Bet. 1999/2000:UbU4

Utbildningsutskottets betänkande

1999/2000:UBU04

Elever med funktionshinder

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

UbU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

förslag i fråga om ansvaret för utbildning och stöd

till elever med funktionshinder samt ett 60-tal

motions-yrkanden.

Utskottet ställer sig bakom principen om att

funktionshindrade elever så långt möjligt skall

erbjudas en anpassad utbildning i sin hemkommun och

därmed, i likhet med andra elever, ha rätten att

kunna bo hemma med sina föräldrar. Utskottet anser

att bestämmelserna i skollagen om den statliga

specialskolans målgrupp skall ändras i enlighet med

vad regeringen föreslår. Synskadade och talskadade

elever skall alltså inte längre tillhöra målgruppen.

För dem skall kommunerna ha det fulla ansvaret.

Staten skall dock även i fortsättningen ha ett stort

ansvar för att stödja kommunerna, bl.a. genom en ny

samordnad organisation för stöd i specialpedagogiska

frågor, en utökad resurscenterverksamhet samt

satsningar på kompetensutveckling av skolans

personal och på forskning.

Till följd av att specialskolan upphör som skolform

för synskadade och talskadade elever avvecklas de

fasta skoldelarna vid Ekeskolan i Örebro och

Hällsboskolan i Sigtuna successivt. Detta avses ske

genom intagningsstopp, fr.o.m. den 1 juli 2001 vid

Ekeskolan respektive fr.o.m. den 1 juli 2002 vid

Hällsboskolan. Samtidigt byggs riksresurscentren ut

vid de båda nämnda skolorna och tillförs en mindre

skoldel för visstidsplacering.

Beträffande Ekeskolans resurscenter planerar

regeringen en sammanslagning med Tomtebodaskolans

resurscenter till ett gemensamt resurscenter för

synskadade elever med på sikt en lokalisering till

Storstockholmsområdet. Utskottet föreslår emellertid

att riksdagen gör ett uttalande till regeringen om

att den slutliga lokaliseringen och organisationen

skall avgöras av den framtida styrelsen för den nya

stödorganisationen.

För döva, dövblinda och hörselskadade elever är en

teckenspråkig skolmiljö nödvändig. Utskottet delar

regeringens uppfattning att specialskolan skall

behållas som skolform för dessa elever. Utskottet

anser att riksdagen bör anta ändringar i skollagen

som innebär att de kvarvarande specialskolorna för

döva och hörselskadade elever samt Åsbackaskolan i

Gnesta ställs under en gemensam styrelse.

Utskottet tillstyrker vidare förslagen i

propositionen som rör den riksrekryterande

gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade

elever, bl.a. att specialutformade program skall få

anordnas.

Avslag på regeringens förslag om en förändring av

specialskolans målgrupp och om avveckling av de

fasta skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan

begärs i reservationer från Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och

Centerpartiet. I egna reservationer anför

Folkpartiet att en statlig handikappeng är en

förutsättning för att Folkpartiet skall stödja

förslagen om förändring av målgruppen och avveckling

av skoldelarna. I övrigt finns reservationer på

skilda punkter.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1998/99:105 Elever med

funktionshinder -ansvar för utbildning och stöd

föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i skollagen (1985:1100).

Lagförslaget återfinns som bilaga 1 till detta

betänkande.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1998/99:Ub17 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen avvisar propositionens förslag om

att avveckla Ekeskolans fasta skoldel,

2. att riksdagen avvisar propositionens förslag om

att avveckla Hällsboskolans fasta skoldel,

3. att riksdagen avvisar propositionens förslag om

att synskadade och talskadade barn skall utgå ur

specialskolans målgrupp,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvecklingen och

lokaliseringen av Ekeskolans resurscenter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda

förutsättningarna för ett riksgymnasium för blinda

och synskadade barn med multihandikapp vid

Ekeskolan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvärdering av

tidigare kommunaliseringar av specialskolor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

förstärkning av den kommunala kompetensen vad gäller

undervisning av barn med funktionshinder,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om särskilda

förutsättningar för språkutveckling för synskadade

barn med multifunktionshinder,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rätten för barn och

ungdomar med funktionshinder att välja skola,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kommunernas

information till funktionshindrade barns föräldrar

om hjälp, stöd och möjlighet att söka specialskolor.

1998/99:Ub18 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om

förändring av specialskolans målgrupp,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om

avveckling av Ekeskolans respektive Hällsboskolans

fasta skolverksamhet,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att

ärenden gällande godkännande av fristående skolor

som motsvarar specialskolorna skall prövas av den

föreslagna styrelsen för specialskolorna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utveckling av

specialskolornas verksamhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rättigheter och

valmöjligheter för elever i behov av särskilt stöd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om godkännande av

fristående skolor som motsvarar specialskolorna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sammanslagning av

Skolverket och SIH.

1998/99:Ub19 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att införa en

handikappeng för elever med funktionsnedsättning,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

av hur folkhögskolornas roll i undervisningen för

elever med funktionshinder kan förbättras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att återinföra

rätten till personlig assistans för vistelse i

daglig kommunal verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Skolverket skall

godkänna friskolor som motsvarar specialskolor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

brukarorganisationerna bör finnas med i

stödorganisationens styrelse.

1998/99:Ub20 av Erling Wälivaara m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en värdegrund som

utgår från kristen etik och västerländsk humanism,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att

avveckla de fasta delarna vid Ekeskolan och

Hällsboskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att utgå

från den funktionshindrades och de anhörigas

perspektiv,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om en

ny och gemensam myndighet för specialskolorna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Statens skolverk

skall bevilja tillstånd för fristående skolor för

elever med funktionshinder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om innehållet i en

förändrad stödorganisation,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den Rh-anpassade

gymnasieutbildningen erbjuder elever individuellt

program.

1998/99:Ub21 av Hans Karlsson m.fl. (s, v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Ekeskolan i

Örebro.

1998/99:Ub22 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari yrkas

att riksdagen, med avslag på regeringens förslag

avseende specialskolorna för blinda och språkstörda

elever, som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om desamma.

1998/99:Ub23 av Marianne Andersson (c) vari yrkas

att riksdagen avslår förslaget om statligt stöd till

kommunal undervisning av döva elever på teckenspråk.

1998/99:Ub24 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ytterligare överväganden

om individuella program inom RH-gymnasierna.

Motioner från allmänna motionstiden 1998

1998/99:Ub208 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Vänersborg som

lokaliseringsort för västra regionens teckenspråkiga

grundskola.

1998/99:Ub212 av Cristina Husmark Pehrsson och

Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten till extra stöd för elever med

läs- och skrivsvårigheter.

1998/99:Ub216 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den fasta skolan

vid Ekeskolan i Örebro skall bibehållas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om alternativa

finansieringsformer för en utveckling av

resurscentret vid Ekeskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rätten för barn och

ungdomar med funktionshinder att välja skola,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den s.k.

rättighetslagen om gymnasieskolgången för ungdomar

med rörelsehinder,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

av förutsättningarna för ett riksgymnasium för

blinda och synskadade barn med multihandikapp vid

Ekeskolan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om FUNKIS-utredningens

syn på "en skola för alla",

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunernas

information till funktionshindrade barns föräldrar

om hjälp, stöd och möjlighet att söka specialskolor.

1998/99:Ub221 av Christina Nenes m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om framtida

lokaliseringsort för västra regionens

specialskola/teckenspråkiga grundskola.

1998/99:Ub227 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om diagnostiska prov

för att tidigt upptäcka läs- och skrivsvårigheter,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

specialskolorna.

1998/99:Ub231 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om alla barns rätt

till likvärdig utbildning.

1998/99:Ub246 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

hjälpa elever med dyslexi.

1998/99:Ub255 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utbildning och

skolmiljö för barn och ungdomar med funktionshinder.

1998/99:Ub257 av Ingvar Eriksson och Cristina

Husmark Pehrsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hjälp till

stammande.

1998/99:Ub263 av Sofia Jonsson och Johan Pehrson (c,

fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om specialskolor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nedläggning av

Ekeskolan.

1998/99:Ub268 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari

yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av hjälp

till elever med särskilda behov.

1998/99:Ub801 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skolans allmänna

målsättning och prioritering av resurser för elever

med behov av särskilt stöd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utbildning i frågor

rörande specifika läs- och skrivsvårigheter i

förskollärarutbildningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om minimikrav på

tillgång till speciallärare för elever med behov av

särskilt stöd i grundskolan, t.ex. speciallärare med

särskild kompetens inom området dyslexi,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

kvalificerad undervisning om dyslexi och dess

behandling ges till alla lärare i grundskolan så att

nödvändig kompetens för omhändertagande av elever

med specifika läs- och skrivsvårigheter kan

garanteras inom en snar framtid.

1998/99:So212 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om insatser för

hörselskadade barn.

1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Skolverket bör

göra en analys av hur kommunernas schablonsystem har

påverkat handikappade barns möjligheter att välja

skola,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om teckenspråkskunnig

personal i specialskolorna för döva.

1998/99:So455 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om likvärdig utbildning

för alla elever.

1998/99:So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att upprätta fler

dyslexicentrum,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att berörda

personalgrupper får en adekvat utbildning om

dyslexi.

Utskottet

1 Inledning

Till grund för den nu aktuella propositionen ligger

förslag från FUNKIS - en kommitté tillkallad efter

bemyndigande av regeringen i november 1995 för att

utreda hur ansvaret för utbildning av

funktionshindrade elever och deras omvårdnad i

anslutning till utbildningen skall fördelas mellan

stat, kommun och landsting (dir. 1995:134). I

uppdraget ingick också att utreda vem som skall

finansiera verksamheten. FUNKIS överlämnade i

november 1996 ett delbetänkande Gymnasieutbildning

för vissa ungdomar med funktionshinder (SOU

1996:167). I maj 1998 överlämnades huvudbetänkandet

FUNKIS - funktionshindrade elever i skolan (SOU

1998:66). Betänkandena har remissbehandlats.

Utredningen tillsattes bl.a. mot bakgrund av att

omfattande förändringar genomförts på skolans område

utan att det samtidigt hade gjorts någon översyn av

ansvarsfördelningen mellan olika huvudmän för elever

med funktionshinder. Som ytterligare ett motiv för

utredning angavs att statens insatser hittills

främst inriktats på att bekosta enskilda elevers

utbildning i specialskolan m.m., medan den absoluta

majoriteten av elever med svåra funktionshinder får

sin skolgång i den kommunala skolan.

I propositionen aviseras en förstärkning och

utveckling av statens stöd till kommunerna i

specialpedagogiska frågor, bl.a. genom en samordnad

stödorganisation, en utökad resurscenterverksamhet

samt vissa satsningar på kompetensutveckling och

forskning. Förslag läggs fram bl.a. om ändringar i

skollagens bestämmelser om specialskolans målgrupp.

Förslagen innebär att specialskolan som skolform

behålls för döva och hörselskadade elever. För

synskadade respektive talskadade elever skall denna

skolform inte längre finnas kvar. Till följd härav

avvecklas, enligt regeringens förslag, de fasta

skoldelarna vid Ekeskolan i Örebro och Hällsboskolan

i Sigtuna till förmån för en utökad

resurscenterverksamhet. En mindre skoldel inrättas

på båda ställena för visstidsplaceringar.

Propositionen innehåller också förslag som rör

utvecklingen av specialskolorna för döva och

hörselskadade elever samt den riksrekryterande

gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade

respektive döva och hörselskadade elever.

Utskottet återger till en början kortfattat

regeringens principiella utgångspunkter i fråga om

ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och

landsting för elever med funktionshinder.

Socialutskottet har på eget initiativ i yttrande den

7 september 1999 till utbildningsutskottet framfört

sina synpunkter på förslagen i propositionen i

huvuddrag (yttr. 1998/99:SoU9y). Yttrandet, som

också kort refereras i nästa avsnitt, återfinns som

bilaga 2 till detta betänkande.

Därefter behandlar utskottet de olika delförslagen

i propositionen och motionerna.

2 Principiella utgångspunkter för

regeringens förslag

Skolan skall även i fortsättningen ha som mål att

vara en skola för alla. Detta lyfts fram i

propositionen. Regeringen hänvisar till FN:s

standardregler för att tillförsäkra människor med

funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. De

antogs enhälligt av FN:s generalförsamling i

december 1993 och har som en av sina huvudprinciper

att utbildningen för elever med funktionshinder

skall vara integrerad med den ordinarie

utbildningen. Standardreglerna tillkom på svenskt

initiativ.

Principen om att barn med funktionshinder så långt

möjligt skall erbjudas en anpassad utbildning i sin

hemkommun och därmed, i likhet med övriga barn och

ungdomar, ha rätten att kunna bo hemma med sina

föräldrar är enligt regeringen en hörnsten i svensk

handikappolitik. Lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS) tillkom

för att undanröja svårigheter i den dagliga

livsföringen för personer med omfattande och

varaktiga funktionshinder. I lagens förarbeten anges

bl.a. att personlig assistans alltid skall övervägas

som ett alternativ för att barn och ungdomar skall

kunna bo hemma. Regeringen anmärker att en

utbildning av elever med funktionshinder inom det

ordinarie skolsystemet kan betecknas som en "båda-

vinner-strategi", eftersom den skola som inkluderar

alla barn generellt sett får en bättre kompetens att

möta skilda behov, något som i sin tur har fördelar

också för barn utan eller med begränsade

funktionsnedsättningar.

Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan stat,

kommun och landsting bör så långt möjligt gälla

också för elever med funktionshinder, anför

regeringen. Det innebär en ansvarsfördelning, där

kommunerna ansvarar för att alla barn och ungdomar

erbjuds utbildning, landstingen ansvarar för hälso-

och sjukvård, t.ex. habilitering, och staten svarar

för lagstiftning, tillsyn, uppföljning, utvärdering

och vissa utvecklingsinsatser samt har ansvar för

lärarutbildning och bidrar till viss

kompetensutveckling.

Regeringen framhåller att undantag som görs från

denna grundläggande ansvarsfördelning bör vara

tydliga och väl motiverade. Statlig finansiering

eller statlig drift inom ramen för det kommunala

åtagandet bör endast komma i fråga om elever med

funktionshinder inte kan ges en likvärdig utbildning

med stöd av statens i övrigt förekommande styrning

av skolan. Här nämns som exempel döva och

hörselskadade barn som har behov av undervisning på

teckenspråk.

Enligt vad som redovisas i propositionen går i dag

70-80 % av de specialdestinerade statliga anslagen

för elever med funktionshinder till att finansiera

enskilda elevers utbildning - framför allt i

specialskolorna - samt i vissa fall till boende och

habilitering i anslutning till boendet. Mot bakgrund

av principen att elever med funktionshinder skall

kunna bo hemma och erbjudas en skolgång i närheten

av hemmet anser regeringen att en större andel av

dessa medel bör användas till att stödja kommunerna

för att öka deras förutsättningar att tillgodose

behoven av anpassad utbildning för elever med

funktionshinder.

Samtidigt som en tydlig ansvarsfördelning måste

eftersträvas är det specialpedagogiska stödet för

elever med ovanliga eller komplexa funktionshinder

ett område där staten och kommunerna har ett delat

ansvar, påpekar regeringen. Det är inte rimligt att

kommunerna skall klara av att bygga upp den kunskap

som krävs för att tillgodose så speciella behov utan

stöd från staten. Regeringen ser det som viktigt att

klargöra att staten även i fortsättningen har ett

stort ansvar för att stödja kommunerna.

Regeringen anför att de förslag och bedömningar som

redovisas i propositionen skall ses som ytterligare

ett steg i målsättningen om en skola för alla

elever.

Socialutskottets yttrande

Som nämnts inledningsvis har socialutskottet avgivit

yttrande till utbildningsutskottet. I yttrandet

behandlar socialutskottet enbart huvuddragen i

regeringens förslag, som rör ansvaret för de

funktionshindrade, och går inte närmare in på de

olika delförslagen eller på de motioner som finns i

ärendet.

Socialutskottet ställer sig bakom principen om att

barn och ungdomar med funktionshinder så långt

möjligt skall erbjudas en anpassad utbildning i sin

hemkommun och i likhet med övriga barn och ungdomar

ha möjlighet att bo hemma med sina föräldrar.

Samtidigt betonar utskottet att den förändring som

föreslås i propositionen måste genomföras på ett

sådant sätt att kommunerna klarar att möta de behov

som barn och ungdomar med svåra funktionshinder har.

För att dessa elever skall kunna bli delaktiga i

samhällslivet och jämlika krävs att kommunerna tar

sitt ansvar. Enligt socialutskottets mening är

tillgången till stöd och service för den enskilde

funktionshindrade och personalens förmåga att möta

olika behov avgörande för om integrationen skall

lyckas.

Socialutskottet delar regeringens bedömning att det

krävs en helhetssyn och en samverkan mellan alla i

elevens närhet liksom med det omgivande samhället i

form av bl.a. kultur, fritid och möjlighet till

socialt umgänge för att integreringen skall lyckas.

Kontakten med föräldrar/vårdnadshavare är

betydelsefull och är också nyckeln till samverkan

med andra berörda som kan vara viktiga för eleven,

t.ex. med barn- och ungdomshabiliteringen, den

pedagogiska hörselvården eller barn- och

ungdomspsykiatrin.

Slutligen pekar socialutskottet på att det är

viktigt att det finns resurscenter av hög kvalitet

för att stödja såväl eleverna som föräldrar och

skola. Det är angeläget att dessa resurscenter tar

till vara den kunskap som finns vid specialskolorna

och att det finns resurser för eleverna att vistas

där under perioder för att stödja eleverna och

genomföra kompletterande utredningar som stöd för

eleven, skolan och personalen i hemkommunen.

I avvikande meningar har företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet

bl.a. redovisat uppfattningen att specialskolan

skall finnas kvar som skolform för synskadade och

talskadade elever. Folkpartiet vill införa en

statlig handikappeng. Att rätten till personlig

assistans i skolan för funktionshindrade elever

skall återinföras förordas av m, kd och fp.

3 Bestämmelsen i skollagens portalparagraf

angående elevers behov av stöd

Enligt gällande lydelse av 1 kap. 2 § andra stycket

skollagen (1985:1100) skall i utbildningen hänsyn

tas till elever med särskilda behov. Regeringen

föreslår nu att lagtexten formuleras om till elever

i behov av särskilt stöd för att markera att fokus

riktas från eleven mot skolan och skolans åtgärder.

I stället för att se eleven som bärare av problem

handlar det om att se elevens möjligheter till

utveckling och att anpassa verksamheten utifrån

varje elevs förutsättningar.

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör anta

regeringens förslag till ändrad lydelse av 1 kap. 2

§ andra stycket skollagen. Målsättningen för skolan

att den skall vara en skola för alla inbegriper att

undervisningen skall anpassas till varje elevs

förutsättningar och behov, något som också tydligt

framgår av läroplanen för det obligatoriska

skolväsendet m.m. (Lpo 94). Det är, som regeringen

framhåller, skolans uppgift att möta elevens

svårigheter med pedagogiska insatser, åtgärder i

organisation och miljö, etc.

4 Kunskap och kompetens hos skolans

personal i fråga om olika behov av stöd,

m.m.

Propositionen

Regeringen konstaterar i propositionen att kunskap

och kompetens hos skolans personal har avgörande

betydelse för att elever med funktionshinder skall

kunna ges en, jämfört med övriga elever, likvärdig

utbildning med hög kvalitet. Det är viktigt att

behoven av specialpedagogisk kompetens uppmärksammas

och att specialpedagogernas roll vidareutvecklas. I

sammanhanget erinrar regeringen om att

Lärarutbildningskommittén (dir. 1997:54) har i

uppdrag att bl.a. analysera behovet av

specialpedagogisk kompetens hos lärarna.

Förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg

behöver enligt regeringen ha beredskap för att ta

emot och ge alla barn och elever möjlighet till

utveckling, delaktighet och lärande. Det innebär

inte att varje lärare skall ha kunskap om varje

enskilt funktionshinder. Däremot är det viktigt med

en grund att utgå från, en förförståelse som det

heter i propositionen. Många elever har läs- och

skrivsvårigheter/dyslexi eller

koncentrationssvårigheter. Regeringen anför att

målet bör vara att varje lärare skall vara väl

förtrogen med denna typ av problematik och ha

beredskap att möta eleverna i den pedagogiska

situationen.

I propositionen hänvisar regeringen till att man i

1999 års ekonomiska vårproposition (prop.

1998/99:100) har beräknat särskilda medel för en

treårig satsning på kompetensutveckling, bl.a. för

att stärka kompetensutvecklingen inom området elever

i behov av särskilt stöd, däribland elever med

funktionshinder. Regeringen anger sin avsikt att

återkomma om den närmare preciseringen av medlen i

budgetpropositionen för år 2000.

Regeringen aviserar också en satsning på pedagogisk

forskning inom området elever med funktionshinder.

Skolverket bör enligt regeringen få i uppdrag att

vidta åtgärder för att initiera att forskning

etableras på detta område. Sammanlagt 6 miljoner

kronor bör avsättas för detta under en treårsperiod.

Vidare anges i propositionen att regeringen lägger

stor vikt vid att alla elever i behov av stöd ges

samma möjligheter till stödinsatser. Regeringen

avser därför att införa bestämmelser om

åtgärdsprogram även i de skolformer inom det

offentliga skolväsendet för barn och ungdom som inte

omfattas av ett sådant krav i dag, samt i

motsvarande fristående skolor. Bestämmelser om

åtgärdsprogram finns nu för elever i grundskolan,

specialskolan och sameskolan i respektive

skolformsförordning. Av dessa framgår att rektor

skall se till att ett åtgärdsprogram utarbetas om en

elev behöver särskilda stödåtgärder. Regeringen

anser att elever och vårdnadshavare bör ges

möjlighet att ta initiativ till utarbetandet av

åtgärdsprogram för att stärka elevernas och

vårdnadshavarnas ställning.

Motionerna

Frågor kring kompetensen inom skolan, när det gäller

att tillgodose elevers behov av särskilt stöd, har

tagits upp i ett flertal motioner. Så gott som

samtliga av dessa motioner har väckts under den

allmänna motionstiden vid föregående riksmöte och

således innan den nu aktuella propositionen lades

fram.

Enligt Folkpartiet i motion 1998/99:Ub268 yrkande

16 visar rapporter att just elever med behov av

särskilt stöd har drabbats hårt av de senaste årens

besparingar i kommunerna. Skolan räcker inte till

för dessa elever. Motionärerna betonar att det är

oerhört viktigt att samtliga pedagoger inom

grundskolan och förskolan jämte personal inom

skolhälsovården har kunskaper och utbildning för att

uppmärksamma och ge tidig hjälp till elever med läs-

och skrivsvårigheter samt barn med hyperaktivitet

(ADHD och DAMP). Även stamning hos barn är ett

problem som kan fordra kvalificerad behandling.

Också i Miljöpartiets motion 1998/99:Ub801 yrkande

1 hävdas att stora nedskärningar inom skolan har

medfört att lärartätheten minskat och att det finns

för få psykologer, speciallärare och skolkuratorer i

skolorna. De som i första hand drabbas är elever med

behov av särskilt stöd, framhåller motionärerna.

Dessa elevers rätt till utbildning av god kvalitet

måste i dagsläget ges högsta prioritet.

I motion 1998/99:Ub231 (s) om alla barns rätt till

likvärdig utbildning understryker motionärerna

vikten av tillgång till specialpedagoger inom

förskolan och skolan. Skolan skall ge lika chanser

till alla. En kunskapsrätt borde komplettera

begreppet skolplikt i skollag och läroplan.

Enligt motion 1998/99:Ub17 (m) är det av största

vikt att den kommunala kompetensen vad gäller

undervisning av barn med funktionshinder dramatiskt

förbättras, eftersom de flesta funktionshindrade

barn går i kommunala skolor (yrk. 7).

Inom skolan måste det finnas kompetens att ge stöd

till stammande elever. Detta framförs i motion

1998/99:Ub257 (m) yrkande 1. Motionärerna anmärker

att lärarna saknar utbildning om stamning, trots att

läraren är nyckelperson när det gäller att skapa en

vänlig talmiljö i skolan.

Insatser för hörselskadade barn i den vanliga

skolan efterfrågas i motion 1998/99:So212 (fp)

yrkande 1. Motionären menar att man måste ta reda på

vilket stöd dessa barn behöver, innan de sätts i

vanlig skola. Det behövs således ett

handlingsprogram och ett konkret genomförande av

programmet.

I motion 1998/99:So455 yrkande 7 påpekar

Centerpartiet att det är viktigt att det i

kommunernas skolplaner anges tydliga mål för hur

elever med funktionshinder kan ges en, jämfört med

övriga elever, likvärdig skolgång. En budget bör

utarbetas för de särskilda åtgärderna. Om inte detta

sker, blir det nödvändigt att "öronmärka" resurser

för barn med särskilda behov och skärpa skollagen,

anser motionärerna.

Flera motionsyrkanden fokuserar på behovet av stöd

till elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

Åtgärder för att hjälpa elever med dyslexi

efterfrågas av Kristdemokraterna i motion

1998/99:Ub246 yrkande 5. De betonar att all personal

i skolan, men främst lärarna, måste vinnlägga sig om

att förhindra den kunskapssegregering som beror på

att alltför många elever brister i sin läsförmåga

och språkliga utveckling.

Liknande synpunkter uttrycks i motion 1998/99:Ub212

(m), nämligen att elever med läs- och

skrivsvårigheter måste tillerkännas rätten att få

all den hjälp som krävs. Att lära elever läsa och

skriva tillhör skolans primära uppgifter - om detta

får det aldrig råda något tvivel.

Centerpartiet anser i motion 1998/99:Ub227 yrkande

8 att diagnostiska prov bör genomföras redan under

de första skolåren för att tidigt upptäcka läs- och

skrivsvårigheter.

I motion 1998/99:Ub801 lyfter Miljöpartiet fram

behovet av utbildning om dyslexi. Enligt motionen

bör det ingå i förskollärarutbildningen att ha

kunskaper om förberedande språkträning, i syfte att

minska problemet med specifika läs- och

skrivsvårigheter i grundskolan (yrk. 7). Ett

minimikrav är att det finns tillgång till

speciallärare för elever med behov av särskilt stöd

i grundskolan, såsom speciallärare med särskild

kompetens inom området dyslexi (yrk. 8). Alla lärare

i grundskolan bör få kvalificerad undervisning om

dyslexi och dess behandling, så att det inom en snar

framtid finns nödvändig kompetens för att ta hand om

elever med läs- och skrivsvårigheter (yrk. 9).

Det är enligt motion 1998/99:So464 (fp) viktigt att

hjälpen mot läs- och skrivsvårigheter sätts in

tidigt, helst redan på förskolenivå. Detta

förutsätter att förskole- och specialpedagoger har

fått en gedigen utbildning om dyslexi,

habiliteringsmetoder och åtgärdsprogram (yrk. 5).

Motionärerna anser vidare att det bör upprättas fler

dyslexicentrum så att alla de barn som har läs- och

skrivsvårigheter kan få hjälp med sina problem (yrk.

4).

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer med motionärerna i att det är av

största vikt att kommunerna ser till att det inom

skolan finns kompetens och resurser för elever i

behov av särskilt stöd. Detta har utskottet också

tidigare gett tydligt uttryck för vid behandlingen

av motsvarande motionsyrkanden.

Enligt läroplanen för det obligatoriska

skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo

94), som alla skolor skall följa, har skolan ett

särskilt ansvar för de elever som av olika

anledningar har svårigheter att nå målen för

utbildningen. Det föreskrivs i läroplanen att alla

som arbetar i skolan skall uppmärksamma och hjälpa

elever i behov av särskilt stöd.

I en nationell kvalitetsgranskning av

undervisningen av elever i behov av särskilt stöd

som Skolverket genomförde under hösten 1998

konstaterade verket bl.a. att även om många lärare

gör helhjärtade insatser i arbetet med elever som

behöver särskilda stödinsatser, finns det brister

när det gäller genomtänkta pedagogiska strategier

samt medveten styrning, ledning, uppföljning och

utvärdering av de pedagogiska strategierna och

aktiviteterna.

Ett annat område där Skolverket genomförde

kvalitetsgranskning under 1998 var läs- och

skrivprocessen som ett led i undervisningen. Också

här påvisades behov av åtgärder för att förbättra

skolans läs- och skrivmiljö. Utskottet ställer sig

bakom regeringens kommentar till denna granskning i

utvecklingsplanen för förskola, skola och

vuxenutbildning (skr. 1998/99:

121), nämligen att elevernas språkutveckling är ett

av skolans viktigaste uppdrag. Elever som får

svårigheter i läs- och skrivprocessen måste få

speciell uppmärksamhet och en individuell

studieplanering. Kommunernas ansvar för skolans

resultat innebär bl.a. att elevernas språkutveckling

noga måste följas upp och utvärderas.

Det är enligt utskottet betydelsefullt att lärarna

har insikter i specialpedagogik och att skolan har

tillgång till lärare med fördjupad sådan kompetens.

Regeringen hänvisar i propositionen till att

Lärarutbildningskommittén (dir. 1997:54) har i

uppdrag att bl.a. analysera behovet av

specialpedagogisk kompetens hos lärarna.

Lärarutbildningskommittén har sedermera, den 15

juni 1999, avlämnat sitt slutbetänkande Att lära och

leda - en lärarutbildning för samverkan och

utveckling (SOU 1999:63). Kommittén vill förstärka

skolans samlade specialpedagogiska kompetens genom

att föreslå att lärarutbildningen får i uppdrag att

utveckla specialpedagogisk kompetens på fyra nivåer.

En första nivå ligger i det allmänna

utbildningsområdet med generella och för alla

lärare, oavsett skolform, grundläggande

specialpedagogiska kunskaper. Den fjärde och högsta

nivån leder till specialpedagogexamen. Kommittén

menar att en av specialpedagogikens mest angelägna

uppgifter är att bidra till att all personal i skola

och förskola kan möta den naturliga variationen av

elevers olikheter. - Betänkandet remissbehandlas för

närvarande. Remisstiden går ut den 1 november 1999.

Kommunerna har enligt 2 kap. 7 § skollagen ansvar

för att fortbildning anordnas för den personal som

har hand om utbildningen. Staten kan dock på olika

sätt stödja kompetensutveckling, dels genom att

påverka utbudet av kompetensutveckling, dels genom

att ge bidrag till särskilda satsningar. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om det uppdrag som

delegationen för IT i skolan har att stödja och

påskynda utvecklingen av läromedier samt pedagogiska

metoder för elever med funktionshinder.

Utskottet anser att det finns betydande behov av

kompetensutveckling för lärare och annan personal i

frågor som rör elever i behov av särskilt stöd,

däribland elever med funktionshinder. Bemötandet,

förståelsen och attityderna hos skolans personal har

stort värde för dessa elevers möjligheter att lyckas

i skolan.

Det är därför enligt utskottet tillfredsställande

att regeringen avser att ta ett samlat initiativ

kring kompetensutveckling av lärare i alla

skolformer. Regeringen har återkommit i

budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1,

utg.omr. 16) med förslag om att 500 miljoner kronor

skall avsättas under en treårsperiod för

utvecklingsinsatser inom skolväsendet, varav en del

avser kompetensutveckling. Medlen fördelar sig med

30 miljoner kronor år 2000, 80 miljoner kronor år

2001 och 390 miljoner kronor år 2002. Under år 2000

avses omfattande kompetensutveckling inom det

specialpedagogiska området riktas mot lärare inom

förskoleklassen och det obligatoriska skolväsendet.

Det kan, enligt budgetpropositionen, handla om att

skapa en generell förståelse för vad ett

funktionshinder kan innebära, eller om att öka

kunskaperna om mer vanligt förekommande problem som

läs- och skrivsvårigheter/dyslexi eller

koncentrationssvårigheter. - Skolverket planeras få

i uppdrag att fördela medlen efter ansökan av kommun

eller skola.

Behovet av forskning och utveckling när det gäller

elever med funktionshinder understryks i

budgetpropositionen. Skolverket föreslås få

disponera sammanlagt 6 miljoner kronor under tre år

för att stödja och stimulera pedagogisk forskning

inom detta område.

Utskottet kommer att behandla budgetpropositionen i

sitt betänkande 1999/2000:UbU1.

I likhet med regeringen anser utskottet att

kommunerna bör stå för specialpedagogisk kompetens

vad gäller mer vanligt förekommande svårigheter,

t.ex. till följd av läs- och

skrivsvårigheter/dyslexi, koncentrationssvårigheter

(ADHD, DAMP) m.m. Det är även rimligt att det finns

särskild specialpedagogisk kompetens i kommunen för

exempelvis elever med hörselskada, stamning och grav

språkstörning. De kommunala specialpedagogerna

behöver emellertid i sin tur stöd och fortbildning

för att kunna fullgöra sina uppgifter. Detta bör

enligt regeringen erbjudas av en regionalt förankrad

statlig organisation för stöd i specialpedagogiska

frågor. Utskottet återkommer i det följande till den

av regeringen aviserade stödorganisationen och dess

uppgifter.

Utskottet ser det som ett viktigt steg att elever

och deras vårdnadshavare ges möjlighet att ta

initiativ till utarbetande av åtgärdsprogram för

eleven. Detta innebär inte minst ett ökat inflytande

för elever med funktionshinder och deras

vårdnadshavare. Det är också positivt att personal

med specialkompetens från andra verksamheter skall

kunna engageras i arbetet med programmet.

Slutligen kan nämnas att såväl Elevvårdsutredningen

(dir. 1998:59) som kommittén för översyn av

skollagen m.m. (dir. 1999:15) har uppdrag som berör

elever i behov av särskilt stöd. I uppdraget till

skollagskommittén ingår att utreda och föreslå hur

en ökad rättssäkerhet för eleverna kan åstadkommas,

bl.a. mot bakgrund av att Handikappombudsmannen

påpekat att rättssäkerheten för elever i behov av

särskilt stöd i skolan är för svag. Kommittén skall

bl.a. analysera hur termerna "elevs rätt" respektive

"kommuns skyldighet" används i skollagen samt vid

behov föreslå de förändringar som krävs för en ökad

tydlighet vad gäller termernas innebörd.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört och redovisat,

föreslår utskottet att riksdagen avslår samtliga här

aktuella motionsyrkanden.

5 Organisation för stöd i

specialpedagogiska frågor, m.m.

Propositionen

Som nämnts i det föregående bedömer regeringen att

en organisationskommitté bör ges i uppdrag att

skyndsamt utveckla och lägga fram förslag om den

konkreta utformningen av en förändrad

specialpedagogisk stödorganisation som kan bidra

till ökad samverkan mellan stat, kommun och

landsting.

Kommunerna har ansvaret för att alla elever skall

erbjudas en skolsituation som är anpassad till deras

förutsättningar, framhåller regeringen. Samtidigt

finns det behov av spetskompetens i

specialpedagogiska frågor, en kompetens som inte

varje kommun kan bygga upp och hålla aktuell på egen

hand.

Regeringen anför att det inom myndigheter, kommuner

och landsting finns omfattande resurser som

sammantaget innefattar en både bred och

specialiserad kompetens. För att bättre nyttja denna

samlade resurs bör statens insatser för stöd till

skolhuvudmännen i specialpedagogiska frågor för

elever med funktionshinder samordnas i en myndighet,

där kommunerna bör göras mer delaktiga.

Avsikten är att i den nya stödorganisationen bl.a.

samordna resurserna för konsulentorganisationen vid

Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH)

samt de statliga bidragen till landstingens

hörselvårdskonsulenter, kunskapscentren för döva och

hörselskadade, rörelsehindrade m.fl., resurs-centren

vid dagens riksrekryterande specialskolor och

Tomtebodaskolans resurscenter samt de regionala

dataresurscentren, de s.k. REDAH-centren.

Verksamheten bör enligt regeringen ledas av en

styrelse bestående av företrädare för staten,

kommunerna och landstingen. Den bör indelas i fem

geografiska regioner med ansvar för övergripande

rådgivning, regional samordning,

kompetensutveckling, utvecklingsverksamhet,

information och samverkan med andra aktörer som

kommunerna, specialskolorna, landstingets

habilitering, den specialpedagogiska utbildningen,

handikapporganisationerna m.fl. Verksamheten bör få

vissa nationella uppdrag, t.ex. att svara för

resurscentren samt för internationell samverkan och

utvecklingsfrågor inom området specialpedagogik.

Regeringen aviserar också en särskild utredning om

statens engagemang för produktion av läromedel och

studiematerial för barn, ungdomar och vuxna med

funktionshinder i förskola, skola och

vuxenutbildning.

Motionerna

Moderata samlingspartiet pläderar i motion

1998/99:Ub18 för en sammanslagning av Skolverket och

SIH i stället för en ändrad stödorganisation (yrk.

7). Moderaterna anser att den dubbla

myndighetsstrukturen inom skolväsendet skapar risker

för att viktiga frågor som rör eleverna hamnar

mellan stolarna, samtidigt som den ytterligare

komplicerar det samarbete mellan olika myndigheter

och nivåer som krävs för många av eleverna med

handikapp.

I Kristdemokraternas motion 1998/99:Ub20 utgår

motionärerna från att ett individperspektiv finns

med när stödorganisationen utformas (yrk. 6). Ett

sätt att säkerställa detta är att erbjuda

brukarorganisationerna inflytande i den nya

stödorganisationen, framhåller de. Det är också

viktigt att kommunerna får det stöd de behöver i

uppbyggandet av sin specialpedagogiska kompetens.

Folkpartiet anser i motion 1998/99:Ub19 att

brukarorganisationerna bör finnas med i

stödorganisationens styrelse (yrk. 5). I motionen

understryks det också som angeläget, att sådana

grupper av barn som i dag saknar starka

organisationer och stöd, som t.ex. barn med

DAMP/ADHD, kommer att kunna erhålla kompetens och

kunskap från stödorganisationen.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det krävs många olika och

samverkande insatser för att elever med

funktionshinder skall ges förutsättningar för en

likvärdig utbildning, byggd på delaktighet och

gemenskap, inom den ordinarie skolan. Samverkan

behövs såväl mellan pedagoger och elevvårdspersonal

som mellan skola och exempelvis landstingets barn-

och ungdomshabilitering, pedagogiska hörselvård

eller barn- och ungdomspsykiatri. Statligt stöd i

specialpedagogiska frågor ges i dag främst av

Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH)

och dess konsulenter. Staten erbjuder även via sina

riksresurs-center individuellt riktade insatser för

vissa elever med komplicerade funktionshinder.

Enligt utskottets mening är en samordning i en

myndighet av de olika statliga resurserna för stöd i

specialpedagogiska frågor angelägen. Enligt vad

regeringen redovisat om uppdraget till en

organisationskommitté bör kommittén särskilt

prioritera tillgängligheten för kommunerna.

Vägledande för kommitténs arbete bör också vara att

öka den samlade organisationens anpassningsförmåga

och stimulera samverkan genom att de olika

intressenterna görs delaktiga, på såväl central som

regional nivå.

Utskottet ser positivt på regeringens intentioner

och avstyrker därmed motion 1998/99:Ub18 yrkande 7.

Likaså avstyrks motionerna 1998/99:Ub20 yrkande 6

och 1998/99:Ub19 yrkande 5. Utskottet utgår från att

organisationskommittén, vid fullgörandet av sitt

uppdrag, kommer att beakta brukarorganisationernas

inflytande i den förändrade stödorganisationen.

6 Förändring av specialskolans målgrupp

Propositionen

Enligt 1 kap. 6 § och 3 kap. 3 § skollagen

(1985:1100) skall barn som inte kan gå i grundskolan

eller särskolan därför att de är synskadade, döva,

hörselskadade eller talskadade tas emot i

specialskolan. Av 7 kap. 1 § samma lag framgår att

utbildningen i specialskolan skall syfta till att ge

de barn och ungdomar som är inskrivna där en till

varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som

så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som

ges i grundskolan. För eleverna i specialskolan

upphör skolplikten vid 17 års ålder, vilket innebär

att specialskolan är tioårig.

Staten är huvudman för specialskolan som består av

fem regionskolor för döva och hörselskadade elever

samt tre riksskolor. De tre riksskolorna är

Ekeskolan, Hällsboskolan och Åsbackaskolan.

Ekeskolan tar emot synskadade elever och elever som

dessutom är döva, hörselskadade eller

utvecklingsstörda. Hällsboskolan tar emot dels

talskadade elever, dels döva eller hörselskadade

elever som inte kan gå i en regional specialskola på

grund av beteendestörningar eller av andra speciella

skäl än synskada eller utvecklingsstörning.

Åsbackaskolan i Gnesta tar emot döva eller

hörselskadade elever med utvecklingsstörning. - Vid

varje riksskola finns ett specialpedagogiskt

resurscenter. För synskadade finns dessutom

Tomtebodaskolans resurscenter. Vid de regionala

specialskolorna finns kunskapscenter för döva och

hörselskadade.

I propositionen redovisas att det läsåret 1998/99

fanns 602 elever vid de regionala specialskolorna

och 207 vid de riksrekryterande.

Regeringen föreslår nu att skollagens bestämmelser

om specialskolans målgrupp ändras så att målgruppen

inte längre omfattar synskadade respektive

talskadade elever. I linje med huvudprincipen att

barn med funktionshinder så långt möjligt bör bo med

sina föräldrar och gå i en skola i närheten av

hemmet är det enligt regeringen ett kommunalt ansvar

att tillgodose dessa elevers skolgång och behov av

stödinsatser.

Majoriteten av elever med synskada respektive grav

språkstörning/talskada får i dag sin undervisning i

hemkommunens grundskola eller särskola. Regeringen

bedömer att det finns goda möjligheter till

fungerande lösningar för de enskilda barnen och

deras familjer i hemkommunen genom undervisning

förlagd till en grundsärskola eller träningsskola i

kombination med de insatser som görs enligt lagen om

stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

De fasta skoldelarna vid specialskolorna Ekeskolan

och Hällsboskolan bör till följd härav successivt

avvecklas, anför regeringen. Avvecklingen föreslås

genomföras genom ett intagningsstopp fr.o.m. den 1

juli 2001 vid Ekeskolan respektive fr.o.m. den 1

juli 2002 vid Hällsboskolan. Omställningen av

verksamheten bör ges tid så att de elever som i dag

får sin undervisning på re-spektive skola ges

möjlighet att slutföra den utbildning de påbörjat

och också inrättat sig efter. I samband med att den

fasta skoldelen vid Ekeskolan avvecklas bör ansvaret

för det fåtal dövblindfödda barn som har behov av

undervisning i specialskola föras över till

Åsbackaskolan. Inom ramen för en utökad

resurscenterverksamhet vid Ekeskolan respektive

Hällsboskolan finns det enligt regeringen skäl att

behålla en mindre skoldel för s.k.

visstidsplaceringar. (Resurscenterverksamheten

behandlas av utskottet närmare i det följande.)

Specialskolan som statlig skolform bibehålls

däremot för döva och hörselskadade barn med

motiveringen att elevgruppen kräver en teckenspråkig

skolmiljö. (Regeringens förslag som rör dessa

specialskolor tas upp av utskottet i det följande

under avsnittet Teckenspråkig miljö - ett statligt

åtagande.)

Den nuvarande möjligheten för ungdomar att efter

fullgjord skolplikt få genomgå annan utbildning i

specialskolan intill utgången av vårterminen det år

de fyller 21 år bör enligt regeringen tas bort. I

dag erbjuder Ekeskolan dessa ungdomar en utbildning

som liknar gymnasiesärskolans. Regeringen anser att

det saknas skäl för att elever i gymnasieåldern

skall tillhöra specialskolans målgrupp.

Förslagen i propositionen föranleder ändringar i

skollagen, såvitt avser 1 kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 6

kap. 7 § samt 7 kap. 1, 6 och 8 §§. Avvecklingen av

de fasta skoldelarna vid Ekeskolan respektive

Hällsboskolan föreslås regleras i

övergångsbestämmelser, punkterna 2, 3 och 8.

Motionerna

Förslaget om förändring av specialskolans målgrupp

och successiv avveckling av de fasta skoldelarna vid

specialskolorna Ekeskolan och Hällsboskolan har

föranlett ett tjugotal motionsyrkanden.

Avslag begärs i motion 1998/99:Ub18 från Moderata

samlingspartiet på regeringens förslag att endast

döva och hörselskadade barn fortsättningsvis skall

tillhöra specialskolans målgrupp (yrk. 1).

Moderaterna anser att de elever som i dag ingår i

målgruppen behöver en särställning, vilket inte

betyder att de inte skall kunna erbjudas

undervisning i andra skolformer än specialskolan.

Moderaterna menar att elevernas rättigheter behöver

definieras tydligare för att möjliggöra en

kvalitativ utveckling av alternativa utbildnings-

och stödformer (yrk. 5). Ställningstagandet innebär

att Moderaterna också motsätter sig en avveckling av

den fasta skolverksamheten vid Ekeskolan respektive

Hällsboskolan (yrk. 2). Skolverksamheten vid dessa

specialskolor skall finnas om elever och föräldrar

väljer den. De ekonomiska förutsättningarna visavi

kommunerna bör regleras i särskild ordning.

Moderaterna lyfter fram att det finns klara fördelar

för resurscenterverksamhet och visstidsvistelse, om

den fasta skoldelen vid Ekeskolan respektive

Hällsboskolan finns kvar som bas och stimulans för

den pedagogiska utvecklingen (yrk. 4).

Även Kristdemokraterna i motion 1998/99:Ub20 yrkar

avslag på regeringens förslag att avveckla de fasta

skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan (yrk.

2). De anser att även om vissa kommuner kommer att

leva upp till intentionerna bakom förslagen, kommer

troligtvis andra inte att göra det. Ett statligt

alternativ måste därför finnas. Ett annat skäl till

att behålla de statliga specialskolorna för syn- och

talskadade barn är föräldrarnas och barnens önskemål

som måste väga tungt (yrk. 3). Det är viktigt att

eleverna erbjuds trygga miljöer där de kan känna

tillit till omgivningen och stärkas i sin identitet.

Liknande uppfattning har Centerpartiet i motionerna

1998/99:Ub22 och 1998/99:Ub227 yrkande 19, nämligen

att riksdagen bör avslå regeringens förslag om

avveckling av specialskolorna för blinda och

språkstörda elever. I den förstnämnda motionen

anförs att normaliseringsprincipen självfallet bör

gälla som huvudregel, men att ett individualistiskt

synsätt innebär att man måste se till varje enskilt

barns behov och önskemål. Specialskolan har bl.a.

till uppgift att med personalens kompetens som

resurs ge eleverna den trygghet och det innanförskap

som de saknar i den ordinarie skolan. En ökad

valfrihet för familjer med barn i behov av särskilt

stöd måste innefatta ett förtydligat kommunalt

ansvar, men också innebära att möjligheten, för dem

som så önskar, att utnyttja specialskolorna

Ekeskolan och Hällsboskolan skall finnas kvar.

Folkpartiet föreslår i motion 1998/99:Ub19 yrkande

1 att det införs en handikappeng för elever med

funktionsnedsättning. Motionärerna stöder

inriktningen i propositionen mot en integrering av

elever med funktionshinder i den ordinarie skolan.

Dock anser de att det föreligger en risk för att en

avveckling av den fasta skoldelen vid Hällsboskolan

respektive Ekeskolan kan få negativa konsekvenser,

bl.a genom att friheten för elever och deras

föräldrar att välja skolform begränsas. I motionen

föreslås att staten skall ha ansvaret för den lilla

gruppen av funktionshindrade elever som förslagen i

propositionen berör. Genom att införa en statlig

peng för dessa elever garanteras de ett stöd som

inte behöver variera mellan kommunerna beroende på

kommunernas engagemang i frågan.

Avslag på förslaget att synskadade och talskadade

barn skall utgå ur specialskolans målgrupp begärs

också i motion 1998/99:Ub17 (m) yrkande 3.

Motionären påpekar att förslaget innebär att varje

berörd kommun måste bygga upp erforderlig kompetens

och anpassa lokaler och utrustning för elever med

mycket speciella behov. Förmodligen är det inte

möjligt att garantera en likabehandling över hela

landet av dessa elever. Regeringens förslag om

avveckling av den fasta skolverksamheten vid

Ekeskolan respektive Hällsboskolan bör således

avslås (yrk. 1 och 2). I motionen argumenteras

särskilt för ett bibehållande av Ekeskolan. Om denna

avvecklas i sin nuvarande form kommer det att bli en

betydande försämring för de barn som skulle behöva

gå på Ekeskolan läsårsvis med klasskamrater i en

stabil miljö och med möjlighet att planera sin

utbildning. Motionären hävdar att i en vidare

bemärkelse är döva knappast de enda barn med

funktionshinder som har ett eget språk och därmed

behov av en egen skolmiljö (yrk. 8). För svårt

synskadade barn med allvarliga multifunktionshinder

finns en miljö som ger bästa möjliga förutsättningar

för språkutveckling, nämligen Ekeskolan. Motionären

anser att det bör införas en statligt garanterad

rätt att välja skola som omfattar alla barn och i

synnerhet dem som söker specialskola (yrk. 9). -

Liknande synpunkter i fråga om det felaktiga i att

avveckla Ekeskolan och om valfriheten återfinns i

motion 1998/99:Ub216 (m) som väcktes av samme

motionär innan den nu aktuella propositionen lades

fram (yrk. 1-3). I motionen anmärks också att

segregation, dvs. skolgång i specialskola i stället

för i ordinarie skola, faktiskt kan vara något

positivt - när den är självvald (yrk. 6).

I motion 1998/99:Ub263 (c, fp) understryker

motionärerna att specialskolorna bör få vara kvar

som egen skolform i nuvarande omfattning (yrk. 1).

Särskilt betonas att Ekeskolan inneburit en stor

trygghet för elevgruppen gravt synskadade med

flerfunktionshinder och för deras vårdnadshavare. Om

några förändringar skall genomföras måste ett

minimikrav vara att det görs en genomgripande och

opartisk analys av elevernas situation samt att

föräldrarna får ta del i den processen (yrk. 2).

Det påpekas i motion 1998/99:Ub21 (s, v) i denna

del om Ekeskolan, att många barn har kommit till

denna skola på grund av att de har haft behov av en

mycket speciell personell kompetens. Motionärerna

ifrågasätter om denna kompetens ens i framtiden går

att säkra vid varje tidpunkt och i varje kommun.

När det gäller gruppen barn och ungdomar med svåra

funktionshinder är det, enligt motion 1998/99:Ub255

(s), viktigt att se till varje enskild individs

möjligheter till utveckling och kunskapsinhämtande.

Den speciella pedagogik som behövs för att klara

denna uppgift måste vårdas och utvecklas.

Huvudparten av kostnaden för elever som i dag går i

statens specialskolor måste även fortsättningsvis

betalas av staten, anser motionärerna.

Utskottets bedömning

Utskottet vill till en början klargöra att utskottet

- liksom socialutskottet i yttrandet - ställer sig

bakom den viktiga handikappolitiska principen att

barn med funktionshinder så långt möjligt skall

erbjudas en anpassad utbildning i sin hemkommun och

därmed ha rätt och möjlighet att bo hemma med sina

föräldrar.

Utskottet anser att förslaget om en förändring av

specialskolans målgrupp till att inte längre omfatta

synskadade och talskadade barn är ett viktigt steg

mot en integrering av elever med funktionshinder i

den ordinarie skolan.

För döva, dövblinda och hörselskadade elever är

möjligheterna till en teckenspråkig miljö en

nödvändig förutsättning för delaktighet och

gemenskap, vilket får till följd att undervisning

behöver bedrivas i särskilda skolor eller i

särskilda undervisningsgrupper. Denna ståndpunkt

återfinns även i FN:s standardregler för att

tillförsäkra människor med funktionsnedsättning

delaktighet och jämlikhet, som ett undantag från

huvudprincipen att utbildning för elever med

funktionshinder skall erbjudas inom den ordinarie

skolorganisationen. Det är enligt utskottets mening

riktigt att behålla specialskolan som skolform för

dessa elevgrupper.

Avvecklingen av de fasta skoldelarna vid Ekeskolan

och Hällsboskolan blir, som utskottet ser det, en

naturlig följd av att specialskolan som skolform

upphör för synskadade och talskadade elever.

När det särskilt gäller förslaget om en förändrad

inriktning av verksamheten vid Ekeskolan noterar

utskottet att majoriteten av barn med synskada i

kombination med ytterligare funktionsnedsättningar,

däribland utvecklingsstörning, i dag får sin

skolgång i särskolan. Genom en omprioritering av

Ekeskolans resurser till förmån för en förstärkt

resurscenterverksamhet ökar förutsättningarna att nå

barn och ungdomar med synskada i kombination med

tilläggshandikapp som i dag och i framtiden får sin

utbildning inom den kommunala skolan. Inom ramen för

resurscenterverksamheten skall det enligt

regeringens förslag finnas en mindre skoldel för

visstidsplaceringar för att kunna möta behoven hos

barn och ungdomar som av olika skäl kan behöva mer

intensifierade specialpedagogiska insatser under

viss tid. Dessa placeringar vid resurscentret kan

efter överenskommelse och utifrån den enskilda

elevens specialpedagogiska behov pågå en längre

eller kortare tid och ibland vara av återkommande

karaktär. De kan därmed ingå som ett led i det

åtgärdsprogram som hemkommunens skola upprättar för

den enskilde eleven.

Motsvarande synpunkter kan anföras i fråga om

Hällsboskolan för elevgruppen talskadade elever.

Sammantaget delar utskottet regeringens bedömning

att det finns goda möjligheter att finna väl

fungerande lösningar för de enskilda barnen och

deras familjer genom att samordna råd, stödinsatser

och personlig assistans med grundskola eller

särskola.

Utskottet är inte berett att stödja motionsyrkandet

om införandet av en statlig handikappeng.

Utskottet föreslår alltså, beträffande förändringen

av specialskolans målgrupp, m.m., att riksdagen med

avslag på motionerna 1998/99:Ub17 yrkandena 3 och 9,

1998/99:Ub18 yrkandena 1 och 5, 1998/99:Ub19 yrkande

1 (delvis), 1998/99:Ub20 yrkande 3, 1998/99:Ub22,

1998/99:Ub216 yrkandena 3 och 6, 1998/99:Ub227

yrkande 19, 1998/99:Ub255 samt 1998/99:Ub263 yrkande

1 antar regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen, såvitt avser 1 kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 6

kap. 7 §, 7 kap. 1, 6 och 8 §§ samt punkterna 2, 3

och 8 i övergångsbestämmelserna.

Detta ställningstagande innebär att de fasta

skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan bör

successivt avvecklas på det sätt regeringen

föreslagit. Därmed bör riksdagen avslå motionerna

1998/99:Ub17 yrkandena 1, 2 och 8, 1998/99:Ub18

yrkandena 2 och 4, 1998/99:Ub19 yrkande 1 (delvis),

1998/99:Ub20 yrkande 2, 1998/99:Ub21 (delvis),

1998/99:Ub216 yrkandena 1 och 2 samt 1998/99:Ub263

yrkande 2.

7 Utbyggd resurscenterverksamhet

Propositionen

I samband med avvecklingen av Ekeskolans respektive

Hällsboskolans fasta skoldelar frigörs medel,

påpekar regeringen, som kan användas för att stärka

verksamheterna vid resurscentren i syfte att ge

utökat stöd vid utbildning av elever med

funktionshinder i deras hemkommuner.

När det först gäller Ekeskolans resurscenter anser

regeringen, som tidigare nämnts, att det finns skäl

att behålla en mindre skoldel för s.k.

visstidsplaceringar vid resurscentret. Det kan vara

fråga om elever som av olika skäl behöver ett

intensifierat specialpedagogiskt expertstöd från

resurscentrets sida. En placering vid resurscentret

avses ingå som ett led i det åtgärdsprogram som

hemkommunens skola upprättat, och bygger på att

resurscentret, kommunen, eleven och dennes

vårdnadshavare är överens om syftet med vistelsen.

Regeringen anser att det är av stor betydelse att

resurscentret riktar sina insatser mot barn och

ungdomar t.o.m. gymnasieåldern. Det innebär att

gymnasiesärskolan bör få stöd för att möta behoven

hos dessa äldre elever.

Regeringen redovisar att behovet av samverkan

mellan Tomtebodaskolans resurscenter (TRC) och

Ekeskolans resurscenter (ERC) har understrukits i

olika sammanhang. Enligt regeringen finns det starka

verksamhetsmässiga skäl för en sammanslagning av

centren till ett gemensamt resurscenter för

synskadade barn och ungdomar. I ett första steg är

det angeläget att sammanföra TRC och ERC i en

gemensam organisation under en och samma styrelse.

På sikt bör också en samlokalisering till

Storstockholmsområdet övervägas, menar regeringen.

Också Hällsboskolans resurscenter för gravt

språkstörda elever bör utökas. Regeringen gör samma

bedömningar när det gäller Hällsboskolan som i fråga

om Ekeskolan och föreslår alltså att en mindre

skoldel behålls i anslutning till resurscentret för

s.k. visstidsplaceringar. Med hänsyn till att

kunskapen om behoven hos elever med grav

språkstörning är bristfällig i många kommuner och

till att elevgruppen är förhållandevis stor, finns

det starka skäl att öka stödet till kommunerna för

denna grupp, betonar regeringen. Det föreslagna

intagningsstoppet till den fasta skoldelen den 1

juli 2002 bör föregås av en riktad satsning på

kompetensutveckling under tre år med början år 2000

till personal i kommunerna som arbetar med elever

med grava språkstörningar. Inom ramen för

specialskolans nuvarande anslag bör särskilda medel

avsättas till Hällsboskolan som bör få i uppdrag att

genomföra denna satsning i samarbete med lämpliga

specialpedagogiska institutioner.

Enligt regeringens bedömning bör vidare ett

resurscenter för dövblindfödda barn och ungdomar

inrättas i anslutning till det resurscenter för döva

barn med utvecklingsstörning som redan finns vid

Åsbackaskolan. Mot bakgrund av att dövblindfödda

barn och ungdomar, med få undantag, går i

hemkommunens skola är det nödvändigt, anser

regeringen, att det finns en samlad riksresurs för

utredningar och specialpedagogiskt stöd.

Verksamheten vid resurscentren ingår inte i det

offentliga skolväsendet. Det finns därför enligt

regeringen behov av en reglering av innebörd att

barn som är synskadade eller gravt språkstörda får

fullgöra sin skolplikt i särskilda resurscenter,

samt att hemkommunen skall betala viss ersättning

till staten för detta. Sådana regler föreslås tas in

i 10 kap. skollagen som omfattar särskilda

utbildningsformer, i en ny paragraf 3 a §, jämte ett

bemyndigande för regeringen att meddela närmare

föreskrifter.

Motionerna

I motion 1998/99:Ub17 (m) yrkande 4, hävdas att

Ekeskolans resurscenter är avhängigt av att det

bedrivs löpande undervisning på Ekeskolan för att ny

praktisk kunskap skall kunna utvecklas.

Resurscentret bör också i fortsättningen vara knutet

till Ekeskolans fasta skoldel och inte flyttas till

Stockholm eller annorstädes, framhåller motionären.

Liknande synpunkter framförs i motion 1998/99:Ub21

(s, v) i denna del, nämligen att ett beslut om

samordning av resurscentren vid Tomtebodaskolan och

Ekeskolan med inriktning på sammanläggning av

verksamheterna till Storstockholmsområdet äventyrar

verksamheten vid skolenheten. Vidare finns det skäl

att analysera förslaget om att förlägga

riksresurscentret för dövblindfödda till

Åsbackaskolan och därmed flytta verksamheten från

Örebro som enligt regeringens förslag blir centrum

för verksamheten för döva ungdomar.

Utskottets bedömning

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom

regeringens förslag att avveckla de fasta

skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan till

förmån för en utbyggd resurscenterverksamhet med en

mindre skoldel för visstidsplaceringar vid centren.

I fråga om den i propositionen aviserade riktade

satsningen på kompetensutveckling av lärare i den

kommunala skolan som arbetar med elever med grav

språkstörning, återkommer regeringen i

budgetpropositionen för år 2000. Regeringen anmäler

där att man avser att ge Hällsboskolan i uppdrag att

skyndsamt börja planera för sådan

kompetensutveckling. För detta ändamål beräknas

Hällsboskolan, under en treårsperiod med början år

2000, få disponera sammanlagt 6 miljoner kronor. -

Utskottet kommer att behandla förslagen i

budgetpropositionen i sitt betänkande

1999/2000:UbU1.

Som regeringen föreslår behöver regler införas i

skollagen om att barn som är synskadade eller gravt

språkstörda får fullgöra sin skolplikt i särskilda

resurscenter. Regler behövs också om

ersättningsskyldighet för hemkommunen. Riksdagen bör

därför enligt utskottets mening anta regeringens

förslag till 10 kap. 3 a § skollagen.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är

angeläget med en samlad riksresurs för utredningar

och specialpedagogiskt stöd till den lilla gruppen

dövblindfödda barn och ungdomar. Regeringens

bedömning att Åsbacka-skolan erbjuder de bästa

förutsättningarna för ett resurscenter för

dövblindfödda barn finner utskottet vara riktig.

Miljöns fokus på kommunikation är en viktig faktor.

Gruppen dövblinda elever omnämns också, tillsammans

med döva elever, i FN:s standardregler som en grupp

som har speciella behov av kommunikation.

Regeringens intentioner om en sammanföring av

Tomtebodaskolans re-surscenter och Ekeskolans i en

gemensam organisation möter heller inga invändningar

från utskottets sida. Utskottet anser däremot att

frågan om de båda resurscentren skall samlokaliseras

till Storstockholmsområdet bör lämnas öppen. Det bör

enligt utskottets mening ankomma på den framtida

styrelsen för stödorganisationen att bestämma om den

slutliga lokaliseringen och organisationen så att de

båda enheternas erfarenheter, kunskaper och

kompetenser tas till vara på bästa sätt, allt i

syfte att vara en effektiv resurs för synskadade

elever i hela landet.

Vad utskottet nu anfört om den slutliga

lokaliseringen och organisationen av resurscenter

för synskadade barn och ungdomar bör riksdagen med

anledning av motionerna 1998/99:Ub17 yrkande 4 och

1998/99:Ub21 (delvis) som sin mening ge regeringen

till känna.

8 Rätt till personlig assistans i skolan

Frågan om rätten till personlig assistans tas upp

till behandling i Folkpartiets motion 1998/99:Ub19

yrkande 3. Om regeringens förslag inte skall

innebära en försämring för elever med

funktionsnedsättning när de integreras i den

ordinarie skolan, krävs det att rätten till

personlig assistans vid vistelse i skola eller annan

daglig verksamhet i kommunen återinförs,

understryker motionärerna. Med en

rättighetslagstiftning, som den ursprungligen var

utformad, bör de funktionshindrade elevernas behov

kunna tillgodoses även lokalt i hemkommunens skola.

U t s k o t t e t hänvisar till riksdagens

behandling av denna fråga våren 1996 (prop.

1995/96:146, bet. SoU15, rskr. 262). Efter förslag

från regeringen infördes i lagen (1993:389) om

assistansersättning (LASS) en bestämmelse om att

sådan ersättning inte lämnas för tid då den

funktionshindrade vistas i eller deltar i

barnomsorg, skola eller daglig verksamhet (4 §

första stycket). Ersättning kan emellertid lämnas om

särskilda skäl föreligger (4 § andra stycket).

Socialutskottet framhöll i betänkandet att det bör

vara huvudmannens uppgift att se till att de

resurser som krävs med hänsyn till den

funktionshindrades behov tillförs verksamheten,

t.ex. genom höjd personaltäthet, specialpedagogiskt

stöd eller elevassistans. Dock ansåg utskottet att

statlig assistansersättning för personlig assistans

bör utgå för den tid då den funktionshindrade

personen vistas i barnomsorg, skola eller daglig

verksamhet, om funktionshindret är sådant eller

kombinationen av funktionshinder sådan att den

funktionshindrade behöver tillgång till någon person

med ingående kunskap om den funktionshindrade och

dennes hälsotillstånd.

Socialutskottet har vid behandlingen av

motionsyrkanden i frågan under föregående riksmöte

vidhållit sin uppfattning från våren 1996 (bet.

1998/99:SoU1 s. 48). I sitt yttrande till

utbildningsutskottet över den nu aktuella

propositionen har socialutskottet inte särskilt

tagit upp frågan om rätten till personlig assistans.

Utbildningsutskottet finner inte skäl att göra

någon annan bedömning än socialutskottet, utan

föreslår att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub19

yrkande 3.

9 Teckenspråkig miljö - ett statligt

åtagande

Propositionen

Den föreslagna ändringen av reglerna i skollagen om

specialskolans målgrupp, som utskottet i det

föregående ställt sig bakom, innebär att

specialskolan endast skall omfatta döva och

hörselskadade elever.

Regeringen anser att staten även fortsättningsvis

bör vara huvudman för specialskolan. Enligt

regeringens bedömning finns det heller inte skäl att

ändra nuvarande regionindelning för specialskolan

för döva och hörselskadade elever. Särskilda enheter

för specialskolan bör alltså finnas vid

Birgittaskolan i Örebro, Kristinaskolan i Härnösand,

Manillaskolan i Stockholm, Vänerskolan i Vänersborg

och Östervångsskolan i Lund.

Åsbackaskolan bör, som hittills, vara en skola med

riksintag för döva och hörselskadade elever som

också är utvecklingsstörda. I samband med att den

fasta skoldelen vid Ekeskolan avvecklas bedömer

regeringen att ansvaret för det fåtal dövblindfödda

barn som har behov av undervisning i specialskola

bör föras över till Åsbackaskolan, vilket innebär

att skolans uppdrag vidgas till att även omfatta

dövblinda elever.

I propositionen föreslår regeringen att nuvarande

styrelser för de regionala specialskolorna samt

Åsbackaskolan avvecklas och att skolorna framöver

organiseras i en ny och gemensam myndighet under

ledning av en styrelse. Det främsta motivet till

förslaget anges vara att förstärka den kvalitativa

utvecklingen av verksamheten genom bl.a. samordnade

utvecklingsinsatser och för skolorna gemensamma

satsningar för att förbättra den teckenspråkiga

miljön. Den föreslagna styrelsen för specialskolorna

bör disponera särskilda medel för dessa åtgärder.

Enligt regeringen bör en organisationskommitté

tillsättas med uppgift att lämna förslag till

instruktion för myndigheten m.m. Regeringen anser

att den nya gemensamma myndigheten bör placeras i

Örebro, där det bl.a. genom den riksrekryterande

gymnasieutbildningen finns en samlad kompetens när

det gäller utbildning för hörselskadade samt döva

barn och ungdomar.

Förslaget om en gemensam styrelse för

specialskolorna föranleder en ändring i 7 kap. 5 §

första stycket skollagen.

Regeringen föreslår också att bestämmelsen i 7 kap.

5 § andra stycket skollagen - som reglerar

möjligheten att anordna utbildning i specialskolan i

särskilda klasser (externa klasser) som är förlagda

till grundskolan, men leds av en styrelse för

specialskolan - skall tas bort. Det finns inte

längre skäl att ha kvar denna möjlighet. De relativt

små elevgrupperna i externa klasser bildar inte

underlag för en tillräckligt stor krets av

teckenspråkiga elever.

Enligt regeringens bedömning bör den avgift som

kommunerna betalar för en elev i specialskolan höjas

fr.o.m. hösten år 2001 till 175 000 kr per elev och

läsår, dvs. motsvarande knappt halva kostnaden för

en elev i de regionala skolorna. Avgiften bör

justeras årligen. Den föreslagna avgiftsnivån är

tänkt att gälla för eleverna vid de sex

specialskolorna för döva och hörselskadade och för

de elever som under en övergångsperiod kommer att

finnas kvar som specialskoleelever efter

intagningsstoppen vid Ekeskolan och Hällsboskolan.

Motionerna

I två motioner från den allmänna motionstiden under

föregående riksmöte, nämligen 1998/99:Ub208 (c) och

1998/99:Ub221 (s), pläderas för att Vänersborg

fortsatt skall vara lokaliseringsort för västra

regionens teckenspråkiga skola.

Statligt stöd bör inte utgå till kommunal

undervisning av döva elever på teckenspråk, enligt

motion 1998/99:Ub23 (c). Motionären åsyftar att

Göteborgs stad erhåller bidrag för sådan

undervisning.

Kristdemokraterna yrkar i motion 1998/99:Ub20

avslag på regeringens förslag om en ny och gemensam

myndighet för specialskolorna (yrk. 4). Motionärerna

menar att regeringens förslag strider mot

subsidiaritetsprincipen. De hävdar att de

verksamhetsnära myndigheter som finns i dag är väl

rustade för att ta emot elever med funktionshinder

utifrån deras specifika förutsättningar.

Enligt motion 1998/99:So376 (kd) yrkande 3 om

teckenspråkskunnig personal i specialskolorna för

döva och hörselskadade elever räcker det inte med

att lärarna kan teckenspråket. Eleverna behöver för

sin utveckling även ha språklig kontakt med annan

personal. Målet bör vara att all personal som

arbetar på dessa skolor skall kunna teckenspråket.

Utskottets bedömning

Utskottet noterar att FUNKIS-utredningen hade

förordat att lokaliseringen av en, enligt deras

förslag, "teckenspråkig grundskola" i västra

regionen skulle närmare utredas av en

organisationskommitté. I propositionen har

regeringen gått ifrån utredningens förslag i denna

del. Vänerskolan som ligger i Vänersborg skall även

fortsättningsvis utgöra specialskola för döva och

hörselskadade elever inom västra regionen. Yrkandena

i motionerna 1998/99:Ub208 och 1998/99:Ub221 är

alltså tillgodosedda genom vad regeringen anfört i

propositionen och bör avslås.

När det gäller statligt stöd till viss kommunal

undervisning av döva elever på teckenspråk har

regeringen i propositionen anmält sin avsikt att

fortsätta att ge Göteborgs stad ett begränsat

ekonomiskt bidrag för sådan undervisning med medel

från anslaget Särskilda insatser på skolområdet, det

s.k. SIS-anslaget. Regeringen är positiv till en

samverkan mellan specialskolorna och den kommunala

verksamheten i Göteborg om t.ex. kompetensutveckling

och olika former av gemensamma aktiviteter för

eleverna. Utskottet finner inte skäl att göra någon

annan bedömning än regeringen. Motionsyrkandet

avstyrks.

Enligt vad som redovisas i propositionen har såväl

Skolverket som SIH kunnat konstatera att eleverna

vid de regionala specialskolorna har omfattande

svårigheter att nå upp till målen i läroplan och

kursplaner. Utskottet delar regeringens uppfattning

att problemen med bristande måluppfyllelse måste

mötas med förstärkta insatser. Utskottet anser att

en gemensam myndighet för de regionala

specialskolorna och Åsbackaskolan kan ge ökade

förutsättningar för bl.a. samordning av resurser,

planering och uppföljning samt stöd till

kvalitetsutveckling. Utskottet föreslår att

riksdagen med avslag på motion 1998/99:Ub20 yrkande

4 antar den ändring i 7 kap. 5 § första stycket

skollagen som erfordras med anledning av en gemensam

styrelse.

Riksdagen bör enligt utskottets mening också anta

förslaget att upphäva bestämmelsen i 7 kap. 5 §

andra stycket skollagen, om utbildning i

specialskoleklasser förlagda till grundskolan, av de

skäl som regeringen redovisat.

Utskottet avstyrker motionsyrkandet om behovet av

teckenspråkskunnig personal i specialskolorna med

hänvisning till att styrelsen för specialskolorna,

enligt vad som anges i propositionen, kommer att

disponera medel för kompetensutveckling av

personalen i syfte att stärka den teckenspråkiga

miljön.

10 Godkännande av fristående skolor som

motsvarar specialskolan

Enligt 9 kap. 1 § tredje stycket skollagen skall

ärenden om godkännande av fristående skolor som

motsvarar specialskolan prövas av styrelsen för den

specialskola som ansvarar för utbildning av samma

handikappgrupp där skolan är belägen. Som en

konsekvens av förslaget om en gemensam myndighet för

specialskolorna föreslår regeringen att

lagbestämmelsen ändras till att styrelsen för

specialskolan prövar sådana ärenden.

Avslag på förslaget till lagändring i denna del

begärs i Moderaternas motion 1998/99:Ub18 yrkande 3.

Moderaterna förordar att Skolverket skall ge

tillstånd att driva fristående skolor som motsvarar

specialskolan, i likhet med vad som gäller inom det

övriga skolväsendet (yrk. 6).

Liknande uppfattning förs fram i motion

1998/99:Ub19 (fp) yrkande 4, nämligen att

Skolverket, efter hörande av fackkunskapen, skall

godkänna fristående skolor som motsvarar

specialskolan.

Kristdemokraterna - som yrkat avslag på förslaget

om en gemensam myndighet för specialskolorna för

döva och hörselskadade - anser likaså i motion

1998/99:Ub20 yrkande 5 att Skolverket skall bevilja

tillstånd för fristående skolor för elever med

funktionshinder.

U t s k o t t e t avstyrker motionsyrkandena och

föreslår att riksdagen antar förslaget till ändring

av 9 kap. 1 § tredje stycket skollagen.

Utskottet hänvisar därvid till att regeringen i

propositionen anmält att det finns skäl att

analysera huruvida lagbestämmelserna för de olika

skolformerna skall harmoniseras, så att Skolverket

ansvarar för godkännande även för den aktuella

gruppen elever. Regeringen avser att återkomma till

riksdagen efter beredning av frågan.

11 Gymnasieutbildning för vissa ungdomar

med funktionshinder

Skolhuvudmännen, dvs. kommuner, landsting eller

fristående gymnasieskolor, har ansvaret för

genomförandet av utbildning på gymnasial nivå

utifrån de nationella mål som finns angivna i

skollag, läroplan och kursplaner.

För vissa elever med funktionshinder har staten

tagit på sig ett utökat ansvar genom att stödja

riksrekryterande gymnasieutbildning för döva och

hörselskadade i Örebro (RGD/RGH) samt

riksrekryterande gymnasieutbildning med särskilt

anpassad utbildning för svårt rörelsehindrade

ungdomar, s.k. Rh-anpassad utbildning, i Göteborg,

Kristianstad, Stockholm och Umeå. På tre orter i

landet, Nyköping, Sala och Örebro, bedrivs också

riksrekryterande verksamhet med statligt stöd för

vissa elever med utvecklingsstörning. Antalet elever

vid RGD/RGH och den Rh-anpassade utbildningen

utgjorde läsåret 1998/99 0,2 % av det totala antalet

elever i gymnasieskolan.

Regeringen redogör i propositionen för de

bedömningar som görs i fråga om den riksrekryterande

gymnasieutbildningen i Örebro för döva och

hörselskadade ungdomar.

Det bör enligt regeringen klart framgå att

utbildningen riktar sig dels till döva och

hörselskadade ungdomar som är beroende av en

teckenspråkig miljö, dels till ungdomar med

hörselskador som trots användningen av tekniska

hjälpmedel och övriga stödinsatser inte kan följa

undervisningen i en gymnasieskola i hemkommunen

eller inom dess samverkansområde. Utbildningen

riktar sig också till vissa dövblinda.

Bestämmelserna i 9 kap. 1 § gymnasieförordningen

(1992:394) bör förtydligas i enlighet härmed.

Skolverket avses få i uppdrag att se över

gymnasieutbildningen för dövblinda, bl.a. när det

gäller målgrupp och utbildningens inriktning.

Elever med grav språkstörning bör tills vidare tas

emot vid gymnasieutbildningen för döva och

hörselskadade i Örebro. Styrelsen för utbildningen i

Örebro kommun bör även fortsatt ansvara för

intagningen till den riksrekryterande

gymnasieutbildningen för döva och hörselskadade.

Nuvarande principer för finansiering av utbildning,

boende och elevresor bör inte ändras.

Som redan framgått finns i dag riksrekryterande

gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade

ungdomar, s.k. Rh-anpassad utbildning, i fyra

kommuner.

Regeringen anför i propositionen att det är viktigt

att den Rh-anpassade utbildningen förbehålls svårt

rörelsehindrade elever som har mycket stora behov av

anpassning och habilitering i anslutning till

utbildningen och som kan tillgodogöra sig utbildning

på nationellt och - vilket nu föreslås införas -

specialutformat progam. Bestämmelsen i 5 kap. 27 §

skollagen om personkretsen för Rh-anpassad

utbildning behöver enligt regeringen förtydligas

till att avse elever som har ett svårt rörelsehinder

som ensamt eller i kombination med annat

funktionshinder medför behov av Rh-anpassad

gymnasieutbildning.

Som nämnts föreslår regeringen att specialutformade

program skall få anordnas vid Rh-anpassad

gymnasieutbildning. De behörighetsvillkor som gäller

för intagning i gymnasieskolan skall i princip gälla

även för den Rh-anpassade gymnasieutbildningen.

Regeringen skall dock enligt förslaget få meddela

föreskrifter om avvikelser från dessa

behörighetsvillkor.

Regeringen föreslår också att en ny bestämmelse

skall införas i skollagen om skyldighet för

hemkommuner och hemlandsting att erlägga ersättning

för boende och omvårdnad i boende samt habilitering.

Förslagen i detta avsnitt innebär ändringar i

skollagen i 5 kap. 27-28 §§, 30 § och 31-33 §§ samt

införandet av en ny paragraf, 5 kap. 31 a §.

Enligt motion 1998/99:Ub216 (m), som väcktes innan

denna proposition lades fram, bör FUNKIS-

utredningens förslag att ta bort den s.k.

rättighetslagen för Rh-anpassad gymnasieutbildning

inte genomföras (yrk. 4).

U t s k o t t e t noterar att regeringen inte fört

fram FUNKIS-utredningens förslag i denna del. Rätten

till Rh-anpassad utbildning enligt 5 kap. 28 §

skollagen behålls enligt propositionen.

Motionsyrkandet är därmed tillgodosett.

Utskottet som inte har något att erinra mot de

föreslagna lagändringarna föreslår att riksdagen med

avslag på motion 1998/99:Ub216 yrkande 4 antar

desamma.

I två motioner, nämligen motionerna 1998/99:Ub20

(kd) yrkande 7 och 1998/99:Ub24 (s), begärs att

riksdagen uttalar sig för att eleverna i den Rh-

anpassade gymnasieutbildningen också skall erbjudas

individuella program. I båda motionerna understryks

att eleverna självfallet bör ges samma möjligheter

som andra elever att studera på ett individuellt

anpassat program.

U t s k o t t e t hänvisar till vad som anförts i

det föregående om personkretsen för Rh-anpassad

utbildning, nämligen att eleverna vid inträdet i

gymnasieskolan måste ha de kunskaper som är

nödvändiga för att kunna följa undervisningen på ett

nationellt eller specialutformat program. Om den Rh-

anpassade utbildningen ges möjlighet att anordna

individuella program finns det risk för att det

ursprungliga syftet med utbildningen förfelas.

Utskottet har därvidlag samma uppfattning som

regeringen. Utskottet vill peka på att det i dag

finns stora möjligheter inom de nationella och

specialutformade programmen att hjälpa elever som

riskerar att inte klara utbildningen. Förutom

stödundervisning, utökad studietid eller reducerat

program finns också specialinriktad kursplan.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionsyrkandena.

Förutsättningarna för ett riksgymnasium vid

Ekeskolan för synskadade ungdomar med

flerfunktionshinder bör utredas. Det föreslås i de

likalydande motionerna 1998/99:Ub17 (m) yrkande 5

och 1998/99:Ub216 (m) yrkande 5 samt i motion

1998/99:Ub21 (s, v) i denna del. Enligt den

sistnämnda motionen skulle en sådan gymnasiesärskola

kunna byggas upp i en form som knyter an till

organisationen för riksgymnasierna för döva och

hörselskadade och ta till vara de boenderesurser som

finns vid Ekeskolan.

I motion 1998/99:Ub19 (fp) yrkande 2 föreslås att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur

folkhögskolornas roll i undervisningen för elever

med funktionshinder kan förbättras.

U t s k o t t e t har förståelse för de synpunkter

som framförs i motionerna om behovet av att

underlätta för funktionshindrade elever att

fortsätta sina studier efter den obligatoriska

skolan.

Frågan om en riksgymnasieverksamhet för synskadade

elever med flerfunktionshinder berörs i

propositionen. Regeringen anför att det inte är

aktuellt att bygga upp en sådan särskild

gymnasiesärskoleverksamhet. Det naturliga

alternativet för dessa elever är den reguljära

gymnasiesärskolan på hemorten eller inom

samverkansområdet. Enligt regeringen är det av stor

betydelse att resurscentret vid Ekeskolan riktar

sina insatser mot barn och ungdomar t.o.m.

gymnasieåldern. Det innebär att gymnasiesärskolan

bör stödjas för att kunna möta behoven hos äldre

synskadade elever med flerfunktionshinder.

Utskottet ser det som positivt att den förändrade

verksamheten vid Ekeskolan, med möjlighet till

visstidsplacering, avses komma även de äldre

eleverna till del och att resurscenterverksamheten i

större utsträckning än i dag kommer att ha ett

ansvar för att analysera behoven av och erbjuda

specialpedagogiskt stöd till gymnasiesärskolan.

I sammanhanget vill utskottet påminna om att

regeringen har gett Kunskapslyftskommittén i uppdrag

att utreda situationen för studerande med

funktionshinder inom alla former av vuxenutbildning.

Ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, landsting

och den enskilde skall också kartläggas och

analyseras. Uppdraget skall redovisas slutligt i

mars år 2000. Kommittén har i sitt delbetänkande

Vuxenutbildning för alla? Andra året med

kunskapslyftet (SOU 1999:39) bl.a. visat på behoven

av läromedel och specialpedagogiskt stöd. Regeringen

anmärker i budgetpropositionen för år 2000 att

förutsättningarna för studerande med funktionshinder

och deltagare med behov av särskilt stöd måste

stärkas. Regeringen avser att återkomma med förslag

till åtgärder efter det att Kunskapslyftskommittén

lämnat sitt slutbetänkande våren 2000.

Riksdagen bör, mot bakgrund av vad utskottet nu

anfört, avslå motionerna 1998/99:Ub17 yrkande 5,

1998/99:Ub19 yrkande 2, 1998/99:Ub21 (delvis) och

1998/99:Ub216 yrkande 5.

12 Lagförslaget i övrigt

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i skollagen

i övrigt, dvs. en ny bestämmelse i 15 kap. 7 § om

Socialstyrelsens respektive länsstyrelsernas tillsyn

över elevhemsboende m.m. samt övergångsbestämmelser

till skollagsändringarna.

13 Övriga frågor

Kristdemokraterna betonar i motion 1998/99:Ub20

vikten av en värdegrund som utgår från kristen etik

och västerländsk humanism (yrk. 1). Den innebär att

varje människa är unik och har ett absolut värde.

Hon besitter därtill en förmåga att utvecklas i

gemenskap med andra människor.

U t s k o t t e t påminner om att det i läroplanen

för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen

och fritidshemmet (Lpo 94) hänvisas, när det gäller

skolans värdegrund, till "den etik som förvaltas av

kristen tradition och västerländsk humanism".

Inom Utbildningsdepartementet har under våren 1999

tillsatts en projektgrupp med uppgift att utveckla

värdegrundsarbetet i skolorna. Gruppen skall, med

utgångspunkt i läroplanernas formuleringar om

värdegrunden, stödja det lokala arbetet med att

tillämpa värdegrunden. I februari 2000 skall

projektgruppen presentera sina slutsatser och

förslag. Också inom Skolverket pågår ett omfattande

arbete med värdegrundsfrågorna.

Utskottet kan inte finna annat än att

motionsyrkandet är tillgodosett med vad som nu

anförts. Yrkandet bör alltså avslås.

Kommunernas information om stöd till

funktionshindrade elever tas upp till behandling i

motionerna 1998/99:Ub17 (m) yrkande 10 och

1998/99:Ub216 (m) yrkande 7. Motionären anmärker att

många barn med funktionshinder i dag hindras att

välja skola på grund av bristande information,

alltför få alternativ och rena kommunala

avslagsbeslut.

U t s k o t t e t avstyrker motionsyrkandena.

Utskottet utgår från att den planerade

organisationen för stöd i specialpedagogiska frågor

med sin regionala och lokala förankring kommer att

kunna svara för både information och rådgivning.

I motion 1998/99:So376 (kd) begärs att Skolverket

får i uppdrag att analysera hur kommunernas

schablonersättning till skolorna har påverkat

möjligheterna för funktionshindrade elever att på

samma villkor som andra kunna välja skola (yrk. 1).

U t s k o t t e t vill fästa uppmärksamheten på

att Skolverket under 1998 genomfört en nationell

kvalitetsgranskning av undervisningen av elever i

behov av särskilt stöd. Bland annat har granskats

enligt vilka prioriterings-principer de medel som

finns tillgängliga fördelas, både i den kommunala

resurshanteringen och i skolans interna budget.

Därvid konstaterades att det är nödvändigt att

skolans huvudman tar ett större ansvar för

uppföljningen och utvärderingen av hur resurser

används. Detta gäller också principerna för hur

resurser fördelas.

Motionsyrkandet avstyrks med det anförda.

En utvärdering efterfrågas i motion 1998/99:Ub17 (m)

angående erfarenheterna av förändrat huvudmannaskap

för tidigare specialskolor (yrk. 6).

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå

motionsyrkandet.

Enligt vad utskottet erfarit har det inte tidigare

skett någon förändring av huvudmannaskapet för

specialskolan. Utskottet vill i likhet med

regeringen betona vikten av att en uppföljning och

utvärdering av de förändringar som föreslås i

propositionen kontinuerligt genomförs. Detta bör ske

såväl utifrån ett elevperspektiv - för att tillse

att alla de barn som har funktionshinder får sina

behov tillgodosedda på ett betryggande sätt - som

utifrån ett organisatoriskt, verksamhetsmässigt

respektive ekonomiskt perspektiv.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagregel om elevers behov

av stöd

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i skollagen (1985:1100), såvitt avser 1 kap. 2 §

andra stycket,

2. beträffande kunskap och kompetens hos

skolans personal i fråga om olika behov av stöd,

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub17 yrkande 7,

1998/99:

Ub212, 1998/99:Ub227 yrkande 8, 1998/99:Ub231,

1998/99:Ub246 yrkande 5, 1998/99:Ub257 yrkande

1, 1998/99:Ub268 yrkande 16, 1998/99:Ub801

yrkandena 1, 7, 8 och 9, 1998/99:So212 yrkande

1, 1998/99:So455 yrkande 7 samt 1998/99:So464

yrkandena 4 och 5,

3. beträffande organisation för stöd i

specialpedagogiska frågor, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub18 yrkande 7,

1998/99:

Ub19 yrkande 5 och 1998/99:Ub20 yrkande 6,

res. 1 (m) - delvis

res. 2 (kd, fp)

4. beträffande förändring av

specialskolans målgrupp, m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:Ub17

yrkandena 3 och 9, 1998/99:Ub18 yrkandena 1 och

5, 1998/99:Ub19 yrkande 1 (delvis), 1998/99:Ub20

yrkande 3, 1998/99:Ub22, 1998/99:Ub216 yrkandena

3 och 6, 1998/99:Ub227 yrkande 19, 1998/99:Ub255

samt 1998/99:Ub263 yrkande 1 antar regeringens

förslag till lag om ändring i skollagen, såvitt

avser 1 kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 6 kap. 7 §, 7 kap.

1, 6 och 8 §§ samt punkterna 2, 3 och 8 i

övergångsbestämmelserna,

res. 3 (m, kd, c) - delvis

res. 4 (fp) - delvis

5. beträffande avveckling av de fasta

skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub17 yrkandena 1, 2

och 8, 1998/99:Ub18 yrkandena 2 och 4,

1998/99:Ub19 yrkande 1 (delvis), 1998/99:Ub20

yrkande 2, 1998/99:Ub21 (delvis), 1998/99:Ub216

yrkandena 1 och 2 samt 1998/99:Ub263 yrkande 2,

res. 3 (m, kd, c) -

delvis

res. 4 (fp) - delvis

6. beträffande fullgörande av skolplikt

vid resurscenter, m.m.

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i skollagen, såvitt avser 10 kap. 3 a §,

7. beträffande lokalisering och

organisation av resurscenter för synskadade barn

och ungdomar, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ub17

yrkande 4 och 1998/99:Ub21 (delvis) som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. beträffande rätt till personlig

assistans i skolan

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub19 yrkande 3,

res.4 (fp) - delvis

9. beträffande lokaliseringsort för västra

regionens specialskola för döva och

hörselskadade elever

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub208 och

1998/99:Ub221,

10. beträffande statligt stöd till viss

kommunal undervisning av döva elever på

teckenspråk

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub23,

11. beträffande en ny gemensam myndighet

för specialskolorna

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Ub20 yrkande 4

antar regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen, såvitt avser 7 kap. 5 § första

stycket,

res. 5 (kd) - delvis

12. beträffande utbildning i

specialskoleklasser förlagda till grundskolan

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i skollagen, såvitt avser att 7 kap. 5 § andra

stycket skall utgå,

13. beträffande teckenspråkskunnig

personal i specialskolorna

att riksdagen avslår motion 1998/99:So376 yrkande 3,

res. 5 (kd) - delvis

14. beträffande godkännande av fristående

skolor som motsvarar specialskolan

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:Ub18

yrkandena 3 och 6, 1998/99:Ub19 yrkande 4 och

1998/99:Ub20 yrkande 5 antar regeringens förslag

till lag om ändring i skollagen, såvitt avser 9

kap. 1 § tredje stycket,

res. 6 (m, kd, fp)

15. beträffande riksrekryterande

gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade

ungdomar

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Ub216 yrkande 4

antar regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen, såvitt avser 5 kap. 27, 28, 30, 31,

31 a, 32 och 33 §§,

16. beträffande individuella program inom

den Rh-anpassade gymnasieutbildningen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub20 yrkande 7 och

1998/99:

Ub24,

res. 5 (kd) - delvis

17. beträffande utredning om riksgymnasium

för synskadade ungdomar, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub17 yrkande 5,

1998/99:

Ub19 yrkande 2, 1998/99:Ub21 (delvis) och

1998/99:Ub216 yrkande 5,

18. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i skollagen i den mån det inte har behandlats

under föregående moment,

19. beträffande en värdegrund som utgår

från kristen etik och västerländsk humanism

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub20 yrkande 1,

res. 5 (kd) - delvis

20. beträffande kommunernas information om

stöd till funktionshindrade elever

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub17 yrkande 10 och

1998/99:Ub216 yrkande 7,

res. 1 (m) - delvis

21. beträffande funktionshindrade elevers

möjlighet att välja skola

att riksdagen avslår motion 1998/99:So376 yrkande 1,

res. 5 (kd) - delvis

22. beträffande viss utvärdering av

förändrat huvudmannaskap

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub17 yrkande 6.

Stockholm den 14 oktober 1999

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Britt-

Marie Danestig (v), Beatrice Ask (m), Yvonne

Andersson (kd), Lars Hjertén (m), Majléne Westerlund

Panke (s), Torgny Danielsson (s), Tomas Eneroth (s),

Lennart Gustavsson (v), Erling Wälivaara (kd),

Gunnar Goude (mp), Sofia Jonsson (c), Ulf Nilsson

(fp), Nalin Pekgul (s), Anders Sjölund (m), Agneta

Lundberg (s) och Sten Tolgfors (m).

Reservationer

1. Organisation för stöd i

specialpedagogiska frågor, m.m. (mom. 3 och

20) - m

Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Anders Sjölund

(m) och Sten Tolgfors (m) anför:

Vi förordar att Skolverket och Statens institut för

handikappfrågor i skolan (SIH) slås samman.

Propositionens förslag om en ny organisation för

samordning av stöd i specialpedagogiska frågor går i

denna riktning, och gör såvitt vi kan bedöma två

myndigheter än mer onödiga. Den dubbla

myndighetsstrukturen inom skolväsendet skapar enligt

vår mening risker för att viktiga frågor som rör

eleverna hamnar mellan stolarna, samtidigt som den

ytterligare komplicerar det samarbete mellan olika

myndigheter och nivåer som krävs för många av

eleverna med funktionshinder. Fältorganisationen vid

en sådan sammanslagen myndighet bör givetvis också

beakta skolornas behov av stöd till elever med olika

funktionshinder. Vad vi nu anfört om sammanslagning

av Skolverket och SIH bör riksdagen med bifall till

motion 1998/99:Ub18 yrkande 7 som sin mening ge

regeringen till känna.

Det är enligt vår mening betydelsefullt att

funktionshindrade elever och deras föräldrar får

nödvändig information från kommunen om vilka

möjligheter som finns när det gäller hjälp, stöd och

val av skola för olika funktionshinder. Detta bör

riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Ub17

yrkande 10 och 1998/99:Ub216 yrkande 7 som sin

mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under momenten 3 och 20 bort hemställa

3. beträffande organisation för stöd i

specialpedagogiska frågor, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub18 yrkande 7

samt med avslag på motionerna 1998/99:Ub19

yrkande 5 och 1998/99:Ub20 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

20. beträffande kommunernas information om

stöd till funktionshindrade elever

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Ub17

yrkande 10 och 1998/99:Ub216 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

2. Organisation för stöd i

specialpedagogiska frågor, m.m. (mom. 3) -

kd, fp

Yvonne Andersson (kd), Erling Wälivaara (kd) och Ulf

Nilsson (fp) anför:

Vid utformningen av den nya organisationen för stöd

i specialpedagogiska frågor är det enligt vår mening

viktigt att ett individperspektiv finns med. Ett

sätt att säkerställa detta är att erbjuda

brukarorganisationerna inflytande i

stödorganisationen. Olika handikappgrupper måste

kunna komma till tals. Det är också angeläget att

organisationen ger kommunerna det stöd de behöver

när det gäller att bygga upp specialpedagogisk

kompetens. Vi ställer oss bakom motionerna

1998/99:Ub19 yrkande 5 och 1998/99:Ub20 yrkande 6

och anser att utskottet borde ha tillstyrkt desamma.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 3 bort hemställa

3. beträffande organisation för stöd i

specialpedagogiska frågor, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Ub19

yrkande 5 och 1998/99:Ub20 yrkande 6 samt med

avslag på motion 1998/99:Ub18 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

3. Förändring av specialskolans målgrupp,

m.m. (mom. 4 och 5) - m, kd, c

Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars

Hjertén (m), Erling

Wälivaara (kd), Sofia Jonsson (c), Anders Sjölund

(m) och Sten Tolgfors (m) anför:

Riksdagen bör enligt vår bestämda uppfattning avslå

regeringens förslag om att synskadade och talskadade

elever inte längre skall tillhöra specialskolans

målgrupp. De elever som i dag ingår i målgruppen

behöver nämligen en särställning, något som inte får

tolkas så att de inte skall kunna erbjudas

undervisning i andra skolformer än specialskolan.

Specialskolan har bl.a. till uppgift att med

personalens kompetens som resurs ge eleverna den

trygghet och det innanförskap som de saknar i den

ordinarie skolan. En ökad valfrihet för

funktionshindrade elever och deras föräldrar måste

innefatta ett förtydligat kommunalt ansvar, men

också innebära att möjligheten, för dem som så

önskar, att utnyttja specialskolan skall finnas

kvar. Vi föreslår alltså att riksdagen med bifall

till våra motionsyrkanden i ärendet avslår

regeringens förslag till ändringar i skollagen i nu

berörd del och som sin mening ger regeringen till

känna vad vi nu anfört.

Vi anser att specialskolorna Ekeskolan och

Hällsboskolan behövs och avvisar en avveckling.

Föräldrarnas och barnens önskemål måste väga tungt.

Vi vill lyfta fram att det finns klara fördelar med

att behålla de fasta skoldelarna vid Ekeskolan och

Hällsboskolan som bas och stimulans för pedagogisk

utveckling vid den resurscenterverksamhet som avses

byggas ut vid skolorna. Detta bör riksdagen med

bifall till våra motionsyrkanden i frågan som sin

mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 4 och 5 bort hemställa

4. beträffande förändring av

specialskolans målgrupp, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Ub17

yrkande 3, 1998/99:Ub18 yrkandena 1 och 5,

1998/99:Ub20 yrkande 3, 1998/99:Ub22,

1998/99:Ub216 yrkande 6, 1998/99:Ub227 yrkande

19 och 1998/99:Ub263 yrkande 1 samt med

anledning av motionerna 1998/99:Ub17 yrkande 9,

1998/99:Ub19 yrkande 1 (delvis), 1998/99:Ub216

yrkande 3 och 1998/99:Ub255 dels avslår

regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen, såvitt avser 1 kap. 6 §, 3 kap. 3 §,

6 kap. 7 §, 7 kap. 1, 6 och 8 §§ samt punkterna

2, 3 och 8 i övergångsbestämmelserna, dels som

sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

5. beträffande avveckling av de fasta

skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Ub17

yrkandena 1, 2 och 8, 1998/99:Ub18 yrkandena 2

och 4, 1998/99:Ub20 yrkande 2, 1998/99:Ub216

yrkandena 1 och 2 och 1998/99:Ub263 yrkande 2

samt med anledning av motionerna 1998/99:Ub19

yrkande 1 (delvis) och 1998/99:Ub21 (delvis) som

sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

4. Förändring av specialskolans målgrupp,

m.m. (mom. 4, 5 och 8) - fp

Ulf Nilsson (fp) anför:

Jag anser att regeringens förslag om en förändring

av specialskolans målgrupp är ett steg i rätt

riktning mot en integrering av elever med

funktionshinder i den ordinarie skolan. Det

föreligger emellertid en risk för att en avveckling

av den fasta skoldelen vid Ekeskolan respektive

Hällsboskolan kan få en del negativa konsekvenser,

bl.a. genom att friheten för elever och deras

föräldrar att välja skolform begränsas. Enligt min

mening skall staten därför ha ansvaret för den lilla

gruppen av funktionshindrade elever som förslagen i

propositionen berör. En statlig handikappeng bör

införas för elever med funktionsnedsättning.

Därigenom garanteras de ett stöd som inte behöver

variera mellan kommunerna beroende på kommunernas

engagemang i frågan. En statlig handikappeng är en

förutsättning för att Folkpartiet skall stödja

förslaget om förändring av specialskolans målgrupp.

Detta bör riksdagen med bifall till motion

1998/99:Ub19 yrkande 1 i denna del som sin mening ge

regeringen till känna.

Införandet av en statlig handikappeng, i enlighet

med motion 1998/99:

Ub19 yrkande 1, är också ett villkor för att

Folkpartiet skall acceptera en avveckling av de

fasta skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan.

Om regeringens förslag inte skall innebära en

försämring för elever med funktionsnedsättning när

de integreras i den ordinarie skolan, krävs det

enligt min mening att rätten till personlig

assistans vid vistelse i skola eller annan daglig

verksamhet i kommunen återinförs. Med en

rättighetslagstiftning, som den ursprungligen var

utformad, bör de funktionshindrade elevernas behov

kunna tillgodoses även lokalt i hemkommunens skola.

Riksdagen bör bifalla motion 1998/99:Ub19 yrkande 3.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet

under momenten 4, 5 och 8 bort hemställa

4. beträffande förändring av

specialskolans målgrupp, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub19 yrkande 1

(delvis) samt med anledning av motionerna

1998/99:Ub17 yrkandena 3 och 9, 1998/99:Ub18

yrkandena 1 och 5, 1998/99:Ub20 yrkande 3,

1998/99:Ub22, 1998/99:Ub216 yrkandena 3 och 6,

1998/99:Ub227 yrkande 19, 1998/99:Ub255 och

1998/99:Ub263 yrkande 1 dels antar regeringens

förslag till lag om ändring i skollagen, såvitt

avser 1 kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 6 kap. 7 § , 7

kap. 1, 6 och 8 §§ samt punkterna 2, 3 och 8 i

övergångsbestämmelserna, dels som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

5. beträffande avveckling av de fasta

skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub19 yrkande 1

(delvis) samt med anledning av motionerna

1998/99:Ub17 yrkandena 1, 2 och 8, 1998/99:Ub18

yrkandena 2 och 4, 1998/99:Ub20 yrkande 2,

1998/99:Ub21 (delvis), 1998/99:Ub216 yrkandena 1

och 2 och 1998/99:Ub263 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

8. beträffande rätt till personlig

assistans i skolan

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub19

yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

5. En ny gemensam myndighet för

specialskolorna, m.m. (mom. 11, 13, 16, 19

och 21) - kd

Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara (kd)

anför:

Vi motsätter oss att nuvarande styrelser för de

regionala specialskolorna och Åsbackaskolan

avvecklas och att skolorna framöver organiseras i en

ny och gemensam myndighet. Detta strider enligt vår

mening mot subsidiaritetsprincipen. De

verksamhetsnära myndigheter som finns i dag är väl

rustade för att ta emot elever med funktionshinder,

utifrån dessas specifika förutsättningar. Riksdagen

bör alltså med bifall till motion 1998/99:Ub20

yrkande 4 avslå regeringens förslag till ändring i 7

kap. 5 § första stycket skollagen.

Som anförs i motion 1998/99:So376 yrkande 3 räcker

det inte med att lärarna i specialskolorna för döva

och hörselskadade elever är teckenspråks-kunniga.

Eleverna behöver för sin utveckling även ha språklig

kontakt med annan personal. Målet bör vara att all

personal som arbetar på dessa skolor skall behärska

teckenspråket. Riksdagen bör bifalla

motionsyrkandet.

Inom den Rh-anpassade gymnasieutbildningen bör

eleverna, utöver nationella och specialutformade

program, även erbjudas individuella program. Vi

anser att de funktionshindrade eleverna självfallet

bör ges samma möjligheter som övriga elever att

studera på ett individuellt program. Detta bör

riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub20

yrkande 7 och med anledning av motion 1998/99:Ub24

som sin mening ge regeringen till känna.

Den kristdemokratiska grundsynen utgår från en

värdegrund förenlig med kristen tradition och

västerländsk humanism. Den innebär att varje

människa är unik och har ett absolut värde. Hon

besitter därill en förmåga att utvecklas i gemenskap

med andra människor. Vi ställer oss bakom motion

1998/99:

Ub20 yrkande 1 om vikten av att de värden man väljer

som grund för politiken måste kunna ge en

helhetsbild av människan - hennes värde,

förutsättningar, behov och uppgift.

Vi anser att Skolverket i sitt utvärderingsarbete

bör följa upp skolans förhållningssätt och

verksamhet för att motverka diskriminering av elever

med funktionsnedsättning. I utvärderingen bör det

ingå en analys av hur kommunernas resursfördelning

till skolorna har påverkat funktionshindrade elevers

möjligheter att på samma villkor som andra elever

välja skola. Vad vi nu anfört bör riksdagen med

bifall till motion 1998/99:So376 yrkande 1 som sin

mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under momenten 11, 13, 16, 19 och 21 bort hemställa

11. beträffande en ny gemensam myndighet

för specialskolorna

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub20 yrkande 4

avslår regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen, såvitt avser 7 kap. 5 § första

stycket,

13. beträffande teckenspråkskunnig

personal i specialskolorna

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:So376 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

16. beträffande individuella program inom

den Rh-anpassade gymnasieutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub20 yrkande 7

och med anledning av motion 1998/99:Ub24 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

19. beträffande en värdegrund som utgår

från kristen etik och västerländsk humanism

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub20 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

21. beträffande funktionshindrade elevers

möjlighet att välja skola

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:So376 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

6. Godkännande av fristående skolor som

motsvarar specialskolan (mom. 14) - m, kd,

fp

Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars

Hjertén (m), Erling Wälivaara (kd), Ulf Nilsson

(fp), Anders Sjölund (m) och Sten Tolgfors (m)

anför:

Enligt vår mening skall Skolverket - och inte den

föreslagna nya gemensamma styrelsen för

specialskolorna - pröva ärenden om godkännande av

fristående skolor som motsvarar specialskolan, i

likhet med vad som gäller inom det övriga

skolväsendet. Vi vill därför att riksdagen med

bifall till våra motionsyrkanden samt med avslag på

regeringens förslag beslutar att 9 kap. 1 § tredje

stycket skollagen skall ha en lydelse med denna

innebörd.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 14 bort hemställa

14. beträffande godkännande av fristående

skolor som motsvarar specialskolan

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Ub18

yrkandena 3 och 6, 1998/99:Ub19 yrkande 4 och

1998/99:Ub20 yrkande 5 samt med avslag på

regeringens förslag i motsvarande del beslutar att 9

kap. 1 § tredje stycket skollagen skall ha följande

lydelse:

Ärenden om godkännande av fristående skolor som

motsvarar specialskolan prövas av Statens skolverk.

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i skollagen

(1985:1100)

Socialutskottets yttrande

1998/99:SoU9y

Elever med funktionshinder

Till utbildningsutskottet

Socialutskottet har beslutat avge yttrande till

utbildningsutskottet med anledning av proposition

1998/99:105 Elever med funktionshinder - ansvar för

utbildning och stöd.

Utskottet

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen ett antal

ändringar i skollagen (1985:1100). Vidare aviseras

uppdrag och inriktning för den framtida

organisationen för stöd i specialpedagogiska frågor

samt vissa satsningar på bl.a. kompetensutveckling

och forskning gällande elever i behov av särskilt

stöd, däribland elever med funktionshinder.

FN:s standardregler, som antogs enhälligt av FN:s

generalförsamling i december 1993, har som en av

sina huvudprinciper att utbildningen för elever med

funktionshinder skall vara integrerad med den

ordinarie utbildningen. Standardreglerna tillkom på

svenskt initiativ. I propositionen anförs nu att

rätt till stöd, likvärdiga villkor och en utbildning

av god kvalitet för barn och ungdom med

funktionshinder måste stödjas och utvecklas.

Utgångspunkten är att skolan även i fortsättningen

skall ha som mål att vara en skola för alla.

Principen om att alla barn med funktionshinder så

långt möjligt skall erbjudas en anpassad utbildning

i sin hemkommun och därmed, i likhet med övriga barn

och ungdomar, ha rätt att bo hemma med sina

föräldrar är en hörnsten i svensk handikappolitik,

anförs det. Lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade (LSS) tillkom för att

undanröja svårigheter i den dagliga livsföringen för

personer med omfattande och varaktiga

funktionshinder. I lagens förarbeten anges bl.a. att

personlig assistans alltid skall övervägas som ett

alternativ för att barn och ungdomar skall kunna bo

hemma.

I propositionen anförs att en utbildning av elever

med funktionshinder inom det ordinarie skolsystemet

kan betecknas som en "båda-vinner-strategi",

eftersom den skola som inkluderar alla barn

generellt sett får en bättre kompetens att möta

skilda behov, något som i sin tur har fördelar också

för barn utan eller med begränsade

funktionsnedsättningar. Med få undantag bor barn och

ungdomar med funktionshinder i dag tillsammans med

sina föräldrar och får i allmänhet sin skolgång i en

skola i närheten av hemmet. Det går dock inte,

enligt regeringen, att bortse från de oroande

tendenser som antyder att utvecklingen i skolan går

i riktning mot mer segregerade lösningar, något som

i sin tur kan leda till en sänkning av

ambitionsnivån och en stigmatisering av eleverna.

Alla barn har lika värde men olika uppväxtvillkor.

Förskolan och skolan har unika möjligheter att

arbeta för att utjämna dessa olikheter, anförs det.

En god generell kvalitet i förskola och skola när

det gäller såväl undervisning och omsorg som fysisk

och psykisk miljö, bidrar till att ge goda

förutsättningar för elever att nå målen. I synnerhet

gäller detta barn och ungdomar som har större och

annorlunda behov än andra. Läroplanerna stödjer ett

helhetsperspektiv på eleverna i syfte att ta

tillvara såväl intellektuell förmåga som fysisk,

praktisk, emotionell, skapande och social förmåga

hos eleverna. En helhetssyn på eleven förutsätter en

samverkan mellan alla i elevens närhet. Det

omgivande samhället bestående av bl.a. kultur,

fritid och möjlighet till socialt umgänge är mycket

viktiga faktorer för att skolan skall lyckas med

sitt uppdrag. Kontakten med elevens vårdnadshavare

är särskilt betydelsefull när det gäller en elev med

funktionshinder, anförs det.

I propositionen föreslås nu att skollagens

inledande bestämmelse ändras så att begreppet elever

med särskilda behov byts ut mot elever i behov av

särskilt stöd. Ändringen innebär att fokus riktas

från eleven till skolan och skolans åtgärder. I

stället för att se eleven som problembärare handlar

det om att se elevens möjligheter till utveckling

och att anpassa verksamheten utifrån varje elevs

förutsättningar, anförs det. Det är skolans uppgift

att möta elevens svårigheter med pedagogiska

insatser, åtgärder i organisation och miljö, etc.

Alla barn behöver stöd i sin utveckling, medan några

behöver särskilt stöd och åter andra behöver sådant

stöd under hela förskole- och skoltiden. Den

föreslagna förändringen skall, enligt propositionen,

ses som en betydelsefull förändring.

Den gällande ansvarsfördelningen mellan stat,

kommun och landsting bör så långt som möjligt gälla

också för elever med funktionshinder, anför

regeringen. Det innebär en ansvarsfördelning där

kommunerna ansvarar för att alla barn och ungdomar

erbjuds utbildning, landstingen ansvarar för hälso-

och sjukvård, t.ex. habilitering, och staten svarar

för lagstiftning, tillsyn, uppföljning, utvärdering

och vissa utvecklingsinsatser samt har ansvar för

lärarutbildning och bidrar till viss

kompetensutveckling.

I propositionen anförs att de undantag som görs

från denna grundläggande ansvarsfördelning bör vara

tydliga och väl motiverade. Statlig finansiering

eller statlig drift inom ramen för det kommunala

åtagandet bör endast komma i fråga om elever med

funktionshinder inte kan ges en likvärdig utbildning

med stöd av statens i övrigt förekommande styrning

av skolan, exempelvis när det gäller döva och

hörselskadade barn som har behov av undervisning på

teckenspråk. Därmed föreslås att specialskolan som

skolform behålls för döva och hörselskadade elever

men avvecklas för synskadade respektive talskadade

elever. De fasta skoldelarna vid Ekeskolan och

Hällsboskolan föreslås avvecklas till förmån för en

utökad resursverksamhet samtidigt som en mindre

skoldel för visstidsplaceringar inrättas. Enligt

propositionen bör Ekeskolans resurscenter föras

samman med Tomtebodaskolans resurscenter. I

propositionen aviseras dessutom uppdrag och

inriktning för den framtida organisationen för stöd

i specialpedagogiska frågor samt vissa satsningar på

bl.a. kompetensutveckling och forskning gällande

elever i behov av särskilt stöd, däribland elever

med funktionshinder.

I propositionen redovisas att av de

specialdestinerade statliga anslagen för elever med

funktionshinder går i dag 70-80 % till att

finansiera enskilda elevers utbildning samt i vissa

fall till boende och habilitering i anslutning till

boendet. Mot bakgrund av principen att elever med

funktionshinder, i likhet med övriga elever, skall

kunna bo hemma och erbjudas skolgång i närheten av

hemmet anser regeringen att en större andel av dessa

medel i framtiden bör användas till att stödja

kommunerna för att öka deras förutsättningar att

tillgodose behoven av anpassad utbildning för elever

med funktionshinder. Ambitionen är att förslagen

skall medföra att en större andel elever, jämfört

med i dag, skall nås av insatser från den utökade

resursverksamheten. Den framtida specialpedagogiska

stödorganisationen bör vidare vara betydligt mer

flexibel, bl.a. genom att organisationen formas

utifrån en samverkan mellan staten och kommunerna.

Den bör dessutom kopplas närmare andra

utvecklingsfrågor som rör skolan i stort.

Slutligen framhålls i propositionen att de

förändringar som föreslås skall följas upp och

utvärderas, såväl utifrån elevperspektiv som utifrån

organisatoriska, verksamhetsmässiga och ekonomiska

konsekvenser.

Socialutskottets bedömning

Socialutskottet anser det viktigt att utvecklingen

fortsätter och att nya steg tas i arbetet med att ge

människor med funktionshinder samma förutsättningar

som andra människor. Integrering och normalisering

innebär att människor med funktionshinder får större

möjlighet till full delaktighet i samhällslivet.

Enligt FN:s standardregler är en huvudprincip att

utbildning för elever med funktionshinder skall vara

integrerad med den ordinarie utbildningen.

Alla barn behöver stöd i sin utveckling. Barn i

behov av särskilt stöd varken är eller bör vara

någon enhetlig eller klart avgränsad grupp.

Stödbehoven kan vara tillfälliga eller övergående,

men också varaktiga. Ett handikapp som kan uppstå

till följd av ett funktionshinder bör minimeras

genom åtgärder i den omgivande miljön och genom

åtgärder i övrigt.

Socialutskottet ställer sig bakom principen om att

barn och ungdomar med funktionshinder så långt

möjligt skall erbjudas en anpassad utbildning i sin

hemkommun och i likhet med övriga barn och ungdomar

ha möjlighet att bo hemma med sina föräldrar, men

vill samtidigt betona att den förändring som

föreslås i propositionen måste genomföras på ett

sådant sätt att kommunerna klarar att möta de behov

som barn och ungdomar med svåra funktionshinder har.

För att dessa elever skall kunna bli delaktiga i

samhällslivet och jämlika krävs att kommunerna tar

sitt ansvar. Enligt socialutskottets mening är

tillgången till stöd och service för den enskilde

funktionshindrade och personalens förmåga att möta

olika behov avgörande för om integrationen skall

lyckas.

Socialutskottet delar bedömningen att det krävs en

helhetssyn och en samverkan mellan alla i elevens

närhet liksom det omgivande samhället i form av

bl.a. kultur, fritid och möjlighet till socialt

umgänge för att integreringen skall lyckas.

Kontakten med föräldrar/vårdnadshavare är

betydelsefull och är också nyckeln till samverkan

med andra berörda som kan vara viktiga för eleven,

t.ex. med barn- och ungdomshabiliteringen, den

pedagogiska hörselvården eller barn- och

ungdomspsykiatrin.

För att stödja såväl eleverna som föräldrar och

skola är det viktigt att det finns resurscentra av

hög kvalitet. Det är angeläget att dessa

resurscentra tar till vara den kunskap som finns vid

specialskolorna och att det finns resurser för

eleverna att vistas där under perioder, för att

stödja eleverna och genomföra kompletterande

utredningar som stöd för eleven, skolan och

personalen i hemkommunen.

Stockholm den 7 september 1999

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris

Heister (m), Margareta Israelsson (s), Chatrine

Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s),

Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny Öhman (s),

Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars

Gustafsson (kd), Thomas Julin (mp), Kenneth

Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars

Elinderson (m), Tullia von Sydow (s) och Kent

Härstedt (s).

Avvikande mening

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m),

Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd)

och Lars Elindersson (m) anför:

Alla elever oavsett förutsättningar och intresse

skall ha rätt till individuellt anpassad

undervisning i syfte att nå alltmer kvalificerade

kunskaper. Barn med funktionshinder har rätt att

integreras i vanliga skolor, för att därigenom kunna

växa upp i sin normala miljö, tillsammans med

föräldrar, syskon och kamrater på sin hemort. Vi

anser att rätten till personlig assistans i skolan

skall återinföras. Detta är särskilt angeläget för

att möjliggöra för barn med svåra eller multipla

funktionshinder att kunna integreras i skolan i

hemkommunen om de så önskar.

Men det kan inte vara en skyldighet för svårt

funktionshindrade barn att integreras mot sin och

sina föräldrars vilja. Integrering innebär mycket

mer än att vistas i samma lokaler som andra barn.

För svårt funktionshindrade barn, som inte kan delta

i lekar, socialt liv, undervisning eller

fritidsaktiviteter tillsammans med andra barn, måste

därför andra alternativ stå öppna.

Att kunna välja skola är viktigt för alla barn. Men

möjligheten att välja är alldeles särskilt viktig

för barn och ungdomar med funktionshinder.

Specialskolorna måste därför enligt vår uppfattning

finnas kvar. De kan erbjuda eleverna trygga miljöer

där de kan känna tillit till omgivningen och stärkas

i sin identitet. Det måste vara barnens och

föräldrarnas bedömning om vad som är bäst för barnet

som avgör om barnet skall delta i integrerad

utbildning i hemkommunen eller i specialskola. Detta

skall inte avgöras av riksdagen för alla barn utan

bör göras i varje enskilt fall utifrån elevens behov

och önskemål.

Specialskolorna utgör redan i dag viktiga

resurscentra som kommunerna kan ha hjälp och nytta

av i sina arbeten för att förbättra

förutsättningarna för funktionshindrade barn och

ungdomar. Det är av största vikt att den kommunala

kompetensen vad gäller undervisning av barn med

funktionshinder förbättras. Resurscentra vid

specialskolorna kan aktivt bidra till detta. Vi

anser det viktigt att denna verksamhet stöds och

utvecklas samtidigt som den fasta skoldelen blir

kvar.

Kenneth Johansson (c) anför:

Jag anser det vara av stor vikt att kommunernas

ansvar för utbildningen för elever med

funktionshinder och ansvaret för att stödja deras

integration i samhället förtydligas. Samtidigt vill

jag betona att olika barn har olika behov, och

samhällets stöd och insatser måste utgå från detta

faktum. Normalisering måste vara huvudprincipen, men

respekten för olikheter innebär också att vi bör

respektera det faktum att vissa elevers skolgång

bäst tillgodoses inom ramen för specialskolorna. En

specialskola har bl.a. till uppgift att med

personalens kompetens som resurs ge eleven den

trygghet och det innanförskap som den saknar i den

ordinarie skolan. Syftet måste vara att stärka

barnens självkänsla, ge dem en större trygghet och

större förståelse för sitt funktionshinder så att de

kan gå ut i livet som starkare individer. En ökad

valfrihet för familjer med barn i behov av särskilt

stöd måste således innefatta ett förtydligat

kommunalt ansvar, men det bör också innebära att

möjligheten, för dem som så önskar, att utnyttja

specialskolorna skall finnas kvar. Jag ställer mig

således inte bakom regeringens förslag att avveckla

skolorna för blinda och språkstörda elever.

Kerstin Heinemann (fp) anför:

Propositionen är ett steg i rätt riktning mot

tilltagande integration av elever med

funktionshinder i den ordinarie skolan. För att

funktionshindrade skall nå full delaktighet och

jämlikhet i samhället är naturligtvis utformningen

av skolan och skolsituationen av stor betydelse.

Svårigheter kan emellertid uppstå när elever och

deras föräldrars valfrihet begränsas i valet av

skolform. Jag anser därför att staten skall ha

ansvaret för den lilla grupp av funktionshindrade

elever som propositionens förslag berör. Genom att

införa en statlig peng för dessa elever garanteras

de ett stöd som inte behöver variera mellan

kommunerna beroende på kommunernas engagemang i

frågan.

Om regeringens förslag inte skall innebära en

försämring för elever med funktionsnedsättning när

de integreras i den ordinarie skolan krävs det

enligt min mening att rätten till personlig

assistans i daglig kommunal verksamhet återinförs så

som den ursprungligen var utformad. Med denna

rättighetslagstiftning i ryggen bör dessa elevers

behov kunna tillgodoses även lokalt när de

integreras i den ordinarie skolan.