Bet. 1999/2000:TU4

Trafikutskottets betänkande

1999/2000:TU04

Vägverket, Banverket och miljön

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1999/2000

TU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas Riksdagens revisorers

förslag 1999/2000:RR2 angående Vägverket, Banverket

och miljön samt tre motioner som väckts med

anledning av förslaget.

Revisorerna har i sin granskning av hur Vägverket

och Banverket hanterar miljöaspekter vid

investeringar i vägar och järnvägar funnit brister.

Det gäller bl.a. att många miljöaspekter inte följs

upp i planerna på ett tillfredsställande sätt.

Revisorerna framhåller att miljöaspekterna måste

finnas med under hela planeringsprocessen. Enligt

revisorerna bör också miljöeffekterna av färdiga

projekt följas upp bättre och kvaliteten på

miljökonsekvensbeskrivningarna höjas.

Utskottet konstaterar att utvecklingen av

trafiksystemet i syfte att uppnå en hållbar

utveckling kräver att miljöfrågorna ges en

tillfredsställande behandling. Utskottet anser att

revisorernas granskning ger ett värdefullt

beslutsunderlag och föreslår i ett enigt betänkande

att riksdagen med anledning av revisorernas förslag

och aktuella motioner ger regeringen till känna att

fortsatta insatser krävs för att utveckla

planeringsprocessen.

Riksdagen revisorers förslag

I Riksdagens revisorers förslag 1999/2000:RR2

angående Vägverket, Banverket och miljön föreslås

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad revisorerna har anfört om

- miljöaspekterna under planeringsprocessen,

-

- uppföljning av miljöeffekter av färdiga projekt,

-

- miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet.

-

Motionerna

1999/2000:T2 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag till ändring av miljöbalken, väglagen

och lagen om utbyggnad av järnväg som innebär att

miljömålen skall vara styrande vid utbyggnad av

infrastruktur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att miljömålen och

de transportpolitiska målen skall vara styrande vid

den strategiska infrastrukturplaneringen,

3. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag till lagändringar som gör länsstyrelser

respektive regionala miljödomstolar till

tillståndsmyndigheter enligt miljölagstiftningen för

infrastrukturinvesteringar enligt vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag om lagstiftning om obligatoriskt

kontrollprogram för miljöeffekter av tillståndsgivna

vägar och banor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att berörda

myndigheter skall tillföras erforderlig kompetens

och resurser för att klara ovanstående nya

uppgifter,

6. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

arbetsgrupp som utarbetar skärpta riktlinjer för

miljökonsekvensbeskrivningar för investeringar i

infrastruktur enligt vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om auktorisering av

miljökonsulter.

1999/2000:T3 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvaliteten på

miljökonsekvensbeskrivningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

miljökonsekvensbeskrivningar som beslutsunderlag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beaktande av

miljöaspekterna från planering och projektering till

genomförande.

1999/2000:T4 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Banverket och

Vägverkets miljöledningssystem skall certifieras

enligt ISO eller EMAS,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utse en

oberoende miljörevisor för framtida

infrastrukturprojekt tills certifiering av ISO eller

EMAS registrerats.

Utskottet

1 Inledning

Riksdagens revisorer har på eget initiativ granskat

hur Vägverket och Banverket hanterar miljöaspekter

vid investeringar i vägar och järnvägar.

Granskningen har inriktats på hur

planeringsprocessen fungerar i praktiken, speciellt

när det gäller miljökonsekvensbeskrivningarnas roll

i samband med verkens arbete med arbetsplaner

respektive järnvägsplaner. Även verkens uppföljning

av miljöaspekter har belysts i granskningen.

Resultatet av granskningen har redovisats i

rapporten Vägverket, Banverket och miljön

(1998/99:6).

Vägverkets och Banverkets investeringsplanering kan

delas in i två etapper, nämligen först strategisk

planering och därefter fysisk planering.

Strategisk planering

Vägverkets och Banverkets strategiska planering

syftar till att konkretisera vilka investeringar som

behöver göras för att uppfylla de transportpolitiska

målen. Med underlag från bland annat trafikverken

utformar regeringen en proposition med förslag till

övergripande riktlinjer för utbyggnad av

infrastrukturen. Riksdagen beslutar mot bakgrund av

regeringens förslag om investeringsinriktning och

ekonomiska planeringsramar för en tioårsperiod.

Regeringen beslutar därefter om direktiv till

Vägverkets och Banverkets arbete med tioåriga

investeringsplaner. Vid urvalet av investeringar som

skall tas med i planerna skall den

samhällsekonomiska lönsamheten vara vägledande.

Vägverket och Banverket redovisar i sina

tioårsplaner en strategisk miljöbedömning av de

föreslagna investeringsåtgärderna. Verkens förslag

till planer går ut på remiss och regeringen

fastställer planerna. Regeringen redovisar därefter

planerna för riksdagen och dessa utgör grund för

budgetpropositionen och för den fortsatta fysiska

planeringen av projekten.

Fysisk planering

Den fysiska planeringen av ett projekt kan delas in

i fyra olika delar: förstudie,

vägutredning/järnvägsutredning,

arbetsplan/järnvägsplan och bygghandlingar.

Verkens planeringsprocess inleds med förstudien.

Här skall förutsättningar för den fortsatta

planeringen studeras samt behov och konflikter

belysas. När förstudien utarbetas skall samråd ske

med berörda länsstyrelser, kommuner, ideella natur-

och miljöskyddsföreningar och berörd allmänhet.

En vägutredning/järnvägsutredning skall genomföras

när det i förstudien har klarlagts att man behöver

utreda alternativa sträckningar för vägen/järnvägen.

Utredningarna skall innehålla en

miljökonsekvensbeskrivning, MKB, och andra uppgifter

som är nödvändiga för att utvärdera och välja

alternativ. Om länsstyrelsen i förstudien har

beslutat att projektet kan antas medföra betydande

miljöpåverkan skall Vägverket och Banverket samråda

med övriga statliga myndigheter, berörda kommuner

och organisationer samt berörd allmänhet. Samrådet

skall avse lokalisering och utformning samt

innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen. När en

miljökonsekvensbeskrivning har upprättats skall den

kungöras och hållas tillgänglig för allmänheten som

får tillfälle att yttra sig innan länsstyrelsen

godkänner den. Länsstyrelsens godkännande skall avse

kvaliteten på beskrivningen. Större väg- och

järnvägsprojekt skall enligt 17 kap. 1 § miljöbalken

tillåtlighetsprövas av regeringen. Prövningen skall

ske på basis av väg/järnvägs-utredningen.

Arbetsplanen/järnvägsplanen skall ligga till grund

för om Vägverket eller Banverket får tillgång till

den mark som behövs för det planerade projektet. Vid

utarbetandet av planen skall samråd ske med berörda

fastighetsägare och myndigheter samt med andra som

kan ha väsentligt intresse av saken. Vägverket och

Banverket skall även i detta skede upprätta en

miljökonsekvensbeskrivning som skall godkännas av

länsstyrelsen. I de fall länsstyrelsen under

förstudien har beslutat att projektet kan antas

medföra betydande miljöpåverkan skall

miljökonsekvensplanen föregås av ett utökat samråd,

om det inte skedde i utredningsskedet. Den godkända

miljökonsekvensplanen skall fogas till planen som

sedan skall ställas ut, normalt i tre-fyra veckor.

Verken skall bemöta inkomna anmärkningar i en

promemoria. Leder någon erinran till en större

förändring i planen krävs en ny utställelse. I så

fall måste länsstyrelsen godkänna den reviderade

miljökonsekvensplanen. Därefter skall Vägverket och

Banverket samråda med länsstyrelsen om planens

slutliga form. Om länsstyrelsen samtycker

fastställer Vägverkets eller Banverkets huvudkontor

planen. Allmänheten har möjlighet att överklaga

fastställelsebeslutet. Ärendet går då till

regeringen för prövning. Om länsstyrelsen och verken

är oeniga går ärendet direkt till regeringen för

prövning. När planen vunnit laga kraft är markägaren

skyldiga att upplåta den mark som behövs för vägen

eller järnvägen.

Under bygghandlingsskedet utarbetas de tekniska

handlingar som krävs för att den planerade vägen

eller järnvägen skall kunna byggas.

2 Övergripande miljö- och transport-

politiska utgångspunkter

2.1 Motionsförslag

Karin Svensson Smith m.fl. (v) framhåller i motion

T2 att den ekologiska omställningen av transportsek-

torn kräver att man utgår från miljömålen vid alla

beslut som rör trafikåtgärder. Därmed kan det visa

sig att den bästa åtgärden många gånger är att över

huvud taget inte investera i ny eller utbyggd

infrastruktur utan att i stället satsa på "mjuka

åtgärder". Det kan till exempel vara

samhällsplanering som begränsar transportbehovet,

effektivare kollektivtrafik, information och bättre

utnyttjande av existerande transporter som till

exempel samlastning av gods och kombicentraler.

Därför är det av yttersta vikt att de

transportpolitiska målen och miljömålen vägs in från

allra första början i den strategiska infra-

strukturplaneringen, dvs. i regeringens proposition

och riksdagens beslut som ger underlag för direktiv

till Vägverkets och Banverkets tioåriga invester-

ingsplaner. Mot denna bakgrund begärs att regeringen

återkommer med förslag till ändring av miljöbalken,

väglagen och lagen om utbyggnad av järnväg som

innebär att miljömålen skall vara styrande vid

utbyggnad av infrastruktur (yrkande 1). Motionärerna

framhåller vidare att miljömålen och de

transportpolitiska målen skall vara styrande vid den

strategiska infrastrukturplaneringen (yrkande 2).

2.2 Utskottets ställningstagande

Genom riksdagens beslut år 1998 är det övergripande

målet för transportpolitiken att säkerställa en

samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar

transportförsörjning för medborgarna och

näringslivet. Det innebär att samhällets agerande på

trafikområdet skall bidra till en socialt,

kulturellt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar

utveckling. En sådan utveckling förutsätter

ekonomisk tillväxt, goda levnadsförhållanden för

alla, en levande kultur, ett bevarat kulturarv och

en utveckling som ryms inom de ekologiska ramarna.

Som motionärerna påtalar har

investeringsplaneringens utformning stor betydelse

för arbetet med att uppnå ett hållbart samhälle.

Utskottet vill därför erinra om att den nya

transportpolitiken betonar att den långsiktiga

planeringen av transportsystemets utveckling i högre

grad än tidigare bör ses som en helhet där trafiken

är slutprodukten och åtgärder inom infrastrukturen

är ett medel bland andra för att nå de

transportpolitiska målen. Det kan - som belyses i

motion T2 (v) - innebära att andra åtgärder än

trafikinvesteringar kan vara mer ändamålsenliga för

att uppnå ett hållbart trafiksystem.

När det gäller investeringsplaneringen för den

nuvarande planeringsperioden 1998-2007 har riksdagen

lagt fast att utgångspunkten för trafikverkens

infrastrukturplaner skall vara att

transportinfrastrukturen skall främja ett

miljöanpassat och trafiksäkert transportsystem samt

bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar

av landet. Utskottet avser att senare i vår

återkomma till frågan om riktlinjer för

investeringsplaneringen i samband med behandlingen

av regeringens aviserade förslag till inriktning av

åtgärder i transportinfrastrukturen för åren

2002-2011.

Utskottet vill även hänvisa till att regeringen den

22 december 1999 tillsatt en parlamentarisk kommitté

för uppföljning av miljöbalken. I kommitténs uppdrag

ingår att följa tillämpningen av miljöbalken och vid

behov föreslå en reformerad lagstiftning som

ytterligare kan säkerställa att miljömålen uppnås.

Med hänvisning till det anförda är utskottet inte

nu berett att gå in på de frågor som tas upp i

motionen. Utskottet återkommer till

investeringsplaneringens inriktning senare i vår.

Utskottet avstyrker därför motion T2 (v) yrkandena 1

och 2.

3 Vägverket, Banverket och miljön

3.1 Revisorernas förslag

Hur miljöaspekterna beaktas under beslutsprocessen

Revisorerna redovisar i sin granskningsrapport att

en studie av Vägverkets arbetsplaner och Banverkets

järnvägsplaner visar att många miljöaspekter som

diskuteras i miljökonsekvensbeskrivningarna inte

beaktas i planerna på ett tillfredsställande sätt.

Revisorerna ser därför en risk för att viktiga

miljöfrågor glöms bort och att miljöåtgärder lämnas

utanför den formella prövningsprocessen. Vidare

finns risk för att miljökonsekvensbeskrivningarna

blir betraktade som beslutshandlingar, när de i

själva verket endast skall vara beslutsunderlag.

Revisorerna har funnit att Vägverket och Banverket

har inlett ett arbete för att ta fram tydligare

riktlinjer för hur miljöaspekter skall redovisas i

planerna och bygghandlingarna. Av remissvaren på

revisorernas granskningsrapport framgår att

förändringar som kan påverka miljön kan uppstå även

efter det att bygghandlingarna har upprättats t.ex.

vid upphandlingen av entreprenader. Revisorerna

anser att det är viktigt att länsstyrelser och

kommuner kan följa hanteringen av miljöfrågorna även

i detta skede.

Revisorerna föreslår mot denna bakgrund att

regeringen ger Vägverket och Banverket i uppdrag att

upprätta tydliga riktlinjer för hur miljöaspekter

skall behandlas om ett projekt ändras efter det att

en plan har fastställts. Vidare anser revisorerna

att regeringen bör återkomma till riksdagen med

information om resultatet av Vägverkets och

Banverkets arbete för att beakta och tydligare

redovisa miljöaspekter i planerings-, projekterings-

och upphandlingsskedena vid investeringar i vägar

och järnvägar.

Uppföljning av färdiga projekts miljöeffekter

Revisorerna konstaterar i sin granskningsrapport att

Vägverket och Banverket saknar rutiner för att följa

upp väg- och järnvägsinvesteringars miljöeffekter

efter det att anläggningarna har tagits i drift.

Endast ett fåtal uppföljningsstudier har

publicerats. Vägverket eller Banverket har heller

inga system för att ta till vara och sprida de

kunskaper som uppföljningarna ger.

Revisorerna understryker därför betydelsen av att

verken följer upp sina investeringar i större

utsträckning. Den kunskap som uppföljningarna ger

kan användas både för att vidta korrigerande

åtgärder och för att förbättra bedömningen av

miljöaspekter i framtida projekt. Revisorerna anser

att verken bör se till att resurser för uppföljning

av ett projekt avsätts redan när projektets budget

bestäms. Formerna för uppföljningen bör verken

bestämma tillsammans med länsstyrelserna i samband

med att planerna fastställs. Revisorerna utgår från

att verken rapporterar resultatet av uppföljningarna

till berörd länsstyrelse eller kommun och att dessa

ser till att verken vidtar nödvändiga korrigerande

åtgärder.

Revisorerna föreslår att regeringen undersöker

behovet av tydligare riktlinjer för

uppföljningsverksamheten och att regeringen ger

Vägverket och Banverket i uppdrag att tillsammans

upprätta ett system för erfarenhetsåterföring.

Enligt revisorerna bör regeringen vidare se till att

resultaten av verkens uppföljningar är tillgängliga

för både myndigheter och allmänhet.

Miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet

Revisorerna anser i sin granskningsrapport att det

är viktigt att Vägverket och Banverket har bra

beslutsunderlag. Först då kan man i

planeringsprocessen göra noggranna avvägningar

mellan olika intressen. Ett av de viktigaste

beslutsunderlagen är miljökonsekvensbeskrivningarna.

Resultatet av en enkät som revisorerna har skickat

till alla länsstyrelser visar att Banverkets

miljökonsekvensbeskrivningar ofta inte anses hålla

tillräckligt hög kvalitet. Vägverkets

miljökonsekvensbeskrivningar anses däremot i regel

vara bra. Vissa länsstyrelser anser dock att

kvaliteten ofta varierar och att även Vägverkets

miljökonsekvensbeskrivningar kan ha stora brister.

Revisorerna menar att miljökonsekvensbeskrivningar

inte bara skall ses som dokument. Den process som

leder fram till ett färdigt dokument är också

viktig. Revisorerna framhåller vidare att Vägverket

och Banverket bör dra nytta av varandras kunskaper

och erfarenheter i större utsträckning när det

gäller utveckling av miljökonsekvensbeskrivningarnas

kvalitet. I utvecklingsarbetet bör även

länsstyrelser, kommuner och konsulter delta.

Revisorerna föreslår mot denna bakgrund att

regeringen ger Vägverket och Banverket i uppdrag att

tillsammans utveckla en strategi för att höja

miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet och

kontrollera att miljökonsekvensbeskrivningarna

används på det sätt som statsmakterna har avsett.

3.2 Motionsförslag

Per-Richard Molén m.fl. (m) understryker i motion T3

vikten av att nödvändiga och berättigade väg- och

järnvägsdragningar kan accepteras och få legitimitet

även hos enskilda som drabbas negativt av projektens

genomförande. En förutsättning är då att samhället

kan påvisa att miljöaspekterna tas på allvar och att

myndigheterna har tillräcklig kompetens för att ta

fram allsidiga och högkvalitativa beslutsunderlag

bland annat i form av miljökonsekvensbeskrivningar.

Moderata samlingspartiet delar därför Riksdagens

revisorers uppfattning om att såväl Banverket som

Vägverket måste bli bättre på att hantera

miljöaspekterna vid väg- och järnvägsinvesteringar.

Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller i motion T4 att

ett väl fungerande miljöledningssystem möjliggör en

god inblick när det gäller miljöpåverkan samt en

granskning ur hållbarhetsperspektiv. I ett

miljöledningssystem enligt ISO eller EMAS finns en

inbyggd intern och extern miljörevision där målet är

att nå ständiga förbättringar. Motionärerna förordar

mot denna bakgrund att Banverket och Vägverket

certifierar sig enligt ISO eller EMAS (yrkande 1).

Regeringen bör vidare utse en oberoende miljörevisor

för infrastrukturprojekt fram till dess att en

certifiering har genomförts (yrkande 2).

Karin Svensson Smith m.fl. (v) begär i motion T2 att

regeringen återkommer med förslag till lagändringar

som gör länsstyrelser respektive regionala

miljödomstolar till tillståndsmyndigheter enligt

miljölagstiftningen för infrastrukturinvesteringar

(yrkande 3).

Motionärerna förordar vidare att, liksom för övrig

tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken,

infrastrukturprojekt förses med ett kontrollprogram

där man kontinuerligt följer upp verksamhetens

miljöpåverkan och genomför åtgärder om det visar sig

nödvändigt (yrkande 4).

I motionen understryks även behovet av att berörda

parter har god kompetens. Motionärerna anser att om

länsstyrelser och regionala miljödomstolar skall

kunna hantera de nya uppgifterna på ett

tillfredsställande sätt behöver kunskap och

kompetens tillföras liksom ytterligare resurser

(yrkande 5).

Enligt motionen bör inte Banverket och Vägverket

själva vara ansvariga för att ta fram riktlinjer för

sitt miljöarbete. Det gäller att skilja på rollerna

som exploatör och kontrollmyndighet. Revisorernas

förslag till nya riktlinjer för verkens hantering av

miljöeffekter föreslås därför utarbetas av en

arbetsgrupp bestående av Naturvårdsverket och

representanter för olika länsstyrelser i samråd med

de berörda verken (yrkande 6).

Motionärerna framhåller slutligen att det i dag

förekommer att seriösa konsulter som gör ambitiösa

miljökonsekvensbeskrivningar där man pekar på

allvarliga miljöbrister kopplas bort från sitt

arbete. Uppdragsgivaren kan också beställa en ny

miljökonsekvensbeskrivning om man inte är nöjd med

den som gjorts. För att råda bot på dessa problem

föreslås att en auktorisering av processen för

miljökonsekvensbeskrivningar stimuleras (yrkande 7).

3.3 Utskottets ställningstagande

Allmänna utgångspunkter

Enligt 1998 års transportpolitiska beslut gäller att

transportsystemets utformning och funktion skall

anpassas till krav på en god livsmiljö för alla, där

natur och miljö skyddas för skador. Vidare gäller

att en effektiv hushållning med energi, mark, vatten

och andra naturresurser skall främjas. Utskottet

anser mot denna bakgrund att Riksdagens revisorers

granskning om hur Vägverket och Banverket hanterar

miljöaspekter vid investeringar i vägar och

järnvägar är betydelsefull. Omställningen av

trafiksystemet i syfte att uppnå en hållbar

samhällsutveckling kräver att miljöfrågorna ges en

tillfredsställande behandling. Det är därför enligt

utskottets mening värdefullt att riksdagen genom

revisorernas förslag har fått ett underlag för

fortsatta överväganden om hur planeringsprocessen

kan vidareutvecklas.

Utskottet konstaterar att miljöfrågorna under

senare år har fått större utrymme i Vägverkets och

Banverkets planeringsprocess. Som framgår av

revisorernas granskning kvarstår dock brister. Det

gäller hur miljöaspekterna beaktas under hela

processen, miljöuppföljningen av färdiga

trafikprojekt och miljökonsekvensbeskrivningarnas

kvalitet. Utskottet delar därmed den uppfattning som

Per-Richard Molén m.fl. (m) ger uttryck för i motion

T3 nämligen att såväl Banverket som Vägverket måste

bli bättre på att hantera miljöaspekter vid väg- och

järnvägsinvesteringar.

Enligt vad utskottet fått veta pågår för närvarande

inom Vägverket och Banverket ett omfattande arbete

som syftar till att förbättra behandlingen av

miljöaspekter i infrastrukturplaneringen. Det gäller

bl.a. en översyn av handböcker och föreskrifter för

miljökonsekvensbeskrivningar samt införande av

miljöledningssystem och regler för miljöuppföljning.

Bakgrunden till detta arbete är den nya

transportpolitikens mål om en hållbar utveckling och

krav på ett förbättrat beslutsunderlag. Den 1

januari 1999 har också miljöbalken trätt i kraft med

följdändringar i väglagen och lagen om byggande av

järnväg. Detta har inneburit utökade och skärpta

krav på miljökonsekvensbeskrivningar, att

miljöaspekterna kommer in i ett tidigare

planeringsskede samt att de har större tyngd än

tidigare.

Utskottet vill vidare hänvisa till att regeringen

nyligen har tillsatt en parlamentarisk kommitté med

uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken

och lämna förslag till nödvändiga reformer.

Kommittén skall också följa upp

miljökonsekvensbeskrivningar och överväga om

anläggandet av järnvägar, vägar och allmänna

farleder skall prövas av miljödomstol i stället för

av de trafikverk som är ansvariga för sakområdet.

Reglerna och arbetet med miljöredovisningar

förändras således samtidigt som ett nytt

utredningsarbete nyligen har påbörjats.

Miljöaspekternas beaktande under beslutsprocessen

Utskottet delar revisorernas uppfattning att

miljökonsekvensbeskrivningar är ett betydelsefullt

instrument vid arbetet med investeringsplaneringen.

För att beskrivningarna skall kunna fungera som

avsett är det viktigt att de håller hög kvalitet. I

likhet med revisorerna anser utskottet att hänsyn

måste tas till miljöaspekterna under hela

beslutsprocessen. Det innebär att riktlinjer bör

finnas för hur miljöaspekter skall behandlas om ett

projekt ändras efter det att en plan har

fastställts. Utskottet vill i sammanhanget erinra om

att enligt väglagen finns bestämmelser om åtgärder

vid avvikelser från arbetsplanen. Motsvarande regler

finns i lagen om byggande av järnväg.

Enligt revisorernas mening bör regeringen ge

Vägverket och Banverket i uppdrag att upprätta

riktlinjer för hur miljöaspekter skall behandlas om

ett projekt ändras efter det att en plan har

fastställts. I motion T2 av Karin Svensson Smith

m.fl. (v) yrkande 6 föreslås att riktlinjerna bör

utformas av en arbetsgrupp bestående av

Naturvårdsverket och representanter för olika

länsstyrelser i samråd med de berörda verken.

Utskottet är för sin del inte berett att i detalj

föreskriva hur det förutsatta beredningsarbetet

skall utformas. Det ankommer i första hand på

regeringen att besluta härom. Avgörande är

slutresultatet, nämligen att miljöaspekterna ges en

tillfredsställande behandling under hela

planeringsprocessen. I likhet med revisorerna anser

utskottet vidare att regeringen bör återkomma till

riksdagen med information om arbetet med att beakta

och tydligare redovisa miljöaspekter i planerings-,

projekterings- och upphandlingsskedena vid

investeringar i vägar och järnvägar.

Uppföljning av färdiga projekts miljöeffekter

Investeringar i trafikens infrastruktur har i många

fall långsiktiga konsekvenser för

samhällsstrukturen. Det innebär att beslutsfattandet

till stora delar måste grundas på bedömningar och

prognoser. För att denna beslutsmodell skall kunna

fungera ändamålsenligt krävs en väl fungerande

uppföljnings- och utvärderingsverksamhet. Utskottet

har mot denna bakgrund tidigare i olika sammanhang

understrukit behovet av att investeringar i

trafikens infrastruktur följs upp och utvärderas.

Utskottet delar därför revisorernas uppfattning att

behovet av tydligare riktlinjer för uppföljning av

miljöeffekter bör undersökas och att ett system för

erfarenhetsåterföring bör upprättas. Som revisorerna

framhåller bör resultatet av verkens uppföljningar

vara tillgängligt för både myndigheter och

allmänhet. Enligt utskottets mening bör regeringen

närmare överväga hur uppföljningsarbetet kan

vidareutvecklas.

I sammanhanget kan nämnas att Vägverket den 12

december 1999 har utfärdat rekommendationer för

miljöuppföljning av vägprojekt (Publ. 1999:159).

Rekommendationerna avser bl.a. utarbetande av

uppföljningsprogram, metoder för mätning, beräkning

och inventering, hur resultat skall redovisas,

bearbetas och användas samt ansvar, roller och

samråd i uppföljningsarbetet.

Beträffande förslaget i motion T2 av Karin Svensson

Smith m.fl. (v) yrkande 4 om att införa ett

obligatoriskt kontrollprogram vill utskottet hänvisa

till vad revisorerna anfört om att regeringen bör

undersöka behovet av eventuella lagändringar eller

andra tydligare riktlinjer för att skapa

uppföljningsrutiner och för att tydliggöra

myndigheternas olika roller. Utskottet har ingen

annan uppfattning.

Miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet

I likhet med revisorerna anser utskottet att

miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet bör höjas

och att de bör följas upp och beaktas under hela

planerings- och projekteringsfasen.

Miljöledningssystem och miljörevisor

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i

motion T4 av Johnny Gylling m.fl. (kd) nämligen att

väl fungerande miljöledningssystem kan möjliggöra en

god inblick i infrastrukturprojekts miljöpåverkan

samt förbättra en granskning ur

hållbarhetsperspektiv. Det finns ett stort intresse

såväl inom privat som offentlig sektor att införa

miljöledningssystem.

Enligt vad utskottet fått veta pågår för närvarande

ett omfattande arbete inom såväl Banverket som

Vägverket med att införa miljöledningssystem.

Banverkets avsikt är att arbetet skall föras så

långt att en certifiering är möjlig. Beslut om

certifiering av olika verksamheter kommer att

avgöras efter en bedömning av kostnad och nytta.

Beträffande Vägverket kan nämnas att regeringen

genom regleringsbrev för budgetåret 2000 har gett

verket i uppdrag att införa miljöledningssystem.

Uppdraget skall vara slutfört år 2003. Av

regleringsbrevet framgår vidare att Vägverket skall

rapportera om utvecklingen av verkets

miljöledningssystem i en särskild rapport i enlighet

med de riktlinjer som regeringen beslutar om i annat

sammanhang.

Utskottet anser att införande av

miljöledningssystem kan vara en viktig åtgärd i

syfte att effektivisera och förbättra miljöarbetet.

Utskottet förutsätter att regeringen i samband med

den årliga uppföljningen av investeringsplaneringen

redovisar det fortsatta arbetet med att införa

miljöledningssystem inom Banverket och Vägverket.

I samma motion föreslås vidare att oberoende

miljörevisorer tillsätts för infrastrukturprojekt

till dess att en miljöcertifiering kan ske.

Utskottet förutsätter att med de åtgärder för att

bl.a. förbättra kvaliteten och uppföljningen av

miljöfrågor som tidigare redovisats kommer syftet

med motionen att tillgodoses. Utskottet vill vidare

tillägga att såväl Banverket som Vägverket har

fristående internrevisioner som för närvarande byggs

ut för att bl.a. förstärka insatserna av en

oberoende kontroll på miljöområdet.

Tillståndsmyndigheter för infrastrukturinvesteringar

I motion T2 (v) yrkande 3 föreslås att länsstyrelser

respektive miljödomstolar blir tillståndsmyndigheter

enligt miljölagstiftningen för

infrastrukturinvesteringar i stället för de verk som

är ansvariga för sakområdet. Motsvarande förslag har

tidigare väckts av den s.k. tunnelkommissionen som

tillkallades med anledning av det som inträffat vid

tunnelbygget genom Hallandsåsen (SOU 1998:137).

Utskottet anser att en bredare analys av

planeringsprocessen bör göras i samband med att

tillämpningen av miljöbalken och andra nya regler

som rör planeringsprocessen utvärderas. Så kommer

också att ske. I direktiven till den nyligen

tillsatta parlamentariska kommittén med uppdrag att

utvärdera miljöbalken ingår att närmare utreda denna

fråga (dir. 1999:109). I avvaktan på pågående

beredning är utskottet inte berett att vidta någon

åtgärd med anledning av motionsförslaget.

Kompetens och resursfrågor

Utskottet anser det viktigt, som framhålls i motion

T2 (v) yrkande 5, att berörda myndigheter har god

kompetens och tillräckliga resurser för sitt

miljöarbete. Utskottet bedömer att revisorernas

förslag är väl ägnade att höja kompetensen hos

myndigheterna och skapa förutsättningar för en

tillfredsställande bevakning av miljöfrågorna i

planeringsprocessen. Detta gäller exempelvis

förslaget att sprida erfarenheter av uppföljningar

av genomförda trafikinvesteringars miljöeffekter.

Utskottet vill vidare hänvisa till att revisorerna

i sin granskningsrapport framhåller att verken bör

se till att resurser för uppföljning avsätts redan

när projektets budget bestäms. Utskottet delar denna

uppfattning. Kostnaden för uppföljning är i

förhållande till projektkostnaden liten, oftast

långt mindre än en procent av denna kostnad. I vad

mån särskilda medel krävs för att höja kompetensen

är detta en fråga som närmast bör bedömas inom ramen

för normal statlig budgetberedning.

Auktorisation av miljökonsulter

Utskottet övergår slutligen till förslaget i motion

T2 (v) yrkande 7 om att stimulera en auktorisering

av processen för miljökonsekvensbeskrivningar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten

av att miljökonsekvensbeskrivningarna har god

kvalitet. Enligt utskottets mening kommer skärpta

krav från trafikverken som uppdragslämnare

tillsammans med en god kvalitativ granskning från

länsstyrelserna att leda till att kvaliteten på

beslutsunderlaget förbättras. Vidare kan nämnas att

den nyligen tillsatta parlamentariska kommittén för

att utvärdera miljöbalken skall bedöma såväl

regelverk som kvalitet på konsekvensbeskrivningar.

Utskottet anser därmed att något särskilt initiativ

från riksdagens sida för närvarande inte behövs.

Sammanfattande ställningstagande

Av det anförda följer att utskottet i likhet med

revisorerna anser att miljöaspekterna bör finnas med

under hela planeringsprocessen, att uppföljning av

färdiga projekts miljöeffekter bör förbättras samt

att miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet bör

höjas. Regeringen bör bedöma i vilka former det

fortsatta utvecklingsarbetet för att förbättra

hanteringen av miljöaspekter vid investeringar i

vägar och järnvägar bör ske. Utskottet förutsätter

att regeringen snarast för riksdagen redovisar

resultatet av detta arbete. Utskottet förutsätter

vidare att de frågor som tas upp i motionerna T2 (v)

yrkandena 3-7, T3 (m) och T4 (kd) kommer att

övervägas inom ramen för det fortsatta arbetet. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande övergripande miljö- och

transportpolitiska utgångspunkter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:T2 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande Vägverket, Banverket och

miljön

att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag

och motionerna 1999/2000:T2 yrkandena 3-7,

1999/2000:T3 och 1999/2000:T4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 15 februari 2000

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Sven

Bergström (c), Jarl Lander (s), Johnny Gylling (kd),

Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Lars Björkman

(m), Monica Green (s), Inger Segelström (s), Stig

Eriksson (v), Tuve Skånberg (kd), Lars Gustafsson

(kd), Birgitta Wistrand (m), Mikael Johansson (mp),

Kenth Skårvik (fp), Jan-Evert Rådhström (m),

Christina Axelsson (s) och Sture Arnesson (v).