom att tala om äldrevåg, äldrechock etc. lägger

man grunden till generationsmotsättningar och

motvilja mot äldre, anför motionären. Hon anser att

missförhållanden inte skall döljas men att positiva

exempel också behöver lyftas fram. Antalet människor

som fyllt 65 år i Sverige uppgår till 1,5 miljoner.

Dessa kan inte ses som en enhetlig grupp. De är

individer som lägger år till livet med olika

förutsättningar och på olika sätt. Detta behöver

komma fram tydligare inom alla de områden och

tillfällen där äldres situation belyses.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt 20 a § socialtjänstlagen skall kommunerna

planera sina insatser för äldre. I planeringen skall

kommunen samverka med landstinget samt andra

samhällsorgan och organisationer.

Socialdepartementet har genomfört en

enkätundersökning avseende Landstingens

pensionärsråd (LPR) och Kommunala pensionärsråden

(KPR). Avsikten med undersökningen har bl.a. varit

att få en bild av rådens organisation,

representation samt arbetsuppgifter. Undersökningen

visar att det finns pensionärsråd i 90-95 % av

landets kommuner och landsting. Det genomsnittliga

antalet deltagare i råden är 10-11 personer. De två

största pensionärsorganisationerna är representerade

i de flesta råden medan de tre övriga

pensionärsorganisationerna finns på färre ställen. I

rådet sitter oftast politiker från socialnämnd eller

kommunstyrelse och ordförande brukar vara

ordföranden i socialnämnd/omsorgsnämnd eller

kommunstyrelsens ordförande. Pensionärsrådens

huvudsakliga funktion är att ge information och

samråda. 80 % av råden är rådgivande organ och tre

fjärdedelar är remissinstans. 25-30 % av råden har

också överläggningsrätt. De vanligaste frågorna man

behandlar i råden är taxor, avgifter och hyror,

budgetplanering, äldreomsorgsplanering, hemtjänst,

färdtjänst och kollektivtrafik, ny- och ombyggnad av

äldreboenden, hälso- och sjukvård samt

rehabilitering och hjälpmedel. Hälften av råden är

nöjda med hur de fungerar, 17 % är inte nöjda utan

vill förbättra arbetsformerna. I samband med enkäten

visade det sig att ca 10 % höll på med en översyn av

arbetsformer och organisation av råden.

I betänkande 1997/98:SoU24 som behandlade

proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan för

äldrepolitiken tillstyrkte utskottet regeringens

förslag om att avsätta särskilda stimulansbidrag om

sammanlagt 90 miljoner kronor under åren 1999-2001

för försöksverksamheter i kommuner och landsting som

syftar till utveckling och nytänkande inom vård,

omsorgs- och serviceverksamheter för äldre personer.

I likhet med regeringen och motionärer ansåg

utskottet att medlen bör användas för att utveckla

och stimulera de äldres delaktighet och inflytande

över vård och omsorg liksom äldres möjlighet till

aktiviteter och social samvaro. Utskottet ansåg det

angeläget att ta till vara den särskilda kunskap som

finns inom frivillig- och anhörigföreningar.

Utskottet ansåg därmed att denna verksamhet borde

kunna bedrivas såväl av pensionärsorganisationer som

av frivillig- och anhörigföreningar, vilket borde

ges regeringen till känna. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1997/98:307).

Senast i betänkande 1998/99:SoU7 framhöll utskottet

att attityderna till äldre måste ändras och att

äldres erfarenhet och kompetens bättre bör tas till

vara. Utskottet framhöll också att många äldre

aktivt deltar i föreningsliv och frivilligverksamhet

liksom i politiska organisationer. Utskottet hade

också förhoppningen att Äldreåret 1999 aktivt skulle

bidra till att påverka attityderna i samhället till

äldre och åldrande liksom till att ta till vara

äldres engagemang och öka deras delaktighet i

samhällslivet.

Regeringen tillsatte i december 1998 en

parlamentarisk äldreberedning med uppdrag att skapa

förutsättningar för en långsiktig utveckling av

äldrepolitiken (dir. 1998:109). I direktiven anförs

bl.a. att det är angeläget att beredningen särskilt

beaktar behov av åtgärder som innebär att äldres

resurser i form av erfarenheter, kompetens och

kunskaper i högre utsträckning tas till vara inom

olika samhällssektorer. Beredningen skall redovisa

resultatet av sitt arbete senast den 1 maj 2003.

EU-kommissionen har gett ut meddelandet Mot ett

Europa för alla åldrar, KOM (1999)221 slutlig, som

kommissionens bidrag till FN:s Internationella år

för äldre. Meddelandet syftar till att stimulera

debatten mellan och med medlemsländerna. I

meddelandet konstateras att omfattningen av de

demografiska förändringarna i medlemsländerna ger

möjlighet och behov av att förändra förlegade sätt

att behandla äldre personer. Attityder och

handlingssätt som diskriminerar äldre är inte bara

orättvisa utan leder också till ett slöseri med

resurser, heter det. Riktiga handlingssätt och

attityder kommer att ge samhället möjlighet att

utnyttja äldre människors potential i mycket högre

utsträckning än i dag.

EU-kommissionen har också nyligen lagt fram ett

förslag till Rådets direktiv om inrättande av

allmänna ramar för likabehandling i arbetslivet, KOM

(1999)565 slutlig. I artikel 1 fastställs syftet med

direktivet: att inrätta allmänna ramar inom

Europeiska gemenskapen för att främja principen om

likabehandling av människor oavsett ras eller

etniskt ursprung, religion eller övertygelse,

funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Kommissionen har vidare nyligen lagt fram ett

förslag till rådets beslut om inrättande av

gemenskapens handlingsprogram mot diskriminering

2001-2006. Med diskriminering avses att en person

eller en grupp personer behandlas mindre gynnsamt än

en annan på grund av ras eller etniskt ursprung,

religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder

eller sexuell läggning, eller att en till synes

neutral bestämmelse på samma grunder tillämpas till

personens eller gruppens nackdel, om det inte är

befogat av objektiva skäl.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin uppfattning att attityderna

till äldre måste ändras i riktning mot att äldres

kompetens och erfarenhet bättre tas till vara. Detta

ligger helt i linje med de av riksdagen fastlagda

målen för äldrepolitiken, som innebär att äldre

skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i

samhället och över sin vardag. Äldre skall kunna

åldras i trygghet och med bibehållet oberoende.

Äldre skall bemötas med respekt och ha tillgång till

god vård och omsorg. Att äldre skall bemötas med

respekt innebär, enligt handlingsplanen, att de inte

skall diskrimineras på grund av sin ålder. Alla

människor - äldre som yngre - skall behandlas

rättvist, jämlikt och med aktning oavsett ålder,

kön, ekonomiska förutsättningar, ras eller etnisk

bakgrund, funktionshinder eller annan omständighet.

Utskottet kan konstatera att många äldre aktivt

deltar i föreningsliv och frivilligverksamheter

liksom i politiska organisationer. Genom

pensionärsråd ges de äldre möjlighet till inflytande

över den kommunala verksamheten. Det ankommer på

kommuner och landsting att utveckla verksamheten

ytterligare.

Utskottet vidhåller också att en långsiktig

förändring av regler, villkor och attityder på

området är nödvändig. Det är därför glädjande att

ett aktivt arbete pågår för att förändra attityderna

till de äldre. Under år 1999 genomfördes FN:s

äldreår. En rapport om de aktiviteter som genomförts

och dess effekter för fortsatt verksamhet kommer att

avlämnas till regeringen senare under våren. EU har

också i olika sammanhang lyft fram behovet av att ta

till vara de äldres resurser i samhället.

Vidare kan utskottet konstatera att den

parlamentariska äldreberedningen har att särskilt

beakta behovet av åtgärder som innebär att äldres

resurser i form av erfarenheter, kompetens och

kunskaper i högre utsträckning tas till vara inom

olika samhällssektorer. Motionerna So262 (fp)

yrkandena 5 och 10, So320 (kd) yrkandena 1 och 2,

So323 (fp) yrkande 1, So326 (c) yrkandena 5 och 6

och So336 (kd) yrkande 1 är därmed i huvudsak

tillgodosedda genom det arbete som pågår på många

håll. Motionerna avstyrks.

Inriktningen av äldrepolitiken m.m.

Motioner

Ett stort antal motioner tar upp frågor kring de

äldres valfrihet, alternativa driftsformer,

äldrepeng m.m.

I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen

anförts om bristande valfrihet i äldreomsorgen

(yrkande 2), om möjligheterna att starta nya

omsorgsverksamheter (yrkande 3), om bristande

alternativ i äldreomsorgen (yrkande 4), om hinder

mot okonventionella omsorgslösningar (yrkande 5), om

brister i integritet och självbestämmande (yrkande

6), om hinder för äldre att flytta inom landet

(yrkande 7), om hinder för äldre att flytta till

utlandet (yrkande 8), om offentlig styrning av

äldreomsorgen (yrkande 9) och om reformer för

valfrihet och alternativ i äldreomsorgen (yrkande

10). Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändringar i socialtjänstlagen

innebärande ökad valfrihet genom införande av

äldrepeng i enlighet med vad som anförts i motionen

(yrkande 11). Motionärerna anför att behovet av

mångfald och alternativa lösningar ökar när fysiska

begränsningar sätter in. De anser det ytterst

olyckligt om kommunen i det läget sätter upp gränser

som i praktiken innebär att valfriheten bara

omfattar att tacka ja eller nej till den service som

erbjuds. Verklig valfrihet och förnyelse kräver att

nya alternativa utförare får vara med och erbjuda

sina tjänster. Det krävs också okonventionella

lösningar. Ibland kan någon vilja ha helt andra

former av hjälp än den som kommunen erbjuder. Det

kan t.ex. handla om att betala en extra slant till

affären så att man kör hem tunga matvaror som den

äldre inte själv kan bära hem, det kan handla om att

anpassa bostaden till de rörelsehinder eller

liknande som den äldre har eller om att flytta till

en kanske dyrare lägenhet som är mindre

otillgängligt belägen. Motionärerna anser att

bristen på flexibilitet i användningen av kommunens

medel för vård och omsorg är uppenbar. De vill

införa en äldrepeng för att ge den enskilde

möjlighet till ett större inflytande över vem som

hjälper honom/henne i hemmet och med vad han/hon

får hjälp. Rätten till äldrepeng bör införas i

socialtjänstlagen. Nivån på äldrepengen bör dock

fastställas på lokal nivå i varje kommun, anförs

det. Utgångspunkten för äldrepengens storlek bör

vara att äldrepengen motsvarar den kostnadsbesparing

som kommunen erhåller genom att en individ avstår

från kommunalt driven äldreomsorg.

Biståndsbedömningen i det enskilda fallet bör göras

på individuell nivå och av kommunen.

Biståndsbedömningen skall kunna överklagas på samma

sätt som i dagsläget. Motionärerna anser att det på

längre sikt bör eftersträvas att den äldre skall

kunna ta med sig äldrepengen över kommungränser och

nationella gränser. Möjligheterna för äldre att

välja äldreboende i annan kommun har nu slagits fast

i lag, men kan ännu inte sägas gälla i praktiken,

anför motionärerna. En uppföljning som

Socialstyrelsen gjort visar att antalet ansökningar

om flyttning till annan kommun har ökat liksom

antalet bifallna ansökningar. Trots detta har inte

andelen personer som erhåller plats förändrats

nämnvärt. Anledningen är att det i många kommuner

finns en brist på platser vilket gör att

väntetiderna i många fall blir lång. Motionärerna

anför att inom EU finns sedan länge en rätt att ta

med sig vissa sociala förmåner när man flyttar men

detta gäller inte för de offentliga medel som

finansierar äldreomsorgen. Utländska medborgare som

flyttat till Sverige får automatiskt rätt till

svensk äldreomsorg, oavsett var de tillbringar sitt

yrkesverksamma liv. Det går inte att utgå från att

reglerna ser ut på det sättet i andra länder, anför

motionärerna. De anser att det kan ifrågasättas att

endast personer som klarar sig utan olika former av

äldreomsorg skall ha möjlighet att flytta utomlands.

I motion So313 av Ingvar Eriksson och Per-Samuel

Nisser (båda m) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

äldres rätt och möjlighet att bo och erhålla vård

där de så önskar (yrkande 1), om en obligatorisk

äldrevårdsförsäkring (yrkande 3) och om

äldrevårdspeng (yrkande 4). Motionärerna anser att

en särskild, obligatorisk äldrevårdsförsäkring som

omfattar hela den kommunala äldrevården såsom

hemtjänst, ålderdomshem, servicehem och sjukhem, bör

utredas. Oavsett vårdform och om vården bedrivs

kommunalt eller privat skulle finansieringen klaras

och möjligheterna till full valfrihet i boende och

vård kunna tillgodoses, anför de. Äldrevårdspengen

skulle gälla lika för alla i kommunen och användas

för att betala äldreomsorg såväl i hemmet som för

vård i privat eller kooperativt drivna vårdhem. Det

är en självklarhet att alla skall ha rätt att

bosätta sig var de vill och få den vård de behöver

och önskar var de vill. Tills dess att hälso- och

äldrevårdsförsäkringen genomförs är det därför,

enligt motionärerna, rimligt att hemkommunen

medverkar i finansieringen för de äldre som vill

flytta. Vidare begärs i motionen också ett

tillkännagivande om finansiering av sjukhemsvård

(yrkande 2). Motionärerna anser att dagens

sjukhemsvård inte i första hand är boende utan

sjukvård och därför borde likställas med annan

sjukvård.

I motion So364 av Sten Tolgfors (m) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag som

säkerställer att enskilda alternativ bland de

särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som

är likvärdiga med den kommunala verksamheten

(yrkande 3). Motionären anför att kommunerna bör

behålla finansieringsansvaret för äldreomsorgen. Han

anser dock att mycket talar för att kvaliteten och

mångfalden skulle öka och kostnaderna hållas nere

genom ökad konkurrens. Det är därför viktigt att

varje möjlighet till konkurrensutsättning och

enskilda initiativ för att utveckla verksamheten tas

till vara, anför han.

I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om valfrihet i

äldreboendet (yrkande 11). Motionärerna anser att

det måste åligga kommunen att kunna tillförsäkra den

äldre befolkningen den trygghet som det innebär att

veta att det finns en tillräckligt utbyggd

äldreomsorg, både i form av permanenta äldreboenden

och utökad hjälp i det ordinarie boendet. Äldre i

behov av omvårdnad skall också, enligt motionärerna,

kunna välja boendeform,

I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den enskildes rätt att

välja omsorgsform (yrkande 24). Motionärerna anser

att möjligheten att själv få välja

hemtjänstpersonal, dagverksamhet eller särskilt

boende måste öka. De anser att rätten till valfrihet

för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda

boendeformer bör regleras i lag. När den enskildes

behov dokumenterats skall den enskilde själv ha rätt

att inom ramen för tilldelade resurser få välja

vårdgivare.

I motion Sf637 av Lennart Daleús m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om vård och omsorg (yrkande 26).

Motionärerna anser att det finns ett ökat behov av

flexibilitet och respekt för den enskildes önskemål

inom äldreomsorgen. En allt större andel äldre med

olika kulturell bakgrund ställer nya krav. Människor

med demens glömmer ofta de språk som de tillägnat

sig senare i livet. En trygghet för dessa kan skapas

genom äldreboenden som byggs upp på språklig grund.

Rekrytering av vårdpersonal med olika kulturell

bakgrund är viktig för att öka kunskapen om de

skillnader i synen på åldrande och död som finns i

olika kulturer.

I motion So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om målen för

äldrepolitiken (yrkande 1). Motionärerna anför att i

de nationella målen för äldrepolitiken stadgas att

äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha

inflytande i samhället och över sin vardag, kunna

åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,

bemötas med respekt samt ha tillgång till god vård

och omsorg. Centerpartiet föreslog vid behandlingen

av målen ytterligare ett mål om att rätten till egen

identitet och social gemenskap i äldreboende skulle

slås fast. Vidare föreslogs att målet om inflytande

i samhället skulle formuleras som att de äldre skall

ha att påverka hur, var, hos vem och med vilket

innehåll som omsorg skall ges. Motionärerna anser

att det finns anledning att förstärka målen för

äldrepolitiken till ett mer individbaserat

förhållningssätt.

I samma motion begärs också ett tillkännagivande om

värdighet (yrkande 8). Motionärerna anför att de

äldre måste ges möjlighet att välja formerna för sin

omsorg samt hur och var de vill bo när behovet av

daglig omvårdnad uppstår. Äldrevården måste, enligt

motionärerna, utgå från en helhetssyn där man sätter

individen i centrum och så långt som möjligt

respekterar och förverkligar dennes behov.

I motion So456 av Viviann Gerdin och Rigmor

Ahlstedt (båda c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att utformningen av de statliga bidragen till

äldreboendet bör ses över i syfte att ge kommunerna

ett ökat självbestämmande. Motionärerna anser att

kommunerna borde ges större frihet att utforma

äldreboendet med hänsyn till vad de finner lämpligt.

Framför allt bör det finnas olika äldreboenden att

tillgå. Både ytan och utrustningen i boendet skall

kunna variera, så att de gamla själva kan välja hur

de vill bo och vad det får kosta.

I motion So323 av Kerstin Heinemann m. fl. (fp) begärs

tillkännagivande om rätten till eget rum i

äldreomsorgen (yrkande 10). Folkpartiet har sedan

1985 arbetat för att alla boende på servicehus och

vårdhem och som önskar det skall få möjlighet att bo

i ett eget rum, anför motionärerna.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade målen för äldrepolitiken i

betänkande 1997/98:SoU24. Utskottet anförde då

följande med anledning av en motion från

Centerpartiet (s. 26):

I en motion från Centerpartiet begärs ett tillägg

till målen om vårdtagares rätt till identitet och

social gemenskap. Utskottet, som delar motionärernas

uppfattning att identitet och social gemenskap är

angeläget, anser att målet om ett bibehållet

oberoende för äldre liksom att de skall bemötas med

respekt omfattar den enskildes rätt till egen

identitet. Dessa mål tillsammans med målet att äldre

skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i

samhället syftar också till att den enskilde skall

kunna upprätthålla sina gamla och utveckla nya

sociala kontakter. - - -

Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget

att den enskilde ges möjlighet att själv bestämma

över sin livssituation och det sätt på vilket

omsorgen ges och att äldres kunskap och kompetens

skall tas till vara. Utskottet vidhåller denna

uppfattning som väl täcks av de mål regeringen

föreslagit.

Utskottet tillstyrkte propositionens förslag till

nationella mål för äldrepolitiken och avstyrkte de

aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 1997/98:307).

I betänkande 1998/99:SoU7 behandlade utskottet ett

antal motioner från den allmänna motionstiden 1998,

flera liknande de nu aktuella. I betänkandet ges en

bred bakgrundsbeskrivning över målen för

äldrepolitiken, de äldres valfrihet och alternativa

driftsformer (s. 12-14). Utskottet anförde bl.a.

följande i sin bedömning (s.14):

Riksdagen har nyligen fastställt nationella mål för

äldrepolitiken. Målen är att äldre skall kunna leva

ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och

över sin vardag. De skall kunna åldras i trygghet

och med bibehållet oberoende. De skall bemötas med

respekt och ha tillgång till god vård och omsorg.

Målen bidrar till att stärka den enskildes

inflytande över sin egen livssituation.

Utskottet vidhåller att det är angeläget att den

enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin

livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.

Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella karaktär

reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med

hänsyn till människors olika språk och kultur.

- - - Utskottet vill emellertid understryka att det

inte finns något hinder för entreprenadupphandling

inom äldreomsorgen. Många kommuner utnyttjar denna

möjlighet och erbjuder vård och omsorg i olika

former både i egen regi och entreprenadupphandlad.

Svenska Kommunförbundet och Socialstyrelsen

tillhandahåller vägledning för upphandling i dess

olika aspekter. Utskottet anser inte att det behövs

någon ytterligare reglering i syfte att säkerställa

valfrihet, konkurrens och etableringsrätt för

enskilda vårdgivare. Det behövs inte heller någon

ytterligare reglering av hur upphandlingen bör

genomföras. Utskottet är inte heller berett att

föreslå införande av hemtjänstpeng, checksystem

eller särskilda sparkonton inom äldreomsorgen.

De aktuella motionerna avstyrktes. Reservationer

avlämnades av m, v, c och fp, varje parti för sig.

Socialstyrelsen har i sin rapportering

Äldreuppdraget. Årsrapport 1998 (Socialstyrelsen

följer upp och utvärderar 1998:9) konstaterat att

det varit en kraftig expansion av entreprenaderna

inom äldreomsorgen under senare år. Under år 1997

fick 10,2 % av de personer som bor i särskilt boende

hjälp i enskild regi, medan motsvarande andel för

dem som var i behov av hemtjänst var 4,2 %. För år

1993 var andelen 5,4 % respektive 2,3 %.

Enligt Socialstyrelsens statistik Socialtjänst

1999:8 fortsätter denna utveckling. Av samtliga

äldre i särskilda boendeformer i november 1998 bodde

11,1 % i boenden som drevs av enskild vårdgivare.

Socialstyrelsen har i dagarna i en rapport

Konkurrensutsättning och entreprenader inom

äldreomsorgen, Äldreuppdraget 1999:6 konstaterat att

sedan 1993 har andelen äldre som får vård och omsorg

från privata företag tredubblats. Under hela 1990-

talet har anlitandet av privata företag för

verksamhet i äldreomsorgen kontinuerligt ökat.

Socialstyrelsen har i sin rapport Ändringar i

socialtjänstlagen (Socialstyrelsen följer upp och

utvärderar 1999:3) följt upp ändringen i 6 §

socialtjänstlagen som från 1 januari 1998 ger äldre

och funktionshindrade personer rätt att flytta och

begära bistånd i annan kommun. Styrelsens rapport

visar att flertalet kommuner tycks bemöta sökanden

från annan kommun på samma sätt som kommunens egna

invånare. Ansökningarna om att flytta ökade med 40 %

mellan 1996 och 1998. Samtidigt med det växande

antalet ansökningar ökade andelen bifallsbeslut med

10 procentenheter. Andelen personer som faktiskt

erhöll en plats i särskilt boende låg emellertid

kvar på oförändrad nivå med 35 % av ansökningarna.

Detta innebär att en del av dem som förut fick ett

nej på sin ansökan nu får ett bifall men sätts på

väntelista, vilket även torde gälla kommunens egna

invånare. Socialstyrelsen anser att detta får

betraktas som en otillfredsställande utveckling.

Med anledning av motionsyrkandet om rätt till eget

rum kan redovisas att utskottet i sitt yttrande till

finansutskottet över tilläggsbudgeten för år 1998,

1997/98:SoU8y, tillstyrkte regeringens förslag om

ett nytt anslag för bidrag till äldrebostäder m.m.

Förslaget innebar att 250 miljoner kronor avsattes

för år 1998 samt att ytterligare 150 miljoner kronor

avsågs att avsättas för år 1999. I propositionen

anfördes att en omfattande ny- och ombyggnad av

äldreboenden ägt rum i kommunerna under senare år

till en del finansierat med statliga stimulansmedel,

men att behovet på många sätt var fortsatt stort.

För att säkerställa att nödvändiga nya projekt inte

sköts på framtiden hade regeringen i proposition

1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling

aviserat en ram om 400 miljoner kronor under åren

1998 och 1999.

I betänkande 1997/98:SoU24 Nationell handlingsplan

för äldrepolitiken konstaterade också utskottet att

en omfattande ny- och ombyggnad av äldrebostäder ägt

rum i kommunerna men att det fortfarande fanns

brister. Utskottet ansåg att alla som vill det skall

ha rätt till eget rum och äkta makar skall ges

möjlighet att bo ihop inom det särskilda boendet om

de så önskar. Ett stimulansbidrag ansågs kunde

påskynda utvecklingen mot goda boendemiljöer i det

särskilda boendet.

Boverket har lämnat en delredovisning till

regeringen angående utvecklingen till den 30 juni

1999. Under perioden den 1 september 1998 till den

30 juni 1999 hade 322 ansökningar om bidrag till

äldrebostäder kommit in till länsstyrelserna. Av

dessa hade 147 beviljats och 27 avslagits och/eller

avskrivits, återstående var ännu inte behandlade. De

beviljade ansökningarna omfattade 4 852 lägenheter.

En ny delrapport skall avlämnas den 30 juni 2000 och

en slutrapport sommaren 2001.

I 20 § socialtjänstlagen föreskrivs att

socialnämnden skall verka för att äldre människor

får goda bostäder.

I Boverkets byggregler (BFS 1993:57) föreskrivs att

i en bostad skall finnas

1. minst ett rum med inredning och utrustning för

personhygien,

2.

3. rum eller avskiljbar del av rum för daglig

samvaro,

4.

5. rum eller avskiljbar del av rum för sömn och

vila,

6.

7. rum eller avskiljbar del av rum med inredning

och utrustning för matlagning och förvaring av

livsmedel (kök),

8.

9. utrymme för måltider i eller i närheten av

köket,

10.

11. utrymme för hemarbete,

12.

13. entréutrymme som ger plats för ytterkläder o.d.

samt

14.

15. utrymmen för förvaring.

16.

Avskiljbar del av rum skall ha fönster och vara så

utformad, att den med bibehållen funktion kan

avskiljas med väggar från resten av rummet.

Bostäder skall vara dimensionerade, disponerade,

inredda och utrustade med hänsyn till sin

långsiktiga användning och till det antal personer

för vilka de är avsedda.

I fråga om särskilda boendeformer för äldre får,

för en mindre grupp boende, bostadens inredning och

utrustning för matlagning, utrymme för matplats samt

rum eller del av rum för daglig samvaro delvis

utgöras av gemensamma utrymmen i anslutning till de

enskilda lägenheterna. De gemensamma utrymmena skall

vara så stora och välutrustade att de utgör fullgod

kompensation för inskränkningarna i den enskilda

lägenhetens standard. Bostäderna skall medge en god

arbetsmiljö för vårdpersonal.

Gruppbostäder avsedda för åldersdementa behöver

inte vara utrustade för matlagning i de enskilda

lägenheterna. I sådana fall skall dock nödvändiga

installationer för detta vara förberedda.

I utredningen Bo tryggt - Betala rätt, SOU 1999:33,

redovisas att mellan 1992 och 1997 har antalet

personer som bor i äldreboende ökat med 13 %. Den

stora ökningen skedde under 1992-94 och förklaras

bl.a. med de statliga stimulansbidrag som aktivt

medverkade till utbyggnaden av främst gruppbostäder.

I drygt hälften av de enheter som kommunerna övertog

i samband med ädelreformen har ombyggnad skett för

att förbättra boendestandarden. Ännu vid årsskiftet

1997/98 delade dock nästan 12 000 personer rum med

annan än make/maka/sambo.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att det är angeläget att den

enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin

livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.

Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella karaktär

reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med

hänsyn till människors olika språk och kultur.

Enligt den nationella handlingsplanen för

äldrepolitik skall den äldre kunna leva ett aktivt

liv och ha inflytande i samhället och över sin

vardag. Den äldre skall så långt möjligt ges

möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga

bostad så länge som han eller hon själv önskar det.

När omvårdnadsbehoven är stora och den äldre inte

känner sig trygg i den egna bostaden skall han/hon

kunna flytta till en anpassad boendeform. Den äldre

skall också kunna lita på att vården och omsorgen

har god kvalitet och att hans/hennes individuella

behov och önskemål tillgodoses så långt möjligt. Den

enskildes integritet, självbestämmande och värdighet

skall respekteras. Utskottet har inte ändrat

inställning vad gäller det tillägg som föreslås i

So326 (c) yrkande 1.

Utskottet kan konstatera att rätten fr.o.m. den 1

januari 1998 för äldre med vård- och omsorgsbehov

att flytta till annan kommun har följts upp av

Socialstyrelsen. Platsbristen inom äldreomsorgen gör

att många sätts på väntelista. Utskottet konstaterar

vidare att riksdagen för 1998 och 1999 beviljat

totalt 400 miljoner kronor i stimulansbidrag för ny-

och ombyggnad av äldreboenden. Ombyggnaden innebär

högre standard och att fler äldre får eget rum också

inom sjukhemmen. Regeringen har vidare aviserat

ytterligare en miljard kronor till kommuner och

landsting för i första hand insatser inom

primärvården, psykiatrin och äldreomsorgen.

Utskottet bedömer att det skapar förutsättningar för

ytterligare förbättringar. Utskottet förutsätter att

utvecklingen på området följs noga.

Frågan om privata alternativ berörs i några av

motionerna. Utskottet vidhåller att det inte finns

några hinder för entreprenadupphandling inom

äldreomsorgen. Många kommuner utnyttjar denna

möjlighet och erbjuder vård och omsorg i olika

former både i egen regi och entreprenadupphandlad.

Svenska Kommunförbundet och Socialstyrelsen

tillhandahåller vägledning för upphandling i dess

olika aspekter. Utskottet anser inte att det behövs

någon ytterligare reglering i syfte att säkerställa

valfrihet, konkurrens och etableringsrätt för

enskilda vårdgivare. Utskottet vidhåller också att

varken obligatorisk äldrevårdsförsäkring eller

äldrepeng bör införas.

Motionerna So313 (m), So320 (kd) yrkande 11, So323

(fp) yrkande 10, So326 (c) yrkandena 1 och 8, So330

(c) yrkande 24, So364 (m) yrkande 3, So372 (m)

yrkandena 2-11, So456 (c) och Sf637 (c) yrkande 26

avstyrks därmed.

Anhörigvård m.m.

Motioner

Frågor om anhörigvård tas upp i sex motioner.

I motion So253 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs tillkännagivande om behovet av en översyn av

hur de olika ekonomiska stödformerna tillämpas.

Motionären anför att antalet som får anhörigbidrag

minskar liksom anhöriganställningarna. De som tar

ledigt från en anställning kan få närståendepenning

för en tid. Denna stödform kan dock inte utgå till

pensionärer. Många som gör dygnetruntinsatser får

inte någon ersättning för detta. Samtidigt uppstår

ofta merkostnader för vården för det enskilda

hushållet. Motionären anser därför att det behövs en

översyn av hur de olika ekonomiska stödformerna

tillämpas vad gäller äldre anhörigvårdare.

I motion So364 av Sten Tolgfors (m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om anhörigvårdares rätt till

utbildning, stöd och avlastning (yrkande 1).

Motionären anför att många närstående gör en viktig

samhällsinsats genom att ta hand om äldre anhöriga i

hemmet. Dessa närstående måste erbjudas utbildning,

stöd och avlastning. Genom att kommunen samarbetar

med anhörigvårdare kan kvaliteten för de äldre som

bor kvar hemma upprätthållas, samtidigt som

kommunens kostnader faktiskt hålls nere.

I motion So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om stödet till anhöriga

(yrkande 13). Anhöriga står för två tredjedelar av

äldreomsorgen och betydande del av

sjukvårdsinsatserna, anför motionärerna. De anser

det viktigt att anhörigas insatser i vården

uppvärderas och att dessa blir delaktiga i

vårdteamet då det ofta behövs gemensamma insatser.

Samhället kan vidare uppmuntra till större

ansvarstagande och underlätta detta i praktiken.

Detta kan göras på olika sätt genom

utbildningsinsatser, genom att ge möjlighet till

viss ledighet över helger, ekonomisk ersättning och

så vidare.

I motion So332 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)

begärs ett flertal tillkännagivanden om

anhörigvårdarnas situation i dag (yrkande 1), om

vikten av att Socialstyrelsen har

utvärderingsinstrument så att kommunerna stimuleras

till att utveckla anhörigvården (yrkande 2), om den

fysiska och psykiska hälsan hos anhörigvårdare

(yrkande 3), om att Socialstyrelsen bör få i uppgift

att upprätta specifika riktlinjer för hur stödet

till de anhöriga skall utformas (yrkande 4), om

anhörigrollen i ett framtida perspektiv (yrkande 5)

och om en utredning angående villkoren för anhöriga

som anställts för att vårda en närstående (yrkande

6). Riksdagen har avsatt särskilda stimulansbidrag

på 100 miljoner kronor per år under tre år för att

kommunerna i samverkan med anhörig- och andra

frivilligorganisationer skall utveckla

anhörigstödet. Motionärerna anser det angeläget att

Socialstyrelsen har utvärderingsinstrument så att

kommunerna stimuleras till att utveckla

anhörigvården. De anför vidare att drygt 60 % av

det totala omsorgsarbetet utförs av anhöriga. En

tyst och försummad grupp. Det är inte ovanligt att

80-åringar, ofta kvinnor, sköter en starkt

vårdbehövande make i hemmet. Det är inte heller

ovanligt att det görs helt utan eller med mycket

otillräcklig hjälp från kommunen. Motionärerna anser

att den fysiska och psykiska hälsan hos

anhörigvårdare måste förbättras/bevaras. De måste

ges en ökad trygghet och inte utnyttjas över sin

förmåga. Därför behövs det studier och forskning om

vad hälsokontroller, hälsovård och andra

stödåtgärder innebär för hälsotillståndet hos

anhörigvårdare och för tryggheten i rollen, anförs

det. Socialstyrelsen bör, enligt motionärerna, få i

uppgift att fastställa specifika riktlinjer för hur

stödet till de anhöriga skall utformas genom en

garanti som kan innehålla olika moment. Slutligen

anför motionärerna att det råder stora skillnader

mellan kommunerna när det gäller yngres möjlighet

till anställning för vård av närstående. De som

anställs får alltid timanställning med lägsta

ersättning. Trygghetsförsäkringar och pensionsavtal

gäller inte för denna grupp. Enligt motionärerna

behövs det en utredning om dessa frågor.

I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utvecklat stöd till

anhörigvård (yrkande 26). Motionärerna anser att

följande frågor bör lösas för anhörigvårdare: en

fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård,

förbättringar i kommunernas regler för

hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående

att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som

har rätt att vara anhörigvårdare med ersättning från

försäkringskassan samt en ytterligare förlängd

period för dem som vårdar. Motionärerna anser att

ett förbättrat samhällsstöd till anhörigvårdarna

torde kunna leda till ekonomiska besparingar genom

att färre platser utnyttjas på sjukhus och inom

äldreboende. Motionärerna anser att en

hälsoekonomisk undersökning av anhörigvårdens

betydelse bör genomföras.

I motion Sf226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om uppföljning och

kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande

av integritetsaspekterna (yrkande 2), om en

hälsoekonomisk värdering av närståendevården

(yrkande 3) och om överläggningar mellan

kommunförbunden och staten om förbättrade

förutsättningar för närståendevården och

hemsjukvården (yrkande 4). Motionärerna anför att en

viktig del av sjukvården är en bra uppföljning och

kvalitetskontroll av den vård och omsorg som ges.

Det gäller också närståendevården. Motionärerna

anser det angeläget att Socialstyrelsen ägnar stor

uppmärksamhet åt metodutveckling av hur en sådan

uppföljning inom området sjukvård i hemmet kan ske

med beaktande av de berörda personernas integritet.

Vidare anser motionärerna att ett bättre

samhällsstöd till närståendevårdarna förmodligen

skulle leda till besparingseffekter i t.ex. sparade

vårdplatser på sjukhus och äldreboende. Några

siffror på dessa samhällsekonomiska vinster finns

dock inte. De vill därför ha en hälsoekonomisk

undersökning av närståendevårdens betydelse.

Slutligen anser de att ett första steg mot att

underlätta för närståendevårdarna vore att

regeringen tog initiativ till överläggningar med de

båda kommunförbunden för att se över hur ett utökat

stöd till dem som vårdar närstående skall kunna ske.

I tre motioner tas frågan om frivilligarbete upp.

I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förutsättningarna

för frivilliga insatser (yrkande 15). Många anhöriga

gör redan i dag stora insatser för äldre och sjuka.

Motionärerna anser att den nya valfrihet som de

förespråkar öppnar möjligheter för den frivilliga

sektorn och för familjen att ta ett

förstahandsansvar för omsorgen om de äldre. Det

offentliga träder in med ett grundstöd men blandar

sig inte därutöver i den enskildes personliga

angelägenheter.

I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

vidgade sociala insatser (yrkande 28) och ökat stöd

för frivilliginsatser (yrkande 29). Motionärerna

anför att en god äldreomsorg förutsätter en

meningsfull vardag för de äldre i särskilt boende.

Frivilliginsatser och kontakt med anhöriga är av

särskild betydelse. De anför att frivillig-

insatserna inom äldreomsorgen säkert kommer att vara

en begränsad men betydelsefull del av äldreomsorgen

även i framtiden. För många nyblivna pensionärer kan

det bidra till ökad livskvalitet om man kan fylla

tiden med kontaktverksamhet med gamla och ensamma

inom äldreomsorgen. Därför bör samverkan mellan

offentlig och ideell sektor utvecklas.

Frivilligverksamheten bör stödjas via de

organisationer som verkar inom området anser

motionärerna.

Också i motion So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs tillkännagivande om frivilligverksamheten

(yrkande 4).

Bakgrund och tidigare behandling

I budgetpropositionen för år 1997, prop. 1996/97:1,

redovisade regeringen att Socialtjänstkommittén i

sitt slutbetänkande (SOU 1994:139) föreslagit en ny

bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att

kommunernas ansvar att ge anhöriga stöd tydliggörs.

Regeringen gjorde bedömningen att det är angeläget

att kommunernas hållning gentemot anhöriga och

metoderna för samverkan kring den enskilde

vårdtagaren utvecklas. Regeringen föreslog därför

att ett tidsbegränsat statligt utvecklings- och

stimulansbidrag om 7,5 miljoner kronor inrättades

för att utveckla metoder och stöd till anhöriga.

Fr.o.m. den 1 januari 1998 infördes en ny

bestämmelse i 5 § socialtjänstlagen om att

socialnämnden genom stöd och avlösning bör

underlätta för dem som vårdar närstående som är

långvarigt sjuka eller äldre eller som har

funktionshinder.

Vid utskottets behandling våren 1998 av

propositionen Nationell handlingsplan för

äldreomsorgen i betänkande 1997/98:SoU24 tillstyrkte

utskottet förslaget om ett särskilt stimulansbidrag

för åren 1999-2001 på 100 miljoner kronor per år för

att utveckla stödet till anhöriga. Utskottet bedömde

att det föreslagna stödet skapar förutsättningar för

ett mer aktivt stöd till anhöriga och stimulerar

kommunerna att utveckla samverkan med anhöriga och

med frivilligorganisationerna. Utskottet framhöll

att de frivilliga organisationerna har en viktig

roll som komplement till samhällets insatser när det

gäller stödet till anhöriga. De insatser som

kommunen genomför bör därför ske i samverkan både

med de anhöriga och de frivilliga organisationerna.

Utskottet ansåg, med anledning av motioner, att en

tydligare lagreglering av anhörigstödet borde

övervägas och att frågan borde kunna övervägas av

kommittén för översyn av vissa frågor rörande

socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98:307).

Socialstyrelsen har avlämnat Utveckling av

anhörigstödet En lägesrapport 1999. Här redovisas en

intervjuundersökning som gjordes under våren 1999 i

ett urval kommuner. Två tredjedelar av kommunerna

hade då tagit särskilda initiativ med utgångspunkt

från 1998 års tillägg i 5 § socialtjänstlagen.

Den 1 oktober 1999 hade 250 kommuner inkommit med

en treårig handlingsplan för utveckling av

anhörigstödet. Handlingsplanen skall tas fram i

samverkan med frivilligorganisationer, vilket skall

framgå av planen. Vanligt är att kommunerna erbjuder

stödinsatser som korttidsvård, växelvård och

dagvård. Utmärkande i de inkomna handlingsplanerna

är att många kommuner nu vill satsa mer på

individuellt anpassat stöd och på att förbättra

kvaliteten i anhörigstödet. Även betydelsen av

utbildning till anhöriga framhålls av många

kommuner.

Av bidraget fördelas 96 miljoner kronor utifrån

kommunernas invånarantal 65 år och äldre och under

förutsättning att kommunen utarbetar en

handlingsplan. Resten av bidraget, 4 miljoner

kronor, fördelas till särskilda projekt i vissa

kommuner samt till uppföljning och utvärdering.

Enligt uppgift har alla kommuner utom en numera

(januari 2000) lämnat in den föreskrivna hand-

lingsplanen.

Socialtjänstutredningen föreslår i sitt

slutbetänkande Socialtjänst i utveckling, SOU

1999:97 att kommunerna bör få ett lagstadgat ansvar

att genom stöd och avlastning underlätta för dem som

ger vård och omsorg till närstående. Utredningen

anser att bestämmelsen i 5 § SoL behöver skärpas och

att anhörigstödet är så viktigt att det bör bli en

särskilt reglerad skyldighet för socialtjänsten att

ge ett sådant stöd. Målet för anhörigstödet handlar

om tre saker, anförs det. Det första är att visa

samhällets uppskattning för den närstående som vill

göra en insats för en vårdbehövande. Det andra målet

är att medverka till närståendevårdares livskvalitet

trots ett vårdåtagande. Det tredje är att förebygga

utbrändhet hos den vårdgivande närstående.

Utredningen har i den föreslagna lagtexten valt

begreppet närstående och inte anhörig då begreppet

närstående är vidare och utöver familje- och

släktkrets även innefattar grannar och vänner som

träder i anhörigas ställe. Utredningens förslag

innebär vidare att målgruppen för anhörigstödet

skall vara anhöriga/närstående till alla olika

målgrupper för insatser enligt socialtjänstlagen.

Den föreslagna skyldigheten för kommunerna att

stödja närstående är enligt utredningens mening ett

komplement till de insatser som kommunen är skyldig

att tillhandahålla dem som är i behov av stöd, vård

och omsorg. Det stöd som avses handlar inte om

ekonomisk ersättning till anhöriga. Frågan om

ekonomiskt bidrag eller anställningar för

anhörigvård är fråga om stöd för anhöriga som enligt

utredningens mening inte bör regleras i

socialtjänstlagen.

I utredningen redovisas att ekonomisk ersättning

till anhöriga kan utgå via Försäkringskassan i form

av vårdbidrag (för barn), handikappersättning och

närståendepenning. Bidrag kan utgå från kommuner i

form av hemvårdsbidrag till vårdtagaren. Kommuner

fungerar också som arbetsgivare till anhöriga genom

projektanställningar eller genom att anhörigvårdare

blir uppdragstagare och erhåller viss ersättning med

hänsyn till ett bedömt vårdbehov.

Utredningsbetänkandet har nyligen remissbehandlats.

Utskottets bedömning

Riksdagen tillstyrkte vid behandlingen av den

nationella handlingsplanen för äldrepolitiken

förslaget om ett särskilt stimulansbidrag för åren

1999-2001 på 100 miljoner kronor per år för att

utveckla stödet till anhöriga. Verksamheten har nu

kommit i gång och så gott som samtliga kommuner har

utarbetat handlingsplaner för utvecklingen av stödet

till anhöriga. Utskottet anser att bidraget skapar

förutsättningar för ett mer aktivt stöd och

stimulerar kommunerna att utveckla samverkan med

anhöriga och med frivilligorganisationerna.

Utskottet, som anser det väsentligt att anhörigas

insatser uppmärksammas mer och att kommunernas stöd

utvecklas, avser att noga följa utvecklingen.

Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen

såg utskottet mycket positivt på förslaget med ett

stimulansbidrag men ansåg trots detta att även en

tydligare lagreglering av anhörigstödet borde

övervägas och ges regeringen till känna. Riksdagen

följde utskottet. Socialtjänstutredningen har

därefter föreslagit att anhörigstödet bör bli en

särskilt reglerad skyldighet för socialtjänsten.

Utskottet anser att regeringens fortsatta beredning

av frågan bör avvaktas. Något ytterligare initiativ

behövs inte med anledning av motionerna So253 (m),

So330 (c) yrkande 26, So332 (kd) yrkandena 1-6,

So364 (m) yrkande 1, So482 (kd) yrkande 13 och Sf226

(fp) yrkandena 2-4. Motionerna avstyrks.

Utskottet vidhåller bedömningen att frivilliga

insatser utgör ett värdefullt komplement till

socialtjänstens insatser och bör stödjas. Det är

angeläget att ta till vara den särskilda kunskap som

finns inom frivillig- och anhörigföreningar.

Utskottet konstaterar samtidigt att

handlingsplanerna för utveckling av anhörigstödet

som kommunerna tagit fram skall baseras på insatser

som genomförs av kommunerna i samverkan med anhörig-

och frivilligorganisationer. Detta innebär en

förstärkning av samarbetet. Motionerna So326 (c)

yrkande 4 och So330 (c) yrkandena 28 och 29 är

därmed tillgodosedda. Även motion So372 (m) yrkande

15 är i huvudsak tillgodosedd. Motionerna avstyrks

därmed.

Medicinsk kompetens, forskning och

hälsofrämjande arbete

Motioner

I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om brister i

omvårdnaden av äldre (yrkande 1, delvis). Ökningen

av antalet äldre i de högsta åldersgrupperna ställer

extra stora krav på såväl sjukvård som på

äldreomsorg. Det finns stora skillnader i hur man

lyckas möta denna utmaning, anför motionärerna.

Vissa problem är dock generella. Till exempel är

avsaknaden av kontinuerlig tillgång till läkare i de

särskilda boendeformerna ett utbrett problem, vilket

ofta medför brister i den medicinska omvårdnaden.

I motion So311 av Ewa Thalén Finné och Ann-Katrine

Dunker (båda m) begärs tillkännagivande om

läkarmedverkan och patientens rätt att välja läkare

inom äldrevården. Motionärerna konstaterar att många

äldre i särskilt boende har en felaktig medicinering

och att detta beror på avsaknaden av kontinuerlig

tillgång till läkare. En möjlig väg att gå är,

enligt motionärerna, möjligheten för varje enskild

patient att själv få välja läkare inom eller utom

primärvården. På detta sätt skulle

läkartillgängligheten öka, anser de.

I motion So427 av Lena Olsson m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att kommittén Senior

2005 får tilläggsdirektiv att utreda möjligheten att

införa en lag enligt vad i motionen anförts om

minimikrav när det gäller vård och omsorg av äldre

(yrkande 1). Motionärerna anser att det behövs

utfärdas minimikrav av vad god kvalitet i vård och

omsorg är. Ett minimikrav skulle kunna innehålla att

de äldre får den rehabilitering de behöver, att de

får tillgång till promenader och att de får viktig

social stimulans för att inte passiviseras.

I motion So259 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

begreppet "medicinskt färdigbehandlad" (yrkande 1),

om satsning på läkarutbildning för att tillgodose

behov av specialistkompetens inom

geropsykiatri/psykogeriatrik (yrkande 2), om

kognitiva sjukdomar som ett högprioriterat

forskningsområde (yrkande 3) och om

prestationsredovisningen inom psykiatrin (yrkande

4). Motionärerna anser att begreppet "medicinskt

färdigbehandlad" ställer till stora problem då

begreppet lätt kan tolkas som om patienten inte

längre är i behov av vård. Motionärerna oroas också

av att personer med behov av psykiatrisk vård lätt

kommer i kläm. Även om det är behovet av vård som

skall styra tillgången till vård så tror

motionärerna att resultatorientering och gängse

statistiska effektivitetsmått gör att kirurgi och

medicinsk vård osv. kan vara lättare att mäta och

att detta missgynnar psykiatrin. Motionärerna anser

vidare att det finns brister i samverkansformer

kommun-primärvård-länssjukvård och regionsjukvård.

Det behövs, enligt motionärerna, en satsning på

läkarutbildningen för att kunna tillgodose behovet

av specialistkompetens i

geropsykiatri/psykogeriatrik vidare måste kognitiva

sjukdomar bli ett mer högprioriterat

forskningsområde.

I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om läkarmedverkan

i särskilda boendeformer (yrkande 12), om behovet av

forskning inom äldreområdet (yrkande 3) och om att

folkhälsoinsatser för äldre ges högre prioritet

(yrkande 4). Motionärerna anför att fortfarande

saknas läkarmedverkan i de flesta kommunala boenden.

På sina håll har detta lösts genom samverkan mellan

geriatriska kliniker och kommunen eller genom

primärvården och kommunen. Motionärerna anför vidare

att sambandet mellan åldrande och hälsa inte har

varit ett prioriterat forskningsområde. De

framhåller att genom hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande insatser kan äldres hälsa

påverkas och i stor utsträckning bibehållas. Det har

kunnat påvisas att rekreation och socialt stöd efter

de äldres önskemål minskar symtomupplevelsen vid

kronisk och degenerativ sjukdom. Insatser för att

motverka ensamhet är av största betydelse för en

förbättrad hälsa. Det är i detta sammanhang viktigt

att ta till vara frivilligorganisationernas

engagemang som ett komplement till offentliga

insatser, anförs det.

I motion So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt

Wallhorn (båda kd) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att varje enhet där äldre vårdas skall ha

en fast läkare (yrkande 3), om att psykiatrisk och

geriatrisk kompetens skall finnas inom äldreomsorgen

(yrkande 4) och om att utbildning av geriatriker

ökar (yrkande 5). En grundtanke med ädelreformen var

den starka betoningen av den social delen av

omsorgen. Denna kom dock att gå ut över den

medicinska vården, anför motionärerna. Det råder

fortfarande ett slags motsatsförhållande mellan

kommuner och landsting när det gäller vård och

omsorg. Motionärerna anser att behovet av en fast

läkare ansluten som konsult till varje enhet

underskattas. En väl fungerande vårdkedja är en

viktig förutsättning för ett optimalt

omhändertagande på olika vårdnivåer och av olika

vårdgivare. Vidare är psykiatrisk och geriatrisk

kompetens viktigt för många äldre. Därför måste

utbildningen av geriatriker öka och äldrevården

måste få högre status, anförs det.

I motion So367 av Desirée Pethrus Engström och

Inger Davidson (båda kd) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det ökade behovet av geriatrisk kompetens

(yrkande 1), om bristen på geriatriker under 55 år

(yrkande 2), om att utreda hur sjukvården för våra

äldre inom kommunerna skall organiseras i framtiden

(yrkande 3) och om att se över hur

utbildningsplatserna för läkare under de kommande

åren skall fördelas för att möta behovet av

kompetens inom åldrandets sjukdomar (yrkande 4).

Motionärerna anför att med den ökande andelen äldre

kommer behoven av kunskaper om åldrandets sjukdomar

att öka. Trots att vi vet att behoven av geriatrisk

kompetens kommer att öka har vi få utbildade

geriatriker som är yngre än 55 år. Motionärerna

anser att denna fråga bör ses över genom samråd med

kommunerna. De anser att den geriatriska kunskapen

inte får gå förlorad och specialiteten inte får

försvinna. Det är därför hög tid att se över

rekryteringen och utbildningen av nya geriatriker.

I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bättre möjlighet till vård

i hemmet (yrkande 23) och om införande av

mellanvårdsformer (yrkande 25). Motionärerna anför

att det krävs ökad samverkan mellan kommuner och

landsting för att trygga läkarinsatserna. Ett stort

problem är att vårdtagare som är medicinskt

färdigbehandlade inom akutsjukvården fortfarande kan

vara mycket vårdkrävande. De anser att en väg för en

mjukare övergång till den kommunala omsorgen är att

inrätta en mellanvårdsform i avvaktan på kommunal

omsorg. Denna mellanvårdsform bör vara en gemensam

uppgift för kommuner och landsting. Vidare anförs

att det behövs en bättre samverkan inom

hemsjukvården, hemtjänsten och slutenvården för att

utveckla en fungerande vårdkedja, speciellt för

äldre.

I samma motion begärs också tillkännagivande om vad

i motionen anförts om breddat folkhälsoarbete för

äldre (yrkande 12). Det förebyggande

folkhälsoarbetet för äldre är viktigt så att äldre

kan leva ett självständigt liv med god livskvalitet,

anför motionärerna. Av stor betydelse för hälsan är

de sociala nätverken. Därför betyder

frivilligorganisationernas arbete mycket. Tillgången

till resurser för geriatrisk forskning är angeläget.

Fysisk träning kan hindra benbrott och

olycksfallsskador. Detta bör enligt motionärerna ges

regeringen till känna.

I motion So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införandet av en

omsorgsgaranti (yrkande 7). Motionärerna anser att

det bör införas en omsorgsgaranti. Denna skall

innehålla de delar som är väsentliga för att den

enskilde äldre skall erbjudas en kvalitativt god

omsorg och valfrihet. Motionärerna anser att

kommunerna skall, utifrån en av Socialstyrelsen

utarbetad skiss, fastställa en omsorgsgaranti. De

kommuner som inte lever upp till de rättigheter som

garanteras av omsorgsgarantin skall bli skyldiga att

ge de äldre, som inte får den omsorg som

fastställts, motsvarande avgiftsreduktion.

I motion So284 av Göran Nordlander m.fl. (s) begärs

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om prioriteringar i kommunsektorn.

Motionärerna anför att de ökade resurser som

tillförs kommunsektorn bör användas såväl till att

höja kvaliteten i vård och omhändertagande som till

att förbättra arbetsmiljön för personalen.

I motion So431 av Siw Wittgren-Ahl och Claes-Göran

Brandin (båda s) yrkas att riksdagen begär att

regeringen låter initiera folkhälsoarbetet för de

äldre genom att modeller tas fram för regelbundna

hälsoundersökningar för äldre (70-plus) och

försöksverksamheter föreslås i såväl storstad som

glesbygdsområden.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade ett antal motioner om medicinsk

kompetens och hälsofrämjande arbete senast i

betänkande 1998/99:SoU7. I betänkandet ges en bred

bakgrundsbeskrivning av begreppet god kvalitet

enligt socialtjänstlagen, Socialstyrelsens allmänna

råd, överenskommelsen mellan staten och landstingen

om insatser för att stärka patientens ställning,

utredningsverksamhet m.m. vartill hänvisas (s.

19-23) (vad gäller frågor kring forskning se också

s. 32-35). Utskottet gjorde följande bedömning (s.

23-24):

Utskottet uttalade i våras att det utgår från att de

insatser som nu görs från olika håll kommer att leda

till att samtliga särskilda boenden kommer att få

tillgång till läkare som tar ett helhetsansvar för

den medicinska vården, vårdplaneringen och

handledning av vård- och omsorgspersonal. Detta gavs

också regeringen till känna. Utskottet, som

vidhåller denna ståndpunkt, kan konstatera att

Landstingsförbundets enkät visar att samtliga

landsting är inne i en aktiv process med att utforma

samverkansavtal avseende läkarinsatserna i det

särskilda boendet. Utskottet konstaterar vidare att

Socialstyrelsen aktivt arbetar med kvalitetssäkring

av äldreomsorgen genom Allmänna råd och genom

konferensverksamhet. Vidare har Socialstyrelsen och

länsstyrelserna genom beslut av riksdagen tillförts

ytterligare 20 miljoner kronor för att förstärka och

intensifiera tillsynen över vården av äldre och

funktionshindrade. Svenska Kommunförbundets

äldreberedning har nyligen avgivit en slutrapport.

Utskottet anser inte att det nu behövs något

initiativ från riksdagens sida. Motionerna - - -

avstyrks därmed.

Enligt överenskommelsen mellan staten och

landstingen kommer landstingen att ta särskilda

initiativ för att ytterligare förstärka samverkan

med kommunerna. På fler håll i landet utvecklas

också s.k. mellanvårdsformer. Utskottet ser mycket

positivt på denna utveckling och vill än en gång

understryka att samverkan mellan kommuner och

landsting i dessa situationer behöver utvecklas

ytterligare och särskild hänsyn tas till de äldres

önskemål. Utvecklingen mot en ökad andel öppenvård

kräver en fortsatt utbyggnad av hemsjukvården och

primärvården. Inte minst gäller detta tillgången

till läkare. Socialstyrelsen håller på eget

initiativ på med att utarbeta föreskrifter och

allmänna råd för en god och säker hemvård. Utskottet

vill också understryka att en ökad samverkan mellan

huvudmännen är grundläggande för att kunna erbjuda

en god rehabilitering av äldre. De olika insatser

som nu görs för att utveckla samverkan mellan

kommuner och landsting och förstärka hemvården bör

avvaktas. Motionerna - - - bör inte föranleda något

initiativ från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.

- - -

Utskottet vidhåller bedömningen att

folkhälsoarbetet avseende äldre bör förstärkas.

Folkhälsoinstitutet har redovisat att det aldrig är

för sent med folkhälsoinsatser. Utskottet utgår från

att den kunskap som Folkhälsoinstitutet tagit fram

omsätts i praktiken. Institutet fortsätter arbetet

med att driva frågor om hälsofrämjande insatser för

äldre. Nationella Folkhälsokommittén kommer att

formulera nationella mål för folkhälsoarbete riktat

till äldre och belysa folkhälsostrategier från ett

äldreperspektiv. Motionerna - - - är därmed i

huvudsak tillgodosedda och avstyrks.

Ett gott förebyggande arbete och omhändertagande är

angeläget också bland de äldre i särskilt boende.

Flera kommuner och landsting har under senare år

utvecklat olika former av kvalitetssäkring av

vårdkedjan för äldre. Utskottet vill understryka att

goda rutiner och ett effektivt utnyttjande av olika

personalgruppers kompetens minskar risken för

näringsbrist, trycksår, fallskador m.m. Vidare är

personalens kompetensutveckling liksom

dimensionering angelägna frågor för att nå en bra

kvalitet i vården och ett värdigt bemötande av de

äldre. Utskottet delar uppfattningen i motionerna

att det är angeläget att den enskilde blir sedd och

ges den omvårdnad som han eller hon behöver. Dessa

frågor finns också med i den nationella

handlingsplanen och medel har anvisats för

fortbildningsinsatser och forskning. En särskild

kommission inom regeringen arbetar med

personalförsörjningsfrågan och grund- och

fortbildningsfrågor. Utskottet återkommer till detta

under avsnittet om fortbildning och

personalförsörjning. Utskottet anser att ett

intensifierat kvalitetsarbete bör leda till ökat

välbefinnande bland de äldre.

Vad gäller tandhälsan har landstingen sedan den 1

januari 1999 ansvar för att genom uppsökande

verksamhet erbjuda kostnadsfri munvårdsbedömning och

individuell rådgivning åt äldre i särskilt boende.

Utskottet anser inte att det behövs något initiativ

med anledning av motionerna - - - Motionerna

avstyrks.

I samband med utskottets behandling av den

nationella handlingsplanen för äldrepolitiken,

betänkande 1997/98:SoU24, tillstyrkte utskottet att

sammanlagt 60 miljoner kronor skulle tillföras

äldreforskningen under perioden 1999-2001.

Regeringen beslutade i maj 1999 att tillkalla en

särskild utredare (dir. 1999:42) med uppgift att

beskriva och analysera de problem som finns i dag

vid samverkan mellan landstingens hälso- och

sjukvård och kommunernas vård och omsorg på sådana

områden där behov och intresse av att samverka

finns. Utredaren skall lämna förslag till lösningar

som förbättrar möjligheterna till samverkan mellan

kommuner och landsting på dessa områden. Syftet är

att förbättra kvaliteten och servicen i förhållande

till den enskilde vård- och/eller omsorgstagaren och

att samtidigt uppnå en ökad effektivitet i

verksamheternas resursanvändning. Utredarens förslag

skall utgå från dagens system och inte innebära

några stora förändringar av huvudmannaskapet. Ett

område där bristerna särskilt skall uppmärksammas är

de medicinska insatserna inom den kommunala vården

och omsorgen. Uppdraget bör även omfatta en analys

av möjligheterna för kommuner och landsting att

bedriva vård och omsorg åt varandra på entreprenad.

I uppdraget ingår också att analysera behovet av

förbättrade möjligheter för kommuner och landsting

att verka i en gemensam nämnd. Utredaren skall

redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 30

september 2000.

Kommissionen för vård och omsorg avlämnade den 31

juli 1999 sin slutrapport Den ljusnande framtid är

vård, Ds 1999:44. Av rapporten framgår att under

1990-talet har antalet specialistutbildade läkare

minskat. Det är svårt att ge en rättvisande bild av

utvecklingen, men man kan se att utannonserade ST-

tjänster (specialiseringstjänstgöring) har minskat

med ca 50 %. Det medförde att regeringen i

proposition 1997/98:5 föreslog att det i landstingen

skall finnas möjlighet till anställning. Den 16

oktober 1996 gav regeringen Socialstyrelsen i

uppdrag att överväga hur ett centralt planeringsstöd

skulle utformas för ST-läkare. Socialstyrelsen

rapporterade den 29 maj 1998 till

Socialdepartementet hur detta planeringsstöd skulle

kunna utformas. Kostnaden för planeringsstödet

beräknas till ca 4 miljoner kronor per år. Den

föreslagna arbetsgruppen består av

Landstingsförbundet, Högskoleverket, Sveriges

Läkarförbund, Svenska Läkaresällskapet samt

Socialstyrelsen. Från och med den 1 juli 1999 kommer

det centrala planeringsstödet att ingå i

Socialstyrelsens verksamhetsuppgifter.

Vårdkommissionen föreslår att läkarutbildningen

skall utökas med 200 nybörjarplatser senast

höstterminen år 2002. En förutsättning för detta är

dock, enligt kommissionen, att staten och de

enskilda landstingen kommer överens om statens

ersättning för praktik och forskning. Vidare

föreslås att antalet nybörjarplatser på

sjuksköterskeutbildning skall utökas med 1 000

platser senast höstterminen år 2002.

Rapporten kommer ej att remitteras. Parterna har

åtagit sig att genomföra respektive insats.

I budgetpropositionen, prop. 1999/2000:1, volym 8,

UO 16 (s.105-106) anför regeringen att den delar

Vårdkommissionens bedömning av behovet av en

utökning av dimensioneringen av utbildningen för

sjuksköterskor och läkare. I propositionen lämnar

regeringen ett förslag till fördelning av platser på

läkarutbildningen. Det understryks att den regionala

fördelningen av den grundläggande läkarutbildningen

är ett viktigt instrument för att underlätta för

landstingen att rekrytera läkare till

specialistutbildningstjänster över hela landet. Det

har också visat sig att ett ökat samarbete mellan

universiteten och sjukhusen utanför

universitetsorterna underlättar för landstingen att

i framtiden rekrytera läkare till orter utanför

universitetsorterna, anförs det.

Utbildningsutskottet föreslog, betänkande

1999/2000:UbU1, att riksdagen skulle godkänna vad

regeringen förordat angående utbyggnaden av den

högre utbildningen åren 2001 och 2002. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1999/2000:94).

Regeringen tillsatte i december 1998 en

parlamentarisk äldreberedning med uppdrag att skapa

förutsättningar för en långsiktig utveckling av

äldrepolitiken (dir. 1998:109). Beredningens

analyser och förslag skall utformas utifrån

förhållanden i samhället som berör äldres situation

under perioden fr.o.m. år 2005 och de därpå följande

åren.

Beredningen skall i sitt arbete utgå från ett

genderperspektiv, dvs. i tillämpliga delar belysa

skillnader mellan mäns och kvinnors förutsättningar

och villkor. Vidare skall beredningen beakta det

ökande antalet äldre med utländsk bakgrund och de

konsekvenser detta kan medföra.

Beredningen skall särskilt beakta behovet av

åtgärder som innebär att äldres resurser i form av

erfarenheter, kompetens och kunskaper i högre

utsträckning tas till vara inom olika

samhällssektorer.

Beredningens förslag skall bidra till

måluppfyllelsen med avseende på de av riksdagen

fastställda nationella målen för äldrepolitiken. Om

så erfordras skall beredningen föreslå nya mål.

Beredningen skall redovisa resultatet av sitt

arbete till regeringen senast den 1 maj 2003.

Nationella folkhälsokommittén avlämnade i december

1999 sitt andra delbetänkande Hälsa på lika villkor,

SOU 1999:137. Kommittén avser att genom egen försorg

remittera betänkandet till olika berörda organ inom

folkhälsoområdet. De synpunkter som på så sätt

inhämtas kommer att utgöra ett viktigt underlag för

kommitténs fortsatta arbete att formulera nationella

folkhälsomål, anförs det. Kommitténs arbetsgrupp

för äldrefrågor har lämnat förslag till övergripande

mål för den nationella folkhälsopolitiken med

inriktning på äldre personer. Följande mål och

strategier föreslås (s. 528):

Äldres egenkontroll över livssituationen skall

stärkas.

- Bättre möjligheter till förvärvsarbete

för äldre personer skall skapas.

-

- Utslagning från arbetsmarknaden av

personer i åldern 50-65 år skall förhindras.

-

- Den ekonomiska situationen för

pensionärer som har låga inkomster skall

förbättras.

-

Förutsättningarna för äldre att vara socialt

aktiva skall förbättras.

Organisationernas hälsofrämjande aktiviteter bör

stimuleras.

Förebyggande servicetjänster skall öka.

Uppsökande verksamhet med hälsosamtal och

information om aktiviteter som främjar hälsan

skall etableras.

Förutsättningarna för fysisk aktivitet och bra

mathållning bland äldre skall förbättras.

- Äldre skall erbjudas delta i

gruppaktiviteter med inriktning på motion.

-

- Promenadvägar skall ses över med tanke på

äldre.

-

- Alla äldre skall ha tillgång till

naturkontakt.

-

- Information om mat till äldre, anhöriga

och organisationer som riktar sig till äldre skall

utarbetas och spridas.

-

- Äldre som bor hemma skall vid behov få

sin mat tillagad.

-

Skador till följd av äldres hemmiljö skall

förebyggas.

1. Lagen om bostadsanpassning skall ses över med

inriktning att förebygga skador i hemmiljön.

2.

Regeringen har aviserat en proposition i maj 2000 om

en nationell handlingsplan för utveckling och

förnyelse av sjukvården. Planen kommer enligt

uppgift att särskilt behandla primärvård, vård och

omsorg om äldre och psykiatrisk vård.

Landstingsförbundet bedriver tillsammans med Svenska

Kommunförbundet en projektverksamhet för utveckling

av läkarinsatserna i särskilda boendeformer. En

rapport beräknas bli klar i mars 2000. Rapportens

syfte är att ge underlag för fortsatt utveckling av

samverkan mellan kommuner och landsting angående

läkarmedverkan inom de särskilda boendena.

Vårdförbundet har i dagarna lagt fram en rapport

BraVå, Kvalitetskriterier för vård och omsorg av

äldre. Målsättningen har varit att åstadkomma ett

kvalitetsinstrument för äldrevården.

Utskottets bedömning

Utskottet uttalade vid behandlingen av den

nationella handlingsplanen våren 1998 att det utgick

från att de insatser som då gjordes från olika håll

skulle komma att leda till att samtliga äldreboenden

skulle få tillgång till läkare som tar ett

helhetsansvar för den medicinska vården,

vårdplaneringen och handledningen av vård- och

omsorgspersonalen. Regeringen borde noggrant följa

utvecklingen och vid behov skyndsamt återkomma till

riksdagen. Riksdagen beslöt att ge regeringen detta

till känna.

Utskottet konstaterar nu att Landstingsförbundet

och Svenska Kommunförbundet aktivt arbetar med

frågan om samverkan i den medicinska vården mellan

kommun och landsting. På flera håll i landet

utvecklas s.k. mellanvårdsformer där kommuner och

landsting delar på betalningsansvaret för patienter

som är medicinskt färdigbehandlade vid sjukhus men

som kan behöva omfattande omvårdnadsinsatser innan

de återvänder till eget boende eller till det

särskilda boendet. Utskottet ser mycket positivt på

denna utveckling. Utskottet noterar också med

tillfredsställelse att regeringen tillkallat en

utredare som i höst skall komma med förslag om

insatser för att uppnå en bättre samverkan mellan

kommuner och landsting vad gäller bl.a. de

medicinska insatserna inom den kommunala vården och

omsorgen. För att på sikt säkra tillgången till

läkare och sjuksköterskor inom äldreomsorgen liksom

inom sjukvården kommer utbildningsplatserna för

dessa utbildningar att utökas. Utskottet anser inte

att det behövs något initiativ med anledning av

motionerna So259 (kd), So284 (s), So311 (m), So320

(kd) yrkande 12, So330 (c) yrkandena 23 och 25,

So336 (kd) yrkandena 3-5, So367 (kd) och So372 (m)

yrkande 1 (delvis).

Utskottet vidhåller sin bedömning att

folkhälsoarbetet avseende äldre bör förstärkas.

Nationella folkhälsokommittén har nyligen avlämnat

ett betänkande med preliminära förslag till mål för

den nationella folkhälsopolitiken med inriktning på

äldre personer. Folkhälsoinstitutet fortsätter

arbetet med att driva frågor om hälsofrämjande

insatser för äldre. Utskottet anser att motionerna

So320 (kd) yrkandena 3 och 4, So330 (c) yrkande 12

och So431 (s) i huvudsak är tillgodosedda.

Motionerna avstyrks.

Några motioner tar upp frågan om kvaliteten i

omsorgen om äldre och behov av minimikrav eller

omsorgsgarantier. Ett gott förebyggande arbete och

omhändertagande är angeläget bland de äldre i

särskilt boende. Utskottet vill understryka att goda

rutiner och ett effektivt utnyttjande av olika

personalgruppers kompetens minskar risken för

näringsbrist, trycksår, fallskador m.m. Vidare är

personalens kompetensutveckling liksom

dimensioneringen angelägna frågor för att nå bra

kvalitet i vården och ett värdigt bemötande av de

äldre. Utskottet kan konstatera att det pågår ett

brett utvecklingsarbete på många fronter. Utskottet

anser inte att riksdagen behöver ta något initiativ

med anledning av motionerna So323 (fp) yrkande 7 och

So427 (v) yrkande 1.

Personalutveckling inom vård- och

omsorgssektorn

Motioner

I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om rekrytering och personalutveckling inom

vård- och omsorgssektorn (yrkande 14). Personalen

inom äldreomsorgen är en mycket viktig del i den

goda vården, anför motionärerna. Arbetet ställer

höga krav, både psykiskt och fysiskt. De anser att

stora krav måste ställas på vårdpersonalens

specifika kompetens, oavsett på vilken nivå dessa

arbetar. Specifika kunskaper om åldrandets sjukdomar

måste kraftigt betonas inom såväl grundutbildning

som påbyggnadsutbildning. Kompetensutveckling är

centralt för alla personalkategorier inom

vårdsektorn. Motionärerna anför att många

undersökningar visar att ökat inslag av privata

alternativ inom vård och omsorg är viktiga för att

säkra tillgången på personal och för att förbättra

den befintliga personalens trivsel och

utvecklingsmöjligheter.

I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

begärs tillkännagivanden om personalvård samt

rekrytering av personal till äldrevård och omvårdnad

(yrkande 17) och om behovet av åtgärder för att fler

skall välja gymnasieskolans omvårdnadsprogram

(yrkande 18). Motionärerna anför att personalens

möjligheter att anpassa sig till förändringar är

beroende av deras kunskaper, attityder och

motivation. Detta kräver resurser för utveckling.

Motionärerna anser vidare att det är viktigt att

stimulera ungdomar att välja omvårdnadsprogrammet i

skolan.

I motion So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt

Wallhorn (båda kd) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det finns tillräckligt med personal

inom äldreomsorgen (yrkande 6).

I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bildande av nationella

kunskapscentrum med lokal placering (yrkande 31) och

om att förbättra personalsituationen (yrkande 32).

Motionärerna anför att det grundläggande för god

kvalitet i vården och omsorgen är att personalens

erfarenheter och kunskaper sätts i förgrunden.

Forskningsvägarna måste öppnas för anställda inom

vård och omsorg. Ett ökat samarbete mellan

verksamhet och forskning måste ske på alla nivåer.

Karriärvägar måste öppnas. De diskussioner som förs

kring bildande av nationella kunskapscentrum med

regional placering för kunskapsuppbyggnad och

erfarenhetsspridning skall stödjas. Vidare anser

motionärerna att den generella utbildningsnivån bör

höjas inom äldreomsorgen och att det vid intagning

till vård- och omsorgsutbildningen skall ställas

höga krav på den sökande.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1998/99:SoU7 behandlade utskottet

senast ett antal motioner om fortbildning och

personalförsörjning inom äldreomsorgen, vartill

hänvisas (s. 32-35).

Kommissionen för vård och omsorg avlämnade den 31

juli 1999 sin slutrapport Den ljusnande framtid är

vård, Ds 1999:44. Av rapporten framgår att kommuner

och landsting har stora rekryteringsbehov under de

närmaste tio åren, särskilt vad beträffar

omvårdnadspersonal och sjuksköterskor. Kommissionen

föreslår ett antal åtgärder som skall motverka den

kommande bristsituationen och öka intresset för

vårdutbildningar samt läkarutbildningen. Rapporten

innehåller förslag till insatser inom

utbildningsområdet och arbetsmarknadsområdet, vidare

finns förslag angående insatser mot

deltidsarbetslöshet, invandrarsatsningar och

organisations- och ledarskapsfrågor. Bland annat

föreslås, som ovan nämnts, att läkarutbildningen

utökas med 200 nya platser senast höstterminen 2002

och sjuksköterskeutbildningen på motsvarande sätt

med 1 000 per år.

I budgetpropositionen 1999/2000:1, volym 7, UO 14,

redovisar regeringen att den i enlighet med Vård-

och omsorgskommissionens åtagande avser att ge AMS i

uppdrag att planera tidiga åtgärder för att utbilda

personal från sektorer där övertalighet råder till

arbeten inom vård och omsorg. Vidare bör AMS inom

ramen för de ordinarie arbetsmarknadsmedlen genom

särskilda insatser öka antalet anställda invandrare

inom vården och omsorgen, anförs det. Detta kan

exempelvis ske genom att erbjuda arbetslösa

invandrare ett program som innefattar yrkessvenska,

praktik, utbildning, anställning och introduktion.

Vidare redovisas att ledamöterna i vård- och

omsorgskommissionen gemensamt har gjort en

utfästelse om att verka för att

deltidsarbetslösheten bland vård- och

omsorgspersonal skall minska. En avstämning och

analys kommer att göras per den 31 december 2000.

I budgetpropositionen 1999/2000:1, volym 6, UO 9,

redovisar regeringen att den i enlighet med

riksdagens beslut med anledning av den nationella

handlingsplanen samt budgetpropositionen för år 1999

har fattat beslut om fördelning av 37 miljoner

kronor under åren 1999-2001 för uppbyggnad och

utveckling av 15 regionala forsknings- och

utvecklingscentrum inom äldreomsorgen.

Centrumbildningarna skall medverka till en lokalt

förankrad och praktiknära kunskapsutveckling inom

både äldreomsorg och äldresjukvård. Under den första

halvan av 1999 har regeringen också beslutat om

fördelning av ett 70-tal projektbidrag till

verksamheter över hela landet som syftar till

utveckling och nytänkande inom äldreomsorgen.

Utskottet tillstyrkte i betänkande 1999/2000:SoU1

att 70 miljoner kronor anvisades under år 2000 för

fortbildning av arbetsledare, biståndshandläggare

och förtroendevalda inom äldreomsorgen. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1999/2000:104).

Socialdepartementets arbetsgrupp för kartläggning av

personalförsörjning och utbildningsbehov inom

äldreomsorgen kommer enligt uppgift inom kort att

presentera sin rapport.

Utskottets bedömning

Ett flertal åtgärder har initierats för att

underlätta dels rekryteringen, dels

personalutvecklingen av anställda inom

äldreomsorgen. Arbetsmarknadsstyrelsen har fått i

uppdrag att planera tidiga åtgärder för att utbilda

personer från sektorer där övertalighet råder till

arbeten inom vård och omsorg. Genom särskilda

insatser skall invandrare stimuleras att söka sig

till vård- och omsorgssektorn. Parterna på

arbetsmarknaden har enats om att verka för att

deltidsarbetslösheten bland vård- och

omsorgspersonal skall minska. Utbildningsplatserna

för läkare och för sjuksköterskor utökas fram till

år 2002. Vidare vidtas åtgärder för att höja

kompetensen för de redan anställda inom

äldreomsorgen. I samband med den nationella

handlingsplanen beslutades att avsätta totalt 210

miljoner kronor under åren 1999-2001 för

fortbildning av arbetsledare och förtroendevalda

inom äldreomsorgen. Målet med

fortbildningsinsatserna är bl.a. att ge arbetsledare

och biståndshandläggare bättre förutsättningar att

klara de krav som ställs på deras insatser och den

verksamhet de ansvarar för mot bakgrund av de

förändringar som vård och omsorg om äldre genomgått

under 1990-talet. Regionala forsknings- och

utvecklingscentrum byggs nu upp för att medverka

till att lokalt förankrad och praktiknära

kunskapsutveckling kommer till stånd och sprids.

Utskottet avser att noga följa utvecklingen av de

insatser som görs. Motionerna So320 (kd) yrkandena

17 och 18, So330 (c) yrkandena 31 och 32, So336 (kd)

yrkande 6 och So372 (m) yrkande 14 är i huvudsak

tillgodosedda. Motionerna avstyrks.

Avgifter inom äldreomsorgen m.m.

Motioner

I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om brister i

omvårdnaden av äldre (yrkande 1, delvis).

Motionärerna anser bl.a. att avgifternas utformning

inom äldreomsorgen många gånger kommit att bli av

rent konfiskatoriskt slag. Många äldre har fått se

sina hopsparade slantar beslagtagna utifrån regler

som varit direkt inhumana. Dessutom har situationen

för den hemmavarande maken/makan många gånger blivit

ohållbar. Motionärerna anser att det måste löna sig

att spara till sin ålderdom och att man inte skall

löpa risk att straffas för detta genom orimligt höga

avgifter.

I motion So298 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)

begärs tillkännagivande om ett rättvist

äldreavgiftssystem. Kommunerna avgifter för kommunal

äldreomsorg varierar liksom de ofta komplicerade

beräkningssystemen från kommun till kommun. Den som

betalat höga skatter och avgifter under ett långt

yrkesverksamt liv finner progressiva

äldrevårdsavgifter orättvisa, anför motionärerna.

För de många äldre är det väsentligt att

äldrevårdsavgifterna är skäliga samt att systemet är

begripligt för alla och rättssäkert.

I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om avgifter och

förbehållsbelopp (yrkande 9). Motionärerna anför att

Boende- och avgiftsutredningen föreslagit ett mer

enhetligt avgiftssystem vars tillämpning skall vara

förståelig för den enskilde omsorgstagaren och

dennes närstående. Motionärerna anser att det behövs

ett riktvärde för förbehållsbeloppet och att en

bestämmelse bör införas där kommunen åläggs att

skjuta till medel så att förbehållsbeloppet blir

högre i enskilda fall för t.ex. personer med höga

läkemedelskostnader. Vidare måste ett avgiftstak

finnas för vård och omsorg både i ordinärt boende

och i särskilt boende.

I motion So427 av Lena Olsson m.fl. (v) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Borlängemodellen (yrkande 2).

För många pensionärer med låga inkomster uppstår

ofta ekonomiska problem då kostnaderna för

sjukbesök, läkemedel och tandvård skall klaras,

anför motionärerna. Borlänge kommun har infört ett

generellt stöd till de ekonomiskt sämst ställda

pensionärerna. När Trollhättans kommun beslöt om ett

liknande stöd överklagades detta som inte förenligt

med kommunallagen. Överklagandet resulterade i att

både länsrätt och kammarrätt har avslagit

Trollhättans kommuns rätt att lämna detta bidrag.

Motionärerna anser att rätten att på olika sätt

stödja nämnda grupp skall förbehållas kommunerna och

att hindren för detta skall undanröjas. Riksdagen

bör därför uppdra till regeringen att utreda denna

fråga.

I motion So471 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om pensionärer med de lägsta

pensionerna. Motionärerna konstaterar att vid

sviktande hälsa är sjukvårdskostnader och kostnader

för omvårdnad svåra att klara för dem som har lägst

pension. I några kommuner har beslut tagits om

särskilt stöd till de sämst ställda pensionärerna

för dessa kostnader. När beslut överklagats till

länsrätt och kammarrätt har dessa sagt att besluten

inte är lagliga. Motionärerna anser det angeläget

att på lämpligt sätt se över de sämst ställda

pensionärernas situation. Av principiella och

praktiska skäl är insatser av generell natur att

föredra framför individuell behovsprövning, anför

de.

I motion So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om förändringar i

avgiftssystemet för äldres boende och service

(yrkande 8). Regeringen har aviserat en proposition

om avgifterna inom äldreboendet under år 2000.

Motionärerna vill trots detta redovisa sin syn på

förbättringar för att få rättvisare avgifter för

service och boende. De anser bl.a. att

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att räkna fram en

miniminivå för förbehållsbeloppet och att denna

riksnorm skall vara bindande för kommunerna.

I motion So387 av Elizabeth Nyström m.fl. (m, kd, c,

fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

vidta åtgärder för att eliminera konsekvenserna av

höjningen av högkostnadsskyddet (yrkande 1) och om

att genomföra en konsekvensutredning (yrkande 3).

Alla människor skall ha rätt att leva ett värdigt

liv. Ingen skall behöva avstå från vård av

ekonomiska skäl, anför motionärerna. De anser att

den genomförda höjningen av högkostnadsskyddet för

läkemedel stämmer illa med människovärdesprincipen.

Vidare hänvisar de till att Handikappolitiska

utredningsinstitutet våren 1998 gjorde en utredning

av rörelsehindrades privatekonomi som visade att

utgifterna för rörelsehindrade har ökat med 16 %

under åren 1996-1998. Motionärerna konstaterar att

någon heltäckande konsekvensutredning inte

genomförts av hur de senaste årens politiska beslut

har påverkat levnadsvillkoren för gamla och

funktionshindrade. De anser att det borde ligga i

riksdagens intresse att en sådan genomförs såsom en

grund för kommande ekonomiska beslut.

Bakgrund och tidigare behandling

I mars 1999 avlämnade Boende- och avgiftsutredningen

inom äldre- och handikappområdet sitt slutbetänkande

Bo tryggt - betala rätt, SOU 1999:33. Kommittén har

haft i uppdrag att analysera olika aspekter av

socialtjänstlagens begrepp särskild boendeform och

vissa avgiftsfrågor inom vård och omsorg. Kommittén

föreslår bl.a. en modell för reglering av

förbehållsbeloppets nivå och innehåll, riktlinjer

för beräkning av inkomster samt ett tak för den

högsta avgift som får debiteras för vård och omsorg.

Förslaget har remissbehandlats.

Regeringen redovisar i budgetpropositionen för 2000,

prop. 1999/2000:1, att den avser att återkomma i

frågan under år 2000.

Socialstyrelsen har i dagarna avlämnat en rapport

till regeringen, Taxor och avgifter för vård och

omsorg, Äldreuppdraget 2000:1. I ett missiv till

rapporten anför Socialstyrelsen bl.a. följande: Det

finns skäl att ifrågasätta den allt större

differentieringen av avgiftsnivåer och

taxekonstruktioner. Det är också tveksamt om den

nivå på förbehållsbeloppet som många kommuner

bestämt, ger den äldre en skälig levnadsnivå utifrån

socialtjänstlagens bestämmelser om

försörjningsstöd/socialbidrag. Man skall då också

beakta att socialbidraget är tänkt att utgå vid ett

kortvarigt behov av ekonomisk hjälp och att nivån är

anpassad till det. Äldreomsorg har den enskilde ofta

under mycket lång tid - vanligtvis för resten av

livet. Vid årsskiftet 1998/99 ändrades

socialtjänstlagen så att kommunerna blev skyldiga

att bevaka att maka/make/sammanboende inte får en

oskäligt försämrad ekonomisk situation om den andra

parten flyttar till ett särskilt boende eller på

annat sätt har omfattande omsorg. Lagstiftningen

efterlevs inte i merparten av kommunerna, anför

styrelsen. Sammanfattningsvis vill Socialstyrelsen

framhålla att tillämpningen av nuvarande

avgiftssystem fått icke avsedda fördelningspolitiska

effekter. Styrelsen konstaterar också att de

beskrivna problemen inte minskat under senare år

utan växt i omfattning. Mycket talar för att det

inom ramen för nuvarande lagstiftning därför behövs

en tydligare lagreglering med en närmare precisering

av nivån på förbehållsbeloppen, ett bestämt tak för

hur hög avgift som kommunerna får ta ut och

tydligare regler för hur kommunerna skall beräkna

den avgiftsgrundande inkomsten. Boende- och

avgiftsutredningen har föreslagit en sådan

reglering. Socialstyrelsen har i sitt remissvar

ställt sig bakom förslaget.

Utskottets bedömning

I anledning av ett initiativ av socialutskottet

(bet. 1996/97:SoU7) har en särskild utredare haft i

uppdrag att överväga boendebegreppet i

boendeformerna för äldre samt avgifterna och deras

effekter. I avvaktan på utredningens förslag

beslutade riksdagen om ett förtydligande i 35 §

socialtjänstlagen och 26 § hälso- och sjukvårdslagen

fr.o.m. den 1 januari 1999. Regeringen har aviserat

att den återkommer i frågan under år 2000. Utskottet

anser det angeläget, mot bakgrund av bl.a.

Socialstyrelsens nyligen avlämnade rapport, att

regeringen håller tidsplanen för den aviserade

propositionen på området. Något initiativ från

riksdagen med anledning av motionerna So298 (m),

So320 (kd) yrkande 9, So323 (fp) yrkande 8, So372

(m) yrkande 1, delvis, So387 (m, kd, c, fp) yrkande

1, So427 (v) yrkande 2 och So471 (s) behövs inte.

Motionerna avstyrks.

Någon konsekvensutredning som föreslås i motion

So387 (m, kd, c, fp) yrkande 3 behövs inte heller.

Motionsyrkandet avstyrks.

Läkemedelsavgift vid sjukhemsboende

Motioner

I motion So299 av Roy Hansson (m) yrkas att

riksdagen beslutar om en översyn av reglerna

gällande statsbidrag för läkemedel till

sjukhemsboende. Motionären anför att Gotlands kommun

och Stockholms läns landsting har beslutat om att

slutenvårdsmodellen utan egenavgifter för de boende

får tillämpas vid sjukhemsboende. Detta innebär

samhällsekonomiskt lägre kostnader än individuell

receptförskrivning. Hittills har dock regeringen

inte ansett kostnaden statsbidragsberättigad. Om

kommunen övergår till receptmodellen kommer däremot

staten att ersätta hela kostnaden trots att

samhällets kostnader ökar genom dyrare inköpspriser,

mindre och dyrare förpackningar samt ökad kassation.

I motion So354 av Lilian Virgin (s) begärs

tillkännagivande om möjligheten att minska

kostnaderna för läkemedel genom annan upphandling.

Motionären anför att Gotlands kommun ändrat

rutinerna för medicininköp till de f.d. sjukhemmen

vilket innebär att inköp sker på samma sätt som vid

slutenvårdsupphandling. Sjuksköterskan på sjukhemmet

registrerar per boende exakt vilka mediciner denna

ordinerats/intagit. Det har nu framkommit att staten

inte medger statsbidrag för läkemedelskostnaden på

sjukhemmen trots att det är frågan om öppenvård.

Motionären anför att verkligheten är att många gamla

boende på de f.d. sjukhemmen och vid särskilda

boendeformer behöver ett stöd av sjukvårdskunnig

personal vid handhavandet av mediciner. Motionären

anser att den utredning för översyn av

läkemedelsförmånen som initierats bör få se på

möjligheten att minska läkemedelskostnaderna genom

att tillåta en slutenvårdsmodell för inköp av

medicin vid särskilda boendeformer.

Bakgrund

Landstingen svarar för kostnaderna för läkemedel

inom slutenvården. Genom läkemedelsförmånen

subventionerar staten den enskildes kostnader för

läkemedel inköpta på apotek. Läkemedelsförmånen

regleras i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid

köp av läkemedel. Reglerna för läkemedelsförmånen

ändrades senast den 1 juni 1999 så att det högsta

belopp en patient kan få betala för läkemedel under

en tolvmånadersperiod höjdes från 1 300 kr till

1 800 kr. Höjningen motiverades av den snabba

ökningstakten av läkemedelskostnaderna (prop.

1998/99:106, bet. 1998/99:SoU14, rskr. 1998/99:209).

I budgetpropositionen 1999/2000:1 redovisas att

kostnaderna för läkemedelsförmånen ökat med i snitt

11,2 % årligen under åren 1974-1994. Ökningstakten i

slutet av perioden var särskilt markant; mellan åren

1993 och 1994 uppgick den till drygt 16 %. Den

snabba ökningstakten fortsatte även åren 1995 och

1996. Genom en höjning av beloppsgränsen för

högkostnadsskyddet fr.o.m. den 1 juni 1999 har ett

första steg tagits för att hejda denna utveckling,

anförs det. Ytterligare ett steg mot att kontrollera

kostnadsutvecklingen avser regeringen att vidta

under år 2000 när en ny modell för ersättningen till

landstingen utformas. Inriktningen är att

landstingen fr.o.m. år 2001 fullt ut skall ges ett

kostnadsansvar för läkemedelsförsörjningen. Ett

sista steg mot att få full kontroll över

kostnadsutvecklingen och för att rätta till

bristerna i det nuvarande förmånssystemet bedöms

kunna tas år 2002. Avsikten är att en ny ändrad

läkemedelsförmån då införs som ett resultat av den

nyligen tillsatta utredningen Översyn av

läkemedelsförmånen. Regeringen bedömer att genom

dessa åtgärder skall en förbättrad

läkemedelsförsörjning uppnås.

Regeringen tillkallade i juni 1999 en särskild

utredare (dir. 1999:35) med uppdrag att göra en

översyn av den nuvarande läkemedelsförmånen.

Utredaren skall bl.a. kartlägga tillämpningen av

lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m., analysera kostnadsdrivande faktorer

inom förmånssystemet och särskilt beskriva

konsekvenserna av att läkemedelsinköp under vissa

förutsättningar är helt utan kostnad för patienten,

utifrån läkemedelsförmånens allmänna utgångspunkter

beskriva konsekvenserna av en ordning där

läkemedelsförmånen inte längre är statligt reglerad

eller endast är reglerad genom att det anges vissa

ramar för förmånen, beskriva för- och nackdelar med

att ha separata högkostnadsskydd för läkemedel och

för sjukvård och föreslå regler som bäst beaktar

läkemedelsförmånens allmänna utgångspunkter.

Utredningen skall lämna en slutlig redogörelse av

uppdraget senast den 30 september 2000.

Utskottets bedömning

En särskild utredare har i uppgift att göra en

översyn av den nuvarande läkemedelsförmånen.

Utskottet har erfarit att de frågeställningar som

tas upp i motionerna har berörts under utredningens

gång. Utredningen skall lämna en slutlig redogörelse

av uppdraget senast den 30 september 2000. Utskottet

anser att den kommande utredningen bör avvaktas.

Motionerna So299 (m) och So354 (s) avstyrks därmed.

Äldreminister och äldreombudsman

Motioner

I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om äldreminister

och äldreombudsman (yrkande 13). Motionärerna anser

att de äldre behöver en naturlig företrädare i

debatten.

I motion So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt

Wallhorn (båda kd) begärs tillkännagivande om

tillsättandet av en äldreminister (yrkande 2).

Motionärerna anser att äldrefrågorna är speciella

och att attityderna till de äldre behöver förändras.

I motion So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om införandet av en kommunal

äldreombudsman (yrkande 9). En kommunal

äldreombudsman skall vara fristående från de

myndigheter som administrerar äldreomsorgen i

kommunen, om än anställd av kommunen. Ombudsmannen

skall vara den instans dit äldre eller deras

anhöriga kan vända sig med frågor, klagomål och för

att få information. Samarbetet med

pensionärsorganisationerna bör också intensifieras,

anförs det.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade senast i betänkande

1998/99:SoU7 motioner med begäran om inrättande av

äldreminister, äldreombudsman och kommunala

äldreombudsmän (se s. 39-41). Utskottet hänvisade

till att en ny lag om patientnämndsverksamhet m.m.

trätt i kraft den 1 januari 1999. Patientnämndernas

arbetsområde utvidgas därmed till att omfatta all

offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt

vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.

Utskottet framhöll också det betydelsefulla arbete

som utförs av pensionärsorganisationerna centralt

och lokalt samt av olika intresseföreningar.

Utskottet ansåg att det arbete som pågår för att

förstärka tillsynen inom det social området, de nya

bestämmelserna i socialtjänstlagen om att anmäla

missförhållanden och de nya patientnämnderna

tillsammans med det uppföljnings- och

kvalitetsarbete som görs hos Socialstyrelsen,

länsstyrelserna, kommuner och landsting,

pensionärsorganisationer, anhörig- och

intresseföreningar m.fl. tillsammans bör ge

förutsättningar för en effektivare kontroll och

kvalitetssäkring av äldreomsorgen. Något initiativ

med anledning av motioner behövdes enligt utskottets

mening inte.

Utskottets bedömning

Utskottet vill återigen understryka att många

insatser nu görs från samhällets sida för att stärka

de äldres ställning. Patientnämndernas arbetsområde

utvidgades den 1 januari 1999 till att omfatta all

offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt

vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.

Samtidigt infördes en ny paragraf, 71 a §, i

socialtjänstlagen som stadgar att var och en som är

verksam inom omsorgerna om äldre människor eller

människor med funktionshinder skall vaka över att

dessa får god omvårdnad och lever under trygga

förhållanden. Den som uppmärksammar eller får

kännedom om ett allvarligt missförhållande skall

genast anmäla detta. Vidare har tillsynsverksamheten

vid Socialstyrelsen och länsstyrelserna förstärkts.

Utskottet vill också framhålla det viktiga arbete

som utförs av pensionärsorganisationerna centralt

och lokalt samt av olika intresseföreningar.

Utskottet anser att de insatser som gjorts

sammantaget bör ge förutsättningar för en

effektivare kontroll och kvalitetssäkring av

äldreomsorgen. Utskottet stöder inte tanken på att

inrätta äldreminister eller äldreombudsman. Motion

So320 (kd) yrkande 13 och So336 (kd) yrkande 2

avstyrks därmed.

Det finns inget hinder för de kommuner som vill

inrätta kommunala äldreombudsmän att göra detta.

Motion So323 (fp) yrkande 9 bör inte föranleda något

initiativ från utskottets sida.

Tillsynsverksamhet m.m.

Motioner

I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om patientnämndens

ansvarsområde (yrkande 16). Motionärerna anser att

patientnämndens ansvarsområde måste vidgas så att

alla socialtjänster till äldre människor ryms inom

verksamheten.

I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en förstärkt

oberoende tillsyn på äldreomsorgsområdet (yrkande

12). Motionärerna anser att äldreomsorgsområdet

behöver en förstärkt statlig tillsyn. Den som själv

är med och driver verksamhet skall inte svara för

kontroll av vården, varken i den egna eller någon

annans verksamhet. Statliga myndigheter skall

ansvara för godkännande och kvalitetskontroll inom

vård och omsorg. Samma krav skall ställas på alla

oavsett offentlig eller privat regi, anförs det.

I motion So489 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om en

översyn av de lagar som styr äldreomsorgen (yrkande

4). Socialtjänstutredningen har undersökt

möjligheterna att samla de regler som styr

äldreomsorgen till en lag men konstaterar att detta

är en så komplex och omfattande förändring att det

krävs en särskild översyn, anför motionärerna. De

anser att en sådan översyn bör göras eftersom det i

dag finns uppenbara problem med den delade

regleringen.

Bakgrund och tidigare behandling

I lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.

föreskrivs i 1 § att i varje landsting eller kommun

skall det finnas en eller flera nämnder med uppgift

att stödja och hjälpa patienter inom

1. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) som bedrivs av landsting

eller enligt avtal med landsting,

2. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) som bedrivs av kommuner

eller enligt avtal med kommuner och den allmänna

omvårdnad enligt socialtjänstlagen (1980:620) som

ges i samband med sådan hälso- och sjukvård, samt

3. den tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125)

som bedrivs av landsting.

För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i

kommunallagen (1991:900).

Utskottet uttalade i betänkande 1996/97:SoU13 att

tillsynen över äldreomsorgen borde förbättras och

att det borde övervägas om tillsynen kan läggas på

en och samma statliga myndighet för såväl

socialtjänsten som hälso- och sjukvården. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1996/97:90).

I betänkande 1997/98:SoU24 behandlades proposition

1997/98:113 Nationell handlingsplan för

äldrepolitiken. I propositionen föreslog regeringen

att Socialstyrelsen och länsstyrelserna borde få i

uppdrag att ytterligare förstärka och intensifiera

tillsynen över vården av äldre och

funktionshindrade. För detta föreslogs

Socialstyrelsen och länsstyrelserna tillföras

ytterligare 20 miljoner kronor i budgetpropositionen

för år 1999. Samtidigt redovisade regeringen att

Socialtjänstutredningen fått i uppdrag att analysera

förutsättningarna för en bättre samordning av

tillsynen över socialtjänsten och hälso- och

sjukvården. Utskottet hänvisade till sitt tidigare

uttalande om att tillsynen borde förstärkas och

delade regeringens bedömning att Socialstyrelsen och

länsstyrelserna borde tillföras 20 miljoner kronor

ytterligare för år 1999.

Socialtjänstutredningen föreslår i sitt

slutbetänkande Socialtjänst i utveckling, SOU

1999:97, att det i socialtjänstlagen införs en

bestämmelse som klargör att tillsyn enligt den lagen

är kontroll av laglighet och rättssäkerhet i

individärenden och verksamheter i förhållande till

lagens mål och bestämmelser (s. 344-364).

Laglighetskontrollen föreslås omfatta även kontroll

av att insatserna inom socialtjänstlagen är av god

kvalitet, att det finns personal med lämplig

utbildning och erfarenhet samt att kvaliteten i

verksamheterna systematiskt och fortlöpande

utvecklas och säkras. I utredningen anförs att redan

i dag görs mycket för att förbättra och

effektivisera den sociala tillsynen på såväl

regional som nationell nivå. Socialstyrelsens och

länsstyrelsernas gemensamma arbete har kunnat

åstadkomma en bra utveckling av den sociala

tillsynen mot gemensamma mål. För en tillräckligt

effektiv tillsyn krävs dock, enligt utredningen, en

starkare samordning mellan den regionala och den

nationella nivån än vad som hittills varit fallet.

Länsstyrelserna förfogar inte över

tillsynsinstrument som gör det möjligt att kunna

ingripa med kraft om missförhållanden upptäcks som

behöver rättas till.

Utredningen konstaterar att den statliga tillsynen

över den sjukvård som meddelas i särskilda

boendeformer, bostäder med särskild service och i

samband med hemtjänst är betydligt mer reglerad och

ger tillsynsmyndigheten större befogenheter än

motsvarande tillsyn över de sociala insatser som ges

i dessa verksamheter. För kommuner och de enskilda

vårdgivare som driver olika boenden eller bostäder

med särskild service innebär det klara olägenheter

att få sin verksamhet granskad av två myndigheter.

Dessutom föreligger uppenbara olägenheter för de

enskilda vårdtagarna att behöva vända sig till två

olika instanser vid klagomål på den sociala servicen

eller på hälso- och sjukvården. Problemen med

samordning av den medicinska och den sociala

tillsynen är tydligast inom äldre- och

handikappomsorgerna, men samma problem föreligger

även på andra områden som t.ex. inom

missbrukarvården och den öppna vården för psykiskt

sjuka. Utredningen anser att det finns mycket som

talar för att tillsynen över socialtjänsten och

hälso- och sjukvården bör organiseras och utövas

enhetligt i en gemensam tillsynsmyndighet.

Utredningen föreslår dock att den nuvarande

tillsynen behålls tills vidare med Socialstyrelsen

som operativt ansvarig för tillsynen över hälso- och

sjukvården och länsstyrelserna som operativt

ansvariga för tillsynen över socialtjänsten.

Socialstyrelsen föreslås dock ges en

tillsynsvägledande roll i fråga om tillsynen över

socialtjänsten. Med Socialstyrelsen som

tillsynsvägledare över hela det sociala området

uppnår man dels en samordning av den medicinska och

den sociala tillsynen där en sådan samordning är

nödvändig, dels enhetlighet av den statliga

tillsynen över hela socialtjänstområdet, anför

utredaren.

Tillsynsmyndigheterna föreslås ges

författningsreglerad rätt att genom föreläggande få

upplysningar och inhämta handlingar samt att

inspektera all verksamhet inom socialtjänsten i

kommuner och enskilda verksamheter.

Tillsynsmyndigheten föreslås kunna meddela

föreläggande att avhjälpa missförhållanden.

Förelägganden skall kunna kombineras med vite.

Utredaren framhåller att genom att införa en

möjlighet för tillsynsmyndighet att utfärda

föreläggande inom socialtjänsten åstadkommer man den

önskvärda samordningen av tillsynen över hälso- och

sjukvård samt socialtjänst över särskilda

boendeformer och bostäder med särskild service samt

hemtjänst. Ett föreläggande kan riktas mot

verksamheten i dess helhet utan att man behöver

klarlägga vad som är att anse som hälso- och

sjukvård och vad som är socialtjänst.

Vidare föreslås särskilda brukarråd inrättas som

skall stödja länsstyrelserna och Socialstyrelsens

regionala enheter när det gäller att bedöma vilka

verksamheter som kräver särskild uppmärksamhet från

statens sida.

Utredningen har även belyst frågan om en gemensam

reglering av medicinska och sociala insatser kan

vara ett alternativ för att få till stånd en

tydligare och mer samlad och enhetlig verksamhet i

äldreomsorgen (s.231-232). Utredningen hänvisar

också till att Svenska Kommunförbundet i två

rapporter har berört frågan. En samlad lagreglering

av äldreomsorgen och eventuell annan vård och omsorg

aktualiserar en rad olika frågor som det inte varit

möjligt eller rimligt att belysa eller överväga inom

ramen för uppdraget, anförs det. Även om det finns

tydliga problem i den delade regleringen blir

utredningens slutsats, liksom Svenska

Kommunförbundets, att frågan om en eventuell vård-

och omsorgslag för en samlad reglering av sociala

och medicinska insatser är så komplex att den

fordrar en samtidig översyn av regelverken i

socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, med

tillhörande övrigt regelverk. Utredningen hänvisar

till att regeringen i annat sammanhang gett uttryck

för att hälso- och sjukvårdslagstiftningen bör ses

över i syfte att få till stånd en mer överskådlig,

samlad och patientfokuserad lagstiftning på området.

De behov som finns inom äldreomsorgen har enligt

utredningen sin givna plats i en sådan översyn.

Utredningsbetänkandet har nyligen remissbehandlats.

HSU 2000 har i sitt betänkande God vård på lika

villkor?, SOU 1999:66, föreslagit att

Socialstyrelsens verksamhet ses över med syfte att

belysa tillsynsverksamhetens organisation (s. 106

f.). Utredningen anför att Socialstyrelsen har

dubbla roller, dels att utveckla och fastställa

kriterier för god vård och förebyggande insatser och

även ge råd och stöd om dessa, dels att genom

tillsynen granska att verksamheterna följer vad

Socialstyrelsen fastställt skall gälla. Kommittén

förslår att Socialstyrelsens verksamhet ses över med

syfte att belysa tillsynsverksamhetens organisation.

I samband med översynen skall enligt kommitténs

mening även prövas om länsstyrelsernas och

Socialstyrelsens tillsynsverksamheter skall bilda en

ny myndighet som bedriver tillsyn inom vårdens hela

område.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Remisstiden går ut den 8 maj 2000.

Utskottets bedömning

Patientnämndernas ansvarsområden har utvidgats till

att även gälla frågor om allmän omvårdnad med

koppling till den kommunala hälso- och sjukvården.

Genom att lagen nu omfattar frågor om allmän

omvårdnad kan nämnderna stödja och hjälpa personer

som är missnöjda med vården och omsorgen utan att

strikt iaktta gränsdragningen mellan hälso- och

sjukvård och socialtjänst. Utskottet konstaterar att

detta innebär att personer som bor i särskilt boende

därmed har en instans att vända sig till vid

klagomål på vården och omsorgen. Patientnämnderna

skall dock inte handlägga sådana biståndsbeslut inom

socialtjänsten som kan överklagas till domstol.

Utskottet avstyrker därmed motion So320 (kd) yrkande

16.

Socialtjänstutredningen har nyligen föreslagit en

förstärkning av tillsynsverksamheten. Utredningen

har även belyst frågan om en gemensam reglering av

medicinska och sociala insatser kan vara ett

alternativ för att få till stånd en tydligare och

mer samlad och enhetlig verksamhet i äldreomsorgen.

Även HSU 2000 har berört tillsynsfrågan. Båda

utredningsbetänkandena bereds nu i

Regeringskansliet.

Utskottet anser för sin del att riksdagen inte nu

bör ta något initiativ utan att den fortsatta

beredningen av frågan bör avvaktas. Motionerna So372

(m) yrkande 12 och So489 (v) yrkande 4 avstyrks

därmed.

Hemtjänsten

Motioner

I motion So474 av Magnus Jacobsson (kd) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet

med motionens intentioner. Motionären konstaterar

att det sker rån och överfall där förövarna tränger

sig på hos gamla i hemtjänstens namn. Enligt

motionären skulle en enkel åtgärd för att öka

tryggheten för de äldre vara att införa ett

identitetsbevis eller ett slags legitimation som

skall bäras av alla hemvårdsbiträden, även vikarier,

vid besök hos brukarna. En legitimation ökar

tryggheten för brukarna och kan försvåra och till

stor del förhindra brottslighet av nämnda slag.

Motionären anser att det bör lagstiftas om detta.

I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin menig ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kontinuitet i hemtjänsten

(yrkande 30). Hemtjänsten har förändrats från att

vara en allmän service åt de äldre till att ge

omvårdnad i hemmen. I dag är biståndsbedömningen

mycket strikt. I princip är det bara de som är i

behov av vård som beviljas hemtjänst, anför

motionärerna. Arbetet koncentreras till de allra

mest nödvändiga uppgifterna och det finns litet

utrymme för egna önskemål från biståndstagaren.

Otryggheten ökar dessutom om hjälpmottagaren möter

nya vårdbiträden varje gång. Motionärerna anser att

arbetet måste organiseras så att de äldre träffar

samma vårdgivare och att de möts med respekt och

integritet.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1997/98:SoU24 om en nationell

handlingsplan för äldrepolitiken behandlade

utskottet regeringens förslag om uppsökande

verksamhet i hemtjänsten samt ett antal motioner om

hemtjänsten. Utskottet betonade åter att det är

angeläget att den enskilde ges möjlighet att själv

bestämma över sin livssituation och det sätt på

vilket omsorgen ges. Något s.k. välfärdskontrakt för

handläggning av hemtjänstärenden var utskottet inte

berett att upprätta. Utskottet utgick från att

kommunerna har verksamhetsplaner för äldreomsorgen

och att det inte fanns något som hindrade en kommun

att själv uppställa servicemål på detta område.

Utskottet ansåg att den förstärkning av kommunernas

ekonomi som skedde liksom förslaget om uppsökande

verksamhet inom hemtjänsten borde kunna leda till

bättre hemtjänstinsatser och jämnare fördelning

mellan kvinnor och män sett i relation till deras

levnadssituation.

Socialstyrelsen bedömer i Äldreuppdraget Årsrapport

1998 (Socialstyrelsen följder upp och utvärderar

1998:9) att utformning, uppföljning samt utveckling

av omsorgs- och vårdinsatser i det egna hemmet

framöver kommer att kräva stor uppmärksamhet bl.a.

på grund av människors möjlighet att själva välja

vårdform men också därför att den avancerade

tekniken och de medicinska behandlingsmetoderna i

ökad utsträckning medgivit allt kortare vårdtider på

sjukhus och medicinsk behandling i hemmet. Det är

ofta två huvudmän som skall tillgodose äldres

sociala omsorg i form av hemtjänst samt hälso- och

sjukvård i form av omvårdnad och medicinska

behandlingsinsatser. Personal med skilda kompetenser

och arbetsorganisationstillhörighet förväntas

åstadkomma kontinuitet och samhandling, dvs. verka

mot samma delmål gentemot de äldre.

Utskottets bedömning

Utskottet vill understryka att den enskildes rätt

till självbestämmande, trygghet och valfrihet måste

respekteras. Äldres självbestämmande och integritet

måste vara utgångspunkten både för planering och

organisation av omsorg och vård och i mötet mellan

människor. Varje människa skall betraktas som en

unik individ, inte ett vårdobjekt. Det är vidare

angeläget att de äldre känner sig trygga med den

vård och den omsorg som de erhåller, inte minst om

det sker i det egna hemmet. Utskottet delar

uppfattningen i motion So330 (c) om att arbetet bör

organiseras så att de äldre så långt möjligt träffar

samma vårdgivare och att de bemöts med respekt och

integritet. För att nå god kvalitet i vården är

personalens kompetensutveckling angelägen. Utskottet

vidhåller sin uppfattning att den nationella

handlingsplanen med sina mål och

resursförstärkningar bl.a. avseende uppsökande

verksamhet inom hemtjänsten och den förstärkning av

kommunernas ekonomi som skett bör kunna leda till

bättre hemtjänstinsatser och till ett utvecklat

kvalitetsarbete inom kommunerna. Något uttalande med

anledning av motionerna So330 (c) yrkande 30 och

So474 (kd) behövs inte. Motionerna avstyrks.

Kvinnors och mäns olika behov

Motion

I motion A806 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts dels om att regeringen bör ta

initiativ till överläggningar med Kommunförbundet

och Landstingsförbundet för att belysa

könsskillnader bland äldre i vården (yrkande 16),

dels om att Socialstyrelsen i samarbete med

kommunerna bör verka för ökad medvetenhet i

äldreomsorgen om kvinnors och mäns olika besvär och

behov (yrkande 17). Motionärerna anför att det är

ett välkänt faktum att kvinnor lever längre än män

och är mer sjuka. Ändå visar en studie från

Stockholms län att äldre män får tillgång till

landstingets sjukhus och läkarvård, medan kvinnor

oftare bor i de kommunala särskilda boendeformerna,

där tillgången till läkare är sämre. Det har också

uppmärksammats att många äldre svenska män lever i

känslomässig isolering.

Bakgrund

I Välfärd vid vägskäl. Delbetänkande, Kommittén

Välfärdsbokslut, SOU 2000:03, redovisas att i

åldersgruppen 80 år och äldre fick 48 % av kvinnorna

och 34 % av männen offentlig omsorg i form av

hemhjälp eller plats i särskilt boende 1997. Bland

äldre män är hustrun den vanligaste omsorgsgivaren,

medan det bland gamla kvinnor är vanligast att få

hemhjälp eller att vistas i någon form av

äldreboende (Szebehely 1998). Denna skillnad i

omsorgsmönster hänger främst samman med att kvinnor

lever längre än män och att det därför finns

betydligt fler äldre kvinnor som lever ensamma och

som har stort behov av äldreomsorgens insatser.

Andelen äldre personer som får hjälp av

äldreomsorgen minskar. Utredningen anser det viktigt

att granska om minskningen av antalet personer som

får del av den offentliga äldreomsorgen innebär en

ökad belastning för anhöriga, det vill säga i

praktiken främst gamla hustrur och medelålders

döttrar.

Den parlamentariska äldreberedningen (dir.

1998:109), som har i uppdrag att skapa

förutsättningar för en långsiktig utveckling av

äldrepolitiken, skall enligt direktiven bl.a. utgå

från ett genderperspektiv i sitt arbete, dvs. i

tillämpliga delar belysa skillnader mellan mäns och

kvinnors förutsättningar och villkor.

Socialdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp

Genderprogram för social välfärd.

Utvecklingsprogrammets övergripande mål är att

stimulera såväl det egna departementet som dess

kommittéer och myndigheter att utveckla sin

verksamhet med hjälp av genderperspektiv. Syftet med

programmet är att höja effektiviteten och kvaliteten

i verksamheterna så att resurserna utnyttjas

effektivt, att kvinnor och män får tillgång till god

vård och service på lika villkor och att personalens

resurser tas till vara på bästa sätt. Att utveckla

verksamheten med hjälp av ett genderperspektiv

kräver ett nytt förhållningssätt, ny kunskap och nya

metoder, anförs det. Arbetsgruppen skall bl.a.

stimulera till utveckling av verktyg för att

förändra befintliga verksamheter. Verktygen bör vara

av flera slag. Frågor som kan ställas är t.ex.:

vilka möjligheter har kvinnor respektive män att

påverka, hur fördelas resurserna mellan könen, är

det kvinnors eller mäns erfarenheter och behov som

legat till grund för utformningen av verksamheten

och hur skulle verksamheten se ut om man utgick från

båda könens behov och förutsättningar? Idégruppen

skall sprida kunskap om ett genderperspektiv på den

sociala välfärdens område. Men det är också

väsentligt att idégruppen medverkar till att berörda

verksamheter ges stöd i att tillämpa kunskaperna i

ett konkret utvecklingsarbete som syftar till att

förändra vardagsarbetet i berörda verksamheter,

anförs det. Arbetsgruppen har avlämnat en

lägesrappport Från sidovagn till huvudfåra, Ds

1999:64.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen i motionen att kvinnor

och män måste erbjudas samma kvalitativt goda vård

och omsorg och att hänsyn måste tas till deras

individuella behov. Utskottet har tidigare

framhållit att äldre skall mötas med respekt och ses

som individer. Precis som bland yngre människor

skiljer sig intressen och förmågor, hälsa,

tillgångar, behov och kulturell bakgrund. Utskottet

anser det därför angeläget att öka medvetenheten om

äldre kvinnors respektive mäns olika besvär och

behov. Den parlamentariska äldreberedningen har

bl.a. i uppgift att belysa skillnader mellan mäns

och kvinnors förutsättningar och villkor.

Arbetsgruppen för genderprogram för social välfärd

liksom de regionala forsknings- och

utvecklingscentrumen kan också bidra med

kunskapsunderlag på området. Utskottet anser att

yrkandena 16 och 17 i motion A806 (c) i huvudsak är

tillgodosedda och avstyrks därför.

Äldre invandrare

Motion

I motion So323 av Kerstin Heinemann m. fl. (fp)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om äldre

invandrares behov (yrkande 11). Motionärerna anför

att det finns omkring 110 000 äldre i Sverige som är

födda i andra länder. För dessa kan det ibland vara

nödvändigt med särlösningar, exempelvis särskilt

boende tillsammans med andra som talar samma språk

eller viss uppsökande verksamhet för att utröna om

det finns dolda behov.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade en likartad motion i betänkande

1998/99:SoU7. Utskottet anförde då följande

(s.42-43):

Av de nationella målen för äldrepolitiken framgår

att äldre skall kunna leva ett oberoende liv. Även

om de äldre blir helt beroende av äldreomsorgens

eller sjukvårdens insatser skall de ges möjlighet

att påverka sitt liv och sin vardag. Utskottet

betonade under riksdagsbehandlingen att Sveriges

alltmer mångkulturella karaktär reser nya krav på

att utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors

olika språk och ursprung.

Bemötandeutredningen har givit rekommendationer om

hur kommunerna kan arbeta aktivt med dessa frågor

genom uppsökande verksamhet och kartläggning av

behoven. Utredningen betonar att utbildningen i

bemötande av äldre från andra länder måste stärkas

och genomföras med stöd av det underlag som

inhämtats bl.a. vid uppsökande verksamhet.

Utredningen understryker också att tillgång till

vård och omsorg på hemspråket måste utvecklas.

I direktiven för Äldreberedningen nämns det ökande

antalet äldre med utländsk bakgrund och att

beredningen bör beakta de konsekvenser detta kan

medföra.

Utskottet konstaterar att det pågår ett aktivt

utvecklingsarbete inom området. Något

tillkännagivande med anledning av motionerna - - -

behövs inte. Motionerna avstyrks.

Utskottet uttalade i sitt yttrande till

konstitutionsutskottet, 1999/2000:SoU3y, med

anledning av proposition 1998/99:143 Nationella

minoriteter i Sverige bl.a. följande:

Utskottet delar inställningen i motionerna om vikten

av att de äldre som så önskar bör erbjudas vård och

omsorg av personal som talar deras modersmål. Äldre

är ofta de starkaste språkbärarna och även bärare av

kultur och traditioner. Inom äldreomsorgen har det

vidare visat sig att äldre kan förlora kunskaperna i

det sist inlärda språket men behålla kunskaperna i

det först inlärda språket. Detta talar för att

äldreomsorgen i möjligaste mån bör erbjudas på de

äldres modersmål.

Kommunerna skall kunna erbjuda alla medborgare god

äldrevård. Detta kan i vissa fall innebära att

vården - för att den skall nå önskat resultat - bör

ske på det modersmål som individen i fråga talar.

Det finns dock vissa svårigheter med att erbjuda

alla äldre som så önskar vård på deras modersmål.

Dels saknas det ofta tvåspråkig personal, dels kan

det innebära stora kostnader när det gäller mindre

grupper.

Socialstyrelsen redovisade i december 1999 inom

ramen för Äldreuppdraget en rapport Äldre födda

utomlands. En demografisk beskrivning. Huvudsyftet

med studien är att nyansera bilden av de äldre

invandrarna samt att finna olika geografiska områden

där förutsättningarna för den formella

äldreomsorgens möte med äldre födda utomlands

skiljer sig åt. Här redovisas först att det inte

finns någon statistik över äldre invandrare.

Styrelsen har därför valt att använda kategorin

äldre födda utomlands. De utomlands födda uppgick

vid ingången av 1999 till drygt 130 000 personer och

utgjorde 8,6 % av landets personer 65 år och äldre.

Tillsammans representerade de 146 olika

födelseländer. Nästan hälften av de äldre födda

utomlands är födda i ett nordiskt grannland. Nästan

nio av tio äldre födda utomlands har ett europeiskt

land (inklusive Norden) som födelseland, medan drygt

var tionde person över 65 år är född i ett land

utanför Europa. Andelen och antalet äldre födda

utomlands varierar kraftigt mellan olika kommuner. I

och i närheten av landets tre storstadsområden samt

i delar av Bergslagen finns en hög andel äldre födda

utomlands jämfört med riksgenomsnittet. Detta gäller

också några kommuner som gränsar till våra

grannländer. Samtidigt finns kommuner som ännu inte

har någon brukare inom äldreomsorgen som är född

utomlands. Styrelsen konstaterar att de äldre födda

utomlands kommer att öka framöver liksom antalet

födelseländer som den äldre befolkningen

representerar. Socialstyrelsen konstaterar att den

offentliga vården och omsorgen kommer att ställas

inför möten med en alltmer mångfasetterad äldre

befolkning i fråga om möjliga språkliga, etniska,

kulturella och religiösa tillhörigheter.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att Sveriges alltmer

mångkulturella karaktär reser nya krav på att

utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors

olika språk och ursprung. Äldre är ofta de starkaste

språkbärarna och även bärare av kultur och

traditioner. Utskottet vidhåller också uppfattningen

att äldreomsorgen i möjligaste mån bör erbjudas på

de äldres modersmål. Det finns dock vissa

svårigheter med att erbjuda alla äldre som så önskar

vård på deras modersmål. Dels saknas det ofta

tvåspråkig personal, dels kan det innebära stora

kostnader när det gäller mindre grupper. En

möjlighet är att kommuner samarbetar med varandra

för att öka möjligheten att tillgodose mindre

gruppers önskemål.

Bemötandeutredningen (SOU 1997:76) har givit

rekommendationer om hur kommunerna aktivt kan arbeta

med dessa frågor genom uppsökande verksamhet och

kartläggning av behoven.

Genom de i samband med den nationella

handlingsplanen beslutade initiativmedlen ges stöd

till kommunerna för att uppsökande verksamhet skall

komma till stånd.

Socialstyrelsens nyligen genomförda kartläggning

bör också bli ett viktigt underlag för att bedöma

vilka insatser som kan behövas.

Utskottet anser att det finns starka skäl att noga

följa utvecklingen på området. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder.

Detta bör riksdagen, med anledning av motion So323

(fp) yrkande 11, som sin mening ge regeringen till

känna.

Demensvården

I motion So364 av Sten Tolgfors (m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om människors rätt till

adekvat diagnos vid misstanke om alzheimer- och

demenssjukdom (yrkande 2). Motionären anför att det

är viktigt att gamla människor med begynnande symtom

på alzheimer eller demens får en korrekt diagnos.

Många saknar diagnos med följd att ingen egentligen

vet vad de lider av. De äldre och deras anhöriga har

rätt att få veta vilken sjukdom det gäller. Rätt

vård och omsorg kan betyda mycket för att lindra och

fördröja alzheimersjukdomens utveckling.

I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om demensvård och forskning

där möjligheter till botande finns (yrkande 15).

För närvarande är ca två tredjedelar av samtliga i

särskilt boende dementa. Motionärerna anser att den

forskning som visar på möjligheter att fördröja och

bota vissa former av demens skall stimuleras och att

de äldres möjlighet till kontinuerlig och trygg

läkarkontakt i särskilt boende måste förstärkas.

I motion So317 av Elver Jonsson och Johan Pehrson

(fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

det anordnas en effektiv nätverksutbildning av

personal i demensvården med utnyttjande av de

kunskapscentrum som finns (yrkande 1), om att få

till stånd tvärvetenskaplig forskning såväl

biologisk, farmakologisk, psykosocial som

vårdvetenskaplig i avsikt att åstadkomma en högre

kvalitet i såväl utbildning som praktisk vård inom

området demenssjukdom (yrkande 2) och om en gemensam

nordisk vårdsatsning på demensproblemen innefattande

också metoder för stöd till anhöriga och med en

tillämpad klar vårdfilosofi (yrkande 3).

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade ett antal motioner om demens

senast i betänkande 1998/99:SoU7. Utskottet anförde

då följande (s. 42-43):

De frågor motionärerna tar upp behandlade utskottet

utförligt i våras. Ett enigt utskott underströk

vikten av en god vård för de demenssjuka. Alla som

behöver utredas beträffande demens bör utan dröjsmål

ges den möjligheten. Utskottet vill också

understryka vikten av kompetensutveckling hos

personalen inom demensvården för att kunna

tillgodose behovet av demensutredningar och en god

omvårdnad. Dagvården för demenssjuka bör byggas ut

liksom avlösning och växelvårdsplatser. Även

insatser för hemsjukvården är viktiga för att bistå

den sjuke och stötta de anhöriga. Utbyggnaden av

gruppboenden för dementa och dagverksamhet har

inneburit en kvalitativ utveckling av demensvården i

hela landet. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Utskottet vill än en gång understryka vikten av att

de statliga tillsynsmyndigheterna noga följer

vården. Utskottet gör vidare bedömningen att den

uppsökande verksamhet inom hemtjänsten som nyligen

startat kan bli ett viktigt instrument för att få

kontakt med personer med demenssjukdomar och deras

anhöriga och erbjuda stöd från samhällets sida.

Motionerna - - - är därmed i huvudsak tillgodosedda.

Utskottets bedömning

Utskottet vill än en gång understryka vikten av en

god vård för de demenssjuka. Alla som behöver

utredas beträffande demens bör utan dröjsmål ges den

möjligheten. Utskottet vill också understryka vikten

av kompetensutveckling hos personalen inom

demensvården för att kunna tillgodose behovet av

demensutredningar och en god omvårdnad. De regionala

forsknings- och utvecklingscentrum inom äldreområdet

som nu är under uppbyggnad skall medverka till en

lokalt förankrad och praktiknära kunskapsutveckling

inom både äldreomsorg och äldresjukvård. Dessa

centrum bör bli viktiga instrument i att utveckla

personalens kunskap och kompetens om demenssjukdomar

och bemötande av personer med demens.

Utskottet konstaterar att utbyggnaden av

gruppboenden för dementa och dagverksamhet har

inneburit en kvalitativ utveckling av demensvården i

hela landet. Många dementa bor dock i eget boende,

ibland med mer eller mindre omfattande stödinsatser

från anhöriga. Den uppsökande verksamheten inom

hemtjänsten kan här bli ett viktigt instrument för

att finna dessa personer och deras anhöriga och

erbjuda stöd från samhällets sida. Utskottet anser

att det behövs en fortsatt utbyggnad av dagvården

för demenssjuka liksom möjlighet till avlösning och

växelvårdsplatser. Även insatser från hemsjukvården

är viktiga för att bistå den sjuke och stötta de

anhöriga. Kommunerna har i sina redovisningar till

Socialstyrelsen av sina planer för utvecklingen av

stödet till anhöriga anfört att de nu satsar mer på

individuellt anpassat stöd och på att förbättra

kvaliteten i anhörigstödet.

Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen

tillstyrkte riksdagen att 60 miljoner kronor

avsattes under perioden 1999-2001 för att förstärka

äldreforskningen. Socialvetenskapliga

forskningsrådet som utarbetat ett nationellt

forskningsprogram för äldre och åldrande pekar på

att en stor del av äldreforskningen till sin

karaktär är tvär- och mångvetenskaplig.

Slutligen vill utskottet än en gång understryka

vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna noga

följer vården. Motionerna So317 (fp), So320 (kd)

yrkande 15 och So364 (m) yrkande 2 är därmed i

huvudsak tillgodosedda.

Vård i livets slutskede

Motioner

I motion So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförts om god

vård i livets slutskede (yrkande 11) och om hospis -

hemlik vård (yrkande 12). Ett värdigt sätt att ta

avsked av livet är en livs-kvalitetsfråga för alla,

anför motionärerna. De anser det viktigt att det hos

allmänheten finns en förvissning om att det finns

goda möjligheter till ett värdigt avsked inom

vården, att man kommer att ha tillgång till

smärtstillande medel, att man får den mänskliga

omvårdnad som behövs, att man får möjlighet att ha

sina närmaste omkring sig, att respekt visas för

närstående och deras önskemål och att både patient

och närstående kan få psykologiskt och andligt stöd.

Motionärerna anser att hospisvården måste

vidareutvecklas och etableras på flera ställen och

att det behövs en öppenhet inför nya former av vård

i livets slutskede.

I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om personalens utbildning

för vård i livets slutskede (yrkande 14).

Motionärerna anser att all personal inom de

särskilda boendeformerna måste få fortbildning och

kunskap om hur vård i livets slutskede skall

bedrivas.

I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vård i livets slutskede (yrkande

27). Motionärerna anför att vården i livets

slutskede skall utgå från patientens önskemål och

situation. Även om patienten är medicinskt

färdigbehandlad kräver den palliativa vården högt

kvalificerade medicinska insatser. Effektiv

smärtlindring är en insats som de flesta patienter i

livets slutskede behöver. Vård i hemmet skall vara

patientens fria val. Sjukvården skall dygnet runt

svara upp med adekvat kompetens. Tillgången till

avlastningsplats skall vara garanterad när behov

uppstår. Motionärerna anser att kvalitetsuppföljning

av hemsjukvården i livets slutskede är viktig.

Bakgrund och tidigare behandling

Motionsyrkanden om vård i livets slutskede

behandlades senast i betänkande 1998/99:SoU10 (s.

87-98). Utskottet hänvisade till sina tidigare

uttalanden i betänkande 1997/98:SoU24 Nationell

handlingsplan för äldrepolitiken och 1998/99:SoU7

Äldrepolitik och konstaterade att direktiven till

utredningen om vård i livets slutskede omfattade de

frågor som motionärerna tog upp. Något

tillkännagivande behövdes därför inte. Motionerna

avstyrktes.

Den parlamentariska utredningen om vård i livet

slutskede (dir. 1997:147) skall överväga och lämna

förslag till hur man förbättrar livskvaliteten för

dem som är svårt sjuka och döende, deras familjer

och närstående. I direktiven anförs bl.a. följande

under rubriken Översyn av vård- och boendeformer:

Den sista tiden i livet kan i dag te sig väldigt

olika beroende på var den enskilde befinner sig. Det

kan vara stor skillnad på att vårdas på ett stort

sjukhus eller inom exempelvis hospisverksamhet, i

det egna hemmet eller i en särskild boendeform.

Kommittén skall inhämta kunskap om var människor

skulle vilja tillbringa sin sista tid. Hit hör också

kunskap om hur närstående skulle vilja att vården

var organiserad.

Kommittén skall också kartlägga hospisvårdens

omfattning och innehåll samt särskilt se på

hospisvård i kombination med hemsjukvård.

Vård i livets slutskede innebär svåra

ställningstaganden och kräver hög medicinsk och

omvårdnadsmässig kompetens. De mycket gamla som bor

inom särskilt boende i kommunerna är ofta svårt

sjuka och vårdas ofta där till livets slut. En följd

av Ädel-reformen är att kommunerna i många fall nu

ansvarar för vård i livets slutskede. Uppföljningen

av Ädel-reformen visar att den kunskap som behövs

för att vårda döende i många fall är bristfällig.

Kommittén skall analysera och överväga om nödvändig

kompetens finns samt föreslå eventuella behov av

förändringar för att möta patienternas behov.

Vård i hemmet i livets slutskede ställer höga krav

både på de närstående och personalen. För att

familjen eller de närstående skall våga och orka ha

en svårt sjuk anhörig hemma måste de få stöd och

kunna känna trygghet Även denna fråga skall belysas

av kommittén. Anhörigas erfarenheter av vård i

livets slutskede bör på olika sätt tas till vara.

Kommittén skall överväga och lämna förslag till hur

vården i livets slutskede bör organiseras så att

svårt sjuka och döende får tillgång till god

palliativ vård. Som ett led i detta arbete skall

kommittén redovisa goda exempel på arbetssätt och

organisationsformer som syftar till en god vård i

livets slutskede. Det handlar här mycket om

vårdideologiska synsätt. Organisationsformerna kan

naturligtvis variera beroende på lokala

förutsättningar och behov. Det viktiga är att det

palliativa tänkandet får en större spridning och

integreras i alla vårdformer där döende finns.

När nya vårdformer som hemsjukvård och

hospisavdelningar byggs ut måste samarbetet mellan

dessa och exempelvis kliniker på akutsjukhus,

långvårdskliniker och särskilda boendeformer

utvecklas. Kommittén skall belysa hur detta

samarbete kan organiseras.

Kommittén har i dagarna lämnat ett delbetänkande

Döden angår oss alla - värdig vård vid livets slut,

SOU 2000:6. Kommittén presenterar i betänkandet en

etisk plattform och betonar betydelsen av

humanistiska värderingar genom att framhålla

människovärdesprincipen som en omistlig grund för

sjukvårdens prioriteringar. Kommitténs huvudförslag

är att alla patienter i livets slutskede skall

tillförsäkras en palliativ vård på lika villkor.

Förslaget innebär att man utgår från patientens

behov av en aktiv helhetsvård genom

tvärprofessionellt sammansatta vårdlag samt att de

närståendes behov av stöd och hjälp beaktas under

hela processen. För att kommitténs förslag skall

kunna utvecklas och genomföras i hela landet krävs

en medveten kompetensutveckling och

utbildningsinsats i såväl grundutbildning som

fortbildning, anförs det. Kommittén understryker

vikten av att gemensamma mål upprättas mellan

berörda personalgrupper och mellan berörda huvudmän.

Under våren 2000 kommer kommittén att hålla

regionala konferenser.

Kommittén anför att de synpunkter som framkommer i

remissvar och under konferenserna kommer att ligga

till grund för utredningens fortsatta arbete med

slutbetänkandet som planeras till årsskiftet

2000/2001.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i motionerna att målet

för vården skall vara att ge människor god

livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och

värdig död. Vården skall bedrivas som en aktiv

helhetsvård med lindring av smärta och andra

besvärande symtom samt psykologiskt, socialt och

andligt stöd åt patienten och de närstående.

De frågor som motionärerna tar upp omfattas av

direktiven till utredningen om vård i livets

slutskede. Utredningen har i dagarna presenterat ett

delbetänkande. Under våren kommer kommittén att

hålla regionala konferenser. Slutbetänkandet

planeras till årsskiftet 2000/2001. Något initiativ

från riksdagens sida med anledning av motionerna

So320 (kd) yrkande 14, So330 (c) yrkande 27 och

So482 (kd) yrkandena 11 och 12 behövs därför inte.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande attityder till äldre

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So262 yrkandena 5

och 10, 1999/2000:So320 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:So323 yrkande 1, 1999/2000:So326

yrkandena 5 och 6 och 1999/2000:So336 yrkande 1,

res. 1 (kd)

res. 2 (fp)

2. beträffande inriktningen av

äldrepolitiken m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So313,

1999/2000:So320 yrkande 11, 1999/2000:So323

yrkande 10, 1999/2000:So326 yrkandena 1 och 8,

1999/2000:So330 yrkande 24, 1999/2000:So364

yrkande 3, 1999/2000:So372 yrkandena 2-11,

1999/2000:So456 och 1999/2000:Sf637 yrkande 26,

res. 3 (m)

res. 4 (kd)

res. 5 (c)

res. 6 (fp)

res. 7 (mp)

3. beträffande anhörigvård

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So253,

1999/2000:So330 yrkande 26, 1999/2000:So332

yrkandena 1-6, 1999/2000:So364 yrkande 1,

1999/2000:So482 yrkande 13 och 1999/2000:Sf226

yrkandena 2-4,

res. 8 (m, kd)

res. 9 (fp, mp)

res. 10 (c)

4. beträffande frivilliginsatser

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So326 yrkande 4,

1999/2000: So330 yrkandena 28 och 29 och

1999/2000:So372 yrkande 15,

res. 11 (m)

res. 12 (c)

5. beträffande medicinsk kompetens inom

äldreomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So259,

1999/2000:So284,

1999/2000:So311, 1999/2000:So320 yrkande 12, 1999/2000:So330

yrkandena 23 och 25, 1999/2000:So336 yrkandena

3-5, 1999/2000: So367 och 1999/2000:So372

yrkande 1 (delvis),

res. 13 (m, kd)

res. 14 (c)

res. 15 (mp)

6. beträffande folkhälsoarbete riktat till

äldre

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So320 yrkandena 3

och 4, 1999/2000:So330 yrkande 12 och

1999/2000:So431,

res. 16 (kd)

res. 17 (c)

7. beträffande minimikrav eller

omsorgsgaranti

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So323 yrkande 7

och 1999/2000:So427 yrkande 1,

res. 18 (v, mp)

res. 19 (fp)

8. beträffande personalutveckling inom

vård- och omsorgssektorn

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So320 yrkandena 17

och 18, 1999/2000:So330 yrkandena 31 och 32,

1999/2000:So336 yrkande 6 och 1999/2000:So372

yrkande 14,

res. 20 (m)

res. 21 (kd)

res. 22 (c)

9. beträffande avgifter inom äldreomsorgen

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So298,

1999/2000:So320 yrkande 9, 1999/2000:So323

yrkande 8, 1999/2000:So372 yrkande 1 (delvis),

1999/2000:So387 yrkande 1, 1999/2000:So427

yrkande 2 och 1999/2000:So471,

res. 23 (m)

res. 24 (v)

res. 25 (kd)

res. 26 (fp)

10. beträffande konsekvensutredning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So387 yrkande 3,

res. 27 (m, kd, c, fp)

11. beträffande läkemedelsavgift vid

sjukhemsboende

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So299 och

1999/2000:So354,

12. beträffande äldreminister och

äldreombudsman

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So320 yrkande 13

och 1999/2000:So336 yrkande 2,

res. 28 (kd)

13. beträffande kommunal äldreombudsman

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So323 yrkande 9,

res. 29 (fp)

14. beträffande patientnämndernas

ansvarsområden

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So320 yrkande 16,

res. 30 (kd)

15. beträffande tillsynsverksamheten

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So372 yrkande 12

och 1999/2000:So489 yrkande 4,

res. 31 (m)

res. 32 (v, mp)

16. beträffande hemtjänsten

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So330 yrkande 30

och 1999/2000:So474,

res. 33 (c, mp)

17. beträffande kvinnors och mäns olika

behov

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A806 yrkandena 16 och

17,

res. 34 (kd, c)

18. beträffande äldre invandrare

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So323

yrkande 11 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

19. beträffande demensvården

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So317,

1999/2000:So320 yrkande 15 och 1999/2000:So364

yrkande 2,

res. 35 (m)

res. 36 (kd, c, fp)

20. beträffande vård i livets slutskede

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So320 yrkande 14,

1999/2000:So330 yrkande 27 och 1999/2000:So482

yrkandena 11 och 12.

Stockholm den 22 februari 2000

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid

Burman (v), Chris Heister (m),

Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Chatrine Pålsson

(kd), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Conny

Öhman (s), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Thomas Julin (mp),

Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp), Catherine Persson

(s), Tullia von Sydow (s), Kent

Härstedt (s), Lena Olsson (v) och

Rosita Runegrund (kd).

Reservationer

1. Attityder till äldre (mom. 1)

Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

10 börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 11

slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att de äldre är en resurs i

samhället och att behovet av deras kunskap,

erfarenhet och livsvisdom är stort. Samhället måste

därför byggas upp så att dessa goda värden tas till

vara och umgänget över generationsgränserna

underlättas. Detta kan ske genom allt från dagcenter

till IT-gallerier. Vidare måste äldre vara

representerade i beslutande församlingar för att

kunna förmedla sina behov och önskemål. Det är också

viktigt att genom brukarråd ge de äldre en röst

liksom att pensionärsorganisationerna medverkar i

samhällsplaneringen.

Utskottet anser att attityderna mot

ålderspensionärerna måste förändras och att detta

kräver en lag mot diskriminering av äldre. Vad

utskottet anfört med anledning av motionerna So320

(kd) yrkandena 1 och 2 och So336 (kd) yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So262 (fp) yrkandena 5 och 10, So323 (fp)

yrkande 1 och So326 (c) yrkandena 5 och 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande attityder till äldre

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So320

yrkandena 1 och 2 och 1999/2000:So336 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1999/2000:So262

yrkandena 5 och 10, 1999/2000:So323 yrkande 1

och 1999/2000:So326 yrkandena 5 och 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Attityder till äldre (mom. 1)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

10 börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 11

slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att attityderna till äldre måste

radikalt förändras. Äldre skall inte ses som ett

problem utan som en resurs. Genom att framställa

äldre som ett hot mot samhällsekonomin lägger man

grunden till generationsmotsättningar och motvilja

mot äldre. De äldre kan inte heller ses som en

enhetlig grupp. De är individer som lägger år till

livet med olika förutsättningar och på olika sätt.

Detta behöver komma fram tydligare inom alla de

områden och tillfällen där äldres situation belyses.

Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till

att utarbeta en plan för hur de äldres resurser och

kunskaper skall kunna tas till vara i arbetslivet

och i samhällsarbetet i övrigt. Vad utskottet anfört

med anledning av motionerna So262 (fp) yrkandena 5

och 10 och So323 (fp) yrkande 1 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Motionerna

So320 (kd) yrkandena 1 och 2, So326 (c) yrkandena 5

och 6 och So336 (kd) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande attityder till äldre

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So262

yrkandena 5 och 10 och 1999/2000:So323 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1999/2000:So320

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:So326 yrkandena 5

och 6 och 1999/2000:So336 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Inriktningen av äldrepolitiken m.m.

(mom. 2)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

17 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Att framföra åsikter och kunna påverka sin

situation blir inte mindre viktigt med åren.

Utskottet anser att det tvärtom är så att behovet av

mångfald och alternativa lösningar ökar när fysiska

begränsningar sätter in. Det är ytterst olyckligt om

kommunerna i det läget sätter upp gränser som i

praktiken medför att valfriheten bara omfattar

möjligheten att tacka ja eller nej till den service

som erbjuds. Verklig valfrihet och förnyelse kräver

att nya alternativa utförare får vara med och

erbjuda sina tjänster. Utskottet anser också att

mycket talar för att kvaliteten ökar och kostnaderna

hålls nere genom ökad mångfald och konkurrens. För

att tillgodose de äldres behov krävs det

okonventionella lösningar. Utskottet anser att en

äldrepeng skulle ge den enskilde möjlighet till ett

större inflytande över vem som hjälper honom/henne i

hemmet och med vad han/hon får hjälp. Äldrepengen

skulle kunna användas för att betala äldreomsorg

såväl i hemmet som i annan form av äldreboende.

Rätten att enligt socialtjänstlagen kräva omsorg som

kommunen ordnar skulle kvarstå ograverad för den som

inte vill ta ut äldrepengen. Utskottet anser att

rätten till en äldrepeng bör införas i

socialtjänstlagen. Som ett alternativ till nuvarande

lösning av äldreomsorgen bör också övervägas en

särskild obligatorisk äldrevårdsförsäkring. Oavsett

vårdform och om vården bedrivs kommunalt eller

privat skulle finansieringen då klaras samtidigt som

möjligheterna till full valfrihet i boende och vård

tillgodoses. Utskottet anser att en utredning bör

tillsättas med uppdrag att snarast utreda formerna

för och finansieringen av en äldrevårdsförsäkring.

Det kan också i detta sammanhang finnas skäl att

fastställa en definition av begreppet äldreboende

med hänsyn tagen till behovet av sjukvårdande

insatser. Det finns en gräns där en gammal människas

boende med olika grader av service, omsorg och

sjukvård övergår till att bli rent sjukvårdande

verksamhet och man inte längre kan tala om ett

boende i egentlig mening. Detta bör vägas in vid

fastställande av avgift.

Utskottet anser det självklart att alla skall ha

rätt att bosätta sig var de vill och få den vård de

behöver och önskar var de vill. På längre sikt bör

därför eftersträvas att den äldre skall kunna ta med

sig äldrepengen över kommungränser och nationella

gränser. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna So313 (m) yrkandena 1, 3 och 4, So364 (m)

yrkande 3 och So372 (m) yrkandena 2-11 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna

So313 (m) yrkande 2, So320 (kd) yrkande 11, So323

(fp) yrkande 10, So326 (c) yrkandena 1 och 8, So330

(c) yrkande 24, So456 (c) och Sf637 (c) yrkande 26

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande inriktningen av äldrepolitiken

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So313

yrkandena 1, 3 och 4, 1999/2000:So364 yrkande 3

och 1999/2000:So372 yrkandena 2-11 och med

avslag på motionerna 1999/2000:So313 yrkande 2,

1999/2000:So320 yrkande 11, 1999/2000:So323

yrkande 10, 1999/2000:So326 yrkandena 1 och 8,

1999/2000:So330 yrkande 24, 1999/2000:So456 och

1999/2000:Sf637 yrkande 26 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Inriktningen av äldrepolitiken m.m.

(mom. 2)

Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

17 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det måste åligga kommunen att

kunna tillförsäkra den äldre befolkningen den

trygghet som det innebär att veta att det finns en

tillräckligt utbyggd äldreomsorg, både i form av

permanenta äldreboenden och utökad hjälp i det

ordinarie boendet. Äldre i behov av omvårdnad skall

kunna välja boendeform. För att valfrihet i boendet

skall vara en realitet är en väl utbyggd äldreomsorg

absolut nödvändig.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So320

(kd) yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So313 (m), So323

(fp) yrkande 10, So326 (c) yrkandena 1 och 8, So330

(c) yrkande 24, So364 (m) yrkande 3, So372 (m)

yrkandena 2-11, So456 (c) och Sf637 (c) yrkande 26

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande inriktningen av äldrepolitiken

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So320 yrkande

11 och med avslag på motionerna 1999/2000:So313,

1999/2000:So323 yrkande 10, 1999/2000:So326

yrkandena 1 och 8, 1999/2000:So330 yrkande 24,

1999/2000:So364 yrkande 3, 1999/2000:So372

yrkandena 2-11, 1999/2000: So456 och

1999/2000:Sf637 yrkande 26 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Inriktningen av äldrepolitiken m.m.

(mom. 2)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

17 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Det finns ett ökat behov av flexibilitet och

respekt för den enskildes önskemål inom

äldreomsorgen. En allt större andel äldre med olika

kulturell bakgrund ställer nya krav. Utskottet anser

därför att det finns skäl att förstärka de

nationella målen för äldrepolitiken till ett mer

individbaserat förhållningssätt. Den enskilde

vårdtagaren, själv eller genom sina anhöriga, måste

ges reella möjligheter att påverka var och hur

vården skall utföras. Därför bör rätten till

valfrihet för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda

boendeformer regleras i lag. När den enskildes behov

dokumenterats skall den enskilde ha rätt att inom

ramen för tilldelade resurser få välja vårdgivare.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

förslag till lagreglering. Utskottet anser vidare

att ytterligare ett nationellt mål för

äldrepolitiken bör införas om att äldre skall ha

rätt till egen identitet och social gemenskap i

äldreboende. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna So326 (c) yrkandena 1 och 8, So330 (c)

yrkande 24, So456 (c) och Sf637 (c) yrkande 26 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So313 (m), So320 (kd) yrkande 11, So323

(fp) yrkande 10, So364 (m) yrkande 3 och So372 (m)

yrkandena 2-11 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande inriktningen av äldrepolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So326

yrkandena 1 och 8, 1999/2000:So330 yrkande 24,

1999/2000:So456 och 1999/2000:Sf637 yrkande 26

och med avslag på motionerna 1999/2000:So313,

1999/2000:So320 yrkande 11, 1999/2000:So323

yrkande 10, 1999/2000:So364 yrkande 3 och

1999/2000:So372 yrkandena 2-11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Inriktningen av äldrepolitiken m.m.

(mom. 2)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

17 börjar med "Utskottet kan" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det självklart att äldre skall ha

rätt att själva välja var de vill bo. Alla äldre

boende på servicehus och i vårdhem skall ha rätt

till ett eget rum om de så önskar. I dag delar

tusentals människor rum med personer som de själva

inte har valt. Utskottet anser att en del av de

extra statsbidragen till kommuner och landsting

skall användas för att skyndsamt bygga bort bristen

på egna rum. Vad utskottet anfört med anledning av

motion So323 (fp) yrkande 10 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna So313

(m), So320 (kd) yrkande 11, So326 (c) yrkandena 1

och 8, So330 (c) yrkande 24, So364 (m) yrkande 3,

So372 (m) yrkandena 2-11, So456 (c) och Sf637 (c)

yrkande 26 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande inriktningen av äldrepolitiken

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So323 yrkande

10 och med avslag på motionerna 1999/2000:So313,

1999/2000:So320 yrkande 11, 1999/2000:So326

yrkandena 1 och 8, 1999/2000:So330 yrkande 24,

1999/2000:So364 yrkande 3, 1999/2000:So372

yrkandena 2-11, 1999/2000:So456 och

1999/2000:Sf637 yrkande 26 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Inriktningen av äldrepolitiken m.m.

(mom. 2)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

17 börjar med "Frågan om" och slutar med "avstyrks

därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att möjligheten att själv få välja

hemtjänstpersonal, dagverksamhet och särskilda

boendeformer bör regleras i lag. När den enskildes

behov dokumenterats skall den enskilde själv ha rätt

att inom ramen för tilldelade resurser få välja

vårdgivare. Vad utskottet anfört med anledning av

motion So330 (c) yrkande 24 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna So313

(m), So320 (kd) yrkande 11, So323 (fp) yrkande 10,

So326 (c) yrkandena 1 och 8, So364 (m) yrkande 3,

So372 (m) yrkandena 2-11, So456 (c) och Sf637 (c)

yrkande 26 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande inriktningen av äldrepolitiken

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So330 yrkande

24 och med avslag på motionerna 1999/2000:So313,

1999/2000:So320 yrkande 11, 1999/2000:So323

yrkande 10, 1999/2000:So326 yrkandena 1 och 8,

1999/2000:So364 yrkande 3, 1999/2000:So372

yrkandena 2-11, 1999/2000:So456 och

1999/2000:Sf637 yrkande 26 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Anhörigvård (mom. 3)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

22 börjar med "Riksdagen tillstyrkte" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Många anhöriga gör en viktig samhällsinsats genom

att ta hand om äldre anhöriga i hemmet. Utskottet

anser att det är viktigt att anhörigas insatser i

vården uppvärderas och att de ges stöd och

avlastning. Det behövs en fortsatt utbyggnad av

avlastning och växelvårdsplatser. Vidare bör

anhöriga erbjudas utbildning. Det är angeläget att

anhörigvårdarna ges en ökad trygghet och inte

utnyttjas över sin förmåga; därför behövs det

studier och forskning om vad hälsokontroller,

hälsovård och andra stödåtgärder innebär för

hälsotillståndet hos anhörigvårdare och för

tryggheten i rollen. Slutligen anser utskottet att

det behövs en översyn av hur olika ekonomiska

stödformer tillämpas vad gäller anhörigvårdare. Vad

utskottet anfört med anledning av motionerna So253

(m), So332 (kd) yrkandena 1-6, So364 (m) yrkande 1,

So482 (kd) yrkande 13 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Motionerna So330 (c)

yrkande 26 och Sf226 (fp) yrkandena 2-4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande anhörigvård

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So253,

1999/2000:So332 yrkandena 1-6, 1999/2000:So364

yrkande 1, 1999/2000:So482 yrkande 13 och med

avslag på motionerna 1999/2000: So330 yrkande 26

och 1999/2000:Sf226 yrkandena 2-4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Anhörigvård (mom. 3)

Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

22 börjar med "Riksdagen tillstyrkte" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

En viktig del av sjukvården är en bra uppföljning

och kvalitetskontroll av den vård och omsorg som

ges. Detta gäller också närståendevården. Utskottet

anser det angeläget att Socialstyrelsen ägnar stor

uppmärksamhet åt metodutveckling av hur en sådan

uppföljning inom området sjukvård i hemmet kan ske

med beaktande av de berörda personernas integritet.

Vidare anser utskottet att ett bättre samhällsstöd

till närståendevårdarna förmodligen skulle leda till

besparingseffekter t.ex. sparade vårdplatser på

sjukhus och äldreboende. Ett första steg för att

underlätta för närståendevårdarna vore, enligt

utskottets mening, att regeringen tog initiativ till

överläggningar med de båda kommunförbunden för att

se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar

närstående skall kunna ske. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Sf226 (fp) yrkandena 2-4 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So253 (m), So330 (c) yrkande 26, So332

(kd) yrkandena 1-6, So364 (m) yrkande 1 och So482

(kd) yrkande 13 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande anhörigvård

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Sf226

yrkandena 2-4 och med avslag på motionerna

1999/2000:So253, 1999/2000: So330 yrkande 26,

1999/2000:So332 yrkandena 1-6, 1999/2000: So364

yrkande 1 och 1999/2000:So482 yrkande 13 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

10. Anhörigvård (mom. 3)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

22 börjar med "Riksdagen tillstyrkte" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att följande frågor bör lösas för

anhörigvårdare: en fortsatt utbyggnad av avlastning

och växelvård, förbättringar i kommunernas regler

för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för

närstående att anställas, en utvidgning av kretsen

av dem som har rätt att vara anhörigvårdare med

ersättning från försäkringskassan samt en

ytterligare förlängd period med närståendepenning

för dem som vårdar. Ett förbättrat samhällsstöd till

anhörigvårdarna torde leda till ekonomiska

besparingar genom att färre platser utnyttjas på

sjukhus och inom äldreboendet. Utskottet anser att

en hälsoekonomisk utredning av anhörigvårdarnas

betydelse bör genomföras för att belysa denna

frågeställning. Vad utskottet anfört med anledning

av motion So330 (c) yrkande 26 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna So253

(m), So332 (kd) yrkandena 1-6, So364 (m) yrkande 1,

So482 (kd) yrkande 13 och Sf226 (fp) yrkandena 2-4

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande anhörigvård

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So330 yrkande

26 och med avslag på motionerna 1999/2000:So253,

1999/2000:So332 yrkandena 1-6, 1999/2000:So364

yrkande 1, 1999/2000:So482 yrkande 13 och

1999/2000:Sf226 yrkandena 2-4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Frivilliginsatser (mom. 4)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

22 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Många anhöriga gör redan i dag stora insatser för

äldre och sjuka. Utskottet anser att en ny valfrihet

öppnar möjligheter för den frivilliga sektorn och

för familjen att ta ett förstahandsansvar för

omsorgen om de äldre. Det offentliga borde träda in

med ett grundstöd men därutöver inte blanda sig i

den enskildes personliga angelägenheter. Viljan att

göra frivilliga insatser ökar med det större

ansvaret och de ökade möjligheterna, enligt

utskottets mening. Den offentliga sektorn bör

komplettera, stimulera och stödja människors egna

insatser, i stället för att tränga undan dem. Vad

utskottet anfört med anledning av motion So372 (m)

yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So326 (c) yrkande

4 och So330 (c) yrkandena 28 och 29 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande frivilliginsatser

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So372 yrkande

15 och med avslag på motionerna 1999/2000:So326

yrkande 4 och 1999/2000:So330 yrkandena 28 och

29 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Frivilliginsatser (mom. 4)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

22 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att god äldreomsorg förutsätter en

meningsfull vardag för de äldre i särskilt boende.

Frivilliginsatser och kontakt med anhöriga är av

särskild betydelse. Utskottet anser att

frivilliginsatserna inom äldreomsorgen säkert kommer

att vara en begränsad men betydelsefull del av

äldreomsorgen även i framtiden. För många nyblivna

pensionärer kan det bidra till ökad livskvalitet om

man kan fylla tiden med kontaktverksamhet med gamla

och ensamma inom äldreomsorgen. Utskottet anser att

formerna för samverkan mellan offentlig och ideell

sektor bör utvecklas och frivilligverksamheten

stödjas via de organisationer som verkar inom

området. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna So326 (c) yrkande 4 och So330 (c)

yrkandena 28 och 29 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motion So372 (m) yrkande 15

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande frivilliginsatser

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So326

yrkande 4 och 1999/2000:So330 yrkandena 28 och

29 och med avslag på motion 1999/2000:So372

yrkande 15 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

13. Medicinsk kompetens inom äldreomsorgen

(mom. 5)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

29 börjar med "Utskottet uttalade" och slutar med

"yrkande 1 (delvis)" bort ha följande lydelse:

Ökningen av antalet äldre i de högsta

åldersgrupperna ställer extra stora krav på såväl

sjukvård som äldreomsorg. Det finns stora skillnader

i hur kommuner och landsting lyckas möta denna

utmaning. En grundtanke med ädelreformen var den

starka betoningen av den sociala delen av omsorgen.

Denna kom dock att gå ut över den medicinska vården.

Det råder fortfarande ett slags motsatsförhållande

mellan kommuner och landsting när det gäller vård

och omsorg. Utskottet anser att det finns vissa

problem som är generella bl.a. avsaknaden av

kontinuerlig tillgång på läkare i de särskilda

boendeformerna. De äldre har ofta flera sjukdomar

samtidigt. Detta ställer höga krav på samverkan men

också tillgång till rätt kompetens. Många äldre står

t.ex. enligt uppgift på en felaktig medicinering.

Utskottet anser det därför viktigt att betona

läkarmedverkan i de särskilda boendena. Utskottet

anser det nödvändigt att det finns en läkare som har

ett övergripande ansvar för varje äldreboende. Denne

skall ha ett ansvar för vårdplanering och utbildning

av personalen. Detta hindrar inte att enskilda

patienter kan välja att ha en egen läkare som håller

nära kontakt med den för äldreboendet övergripande

medicinskt ansvarige. Utskottet anser det vidare

viktigt med tillgång till läkare som är

specialistutbildade för att diagnostisera åldrandets

sjukdomar. Tillgång till psykiatrisk och geriatrisk

kompetens är därför viktig för många äldre och

måste, enligt utskottets mening, finnas att tillgå

inom äldreomsorgen.

Vidare ställer begreppet "medicinskt

färdigbehandlad" till stora problem då det lätt kan

tolkas som om patienten inte längre är i behov av

vård. Utskottet anser att en väl fungerande

vårdkedja mellan sjukhus-primärvård-kommun är en

viktig förutsättning för ett optimalt

omhändertagande på olika vårdnivåer och mellan olika

vårdgivare.

Slutligen anser utskottet att det behövs en

satsning på läkarutbildningen för att kunna

tillgodose behovet av specialistkompetens i

geropsykiatri/psykogeriatrik. Vad utskottet anfört

med anledning av motionerna So259 (kd), So311 (m),

So320 (kd) yrkande 12, So336 (kd) yrkandena 3-5,

So367 (kd) och So372 (m) yrkande 1 (delvis) bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So284 (s), So330 (c) yrkandena 23 och 25

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande medicinsk kompetens inom

äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motionerna So259, So311, So320

yrkande 12, So336 yrkandena 3-5, So367 och So372

yrkande 1 (delvis) samt med avslag på motionerna

So284, So330 yrkandena 23 och 25 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Medicinsk kompetens inom äldreomsorgen

(mom. 5)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

29 börjar med "Utskottet uttalade" och slutar med

"yrkande 1 (delvis)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det krävs en ökad samverkan

mellan kommuner och landsting för att trygga

läkarinsatserna. Ett stort problem är att vårdtagare

som är medicinskt färdigbehandlade inom

akutsjukvården fortfarande kan vara mycket

vårdkrävande. Tidigare, när vårdtiderna var längre,

kunde patienterna få en större del av sin

rehabilitering inom sjukvården även om det inte

krävdes ytterligare medicinska insatser. En väg för

en mjukare övergång till den kommunala omsorgen är,

enligt utskottet, att inrätta en mellanvårdsform i

avvaktan på kommunal omsorg. Detta bör vara en

gemensam uppgift för kommuner och landsting.

Utskottet anser vidare att mer vård skall kunna ges

i hemmet för den som så önskar. Genom samverkan

mellan specialister, primärvård och hemsjukvård bör

detta vara möjligt. Det är också viktigt med

rehabilitering, korttidsvård och anhörigstöd. Därmed

skulle de problem som många äldre upplever med de

korta vårdtiderna vid sjukhusen lindras. Vad

utskottet anfört med anledning av motion So330 (c)

yrkandena 23 och 25 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So259 (kd), So284

(s), So311 (m), So320 (kd) yrkande 12, So336 (kd)

yrkandena 3-5, So367 (kd) och So372 (m) yrkande 1

(delvis) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande medicinsk kompetens inom

äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motion

1999/2000:So330 yrkandena 23 och 25 och med

avslag på motionerna 1999/2000:So259,

1999/2000:So284, 1999/2000:So311,

1999/2000:So320 yrkande 12, 1999/2000:So336

yrkandena 3-5, 1999/2000:So367 och

1999/2000:So372 yrkande 1 (delvis) som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Medicinsk kompetens inom äldreomsorgen

(mom. 5)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

29 börjar med "Utskottet uttalade" och slutar med

"yrkande 1 (delvis)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att psykiatrisk och geriatrisk

kompetens skall finnas inom äldreomsorgen. Läkare

med psykiatrisk och geriatrisk kompetens är viktigt

för många äldre. Vad utskottet anfört med anledning

av motion So336 (kd) yrkande 4 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna So259

(kd), So284 (s), So311 (m), So320 (kd) yrkande 12,

So330 (c) yrkandena 23 och 25, So336 (kd) yrkandena

3 och 5, So367 (kd) och So372 (m) yrkande 1 (delvis)

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande medicinsk kompetens inom

äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So336 yrkande

4 och med avslag på motionerna 1999/2000:So259,

1999/2000:So284, 1999/2000:So311,

1999/2000:So320 yrkande 12, 1999/2000:So330

yrkandena 23 och 25, 1999/2000:So336 yrkandena 3

och 5, 1999/2000:So367 och 1999/2000:So372

yrkande 1 (delvis) som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

16. Folkhälsoarbete riktat till äldre

(mom. 6)

Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

29 börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 30

slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

insatser kan äldres hälsa påverkas och i stor

utsträckning bibehållas. Det har kunnat påvisas att

rekreation och socialt stöd efter de äldres önskemål

minskar symtomupplevelsen vid kronisk och

degenerativ sjukdom. Insatser för att motverka

ensamhet är av största betydelse för en förbättrad

hälsa. Utskottet anser det viktigt att i detta

sammanhang ta till vara frivilligorganisationernas

engagemang som ett komplement till offentliga

insatser. Uppsökande hembesök hos äldre kan också

betraktas som förebyggande verksamhet. Vad utskottet

anfört med anledning av motion So320 (kd) yrkandena

3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motionerna So330 (c) yrkande 12 och

So431 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande folkhälsoarbete riktat till

äldre

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So320

yrkandena 3 och 4 och med avslag på motionerna

1999/2000:So330 yrkande 12 och 1999/2000:So431

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Folkhälsoarbete riktat till äldre

(mom. 6)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

29 börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 30

slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att det förebyggande

folkhälsoarbetet för äldre är viktigt för att äldre

skall kunna leva ett självständigt liv med god

livskvalitet. Av stor betydelse för hälsan är de

sociala nätverken. Därför betyder frivillig-

organisationernas arbete mycket. God tillgång till

resurser för geriatrisk forskning är angeläget. Vad

utskottet anfört med anledning av motion So330 (c)

yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So320 (kd)

yrkandena 3 och 4 och So431 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande folkhälsoarbete riktat till

äldre

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So330 yrkande

12 och med avslag på motionerna 1999/2000:So320

yrkandena 3 och 4 och 1999/2000:So431 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

18. Minimikrav eller omsorgsgaranti

(mom. 7)

Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och Lena Olsson

(v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

30 börjar med "Några motioner" och slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det behöver utfärdas minimikrav

för vad god kvalitet i vård och omsorg är.

Minimikraven skulle kunna omfatta att de äldre får

den rehabilitering de behöver, att de får tillgång

till hjälp vid promenader och att de får viktig

social stimulans för att inte passiviseras. Detta

borde vara en självklarhet enligt utskottets mening.

Vården och omsorgen har under 1990-talet utsatts

för besparingar som påverkat kvaliteten negativt.

För att säkerställa äldres rätt till en vård och

omsorg av hög och god kvalitet föreslår utskottet

att äldreberedningen får tilläggsdirektiv om att

utarbeta minimikrav på kvaliteten inom vården och

omsorgen för äldre, förslag till lagreglering och en

kostnadsberäkning av förslaget. Vad utskottet anfört

med anledning av motion So427 (v) yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motion So323 (fp) yrkande 7 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande minimikrav eller omsorgsgaranti

att riksdagen med anledning av motion

1999/2000:So427 yrkande 1 och med avslag på

motion 1999/2000:So323 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. Minimikrav eller omsorgsgaranti

(mom. 7)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

30 börjar med "Några motioner" och slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en omsorgsgaranti bör införas.

Den skall innehålla de delar som är väsentliga för

att den enskilde äldre skall erbjudas en kvalitativt

god omsorg och valfrihet. Kommunerna skall, utifrån

en av Socialstyrelsen utarbetad skiss, fastställa

en omsorgsgaranti. De kommuner som inte lever upp

till de rättigheter som garanteras av

omsorgsgarantin skall bli skyldiga att ge de äldre

som inte får den omsorg som fastställts en

avgiftsreduktion. Vad utskottet anfört med anledning

av motion So323 (fp) yrkande 7 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motion So427 (v)

yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande minimikrav eller omsorgsgaranti

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So323 yrkande

7 och med avslag på motion 1999/2000:So427

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

20. Personalutveckling inom vård- och

omsorgssektorn (mom. 8)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

32 börjar med "Ett flertal" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Personalen inom äldreomsorgen är en mycket viktig

del i den goda vården. Arbetet ställer höga krav,

både psykiskt och fysiskt. Utskottet anser därför

att stora krav måste ställas på vårdpersonalens

specifika kompetens, oavsett på vilken nivå de

arbetar. Specifika kunskaper om åldrandets sjukdomar

måste kraftigt betonas inom såväl grundutbildning

som påbyggnadsutbildning. Kompetensutveckling är

centralt för alla personalkategorier inom

vårdsektorn. Utskottet anser också att ett ökat

inslag av privata alternativ inom vård och omsorg är

viktiga för att säkra tillgången på personal och för

att förbättra den befintliga personalens inflytande,

utvecklingsmöjligheter och trivsel. Vad utskottet

anfört med anledning av motion So372 (m) yrkande 14

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motionerna So320 (kd) yrkandena 17 och 18,

So330 (c) yrkandena 31 och 32 och So336 (kd) yrkande

6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande personalutveckling inom vård-

och omsorgssektorn

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So372 yrkande

14 och med avslag på motionerna 1999/2000:So320

yrkandena 17 och 18, 1999/2000:So330 yrkandena

31 och 32 och 1999/2000:So336 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

21. Personalutveckling inom vård- och

omsorgssektorn (mom. 8)

Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

32 börjar med "Ett flertal" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att personalens möjligheter att

anpassa sig till förändringar är beroende av deras

kunskaper, attityder och motivation. Flertalet

anställda inom vård och omsorg har lång

tjänstgöringstid, men närmare två av fem

vårdbiträden saknar formell kompetens. Det krävs

därför tid och resurser för att erbjuda utveckling

för personalen.

Det krävs också att det finns tillräckligt med

personal, som kan ägna mer tid åt sjuka och gamla.

Det medmänskliga och sociala inslaget i begreppet

omvårdnad är självklart enligt utskottet.

Utskottet konstaterar att det har blivit svårare

att rekrytera personal. Samtidigt är den

genomsnittliga sysselsättningsgraden för

vårdbiträden/undersköterskor respektive

sjuksköterskor 70 %. Åtgärder måste nu vidtas för

att alla som vill skall kunna uppehålla en

heltidstjänst. Kraftfulla åtgärder måste också till

för att undvika att allt fler lämnar vård- och

omsorgsområdet. De som arbetar i äldreomsorgen har

en mycket viktig framtida uppgift. Deras insatser

bör uppvärderas och goda

vidareutvecklingsmöjligheter skapas så att fler

väljer vårdyrken. Utskottet anser det också viktigt

att ungdomar stimuleras att välja

omvårdnadsprogrammet i gymnasieskolan.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So320

(kd) yrkandena 17 och 18 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna So330

(c) yrkandena 31 och 32, So336 (kd) yrkande 6 och

So372 (m) yrkande 14 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande personalutveckling inom vård-

och omsorgssektorn

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So320

yrkandena 17 och 18 och med avslag på motionerna

1999/2000:So330 yrkandena 31 och 32,

1999/2000:So336 yrkande 6 och 1999/2000:So372

yrkande 14 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

22. Personalutveckling inom vård- och

omsorgssektorn (mom. 8)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

32 börjar med "Ett flertal" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att grundläggande för god kvalitet

i vården och omsorgen är att personalens

erfarenheter och kunskaper sätts i förgrunden.

Beslutsvägar måste kortas och personalen ges ett

ökat inflytande över sin egen arbetssituation.

Forskningsvägarna måste öppnas för anställda inom

vård och omsorg. Ett ökat samarbete mellan

verksamhet och forskning måste ske på alla nivåer.

Karriärvägar måste öppnas. Utskottet stödjer tanken

på bildande av nationella kunskapscentrum med

regional placering för kunskapsuppbyggnad och

erfarenhetsspridning. Vidare anser utskottet att den

generella utbildningsnivån bör höjas inom

äldreomsorgen och att det vid intagning till vård-

och omsorgsutbildningen skall ställas höga krav på

den sökande. Förutom betygsintagning bör

lämpligheten bedömas vid intervjuer, och

utbildningen bör tidigt innehålla en praktikperiod.

Utbildning måste, enligt utskottet, löna sig.

Utvecklingsplanering, individuell lönesättning,

kompetensutveckling och olika former av

arbetstidslösningar är medel för att öka vårdyrkenas

attraktivitet. Utskottet anser att med en ökad

mångfald av arbetsgivare kommer lönerna att stiga

och arbetsinsatserna får ett högre värde. Slutligen

vill utskottet framhålla att kontinuerlig

vidareutbildning och kompetensutveckling bör komma

alla personalkategorier till del.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So330

(c) yrkandena 31 och 32 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Motionerna So320 (kd)

yrkandena 17 och 18, So336 (kd) yrkande 6 och So372

(m) yrkande 14 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande personalutveckling inom vård-

och omsorgssektorn

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So330

yrkandena 31 och 32 och med avslag på motionerna

1999/2000:So320 yrkandena 17 och 18,

1999/2000:So336 yrkande 6 och 1999/2000:So372

yrkande 14 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

23. Avgifter inom äldreomsorgen m.m.

(mom. 9)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

35 börjar med "I anledning" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att avgifternas utformning inom

äldreomsorgen många gånger kommit att bli av rent

konfiskatoriskt slag. Många äldre har fått se sina

hopsparade slantar beslagtagna utifrån regler som

varit direkt inhumana. Dessutom har situationen för

den hemmavarande maken/makan många gånger blivit

ekonomiskt ohållbar. Det måste löna sig att spara

till ålderdomen, och man skall inte löpa risk att

straffas för detta genom orimligt höga avgifter.

Utskottet anser att äldrevårdsavgifterna skall vara

skäliga och systemet begripligt för alla och

rättssäkert. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna So298 (m) och So372 (m) yrkande 1

(delvis) bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motionerna So320 (kd) yrkande 9, So323

(fp) yrkande 8, So387 (m, kd, c, fp) yrkande 1,

So427 (v) yrkande 2 och So471 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande avgifter inom äldreomsorgen

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So298 och

1999/2000:So372 yrkande 1 (delvis) och med

avslag på motionerna 1999/2000:So320 yrkande 9,

1999/2000:So323 yrkande 8, 1999/2000:So387

yrkande 1, 1999/2000:So427 yrkande 2 och

1999/2000:So471 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

24. Avgifter inom äldreomsorgen m.m.

(mom. 9)

Ingrid Burman och Lena Olsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

35 börjar med "I anledning" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

För många pensionärer med låga inkomster uppstår

ofta ekonomiska problem då kostnaderna för

sjukbesök, läkemedel och tandvård skall klaras. Ett

par kommuner har beslutat att införa ett generellt

stöd till de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna.

Detta har i något fall överklagats med åberopande av

att beslutet strider mot kommunallagen. Utskottet

anser att ingen av ekonomiska skäl skall avstå från

sjukvård, läkemedel och tandvård. Regeringen bör

därför se över de sämst ställda pensionärernas

situation och finna former för ekonomiskt stöd så

att de har möjlighet att klara sina kostnader för

ovan nämnda utgifter. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So427 (v) yrkande 2 och

So471 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motionerna So298 (m), So320 (kd) yrkande

9, So323 (fp) yrkande 8, So372 (m) yrkande 1

(delvis) och So387 (m, kd, c, fp) yrkande 1

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande avgifter inom äldreomsorgen

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So427

yrkande 2 och 1999/2000:So471 och med avslag på

motionerna 1999/2000:So298, 1999/2000:So320

yrkande 9, 1999/2000:So323 yrkande 8,

1999/2000:So372 yrkande 1 (delvis) och

1999/2000:So387 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Avgifter inom äldreomsorgen m.m.

(mom. 9)

Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

35 börjar med "I anledning" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Avgiftsutredningen har föreslagit ett mer enhetligt

avgiftssystem vars tillämpning skall vara förståelig

för den enskilde omsorgstagaren och dennes

närstående. Utskottet anser att det behövs ett

riktvärde för förbehållsbeloppet och att en

bestämmelse bör införas där kommunen åläggs att

skjuta till medel så att förbehållsbeloppet blir

högre i enskilda fall för t.ex. personer med höga

läkemedelskostnader. Detta kan vara ett sätt att

eliminera konsekvenserna av höjningen av

högkostnadsskyddet i läkemedelsförsäkringen. Vidare

anser utskottet att det måste finnas ett avgiftstak

för vård och omsorg både i ordinärt boende och i

särskilt boende. Vad utskottet anfört med anledning

av motionerna So320 (kd) yrkande 9 och So387 (m, kd,

c, fp) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So298 (m), So323

(fp) yrkande 8, So372 (m) yrkande 1 (delvis), So427

(v) yrkande 2 och So471 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande avgifter inom äldreomsorgen

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So320

yrkande 9 och 1999/2000:So387 yrkande 1 och med

avslag på motionerna 1999/2000:So298,

1999/2000:So323 yrkande 8, 1999/2000:So372

yrkande 1 (delvis), 1999/2000:So427 yrkande 2

och 1999/2000:So471 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Avgifter inom äldreomsorgen m.m.

(mom. 9)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

35 börjar med "I anledning" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Regeringen har aviserat en proposition om

avgifterna inom äldreboendet under år 2000.

Utskottet vill trots detta redovisa sin syn på

förbättringar för att få rättvisare avgifter för

service och boende. Utskottet anser att

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att räkna fram en

miniminivå för förbehållsbeloppet. Denna riksnorm

skall vara bindande för kommunerna när avgifterna

sätts. Utskottet vill också ha ett system som värnar

den make/maka som bor kvar i det gemensamma hemmet

när livskamraten flyttar till särskilt boende. Detta

torde kunna lösas på olika sätt. Ett sätt är att

räkna makarnas sammanlagda inkomst och dela på två

för att därefter sätta avgiften för den som flyttar

till det särskilda boendet. Om den som flyttar till

det särskilda boendet har den lägsta inkomsten av

makarna bör kommunen beräkna sin avgift bara utifrån

den inkomsten som denne har. Vidare bör endast den

reella avkastningen på eventuell förmögenhet vara

avgiftsgrundande. Utskottet anser också att avgiften

skall vara avsevärt lägre än den beräknade kommunala

självkostnaden. Slutligen anser utskottet att det

behövs åtgärder för att eliminera konsekvenserna av

höjningen av högkostnadsskyddet i

läkemedelsförsäkringen. Ingen skall behöva avstå

från vård av ekonomiska skäl. Vad utskottet anfört

med anledning av motionerna So323 (fp) yrkande 8 och

So387 (m, kd, c, fp) yrkande 1 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna So298

(m), So320 (kd) yrkande 9, So372 (m) yrkande 1

(delvis), So427 (v) yrkande 2 och So471 (s)

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande avgifter inom äldreomsorgen

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So323

yrkande 8 och 1999/2000:So387 yrkande 1 och med

avslag på motionerna 1999/2000:So298,

1999/2000:So320 yrkande 9, 1999/2000:So372

yrkande 1 (delvis), 1999/2000:So427 yrkande 2

och 1999/2000:So471 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Konsekvensutredning (mom. 10)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp) och Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

35 börjar med "Någon konsekvensutredning" och slutar

med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att regeringens besparingsstrategi

haft sin tyngdpunkt på de människor som har störst

behov av stöd. Högkostnadsskyddet i

läkemedelsförsäkringen höjdes; samtidigt höjdes

pensionstillskottet några kronor. Effekten är att

äldre kvinnor med enbart folkpension och

pensionstillskott som är i behov av hemtjänst

riskerar att inkomsthöjningen leder till höjda

hemtjänsttaxor eftersom taxorna grundas på en högre

inkomst. Detta är inte unikt. Handikappolitiska

utredningsinstitutet gjorde våren 1998 en utredning

av rörelsehindrades privatekonomi. Det

sammanfattande resultatet från undersökningen är att

utgifterna för rörelsehindrade har ökat med 16 %

under åren 1996-98. Den disponibla inkomsten, sedan

utgifterna för rörelsehindret har dragits ifrån

nettoinkomsten, har minskat med 7 % under samma

period. Mot bakgrund av bl.a. detta anser utskottet

att en heltäckande konsekvensutredning av hur de

senaste årens politiska beslut påverkat

levnadsvillkoren för gamla och funktionshindrade bör

göras. En sådan utredning behövs som en grund för

kommande ekonomiska beslut. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So387 (m, kd, c, fp) yrkande 3

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande konsekvensutredning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So387 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

28. Äldreminister och äldreombudsman

(mom. 12)

Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

38 börjar med "Utskottet vill" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är hög tid att inrätta en

äldreminister och en äldreombudsman. De äldre

behöver en naturlig företrädare i samhällsdebatten.

En äldreombudsman kan verka för att förbättra de

äldres situation samt även ta initiativ till egna

utredningar och förslag på området. Vad utskottet

anfört med anledning av motionerna So320 (kd)

yrkande 13 och So336 (kd) yrkande 2 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande äldreminister och

äldreombudsman

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So320

yrkande 13 och 1999/2000:So336 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

29. Kommunal äldreombudsman (mom. 13)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

38 börjar med "Det finns" och slutar med "utskottets

sida" bort ha följande lydelse:

Många äldre upplever många gånger att de inte vet

vart de skall vända sig för att protestera mot

missförhållanden eller för att få svar på frågor. En

myndighet är inte den idealiska samtalspartnern i

dessa fall. Utskottet anser därför att varje kommun

bör inrätta en äldreombudsman. Denne skall vara

fristående från de myndigheter som administrerar

äldreomsorgen i kommunen, om än anställd av

kommunen. Ombudsmannen skall fungera som den instans

dit äldre eller deras anhöriga kan vända sig med

frågor, klagomål och för att få information.

Samarbetet med pensionärsorganisationerna bör

intensifieras. Vad utskottet anfört med anledning av

motion So323 (fp) yrkande 9 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande kommunal äldreombudsman

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So323 yrkande

9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

30. Patientnämndernas ansvarsområden

(mom. 14)

Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

41 börjar med "Patientnämndernas ansvarsområden" och

slutar med "yrkande 16" bort ha följande lydelse:

Patientnämndernas uppgift är att verka för att

patienterna får den information de behöver och att

de får den undersökning, vård och behandling som

tillståndet kräver. Kontakten mellan patienter och

vårdpersonal skall främjas. Patienten skall också få

hjälp att göra anmälan eller kontakta olika

myndigheter. Utskottet anser att patientnämndernas

ansvarsområde måste vidgas så att alla

socialtjänster till äldre människor ryms inom

verksamheten. Vad utskottet anfört med anledning av

motion So320 (kd) yrkande 16 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande patientnämndernas

ansvarsområden

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So320 yrkande

16 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

31. Tillsynsverksamheten m.m. (mom. 15)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

41 börjar med "Socialtjänstutredningen har" och

slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det behövs en förstärkt statlig

tillsyn på äldreomsorgsområdet. Den som själv är med

och driver verksamheten skall naturligtvis inte

svara för kontroll av densamma, varken i den egna

eller någon annans verksamhet. Samma krav skall

ställas på alla oavsett om verksamheten drivs i

offentlig eller privat regi. Utskottet anser att det

skall vara en statlig myndighet som ansvarar för

godkännande och kvalitetskontroll inom vård och

omsorg. En offentlig tillsyn eller kontroll kan dock

aldrig utgöra en tillräcklig garanti för att de

äldre skall ha det bra på äldreboendena. Det krävs

dessutom att den enskilde har möjlighet att välja

till god äldreomsorg som på ett bättre sätt svarar

mot hans/hennes egna behov och önskemål och välja

bort de alternativ som han/hon uppfattar som mindre

bra. Vad utskottet anfört med anledning av motion

So372 (m) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motion So489 (v) yrkande 4

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande tillsynsverksamheten m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So372 yrkande

12 och med avslag på motion 1999/2000:So489

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

32. Tillsynsverksamheten m.m. (mom. 15)

Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och Lena Olsson

(v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

41 börjar med "Socialtjänstutredningen har" och

slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande

lydelse:

Socialtjänstutredningen har belyst frågan om

möjligheterna att samla de regler som styr

äldreomsorgen till en lag, men konstaterat att detta

är en så komplex och omfattande förändring att det

krävs en samtidig översyn av regelverken i

socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen med

tillhörande övrigt regelverk. Utskottet anser att en

sådan översyn bör göras eftersom det i dag finns

uppenbara problem med den delade regleringen. Vad

utskottet anfört med anledning av motion So489 (v)

yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motion So372 (m) yrkande 12 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande tillsynsverksamheten m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So489 yrkande

4 och med avslag på motion 1999/2000:So372

yrkande 12 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

33. Hemtjänsten (mom. 16)

Thomas Julin (mp) och Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

43 börjar med "Utskottet vill" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Hemtjänsten har förändrats och mer övergått från

att vara allmän service till de äldre till att ge

omvårdnad i hemmen. Enligt uppgift är det i princip

bara de som är i direkt behov av vård som beviljas

hemtjänst. Det ställs stora krav på personalen inom

hemtjänsten. De utför ofta arbetet ensamma och under

stor tidspress. Vårdbiträdets arbete styrs av

detaljerade arbetsscheman, målformuleringar och

förhållningsregler. Arbetet koncentreras till de

allra mest nödvändiga uppgifterna. Även för

hjälpmottagaren är det stressande när uppgifterna

skall göras under tidspress och det finns alltför

litet utrymme för den äldres egna önskemål.

Otryggheten ökar dessutom om hjälpmottagaren möter

nya vårdbiträden varje gång. Utskottet anser att

arbetet inom hemtjänsten måste organiseras så att de

äldre träffar samma vårdgivare och att de möts med

respekt och integritet. Detta bör riksdagen, med

anledning av motion So330 (c) yrkande 30, som sin

mening ge regeringen till känna. Motion So474 (kd)

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande hemtjänsten

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So330 yrkande

30 och med avslag på motion 1999/2000:So474 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

34. Kvinnors och mäns olika behov (mom. 17)

Chatrine Pålsson (kd), Kenneth Johansson (c) och

Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

44 börjar med "Utskottet delar" och på s. 45 slutar

med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Det är ett välkänt faktum att kvinnor lever längre

än män och är mer sjuka. Ändå visar en studie från

Stockholms län att äldre män lättare får tillgång

till landstingets sjukhus och läkarvård, medan

kvinnorna oftare bor i de kommunala särskilda

boendeformerna, där tillgången på läkare är sämre.

Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till

överläggningar med Kommunförbundet och

Landstingsförbundet för att belysa detta faktum och

överväga vilka åtgärder som bör vidtas.

Det har också uppmärksammats att många äldre

svenska män lever i känslomässig isolering. Detta

bör enligt utskottets mening leda till eftertanke

kring hur äldrevården är organiserad för att möta

såväl män som kvinnor. Utskottet anser att

Socialstyrelsen i sitt samarbete med kommunerna bör

verka för ökad medvetenhet i äldreomsorgen såvitt

gäller kvinnors och mäns olika besvär och behov. Vad

utskottet anfört med anledning av motion A806 (c)

yrkandena 16 och 17 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande kvinnors och mäns olika behov

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A806 yrkandena

16 och 17 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

35. Demensvården (mom. 19)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

48 börjar med "Utskottet vill" och slutar med

"huvudsak tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av en god vård

för de demenssjuka. Många äldre människor saknar

diagnos i dag, med följd att ingen egentligen vet

vad de lider av. Det är viktigt att äldre med

begynnande symtom på alzheimer eller demens får en

korrekt diagnos. Rätt vård och omsorg kan betyda

mycket för att lindra och fördröja

alzheimersjukdomens utveckling.

Dementa övermedicineras alltför ofta med

psykofarmaka. De får sällan tillräcklig

smärtlindring, och nya dyra mediciner tas av

ekonomiska skäl alltför sällan i bruk. Dementas

svåra symtom kräver ett specialistkunnande. Det

gäller såväl läkare som annan vårdpersonal. De

äldres möjligheter till kontinuerlig och trygg

läkarkontakt i särskilt boende måste därför

förstärkas. Kommunikation och skapande av fungerande

relation till anhöriga är vidare en nyckelfråga i

vården för dementa.

Vidare anser utskottet att den forskning som visar

på möjligheter att fördröja och bota vissa former av

demens skall stimuleras. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So364 (m) yrkande 2 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So317 (fp) och So320 (kd) yrkande 15

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande demensvården

att riksdagen med anledning av motion So364 (m) yrkande 2 och

med avslag på motionerna So317 (fp) och So320

(kd) yrkande 15 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

36. Demensvården (mom. 19)

Chatrine Pålsson (kd), Kenneth Johansson (c),

Kerstin Heinemann (fp) och Rosita Runegrund (kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

48 börjar med "Utskottet vill" och slutar med

"huvudsak tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av en god vård

för de demenssjuka. Det är viktigt att äldre med

begynnande symtom på alzheimer eller demens får en

korrekt diagnos. Många äldre människor saknar

diagnos i dag, med följd att ingen egentligen vet

vad de lider av. De äldre och deras anhöriga har,

enligt utskottet, rätt till en korrekt diagnos. Rätt

vård och omsorg kan betyda mycket för att lindra och

fördröja alzheimersjukdomens utveckling.

Dementa övermedicineras alltför ofta med

psykofarmaka. De får sällan tillräcklig

smärtlindring, och nya dyra mediciner tas av

ekonomiska skäl alltför sällan i bruk. Dementas

svåra symtom kräver ett specialistkunnande. Det

gäller såväl läkare som annan vårdpersonal. De

äldres möjligheter till kontinuerlig och trygg

läkarkontakt i särskilt boende måste därför

förstärkas. Kommunikation och skapande av fungerande

relation till anhöriga är vidare en nyckelfråga i

vården för dementa.

Utskottet anser att det bör anordnas en effektiv

nätverksutbildning av personal i demensvården med

utnyttjande av de kunskapscentrum som finns.

Vidare anser utskottet att den forskning som visar

på möjligheter att fördröja och bota vissa former av

demens skall stimuleras. Det torde krävas

tvärvetenskaplig forskning, t.ex. biologisk,

farmakologisk, psykosocial och vårdvetenskaplig, i

avsikt att åstadkomma en högre kvalitet i såväl

utbildning som praktisk vård inom området

demenssjukdom. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna So317 (fp), So320 (kd) yrkande 15 och

So364 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande demensvården

att riksdagen med anledning av motionerna

1999/2000:So317, 1999/2000:So320

yrkande 15 och 1999/2000:So364

yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilt yttrande

Attityder till äldre och vård i livets

slutskede

Kenneth Johansson (c) anför:

Socialdemokraterna och Centerpartiet ingick förra

året en överenskommelse om särskild satsning på vård

och omsorg under perioden 2002-2004. Uppgörelsen

innebär att sammanlagt ca 8 miljarder kronor frigörs

under perioden. Ett av fyra prioriterade områden i

uppgörelsen är vård och omsorg om äldre.

Jag anser att den resursförstärkning som detta

innebär för kommuner och landsting kommer att

möjliggöra en kvalitetshöjning inom äldreomsorgen.

Jag framställer därför inte nu något yrkande med

anledning av motion So326 (c) yrkandena 5 och 6.

Vidare anser jag att vården i livets slutskede

skall utgå från patientens önskemål och situation.

Även om patienten är medicinskt färdigbehandlad

kräver den palliativa vården högt kvalificerade

medicinska insatser. Då Socialdemokraterna och

Centerpartiet i uppgörelsen under avsnittet om vård

och omsorg om äldre anfört att vården i livets

slutskede särskilt skall uppmärksammas avstår jag

även i denna del från att framställa något yrkande.