Bet. 1999/2000:UbU6

Utbildningsutskottets betänkande

1999/2000:UBU06

Utvecklingsplan för förskola, skola och

vuxenutbildning

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

UbU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

skrivelse med utvecklingsplan för förskola, skola

och vuxenutbildning jämte motioner. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks. Utskottet föreslår att

skrivelsen läggs till handlingarna.

Motionerna rör en rad olika områden som regeringen

tar upp i skrivelsen, bl.a. allmän förskola, maxtaxa

inom förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen,

utveckling av skolan, värdegrundsfrågor, målen för

grundskolan, kärnämnena i gymnasieskolan,

lärarfrågor och den framtida vuxenutbildningen. Även

betygen i skolan och lärlingsutbildning finns med

bland sådant som behandlas i motionerna.

Moderata samlingspartiet,

Vänsterpartiet, Kristdemokraterna

och Folkpartiet har var för sig

avgivit reservationer såvitt avser

utvecklingsplanen i huvudsak.

Därutöver finns reservationer i

fråga om särskolan från

Vänsterpartiet respektive

Centerpartiet och från

Centerpartiet beträffande läs- och

skrivfärdigheter.

Skrivelsen

Regeringen har i skrivelse 1998/99:121

Utvecklingsplan för förskola, skola och

vuxenutbildning - samverkan, ansvar och utveckling

berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som

anförts i skrivelsen.

Motionerna

Motioner med anledning av skrivelsen

1998/99:Ub13 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge Skolverket i

uppdrag att analysera ökningen av antalet elever i

särskolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att se till att alla

barn känner till FN:s barnkonvention och dess

innehåll,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge Skolverket i

uppdrag att ur ett jämställdhetsperspektiv granska

de läromedel som används i skolan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inte införa

graderade betyg på kortare etapper av gymnasiets

kärnämneskurser,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att införa historia

som kärnämne på gymnasiet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det i den

kommunala vuxenutbildningen även skall kunna ingå

ett längre, självständigt, specialarbete som kan

göras enskilt eller i mindre grupp,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda hur en

eftergymnasial lärlingsutbildning skulle kunna

utformas.

1998/99:Ub14 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den fortsatta

utvecklingen av barn- och ungdomsskolan samt

vuxenutbildningen.

1998/99:Ub15 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det aldrig får

råda någon tvekan om att skolans övergripande mål är

att förmedla kunskap och färdigheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att undervisningen

bör bli mer individanpassad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att grundskolan bör

vara tioårig och förskoleklassen utgöra det första

året,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den allmänna

förskolan skall erbjudas alla barn från tre års

ålder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att införa en

sexgradig betygsskala,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett fristående

kvalitetsinstitut,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en nationell

handlingsplan om ungas drogmissbruk,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utveckla ett

system, där alla ungdomar/vuxna har en

utbildningsbank med rätt till gymnasieutbildning och

vissa kompletteringar, oavsett när utbildningen

genomförs,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det är angeläget

att ett jämställdhetsperspektiv används i skolan.

1998/99:Ub16 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införandet av allmän

förskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om föräldrarnas

rättighet att välja omsorgsform för sitt/sina barn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av maxtaxa

inom förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommunen avgör

huruvida arbetslösa föräldrar skall ha samma rätt

till barnomsorg som föräldrar som förvärvsarbetar

eller ej,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om grundskolans ansvar

för elever som inte uppnår gymnasiebehörighet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om individuella

studieplaner och åtgärdsprogram,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skolans

värdegrund skall vila på den tradition som förvaltas

av kristen etik och västerländsk humanism,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om gymnasieexamen och

högskolebehörighet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en modern

lärlingsutbildning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om värdet av olika

utbildningar,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

studiefinansiering för vuxenstudier skall förändras

till att bli rättvis och förutsägbar för enskilda,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att samma

rättigheter som gäller för vuxna att gå på

grundläggande vuxenutbildning skall gälla för dem

som har gått särskola till att delta i särvux,

14. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

av Skolverkets roll och därefter tar ställning till

huruvida det skall bli regeringens stabsorgan.

Motioner från allmänna motionstiden 1998/99

1998/99:Ub227 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

kursplaner och läroplaner för att stärka läs- och

skrivfärdigheterna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om best practices,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en nationell kampanj

för ökat läsande,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om särskolorna,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om tidig

diagnostisering.

1998/99:Ub269 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

analys av orsakerna till ökningen av särskoleelever.

Utskottet

Inledning

I propositionen om ansvaret för skolan (prop.

1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) angavs att underlag

och riktlinjer för utvecklingen på skolområdet skall

tas fram i samband med den fördjupade prövningen av

skolans verksamhet. Riktlinjerna borde presenteras i

form av en utvecklingsplan för skolområdet, som i

viktiga delar underställs riksdagen. I propositionen

angavs vidare att utvecklingsplanen framför allt

skall vara statsmakternas policydokument för

skolverksamheten. Som sådant kommer planen också

indirekt att vara av betydelse för planeringsarbetet

på kommunal nivå och för det lokala ut-

vecklingsarbetet. Den första utvecklingsplanen avsåg

perioden 1994/95-1996/97 (skr. 1993/94:183). Den

andra utvecklingsplanen omfattade perioden

1997/98-1998/99 (skr. 1996/97:112).

Regeringen redovisar i förevarande skrivelse, som

lades fram för riksdagen före sommaren vid förra

riksmötet, sin bild av utvecklingen och sina

prioriteringar under de närmaste två åren. Temat för

utvecklingsplanen är samverkan, ansvar och

utveckling.

I detta betänkande behandlar utskottet dels

motionsyrkanden som har väckts med anledning av

skrivelsen, dels sex motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden under förra riksmötet.

Utskottet redovisar först skrivelsens huvudsakliga

innehåll. Därefter behandlar utskottet under olika

avsnitt förskolan, grund- och gymnasieskolan,

vuxenutbildningen, Skolverket samt särskolan. Sist

behandlas under avsnittet Övrigt motionsyrkanden om

läs- och skrivfärdigheter m.m.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Regeringen framhåller att ett gemensamt

ansvarstagande från stat och kommun krävs för att

skolväsendet skall lyckas i sitt uppdrag. Den

målstyrda verksamheten kräver goda instrument på

alla nivåer för kontinuerlig uppföljning och

utvärdering för att en likvärdig kvalitet skall

kunna garanteras. Trots att resultaten i svensk

skola och vuxenutbildning i internationell

jämförelse är goda, finns det fortfarande brister.

Regeringen anser att det därför är viktigt att

stödja den positiva skolutveckling som pågår, att

uppmärksamma varje enskild elev som riskerar att

inte nå målen och att erbjuda erforderligt stöd.

Lärare och skolledare har nyckeln till förändring

och skolutveckling. Kompetensutveckling och

internationalisering är redskap för att öka

likvärdighet och kvalitet.

Några utvecklingsområden som särskilt behandlas i

skrivelsen är skolans värdegrund, språkutveckling,

matematik, naturvetenskap, teknik och miljö.

Regeringen framhåller bl.a. att förskolans,

fritidshemmets, skolans och vuxenutbildningens

uppgift att förmedla och förankra grundläggande

demokratiska värderingar och främja lärande går hand

i hand och kan inte särskiljas. Personlig utveckling

och lärande hör ihop. Värdegrunden handlar om det

demokratiska uppdraget - om ett förhållningssätt

till våra medmänniskor, alla människors lika värde,

jämställdhet, respekt och förståelse för olikheter,

ett sätt att se på rättigheter, skyldigheter och

ansvar.

Enligt regeringen bör kvaliteten och

tillgängligheten i förskolan öka. Initiativ kommer

att tas för att stödja en ökad måluppfyllelse i

skolan. Gymnasieskolans utbud av nationella program

kommer att revideras. Vuxenutbildningen kommer att

utvecklas och förändras under de närmaste åren.

Förskolan

Skrivelsen

Enligt regeringen kommer arbetet med att utveckla

förskolans pedagogiska roll och göra den till en del

av utbildningssystemet att fortsätta. Förslag kommer

att lämnas om införande av en allmän förskola för

alla fyra- och femåringar. Verksamheten kommer att

vara avgiftsfri och omfatta minst tre timmar om

dagen. Den allmänna förskolan införs stegvis med

start år 2001. I ett första steg införs allmän

förskola i socialt utsatta bostadsområden. Av-

giftstak - maxtaxa - införs i förskoleverksamheten

och skolbarnsomsorgen. En arbetsgrupp har tillsatts

inom Regeringskansliet för att utarbeta förslag om

införande av allmän förskola och maxtaxa.

(Arbetsgruppens förslag har redovisats tidigare i

höst.) Regeringen anser vidare att det är viktigt

att överväga om förskolan bör bli en egen skolform.

Denna fråga utreds inom ramen för skollagsöversynen

(dir. 1999:15).

Motionerna

Enligt Moderata samlingspartiet (motion 1998/99:Ub14

i motsvarande del) måste regeringens prioritering av

allmän förskoleverksamhet ses som ytterligare ett

led i socialiseringen av familjepolitiken. Utöver

minskad valfrihet och färre alternativ innebär

kraftigt ökade utgifter för barnomsorg och förskola

risk för besparingar i skolan. Moderaterna anser att

det finns goda skäl att skilja på den obligatoriska

skolan och verksamheter som är frivilliga för

familjerna att ta del av. Om förskoleklassens tid är

en integrerad del av dagen, försvåras möjligheterna

att välja alternativ barnomsorg. Förskolans

skolförberedande arbete skall hållas samman så att

föräldrar och elever ges en realistisk möjlighet att

välja barnomsorg, heter det i motionen.

Kristdemokraterna avvisar i motion 1998/99:Ub16

införandet av en allmän förskola (yrk. 1). Målet

måste vara att föräldrar ges möjlighet att avgöra

vilken omsorgsform man önskar för sitt barn, och att

detta så långt möjligt tillgodoses. Samhällets

uppgift bör vara att skapa förutsättningar så att

olika omsorgsalternativ, inklusive möjlighet att

själv sköta barnomsorgen, finns att tillgå. Detta

åstadkommer man genom att skapa likvärdiga villkor

mellan olika omsorgsformer (yrk. 2).

Kristdemokraterna avvisar att en statlig maxtaxa

införs. Det är anmärkningsvärt med en politik som

tydligt ger högin-komsttagare ett utökat stöd med

gemensamma skattemedel och att kommunernas

självstyre begränsas. Konsekvenserna för öppen

förskola och familjedaghem är oklara, heter det i

motionen (yrk. 3). Kristdemokraterna har inget att

erinra mot att barn till arbetslösa erbjuds tillgång

till samma omsorgsformer som andra barn. De anser

dock inte att generella regler bör införas. Det

enskilda barnets behov skall vara utgångspunkten när

beslut fattas (yrk. 4).

Folkpartiet är positivt till att en allmän förskola

införs för alla fyra- och femåringar. Folkpartiet

anser dock att den allmänna förskolan bör erbjudas

alla barn från tre års ålder (motion 1998/99:Ub15

yrk. 4).

Utskottets bedömning

Sedan Utbildningsdepartementet övertog ansvaret för

förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen från

Socialdepartementet den 1 juli 1996 har ett

omfattande reformarbete inletts.

Barnomsorgslagstiftningen överfördes den 1 januari

1998 från socialtjänstlagen till skollagen. Vid

samma tidpunkt övertog Skolverket tillsynsansvaret

från Socialstyrelsen. Förskoleklassen har införts

som en frivillig egen skolform. Förskollärare och

fritidspedagoger har fått möjlighet att undervisa i

skolan. Läroplanen för det obligatoriska

skolväsendet (Lpo 94) har anpassats till att också

omfatta förskoleklassen och fritidshemmet. Förskolan

fick sin första läroplan i augusti 1998 (Lpfö 98),

som till sin struktur är uppbyggd på i huvudsak

samma sätt som övriga läroplaner på skolans område.

Den skall även ligga till grund för bedömningen av

kvalitetskrav vid tillståndsprövning av enskilda

förskolor och vara vägledande för familjedaghemmens

verksamhet. Den nya läroplanen tydliggör förskolans

roll för utveckling och lärande. Förskolan har

därmed blivit det första steget i samhällets samlade

utbildningssystem för barn, ungdomar och vuxna och

det första steget i det livslånga lärandet.

Förskolans pedagogiska roll har således förstärkts

och tydliggjorts. Utskottet anser i likhet med

regeringen att det är angeläget med en fortsatt

utveckling av kvaliteten i förskolan med

utgångspunkt i läroplanen och att även övrig

förskoleverksamhet bör omfattas av denna utveckling.

Utskottet erinrar i sammanhanget om att Skolverket

har fått regeringens uppdrag att utifrån läroplanens

värdegrund utfärda Allmänna råd för familjedaghem,

öppen förskola och öppen fritidsverksamhet.

Regeringen har i 1999 års ekonomiska vårproposition

(prop. 1998/99:100) avsatt ett utrymme för att

fr.o.m. år 2001 stegvis införa en allmän förskola

och maxtaxa inom förskoleverksamheten och

skolbarnsomsorgen. I budgetpropositionen för 2000

(prop. 1999/2000:1, utg.omr. 16) har för ändamålet

beräknats 1,7 miljarder kronor för år 2001 och 3,4

miljarder kronor för år 2002.

Vidare har regeringen i samband med propositionen

Utveckling och rättvisa - en politik för storstaden

på 2000-talet (prop. 1997/98:165) beräknat medel för

treårsperioden 1 juli 1999-1 juli 2002 att fördelas

till ett antal kommuner för att bl.a. underlätta för

dessa att erbjuda förskola från tre års ålder till

barn i storstädernas utsatta bostadsområden.

Riksdagen har i samband med behandlingen av

budgetpropositionen för år 1999 beslutat anvisa

medlen (utg.omr. 16, anslag A5 Förstärkning av

utbildning i storstadsregionerna). I 1999 års

ekonomiska vårproposition avsattes även medel för

andra halvåret 2002 för detta ändamål. Av

budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1,

utg.omr. 16) framgår att Storstadsdelegationen inom

Regeringskansliet har till uppgift att förbereda

utvecklingsavtal mellan staten och sju

storstadskommuner om åtgärder i socialt utsatta

bostadsområden. I avtalen, som avses börja löpa

hösten 1999, kommer medel att fördelas bl.a. för en

utbyggd förskoleverksamhet. 150 miljoner kronor om

året har avsatts under en treårsperiod (1 juli

1999-1 juli 2002). Regeringen beräknar ytterligare

75 miljoner kronor för verksamheten hösten 2002. För

att kommunerna skall få del av dessa medel bör

enligt budgetpropositionen ambitionen vara att

tre-femåringarna i de berörda bostadsområdena

erbjuds avgiftsfri förskola under minst tre timmar

om dagen med en särskild inriktning på barns

språkutveckling. Utskottet kommer att senare i höst

behandla förslagen i budgetpropositionen.

En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har, som

redan framgått, haft i uppdrag att utarbeta förslag

om införande av allmän förskola och maxtaxa.

Arbetsgruppen har nyligen lämnat sina förslag till

regeringen. Utskottet kan konstatera att frågan för

närvarande bereds inom Regeringskansliet och att

något konkret förslag ännu inte har lämnats till

riksdagen.

Utskottet vill dock i sammanhanget erinra om att

utskottet tidigare vid flera tillfällen behandlat

frågor om rätten att delta i förskoleverksamhet

(senast i bet. 1998/99:UbU10). Utskottet har ansett

det oroande att denna rätt på senare tid urholkats

genom att kommunerna successivt har skärpt reglerna

för rätten till barnomsorg. Det är inte rimligt att

arbetslöshet i familjen i nära hälften av landets

kommuner innebär att barnet mister platsen i barnom-

sorgen.

Med hänvisning till vad utskottet har anfört

avstyrks motionerna 1998/99:Ub14 (delvis),

1998/99:Ub15 yrkande 4 och 1998/99:Ub16 yrkandena

1-4.

Grundskolan och gymnasieskolan

Skrivelsen

Regeringen pekar på att resultaten i den svenska

skolan i ett internationellt perspektiv står sig

ganska väl. Liksom i andra länder varierar dock

resultaten i hög grad mellan olika skolor.

Regeringen betonar att resultaten noga måste

analyseras för att måluppfyllelsen ytterligare skall

öka. Drygt 91 % av eleverna i grundskolan var enligt

betygsstatistik våren 1998 behöriga att tas in på

ett nationellt program i gymnasieskolan. Skolverket

kommer att få ett uppdrag att utvärdera och stödja

grundskolornas arbete med målen "att sträva emot"

med särskild uppmärksamhet på avstämningen i årskurs

5. Regeringen anser att en femårig försöksverksamhet

utan centralt fastställd timplan i grundskolan bör

genomföras i ett antal kommuner med start fr.o.m.

höstterminen år 2000 (prop. 1998/99:110 Vissa

skolfrågor m.m.). En expertgrupp kommer att

tillsättas för att analysera behov av insatser för

att stärka den individuella planeringen och

måluppfyllelsen i grundskolan.

Andelen elever med slutbetyg i gymnasieskolan bör

enligt regeringen öka. I enlighet med riksdagens

beslut (prop. 1997/98:169, bet. 1998/99:UbU3) har

Skolverket fått i uppdrag att göra en översyn av

nuvarande kärnämnen i syfte att etappindela dem.

Regeringen betonar att alla elever i gymnasieskolan

måste få de grundläggande kunskaper som kärnämnena

avser att ge. Elevernas rätt till undervisning

behöver säkras. Regeringen avser därför att följa

hur bestämmelserna om undervisningstid tillämpas.

Rätten till stöd i gymnasieskolan kommer att

förtydligas. Krav på åtgärdsprogram för elever i

behov av särskilt stöd kommer att införas.

En utredning kommer att få i uppdrag att göra en

översyn av gymnasieskolans programutbud. Utredningen

avses också få i uppdrag att utvärdera effekterna

dels av gymnasieskolor i små kommuner, dels av det

ökade utbudet av lokala utbildningsinriktningar.

Vidare avser regeringen att tillsätta en utredare

med uppdrag att se över studie- och

yrkesvägledningens funktion och kvalitet. Regeringen

anser att det är rimligt att anpassa omfattningen av

arbetsplatsförlagd utbildning (APU) till de

möjligheter och behov som finns för varje program.

Regeringen betonar att inget program med yrkesämnen

bör få genomföras utan APU. En kommun som inte kan

erbjuda APU för ett visst program bör inte få

erbjuda utbildning på detta program. En ny

lärlingsutbildning införs den 1 juli 2000. Det

individuella programmet utvecklas enligt förslag i

propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop.

1998/99:110).

Skolverket kommer att få i uppdrag att kartlägga

och granska undervisningen i skolor med ett stort

antal elever med utländsk bakgrund. Särskilda medel

kommer att avsättas för kompetensutveckling av

lärare. Vidare kommer en arbetsgrupp att tillsättas

inom Regeringskansliet för att förbereda även andra

insatser inom det mångkulturella området.

En särskild arbetsgrupp med skolledare kommer att

inbjudas till Utbildningsdepartementet för att

diskutera frågor kring skolledarens roll. Initiativ

kommer att tas för att inbjuda företrädare för

Svenska Kommunförbundet samt lärarnas och

skolledarnas fackliga organisationer till gemensamma

diskussioner om kompetensutvecklingsfrågor och

regionala utvecklingscentrum.

Motionerna

Moderata samlingspartiet betonar att grundskolan

måste ges högsta prioritet i syfte att garantera

alla elever likvärdiga förutsättningar och

möjligheter (motion 1998/99:Ub14 i motsvarande del).

Grundskolans ansvar måste förtydligas. Elever med

otillräckliga kunskaper bör erbjudas ett extra år i

grundskolan. Moderaterna anser vidare att skolan

måste ha tydliga regler för sin verksamhet. De är

allvarligt oroade för bristande ordning, skolk,

mobbning m.m. i skolan. De finner det

anmärkningsvärt att regeringen inte tar den växande

lärarbristen på större allvar. En modernisering av

skolan som arbetsplats krävs för att rekrytera,

behålla och ge lärare utvecklingsmöjligheter.

Lärarrekryteringen bör breddas och lärarcertifikat

införas. Genom att överföra ansvaret för skolans

finansiering till staten och rikta anslagen direkt

till skolorna - en nationell skolpeng - garanteras

alla elever rätt att välja skola och skolorna

garanteras mer likvärdiga villkor. Avhoppen från

gymnasieskolan bland invandrarelever är alarmerande.

Moderaterna ifrågasätter beslutet att jämställa

svenska som andraspråk med svenska vid antagning

till gymnasieskolan och efterlyser en utvärdering av

beslutet. Det behövs ett fristående nationellt

kvalitetsinstitut för att granska, utvärdera och

redovisa skolornas resultat. De nationella proven

skall tillmätas större betydelse. Betyg skall ges

tidigare. Det behövs också en oberoende analys av

hur skolorna använder sina resurser. När det gäller

gymnasieskolan bör en tredelad kvalitetssatsning

genomföras, ett fritt skolval, en obligatorisk

gymnasieexamen och ett fristående kvalitetsinstitut.

Det behövs alternativa kärnämneskurser, färre

kärnämnen, fler betygssteg, möjlighet att tentera

upp betygen, avskaffande av timplanerna, fler

forskarutbildade lärare, utbildning i

entreprenörskap, en modern lärlingsutbildning i

samarbete med näringslivet, mer utbildning bör

läggas ut på entreprenad och fria självständiga

gymnasieskolor med olika profileringar bör inrättas.

Moderaterna vill också satsa på en utbyggnad av den

digitala infrastrukturen samt utbildningsprojekt för

att höja lärarnas IT-kompetens och

distansutbildning.

Kristdemokraterna framhåller i motion 1998/99:Ub16

grundskolans ansvar för elever som inte uppnår

gymnasiebehörighet. Alla elever skall ges möjlighet

att nå utbildningsmålen (yrk. 5). Vidare bör elever

i behov av särskilt stöd i gymnasieskolan få sina

behov bättre tillgodosedda. Elevens behov måste stå

i centrum. Åtgärdsprogram skall användas som

kvalificerade pedagogiska instrument för samarbetet

mellan elev, lärare och föräldrar (yrk. 6). De

betonar att skolans värdegrund skall vila på den

tradition som förvaltas av kristen etik och

västerländsk humanism. Det är viktigt att förtydliga

vilken värdegrund som avses och var den har sina

rötter, heter det i motionen (yrk. 7). Kravet på

livslångt lärande innebär att nya former för

återkommande utbildning måste skapas. Kravet på

högskolebehörighet måste inte omedelbart gälla för

alla elever. Det skall dock alltid finnas möjlighet

att komplettera utbildningen (yrk. 8). En modern

lärlingsutbildning bör inrättas. Skolan och

arbetslivet måste dela på ansvaret. Ett sätt är att

införa en fyraårig lärlingsutbildning, där skolan

och arbetslivet delar på ansvaret och där eleven kan

börja lärlingsdelen direkt från första året.

Utbildningen skall avslutas med gesällprov (yrk. 9).

Folkpartiet betonar i motion 1998/99:Ub15 att det

aldrig får råda någon tvekan om att skolans

övergripande mål är att förmedla kunskaper och

färdigheter. Skolans uppgift är att ge alla

människor kunskaper så att de kan förverkliga sina

livsmål (yrk. 1). Undervisningen bör bli mer

individanpassad. Den likformiga skolan, utformad för

genomsnittseleven, stjälper elever med särskilda

behov och kväver lusten att lära mer. Skolan skall

anpassas efter skolelevers olika behov - inte

tvärtom (yrk. 2). Grundskolan skall vara tioårig och

förskoleklassen skall utgöra det första året. Den

utökade tiden skall användas till att befästa de

baskunskaper som skolan i dag inte lyckas ge alla

elever. I en tioårig grundskola blir undervisningen

mer flexibel och skolan kan möta eleven på

hans/hennes nivå, heter det i motionen (yrk. 3).

Betygsskalan skall vara sexgradig för att ge en

rättvisare bild av elevens kunskapsnivå (yrk. 5).

Folkpartiet vill inrätta ett från Skolverket

fristående kvalitetsinstitut. Det skulle t.ex. kunna

bestå av företrädare för universitet och högskolor,

kommuner, ideella organisationer och näringsliv.

Institutet skall även ha rätt att kritisera brister

i den förda regeringspolitiken, något som en

kvalitetsinstans som Skolverket inte har rätt till

(yrk. 6). En nationell handlingsplan om ungas

drogmissbruk bör utarbetas. Skolan måste ställa

tydliga krav på alla som vistas i skolan, bl.a.

skall bruk av alkohol, narkotika och tobak inte

accepteras (yrk. 7). Det är angeläget att ett

jämställdhetsper- spektiv används i skolan.

Undervisningen måste planeras med medvetenheten om

att det finns stereotypa könsroller. Pedagogik och

metodik måste anpassas så att såväl flickor som

pojkar kan intressera sig och aktivt ta del av

undervisningen (yrk. 9).

Vänsterpartiet anser i motion 1998/99:Ub13 att

skolan måste se till att alla barn känner till FN:s

barnkonvention och dess innehåll (yrk. 2).

Skolverket bör ges i uppdrag att granska de

läromedel som används i skolan ur ett

jämställdhetsperspektiv. En sådan kritisk granskning

av läromedel borde vara ett naturligt inslag såväl

vid inköp av läromedel som i samtal med eleverna vid

användningen av läromedlen i undervisningen. Den

diskussionen skulle befrämjas av att Skolverket gör

en genomgripande granskning av läromedlen. Även

olika gratismaterial bör granskas ur

jämställdhetsperspektivet (yrk. 3). Vänsterpartiet

framhåller vidare vikten av att översynen i fråga om

etapp-

indelning av kärnämnena inte resulterar i förslag om

fasta uppdelningar i kortare kurser. Det bör inte

heller införas graderade betyg på kortare etapper av

kärnämneskurserna eftersom det ytterligare skulle

öka stressen och betygshetsen i skolan (yrk. 4).

Ämnet historia bör införas som kärnämne i

gymnasieskolan. Kunskap om och insikt i den egna

historien är en förutsättning för kritiskt tänkande

och ett demokratiskt förhållningssätt, heter det i

motionen (yrk. 5).

Utskottets bedömning

Utskottet kan inledningsvis konstatera att merparten

av de frågor som tas upp i motionsyrkandena har

behandlats av utskottet under våren vid förra

riksmötet eller tidigare denna höst (bet.

1998/99:UbU3, 1998/99:UbU6, 1998/99:UbU11 och yttr.

1999/2000:UbU1y). Utskottet avstyrkte de då aktuella

yrkandena och riksdagen har avslagit dem. Utskottet

kommer att i detta sammanhang endast kortfattat

behandla frågorna. Utskottet tar först upp frågor

med anknytning huvudsakligen till grundskolan,

därefter frågor med anknytning till gymnasieskolan

och sist yrkanden om bl.a. betyg, fristående

kvalitetsinstitut, jämställdhet i skolan och skolans

personal.

Frågor om skolstartsålder, grundskolans omfattning

m.m. har senast behandlats av utskottet i betänkande

1998/99:UbU11 (s. 14). Utskottet ansåg att det i

nuvarande reglering av skolstartsålder finns en

betydande flexibilitet. Alla elever har rätt att

delta i förskoleklassen. Det finns möjlighet att

börja grundskolan vid sex eller sju års ålder. Om

det finns särskilda skäl och ett barns

vårdnadshavare begär det kan skolstarten skjutas upp

till det år barnet fyller åtta år. Utskottet

betonade att alla elever skall ges förutsättningar

att lyckas i skolan och att skolhuvudmannen har ett

tydligt ansvar för att alla elever ges möjlighet att

uppnå grundskolans mål. Utskottet erinrade om att

det finns bestämmelser i skollagen (4 kap. 10 §) som

gör det möjligt för elever som har behov av längre

tid i grundskolan att fullfölja utbildningen efter

det att skolplikten upphört. Vidare finns det

möjlighet att inom det individuella programmet i

gymnasieskolan läsa kurser på grundskolenivå för att

senare gå över till ett nationellt eller ett

specialutformat program.

Utskottet vill än en gång betona vikten av att alla

elever ges möjlighet att nå målen för grundskolan.

Det är av stor vikt att varje kommun och skola noga

analyserar resultaten, värderar dem och anger

konkreta åtgärder för förbättringar. Utskottet delar

därvidlag motionärernas uppfattning. Det är också

viktigt att det finns möjlighet till varierande

lösningar för de elever som inte uppnår

kunskapsmålen i årskurs 9. Utskottet vill i

sammanhanget redovisa att utskottet tidigare denna

dag har tillstyrkt regeringens förslag i

propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop.

1998/99:110, bet. 1999/2000:

UbU5) om ett förtydligande m.m. av det individuella

programmet. Det bör också framhållas att ett flertal

åtgärder har vidtagits under senare år för att

stärka arbetet med att bedöma, värdera och utveckla

kvaliteten i skolan.

Utskottet vill något beröra frågan om en

individanpassning av undervisning i grundskolan.

Utskottet har också tidigare denna dag (bet.

1999/2000:UbU5) behandlat frågan om en

försöksverksamhet med undervisning i grundskolan

utan centralt fastställd timplan. Utskottet hade

inte något att erinra mot vad regeringen anfört.

Utskottet betonade bl.a. att målen i läroplan och

kursplaner måste vara det viktigaste

styrinstrumentet, inte vilken tid som används för

att nå dit. Vidare framhöll utskottet vikten av att

skolan - i enlighet med gällande förordningar -

arbetar på ett sådant sätt att varje elevs resultat

och skolsituation ständigt följs. I

försöksverksamheten med avskaffad timplan i

grundskolan blir frågan om individuell planering för

enskilda elever ännu mer betydelsefull. Utskottet

vill än en gång betona vikten av att tillräckliga

resurser avsätts i kommunerna för elever i behov av

särskilt stöd och att åtgärdsprogram upprättas för

dessa elever. Utskottet vill även peka på de av

regeringen planerade åtgärderna, bl.a. uppdrag till

Skolverket att utvärdera och stödja grundskolornas

arbete med målen "att sträva emot" och tillsättandet

av en expertgrupp för att analysera behov av

insatser för att stärka den individuella planeringen

och måluppfyllelsen i grundskolan.

Riksdagen har hösten 1996 beslutat om en sådan

ändring i skollagen (5 kap. 5 §) att godkänt betyg i

svenska som andraspråk skall vara alternativ till

godkänt betyg i svenska för behörighet till

gymnasieskolans nationella och specialutformade

program (prop. 1995/96:206, bet. 1996/97:

UbU5, rskr. 1996/97:15). Motionsförslag om ändring

av detta riksdagsbeslut har avslagits av riksdagen

våren 1997 (bet. 1996/97:UbU8) och våren 1998 (bet.

1997/98:UbU11). Utskottet står fast vid sin

bedömning att kunskaper motsvarande godkänt betyg i

svenska som andraspråk är en tillräcklig grund för

att kunna följa programmen i gymnasieskolan. Det

ingår i Skolverkets allmänna uppdrag att följa upp

och utvärdera skolans verksamhet. Utskottet är inte

berett att ta initiativ till en särskild utvärdering

av nämnda riksdagsbeslut. Utskottet vill dock i

sammanhanget peka på att regeringen avser att ge

Skolverket i uppdrag att kartlägga och granska

undervisningen i skolor med ett stort antal elever

med utländsk bakgrund. Särskilda medel kommer att

avsättas för kompetensutveckling av lärare i skolor

med elever med många olika nationaliteter och språk.

Vidare kommer enligt skrivelsen en arbetsgrupp att

tillsättas inom Regeringskansliet med uppdrag att

utforma förslag till konkreta insatser inom området.

Utskottet anser att de av regeringen redovisade

åtgärderna är angelägna.

Moderaternas förslag om införande av en nationell

skolpeng har behandlats av riksdagen ett flertal

gånger (jfr senast bet. 1998/99:UbU1 s. 37 och yttr.

1998/99:UbU3y s. 6). Riksdagen har varje gång

avslagit förslaget. Utskottet ser ingen anledning

att föreslå ändring av ställningstagandet.

Frågor med anknytning till skolans värdegrund,

mobbning m.m. i skolan har behandlats utförligt

senast i betänkande 1998/99:UbU11 (s. 21-26) och

frågor om undervisning om alkohol, narkotika och

tobak (ANT) i samma betänkande (s. 26-28). Utskottet

avstyrkte och riksdagen avslog yrkandena. Utskottet

har ingen annan uppfattning nu och hänvisar därför

till vad utskottet då anförde.

Utskottet övergår nu till att behandla

motionsyrkanden med anknytning till gymnasieskolan.

I likhet med regeringen anser utskottet att

resultaten i gymnasieskolan behöver förbättras och

att andelen elever med slutbetyg bör öka. Det pågår

en omfattande utveckling av gymnasieskolan.

Skolverket har på riksdagens initiativ fått i

uppdrag att göra en översyn av nuvarande kärnämnen i

syfte att etappindela dem. Skolverket har nyligen

redovisat uppdraget. Frågan bereds nu inom

Regeringskansliet. Det finns enligt utskottets

uppfattning inte anledning för riksdagen att

föregripa pågående beredningsarbete och nu uttala en

uppfattning huruvida betygsättning eller inte skall

ske på delar av kärn-

ämneskurser. Vidare har regeringen i propositionen

Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och

likvärdighet (prop. 1998/99:169) informerat om sin

avsikt att ytterligare bereda frågan om de små

kärnämnenas - religionskunskap, naturkunskap och

estetisk verksamhet - innehåll och struktur. Det

ankommer på riksdagen att besluta om kärnämnen i

gymnasieskolan. Enligt utskottets uppfattning bör

dock riksdagen inte heller i denna fråga föregripa

regeringens fortsatta beredning genom uttalande om

hur många och vilka ämnen som fortsättningsvis skall

ingå i kärnämnesutbudet.

Beträffande förslaget att införa ämnet historia som

kärnämne hänvisar utskottet till vad utskottet

tidigare anfört i denna fråga (bet. 1998/99:UbU3

s. 21). Utskottet betonade vikten av att eleverna

får kunskaper i historia. Detta har också uttryckts

i läroplanen (Lpf 94). Där anges bl.a. att

undervisningen skall ge ett historiskt perspektiv,

som bl.a. låter eleverna utveckla beredskapen inför

framtiden, förståelsen för kunskapers relativitet

och förmågan till dynamiskt tänkande. Utskottet

pekade också på att det i kursplanen för kärnämnet

samhällskunskap bl.a. anges att eleverna skall kunna

sätta in utvecklingen av det svenska samhället i ett

globalt perspektiv såväl i nutid som i historisk

belysning. Eleverna skall efter genomgången kurs

kunna lägga historiska perspektiv på den ekonomiska,

politiska och sociala utvecklingen. Utskottet

förutsatte att det historiska perspektivet i ämnet

inte försvagas i samband med revidering av

kursplanen i ämnet.

Utskottet hänvisar till samma betänkande (s. 21)

även när det gäller frågan om alternativa kärnämnen.

Utskottet ansåg att möjligheterna för en

etappindelning av kärnämnena och en ökad anpassning

av undervisningen till elevernas individuella

förutsättningar borde prövas. Detta gav riksdagen

som sin mening regeringen till känna (rskr.

1998/99:160). Utskottet vill än en gång betona att

den gymnasiala utbildningen även fortsättningsvis

måste ha en hög ambitionsnivå och att det är av

största vikt att frågan löses om hur en större andel

av eleverna kan nå målen i kärnämnena utan att

kraven sänks. Utskottet vill därutöver särskilt

framhålla vikten av att elever i behov av särskilt

stöd i gymnasieskolan ges detta. Utskottet hänvisar

till att regeringen i skrivelsen redovisat (s. 35)

sin avsikt att införa åtgärdsprogram i de skolformer

för barn och ungdom som inte omfattas av ett sådant

krav i dag. Utskottet delar regeringens uppfattning

att det är viktigt att åtgärdsprogram för elever i

behov av särskilt stöd införs i gymnasieskolan.

Regeringen har redovisat att den avser att se över

programutbudet. Utskottet anser att en sådan översyn

är angelägen.

Riksdagen har nyligen beslutat att införa en ny

lärlingsutbildning fr.o.m. den 1 juli 2000 (prop.

1997/98:169, bet. 1998/99:UbU3 s. 26-28). I samband

därmed behandlade utskottet motionsyrkanden med

förslag om andra former av sådan utbildning.

Utskottet hänvisar till riksdagens ställningstagande

beträffande lärlingsutbildning. Utskottet har också

nyligen behandlat mo-tionsyrkanden om utbildning i

entreprenörskap m.m. (bet. 1998/99:UbU3 s. 16, bet.

1998/99:UbU11 s. 35-36, yttr. 1999/2000:UbU1y s. 6)

och utbildning på entreprenad (bet. 1998/99:UbU3 s.

41). Utskottet avstyrkte yrkandena och riksdagen

avslog dem. Utskottet har ingen annan uppfattning nu

och hänvisar till vad utskottet då anförde.

Utskottet övergår nu till att behandla vissa för

skolformerna gemensamma frågor.

Motionsyrkanden rörande betygsfrågor har behandlats

av riksdagen senast i våras i två betänkanden (bet.

1998/99:UbU3 s. 31-33, bet. 1998/99:UbU11 s. 41-44).

Utskottet avstyrkte samtliga yrkanden om

förändringar av betygssystemen i grundskolan och

gymnasieskolan, bl.a. fler betygssteg och

betygskomplettering under gymnasietiden. Utskottet

har ingen annan uppfattning nu och hänvisar till

tidigare ställningstaganden.

Även motionsyrkanden om inrättande av ett från

Skolverket fristående kvalitetsinstitut har

behandlats och avslagits av riksdagen vid ett

flertal tillfällen, bl.a. under förra riksmötet

(bet. 1998/99:UbU1 och yttr. 1998/99:

UbU3y). Utskottet har också tidigare denna dag

avstyrkt (bet. 1999/2000:UbU5) ett motionsyrkande i

denna fråga med hänvisning bl.a. till att en

kvalitetsnämnd knuten till den ansvariga

sektorsmyndigheten enligt utskottets uppfattning är

att föredra framför ett fristående

kvalitetsinstitut.

Utskottet behandlade utförligt i våras

motionsyrkanden rörande jämställdhet i skolan (bet.

1998/99:UbU6) och även tidigare denna höst (yttr.

1999/2000:UbU1y s. 2). Utskottet hänvisar till vad

utskottet då anförde beträffande bl.a. skolans

ansvar för att aktivt och medvetet främja kvinnors

och mäns lika rätt och möjligheter och för att

motverka traditionella könsmönster samt vad

utskottet framhöll om att jämställdhet både är en

värdegrundsfråga och en pedagogisk fråga i skolan.

Utskottet avstyrkte vidare ett motionsyrkande om

granskning av läromedel ur ett könsperspektiv med

hänvisning till vad som anförts i frågan i

betänkandet Vi är alla olika (Ds 1994:98) av

arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan.

Arbetsgruppen skriver att det är skolans ansvar att

själv påverka, ställa krav på och fråga efter

läromedel som utgår från könsskillnader och

olikheter i flickors och pojkars utveckling,

intressen, behov och erfarenheter så att förlegade

och könsstereotypa läromedel uppdateras eller tas ur

produktion.

Utskottet vill - beträffande Vänsterpartiets

yrkande att skolan måste ha ansvar för att alla barn

känner till FN:s barnkonvention och dess innehåll -

framhålla att Sverige genom att ratificera

konventionen om barnets rättigheter förpliktigat sig

att alltid beakta barnets bästa i beslutsfattandet.

I proposition 1997/98:182 har regeringen redovisat

en strategi för hur barnkonventionen skall

förverkligas i Sverige, och riksdagen har godkänt

denna (yttr. 1998/99:UbU2y, bet. 1998/99:SoU6, rskr.

171). Utskottet har sitt i yttrande till

socialutskottet bl.a. erinrat om att det av

läroplanerna framgår att rektor har ett särskilt

ansvar för att skolpersonalen får kännedom om de

internationella överenskommelser som Sverige har

förbundit sig att beakta i utbildningen. Skolverket

har givit ut en bok, Överenskommet, som innehåller

fyra internationella överenskommelser, vilka bl.a.

ligger till grund för läroplanerna. Häri ingår bl.a.

FN:s konvention om barnets rättigheter. Boken har

skickats ut till alla lärare och rektorer för att

användas som studiematerial i undervisningen.

Utskottet utgick från att rektorer tar sitt ansvar i

berört hänseende och därmed gör det möjligt för barn

att tidigt lära känna sina rättigheter.

Satsningen på IT i skolan omfattar medel om totalt

1 490 miljoner kronor under tre år. För år 1999 har

340 miljoner kronor anvisats. För år 2000 beräknas

500 miljoner kronor och för år 2001 650 miljoner

kronor (prop. 1998/99:1, utg.omr. 16, anslag A4

Program för IT i skolan). I budgetpropositionen för

2000 redovisar regeringen bl.a. att samtliga

kommuner har anmält intresse av att delta i

kompetensutveckling av lärare och ansökt om

statsbidrag för infrastrukturinvesteringar. Inom

ramen för den särskilda satsningen på IT i skolan

inleds kompetensutveckling av lärare med ca 10 000

deltagare under hösten 1999.

Utskottet delar regeringens uppfattning att lärare

och skolledare har ett mycket stort ansvar för

utvecklingen i skolan. Utskottet anser också i

likhet med regeringen att det behövs insatser på

både lokal och statlig nivå för att tydligare

definiera rektors ansvar och befogenheter.

Överväganden och förslag från den parlamentariska

kommitté (dir. 1999:15) som har i uppdrag att se

över skollagen m.m. är därvid mycket betydelsefull.

För att skapa en lärarutbildning som bättre svarar

mot dagens och framtidens krav på läraryrket har en

parlamentarisk kommitté haft i uppdrag att bl.a. se

över lärarutbildningens innehåll, dimensionering och

utformning. Lärarutbildningskommittén överlämnade i

juni 1999 sina förslag till en reformering av

lärarutbildningen i betänkandet Att lära och leda -

En lärarutbildning för samverkan och utveckling (SOU

1999:63). Kommittén har också föreslagit en ny

skolledarutbildning. Kommitténs betänkande

remissbehandlas t.o.m. den 1 november 1999.

Utskottet bedömer i likhet med regeringen att

behovet av kompetensutveckling för lärare är stort.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen

avser att ta ett samlat initiativ kring

kompetensutveckling av lärare i alla skolformer.

Regeringen avser att inbjuda företrädare för Svenska

Kommunförbundet och lärarnas och skolledarnas

fackliga organisationer till gemensamma diskussioner

bl.a. om ansvarsfördelning, resurser, uppföljning

och utvärdering, allt såvitt avser

kompetensutveckling. Utskottet vill också peka på

att regeringen i budgetpropositionen för 2000 (prop.

1999/2000:1, utg.omr. 16 s. 53) föreslår att

sammanlagt 500 miljoner kronor avsätts under en

treårsperiod för utvecklingsinsatser inom

skolväsendet. Bland annat kommer en omfattande

satsning att göras på kompetensutveckling av lärare

inom en rad strategiska områden. Utskottet kommer

att senare i höst ta ställning till dessa förslag.

Utskottet anser att det krävs en kombination av

åtgärder både på lokal och central nivå för att

främja läraryrkets utveckling och rekrytering.

Beträffande insatser inom området vill utskottet

peka på vad regeringen anför i frågan i

budgetpropositionen för 2000 (utg.omr. 16 s. 50 och

s. 107). I augusti 1998 undertecknade skolministern,

Svenska Kommunförbundet, Lärarförbundet, Lärarnas

Riksförbund och Skolledarna en "Avsiktsförklaring om

åtgärder för att främja läraryrkets utveckling och

rekrytering". En arbetsgrupp lämnade i mars 1999 en

rapport med en handlingsplan. I handlingsplanen

ingår bl.a. ett skolutvecklingsprojekt och ett antal

åtgärder för att öka rekryteringen till läraryrket,

i synnerhet med inriktning mot matematik och

naturvetenskap. Enligt handlingsplanen genomförs

under två år en försöksverksamhet för utveckling av

samarbetet mellan kommunala arbetsgivare och

högskolans lärarutbildning. I denna ingår en

särskild rekrytering och utbildning av lärare för

undervisning i matematik, naturvetenskap och teknik.

Särskilda medel har avsatts till tre universitet för

att fullgöra ett regeringsuppdrag som avser

utveckling av forskning och forskningsmöjligheter

för lärare. I handlingsplanen ingår också att

rekrytera officerare i samarbete med Försvarsmakten,

personer med utländsk bakgrund samt öka andelen män

i lärarutbildningen. Regeringen pekar också på att

Högskoleverket under tre år har haft särskilda medel

att fördela för forskningsanknytning av

lärarutbildningen och kompetensutveckling av

lärarutbildare. Medel har hittills fördelats till 16

av landets lärosäten. Flertalet högskolor med

lärarutbildning har etablerat regionala

utvecklingscentrum.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla att

betydelsen av studie- och yrkesvägledning i såväl

grund- och gymnasieskolan som i vuxenutbildningen

har ökat mot bakgrund av arbetslivets komplexitet

och snabba förändringstakt. I likhet med regeringen

anser utskottet det angeläget att utreda frågor som

rör vägledningens funktion och kvalitet med

utgångspunkt i såväl individers som samhällets

förändrade krav.

Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör

riksdagen avslå motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena

2-5, 1998/99:Ub14 (delvis), 1998/99:Ub15 yrkandena

1-3, 5-7 och 9 samt 1998/99:Ub16 yrkandena 5-9.

Vuxenutbildning

Skrivelsen

Regeringen redovisar det pågående reformarbetet

inom vuxenutbildningsområdet. Kunskapslyftskommittén

skall under år 2000 lämna sina förslag. Kommittén

för kvalificerad yrkesutbildning skall lämna sitt

slutbetänkande i slutet av år 1999.

Regeringen anser att vuxenutbildning med statligt

stöd kan delas in i tre huvudområden, basutbildning

t.o.m. gymnasiekompetens, eftergymnasial

yrkesutbildning samt folkbildning och vissa

kompletterande skolor. Regeringen avser att ta

ställning till gemensamma mål för vuxenutbildningen

efter det att Kunskapslyftskommittén har lämnat sitt

slutbetänkande.

Det är, menar regeringen, angeläget att en satsning

på vuxenpedagogisk utbildning och

kompetensutveckling för lärare sker både i

kommunerna och på nationell nivå.

Det är viktigt att ta till vara den vuxnes

informella kompetens. En försöksverksamhet med

former för validering bör startas. Med validering

avses en strukturerad bedömning och ett erkännande

samt en värdering av färdigheter och kompetens som

uppnåtts både i och utanför det formella

utbildningsväsendet.

Regeringen anser att förutsättningarna att delta i

studierna måste stärkas för studerande med

funktionshinder och deltagare i behov av särskilt

stöd. Vidare hänvisar regeringen till att den

nyligen föreslagit att det estetiska ämnesområdet

och ämnet idrott och hälsa skall kunna förekomma i

den gymnasiala vuxenutbildningen inom komvux (prop.

1998/99:110). Skolverket kommer att få i uppdrag att

i samråd med Integrationsverket,

Arbetsmarknadsverket och Svenska Kommunförbundet

utreda om sfi organisatoriskt kan föras in i

kommunal vuxenutbildning och analysera

konsekvenserna av detta. Regeringen avser att

återkomma till riksdagen under år 2000 med förslag

till åtgärder för att utveckla och förbättra särvux.

I skrivelsen aviserar regeringen sitt förslag om

ett reformerat studiestödssystem med början år 2001.

(Propositionen i fråga har sedermera framlagts.)

Medel för det särskilda utbildningsbidraget är

avsatta t.o.m. år 2002. När det gäller

Kunskapslyftet har regeringen för avsikt att under

år 2000 återkomma till riksdagen, efter det att

underlag lämnats av Kunskapslyftskommittén om

formerna för statens stöd och styrning beträffande

perioden efter år 2002.

För de eftergymnasiala yrkesutbildningarna, vid

sidan av högskolan, behövs på sikt enligt

regeringens bedömning ett samlat system som är

tydligt anpassat till arbetsmarknadens behov. Detta

system bör omfatta i första hand

påbyggnadsutbildningar, den kvalificerade

yrkesutbildningen och vissa

arbetsmarknadsutbildningar. Även vissa

kompletterande utbildningar och vissa

yrkesutbildningar inom folkbildningen kan behandlas

i detta sammanhang. Regeringen avser att under år

2000 lämna en proposition med förslag till

dimensionering och organisation av den

eftergymnasiala yrkesutbildningen.

Motionerna

Enligt Moderata samlingspartiet (motion 1998/99:Ub14

i motsvarande del) behövs det nya modeller för den

kvalificerade yrkesutbildningen. En särskild

struktur med flera flexibla och mobila

yrkeshögskolor bör införas. Det är viktigt med

varierande utbildningsformer och kunskaper om

arbetslivet i aktuell bransch. När det gäller de

teoretiska delarna bör det inte vara något hinder

för ett nära samarbete mellan den kvalificerade

yrkesutbildningen och högskolor och universitet.

Moderaterna anser dock att det behöver avsättas

betydligt mer resurser än vad regeringen hittills

visat sig villig att göra. Utvecklingen av

vuxenutbildningen är under stöpsleven de närmaste

åren. Det krävs ett nytänkande för att klara den

framtida kompetensförsörjningen. Välutbildade vuxna

kommer att efterfråga möjligheter att uppdatera

eller komplettera sina kunskaper. Det finns också

under överskådlig tid en stor del lågutbildad

arbetskraft. En viktig fråga är värdering och

validering av vuxenstuderandes kunskaper.

Moderaterna anser också att studerande med

funktionshinder och deltagare i behov av särskilt

stöd behöver uppmärksammas. För dessa studerande är

individualiserad undervisning av särskild vikt. De

anser vidare att det är allvarligt för alla

vuxenstuderande att regeringen ännu inte har lagt

något förslag om ett fungerande studiestöd.

Kristdemokraterna vill (motion 1998/99:Ub16) ha ett

vuxenutbildningssystem där individens lust att lära

tillgodoses av samhället genom flexibla lösningar i

form av utbildningsutbud. De vill särskilt

uppmärksamma folkbildningens roll när det gäller att

stödja vuxna som har svag social förankring (yrk.

10). Ett nytt sammantaget studiefinansieringssystem

måste snarast införas. Studiefinansieringen bör vara

rättvis och förutsägbar för den enskilde individen

(yrk. 12). Kristdemokraterna pekar på att de som har

gått i särskolan inte har några rättigheter att

erhålla vuxenutbildning på gymnasial nivå. Samma

rättigheter som gäller för vuxna att gå

grundläggande vuxenutbildning skall gälla för dem

som har gått i särskola att delta i särvux, heter

det i motionen (yrk. 13).

Folkpartiet betonar att det i dag inte finns en

långsiktig strategi för vuxenutbildningen. Det

behövs ett helt nytt system med kompetenskonton för

att människor skall kunna finansiera bl.a.

vidareutbildning. Ett system bör utvecklas där alla

ungdomar/vuxna har en utbildningsbank med rätt till

gymnasieutbildning och vissa kompletteringar oavsett

när utbildningen genomförs (motion 1998/99Ub15 yrk.

8).

Vänsterpartiet anser i motion 1998/99:Ub13 att det

i den kommunala vuxenutbildningen även skall kunna

ingå ett längre, självständigt specialarbete som kan

göras enskilt eller i mindre grupp (yrk. 6). En

utredning bör tillsättas med uppdrag att utreda hur

en eftergymnasial lärlingsutbildning skulle kunna

utformas. En möjlighet är en lärlingsutbildning

efter den tyska dual-modellen där företagen tar ett

stort ansvar, även ekonomiskt, och där riktig lön

betalas till lärlingen (yrk. 7).

Utskottets bedömning

Ett omfattande reformarbete pågår inom

vuxenutbildningsområdet. Regeringen avser att, efter

det att den parlamentariska Kunskapslyftskommittén

har lämnat sitt slutbetänkande i mars 2000,

återkomma till riksdagen med riktlinjer för den

framtida kommunala vuxenutbildningen. Regeringen

avser också att under år 2000 återkomma till

riksdagen med ett samlat förslag om den

eftergymnasiala yrkesutbildningens organisation och

dimensionering, grundat på den försöksverksamhet med

kvalificerad yrkesutbildning som har pågått sedan år

1996. Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning

skall överlämna sitt slutbetänkande i slutet av år

1999. Vidare kommer regeringen att återkomma till

riksdagen under år 2000 med förslag till åtgärder

för att utveckla och förbättra särvux.

När det gäller Kristdemokraternas yrkande om

införande av en rättighet för människor som har gått

i särskola att delta i särvux vill utskottet peka på

att kommunerna enligt 12 kap. 3 och 5 §§ skollagen

skall erbjuda särvux. De skall härvid sträva efter

att erbjuda utbildning som svarar mot behov och

efterfrågan. Varje kommun skall informera om

möjligheterna till särvux samt verka för att vuxna

utvecklingsstörda deltar i sådan utbildning. Detta

motsvarar den reglering som finns beträffande

kommunernas ansvar att erbjuda gymnasial

vuxenutbildning inom komvux (skollagen 11 kap. 17

och 18 §§). Det är endast i fråga om grundläggande

vuxenutbildning som det finns regler om rätt att

delta. I skollagen 11 kap. 10 § anges att varje

kommuninvånare har rätt att delta i grundläggande

vuxenutbildning fr.o.m. andra kalenderhalvåret det

år han fyller 20 år, om han saknar sådana

färdigheter som normalt uppnås i grundskolan och är

bosatt i landet.

Utskottet avstyrkte senast i våras (bet.

1998/99:UbU11 s. 59) ett yrkande om eftergymnasial

lärlingsutbildning. Utskottet hänvisade till att

resultatet av erfarenheterna från försöken med

kvalificerad yrkesutbildning och regeringens förslag

om hur den verksamheten skall permanentas bör

inväntas, innan riksdagen gör några ytterligare

ställningstaganden. Utskottet har samma uppfattning

nu.

Regeringen har nyligen lämnat en proposition till

riksdagen med förslag till ett reformerat

studiestödssystem (prop. 1999/2000:10). Utskottet

kommer att behandla förslaget jämte motioner med

anledning därav senare i höst, varför riksdagen bör

avslå de nu föreliggande motionsyrkandena rörande

studiestödsfrågorna.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är

viktigt att ta till vara och värdera de kunskaper

som människor har skaffat sig i arbetslivet och

samhällslivet, den vuxnes informella kompetens. Den

av regeringen aviserade försöksverksamheten med

former för validering finner utskottet angelägen,

liksom den planerade satsningen på vuxenpedagogisk

utbildning och kompetensutveckling.

Med hänvisning till vad utskottet har anfört om

bl.a. pågående beredningsarbete inom

vuxenutbildningsområdet bör riksdagen avslå

motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena 6 och 7,

1998/99:Ub14 (delvis), 1998/99:Ub15 yrkande 8,

1998/99:Ub16 yrkandena 10, 12 och 13.

Skolverket m.m.

Skrivelsen

Regeringen redovisar Skolverkets utveckling sedan

det bildades år 1991. Bland annat har Skolverket

fått sitt ansvarsområde kraftigt utvidgat genom att

verket blivit sektorsmyndighet för

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Verket har

även tagit över det nationella kunskapslyftet för

vuxna från Regeringskansliet samt fått i uppdrag att

genomföra nationella kvalitetsgranskningar. En

kvalitetsgranskningsnämnd har knutits till verket

fr.o.m. den 1 juli 1999. Skolverkets uppdrag har

successivt förtydligats. I 1997 års utvecklingsplan

underströk regeringen att ett decentraliserat mål-

och resultatstyrt skolsystem kräver en stark central

myndighet som aktivt följer upp och hävdar

utbildningens likvärdighet och kvalitet. Vidare

fanns enligt regeringen behov av att utveckla

verkets roll som regeringens stabsorgan. Regeringen

informerar i nu föreliggande skrivelse om att

Skolverket anlitas i ökad utsträckning för

utredningar och för att utarbeta underlag för

regeringsbeslut. Ett sådant närmare samarbete bedöms

även vara nödvändigt i EU-sammanhang.

Skolforskningen bör ha en inriktning mot långsiktig

kunskapsuppbyggnad och mot utveckling av begrepp och

begreppssystem som är användbara inom skolväsendets

olika delar. Regeringen anser att intresset bör

riktas mot forskning inom områden av särskild

betydelse för förskola, skola och vuxenutbildning.

Det livslånga lärandet bör sättas i fokus. Områden

där det i dag råder brist på forskning bör särskilt

beaktas. Skolverket har ett ansvar för att avgränsa

och identifiera områden där behov av forskning finns

och där det råder brist på forskning.

Motionen

Kristdemokraterna anser att en förändring av

Skolverkets tänkta roll till regeringens stabsorgan

är en stor förändring och att detta bör utredas

ytterligare innan man tar ställning i frågan (motion

1998/99:Ub16 yrk. 14).

Utskottets bedömning

Utskottet avstyrker yrkandet.

Det finns enligt utskottets uppfattning inte

anledning för riksdagen att ta initiativ till den av

motionärerna begärda utredningen. Utskottet anser

det naturligt att den ansvariga sektorsmyndigheten

används för olika regeringsuppdrag och att samverkan

mellan regeringen och Skolverket sker, inte minst i

EU-frågor. Utskottet vill i sammanhanget peka på att

regeringen redan i den förra utvecklingsplanen

redovisade att det fanns behov av att utveckla

Skolverkets roll som regeringens stabsorgan (skr.

1996/97:112). Utskottet hade ingen erinran (bet.

1996/97:UbU13).

Sammanfattning av utskottets

ställningstagande till motionerna såvitt

avser utvecklingsplanen i huvudsak

Med hänvisning till vad utskottet har anfört i det

föregående föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena 2-7, 1998/99:

Ub14, 1998/99:Ub15 yrkandena 1-9 och 1998/99:Ub16

yrkandena 1-10 och 12-14 samt lägger skrivelsen i

motsvarande delar till handlingarna.

Särskolan

Skrivelsen

Huvudmannaskapet för särskolan har överförts från

landstingen till kommunerna vilket, enligt

Skolverkets bedömning, till största delen har fått

positiva effekter. Skolverket redovisade i februari

1998 erfarenheter från bl.a. kommuner, föräldrar och

elever i rapporten Konsekvenser av det ändrade

huvudmannaskapet för särskolan och särvux. Enligt

rapporten kan ökningen av antalet elever i särskolan

bl.a. bero på att särskolan både har blivit mer

accepterad som skolform sedan den blev

kommunaliserad och kommit geografiskt närmare

eleverna. Andra orsaker kan vara att lätt

utvecklingsstörda kan ha svårt att nå grundskolans

mål enligt den nya läroplanen. Regeringen anser att

det inte är acceptabelt om elevökningen i särskolan

skulle bero på bristande resurser i grundskolan och

gymnasieskolan. Förändringar av andelen elever i

särskolan i förhållande till andelen elever i

grundskolan och gymnasieskolan måste därför noga

analyseras, heter det i skrivelsen.

En försöksverksamhet som innebär att skolpliktiga

barn inte tas emot i särskolan utan föräldrarnas

medgivande pågår t.o.m. den 30 juni 2000. I samband

med slutredovisningen av försöksverksamheten i

augusti 1999 kommer Skolverket att presentera en

bedömning av prioriterade och planerade insatser för

skolformen.

Motionerna

Vänsterpartiet begär i motionerna 1998/99:Ub13 (yrk.

1) och 1998/99:Ub269 (yrk. 10) att Skolverket ges i

uppdrag att analysera orsakerna till ökningen av

antalet elever i särskolan.

Centerpartiet framhåller i motion 1998/99:Ub227 att

det t.ex. har förekommit att barn som har blivit

feldiagnostiserade hänvisats till särskola och

därför gått miste om grundläggande

högskolebehörighet, som de skulle kunna uppnå med

adekvat stöd i den vanliga skolan (yrk. 20). Det är

viktigt att ge stöd tidigt så att så många barn som

möjligt kan ta del av den ordinarie skolans

undervisning. En tidig diagnostisering bör ske i

samverkan mellan landsting och skola, t.ex. i

samband med fyraårskontrollen (yrk. 21).

Utskottets bedömning

Utskottet avstyrker yrkandena.

Riksdagen beslutade i november 1995 en

tidsbegränsad lag angående försöksverksamhet med

ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns

skolgång (prop. 1994/95:212, bet. 1995/96:UbU1,

rskr. 1995/96:27). Lagen, som gäller under tiden 1

januari 1996-30 juni 2000, ger föräldrar rätt att

avgöra om deras barn skall tas emot i grundskolan

eller särskolan. Regeringen har redovisat att

Skolverket i samband med slutredovisningen av

försöksverksamheten kommer att presentera en

bedömning av prioriteringar och planerade insatser

för skolformen. Regeringen framhåller att det inte

är acceptabelt om elevökningen i särskolan skulle

bero på bristande resurser i grundskolan eller

gymnasieskolan. Utskottet delar regeringens

uppfattning att förändringar av andelen elever i

särskolan i förhållande till andelen elever i grund-

och gymnasieskolan måste analyseras noga. Utskottet

anser att resultatet av pågående beredningsarbete

bör avvaktas.

Övrigt

I Centerpartiets motion 1998/99:Ub227 begärs en

översyn av kursplaner och läroplaner i syfte att

stärka elevernas läs- och skrivfärdigheter.

Skrivningar rörande elevers förmåga att själv kunna

uttrycka sig och inhämta information måste finnas

med i kursplanerna för alla ämnen. Det är viktigt

att krav på språklig utveckling återfinns i alla

ämnen (yrk. 6). Oavsett vilken grund man anser att

läs- och skrivsvårigheterna har så finns i olika

skolor exempel på framgångsrik undervisning. Det

finns metoder som visat sig fungera för att förmedla

kunskaper, s.k. best practices eller beprövad

erfarenhet. Användningen av dessa metoder bör

stimuleras genom ett systematiskt arbete för att

samla in och bearbeta erfarenheterna, sprida kunskap

om dem och förmedla dem på ett lättillgängligt sätt.

En nationell erfarenhetsbas bör sammanställas av

Skolverket och göras tillgänglig på Internet (yrk.

7). Det finns ett klart samband mellan mycket

läsande och läsprestationer. Regeringen bör ta

initiativ till en nationell kampanj för ökat läsande

i samarbete med landets kommuner, skolor och

bibliotek (yrk. 9).

U t s k o t t e t vill med anledning av yrkandena

anföra följande.

Regeringen redovisar i skrivelsen att utveckling av

kompetens, arbetsformer och metoder särskilt kommer

att prioriteras inom vissa områden. Under

mandatperioden kommer regeringen att prioritera

språkutveckling och regeringen avser att återkomma

med förslag till insatser för att stödja kommunerna

och lärarna.

Utskottet anser i likhet med regeringen att

elevernas språkutveckling är ett av skolans absolut

viktigaste uppdrag. Den pedagogiska miljön från

förskolan och framåt har avgörande betydelse för att

utveckla elevernas läs- och skrivförmåga. Elever som

får svårigheter med sin utveckling i detta hänseende

måste få speciell uppmärksamhet och en individuell

studieplanering. Om en elev behöver särskilda

stödåtgärder, har rektor enligt bestämmelser i

grundskoleförordningen (5 kap. 1 §) skyldighet att

se till att ett årgärdsprogram utarbetas.

Området läs- och skrivprocessen som ett led i

undervisningen var ett av de områden som

kvalitetsgranskades av Skolverkets inspektörer under

år 1998. Av rapporten framgår att läs- och

skrivprocessen varierar i skolorna. Vissa av de

skolor som granskades visade sig ha en god läs- och

skrivmiljö för eleverna. Bland annat tog alla lärare

ansvar för språkutvecklingen i alla ämnen och det

förekom få inslag av isolerad färdighetsträning.

Alla skolor erbjöd dock inte en sådan positiv

språkmiljö. Inspektörerna har i sin rapport anvisat

en rad åtgärder, som kan förbättra situationen. De

föreslår bl.a. en översyn av kursplanerna,

förändringar i lärarutbildningen, en satsning på

biblioteksresurser och kompetensutveckling av

lärare.

Skolverket har bl.a. stött läs- och

skrivutvecklingen inom sitt projekt Skola för

utveckling (Att upptäcka språket, Skolverket 1999).

I rapporten redovisas 44 skolors arbete med läs- och

skrivutveckling. Olika metoder, modeller och

aktiviteter som förekommer i skolorna beskrivs.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2000

(prop. 1999/2000:1, utg.omr. 16 s. 53) föreslagit

att sammanlagt 500 miljoner kronor avsätts för

utvecklingsinsatser inom skolväsendet under en

treårsperiod. Regeringen anser att medel bör

avsättas bl.a. för att stödja och stimulera arbetet

med att förbättra läs- och skrivmiljöerna i

skolorna. Utskottet kommer senare i höst att ta

ställning till detta förslag.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motion 1998/99:Ub227 yrkandena 6, 7 och 9.

Utvecklingsplanen i övrigt

Utskottet föreslår att riksdagen lägger

regeringens skrivelse med utvecklingsplan

för förskola, skola och vuxenutbildning, i

den mån den inte tidigare behandlats i

detta betänkande, till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvecklingsplanen i

huvudsak utom såvitt avser särskolan

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena 2-7,

1998/99:Ub14, 1998/99:Ub15 yrkandena 1-9 och

1998/99:Ub16 yrkandena 1-10 och 12-14 samt

lägger skrivelsen i motsvarande delar till

handlingarna,

res. 1(m)

res. 2 (v) - delvis

res. 3 (kd)

res. 4 (fp)

2. beträffande särskolan

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub13 yrkande 1,

1998/99:

Ub227 yrkandena 20 och 21 samt 1998/99:Ub269

yrkande 10,

res. 2 (v) - delvis

res. 5 (c) - delvis

3. beträffande läs- och skrivfärdigheter

m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub227 yrkandena 6, 7 och

9,

res. 5 (c) - delvis

4. beträffande utvecklingsplanen i

övrigt

att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna i den mån

den inte behandlats under momenten ovan.

Stockholm den 12 oktober 1999

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Britt-

Marie Danestig (v), Beatrice Ask (m), Yvonne

Andersson (kd), Lars Hjertén (m), Majléne Westerlund

Panke (s), Tomas Högström (m), Torgny Danielsson

(s), Tomas Eneroth (s), Erling Wälivaara (kd), Per

Bill (m), Gunnar Goude (mp), Sofia Jonsson (c), Ulf

Nilsson (fp), Nalin Pekgul (s), Nils-Erik Söderqvist

(s) och Kalle Larsson (v).

Reservationer

1. Utvecklingsplanen i huvudsak utom såvitt

avser särskolan (mom. 1) - m

Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas Högström

(m) och Per Bill (m) anför:

De stora utmaningar som Sverige står inför gör en

medveten och kraftfull utbildningsstrategi helt

nödvändig. Kompetensförsörjningen är en viktig

förutsättning för ökad tillväxt. De viktiga

baskunskaperna och förmågan att kunna ta till sig

och använda kunskap skapas i grundskolan. En

medveten satsning på grundskolan är av avgörande

betydelse. Vi anser att grundskolan måste ges högsta

prioritet. Regeringen väljer dock att sätta ökat

fokus på barnomsorg och förskola.

Regeringens prioritering av allmän

förskoleverksamhet måste ses som ytterligare ett led

i socialiseringen av familjepolitiken. Utöver

minskad valfrihet och färre alternativ innebär

kraftigt ökade utgifter för barnomsorg och förskola

risk för besparingar i skolan. Om förskoleklassens

tid är en integrerad del av dagen, försvåras

möjligheterna att välja barnomsorg. Förskolans

skolförberedande arbete skall hållas samman så att

föräldrar ges en realistisk möjlighet att fritt

välja barnomsorg.

Skolan måste bli mycket bättre. Skolans

huvuduppgift är att stimulera och utveckla elevers

kunskapssökande och inlärningsarbete. Grundskolans

ansvar måste förtydligas. Elever med otillräckliga

kunskaper bör erbjudas ett extra år i grundskolan.

Vi är allvarligt oroade över de otaliga rapporter

som kommer om bristande ordning och skolk, mobbning

m.m. i skolan. Skolan måste ha tydliga regler för

verksamheten.

Det är anmärkningsvärt att regeringen inte tar den

växande lärarbristen på större allvar. Problemen är

omfattande och inga enkla lösningar finns att

tillgå, men desto större anledning är det att

prioritera uppgiften. Genom att överföra ansvaret

för skolans finansiering till staten och rikta

anslagen direkt till skolorna - en nationell

skolpeng - garanteras eleverna rätt att välja skola

och skolorna får mer likvärdiga förutsättningar.

Avhoppen från gymnasieskolan bland invandrarelever

är alarmerande. Enligt vår uppfattning är det

viktigt att elever med annat hemspråk än svenska ges

stöd för sin språkutveckling. Vi ifrågasätter

beslutet att jämställa svenska som andraspråk med

svenska vid antagning till gymnasieskolan och

efterlyser en utvärdering av beslutet.

Det behövs ett fristående nationellt

kvalitetsinstitut för att granska, utvärdera och

redovisa skolornas resultat. Vi anser att de

nationella proven skall tillmätas större betydelse.

Obligatoriska prov skall genomföras på alla skolor.

Betyg skall ges tidigare så att eventuella

stödinsatser kan få avsedd effekt. Vi anser också

att det behövs en grundlig och oberoende analys av

hur skolor och kommuner använder sina resurser. En

modernisering av skolan som arbetsplats krävs för

att rekrytera, behålla och ge lärare

utvecklingsmöjligheter. Lärarrekryteringen bör

breddas. Tidsberänsade lärarcertifikat bör införas.

Lärarutbildningen bör moderniseras. Enligt vår

uppfattning bör varje lärare ha en individuell

kompetens- och utvecklingsplan.

En tredelad kvalitetssatsning bör genomföras i

gymnasieskolan: ett fritt skolval, en obligatorisk

gymnasieexamen och ett fristående kvalitetsinstitut.

Det behövs flera reformer inom gymnasieskolan. Det

behövs alternativa kärnämnen, färre kärnämnen, fler

betygssteg, möjlighet att tentera upp betygen,

avskaffande av timplanen, fler forskarutbildade

lärare, utbildning i entreprenörskap, en modern

lärlingsutbildning i samarbete med näringslivet,

skärpning av kraven på APU, mer utbildning på

entreprenad och fria självständiga gymnasieskolor

med olika profileringar. Vi vill också satsa på den

digitala infrastrukturen, utbildningsprojekt för att

höja lärarnas IT-kompetens och distansutbildning.

Enligt vår uppfattning behövs det nya modeller för

den kvalificerade yrkesutbildningen. En ny struktur

med flera flexibla och mobila yrkeshögskolor bör

införas. Det behöver också avsättas betydligt mer

resurser än regeringen hittills visat sig villig att

göra. Det är beklagligt att regeringen först nu har

lämnat förslag till ett reformerat studiestöd. När

det gäller vuxenutbildningen krävs ett nytänkande

för att klara den framtida kompetensförsörjningen.

Välutbildade vuxna kommer att efterfråga möjligheter

att uppdatera eller komplettera sina kunskaper. Vi

har också under överskådlig tid många lågutbildade i

arbetskraften. En viktig fråga är värdering och

validering av vuxenstuderandes kunskaper. Studerande

med funktionshinder och deltagare i behov av

särskilt stöd behöver uppmärksammas. För dessa

studerande är individualiserad undervisning av

särskild vikt.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 1 bort hemställa

1. beträffande utvecklingsplanen i

huvudsak utom såvitt avser särskolan

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub14 och med

avslag på motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena 2-7,

1998/99:Ub15 yrkandena 1-9 och 1998/99:Ub16

yrkandena 1-10 och 12-14 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

2. Utvecklingsplanen i huvudsak utom såvitt

avser särskolan, m.m. (mom. 1 och 2) - v

Britt-Marie Danestig (v) och Kalle Larsson (v)

anför:

Regeringen nämner i avsnittet om värdegrunden i

utvecklingsplanen vikten av att skolan tillförsäkrar

barnet dess rättigheter enligt FN:s barnkonvention.

Vi menar att skolan därutöver bör göra en

betydelsefull insats genom att se till att alla barn

känner till FN:s barnkonvention och dess innehåll.

Vänsterpartiet vill också att regeringen i större

utsträckning än vad som sker i skrivelsen

uppmärksammar jämställdhetsfrågorna när det gäller

värdegrundsarbetet. Vidare borde en kritisk

granskning av läromedel ut jämställdhetsper- spektiv

vara ett naturligt inslag såväl vid inköp av

läromedel som i samtal med eleverna vid användningen

av läromedlen i undervisningen. En sådan diskussion

skulle befrämjas av att Skolverket gör en

genomgripande granskning av läromedlen. Även olika

gratisläromedel bör granskas ur

jämställdhetsperspektivet.

Skolverket har i uppdrag att undersöka

möjligheterna att etappindela de längre kurserna i

kärnämnena i gymnasieskolan. Vi vill framhålla

vikten av att denna översyn inte resulterar i

förslag om fasta uppdelningar i kortare kurser,

eftersom det låser fast undervisningen mer än i dag.

Vi vill inte heller att graderade betyg skall ges på

mindre delar av kärnämneskurserna, eftersom det

ytterligare skulle öka stressen och betygshetsen i

skolan. Vi vill också upprepa vårt tidigare krav på

att införa ämnet historia bland kärnämnena i

gymnasieskolan. Kunskap och insikt om den egna

historien är en förutsättning för kritiskt tänkande

och ett demokratiskt förhållningssätt.

Vuxenutbildningen måste vara flexibel vad gäller

organisation, innehåll, arbetsformer och arbetssätt.

Det är mycket betydelsefullt att det finns en

växelverkan mellan teori och praktik i

vuxenutbildningen. Enligt vår uppfattning skall det

i den kommunala vuxenutbildningen även kunna ingå

ett längre, självständigt specialarbete som kan

göras enskilt eller i mindre grupp.

Vi anser att en utredning bör tillsättas för att

undersöka hur en eftergymnasial lärlingsutbildning

skulle kunna utformas. En möjlighet är en

lärlingsutbildning efter den tyska dual-modellen där

företagen tar ett stort ansvar, även ekonomiskt, och

där riktig lön betalas ut till lärlingen.

Regeringen nämner i skrivelsen ökningen av antalet

elever i särskolan, och konstaterar att dessa

förändringar noga måste följas och analyseras, bl.a.

mot bakgrund av misstanken att ökningen skulle kunna

bero på bristande resurser i grundskolan och

gymnasieskolan. Vänsterpartiet anser att frågan är

så allvarlig att Skolverket bör ges ett uttryckligt

uppdrag att analysera ökningen av antalet elever i

särskolan.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under momenten 1 och 2 bort hemställa

1. beträffande utvecklingsplanen i

huvudsak utom såvitt avser särskolan

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub13 yrkandena

2-7 och med avslag på motionerna 1998/99:Ub14,

1998/99:Ub15 yrkandena 1-9 och 1998/99:Ub16

yrkandena 1-10 och 12-14 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

2. beträffande särskolan

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Ub13

yrkande 1 och 1998/99:Ub269 yrkande 10 och med

avslag på motion 1998/99:Ub227 yrkandena 20 och

21 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

3. Utvecklingsplanen i huvudsak utom såvitt

avser särskolan (mom. 1) - kd

Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara (kd)

anför:

Om vi kristdemokrater hade presenterat vår egen

utvecklingsplan hade den sett annorlunda ut än

regeringens, t.ex. hade vi ägnat större utrymme åt

barns och ungdomars hela livssituation.

Vi kristdemokrater avvisar införandet av en allmän

förskola. Målet måste vara att föräldrar ges

möjlighet att själva kunna avgöra vilken omsorgsform

man önskar för sitt barn, och att detta så långt

möjligt tillgodoses. Samhällets uppgift bör vara att

skapa förutsättningar så att olika

omsorgsalternativ, inklusive möjlighet att själv

sköta barnomsorgen, finns att tillgå. Detta

åstadkommer man genom att skapa likvärdiga villkor

mellan olika omsorgsformer. Vi känner stor oro över

att många kommuner valt att lägga ned öppen förskola

och familjedaghem i besparingssyfte. Denna

utveckling leder till att de olika verksamheterna

ställs mot varandra, att valfriheten kraftigt

begränsas. Regeringen aviserar att avgifterna inom

förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen avses bli

låga genom att en statligt fastställd maxtaxa

införs. Konsekvenserna för öppen förskola och

familjedaghem är oklara. Det är också

anmärkningsvärt med en politik som tydligt ger

höginkomsttagare ett utökat stöd med gemensamma

skattemedel och att kommunernas självstyrelse

begränsas. Mot denna bakgrund avvisar vi förslaget

om att införa en statlig maxtaxa. Vi har ingenting

emot att barn till arbetslösa erbjuds tillgång till

samma omsorgsformer som andra barn. Vi anser dock

inte att generella regler bör införas. Det enskilda

barnets behov skall vara utgångspunkten när beslut

fattas.

Vi vill särskilt betona grundskolans ansvar för att

alla elever ges möjlighet att nå utbildningsmålen,

så att eleverna får en god grund för fortsatt

lärande. Elevernas behov skall stå i centrum.

Åtgärdsprogram skall användas som kvalificerade

pedagogiska instrument för samarbetet mellan elev,

lärare och föräldrar. Elever i behov av särskilt

stöd i gymnasieskolan bör få sina behov bättre

tillgodosedda. Individuella studieplaner och

åtgärdsprogram skall användas.

I regeringens skrivelse talas allmänt om skolans

värdegrund. Man uppmärksammar de värden som följer

av en värdegrund med utgångspunkt i kristen

tradition men undviker att hänvisa till denna. För

oss kristdemokrater är det viktigt att också i en

nationell utvecklingsplan förtydliga vilken

värdegrund som avses och vari den har sina rötter.

Gymnasieskolan skall erbjuda ett rikt utbud av

utbildningsalternativ som svarar mot olika elevers

individuella behov. Kravet på ett livslångt lärande

innebär att nya former för återkommande utbildning

måste skapas. Vi kristdemokrater anser inte att

kravet på högskolebehörighet omedelbart måste gälla

alla gymnasieskolans elever. Däremot skall det

alltid finnas möjlighet att komplettera

utbildningen. I en modern, flexibel

lärlingsutbildning måste skola och arbetsliv dela på

ansvaret för utbildningen. Ett sätt är att införa en

fyraårig lärlingsutbildning, där skola och arbetsliv

delar på ansvaret, och där eleven kan börja med

lärlingsdelen direkt från första året. Utbildningen

skall avslutas med gesällprov.

Det är nödvändigt med ett hållbart och långsiktigt

vuxenutbildningssystem. Vi vill ha ett

vuxenutbildningssystem där individens lust att lära

möts av samhället genom flexibla lösningar i form av

utbildningsutbud. Vi anser att all vuxenutbildning

måste balanseras mellan individens behov och

samhällets behov. Det är viktigt att olika

utbildningsanordnare finns inom vuxenutbildningen.

Vi vill särskilt uppmärksamma folkbildningens roll

när det gäller att stödja vuxna som har svag social

förankring.

Vi anser att ett nytt sammantaget

studiefinansieringssystem snarast måste införas.

Studiefinansieringen bör vara rättvis och

förutsägbar för den enskilde individen.

Vi vill också ta upp frågan om rätt för de

människor som har gått särskola att få

vuxenutbildning i särvux. I dag finns inga sådana

rättigheter. Vi anser att samma rättigheter som

gäller för vuxna att gå på grundläggande

vuxenutbildning i komvux skall gälla för dem som har

gått i särskola att delta i särvux.

Skolverkets uppdrag har utvidgats alltmer, vilket

beskrevs i 1997 års utvecklingsplan. Skolverket

anlitas redan nu i ökad utsträckning för utredningar

och för att utarbeta underlag för regeringsbeslut.

Att förändra Skolverkets tänkta roll till

regeringens stabsorgan är en stor förändring och

måste enligt vår mening utredas ytterligare.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 1 bort hemställa

1. beträffande utvecklingsplanen i

huvudsak utom såvitt avser särskolan

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub16 yrkandena

1-10 och 12-14 och med avslag på motionerna

1998/99:Ub13 yrkandena 2-7, 1998/99:Ub14 och

1998/99:Ub15 yrkandena 1-9 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

4. Utvecklingsplanen i huvudsak utom såvitt

avser särskolan (mom. 1) - fp

Ulf Nilsson (fp) anför:

Enligt Folkpartiets uppfattning är skolan samhällets

kraftfullaste verktyg när det gäller att ge

människor jämlika livschanser. Skolans uppgift är

att ge alla människor kunskaper så att de kan

förverkliga sina livsmål. Kunskap behövs också för

att fullt ut kunna delta i det offentliga samtalet

och för att komma in på en arbetsmarknad som kräver

alltmer kvalificerad personal. Enligt vår

uppfattning får det aldrig råda någon tvekan om att

skolans övergripande mål är att förmedla kunskap och

färdighet.

Det är positivt att regeringen nu går i rätt

riktning och avser att införa en allmän förskola för

alla fyra- och femåringar. Folkpartiet anser att den

allmänna förskolan skall erbjudas alla barn från tre

års ålder. Att införa maxtaxa inom barnomsorgen i

dag, när resurserna behövs till

kvalitetsförbättringar i förskola och skola, är dock

en felaktig användning av resurser.

Skolan skall anpassas efter elevernas olika behov -

inte tvärtom. Undervisningen måste bli mer

individanpassad. Det är målen i skolans kursplaner

som skall vara styrande när det gäller antalet

timmar i varje ämne. Grundskolan skall var tioårig

och förskoleklassen skall utgöra det första året.

Den utökade tiden i grundskolan skall användas till

att befästa de baskunskaper som skolan i dag inte

lyckas ge alla elever. I en tioårig grundskola blir

undervisningen mer flexibel och skolan kan möta

eleven på hans/hennes nivå. Betygsskalan skall vara

sexgradig för att ge eleven en rättvisare bild av

elevens kunskapsnivå.

Skolan behöver en fristående instans som enbart

arbetar med kvalitetsfrågor. Ett kvalitetsinstitut,

fristående från Skolverket, skulle kunna bestå av

företrädare för universitet och högskolor, kommuner,

ideella organisationer och näringsliv. Ett

fristående kvalitetsinstitut bör även ha rätt att

kritisera brister i den förda regeringspolitiken,

något som Skolverket inte har rätt till.

Skolan måste ställa tydliga krav på alla som

vistas i skolan, bl.a. skall bruk av alkohol,

narkotika och tobak inte accepteras. En nationell

handlingsplan bör upprättas för hur kampen mot ungas

missbruk skall intensifieras.

Det är angeläget att ett jämställdhetsperspektiv

anläggs i skolans arbete. För att skolan skall kunna

bli jämställd måste undervisningen planeras med

medvetenhet om att det finns stereotypa könsroller.

Pedagogik och metodik måste anpassas så att såväl

flickor som pojkar kan intressera sig och aktivt ta

del av undervisningen.

I Sverige finns i dag ingen långsiktig strategi för

vuxenutbildningen. Enligt Folkpartiet bör ett system

utvecklas, där alla ungdomar och vuxna har en

utbildningsbank med rätt till gymnasieutbildning och

vissa kompletteringar, oavsett när utbildningen

genomförs. Det behövs också ett helt nytt system med

kompetenskonton för att människor skall kunna

finansiera bl.a. vidareutbildning.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet

under moment 1 bort hemställa

1. beträffande utvecklingsplanen i

huvudsak utom såvitt avser särskolan

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub15 yrkandena

1-9 och med avslag på motionerna 1998/99:Ub13

yrkandena 2-7, 1998/99:Ub14 och 1998/99:Ub16

yrkandena 1-10 och 12-14 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

5. Särskolan, m.m. (mom. 2 och 3) - c

Sofia Jonsson (c) anför:

Det har förekommit att barn som t.ex. har blivit

feldiagnostiserade har hänvisats till särskolan och

därför gått miste om grundläggande

högskolebehörighet, som de skulle ha kunnat uppnå

med adekvat stöd i den vanliga skolan. Jag anser att

det är viktigt att ge stöd tidigt, så att så många

barn som möjligt kan ta del av den ordinarie skolans

undervisning. En tidig diagnostisering bör ske i

samverkan mellan landsting och skola, t.ex. i

samband med fyraårskontrollen.

Det är viktigt att elevernas läs- och

skrivfärdigheter stärks. En översyn av kursplaner

och läroplan bör därför göras i detta syfte. Jag

anser att krav på förmåga att själv kunna uttrycka

sig och inhämta information måste finnas i

kursplanerna i alla ämnen. Det finns metoder som

visat sig fungera för att förmedla kunskaper, s.k.

best practices, eller beprövad erfarenhet. Grunden

för detta är lärares erfarenheter, professionella

kunskaper samt observations- och analysförmåga.

Användningen av dessa metoder bör stimuleras genom

ett systematiskt arbete för att samla in och

bearbeta erfarenheterna, sprida kunskap om dem och

förmedla dem på ett lättillgängligt sätt. En

nationell erfarenhetsbas bör sammanställas av

Skolverket och göras tillgänglig på Internet. Det

finns också ett klart samband mellan mycket läsande

och läsprestationer. Regeringen bör enligt min

uppfattning ta initiativ till en nationell kampanj

för ökat läsande i samarbete med kommuner, skolor

och bibliotek.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet

under momenten 2 och 3 bort hemställa

2. beträffande särskolan

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub227 yrkandena

20 och 21 och med avslag på motionerna

1998/99:Ub13 yrkande 1 och 1998/99:Ub269 yrkande

10 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

3. beträffande läs- och skrivfärdigheter

m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub227 yrkandena

6, 7 och 9 som sin mening ger regeringen till känna

vad som ovan anförts,