Bet. 1999/2000:UU10

Utrikesutskottets betänkande

1999/2000:UU10

Verksamheten i Europeiska unionen under 1999

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

UU10

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1999/2000:60

Berättelse om verksamheten inom Europeiska unionen under 1999. Därtill

behandlas ett antal motioner från allmänna motionstiden som innehåller

yrkanden med avseende på samarbetet inom Europeiska unionen samt tre

motioner som väckts med anledning av skrivelsen.

Utrikesutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över skrivel-

sen samt de motioner som behandlas i anslutning till denna. Även EU-

nämnden har beretts tillfälle att yttra sig över skrivelsen.

I betänkandet behandlas inledningsvis frågor angående det svenska ordför-

andeskapet och frågor med anledning av EU:s utvidgning med länder i Öst-

och Centraleuropa samt Cypern och Malta. I ett andra avsnitt tas vissa över-

gripande frågor samt den pågående regeringskonferensen upp. I det tredje

underavsnittet avhandlas EG-samarbetet. Den avslutande delen tar upp frågor

relaterade till unionens externa relationer inkluderande den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken.

Utskottet framhåller i betänkandet att trots vissa svårigheter fattades under

1999 många beslut av avgörande betydelse för unionens framtida utveckling.

Dessa bidrar sammantaget, enligt utskottets uppfattning, både till en fördjup-

ning och en utvidgning av den europeiska integrationen.

Den 1 januari 1999 inleddes ett fördjupat samarbete genom den ekonomis-

ka och monetära unionens tredje fas. Detta utgör ett viktigt fördjupningspro-

jekt och utskottet menar att det ligger i svenskt intresse att valutaunionen

blir

framgångsrik. Enligt utskottets uppfattning är utvidgningen av EU till länder

i Central- och Östeuropa samt Cypern och Malta ett viktigt steg på vägen

mot den alleuropeiska freds- och säkerhetsordning som Sverige eftersträvar.

Vid Europeiska rådets möte i december i Helsingfors fattades det historiskt

viktiga beslutet att ytterligare sex av de länder som ansökt om medlemskap i

EU skall få inleda förhandlingar. Detta gäller Bulgarien, Lettland, Litauen,

Rumänien, Slovakien och Malta. Medlemskapsförhandlingarna med Estland,

Polen, Slovenien, Tjeckien, Ungern och Cypern inleddes 1998. Under 1999

trädde Amsterdamfördraget i kraft efter att ha blivit godkänt av samtliga

medlemsstaters parlament. Amsterdamfördraget utgör ett viktigt steg i för-

djupningen av samarbetet enligt utskottets uppfattning. Förhandlingarna

kring en ny långtidsbudget för EU avslutades under 1999 under tyskt ordför-

andeskap. Vidare framhåller utskottet i betänkandet att under 1999 togs de

första stegen mot en vidareutveckling av unionssamarbetet på det rättsliga

och migrationspolitiska samarbetsområdet och att Sverige under året aktivt

har verkat för att förstärka och ge innehåll och struktur åt unionens arbete för

en hållbar utveckling.

Inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området utsågs en hög represen-

tant för utrikes- och säkerhetspolitiken, i enlighet med de fördragsändringar

som genomfördes i Amsterdamfördraget. Arbetet med att utveckla en kris-

hanteringskapacitet för unionen fortskred under året och ett antal viktiga

beslut fattades av Europeiska rådet. Genom dessa beslut erhåller EU en mi-

litär förmåga att sätta in i förebyggande syfte eller för att hantera kriser och

även en kapacitet för att sätta in civila insatser inom ramen för en krishante-

ringssituation. Utskottet välkomnar dessa steg som syftar till att förstärka

samarbetet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

i enlighet med FN-stadgans principer.

I betänkandet behandlas frågor kring Sveriges ordförandeskap i EU första

halvåret år 2001.

Sverige kommer att inneha ordförandeposten i Europeiska unionen första

halvåret år 2001. Utskottet kan konstatera att vice statsminister Lena Hjelm-

Wallén redan under 1999 inledde en process av information till - och samråd

med - riksdagen inför det svenska ordförandeskapet. Ett viktigt steg i den

processen var att statsministern vid ett sammanträde i EU-nämnden i februari

år 2000 presenterade det preliminära ordförandeskapsprogrammet. Utskottet

menar att regeringens övervägningar kring ordförandeskapet är bra och ba-

lanserade.

När det gäller enskilda sakfrågor i samarbetet vill utskottet betona att sys-

selsättningsfrågans vikt inom EU underströks vid det Europeiska rådets extra

möte i Lissabon i mars 2000. Toppmötet resulterade i en bred enighet kring

en strategi för full sysselsättning i EU. Ett resultat av rådets extra möte är

att

en första avstämning av Lissabonstrategin kommer att ske vid ett extra möte

i Europeiska rådet under det svenska ordförandeskapet 23-24 mars år 2001.

Utskottet anser vidare att EU-samarbetet innebär ett betydande mervärde när

det gäller att värna miljön och främja en hållbar utveckling. Utskottet har

vidare inhämtat att Sverige kommer att fortsätta arbetet med att integrera

miljöhänsyn i EU:s olika politikområden (s.k. mainstreaming) i enlighet med

kommissionens rapport From Cardiff to Helsinki and beyond och slutsatser-

na från Europeiska rådets möte i Helsingfors. I fråga om brottsförebyggande

åtgärder noterar utskottet med tillfredsställelse det initiativ som togs av Sve-

rige gemensamt med Danmark och Storbritannien inför Europeiska rådets

möte i Tammerfors. Även de övriga åtgärder som regeringen redovisar,

såsom stöd till och samverkan mellan lokala brottsförebyggande projekt,

anser utskottet värda att utveckla.

Vad gäller den pågående regeringskonferensen om institutionella reformer

av EU och vissa andra frågor anser utskottet att det är av vikt att den avslutas

enligt planerna. Detta skulle göra det möjligt att anta nya medlemmar i EU

från år 2003. Detta förutsätter emellertid att de nationella procedurerna för

fördragsändring har avslutats i samtliga medlemsländer.

Vid behandling av regeringens skrivelse 1998/99:60 Berättelse om verk-

samheten inom Europeiska unionen 1998 (bet. 1998/99:UU10) framkom ett

antal synpunkter och önskemål från riksdagens sida angående innehållet i

regeringens årliga skrivelse. Utrikesutskottet noterar med tillfredsställelse

att

dessa har hörsammats av regeringen och att den ytterligare information som

efterlystes i betänkandet har införts i föreliggande skrivelse.

Även EU-nämnden uppmärksammar detta på det flertal punkter i sitt ytt-

rande 1999/2000:EUN1y till utrikesutskottet. Under rubriken Allmänna

synpunkter på innehållet i skrivelsen framhåller EU-nämnden att nämnden

för första gången våren 1999 bereddes tillfälle att yttra sig över skrivelsen.

EU-nämnden framförde då bl.a. att det av skrivelsen tydligare borde framgå

hur Sverige har röstat i ministerrådet och hur regeringen har fullgjort sin

informations- och samrådsskyldighet gentemot riksdagen (yttr.

1998/99:EUN1y). EU-nämnden konstaterar med tillfredsställelse att dessa

synpunkter i stort sett har beaktats i årets skrivelse. Såväl frågornas bered-

ning i Sverige som den svenska ståndpunkten redovisas i stor utsträckning.

EU-nämnden förutsätter att detta kommer att ske även i kommande skrivel-

ser. Nämnden framhåller även i yttrandet att skrivelsen också i övrigt utgör

en mycket utförlig och värdefull redogörelse över verksamheten i Europeiska

unionen under 1999. EU-nämnden välkomnar redovisningen i skrivelsen av

samtliga nu gällande övergångsregler som Sverige erhållit. Nämnden noterar

även att till årets skrivelse har regeringen också fogat en mycket omfattande

och bra redogörelse över mål i EG-domstolen och förstainstansrätten.

Tyngdpunkten i redovisningen ligger på mål där Sverige på ett eller annat

sätt är inblandat i processen. Såväl avgjorda mål som mål där processen

fortfarande pågår finns utförligt redovisade. Årets skrivelse innehåller också

en utförlig och bra redovisning över i vilka frågor kommissionen har inlett

förfaranden mot Sverige samt Sveriges inställning till kommissionens an-

märkningar.

Finansutskottet konstaterar i sitt yttrande att regeringen även i årets skri-

velse redovisar sina ställningstaganden på huvuddelen av de områden som

rör utskottet. Utskottet välkomnar detta. Redovisningen fyller både ett upp-

följande syfte och ett framåtblickande syfte, menar finansutskottet.

Utrikesutskottet delar i betänkandet de bedömningar som redovisats av

EU-nämnden och av finansutskottet i dessa frågor.

Reservationer och särskilda yttranden har på enskilda avsnitt i betänkandet

lämnats av Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet.

Skrivelsen

Regeringen redogör, i enlighet med 10 kap. 1 § riksdagsordningen, i skrivel-

se 1999/2000:60 för verksamheten i Europeiska unionen under 1999. Skri-

velsen behandlar den övergripande utvecklingen i Europeiska unionen, det

ekonomiska och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden,

samarbetet i rättsliga och inrikes frågor samt unionens institutioner. I bilaga

till skrivelsen finns bl.a. en redovisning av viktigare förordningar, direktiv

och beslut antagna av rådet under 1999. Vidare återfinns en redovisning av

bl.a. mål av svenskt intresse vid EG-domstolen och EG:s förstainstansrätt

under 1999, av viktigare domar i dessa instanser samt av överträdelseären-

den. I bilagor redovisas även vilka gemensamma beslut och åtgärder som

fattats inom ramen för samarbetet i rättsliga, utrikes och inrikes frågor.

Motionerna

Motioner med anledning av skrivelse 1999/2000:60

1999/2000:U12 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett samlat förslag till skattesänkningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny och effektivare politik på sysselsättningsområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lägre alkoholskatter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt EU-direktiv på energiskatteområdet.

1999/2000:U13 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att fokusera på ett antal viktiga frågor under det

svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd våren 2001,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fokusera på säkerhetsfrågorna i samband med östutvidgning-

en,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fokusera miljöfrågorna i samband med östutvidgningen.

1999/2000:U14 av Marianne Samuelsson och Yvonne Ruwaida (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en redogörelse för hur regeringen under verksamhetsåret arbetat

för att förverkliga subsidiaritetsprincipen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en redogörelse för den rådande utvecklingen på miljöområdet

baserat på ett antal miljöindikatorer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i kommande årsberättelser redogöra för miljökonsekvensbe-

skrivningar av de projekt som planerats inom ramen för Transeuropeiska

nätverket för transporter (TEN),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en redogörelse för de satsningar som genomförs för att stärka de

förnybara energikällornas ställning på den europeiska marknaden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en redogörelse för de satsningar som genomförts i Sverige för

energieffektiviseringar finansierade med EU-medel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i kommande årsberättelser mer utförligt redogöra för en

svensk kemikaliestrategi inom EU,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska krav vid EU:s arbete inför WTO-förhandlingarna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att redogöra för den svenska strategin inom EU för frågor rörande

genmanipulerade organismer (GMO),

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att redogöra för hur den svenska alliansfriheten är förenlig med

den militära utvecklingen inom EU,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i kommande årsberättelser mer utförligt redogöra för Revi-

sionsrättens slutsatser,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en strategi för hur Sverige skall kunna behålla sina restriktivare

införselregler för alkohol och tobak,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att sätta miljöfrågorna överst på dagordningen under det svenska

ordförandeskapet i EU första halvåret 2001.

Motioner från allmänna motionstiden 1999/2000

1999/2000:U402 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s roll i återuppbyggnadsarbetet i Kosovo,

1999/2000:U409 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utvidgningen av EU borde vara den högst prioriterade frågan

inför det svenska ordförandeskapet, våren 2001,

1999/2000:U501 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hanteringen av

skattemedel.

1999/2000:U502 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att verka för att EU:s mål på olika områden inte motverkar

varandra.

1999/2000:U503 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regering till känna vad i motionen an-

förts om att Sverige inför ordförandeskapet skall prioritera slutförandet av

medlemskapsförhandlingarna och regeringskonferensen jämte utvecklingen

av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i EU driver frågan om unionens utvidgning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fortsatt reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik

och riktlinjer för EU:s struktur och regionalpolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inom EU bör verka för en regelrevision,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU bör verka för en union för företagande och arbete,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU bör verka för en effektiv och gemensam utrikes- och sä-

kerhetspolitik,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av Sveriges hållning inom EU-samarbetet i övrigt.

1999/2000:U504 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges hållning i den s.k. Cardiffprocessen, dvs. att EU:s miljö-

politik skärps,

1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att redan nu uttala som den övergripande målsättningen att ut-

vidgningsförhandlingarna skall slutföras under det svenska ordförandeskapet

år 2001,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige som ordförandeland år 2001 skall prioritera utvidg-

ningen och de reformer som måste göras på vägen för att ansökarländerna

skall kunna bli medlemmar så snart som möjligt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om öppenheten i EU,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om subsidiaritetsprincipen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbeta för att kontoret som hanterar EU:s katastrofbistånd,

ECHO, placeras i Sverige,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förstärka Europaparlamentets befogenheter på ministerrådets

bekostnad,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att beslut i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor bör fattas med

kvalificerad majoritet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reservationsrätt,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör utnyttja ordförandeskapet i EU till att kraftigt höja

den humanitära ambitionen i EU:s gemensamma asylpolitik,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkt skatt på arbete och avreglerad europeisk arbetsmarknad

som sysselsättningsfrämjande åtgärder,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige mer intensivt bör föra ut den svenska narkotikastrate-

gin i Europa.

1999/2000:U508 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen inom EU skall verka för att få till stånd en utträ-

desparagraf som reglerar skeendet när en medlemsstat vill lämna EU,

2. att riksdagen beslutar att varje genomgripande förändring av EU:s

grundlagar skall underställas en folkomröstning innan Sverige ratificerar

förändringarna,

3. att riksdagen beslutar att en folkomröstning om fortsatt medlemskap i

EU skall hållas i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:U509 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, v, kd, c, fp, mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den svenska regeringen bör verka för att barnfrågorna beaktas

under det svenska EU-ordförandeskapet första halvåret 2001.

1999/2000:U510 av Per-Olof Svensson och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om Sveriges ordförandeskap i EU.

1999/2000:U511 av Per-Olof Svensson och Raimo Pärssinen (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om att EU-parlamentets sammanträden förläggs till Bryssel enbart.

1999/2000:U512 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reformering av EU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en nationell strategi för Sveriges ordförandeskap i EU,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad öppenhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompetenskatalog,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enkla, konsekventa och förutsägbara regler,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stärka de nationella parlamentens inflytande och den folkliga

förankringen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationell utvärdering av svenskt EU-medlemskap,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s utvidgning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principen om ömsesidigt erkännande,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en energipolitisk samverkan.

1999/2000:U513 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inom alla EU:s organ införa meddelarfrihet och offentlighets-

princip liknande den svenska,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva

att EU bör överföra kompetens till medlemsländerna och helt skala bort

sådana politiska områden som löses bäst på nationell nivå,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att driva frågan hur

EU kan omvandlas till att i högre grad vara ett mellanstatligt samarbete,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva

att EU:s politiska organisation måste förändras på ett sätt som möjliggör för

väljarna att utkräva politiskt ansvar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva

att kommissionens ensamrätt att lägga förslag avskaffas, för att i stället ge de

nationella parlamenten och EU-parlamentet förslagsrätt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva

att EU:s protektionism mot omvärlden minskar; dock med starka sociala och

miljömässiga skyddsklausuler mot frihandelns skadeverkningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att motverka EU:s

detaljreglering av varor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva

att den inre marknadens mål om fri rörlighet för varor och ohämmad ekono-

misk tillväxt ersätts med sociala och miljömässiga mål,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att verka för att

EU:s

forskningsprogram vad gäller energifrågor helt inriktas på forskning och

utveckling kring förnybara energikällor i stället för forskning kring kärnkraft,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att verka för att

EU:s

upphandlingsregler ändras så att lokal upphandling kan ske utan inskränk-

ningar,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva

att säkerhetssamarbetet inte definieras i enbart militära termer utan också i

sociala, ekonomiska och ekologiska termer,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva

att EU:s internationella politik är solidarisk,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att utrikes- och

säkerhetspolitiken helt avförs från EU:s kompetensområden,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att säkerställa att

det

är människorna i kandidatländerna som i en väl förankrad demokratisk pro-

cess fäller avgörandet om ett eventuellt medlemskap i EU,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva

att inga former av hjälpinsatser kopplas till krav vid ländernas EU-

medlemskapsförhandlingar,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att avskaffa EG-

kommissionen och i stället ersätta denna med ett rent administrativt organ.

1999/2000:U514 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett införlivande av Europarådets konvention om mänskliga rättig-

heter i EU-fördragen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gemensamma europeiska åtgärder för funktionshindrade,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om harmonisering av transportpolitiken och dess regleringar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en generösare och mer effektiv europeisk biståndspolitik,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om institutionella reformer.

1999/2000:U515 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att låta principen om hållbar utveckling vara den högst prioritera-

de frågan under Sveriges ordförandeskap inom EU första halvåret 2001,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige under sitt ordförandeskap inom EU verkar för inrät-

tandet av en miljökommitté som enligt fastlagda principer för miljöpolitiken

granskar förslag till beslut,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inom EU verka för utökade anslag till och befogenheter för

den europeiska miljöbyrån,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland inom EU verkar

för att beslut inom EU skall föregås av en grundlig kontroll gentemot en

checklista med gällande miljöprinciper,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland inom EU pre-

senterar en plan för hur man kan öka användandet av miljökonsekvensbe-

skrivningar och miljöcertifiering i såväl offentlig förvaltning som i den pri-

vata sektorn,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att substitutionsprincipen skall infogas i EG-fördraget,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om artikel 95 i EG-fördraget, även kallad miljögarantin,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en arbetsgrupp bestående av samtliga riksdagspartier tillsätts

för att förbereda det ramprogram som Sverige kommer att presentera för sitt

ordförandeskap i EU första halvåret 2001,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i förberedelsearbetet inför ordförandeskapet för-

ankrar sitt arbete i berörda organisationer.

1999/2000:U607 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen inom ramen för EU:s Medelshavspolitik betonar

kravet på mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade

länderna,

1999/2000:U611 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör arbeta för att diskussioner om ett handelsavtal

mellan EU och Cuba påbörjas,

1999/2000:U803 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s utvidgningsprocess,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s restriktioner för import av teko- och jordbruksprodukter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de svenska stödinsatserna måste utformas i perspektiv av EU-

integrationen av Central- och Östeuropa,

1999/2000:U903 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationellt samarbete som ett alternativ till medlemskap i

EMU.

1999/2000:K248 av Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att riksdagen bör ajourneras två veckor före valdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den nationella informationskampanjen inför valet utvärderas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att åtgärder bör vidtas för att EU-valet skall flyttas till tidigare

på

våren.

1999/2000:K324 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sambandet mellan ineffektivitet och en hög samhällelig detalj-

reglering av produkter, marknadsföring m.m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en restriktivare hållning till nya EU-direktiv,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en effektivare granskning i riksdagen av nya eller ändrade EU-

direktiv,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillämpningen av närhetsprincipen som en stupstock vid förslag

om nya EU-direktiv,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att varje förslag om ny EU-reglering bör kombineras med bortta-

gandet av en annan EU-reglering,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att värna den institutionella konkurrensen.

1999/2000:K341 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att riksdagens EU-nämnd blir beslutande inför

Sveriges hållning i EU:s ministerråd,

2. att riksdagen beslutar att regeringen skall redovisa hur Sverige har röstat

i ministerrådet och att regeringen blir bättre på att fullgöra sin informations-

och samrådsskyldighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den parlamentariska insynen inför ministerrådsmötena skall

inträda samtidigt som ärendena börjar handläggas i Coreper,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en remiss till berörda organisationer skall genomföras inför

varje beslut av betydelse i EU:s ministerråd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om hur

det svenska arbetet i EU:s kommittéväsende skall öppnas och demokratise-

ras.

1999/2000:Kr233 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär besked om hur bilden av kvinnan i

informationssamhället belyses i EU:s grönbok Leva och arbeta i informa-

tionssamhället: Människan i centrum,

1999/2000:MJ508 av Inga Berggren och Anna Åkerhielm (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att frågan om gemensamma regler för utveckling och

marknadsföring av functional foods blir en punkt på agendan då Sverige är

ordförandeland i EU 2001.

1999/2000:MJ718 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör göra sunda och säkra livsmedel till en av huvud-

frågorna under Sveriges ordförandeperiod i EU.

1999/2000:N243 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller utvecklingsaspekterna,

1999/2000:N254 av Jan-Evert Rådhström och Ola Karlsson (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om att skyndsamt vidta åtgärder mot olika typer av handelshinder i EU.

Övriga motioner

1998/99:K354 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ej godta en ny stadga för Europaparlamentariker som innebär

att EU-parlamentet utbetalar löner och beskattar folkvalda EU-

parlamentariker.

1999/2000:Sf4 av Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige som ordförandeland i EU 2001 prioriterar att kraftigt

höja den humanitära ambitionen i den gemensamma flykting- och asylpoliti-

ken,

4. Ärendets beredning, yttranden från andra utskott,

betänkandets disposition

Skrivelsen 1999/2000:60 Berättelse om verksamheten inom Europeiska

unionen under 1999 behandlas av utrikesutskottet. I utskottets betänkande

behandlas skrivelsen och ett antal motioner från allmänna motionstiden som

innehåller yrkanden med avseende på samarbetet inom Europeiska unionen.

Med anledning av skrivelsen har tre motioner väckts, vilka också de be-

handlas i betänkandet.

Utrikesutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över skrivel-

sen samt de motioner som behandlas i anslutning till denna i de delar som

har samband med respektive utskotts beredningsområde. Även EU-nämnden

har beretts tillfälle att yttra sig över skrivelsen. Utrikesutskottet har

erhållit

yttranden över skrivelsen jämte motioner från konstitutionsutskottet, fi-

nansutskottet, skatteutskottet, justitieutskottet, socialförsäkringsutskottet,

socialutskottet, näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet samt yttrande från

EU-nämnden.

I de frågor som inte faller inom utrikesutskottets primära beredningsområ-

de har relevanta avsnitt ur de andra utskottens yttranden refererats eller cite-

rats relativt utförligt. Yttrandena återges också i sin helhet i bilaga 1 i

betän-

kandet.

Även bedömningar i de övergripande frågor som faller inom respektive

utskotts beredningsområde och som utskotten har presenterat i sina yttranden

redovisas i betänkandet. Därutöver har utrikesutskottet även i vissa fall refe-

rerat eller citerat egna betänkanden eller betänkanden från andra utskott i de

delar som berör frågor som även behandlas i föreliggande betänkande.

Under allmänna motionstiden har ett flertal motioner angående det svenska

ordförandeskapet väckts. Dessa motioner behandlas i föreliggande betänkan-

de. De yrkanden som behandlar frågor kring prioriteringar och organisation

av ordförandeskapet behandlas i avsnitt 5.1. liksom frågor kring utvidgning-

en med länder i Öst- och Centraleuropa samt Cypern och Malta. I ett andra

avsnitt behandlas vissa övergripande frågor samt den pågående regerings-

konferensen. I det tredje underavsnittet behandlas EG-samarbetet: inre mark-

naden, sysselsättning, transporter samt energi- och miljöfrågor. I nästföljande

avsnitt behandlas unionens externa relationer inkluderande den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken.

Regeringens skrivelse är omfattande och täcker alla delar av unionssamar-

betet. För den läsare som söker grundinformation om de frågor som behand-

las i detta betänkande hänvisas till regeringens skrivelse.

Utskottet

5.1 Sveriges ordförandeskap och utvidgningen av EU

Skrivelsen s. 25-44 och 318-320

Motionerna

Det svenska ordförandeskapet

Kristdemokraterna menar i motion U13 (kd) med anledning av regeringens

skrivelse att även om ordförandeskapet framför allt innebär att leda det prak-

tiska arbetet, administrera mötesverksamheten och koordinera den gemen-

samma EU-politiken så finns det ett visst utrymme för politiska prioritering-

ar. För Kristdemokraterna är den viktigaste uppgiften för EU:s framtid den

förestående östutvidgningen. Den kan åter föra de europeiska folken samman

och är troligtvis den mest ambitiösa fredsprocessen någonsin i Europas histo-

ria. Men östutvidgningen medför även en lång rad utmaningar, vilka bl.a. kan

medföra vissa risker för medborgarnas säkerhet.

Motionärerna anser att regeringen när det gäller östutvidgningen bör foku-

sera och lyfta fram två av de mest angelägna frågorna för framtiden - med-

borgarnas säkerhet och miljöfrågor. På dessa områden har Sverige goda

förutsättningar att spela en stark roll (yrkande 1).

Motionärerna bakom motion U512 (c) yrkande 2 (delvis) yrkar att regeringen

bör upprätta en nationell strategi för ordförandeperioden.

Regeringen bör vidare verka för största möjliga uppslutning bakom denna

nationella strategi och för målen för Europasamarbetet.

Centerpartiet anser att följande frågor måste prioriteras när Sverige tar

över ordförandeklubban i EU:

1. Sverige skall verka för att öppna EU för världen runtom. EU-samarbetet

skall utvecklas i alleuropeisk riktning och EU skall fungera som en brobyg-

gare mellan de länder som är med i gemenskapen och de som står utanför.

2. Sverige bör arbeta för att få bort all onödig byråkrati och för att göra

närhetsprincipen till en bärande och fungerande princip i EU:s arbete.

3. Centerpartiet anser att Sverige skall verka dels för en skärpning av EU:s

gemensamma miljöregler, dels för att stärka konsumenternas ställning på den

inre marknaden.

4. Centerpartiet vill göra mer för att öka sysselsättningen. EU kan bidra till

kampen mot arbetslösheten genom att komplettera medlemsstaternas insat-

ser.

5. Sverige bör som ordförande för EU stärka samarbetet på jämställdhetens

område.

Även partimotion U503 (m) yrkande 1 (delvis) tar sin utgångspunkt i det

svenska ordförandeskapet. Motionärerna menar att detta innebär ett ansvar

att föra arbetet för hela unionen framåt. De centrala och för hela EU vikti-

gaste frågorna måste prioriteras. Ett ordförandeland måste arbeta för att

fokusera på ett begränsat antal angelägna uppgifter. Det mest angelägna är

enligt motionärerna att östutvidgningen kan avancera. Medlemskapsförhand-

lingarna med de främsta kandidatländerna bör från EU:s sida slutföras under

Sveriges ordförandeskap. Vidare anser motionärerna att regeringskonferen-

sen om reformer av unionens interna regler bör slutföras under svenskt ord-

förandeskap om så inte har skett tidigare. Även utarbetandet av en gemensam

utrikes- och säkerhetspolitik, särskilt vad avser säkerhets- och försvarsfrågor

bör ges högsta prioritet.

I partimotion U505 (fp) yrkande 1 om Europapolitiken anförs att när Sverige

under första halvåret år 2001 för första gången innehar ordförandeskapet i

EU:s ministerråd kommer Sverige som ordförandeland att ha en unik möjlig-

het att påverka vilka frågor som skall prioriteras. Därför bör regeringen redan

nu uttala som sin övergripande målsättning att utvidgningsförhandlingarna

skall slutföras under det svenska ordförandeskapet.

Vidare konstaterar motionärerna i yrkande 2 att en regeringskonferens för

att genomföra nödvändiga reformer inför utvidgningen inleds år 2000. I detta

sammanhang önskar motionärerna att regeringen bör verka för en utökad

agenda där en översyn görs av frågor som rör bl.a. den institutionella balan-

sen, utökad möjlighet till majoritetsröstning, individuellt ansvar för kommis-

sionärer, inrättandet av en kompetenskatalog som reglerar kompetensen

mellan EU och de enskilda medlemsländerna samt den gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitiken. Även frågor som rör det rättsliga samarbetet bör ses

över liksom sammanslagningen av den andra och den tredje pelaren med den

första. I motionen yrkas att Sverige som ordförandeland år 2001 skall priori-

tera utvidgningen och de reformer som måste göras på vägen för att ansö-

karländerna skall bli medlemmar så snart som möjligt.

I motionerna U505 (fp) yrkande 12 och Sf4 (fp) yrkande 6 begärs ett tillkän-

nagivande om att Sverige som ordförandeland i EU prioriterar att kraftigt

höja den humanitära ambitionen i den gemensamma flykting- och asylpoliti-

ken.

I motionerna betonas nödvändigheten av en gemensam praxis och en sam-

ordning av flykting- och asylpolitiken. Flyktingfrågorna inom EU bör föras

till de områden där majoritetsbeslut kan tillämpas. Motionärerna anser att en

gemensam flyktingpolitik är nödvändig för att fördela bördorna mellan

medlemsstaterna. En samordning av medlemsstaternas minimiansvar krävs

också för att åtminstone några länder skall kunna föra en mer generös flyk-

tingpolitik. Det är de mest generösa länderna som skall sätta normen, ett

synsätt som enligt motionärerna bör prägla tillämpningen av både Schengen-

avtalet och Dublinkonventionen. Asylrätten på Genèvekonventionens grund

måste värnas och en ny konvention behövs för att ge skydd även i mass-

flyktssituationer. I motionen anförs också att orsakerna till flykt måste be-

kämpas. EU bör verka för ett mer direkt stöd till grannstater som ger skydd åt

människor som tvingats fly. I motionen anförs också att det finns oroväckan-

de tendenser till att vilja begränsa migrationsströmmarna till den europeiska

kontinenten. Förslag om en hård linje gentemot de asylsökandes hemländer,

t.ex. genom hot om indraget bistånd om hemlandet ej tar flyktingar "i retur",

kan inte accepteras. När det gäller viseringspolitiken är det enligt motionä-

rerna uppenbart att denna används för att försvåra för människor att söka asyl

i Västeuropa. Sverige bör aktivt verka för att listan med viseringspliktiga

länder görs kortare och ett "fästning Europa" måste enligt motionärerna

förhindras.

Även Miljöpartiet behandlar i sin motion U515 (mp) frågor som är relaterade

till det svenska ordförandeskapet inom EU. I motionen framhålls bl.a. att för

trovärdigheten och tyngden i ett ambitiöst ramprogram för ordförandeskapet

krävs en tydlig förankring hos riksdagens partier. Miljöpartiet är berett att

delta i arbetet med utformningen av detta ramprogram. I yrkande 12 anförs

att en arbetsgrupp bestående av samtliga riksdagspartier tillsätts för att förb

reda det ramprogram som Sverige kommer att presentera för sitt ordförande-

skap i EU första halvåret år 2001. Vidare framhåller Miljöpartiet i sin motion

att det är av yttersta vikt att planeringen förankras i frivilligorganisationer

näringsliv, fackföreningar m.fl. (yrkande 13). Regeringen bör aktivt bidra till

att så många samhällsintressen som möjligt är delaktiga i såväl förberedande

som genomförande av ordförandeskapet. I yrkande 1 i samma motion vill

Miljöpartiet att principen om hållbar utveckling bör vara den högst priorite-

rade frågan under Sveriges ordförandeskap inom EU första halvåret år 2001.

Vidare konstateras i yrkande 9 att det under senare år har uppkommit en rad

olika horisontella ekonomiska styrmedel för miljöpolitiken. Exempel på

sådana horisontella styrmedel är miljökonsekvensbeskrivningar samt mil-

jöcertifiering av företag. Rätt utformade kan dessa styrmedel spela en viktig

roll i arbetet med ett grönt näringsliv. Miljöpartiet yrkar att regeringen unde

sin ordförandeperiod bör presentera en plan för hur man kan stimulera an-

vändandet av miljökonsekvensbeskrivningar och miljöcertifiering i såväl

offentlig förvaltning som i den privata sektorn.

I motionen konstateras att den del av unionens gemensamma lagstiftning

som föranlett den mesta debatten inom miljöområdet är artikel 95 eller mil-

jögarantin som den även kallas. Miljöpartiet menar att framför allt punkt 5 i

artikel 95 är problematisk eftersom det där ställs mycket komplicerade krav

för en nationell skärpning av det gemensamma regleringarna. Motionärerna

anser att regeringen har ett utmärkt tillfälle att påbörja debatten om en om-

formulering av artikel 95 under ordförandeskapet för att möjliggöra striktare

nationella regleringar på miljöområdet (yrkande 11).

I motion U14 (mp) yrkande 12 med anledning av regeringens skrivelse kon-

staterar motionärerna att regeringen har aviserat att man avser att inrätta en

arbetsgrupp med representanter för samtliga riksdagspartier som skall följa

förberedelsearbetet. Miljöpartiet välkomnar att regeringen inlett en process

för att förankra ramprogrammet för ordförandeskapet. Miljöpartiet menar att

regeringen bör välja att under det svenska ordförandeskapet högst på dag-

ordningen prioritera de gemensamma miljöfrågorna. I yrkande 6 i samma

motion framhåller Miljöpartiet som sin bedömning att det arbete som rege-

ringen bedrivit på kemikalieområdet givit ett blandat resultat. För vissa äm-

nen har man lyckats förlänga undantagsreglerna samtidigt som vissa regler

numera är gemenskapsregler. Man menar att systemet med undantagsregler

inte är hållbart i längden. I stället för att arbeta fram undantag krävs ett st

grepp över kemikaliepolitiken inom EU.

Motionärerna bakom motion MJ508 (m) yrkande 3 konstaterar att intresset

för mat med hälsoeffekter ökar och de framhåller att företrädare för konsu-

mentintressen ett flertal gånger har påtalat vikten av att reda ut begreppen så

att gränsdragningen mellan livsmedel och läkemedel blir klargjord. Det är

nödvändigt att reda ut att mat i sig inte är medicin, men att vissa livsmedel

innehåller naturliga ämnen som kan bidra till att hålla sjukdomar borta. Där-

för menar motionärerna att frågan om gemensamma regler för marknadsfö-

ring och utveckling av functional foods lämpar sig väl att sättas som priorite-

rad punkt på agendan då Sverige är ordförandeland i EU år 2001.

Även i partimotion MJ718 (c) yrkande 2 behandlas frågan om sunda och

säkra livsmedel. Det framhålls att sådana livsmedel är viktiga för barns hälsa

och att det inte får experimenteras med matprodukter för barn. Eftersom

regler och beslut inom EU har mycket stor betydelse för vår livsmedels-

kvalitet måste regeringen och svenska ledamöter i Europaparlamentet driva

frågor som rör livsmedelskvalitet. Därför bör Sverige göra sunda och säkra

livsmedel till en av huvudfrågorna under ordförandeskapet första halvåret år

2001.

I motion U504 (kd) om ekologisk hållbar tillväxt betonas att i och med det

svenska medlemskapet i EU har förutsättningarna för en framgångsrik miljö-

politik förbättrats. Sverige har nu möjlighet att driva på hela EU:s miljöpoli-

tik genom att vara aktiv i beslutsprocessen. I yrkande 1 anförs att Sverige

konsekvent, inom ramen för den s.k. Cardiffprocessen, bör verka för att

hållbar utveckling genomsyrar industri, jordbruk, handel och biståndspolitik.

Syftet måste vara att EU:s miljöpolitik skärps och får en framträdande plats.

I motion U510 (s) konstateras att regeringen har beslutat att ett antal av de

möten och konferenser som sker under Sveriges halvår som ordförandeland

skall genomföras ute i landet. Motionärerna framhåller att Gävle är av den

storleksordningen att staden kan stå värd för stora konferenser.

Utvidgningen

I motion U803 (m) yrkandena 2 och 6 fokuserar motionärerna uppmärksam-

heten på samarbetet med Central- och Östeuropa. De framhåller att enligt

Unionsfördraget är den en rättighet för europeiska länder att bli medlemmar i

EU när de uppfyller villkoren för demokratisk och marknadsekonomisk

mognad samt respekterar de mänskliga rättigheterna. Motionärerna manar att

det är viktigt att utvidgningsprocessen går vidare. Att skapa ett helt Europa

genom utvidgning av EU är en central uppgift för de kommande åren, fram-

håller motionärer, och begär ett riksdagens tillkännagivande om vad som i

motionen anförts om EU:s utvidgningsprocess.

Vidare anförs att det svenska stödet måste fungera som ett komplement

främst till det EU-länderna gör gemensamt för att stödja demokratins, rätts-

statens och marknadsekonomins utveckling i kandidatländerna, samt länders

förmåga att hantera unionens gemensamma regelverk. Ett riksdagens tillkän-

nagivande begärs om att de svenska stödinsatserna måste utformas i per-

spektiv av integrationen med Central- och Östeuropa.

I motion U409 (m) yrkande 3 anförs att utvidgningen av EU borde vara den

högst prioriterade frågan inför det svenska ordförandeskapet våren 2001.

Motionären menar att det är centralt för Europas fred och stabilitet att den nu

pågående utvidgningsomgången snarast slutförs och sedan följs av en andra

omgång. Utvidgningen är vår tids stora fredsprojekt, inte minst för de väl-

ståndsskapande möjligheter den ger kandidatländerna och unionen som hel-

het.

I motion U512 (c) yrkande 9 betonas att Centerpartiet anser att utvidgningen

är den viktigaste frågan EU har att hantera under de närmaste åren. EU är

förpliktat att stå öppet för alla europeiska stater som uppfyller kriterierna f

medlemskap. De anför att EU:s inre marknad fungerar som ett kitt mellan

unionens medlemsstater och mellan EU och andra länder som omfattas av

den inre marknaden. Man betonar även att relationerna med länder utanför

EU men i unionens geografiska närhet, Ryssland och Medelhavsländerna,

bör utvecklas både vad gäller politik och ekonomi.

I partimotion U503 (m) yrkande 1 (delvis) framförs att EU skall ha en strate-

gi för en snar utvidgning så att de nya demokratierna som uppfyller kraven

kan bli medlemmar. Det har stor betydelse för länderna själva men även för

Europas frihet, säkerhet och stabilitet. Medlemskapsförhandlingarnas fort-

skridande bör resultera i att de första länderna från Central- och Östeuropa

kan bli medlemmar den 1 januari år 2003, under förutsättning att reformtak-

ten i ansökarländerna bibehålls, framhåller motionärerna.

I yrkande 2 begärs ett riksdagens tillkännagivande om vad i motionen an-

förts om att Sverige i EU driver frågan om unionens utvidgning.

I motion U13 (kd) yrkande 2 framhåller motionärerna att regeringen när det

gäller östutvidgningen bör fokusera och lyfta fram två av de mest angelägna

frågorna för framtiden - medborgarnas säkerhet och miljöfrågor. De menar

att säkerhetsfrågorna innehåller ett brett perspektiv av såväl civila som mili-

tära verksamheter. Det gäller bl.a. att upprätthålla skydd mot terrorism och

den ökande internationella brottsligheten. EU måste även bygga upp sin

krishanteringsförmåga och ha beredskap för fredsfrämjande operationer av

såväl civilt som militärt slag. Det behövs även en helhetssyn på flyktingpoli-

tiken och säkerheten. Därför begärs ett riksdagens tillkännagivande om att

fokusera på säkerhetsfrågorna i samband med östutvidgningen. I yrkande 3

konstateras att ett annat problemområde är miljön i ansökarländerna i Cen-

tral- och Östeuropa. Dessa länder har en mängd näringar som präglas av

föråldrade och nedsmutsande system, vilka innebär ett allvarligt hot mot

hållbar utveckling. Det är nödvändigt att redan nu uppmärksamma och be-

möta de problem som länderna står inför på miljöområdet. Motionärerna

menar att ett långsiktigt och övergripande hållbarhetstänkande bör lyftas

fram i arbetet med östutvidgningen och begär ett riksdagens tillkännagivande

om behovet av att fokusera på miljöfrågorna i samband med östutvidgningen.

I motion U513 (mp) yrkande 26 anförs att det faktum att vissa länders rege-

ringar sökt medlemskap i EU i sig inte innebär att detta är demokratiskt

förankrat hos folken. Motionärerna menar att det måste vara människorna i

de berörda länderna som i en demokratisk process fäller avgörandet om ett

eventuellt medlemskap i EU. I yrkande 27 begärs att inga former av hjälpin-

stanser kopplas till krav vid ländernas EU-medlemskapsförhandlingar.

I flerpartimotion U509 (s, m, v, kd, c, fp, mp) konstateras att Sverige har var

en betydelsefull part i framtagandet och antagandet av FN:s konvention om

barnets rättigheter. Från det att Sverige i juni 1990 ratificerade konventionen

har ett framgångsrikt arbete bedrivits för att göra konventionen känd i Sveri-

ge. I detta arbete har ett flertal frivilligorganisationer haft stor betydelse.

Dessa framsteg är uppskattade, menar motionärerna, men barn- och ung-

domsfrågorna måste göras ännu synligare inom EU, menar man. Det fram-

hålls vidare att det fortfarande finns en del övrigt att önska vad gäller EU-

staternas efterlevnad. Samtidigt måste större uppmärksamhet riktas mot

barnfrågor i det forna östblocket, där problemen med fattigdom, kriminalitet

bland ungdom och brist på utbildning förvärras. Detta är en mycket oroande

utveckling som har sin grund i bl.a. djup fattigdom men också brist på re-

spekt för barns rättigheter, menar motionärerna. De yrkar därför att Sverige

inom EU - tydligare än vad som hittills varit fallet - skall driva och lyfta

fram frågan om barnets rättigheter. Ett sådant tillfälle anger motionärerna

vara i samband med det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret år

2001.

Utskottets överväganden

Utskottet kan, liksom regeringen i skrivelsen, inledningsvis konstatera att

unionen under 1999 präglades av inre och yttre skeenden. Den sittande

kommissionen tvingades att avgå och krisen på Balkan förvärrades och EU

försökte aktivt bidra till att finna lösningar.

Trots svårigheterna fattades under 1999 många beslut av avgörande bety-

delse för unionens framtida utveckling. Dessa bidrar sammantaget, enligt

utskottets uppfattning, både till en fördjupning och en utvidgning av den

europeiska integrationen.

Den 1 januari 1999 inleddes ett fördjupat samarbete genom den ekonomis-

ka och monetära unionens tredje fas. Detta utgör ett viktigt fördjupningspro-

jekt och utskottet menar att det ligger i svenskt intresse att valutaunionen bl

framgångsrik. Riksdagen beslutade i december 1997 att Sverige inte borde

införa den gemensamma valutan euron, då den tredje etappen av EMU inled-

des. Även om Sverige inte deltar i den tredje etappen i samarbetet är det

enligt utskottets uppfattning av vikt att medlemsländerna har kunnat göra en

kraftsamling och i en grupp av elva länder kunnat enas om att införa en ge-

mensam valuta.

Enligt utskottets uppfattning är utvidgningen av EU till länder i Central-

och Östeuropa samt Cypern och Malta ett viktigt steg på vägen mot den

alleuropeiska freds- och säkerhetsordning som Sverige eftersträvar. Vid

Europeiska rådets möte i december i Helsingfors fattades det historiskt vikti-

ga beslutet att ytterligare sex av de länder som ansökt om medlemskap i EU

skall få inleda förhandlingar. Detta gäller Bulgarien, Lettland, Litauen, Ru-

mänien, Slovakien och Malta. Medlemskapsförhandlingarna med Estland,

Polen, Slovenien, Tjeckien, Ungern och Cypern inleddes 1998. I Helsingfors

fattades även beslutet att Turkiet skall räknas in bland kandidatländerna men

att landet måste uppfylla Köpenhamnskriterierna innan regelrätta förhand-

lingar kan inledas.

Under 1999 trädde Amsterdamfördraget i kraft efter att ha blivit godkänt

av samtliga medlemsstaters parlament. Amsterdamfördraget utgör ett viktigt

steg i fördjupningen av samarbetet enligt utskottets uppfattning. Fördraget

har enligt utskottets mening betydelse för att göra samarbetet mer relevant

för medborgarna, för att förstärka och effektivisera samarbetet samt för att

lägga grunden för en fortsatt utvidgningsprocess. Riksdagen beslöt att god-

känna det nya fördraget den 29 april 1998 (prop. 1997/98:58, bet.

1997/98:UU13, rskr. 1997/98:197). Utskottet framhöll i sitt betänkande att

framsteg hade skett på många av de områden där det finns svenska intressen

och att förhandlingsresultatet i sin helhet måste betraktas som gott samtidigt

som det innebär viktiga steg framåt för det europeiska samarbetet. Utskottet

menade vidare att den prioritering som gjordes i samråd med riksdagen under

förhandlingarna till vissa områden som sysselsättning, miljö, öppenhet, jäm-

ställdhet, folkhälso- och konsumentpolitik samt krishantering betydde myck-

et för slutresultatet.

Förhandlingarna kring en ny långtidsbudget för EU avslutades under 1999

under tyskt ordförandeskap. Enligt utskottets mening gav förhandlingarna ett

gott resultat och innebär en stramare EU-budget och att steg tas mot en bättre

fördelning av utgifterna mellan medlemsländerna. Samtidigt öppnar uppgö-

relsen för en utvidgning av medlemskretsen eftersom vederbörlig hänsyn har

tagits i långtidsbudgeten för att ett antal nya medlemsländer kan tillkomma

mot slutet av budgetperioden 2000-2006.

Vidare vill utskottet framhålla att under 1999 togs de först stegen mot en

vidareutveckling av unionssamarbetet på det rättsliga och migrationspolitiska

samarbetet i och med ett extraordinärt möte med Europeiska rådet under den

finländska ordförandeskapsperioden.

Utskottet konstaterar vidare att Sverige aktivt har verkat för att förstärka

och ge innehåll och struktur åt unionens arbete för en hållbar utveckling.

Arbetet inom miljöområdet bedrivs nu sektorsövergripande med krav på

utvärdering och miljöbedömningar av nya förslag. Miljöarbetet utvecklades

ytterligare under året genom beslut i Helsingfors om att en långsiktig strategi

skall presenters vid Europeiska rådets möte i Göteborg under det svenska

ordförandeskapet år 2001.

Inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området infördes ett nytt instru-

ment genom Amsterdamfördragets ikraftträdande, s.k. gemensamma strate-

gier. Den första gemensamma strategin antogs under 1999 och omfattade

unionens relationer med Ryssland. Även en gemensam strategi avseende

relationerna med Ukraina antogs under året. Vidare utsågs en hög represen-

tant för utrikes- och säkerhetspolitiken, i enlighet med de fördragsändringar

som genomfördes i Amsterdamfördraget. Arbetet med att utveckla en kris-

hanteringskapacitet för unionen fortskred under året och ett antal viktiga

beslut fattades av Europeiska rådet. Genom dessa beslut erhåller EU en mi-

litär förmåga att sätta in i förebyggande syfte eller för att hantera kriser oc

även kapacitet att sätta in civila insatser inom ramen för en krishanteringssi-

tuation. Utskottet välkomnar dessa steg som syftar till att förstärka samarbe-

tet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i enlig-

het med FN-stadgans principer.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att unionen och dess med-

lemsländer under 1999 har kunnat hantera ett antal frågor av stor vikt för

unionens framtida utveckling samt att avgörande beslut har kunnat fattas

både vad avser utvidgning och fördjupning av samarbetet.

Det svenska ordförandeskapet

I sitt yttrande 1999/2000:EUN1y konstaterar EU-nämnden att det arbete

som genomförts för att förbereda Sverige för ordförandeskapet våren 2001

beskrivs i skrivelsen och att regeringen vid flera tillfällen under året har

informerat EU-nämnden om dessa förberedelser. EU-nämnden anför vidare i

sitt yttrande:

EU-nämnden välkomnar de förberedelser som regeringen genomfört och vill

när det gäller informations- och samrådsplikten gentemot riksdagen under

ordförandeskapsperioden erinra om vad riksdagen uttalat i denna fråga i

samband med behandlingen av förra årets skrivelse, nämligen att det är

nämndens uppfattning att de reguljära samråd som äger rum inför minister-

rådsmötena inte bara skall innebära att svenska ståndpunkter i enskilda frå-

gor stäms av utan att i största möjliga utsträckning information ges och sam-

råd sker om hur Sverige som ordförandeland avser agera (bet. 1998/99:UU10

sid 23 f).

Utrikesutskottet instämmer i nämndens uppfattning vad gäller vikten av

informations- och samrådsplikten gentemot riksdagen under ordförandskaps-

perioden. Denna informations- och samrådsplikt innefattar inte bara svenska

ståndpunkter i enskilda frågor utan även i största möjliga utsträckning infor-

mation och samråd om hur Sverige avser att agera som ordförande i rådet.

EU-nämnden anför vidare i sitt yttrande:

Det är EU-nämndens mening att en fungerande tolkservice alltid är av stor

vikt och under ordförandeskapsperioden utgör det dessutom en av förutsätt-

ningarna för ett bra genomfört ordförandeskap. Nämnden välkomnar därför

den handlingsplan som kommissionens konferenstolktjänst har utarbetat för

att förbättra tolkservicen till och från svenska och vill betona vikten av att

regeringen aktivt stödjer detta arbete.

En annan fråga som EU-nämnden vill lyfta fram är de fortsatta satsningar på

nätverksbyggande som Regeringskansliet genomfört under året. Nämnden

vill understryka vikten av att detta nätverksbyggande mellan Regeringskans-

liets tjänstemän och svenskar i EU:s institutioner m.fl. fortsätter att utveck-

las, vilket torde vara av särskilt stor vikt inför det svenska ordförandeskapet

Även nätverksbyggande mellan tjänstemän vid de nationella parlamenten i

EU:s medlemsländer och kandidatländer samt Europaparlamentet är givetvis

värdefullt.

Utrikesutskottet delar dessa bedömningar.

I motion U13 (kd) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse fram-

håller motionärerna att det finns behov av att fokusera på ett antal viktiga

frågor under det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd våren 2001. I

motion U14 (mp) yrkande 12 anförs att miljöfrågorna bör stå högst på dag-

ordningen under det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001. I

yrkande 6 begärs att regeringen tar ett större grepp över kemikaliefrågorna.

Även i motion U515 (mp) yrkande 1 anförs att miljöfrågorna bör stå högst på

dagordningen under det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001.

I samma motion yrkande 9 begärs att regeringen under ordförandeperioden

presenterar en plan för användandet av miljökonsekvensbeskrivningar och

miljöcertifiering. I yrkande 11 begär motionärerna att regeringen verkar för

en omformulering av artikel 95 i Romfördraget för att möjliggöra striktare

nationella regleringar på miljöområdet. I motion MJ508 (m) yrkande 3 anförs

att functional foods bör vara en prioriterad punkt på agendan då Sverige är

ordförandeland i EU. Motionärerna bakom motion MJ718 (c) yrkande 2 vill

göra säkra och sunda livsmedel till en av huvudfrågorna under det svenska

ordförandeskapet. I motion U504 (kd) yrkande 1 begärs att regeringen inom

ramen för Cardiffprocessen skall verka för horisontell integrering av miljö-

aspekterna.

Sverige kommer att inneha ordförandeposten i Europeiska unionen första

halvåret år 2001. Det innebär att Sverige under en sexmånadersperiod kom-

mer att inneha ordförandeskapet i ministerrådet, såväl i allmänna rådet som

när rådet sammanträder i andra ministerkonstellationer. Sverige kommer

även att vara ordförande och värdland för Europeiska rådets möten samt

representera rådet gentemot andra EU-institutioner, internationella organisa-

tioner samt länder utanför EU. Även ordförandeposten i de ständiga repre-

sentanternas kommitté liksom i samtliga övriga ämbetsmannakommittéer

inom rådets verksamhet kommer att innehas av Sverige. Närmast föregående

ordförandeskap är Frankrike andra halvåret år 2000 och närmast efterföljan-

de är Belgien andra halvåret år 2001.

Regeringen framhåller i skrivelsen att förberedelsearbetet inför ordföran-

deskapet huvudsakligen genomförs i Regeringskansliets ordinarie organisa-

tions- och beredningsformer. Statsrådsberedningen har förstärkt sin organi-

sation för samordning av EU-frågor. Det under året upprättade 2001-

sekretariatet i Utrikesdepartementet har en central och samordnande roll när

det gäller planeringen och genomförandet av mötesverksamheten i Sverige.

Den under 1998 inrättade interdepartementala kontaktgruppen har fortsatt sitt

arbete med informationsutbyte och samordning mellan departementen.

Regeringen framhåller även i skrivelsen att arbetet med personal, beman-

ning och kompetensutveckling samt press-, informations- och kultursats-

ningar fortsatt och intensifierats under året.

I skrivelsen framhåller regeringen vidare att Sverige som ordförande

kommer att föra EU:s talan och informera medier om vilka beslut som EU

har fattat och att det svenska ordförandeskapet därvid skall präglas av öp-

penhet. Det betonas även att information om frågor som hanteras av minis-

terrådet måste vara lättillgänglig för såväl svenska som utländska medborga-

re. En särskild flerspråkig webbplats på Internet skall skapas.

Vidare är det regeringens ambition att göra ordförandeskapet till en ange-

lägenhet för hela landet. Seminarier och andra folkbildande aktiviteter plane-

ras i olika delar av landet för att öka kunskaperna om vad det innebär för

Sverige att vara ordförande.

Genom projektet Vänort 2001 kommer vänortssamarbete mellan svenska

kommuner och kommuner i de andra EU-länderna och kandidatländerna att

få särskilt stöd under ordförandeskapsperioden. Vänort 2001 syftar till att

öka kontakterna mellan svenskar och medborgare i andra EU-länder och i

kandidatländerna. Utskottet välkomnar dessa initiativ från regeringens sida.

Utskottet kan konstatera att vice statsminister Lena Hjelm-Wallén redan

under 1999 inledde en process av information till - och samråd med - riks-

dagen inför det svenska ordförandeskapet. Detta välkomnades av utskottet i

betänkande 1998/99:UU10 och utskottet framhöll samtidigt att det såg posi-

tivt på regeringens avsikt att löpande hålla riksdagen informerad och samrå-

da om förberedelserna för ordförandeskapet och de frågor som då kommer

att behandlas

Utskottet kan konstatera att regeringen härvidlag har uppfyllt vad som

ställdes i utsikt. Vid ett sammanträde i EU-nämnden den 11 februari 2000

presenterade statsministern det preliminära ordförandeskapsprogrammet. Vid

presentationen underströks att ordförandeskapen av tradition tar upp ett brett

spektrum av frågor som ryms i EU-samarbetet, varför programmet inte skall

ses som någon prioriteringslista utan snarare som en indikation på färdrikt-

ningen inom olika områden. I det preliminära ordförandeskapsprogrammet

anges fem teman, vilka kommer att bli av största vikt under Sveriges ordför-

andeskap, anför regeringen:

- en utvidgad union,

- en öppen, modern och effektiv union,

- en union för hållbar utveckling, välfärd och trygghet/en union nära med

borgarna,

- ökad sysselsättning och tillväxt i en konkurrenskraftig union,

- en solidarisk och internationellt aktiv union.

Statsministern framhöll under föredragningen i EU-nämnden att Sverige som

ordförandeland har att verka i hela unionens intresse, men att regeringen

avser att ta fasta på det utrymme som finns för att ge en svensk prägel åt

ordförandeskapet. Härvidlag specificerade statsministern att tre av de ovan-

nämnda områdena kommer att stå i fokus under det svenska ordförandeska-

pet: Utvidgningen, miljön och sysselsättningen.

Utskottet menar att regeringens övervägningar kring ordförandeskapet är

bra och balanserade. Utskottet vill framhålla att den agenda som kommer att

gälla under det svenska ordförandeskapet till stor del ärvs från tidigare ord-

förandeskap eller är frågor som blir aktuella på rådets bord under just den

perioden. I så måtto finns inte stora möjligheter att påverka agendan, menar

utskottet. Möjlighet finns dock att inom dessa ramar lägga vissa accenter,

och ordförandeskapet innebär därför även vissa möjligheter att påverka ut-

vecklingen. Utskottet noterar att statsministern redan aviserat att regeringen

därvid kommer att fokusera på utvidgningen, miljön och sysselsättningen.

Även utskottet finner dessa frågor särskilt angelägna. Samtidigt vill utskottet

framhålla att beredskap måste finnas för att Sverige som ordförande skall

kunna ta sig an frågor som är aktuella under det första halvåret år 2001 i

ljuset av den händelseutveckling i Europa och internationellt som då äger

rum. Av naturliga skäl kan inte hela det kommande politiska panoramat

överblickas ett halvt år före ordförandeskapets inledning.

Utskottet vill betona att sysselsättningsfrågans vikt inom EU underströks

vid Europeiska rådets extra möte i Lissabon i mars 2000. Toppmötet resulte-

rade i en bred enighet kring en strategi för full sysselsättning i EU. Ett resu

tat av rådets extra möte är att en första avstämning av Lissabonstrategin

kommer att ske vid ett extra möte i Europeiska rådet under den svenska

ordförandeskapsperioden 23-24 mars år 2001.

Utskottet anser vidare att EU-samarbetet innebär ett betydande mervärde

när det gäller att värna miljön och främja en hållbar utveckling. Utskottet

noterar därför med tillfredsställelse att en av målsättningarna vid Europeiska

rådets möte i Göteborg under det svenska ordförandeskapet är att anta slut-

satser om arbetet för hållbar utveckling i EU på grundval av bl.a. kommis-

sionens förslag om övergripande strategi för hållbar utveckling.

Utskottet har vidare inhämtat att Sverige också kommer att fortsätta arbetet

med att integrera miljöhänsyn i EU:s olika politikområden (s.k. mainstrea-

ming) i enlighet med kommissionens rapport From Cardiff to Helsinki and

beyond och slutsatserna från Europeiska rådets möte i Helsingfors. Utskottet

noterar att regeringen anser att andra angelägna frågor är arbetet med att

förverkliga en ny kemikaliestrategi och en integrerad, miljöanpassad pro-

duktpolitik samt att föra arbetet framåt med ett nytt, sjätte, miljöhandlings-

program. Utskottet vill också framhålla att det svenska ordförandeskapet

även kommer att ägnas åt en uppföljning av besluten vid klimatkonventio-

nens sjätte partskonferens inklusive den samordning som krävs för att upp-

fylla EU-gemensamma åtgärder för ratifikationsprocessen.

Utskottet noterar att i utkastet till ordförandeskapsprogram betonas att

centralt för det svenska ordförandeskapet är även konsumenternas intressen

på den inre marknaden. Den nya femåriga strategin för den inre marknaden

kommer bl.a. att utgöra ramen för detta arbete, framhåller regeringen. Sveri-

ge som ordförandeland avser att verka för att konsumentpolitiken förtydligas

för medborgarna och för en fördjupning av politiskt och administrativt sam-

arbete i syfte att stärka konsumenternas ställning på den inre marknaden. Att

konsumentskyddet är starkt är också i linje med upprätthållandet av en väl

fungerande inre marknad och strävandena att ytterligare förbättra markna-

dens funktion.

Utskottet har vidare inhämtat att regeringen avser att under det svenska

ordförandeskapet verka för en helhetssyn, ett konsekvent miljö- och kvali-

tetstänkande, i livsmedelsproduktionen. Helhetssynen har också bäring på

den fortsatta reformeringen av jordbruks- och fiskeripolitiken. Miljöaspek-

terna skall också, enligt regeringens intentioner, lyftas fram inom energi- och

transportsektorerna, inre marknaden samt inom Allmänna rådets och Ekofin-

rådets ansvarsområden.

När det gäller utrikespolitiken noterar utskottet att regeringen kommer att

fästa stor vikt vid goda relationer med regioner och länder i EU:s grannskap.

I förhållande till Ryssland är utgångspunkten ett förstärkt partnerskap och en

vidareutveckling av den gemensamma strategin EU-Ryssland som antogs av

Europeiska rådet i juni 1999.

Utskottet välkomnar dessa initiativ och menar att motionärernas önskemål

därmed är tillgodosedda.

Även Justitieutskottet behandlar i sitt yttrande 1999/2000:JuU6y frågor

kring det svenska ordförandeskapet och anför därvid följande:

När det så gäller frågor som särskilt bör uppmärksammas under det svenska

ordförandeskapet, har man från regeringens sida för utskottet redovisat några

spörsmål som regeringen anser angelägna. Av dessa vill utskottet framför allt

betona ett fortsatt arbete med brottsförebyggande åtgärder och åtgärder till

stöd för brottsoffer.

I fråga om brottsförebyggande åtgärder noterar utskottet med tillfredsstäl-

lelse det initiativ som togs av Sverige gemensamt med Danmark och Stor-

britannien inför Europeiska rådets möte i Tammerfors. Även de övriga åtgär-

der som regeringen redovisar, såsom stöd till och samverkan mellan lokala

brottsförebyggande projekt, anser utskottet värda att utveckla.

I fråga om brottsoffer är det angeläget att Sverige verkar för att dessa får

erforderligt stöd inte minst när de utsatts för brott i andra länder än sitt he

land. En europeisk samsyn beträffande vikten av att stödja brottsoffer synes

eftersträvansvärd.

Andra frågor som utskottet anser böra uppmärksammas är ömsesidigt er-

kännande och verkställighet av medlemsstaternas avgöranden i brottmål samt

bekämpande av narkotikasmuggling och miljöbrott. I detta sammanhang vill

utskottet också betona värdet av det samarbete mellan polismyndigheter och

åklagare i de olika medlemsstaterna som bedrivs inom tredje pelaren.

Slutligen vill utskottet understryka att handlingsutrymmet under det svens-

ka ordförandeskapet i inte ringa grad kommer att påverkas av vilka frågor

som drivits av det föregående ordförandeskapet. Det är därför angeläget att

Sverige redan under det franska ordförandeskapet med kraft för fram de

frågor inom straffrättsligt samarbete och polissamarbete som enligt svensk

uppfattning är angelägna.

Utrikesutskottet delar justitieutskottets bedömningar vad gäller samarbetet i

rättsliga och inrikes frågor under det svenska ordförandeskapet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U13 (kd) yrkande

1, U14 (mp) yrkandena 6 och 12, U515 (mp) yrkandena 1, 9 och 11, MJ508

(m) yrkande 3, MJ718 (c) yrkande 2 samt U504 (kd) yrkande 1 är besvara-

de.

I motion U512 (c) yrkande 2 (delvis) anförs att regeringen bör upprätta en

nationell strategi för ordförandeperioden samt verka för största möjliga upp-

slutning bakom denna och för målen för Europasamarbetet. I motion U515

(mp) yrkande 12 anförs att en arbetsgrupp bestående av samtliga riksdags-

partier bör tillsättas för att förbereda det ramprogram som Sverige kommer

att presentera för sitt ordförandeskap i EU första halvåret år 2001. Vidare

framhåller motionärerna i yrkande 13 att det är av vikt att regeringen i förbe-

redelsearbetet inför ordförandeskapet förankrar sitt arbete i berörda organi-

sationer.

Utskottet noterar inledningsvis i denna del att regeringen vid ett flertal till

fällen har uttalat att det svenska EU-ordförandeskapet skall vara en angelä-

genhet för hela landet. Utskottet kan konstatera att regeringen avser att ge-

nom ett löpande samråds- och informationsförfarande med folkrörelseorgani-

sationerna, arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna samt med näringsli-

vets företrädare sprida information och kunskap till många människor i lan-

det.

När det gäller frågan om en arbetsgrupp inför ordförandeskapet har ut-

skottet redan tidigare i detta betänkande med tillfredsställelse noterat den

information till, och samråd med, riksdagen som redan har ägt rum inför

ordförandeskapet. Regeringen har även uttryckt sin avsikt att fortsätta med

denna aktiva dialog med riksdagen i ordförandeskapsfrågor. Utskottet kan

därvid konstatera att det finns etablerade kanaler för information och samråd

mellan riksdag och regering när det gäller EU-frågor. De omfattar föredrag-

ningar i utskottet, information och samråd i EU-nämnden, debatter i kamma-

ren samt skriftlig information till riksdagens ledamöter. Utskottet menar att

dessa etablerade och ordinarie kanaler bör utnyttjas till fullo och konstaterar

att så redan har skett. Information och samråd har ägt rum i EU-nämnden,

vissa utskott har erhållit information från regeringen, skriftlig dokumentation

har överlämnats i februari år 2000 i form av ett utkast till program för ord-

förandeskapet och ett nytt och reviderat utkast har av regeringen aviserats til

slutet av maj år 2000. Därutöver vill utskottet särskilt understryka att inom

EU-nämnden har en särskild arbetsgrupp inrättats med företrädare för samt-

liga riksdagspartier. Denna grupp skall särskilt studera de frågor som be-

handlas inom den pågående regeringskonferensen men är enligt utskottets

mening även ett lämpligt forum för information och samråd kring ordföran-

deskapsfrågor mera i detalj. Utskottet vill även framhålla att det därutöver

sker ett fortlöpande samarbete och samråd mellan regeringen och partiledar-

na. Utskottet vill vidare betona att en särskilt debatt i EU-frågor inför ordfö

andeskapet kommer att äga rum den 10 maj 2000.

Utskottet vill sammanfattningsvis i denna del framhålla att beredningen av

det svenska ordförandeskapsprogrammet och andra frågor i anslutning till

ordförandeskapet är en process som väl kan hanteras inom ramen för etable-

rade och ordinarie strukturer för information och samråd mellan riksdag och

regering i EU-frågor. Utskottet vill inte nu ta ställning till frågan om huruvi

da en arbetsgrupp eller referensgrupp behöver inrättas för det ändamål som

avses i motionen. Utskottet har en öppen inställning i frågan men menar att

det är viktigare att se till innehållet i dialogen mellan riksdag och regering

till formen. Skulle en allmän bedömning vara för handen att en sådan grupp

behöver inrättas har utskottet en öppen inställning till frågan. Utskottet me-

nar emellertid att samrådsförfarandet hittills har varit tillfredsställande när

det gäller ordförandeskapet och har vidare inhämtat att regeringen avser att

ytterligare förstärka dialogen med riksdagen inför det svenska EU-

ordförandeskapet. Regeringen avser att på detta sätt skapa en god beredskap

och en folklig förankring för svenska folkets ställningstagande vad avser

Sveriges ordförandeskap i EU.

Utskottet ser med tillfredsställelse på de initiativ som regeringen har tagit

för att tillse att ordförandeskapet och det program som Sverige kommer att

verka för är ordentligt förankrat i samhället. Utskottet menar att EU-

ordförandeskapet medger möjlighet till att i Sverige öka intresset för, och

kunskapen om, EU och att denna möjlighet bör tas till vara. Detta sker också

genom regeringens initiativ, menar utskottet, inte minst genom det 70-tal

möten som skall äga rum i Sverige under ordförandeskapet och som kommer

att spridas över hela landet.

Enligt utskottets uppfattning garanterar regeringens avsikter på detta om-

råde öppenhet och offentlighet inom EU-arbetet även inför och under det

svenska ordförandeskapet. På detta sätt skapas en god beredskap och en

folklig förankring vad avser Sveriges ordförandeskap i EU.

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande 1999/2000:AU2y med anled-

ning av motion U512 yrkande 2 följande:

Frågor som rör jämställdhet och sysselsättning är två frågor som från svenskt

håll har haft mycket hög prioritet alltsedan Sverige blev medlem i Europeis-

ka unionen. Som anförts ovan har Sverige drivit dessa frågor mycket aktivt

och har även fått gott genomslag för dem inom unionen.

Av de preliminära förklaringar som regeringen har gjort avseende vilka

frågor som kommer att prioriteras under Sveriges tid som ordförandeland

framgår att både jämställdhets- och sysselsättningspolitiska frågor kommer

att stå högt på dagordningen. Utskottet ser mycket positivt på dessa priorite-

ringar men har samtidigt förståelse för att det utrymme som dessa frågor kan

få under det svenska ordförandeskapet kan komma att påverkas av utveck-

lingen av andra frågor under både Portugals och Frankrikes ordförandeperi-

od.

Utskottet delar således i huvudsak Centerpartiets uppfattning om betydel-

sen av att lyfta fram frågor om sysselsättning och jämställdhet under Sveri-

ges ordförandeskap. I fråga om möjligheterna till kompletterande insatser

från unionens sida till enskilda medlemsstater inom arbetslöshetsområdet vill

utskottet emellertid påminna om vad som ovan anförts om att sysselsätt-

ningspolitiken i huvudsak är en nationell angelägenhet. Med hänsyn till det

anförda finner utskottet att något tillkännagivande inte är nödvändigt. Motion

U512 i berörd del bör därför avstyrkas.

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande 1999/2000:KU7y följande vad

avser motion U515 (mp) yrkande 12.

Konstitutionsutskottet noterar att regeringen hållit överläggningar med övri-

ga riksdagspartier om förberedelserna inför ordförandeskapet samt att stats-

ministern uttalat sin strävan till så stor samsyn som möjligt och sin avsikt at

fortsätta dialogen med EU-nämnden och informera i kammaren. Utrikesut-

skottet bör enligt konstitutionsutskottets uppfattning avstyrka motion

1999/2000:U515 (mp) yrkande 12.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna U512 (c) yrkande

2 (delvis) och U515 (mp) yrkandena 12 och 13.

I motion U503 (m) yrkande 1 (delvis) anförs att Sverige inför ordförandeska-

pet skall prioritera slutförandet av regeringskonferensen jämte utvecklingen

av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. I motion U505 (fp) yrkande 2

(delvis) anförs att Sverige som ordförandeland skall prioritera de reformer

som måste göras på vägen för att ansökarländerna skall kunna bli medlem-

mar så snart som möjligt.

Utskottet konstaterar att regeringskonferensen syftar till att genomföra

nödvändiga reformer vad gäller unionens gemensamma institutioner för att

bana väg för en utvidgning av unionens medlemskrets. Dessa reformer

kommer att föranleda förändringar i fördragen. Utskottet noterar att rege-

ringskonferensen inleddes i början av år 2000 och avsikten är att den skall

avslutas i december samma år. Vidare noterar utskottet att dagordningen för

konferensen har hållits så begränsad som möjligt med avsikten att den skall

kunna avlutas inom denna tidsram.

Utskottet anser att det är värdefullt att konferensen avslutas enligt planer-

na. Detta skulle göra det möjligt att anta nya medlemmar i EU från år 2003.

Detta förutsätter emellertid att de nationella procedurerna för fördragsänd-

ring har avslutats i samtliga medlemsländer.

När det gäller utvecklingen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspo-

litiken noterar utskottet att ett intensivt arbete pågår för att bygga upp de

institutionella förutsättningarna för unionens krishanteringsförmåga. Utskot-

tet kunde vid ett besök vid den svenska delegationen vid Nato i mars 2000

konstatera att det arbetet fortskrider i önskvärd takt. De politiska besluten

som har lagt grund för denna positiva utveckling har redan fattats, närmare

bestämt vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december 1999, ett beslut

som utskottet välkomnar. Utskottet vill erinra om att förslaget om att bygga

upp en militär och civil krishanteringsförmåga ursprungligen presenterats av

Sverige och Finland.

När det svenska ordförandeskapet inträder kommer arbetet med att bygga

upp denna förmåga redan att ha avancerat åtskilligt. Det kommer dock att

finnas behov av ytterligare beslut och åtgärder för ett effektivt genomförande

av unionens militära och civila krishanteringsförmåga. Utskottet utgår från

att regeringen under det svenska ordförandeskapet kommer att följa upp de

beslut som fattats under föregående ordförandeskap om principer och insti-

tutioner inom ramen för arbetet med att förbättra den europeiska kapaciteten

för krishantering. Utskottet menar att i det arbetet är av särskild vikt att

lämpliga överväganden görs vad gäller en gemensam EU-strategi för kon-

fliktförebyggande samt att tillräckliga resurser ställs till unionens förfogand

vad gäller civil krishantering.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U503 (m) yrkande

1 (delvis) och U505 (fp) yrkande 2 (delvis) är besvarade.

I motionerna U505 (fp) yrkande 12 och Sf4 (fp) yrkande 6 begärs ett tillkän-

nagivande om att Sverige som ordförandeland i EU prioriterar att kraftigt

höja den humanitära ambitionen i den gemensamma flykting- och asylpoliti-

ken.

Socialförsäkringsutskottet anför med anledning av dessa motioner följan-

de:

Utskottet har tidigare uttalat sitt stöd för att asyl- och migrationsfrågorna,

genom Amsterdamfördraget, förs över från tredje till första pelaren

(1997/98:SfU4y). Under en övergångsperiod om fem år från ikraftträdandet

av Amsterdamfördraget skall rådet i frågor som omfattas av den nya avdel-

ningen "Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för

personer" fatta beslut med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamen-

tet. Förslagsrätten skall under den tiden vara delad mellan kommissionen och

medlemsstaterna. Vidare skall rådet efter övergångsperioden enhälligt och

efter att ha hört Europaparlamentet fatta beslut om att hela eller delar av den

nya avdelningen skall omfattas av medbeslutandeförfarandet, dvs. beslut i

rådet tas med kvalificerad majoritet.

Enligt utskottets uppfattning visar Tammerforsmötet på en stark politisk

vilja att inom EU utveckla en gemensam asyl- och migrationspolitik på hu-

manitetens och asylrättens grund. Inom kommissionen pågår nu ett arbete

med att sammanställa ett åtgärdsprogram eller en s.k. resultattavla för de

rättsliga och inrikes frågorna som återfinns i Amsterdamfördraget. Utskottet

anser att resultattavlan, som skall baseras på fördraget, Wienhandlingsplanen

och utfallet i Tammerfors, kan komma att utgöra ett viktigt instrument för att

gå vidare i arbetet med att utveckla ett gemensamt europeiskt asylsystem,

grundat på den absoluta respekten för Genèvekonventionen, tolkad på ett

fullständigt och omfattande sätt. Detta innebär givetvis, för utlänningar som

inte har rätt att uppehålla sig på en medlemsstats territorium, att ingen skick

as tillbaka till ett land där han eller hon riskerar att bli utsatt för förfölj

Utskottet vill i detta sammanhang även peka på Centrum för utbyte av in-

formation och diskussion i asylfrågor (Cirea) som har som målsättning att

samla, utbyta och sprida information samt att ställa samman dokumentation

om samtliga asylrelaterade frågor inom EU. Av skrivelsen framgår att det

finns ett nära samarbete mellan Cirea och UNHCR, bl.a. genom att UNHCR

närvarar och bidrar med material vid Cireas möten.

När det gäller bekämpande av orsakerna till flykt delar utskottet bedöm-

ningen i motionerna att EU bör verka för ett mer direkt stöd till länder i

närområdet som ger skydd åt människor som tvingats fly. Av regeringens

skrivelse framgår att en första ansats att arbeta med en pelaröverskridande

metod har gjorts i Högnivågruppen för asyl och migration. Arbetet tar sikte

på några ursprungs- och transitländer som genererar migrationsströmmar och

för dessa länder har handlingsplaner utarbetats för att motarbeta ofrivillig

flykt och migration. Handlingsplanerna innehåller förslag till åtgärdspro-

gram, indelade i åtgärder på de utrikespolitiska, biståndspolitiska och migra-

tionspolitiska områdena. Högnivågruppen förväntas rapportera till Europeis-

ka rådet i december 2000 om hur handlingsplanerna genomförts. Enligt

utskottets mening ligger denna pelarövergripande arbetsmetod helt i linje

med helhetssynen i den svenska migrationspolitiken och utgör ett värdefullt

komplement till EU:s instrument. Utskottet delar regeringens inställning att

det är angeläget att sambandet inom EU mellan utrikes-, bistånds- och

migrationspolitiken stärks samt att kontakter mellan ursprungs-, transit- och

mottagarländer intensifieras för att goda resultat skall uppnås. Utskottet vill

detta sammanhang peka på att Sverige också utanför EU-samarbetet arbetar

aktivt i en rad internationella sammanhang för att bidra till varaktiga lösning

ar av såväl de problem som tvingar människor att fly som de konsekvenser

som följer därav.

Vad gäller gemensamma asylprocedurer inom EU framgår av skrivelsen

att kommissionen avser att lägga fram ett förslag till förordning eller direkti

om asylprocedurerna i EG under 2000 och att rådet skall vidta åtgärder på

området före den 1 maj 2001. Förslaget kommer att baseras på det arbetsdo-

kument om gemensamma normer för asylförfaranden som kommissionen

lade fram i mars 1999 samt medlemsstaternas synpunkter på dokumentet.

När det gäller tillfälligt skydd och solidaritet presenterade kommissionen år

1998 två förslag till gemensamma åtgärder om "tillfälligt skydd för fördrivna

personer" och "solidaritet vid mottagandet av fördrivna personer", en revide-

ring av förslag från 1997. Förslagen, som var avsedda att ses som ett kom-

plement till 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställ-

ning, har varit föremål för segslitna förhandlingar. Den rättsliga grunden har

också förändrats genom Amsterdamfördragets ikraftträdande. I december

1999 lade kommissionen fram ett förslag om bildande av en europeisk flyk-

tingfond, KOM(1999)686 slutlig. Syftet med fonden är att skapa en balans

mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot asylsökande, flyktingar och

fördrivna personer och kostnaderna för detta genom att medlemsstaterna

skall få stöd i proportion till det ansvar de tar inom de olika områdena. Sam-

tidigt måste de medlemsstater vilkas system för att ta emot asylsökande är

minst utbyggda bli i stånd att ta ansvar för sin del av de gemensamma insat-

serna. Avsikten är också att akuta åtgärder skall kunna vidtas om en massiv

tillströmning sker till en eller flera medlemsstater av asylsökande m.fl. Fon-

dens medel skall fördelas på tre huvudområden: mottagande, integration och

frivillig återvandring. Enligt utskottets mening är det angeläget att en ordnin

snarast skapas för hur EU:s medlemsländer skall ta ansvar för flykting-

strömmar i en massflyktssituation. Sverige har också under flera års tid och i

olika sammanhang förespråkat detta. Utskottet, som anser att frågan inte får

fördröjas, noterar att i handlingsplanen från Wien och i slutsatserna från

Europeiska rådet i Tammerfors anges att rådet bör vidta åtgärder när det

gäller tillfälligt skydd och solidaritet så snart som möjligt efter det att Ams

terdamfördraget trätt i kraft. Enligt utskottets mening kan bildandet av en

flyktingfond understödja detta arbete. Utskottet vill också poängtera vikten

av att Sverige aktivt arbetar för att gemensamma miniminormer för asylpro-

ceduren skall antas inom EU. Utskottet anser att det är mycket angeläget att

den lägsta nivån höjs och att normen påverkas av de mest generösa länderna.

Utskottet har erfarit att regeringen, som prioriterar frågan om gemensamma

asylprocedurer, räknar med en lösning under det svenska ordförandeskapet.

Genom Amsterdamfördraget införlivas Schengensamarbetets omfattande

regelverk på viseringsområdet i EU:s regelverk. Arbetet med att harmonisera

viseringspolitiken inom EU har fortskridit inom ramen för i huvudsak två

förordningar på området. Den ena förordningen, (EG) nr 574/99 om vilka

medborgare som måste ha visering vid passerandet av medlemsstaternas yttre

gränser, trädde i kraft den 19 mars 1999. Den andra förordningen från år

1995 rör enhetlig utformning av viseringshandlingar. I januari i år lade

kommissionen fram ett förslag om förordning för att harmonisera reglerna

om vilka länders medborgare som behöver visering respektive vilka som är

undantagna från viseringskravet, KOM(2000)27 slutlig. Utskottet noterar att

genom Amsterdamfördragets ikraftträdande kommer gemenskapens behörig-

het att omfatta alla delar av viseringspolitiken, mot tidigare endast faststäl-

lande av vilka tredje länder vars medborgare måste ha visering för att passera

medlemsstaternas yttre gränser och införandet av åtgärder för en enhetlig

utformning av viseringar. Av det av riksdagen godkända betänkandet Svensk

migrationspolitik i globalt perspektiv (bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80)

framgår att det övergripande målet för den svenska viseringspolitiken är att

skapa så stor frihet som möjligt över gränserna. Önskemålet om fri rörlighet

måste dock ställas mot nödvändigheten av att upprätthålla den reglerade

invandringen. Vad gäller förhållandet mellan viseringspolitik och möjlighe-

ten att söka asyl anförde utskottet att viseringskrav endast i mycket liten

utsträckning torde hindra människor från att söka skydd, men att det däremot

kan vara ett hinder för dem att söka asyl just i Sverige. Utskottet framhöll

emellertid att det inte finns någon rätt för asylsökande att själv välja asylla

Om andra länder får ta emot oproportionellt många skyddsbehövande får

detta lösas genom internationellt samarbete. Utskottet vidhåller, liksom nyli-

gen i betänkande 1999/2000:SfU11, denna inställning.

Kommissionen har i december 1999 lagt fram ett förslag till direktiv om

rätt till familjeåterförening, KOM(1999)638 slutlig. I förslaget anges inled-

ningsvis att kommissionen avser att ägna stor uppmärksamhet åt att identifie-

ra vilka vägledande principer som skall ligga till grund för en gemensam

invandringspolitik. Kommissionen anser att den "nollinvandringspolitik"

som tidigare förts fram i den europeiska diskussionen om invandring aldrig

har varit vare sig realistisk eller ändamålsenlig. Vidare kommer kommissio-

nen under år 2000 att ta initiativ till ytterligare tre direktiv om tredjelands

medborgare. Ett om arbetstagares och egenföretagares villkor för inresa och

vistelse, ett om villkoren för studenters och praktikanters inresa och vistelse

och ett om den rättsliga ställningen för de tredjelandsmedborgare som är

varaktigt bosatta i en medlemsstat. När det gäller förslaget om familjeåterfö-

rening är regeringen positiv till en harmonisering inom området och välkom-

nar förslaget. Regeringen har dock uttalat att det är angeläget att förslaget

lämnar utrymme för flexibilitet. Utskottet, som noterar att det ännu inte till

riksdagen inkommit någon faktapromemoria över förslaget, vill understryka

vikten av att faktapromemorior upprättas i nära anslutning till de olika för-

slagen från kommissionen.

I Sveriges utkast till program för ordförandeskapet våren 2001 anges att

det på det asyl- och migrationspolitiska området finns en omfattande och

överenskommen dagordning för att utveckla en EU-gemensam politik. Rege-

ringen anser att detta arbete måste intensifieras och att konkreta resultat

måste uppnås. Bland annat bör gemensamma miniminormer för ett europe-

iskt asylsystem grundat på den absoluta respekten för Genèvekonventionen

skapas. Sverige bör också verka för att kampen mot illegal invandring i

högre grad än tidigare inriktas på förebyggande åtgärder, särskilt i EU:s

närområde. Det är också angeläget att stärka integrationsperspektivet inom

unionen, och tredjelandsmedborgares integration och rättigheter skall ges

särskild prioritet.

Med hänsyn till det anförda utgår utskottet från att Sverige i det kommande

arbetet hävdar traditionella svenska principer inom flyktingpolitiken såsom

humanitet, respekt och att internationella åtaganden ovillkorligen måste

följas. Utskottet anser att motionerna U505 yrkande 12 (fp) samt Sf4 yrkande

6 (fp) får anses i huvudsak tillgodosedda och bör avstyrkas.

Utrikesutskottet har för sin del inget att tillägga utöver Socialförsäkringsut-

skottets bedömningar och avstyrker därmed motionerna U505 yrkande 12

(fp) samt Sf4 yrkande 6 (fp).

I motion U510 (s) anför motionärerna att Gävle bör vara bland de städer som

kommer i fråga när det gäller de möten och konferenser som äger rum i

Sverige under det halvår som landet innehar ordförandeskapet i EU.

Inledningsvis kan konstateras att regeringens ambition är att de möten som

anordnas i Sverige inom ramen för det svenska ordförandeskapet i EU:s

ministerråd ges en bred geografisk spridning. Regeringens ambition är dels

att göra EU synligt för medborgarna i landet, dels att visa upp Sverige som

helhet för tillresande mötesdeltagare och medier. Utskottet delar regeringens

bedömningar härvidlag.

Utskottet har inhämtat att i december 1999 fastställdes preliminärt vilka

möten som skall ordnas i Sverige inom ramen för ordförandeskapets kalen-

darium. Det rör sig totalt om drygt ett 70-tal möten. För möten på ministerni-

vå bestämdes också ort och datum.

I april år 2000 har regeringen fastställt till vilka orter övriga möten skall

förläggas. Totalt kommer EU-möten som ingår i ordförandeskapets kalenda-

rium att äga rum i 44 kommuner i landet, från Kiruna i norr till Ystad i söder.

Utskottet konstaterar att Gävle inte finns med bland de orter som regering-

en har valt men finner samtidigt att regeringen har givit de möten som kom-

mer att äga rum en god spridning över hela landet. Utskottet finner att det

därför inte finns anledning att tillstyrka motionen.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U510 (s).

Utvidgningen

I ett flertal motioner behandlas olika aspekter av den process som syftar till

en utvidgning av den Europeiska unionen. I motion U 409 (m) yrkande 3

anförs att utvidgningen borde vara den högst prioriterade frågan inför det

svenska ordförandeskapet. I motion U503 (m) yrkande 1 (delvis) anförs att

Sverige inför ordförandeskapet skall prioritera slutförande av medlemskaps-

förhandlingarna och i yrkande 2 framhålls att det är angeläget att Sverige i

EU driver frågan om unionens utvidgning. Motionärerna bakom motion

U512 (c) yrkande 9 anser att utvidgningen är den viktigaste frågan EU har att

hantera inom de närmaste åren. I motion U803 (m) yrkande 2 anförs att ut-

vidgningen är en central uppgift för EU under de kommande åren och i yr-

kande 6 framhålls att de svenska stödinsatserna måste utformas i perspektiv

av EU-integrationen av Central- och Östeuropa. Motionärerna bakom motion

U505 (fp) yrkande 1 menar att den övergripande målsättningen bör vara att

utvidgningsförhandlingarna skall slutföras under det svenska ordförandeska-

pet år 2001. I yrkande 2 (delvis) i samma motion anförs att Sverige som

ordförandeland år 2001 skall prioritera utvidgningen.

Utrikesutskottet har under ett flertal år behandlat motioner med anledning

av utvidgningen av den europeiska unionen. Utskottet ser med tillfredsstäl-

lelse på den utveckling som har skett under senare år där en grupp länder

redan har avancerat inom ramen för regelrätta förhandlingar och en ny grupp

länder har initierat sådana förhandlingar.

Enligt utskottets mening betyder utvidgningsprocessen, liksom det inte-

grationsarbete som sker med andra länder i Europas närhet genom part-

nerskaps- och associationsavtal, att en grund skapas för en varaktig samar-

bets- och fredsordning i Europa. På samma sätt som säkerhet i västra Europa

efter andra världskriget skapades genom samarbete och integration, skall de

länder som nu står i begrepp att ansluta sig bli eller utveckla ett närmare

samarbete med EU, bli en del av denna stabiliserande ordning.

När det gäller prioriteringarna inför det svenska ordförandeskapet konsta-

terar utskottet att regeringens förslag till program för Sveriges ordförande-

skap i EU våren 2001 innefattar målet att bidra till att utvidgningen fram-

gångsrikt förverkligas samt att detta har högsta prioritet för det svensk ord-

förandeskapet. Regeringen har vidare i förslaget framhållit att utvidgnings-

förhandlingarna kommer att befinna sig i ett intensivt skede våren 2001.

Därvid har regeringen deklarerat att den eftersträvar ett politiskt genombrott

förhandlingarna med de länder som hunnit längst i processen.

Utskottet ser med tillfredsställelse på dessa klara ställningstaganden från

regeringens sida inför det svenska ordförandeskapet. Även utskottets upp-

fattning är att unionens utvidgning är en fråga som har högsta prioritet.

Utskottet ställer sig vidare bakom beslutet vid Europeiska rådets möte i

Helsingfors i december 1999 om att samtliga återstående kandidatländer

skall få inleda medlemskapsförhandlingar. Detta ligger i linje med den upp-

fattning som Sverige har drivit under en längre tid. Turkiet ingår i den grup-

pen men utskottet noterar att innan man inleder förhandlingar med landet

måste man avvakta att landet uppfyller Köpenhamnskriterierna, särskilt när

det gäller respekten för de demokratiska fri- och rättigheterna och de mänsk-

liga rättigheterna.

Utskottet kan konstatera att den mycket viktiga principen om differentie-

ring antogs i Helsingfors, dvs. att det är varje lands egna meriter som är

avgörande för framsteg i förhandlingarna. Det skall även enligt Helsingfors-

beslutet finnas reella möjligheter för de mest avancerade länderna i den ny-

tillkomna gruppen att komma ifatt länderna i den första gruppen av länder.

Även detta stämmer väl överens med utskottets uppfattning. Detta medför

enligt utskottets uppfattning att tidigt medlemskap är möjligt för de länder

som till fullo uppfyller kraven för detta.

Utskottet vill betona att för att ett kandidatland skall kunna bli medlem i

EU krävs att samtliga Köpenhamnskriterier är uppfyllda samt att EG:s regel-

verk är införlivat i den nationella lagstiftningen och att det även tillämpas.

Det är positivt att Sverige under ordförandeskapet eftersträvar att driva ut-

vidgningsförhandlingarna framåt och bana väg för ett politiskt genombrott

med de länder som hunnit längst i processen. Vad som är möjligt att uppnå

under det svenska ordförandeskapet är emellertid beroende av i vilken grad

kandidatländerna anstränger sig för att uppnå framsteg i förhandlingsproces-

sen och av i vilken takt man införlivar EG:s regelverk i den nationella lag-

stiftningen.

När det gäller svenska stödinsatser anser utskottet att de bör utformas i

perspektivet av att dessa länder så snart som möjligt skall kunna upptas som

medlemmar i EU. Enligt utskottets mening kräver en trovärdig svensk ut-

vidgningspolitik aktiva och synliga stödinsatser.

Utskottet konstaterar att det stöd som genereras genom Sveriges ordinarie

utvecklingssamarbete med kandidatländerna uppgår till ca 600 miljoner

kronor per år och en stor del därav beräknas vara direkt medlemskapsförbe-

redande. Sveriges närområde, dvs. de baltiska länderna och Polen, är särskilt

prioriterade.

När det gäller unionens förmedlemskapsstöd till kandidatländerna kanali-

seras det genom integrationsprogrammen PHARE (allmänt stöd för att un-

derlätta ett framtida EU-medlemskap), ISPA (stöd till investeringar i miljö-

förbättrande åtgärder och i infrastruktur) samt SAPARD (stöd till omstruktu-

rering och effektivisering av jordbruket, livsmedelssäkerhet och miljöförbätt-

rande åtgärder inom jordbruket). Utskottet har erfarit att regeringen mycket

aktivt verkar för ett svenskt deltagande vid genomförandet av dessa program.

Detta gäller särskilt institutionsuppbyggande insatser inom ramen för EU:s

s.k. twinning-program, som uppgår till ca 500 miljoner euro per år. Utskottet

har inhämtat att svenska departement och myndigheter deltar i totalt 34 pro-

jekt och är representerade i samtliga kandidatländer.

Vidare vill utskottet framhålla att ett EU-integrationsstöd inrättades inom

UD 1997 för att på olika sätt bistå kandidatländerna med svenska erfarenhe-

ter av förberedelser inför medlemskapsförhandlingar, erfarenheter av för-

handlingarna och erfarenheter såsom medlem av EU. Utskottet har inhämtat

att hittills har 19 miljoner avsatts till detta ändamål.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U 409 (m) yrkande

3, U503 (m) yrkandena 1 (delvis) och 2, U512 (c) yrkande 9, U803 (m)

yrkandena 2 och 6 samt motion U505 (fp) yrkandena 1och 2 (delvis) är be-

svarade.

I motion U513 (mp) yrkande 26 anförs att en prioriterad fråga för Sverige

skall vara att säkerställa att det är människorna i kandidatländerna som i en

väl förankrad process fäller avgörandet om ett eventuellt medlemskap i EU. I

yrkande 27 i samma motion anförs att Sverige inom EU skall verka för att

inga former av hjälpinsatser kopplas till krav vid ländernas EU-

medlemskapsförhandlingar. I motion U13 (kd) yrkande 3 begärs ett riksda-

gens tillkännagivande om att fokusera på miljöfrågorna i samband med ut-

vidgningen.

Utskottet kan i denna del konstatera att målet för kandidatländerna att bli

medlemmar i EU är en stark drivkraft för fortsatt reformarbete, säkrad de-

mokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna i kandidatländerna. Bland

de krav som kandidatländerna måste uppfylla som medlemmar är att upprätta

institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter

och skydd av minoriteter. De skall även vara accepterade medlemmar av

Europarådet vilket innebär att även Europarådets krav på rättssamhälle och

demokratisk ordning med flerpartisystem skall vara uppfyllda. Dessa förut-

sättningar medför att vilken väg kandidatländerna än väljer i sitt förhållande

till EU kommer beslutet att vara fattat i god demokratisk ordning.

Vad avser ansvaret för att den politiska processen genomförs på ett ade-

kvat sätt är en fråga för regering och parlament i respektive land. Det an-

kommer inte på riksdagen att utställa rekommendationer i denna fråga.

Utskottet vill vidare framhålla att syftet med EU:s förmedlemskapsstrategi

och stödinsatser är uttryckligen att stödja det reform- och anpassningsarbete i

kandidatländerna som syftar till att uppfylla EU-medlemskapets krav. Detta

avser insatser inom ett flertal centrala områden såsom institutionsuppbygg-

nad, strukturreformer avseende miljö och transport, jordbruk, integration av

minoriteter etc. Finansieringen av denna verksamhet ligger fast till och med

år 2006 och reforminsatserna kommer att fortgå utifrån de integrationsplaner

som upprättats av respektive kandidatland i samarbete med kommissionen

och medlemsländerna. Stödet villkoras således inte beroende på hur för-

handlingsprocessen fortskrider.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U513 (mp) yrkan-

dena 26 och 27 samt U13 (kd) yrkande 3 är besvarade.

I motion U13 (kd) yrkande 2 anförs att regeringen bör fokusera på säkerhets-

frågan i samband med östutvidgningen.

Justitieutskottet har behandlat detta yrkande i sitt yttrande 1999/2000 JuU 6y

och därvid anfört följande:

I motionen U13 begärs ett tillkännagivande av innebörd att regeringen skall

fokusera på säkerhetsfrågorna i samband med östutvidgningen. Till säker-

hetsfrågor hänför motionärerna bl.a. skydd mot organiserad och internatio-

nell brottslighet. Motionärerna framhåller särskilt smugglingen av narkotika

och vapen samt sexhandeln med kvinnor och barn.

På grundval av de beslut som fattades av Europeiska rådet i Luxemburg i

december 1997 inleddes den 30 mars 1998 en anslutningsprocess som om-

fattade tio kandidatländer från Central- och Östeuropa samt Cypern. Den 31

mars samma år öppnades bilaterala regeringskonferenser för inledande av

medlemskapsförhandlingar med Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien, Ungern

och Cypern. Europeiska rådet beslöt vid sitt möte i Helsingfors i december

1999 att inleda medlemskapsförhandlingar också med Bulgarien, Lettland,

Litauen, Malta, Rumänien och Slovakien. Samtidigt erhöll Turkiet status

som kandidatland. Vid samma möte uttalade Europeiska rådet att EU borde

kunna välkomna nya medlemsstater från slutet av år 2002.

Samtliga kandidatländer ansågs i kommissionens yttranden sommaren

1997 vara svaga i rättsliga och inrikes frågor. Mot bakgrund härav och med

hänsyn till områdets centrala betydelse för bl.a. rättsstatskriteriet förklarad

justitie- och inrikesministrarna tidigt att de avsåg att spela en aktiv roll i

utvidgningsprocessen.

I skrivelsen redovisar regeringen att förhandlingar under våren innevaran-

de år kommer att öppnas med Cypern, Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien

och Ungern vad avser rättsliga och inrikes frågor.

Regeringen framhåller vidare att det har tagits flera initiativ i utvidgnings-

processen inom området. Sålunda slöts vid RIF-rådets möte i maj 1998 en

föranslutningspakt mot organiserad brottslighet mellan kandidatländerna och

medlemsländerna. Pakten är en politiskt men inte rättsligt bindande överens-

kommelse som innehåller ett antal principer om åtgärder för att förbättra

samarbetet i kampen mot internationell brottslighet. Under år 1999 har pak-

tens parter sammanträtt och samrått i olika frågor.

Vidare redovisar regeringen att rådet antagit en gemensam åtgärd om en

kollektiv utvärderingsmekanism. En särskild rådsarbetsgrupp bestående av

experter från medlemsländerna bistår sedan september 1998 rådet och kom-

missionen med utvärderingar av kandidatländerna inom RIF-området. I detta

arbete deltar således inte kandidatländerna. Expertrapporterna är avsedda att

utgöra ett stöd för rådet under de kommande förhandlingarna på det rättsliga

och inrikes området. Mot bakgrund av den vikt som läggs vid de rättsliga och

inrikes frågorna har regeringen tagit initiativ till ett intensifierat institut

samarbete på rättsområdet med främst Estland, Lettland och Litauen för att

underlätta för dessa stater att bli medlemmar i EU (skriv. s. 36 f).

Inom EU bedrivs ett omfattande arbete mot organiserad brottslighet. En

särskild handlingsplan mot den organiserade brottsligheten antogs av RIF-

rådet i april 1997 och godkändes av Europeiska rådet vid dess möte i Ams-

terdam i juni samma år. Handlingsplanen innehåller politiska riktlinjer och

särskilda rekommendationer till rådet att vidta en rad åtgärder som spänner

över ett vitt fält.

Vid sitt möte i Wien i december 1998 gav Europeiska rådet i uppdrag åt

RIF-rådet att förstärka åtgärderna mot den organiserade brottsligheten med

beaktande av de utökade möjligheter i detta hänseende som Amsterdamför-

draget ger. Uppdraget återfinns i en handlingsplan för genomförande av

Amsterdamfördraget, den s.k. Wienhandlingsplanen.

I enlighet med en rekommendation i 1997 års handlingsplan har rådet in-

rättat en sektorövergripande arbetsgrupp mot den organiserade brottslighe-

ten. En av gruppens huvuduppgifter är att genomföra de riktlinjer och re-

kommendationer som finns i handlingsplanen. Arbetsgruppen har utarbetat

en ny sammanhållen strategi för det fortsatta arbetet med att förebygga och

bekämpa den organiserade brottsligheten. Strategin antogs av RIF-rådet den

27 mars 2000.

Särskilda insatser görs också för att höja kvaliteten såväl på rättskipningen

som på de rättsvårdande myndigheterna i olika kandidatländer.

Utskottet vill vidare framhålla att Europeiska rådet vid sitt möte i Köpen-

hamn i juni år 1993 fastställde vissa kriterier för bedömningen av länder som

önskar bli medlemmar i EU. Dessa innebär bl.a. att tillträdande stater skall ha

rättsstatens karakteristiska kännetecken, dvs. demokrati, respekt för lagar och

mänskliga rättigheter samt skydd och respekt för minoriteters rättigheter,

fungerande marknadsekonomier och förmåga att hantera konkurrensen och

marknadskrafterna inom unionen. Medlemskap förutsätter att kandidatlandet

har möjlighet att uppfylla medlemskapets förpliktelser och ansluta sig till

målen om en politisk, ekonomisk och monetär union. Ett land som önskar bli

medlem måste alltså - helt naturligt - uppfylla de krav på en rättsstat som

ställs på de befintliga medlemsstaterna och kunna delta i det rättsliga samar-

betet inom unionen.

Utskottet vill för sin del instämma i motionärernas uppfattning att det är

utomordentligt viktigt för EU att bekämpa den organiserade och gränsöver-

skridande brottsligheten. Att såväl brottsligheten som kvaliteten på brottsbe-

kämpningen och rättskipningen i kandidatländerna måste ägnas särskild

uppmärksamhet är enligt utskottets mening tydligt. Utskottet kan emellertid

konstatera att det inom EU pågår ett omfattande arbete för att bekämpa den

organiserade brottsligheten såväl inom unionen som i kandidatländerna.

Mot denna bakgrund är enligt utskottets uppfattning önskemålen i motion

U13 (yrkande 2) tillgodosedda, och utskottet föreslår att motionsyrkandet

avstyrks i denna del.

Även Socialförsäkringsutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande

1999/2000:SfU6y och anför därvid följande:

När det gäller samarbetet i rättsliga och inrikes frågor har konsekvenserna av

EU:s utvidgning, för Sverige, unionen och kandidatländerna, analyserats i

bl.a. betänkandet Ett utvidgat europeiskt område med frihet, säkerhet och

rättvisa (SOU 1997:159). Därvid har konstaterats att utvidgningen knappast

kan förväntas få negativa konsekvenser av betydelse på det flyktingpolitiska

området. Utvidgningen kan i stället innebära att ytterligare länder deltar i

utvecklandet av den europeiska flyktingpolitiken och att de deltar aktivt i

samrådet. Enligt utskottets mening är det viktigt att få med de nya medlems-

länderna i det flyktingpolitiska samarbetet. Eventuella svårigheter med svaga

administrativa strukturer i kandidatländerna bör enligt utskottets uppfattning

avhjälpas genom fortsatt stöd från EU och dess medlemsstater. Ett generellt

krav är också att kandidatländerna har institutioner som har uppnått en sådan

stabilitet att de garanterar demokrati, upprätthållande av rättsstatsprincipen,

respekt för de mänskliga rättigheterna samt respekt för och skydd av minori-

teter. En särskild rådsarbetsgrupp bestående av experter från medlemsländer-

na bistår också sedan september 1998 rådet och kommissionen med utvärde-

ringar av kandidatländerna inom området.

Med det anförda anser utskottet när det gäller säkerhetsfrågorna i samband

med östutvidgningen att motion U13 (kd) får anses i huvudsak tillgodosedd

och bör avstyrkas.

Utrikesutskottet vill för sin del understryka att det av kandidatländerna krävs

att de kan uppvisa en institutionell stabilitet som garanterar demokrati, rätts

säkerhet, mänskliga rättigheter och respekt och skydd för minoriteter, innan

ett medlemskap i unionen kan komma att bli aktuellt. Inom det asyl- och

migrationspolitiska området krävs också en fullständig och absolut tillämp-

ning av Genèvekonventionen. Utskottet vill även betona att mycket av det

bistånd som riktas till kandidatländerna syftar till att dessa skall kunna uppn

den institutionella stabilitet som krävs för medlemskap.

Vidare verkar unionens institutioner och medlemsländer också aktivt för

att kandidatländerna skall involveras i stärkandet av EU:s konfliktförebyg-

gande arbete och krishanteringsförmåga. Utskottet menar att detta inte minst

är viktigt vad gäller den civila sidan. Utskottet kan avslutningsvis i denna de

konstatera att Sverige har presenterat förslag angående närmare samarbete på

bl.a. räddningstjänstområdet.

Med vad som ovan anförts avstyrker utrikesutskottet motion U13 (kd) yr-

kande 2.

I motion U509 (s, m, v, kd, c, fp, mp) begärs tillkännagivande om att den

svenska regeringen bör verka för att barnfrågorna beaktas under det svenska

EU-ordförandeskapet första halvåret 2001. Motionärerna anser att barn- och

ungdomsfrågorna måste göras ännu synligare i EU. De anser att det fortfa-

rande finns en hel del övrigt att önska vad gäller EU-staternas efterlevnad av

FN:s konvention om barnets rättigheter, och de oroas av utvecklingen i det

gamla östblocket. Sverige bör därför i sina bilaterala kontakter och inom EU

tydligare än vad som hittills varit fallet driva och lyfta fram frågan om bar-

nets rättigheter, anför de. Ett sådant lämpligt tillfälle anser motionärerna va

bl.a. i samband med det svenska ordförandeskapet i EU under första halvåret

2001.

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:SoU5y att det senast

behandlade motioner om barn i betänkande 1999/2000:SoU12 och anför i det

följande:

En naturlig och självklar utgångspunkt för ett barnperspektiv är FN:s kon-

vention om barnets rättigheter vilken är ett viktigt instrument för att ta till

vara barns och ungdomars rättigheter och intressen. Konventionen riktar

uppmärksamheten på barnens situation, den utgör ett riktmärke i den allmän-

na diskussionen och den sätter press på beslutsfattare på olika nivåer. Det är

tio år sedan barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling.

Socialutskottet delar motionärernas bedömning att det är mycket viktigt att

i alla såväl nationella, bilaterala som internationella sammanhang fördjupa

engagemanget för barnens bästa. Socialutskottet delar också motionärernas

bedömning att Sverige bör fortsätta att verka aktivt och på flera olika fronter

med siktet inställt på att barn och barnperspektiv lyfts fram på alltfler områ-

den. Utskottet har i sammanhanget erfarit att regeringen på olika sätt kom-

mer att aktualisera barnfrågorna i anslutning till det svenska ordförandeska-

pet första halvåret 2001. Här kan bl.a. nämnas ett informellt minister-

rådsmöte om jämställdhet och socialförsäkringar, en ministerkonferens om

asylsökande barn och barn i biståndsarbetet samt konferenser om dels dop-

ning, dels barn och unga i det nya medielandskapet. Mot bakgrund av vad

socialutskottet nu anfört får motionen i huvudsak anses vara tillgodosedd.

Utrikesutskottet gör ingen annan bedömning och anser att motion U509 (s,

m, v, kd, c, fp, mp) är besvarad.

5.2 Skrivelsens karaktär och vissa övergripande frågor

Skrivelsen s. 45-56 och 302-318

Motionerna

I partimotion U505 (fp) yrkande 7 (UU) konstateras att det för närvarande

finns elva utlokaliserade organ under Europeiska kommissionen i olika

medlemsländer. I motionen noteras att något utlokaliserat organ ej är förlagt

till Sverige. Motionärerna menar att om ett EU-organ placeras i Sverige

skulle det inte bara skapa nya jobb utan också underlätta förankringen av EU

hos det svenska folket. Regeringen bör därför verka för att kontoret som

hanterar EU:s katastrofbistånd, ECHO, förläggs till Sverige.

I yrkande 8 (KU) i samma motion begärs ett tillkännagivande om att Euro-

paparlamentets befogenheter bör stärkas på ministerrådets bekostnad. Motio-

närerna anser att parlamentet och rådet på sikt bör bli helt likställda i lagst

ningsfrågor och betraktas som de två delarna i ett tvåkammarparlament.

I motion U513 (mp) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att en priorite-

rad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att EU:s politiska organi-

sation måste förändras på ett sätt som möjliggör för väljarna att utkräva

politiskt ansvar. Enligt motionärerna gör medbestämmandet för parlamentet

och ministerrådet det svårt att kräva ut politiskt ansvar; medborgarna kan inte

veta vilka politiker som är ansvariga för ett beslut och som de därför bör

rösta bort i nästa val.

I samma motion begärs tillkännagivanden om att Sverige bör prioritera

frågan om att avskaffa kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag och

att i stället de nationella parlamenten och Europaparlamentet skall ges för-

slagsrätt (yrkande 5) samt att kommissionen bör avskaffas och ersättas med

ett rent administrativt organ (yrkande 29).

I motion U514 (kd) yrkande 15 (delvis) begärs ett tillkännagivande om insti-

tutionella reformer. Motionärerna anser att Europaparlamentet bör kunna

avsätta enskilda kommissionärer, att nuvarande proportioner vid röstvikt-

ningen bör bevaras, att de nationella språkens ställning bör värnas samt att

kravet på enhällighet i rådet bör behållas för frågor om fördragsändringar,

utvidgning, ökning av en stats ekonomiska åtaganden och vitala säkerhets-

politiska intressen.

I motion U505 (fp) anser motionärerna att de hittillsvarande reformerna inte

är nog inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området utan samarbetet bör

fördjupas och Sverige bör verka för att beslut i frågor på området bör kunna

fattas med kvalificerad majoritet (yrkande 9). De anser att denna möjlighet

bör kompletteras med en reservationsrätt så att ett enskilt land skall kunna

ställa sig utanför aktioner som landet inte anser sig kunna delta i (yrkande

10).

I motion U513 (mp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att Sverige

skall prioritera frågan om hur EU kan omvandlas till att i högre grad vara ett

mellanstatligt samarbete.

I motion K324 yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att den institutio-

nella konkurrensen skall värnas. Enligt motionären skapas en välståndshö-

jande konkurrens inte minst av att olika länder och regioner har olika institu-

tionella förhållanden. Om inte olika lösningar får chansen att tillämpas, för-

svinner enligt motionären möjligheterna att vaska fram de bästa idéerna och

arbetssätten.

Motionärerna bakom motion U508 (mp) menar i yrkande 1 att regeringen

inom EU skall verka för att få till stånd en utträdesparagraf som reglerar

skeendet när en medlemsstat vill lämna EU. I yrkande 2 i samma motion

efterlyser motionärerna att riksdagen beslutar att varje genomgripande för-

ändring av EU:s grundlagar skall underställas en folkomröstning innan Sve-

rige ratificerar förändringarna. Vidare menar motionärerna att genom ut-

vecklingen sedan folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994 har unions-

samarbetet genomgått många förändringar, vilket har lett till att unions-

samarbetet har fått en ny inriktning. Detta sammantaget motiverar att en

folkomröstning om fortsatt medlemskap i EU genomförs (yrkande 3).

I motion U512 (c) yrkande 8 föreslås att en bred och allsidigt belysande

nationell utvärdering görs av de första åren av svenskt EU-medlemskap.

Syftet skall enligt motionärerna vara att på ett sammanhållet och trovärdigt

sätt belysa hur och i vilken omfattning det svenska samhället påverkats av

EU-medlemskapet samt hur Sverige förmått att utnyttja möjligheterna i EU

att påverka utvecklingen i Europa.

Partimotion U503 (m) yrkande 9 behandlar frågan om vilka uppgifter som

skall ligga på övernationell respektive nationell nivå inom EU. Motionärerna

menar inledningsvis att endast en kraftfull union som väl fullgör sina upp-

gifter är stabil nog att ta emot de nya länder som kan och vill delta i integra

tionsarbetet. Detta förutsätter, menar motionärerna, en union som koncentre-

rar sig på de offentliga uppgifter som bäst utförs på europeisk nivå medan

huvuddelen av de uppgifter som det civila samhället inte klarar av sköts dock

bäst av nationella eller lokala myndigheter. För de uppgifter som ska lösas

gemensamt måste EU dock ha beslutskraft att genomföra ett effektivt samar-

bete.

Motionärerna framhåller att det europeiska samarbetet och den gemen-

samma lagstiftningen skall begränsas till genuint gemensamma angelägen-

heter. Subsidiariteten är en av de absolut viktigaste principerna, menar mo-

tionärerna, för att uppnå ett fungerande samarbete inom EU. Det är dock

samtidigt viktigt att samarbetet inte förlamas av nationella särintressen på

områden som är genuint gemensamma. Motionärerna framhåller att de avgö-

rande stegen mot realiserandet av den inre marknaden kunde tas först när

konsensusprincipen om varje enskilt steg övergavs. Man var ense om målet

men tvingades ge avkall på vad som upplevdes som nationella intressen

under vägen.

I motionen erinras om att EU tar i anspråk 1,1 % av medlemsländernas

samlade resurser. Av detta används hälften för jordbrukssubventioner och en

tredjedel för regionalpolitik. Det är angeläget att EU inte utvecklas till en

transfereringsunion utan strikt koncentrerar sig på de områden där EU verk-

ligen behövs, menar motionärerna. Medlemsavgiften måste även fortsätt-

ningsvis beslutas enhälligt. Nettobidragsmottagande länder får inte ha möj-

lighet att rösta ned nettobidragsgivare i syfte att öka subsidier. Vidare anför

i motionen att EU inte skall ges rätt att ta ut skatt. Finansieringen skall som

hittills ske via avgifter från medlemsländerna. Motionärerna yrkar att riksda-

gen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om

inriktningen av Sveriges hållning inom EU-samarbetet.

Motionärerna betonar att det krävs ökade insatser vad gäller den gemen-

samma utrikespolitiken, en effektiv brottsbekämpning och för integreringen

av de nya medlemsländerna i Central- och Östeuropa.

I motion U512 (c) efterlyser motionärerna en diskussion om principerna för

EU-samarbetet. De påpekar att EU-frågorna numera är en del av inrikespoli-

tiken och att det måste undvikas att integrationen leder till en situation där

alltfler befogenheter flyttas upp till en gemensam nivå utan demokratisk

legitimitet och där den nationella politiska beslutsprocessen ifrågasätts (yr-

kande 1). I samma motion anser motionärerna att en kompetenskatalog bör

upprättas som bygger på subsidiaritetsprincipen och tydliggör lämpliga kom-

petensområden för unionen, medlemsstaterna och för regionala och lokala

organ (yrkande 4). Vidare begär de ett tillkännagivande om enkla, konse-

kventa och förutsägbara regler (yrkande 5). EU bör enligt motionärerna i

högre grad ägna sig åt ramlagstiftning, medan detaljerade regler och före-

skrifter meddelas av respektive medlemsland. I samma motion (yrkande 2,

delvis) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en nationell strategi för Sveriges ordförandeskap i EU,

bl.a. att Sverige bör arbeta för att få bort all onödig byråkrati och för att g

närhetsprincipen till en bärande och fungerande princip i EU:s arbete.

I partimotion U505 (fp) yrkande 6 framhålls att EU endast skall ägna sig åt

frågor där de lokala, regionala och nationella nivåerna inte räcker till. EU

måste vara effektivt. För motionärerna innebär det inte enbart att beslutsma-

skineriet måste vara effektivt utan även att EU skall ägna sig åt rätt saker.

Man menar att det i dag finns frågor där beslutsmöjligheterna på EU-nivån är

för små liksom det finns frågor där möjligheterna att besluta är för stora.

Ett exempel på frågor där möjligheterna är för små är ekonomiska styrme-

del för en bättre miljö. Ett annat område där de gemensamma befogenheterna

är för små gäller den gränsöverskridande brottsligheten. Det tredje viktiga

området där unionen behöver större befogenheter gäller den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken.

Det finns även områden där det behövs mindre av lösningar på unionsni-

vån, t.ex. kultur, turism, social- och arbetsmarknadspolitik.

Motionärerna menar att en för liberaler självklar utgångspunkt är att beslut

skall fattas så nära den enskilde som möjligt och helst av den enskilde och

hans familj. Där det inte är möjligt med individuella beslut bör besluten tas

på den lägsta praktiska politiska nivån.

Sverige bör i allt arbete inom EU arbeta för att unionsnivån bara används i

de fall då nationella nivåer inte är tillfyllest för att lösa problemen, anför

motionärerna.

Man menar vidare att ett sätt att på sikt åstadkomma detta är införandet av

en kompetenskatalog som reglerar ansvarsförhållandet mellan unionen och

de enskilda medlemsländerna. Enligt motionärernas mening skall en sådan

katalog även beskriva EU:s målsättning, definiera dess grundläggande insti-

tutioner samt dess kompetensområden och hur de inbördes förhåller sig till

varandra. I motionen anförs att ansvaret, inte bara mellan och inom de euro-

peiska institutionerna, utan också mellan EU och medlemsländernas parla-

ment och regeringar, måste tydliggöras.

I motion K324 (m) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att närhetsprin-

cipen skall tillämpas som en stupstock vid förslag om nya EU-direktiv, dvs.

mycket vägande motiv skall krävas för att ett direktiv skall föredras framför

ett oreglerat eller annorlunda reglerat nationellt tillstånd. I motionen begärs

vidare tillkännagivanden om sambandet mellan ineffektivitet och en hög

samhällelig detaljreglering av produkter, marknadsföring m.m. (yrkande 1),

om en restriktivare hållning till nya EU-direktiv (yrkande 2) och om att varje

förslag om ny EU-reglering bör kombineras med borttagandet av en annan

EU-reglering (yrkande 5).

I motion U513 (mp) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att Sverige

inom EU skall prioritera frågan om att EU bör överföra kompetens till med-

lemsländerna och helt skala bort sådana politiska områden som löses bäst på

nationell nivå.

I motion U14 (mp) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse anförs

att utvecklingen inom EU under 1999 präglades av en utveckling mot fede-

ralism och av att ökade beslutsbefogenheter förts över till EU. Mot denna

utveckling vill motionärerna ställa subsidiaritetsprincipen, och menar att

denna princip lika gärna kunde utnyttjas för att föra över beslutsbefogenheter

från den överstatliga nivån till den nationella nivån. Motionärerna yrkar att

regeringen i skrivelsen bör redogöra för hur den under verksamhetsåret ar-

betat för att förverkliga subsidiaritetsprincipen.

I motion U501 (m) konstateras att Europaparlamentet sammanträder både i

Bryssel och i Strasbourg samt att förvaltningen är delad mellan Luxemburg

och Bryssel. Motionären konstaterar att byggnaden i Strasbourg bara an-

vänds en vecka per månad och att kostnaden för att hyra byggnaden är hög.

Motionären menar att det faktum att plenarmöten hålls på två olika platser,

och att många hundra personer måste förflytta sig till Strasbourg en gång per

månad, är ett felaktigt utnyttjande av unionens gemensamma medel. Motio-

närerna vill att ett annat arbetssätt införs med plenarmöten på en plats.

Samma problematik tas upp i motion U511 (s). I motionen framhålls att

samtidigt som Sverige och andra medlemsländer genomför besparingar i den

inhemska statsapparaten så tillåts EU-administrationen att öka sina kostna-

der. Därför, menar motionärerna, bör Sverige verka för att Europaparlamen-

tets sammanträden förläggs enbart till Bryssel.

I motion 1998/99:K354 (v) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att en

ny stadga för europaparlamentariker inte får godtas som innebär att Europa-

parlamentet utbetalar löner och beskattar europaparlamentarikerna.

I motion U514 (kd) yrkande 15 (delvis) begärs ett tillkännagivande om insti-

tutionella reformer. Motionärerna anser i fråga om öppenheten att främst de

generellt formulerade undantagen bör ses över och begränsas samt att även

frågor inom tredje pelaren bör omfattas.

I motion U512 (c) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om ökad öppenhet.

Motionärerna anser att en öppenhetskultur bör genomsyra EU, att lagstift-

ningsprocessen skall öppnas och kommissionens arbete präglas av en anda

av öppenhet samt att öppenheten även bör innefatta meddelarskydd och att

register över institutionernas handlingar bör upprättas.

Folkpartiet menar i motion U505 (fp) yrkande 5 att EU:s institutioner måste

präglas av större öppenhet. Motionärerna anför att Sverige bör verka för att

den svenska synen på allmänna handlingars offentlighet får en motsvarighet

också inom EU. Vidare anförs att Sverige bör driva fram en sådan tillämp-

ning av EU:s nya offentlighetsprincip att den också blir praktisk verklighet

överallt i EU:s beslutsfattande.

I motion U513 (mp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att en offent-

lighetsprincip liknande den svenska, inklusive meddelarfrihet, bör införas

inom alla EU:s organ.

I motion K248 (kd) finns tre yrkanden som gäller valen till Europaparlamen-

tet. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att riksdagen bör ajourneras

två veckor före valdagen. Detta skulle enligt motionären göra sambandet

mellan riksdagspolitiken och Europaparlamentspolitiken tydligare och höja

valtemperaturen i valen till Europaparlamentet. I yrkande 2 begärs ett till-

kännagivande om att den nationella informationskampanjen inför valet bör

utvärderas. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att åtgärder bör vidtas

för att valet skall flyttas till tidigare på våren. Valrörelsen skulle då kunna

genomföras utan konkurrens med skolavslutningar och början av sommar-

värmen.

I motion U512 (c) yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att de nationella

parlamentens inflytande och den folkliga förankringen bör stärkas. Motionä-

rerna anser att Sveriges agerande i ministerrådet efter debatt och diskussion -

remissbehandling av svenska folkrörelser och institutioner - måste baseras

på ett tydligt mandat från riksdagen och att medborgarnas påverkansmöjlig-

heter i beslutsprocessen stärks, om de nationella parlamentens inflytande

stärks. Vidare framhåller de att ett utbyte av kunskaper, erfarenheter och

debatt krävs för att stärka EU:s folkliga förankring utifrån gemensamma

europeiska värderingar, att det behövs ett europeiskt offentligt rum för folk-

rörelser, intresseorganisationer och andra aktörer samt att det är viktigt att

utveckla även andra formella kanaler än de politiska partierna för europa-

parlamentarikernas deltagande i den svenska Europadebatten.

I motion K341 (mp) finns flera yrkanden som rör bl.a. riksdagens inflytande

över Sveriges agerande i EU. Motionärerna begär att riksdagen skall besluta

att EU-nämnden blir beslutande för Sveriges hållning i EU:s ministerråd

(yrkande 1) och att regeringen skall dels redovisa hur Sverige har röstat i

ministerrådet, dels bli bättre på att fullgöra sin informations- och samråds-

skyldighet (yrkande 2). Vidare begär de tillkännagivanden om att den parla-

mentariska insynen inför ministerrådsmötena skall inträda samtidigt som

ärendena börjar handläggas i Coreper med möjlighet att följa ärendegången i

Coreper (yrkande 3), att en remiss till berörda organisationer skall genomfö-

ras inför varje beslut av betydelse i EU:s ministerråd (yrkande 4) samt att

regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om hur det svenska

arbetet i EU:s kommittéväsende skall öppnas och demokratiseras (yrkande

5).

I motion K324 (m) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en effektivare

granskning i riksdagen av nya eller ändrade EU-direktiv. Riksdagen bör

enligt motionären ha möjlighet att fördröja och i vissa fall blockera ny EU-

lagstiftning.

I motion U514 (kd) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om

att Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och grundläg-

gande friheterna bör införlivas i EU-fördragen. Motionärerna framhåller att

bl.a. Amnesty International pekat på att det behövs en utomstående och från

EU oberoende rättslig kontroll.

Utskottets överväganden

Vid behandling av regeringens skrivelse 1998/99:60 Verksamheten inom

Europeiska unionen 1998 framkom ett antal synpunkter och önskemål från

riksdagens sida angående innehållet i regeringens årliga skrivelse. Utrikesut-

skottet noterar med tillfredsställelse att dessa har hörsammats av regeringen

och att den ytterligare information som efterlystes i betänkande 1998/99:U10

har införts i föreliggande skrivelse.

EU-nämnden uppmärksammar detta på ett flertal punkter i sitt yttrande

1999/2000:EUN1y till utrikesutskottet. Under rubriken Allmänna synpunkter

på innehållet i skrivelsen framhåller EU-nämnden bl.a. följande:

EU-nämnden bereddes tillfälle att yttra sig över skrivelsen för första gången

våren 1999. EU-nämnden framförde då bl.a. att det av skrivelsen tydligare

borde framgå hur Sverige har röstat i ministerrådet och hur regeringen har

fullgjort sin informations- och samrådsskyldighet gentemot riksdagen (yttr.

1998/99:EUN1y). Även utrikesutskottet framhöll att detta borde framgå av

skrivelsen (bet. 1998/99:UU10).

EU-nämnden kan med tillfredsställelse konstatera att dessa synpunkter i

stort sett har beaktats i årets skrivelse. Såväl frågornas beredning i Sverige

som den svenska ståndpunkten redovisas i stor utsträckning. EU-nämnden

förutsätter att detta kommer att ske även i kommande skrivelser.

Även i övrigt utgör skrivelsen en mycket utförlig och värdefull redogörelse

över verksamheten i Europeiska unionen under 1999.

Under rubriken Svenska övergångsregler från medlemskapsförhandlingarna

anför EU-nämnden följande:

I EU-nämndens yttrande över föregående års skrivelse framhölls att det

skulle ha varit bra om regeringen hade redovisat samtliga nu gällande över-

gångsregler som Sverige erhållit. Även utrikesutskottet ansåg att en sådan

redovisning borde göras. I årets skrivelse redovisar regeringen de återstående

övergångsreglerna av dem som Sverige erhöll i samband med medlemskaps-

förhandlingarna och de lösningar som uppnåtts under år 1999. EU-nämnden

välkomnar denna redovisning som ger en värdefull lägesbeskrivning.

Ett av undantagen som behandlas gäller införsel av alkohol och tobak. I

denna fråga pågår sedan en tid tillbaka ett arbete som syftar till att det sven

ka undantaget skall fasas ut för att helt upphöra den 31 december 2003. Detta

har varit föremål för samråd i EU-nämnden vid flera tillfällen under våren

2000.

Även under rubriken Institutionernas funktion och verksamhet tar EU-

nämnden upp frågor i anslutning till skrivelsens karaktär och innehåll och

framhåller följande:

Till årets skrivelse har regeringen också, i enlighet med vad som framfördes i

EU-nämndens yttrande och i utrikesutskottets betänkande över föregående

års skrivelse, fogat en mycket omfattande och bra redogörelse över mål i EG-

domstolen och förstainstansrätten. Tyngdpunkten i redovisningen ligger på

mål där Sverige på ett eller annat sätt är inblandat i processen. Såväl avgjor-

da mål som mål där processen fortfarande pågår finns utförligt redovisade.

Likaså när det gäller överträdelseärenden som inletts mot Sverige framför-

de EU-nämnden i föregående års yttrande och utrikesutskottet i föregående

års betänkande att dessa borde redovisas mer utförligt. Årets skrivelse inne-

håller också en utförlig och bra redovisning över i vilka frågor kommissionen

har inlett förfaranden mot Sverige samt Sveriges inställning till kommissio-

nens anmärkningar.

Under rubriken Övrigt noterar EU-nämnden att i skrivelsens bilagor redovi-

sas i bilaga 1 Viktigare förordningar, direktiv och beslut antagna av rådet

under 1999 och i bilaga 2 Viktigare rekommendationer, yttranden, och med-

delanden under 1999. Nämnden konstaterar att bilaga 2 upptar inte bara

dessa olika typer av icke bindande rättsakter m.m., utan även i vissa fall av

kommissionen framlagda förslag till bindande rättsakter. Det är EU-

nämndens mening att även viktiga förslag till bindande rättsakter bör finnas

redovisade. De bör dock lämpligen redovisas i en särskild bilaga.

När det gäller skrivelsens karaktär framhåller finansutskottet följande i sitt

yttrande 1999/2000:FiU3y:

Finansutskottet konstaterade med tillfredsställelse i förra årets yttrande till

utrikesutskottet över skrivelsen att regeringen i än större utsträckning än

tidigare redovisade sina ställningstaganden i olika frågor. Finansutskottet

förutsatte att regeringen även i kommande skrivelser tydligt redovisar sitt

agerande och sina ställningstaganden i olika frågor (yttr. 1998/99:FiU3y).

Utskottet kan konstatera att regeringen även i årets skrivelse redovisar sina

ställningstaganden på huvuddelen av de områden som rör utskottet. Utskottet

välkomnar detta. Redovisningen fyller både ett uppföljande syfte och ett

framåtblickande syfte. Dels kan riksdagen följa upp regeringens agerande

under det gångna året, dels kan riksdagen i sitt löpande arbete med EU-frågor

utnyttja skrivelsen för de många frågor i skrivelsen som kommer att vara

aktuella också under år 2000 och därefter.

Utrikesutskottet delar de bedömningar som redovisats av EU-nämnden och

av finansutskottet.

Utrikesutskottet vill tillfoga att regeringen skall jämlikt RO 10 kap. 1§

varje år till riksdagen lämna en skrivelse med berättelse över verksamheten i

Europeiska unionen. Med den arbetsordning som råder avges nämnda skri-

velse regelmässigt till riksdagen under våren. Beaktande de arbetsförhållan-

den som under år 2001 kommer att råda till följd av det svenska ordförande-

skapet i EU är det utskottets mening att inget hinder möter att den skrivelse

som avser verksamheten i Europeiska unionen under år 2000 överlämnas till

riksdagen under hösten 2001.

I motion U505 (fp) yrkande 7 anförs att regeringen bör verka för att kontoret

som hanterar EU:s katastrofbistånd, ECHO, placeras i Sverige.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att av gemenskapsorganen är inget

lokaliserat till Sverige eller Finland. Detta förklaras av att dessa organ till

kom innan Sverige och Finland blev medlemsländer i EU.

Under förutsättning att ett sådant organ skapas och att det mellan med-

lemsländerna råder en bred enighet rörande behovet av att inrätta myndighe-

ten i fråga, menar utskottet att en lokalisering till Sverige bör övervägas.

Utskottet har erfarit att olika förslag till EU-organ har diskuterats i Rege-

ringskansliet för att utröna om det finns ett sakligt behov av att införa en ny

myndighet inom ramen för EU-samarbetet. Därvid har övervägts även vilka

myndighetstyper som är av störst intresse för Sverige samt vilka effekter en

lokalisering av olika slag av myndigheter skulle få när det gäller sysselsätt-

ningseffekten och förankringen av EU hos svenska folket.

Utskottet ser positivt på det arbete kring frågan om lokalisering av ett EU-

organ till Sverige som genomförs i Regeringskansliet och vill framhålla att

det ligger i linje med utskottets uppfattning i frågan.

När det gäller EU:s kontor för humanitärt bistånd, ECHO, kan utskottet

konstatera att i samband med EU-kommissionens reformering har detta

inordnats under biståndskommissionären för DG Utveckling vilket bidragit

till en ökad helhetssyn på EG-biståndet. Ett viktigt skäl för detta är att uppn

ökad samordning mellan berörda institutioner inom kommissionen. Utskottet

menar att ECHO:s placering i Bryssel är fortsatt viktig för att uppnå en över-

gripande och samordnad EG-policy inom biståndsområdet. Utskottet menar

att detta kan utgöra en del av en effektivisering av EG-biståndet, vari främ-

jande av samordningen av humanitära biståndsinsatser och utvecklingsbi-

stånd är en viktig del. Mot bakgrund av detta menar utskottet att det inte är

önskvärt att ECHO placeras utanför Bryssel.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U505 (fp) yrkande 7.

I motion U505 (fp) yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att Europapar-

lamentets befogenheter bör stärkas på ministerrådets bekostnad.

I motion U513 (mp) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att en priorite-

rad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att EU:s politiska organi-

sation måste förändras på ett sätt som möjliggör för väljarna att utkräva

politiskt ansvar. I samma motion begärs tillkännagivanden om att Sverige

bör prioritera frågan om att avskaffa kommissionens ensamrätt att lägga fram

förslag och att i stället de nationella parlamenten och Europaparlamentet

skall ges förslagsrätt (yrkande 5) samt att kommissionen bör avskaffas och

ersättas med ett rent administrativt organ (yrkande 29).

I motion U514 (kd) yrkande 15 (delvis) begärs ett tillkännagivande om insti-

tutionella reformer.

I motion U505 (fp) anser motionärerna att samarbetet inom det utrikes- och

säkerhetspolitiska området bör fördjupas och att Sverige bör verka för att

beslut i frågor på området bör kunna fattas med kvalificerad majoritet (yr-

kande 9). De anser att denna möjlighet bör kompletteras med en reserva-

tionsrätt så att ett enskilt land skall kunna ställa sig utanför aktioner som

landet inte anser sig kunna delta i (yrkande 10).

I motion U513 (mp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att Sverige

skall prioritera frågan om hur EU kan omvandlas till att i högre grad vara ett

mellanstatligt samarbete.

I motion K324 yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att den institutio-

nella konkurrensen skall värnas.

Konstitutionsutskottet behandlar dessa yrkanden i sitt yttrande 1999/2000:

KU7y och anför följande:

Konstitutionsutskottet vill erinra om att Europaparlamentets makt och infly-

tande ökats avsevärt genom Amsterdamfördraget. Förhållandet mellan insti-

tutionerna kommer att påverkas av de diskussioner som sker inom den nu

pågående regeringskonferensen. En av de centrala frågorna för konferensen

gäller utvidgning av området för beslutsfattande med kvalificerad majoritet.

Parlamentets roll aktualiseras i denna diskussion. Konstitutionsutskottet är

inte berett att ställa sig bakom önskemålet i motion 1999/2000:U505 (fp)

yrkande 8 om ytterligare stärkande av parlamentets befogenheter utan före-

slår att utrikesutskottet avstyrker motionen i denna del.

Från de utgångspunkter konstitutionsutskottet har att beakta är utskottet

inte heller berett att tillstyrka yrkandena 9 och 10 i motionen. Frågan om

beslutsfattande med kvalificerad majoritet är som nyss sagts central i den

pågående regeringskonferensen. Konstitutionsutskottet delar den ovan åter-

givna ståndpunkten att reformer beträffande användningen av kvalificerad

majoritet bör ske på grundval av en genomgång från fall till fall och att fort-

satt enhällighet bör förespråkas för de frågor som kan sägas ligga nära kär-

nan i medlemsstaternas suveränitet.

De frågor som tas upp i motion 1999/2000:U514 (kd) yrkande 15 delvis tar

också sikte på det centrala området för den pågående regeringskonferensen,

och önskemålen i motionen synes ligga väl i linje med den svenska inställ-

ningen. I fråga om möjligheten för Europaparlamentet att avsätta enskilda

kommissionärer har önskemålet tillmötesgåtts på så sätt att var och en av de

nuvarande kommissionärerna gentemot kommissionsordföranden har åtagit

sig att avgå, om ordföranden begär det. Konstitutionsutskottet anser inte att

något tillkännagivande enligt motionen behövs utan föreslår att utrikesut-

skottet avstyrker motionen i denna del.

Beträffande yrkandena 4, 5 och 29 i motion 1999/2000:U513 (mp) om po-

litiskt ansvar och kommissionens ställning vidhåller konstitutionsutskottet

sin ovan återgivna bedömning från förra våren. Utskottet föreslår således att

utrikesutskottet avstyrker motionen i denna del. Konstitutionsutskottet anser

inte heller att något tillkännagivande om generell prioritering av omvandling

av EU till ett mellanstatligt samarbete är befogat och föreslår att utrikesut-

skottet avstyrker motionen även såvitt avser yrkande 3.

Konstitutionsutskottet kan dela synpunkterna i motion 1999/2000:K324

(m) yrkande 6 om värdet av institutionell konkurrens. Utskottet anser emel-

lertid inte heller här att något generellt uttalande om detta kan göras med

avseende på samarbetet inom EU. Detta samarbete får beroende på område

läggas på den för området lämpliga nivån. Konstitutionsutskottet föreslår att

utrikesutskottet avstyrker motionen i denna del.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömningar och vill för sin del

beträffande motion U505 (fp) yrkandena 9 och 10 framhålla att vad avser

beslutsregler inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är de

reglerade i artikel 23 i Unionsfördraget. Det grundläggande är att besluten

fattas med enhällighet medan vid verkställande av beslut inom ramen för

gemensamma strategier och gemensamma åtgärder (vilka beslutas med en-

hällighet) tillämpas kvalificerad majoritet. Det är även fastlagt i fördraget a

beslut med försvarsmässiga konsekvenser fattas med enhällighet. Länder

som inte vill delta i ett visst beslut - men som heller inte vill hindra övriga

medlemsländer från att vidta åtgärder - kan tillgripa s.k. konstruktivt avstå-

ende. Enligt utskottets mening ger dessa beslutsregler tillräcklig flexibilitet

samtidigt som det nationella vetot kvarstår som yttersta möjlighet.

Utrikesutskottet avstyrker därmed motionerna U505 (fp) yrkandena 8, 9 och

10, U513 (mp) yrkandena 3, 4, 5 och 29, U514 (kd) yrkande 15 (delvis) samt

K324 (m) yrkande 6.

I motion U508 (mp) begärs att riksdagen skall besluta att varje genomgripan-

de förändring av EU:s grundlagar skall underställas en folkomröstning innan

Sverige ratificerar förändringarna (yrkande 2).

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande att det behandlade motsva-

rande motionsyrkande senast i sitt yttrande till utrikesutskottet förra våren.

Utskottet var inte då berett att ta ställning till frågan om folkomröstningar

inför framtida förändringar av fördragen. Enligt utskottets mening skulle det

vara svårt att tillämpa den föreslagna ordningen mot bakgrund av att det kan

förutsättas råda delade meningar om vad som skall anses vara genomgripan-

de förändringar. En lämpligare ordning syntes det utskottet vara att från fall

till fall ta ställning till behovet av folkomröstning.

Konstitutionsutskottet vidhåller sin tidigare bedömning och föreslår att ut-

rikesutskottet avstyrker motion 1999/2000:U508 (mp) yrkande 2.

Utrikesutskottet delar de uppfattningar som konstitutionsutskottet framför

och avstyrker motion U508 (mp) yrkande 2.

I motion U508 (mp) yrkande 3 anförs att riksdagen bör besluta att en folkom-

röstning om fortsatt medlemskap i EU bör genomföras. Skälet är enligt mo-

tionärerna att unionssamarbetet genomgått många förändringar sedan 1994.

Utrikesutskottet liksom konstitutionsutskottet har tidigare behandlat likar-

tade yrkanden. I sitt yttrande 1997/98:KU9y fann konstitutionsutskottet,

liksom regeringen i proposition 1997/98:58 Amsterdamfördraget, att någon

folkomröstning med anledning av fördragets godkännande ej var påkallad.

Man hänvisade därvid till att samarbetet inom EU inte ändrat karaktär på

något avgörande sätt i och med de ändringar som infördes med Amsterdam-

fördraget. Utrikesutskottet delade i sitt bet. 1997/98:UU13 Amsterdamför-

draget regeringens och konstitutionsutskottets slutsatser härvidlag.

Utrikesutskottets uppfattning är att samarbetet ej heller sedan dess har ge-

nomgått några grundläggande förändringar. Utskottet anser därmed att behov

ej föreligger av folkomröstning om fortsatt medlemskap i EU.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U508 (mp) yrkande 3.

I motion U508 (mp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att regeringen

inom EU skall verka för att få till stånd en utträdesparagraf som reglerar

skeendet när en medlemsstat vill lämna EU.

Konstitutionsutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande

1999/2000:Ku7y och anför följande:

I konstitutionsutskottets yttrande till utrikesutskottet över skrivelsen om EU:

regeringskonferens 1996 (yttr. 1995/96:KU5y) lämnades en utförlig bak-

grund till frågan om suspension och utträde ur unionen. Utskottet avstyrkte

motionsyrkanden om införande av en utträdesparagraf av flera skäl. För det

första skulle en sådan bestämmelse inte ligga i linje med målsättningen i

fördraget att skapa en allt fastare förening mellan medlemsstaterna. För det

andra ansåg utskottet det inte heller ligga i linje med Sveriges intressen att,

drygt ett år efter inträdet i unionen, driva en fråga som måste uppfattas som

att Sverige avsåg att lämna unionen. För det tredje ansåg utskottet visserligen

att det måste anses föreligga en möjlighet för en stat att utträda ur unionen

men fann inte anledning att i förtid tynga den då förestående regeringskonfe-

rensen med problem som antingen inte skulle komma att aktualiseras eller,

om de aktualiserades, ändå skulle komma att kräva omfattande förhandlingar

mellan staterna. Enligt utskottets mening skulle dessutom en fastställd utträ-

desform kunna i onödan låsa medlemsstaternas handlingsutrymme.

Utrikesutskottet såg, i likhet med konstitutionsutskottet, inget behov av en

reglering av utträdesfrågan.

I konstitutionsutskottets yttranden till utrikesutskottet över regeringens

skrivelse om verksamheten i EU 1996 (yttr. 1996/97:KU8y) och över Ams-

terdamfördraget (yttr. 1997/98:KU8y) vidhöll konstitutionsutskottet sin

tidigare bedömning. I sitt senaste yttrande till utrikesutskottet i frågan (ytt

1998/99:KU3y) ansåg utskottet fortfarande inte att det fanns ett behov av att

reglera frågan om utträde ur Europeiska unionen.

Konstitutionsutskottet vidhåller sin tidigare bedömning och föreslår att ut-

rikesutskottet avstyrker motion 1999/2000:U508 (mp) yrkande 1.

Utrikesutskottet delar liksom tidigare konstitutionsutskottets bedömningar i

denna fråga och avstyrker motion U508 (mp) yrkande 1.

I motion U512 (c) yrkande 8 föreslås att en utvärdering skall göras av de

första åren av svenskt EU-medlemskap.

Utskottet behandlade ett likartat yrkande i bet. 1998/1999:UU10. Utskottet

menade därvid att regeringens årliga skrivelser till riksdagen om EU-

samarbetet ger en god bild av EU-samarbetet och dess konsekvenser för

Sverige. Utskottet konstaterade även att vissa utvärderingar har gjorts på

olika EU-politikområden. Departementspromemorian 1997:68 som låg till

grund för regeringens miljöproposition är ett sådant exempel, framhöll ut-

skottet i betänkandet, och fann mot den bakgrunden att det inte förelåg behov

av en särskild utvärdering av vilka förändringar EU-medlemskapet lett till på

olika områden. Ett annat exempel är att regeringen hösten 1999 gav i upp-

drag till Statskontoret att utvärdera erfarenheterna av statsförvaltningens

medverkan i EU-samarbetet.

Utskottet har inte funnit att nya faktor framkommit som skulle föranleda

en omprövning av utskottets tidigare ställningstagande.

Utskottet noterar vidare att i 1999 år budget har medel avsatts för utred-

nings- och analysarbete på EU-området. Enligt vad utskottet inhämtat plane-

rar regeringen att inrätta en expertgrupp för EU-frågor, en motsvarighet till

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) på det nationella områ-

det. Expertgruppen föreslås ges formen av en kommitté och ha till uppgift

bl.a. att ta initiativ till forsknings- och utredningsverksamhet inom EU-

relaterade områden och på uppdrag av Regeringskansliet utföra utrednings-

uppdrag. Enligt vad utskottet erfarit bereds ärendet för närvarande inom

Regeringskansliet

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U512 (c) yrkande 8 är

besvarad.

Partimotion U503 (m) yrkande 9 (delvis) behandlar frågan om vilka uppgifter

som skall ligga på övernationell respektive nationell nivå inom EU. Motionä-

rerna menar att unionen skall koncentrera sig på de offentliga uppgifter som

bäst utförs på europeisk nivå medan huvuddelen av de uppgifter som det

civila samhället inte klarar av sköts bäst av nationella eller lokala myndig-

heter. För de uppgifter som skall lösas gemensamt måste EU dock ha beslut-

skraft att genomföra ett effektivt samarbete. Motionärerna framhåller även

att det europeiska samarbetet och den gemensamma lagstiftningen skall

begränsas till genuint gemensamma angelägenheter. Subsidiariteten är en av

de absolut viktigaste principerna, menar motionärerna, för att uppnå ett fun-

gerande samarbete inom EU. Motionärerna betonar att det krävs ökade insat-

ser vad gäller den gemensamma utrikespolitiken, en effektiv brottsbekämp-

ning och för integreringen av de nya medlemsländerna i Central- och Östeu-

ropa.

I motion U512 (c) efterlyser motionärerna en diskussion om principerna för

EU-samarbetet. De påpekar att EU-frågorna numera är en del av inrikespoli-

tiken och att det måste undvikas att integrationen leder till en situation där

alltfler befogenheter flyttas upp till en gemensam nivå utan demokratisk

legitimitet och där den nationella politiska beslutsprocessen ifrågasätts (yr-

kande 1). I samma motion anser motionärerna att en kompetenskatalog bör

upprättas som bygger på subsidiaritetsprincipen och tydliggör lämpliga kom-

petensområden för unionen, medlemsstaterna och för regionala och lokala

organ (yrkande 4). Vidare begär de ett tillkännagivande om enkla, konse-

kventa och förutsägbara regler (yrkande 5). EU bör enligt motionärerna i

högre grad ägna sig åt ramlagstiftning, medan detaljerade regler och före-

skrifter meddelas av respektive medlemsland. I samma motion (yrkande 2,

delvis) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en nationell strategi för Sveriges ordförandeskap i EU,

bl.a. att Sverige bör arbeta för att få bort all onödig byråkrati och för att g

närhetsprincipen till en bärande och fungerande princip i EU:s arbete.

I partimotion U505 (fp) yrkande 6 framhålls att det i dag finns frågor där

beslutsmöjligheterna på EU-nivån är för små liksom det finns frågor där

möjligheterna att besluta är för stora.

Motionärerna menar att en för liberaler självklar utgångspunkt är att beslut

skall fattas så nära den enskilde som möjligt och helst av den enskilde och

hans familj. Där det inte är möjligt med individuella beslut bör besluten tas

på den lägsta praktiska politiska nivån. Sverige bör i allt arbete inom EU

arbeta för att unionsnivån bara används i de fall då nationella nivåer inte är

tillfyllest för att lösa problemen, anför motionärerna.

Man menar vidare att ett sätt att på sikt åstadkomma detta är införandet av

en kompetenskatalog som reglerar ansvarsförhållandet mellan unionen och

de enskilda medlemsländerna.

I motion K324 (m) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att närhetsprin-

cipen skall tillämpas som en stupstock vid förslag om nya EU-direktiv, dvs.

mycket vägande motiv skall krävas för att ett direktiv skall föredras framför

ett oreglerat eller annorlunda reglerat nationellt tillstånd. I motionen begärs

vidare tillkännagivanden om sambandet mellan ineffektivitet och en hög

samhällelig detaljreglering av produkter, marknadsföring m.m. (yrkande 1),

om en restriktivare hållning till nya EU-direktiv (yrkande 2) och om att varje

förslag om ny EU-reglering bör kombineras med borttagandet av en annan

EU-reglering (yrkande 5).

I motion U513 (mp) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att Sverige

inom EU skall prioritera frågan om att EU bör överföra kompetens till med-

lemsländerna och helt skala bort sådana politiska områden som löses bäst på

nationell nivå.

I motion U14 (mp) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse anförs

att regeringen i skrivelsen bör redogöra för hur den under verksamhetsåret

arbetat för att förverkliga subsidiaritetsprincipen.

Konstitutionsutskottet behandlar dessa yrkanden i sitt yttrande

1999/2000:KU7y och anför följande:

I artikel 5 i EG-fördraget föreskrivs att gemenskapen skall handla inom

ramen för de befogenheter som den har tilldelats och de mål som ställts upp

för den genom fördraget. På de områden där gemenskapen inte är ensam

behörig skall den i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen vidta en

åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i

tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund

av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på

gemenskapsnivå. Gemenskapen skall inte vidta någon åtgärd som går utöver

vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördraget.

Till EG-fördraget finns numera fogat ett protokoll om tillämpningen av

subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (C 7). Där anges att gemen-

skapens åtgärder skall begränsas till frågor som har gränsöverskridande

aspekter eller som inte i tillräcklig utsträckning hanteras på nationell nivå.

Gemenskapen skall endast lagstifta i den mån det är nödvändigt, och de

åtgärder som gemenskapen vidtar skall lämna så mycket utrymme som möj-

ligt för beslut på nationell nivå. Gemenskapens institutioner skall noga pröva

om och motivera varför åtgärder skall vidtas på gemenskapsnivå.

Regeringen bedömde i propositionen om Amsterdamfördraget (prop.

1997/98:58) att protokollet i sak inte förändrar innebörden av artikeln om

subsidiaritetsprincipen. Att principerna för tillämpning kom till uttryck i ett

protokoll till EG-fördraget innebar emellertid att det blir rättsligt bindande

för institutionerna och att det skall ligga till grund för EG-domstolens pröv-

ning. I detta hänseende innebar det nya protokollet enligt regeringen att

principernas ställning stärkts.

Konstitutionsutskottet behandlade motioner om subsidiaritetsprincipen se-

nast i förra vårens yttrande till utrikesutskottet över regeringens EU-skrivels

(yttr. 1998/99:KU3y). Utskottet hänvisade därvid till att utskottet i sitt ytt-

rande över Amsterdamfördraget hade framhållit att EU borde eftersträva ett

så okomplicerat regelsystem som möjligt. Utskottet utgick från att de i ytt-

randet redovisade åtgärderna, särskilt antagandet av protokollet om tillämp-

ningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, skulle komma att

leda till ett effektivare unionssamarbete och till att beslut fattades där de h

hemma och därmed till minskad byråkrati. Utskottet gjorde våren 1999 inte

någon annan bedömning.

Konstitutionsutskottet vidhåller sin bedömning att EU bör eftersträva ett så

okomplicerat regelsystem som möjligt och utgår från att tillämpningen av

subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna skall komma att leda till ett

effektivare unionssamarbete och till att beslut fattas där de hör hemma och

därmed till minskad byråkrati. Utskottet kan hysa sympati för ett önskemål

om en närmare redogörelse i EU-årsboken för i vilken utsträckning och hur

de nämnda principerna har tillämpats. Utskottet inser samtidigt svårigheterna

att åstadkomma en sådan redogörelse med någon större precision.

Konstitutionsutskottet föreslår att utrikesutskottet avstyrker motionerna

1999/2000:U503 (m) yrkande 9, 1999/2000:U505 (fp) yrkande 6,

1999/2000:U512 (c) yrkandena 1, 2 delvis, 4 och 5, 1999/2000:U513 (mp)

yrkande 2, 1999/2000:U14 (mp) yrkande 1 och 1999/2000:K324 (m) yrkan-

dena 1, 2, 4 och 5.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömningar och avstyrker

motionerna U503 (m) yrkande 9 (delvis), U505 (fp) yrkande 6, U512 (c)

yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5, U513 (mp) yrkande 2, U14 (mp) yrkande 1

och K324 (m) yrkandena 1, 2, 4 och 5.

I motionen U503 yrkande 9 (delvis) erinras vidare om att EU tar i anspråk

1,1 % av medlemsländernas samlade resurser. Av detta används hälften för

jordbrukssubventioner och en tredjedel för regionalpolitik. Det är angeläget

att EU inte utvecklas till en transfereringsunion utan strikt koncentrerar sig

på de områden där EU verkligen behövs, menar motionärerna. Medlemsav-

giften måste även fortsättningsvis beslutas enhälligt. Nettobidragsmottagande

länder får inte ha möjlighet att rösta ned nettobidragsgivare i syfte att öka

subsidier. Vidare anförs i motionen att EU inte skall ges rätt att ta ut skatt.

Finansieringen skall som hittills ske via avgifter från medlemsländerna.

Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till

känna vad i motionen anförts om inriktningen av Sveriges hållning inom EU-

samarbetet.

Finansutskottet behandlar i sitt yttrande 1999/2000:FiU3y motion U503

yrkande 9 (delvis) och framhåller därvid följande:

I skrivelsen redovisas beslutet om ett nytt finansiellt perspektiv som fattades

vid Europeiska rådets möte i Berlin i mars 1999 (skr. 1999/2000:60 s. 40 f.).

Det finansiella perspektivet utgör EU-budgetens långsiktiga utgiftstak dels

för den totala budgeten, dels för de olika utgiftskategorierna. Inom ramen för

det s.k. Agenda 2000-arbetet beslutades också vid Europeiska rådet i Berlin

om vissa förändringar av systemet för egna medel som regleras i rådsbeslut.

Överenskommelsen vid Europeiska rådet i Berlin måste därför formaliseras i

ett nytt rådsbeslut om egna medel.

Kommissionen lade under sommaren 1999 fram ett förslag till nytt beslut

som innebär att förändringarna enligt Europeiska rådets beslut fullföljs.

Rådsbehandlingen är ännu inte avslutad. När rådets beslut antagits vidtar en

process för nationellt godkännande av beslutet. Detta innebär att regeringen

så snart beslutet antagits kommer att återkomma till riksdagen med förslag

om att godkänna det nya beslutet om egna medel. I likhet med propositionen

om godkännande av rådets beslut 1994 angående systemet för gemenskapens

egna medel (prop. 1994/95:210, bet. 1994/95:FiU25) kan denna proposition

förväntas bli remitterad till finansutskottet.

För närvarande krävs alltså enhällighet mellan medlemsstaterna för beslut

om medlemsavgiften. Sverige har inte drivit någon annan linje. Frågan för-

väntas inte heller aktualiseras under den pågående regeringskonferensen där

frågan om en eventuellt utökad tillämpning av majoritetsbeslut behandlas.

Beträffande beskattningsrätt har utskottet tidigare uttalat att EU inte skall

erhålla beskattningsrätt. EU:s verksamhet bör även fortsättningsvis finansie-

ras genom avgifter från medlemsstaterna (yttr. 1995/96:FiU3y, bet.

1996/97:FiU5). Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Med hänvisning till det anförda finner finansutskottet inte att något till-

kännagivande är påkallat. Finansutskottet anser således att utrikesutskottet

bör avstyrka motion U503 (m) yrkande 9 i denna del.

Utrikesutskottet delar finansutskottets bedömningar och avstyrker motion

U503 (m) yrkande 9 (delvis).

I motion U501 (m) anförs att det faktum att många hundra personer måste

förflytta sig till Strasbourg en gång per månad är ett felaktigt och kostsamt

utnyttjande av unionens gemensamma medel. Motionärerna menar att möten

på en plats är att föredra. Samma problematik tas upp i motion U511 (s) där

motionärerna menar att Sverige bör verka för att Europaparlamentets sam-

manträden förläggs enbart till Bryssel.

I motion 1998/99:K354 (v) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att en

ny stadga för europaparlamentariker inte får godtas som innebär att Europa-

parlamentet utbetalar löner och beskattar europaparlamentarikerna.

Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande motionerna U511 (s) och

K354 (v) yrkande 1. Konstitutionsutskottet anför därvid följande:

Konstitutionsutskottet behandlade frågan om platsen för parlamentets verk-

samhet i sitt yttrande till utrikesutskottet inför 1996 års regeringskonferens

(yttr. 1995/96:KU5y). Konstitutionsutskottet erinrade om att frågan om par-

lamentets placering tidigare hade varit föremål för ingående överläggningar

utan att regeringarna hade lyckats nå en lösning. Utskottet ansåg det otill-

fredsställande att parlamentets verksamhet inte hade kunnat koncentreras till

en ort. Utskottet ansåg emellertid inte att det fanns anledning för den svenska

regeringen att då aktualisera frågan.

Ärendet om en ny stadga för Europaparlamentets ledamöter, där bl.a. deras

löner och kostnadsersättningar skall regleras, kunde inte avslutas under 1999.

Ett enigt ministerråd och Europaparlamentet måste vara överens om inne-

hållet i stadgan för att den skall kunna antas. Europaparlamentet hade i de-

cember 1998 lagt fram ett förslag till stadga. Medlemsländerna nådde i april

1999 en överenskommelse som innebar vissa omarbetningar av parlamentets

förslag. Europaparlamentet avvisade dock i maj överenskommelsen i rådet

och återgick till sitt ursprungliga förslag. Parlamentet uppmanade rådet att så

snart som möjligt anta parlamentets förslag.

Det var framför allt svårt att uppnå enighet kring hur arvodena skall fast-

ställas, systemet för kostnadsersättningar, eventuella övergångsbestämmelser

och var ledamöterna skall beskattas. Den överenskommelse som uppnåddes i

rådet våren 1999 innebar en gemensam ersättningsnivå och beskattning i

hemlandet.

Frågan om ledamotsstadgan finns med i det portugisiska ordförandeska-

pets arbetsprogram för det första halvåret 2000. För Sverige är det, som

framgår av en kommenterad dagordning inför Allmänna rådets möte den 20

och 21 mars 2000, viktigt att den möjlighet till nationell beskattning av arvo-

det som uppnåddes i rådets överenskommelse kvarstår och att resor och

andra utlägg ersätts till faktiska kostnader.

Som framgår ovan har konstitutionsutskottet tidigare behandlat frågan om

Europaparlamentets verksamhetsorter. Utskottet ansåg det då otillfredsstäl-

lande att parlamentets verksamhet inte hade kunnat koncentreras till en ort

men att det inte fanns anledning för den svenska regeringen att då aktualisera

frågan. Konstitutionsutskottet vidhåller denna bedömning och föreslår att

utrikesutskottet avstyrker motion 1999/2000:U511 (s).

Önskemålet i motion 1998/99:K354 (v) yrkande 1 om beskattningen av

Europaparlamentarikernas arvoden överensstämmer med den svenska in-

ställningen. Frågan om ersättningen är fortfarande olöst, och den finns med i

det sittande ordförandeskapets arbetsprogram. Konstitutionsutskottet föreslår

att utrikesutskottet avstyrker motionen i denna del.

Utrikesutskottet gör ingen annan bedömning och vill för sin del anföra föl-

jande vad gäller motionerna U501 (m) och U511 (s).

När det gäller Europaparlamentet vill utskottet framhålla att det förfogar

över sin egen budget. Europaparlamentet hanterar därmed förvaltningen av

denna och beslutar också om de byggnader man disponerar och fattar själv-

ständigt beslut om eventuella förvärv. Utskottet konstaterar att medlemslän-

derna saknar inflytande över detta.

När det gäller institutionernas säte bestäms detta däremot av medlemslän-

dernas regeringar (artikel 289 EG-fördraget). Utskottet noterar att frågan om

Europaparlamentets säte och det rimliga i att flytta en stor del av Europapar-

lamentets verksamhet mellan Bryssel och Strasbourg en gång i månaden i

samband med sessionerna har diskuterats i flera sammanhang bl.a. vid den

regeringskonferens som ledde fram till Amsterdamfördraget.

Resultatet blev att medlemsstaternas regeringar kom överens om att be-

kräfta den överenskommelse om Europaparlamentets säte som fanns sedan

tidigare. Ett protokoll om lokaliseringen av EU:s institutioner och organ

fogades till Amsterdamfördraget, Protokoll om lokalisering av säten för

Europeiska gemenskapernas institutioner och vissa av deras organ och

enheter samt för Europol.

Enligt detta protokoll, vilket medlemsländerna gemensamt har beslutat,

skall Europaparlamentet ha sitt säte i Strasbourg där de tolv månatliga sam-

manträdena skall hållas. Extra plenarsammanträden skall hållas i Bryssel.

Europaparlamentets generalsekretariat och dess enheter skall enligt proto-

kollet ha sitt säte i Luxemburg.

Utskottet konstaterar att den ordning som nu gäller är fördragsfäst. För att

ändra detta krävs således en ändring i Romfördraget. För att en sådan skall

ske skall först ett medlemsland lägga ett förslag om detta inom ramen för en

regeringskonferens. En eventuell förändring kräver att samtliga medlemslän-

der är eniga i frågan eftersom beslut inom ramen för en regeringskonferens

fattas med enhällighet.

En förändring av den rådande ordningen låter sig således göras endast med

svårighet. Eftersom frågan dessutom nyligen har diskuterats i en regerings-

konferens utan att någon förändring kom till stånd menar utskottet att det inte

är meningsfullt att nu återigen väcka denna fråga. Utskottet ser därför inte

anledning till något riksdagens tillkännagivande när det gäller lokalisering av

Europaparlamentets plenarmöten.

Med vad som ovan anförts avstyrker utrikesutskottet motionerna U501 (m),

U511 (s) och 1998/99:K354 (v) yrkande 1.

I motion U514 (kd) yrkande 15 (delvis) begärs ett tillkännagivande om insti-

tutionella reformer med innebörden att främst de generellt formulerade un-

dantagen kring öppenheten bör ses över och begränsas samt att även frågor

inom tredje pelaren bör omfattas.

I motion U512 (c) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om ökad öppenhet.

Folkpartiet menar i motion U505 (fp) yrkande 5 att Sverige bör verka för att

den svenska synen på allmänna handlingars offentlighet får en motsvarighet

också inom EU. Vidare anförs att Sverige bör driva fram en sådan tillämp-

ning av EU:s nya offentlighetsprincip att den också blir praktisk verklighet

överallt i EU:s beslutsfattande.

I motion U513 (mp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att en offent-

lighetsprincip liknande den svenska, inklusive meddelarfrihet, bör införas

inom alla EU:s organ.

Konstitutionsutskottet behandlar dessa yrkanden i sitt yttrande 1999/2000:

KU7y och anför därvid följande:

I artikel 255 EG-fördraget finns till följd av Amsterdamfördraget numera en

grundläggande bestämmelse om handlingsoffentlighet. Enligt bestämmelsen

skall allmänheten ha rätt till tillgång till Europaparlamentets, rådets och

kommissionens handlingar. Allmänna principer och nödvändiga sekretess-

regler skall beslutas av rådet i en rättsakt som skall gälla alla tre instituti

nerna. Rättsakten skall enligt fördraget antas inom två år efter det fördraget

trätt i kraft, dvs. före den 1 maj 2001.

Genom att artikeln nämns både i artikel 28 och i artikel 41 som tillämplig

på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken respektive polis- och

straffrättsligt samarbete gäller bestämmelsen även dessa områden.

Kommissionen har nu lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rå-

dets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och

kommissionens handlingar.

Kommissionens förslag innebär att unionsmedborgare och fysiska eller ju-

ridiska personer bosatta respektive med säte i en medlemsstat, utan att behö-

va ange några skäl för sitt intresse, skall ha största möjliga tillgång till ha

lingar som innehas av Europaparlamentet, rådet och kommissionen och som

upprättats av institutionerna eller härrör från tredje man.

Vissa inskränkningar skall göras i denna rätt. Således omfattas inte hand-

lingar som är avsedda för internt bruk, t.ex. diskussionsunderlag, yttranden

från institutionens avdelningar och informella meddelanden. Vidare krävs att

handlingarna gäller ett område som har samband med den politik, de åtgärder

och de beslut som hör till institutionens kompetensområde. Slutligen finns ett

antal sekretesskyddsintressen på områdena för det allmänna samhällsintres-

set, personliga och ekonomiska förhållanden samt sekretess som begärts av

en tredje man som gett in handlingen. Sekretessen är villkorad av ett skade-

rekvisit och gäller om ett röjande avsevärt kan skada sekretesskyddsintresset.

Om en handling endast delvis är hemlig skall den lämnas ut i de delar som

inte är hemliga.

Framställningar om att få ut handlingar skall göras skriftligen. Handlägg-

ningen skall ske inom vissa tidsgränser och, i de fall ett negativt beslut är

aktuellt, i två etapper. Om ett besked inte lämnas inom föreskriven tid i den

sista etappen skall underlåtenheten jämställas med ett positivt beslut. Det

anges två olika former för utfående av handlingar: dels på plats, dels genom

att en kopia lämnas ut.

Varje institution åläggs att informera allmänheten om rättigheterna enligt

förordningen. Institutionerna skall tillhandahålla ett offentligt register över

sina handlingar.

Kommissionens förslag skall behandlas i Europaparlamentet och rådet en-

ligt medbeslutandeproceduren. För rådets del diskuteras förslaget för närva-

rande i en arbetsgrupp.

Konstitutionsutskottet avser att i ett särskilt yttrande till EU-nämnden yttra

sig över förslaget.

I sitt yttrande till utrikesutskottet över propositionen om Sveriges medlem-

skap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19, yttr. 1994/95:KU2y) behand-

lade utskottet frågan om offentlighet och sekretess i EU. Utskottet konstate-

rade att frågan om allmänhetens rätt till insyn inom unionen sedan Maast-

richtfördragets tillkomst hade varit en viktig fråga. Det var, ansåg utskottet,

otvetydigt så att unionen rörde sig i riktning mot ökad öppenhet. Ur svensk

synpunkt var denna rörelse visserligen ännu långsam och stundtals något

tvekande, men dess riktning kunde knappast sättas i fråga. Mot denna bak-

grund framstod det enligt utskottet som ytterligt osannolikt med en utveck-

ling mot gemensamma, för medlemsstaterna bindande, regelverk som in-

skränkte den medborgerliga insynen. Lika osannolikt föreföll det utskottet att

rörelsen mot större öppenhet i unionens egen verksamhet skulle kunna vän-

das eller ens hejdas.

Sammanfattningsvis anförde utskottet att underlaget för det offentliga

samtalet i lagstiftningsfrågor kunde komma att bli mindre omfattande än

tidigare på grund av att redovisningen av de överväganden som lett fram till

ett beslut torde komma att bli mindre utförlig än vad vi var vana vid. Här

fanns det enligt utskottet emellertid möjlighet för Sverige att själv påverka

förhållandena genom att sträva efter så öppna former som möjligt för den del

av beslutsprocessen som äger rum här i landet och att driva på arbetet mot

ökad öppenhet i gemenskapens institutioner. Som medlem borde Sverige

således dela med sig av sin erfarenhet av den betydelse som tryckfrihets- och

offentlighetsprinciperna har för ett fritt samhällsskick och med kraft driva

frågorna om öppenhet inom gemenskapens institutioner.

Utrikesutskottet (bet. 1994/95:UU5) nöjde sig vid sin behandling av pro-

positionen med att konstatera att Sverige avsåg att vid ett medlemskap verka

för ökad öppenhet inom EU:s institutioner.

Konstitutionsutskottet behandlade frågan om ökad öppenhet inom EU även

i sitt betänkande 1994/95:KU43, där motioner om EU:s institutioner m.m.

behandlades. Utskottet framhöll där att en ökad öppenhet i arbetet i EU:s

institutioner var en förutsättning för att medlemskapet i EU skulle kunna

förankras hos svenska folket.

Konstitutionsutskottet konstaterade vidare med tillfredsställelse att frågan

om allmänhetens rätt till insyn "numera" var en viktig fråga inom unionen

och att det otvetydigt var så att unionen rörde sig i riktning mot ökad öppen-

het. Utskottet vidhöll sin mening att regeringen kraftfullt borde verka för en

ökad öppenhet i EU:s institutioner samt pekade på att viktiga initiativ i den

riktningen också tagits från dansk sida med svenskt understöd. I avvaktan på

resultatet av dessa framstötar fann utskottet det inte motiverat att riksdagen

gjorde något uttalande till regeringen i frågan.

Konstitutionsutskottet behandlade frågan inför 1996 års regeringskonfe-

rens. I sitt yttrande till utrikesutskottet (yttr. 1995/96:KU5y) redovisade

utskottet att regeringen i sin skrivelse inför konferensen betonat att det var

starkt svenskt intresse att tillgodose medborgarnas växande och berättigade

krav på öppenhet och insyn och att en offentlighetsprincip lik vår svenska

borde gälla för institutionerna inom EU.

Konstitutionsutskottet konstaterade att det inom Sverige rådde stor enighet

om offentlighetsprincipens betydelse samt att regeringen också avsåg att vid

regeringskonferensen verka för att grundläggande principer om offentlighet

inom EU:s institutioner skrevs in i EU:s fördrag, och att regeringen också i

andra sammanhang hade visat att frågan om offentlighet inom EU hade hög

prioritet.

Konstitutionsutskottet hade inte någon annan uppfattning än regeringen i

fråga om att skriva in grundläggande principer om offentlighet i EU:s för-

drag. Utskottet utgick från att regeringen skulle fortsätta att även i andra

sammanhang driva frågor om en offentlighetsprincip motsvarande den

svenska och som således även omfattade bestämmelser om meddelarfrihet

och registrering av handlingar.

I konstitutionsutskottets yttrande till utrikesutskottet om Amsterdamför-

draget (yttr. 1997/98:KU9y) behandlades flera motioner om öppenhet och

insyn i EU:s institutioner. Utskottet delade regeringens uppfattning att för-

handlingsresultatet när det gällde öppenhet för unionsmedborgarna var

mycket tillfredsställande ur svensk synvinkel. Utskottet ville dock understry-

ka vikten av att de tillämpningsregler rådet skulle utarbeta inom två år från

fördragets undertecknande verkligen skulle motsvara intentionerna att of-

fentlighet skall vara huvudregel och sekretess bara gälla i undantagsfall.

Utskottet såg med tillfredsställelse att regeringen avsåg att göra offentliga

register till en huvudfråga när tillämpningsreglerna skulle utarbetas.

I sitt yttrande till utrikesutskottet förra våren (yttr. 1998/99:KU3y) såg

konstitutionsutskottet med tillfredsställelse att frågan om öppenhet och insyn

i EU-institutionernas arbete var en prioriterad fråga för det svenska ordför-

andeskapet. Utskottet utgick från att regeringen skulle redovisa för riksdagen

hur arbetet med frågan utvecklades, och mot bakgrund av att regeringen

uttryckligt tagit ställning för öppenhet och insyn i EU-institutionerna som en

prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet saknades anledning för

riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen i detta avseende. Kon-

stitutionsutskottet gjorde ingen annan bedömning än de motionärer som hade

motioner i frågan om det angelägna i att Sverige verkar för en högre grad av

öppenhet och insyn i EU:s institutioner efter en modell liknande den svenska.

Enligt utskottets mening saknades dock anledning att förutsätta annat än att

regeringen målmedvetet arbetade för utökad öppenhet och insyn i EU:s in-

stitutioner på alla nivåer. Enligt utskottets mening behövdes således inte

något tillkännagivande till regeringen i detta avseende. Utskottet ansåg också

att en motion om att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en

proposition kring utformningen av EU:s offentlighetsprincip borde avstyrkas.

Enligt utskottets mening var frågan av sådan art att den i stället borde bli

föremål för information till konstitutionsutskottet och samråd i EU-nämnden.

I kommissionens vitbok den 1 mars 2000 Reform av kommissionen finns

uttalanden om anställdas uppgiftslämnande (whistle-blowing). Där hänvisas

till förordningen om OLAF (Europeiska byrån för bedrägeribekämpning),

som trädde i kraft i juni 1999. Där ges anvisningar om de kanaler som skall

användas för att rapportera oegentligheter. Den närmaste ledningen, general-

sekreteraren och OLAF har en viktig roll att spela i detta sammanhang. Åt-

gärder sägs behövas för att mer exakt upprätta rättigheter och skyldigheter

för de tjänstemän som lämnar uppgifter på ett ansvarsfullt sätt genom interna

kanaler (men inte uteslutande inom hierarkin) och också för att definiera

lämpliga regler för externa rapportkanaler.

Om kanalerna för att rapportera oegentligheter heter det i vitboken dels:

"Tjänstemän skall rapportera misstänkta oegentligheter till sina överordnade,

till generalsekreteraren eller till OLAF. Det finns nu ett behov av att klargör

att det faktum att ett fall rapporteras till OLAF för undersökning inte befriar

ledningen från skyldigheten att agera på det sätt som krävs för att åtgärda de

problem som uppmärksammats.", dels om externa rapportkanaler: "Den

externa kanalen bör fungera som 'säkerhetsventil': det bör noggrant anges

under vilka omständigheter det är tillåtet att gå utanför kommissionen."

Konstitutionsutskottet har tidigare konstaterat att det inom Sverige råder

stor enighet om offentlighetsprincipens betydelse. Utskottet, som i sak har

samma uppfattning som motionärerna, vill även nu understryka frågans stora

betydelse. Regeringen har i olika sammanhang visat att frågan om offentlig-

het inom EU ges hög prioritet från svensk sida. Utskottet utgår från att rege-

ringen även fortsättningsvis driver frågan om en offentlighetsprincip motsva-

rande den svenska, som således enligt utskottets mening bör omfatta även

bestämmelser om meddelarfrihet och registrering av handlingar. Utskottet

anser därför att något tillkännagivande inte behövs med anledning av motio-

nerna 1999/2000:U514 (kd) yrkande 15 delvis, 1999/2000:U512 (c) yrkande

3, 1999/2000:U505 (fp) yrkande 5 och 1999/2000:U513 (mp) yrkande 1.

Utrikesutskottet gör ingen annan bedömning och anser att motionerna U514

(kd) yrkande 15 (delvis), U512 (c) yrkande 3, U505 (fp) yrkande 5 och U513

(mp) yrkande 1 är besvarade.

I motion K248 (kd) finns tre yrkanden som gäller valen till Europaparlamen-

tet. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att riksdagen bör ajourneras

två veckor före valdagen. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att den

nationella informationskampanjen inför valet bör utvärderas. I yrkande 3

begärs ett tillkännagivande om att åtgärder bör vidtas för att valet skall flyt

tas till tidigare på våren.

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande 1999/2000:KU7y följande med

anledning av denna motion:

Europaparlamentet är den enda av Europeiska unionens institutioner som

utses genom direkta val. Sådana val skall hållas i alla medlemsstater under

fyra dagar i en bestämd tidsperiod i juni månad. Senast hölls val i juni 1999.

Parlamentets mandattid är fem år. Målet är enligt Romfördraget att företräda-

re i Europaparlamentet skall väljas genom allmänna direkta val enligt en för

alla medlemsländer enhetlig ordning. Från år 1979 har valen varit direkta

men valsättet är ännu inte enhetligt. Vissa mera detaljerade, bindande be-

stämmelser om val av företrädare i Europaparlamentet är dock redan i kraft i

EU och måste således beaktas när ett nationellt valsystem för valen till Euro-

paparlamentet utformas.

Av parlamentets 626 ledamöter är 22 från Sverige. Det senaste valet ägde

rum den 10-13 juni 1999. Valdeltagandet var, som framhålls i regeringens

skrivelse och som redovisats ovan, lågt. I Sverige röstade 38,8 % i valet. Det

genomsnittliga valdeltagandet för EU-länderna var 49,9 %.

Riksskatteverket (RSV) har haft regeringens uppdrag att i samband med

utvärderingen av 1999 års val till Europaparlamentet för hela landet länsvis

redovisa valdeltagandet dels i sammanslagna valdistrikt, dels i valdistrikt

som inte slagits samman. RSV skulle dessutom för respektive valdistrikt

redovisa valdeltagandets förändring i förhållande till 1995 års val till Euro-

paparlamentet i de fall då valdistrikten varit desamma. För det fall valdelta-

gandet visade sig vara lägre i sammanslagna valdistrikt än i andra distrikt

skulle RSV, så långt möjligt, analysera om särskilda röstmottagningsställen

eller valskjutsar i sammanslagna valdistrikt kunde ha påverkat valdeltagan-

det.

RSV lämnade i en promemoria den 25 november 1999, Erfarenheter från

1999 års val till Europaparlamentet, förslag till ändringar i vallagen

(1997:157) och presenterade ett antal områden vilka enligt verkets uppfatt-

ning borde bli föremål för utredning.

Regeringen beslöt den 17 februari 2000 att en särskild utredare skall till-

kallas för att göra en teknisk och administrativ översyn av delar av valsy-

stemet (Ju 2000:02, dir. 2000:10). Erfarenheterna från valet år 1999 har

enligt regeringen visat bl.a. att bestämmelserna om indelning i valdistrikt

kräver en översyn.

I Demokratiutredningens betänkande (SOU 2000:1) En uthållig demokrati

behandlas frågan om det sjunkande valdeltagandet. Utredningen diskuterar

frågan om en valreform och förändringar i regelsystem m.m. Utredningen

berör särskilt valen till Europaparlamentet (bet. s. 188). Enligt utredningen

har detta val ännu karaktären av "ett andra rangens val", dvs. val som inte

upplevs lika angelägna som nationella val. Det finns enligt utredningen flera

orsaker till detta, särskilt brukar framhållas Europaparlamentets speciella

karaktär, där valet inte handlar om någon "regeringsbildning"; partierna

uppträder i huvudsak nationellt och förmår i begränsad omfattning föra fram

frågor som rör EU i valkampanjerna. Det senare brukar enligt utredningen

innebära att valrörelserna blir urvattnade - snarare tillfällen att testa natio

nella regeringars ställning än att diskutera EU:s framtidsfrågor. Även i EU-

valen skall icke-röstandet ses som ett sätt att protestera och visa sitt missnö

Utredningen anser att även den skarpa skiljelinjen mellan ja och nej till EU

och förhållandet att denna konflikt skär genom flera partier samt närheten till

folkomröstningen om medlemskap i EU bör tas med i förklaringarna till de

svenska låga deltagandenivåerna.

Rådet för utvärdering av 1998 års val (Ju 1997:13) har genom tilläggsdi-

rektiv (dir. 1999:61) den 1 juli 1999 fått i särskilt uppdrag att analysera ors

kerna till det låga valdeltagandet i 1999 års val till Europaparlamentet. Rådet

skall vid analysen av valdeltagandet samråda med Riksskatteverket. Uppdra-

get skall redovisas på det sätt som rådet finner lämpligt. Rådet beräknas

slutföra sitt uppdrag senast den 1 juli 2000.

Konstitutionsutskottet anser att resultatet främst av den analys som Rådet

för utvärdering av 1998 års val fått i uppdrag att utföra bör avvaktas. Ut-

skottet föreslår att utrikesutskottet avstyrker motion 1999/2000:K248 (kd).

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömningar och avstyrker

motion K248 (kd) yrkandena 1, 2 och 3.

I motion U512 (c) yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att de nationella

parlamentens inflytande och den folkliga förankringen bör stärkas.

I motion K341 (mp) begärs i yrkande 1 att riksdagen skall besluta att EU-

nämnden blir beslutande för Sveriges hållning i EU:s ministerråd och att

regeringen dels skall redovisa hur Sverige har röstat i ministerrådet, dels bli

bättre på att fullgöra sin informations- och samrådsskyldighet (yrkande 2).

Vidare begär de tillkännagivanden om att den parlamentariska insynen inför

ministerrådsmötena skall inträda samtidigt som ärendena börjar handläggas i

Coreper med möjlighet att följa ärendegången i Coreper (yrkande 3), att en

remiss till berörda organisationer skall genomföras inför varje beslut av

betydelse i EU:s ministerråd (yrkande 4) samt att regeringen skall återkom-

ma till riksdagen med förslag om hur det svenska arbetet i EU:s kommittévä-

sende skall öppnas och demokratiseras (yrkande 5).

I motion K324 (m) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en effektivare

granskning i riksdagen av nya eller ändrade EU-direktiv. Riksdagen bör

enligt motionären ha möjlighet att fördröja och i vissa fall blockera ny EU-

lagstiftning.

Konstitutionsutskottet behandlar detta yrkande i yttrande 1999/2000:KU7y

och framhåller följande:

Till Amsterdamfördraget fogades ett protokoll om de nationella parlamen-

tens roll i Europeiska unionen (D 13).

I protokollet uttrycks en önskan att uppmuntra till en större delaktighet

från de nationella parlamentens sida i unionens verksamhet och öka deras

möjligheter att uttrycka sin uppfattning i frågor som kan vara av särskilt

intresse för dem. Enligt protokollet skall samtliga kommissionens samråds-

dokument (grön- och vitböcker och meddelanden) skyndsamt tillställas

medlemsstaternas nationella parlament. Vidare skall kommissionens förslag

till lagstiftning göras tillgängliga i så god tid att varje medlemsstats regeri

kan säkerställa att dess eget nationella parlament erhåller dem på lämpligt

sätt.

En sexveckorsperiod skall förflyta från den dag då ett lagstiftningsförslag

eller ett förslag till åtgärd inom ramen för den tredje pelaren av kommissio-

nen görs tillgängligt för Europaparlamentet och rådet på alla de officiella

språken till den dag då förslaget sätts upp på rådets dagordning för beslut.

Undantag kan göras i brådskande fall, varvid skälen skall anges.

Protokollet ger också en roll för COSAC, den s.k. konferensen mellan or-

gan för EG-frågor, som är ett samarbetsorgan för de nationella parlamentens

EU-nämnder och motsvarande. Protokollet innebär bl.a. att COSAC allmänt

ges rätt att bidra med allt som unionens institutioner bör uppmärksamma,

särskilt när det gäller utkast till lagstiftning som medlemsstaternas regeringa

i samförstånd beslutat att tillställa COSAC.

I betänkande 1994/95:KU22 om samverkan mellan riksdag och regering

med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen avstyrkte

konstitutionsutskottet motioner, i vilka föreslogs att riksdagen skulle kunna

binda regeringen med fastställda förhandlingsdirektiv i EU-förhandlingarna.

Om riksdagen redan från början skulle binda regeringen med fastställda

direktiv skulle, enligt utskottet, regeringens ansvar för agerandet i EU-

förhandlingarna uttunnas avsevärt. Utskottet påpekade också att ett riksdags-

organs uttalanden inte kan bli bindande för hela riksdagen och att sådana

uttalanden saknar formell konstitutionell betydelse. Det är regeringen som

företräder Sverige vid ministerrådets möten, och det är därigenom regeringen

som har det politiska ansvaret för förhandlingarna. Riksdagen fick genom

EU-nämnden enligt utskottets bedömning ett reellt inflytande när det gäller

Sveriges ståndpunkter vid rådsmötena. Man borde nämligen kunna utgå från

att regeringen inte skulle komma att företräda en ståndpunkt som stod i strid

med vad nämnden hade gett uttryck för i samrådet. Det utskottet anfört om

innebörden av samverkan hade enligt utskottet betydelse för det politiska

ansvarstagandet. EU-nämndens medverkan vid uppläggningen av förhand-

lingarna påverkade således inte riksdagens möjligheter att använda de kon-

trollinstrument som anges i 12 kap. regeringsformen (bl.a. kritik mot statsråd

med anledning av konstitutionsutskottets granskning eller avgivande av

misstroendeförklaring).

Konstitutionsutskottet vidhöll i sitt yttrande till utrikesutskottet över Ams-

terdamfördraget (yttr. 1997/98:KU9y), när det gällde frågan om riksdagen

skall kunna binda regeringen vid en viss handlingslinje i EU-arbetet, den

uppfattning som utskottet gett uttryck för i det nämnda betänkandet och som

riksdagen ställt sig bakom.

Regeringen beslöt den 2 september 1999 att tillkalla en parlamentariskt

sammansatt kommitté med uppdrag att utreda vissa frågor som rör regerings-

formen (Ju 1999:13, dir. 1999:71). Kommittén skall bl.a. närmare analysera

om utvecklingen av samarbetet inom Europeiska unionen går mot en mins-

kad uppdelning mellan en gemenskapsdel och övriga delar av unionssamar-

betet och i samband därmed också överväga om det kan finnas anledning att

ändra ordalydelsen av 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen.

Konstitutionsutskottet anför vidare i sitt yttrande:

Talmanskonferensen beslutade i december 1998 att tillsätta en kommitté för

att se över och utvärdera vissa frågor som rör riksdagens arbetsformer, bl.a.

riksdagens hantering av EU-frågor.

Riksdagskommittén skall i denna del ha som en utgångspunkt att EU-

arbetet så lång möjligt skall vara en integrerad del i riksdagens sedvanliga

arbete och som en målsättning att öka möjligheterna för riksdagen och ut-

skotten att följa, ta initiativ och utöva inflytande i utrednings- och lagstift

ningsarbetet inom EU från ett tidigt skede till dess att formella beslut fattas

Kommittén bör inrikta sitt utredningsarbete på att följa upp utskottens

hantering av EU-frågorna och att utveckla och förbättra stödet till utskotten.

Kommittén skall också belysa konsekvenserna för riksdagen av att EU-

samarbetet sker i olika former och att beslutsprocessen ändrats genom Ams-

terdamfördraget. Två frågor som särskilt bör belysas är formerna för riksda-

gens uppföljning och kontroll dels av regeringens agerande i Europeiska

unionens råd, dels av implementeringen av EU-direktiv.

Kommittén skall vidare utreda behovet av och kostnaderna för en ökad

närvaro och en mer kontinuerlig bevakning på plats från riksdagens sida av

verksamheten i EU:s institutioner. Kommittén skall även bedöma behovet av

och kostnaderna för en ökad kontakt med andra nationella parlament och

Europaparlamentet.

Kommittén skall också uppmärksamma de frågor som konstitutionsut-

skottet särskilt tagit upp i ett betänkande och frågor som aktualiseras av

utskottet och i riksdagen under utredningsarbetets gång.

Konstitutionsutskottet anser att resultatet av i första hand Riksdagskom-

mitténs arbete i denna del bör avvaktas. Vissa av de frågor som tas upp i

motionerna berörs också av den pågående författningsutredningens arbete.

Konstitutionsutskottet föreslår att utrikesutskottet avstyrker motionerna

1999/2000:K324 (m) yrkande 3 och 1999/2000:U512 (c) yrkande 6.

Också motion 1999/2000:K341 (mp) yrkandena 1-5 bör avstyrkas.

Utrikesutskottet konstaterar för sin del att många av de önskemål som fram-

förs av Centerpartiet och Miljöpartiet är tillgodsedda med de åtgärder som

redovisas i konstitutionsutskottets yttrande. Utrikesutskottet anser därför att

motionerna U512 (c) yrkande 6 samt K341 (mp) yrkandena 1-5 är besvara-

de. Motionen K324 (m) yrkande 3 avstyrks.

I motion U514 (kd) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om

att Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och grundläg-

gande friheterna bör införlivas i EU-fördragen.

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:KU7y följande

angående detta yrkande:

Frågan om EU:s anslutning till Europakonventionen behandlades våren 1998

i konstitutionsutskottets yttrande till utrikesutskottet om Amsterdamfördraget

(yttr. 1997/98:KU9y). I yttrandet gavs en redovisning av EU:s förhållande

till Europakonventionen och det skydd för de mänskliga rättigheterna som

ges genom EG-fördragen. Det påpekades att samtliga medlemsstater är an-

slutna till Europakonventionen och att frågan om EG:s anslutning till kon-

ventionen länge diskuterats inom gemenskapen. Frågan huruvida en sådan

anslutning är förenlig med EG-fördraget hade också underställts EG-

domstolen enligt artikel 228.6 i EG-fördraget. EG-domstolen fann emellertid

i sitt yttrande den 28 mars 1996 i mål O-2/94 att en sådan anslutning av EG

som organisation inte var möjlig enligt fördraget i dess dåvarande lydelse.

Under 1996 års regeringskonferens diskuterades frågan om fördragsänd-

ringar som skulle göra det möjligt för gemenskapen att ansluta sig till Euro-

pakonventionen. Sverige stödde för sin del en sådan ordning. Medlemssta-

terna kunde emellertid inte enas på denna punkt.

Konstitutionsutskottet beklagade att medlemsstaterna inte kunnat enas om

sådana fördragsändringar att gemenskapen kunde ansluta sig till Europakon-

ventionen. Utskottet såg dock positivt på att de grundläggande fri- och rät-

tigheterna förstärkts i Amsterdamfördraget genom att fördragsfästas i artikel

F (numera artikel 6 i Unionsfördraget). Unionens engagemang i fråga om

icke-diskriminering och jämställdhet mellan kvinnor och män förstärks ock-

så. Konstitutionsutskottet ansåg att det var för tidigt att ta ställning till i

ken utsträckning regeringen skulle fortsätta att driva frågan om en anslutning

till Europakonventionen vid kommande regeringskonferenser och avstyrkte

en motion liknande den nu aktuella.

I sitt yttrande våren 1999 till utrikesutskottet över regeringens EU-

skrivelse (yttr. 1998/99:KU3y) ansåg konstitutionsutskottet att frågan om

tillämpningen inom EU av Europakonventionen är central. Utskottet ville

därvid peka på att två skilda system för tolkningen av konventionen i läng-

den inte är en acceptabel ordning. 40 stater hade anslutit sig till Europakon-

ventionen medan Europeiska unionen omfattade 15 medlemsländer. Själv-

fallet var det enligt utskottet nödvändigt att praxis i så centrala frågor som

mänskliga rättigheter och grundläggande friheter skapas otvetydigt av en

enda domstol. Utskottet förutsatte att regeringen skulle ta till vara möjlighe-

terna att verka för en utveckling i denna riktning. Enligt utskottets mening

var ett tillkännagivande till regeringen inte då nödvändigt, och utskottet

avstyrkte den föreliggande motionen.

Konstitutionsutskottet konstaterar vidare i yttrandet att i slutsatserna från

Europeiska rådets möte i Köln i juni 1999 uttalades att rådet ansåg att de på

unionsnivå gällande grundläggande rättigheterna med hänsyn till det utveck-

lingsstadium som unionen befann sig på borde sammanfattas i en stadga och

därigenom göras synligare. Europeiska rådet fattade därför beslut om att

upprätta ett organ bestående av företrädare för stats- och regeringscheferna

och för ordföranden i Europeiska kommissionen samt av ledamöter av Euro-

paparlamentet och de nationella parlamenten för att utarbeta ett utkast till en

sådan stadga om grundläggande rättigheter i Europeiska unionen. Företrädare

för EG-domstolen deltar som observatörer.

Detta organ skall i tid före Europeiska rådet i december 2000 lägga fram

ett utkast. Europeiska rådet tänker föreslå Europaparlamentet och kommis-

sionen att gemensamt med rådet högtidligt utropa en stadga om grundläg-

gande rättigheter i Europeiska unionen som bygger på detta utkast. Organet -

numera konventet - höll sitt konstituerande möte i december 1999. Ett inten-

sivt arbete pågår inom konventet.

Vidare noterar konstitutionsutskottet att Europaparlamentet i en resolution

den 16 mars 2000 (A5-0064-00) har välkomnat utarbetandet av en stadga om

grundläggande rättigheter i Europeiska unionen. Parlamentet klargör att det

gör sitt slutgiltiga godkännande av stadgan i hög grad avhängigt bl.a. av att

stadgan fullt ut görs rättsligt bindande genom att den införlivas i EU-

fördraget. Parlamentet uppmanar regeringskonferensen att ta upp införandet

av stadgan i fördraget på sin dagordning och att ansluta sig till Europarådets

konvention och att på ett lämpligt sätt undvika eventuella konflikter och

överlappningar med EG-domstolen och Europadomstolen. - Resolutionen

antogs efter omröstning med namnupprop.

Konstitutionsutskottet anför vidare i yttrandet:

Enligt konstitutionsutskottets uppfattning bör arbetet inom det s.k. konventet

avvaktas. Utskottet vill dock erinra om att Sverige, som redovisats ovan,

under 1996 års regeringskonferens stödde en ordning som skulle göra det

möjligt för gemenskapen att ansluta sig till Europarådets konvention om

mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Konstitutionsutskottet föreslår att utrikesutskottet avstyrker motion

1999/2000:U514 (kd) yrkande 1.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömningar och avstyrker

motion U514 (kd) yrkande 1.

5.3 Visst samarbete inom ramen för Europeiska gemenskapen

Skrivelsen s. 57-211

Motionerna

Den inre marknaden

I motion U503 (m) (yrkande 4) framhålls att inre marknaden utgör det euro-

peiska samarbetets kärna. Motionärerna menar dock att mycket återstår för

att fullborda den inre marknaden. Konkurrenshinder, monopol och subven-

tioner snedvrider fortfarande konkurrensen och hämmar utvecklingen.

Motionärerna menar att medlemsländerna bör uppmanas att systematiskt

gå igenom sina nationella regelverk för att undanröja hinder för konkurrens.

Även EU:s regelverk måste genomgå en motsvarande analys. Ett nytt ge-

menskapsorgan, en regelrevision, med uppgift att systematiskt granska och

analysera gamla och nya gemensamma och nationella regler bör inrättas.

Syftet är främst att undanröja onödiga och ålderdomliga regleringar. I motio-

nen begärs ett riksdagens tillkännagivande om att Sverige inom EU bör verka

för en regelrevision.

I samma motion framhålls att den inre marknaden ger goda förutsättningar

för uthållig tillväxt och högt välstånd. För detta krävs en union där företag

kan skapas och växa. En avreglering av kvarvarande nationella hinder och

monopol undanröjer hindren för företagande och är därmed det bästa medlet

mot arbetslösheten som kan användas på unionsnivå. EU bör enligt motionä-

rernas mening verka för en union för företagande och arbete (yrkande 6).

I motion U512 (c) yrkande 12 anförs att principen om ömsesidigt godkän-

nande inom den inre marknaden inte får snedvrida konkurrensen och pressa

ambitiösa medlemsländer att sänka sina skyddsnivåer.

I motion U513 (mp) yrkandena 7 och 8 sägs att den inre marknaden är allt

annat än fri. För att underlätta konkurrensen harmoniseras och standardiseras

varuutbudet. Det innebär att det blir lättare att sälja en och samma produkt

inom hela unionen, men det sker till priset av en reducerad mångfald. Motio-

närerna framhåller därför att EU:s detaljreglering av varor måste motverkas

samtidigt som den inre marknadens mål om fri rörlighet för varor och

ohämmad ekonomisk tillväxt ersätts med sociala och miljömässiga mål.

I motion N254 (m) är motionärerna kritiska till bestämmelsen i den tyska

skattelagen som föreskriver att preliminärskatt skall erläggas vid gränsöver-

skridande verksamhet. Den svenska regeringen bör, anför motionärerna, med

kraft driva frågan om att ta bort olika typer av handelshinder inom EU.

Regionalpolitik

I motion U503 (m) yrkande 3 anförs att struktur- och regionalstöd bör be-

traktas som övergångslösningar och inte som permanenta subsidier. Att

betala in pengar till EU för att sedan få tillbaka dem i form av strukturstöd ä

inte rimligt, menar motionärerna. I stället bör, enligt motionärerna, medlems-

avgift och stöd kvittas mot varandra. Nationella stöd måste dock överens-

stämma med EU:s krav på konkurrensneutralitet. Svaga och eftersatta regio-

ner behöver dock övergångsvis stöd från EU. Stöd till eftersatta regioner bör,

enligt motionärerna, i första hand bestå av hjälp att bygga upp och stärka

institutioner för en fungerande marknadsekonomi, viss fysisk infrastruktur

som inte kan marknadsfinansieras samt hjälp till utbildningsinsatser. Sådana

stöd har visat sig framgångsrika i Spanien, Portugal och Irland. I takt med att

stödområdet kommer i kapp bör stöden successivt avvecklas. Att fastna i ett

bidragsberoende vore, menar motionärerna, djupt olyckligt. Stöden får därför

aldrig vara annat än en övergångslösning.

Sysselsättningspolitik

I partimotion U505 (fp) yrkande 13 framhålls att det är mycket positivt att

sysselsättningsfrågan har satts högt på EU:s dagordning. I november 1997

presenterade kommissionen rekommendationer för en politik mot arbetslös-

heten. Motionärerna framhåller att dessa förslag om sänkt moms på arbete

inom tjänstesektorn, sänkt arbetsgivaravgift, enklare regler för småföretag

och reformerade strukturer på arbetsmarknaden kan ge positiva sysselsätt-

ningseffekter. De menar även att den regeringen hittills inte har visat någon

vilja att omsätta förslagen i praktisk handling. Motionärerna anser därutöver

att sänkt skatt på arbete och avreglerad europeisk arbetsmarknad skulle ha

positiva effekter som sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Även i motion U12 (m) med anledning av regeringens skrivelse riktas

uppmärksamheten mot sysselsättningspolitiken I yrkande 2 (delvis) i motio-

nen framhåller motionärerna att Sverige måste påskynda förändringar i de

sociala systemen. I motionen yrkas att regeringen skall återkomma till riks-

dagen med förslag till en ny och effektivare politik på sysselsättningsområ-

det.

Samarbetet inom miljöområdet

I motion U515 (mp) yrkande 2 anförs att inrättandet av en miljökommitté

som granskar kommissionens förslag till beslut utifrån vissa övergripande

miljöprinciper skulle vara ett viktigt verktyg för att påskynda miljöarbetet i

unionens alla verksamhetsområden. En miljökommitté bestående av repre-

sentanter för olika intressegrupperingar i samhället såsom enskilda organisa-

tioner och nationella miljövårdsmyndigheter skulle vara en positiv och tydlig

signal till medborgarna om att man menar allvar med miljöhänsyn, anser

motionärerna. Sverige bör därför verka för inrättandet av en sådan miljö-

kommitté som enligt fastlagda principer för miljöpolitiken granskar förslag

till beslut.

Vidare anser Miljöpartiet att EEA, European Environment Agency, som i

dag samlar in och sammanställer information om miljötillståndet i unionen,

skall ges ökade resurser och befogenheter (yrkande 3).

I yrkande 4 i samma motion anförs att Sverige bör verka för att ett beslut

inom EU skall föregås av en grundlig kontroll gentemot en checklista med

gällande miljöprinciper.

Miljöpartiet vill vidare att unionens fördragstexter skall kompletteras med

en rad miljöprinciper i syfte att stärka miljöns konstitutionella ställning ino

EU. En sådan viktig miljöprincip som ännu inte finns med i gällande fördrag

är substitutionsprincipen (yrkande 10).

I motion U14 (mp) yrkande 2 med anledning av regeringens skrivelse fram-

hålls att i Amsterdamfördraget lyftes målet om det hållbara samhället upp

som ett prioriterat mål för unionen, likställt med andra verksamhetsmål.

Detta välkomnades av Miljöpartiet, men samtidigt anser man att resultatet

har varit magert. I motionen betonas att 1999 års viktigaste händelse var en

rapport från Europeiska miljöbyrån. Miljöbyrån gör sin bedömning av miljön

inom EU vid sekelskiftet på grundval av femton miljöindikatorer: växthusga-

ser och klimatförändring, nedbrytning av ozonskiktet, farliga ämnen, gräns-

överskridande luftförorening, överbelastning av vattenresurser, markskador,

avfall, naturliga och tekniska risker, genetiskt modifierade organismer, bio-

logisk mångfald, människors hälsa, städerna, kust- och havsområden, lands-

bygden och bergstrakterna. För varje miljöindikator har man beskrivit nuva-

rande belastningar samt dragit slutsatser i form av tillstånd och i konsekven-

ser. Att regeringen inte väljer att i skrivelsen kommentera eller redogöra för

denna utveckling är en brist menar Miljöpartiet och begär ett riksdagens

tillkännagivande om att regeringen skall redogöra för den rådande utveck-

lingen på miljöområdet baserat på miljöindikatorer.

Vidare konstateras i motionen att en viktig händelse under 1999 var det

moratorium som infördes av miljöministerrådet för utsättning av genetiskt

modifierade produkter. I yrkande 8 begärs därför en redogörelse för den

svenska strategin inom EU för frågor gällande genmanipulerade organismer

(GMO:s).

Narkotika samt införselregler för alkohol

I motion U505 (fp) yrkande 16 konstateras inledningsvis att narkotikapolitik

är nationell kompetens. Varje land bestämmer självt med vilka lagar och

metoder det vill föra kampen mot narkotikan. Samtidigt konstateras att poli-

tiken diskuteras mellan länder och i Europaparlamentet. För att vinna stöd

för den restriktiva linje som Sverige företräder krävs det att politiker, media

polis, tjänstemän folkbildningsorganisationer m. fl. samlar krafterna till

gemensamma insatser.

Motionärerna anser att regeringens profil på narkotikaområdet hittills har

varit oroväckande låg.

Folkpartiet menar att det krävs ett betydligt mer intensivt arbete för att föra

ut Sveriges narkotikastrategi i Europa.

I motion U12 (m) yrkande 3 med anledning av regeringens skrivelse väl-

komnas den ändring av införselregler för alkohol som kommer att ske. De

ändrade införselreglerna måste följas av en anpassning av de svenska skat-

terna på dessa varor.

Även i Miljöpartiets motion U14 yrkande 11 med anledning av regeringens

skrivelse tas införselreglerna upp till behandling. Miljöpartiet vill att det i

skrivelsen skall lämnas en redovisning för hur Sverige skall gå vidare och för

hur regeringen avser att agera i denna fråga. Man vill även att regeringen

presenterar en strategi för hur Sverige skall kunna behålla sina restriktivare

införselregler för alkohol och tobak.

Ekonomiska och finansiella frågor, skattepolitik

Miljöpartiet betonar i motion U513 yrkande 22 att när det gäller närproduce-

rade livsmedel innebär unionens upphandlingsregler problem. En prioriterad

fråga för Sverige bör därför vara att ändra dessa, så att lokal upphandling kan

ske utan inskränkningar.

I Vänsterpartiets motion U903 yrkande 7 tar man avstånd från det valutapo-

litiska samarbetet inom EMU. I stället bör Sverige spela en mer aktiv och

progressiv roll i skapandet av en ny, mer rättvis och demokratisk världsord-

ning utanför EMU. Vänsterpartiet vill ha ett utökat internationellt samarbete

som ett alternativ till medlemskap i EMU.

I motion U14 (mp) yrkande 10 med anledning av regeringens skrivelse fram-

hålls att revisionsrätten under verksamhetsåret 1999 gjort ett antal iakttagel-

ser som innebär en allvarlig kritik mot sättet att handha unionens gemen-

samma resurser. Miljöpartiet menar att tillfredsställande åtgärder ej har vid-

tagits från kommissionens sida, och man saknar en utförligare redogörelse i

skrivelsen för den svenska regeringens arbete med denna fråga och menar att

kommande skrivelser mer utförligt måste redogöra för revisionsrättens slut-

satser.

I motion U12 (m) med anledning av regeringens skrivelse riktas uppmärk-

samheten mot skattepolitiken. I yrkande 1 konstateras att komissionen i ett

utlåtande över Sveriges konvergensprogram menar att Sverige beslutsamt

och aktivt skall fortsätta med att lätta på det höga skattetrycket. Motionärern

menar att de skattesänkningar som regeringen har föreslagit är långt ifrån

tillräckliga. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett samlat

förslag till skattesänkningar menar motionärerna. I yrkande 2 (delvis) i sam-

ma motion framhålls att de skattesänkningar som beslutats är långt ifrån

tillräckliga. Sverige måste påskynda skattesänkningarna menar motionärerr-

na i denna del.

Funktionshindrade

I motion U514 yrkande 2 framhåller Kristdemokraterna att de vill se ett

större socialt ansvarstagande när det gäller stödet till handikappade inom

unionen. Den fria rörligheten är i dagsläget begränsad för de funktionshind-

rade, på grund av skillnader i regler mellan medlemsländerna. Enhetlig lag-

stiftning med obligatoriska minimidirektiv krävs därför, menar motionärerna.

Trafikpolitik

I motion U514 (kd) yrkande 7 framhålls att svensk transportnäring i vissa fall

lider av hårdare regler och avgifter än grannländernas, vilket hämmar näring-

en. Motionärerna finner det därför angeläget att aktivt driva harmonisering

inom sektorn. Man vill ha miljöklassning av transportfordon eftersom svens-

ka transportföretag ofta har jämförelsevis miljövänliga fordon. Svensk diesel

är också miljövänligare än den i flertalet medlemsländer, vilket enligt motio-

närerna stärker skälen för att harmonisera skatterna i miljöhänseende. De vill

därför se en harmonisering av transportpolitiken och dess regleringar.

I motion U14 (mp) yrkande 3 med anledning av regeringens skrivelse kon-

stateras att Sverige har tilldelats bidrag från Transeuropeiska nätet för trans

porter (TEN) som bl.a. syftar till en utbyggnad av vägnätet inom EU. Sverige

fick under 1999 14,8 miljoner euro för infrastrukturprojekt. Flera av de pro-

jekt som kommer i fråga kommer enligt motionärerna att leda till ökade

koldioxidutsläpp. De vill därför att det i kommande skrivelser redogörs för

miljökonsekvensbeskrivningar av de projekt som planerats inom ramen för

Transeuropeiska nätverk för transporter.

Kvinnans ställning

I motion Kr233 (mp) yrkande 3 konstateras att kommissionen har tagit fram

en grönbok med titeln "Leva och arbeta i informationssamhället: Människan

i centrum". Motionärerna begär att regeringen skall återkomma till riksdagen

med besked om hur bilden av kvinnan belyses i denna grönbok.

Energifrågor

I motion U12 (m) yrkande 4 med anledning av regeringens skrivelse konsta-

teras att ett ramdirektiv är under utarbetande inom energiskatteområdet och

enligt skrivelsen stöder regeringen detta arbete.

Motionärerna menar att Sverige redan i dag har höga energiskatter. Ett

EU-direktiv bör enligt motionärernas mening inte innebära ytterligare höj-

ning av de svenska energiskatterna. En alltför stor skillnad i skattenivåer

riskerar att driva produktion till länder där miljörestriktionerna är mindre

hårda.

I motion U14 (mp) med anledning av regeringens skrivelse anförs att den

kanske mest avgörande komponenten för en hållbar energiförsörjning är en

minskning av dagens konsumtionsnivåer. Potentialen för detta finns men

berörs ej i skrivelsen, enligt motionärerna. Ett program inom EU, SAV,

skulle kunna spela en positiv roll i detta arbete, men omnämns inte i skrivel-

sen. Därför bör i fortsättningen skrivelsen innehålla redogörelser för de

satsningar som genomförs för att stärka de förnyelsebara energikällornas

ställning på den europeiska marknaden (yrkande 4) och för de satsningar som

genomförts i Sverige för energieffektivisering, finansierade med EU-medel

(yrkande 5).

I motion U512 (c) yrkande 13 framhålls att kärnkraftsreaktorerna i EU bör

omfattas av stränga miljökrav. Dessutom bör ett gemensamt program utar-

betas för avveckling av kärnkraften i EU:s medlemsstater och i kandidatlän-

derna.

Euratomfördraget bör, menar motionärerna, ersättas av ett program för ut-

veckling av förnybara energikällor och energieffektivisering. Vidare fram-

hålls det att Sverige bör verka för en energipolitisk samverkan, som syftar til

en övergång från kärnkraft och fossilbränslen till förnybara och miljövänliga

energikällor.

I motion U513 (mp) yrkande 21 betonas att Sverige aktivt och offensivt bör

driva att EU:s forskningsprogram vad gäller energifrågor helt inriktas på

forskning och utveckling kring förnybara energikällor.

Utskottets överväganden

I sina yttranden har ett flertal utskott uttalat sig allmänt över beredningsom-

rådet utan att det föreligger yrkanden i de aktuella fallen. Utrikesutskottet s

mycket positivt på att utskotten i sina yttranden gör denna typ av mer över-

gripande bedömningar.

Socialförsäkringsutskottet tar i sitt yttrande 1999/2000:SfU6y bl.a. upp sam-

ordning av social trygghet för migrerande arbetstagare samt kommissionens

meddelande om kompletterande pensionsskydd. Socialförsäkringsutskottet

framhåller därvid att det fortsatt har följt frågan om en modernisering och

förenkling av förordning 1408/71 (regler för samordning av medlemsstater-

nas sociala trygghetssystem), liksom en utvidgning av förordningen till att

avse fler grupper. Utskottet, som anser att det är viktigt att målet om fri rör

lighet för personer genomförs inom EU, ser positivt på arbetet med att sam-

ordna de nationella trygghetssystemen i syfte att underlätta för de personer

som flyttar inom EU. Samordningsreglerna härrör från år 1971 och har änd-

rats och uppdaterats åtskilliga gånger sedan dess. Det är därför enligt utskot-

tets bedömning angeläget att reglerna moderniseras och förenklas. När det

gäller det kompletterande pensionsskyddet konstaterar socialförsäkringsut-

skottet emellertid att hinder för den fria rörligheten fortfarande kvarstår.

Utskottet anser att arbetet med samordningen på detta område bör påskyndas

för att hindren för rörligheten skall kunna undanröjas.

Vidare tar Socialförsäkringsutskottet upp frågor kring förstärkt samarbete

för att modernisera social trygghet och medlemsstaternas samarbete på det

sociala området. Socialförsäkringsutskottet konstaterar därvid att efter Ams-

terdamfördragets ikraftträdande och integreringen av det sociala avtalet i

fördraget återfinns bestämmelserna rörande den sociala dialogen i artiklarna

138 och 139 i EG-fördraget. Det har skapats en enhetlig fördragsmässig

grund för EU-medlemsstaternas samarbete på det sociala området, ett samar-

bete som nu kommer att omfatta samtliga medlemsstater. Vidare noterar

socialförsäkringsutskottet att under 1998 presenterade kommissionen med-

delandet "Anpassa och främja den sociala dialogen på gemenskapsnivå",

KOM(1998)322 slutlig. Kommissionen uttryckte i detta meddelande att den

sociala dialogen behöver bli öppnare, starkare, modernare och mer flexibel.

Socialförsäkringsutskottet välkomnar i sitt yttrande att den sociala dimen-

sionen genom Amsterdamfördragets integrering av det sociala avtalet i för-

draget har fått en tydlig roll i EU-samarbetet.

Europeiska rådet uttalade vid det extra toppmötet i Lissabon den 23-24

mars 2000 att grunden för en övergång till en kunskapsbaserad ekonomi är

dagens utvecklade system för socialt skydd. Dessa system måste emellertid

anpassas för att säkerställa bl.a. att arbete skall löna sig och att systemen ä

hållbara på lång sikt med hänsyn till problemet med en åldrande befolkning.

Rådet angav också att dessa problem löses effektivare genom samarbete. Det

redan existerande samarbetet mellan medlemsstaterna bör förstärkas genom

ett mer strukturerat och regelbundet utbyte av information och erfarenheter

när det gäller social trygghet. Socialförsäkringsutskottet delar denna inställ-

ning och kan konstatera att länderna inom gemenskapen har liknande pro-

blem med t.ex. en åldrande befolkning och en förändrad arbetsmarknads-

struktur. Utskottet kan också konstatera att medlemsstaterna har valt att lösa

dessa problem på ett likartat sätt. Detta belystes bl.a. vid socialförsäkringsu

skottets offentliga utfrågning om socialförsäkringen och EU i februari 1999

(en utskrift från utfrågningen finns i bet. 1999/2000:SfU3). Vid utfrågningen

togs även upp frågor om vad medlemskapet fått för effekter för de svenska

socialförsäkringssystemen, och om det föreligger krafter som verkar för eller

emot en harmonisering av systemen i medlemsländerna.

Socialförsäkringsutskottet anser att diskussionen bör breddas och även in-

nefatta de problem som kan uppstå i samband med utvidgningen. Principerna

om icke-diskriminering och likabehandling liksom krav på likabehandling av

kvinnor och män påverkar visserligen utformningen av socialförsäkrings-

systemen, men utskottet vill understryka att själva utformningen av och

innehållet i medlemsländernas socialförsäkringssystem är en nationell fråga.

Enligt utskottets mening finns, på vissa håll inom EU, tendenser att bitvis

vilja föra över frågor som rör de nationella sociala trygghetssystemen till

beslutsfattande inom gemenskapen. Socialförsäkringsutskottet vill därför

betona att frågor om den sociala dimensionen och en gemensam strategi för

att modernisera social trygghet handlar om ett samarbete mellan de enskilda

medlemsstaterna. Regeringen bör i olika sammanhang och forum inom EU

markera denna inställning, något som utskottet i samband med information

om EU-frågor även framfört till Socialdepartementet.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:NU3y att i skrivelsen

återfinns under flera avsnitt frågor inom näringsutskottets beredningsområ-

de: metoder att minska tekniska handelshinder, turism, näringspolitik, ener-

gipolitik, EU:s regional- och strukturpolitik och inre marknadens utveckling.

Det som sägs i skrivelsen under några av dessa avsnitt har varit föremål för

en mer omfattande bevakning från näringsutskottets sida. Det har skett inom

ramen för fyra arbetsgrupper för fördjupad bevakning av EU-frågorna, vilka

näringsutskottet tillsatte hösten 1999 med fem till sex ledamöter från riks-

dagspartierna samt en sekreterare från utskottskansliet. Fyra bevakningsom-

råden har prioriterats: regionalpolitik, energi, industri och inre marknaden.

Näringsutskottet har dock inte funnit anledning att i sitt yttrande, som en

följd av utskottets mer fördjupade bevakning, redovisa några ställningsta-

ganden i dessa delar med utgångspunkt i regeringens skrivelse.

De sakfrågor som näringsutskottet valt att uppmärksamma i yttrandet är

därmed uteslutande föranledda av de aktuella motionsyrkandena. Dessa

omfattar frågor om den inre marknadens utveckling, EU:s handelshinder,

utvecklingen av förnybara energikällor samt struktur- och regionalstöd.

När det gäller arbetsrätt och jämställdhetsfrågor konstaterar arbetsmarknads-

utskottet att det i skrivelsen lämnas en redogörelse för olika ärenden som

behandlats inom unionen rörande fri rörlighet för personer samt arbetsmark-

nadsfrågor och sociala frågor. Bland annat redovisas olika direktiv och för-

slag till direktiv rörande arbetsmiljö och arbetslivsfrågor samt arbetsrätt. De

ges också en beskrivning av frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män

samt lämnas en kort redogörelse från det informella ministermötet i Berlin

samt ministerrådskonferenserna i Helsingfors och Stockholm.

Arbetsmarknadsutskottet noterar att några motioner inte har väckts i denna

del i ärendet och framhåller följande:

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att Sverige på ett ak-

tivt sätt arbetar för att det inom unionen skall tas fram gemensamma regler

bl.a. på arbetsmiljöområdet. Förutom att en sådan reglering verkar för att ge

skydd åt enskilda individer och förhindrar att de slås ut från arbetsmarknaden

har den stor betydelse för att den inre marknaden skall kunna fördjupas och

fungera på ett tillfredsställande sätt. Brister i arbetsmiljö m.m. får inte bli

medel som används för att uppnå konkurrensfördelar. Med hänsyn till de

demografiska förändringar av befolkningen som kommer att leda till att en

allt mindre del av befolkningen tillhör arbetskraften blir det dessutom allt

viktigare att inte arbetsmiljön är sådan att den leder till att individer tving

bort från arbetslivet i förtid.

På jämställdhetsområdet ser utskottet mycket positivt på att jämställdhets-

frågorna, i och med ikraftträdandet av Amsterdamfördraget, har fått en vä-

sentligt starkare ställning inom unionen. Detta har Sverige arbetat aktivt för

under en lång tid. Enligt fördraget är jämställdhet mellan kvinnor och män

numera ett av de grundläggande målen för unionens verksamhet. Det är

också positivt att s.k. mainstreaming skall tillämpas i all verksamhet som

unionen bedriver. Utskottet välkomnar också att positiv särbehandling ut-

tryckligen har blivit tillåten i EG-rätten som ett medel för att uppnå jäm-

ställdhet på arbetsmarknaden.

Utskottet har nyligen i ett betänkande behandlat en rad frågor rörande jäm-

ställdhet (bet. 1999/2000:AU6, skr. 1999/2000:24). I betänkandet, som be-

handlar utvecklingen i Sverige inom jämställdhetsområdet under de senaste

tre åren, konstateras att Sverige är ett av de länder - om inte det land - som

har kommit längst på jämställdhetsområdet inom Europeiska unionen. Ut-

skottet konstaterar trots detta att det finns mycket kvar att göra för att jäm-

ställdhet skall bli verklighet. Kvinnornas ställning måste stärkas på alla om-

råden. Inom arbetslivet rör frågorna främst diskriminering vid anställning,

befordran, lön m.m. Utskottet vill därför framhålla vikten av att dessa frågor

inte drivs aktivt endast i svensk inrikespolitik utan även på unionsnivå.

? I juli 1998 tillkallade regeringen Hans Stark, dåvarande ordförande vid

Arbetsdomstolen, som särskild utredare för att göra en översyn av vissa

delar av jämställdhetslagen. Uppdraget var i första hand att göra en

översyn av om jämställdhetslagen stod i överensstämmelse med EG-

rätten. I september 1999 presenterade Hans Stark sitt betänkande - En

översyn av jämställdhetslagen (SOU 1999:91) - där han bl.a. föreslog

följande.

?

? För att nå överensstämmelse med EG-rätten bör jämställdhetslagens

förbud mot diskriminering vid anställning även omfatta situationer då

arbetsgivaren inte fattar något anställningsbeslut.

?

? Bevisreglerna i jämställdhetslagens 16, 19 och 20 §§ bör ändras på så

sätt att presumtionsreglerna vid anställning, befordran, utbildning, ar-

betsledning, uppsägning, omplacering, permittering och avskedande

formuleras som en enhetlig bevisbörderegel i överensstämmelse med

EG:s bevisbördedirektiv.

?

? Regeln om att ideellt skadestånd skall delas mellan dem som har diskri-

minerats bör ändras så att var och en av de diskriminerade erhåller ett

skadestånd som bestäms med hänsyn till den kränkning den personen

har blivit utsatt för. Det föreslås inga ändringar avseende det ekonomis-

ka skadeståndet.

?

Regeringen har aviserat ett förslag under maj månad till riksdagen.

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:SkU8y att utskottet tidi-

gare under år 2000 besökte bl.a. EU-kommissionen och EU-parlamentet i

samband med en studieresa till EU-institutionerna i Bryssel. Under besöket

på EU-kommissionen arrangerades möten med bl.a. kommissionären för

frågor angående inre marknad, skatter och tullar Frits Bolkestein samt tjäns-

temän från generaldirektoratet för skatter och tullar. Bland annat diskutera-

des aktuella frågor på skatte- och tullområdet och främst det s.k. skattepake-

tet, mervärdesskattefrågor, frågan om ett energibeskattningsdirektiv, åt-

gärdsprogrammet Tull 2000 (numera Tull 2002) samt de svenska övergångs-

reglerna avseende alkohol och tobak. Den sistnämnda frågan togs senare upp

igen under ett nytt möte mellan skatteutskottet, socialutskottet och kommis-

sionären Bolkestein då denne i början av mars besökte Sverige.

Skatteutskottet tar i yttrandet vidare upp de frågor som tagits upp särskilt i

några av de motioner som väckts med anledning av regeringens skrivelse.

Skatteutskottets ställningstaganden därvidlag redovisas under respektive

sakavsnitt i detta betänkanden. Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att

övrigt föranleder skrivelsen inga ytterligare kommentarer från utskottets sida.

EU-nämnden framhåller i sitt yttrande 1999/2000:EUN1y följande när det

gäller del 2 i skrivelsen Det ekonomiska och sociala samarbetsområdet:

Beskrivningen i detta avsnitt ger en mycket heltäckande bild av allt det ar-

bete som pågått under året inom EU:s s.k. första pelare. Beskrivningen om-

fattar såväl frågor där arbete fortfarande pågår, som frågor som på ett eller

annat sätt fått sin lösning under året. I årets skrivelse redovisas ofta också

vilket sätt riksdagen har informerats om frågorna och i förekommande fall

hur beslutade direktiv har genomförts i Sverige. Därmed blir skrivelsen en

värdefull informationskälla som ger riksdagen en möjlighet att kontrollera

regeringens arbete med EU-frågorna.

Utrikesutskottet har inget att anföra utöver vad socialförsäkringsutskottet,

näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet, skatteutskottet och EU-nämnden

har framfört i sina yttranden.

Den inre marknaden

I motion U503 (m) (yrkande 4) framhålls att inre marknaden utgör det euro-

peiska samarbetets kärna. Motionärerna menar dock att mycket återstår för

att fullborda den inre marknaden. I motionen begärs ett riksdagens tillkänna-

givande om att Sverige inom EU bör verka för en regelrevision.

I samma motion framhålls att EU bör verka för en union för företagande

och arbete (yrkande 6).

I motion U512 (c) yrkande 12 anförs att principen om ömsesidigt godkän-

nande inom den inre marknaden inte får snedvrida konkurrensen och pressa

ambitiösa medlemsländer att sänka sina skyddsnivåer.

I motion U513 (mp) yrkandena 7 och 8 framhåller motionärerna att EU:s

detaljreglering av varor måste motverkas samtidigt som den inre marknadens

mål om fri rörlighet för varor och ohämmad ekonomisk tillväxt ersätts med

sociala och miljömässiga mål.

I motion N254 (m) är motionärerna kritiska till bestämmelsen i den tyska

skattelagen som föreskriver att preliminärskatt skall erläggas vid gränsöver-

skridande verksamhet. Den svenska regeringen bör, anför motionärerna, med

kraft driva frågan om att ta bort olika typer av handelshinder inom EU.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:NU3y inledningsvis att

den inre marknadens områden utgör fundamenten i EU-samarbetet. Närings-

utskottet understryker att det därför är positivt att en ny strategi har initie

med föresatsen att öka marknadsintegrationen och effektiviteten i medlems-

länderna. En väl fungerande marknad leder till ökad konkurrens, ökat utbud

och lägre priser för konsumenterna. Följden blir ekonomisk tillväxt och

social utveckling.

Näringsutskottet anför vidare i yttrandet:

I likhet med vad regeringen anför i skrivelsen anser näringsutskottet att Sve-

rige bör ge ett starkt stöd åt det fortsatta arbetet med att modernisera och

effektivisera tillämpningen av konkurrensreglerna. Näringsutskottet vill

framhålla att det är ytterst viktigt med klara och entydiga regler på detta

område för att säkerställa att nödvändiga förutsättningar skapas som gynnar

såväl företagsutvecklingen som EU:s konsumenter. Utskottet förutsätter

vidare att konkurrenslagstiftningen kommer att bli föremål för en uppföljning

inom Regeringskansliet med hänsyn till EG-kommissionens nej till den

planerade fusionen mellan Volvo och Scania.

Näringsutskottet finner det lovvärt med det arbete som hittills har genom-

förts inom ramen för det s.k. SLIM-projektet, dvs. EG:s regelförenklingsini-

tiativ. Det är också utmärkt att en särskild SLIM-kommitté kommer att in-

rättas för en kontinuerlig översyn av lagstiftningen. På så vis kan projektet

bidra till större öppenhet och kontinuitet i arbetet. Näringsutskottet anser at

det även framgent är av stor betydelse att regelförenklingen inom EU ägnas

stor uppmärksamhet.

Att inrätta ett nytt gemenskapsorgan i form av en regelrevision - vilket be-

gärs i motion 1999/2000:U503 (m) - riskerar enligt näringsutskottets mening

att leda till ytterligare byråkratisering av Europasamarbetet och till en orga-

nisatorisk överlappning både i förhållande till EG-kommissionens eget arbete

och till Revisionsrättens ansvarsområde. I stället bör det nuvarande arbetet

med fördjupade ansträngningar att förenkla regelverket inom ramen för EU:s

nuvarande organisation energiskt fullföljas.

Beträffande de här aktuella yrkandena i motionerna 1999/2000:U512 (c)

och 1999/2000:U513 (mp) vill näringsutskottet framföra följande. Genom

Amsterdamfördraget betonas, som tidigare nämnts, att miljöhänsyn skall

integreras i alla gemenskapens politikområden för att en hållbar utveckling

skall uppnås. Att begreppet hållbar utveckling införs som en princip i EG-

fördraget innebär förbättrade möjligheter att skydda miljön i gemenskapen

samtidigt som den inre marknadens funktion bibehålls. Näringsutskottet

anser att det är utomordentligt viktigt att försöka uppnå en balans mellan de

olika intresseområden som finns för att därmed kunna utveckla och effektivi-

sera den inre marknaden till gagn för Europas befolkning och kommande

generationer. Ur svensk synpunkt är det därför glädjande att EU avser att

verka för en intensifiering av arbetet med att integrera såväl miljöfrågorna

som de sociala frågorna i utformningen och genomförandet av gemenskapens

politik och verksamhet.

Beträffande motion 1999/2000:N254 (m) konstaterar utskottet att före-

skriften i den tyska skattelagen numera upphävts.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks de i detta avsnitt behandlade

motionsyrkandena.

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande 1999/2000:AU2y följande med

anledning av motion U503 yrkande 6:

För att tillväxten skall kunna fortsätta att öka krävs förutom insatser för

sysselsättningen i form av satsningar för höjd kunskap och kompetens hos

arbetskraften att åtgärder vidtas parallellt för att öka effektiviteten inom

varu-, tjänste- och kapitalmarknaderna. En fördjupning av den inre markna-

den som innebär bättre rörlighet för varor och tjänster, liksom för arbetskraft

har en stor betydelse för alla företags tillväxtmöjligheter och därmed också

för sysselsättningen. Genom bättre tillgång på riskkapital ges framför allt

mindre och medelstora företag bättre möjligheter att växa. En mer effektiv

inre marknad innebär samtidigt att konkurrensen mellan olika företag ökar.

Ökad konkurrens leder till bättre effektivitet och lägre priser, vilket i sin t

håller ner inflationen.

Arbetsmarknadsutskottet förordar att motion U503 yrkande 6 avstyrks.

Utrikesutskottet delar närings- och arbetsmarknadsutskottens bedömningar

och avstyrker motionerna U503 (m) yrkandena 4 och 6, U512 (c) yrkande

12, U513 (mp) yrkandena 7 och 8 samt N254 (m).

Regionalpolitik

I motion U503 (m) yrkande 3 anförs att struktur- och regionalstöd bör be-

traktas som övergångslösningar och inte som permanenta subsidier och att en

fortsatt reformering av EU:s riktlinjer för struktur- och regionalpolitik är

behövlig.

Näringsutskottet konstaterar i sitt yttrande 1999/2000:NU3y att EU:s

strukturstöd, via strukturfonderna, beslutas för vissa perioder. Den förra

perioden varade i sex år, åren 1994-1999, och den innevarande perioden

varar i sju år, åren 2000-2006. Näringsutskottet konstaterar att i samband

med en ny period görs en bedömning av vilka regioner som är i behov av

stöd. Inför den nya perioden förändrades statusen för bl.a. Dublin- och Lis-

sabonregionerna. Dessutom minskade den befolkning inom hela unionen

som omfattas av regioner där det kan lämnas strukturstöd.

Vidare konstaterar näringsutskottet att formerna för hur stödet skall lämnas

nyligen har lagts fast. En eventuell ny metod för att lämna stöd till vissa

regioner kan aktualiseras först inför nästa period. Enligt näringsutskottets

mening finns det därför inte nu anledning att aktualisera denna fråga. Nä-

ringsutskottet avstyrker därmed motionen i berörd del.

Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning och avstyrker därmed motion

U503 (m) yrkande 3.

Sysselsättningspolitik

I partimotion U505 (fp) yrkande 13 konstateras att i november 1997 presen-

terade kommissionen rekommendationer för en politik mot arbetslösheten.

Motionärerna framhåller att dessa förslag om sänkt moms på arbete inom

tjänstesektorn, sänkt arbetsgivaravgift, enklare regler för småföretag och

reformerade strukturer på arbetsmarknaden kan ge positiva sysselsättningsef-

fekter.

I motion U12 (m) med anledning av regeringens skrivelse riktas uppmärk-

samheten mot sysselsättningspolitiken. I yrkande 2 (delvis) i motionen fram-

håller motionärerna att Sverige måste påskynda förändringar i de sociala

bidragssystemen. I motionen yrkas att regeringen skall återkomma till riks-

dagen med förslag till en ny och effektivare politik på sysselsättningsområ-

det.

Arbetsmarknadsutskottet har behandlat motionerna U505 (fp) yrkande 13 och

U12 (m) yrkande 2 (delvis) i sitt betänkande 1999/2000:AU2y och framhåller

därvid följande:

Den låga sysselsättningen och den höga arbetslösheten är, som utskottet vid

flera tidigare tillfällen har konstaterat, ett av de största problemen både för

Sverige och för övriga medlemsstater i EU. Sverige har också alltsedan

medlemskapet i EU arbetat för att kampen mot arbetslösheten borde ges en

lika stor tyngd i det europeiska samarbetet som t.ex. ambitionerna på det

monetära området. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att det genom

ikraftträdandet av Amsterdamfördraget har tagits ett stort och betydelsefullt

steg mot detta mål i och med att kampen mot arbetslösheten har fått större

vikt i unionsarbetet. Härigenom har det skapats bättre förutsättningar för att

medlemsstaterna gemensamt skall kunna bekämpa arbetslösheten.

Det nya samarbetet kring sysselsättningspolitiken har sin grund i erfaren-

heterna från det övervaknings- och rapporteringsförfarande som tidigare

använts vid övervakningen av den ekonomiska politiken och bygger på ge-

mensamma riktlinjer för sysselsättningen som antas av rådet, nationella

handlingsplaner som respektive land upprättar för kommande år, en årlig

gemensam rapport från kommissionen och rådet samt en möjlighet för rådet

att avge rekommendationer till enskilda medlemsstater. Härutöver sker också

ett utbyte av goda erfarenheter mellan medlemsstaterna.

Utskottet ser, liksom regeringen, positivt på de effekter för sysselsättning-

en och tillväxten som det utökade samarbetet kring sysselsättningspolitiken

kan komma att få, men vill samtidigt understryka att sysselsättningspolitiken,

trots det fördjupade samarbetet kring sysselsättningsfrågorna på unionsnivå,

alltjämt i första hand är en angelägenhet på nationell nivå.

I och med Amsterdamfördraget skall medlemsstaterna utforma sin syssel-

sättningspolitik så att den stämmer överens med de allmänna riktlinjerna för

medlemsstatens och gemenskapens ekonomiska politik. Utgångspunkten för

sysselsättningspolitiken är därför, liksom för den övriga ekonomiska politi-

ken, att de offentliga finanserna är sunda och att det går att hålla priserna p

en stabil nivå. För att tillväxt och sysselsättning skall kunna ligga på en hög

nivå krävs därutöver en makroekonomisk stabilitet. Den makroekonomiska

politiken måste därför vägas mot och kombineras med åtgärder för att få

arbetsmarknaden att fungera bättre, göra varu- och tjänstemarknaderna mer

effektiva samt göra kapitalmarknaden både effektivare och mer tillgänglig

för de företag som behöver riskkapital. För att få en mer anställbar arbets-

kraft måste särskild vikt läggas vid insatser för bättre utbildning och högre

kompetens hos arbetstagarna.

År 1996 slog regeringen som ett mål fast att den öppna arbetslösheten i

Sverige år 2000 skulle uppgå till högst 4 %. Regeringens bedömning, som

utskottet ansluter sig till, är att målet nu ligger inom räckhåll. År 1998

kompletterades arbetslöshetsmålet med ytterligare ett mål, nämligen att år

2004 skall 80 % av befolkningen mellan 20 och 64 år vara reguljärt syssel-

satt. Härefter är målsättningen "full sysselsättning".

Ökad sysselsättning leder också till ökad social trygghet. Grunden för den

svenska arbetsmarknadspolitiken, och hela välfärdspolitiken, har därför

under lång tid varit den s.k. arbetslinjen. Arbetslinjen innebär att aktiva åt-

gärder för att få tillbaka individen i arbete skall prioriteras inom alla polit

områden framför passiva kontantstöd. Till exempel har inom socialförsäk-

ringsområdet arbetslösa bidragstagare stått till arbetsmarknadens förfogande,

och i sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna har rehabilitering betonats. Att

individen får arbete innebär, förutom minskat bidragsberoende och minskade

utgifter för staten, att denne får tillgång till resurser som ger bättre möjlig

ter att kontrollera och styra sitt eget liv. En väl fungerande arbetsmarknad

som samverkar med en verkningsfull arbetsmarknadspolitik är dessutom

grundläggande förutsättningar för en framgångsrik välfärdspolitik. Under

senare år har arbetslinjen utvecklats till en arbets- och kompetenslinje, som

innebär att om en arbetslös inte kan få arbete skall denne erbjudas en lämplig

utbildning eller en praktikplats, som kan leda till anställning om det är lämp-

ligt eller ekonomiskt möjligt, framför ett passivt utbetalande av kontantstöd.

Att upprätthålla arbetslinjen är också viktigt för att motverka att arbetslös-

hetsersättningen används som en del i förtida pensionering av arbetskraften.

Inom EU har arbetslinjen och ett mål om full sysselsättning inte tidigare

omfattats av alla medlemsstater. Utskottet ser därför mycket positivt på att

samtliga medlemsstater vid rådsmötet i Lissabon den 23-24 mars 2000 enats

om en strategi för att återskapa förutsättningarna för full sysselsättning och

för en stärkt social sammanhållning.

Vid det nyss nämnda mötet formulerade medlemsstaterna också ett nytt

strategiskt mål för unionen under det kommande decenniet; att unionen skall

bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiskt kunskapsbaserade eko-

nomi med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre ar-

betstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. För att uppnå den

angivna målsättningen presenterade rådet samtidigt en strategi som har till

syfte att:

- förbereda övergången till en ekonomi och ett samhälle som baserar sig på

kunskaper genom en politik som gynnar informationssamhället och forsk-

ning och utveckling, genom att driva på den strukturella reformen för kon-

kurrenskraft och innovation samt genom att fullborda den inre marknaden,

- modernisera och stärka den europeiska sociala modellen, genom att inve-

stera i människor och bekämpa social utslagning samt

- vidmakthålla de sunda ekonomiska utsikterna och den gynnsamma till-

växtprognosen genom att genomföra lämpliga makroekonomiska åtgärder.

Det av rådet angivna målet liksom tillvägagångssättet för att uppnå det står

väl i överensstämmelse med den strategi som Sverige presenterade i den

handlingsplan för sysselsättning som överlämnades till kommissionen och

rådet under 1999, där det framhölls att den sysselsättningspolitik som leder

till de bästa resultaten är den som stimulerar tillväxt och sysselsättning samt

motverkar arbetslöshet. Utskottet ansluter sig vidare till vad regeringen i

handlingsplanen anför om att det är nödvändigt att ta till vara de betydande

resurser som kan mobiliseras i ett samhälle där ingen ställs utanför arbetsli-

vet. Därvid bör särskilt fästas vikt vid att främja jämställdhet mellan kvinnor

och män inom hela arbetslivet. För att möjliggöra en god ekonomisk tillväxt

och en ökad sysselsättning krävs därför att man fullt ut tar till vara de möj-

ligheter som ett utnyttjande av både mäns och kvinnors resurser i arbetsliv,

familjeliv och samhälle innebär.

Under senare tid har sysselsättningen, som en följd av den mycket goda

tillväxten i svensk ekonomi, ökat i Sverige. Utskottet ser detta som mycket

positivt. De delar av ekonomin som har stått för en stor del av denna tillväxt

är de som är relaterade till den nya informationstekniken. Trots att både

antalet arbetslösa och efterfrågan på arbetskraft alltjämt är stor inom flera

branscher, har det börjat att uppstå problem med att hitta arbetssökande som

har den kompetens som krävs för de lediga arbetena. Till exempel framgår av

den s.k. småföretagarbarometern, som nyligen presenterades av Företagarnas

riksorganisation, att det för närvarande är en mycket god utveckling för

småföretagen, men att en stor del av dem ser risker med att brist på kompe-

tent arbetskraft kan komma att minska ökningen både av tillväxt och syssel-

sättning. Att förhindra att brist på kompetent arbetskraft uppstår som begrän-

sar, eller i värsta fall helt förhindrar, möjligheterna till tillväxt är därför

de viktigaste uppgifterna för arbetsmarknadspolitiken. Detta uppnås bäst

genom att utbildnings- och kompetensnivån kan höjas hos arbetskraften samt

genom en bättre matchning av arbetssökande till de olika arbetena. För att

matchningen skall bli effektiv måste arbetskraften göras mer rörlig såväl

yrkesmässigt som geografiskt.

Utskottet anser därför att det är positivt att regeringen nyligen har presen-

terat ett förslag till förnyad arbetsmarknadspolitik - proposition 1999/2000:

98 Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt - där det är en

uttalad ambition att öka sysselsättningen. Propositionen kommer inom kort

att behandlas av utskottet.

Inte bara arbetslösa får del av de insatser som görs för att höja kompeten-

sen hos arbetskraften. Även de som redan har anställning kommer under

perioden 2000-2002 att inom ramen för Europeiska socialfondens mål 1 och

mål 3 kunna ta del av en satsning på kompetensutveckling av redan anställda.

Syftet med satsningen är att uppnå en allmänt högre kunskapsnivå i arbets-

kraften, vilket bl.a. kan verka förebyggande av förtida pensionering, att öka

individens valfrihet samt att underlätta omställningar genom en högre yr-

kesmässig rörlighet.

Vid sidan av de åtgärder som är direkt relaterade till arbetsmarknadspoliti-

ken vill utskottet framhålla vikten av det som sker inom skol- och utbild-

ningsväsendet och som bidrar till att göra det livslånga lärandet till en reali

tisk målsättning. Ett mycket positivt exempel härpå är försöket med det s.k.

Kunskapslyftet som sedan det infördes år 1997 har varit mycket framgångs-

rikt. Utredningen Kunskapslyftskommittén har också mot bakgrund därav i

sitt slutbetänkande, Kunskapsbygget 2000 det livslånga lärandet (SOU

2000:28), föreslagit att Kunskapslyftet skall permanentas. I 2000 års ekono-

miska vårproposition har regeringen föreslagit en förlängning av Kunskaps-

lyftet till år 2003.

Som anförts ovan spelar den nya informationstekniken en allt större roll

för tillväxten och utvecklingen av samhället. En av de viktigaste uppgifterna

blir därför att kunna ta till vara den potential som den nya tekniken ger.

Förutom ökad utbildning och kompetens inom området krävs därför att det

även finns en väl utbyggd infrastruktur som gör tekniken tillgänglig för så

många som möjligt. Behovet är tudelat. För det första krävs en god in-

frastruktur för att det skall bli möjligt att driva företag på så många orter s

möjligt i landet. För det andra kommer alltfler tjänster som företagen produ-

cerar att tillhandahållas med hjälp av informationsteknik. En väl utbyggd

infrastruktur är därför nödvändig för att kunderna skall kunna ta del av dessa

produkter. Det är därför bra att regeringen tagit initiativet till en snabb ut-

veckling inom området genom de förslag som presenteras i proposition

1999/2000:86, Ett informationssamhälle för alla.

- - -

Moderaterna och Folkpartiet anför i var sin motion bl.a. att Sverige, som en

följd av de uttalanden som görs i de sysselsättningsriktlinjer som rådet utfär-

dat och som regeringen i den svenska handlingsplanen för sysselsättning har

ställt sig bakom, borde driva en mer aktiv politik för en sänkning av skatten

på arbete för att därigenom skapa fler arbetstillfällen.

Utskottet noterar till att börja med att regeringen själv har betonat att skat-

tepolitiken bör spela en aktiv roll i arbetet för en högre sysselsättning och

tillväxt. Utskottet behandlade ett liknande yrkande i sitt yttrande över rege-

ringens skrivelse rörande verksamheten i EU 1998 (1998/99:AU1y, skr.

1998/99:60). I nämnda yttrande redovisade utskottet bl.a. en rad åtgärder

som hade vidtagits för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.

Utskottet vill därutöver framhålla att en lika viktig fråga som skatterna är at

se över de olika bidrags- och avgiftssystemen. Vid bedömningen av vilka

åtgärder som bör vidtas för att öka utbytet av arbete för arbetstagare med de

lägsta lönerna är det inte enbart skatterna som spelar roll utan samma och

ibland bättre effekter kan uppnås genom förändringar i bidrags- och avgifts-

systemen som innebär olika tröskel- och/eller marginaleffekter. Ett exempel

på en sådan åtgärd är det förslag om införande av maxtaxa inom förskole-

verksamhet och barnomsorg som regeringen har aviserat under maj månad.

Frågor rörande Sveriges förhållningssätt till unionens sysselsättningsrikt-

linjer och rådets rekommendationer liksom frågor kring företagande be-

handlades också av utskottet i 1999 års budgetbetänkande (1999/2000:AU1).

Där konstaterade utskottet att regeringens sysselsättningspolitik låg väl i lin

med EG-kommissionens förslag om sysselsättningsriktlinjer för 2000 samt

att ett flertal åtgärder, däribland skattesänkningar, hade vidtagits för att fö

bättra villkoren för företagande.

Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet sammanfattningsvis att

motionerna 1999/2000:U12 yrkande 2 ... och 1999/2000:U505 yrkande 13

bör avstyrkas.

Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömningar och avstyrker

motionerna U12 (m) yrkande 2 (delvis) och U505 (fp) yrkande 13.

Samarbetet inom miljöområdet

I motion U515 (mp) yrkande 2 anförs att Sverige bör verka för inrättandet av

en miljökommitté som enligt fastlagda principer för miljöpolitiken granskar

förslag till beslut. Vidare anser Miljöpartiet att EEA, European Environment

Agency, som i dag samlar in och sammanställer information om miljötill-

ståndet i unionen, skall ges ökade resurser och befogenheter (yrkande 3). I

yrkande 4 i samma motion anförs att Sverige bör verka för att ett beslut inom

EU skall föregås av en grundlig kontroll gentemot en checklista med gällan-

de miljöprinciper. Miljöpartiet vill vidare att unionens fördragstexter skall

kompletteras med en rad miljöprinciper i syfte att stärka miljöns konstitutio-

nella ställning inom EU. En sådan viktig miljöprincip som ännu inte finns

med i gällande fördrag är substitutionsprincipen (yrkande 10). I motion U14

(mp) yrkande 2 med anledning av regeringens skrivelse begär Miljöpartiet ett

riksdagens tillkännagivande om att regeringen skall redogöra för den rådande

utvecklingen på miljöområdet baserat på ett antal miljöindikatorer.

Utskottet vill i denna del inledningsvis framhålla att hållbar utveckling och

miljöområdet utgör de områden inom gemenskapssamarbetet som under

senare år har präglats av en hög ambitionsnivå. EG:s miljöpolitik skall bidra

till att bevara, skydda och förbättra miljön, skydda människors hälsa, utnyttja

resurserna varsamt och rationellt samt främja åtgärder på internationell nivå.

Utskottet konstaterar vidare att Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj

1999 och innebär enligt utskottets mening en viktig utveckling av de grund-

läggande principerna för skyddet av miljön. Hållbar utveckling slås fast som

ett övergripande mål för alla politikområden i EG. Vid Europeiska rådets

möte i Helsingfors i december avrapporterade sålunda sex ministerråd -

transport, energi, jordbruk, industri, inre marknaden och bistånd - om åtgär-

der för integration av miljöhänsyn i sina respektive områden. Nya sektorer i

detta arbete är allmänna rådet, fiske och Ekofinrådet. I Helsingfors slog

Europeiska rådet även fast att en övergripande EU-strategi för hållbar ut-

veckling bör tas fram till toppmötet i Göteborg i juni 2001.

Utskottet anser att den gemensamma miljöpolitiken stegvis skärptes under

år 1999. Arbetet med den på svenskt initiativ tillkomna försurningsstrategin

fortsatte genom bl.a. förhandlingar om ett s.k. takdirektiv innebärande högsta

tillåtna nivåer för svaveldioxid, kväveoxid och ammoniak. EU:s klimatgrupp

följde det arbetsprogram som bestämdes vid klimatkonventionens möte i

Buenos Aires 1998. På initiativ av flera medlemsländer, däribland Sverige,

påbörjade kommissionen ett arbete med att införa en övergripande

kemikaliestrategi. Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december

beslutades att kommissionen skall lägga fram ett förslag till ett nytt miljö-

handlingsprogram under år 2000. I slutsatserna vid Helsingforsmötet uppma-

nar stats- och regeringscheferna rådet att slutföra arbetet med indikatorer och

tidsplanering. Det framfördes önskemål bl.a. av Sverige att det i syfte att

övervaka framstegen i miljöarbetet bör utvecklas indikatorer för miljötill-

ståndet, sektorsintegration och hållbar utveckling. Utskottet konstaterar att

Sverige har varit pådrivande för att få dessa slutsatser antagna.

Utskottet vill även framhålla att det utkast till program för det svenska ord-

förandeskapet som presenterades för riksdagen i februari år 2000 innebär att

den svenska ordförandeskapsperioden kommer att präglas av en hög ambi-

tionsnivå vad gäller hållbar utveckling och arbetet för en bättre miljö. I ut-

kastet framhålls bl.a. följande:

EU-samarbetet innebär ett betydande mervärde när det gäller att värna miljön

och främja en hållbar utveckling. Samarbetet prioriteras högt av det svenska

ordförandeskapet, som kommer att driva utvecklandet av en strategi för en

hållbar utveckling där de miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekterna

balanseras mot varandra. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg skall rikt-

linjerna för en sådan strategi diskuteras med utgångspunkt i ett av kommis-

sionen presenterat förslag. Sverige kommer också att fortsätta arbetet med att

integrera miljöhänsyn i EU:s olika politikområden i enlighet med kommis-

sionens rapport "From Cardiff to Helsinki and beyond" och slutsatserna från

Europeiska rådets möte i Helsingfors. Andra angelägna frågor är arbetet med

att förverkliga en ny kemikaliestrategi och en integrerad, miljöanpassad,

produktpolitik samt att föra arbetet framåt med ett nytt, 6:e, miljöhandlings-

program med utgångspunkt i det förslag som kommissionen skall förbereda

till slutet av år 2000.

EU är en viktig partner i det internationella miljösamarbetet. Det svenska

ordförandeskapet kommer bl.a. att följa upp besluten vid klimatkonventio-

nens sjätte partskonferens inklusive den samordning som krävs för att upp-

fylla EU-gemensamma åtgärder för ratifikationsprocessen.

Vidare vill utskottet framhålla att det beträffande miljökonsekvensbeskriv-

ningar pågår ett arbete inom gemenskapen som syftar till att utöka kraven på

dessa. Det i dag gällande direktivet gäller konkreta projekt men ett arbete

pågår som skall leda fram till att miljökonsekvensbekrivningar även skall

utarbetas i samband med att övergripande planer och strategier utarbetas.

Vad beträffar produktvalsprincipen kan utskottet konstatera att försiktig-

hetsprincipen inom EG delvis verkar i samma riktning. Utskottet kan även

konstatera att reformarbete pågår inom EG i samma riktning som produkt-

valsprincipen anger, bl.a. när det gäller utarbetandet av en kemikaliestrategi.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U515 (mp) yrkan-

dena 2-4 och 10 och U14 (mp) yrkande 2 är besvarade.

I motion U14 (mp) yrkande 8 begärs en redogörelse för den svenska strategin

inom EU för frågor gällande genmanipulerade organismer (GMO s).

Motionärerna är kritiska mot att det i Årsboken om EU 1999 inte nämns att

miljörådet 1999 införde ett moratorium för utsättning av genetiskt modifiera-

de produkter.

Enligt vad utskottet kunnat utröna har ministerrådet ej beslutat om något

sådant moratorium. Det finns heller inte såvitt utskottet kan bedöma någon

legal möjlighet att införa ett moratorium med mindre än att EG-

kommissionen lägger fram ett förslag om att nuvarande reglering (bl.a. di-

rektiv 90/220/EEG) upphör att gälla, vilket skulle innebära att GMO blir ett

oreglerat område på gemenskapsnivå.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att Sverige har haft en

framskjuten position i arbetet med GMO både inom EU och internationellt.

Sverige har, tillsammans med Storbritannien och Danmark, varit de

pådrivande medlemsländerna i översynen av direktiv 90/220/EEG om av-

siktlig utsättning i miljön av GMO. Utskottet konstaterar att det ändrade

förslaget till direktiv innefattar en mängd förbättringar såsom bl.a. krav på

märkning av GMO, obligatorisk övervakning av marknadsgodkända GMO,

tidsbegränsade tillstånd och ökad öppenhet i beslutsprocessen.

Vidare vill utskottet betona att Sverige var ett av de tongivande länderna i

biosäkerhetsprotokollsförhandlingarna. Utskottet noterar att miljöministern

var direkt inblandad i sluförhandlingarna och delaktig i att ett protokoll

kunde antas.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U14 (mp) yrkande 8 är

besvarad.

Narkotika samt införselregler för alkohol

I motion U505 (fp) yrkande 16 framhåller motionärerna att regeringens profil

på narkotikaområdet hittills har varit oroväckande låg samt kräver ett betyd-

ligt mer intensivt arbete för att föra ut Sveriges narkotikastrategi i Europa.

Utskottet kan konstatera att bekämpning av narkotika behandlas inom alla

tre pelare inom EU-samarbetet och att Sverige aktivt deltar i Europasamar-

betet bl.a. inom den pelaröverskridande rådsarbetsgruppen Horisontella

Narkotikagruppen (HNG). Regeringen för här fram en svensk position, som

grundar sig på en balans mellan efterfrågedämpande och tillgångsminskande

åtgärder. Regeringen arbetar även aktivt för en nedtoning av s.k. skadedäm-

pande åtgärder. Enligt vad utskottet erfarit var detta arbete framgångsrikt vid

förhandlandet om EU:s nya narkotikastrategi 2000-2004. I den nya strategin

fick regeringen dessutom gehör för vissa angelägna frågor vilket resulterat i

att i strategin anges särskilt betydelsen av arbetet med ungdomar. Vidare

lyfts skolans och föräldrarnas roll fram i strategin. Enligt vad utskottet in-

hämtat fortsätter nu arbetet med en handlingsplan för genomförande av nar-

kotikastrategin.

En fråga som särskilt prioriteras är framtagandet av jämförbar statistik.

Detta arbete förs med beslutsamhet inom Europeiska centret för narkotika

och narkotikamissbruk (ECNN) i Lissabon. Regeringen deltar, förutom i

styrelsearbetet, även i en särskild arbetsgrupp som skall ta fram ett nytt ar-

betsprogram för ECNN. Arbetsprogrammet skall grunda sig på den evalue-

ring av ECNN som gjorts på initiativ av EG-kommissionen. Vidare påpekas

kontinuerligt vikten av jämförbar statistik och likartade rapporteringsgrunder

i allt Europasamarbete på narkotikaområdet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U505 (fp) yrkande 16 är

besvarad.

I motion U12 (m) yrkande 3 med anledning av regeringens skrivelse väl-

komnas den ändring av införselregler på alkohol som kommer att ske. De

ändrade införselreglerna måste följas av en anpassning av de svenska skat-

terna på dessa varor.

Även i Miljöpartiets motion U14 (mp) yrkande 11 med anledning av rege-

ringens skrivelse tas införselreglerna upp till behandling. Miljöpartiet vill

regeringen presenterar en strategi för hur Sverige skall kunna behålla sina

restriktivare införselregler för alkohol och tobak.

Skatteutskottet tar i sitt yttrande 1999/2000:SkU8y upp dessa yrkanden till

behandling och framhåller följande:

Utskottet vill inledningsvis erinra om följande. Sedan vederbörande kommis-

sionär, trots från svensk sida åberopade folkhälsoskäl, först förklarat sig

ovillig att över huvud taget lägga fram något förslag om en förlängning av

det svenska införselundantaget har Sverige, med enhälligt stöd av samtliga

EU-länder, lyckats utverka att kommissionen ändå skall föreslå rådet att

Sverige, i likhet med Danmark och Finland, får fortsätta att t.o.m. den 31

december 2003 ha regler som avviker från gällande direktiv. Det förslag

som kommissionen nu - efter överenskommelse med den svenska regeringen

- lägger fram innebär en successiv ökning av de volymer som skall få föras

in utan skatt och kommer senare att behandlas i rådet efter hörande av EU:s

parlament.

Därutöver har finansministern i ett interpellationssvar nyligen informerat

riksdagen om att regeringen avser att under övergångstiden se över skattepo-

litiken, analysera hur de nya reglerna kommer att påverka den svenska be-

skattningen på alkohol och försäljningen på Systembolaget och satsa mer på

förebyggande insatser som upplysning, utbildning och forskning kring alko-

holens effekter på folkhälsan. Vidare skall en nationell ledningsgrupp för

alkohol- och narkotikaförebyggande insatser ta fram både en långsiktig stra-

tegi och ett konkret åtgärdsprogram för de närmaste åren; avsikten är att

handlingsplanen skall redovisas i den kommande alkoholpolitiska proposi-

tionen för riksdagens ställningstagande under våren 2001. Inom EU håller

samtidigt kommissionen på att utarbeta ett förslag till en EU-strategi om

alkohol som kan komma att presenteras och diskuteras på Världshälsoorgani-

sationens ministerkonferens, som hålls i Stockholm i februari nästa år och

som förhoppningsvis också kan antas under det svenska ordförandeskapet

första halvåret 2001.

I en proposition som kommer att läggas fram inom kort kommer regering-

en att föreslå de förändringar av införselreglerna som aktualiseras genom

överenskommelsen med kommissionen. I samband med beredningen i riks-

dagen av den propositionen kommer det att finnas möjlighet att återkomma

till de frågor motionärerna tagit upp. Med det anförda avstyrker utskottet

såväl motion UU12 yrkande 3 som UU14 yrkande 11.

Även Socialutskottet tar i sitt yttrande 1999/2000:SoU5y upp dessa yrkanden

till behandling och framhåller följande:

I skrivelsen (avsnitt 12.10) redovisas att en diskussion om en gemensam EG-

strategi för att minska alkoholens skadeverkningar har initierats. Kommis-

sionen har utarbetat ett förslag till rådsrekommendation om ungdomar och

alkohol. Förslaget kommer troligtvis att föreläggas rådet under det portugi-

siska ordförandeskapet. Två svensk-finska studier som jämför alkoholkon-

sumtion, alkoholskador och alkoholpolitiska åtgärders effektivitet pågår.

Resultatet, som kommer att redovisas under år 2000, kommer att utgöra det

vetenskapliga underlaget för det fortsatta alkoholstrategiarbetet.

Den 18 november 1999 antog hälsoministerrådet ett antal slutsatser som

bygger på kommissionens rapport om tobak. I rådsslutsatserna framhålls att

en av gemenskapens mest angelägna uppgifter för att förbättra folkhälsan är

att minska tobakskonsumtionen och tobakens skadeverkningar. Vidare fram-

hålls vikten av att inrikta insatserna på åtgärder inom de prioriterade områ-

dena som framställs i kommissionens rapport, dvs. förhindra att människor

börjar röka, bistå rökare som vill sluta röka och skydda människor mot att

ofrivilligt utsättas för tobaksrök samt att åtgärderna främst skall inriktas på

ungdomar och kvinnor. Kommissionen informerade vid hälsoministermötet

den 18 november 1999 om det nyligen antagna förslaget till direktiv om

harmonisering av lagstiftning och övriga regler om tillverkning, presentation

och försäljning av tobaksprodukter.

Socialministern har som svar på en fråga den 16 februari 2000 redovisat att

regeringen arbetar på bred front med att minska tobakskonsumtionen. Tio

miljoner kronor årligen har avsatts under en treårsperiod till projekt som

syftar till att påverka inställningen till tobak hos barn och ungdomar. Folk-

hälsoinstitutet skall fördela medlen. Regeringen har också uppdragit åt Skol-

verket att genomföra en nationell granskning av skolans arbete bl.a. avseende

undervisning om tobak, alkohol och andra droger. Nationella folkhälsokom-

mittén avser att utarbeta en långsiktig nationell handlingsplan mot tobak och

skall presentera denna i sitt slutbetänkande i september år 2000.

Som svar på en fråga har socialministern den 21 mars 2000 redovisat att

arbetet med att arbeta fram en ny nationell handlingsplan för alkoholföre-

byggande insatser redan pågår under ledning av den nationella ledningsgrup-

pen för alkohol- och narkotikaförebyggande åtgärder där ministern själv är

ordförande. Den nationella handlingsplanen skall förutom en mer långsiktig

strategi även innehålla ett konkret åtgärdsprogram för de närmaste åren.

Avsikten är att redovisa handlingsplanen i den kommande alkoholpolitiska

propositionen för riksdagens ställningstagande under våren 2001, anförde

socialministern.

Finansministern har i sitt svar på några interpellationer den 28 mars 2000

redovisat att i de diskussioner som pågått mellan Sveriges regering och

kommissionen angående Sveriges införselundantag har folkhälsoaspekterna

framhållits som skäl för en förlängning av undantaget. Kommissionen har

dock inte varit villig att lägga fram några förslag om en förlängning av det

svenska införselundantaget. Vid Ekofinrådets möte den 13 mars 2000 fick

emellertid Sverige enhälligt stöd från medlemsstaterna för att rådet skulle

uppmana kommissionen att lägga fram ett förslag om att förlänga de svenska

undantagsreglerna till utgången av år 2003 givet att Sverige överlämnade en

formell begäran härom till kommissionen. Den 17 mars 2000 sändes en

formell begäran om detta till kommissionen.

Finansministern ansåg att övergångsperioden ger tid för att se över skatte-

politiken. Regeringen skall nu analysera hur de nya reglerna kommer att

påverka den svenska beskattningen på alkohol och försäljningen på System-

bolaget. Finansministern framhöll att övergångsperioden ger Sverige tid att

skärpa alkoholpolitiken genom mer förebyggande insatser som upplysning,

utbildning och mer forskning kring alkoholpolitikens effekter på folkhälsan.

Vidare hänvisade han till att ett arbete pågår inom den nationella lednings-

gruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser med att ta fram en

ny nationell handlingsplan för alkoholförebyggande insatser. Den nationella

handlingsplanen skall förutom en mer långsiktig strategi även innehålla ett

konkret åtgärdsprogram för de närmaste åren. Avsikten är att redovisa hand-

lingsplanen i den kommande alkoholpolitiska propositionen för riksdagens

ställningstagande under våren 2001.

Finansministern hänvisade också till att det på EU-nivå pågår, på svenskt

initiativ, ett arbete med en alkoholstrategi på folkhälsoområdet. Kommissio-

nen kommer att utarbeta ett förslag till en EU-strategi om alkohol, som kan

komma att presenteras och diskuteras på Världshälsoorganisationens minis-

terkonferens, som hålls i Stockholm den 19-21 februari 2001 och för-

hoppningsvis också kan antas under det svenska ordförandeskapet första

halvåret 2001.

Utskottet ser mycket positivt på den breda verksamhet som i olika former

och på olika nivåer pågår både nationellt och internationellt för att minska

bruket av tobak. Information och upplysning om tobakens skadeverkningar

ingår som en mycket viktig del i samhällets åtgärder för att minska tobaks-

bruket. Utskottet ställer sig därför bakom de prioriterade områden som fram-

ställts i kommissionens rapport.

Utskottet anser det mycket angeläget att nu utnyttja den närmaste tiden till

att intensifiera de förebyggande insatserna på alkoholområdet i form av

upplysning, utbildning och mer forskning kring alkoholpolitikens effekter på

folkhälsan. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att den nationella

ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser redan

arbetar med att ta fram en nationell handlingsplan för alkoholförebyggande

insatser och att handlingsplanen kommer att innehålla såväl en långsiktig

strategi som ett konkret åtgärdsprogram för de närmaste åren.

Utskottet anser det vidare mycket angeläget att nu få med de andra EU-

länderna i arbetet för en restriktiv alkoholpolitik. Det svenska initiativet fö

att utarbeta en alkoholstrategi på folkhälsoområdet är därmed betydelsefullt.

Även på annat sätt görs insatser för att skapa underlag för det fortsatta alko-

holstrategiarbetet i Europa. Mot bakgrund av vad som nu redovisats anser

socialutskottet att motion 1999/2000:U14 (mp) yrkande 11 bör avstyrkas.

Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning än de som redovisas av skatte-

och socialutskotten och avstryker därmed motionerna U12 (m) yrkande 3

samt U14 (mp) yrkande 11.

Ekonomiska och finansiella frågor, skattepolitik

Miljöpartiet anser i motion U513 (mp) yrkande 22 att en prioriterad fråga för

Sverige därför bör vara att ändra unionens upphandlingsregler när det gäller

närproducerade livsmedel, så att lokal upphandling kan ske utan inskränk-

ningar.

Finansutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande 1999/2000:FiU3 och

framhåller följande:

Finansutskottet har nyligen behandlat och avstyrkt 20 motioner om offentlig

upphandling (bet. 1999/2000:FiU16). Betänkandet justerades i utskottet den

7 mars och kammaren beslutade enligt utskottets hemställan den 22 mars.

Utskottet anförde bland annat (s. 9 f.):

Som framgått ovan pågår ett omfattande arbete inom EU med upphand-

lingsfrågor. Bl.a. är offentlig upphandling ett område som enligt kommissio-

nens handlingsplan för den inre marknaden bör prioriteras. Kommissionen

har i ett meddelande om offentlig upphandling anfört att reglerna bör göras

enklare, mer flexibla och anpassade efter förändringarna på marknaden.

Genom Amsterdamfördraget betonas att miljöhänsyn skall integreras i alla

gemenskapens politikområden för att en hållbar utveckling skall uppnås. Ett

stort antal av de frågor som är aktuella inom EU är sådana som utskottet

anser vara viktiga, t.ex. möjligheten att ställa miljökrav. Utskottet ser med

tillfredsställelse på denna utveckling och förutsätter att Sverige driver dessa

frågor med stor kraft.

I sammanhanget vill utskottet nämna att Upphandlingskommittén i sitt

fortsatta arbete bl.a. skall följa det arbete som bedrivs i fråga om miljökrav

vid offentlig upphandling, behandla frågan om möjligheten att upphandla

lokalt (kursiv här) samt analysera möjligheterna för en upphandlande enhet

att ta in s.k. antidiskrimineringsklausuler i upphandlingsavtalet. Kommittén

skall också ta fram riktlinjer för det svenska arbetet med upphandlingsfrågor

i EU.

Utskottet ansåg inte att det arbete som redovisades i utskottets betänkande

borde föregripas. Utskottet kan konstatera att Upphandlingskommittén

kommer att behandla frågan om möjligheten att upphandla lokalt. Således

finner inte utskottet något tillkännagivande påkallat och anser att utrikesut-

skottet bör avstyrka motion U513 (mp) yrkande 22.

Utrikesutskottet delar finansutskottets bedömningar och avstyrker motion

U513 (mp) yrkande 22.

I motion U903 (v) yrkande 7 framhålls att Vänsterpartiet vill ha ett utökat

internationellt samarbete som ett alternativ till medlemskap i EMU.

Finansutskottet framhåller i sitt yttrande följande vad avser detta yrkande:

Sverige har valt att inte delta i valutaunionen från starten. Ett eventuellt

beslut om deltagande i valutaunionen måste ha ett brett folkligt stöd. Sverige

håller dörren öppen för ett senare inträde i valutaunionen. Regeringens upp-

fattning är att det inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamar-

betet ERM2. Erfarenheterna från den nuvarande politiken inriktad på prissta-

bilitet i kombination med rörlig växelkurs är goda.

Kampen mot arbetslöshet och för full sysselsättning utgör även i fortsätt-

ningen ett viktigt inslag i en aktiv svensk Europapolitik. De politiska förut-

sättningarna för ett stärkt samarbete är enligt utskottets mening goda. Rege-

ringen har i budgetpropositionen 2000 deklarerat att den avser att arbeta för

att riktlinjerna för sysselsättningspolitiken och dess övervakning ges samma

vikt som motsvarande instrument på det ekonomiska området samt att sys-

selsättningspakten som beslutades i Köln i juni blir en framgång. Mötet i

Lissabon har fört denna fråga ytterligare ett steg framåt. Man slog fast beho-

vet av att sätta full sysselsättning som ett mål.

Den nya avdelningen om sysselsättning i EG-fördraget har medfört att sys-

selsättningsfrågan har fått en förstärkt position i EU:s samarbete.

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och de gemensam-

ma sysselsättningsriktlinjerna är viktiga instrument för ekonomisk-politisk

samordning i EU. Ett starkt europeiskt samarbete skapar bättre förutsättning-

ar för ett samlat agerande och kan därmed stödja de nationella ansträngning-

arna för ökad tillväxt och sysselsättning.

De allmänna riktlinjerna pekar på vikten av att medlemsstaterna bedriver

en sammanhållen strategi för att skapa goda förutsättningar för en hög till-

växt och sysselsättning. Strategin bygger på en sund makroekonomisk poli-

tik, åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt samt ekonomis-

ka reformer i syfte att öka effektiviteten på varu-, tjänste- och kapitalmark-

naderna.

Finansutskottet har vid flera tillfällen understrukit behovet av sunda stats-

finanser, som är ett grundläggande inslag i stabilitetspakten, samt behandlat

den svenska budgetkonsolideringens fördelningseffekter (senast i bet.

1998/99:FiU20 och i bet. 1999/2000:FiU1). Enligt utskottets uppfattning

fanns det inte något alternativ till saneringen av de offentliga finanserna. De

var nödvändig för att återställa förtroendet för svensk ekonomi och få ned de

höga räntor som allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte minst i de mindre

och medelstora företagen. Den var också nödvändig för att säkra den framti-

da välfärden. Enligt utskottet är det också viktigt att inse att effekten på

svensk ekonomi och de svenska hushållen av t.ex. den kraftiga finansiella

oron under 1998 hade varit betydligt större än vad den i själva verket blev

om inte budgetsaneringen varit framgångsrik. Sveriges motståndskraft mot

internationell oro har till följd av den förda ekonomiska politiken förbättrats

betydligt jämfört med situationen i början och mitten av 1990-talet.

I betänkandet 1999/2000:FiU1 behandlade utskottet också Riksbankens

roll och penningpolitikens betydelse för att upprätthålla ett stabilt penning-

värde. Utskottet konstaterade att den låga inflationen och de låga inflations-

förväntningarna skapar förutsättningar för en bra reallönetillväxt även vid

relativt låga nominella lönepåslag. Det framgår inte minst av utvecklingen

under de senaste åren då reallönetillväxten varit hög samtidigt som de nomi-

nella löneökningarna historiskt sett varit små. Under 1970- och 1980-talen

och de första åren på 1990-talet var situationen nästan den omvända. Höga

nominella löneökningar gav nära nog obefintliga reallöneökningar.

Att lönebildningen fungerar väl är avgörande ur sysselsättnings- och till-

växtsynpunkt. Den totala svenska lönekostnadsutvecklingen bör anpassas till

den allmänna produktivitetsutvecklingen och till vad som gäller i våra vikti-

gaste konkurrentländer. Alltför höga löneökningar ger dämpad tillväxt och

lägre sysselsättning. För att klara inflationsmålet tvingas Riksbanken i så fal

föra en stram penningpolitik och höja räntorna.

Med hänvisning till det anförda anser finansutskottet att utrikesutskottet

bör avstyrka motion U903 (v) yrkande 7.

Utrikesutskottet gör ingen annan bedömning och avstyrker motion U903 (v)

yrkande 7.

I motion U14 (mp) yrkande 10 med anledning av regeringens skrivelse fram-

hålls att revisionsrätten under verksamhetsåret 1999 gjort ett antal iakttagel-

ser som innebär en allvarlig kritik mot sättet att handha unionens gemen-

samma resurser. Motionärerna saknar en utförligare redogörelse i skrivelsen

för den svenska regeringens arbete med denna fråga. De menar att komman-

de skrivelser mer utförligt måste redogöra för revisionsrättens slutsatser.

I sitt yttrande anför finansutskottet följande med anledning av detta yrkan-

de:

Revisionsrätten behandlas i skrivelsens avsnitt 29.2.3 (s. 211) och 39.5

(s. 308 f.). Den praxis som har utvecklats innebär att mer utförliga redogörel-

ser för revisionsrättens iakttagelser ges i den ekonomiska vårpropositionen

(prop. 1996/97:150 s. 219 f., prop. 1997/98:150 s. 203 f., prop. 1998/99:100

s. 191 f.). Finansutskottet har behandlat revisionsrättens iakttagelser, och

regeringens bedömningar av dessa, i betänkandena med anledning av vår-

propositionen (bet. 1997/97:FiU20 s. 274 f., 1997/98:FiU20 s. 209 f.,

1998/99:FiU20 s. 185 f.). Vid behandlingen våren 1998 yttrade sig fyra

utskott till finansutskottet rörande revisionsrättens iakttagelser (utrikes-,

jordbruks-, närings- samt arbetsmarknadsutskotten). Våren 1999 yttrade sig

utrikesutskottet. Finansutskottet har framhållit att stor vikt bör läggas vid

revisionsrättens rapporter och att det är angeläget att regeringen redogör för

sin bedömning av iakttagelser rörande Sverige i rättens rapporter. Utskottet

har vidare anfört att det är angeläget för Sverige att gemenskapsmedel an-

vänds på korrekt sätt. Det finns en mängd skäl till att stödja strävandena

inom EU för ökad effektivitet, säker medelshantering, stärkt kontroll och

revision. För Sverige som stor nettobidragsgivare är det angeläget att verka

för en så ändamålsenlig och kostnadseffektiv användning av gemenskapens

medel som möjligt. Det är också av avgörande betydelse för den gemen-

samma politiken att medlen går till avsedda ändamål och inte slösas bort på

grund av dålig administration och kontroll.

Kommissionens arbete med att bekämpa bedrägerier redovisas i skrivel-

sens avsnitt 29.2.2 (s. 209 f.). I skrivelsen erinras om att beslut fattats om

inrätta en ny byrå för bekämpning av bedrägerier, OLAF. Förslaget om att

inrätta ett nytt organ bereddes i rådet under våren 1999 och kunde tack vare

gott samarbete mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen och med

inte minst Sverige som pådrivande part i förhandlingarna avslutas redan i

maj 1999.

Finansutskottet fann i sin behandling av ett liknande yrkande i samband

med förra årets skrivelse ingen anledning att föreslå någon ändring av den

form som etablerats för regeringens redovisning av revisionsrättens rapporter

(yttr. 1998/99:FiU3y). Finansutskottet vidhåller sin bedömning och anser

således att utrikesutskottet bör avstyrka motion U14 (mp) yrkande 10.

Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning och avstyrker motion U14 (mp)

yrkande 10.

I U12 (m) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse menar motionä-

rerna att de skattesänkningar som regeringen har föreslagit är långt ifrån

tillräckliga. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett samlat

förslag till skattesänkningar menar motionärerna.

I yrkande 2 (delvis) i samma motion framhåller motionärerna att de skatte-

sänkningar som regeringen beslutat är långt ifrån tillräckliga.

Skatteutskottet behandlar i sitt yttrande motion U12 yrkandena 1 och 2 och

framhåller därvid följande:

Utskottet vill inledningsvis framhålla att EU-rådet Ekofin med beaktande av

bl.a. kommissionens rekommendation - alltså den som motionärerna refere-

rar till - i ett yttrande den 31 januari 2000 uttalat sig synnerligen positivt

det svenska uppdaterade konvergensprogrammet. I yttrandet lovordar rådet

programmets tonvikt på makroekonomisk stabilitet, den beräknade minsk-

ningen av skuldkvoten och den imponerande förbättringen av de offentliga

finanserna. Rådets uppfattning är att Sverige fortsätter att uppfylla kraven

enligt stabilitets- och tillväxtpakten. I fråga om skatterna noterar rådet med

tillfredsställelse att den strategi som ingår i det uppdaterade programmet

stämmer överens med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

i synnerhet när det gäller åtgärderna för att lätta på det mycket höga skatte-

trycket. Rådet välkomnar de svenska insatserna för att se över både bidrags-

och skattesystemen och åtgärderna för att reformera välfärdsstaten. Rådet

uppmuntrar den svenska regeringen att fullfölja dessa initiativ med beslut-

samhet.

Utskottet vill vidare erinra om att riksdagen i sitt senaste budgetbeslut god-

känt regeringens och dess samarbetspartiers inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken. Härigenom har man också bl.a. inlett ett pro-

gram som går ut på att genom skattesänkningar ge kompensation för den

allmänna pensionsavgiften, något som främst gynnar låg- och medelin-

komsttagare. Moderata samlingspartiets budgetalternativ har däremot för-

kastats av riksdagen (bet. 1999/2000:FiU1, yttr. 1999/2000:SkU1y).

Det torde bli anledning att återkomma till frågorna om den ekonomiska

politikens inriktning i anslutning till beredningen av regeringens nyligen

framlagda vårproposition (prop. 1999/2000:100). Utskottet anser att diskus-

sionen om skattepolitikens framtida utformning närmast bör föras i detta

sammanhang. Det kommer dessutom att finnas möjligheter att återkomma till

frågorna när regeringen i höst lägger fram sin budgetproposition för nästa år.

Det finns således enligt utskottets uppfattning ingen anledning att nu gå

närmare in på sådana ekonomiska och skattepolitiska krav som motionärerna

från Moderata samlingspartiet ställer i sin motion. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion UU12 yrkandena 1 och 2.

Utrikesutskottet delar arbetsmarknads- och skatteutskottens bedömningar och

avstyrker motionerna U12 (m) yrkandena 1 och 2 (delvis).

Funktionshindrade

I motion U514 (kd) yrkande 2 anförs att riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensamma europeiska

åtgärder för funktionshindrade. Det krävs, enligt motionärerna, en enhetlig

lagstiftning med obligatoriska minimidirektiv.

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:SoU5y följande med

anledning av detta yrkande:

I skrivelsen (avsnitt 12.9) redovisas att kommissionens nya roll på handi-

kappområdet nu börjar utkristalliseras. En ny uppgift som högnivågruppen

för handikappfrågor tagit på sig är att samla in fakta om funktionshindrade

personers situation och om handikappolitiken i medlemsstaterna. En annan är

att främja informationsutbytet mellan medlemsstaterna. En tredje är att ge

bidrag (via Europeiska socialfonden) direkt till frivilligorganisationerna.

Ytterligare en uppgift är att upprätthålla dialogen med Europeiskt handikapp-

forum.

Vid ministerrådsmötet den 29 november 1999 presenterades ett s.k. dis-

krimineringspaket. Förslaget upptar bl.a. ett s.k. horisontellt direktiv inne-

hållande bestämmelser om likabehandling i anställning och arbete bl.a. av

personer med funktionshinder. Den 14 december inleddes arbetet med dis-

krimineringspaketet i rådsarbetsgruppen för arbetsmarknads- och socialpoli-

tiska frågor. Sverige ställer sig positivt till förslaget och verkar för att de

genomförs, anförs det.

I betänkande 1997/98:SoU6 med anledning av regeringens skrivelse

1996/97:120 om handikappolitik anförde utskottet bl.a. följande (s. 26):

Utskottet anser att Sverige även i fortsättningen bör bedriva ett aktivt ar-

bete i internationella organ för att förbättra situationen för personer med

funktionshinder. I skrivelsen redovisas det omfattande arbete som pågår

inom olika FN-organ, inom EU och i bilaterala sammanhang. Inom Sida

pågår arbete för att integrera insatser för funktionshindrade som en naturlig

del i biståndsverksamheten. Sida samarbetar också med SHIA. Inom EU

inriktas arbetet bl.a. på att införliva handikappaspekterna i gemenskapens

egna politikområden. Den svenska Helioskommittén har fått förlängd arbets-

period för att fungera som en samrådsgrupp för handikappfrågor inom Euro-

pasamarbetet. Något initiativ med anledning av motionerna - - - behövs

inte. Motionsyrkandena avstyrks.

Utskottet vidhåller uppfattningen att Sverige även i fortsättningen bör be-

driva ett aktivt arbete i internationella organ för att förbättra situationen f

personer med funktionshinder. Utskottet ser därmed positivt på det pågående

arbetet inom EU med det s.k. diskrimineringspaketet och anser det angeläget

att Sverige aktivt verkar för att förslagen genomförs. Sverige deltar också i

högnivågruppen för handikappfrågor.

Utskottet ser också positivt på ett utökat informations- och erfarenhetsut-

byte vad gäller handikappolitiken. Något initiativ med anledning av motion

1999/2000:U514 (kd) yrkande 2 behövs inte enligt utskottets mening, varför

motionsyrkandet bör avstyrkas.

Utrikesutskottet delar socialutskottets bedömning och avstyrker motion U514

(kd) yrkande 2.

Trafikpolitik

I motion U514 (kd) yrkande 7 framhåller motionärerna att det är angeläget

att aktivt driva harmonisering av transportsektorn och dess regleringar.

Utskottet har inhämtat att regeringen den 17 februari 2000 antog ett trans-

port- och näringspolitiskt handlingsprogram för svensk åkerinäring. I pro-

grammet som i 14 punkter tar upp insatser på såväl kort som lång sikt, före-

slås eller hänvisas till ett antal insatser eller åtgärder i syfte att stärka d

svenska åkerinäringens konkurrenskraft. Under punkten 5, utredning om

framtida vägtrafikbeskattning för långsiktigt hållbara lösningar, sägs att

regeringen anser, bl.a. mot bakgrund av den utveckling i riktning mot ökad

territoriell beskattning som nu sker i andra europeiska länder vad gäller de

transportpolitiskt motiverade delarna av trafikbeskattningen, att en utredning

snarast bör tillsättas för att göra en samlad översyn av trafikbeskattningen fö

tunga fordon, inklusive fordonsskatten. Enligt vad utskottet erfarit förbereder

Finansdepartementet för närvarande direktiv till en sådan utredning.

Vidare har utskottet inhämtat att regeringen i anslutning till handlingspro-

grammet genom beslut den 4 maj 2000 har uppdragit åt Vägverket att i sam-

verkan med vissa andra berörda myndigheter utreda och till den 31 oktober

2000 lämna förslag om hur man inom ramen för gällande lagstiftning kan

åstadkomma en effektivare kontroll av att den tunga trafiken efterlever tra-

fiklagstiftningen liksom effektivare verkställighet av påföljder särskilt vad

gäller utländska åkerier. Vägverket och samverkande myndigheter skall vara

oförhindrade att också ange möjligheter till förbättringar i nu gällande lag-

stiftning på området.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U514 (kd) yrkande 7 är

besvarad.

I motion U14 (mp) yrkande 3 vill motionärerna att det i kommande skrivelser

redogörs för miljökonsekvensbeskrivningar av de projekt som planerats inom

ramen för Transeuropeiska nätverk för transporter (TEN).

Utskottet har inhämtat att vid ansökan av medel från Europeiska kommis-

sionen för Transeuropeiska nätverk för transporter lämnas ansökan på en

blankett som är framtagen av kommissionen. I denna ansökan finns ett flertal

sidor som behandlar miljöaspekterna av projekten. Till ansökan måste även

länsstyrelsen fylla i ett intyg som intygar att projektet inte påverkar Natura

2000-områden negativt.

Utskottet finner att den information som motionärerna efterfrågar finns

tillgänglig. Huruvida denna information skall innefattas i skrivelsen eller ej

är en fråga som utskottet inte nu vill ta ställning till. Utskottet vill liksom

tidigare tillfällen när skrivelsens karaktär har behandlats framhålla att skri-

velsen är bred och innehåller mycket information. Samtidigt är den över-

skådlig och hanterlig i sin nuvarande omfattning. Utskottet menar att det inte

är självklart att skrivelsen skulle vinna i informationsvärde med en mer de-

taljerad beskrivning av ett enskilt samarbetsområde med tanke på det breda

samarbete inom ett stort antal områden som äger rum inom EU.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U14 (mp) yrkande 3.

Kvinnans ställning

I motion Kr233 (mp) yrkande 3 vill motionärerna att regeringen skall åter-

komma till riksdagen med besked om hur bilden av kvinnan belyses i grön-

boken "Leva och arbeta i informationssamhället: Människan i centrum".

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt betänkande 1997/98:AU10 behandlat

likartade yrkanden. Arbetsmarknadsutskottet pekade då på att Sverige i sin

avrapportering till FN av åtgärder som vidtagits eller planeras för ökad jäm-

ställdhet sedan Pekingkonferensen tagit upp frågor om kvinnan i medierna.

Av redovisningen framgick bl.a. att Sverige under 1996 i lagstiftning som rör

TV och radio beaktat vikten av jämställdhet mellan könen. Det angavs också

att pressen antagit etiska riktlinjer om vad som trycks i tidningar och att

regeringen beviljat särskilda medel för olika projekt.

Från och med år 1998 skall Sveriges Television, Sveriges Radio och Ut-

bildningsradion enligt beslut av regeringen årligen följa upp och rapportera

hur public service-uppdraget uppfylls. I Sveriges Televisions redogörelse för

1997 redovisas bl.a. jämställdhetsaspekter. Företaget anger där att dess jäm-

ställdhetssträvanden på det personalpolitiska området har stor betydelse för

opinionen i Sverige.

Utrikesutskottet kan således konstatera att mycket har gjorts vad gäller kvin-

nobilden i medierna. Därmed anser utrikesutskottet att motionärernas syfte

huvudsakligen är uppfyllt och anser att motion Kr233 (mp) yrkande 3 är

besvarad.

Energifrågor

I motion U12 (m) yrkande 4 anförs att ett EU-direktiv om indirekta skatter

inom energiområdet inte bör innebära ytterligare höjning av de svenska

energiskatterna.

Skatteutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande 1999/2000:SkU8y

och framhåller därvid följande:

Motionärerna syftar på ett förslag till ramdirektiv från 1997 som fortfarande

diskuteras (se Årsboken s. 98). Förslaget går ut på att utforma ett direktiv

som omfattar samtliga energiprodukter - således även elektrisk kraft och

värme som genereras vid elproduktion - och all form av indirekt beskattning

som medlemsstaterna använder sig av på energiområdet, utom moms. Rege-

ringen framhåller i årsboken att Sverige kraftfullt stöder arbetet med ett

sådant direktiv.

Utskottet vill erinra om att utskottet tidigare under innevarande riksmöte

har betonat vikten av att energi- och koldioxidbeskattningen ges en utform-

ning som ger goda förutsättningar för svensk industri att konkurrera interna-

tionellt (se bet. 1999/2000:SkU8 s. 9 och bet. 1999/2000:SkU16 s. 10 f.). I

2000 års vårproposition aviserar regeringen en "grön skatteväxling" och att

en arbetsgrupp med företrädare för regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpar-

tiet skall bereda frågan med beaktande av såväl miljö- och sysselsättningsas-

pekter som fördelnings- och regionalpolitiska aspekter. Därtill kommer att

det inom Regeringskansliet sedan ett antal år pågår en översyn av energibe-

skattningen.

Utskottet ställer sig bakom regeringens ansträngningar att verka för att

EU-länderna enas kring ett energibeskattningsdirektiv av mera allomfattande

karaktär, i princip i enlighet med det förslag som diskuteras. Energibeskatt-

ningens framtida utformning i Sverige är som framgår av det ovan sagda

redan uppmärksammad på flera sätt och kommande ställningstaganden

kommer givetvis också att påverka Sveriges agerande inom EU. De syn-

punkter som motionärerna för fram - att det skall finnas rimliga förutsätt-

ningar för svensk industri att även i fortsättningen bedriva sin verksamhet i

Sverige - utgör en väsentlig sida av saken som bl.a. har bäring på sysselsätt-

ningen och som därför tillsammans med andra viktiga faktorer bör vägas in

när ställning tas till hur Sverige bör agera i dessa sammanhang. Utskottet

utgår från att regeringen redan har detta klart för sig och finner därför ingen

anledning för riksdagen att göra något uttalande av det slag som motionärer-

na har begärt. Utskottet avstyrker därför motionen även i denna del."

Utrikesutskottet delar skatteutskottets bedömningar och avstryker motion

U12 (m) yrkande 4.

I motion U14 (mp) med anledning av regeringens skrivelse anförs att den

kanske mest avgörande komponenten för en hållbar energiförsörjning är en

minskning av dagens konsumtionsnivåer. Potentialen för detta finns men

berörs ej i skrivelsen, enligt motionärerna. Ett program inom EU, SAV,

skulle kunna spela en positiv roll i detta arbete, men omnämns inte i skrivel-

sen. Därför bör i fortsättningen skrivelsen innehålla redogörelser för de

satsningar som genomförs för att stärka de förnybara energikällornas ställ-

ning på den europeiska marknaden (yrkande 4) och för de satsningar som

genomförts i Sverige för energieffektivisering finansierade med EU-medel

(yrkande 5 NU).

I motion U512 (c) yrkande 13 framhålls att kärnkraftsreaktorerna i EU bör

omfattas av stränga miljökrav. Dessutom bör ett gemensamt program utar-

betas för avveckling av kärnkraften i EU:s medlemsstater och i kandidatlän-

derna.

Euratomfördraget bör, menar motionärerna, ersättas av ett program för ut-

veckling av förnybara energikällor och energieffektivisering. Vidare fram-

hålls det att Sverige bör verka för en energipolitisk samverkan, som syftar til

en övergång från kärnkraft och fossilbränslen till förnybara och miljövänliga

energikällor.

I motion U513 (mp) yrkande 21 betonas att Sverige aktivt och offensivt bör

driva att EU:s forskningsprogram vad gäller energifrågor helt inriktas på

forskning och utveckling kring förnybara energikällor.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:NU3y att Sveriges linje

i EU-arbetet på energiområdet utgår från 1997 års energipolitiska beslut

(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12). Genom beslutet har riktlinjer och

finansiella ramar lagts fast för att på kort och lång sikt stödja och främja

teknik för effektivare användning av energi och ny elproduktion från förny-

bara energikällor. Näringsutskottet menar att den gemensamma marknaden

är betydelsefull vad gäller förstärkning av marknadsnära utvecklingsinsatser.

Det är därför angeläget för Sverige att resultat uppnås på gemenskapsnivå.

En svensk utgångspunkt i förhandlingsarbetet är att framväxten av förnybara

energikällor och energieffektivisering bör stimuleras, genom forskningsinsat-

ser, men också med ekonomiska styrmedel.

I gemenskapens ramprogram för forskning och utveckling finns ett särskilt

temaprogram för energi som är inriktat på förnybara energikällor, energief-

fektivisering och ny ren energiteknik.

Vidare framhåller Näringsutskottet i sitt yttrande att Sverige tillsammans

med flera medlemsstater i skilda sammanhang har efterlyst en samlad bild av

gemenskapens verksamhet inom energiområdet. Rådet antog i december

1998 ett formellt beslut om ett flerårigt program för insatser inom energi-

sektorn åren 1998-2002 och därmed sammanhörande åtgärder. Ett av de sex

delprogrammen är inriktat på förnybara energikällor (ALTENER). För peri-

oden har finansieringsramen för programmet fastställts till 77 miljoner euro.

Ett annat av de sex delprogrammen är inriktat på energieffektivisering (SA-

VE). För perioden har finansieringsramen för detta program fastställts till 66

miljoner euro.

Näringsutskottet konstaterar att för år 1999 tilldelades projekt med svenska

deltagare 33 % av SAVE-budgeten. Inga svenska ansökningar för regionala

energikontor inkom under år 1999. För år 1998 tilldelades projekt med

svenska deltagare 20 % av SAVE-budgeten. Därutöver upprättades fyra nya

regionala energikontor i Sverige genom SAVE-finansiering.

Näringsutskottet anför vidare i yttrandet:

Som framgår av tidigare redovisning förekommer inom EU ett omfattande

samarbete på energiområdet rörande bl.a. energieffektivisering och främjan-

de av förnybara energikällor. Näringsutskottet ser mycket positivt på ett

sådant samarbete, dock utan att göra någon koppling till Euratomfördraget.

Inte heller finner näringsutskottet någon anledning att enbart prioritera ut-

veckling kring förnybara energikällor inom ramen för forskningssamarbetet.

Näringsutskottet gör därför i grunden samma bedömning som för ett år se-

dan, nämligen att förutsättningarna för att effektivisera resursinsatserna i

syfte att öka användningen av förnybara energikällor och att åstadkomma en

bättre energieffektivitet kan vinna väsentliga framsteg under de närmaste

åren. Utskottet hänvisar i denna del till sitt yttrande 1998/99:NU1y. De aktu-

ella motionsyrkandena avstyrks därmed.

Utrikesutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motionerna

U14 (mp) yrkandena 4 och 5, U512 (c) yrkande 13 samt U513 (mp) yrkande

21.

5.4 Unionens förbindelser med omvärlden och den gemen-

samma utrikes- och säkerhetspolitiken

Skrivelsen s. 213-272

Motionerna

I partimotion U503 (m) om Europapolitiken anförs i yrkande 7 att EU bör

verka för en effektiv och gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

I motionen konstateras att EU har haft svårigheter att hantera akuta spän-

ningar, kriser och konflikter. Därför menar motionärerna att det är mycket

välkommet att det nu har inrättats en gemensam utrikespolitisk analysenhet

för att kunna utarbeta förslag till en gemensam utrikespolitik. Det är även

angeläget att generalsekreteraren i ministerrådet, Javier Solana, i samråd med

kommissionens utrikesansvarige, Chris Patten, lyckas formulera en verkligt

gemensam och kraftfull utrikes- och säkerhetspolitik för unionen. Det ligger

ett stort ansvar på Sverige och övriga medlemsländer att se till att detta till

fälle inte går förlorat menar motionärerna. Vidare välkomnas i motionen den

process som syftar till att bygga upp en försvars- och säkerhetspolitisk di-

mension inom EU. Sverige bör enligt motionärerna ge sitt fulla stöd till

denna utveckling och axla sin del av ansvaret för EU:s fredsfrämjande åtgär-

der.

Miljöpartiet däremot menar i sin motion U513 (mp) att Amsterdamfördraget

var ett stort bakslag med överenskommelsen om utvecklingen inom den

andra pelaren, dvs. EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP).

Motionärerna framhåller att ländernas vetorätt försvagades samtidigt som EU

skapar ett gemensamt utrikesdepartement och en gemensam EU-

utrikesminister, dvs. en befattning som unionens högsta företrädare gentemot

tredje land. Denna post har tillsatts med den tidigare generalsekreteraren i

Nato, Javier Solana. Motionärerna konstaterar dessutom att VEU kopplas

tydligare till EU så att EU:s ministerråd kan besluta om militära aktioner.

Denna koppling har nu blivit ännu starkare efter regeringschefernas möte i

Köln i juni 1999 där man lade grunden för en gemensam säkerhetspolitik.

Under nästkommande regeringskonferens anser Miljöpartiet att Sverige

skall driva att utrikes- och säkerhetspolitiken helt skall avföras från EU:s

kompetensområden (yrkande 25). Till det sker måste Sveriges linje vara att

aktivt arbeta för att göra EU:s internationella politik så solidarisk som möj-

ligt (yrkande 24). Likaså måste Sverige arbeta för att säkerhetssamarbetet

inte definieras i enbart militära termer utan också i sociala, ekonomiska och

ekologiska termer med en breddad och modernare definition av säkerhetspo-

litik (yrkande 23).

I motion U14 (mp) yrkande 9 med anledning av regeringens skrivelse tar

motionärerna upp den gemensamma insatsstyrka som beslutades av stats-

och regeringscheferna vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december

1999. Motionärerna anför att detta är en allvarlig utveckling som Miljöpartiet

länge har varnat för. Det innebär en militarisering av EU:s verksamhet, me-

nar motionärerna. De konstaterar vidare att de militära institutioner som ska

inrättas inom EU kommer att ha kontinuerliga kontakter med Nato och de

menar att det finns oklarheter om en gemensam insats skall bygga på beslut

av FN:s säkerhetsråd eller ej. De vill därför ha en redogörelse av regeringen

för hur den svenska alliansfriheten är förenlig med den militära utvecklingen

inom EU.

Centerpartiet konstaterar i partimotion U402 (c) yrkande 2 att det utdragna

och blodiga kriget i det forna Jugoslavien utgör nittiotalets tragiska undantag

från en i övrigt positiv utveckling i Europa. Civilbefolkningen har drabbats

synnerligen hårt genom etnisk rensning och påtvingade folkomflyttningar.

Nu krävs omfattande insatser för försoning och återuppbyggnad. Centerparti-

et ser positivt på den stabilitetspakt för sydöstra Europa som nu utarbetas.

Det är viktigt att öppna dörren för en anknytning till EU också för dessa

länder. I motionen anförs att Sverige bör verka för att EU ska spela en fram-

trädande roll i återuppbyggnadsarbetet och ta ett stort ansvar för att återupp-

bygga även det civila samhället.

I motion U607 (m) yrkande 2 anförs att regeringen inom ramen för EU:s

Medelhavspolitik betonar kravet på mänskliga rättigheter och demokrati i

dialogen med de associerade länderna. Motionärerna menar att den hittillsva-

rande utvecklingen har visat att respekten för mänskliga rättigheter och ut-

vecklingen mot demokrati inte har kommit så långt som det är rimligt att

kräva. I motionen framhålls att om det inte sker en demokratisk utveckling

och om inte respekten ökar för mänskliga rättigheter, kommer södra och

östra delen av Medelhavsområdet fortsättningsvis att vara en mycket instabil

region.

I motion U611 (v) yrkande 2 konstateras att det inte finns handelsavtal mel-

lan Cuba och EU medan andra länder i Latinamerika har ett sådant han-

delsavtal med EU. Motionärerna menar att ett sådant avtal skulle vara av

stort värde för Cuba. De menar att den kritik som finns mot Cubas brist på

yttrandefrihet och flerpartisystem måste framföras, men det bör inte hindra

EU från att ingå ett sådant avtal. Handelsavtal och utvecklad kontakt mellan

EU och Cuba kan ha en positiv effekt vad gäller utvecklingen av demokrati

och mänskliga rättigheter, framhåller motionärerna. I motionen begärs ett

riksdagens tillkännagivande om att Sverige bör arbeta för att diskussioner om

ett sådant handelsavtal mellan EU och Cuba påbörjas.

I motion U514 (kd) yrkande 11 begärs en generösare och mer effektiv euro-

peisk biståndspolitik.

Motionärerna menar att en bättre koordinering av EU:s och medlemslän-

dernas bistånd måste ske för att öka effektiviteten. De välkomnar varmt den

utredning om komplementaritet som genomförts av kommissionen i detta

syfte. Utöver detta bör biståndet decentraliseras för att komma närmare fält-

arbetet. Budgetarbetet bör resultatstyras i större utsträckning. En större beto

ning på fattigdomsbekämpning måste eftersträvas, så att biståndet kommer

de allra fattigaste människorna till del. Det är oroväckande, menar motionä-

rerna, att OECD-rapporter visar hur andelen europeiskt bistånd till dessa

länder minskat betydligt under en tioårsperiod. Ytterligare ett prioriterat

område bör vara teknikutveckling. Det gemensamma biståndet bör underlätta

för utvecklingsländerna att genomföra tekniksprång ifråga om framför allt

den nya informationstekniken, samt miljöanpassad teknik inom områden som

energi, transporter och vattenhushållning.

Vidare framhåller motionärerna att ett effektivt europeiskt bistånd kräver

noggranna kontrollmöjligheter. Medborgarna bör också få större insyn, för

att öka deras engagemang i det gemensamma biståndet.

Motionärerna bakom motion U502 (s) konstaterar att målformuleringarna för

biståndet i Romfördraget betyder att EU har satt upp fattigdomsbekämpning i

u-länderna som ett mål för all politik. Detta kommer emellertid i konflikt

med EU:s handelsrelationer med dessa länder, särskilt som handelsrelatio-

nerna mellan EU-länderna och de 70 AVS-länderna skall WTO-anpassas. De

tidigare separata handelsrelationerna mellan EU och AVS medgav en viss

flexibilitet för att justera regelverket efter olika behov, menar motionärerna.

De menar också att WTO:s regelverk inte tar hänsyn till effekter avseende

fattigdom eller miljö och att en WTO-anpassning därmed får negativa kon-

sekvenser.

Motionärerna anser att detta rimmar illa med Unionens uttalade mål att

samstämmighet - koherens - skall råda mellan olika politikområden när det

gäller relationer med U-länderna. De begär därför ett riksdagens tillkännagi-

vande att regeringen skall verka för att EU:s mål på olika områden inte mot-

verkar varandra.

I motion U513 (mp) yrkande 6 framhålls att EU:s syn på handel är fylld av

paradoxer. Samtidigt som man skapar en öppen inre marknad upprätthålls

tullmurar och handelshinder gentemot omvärlden. Därför vill motionärerna

att en prioriterad fråga för Sverige bör vara att verka pådrivande för att EU:s

protektionism mot omvärlden minskar, vilket dock skall ske med starka

sociala och miljömässiga klausuler mot frihandelns skadeverkningar.

I motion U803 (m) yrkande 4 konstaterar motionärerna att länderna i Central-

och Östeuropa är små, öppna ekonomier och därmed starkt utlandsberoende.

Man framhåller att detta är särskilt tydligt för länderna i Baltikum samt att

både importen och exporten är relativt sett mer betydelsefull för dessa länder

än för de nuvarande EU-länderna. Ett antal länder har svåra bytesbalansun-

derskott, orsakade av import av konsumtionsvaror och maskiner. Motionä-

rerna betonar att de nya marknadsekonomierna därför är beroende av goda

villkor för marknadstillträde. EU:s handelshinder, särskilt vad gäller stål och

tekoprodukter, bör därför avvecklas.

Motionen N243 (fp) behandlar frågor kring frihandel och kommande WTO-

förhandlingar. I motionen anförs i yrkande 12 att EU:s förhandlingsposition

inför de kommande förhandlingarna bör innefatta att rundan skall leda till

ökad integration av u-länderna i världsekonomin. Detta är till fördel även för

i-länderna, framhåller motionärerna.

Även motionen U14 (mp) yrkande 7, med anledning av regeringens skrivel-

se, tar upp WTO-relaterade frågor. Motionärerna vill inte att en ny förhand-

lingsomgång omedelbart skall inledas utan menar att regeringen i stället bör

ta initiativ till en grundläggande utvärdering av WTO:s relation till andra

FN-konventioner och samtidigt erkänna dessa som varande av högre dignitet.

Motionärerna menar att det inte är acceptabelt att frihandel skall anses stå

över gemensamma regler om miljöskydd och konventioner om biologisk

mångfald.

Utskottets överväganden

Ett flertal motioner behandlar frågor som är relaterade till utvecklingen inom

den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och utvecklingen av en

förmåga till civil och militär krishantering inom EU. I motion U503 (m)

yrkande 7 anförs att EU bör verka för en effektiv och gemensam utrikes- och

säkerhetspolitik. Motionärerna bakom motion U513 (mp) yrkande 25 vill

däremot avföra de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna från EU-

samarbetet. I yrkande 24 i samma motion anförs att Sverige skall driva att

unionens internationella politik är solidarisk och i yrkande 23 anförs att

Sverige inom EU skall verka för att säkerhetssamarbetet inte definieras i

enbart militära termer utan också i sociala, ekonomiska och ekologiska ter-

mer. I motion U14 (mp) yrkande 9 begärs en redogörelse av regeringen för

hur den svenska alliansfriheten är förenlig med den militära utvecklingen

inom EU.

Utrikesutskottet konstaterar inledningsvis i denna del att utvecklingen av

en europeisk krishanteringsförmåga har gjort stora framsteg på kort tid. I

december 1998 uttryckte Europeiska rådet i Wien sin tillfredsställelse över

att en debatt om en gemensam europeisk säkerhets- och försvarspolitik in-

letts, och uppmanade det tyska ordförandeskapet att föra frågan vidare.

Europeiska rådet i Köln beslutade i juni 1999 att EU måste etablera en

förmåga att besluta om och genomföra militära operationer. Europeiska rådet

fastställde ett antal viktiga principer för den fortsatta processen. För det

första klargjordes att det handlar om att bygga upp en kapacitet för krishante-

ring, inte att bygga upp ett gemensamt territorialförsvar. Vidare fastslogs att

EU skall agera i enlighet med FN:s stadga. Dessutom beslutades att proces-

sen skulle föras vidare med civil och militär krishantering på två parallella

spår. Betydelsen av konfliktförebyggande insatser framhölls även.

Detta ledde till att Europeiska rådet i Helsingfors i december 1999 kunde

fatta ett antal beslut angående genomförande:

- Inrättandet av nya permanenta organ för att effektivisera och förstärka

den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och för att kunna

fatta beslut om, samt genomföra, krishanteringsoperationer.

-

- Inrättandet av en kommitté för civil krishantering och konfliktföre-

byggande.

-

- Antagande av en handlingsplan för stärkandet av unionens icke-

militära krishanteringsresurser.

-

- Fastställande av ett gemensamt mål för hur stora styrkor EU:s med-

lemsländer tillsammans skall kunna sätta in i en krishanteringssitua-

tion.

-

Efter det att Europeiska rådet vid sitt möte i Köln stakat ut grundläggande

principer har rådet vid sitt möte i Helsingfors således fattat beslut i vissa

frågor gällande implementering. Det ankommer nu på det portugisiska och

kommande ordförandeskapen att utarbeta konkreta arrangemang.

Utrikesutskottet välkomnar de framsteg som har gjorts i arbetet med att

stärka unionens förmåga till krishantering. Utskottet noterar särskilt att som

integrerade delar i detta arbetet ingår konfliktförebyggande insatser och vid

krishantering även civila insatser vid sidan av de militära.

Utskottet vill i sammanhanget betona att Sverige har långa traditioner på

det fredsfrämjande området. Sverige har varit och är aktivt engagerat i inter-

nationellt krishanteringssamarbete. Detta gäller insatser inom FN:s ram,

löpande samarbete inom ramen för Partnerskap för Fred (PFF), liksom i

konkreta konflikthärdar, för närvarande på Balkan under Natos militära

ledning och med mandat från FN:s säkerhetsråd.

Utskottet vill i sammanhanget även erinra om att en nu pågående upp-

byggnaden av en krishanteringskapacitet inom unionens ram har sitt ur-

sprung i det av Sverige och Finland i den förra regeringskonferensen lanse-

rade initiativet att göra Petersbergsuppgifterna till uppgifter för EU. Den nya

ordningen fick fördragsfäst form med Amsterdamfördraget med de föränd-

ringar och tillägg detta medförde för grundfördragen. I sitt betänkande

1997/98:UU13 (prop. 1997/98:58, rskr. 1997/98:197) framhöll utskottet att

det är av vikt att EU och dess medlemsstater måste kunna agera med olika

medel, från preventiv diplomati till fredsbevarande insatser. Utskottet fann

det särskilt tillfredsställande att Petersbergsuppgifterna fördes in i fördrage

till följd av ett svensk-finskt initiativ - vilket innebär att samarbetet skull

komma att utvecklas vad gäller humanitära, fredsbevarande och fredsfräm-

jande insatser.

Utskottet konstaterar att diskussionen om EU:s säkerhets- och försvarspo-

litik, på grundval av de nya skrivningarna i grundfördragen, handlar om civil

och militär krishantering, inte om att bygga upp ett gemensamt försvar eller

bindande säkerhetsgarantier. Utskottet vill även framhålla att Sveriges bidrag

till krishantering efter ett politiskt beslut av unionens medlemsländer, oavset

om denna genomförs under Natos eller EU:s ledning, är frivilligt och grun-

das på ett svenskt nationellt beslut i det enskilda fallet. Slutligen vill utsk

i denna del framhålla att EU:s krishantering utformas i enlighet med FN-

stadgans principer.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att den utveckling som sker

inom EU gäller krishantering, inte gemensamt försvar eller ömsesidiga för-

svarsgarantier och betonar att FN-stadgans principer skall följas. Utskottet

finner således att de beslut som har fattats och de åtgärder som förutses är

förenliga med Sveriges militära alliansfrihet.

Den nya policyenheten inom rådssekretariatet spelar enligt utskottets upp-

fattning en viktig roll i utarbetandet av unionens politik inom detta område.

Utskottet har inhämtat att regeringen aktivt har verkat för att stärka dess

kompetens och har bl.a. som första medlemsstat ställt civilpolis till dess

förfogande för genomförande av den civila handlingsplanen som antogs vid

Europeiska rådets möte i Helsingfors.

Utskottet vill även framhålla att ett nära samarbete mellan den nye gene-

ralsekreteraren i rådet, Javier Solana, och utrikeskommissionär Chris Patten

är viktigt inte minst för att säkerställa ett fungerande pelaröverskridande

arbete inom konfliktförebyggande och krishantering.

Utrikesutskottet anser att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

är ett viktigt instrument för unionen, där EU:s medlemsstater kan agera mer

kraftfullt än vad de hade kunnat göra var för sig. Inte minst gäller detta möj-

ligheten till krishantering och konfliktförebyggande. Utskottet vill även

betona att EU förenar politisk tyngd med ekonomisk styrka och ett brett

spektrum av instrument som kan användas för att förebygga konflikter och

hantera kriser och krig. Det vore enligt utskottets uppfattning helt fel väg at

gå att avföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken från unionens

samarbetsområden.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U503 (m) yrkande 7 är

besvarad. Motionerna U14 (mp) yrkande 9 och U513 (mp) yrkande 25 av-

styrks.

När det gäller yrkande 24 i motion U513 (mp) är det utskottets uppfattning

att det som motionärerna eftersträvar redan är uppfyllt. Sverige verkar inom

ett flertal samarbetsområden för att unionens internationella politik skall var

solidarisk.

Inom utvecklingssamarbetet verkar Sverige för en ökad fattigdomsinrikt-

ning av EG-biståndet och har i olika forum särskilt lyft fram frågor som

vikten av en hållbar utveckling, jämställdhet, mänskliga rättigheter och stöd

till en demokratisk utveckling i tredje världen. Sverige ser det också som

mycket angeläget att effektivisera och samordna biståndet.

På handelsområdet verkar Sverige för att EU både bilateralt och inom

WTO skall agera på ett sätt som bidrar till att förbättra förutsättningarna för

handel både inom och utanför EU och att handelspolitiken utformas så att

den stödjer t.ex. u-ländernas fulla integration i världshandelssystemet och en

hållbar utveckling. Sverige förespråkar därför att det skall finnas med ett

utvecklingsperspektiv i nästa WTO-runda.

I EU:s gemensamma utrikespolitik är MR-frågorna prioriterade. Sverige

deltar aktivt i detta arbete. Samarbete sker såväl bilateralt genom EU:s repre-

sentanter på plats i olika länder, som i nära samordning multilateralt, exem-

pelvis i frågor om dödsstraffets avskaffande eller främjande av barnets rät-

tigheter.

EU:s förbindelser med tredje land och regionala organisationer har ökat

och ett stort antal överenskommelser träffats i syfte att stärka samarbete och

utbyte inom olika områden. Samarbetet är i många fall, som exempelvis med

kandidatländerna och med Ryssland och Ukraina (för vilka EU antagit ge-

mensamma strategier), inriktat på att stödja ekonomiska, politiska och soci-

ala reformer, främja handel, investeringar och en bättre miljö, stöd till det

civila samhället (t.ex. en fungerande rättsstat, ökad jämställdhet, oberoende

medier) och konfliktförebyggande åtgärder.

EU är den i särklass största biståndsgivaren till Västra Balkan. Insatserna

syftar främst till att bidra till fredsprocessen och flyktingåtervändande i reg

onen. Stabilitetspakten för sydöstra Europa är ett led i EU:s freds-

ansträngningar på Västra Balkan. Pakten skall fungera som ett forum för

koordinering av insatser som syftar till ökad stabilitet; politisk, ekonomisk

och social utveckling; samt gradvis integrering i europeiska strukturer.

EU fortsätter att stödja fredsprocessen i Mellanöstern både politiskt och

ekonomiskt och har uttryckt starkt stöd för palestiniernas rätt till självbe-

stämmande och för en framtida palestinsk stat (Berlindeklarationen 1999).

EU:s speciella sändebud i Mellanöstern Miguel Moratinos följer aktivt

fredsprocessen i Mellanöstern. Sverige deltar i Moratinos särskilda arbets-

grupp för flykting- och vattenfrågorna. EU förväntas spela en än viktigare

roll som givare om fredsavtal mellan Israel och Syrien, Israel och Libanon

samt israelerna och palestinierna kommer till stånd.

EU har, helt i linje med svenska prioriteringar, ett stort engagemang i Af-

rika och ansträngningarna för att bidra till en fredlig och demokratisk ut-

veckling i Afrika fortsätter. Sverige driver särskilt frågor som skuldlättnader

och Afrikas integrering i världsekonomin, jämställdhet och MR, konfliktfö-

rebyggande och konflikthantering.

Utskottet kan således konstatera att Sverige verkar inom ett flertal politik-

områden för att unionens politik skall vara solidarisk med länderna i tredje

världen.

Utskottet anser att motion U513 (mp) yrkande 24 är besvarad.

Den fråga som tas upp i yrkande 23 i samma motion har behandlats av ut-

skottet i ett flertal sammanhang tidigare. Utskottet vill återigen framhålla at

säkerhet måste ses i ett brett sammanhang som inkluderar sociala faktorer,

miljö och ekonomiska förhållanden. Utskottet kan konstatera att Sverige

framgångsrikt har verkat för denna breda definition av säkerhetsbegreppet,

bl.a. inom OSSE. Principerna finns numera fastlagda i den säkerhetsstadga

som antogs vid OSSE:s toppmöte i Istanbul i november 1999.

När det gäller EU fastslås i unionsfördragets artikel 2 flera mål för samar-

betet med syfte att främja säkerhet i vid bemärkelse. Av denna artikel fram-

går att den ekonomiska och sociala sammanhållningen skall stärkas, att ut-

vecklingen inom EU skall leda till en väl avvägd och hållbar utveckling samt

att unionen skall vara ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U513 (mp) yrkande 23

är besvarad.

I motion U402 (c) yrkande 2 anförs bl.a. att Sverige bör verka för att EU

skall spela en framträdande roll i återuppbyggnadsarbetet i Kosovo och ta ett

stort ansvar för att återuppbygga även det civila samhället.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att EU spelar en mycket aktiv roll i

återuppbyggnadsarbetet i Kosovo. Inom ramen för FN:s mission i Kosovo

(UNMIK) ansvarar EU för återuppbyggnadsfrågor. Utskottet har inhämtat att

redan under sommaren år 1999 upprättade Europeiska kommissionen en

särskild insatsgrupp i Pristina med ansvar för det akuta återuppbyggnadsar-

betet. Under 1999 prioriterades återuppbyggnad av bostäder, skolor och

nödvändig infrastruktur, minröjning, m.m.. Insatsgruppen ersattes i februari

2000 av EU:s nya återuppbyggnadsmyndighet som har sitt säte i Thessaloni-

ki och opererar från Pristina. Enligt vad utskottet erfarit representeras Sveri

ge av Sida i myndighetens styrelse.

Utskottet vill vidare framhålla att biståndsvolymen redan är omfattande.

EU:s multilaterala bistånd till Kosovo planeras under år 2000 att uppgå till

360 miljoner euro. Biståndet kommer bl.a. att kanaliseras till fortsatt åter-

uppbyggnad, t.ex. av energi- och transportsektorerna, ekonomisk infrastruk-

tur, sysselsättning, vatten och hälsa, jordbruk och stöd för att utveckla den

privata sektorn. Även insatser riktade direkt till det civila samhället kan

förutses.

Utskottet vill betona att dessa insatser sker inom ramen för ett flerårigt bi-

ståndsprogram för Västra Balkan för vilket ett indikativt belopp om 5,5 mil-

jarder euro för perioden 2000-2006 har angetts. Utskottet har erfarit att en

preliminär sammanställning från rådssekretariatet visar att EU:s totala faktis-

ka och planerade bistånd (inklusive humanitära insatser) 1999-2000 uppgår

till över 2 miljarder euro.

I detta arbete med att återuppbygga Kosovo har Sverige tagit aktiv del. Ut-

skottet konstaterar att Sveriges, andra länders och EU:s insatser är omfattan-

de. Utskottet utgår från att Sverige även fortsättningsvis verkar för att EU

skall spela en framträdande roll.

Med vad som ovan framförts anser utskottet att motion U402 (c) yrkande 2

är besvarad.

I motion U607 (m) yrkande 2 anförs att regeringen inom ramen för EU:s

Medelhavspolitik betonar kravet på mänskliga rättigheter och demokrati i

dialogen med de associerade länderna.

Utskottet konstaterar att arbetet för att förbättra respekten för mänskliga

rättigheter och för att införa och stärka demokratin runt Medelhavet är ett av

de prioriterade områdena för Sveriges deltagande i EU:s Medelhavssamar-

bete, Barcelonaprocessen. Sverige har också varit pådrivande för att skärpa

EU:s beslutsregler när det gäller möjligheterna att frysa Medelhavsbiståndet

till ett mottagarland som kränker de mänskliga rättigheterna.

Utskottet kan vidare konstatera att alla associeringsavtalen mellan EU och

länderna runt Medelhavet, avtal som syftar till att upprätta ett frihandelsom-

råde till år 2010, innehåller klausuler som föreskriver en politisk dialog samt

krav på att de mänskliga rättigheterna respekteras av parterna. Avtalen inne-

håller även en klausul som ger unionen möjlighet att suspendera ett avtal om

så inte sker. Utskottet vill också peka på att i Barcelonaförklaringen från

1995, vilken lägger grunden för samarbetet, framhålls bl.a. att samarbetet

kräver förstärkt demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. Ut-

skottet noterar att i reglerna för unionens biståndssamarbete med de sydliga

partnerländerna (MEDA-förordningen) ingår en paragraf med krav på re-

spekt för demokratins och rättsstatens principer samt respekt för de mänskli-

ga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I paragrafen fastslås även

att EU kan vidta sanktioner mot de länder som inte uppfyller dessa grundläg-

gande förutsättningar för MEDA-samarbetet. För att ge stadga i denna fråga

har en särskild budget avsatts för stöd till demokrati, mänskliga rättigheter

och det civila samhället i de länder som omfattas av MEDA-förordningen.

Utskottet kan således konstatera att avtal och förordningar ger breda möj-

ligheter för unionen att verka i den riktning som motionärerna förordar.

Utskottet noterar att arbete för demokrati och respekt för mänskliga rättig-

heter ingår som en mycket viktig del i den dialog om värdegemenskap som

Sverige drivit i flera år inom ramen för Euro-Islam projektet och som 1998

vid en konferens i Stockholm kulminerade i de s.k. Stockholm Conclusions

om dialogen mellan kulturer och civilisationer.

Utskottet har inhämtat att regeringen kommer att fortsätta att driva dessa

frågor inom Barcelonaprocessen. För att dialogen skall föras vidare planerar

regeringen att under det svenska EU-ordförandeskapet bl.a. hålla ett semina-

rium i Uppsala med deltagande från samtliga 27 länder om uppbyggnad av

rättssamhället.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U607 (m) yrkande 2 är

besvarad.

Motionärerna bakom motion U611 (v) yrkande 2 anför att Sverige bör arbeta

för att diskussioner om ett handelsavtal mellan EU och Cuba påbörjas.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är viktigt att EU och Cuba ut-

vecklar sina förbindelser och att Cuba inte utsätts för någon typ av isolering

från unionens sida. Utskottet kan konstatera att unionen intar en öppen håll-

ning gentemot Cuba. Förbindelser finns och har funnits under lång tid. Ut-

skottet noterar att EU ger humanitärt bistånd till Cuba.

Motionärerna vill att diskussioner om upprättande av handelsavtal med

Cuba påbörjas. Utskottet kan konstatera att så redan har skett.

Utskottet konstaterar att Cuba nyligen har ansökt om att bli part av det nya

partnerskapsavtalet mellan EG och AVS-länderna. Detta avtal utgör hu-

vudavtalet och skall ersätta den nuvarande Lomékonventionen. Att bli part

och signatärstat till huvudavtalet med AVS-länderna skulle för Cubas del

betyda såväl politiska som ekonomiska fördelar. Inom ramen för förhand-

lingarna har medlemsländerna i EU i förhandlingsmandatet lagt fast en strä-

van att inleda förhandlingar om ett regionalt avtal för att upprätta ett frihan

delsområde med de karibiska länderna som skall kunna träda i kraft år 2005.

Målsättningen är att frihandel enligt WTO:s regler skall råda även inom

regionen mellan de karibiska länderna och att denna marknad sedan skall

öppnas för EU-export år 2015. Utskottet noterar att Cuba har observatörs-

status i dessa förhandlingar.

Utskottet noterar i sammanhanget att för att bli part till avtalet krävs att

alla nuvarande avtalsparter ger sitt godkännande. AVS-länderna har redan

godkänt Cuba som medlem. Något beslut har ännu inte fattats av EG.

Utskottet vill framhålla att det nya avtalet bygger på en gemensam värde-

grund som måste tas på allvar och respekteras. Avtalet lägger tonvikt vid

grundläggande värden som de mänskliga rättigheterna, demokrati och rätts-

stat. Utskottet ser positivt på dessa element i avtalet emedan respekten för de

mänskliga rättigheterna har sin grund i folkrätten och är universellt giltig.

Även god samhällsstyrning och marknadsekonomi utgör viktiga element i

avtalet.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att Cuba finns med bland de

länder som skulle kunna komma ifråga för utvidgat samarbete med EU inom

ramen för de nya avtal som skall ersätta Loméavtalet. De diskussioner som

motionärerna efterlyser har således redan inletts. Detta är ett första steg som

skulle kunna leda till att Cuba blir part i det nya avtalet. Utskottet är posit

inställt till ökat handelssamarbete mellan EG och Cuba när utvecklingen på

Cuba, särskilt vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati

och rättsstaten, så tillåter.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U611 (v) yrkande 2 är

besvarad.

I motion U514 (kd) yrkande 11 begärs en generösare och mer effektiv euro-

peisk biståndspolitik.

Utskottet har uppmärksammat att på senare tid har en rad rapporter och ut-

värderingar pekat på stora effektivitetsproblem i EU-kommissionens utveck-

lingssamarbete. Detta framkom inte minst i anslutning till den globala utvär-

deringen av unionens bistånd som slutfördes under 1999. Utskottet noterar

att kommissionen efter detta har tagit initiativ till en diskussion kring en

övergripande policy för unionens bistånd samt även presenterat ett diskus-

sionspapper för detta syfte. Utskottet har tagit del av detta dokument och

även vid ett besök i kommissionen sammanträffat med den ansvarige kom-

missionären Poul Nielson.

Utskottet välkomnar kommissionens initiativ till att ta upp denna diskus-

sion med syftet att etablera en övergripande policy för unionens bistånd.

Utskottet anser att det är värdefullt att en sådan diskussion förs liksom det ä

nödvändigt att det etableras klara och tydliga riktlinjer för unionens bistånd.

Vissa sidor av unionens bistånd behöver även förändras enligt utskottets

uppfattning. Det behövs en starkare fattigdomsorientering, en högre grad av

verksamheten behöver styras på fältet och fältorganisationen behöver stärkas,

en högre grad av samordning med de nationella biståndsinsatserna bör ske,

unionens bistånd behöver i högre grad programorienteras och en ordentlig

landprogrammering behöver genomföras.

Utskottet finner att många av dessa och andra krav som ställts från svensk

sida när det gäller unionens bistånd har tillgodosetts i det policydokument

som kommissionen har presenterat. Detta finner utskottet mycket tillfreds-

ställande men menar att kommissionen även måste beakta särskilda åtgärder,

både i arbetet i kommissionen och på fältet, så att den nya politiken får ge-

nomslag när den väl skall genomföras.

Utskottet noterar att kommissionen kommer att formulera ett förslag på

grundval av det diskussionspapper som tagits fram och de reaktioner man får

på detta dokument. Kommissionen kommer att lägga fram förslaget till rådet

och parlamentet. Utskottet får således möjlighet att i dialogen med regering-

en kring EU-politiken återkomma till dessa frågor när de skall behandlas i

rådet.

Slutligen vill utskottet framhålla att regeringen kommer att föra upp frågan

om effektivitet i utvecklingssamarbetet som en av prioriteringarna under det

svenska ordförandeskapet. Utskottet välkomnar detta ställningstagande från

regeringens sida.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U514 (kd) yrkande 11

är besvarad.

I motion U502 (s) anförs att regeringen bör verka för att EU:s mål på olika

områden inte motverkar varandra.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att regeringen verkar inom ramen för

EU för att målen inom olika arbetsområden skall vara ömsesidigt stödjande.

Denna strävan genomsyrar regeringens arbete inom ramen för såväl handels-

som biståndspolitiken, båda områden av stor betydelse för u-ländernas fort-

satta utveckling.

Utskottet kan konstatera att handelspreferenserna inom Loméavtalet inte

har bidragit till ekonomisk tillväxt i AVS på önskvärt sätt. Problemen är

mångfacetterade. Utskottet menar att handelspolitiken självfallet inte kan

lösa alla problem. Utskottet noterar dock att för att komma vidare på det

handelspolitiska området har EU:s medlemsländer och AVS-länderna i det

nya avtalet kommit överens om att förhandla fram regionala frihandelsavtal

mellan EU och vissa länderregioner i AVS-gruppen. Dessa avtal kommer att

vara förenliga med WTO:s regler. Avsikten med detta arbete är att främja

regional integration vilket i sin tur på sikt främjar företagsutveckling och

regional handel och därmed ekonomisk tillväxt.

Utskottet vill även lyfta fram att unionens bistånd syftar till fattigdomsbe-

kämpning och att det finns planer på att skärpa denna inriktning. Utskottet

vill betona att parallellt med att öka biståndet för fattigdomsbekämpning

verkar regeringen för regional integration i syd och ökat marknadstillträde

för u-ländernas export av alla varor till EU och övriga i-länder. Utskottet har

inhämtat att regeringen inom EU starkt driver att Unionen, liksom andra i-

länder, skall erbjuda de minst utvecklade länderna helt fritt marknadstillträ-

de.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U502 (s) är besvarad.

I motion U513 (mp) yrkande 6 anförs att Sverige inom EU skall driva att

EU:s protektionism mot omvärlden minskar, vilket dock skall ske med starka

sociala och miljömässiga klausuler mot frihandelns skadeverkningar. I mo-

tion U14 (mp) yrkande 7 anförs att det inte är acceptabelt att frihandel skall

anses stå över gemensamma regler om miljöskydd och konventioner om

biologisk mångfald. I motion N243 (fp) yrkande 12 anförs att det är angelä-

get att den kommande rundan leder till ökad integration av u-länderna i

världsekonomin.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är av vikt att EU visar ökad

öppenhet gentemot u-länderna särskilt vad avser jordbruks- och tekohandel,

som är sektorer där u-länderna ofta har komparativa fördelar. Utökad frihan-

del har betydelse för både tillväxt och utveckling i länderna i tredje världen.

När det gäller den principiella synen på frihandel och miljöfrågor behand-

lade utskottet denna fråga i sitt betänkande 1998/99:UU12 Utrikeshandel och

internationella investeringar. Utskottet anförde i betänkandet att en friare

handel innebär överlag effektivare användning av de globala resurserna och

fortsatte:

Två argument brukar dock anföras av skeptiker till alltför fri handel. För det

första befrämjar frihandel en högre konsumtion och ekonomisk tillväxt,

vilket i sig ökar belastningen på miljön. För det andra kan frihandel upp-

muntra till produktion i länder som inte värnar om miljön. Låga miljökrav

skulle kunna utgöra en konkurrensfördel.

Det främsta syftet med frihandel är att främja konsumtion och tillväxt.

Konsumtionen i ett land inverkar givetvis på miljön. En hög ekonomisk

levnadsstandard i ett land behöver inte vara oförenlig med en god miljö. I i-

länderna har under de senaste decennierna allt högre miljökrav införts utan

att detta har haft någon synlig effekt på den ekonomiska tillväxten. Tvärtom

har inte minst teknikutvecklingen i många fall en gynnsam effekt på miljön.

Även miljöbelastningen till följd av ökade transporter har till stor del kom-

penserats av ny, miljövänligare teknik. Vidare är det talande att ekonomins

skadeverkningar på miljön är väsentligt större i de länder som skyddat sig

mot internationell handel - importsubstitutions- och statshandelsländer.

Oavsett frihandel är det nödvändigt att ställa höga miljökrav på all ekono-

misk verksamhet.

När det gäller frågan om att i handelsregelverket inkludera miljökrav och

sociala villkor noterar utskottet att det är u-länderna inom WTO som är de

mest negativa till en sådan utveckling. De befarar att detta leder till nya

argument för protektionism från i-ländernas sida. Utskottets ståndpunkt är att

miljö och arbetsvillkor bör diskuteras i WTO. Utskottet menar dock att han-

delssanktioner inte bör användas som ett medel för att främja respekten för

internationella standarder rörande arbetsvillkor.

När det gäller eventuella konflikter mellan frihandel och regler och kon-

ventioner om miljöskydd vill utskottet inledningsvis framhålla att WTO:s

regelverk, liksom FN-konventioner på miljöområdet, är viktiga delar av det

internationella regelverk som Sverige och EU har att leva upp till. Det är

utskottets inställning att de olika delarna inte skall stå i strid med varandra

utan att de skall tillämpas i samverkan för stärkande av såväl frihandel som

miljöhänsyn.

Utskottet anser att EU måste tydliggöra och konkretisera vad EU egentli-

gen eftersträvar avseende förhållandet mellan WTO-regelverket och multi-

laterala miljöskyddsavtal. Det bör klart framgå, anser utskottet, att syftet in

är att reglera miljöfrågorna inom WTO, samtidigt som det är väsentligt att

WTO inte ifrågasätter eller underminerar den regel- och policyutveckling

som sker inom andra politikområden, såsom inom t.ex. miljö och arbetsrät-

ten. Utskottet menar att WTO bör understödja det globala samarbetet i syfte

att nå en hållbar utveckling.

Utskottet vill här erinra om vad utskottet anförde i bet. 1998/99:UU12:

Sambandet mellan handel och miljö är en kontroversiell fråga i WTO. U-

länderna har motsatt sig att regler på miljöområdet införs i det globala regel-

verket med motiveringen att dylika lätt kan missbrukas i protektionistiska

syften. Även om u-ländernas farhågor kan vara motiverade instämmer ut-

skottet i regeringens slutsats att miljö- och handelspolitik måste vara ömsesi-

digt förstärkande. Allmänt sett skapar ytterligare liberaliseringar på handels-

området förutsättningar för en effektivare resursanvändning. Samtidigt är det

väsentligt att miljöfrågornas betydelse tydligt markeras i WTO. De åtagan-

den som världens länder har gjort på miljöområdet, bl.a. Agenda 21, får inte

undergrävas av ett WTO-avtal. I den s.k. Århusdeklarationen slog FN:s

ekonomiska kommission för Europa (ECE) fast att WTO-regler helt och fullt

måste ta hänsyn till behovet av en hög nivå på skyddet av miljön. Sverige

och EU intar positionen att en ny WTO-runda skall omfattas också av kopp-

lingen mellan handel och miljö. Det är samtidigt viktigt att regler på området

tar hänsyn till u-ländernas oro för dold protektionism.

På förslag av EG ordnade WTO ett särskilt högnivåmöte om handel och

miljö i mars 1999. Syftet var att öka förståelsen mellan i- och u-länder samt

ge enskilda och intresseorganisationer möjlighet att delta i debatten. Mötet

kan ses som ett steg på vägen mot en öppnare dialog både mellan i- och u-

länder och mellan regeringar och det civila samhället i handelsfrågor.

U-ländernas farhågor för att miljön - och även frågan om arbetsförhållan-

den - skall missbrukas av protektionistiska i-länder är förståeliga. Samtidigt

kan ökad internationell handel som inte åtföljs av en ansvarsfull miljöpolitik

ha negativa konsekvenser för miljön. Den största delen av den återstående

biologiska mångfalden finns - än så länge - i u-länderna. Att jordens miljö är

en gemensam angelägenhet har bekräftats bl.a. av FN:s konferens i Rio de

Janeiro 1992. Resultaten av en ny WTO-runda får inte stå i strid med vad

världens länder åtagit sig i andra sammanhang. Sverige bör driva på för att

lyfta fram miljöfrågorna i internationella sammanhang. Miljöfrågan bör

därför ges en skarpare profil i WTO.

Utskottet står kvar vid dessa bedömningar.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka att EU, som en av miljöas-

pekterna inom ramen för en ny WTO-runda, kommer att verka för att even-

tuella motsättningar eller inkonsekvenser mellan WTO-regelverket och in-

ternationella miljöavtal skall identifieras och diskuteras i syfte att utröna

behov av eventuella åtgärder. Utskottet ser positivt på detta.

Utskottet har erfarit att regeringen anser att målen för konventionen om

biologisk mångfald inte får kullkastas av vare sig WTO:s immaterialrättsav-

tal TRIPS eller av andra handelsregler. Regeringen menar att konventionerna

skall vara ömsesidigt stödjande. Utskottet delar härvidlag regeringens stånd-

punkter. Utskottet har erfarit att dessa frågor för närvarande analyseras av

olika internationella organisationer. Utskottet menar att om det skulle visa

sig att det föreligger oklarheter bör givetvis TRIPS förtydligas. Vidare är det

värt att i detta sammanhang omnämna att i september i år arrangeras ett

symposium i Stockholm som avser att belysa dessa frågeställningar.

Utskottet har vidare inhämtat att regeringen arbetar i EU för ett flexibelt

och konstruktivt agerande gentemot u-länderna för att få igång en ny han-

delsrunda. EU har här redan tidigare aviserat flexibilitet vad gäller att finna

lösningar som tillgodoser u-ländernas situation. Regeringens ståndpunkt är

att EU generöst bör beakta fall där u-länderna har problem med övergångspe-

rioder och implementering av avtal. Varje sådan situation bör bedömas från

fall till fall och på egna meriter. Eventuella förlängningar av tidsfrister bör

helst åtföljas av en plan för förverkligandet av implementeringen och för

behovet av tekniskt bistånd.

Utskottet har även inhämtat att regeringen särskilt eftersträvar att hänsyn

tas till implementeringsproblem rörande TRIPS. I denna anda vill regeringen

gå längre än kommissionens förslag och föreslå att EU:s förhandlingsstrategi

även skall innefatta att konstruktivt uppmärksamma andra implementerings-

problem som u-länderna kan möta. Utskottet stöder regeringens linje här-

vidlag. Vidare har utskottet erfarit att regeringen i EU har tagit initiativ ti

ett förslag för hur u-länderna kan bistås i detta hänseende. I förslaget ingår

att analysera u-ländernas svårigheter på TRIPS-området, att bidra med tek-

niskt och finansiellt bistånd och att utnyttja ländergranskningarna i TRIPS

till att finna lösningar på u-ländernas implementeringsproblem.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U513 (mp) yrkande

6, U14 (mp) yrkande 7 samt N243 (fp) yrkande 12 är besvarade.

I motion U803 (m) yrkande 4 framhåller motionärerna att de nya marknadse-

konomierna är beroende av goda villkor för marknadstillträde. EU:s handels-

hinder, särskilt vad gäller stål och tekoprodukter, bör därför avvecklas.

Näringsutskottet har behandlat detta yrkande i sitt yttrande 1999/2000:NU4y.

Utskottet konstaterar att enligt Uruguayrundans textilavtal (Agreement on

Textiles and Clothing, ATC), skall alla länder inom Världshandelsorganisa-

tionen (WTO) gradvis avveckla de nu gällande tekorestriktionerna. Dessa

skall vara helt avskaffade den 1 januari 2005. Tullarna på tekovaror berörs

inte av detta.

Näringsutskottet konstaterar att avvecklingen av alla de nuvarande tekore-

striktionerna mellan GATT/WTO-länderna skall ske genom två parallella

processer:

- dels genom att stegvis föra in produkter under GATT/WTO:s normala

regler, s.k. integration,

- dels genom gradvisa ökningar av kvarvarande kvoter.

-

Integrationsprocessen innebär att en viss procentuell andel av 1990 års im-

port av de tekoprodukter som ATC-avtalet täcker i fyra steg skall föras in i

WTO:s regelverk. Detta regelverk tillåter inte kvantitativa restriktioner rikta

de enbart mot vissa länder. Avvecklingen skall ske parallellt inom fyra olika

varugrupper: garn, tyger, kläder och andra konfektionsvaror. EU och andra

importländer väljer själva vilka tekoprodukter inom varje grupp som skall

integreras i de olika stegen.

I fas I integrerade EU inga begränsade varor. För fas II, som började gälla

år 1998, har EU beslutat att integrera 18 begränsade varor, men kvoterna för

dessa var överlag lågt utnyttjade, och för hälften av dem fanns restriktioner

mot endast ett land. Beslutet innebär att EU sparar de känsligaste produkter-

na till de sista avvecklingsstegen, faserna III och IV, som skall genomföras

år 2002 respektive 2005. Det sista steget blir också det största och skall om-

fatta 49 % av den import som skall integreras.

Vidare noterar näringsutskottet att statsrådet Leif Pagrotsky initierade i

början av år 1998 en forskningsrapport, som berör avvecklingen av tekore-

striktionerna. Rapporten The Cost of EU Trade Protection in Textiles and

Clothing, som utarbetats av professor Joseph F. Francois vid Erasmusuniver-

sitetet i Rotterdam, Dr. Hans-Hinrich Glismann och Dr. Dean Spinanger vid

Institute of World Economics i Kiel, redovisades den 31 mars i år. Rapporten

visar att konsumenterna i EU-länderna betalar ca 12,7 miljarder euro eller

106,6 miljarder kronor för mycket per år för textil och kläder. Huvuddelen av

kostnaderna, 97 %, beror på de kvantitativa textilkvoterna, medan tullar står

för resten. Slutsatserna i forskningsrapporten stämmer väl överens med tidi-

gare gjorda studier i denna fråga. Den ligger också i linje med OECD-

rapporterna Open Markets Matter och The Benefits of Trade and Investment

Liberalisation från år 1998.

Näringsutskottet anför vidare följande:

Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion 1999/2000:U803 (m)

om vikten av att EU:s handelshinder avvecklas i syfte att vidga världshan-

deln, särskilt vad gäller teko- och jordbruksprodukter. Näringsutskottet har

också noterat att statsrådet Leif Pagrotsky varit mycket aktiv i denna fråga.

Enligt näringsutskottets uppfattning finns det anledning att på olika sätt

ytterligare uppmärksamma denna fråga för att markera dess betydelse. Ett

sätt skulle vara att riksdagen med anledning av det aktuella motionsyrkandet

gör ett uttalande till regeringen i saken. Utrikesutskottet bör i sin fortsatta

beredning av motionsyrkandet överväga ett sådant tillkännagivande.

Utrikesutskottet kan liksom näringsutskottet konstatera att statsrådet Pa-

grotsky har varit mycket aktiv i frågan om att avveckla handelshinder för

tekoprodukter. Utrikesutskottet ser positivt på detta och förutsätter att rege-

ringen fortsätter att driva dessa frågor. Enligt utskottets mening är något

ytterligare uttalande i detta ärende inte erforderligt.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U803 (m) yrkande 4 är

besvarad.

I sitt yttrande 1999/2000:EUNy1 framhåller EU-nämnden följande vad gäller

den gemensamma handelspolitiken och information och samråd mellan rege-

ring och riksdag:

Regeringen redovisar utförligt utvecklingen inom WTO och UNCTAD samt

övrigt samarbete inom ramen för den gemensamma handelspolitiken. EU-

nämnden har kontinuerligt följt förberedelserna inför WTO:s ministerkonfe-

rens i Seattle och anordnade också i november 1999 en offentlig utfrågning

om WTO-frågor. Lars Tobisson och Reynoldh Furustrand från EU-nämnden

ingick i den svenska delegationen till Seattle.

När det gäller förberedelserna inför den tionde ministerkonferensen med

FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) har Sverige, enligt

skrivelsen, verkat som aktiv deltagare i EU-kretsen för ytterligare effektivi-

sering och konkretisering av organisationen och dess verksamhet. EU-

nämnden noterar dock att frågan, som visserligen var politiskt okontroversi-

ell, inte har behandlats vare sig i EU-nämnden eller i berörda fackutskott.

Kommissionen framlade under året ett förslag till riktlinjer för en EU-

ståndpunkt inför UNCTAD X (KOM (1999) 451) som tillställts EU-

nämnden och utrikesutskottet. Därefter har kommissionens förslag behand-

lats av en rådsarbetsgrupp och av Coreper, varefter det sedan antagits utan

debatt som en s.k. A-punkt den 22 oktober på ministerrådsmötet för arbets-

marknadsfrågor och sociala frågor. Frågan har inte heller föranlett någon

faktapromemoria från Regeringskansliet.

Utrikesutskottet noterar EU-nämndens observation i detta fall och menar att

det inte är tillfredsställande att nya viktigare ärenden som utgör A-punkt på

dagordningen inte kommer till riksdagens kännedom. Utrikesutskottet erinrar

om att enligt gällande riktlinjer (UD PM 1999:1-8) skall viktigare kända A-

punkter redovisas för riksdagen.

Med det anförda föreslår utrikesutskottet att riksdagen lägger regeringens

skrivelse 1999/2000: 60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen

under 1999 till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande det svenska ordförandeskapet inom EU

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U13 yrkande 1,

1999/2000:U14 yrkandena 6 och 12, 1999/2000:U515 yrkandena 1, 9

och 11, 1999/2000:MJ508 yrkande 3, 1999/2000:MJ718 yrkande 2

samt 1999/2000:U504 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande dialogen mellan riksdag och regering i anslut-

ning till det svenska ordförandeskapet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U512 yrkande 2 (delvis)

och 1999/2000:U515 yrkandena 12 och 13,

res. 1 (kd, c)

3. beträffande Sveriges prioriteringar som ordförandeland

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U503 yrkande 1 (del-

vis) och 1999/2000:U505 yrkande 2 (delvis) besvarade med vad ut-

skottet anfört,

4. beträffande den gemensamma flykting- och asylpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U505 yrkande 12 samt

1999/2000:Sf4 yrkande 6,

res. 2 (kd, c, fp)

5. beträffande möten i Sverige under det svenska ordförande-

skapet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U510,

6. beträffande utvidgningen av EU

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U409 yrkande 3,

1999/2000:U503 yrkandena 1 (delvis) och 2, 1999/2000:U512 yrkan-

de 9, 1999/2000:U803 yrkandena 2 och 6 samt 1999/2000:U505 yr-

kandena 1 och 2 (delvis) besvarade med vad utskottet anfört,

7. beträffande vissa frågor i anslutning till utvidgningen av

EU

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U513 yrkandena 26

och 27 samt 1999/2000:U13 yrkande 3 besvarade med vad utskottet

anfört,

8. beträffande säkerhetsfrågan i anslutning till utvidgningen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U13 yrkande 2,

res. 3 (kd, c, fp)

9. beträffande barnfrågorna under det svenska ordförandeska-

pet

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U509 besvarad med vad

utskottet anfört,

10. beträffande lokalisering av EU-organ

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U505 yrkande 7,

res. 4 (c, fp)

11. beträffande vissa institutionella frågor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U505 yrkandena 8-10,

1999/2000:U513 yrkandena 3-5 och 29, 1999/2000:U514 yrkande 15

(delvis) samt 1999/2000:K324 yrkande 6,

res. 5 (v)

res. 6 (kd)

res. 7 (fp)

res. 8 (mp)

12. beträffande folkomröstning vid ändringar i fördragen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U508 yrkande 2,

res. 9 (v, mp)

13. beträffande folkomröstning om fortsatt medlemskap i EU

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U508 yrkande 3,

14. beträffande utträdesparagraf i unionens fördrag

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U508 yrkande 1,

res. 10 (v, mp)

15. beträffande en utvärdering av svenskt EU-medlemskap

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U512 yrkande 8 besvarad

med vad utskottet anfört,

16. beträffande närhetsprincipen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U503 yrkande 9 (delvis),

1999/2000:U505 yrkande 6, 1999/2000:U512 yrkandena 1, 2 (delvis),

4 och 5, 1999/2000:U513 yrkande 2, 1999/2000:U14 yrkande 1 och

1999/2000:K324 yrkandena 1, 2, 4 och 5,

res. 11 (m)

res. 12 (c)

res. 13 (fp)

res. 14 (mp)

17. beträffande finansiering av EU

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U503 yrkande 9 (delvis),

res. 15 (m, kd, fp)

18. beträffande vissa frågor rörande Europaparlamentet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U501, 1999/2000:U511

och 1998/99:K354 yrkande 1,

res. 16 (v)

19. beträffande öppenhet inom EU

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U514 yrkande 15

(delvis), 1999/2000:U512 yrkande 3, 1999/2000:U505 yrkande 5 och

1999/2000:U513 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

20. beträffande valen till Europaparlamentet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K248 yrkandena 1-3,

21. beträffande riksdagens hantering av EU-frågorna

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:K324 yrkande 3 för-

klarar motionerna 1999/2000:U512 yrkande 6 samt 1999/2000:K341

yrkandena 1-5 besvarade med vad utskottet anfört,

22. beträffande EG:s anslutning till Europakonventionen om de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U514 yrkande 1,

23. beträffande den inre marknadens utveckling

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U503 yrkandena 4 och

6, 1999/2000:U512 yrkande 12, 1999/2000:U513 yrkandena 7 och 8

samt 1999/2000:N254,

res. 17 (m, kd, fp)

res. 18 (c, mp)

24. beträffande struktur- och regionalstöd inom EU

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U503 yrkande 3,

res. 19 (m)

25. beträffande sysselsättningspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U12 yrkande 2 (delvis)

samt 1999/2000:U505 yrkande 13,

res. 20 (m, kd, fp)

26. beträffande samarbetet inom miljöområdet

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U515 yrkandena 2-4

och 10 samt 1999/2000:U14 yrkande 2 besvarade med vad utskottet

anfört,

27. beträffande svensk strategi gällande genmanipulerade or-

ganismer

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U14 yrkande 8 besvarad

med vad utskottet anfört,

28. beträffande Sveriges politik på narkotikaområdet inom

EU

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U505 yrkande 16 besva-

rad med vad utskottet anfört,

29. beträffande införselregler för alkohol

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U12 yrkande 3 samt

1999/2000:U14 yrkande 11,

res. 21 (m)

res. 22 (mp)

30. beträffande EU:s upphandlingsregler

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U513 yrkande 22,

res. 23 (mp)

31. beträffande internationellt samarbete som ett alternativ till

EMU

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U903 yrkande 7,

res. 24 (m, kd, fp) - motiv

res. 25 (v, mp)

32. beträffande behandlingen av revisionsrättens rapporter i

den årliga skrivelsen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U14 yrkande 10,

res. 26 (v)

33. beträffande skattepolitiken

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U12 yrkandena 1 och 2 (del-

vis),

res. 27 (m)

34. beträffande gemensamma europeiska åtgärder för funktions-

hindrade

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U514 yrkande 2,

res. 28 (kd)

35. beträffande harmonisering av transportsektorn och dess

regleringar

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U514 yrkande 7 besvarad

med vad utskottet anfört,

36. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar av projekt inom

Transeuropeiska nätverk för transporter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U14 yrkande 3,

res. 29 (mp)

37. beträffande kvinnans belysning i media

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:Kr233 yrkande 3 besvarad

med vad utskottet anfört,

38. beträffande energiskatter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U12 yrkande 4,

res. 30 (m, kd)

39. beträffande energieffektivisering och främjande av förnyba-

ra energikällor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U14 yrkandena 4 och 5,

1999/2000:U512 yrkande 13 samt 1999/2000:U513 yrkande 21,

res. 31 (c, mp)

40. beträffande den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-

ken

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:U14 yrkande 9

och 1999/2000:U513 yrkande 25 förklarar motion 1999/2000:U503

yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört,

41. beträffande EU:s internationella politik

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U513 yrkande 24 besva-

rad med vad utskottet anfört,

42. beträffande det breda säkerhetsbegreppet

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U513 yrkande 23 be-

svarad med vad utskottet anfört,

43. beträffande Sveriges roll vad gäller återuppbyggnadsarbe-

tet i Kosovo

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U402 yrkande 2 besvarad

med vad utskottet anfört,

44. beträffande EU:s Medelhavspolitik

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U607 yrkande 2 besvarad

med vad utskottet anfört,

45. beträffande EU:s relationer med Cuba

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U611 yrkande 2 besvarad

med vad utskottet anfört,

46. beträffande europeisk biståndspolitik

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U514 yrkande 11 besva-

rad med vad utskottet anfört,

47. beträffande EU:s utrikespolitiska mål

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U502 besvarad med vad

utskottet anfört,

48. beträffande vissa handelsfrågor

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U513 yrkande 6,

1999/2000:U14 yrkande 7 samt 1999/2000:N243 yrkande 12 besvara-

de med vad utskottet anfört,

49. beträffande marknadstillträde för de nya marknadsekono-

mierna

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U803 yrkande 4 besvarad

med vad utskottet anfört,

50. beträffande regeringens skrivelse 1999/2000:60 Berättelse

om verksamheten i Europeiska unionen under 1999

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1999/2000:60 till hand-

lingarna.

Stockholm den 11 maj 2000

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Sören

Lekberg (s), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m),

Carina Hägg (s), Marianne Jönsson (s), Murad Artin (v), Jan Erik Ågren

(kd), Sten Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp), Marianne Andersson

(c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Ahlqvist (s), Eva Zetterberg (v) och

Rosita Runegrund (kd).

Reservationer

1. Dialogen mellan riksdag och regering i anslutning till det

svenska ordförandeskapet (mom. 2)

Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd) och Marianne Andersson (c)

anser

dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Utskottet

noterar" och på s. 26 slutar med "i EU" samt som på s. 26 börjar med "Med

vad som" och slutar med "yrkandena 12 och 13" bort ha följande lydelse:

Den 1 januari 2001 tar Sverige för första gången över ordförandeskapet i

EU. Att vara ordförandeland är en stor utmaning. Utrikesutskottet menar att

för att Sverige på bästa sätt skall kunna ta till vara de möjligheter som ord-

förandeskapet innebär är det viktigt att hela nationen rustas inför uppgiften.

Regeringen bör därför inrikta sina krafter på att utarbeta en plan som kan ge

en så stor nationell uppslutning som möjligt kring ordförandeskapet och

målen för Europasamarbetet. Härigenom skapas både en bättre förståelse och

en bättre folklig förankring för de ställningstaganden som Sverige gör i olika

frågor inom unionen.

Två bra exempel på politikområden kring vilka det finns en stor nationell

uppslutning är sysselsättning och ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Sverige har också alltsedan medlemskapet i EU arbetat aktivt för att samar-

betet i unionen kring dessa frågor skall öka. I och med ikraftträdandet av

Amsterdamfördraget har detta arbete nått viss framgång då frågorna fått en

klart mer framskjuten position i unionsarbetet än tidigare. Jämställdhet har

t.ex. blivit ett uttalat mål för EU. Utrikesutskottet ser positivt på dessa för

ändringar men vill samtidigt framhålla att det fortfarande finns mycket kvar

att göra inom båda områdena. Till exempel bör regeringen inom sysselsätt-

ningsområdet arbeta för att EU, utöver den samordning som har kommit till

stånd, skall vidta åtgärder som kompletterar de enskilda medlemsstaternas

insatser. Regeringen bör också verka för att samarbetet inom unionen röran-

de jämställdhetsfrågorna stärks ytterligare. Exempel på frågor som Sverige

därvid särskilt bör föra fram är hur yrkes- och familjeliv skall kunna förenas,

hur fler män skall kunna engageras i jämställdhetsarbetet samt, för att på

bästa sätt ta till vara olika infallsvinklar i beslutsprocesser m.m., få en stö

andel kvinnor bland beslutsfattare inom näringsliv, politik etc.

Utskottet delar således inte arbetsmarknadsutskottets bedömning att mo-

tion U512 (c) yrkande 2 (delvis) bör avstyrkas.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utrikesutskottet motion U512 (c)

yrkande 2 (delvis) och anser därmed att motion U515 (mp) yrkande 13 är

besvarad. Motion U515 (mp) yrkande 12 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande dialogen mellan riksdag och regering i anslutning till

det svenska ordförandeskapet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U512 yrkande 2

(delvis) och med avslag på motion 1999/2000:U515 yrkande 12 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förkla-

rar motion 1999/2000:U515 yrkande 13 besvarad med vad utskottet

anfört,

2. Den gemensamma flykting- och asylpolitiken (mom. 4)

Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd), Marianne Andersson (c) och

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med

"Utrikesutskottet har" och slutar med "yrkande 6 (fp)" bort ha följande lydel-

se:

Utrikesutskottet anser för sin del att det är nödvändigt med en gemensam

praxis och en samordning av flykting- och asylpolitiken inom EU. Majori-

tetsbeslut bör tillämpas inom detta område. Enligt utrikesutskottets mening

bör Sverige som ordförandeland våren 2001 prioritera att kraftigt höja den

humanitära ambitionen i denna gemensamma flykting- och asylpolitik. En

gemensam flyktingpolitik är nödvändig för att fördela bördorna mellan

medlemsstaterna, och en samordning av medlemsstaternas minimiansvar

krävs för att åtminstone några länder skall kunna föra en mer generös flyk-

tingpolitik. Enligt utrikesutskottets uppfattning är det de mest generösa län-

derna som skall sätta normen. Asylrätten på Genèvekonventionens grund

måste värnas och en ny konvention behövs för att ge skydd även i mass-

flyktssituationer. Vidare vill utskottet poängtera att också orsakerna till fly

måste bekämpas. EU bör verka för ett mer direkt stöd till grannstater som ger

skydd åt människor som tvingats fly. Enligt utrikesutskottets mening finns

det oroväckande tendenser till att vilja begränsa migrationsströmmarna till

den europeiska kontinenten. När det gäller viseringspolitiken försvårar den-

na, enligt utskottets mening, för människor att söka asyl i Västeuropa. Sveri-

ge bör därför aktivt verka för att listan med viseringspliktiga länder görs

kortare, och ett "fästning Europa" måste enligt utskottet förhindras.

Utrikesutskottet föreslår att det anförda med bifall till motionerna U505

(fp) yrkande 12 samt Sf4 (fp) yrkande 6 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande den gemensamma flykting- och asylpolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:U505 yrkande

12 samt 1999/2000:Sf4 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Säkerhetsfrågan i anslutning till utvidgningen (mom. 8)

Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd), Marianne Andersson (c) och

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med

"Utrikesutskottet vill" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Enligt utrikesutskottets mening är den förestående östutvidgningen en am-

bitiös fredsprocess som även medför stora utmaningar. Det är därför nödvän-

digt att ha en helhetssyn på flyktingpolitiken och säkerhetsfrågorna. En dis-

kussion om principen om "första asylland" krävs också i samband med

östutvidgningen eftersom stora flyktingströmmar kommer in från Öst- och

Centraleuropa. Utskottet anser vidare att det är viktigt att medlemsstaterna

bistår kandidatländerna med utbildning och uppbyggnad av lämpliga institu-

tioner vad gäller asylprövning och yttre gränsskydd.

Utrikesutskottet föreslår att det anförda med bifall till motion U13 (kd) yr-

kande 2 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande säkerhetsfrågan i anslutning till utvidgningen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U13 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Lokalisering av EU-organ (mom. 10)

Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Utskottet kan

inledningsvis" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att för närvarande finns elva utlokaliserade organ under

Europeiska kommissionen i olika medlemsländer. Utskottet kan även notera

att något sådant organ ännu inte finns i Sverige.

Ett område där Sverige skulle kunna göra en insats är inom biståndet. Up-

penbarligen fungerar inte EU:s biståndsverksamhet bra. Vi menar att Sveri-

ge bör verka för att en översyn kommer till stånd och att en ny självständig

myndighet inrättas där kontoret för EU:s katastrofbistånd ECHO skulle ingå.

Denna myndighet skulle med fördel kunna placeras i Sverige. Detta bör ges

regeringen till känna.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motion U505 (fp) yrkande

7.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande lokalisering av EU-organ

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U505 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Vissa institutionella frågor (mom. 11)

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "K324 (m) yrkande 6" bort ha föl-

jande lydelse:

Utrikesutskottet har när det gäller motion U513 (mp) yrkande 5 en annan

uppfattning än konstitutionsutskottet och anser att kommissionens ensamrätt

att lägga fram förslag skall avskaffas och att de nationella parlamenten skall

ges förslagsrätt inom EU-samarbetet. Detta skulle förstärka den mellanstatli-

ga karaktären av EU. Däremot anser utrikesutskottet att förslagsrätt till Euro-

paparlamentet skulle leda till att Europeiska unionens utveckling till för-

bundsstat underlättades. Utskottet tillstyrker således ej motionen i denna del.

Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U513 (mp) yrkande 5 i berörd

del. Utrikesutskottet avstyrker motionerna U505 (fp) yrkandena 8-10, U513

(mp) yrkandena 3, 4 och 29, U514 (kd) yrkande 15 (delvis) samt K324 (m)

yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande vissa institutionella frågor

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U513 yrkande 5

och med avslag på motionerna 1999/2000:U505 yrkandena 8-10,

1999/2000:U514 yrkande 15 (delvis), 1999/2000:U513 yrkandena 3, 4

och 29 samt 1999/2000:K324 yrkande 6 som sin mening ger regering-

en till känna vad utskottet anfört,

6. Vissa institutionella frågor (mom. 11)

Jan Erik Ågren och Rosita Runegrund (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "K324 (m) yrkande 6" bort ha föl-

jande lydelse:

Utrikesutskottet anser för sin del att Europaparlamentet bör kunna avsätta

enskilda kommissionärer, vilket skulle stärka den demokratiska kontrollen av

kommissionens arbete.

Vad som anges i motion U514 (kd) yrkande 15 (delvis) bör ges regeringen

till känna. Motionerna U505 (fp) yrkandena 8-10, K324 (m) yrkande 6 och

U513 (mp) yrkandena 3-5 och 29 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande vissa institutionella frågor

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U514 yrkande 15

(delvis) och med avslag på motionerna 1999/2000:U505 yrkandena 8-

10, 1999/2000:U513 yrkandena 3-5 och 29 samt 1999/2000:K324 yr-

kande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Vissa institutionella frågor (mom. 11)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med

"Utrikesutskottet avstyrker därmed" och slutar med "K324 (m) yrkande 6"

bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet delar till skillnad från konstitutionsutskottet uppfattningen

i motion U505 (fp) att Europaparlamentets befogenheter bör stärkas på mi-

nisterrådets bekostnad. De båda institutionerna bör på sikt likställas i lag-

stiftningsfrågor och betraktas som delarna i ett tvåkammarparlament.

Vidare anser utrikesutskottet att samarbetet inom det utrikes- och säker-

hetspolitiska området bör fördjupas. Sverige bör verka för att beslut i frågor

på detta område skall kunna fattas med kvalificerad majoritet, kompletterat

med en möjlighet för ett enskilt land att reservera sig och därmed ställa sig

utanför aktioner som landet inte anser sig kunna delta i.

Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U505 (fp) yrkandena 8-10 i

motionen. Motionerna U513 (mp) yrkandena 3-5 och 29, U514 (kd) yrkande

15 (delvis) samt K324 (m) yrkande 6 avstyrks med hänvisning till vad ut-

skottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande vissa institutionella frågor

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U505 yrkandena 8-

10 och med avslag på motionerna 1999/2000:U513 yrkandena 3-5

och 29, 1999/2000:U514 yrkande 15 (delvis) samt 1999/2000:K324

yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-

fört,

8. Vissa institutionella frågor (mom. 11)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "K324 (m) yrkande 6" bort ha föl-

jande lydelse:

Utrikesutskottet anser för sin del att det bör vara en prioriterad fråga för

Sverige att EU:s politiska organisation förändras på ett sätt som möjliggör

för väljarna att utkräva ett politiskt ansvar. Sverige bör också prioritera frå

gan om att avskaffa kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag och i

stället ge förslagsrätt åt de nationella parlamenten och Europaparlamentet.

Kommissionen bör enligt konstitutionsutskottets uppfattning avskaffas och

ersättas med ett rent administrativt organ. Sverige bör prioritera frågan om

hur EU kan omvandlas till att i högre grad vara ett mellanstatligt samarbete.

Därmed tillstyrker utrikesutskottet motion U513 (mp) yrkandena 3-5 och

29. Motionerna 505 (fp) yrkandena 8-10, U514 (kd) yrkande 15 (delvis)

samt K324 (m) yrkande 6 avstyrks med hänvisning till vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande vissa institutionella frågor

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U513 yrkandena 3-

5 och 29 och med avslag på motionerna 1999/2000:U505 yrkandena

8-10, 1999/2000:U514 yrkande 15 (delvis) samt 1999/2000:K324 yr-

kande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Folkomröstning vid ändringar i fördragen (mom. 12)

Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med

"Utrikesutskottet delar de" och slutar med "U508 (m) yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Utrikesutskottet ställer sig bakom förslaget i motion U508 (mp) yrkande 2

att riksdagen skall besluta att varje genomgripande förändring av EU:s

grundlagar skall underställas en folkomröstning innan Sverige ratificerar

förändringarna.

Utskottet tillstyrker därmed motion U508 (mp) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande folkomröstning vid ändringar i fördragen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U508 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Utträdesparagraf i unionens fördrag (mom. 14)

Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Enligt utrikesutskottets mening är det av avgörande betydelse att formerna

för utträde regleras i fördragen. Därigenom betonas att unionen är en sam-

manslutning av självständiga stater. Regeringen bör således verka för en

utträdesparagraf. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker därmed motion U508 (mp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande utträdesparagraf i unionens fördrag

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U508 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Närhetsprincipen (mom. 16)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkandena 1, 2, 4 och 5" bort ha

följande lydelse:

Som förespråkas i motion U503 (m) yrkande 9 (delvis) bör EU utgöra en

union med lagfäst gemenskap och starka institutioner, en union som koncent-

rerar sig på de offentliga uppgifter som bäst utförs på europeisk nivå. Enligt

utrikesutskottets uppfattning bör samarbetet och den gemensamma lagstift-

ningen begränsas till genuint gemensamma angelägenheter. Utskottet anser

att subsidiariteten är en av de absolut viktigaste principerna för att uppnå et

fungerande samarbete, och att samarbetet inte får förlamas av nationella

särintressen på områden som är genuint gemensamma.

Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U503 (m) yrkande 9 (delvis).

Härigenom tillgodoses också syftet med motionerna U505 (fp) yrkande 6,

U512 (c) yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5 och, i viss mån, U513 (mp) yrkan-

de 2. Utrikesutskottet anser att de motionerna är besvarade. Också syftet med

motion K324 (m) yrkandena 1, 2, 4 och 5 tillgodoses i viss mån. Utrikesut-

skottet är dock inte berett att ställa sig bakom den motionen.

Utrikesutskottet anser att en sådan redogörelse som begärs i motion U14

(mp) yrkande 1 för hur regeringen under året arbetat för subsidiaritetsprinci-

pen skulle vara av intresse men har svårt att se hur en sådan skulle kunna

åstadkommas.

Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U14 (mp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande närhetsprincipen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U503 yrkande 9

(delvis) och med avslag på motionerna 1999/2000:U14 yrkande 1 och

1999/2000:K324 yrkandena 1, 2, 4 och 5 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna

1999/2000:U505 yrkande 6, 1999/2000:U512 yrkandena 1, 2 (delvis),

4 och 5, 1999/2000:U513 yrkande 2 besvarade med vad utskottet an-

fört,

12. Närhetsprincipen (mom. 16)

Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkandena 1, 2, 4 och 5" bort ha

följande lydelse:

Enligt utrikesutskottets uppfattning är ett grundproblem att det aldrig klar-

lagts vilka befogenheter som bör ligga hos EU. Fördrag har adderats till

fördrag på basis av vad som varit politiskt möjligt och inte utifrån en analys

av vad som är rätt och rimligt. Decentralisering av makt och ansvar har ald-

rig varit en vägledande princip. Närhetsprincipen, subsidiaritetsprincipen, har

bl.a. på grund av att den fått så många och olika tolkningar, inte fått genom-

slag. Utskottets uppfattning är att principen bör innebära att beslut skall

fattas på den politiska nivå som kan fatta det bästa och effektivaste beslutet

så nära medborgarna som möjligt. Att i längden lappa och laga Romfördraget

från 1957 så som skett i Enhetsakten 1986, Maastrichtfördraget 1992 och nu

senast i Amsterdamfördraget håller inte. EU behöver en konstitutionell ny-

start.

EU är inget självändamål, som man behöver konstruera uppgifter för. EU

skall ägna sig åt de frågor som hanteras bättre av fler än ett land ensamt och

fatta beslut om sådant som inte medlemsstaterna själva klarar av. Exempel på

sådana områden som EU med fördel kan ägna sig åt är: fred, demokrati,

frihandel, miljö och hållbar utveckling, brottsbekämpning, ekonomisk ut-

veckling och välståndsutveckling (särskilt i de fattigaste delarna av Europa

och tredje världen). EU måste främja öppenhet såväl inom sig som genom att

i relationer till omvärlden visa en öppen attityd.

Frånvaron av tydlighet i EU:s styrning, som på många sätt är önskvärd

bl.a. av decentraliseringsskäl, medför också risker för en ständig utvidgning

av EU:s ambitioner och beslutsområden. För att EU skall kunna hantera

viktiga uppgifter och för att inte tilltron till EU och dess förmåga skall förl

ras måste EU förändras. Det är viktigt att EU:s beslutsfattande och befogen-

heter på ett tydligare sätt än hittills definieras och avgränsas och att EU:s

uppgifter renodlas. Genom att reglera detta i en kompetenskatalog skulle en

klar och tydlig struktur för detta skapas. Reformer av EU:s institutioner som

leder till ökad öppenhet, ökad klarhet om var ansvaret ligger och förbättrade

möjligheter för medborgarna att förstå och påverka processen är också an-

gelägna.

Utrikesutskottet vill framhålla att en kompetenskatalog skulle kunna utgö-

ra en del av en ny konstitution för EU. En sådan konstitution skulle kunna

bygga på delegation underifrån. Makten skulle tydligt ligga på den lokala

nivån för att delegeras uppåt, till nästa nivå. Var besluten skall fattas måste

avgöras av närheten till dem som berörs, men också av om det över huvud

taget går att fatta beslutet på just den nivån. Insikten om betydelsen av nivåe

(dvs. även insikten att frågor ibland bättre eller bäst avgörs på en högre nivå

måste därmed tillåtas att prägla grundprincipen. Subsidiaritetsprincipen

skulle kunna vara ett användbart verktyg i arbetet med att delegera under-

ifrån. Utskottet använder begreppet subsidiaritetsprincip med innebörden att

beslut skall fattas på den politiska nivå som kan fatta det bästa och effekti-

vaste beslutet så nära medborgarna som möjligt.

Som framhålls i motion U512 (c) är EU-frågorna numera en del av inri-

kespolitiken. Den situationen måste undvikas att integrationen leder till att

alltfler befogenheter flyttas upp till en gemensam nivå utan demokratisk

legitimitet, där den nationella politiska beslutsprocessen ifrågasätts. I den

nationella strategin för Sveriges ordförandeskap i EU bör enligt utskottets

uppfattning ingå att Sverige skall arbeta för att få bort onödig byråkrati och

för att göra närhetsprincipen till en bärande och fungerande princip i EU:s

arbete.

Utrikesutskottet anser vidare att regler bör vara enkla, konsekventa och

förutsägbara samt att EU i högre grad bör ägna sig åt ramlagstiftning, medan

detaljerade regler och föreskrifter meddelas av respektive medlemsland.

Utskottet tillstyrker därmed motion U512 yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5.

Med hänvisning till vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna

U503 yrkande 9 (delvis), U505 yrkande 6, U513 yrkande 2 samt K324 yr-

kandena 1, 2, 4 och 5 är besvarade med vad utskottet ovan anfört. Motion

U14 (mp) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande närhetsprincipen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U512 yrkandena 1,

2 (delvis), 4 och 5 och med avslag på motion 1999/2000:U14 yrkande

1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt

förklarar motionerna 1999/2000:U505 yrkande 6, 1999/2000:U503

yrkande 9 (delvis), 1999/2000:U513 yrkande 2 samt 1999/2000:K324

yrkandena 1, 2, 4 och 5 besvarade med vad utskottet anfört,

13. Närhetsprincipen (mom. 16)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkandena 1, 2, 4 och 5" bort ha

följande lydelse:

I motion U505 (fp) yrkande 6 efterlyses mer samarbete på unionsnivå om

gränsöverskridande miljöförstöring, internationell brottslighet och den ge-

mensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, mindre på andra områden som

t.ex. kultur, turism och social- och arbetsmarknadspolitik. Utrikesutskottet

delar motionärernas uppfattning och anser också att en kompetenskatalog bör

reglera ansvarsförhållandet mellan unionen och de enskilda medlemsländer-

na.

Därmed tillstyrker utskottet motion U505 (fp) yrkande 6.

Härigenom tillgodoses också i huvudsak syftet bakom motionerna U503

(m) yrkande 9 (delvis), U512 (c) yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5, U513 (mp)

yrkande 2 och K324 (m) yrkandena 1, 2, 4 och 5, varför dessa anses besvara-

de med vad utskottet anfört. Motion U14 (mp) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande närhetsprincipen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U505 yrkande 6 och

med avslag på motion 1999/2000:U14 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna

1999/2000:U512 yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5, 1999/2000:U503

yrkande 9 (delvis), 1999/2000:U513 yrkande 2 samt 1999/2000:K324

yrkandena 1, 2, 4 och 5 besvarade med vad utskottet anfört,

14. Närhetsprincipen (mom. 16)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkandena 1, 2, 4 och 5" bort ha

följande lydelse:

Enligt utrikesutskottets uppfattning bör Sverige, som begärs i motion 513

(mp) yrkande 2, inom EU prioritera frågan om att EU bör överföra kompe-

tens till medlemsländerna och i samarbetet utesluta sådana politiska områden

där frågor löses bäst på nationell nivå.

Härigenom tillgodoses vissa av önskemålen i motionerna U503 (m) yrkan-

de 9 (delvis), U505 (fp) yrkande 6, U512 (c) yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5

och K324 (m) yrkandena 1, 2, 4 och 5, varför dessa anses besvarade med vad

utskottet ovan anfört.

Utrikesutskottet anser vidare att riksdagen bör göra ett tillkännagivande till

regeringen om att i årsboken om verksamheten i EU bör redovisas hur rege-

ringen under verksamhetsåret har arbetat för att förverkliga subsidiaritets-

principen. Utskottet tillstyrker därmed motion U14 (mp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande närhetsprincipen

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:U14 yrkande 1

och 1999/2000:U513 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna 1999/2000:U503

yrkande 9 (delvis), 1999/2000:U505 yrkande 6, 1999/2000:U512 yr-

kandena 1, 2 (delvis), 4 och 5 och 1999/2000:K324 yrkandena 1, 2, 4

och 5 besvarade med vad utskottet ovan anfört,

15. Finansiering av EU (mom. 17)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla m),

Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd) och Karl-Göran Biörsmark (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkande 9 (delvis)" bort ha följande

lydelse:

Utrikesutskottet vill erinra om att EU tar i anspråk 1,1 % av medlemslän-

dernas samlade resurser. Av detta används hälften för jordbrukssubventioner

och en tredjedel för regionalpolitik. Utskottet vill understryka att det är an-

geläget att EU inte utvecklas till en transfereringsunion utan strikt koncentre

rar sig på de områden där EU verkligen behövs. Medlemsavgiften måste

även fortsättningsvis beslutas enhälligt. Nettobidragsmottagande länder får

inte ha möjlighet att rösta ned nettobidragsgivare i syfte att öka subsidier.

Vidare skall EU inte ges rätt att ta ut skatt. Finansieringen skall, som hittil

ske via avgifter från medlemsländerna.

Utrikesutskottet tillstyrker motion U503 (m) yrkande 9 (delvis) i denna del

och ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande finansiering av EU

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U503 yrkande 9

(delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Vissa frågor rörande Europaparlamentet (mom. 18)

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med

"Utrikesutskottet gör" och slutar med "K354 (v) yrkande 1" bort ha följande

lydelse:

Vad gäller motion K354 (v) yrkande 1 delar utrikesutskottet inte konstitu-

tionsutskottets uppfattning i fråga om en gemensam ersättningsnivå för

samtliga EU-parlamentariker. Utskottet vill framhålla att en sådan ordning

skulle medföra att den svenska riksdagens förvaltning kopplades bort från de

svenska EU-parlamentarikerna. De EU-parlamentariker som valts i Sverige

av svenska väljare skulle därigenom ytterligare fjärmas från det svenska

politiska systemet och de svenska medborgarna, vilket urholkar demokratin i

allmänhet och EU-parlamentets legitimitet i synnerhet.

Utskottet tillstyrker motion 1998/99:K354 (v) yrkande 1 och förklarar mo-

tionerna U501 (m) och U511 (s) besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande vissa frågor rörande Europaparlamentet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K354 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förkla-

rar motionerna 1999/2000:U501 och 1999/2000:U511 besvarade med

vad utskottet anfört,

17. Den inre marknadens utveckling (mom. 23)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla m),

Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd) och Karl-Göran Biörsmark (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "N254 (m)" bort ha följande lydelse:

Enligt utrikesutskottets uppfattning bör Sverige med större kraft än hittills

agera mot EG-kommissionen och de enskilda medlemsländerna så att en

systematisk genomgång av såväl EU:s eget regelverk som de nationella

regelverken kommer till stånd i syfte att undanröja de formella hindren mot

en väl fungerande konkurrens på den inre marknaden. Ett sätt att stärka detta

vore, anser utrikesutskottet med instämmande i vad som föreslås i motion

1999/2000:U503 (m), att inrätta ett nytt gemenskapsorgan, en regelrevision,

med uppgift att systematiskt granska både gemensamma och nationella reg-

ler. Resultatet av granskningarna bör offentliggöras, och rådet skall därefter

ha i uppgift att rekommendera hur bristerna skall åtgärdas. I samband med

utvidgning i Central- och Östeuropa är det särskilt viktigt att snedvridande

regler och subventioner tas bort.

Utrikesutskottet anser vidare att arbetstagarnas trygghet bör styras genom

ett rikt utbud av individuella anställningsmöjligheter. För detta krävs en

union där företag kan skapas och växa. Genom en fortsatt fördjupning av den

inre marknaden och en avreglering av kvarvarande nationella hinder och

monopol kommer svårigheterna för företagen att undanröjas.

Enligt utrikesutskottets uppfattning missgynnar EG-kommissionens syn på

konkurrenslagstiftningen de små medlemsstaternas industrier och konkur-

rensmöjligheter. Sverige bör ge ett starkt stöd åt det fortsatta arbetet med at

modernisera och effektivisera tillämpningen av konkurrensreglerna. Utrikes-

utskottet vill framhålla att det är ytterst viktigt med klara och entydiga regl

på detta område för att säkerställa att nödvändiga förutsättningar skapas som

gynnar såväl företagsutvecklingen som EU:s konsumenter. Utskottet förut-

sätter vidare att konkurrenslagstiftningen kommer att bli föremål för en upp-

följning inom Regeringskansliet med hänsyn till EG-kommissionens nej till

den planerade fusionen mellan Volvo och Scania.

Med det anförda tillstyrker utrikesutskottet motion U503 (m) yrkandena 4

och 6. Övriga motionsyrkanden bör inte föranleda någon åtgärd från riksda-

gens sida och avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande den inre marknadens utveckling

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U503 yrkandena 4

och 6 och med avslag på motionerna 1999/2000:U512 yrkande 12,

1999/2000:U513 yrkandena 7 och 8 och 1999/2000:N254 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Den inre marknadens utveckling (mom. 23)

Marianne Andersson (c) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "samt N254 (m)" bort ha följande

lydelse:

Utrikesutskottet kan konstatera - i likhet med vad som sägs i motion U513

(mp) och med ledning av den beskrivning som lämnas i årsberättelsen - att

EU:s inre marknad är allt annat än fri. För att underlätta konkurrensen har-

moniseras och standardiseras varuutbudet. Det innebär att det blir lättare att

sälja en och samma produkt inom hela unionen, men det sker till priset av en

reducerad mångfald. Utskottet anser att EU:s detaljreglering av varor måste

motverkas samtidigt som den inre marknadens mål om fri rörlighet för varor

och ohämmad ekonomisk tillväxt ersätts med sociala och miljömässiga mål.

Utrikesutskottet menar vidare - i enlighet med vad som anförs i motion

U512 (c) - att principen om ömsesidigt erkännande inte får snedvrida kon-

kurrensen och pressa mer ambitiösa medlemsstater att sänka sina skyddsni-

våer.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utrikesutskottet motionerna

U512 (c) yrkande 12 samt U513 (mp) yrkandena 7 och 8. Motionerna U503

(m) yrkandena 4 och 6 och N254 (m) bör inte föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida och avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande den inre marknadens utveckling

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:U512 yrkande

12 och 1999/2000:U513 yrkandena 7 och 8 och med avslag på motio-

nerna 1999/2000:U503 yrkandena 4 och 6 och 1999/2000:N254 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Struktur- och regionalstöd inom EU (mom. 24)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med

"Utrikesutskottet har " och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet konstaterar att formerna för regionalstöd och jordbruks-

stöd har lagts fast för tiden fram till år 2006. Utrikesutskottet menar dock at

det är angeläget att redan nu påbörja reformarbetet för att påverka utform-

ningen av stödet i det längre perspektivet.

Därmed tillstyrker utskottet motion U503 (m) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande struktur- och regionalstöd inom EU

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U503 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Sysselsättningspolitiken (mom. 25)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla m),

Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd) och Karl-Göran Biörsmark (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med

"Utrikesutskottet delar arbetsmarknads-" och slutar med "och U505 (fp)

yrkande 13" bort ha följande lydelse:

Arbetslöshet drabbar den enskilde individen hårt, såväl mänskligt, socialt

som ekonomiskt. I dag är omkring 15 miljoner människor arbetslösa i EU-

området. Utrikesutskottet menar att den låga sysselsättningen därför är ett av

EU:s och Sveriges allvarligaste problem. Det är emellertid positivt att syssel-

sättningsfrågorna, genom ikraftträdandet av Amsterdamfördraget, har kom-

mit högre upp på EU:s dagordning. Utrikesutskottet vill emellertid påminna

om att merparten av de faktorer som påverkar nivån på arbetslösheten och

tillväxten styrs av beslut som fattas på nationell nivå. Redan i dag råder det

stora olikheter mellan unionens medlemsstater t.ex. vad avser tillväxt och

sysselsättning. Skillnaderna kommer dessutom att bli än större i takt med att

unionen utvidgas. Med så stora skillnader i förutsättningarna på sysselsätt-

ningsområdet mellan de olika medlemsstaterna är möjligheterna mycket små

att driva en centraliserad sysselsättningspolitik på unionsnivå.

Det samarbete som nu finns inom unionen kring sysselsättningspolitiken,

och som har fördjupats i och med Amsterdamfördraget, utgår från de riktlin-

jer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik som rådet varje år fastställer.

Riktlinjerna för år 2000, vilka i allt väsentligt är desamma som de som utar-

betades redan år 1997 vid rådets möte i Luxemburg, innebär bl.a. att med-

lemsstaterna skall verka för sänkt moms på tjänster, sänkta arbetsgivaravgif-

ter, enklare regler för småföretagen och reformerade strukturer på arbets-

marknaden. Av de rekommendationer om genomförandet av medlemsstater-

nas sysselsättningspolitik som rådet med stöd av Amsterdamfördraget har

lämnat till Sverige för år 1999 respektive 2000 följer att Sverige bl.a. upp-

manas att minska skattetrycket på inkomst av arbete, särskilt för lågin-

komsttagare. Detta mot bakgrund av att Sverige, enligt rådets beräkningar,

har det högsta skattetrycket inom unionen på arbete med implicita skatter

som uppgår till 58 %, att jämföras med EU:s genomsnitt som ligger på 43 %.

Regeringen har alltsedan rådets sysselsättningsriktlinjer presenterades

ställt sig bakom innehållet i dessa, liksom innehållet i rådets rekommenda-

tioner. Utrikesutskottet finner det därför anmärkningsvärt att regeringen inte

på någon av de angivna punkterna bedriver en politik som står i överens-

stämmelse med riktlinjerna eller rekommendationerna. Utrikesutskottet anser

därför att regeringen, för att stimulera sysselsättning och företagande, måste

presentera förslag som innebär en minskning av antalet regler som styr ar-

betsmarknaden och en sänkning av skatterna på arbete. Vidare bör bl.a. åt-

gärder vidtas för att fördjupa den inre marknaden och för att undanröja hin-

der och monopol för företagande.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motionerna U12 (m) yr-

kande 2 (delvis) och U505 (fp) yrkande 13 bör tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande sysselsättningspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:U12 yrkande 2

(delvis) och 1999/2000:U505 yrkande 13 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört,

21. Införselregler för alkohol (mom. 29)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med

"Utrikesutskottet har" och slutar med "yrkande 11" bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet delar inte de uppfattningar som framförs av skatte- och

socialutskotten. Utrikesutskottet anser även att regeringens redovisning i

årsboken av införselreglerna gällande alkohol och tobak är grovt missvisan-

de. Regeringen nämner inte något om att undantaget skulle upphöra den 1

juli 2000 eller om den konflikt som varit under uppsegling mellan Sverige

och EG-kommissionen om reglernas fortbestånd.

De regler som skall gälla vid privatinförsel av alkohol- och tobaksvaror till

Sverige från andra EU-länder har varit klara och tydliga. Sedan den förra

förhandlingsrundan år 1996 har det stått helt klart att EG-kommissionens

fasta uppfattning varit att gällande direktiv inte har gett Sverige någon möj-

lighet att fortsätta med sitt undantag efter den 1 juli 2000 utan att Sverige

fr.o.m. den tidpunkten måste rätta sig efter EU:s generella regler om införsel

av alkohol- och tobaksvaror från andra EU-länder. Ändå har regeringen valt

att tolka situationen som om Sverige hade ett tolkningsföreträde och för-

handlingsutrymme.

Inte på något sätt har regeringen förberett landet på den kommande slutda-

gen eller anpassat den svenska alkoholbeskattningen efter de nya reglerna.

Utskottet konstaterar att Sverige under förödmjukande former har lyckats

utverka att EG-kommissionen ändå lägger fram ett förslag om förlängning av

undantagsreglerna fram till årsskiftet 2003/2004. De tillåtna volymerna skall

ökas stegvis med början redan vid kommande halvårsskifte såvitt gäller vin

och öl. Härigenom bringas de svenska reglerna i överensstämmelse med vad

som gäller för Danmark och Finland. Förmodligen hade detta resultat kunnat

uppnås redan vid förhandlingsomgången 1996. Redan i dagsläget är öl och

starkare alkoholvaror så hårt beskattade i Sverige att det lett till hembrän-

ning, smuggling och illegal försäljning i stor skala. I skolor, på arbetsplatse

i nöjeslokaler, överallt där folk träffas pågår illegal försäljning av alkoholv

ror. Den moraliska upprördheten över sakernas tillstånd hos folk i allmänhet

avtar allteftersom, och därmed har den allmänna skattemoralen lidit mycket

allvarlig skada. Spåren efter den stora höjningen av skatten på tobak, som på

kort tid ledde till en mycket osund utveckling, förskräcker. Erfarenheten

visar att när smugglare och langare har fått grepp om marknaden, när en

likgiltighet för laglydnaden och skattemoralen brett ut sig och när inköp av

olagligt åtkomna alkoholvaror av gemene man uppfattas som ett normalt och

accepterat beteende är det mycket svårt att vrida utvecklingen rätt igen. Den

svenska bryggerinäringens villkor blir ohållbara och nedläggningar och ökad

arbetslöshet i regioner som inte har någon ersättningsindustri hotar.

Redan i dag är öl- och övrig alkoholbeskattning väsentligt lägre i Danmark

än i Sverige, och enligt vad vi erfarit planeras ytterligare skattesänkningar i

Danmark för att bringa skatten i närmare nivå med den tyska skatten, som är

ännu mycket lägre. Genom öppnandet av Öresundsbron den 1 juli 2000 och

med den enorma trafik som förväntas passera över bron - och medföra både

privatimporterade och insmugglade alkoholvaror - kommer problemen med

ölimport och införsel av spritdrycker att accentueras än mer. Regeringen bör

därför lägga förslag om sänkta alkoholskatter, i första hand till dansk nivå, s

att de nya skatterna kan börja gälla vid halvårsskiftet.

Utrikesutskottet ser positivt på den breda verksamhet som i olika former

och på olika nivåer pågår både nationellt och internationellt för att minska

bruket av tobak. Utskottet är också av uppfattningen att det är angeläget att

nu utnyttja den närmaste tiden till att intensifiera de förebyggande insatserna

på alkoholområdet i form av upplysning, utbildning och mer forskning kring

alkoholpolitikens effekter på folkhälsan.

Utskottet ser det som särskilt angeläget att Sverige nu tillsammans med

andra EU-länder arbetar för en modern alkoholpolitik som tar sikte på att

minska missbruket och informera om god alkoholkultur. En sådan politik

som inte kännetecknas av paternalism kan få bred anslutning i kampen mot

missbruk och underlätta förståelsen för de åtgärder som måste vidtas för att

minska detta och stävja kriminalitet inom området. Det svenska initiativet för

att utarbeta en alkoholstrategi för folkhälsoområdet bör ges en sådan inrikt-

ning och kan då bli betydelsefullt.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion U12 (m) yrkande 3 och av-

styrker motion U14 (mp) yrkande 11.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande införselregler för alkohol

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U12 yrkande 3 och

med avslag på motion 1999/2000:U14 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Införselregler för alkohol (mom. 29)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med

"Utrikesutskottet har ingen" och slutar med "U14 (mp) yrkande 11" bort ha

följande lydelse:

Utrikesutskottet delar inte de uppfattningar som framförs av skatte- och

socialutskotten. Utrikesutskottet saknar vidare i skrivelsen en redovisning av

den svenska strategin inför de förhandlingar som nyligen genomförts för att

Sverige skulle kunna behålla restriktiva införselregler för alkohol och tobak.

Utskottet skulle samtidigt vilja ta del av en redovisning av hur Sverige nu

kan gå vidare och driva kravet på fortsatta begränsningar. De restriktiva

svenska reglerna är viktiga ur folkhälsosynpunkt. Detta bör ges regeringen

till känna.

Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion U14 (mp) yrkande 11.

Motion U12 (m) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande införselregler för alkohol

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U14 yrkande 11

och med avslag på motion 1999/2000:U12 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. EU:s upphandlingsregler (mom. 30)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "U513 (mp) yrkande 22" bort ha

följande lydelse:

EU och en sund miljöpolitik står i motsatsförhållande till varandra. Den

inre marknaden i sig ett miljöhot på grund av alla de transporter som skapas.

Varors fria rörlighet gör att miljökraven på dessa inte ställs och blir ett dir

hinder för förbättrad miljö. Ett sätt att öka kraven på bättre miljö är att ta

alla hinder för lokal upphandling. Genom lokal upphandling skulle ekolo-

giskt jordbruk och produktion av närproducerade livsmedel öka och därmed

skulle transporterna, som blivit ett ökande problem, minska.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion U513 (mp) yrkande 22 bör

tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande EU:s upphandlingsregler

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U513 yrkande 22

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Internationellt samarbete som ett alternativ till EMU

(mom. 31 - motiveringen)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla m),

Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd) och Karl-Göran Biörsmark (fp)

anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Utrikesutskottet

gör" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet anser att ett fullt deltagande i EMU:s tredje steg är en vik-

tig åtgärd i Sveriges integrationsarbete. Dessutom är införandet av den ge-

mensamma valutan ett viktigt steg i fullbordan av en verkligt gemensam

marknad och ett värdefullt hjälpmedel för att bekämpa arbetslösheten. Valu-

taosäkerheten minskar och räntan blir lägre. Den största fördelen är att det

blir mycket lättare för privatpersoner och småföretagare att agera över grän-

serna när de skall resa, handla, göra affärer, spara, låna, investera, köpa hus

studera eller pensionera sig.

Utskottet vill vidare framhålla att den gemensamma valutan skapar trans-

parens. Möjligheterna att göra prisjämförelser ökar. En större prispress upp-

står framför allt på de varor och tjänster som lätt kan beställas över nations-

gränserna. För att de svenska konsumenterna fullt ut skall kunna utnyttja

dessa fördelar är det viktigt att Sverige deltar helt och hållet i det europeis

valutasamarbetet.

25. Internationellt samarbete som ett alternativ till EMU

(mom. 31)

Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med

"Utrikesutskottet gör" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet vill framhålla att EMU ofta framställs som ett medel för

politiken att begränsa kapitalets makt och förhindra valutaspekulation - ett

verktyg för folkvalda och regeringar att återta förlorad makt i en globaliserad

värld. Utrikesutskottet vill betona att det är en uppfattning som det går att

resa många invändningar emot. EMU är en garanti för globaliserade kapital-

rörelser, inte ett hinder för dem. Det är rimligare att se EMU mer som de

privata kapitalägarnas redskap för att tygla demokratin än som demokratins

redskap för att tygla kapitalägarna. Att valutafluktuationer uppfattas som

något väldigt problematiskt är ofta utgångspunkten när man argumenterar för

ett EMU-medlemskap och valutapolitisk stabilitet. Men även detta är en

tveksam uppfattning. Vid en samlad bedömning hade den svenska EMU-

utredningen svårt att finna belägg för att växelkursförändringar skulle ha

några negativa effekter för utrikeshandel, räntor och investeringar. Däremot

varnade utredningen för risken med ökad arbetslöshet om det inte går att

anpassa valutan vid ekonomiska krislägen. Kan inte valutan vara flexibel

måste arbetsmarknaden vara det. Därför är risken för ökad arbetslöshet bety-

dande.

EMU är i grunden en konstruktion byggd på det monetaristiska högertän-

kandet som växte sig starkt under 1980-talet. Kärnan i detta tänkande är att

allmänhet och förtroendevalda skall berövas ansvaret för den ekonomiska

politiken, ett ansvar som i stället skall överlämnas till förment opolitiska

experter. Minskad demokrati har alltid gynnat starka privata kapitalgrupper,

så även i fallet med EMU. Sverige kan och skall spela en mer aktiv och mer

progressiv roll i skapandet av en ny, mer rättvis och demokratisk, världsord-

ning utanför EMU.

Sverige bör bli än mer pådrivande för ett utvidgat samarbete i globaleko-

nomiska frågor. Sex huvudfrågor bör prioriteras:

? Sverige bör ta initiativ till att redovisa omvärldseffekter av nationell

politik. Bland annat bör detta gälla omvärldseffekter på sysselsättnings-

området, när det gäller klyftorna mellan rika och fattiga länder samt när

det gäller förändringar på miljöområdet och i genussystemet.

?

? En synbar effekt av globaliseringen under senare år är tendensen att allt-

fler nationer har låga skatter på kapital och företag för att locka till sig

utlandsinvesteringar. Genom låg skatt på energi, bensin och miljöfarlig

produktion kan länderna också locka till sig miljöfarlig produktion från

länder med en mer progressiv miljöpolitik. Regeringen bör i de interna-

tionella institutionerna verka för åtgärder för att minska sådan skadlig

skattekonkurrens och för en global skatt på valutatransaktioner.

?

? Regeringen bör ta initiativ till att uppnå en mellanstatlig finanspolitisk

samordning för fler jobb i Europa. Trots en uppåtgående konjunktur ut-

gör massarbetslösheten det absolut största sociala problemet i både Eu-

ropa och andra delar av världen.

?

? Det finns i dag ett stort antal internationella konventioner till skydd för

miljön. Ett problem är emellertid att konventionerna snarare är moraliskt

än juridiskt bindande eftersom det inte finns något juridiskt instrument

som kan hantera eventuella brott mot konventionen. Inrättandet av en

internationell miljödomstol skulle kunna vara ett sätt att hantera proble-

met.

?

? Samarbetet mellan nationerna behöver öka för att balansera de stora

multinationella företagens makt. I samarbete med de fackliga organisa-

tionerna och andra folkrörelser bör de parlamentariska församlingarna

forma långsiktiga ägarstrategier med sikte på ett större hänsynstagande

till bl.a. sociala konsekvenser och miljöpåverkan. Bland annat kan detta

ske genom att utnyttja pensionssparande för strategiska investeringar

och inflytande i företagen. Regeringen bör i olika internationella forum

verka för formandet av en sådan ägarstrategi.

?

? Frågan om den ekonomiska maktens fördelning gäller inte bara kapital

och arbete, utan också i högsta grad kvinnor och män. I de avancerade

kapitalistiska industriländerna har det på senare tid alltmer uppmärk-

sammats att både ägarmakten och den verkställande ledningen i de mul-

tinationella företagen är totalt manligt dominerade.

?

Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U903 yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande internationellt samarbete som ett alternativ till

EMU

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U903 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Behandlingen av revisionsrättens rapporter i den årliga

skrivelsen (mom. 32)

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med

"Utrikesutskottet har" och slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet menar att revisionsrättens iakttagelser om verksamhetsåret

är en allvarlig kritik mot sättet att handha unionens resurser. Denna kritik va

en bidragande orsak till kommissionens avgång, vilken var en positiv om-

skakning av EU-systemet. Tyvärr har inte tillfredsställande åtgärder från

kommissionens sida vidtagits, och utskottet saknar en utförligare redogörelse

för den svenska regeringens arbete med denna fråga. Den allvarliga och

omfattande korruption som finns inom EU-systemet bör lyftas fram tydligare

i regeringens skrivelse. Kommande årsberättelser måste redogöra mer utför-

ligt för revisionsrättens slutsatser.

Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U14 (v) yrkande 10.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande behandlingen av revisionsrättens rapporter i den

årliga skrivelsen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U14 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Skattepolitiken (mom. 33)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "och 2 (delvis)" bort ha följande

lydelse:

Utrikesutskottet menar för sin del att svensk ekonomi måste kunna ge-

nomgå en långvarig tillväxt med stabila statsfinanser. Ett växande infla-

tionstryck måste hållas tillbaka genom offentliga utgiftsbegränsningar och ett

ökat sparande. Hög tillväxt måste kunna förenas med låg inflation och sund

löneutveckling. Detta ställer krav på en politik som är för avregleringar och

en moderniserad arbetsmarknad. De övergripande målen för den ekonomiska

politiken bör vara att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och full

sysselsättning.

Utskottet betonar också den stora vikten av ett sänkt totalt skattetryck och

efterlyser med skärpa ett avlägsnande av de skatter på arbete, sparande och

kapitalbildning som försämrar förutsättningarna för jobb, företagande och

investeringar.

Kommissionens bedömning av det svenska konvergensprogrammet aktua-

liserar åter kravet på en omläggning av den ekonomiska politiken i den rikt-

ning som angetts i det budgetförslag som lagts fram i en trepartireservation

(Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet) till betänkan-

de 1999/2000:FiU1. I kommissionens utlåtande slås fast att Sverige förväntas

vid lämplig tidpunkt fatta beslut om att delta i ERM2 och att Sverige

"beslutsamt och aktivt" bör fortsätta ansträngningarna för att lätta på det

mycket höga skattetrycket för att stimulera till ökad sysselsättning. Kommis-

sionens rekommendation ligger helt i linje med den ovan berörda trepartire-

servationen. Regeringen, som hittills visat sig ointresserad av att genom

rejäla skattesänkningar på strategiska områden skapa bättre förutsättningar

för en uthållig tillväxt och ökade möjligheter för enskilda att disponera över

sina egna medel, bör enligt vår mening anpassa sin ekonomiska politik där-

efter.

I årsrapporten om medlemsstaternas handlingsplaner för sysselsättningen

år 1999, som rådet och kommissionen upprättat gemensamt, sägs vidare att

åtgärder för att främja företagandet i inte minst små och medelstora företag

och ett allmänt gott företagsklimat är centrala områden samt att skattepoliti-

ken är en viktig del i detta. I rapporten anges vidare att medlemsländernas

arbete med att se över skatte- och bidragssystemen framskrider alltför lång-

samt. Även i detta perspektiv måste Sverige påskynda såväl skattesänkningar

som förändringar av de sociala systemen.

Utskottet vill här peka på att det i trepartireservationen finns ett program

för skattesänkningar som - bättre än regeringens politik - uppfyller vad

kommissionen vill att Sverige och andra medlemsländer skall göra. Till de

krav som framförs i reservationen hör bl.a. lägre skatt på arbete och företa-

gande, enklare och mildare beskattning för fåmansbolag, avskaffad dubbel-

beskattning, sänkt skatt på hushållstjänster, avskaffad förmögenhetsskatt,

avskaffad löneskatt på vinstandelar samt därutöver ett antal förenklingar.

Vi vill också peka på att även OECD rekommenderat att Sverige sätter i

gång med en reformering av sina skatte- och transfereringssystem. Enligt

OECD:s uppfattning bidrar systemen, som de tillämpas i Sverige, till ett

underutnyttjande av arbetskraften och därför bör, enligt OECD, ansträng-

ningar i första hand göras att öka utbytet av insatser som görs i arbetslivet.

För att åstadkomma detta bör enligt OECD en samordnad anpassning av

skatte- och transfereringssystemen ske. OECD pekar också på riskerna för att

skattebaserna eroderas som en följd av rörligheten hos det internationella

kapitalet och den högutbildade arbetskraften.

Utskottet anser att kommissionens och rådets rapporter och rekommenda-

tioner ger ökat stöd åt uppfattningen att Sverige behöver en skatteomlägg-

ning och en omläggning av transfereringarna i enlighet med de riktlinjer som

lagts fast i den tidigare omnämnda trepartireservationen. Regeringens ambi-

tioner bör vara mera inriktade på att göra Sverige till ett attraktivt land för

såväl individer som företag. Utskottet kräver därför att regeringen återkom-

mer till riksdagen med ett samlat förslag till skattesänkningar och föränd-

ringar i de sociala systemen i enlighet med vad som ovan anförts.

Med det anförda tillstyrker utrikesutskottet motion U12 (m) yrkandena 1

och 2 (delvis).

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande skattepolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U12 yrkandena 1

och 2 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

28. Gemensamma europeiska åtgärder för funktionshindrade

(mom. 34)

Jan Erik Ågren och Rosita Runegrund (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med

"Utrikesutskottet delar socialutskottets" och slutar med "U514 (kd) yrkande

2" bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet ser positivt på de ansträngningar som görs inom ett antal

handlingsprogram inom EU för att förbättra funktionshindrades möjlighet till

sysselsättning. Utskottet anser samtidigt att den fria rörligheten inom unio-

nen i dagsläget är begränsad för de funktionshindrade, på grund av skillnader

i regler mellan medlemsländerna. Därför behövs det en enhetlig lagstiftning

med obligatoriska minimidirektiv. Utskottet delar således den bedömning

som görs i motion U514 (kd) yrkande 2. Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utrikesutskottet motion U514 (kd) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande gemensamma europeiska åtgärder för funktions-

hindrade

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U514 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Miljökonsekvensbeskrivningar av projekt inom

Transeuropeiska nätverk för transporter (mom. 36)

Marianne Samuelsson (mp)

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med

"Utrikesutskottet har" och slutar på s. 88 med "U14 (mp) yrkande 3" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att miljökonsekvensbeskrivningar av projekt

inom Transeuropeiska nätverk för transporter (TEN) redovisas i regeringens

skrivelse, detta i ett led att bättre kunna få en bild av effekterna på miljön

de satsningar som görs.

Därmed tillstyrker utskottet motion U14 (mp) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar av projekt inom

Transeuropeiska nätverk för transporter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U14 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Energiskatter (mom. 38)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla m),

Jan Erik Ågren och Rosita Runegrund (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 89 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet menar för sin del att det är angeläget att energi- och koldi-

oxidbeskattningen ges en utformning som ger goda förutsättningar för svensk

industri att konkurrera internationellt. I annat fall är risken stor att den sv

ka energiintensiva industrin flyttar till länder med gynnsammare beskatt-

ningsklimat. En del av de svenska energiskatterna motiveras av miljöhänsyn.

Dessa förfelas helt, menar vi, om beskattningen är så hög att verksamheten i

Sverige läggs ned och flyttas till länder med en annan skatteprofil. Arbetstill

fällen går förlorade och handelsbalansen försvagas.

Uttalanden av regeringen antyder att Sverige skulle välkomna ett kom-

mande ramdirektiv inom energiskatteområdet som innebär höjda, eller rent

av kraftigt höjda, energiskatter och andra miljörelaterade skatter och avgifter

trots att Sverige redan i dag har höga energiskatter. Ett EG-direktiv får enlig

utskottets mening inte innebära ytterligare höjning av de svenska energis-

katterna. Hänsyn måste tas till konkurrens från andra länder utanför EU. En

alltför stor skillnad i skattenivåer riskerar att tvinga företagen att flytta p

duktionen till länder där miljörestriktionerna är mindre omfattande.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion U12 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande energiskatter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U12 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Energieffektivisering och främjande av förnybara

energikällor (mom. 39)

Marianne Andersson (c) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med

"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkande 21" bort ha följande lydel-

se:

Utrikesutskottet kan konstatera, i likhet med var som sägs i motion U14

(mp), att EG-kommissionen har haft svårigheter när det gäller regleringen av

förnybar energiproduktion. EG-kommissionens oförmåga att strukturera en

plan för regleringen är uppseendeväckande och fördröjer arbetet ytterligare

med att nå en minskning av de icke förnybara energikällornas dominans på

energimarknaden. Utrikesutskottet vill framhålla att det inte räcker med att

skapa ett stödsystem för förnybara energikällor. Strukturfel som finns in-

byggda i marknaden måste också åtgärdas. Stöd till den icke förnybara ener-

gisektorn är t.ex. inte acceptabelt om de uppsatta målen för utsläpp av växt-

husgaser skall uppnås.

Enligt utrikesutskottets uppfattning och i enlighet med vad som anförs i

motion U512 (c) bör EU:s kärnkraftsreaktorer omfattas av stränga miljökrav.

Ett gemensamt program bör, enligt utrikesutskottet, utformas för avveckling

av kärnkraften både i EU:s medlemsstater och i kandidatländerna. Vidare bör

Sverige verka för en energipolitisk samverkan, med målsättningen att övergå

från kärnkraft och fossilbränslen till förnybara och miljövänliga energikällor.

Euratomfördraget bör, enligt utrikesutskottet, ersättas av ett program för

utveckling av förnybara energikällor och energieffektivitet.

Utrikesutskottet anser vidare att elkonsumtionen bör reduceras. Rampro-

grammet för energieffektivisering (SAVE) skulle kunna spela en positiv roll

i detta arbete. En redogörelse för programmet, liksom kostnaderna härför,

bör i fortsättningen finnas med i den årliga redogörelsen.

Utrikesutskottet vill också betona, i enlighet med vad som sägs i motion

U513 (mp), att Sverige aktivt och offensivt bör driva frågan om att EU:s

energiforskningsprogram skall inriktas på forskning och utveckling kring

förnybara energikällor.

Det sagda innebär att utrikesutskottet tillstyrker motionerna U14 (mp) yr-

kandena 4 och 5, U512 (c) yrkande 13 och U513 (mp) yrkande 21.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande energieffektivisering och främjande av förnybara

energikällor

att riksdagen med anledning av motionerna

1999/2000:U14 yrkandena 4 och 5,

1999/2000:U512 yrkande 13 och 1999/2000:U513

yrkande 21 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Sverige och EMU:s tredje fas

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anför:

Utskottet skriver att EMU:s tredje fas utgör ett viktigt fördjupningsprojekt.

Vi delar den uppfattningen. Men vi menar också att utskottet borde klargöra

innebörden av denna fördjupning och vart den syftar - nämligen att den

gemensamma valutan är en mycket viktig del i utvecklingen av EU till en

federal statsbildning. När utskottet skriver om tredje i etappen i "samarbetet"

anser vi att denna skrivning är direkt förledande - det handlar om något

mycket mera långtgående än ett vanligt samarbete.

Utskottet skriver också berömmande om den "kraftsamling" som de elva

euroländerna gjort när de infört en gemensam valuta. Men denna kraftsam-

ling har inneburit en konvergens av ländernas ekonomier med - ofta stora -

nedskärningar i välfärden och de sociala utgifterna som följd. Denna inrikt-

ning på politiken har skärps ytterligare efter övergången till EMU:s tredje

fas. Det är t.o.m. möjligt att utkräva höga bötesbelopp från euroländer som

ökar de offentliga utgifterna för mycket.

2. Sveriges och EU:s säkerhets- och försvarspolitik

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anför:

Vi anser att utskottet ger en alldeles för okritisk beskrivning av EU:s utveck-

ling på det säkerhets- och försvarspolitiska området och unionens ökade

militära ambitioner. Det är olyckligt att utskottet anser att EU skall kunna

genomföra militära aktioner utan direkt mandat från FN. Att hänvisa till FN-

stadgans principer är inget mandat. Vi menar att EU:s ambition att genomfö-

ra s.k. krishantering kan öka spänningarna både i Europa och i resten av

världen. Begreppet krishantering kan också innefatta det mesta av militära

åtgärder. I texterna från toppmötet i Helsingfors framkommer att det bl.a.

kan handla om att sätta in flygstridskrafter. Detta har också bekräftats av

utrikeskommissionären Chris Patten som sagt att begreppet krishantering

ytterst kan handla ett nytt Kosovokrig. Vi anser att utskottet ser alldeles för

lättvindigt på den ökade militariseringen inom EU och inte tycks inse de

risker som är förbundna med en sådan utveckling.

3. Utvidgningen

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselott Wågö, Sten Tolgfors (alla m)

anför:

Utvidgningen måste vara den högst prioriterade frågan inför det svenska

ordförandeskapet, våren 2001. I regeringens ursprungliga prioriteringar inför

det svenska ordförandeskapet sattes dock vad regeringen beskriver som

"vardagsfrågor" som jämställdhet och konsumentskydd före utvidgningen.

Detta är viktiga frågor, men ändå i en annan division än utvidgningen. Sär-

skilt som kandidatländerna vid tiden för det svenska ordförandeskapet måste

befinna sig i slutskedet av medlemsförhandlingarna, för att medlemskap år

2003 skall kunna bli en realitet.

4. Utvidgningen

Marianne Andersson (c) anför:

Utvidgningen av utvidgningen är den viktigaste frågan för unionen. EU har

ett betydande ansvar för att bjuda in Ryssland till den inre marknaden och till

det närmare politiska samarbetet. Parallellt med EU:s historiska utvidgnings-

process till länderna i Central- och Östeuropa, inklusive Baltikum, bör EU

ägna stor möda åt att utveckla den Rysslandsstrategi som man antagit.

EU är förpliktat att stå öppet för alla europeiska stater som uppfyller krite-

rierna för medlemskap. EU:s inre marknad fungerar som ett kitt mellan EU:s

medlemsstater och mellan EU och andra länder som omfattas av den inre

marknaden. För länder som står utanför samarbetet runt den inre marknaden

kan dess tullmurar upplevas som ett hinder för samarbete. Men EU är den

organisation som bäst kan agera brobyggare mellan Europa och övriga länder

runt Medelhavet.

5. Utvidgningen

Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

Sverige bör ha en klarare strategi och en tydligare inriktning om inte den

svenska ordförandeskapsperioden skall bli ett för EU förlorat halvår. Utvidg-

ningsprocessen bör ta ett stort steg framåt våren 2001. Från kommissionen

finns en uttalad vilja att utvidgningen skall påbörjas år 2000. Regeringen bör

i detta sammanhang därför redan nu uttala som sin övergripande målsättning

att utvidgningsförhandlingarna skall slutföras under det svenska ordförande-

skapet. Målet med den nya regeringskonferensen bör vara att EU skall kunna

ta emot 10 till 15 nya medlemsländer, inte bara öppna för 5.

6. Öppenhet inom EU

Karl-Göran Biörsmark anför:

EU:s institutioner måste präglas av större öppenhet. Sverige bör verka för att

den svenska synen på allmänna handlingars offentlighet får en motsvarighet

också inom EU. Att den nya kommissionen även på allvar tagit till sig kra-

ven på ökad öppenhet är glädjande. Sverige bör driva fram en sådan tillämp-

ning av EU:s nya offentlighetsprincip att den också blir praktiskt verklighet

vid allt beslutsfattande inom EU.

7. Öppenhet inom EU

Marianne Andersson (c) anför:

En helt ny öppenhetskultur måste genomsyra EU. Det är bra att Amsterdam-

fördraget gör offentlighet till en grundprincip med det är inte tillräckligt.

Lagstiftningsprocessen skall öppnas, och kommissionens arbete skall präglas

av en anda av öppenhet. Principen om öppenhet skall också omfatta bl.a.

meddelarskydd och att diarier upprättas. Sverige måste fortsätta att driva

kravet på meddelarfrihet.

8. Öppenhet inom EU

Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anför:

Bristen på insyn i EU-systemet öppnar möjligheterna för en mycket omfat-

tande korruption. Om man samtidigt införde offentlighetsprincip och med-

delarfrihet skulle korruptionen bekämpas avsevärt mycket mer effektivt,

samtidigt som det skulle leda till bättre politiska beslut och öppna EU för

medborgarnas insyn. Därför bör alla EU-organ införa meddelarfrihet och en

offentlighetsprincip liknande den svenska.

9. Tillväxt och sysselsättning

Marianne Samuelsson (mp) anför:

Utskottets yttrande med anledning av skrivelsen om verksamheten i Europe-

iska unionen brister på flera punkter. Det kanske allvarligaste är bristen på

insikt i vad dagens utveckling leder till på sikt. Samtidigt som man påpekar

att sysselsättningsfrågorna först och främst skall vara på nationell nivå ser

majoriteten positivt på utvecklingen som ger EU mer makt över just dessa

frågor. Den centralisering av sysselsättningspolitiken som just nu genomförs

är allvarlig eftersom den på sikt riskerar att resultera i en allt hårdare över

statlig kontroll. Denna utveckling har redan tagit fart i och med Amsterdam-

fördraget som stipulerar att medlemsstaternas sysselsättningspolitik skall

stämma överens med de allmänna riktlinjerna som läggs fast på EU-nivån.

På detta sätt har EU skaffat sig makt att formulera ramen för hur den natio-

nella politiken skall formuleras, en allvarlig centralisering av makten. Detta

är en utveckling som starkt strider mot Miljöpartiet de grönas syn på decent-

ralisering av makten. På längre sikt kommer vi sannolikt att få se ett sank-

tionssystem inom EU för de länder som inte följer de fastlagda riktlinjerna,

något som minskar den nationella, regionala och lokala möjligheten att föra

sysselsättningspolitik. Vi vill från Miljöpartiet de gröna hellre se att EU

implementerade subsidiaritetsprincipen och i stället lät EU:s mångfald av

system bestå.

Det toppmöte om sysselsättningspolitiken som man nyligen genomfört i

Lissabon visar också att den sysselsättningspolitik som stimuleras på EU-

nivå har lite med framtiden att göra. I stället för att försöka koncentrera dis

kussionerna på hur vi i framtiden skall samordna lösningar på de globala

miljöproblemen med en genomtänkt sysselsättningspolitik diskuterar EU:s

ledare fortfarande enbart i termer av ökad materiell tillväxt som den allmän-

na lösningen på EU:s arbetsmarknad. Vi i Miljöpartiet de gröna hade hellre

sett att man diskuterat hur skattesystemen och energipolitiken skulle kunna

anpassas för att stimulera tillväxten av gröna jobb. En sådan sakfråga är

införandet av en miniminivå för vissa miljöskatter inom EU. Det är upprö-

rande att denna aspekt inte finns med i utskottets yttrande samtidigt som

denna process är absolut nödvändig för att vi skall kunna nå en ekologiskt

hållbar utveckling och de miljömål som riksdagen har ställt upp.

Ytterligare en viktig fråga för sysselsättningen är en förkortad arbetstid.

Denna reform genomförs nu i flera andra medlemsstater, bl.a. Frankrike. Om

detta nämns det ingenting i utskottets yttrande, och inte heller var detta ett

diskussionsämne under toppmötet i Lissabon. Vi hade gärna sett att man från

EU:s sida hade initierat en diskussion och genomfört en studie av effekterna

på sysselsättningen och människors psykiska hälsotillstånd av en arbetstids-

förkortning.

10. Samarbetet inom miljöområdet

Marianne Samuelsson (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att regeringen ytterligare bör stärka miljöarbetet

EU. Det arbete som sker på de i motionerna upptagna områdena är inte till-

fredsställande och därför finns det ett behov av tydligare beskrivningar av

Sveriges arbete på dessa områden.

Det är förvisso korrekt att man inom EU numera har upphöjt frågan om en

ekologiskt hållbar utveckling till ett övergripande mål för unionen. Tyvärr

har vi inte sett konsekvenser av detta i det praktiska arbetet och i priorite-

ringar för verksamheten. Därför föreslår vi att en miljökommitté inrättas som

kan övervaka och vara delaktiga i beslut som har direkt miljöpåverkan. En

viktig funktion för denna kommitté vore att övervaka de miljöintegrerings-

strategier som nu föreslås och som nämns i utskottets text. Utskottet gör dock

ingen kvalitativ bedömning av de existerande strategierna. Då såväl Miljö-

partiet som den samlade europeiska miljörörelsen har undersökt dessa doku-

ment, har det visat sig finnas allvarliga brister i såväl sektorsanalysen som i

de förslag till åtgärder som förs fram.

Yrkandet om att fördragstexterna skall kompletteras med miljöprinciper är

viktigt för att EU skall prioritera sina verksamhetsområden och även vid

fastställande av principer för all verksamhet. Ett exempel på sådana principer

är substitutionsprincipen som skulle lägga en bra grund för den förda kemi-

kaliepolitiken.

Yrkandet om att redogöra för den allmänna utvecklingen av tillståndet i

miljön baserat på en rad miljöindikatorer bör föras in i redovisningen av

verksamheten då detta är ett sätt att visa på huruvida den förda miljöpolitiken

verkligen får genomslag. En liknande princip har i Sverige införts med s.k.

ekologiska nyckeltal i samband med att budgeten presenteras. Ett system

med miljöindikatorer är viktigt för att ge politiker en bra grund för besluts-

fattande.

Det utkast till ramprogram som refereras till i utskottets skrivelse är just et

utkast. Ramprogrammet bör fyllas i synnerhet på miljöområdet eftersom det

här inte finns tillräckligt med förslag och det krävs en tydligare viljeinrikt-

ning för att föra upp miljöfrågorna högt på dagordningen.

Vad beträffar minskade koldioxidutsläpp och uppsatta mål går utveckling-

en åt fel håll. För att klara detta måste infrastrukturen och de satsningar so

görs på trafikområdet underställas miljömålen. De senaste rapporterna talar

om kraftiga ökningar av utsläppen i stället för nödvändiga minskningar. EU

måste ta sitt ansvar för den globala miljön och åtminstone leva upp till de

åtaganden som gjorts i FN-sammanhang.

11. Införselregler på alkohol

Jan-Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd), Marianne Andersson (c) och

Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

Vi anser att Sveriges nuvarande regler för införsel av alkohol skall bibehål-

las. Den svenska alkoholpolitiken har hittills varit framgångsrik och får inte

raseras. Folkhälsoargumentet måste få väga tyngre. Detta är ett skydd för

ungdomarna. Regeringen borde stått fast vid en förlängning av nuvarande

införselregler och, om så erfordrats, vänt sig till EG-domstolen.

12. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselott Wågö, Sten Tolgfors (alla m) och

Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU är en central faktor

för den europeiska freden och stabiliteten. Uppgiften är att förebygga att krig

och kriser uppstår och att tidigt hantera dem om de ändå uppkommer.

De fördragsmässiga förutsättningarna för en effektiv gemensam utrikes-

och säkerhetspolitik finns i dag i allt väsentligt på plats genom Amsterdam-

fördraget.

EU måste nu stärka sin faktiska krishanteringsförmåga genom att inte bara

kunna besluta om utan också i praktiken skaffa förmåga att utföra de s.k.

Petersbergsuppgifterna. Redan vetskapen om att EU har en trovärdig och

kapabel militär krishanteringsförmåga, baserad på politisk samsyn och ge-

mensam vilja att vid behov snabbt agera kommer att verka stabiliserande i

närområdet.

Regeringen har spritt osäkerhet om vilket mandat som krävs för att EU

skall kunna agera i krishantering.

Det är bra att regeringen understryker vikten av civil krishantering. Samti-

digt står det klart att civil krishantering för att vara trovärdig förutsätter

förmåga till militär krishantering finns. Gränserna mellan civil och militär

krishantering är vidare långt ifrån alltid glasklara.

För Sveriges del är det en trovärdighetsfråga att snabbt kunna bidra med

militär personal till internationell krishantering.