Bet. 1999/2000:UU12

Utrikesutskottets betänkande

1999/2000:UU12

Krigsmaterielexporten 1998 och 1999

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

UU12

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens skrivelse 1998/99:128

Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1998 och skrivelse

1999/2000:110 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och

exporten av krigsmaterial år 1999, vilka föreslås bli lagda till handlingarna.

Utskottet behandlar också de motioner som har väckts med anledning av

skrivelserna samt ett antal andra motioner, huvudsakligen från den allmänna

motionstiden 1999/2000. Motionerna rör främst redovisningsfrågor, lagstift-

ningen rörande krigsmaterielexport, arbetet syftande till en europeisk uppfö-

randekod för sådan export, följdleveransbegreppets tolkning samt svensk

krigsmaterielexport till enskilda stater och områden.

Samtliga motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.

I ärendet finns 8 reservationer och 4 särskilda yttranden.

Skrivelserna

Regeringen yrkar i skrivelse 1998/99:128 Redogörelse för den svenska

krigsmaterielexporten år 1998 att riksdagen tar del av skrivelsen.

Regeringen yrkar i skrivelse 1999/2000:110 Redogörelse för den svenska

exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 1999 att riksdagen

tar del av skrivelsen.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse

1998/99:128

1998/99:U14 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samma riktlinjer skall gälla för Övrig krigsmateriel som för

Krigsmateriel för strid,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett demokratikriterium införs när det gäller restriktionerna för

den svenska krigsmaterielexporten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i sitt fortsatta arbete med EU:s uppförandekod för

krigsmaterielexporten verkar för att denna blir mer restriktiv och bindande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen verkar för att svenska regler skall gälla vid samar-

bete mellan svenska företag och företag i andra EU-länder när det gäller

export av krigsmateriel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i det europeiska samarbetet när det gäller krigsma-

terielproduktion verkar för en övergång från produktion av krigsmateriel till

civil produktion,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att någon åtskillnad i riktlinjer mellan nya leveranser av krigs-

materiel och följdleveranser inte bör göras,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det i riktlinjer för svensk krigsmaterielexport skall införas en

särskild paragraf eller formulering som anger att det inte finns någon given

rätt för en köpare av svensk krigsmateriel att erhålla följdleveranser,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige, ifall föregående yrkande avslås av riksdagen, återgår

till den ursprungliga definitionen av begreppet följdleveranser, vilken inte

medger så vida tolkningsmöjligheter som den nuvarande definitionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vapenexport till Natoländer skall upphöra så länge kriget i

Jugoslavien pågår,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexport till Indonesien,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Indien och Pakistan,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Brasilien,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Malaysia,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Thailand,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Venezuela,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Singapore,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Bahrein,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Chile.

1998/99:U15 av Lars Ångström (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att riktlinjerna för krigsmaterielexport måste skärpas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om övrig krigsmateriel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att exportvillkoren måste införas i lag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att krigsmaterielbegreppet bör breddas så att åtminstone sådan

materiel som de största exportföretagen själva anser vara "försvarsmateriel"

täcks in,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av slutanvändarintyg för all svensk krigsmaterielexport

m.m.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att hela krigsmaterielsystem aldrig får betraktas och exporteras

som "följdleveranser",

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp av all export, också ammunition och reservdelar, till stater

som kommer i krig eller som av andra orsaker inte uppfyller riktlinjernas

exportvillkor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att export av JAS 39 Gripen till länder där militären inte är under

full civil kontroll och till länder som Sverige samtidigt ger bistånd för demo-

kratisering och fattigdomsbekämpning står i strid med Sveriges målsättning

för svensk krigsmaterielexport som riksdagen ställt sig bakom.

Motion väckt med anledning av regeringens skrivelse

1999/2000:110

1999/2000:U20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en successiv omvandling av den svenska krigsmaterielindu-

strin i riktning mot en avveckling av krigsmaterielexporten, inkluderande ett

utarbetande av omställningsprogram för industrin, snarast bör inledas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samma riktlinjer skall gälla för Övrig krigsmateriel som för

Krigsmateriel för strid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett demokratikriterium införs när det gäller restriktionerna för

den svenska krigsmaterielexporten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i sitt fortsatta arbete med EU:s uppförandekod för

krigsmaterielexporten verkar för att denna blir mer restriktiv och bindande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen verkar för att svenska regler skall gälla vid samar-

bete mellan svenska företag och företag i andra EU-länder när det gäller

export av krigsmateriel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i EU-samarbetet när det gäller krigsmaterielpro-

duktion verkar för en övergång från produktion av krigsmateriel till civil

produktion,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att någon åtskillnad i riktlinjer mellan nya leveranser av krigs-

materiel och följdleveranser inte görs,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det i riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport skall införas

en särskild paragraf eller formulering som anger att det inte finns någon

given rätt för en köpare av svensk krigsmateriel att erhålla följdleveranser,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige, ifall föregående yrkande avslås av riksdagen, återgår

till den ursprungliga definitionen av begreppet följdleveranser, vilken inte

medger så vida tolkningsmöjligheter som den nuvarande definitionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Indonesien,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Indien och Pakistan,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Brasilien,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Malaysia,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Thailand,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Mexico,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Singapore,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Bahrein,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Venezuela,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Oman.

Övriga motioner

1999/2000:U401 av Ola Karlsson och Björn Leivik (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att underlätta för export av försvarsmateriel så att en harmonise-

ring med våra grannländers regelverk blir möjlig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att export av försvarsmateriel ges ett starkt politiskt stöd.

1999/2000:U407 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en process för att formulera utredningdirektiv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en konsekvensanalysutredning rörande export av JAS 39 Gripen

till Sydafrika.

1999/2000:U408 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en samlad redovisning om de totala årliga svenska minröjningsre-

surserna,

2. att riksdagen begär att regeringen arbetar för att ett minröjningscenter

med samordningsfunktioner och tillräckliga ekonomiska resurser utvecklas i

FN.

1999/2000:U413 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU-gemensamma regler för krigsmaterielexport,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en gemensam EU-myndighet.

1999/2000:U414 av Marianne Ytterberg och Barbro Hietala Nordlund (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationella avtal som reglerar och ökar insynen i den interna-

tionella vapenhandeln,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en restriktivare europeisk kod för vapenexport,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpta regler för följdleveranser.

1999/2000:Fö20 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gemensamma EU-regler för export av försvarsmateriel.

1999/2000:Fö24 av Jeppe Johnsson (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den svenska försvarsindustrin och dess möjlighet att exportera.

1999/2000:Fö205 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ett viktigt

villkor för ett svenskt deltagande i ett utvidgat

europeiskt försvarsindustrisamarbete är att den

svenska hållningen avseende krigsmaterielexport

kan upprätthållas.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelser om den svens-

ka krigsmaterielexporten för 1998 och om den svenska exportkontrollpoliti-

ken och exporten av krigsmateriel för 1999. Den senare skrivelsen innehåller

bl.a. en utökad redovisning av kontroll av produkter med dubbla använd-

ningsområden och ges därför jämförelsevis mer utrymme i utskottets redo-

visning nedan. En del jämförande uppgifter som redovisas i båda skrivelser-

na behandlas enbart under skrivelsen för 1999.

Krigsmaterielexporten 1998. Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Bakgrund och sammanfattning

Den ökande internationalisering som präglar många samhällsområden åter-

finns också på krigsmaterielområdet. En rationalisering av den europeiska

försvarsindustrin har påbörjats, som för med sig ett väsentligt mycket större

mått av gränsöverskridande försvarsindustriell samverkan än vad som tradi-

tionellt varit fallet. Bakgrunden står bl.a. att finna i det kalla krigets slut

medfört en förändrad hotbild och minskade ekonomiska ramar för för-

svarsmaterielanskaffning i de flesta länder. Krympande resurser och kraftigt

stigande utvecklingskostnader för varje ny generation materiel har medfört

en insikt i de flesta europeiska länder med en försvarsindustri av någon bety-

denhet att renodlat nationella försvarsindustrier av ekonomiska skäl inte

längre går att upprätthålla.

Utvecklingen går överallt mot nedskärningar och omstruktureringar av na-

tionella försvarsindustrier. Den amerikanska industrin kan generellt sett

sägas ligga före sina europeiska motsvarigheter i denna utveckling. Olika

initiativ har därför tagits av såväl EU-kommissionen som enskilda regeringar

i ett försök att påskynda och underlätta en omstruktureringsprocess i Europa.

Krigsmaterielexporten 1998

Regeringen har varje år sedan 1985 lämnat riksdagen en skrivelse med redo-

görelse för den svenska krigsmaterielexporten. Härigenom förses riksdagen

med en samlad information om krigsmaterielexporten, samtidigt som under-

lag ges för en bredare allmän debatt.

Uppgifterna i den årliga skrivelsen baseras på lagstadgad rapportering från

de krigsmaterieltillverkande företagen. Inspektionen för strategiska produkter

(ISP) har sammanställt denna och inkommit med underlag till en redogörelse

för krigsmaterielexporten år 1998.

Värdet av den totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel under år

1998 uppgick till 13 484 miljoner kronor, motsvarande en ökning med

14,6 % jämfört med år 1997. Ökningen beror på fullföljandet av tidigare

kontrakterade leveranser till det svenska försvaret. Värdet av exportleveran-

serna av krigsmateriel under år 1998 var 3 514 miljoner kronor. Exporten

svarade således för knappt 26,1 % av försvarsindustrins totala fakturerade

försäljning av krigsmateriel under året. Exportleveranserna ökade år 1998

med 13,3 % i förhållande till år 1997. Detta kan jämföras med 14,6 % ökning

för den totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel och 6,4 % ökning av

den totala varuexporten från Sverige.

Exportleveranserna av krigsmateriel motsvarade 0,52 % av den totala

svenska varuexporten år 1998 jämfört med 0,49 % år 1997.

Krigsmateriel uppdelas i två kategorier: förstörelsebringande materiel som

betecknas som krigsmateriel för strid (KS) och ickeförstörelsebringande som

kallas övrig krigsmateriel (ÖK). Exporten av krigsmateriel för strid ökade

med 77,0 % eller från 939 miljoner kronor år 1997 till 1 662 miljoner kronor

år 1998. För övrig krigsmateriel noterades en nedgång i exporten med

14,3 % motsvarande en minskning från 2 162 miljoner kronor år 1997 till

1 852 miljoner kronor år 1998.

Ett övergripande syfte med riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport är

att ge en stabil och generell grund för tillståndsprövningen. ISP beviljar

tillstånd enligt lagen om krigsmateriel. Varje utförselärende prövas emellertid

individuellt.

Enligt riktlinjerna bör tillstånd till utförsel av krigsmateriel endast medges

om detta:

- bedöms erforderligt för att tillgodose det svenska försvarets behov av mate-

riel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt

- inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Riktlinjerna framhåller särskilt den vikt som vid den utrikespolitiska bedöm-

ningen av varje utförselärende skall fästas vid respekten för mänskliga rät-

tigheter i mottagarlandet. Situationen i mottagarlandet vad gäller mänskliga

rättigheter skall alltid vägas in även i de fall då det är fråga om utförsel av

materiel som i sig inte kan användas för att kränka mänskliga rättigheter.

Breddningen av krigsmaterielbegreppet år 1993 åtföljdes, som ovan

nämnts, i en indelning av krigsmateriel i två kategorier för vilka uppställts

delvis olika riktlinjer för utförsel. För kategorin krigsmateriel för strid gäl

att tillstånd till export inte bör ges till en stat som befinner sig i väpnad k

flikt med annan stat, en stat som är invecklad i internationell konflikt som

kan befaras leda till väpnad konflikt, en stat som har inre väpnade oroligheter

eller en stat där det förekommer omfattande och grova kränkningar av

mänskliga rättigheter. Detta är samma krav som tillämpades redan tidigare,

med den skillnaden att förekomsten av kränkningar av de mänskliga rättig-

heterna tidigare endast behövde beaktas om materielen i sig kunde användas

för att kränka de mänskliga rättigheterna. I detta avseende skiljer sig Sverige

från vissa andra EU-länder.

För utförsel av övrig krigsmateriel, som i stor utsträckning omfattar pro-

dukter som före år 1993 inte betraktades som krigsmateriel, gäller att utför-

seltillstånd bör beviljas till länder som inte befinner sig i väpnad konflikt

med någon annan stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller där det inte

förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

De skilda riktlinjerna för krigsmateriel för strid respektive övrig krigsmate-

riel innebär att en större länderkrets kan komma i fråga som mottagare av

övrig krigsmateriel, dvs. icke förstörelsebringande materiel, än för krigsma-

teriel för strid. Genom utvidgningen av krigsmaterielbegreppet synliggörs

och redovisas export som tidigare var oreglerad. Denna export blir nu också

föremål för en politisk prövning.

När det gäller följdleveranser anger riktlinjerna att "tillstånd bör ges till

utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad

krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör gälla andra

leveranser, t.ex. av ammunition, som har samband med tidigare utförsel eller

där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd".

Krigsmaterielexporten 1999. Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Bakgrund och sammanfattning

Regeringens redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och expor-

ten av krigsmateriel år 1999 (skr. 1999/2000:110) innehåller en utökad redo-

visning av den kontroll av produkter med dubbla användningsområden som

utövas med stöd av lagen (1998:397) om strategiska produkter.

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för den svenska exporten av

krigsmateriel under år 1999. I korthet redovisas även viktigare skeenden på

exportkontrollområdet. Årets skrivelse innehåller en utökad redovisning av

den kontroll av produkter med dubbla användningsområden som utövas med

stöd av lagen (1998:397) om strategiska produkter. Skrivelsen konstaterar att

krigsmaterielexportkontrollen är en angelägenhet som grundas på nationellt

fastställda regler, även om inslaget av internationell dialog ökat under senare

år framför allt inom ramen för EU-samarbetet.

På krigsmaterielområdet präglas skeendet alltjämt av den europeiska för-

svarsindustrins rationalisering. De senaste åren har en rad gränsöverskridan-

de sammanslagningar och samarbeten ägt rum som minskat försvarsindust-

rins karaktär av intern nationell angelägenhet. Denna utveckling förväntas

fortsätta.

Svensk försvarsindustri har uppmanats att gå ut och söka stärkt internatio-

nellt samarbete. Även om en inhemsk försvarsindustri inte längre kan upp-

rätthållas på samma sätt som tidigare är det av vikt för Sverige att säkerställ

en betryggande materielförsörjning. Sverige deltar aktivt i det internationella

samarbetet i ett flertal internationella forum för att främja en ansvarsfull

exportpolitik, effektiva exportkontrollprocedurer och ökad öppenhet på om-

rådet.

Krigsmaterielexporten år 1999

I skrivelsen konstateras att exporten av krigsmateriel från Sverige är begrän-

sad. Enstaka försäljningar av större system kan orsaka kraftiga svängningar

uppåt eller nedåt i årstotalerna som inte kan förknippas med någon långsiktig

trend.

Värdet av den totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel under år

1999 uppgick till 11 196,6 miljoner kronor, motsvarande en minskning med

ca 17 % jämfört med år 1998. Värdet av exportleveranserna av krigsmateriel

under år 1999 var 3 654 miljoner kronor, en ökning med 4 % jämfört med

föregående år räknat i löpande priser. Exporten svarade således för knappt

33 % av försvarsindustrins totala fakturerade försäljning av krigsmateriel

under året. Även Sveriges totala varuexport har ökat varför krigsmaterielex-

portens andel, 0,52 %, av den totala varuexporten är oförändrad jämfört med

år 1998.

Värdet av de utförseltillstånd som beviljats har ökat med 120 % från före-

gående års 3 273 miljoner kronor till 7 153 miljoner kronor för 1999. Denna

ökning har uteslutande skett avseende materiel som klassas som övrig krigs-

materiel (ÖK). Beviljade utförseltillstånd avseende krigsmateriel för strid

(KS) har samtidigt minskat med 25 % från 1 449 miljoner kronor år 1998 till

1 082 miljoner kronor 1999.

Lagen om krigsmateriel

Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom lagen (1992:1300)

om krigsmateriel (ändrad senast 1998:771) och förordningen (1992:1303)

om krigsmateriel (ändrad senast 2000:64). Båda författningarna trädde i kraft

den 1 januari 1993 och ersatte lagen (1983:1034) om kontroll över tillverk-

ningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel

av krigsmateriel, m.m. med tillhörande förordningar.

Den nuvarande lagen bygger i allt väsentligt på den tidigare lagstiftningen

liksom på tidigare praxis. Den innehåller dock en vidgning av krigsmateriel-

begreppet samt förenklingar, förtydliganden och moderniseringar av de

bestämmelser som gäller för kontrollen över tillverkning och utlandssamver-

kan avseende krigsmateriel.

Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel inte får tillverkas utan till-

stånd. Även all försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter tillstånd.

Med utlandssamverkan förstås exportförsäljning eller annat tillhandahållande

(bl.a. överlåtelse eller förmedling) av krigsmateriel.

Riktlinjerna för krigsmaterielexport

Riktlinjerna för krigsmaterielexport uttrycker principer för exporten som

fastlagts med brett parlamentariskt stöd och som är vägledande vid pröv-

ningen i ärenden om tillstånd till krigsmaterielexport enligt lagen och förord-

ningen om krigsmateriel (jfr prop. 1995/96:31 s. 22). Riktlinjerna tillämpas

på alla former av utlandssamverkan som regleras i lagen om krigsmateriel.

De behandlades i prop. 1991/92:174 Lag om krigsmateriel och bet.

1992/93:UU1 Krigsmaterielexport.

Ett övergripande syfte med riktlinjerna är att ge en stabil och generell

grund för tillståndsprövningen. ISP beviljar tillstånd enligt lagen om krigs-

materiel. Varje utförselärende prövas emellertid individuellt.

Inspektionen för strategiska produkter (ISP)

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) inrättades den 1 februari 1996,

med ansvar för den kontroll som föreskrivs i lagen (1992:1300) om krigs-

materiel och lagen (1998:397) om strategiska produkter med tillhörande

förordningar. Inspektionen övertog därmed ansvaret för merparten av den

arbetsvolym som tidigare handlades av Krigsmaterielinspektionen (KMI) och

den enhet inom Utrikesdepartementet som svarade för strategisk exportkon-

troll. Sedermera har ISP även utsetts att vara nationell myndighet inom ra-

men för FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen (CWC).

ISP ansvarar således för tillstånds- och utförselfrågor avseende såväl krigs-

materiel som andra strategiskt känsliga produkter med både civil och militär

användning (produkter med dubbla användningsområden eller "dual-use"

varor).

Exportkontrollrådet (EKR)

Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av stör-

re vikt om möjligt överlägga med Utrikesnämnden före avgörandet. Vissa

utförselärenden som rör krigsmateriel är av sådan art att överläggning med

nämnden är påkallad. Det har emellertid bedömts önskvärt att ge även andra

enskilda utförselärenden av principiell vikt en bredare politisk förankring.

Riksdagen beslutade därför år 1984 på grundval av prop. 1984/85:82 om

ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport, att en rådgivan-

de nämnd i krigsmaterielfrågor skulle inrättas. Nämnden ombildades den 1

februari 1996 till Exportkontrollrådet i samband med tillskapandet av myn-

digheten ISP. Samtidigt breddades dess sammansättning för att återspegla

den bredare sammansättning som Utrikesnämnden i dag har. I Exportkon-

trollrådet är därför samtliga riksdagspartier representerade. Rådet har tio

ledamöter. En aktuell lista på rådets ledamöter finns på ISP:s webbplats

http://www.isp.se.

Informationsverksamhet avseende exportkontroll

Sverige verkar internationellt för en ökad öppenhet kring handeln med

krigsmateriel. Även nationellt görs ansträngningar för att sprida kunskap

inom detta område. Regeringens offentligt redovisade årliga skrivelse om

den svenska exporten är ett led i regeringens ansträngningar för ökad öppen-

het. Den årliga skrivelsen publiceras på svenska och engelska och finns

tillgänglig på webbplatserna http://www.ud.se, http://www.regeringen.se

samt i Rixlex (http://www.riksdagen.se). För att främja informationstillgång-

en på detta område har Sverige bidragit ekonomiskt till upprättande och

utveckling av SIPRI:s Internetdatabas som innehåller information om natio-

nella och internationella exportkontrollsystem samt viss statistik över inne-

hav och export.

Internationellt samarbete

Förenta nationernas generalförsamling antog i december 1991 en resolution

som anmodar medlemsländerna att årligen till ett register över konventio-

nella vapen redovisa såväl sin import som sin export av tyngre konventio-

nella vapen. Handeln med följande sju vapenkategorier rapporteras: strids-

vagnar, pansrade stridsfordon, grovt artilleri, stridsflygplan, attackhelikopt-

rar, stridsfartyg och robotar/robotlavetter.

I samråd med försvarets myndigheter och ISP sammanställer Utrikesde-

partementet aktuella uppgifter som i enlighet med den ovannämnda resolu-

tionen överlämnas till FN.

Krigsmaterielområdet har identifierats som ett lämpligt område för samar-

bete inom ramen för EU:s andra pelare. I rådsarbetsgruppen COARM (Co-

uncil Working Group on Conventional Arms Exports) diskuterar de femton

medlemsstaterna regelbundet olika frågor med anknytning till handeln med

krigsmateriel. Utöver denna arbetsgrupp finns även ad hoc-gruppen PO-

LARM (ad hoc Working Party on a European Armaments Policy), som är

inriktad på frågan om vilka behov av förändringar i nationella regelverk och

EU-regler som omstruktureringen av europeisk försvarsindustri ger upphov

till.

I juni 1998 antog EU:s ministerråd en gemensam uppförandekod för va-

penexport. Varje medlemsstat skall varje vår upprätta en rapport över sin

export av krigsmateriel och tillämpning av koden. Rapporterna sammanställs

av ordförandeskapet under hösten och diskuteras vid ett årligt möte inom

ramen för GUSP (den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken). I sam-

band med detta möte utvärderas uppförandekodens effekter och eventuella

förbättringar av koden diskuteras. Efter mötet sammanställs en rapport som

skall godkännas av ministerrådet. Den första årliga rapporten i enlighet med

uppförandekoden antogs av rådet hösten 1999. I linje med svenska målsätt-

ningar blev rapporten offentlig.

EU:s medlemsstater iakttar fullt ut FN:s säkerhetsråds bindande beslut om

vapenembargon. Säkerhetsrådets rekommendationer om restriktivitet på

samma område har inte samma bindande karaktär och övervägs från fall till

fall. Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken be-

slutas med enhällighet vissa vapenembargon som går utöver vad FN:s säker-

hetsråd föreskrivit genom beslut. Dessa får ses som ett utslag av medlems-

staternas vilja att reagera gemensamt i olika säkerhetspolitiska frågeställ-

ningar.

Sverige verkar inom EU och internationellt för att varje land skall inrätta

och implementera en ansvarsfull exportpolitik, heltäckande lagar och regler,

effektiva kontrollsystem och en väl fungerande administration som kontrolle-

rar tillverkare, köpare och säljare, agenter och mellanhänder.

För att svensk försvarsindustri skall kunna hävda sig internationellt i den

omstruktureringsprocess som pågår fordras att företagen besitter kvalificerad

teknisk kompetens som kan attrahera beställningar på materielområdet. I

1996 års försvarsbeslut konstaterades att krigsmaterielexporten var av fort-

satt försvarspolitisk vikt och att det därför var önskvärt att regeringen och

svenska myndigheter på ett mer aktivt och strukturerat sätt stöttade för-

svarsindustrins exportansträngningar i större materielprojekt, under förutsätt-

ning att exportansträngningarna stod i överensstämmelse med riktlinjerna för

krigsmaterielexport.

Enligt uppgifter från SIPRI minskade världshandeln med tyngre konven-

tionella vapen med 19,96 % i fasta priser mellan år 1997 och år 1998. Han-

deln med tyngre konventionella vapen under år 1998, 21,9 miljarder USD i

1990 års priser, låg endast omkring 9 % över motsvarande tal för år 1994,

som var det år då man registrerade den lägsta handeln sedan år 1970.

Enligt SIPRI svarade Sverige för 0,62 % av världsexporten av s.k. tyngre

konventionella vapen (flygplan, krigsfartyg, artilleri, pansarfordon, missiler

samt målsöknings- och radarsystem) år 1998 jämfört med 0,19 % år 1997.

Sverige kom därmed på 14:e plats bland världens exportländer under år 1998

jämfört med en 21:a plats år 1997.

Exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden -

internationellt samarbete

I syfte att underlätta det internationella samarbetet för icke-spridning av

massförstörelsevapen har ett trettiotal länder slutit sig samman i ett antal

multilaterala exportkontrollregimer: Zanggerkommittén (ZC), Nuclear

Suppliers' Group (NSG), Australiengruppen (AG), Missilteknologikontroll-

regimen (MTCR) samt Wassenaar-arrangemanget (WA). Syftet med regi-

merna är att mellan medlemmarna främja informationsutbyte angående

spridningsrisker samt att identifiera produkter och materiel som kan använ-

das för framställning av massförstörelsevapen och vars utförsel således bör

kontrolleras på ett samordnat sätt. Rent allmänt kan sägas att en betydande

del av arbetet inom dessa regimer syftar till att hålla produktlistorna aktuell

i ljuset av den teknologiska utvecklingen. Exportkontrollregimerna skiljer sig

dock från de ovannämnda konventionerna i det att de inte är baserade på

några folkrättsligt bindande avtal. Grunden för samarbetet i de multilaterala

regimerna står snarare att finna i nationell lagstiftning som möjliggör export-

kontroll över de varor och teknologier som har identifierats såsom strategiska

produkter. Ett deltagande i dessa exportkontrollregimer kan således ses som

en åtgärd som underlättar uppfyllandet av de folkrättsliga förpliktelserna

enligt ovan angivna konventioner om att inte direkt eller indirekt bistå en

annan stat när det gäller anskaffning av massförstörelsevapen.

EU:s rådsförordning om produkter med dubbla användningsområden

EU har antagit en förordning, (EG) nr 3381/94, om upprättandet av en ge-

menskapsordning för kontroll av export av produkter med dubbla använd-

ningsområden, vilken trädde i kraft den 1 juli 1995. Till skillnad från ovan-

stående exportkontrollregimer är denna förordning juridiskt bindande för

Sverige. Förordningen syftar till att förlika medlemsstaternas åtaganden inom

ramen för de multilaterala exportkontrollregimerna med friast möjliga handel

inom den inre marknaden. Utvecklingen inom exportkontrollregimerna NSG,

MTCR, AG och WA beaktas genom kontinuerliga ändringar och uppdate-

ringar av varulistorna till förordningen.

Det har varit en svensk ambition att de rutiner som tillämpas i exportkon-

trollen skall vara rationella och effektiva, för att förenkla för industrin. Et

framgångsrikt arbete i detta avseende kan medföra att industrin också erhål-

ler en fördel i förhållande till konkurrenter från länder där proceduren tar

längre tid. Initiativ som syftar till att uppfylla denna målsättning tas löpand

av såväl regeringen som ISP.

Svensk krigsmaterielexport år 1999

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) följer kontinuerligt marknadsfö-

ringen och exporten av krigsmateriel från Sverige. De företag (jämte s.k.

handladdare) som har tillstånd att bedriva verksamhet på krigsmaterielområ-

det - för närvarande omkring 200, varav ca 40 är aktiva som exportörer - är

skyldiga att lämna redovisningar i olika hänseenden till ISP. I propositionen

1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport

uttalade regeringen sin avsikt att varje år lämna riksdagen en redogörelse för

den svenska krigsmaterielexporten. Föreliggande redogörelse avser den

svenska krigsmaterielexporten år 1999.

Beviljade utförseltillstånd

Från och med 1993 redovisas värdet av beviljade utförseltillstånd uppdelat

på de två underkategorierna krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmate-

riel (ÖK), som då infördes. Den senare kategorin omfattar i huvudsak mate-

riel som tidigare inte stod under kontroll alls. En konsekvens av denna

breddning av krigsmaterielbegreppet är att statistiken därefter även omfattar

materiel som tidigare inte kontrollerades, och även viss utförsel för civil ell

delvis civil materiel. Värdet av beviljade utförseltillstånd för exportförsälj-

ning ökade 1999 med knappt 120 % i förhållande till föregående år. Ökning-

en 1999 avsåg uteslutande övrig krigsmateriel. Värdet av beviljade utförsel-

tillstånd för krigsmateriel för strid minskade med 25,3 %. Utförseltillstånden

för exportförsäljning avser å ena sidan många små transaktioner avseende

exempelvis reservdelar och ammunition, å andra sidan ett begränsat antal

mycket omfattande transaktioner av stora vapensystem som levereras över

flera år. Sådana stora affärer, som inte nödvändigtvis uppträder varje år, kan

påverka ett enskilt års resultat påtagligt. Statistiken över beviljade utförsel

tillstånd visar avsevärda skillnader från år till år. Dessa variationer har doc

en begränsad inverkan på omfattningen av den faktiska exporten av svensk

krigsmateriel eftersom den faktiska utförsel som sammanhänger med ett stort

utförseltillstånd normalt sprids ut över flera år.

Tabell 1. Beviljade utförseltillstånd för försäljning under åren 1991-

1999 i löpande priser

År

Värde i

löpande

priser

mkr

Förändring i

% jämfört

med föregå-

ende år

Totalt

KS

ÖK

Totalt

KS

ÖK

1991

2 487

- 13,3

1992

2 992

+ 20,3

1993

6 106

1 942

4 164

+ 104,1

1994

4 268

1 991

2 277

- 30,1

+ 2,5

- 45,3

1995

6 543

2 011

4 532

+ 53,3

+ 1,0

+ 99,0

1996

2 859

662

2 197

- 56,3

- 67,1

- 51,5

1997

5 061

2 481

2 580

+ 77,0

+ 274,8

+ 17,4

1998

3 273

1 449

1 824

- 35,3

- 41,6

- 29,3

1999

7 153

1 082

6 071

+ 118,5

- 25,3

+ 232,8

Faktiska leveranser

ISP:s utförselstatistik grundar sig på uppgifter om fakturerat värde av levere-

rad materiel som redovisas av exportföretagen. Den svenska exporten av

krigsmateriel har ökat något i förhållande till föregående år räknat i löpande

priser (se tabell 2 nedan). Ökningen hänförs till utförsel av krigsmateriel för

strid medan exporten av övrig krigsmateriel har minskat. De största motta-

garna av krigsmateriel för strid var under året Norge och Schweiz, följda av

Brasilien, Venezuela, USA och Frankrike. Även Sveriges totala varuexport

har ökat varför krigsmaterielexportens andel av den totala varuexporten är

oförändrad. Den svenska vapenexporten redovisas även i den allmänna utri-

keshandelsstatistiken, som grundas på tullmyndigheternas uppgifter till Sta-

tistiska centralbyrån (SCB). I SCB:s statistik ingår dock även vissa civila

produkter som inte omfattas av lagen om krigsmateriel. Dessa siffror är inte

jämförbara med ISP:s statistik och redovisas inte i denna skrivelse.

Förändringar från ett år till ett annat i den statistik som redovisas i denna

skrivelse ger i sig inte underlag för en mer långsiktig bedömning av utveck-

lingstendenser. En enstaka större leverans ett år kan medföra kraftiga utslag i

statistiken. Utvecklingen på exportmarknaderna under 1990-talet har präglats

av det kalla krigets slut, som medfört att många försvarsmakter skurit ned

sina försvarsmaterielanslag.

Tabell 2. Värdet av svensk krigsmaterielexport under åren 1989-1999 i

löpande priser

År

Sveriges

totala

varuexport

(löp. pri-

ser) mkr

Krigsmaterielexport

löpan-

de

priser

mkr

andel

av varu-

exp. %

föränd-

ring i

%

Totalt

KS

ÖK

Totalt

KS

ÖK

1989

332 580

6 005

1,81

- 2,4

1990

339 850

3 327

0,98

- 44,6

1991

332 779

2 705

0,81

- 18,7

1992

326 031

2 753

0,84

+ 1,8

1993

388 290

2 863

1 216

1 647

0,74

+ 4,0

1994

471 602

3 181

1 347

1 834

0,68

+11,1

+10,8

+11,4

1995

567 836

3 313

1 148

2 165

0,58

+ 4,1

- 14,8

+18,0

1996

569 167

3 087

1 136

1 951

0,54

- 6,8

- 1,0

- 9,9

1997

632 709

3 101

939

2 162

0,49

+ 0,5

- 17,3

+10,8

1998

673 091

3 514

1 662

1 852

0,52

+13,3

+77,0

- 14,3

1999

700 0001

3 654

1 954

1 700

0,52 1

+ 4,0

+17,6

- 8,2

1 Preliminär uppgift

Tabell 3. Värdet av svensk krigsmaterielexport i miljoner kronor

1998-1999 fördelat på krigsmaterielförteckningens huvudområden

Krigsmateriel för strid (KS)

1998

1999

KS1

Finkalibriga eldrörsvapen

0

0

KS2

Kanoner, pansarvärns-

vapen

248

405

KS3

Ammunition

358

426

KS4

Robotar, raketer, torpeder,

bomber

260

186

KS5

Eldledningsutrustning

274

257

KS6

ABC-stridsmedel

0

1*

KS7

Krut och sprängämnen

107

89

KS8

Krigsfartyg

53

144

KS9

Stridsflygplan

0

0

KS10

Stridsfordon

361

444

KS11

Riktade energivapen

0

0

SUMMA KS

1 662

1 953

* Exporten av KS6 avser komponenter till tårgasprodukter till länder i Väst-

europa

Övrig krigsmateriel (ÖK)

1998

1999

ÖK21

Finkalibriga, eldrörsvapen,

delar m.m.

3

6

ÖK22

Kanoner, pansarvärns-

vapen, delar m.m.

92

112

ÖK23

Övningsammunition m.m.

320

316

ÖK24

Övningsraketer, röjningsut-

rustning m.m.

100

34

ÖK25

Spanings- och mätutrust-

ningar m.m.

229

384

ÖK26

Skyddsmateriel m.m.

17

30

ÖK27

Krut- och sprängämnes-

komponenter

0

5

ÖK28

Fartyg för bevakning m.m.

579

1

ÖK29

Flygplan utformade för

militärt bruk m.m.

84

75

ÖK30

Fordon utformade för mi-

litärt bruk m.m.

78

275

ÖK31

Riktade energivapen

0

0

ÖK32

Fortifikationer

0

0

ÖK33

Elektronisk utrustning för

militärt bruk

33

40

ÖK34

Fotografisk och elektroop-

tisk utrustning

15

3

ÖK35

Övningsmateriel

274

397

ÖK36

Tillverkningsutrustning

9

14

ÖK37

Programvara

18

9

SUMMA ÖK

1 852

1 700

En jämförelse av tabellerna 1 och 2 ovan visar att det sammanlagda värdet av

beviljade utförseltillstånd under ett år kan skilja sig avsevärt från värdet av

faktiska leveranser under samma år. Detta beror på att givna utförseltillstånd

ofta avser utförsel som sträcker sig över flera kalenderår, liksom på att till-

stånd i några fall inte utnyttjas helt. Den kraftiga ökningen av beviljade ut-

förseltillstånd under år 1997 och 1999 återspeglas inte alls i den faktiska

utförseln detta år. Det är omöjligt att förutsäga hur ökningen kommer att

avspeglas i faktisk utförsel kommande år, bl.a. eftersom den låga nivån på

beviljade utförseltillstånd år 1996 och 1998 kommer att ha en fortsatt däm-

pande effekt.

Geografisk fördelning

Totalt mottog 49 länder leveranser av svensk krigsmateriel under år 1999

mot 51 år 1998 och 49 år 1997. Den regionala fördelningen av exporten i

tabell 4 uppvisar det normala mönstret, som är att den största delen av svensk

krigsmaterielexport går till Norden, övriga Västeuropa och Nordamerika.

Under år 1998 gick ca 62 % av den totala utförseln till dessa destinationer.

Mönstret har blivit ännu tydligare 1999 då motsvarande andel utgjorde 75 %

av den totala exporten. Utanför denna krets noteras särskilt en kraftig ned-

gång av exporten till Asien, främst som följd av den ekonomiska krisen där,

samtidigt som Latinamerikas andel har ökat från 12 % till 18 %.

Tabell 4. Krigsmaterielexportens fördelning på regioner i procent av

värdet under åren 1997-1999

1997

1998

1999

KS

ÖK

Tot

KS

ÖK

Tot

KS

ÖK

Tot

Norden

11

31

17

11

44

27

39

26

33

Övriga

Västeuropa

36

18

31

22

21

21

27

37

32

Central- och

Östeuropa

0

1

0

1

2

1

0

2

1

Nordamerika

17

16

17

17

10

14

7

13

10

Latinamerika

3

8

4

8

16

12

23

12

18

Australien och

Nya Zeeland

2

1

2

3

3

3

1

2

1

Asien

30

24

28

38

4

22

3

7

5

Afrika

0

1

0

0

0

0

0

0

0

Totalt

100

100

100

100

100

100

100

100

100

Största enskilda mottagarland av svensk krigsmateriel 1999 var liksom när-

mast föregående år Norge (1 032 mkr) följt av Brasilien (362 mkr), Tyskland

(343,2 mkr), USA (304 mkr) och Schweiz (298 mkr). Dessa fem destinatio-

ner svarar för sammanlagt ca 60 % av den totala svenska exporten av krigs-

materiel.

Under år 1999 har sex tillstånd lämnats för upplåtelse av tillverkningsrätt

utom riket. Tillstånden har avsett Frankrike, Malaysia, Norge, Polen, Sydaf-

rika och USA.

Nio samarbetsavtal har granskats och godkänts avseende gemensam utveck-

ling eller produktion med följande länder: Finland (två tillstånd), Frankrike,

Grekland, Malaysia, Singapore, Storbritannien, Sydafrika och USA.

För år 1999 gäller att 14 företag redovisat sammanlagt 143 gällande licens-

och samarbetsavtal i 25 länder. Av dessa hade 12 företag 74 licensavtal i 19

länder och 10 företag 69 samarbetsavtal i 21 länder.

Sammanfattning av motionerna

Sammanfattning av motionerna med anledning av regeringens

skrivelser 1998/99:128 och 1999/2000:110

Vänsterpartiet verkar för att all svensk krigsmaterielexport skall upphöra. I

motion 1999/2000:U20 (v) yrkande 1 förespråkas att Sverige inleder en

omvandling av sin krigsmaterielindustri, inkluderande särskilda omställ-

ningsbidrag, för att stödja övergången till civil produktion. Partiet understry

ker i motionerna 1998/99:U14 (v) yrkande 1 och 1999/2000:U20 (v) yrkande

2 att även om krigsmaterielexport förekommer så är grundtanken i den

svenska lagstiftningen ett generellt förbud. Motionärerna menar att man

måste vara mycket restriktiv med att göra undantag vad gäller krigsmaterie-

lexport och menar att samma riktlinjer skall gälla för Övrig krigsmateriel

som för Krigsmateriel för strid.

I 1998/99:U14 (v) yrkande 2 och 1999/2000:U20 (v) yrkande 3 vill Väns-

terpartiet att ett demokratikriterium införs vad gäller restriktioner för den

svenska krigsmaterielexporten. I 1998/99:U14 (v) yrkande 3 och

1999/2000:U20 (v) yrkande 4 krävs att regeringen i EU-sammanhang måste

verka för att den uppförandekod som antagits av EU-länderna blir restriktiv

och bindande. Motionärerna anser vidare att svenska regler bör gälla vid

samarbete mellan svenska företag och företag i andra EU-länder när det

gäller export av krigsmateriel [1998/99:U14 (v) yrkande 4 och

1999/2000:U20 (v) yrkande 5].

Motionärerna kräver i 1998/99:U14 (v) yrkande 5 och 1999/2000:U20 (v)

yrkande 6 att Sverige i det europeiska samarbetet när det gäller krigsmateri-

elproduktion verkar för en övergång till civil produktion. Vidare anser mo-

tionärerna att samma bestämmelser bör gälla för följdleveranser som för

andra leveranser av krigsmateriel [1998/99:U14 (v) yrkande 6 och

1999/2000:U20 (v) yrkande 7] och att det i riktlinjerna för svensk krigsmate-

rielexport skall införas en särskild formulering som anger att det inte finns

någon given rätt för köpare av svensk krigsmateriel att erhålla följdleveran-

ser [1998/99:U14 (v) yrkande 7 och 1999/2000:U20 (v) yrkande 8]. Om

dessa yrkanden avslås vill Vänsterpartiet, i 1998/99:U14 (v) yrkande 8 och

1999/2000:U20 (v) yrkande 9, att Sverige återgår till den ursprungliga defi-

nitionen av begreppet följdleveranser, som inte medger så vida tolknings-

möjligheter som den nuvarande definitionen av begreppet.

Motionärerna kräver vidare att Sveriges vapenexport till Natoländer skall

upphöra så länge kriget i Jugoslavien pågår [1998/99: U14 (v) yrkande 9].

I 1998/99:U14 yrkandena 10-18 och 1999/2000:U20 (v) yrkandena 10-19

vill Vänsterpartiet att all export till Brasilien, Bahrein, Chile, Indien, Indo

sien, Malaysia, Mexiko, Oman, Pakistan, Singapore, Thailand och Venezuela

stoppas.

Miljöpartiet konstaterar att trots existensen av ett regelverk för olika katego

rier av krigsmateriel hamnar svensk krigsmateriel i länder där den inte borde

finnas. I motion 1998/99:U15 (mp) menar partiet att riktlinjerna för svensk

krigsmaterielexport måste skärpas (yrkande 1) och att export av Övrig

krigsmateriel förbjuds till stater som kan befaras hamna i krig (yrkande 2).

Motionärerna menar i yrkande 3 att om exportvillkoren regleras i lag skulle

det bli betydligt svårare att godkänna export av krigsmateriel till diktaturer

och länder där de mänskliga rättigheterna kränks. I yrkande 4 krävs att som

krigsmateriel i regelverkets mening också bör anses all materiel som i dag av

exportföretagen benämns försvarsmateriel. Vidare krävs i yrkande 5 att slu-

tanvändarintyg bör användas för all svensk krigsmaterielexport. Motionärer-

na menar vidare i yrkande 6 att hela krigsmaterielsystem aldrig får betraktas

och exporteras som följdleveranser och kräver stopp av all export av ammu-

nition och reservdelar till stater som kommer i krig eller som av andra orsa-

ker inte uppfyller riktlinjerna för svenska exportvillkor (yrkande 7).

I yrkande 8 menar Miljöpartiet att export av JAS 39 Gripen till länder där

militären inte är under full civil kontroll och till länder som Sverige samtidi

ger bistånd till för demokratisering och fattigdomsbekämpning, står i strid

med Sveriges målsättning för svensk krigsmaterielexport som riksdagen

ställt sig bakom.

Sammanfattning av motionerna från allmänna motionstiden 1999/2000

m.m.

I motion 1999/2000:U401 (m) yrkande 1 framhåller motionärerna vikten av

att bibehålla en stark och tekniskt avancerad svensk försvarsindustri och

vikten av att underlätta för export av försvarsmateriel så att en harmonisering

med våra grannländers regelverk blir möjlig. Motionärerna menar vidare i

yrkande 2 att om svensk export och samverkan skall vara framgångsrik i

framtiden så krävs ett starkt stöd från högsta politiska nivå.

Vänsterpartiet menar i motion 1999/2000:U407 (v) att Sverige tidigare gått i

täten i arbetet med att etablera en ansvarsfull policy vad gäller handeln med

krigsmateriel. Motionärerna föreslår i yrkande 1 att exportgodkännanden av

stora order av svenskt krigsmateriel bör föregås av offentliga, helst bilateral

konsekvensanalysutredningar och att utredningsdirektiven preciseras så att

alla parter känner till vilka frågor som skall belysas. Vidare konstaterar mo-

tionärerna, i yrkande 2, att den överenskomna exporten av JAS 39 Gripen till

Sydafrika visar på behovet av grundligare konsekvensanalysutredning och

bättre beslutsunderlag och föreslår att detta är en lämplig fallstudie för att

belysa de effekter som vapenhandel kan få i länder där fattigdomsbekämp-

ning är en central fråga.

Vänsterpartiet konstaterar i motion 1999/2000:U408 (v) att minröjning i flera

länder är en förutsättning för ländernas utveckling. De svenska minröj-

ningsinsatserna och minröjningsresurserna finns inom olika budgetområden.

En samlad redovisning från regeringen till riksdagen (yrkande 1) om de

totala svenska minröjningsresurserna skulle ge en möjlighet till helhetssyn

och bättre uppföljning och prioritering inom området. Motionärerna vill, i

yrkande 2, att det skapas ett minröjningscenter med tillräckliga ekonomiska

resurser, där FN kan vidareutveckla sin roll som internationell samordnare i

denna fråga. Vidare krävs (yrkande 3) att Sverige, inom FN, verkar för inter-

nationellt samförstånd om en minfri värld inom tio år.

Moderata samlingspartiet konstaterar i motion 1999/2000:U413 (m) att den

svenska vapenexporten styrs av lagen om krigsmateriel och förordningen om

krigsmateriel. Motionärerna menar (yrkande 1) att det bör införas EU-

gemensamma regler för krigsmaterielexport, vilket skulle medföra att för-

svarsindustrin inom hela EU kunde rationaliseras. Arbetet med att utforma

gemensamma exportregler för krigsmateriel bör inledas snarast. För över-

vakningen av reglerna bör en gemensam myndighet skapas inom EU för

kontroll och tillsyn av export av krigsmateriel och strategiska produkter

(yrkande 2).

I motion 1999/2000:U414 (s) konstateras att tillgång till vapen kan upprätt-

hålla och förstärka konflikter. Produktion och köp av vapen konsumerar

också fortfarande stora tekniska och ekonomiska resurser som med fördel

kunde användas i mer produktiva sektorer. Motionärerna anser i yrkande 1

att regeringen bör intensifiera arbetet för att upprätta internationella avtal

som reglerar och ökar insynen i den internationella vapenhandeln. Den euro-

peiska koden för vapenexport bör göras mer restriktiv (yrkande 2) och de

svenska reglerna för följdleveranser bör skärpas (yrkande 3).

Vänsterpartiet menar i motion 1999/2000:Fö205 (v) yrkande 5 att ett viktigt

villkor för ett svenskt deltagande i ett utvidgat europeiskt försvarsindustri-

samarbete är att den svenska hållningen avseende krigsmaterielexport kan

upprätthållas.

I motion 1999/2000:Fö20 (m) framförs att försvarsindustrin anpassas till

omvärldsförutsättningarna och att en översyn av tillämpningen av dagens

exportregler kombineras med en aktiv integration av svensk kompetens med

andra länder. I yrkande 11 krävs att Sverige arbetar för införandet av gemen-

samma EU-regler för export av försvarsmateriel.

I motion 1999/2000:Fö24 (m) yrkande 4 framförs vikten av att få gemen-

samma EU-regler för export av försvarsmateriel. Sverige bör driva på de

samarbetsinitiativ som pågår och som leder till gemensamma regler för ex-

port av krigsmateriel och strategiska produkter.

Utskottets överväganden

Redovisningsfrågor

Ett antal motionsyrkanden, 1998/1999:U14 (v) yrkande 5 och

1999/2000:U20 (v) yrkandena 1 och 6, behandlar formerna för och omfatt-

ningen av regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten.

Utskottet har i tidigare betänkanden haft tillfälle att ta ställning till yrkan

den rörande en utvidgad redovisningsskyldighet, senast i betänkande

1998/99: UU13. Vid det tillfället konstaterade utskottet att regeringens årliga

redogörelse uppfyller rimliga krav på konkretion och ger en god samlad bild

av den svenska krigsmaterielexporten. Utskottet uttryckte som sin uppfatt-

ning att regeringen bör efterkomma önskemål om att ta med alla uppgifter

som det inte finns skäl att hemlighålla. Sekretess för affärshemligheter, lik-

som utrikessekretessen, framhölls av utskottet som begränsande faktorer i

detta sammanhang

Utskottet menar att det finns en bred politisk enighet om att Sverige skall

ha en egen produktion av krigsmateriel och att en viss export behövs av

svenska säkerhets- och försvarspolitiska skäl. Denna sedan länge rådande

ståndpunkt har sin grund i Sveriges behov som militärt alliansfritt land att

bibehålla kvalificerad teknisk kompetens på området och att säkerställa en

betryggande materielförsörjning och försvarsmaktens förmåga till återtagan-

de. Samtidigt kan emellertid många exempel också ges på hur försvarsindust-

rin med utgångspunkt i sin traditionella kompetens utvecklat civila produkter

och tjänster. I den omstrukturering av försvarsindustrin som nu pågår kom-

mer sådana inslag av förändrad inriktning sannolikt att få ökad betydelse.

Utskottet avstyrker därmed motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkande 5 och

1999/2000:U20 (v) yrkandena 1 och 6.

Lagstiftning och regelverk

Den svenska lagstiftningen och regelverket behandlas i motion

1998/1999:U15 (mp) yrkandena 1 och 3.

Varje ärende avseende export av krigsmateriel skall prövas individuellt av

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) i enlighet med det svenska re-

gelverket och de sedan länge tillämpade och av riksdagen fastlagda riktlin-

jerna för krigsmaterielexport. Principiellt viktiga ärenden behandlas också i

Exportkontrollrådet där samtliga riksdagspartier är representerade.

Beslut som rör export av krigsmateriel innebär utrikes- och säkerhetspoli-

tiska avvägningar som kan vara svåra att reglera genom lagstiftning. Rikt-

linjerna är därför inte lämpade för en juridiskt bindande form, bland annat då

en meningsfull domstolsprövning av enskilda beslut med utgångspunkt i

sådan vägledande text inte har bedömts vara möjlig. Det kan vidare ifråga-

sättas om företagen skall ha möjlighet att överklaga beslut om utförseltill-

stånd som i grunden är utrikes- och säkerhetspolitiska till sin karaktär. Med

lagfästa riktlinjer kan det vidare finnas en risk för att situationer uppkommer

då man tvingas medge export trots att det föreligger skäl att vara restriktiv,

enkom för att dessa skäl inte förutsetts i lagstiftningen. Utskottet menar att

det nuvarande systemet tillgodoser behovet av den ram som är nödvändig för

att en restriktiv politik skall kunna föras i balansen mellan behovet av export

och ett totalt förbud.

Av stor betydelse i detta sammanhang är det samarbete kring exportkon-

troll som pågår inom EU och internationellt, där den svenska regeringen

verkar för att varje stat skall föra en restriktiv och ansvarsfull exportpoliti

Utskottet avstyrker därmed motion 1998/1999:U15 (mp) yrkandena 1 och 3.

Krigsmaterielbegreppet

Motion 1998/1999:U15 (mp) yrkande 4 behandlar krigsmaterielbegreppet.

Utskottet konstaterar att Försvarsindustriföreningen (FIF) definierar be-

greppet försvarsmateriel operativt som de produkter som medlemsföretagen

säljer till militära köpare. Detta innebär att begreppet, förutom materiel som

klassas som krigsmateriel i det svenska regelverket, även omfattar civila

produkter som produceras av företagen. Det har i nuvarande regelverk be-

dömts angeläget att inte överlåta definition av begreppet krigsmateriel till de

exporterande företagen. Begreppet har i stället definierats med utgångspunkt

i om en produkt kan anses särskilt utformad för militärt bruk, dvs. om den

primärt utvecklats eller konstruerats utgående från en militär specifikation

eller målsättning, även om den också har en civil användning. Den svenska

krigsmaterielförteckningen är föremål för en kontinuerlig översyn som tar

hänsyn till den tekniska utvecklingen på området. Utskottet har inhämtat att

regeringen, inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik

(GUSP), verkar för att åstadkomma en gemensam lista på materiel som skall

kontrolleras av samtliga medlemsstater.

Utskottet avstyrker därmed motion 1998/1999:U15 (mp) yrkande 4.

Export av övrig krigsmateriel

Motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkande 1, 1998/1999:U15 (mp) yrkande 2

och 1999/2000:U20 (v) yrkande 2 behandlar frågan om export av Övrig

krigsmateriel.

Utskottet konstaterar att en stor del av den materiel som i dag klassas som

övrig krigsmateriel (ÖK) betraktades inte som krigsmateriel i Sverige innan

den nuvarande lagen om krigsmateriel trädde i kraft 1992 och omfattades

således inte av exportkontroll. Begreppet övrig krigsmateriel omfattar mate-

riel som minröjningsutrustning, radar, spaningsutrustning, skyddsmateriel,

bärgningsfordon och programvara. Inom kategorin krigsmateriel för strid

(KS) faller vapen med förstörelsebringande verkan, bl.a. automatkarbiner

och kulsprutor, haubitsar och granatkastare, missiler, stridsfordon m.m.

Breddningen av begreppet var så omfattande att krigsmaterielbegreppet i

exportvärdetermer fördubblades. För att undvika en alltför kraftig påverkan

på tidigare civil handel omfattas ÖK-kategorin, som även har civila använd-

ningsområden, av något mindre restriktiva regler jämfört med "traditionell"

krigsmateriel. Breddningen innebar att tidigare civil handel stoppades i inte

oväsentlig omfattning, t.ex. till länder som inte uppfyllde riktlinjernas MR-

krav.

Enligt de svenska riktlinjerna skall en helhetsbedömning av alla för ären-

det betydelsefulla omständigheter ske i varje enskilt fall. Stora skillnader i

materielens karaktär kan ha en inverkan på hur olika exportärenden till en

och samma destination bör bedömas. Regelverkets uppdelningen på materiel

i två olika kategorier med hänsyn till förstörelsebringande verkan, och pröv-

ningen från fall till fall, tydliggör denna skillnad.

Utskottet avstyrker därmed motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkande 1,

1998/1999:U15 (mp) yrkande 2 och 1999/2000:U20 (v) yrkande 2.

Demokratikriteriet

Vänsterpartiet kräver i motionerna 1998/1999:U14 yrkande 2 och

1999/2000:U20 yrkande 3 att ett demokratikriterium för svensk krigsmateri-

elexport införs.

Utskottet konstaterar att huvudregeln vad gäller riktlinjerna för svensk

krigsmaterielexport är att en helhetsbedömning skall göras som omfattar alla

relevanta faktorer. I underlaget för denna helhetsbedömning ingår alltid en

redovisning av den politiska situationen i exportdestinationen, bl.a. styrelse-

skick men också pressfrihet, yttrandefrihet, oppositionens ställning och andra

faktorer.

Utskottet utgår från att ISP och Exportkontrollrådet i sin samlade bedöm-

ning väger in demokratiperspektivet i tillämpliga delar. Utskottet anser frå-

gan om huruvida ett demokratikriterium bör införas vad avser riktlinjerna för

krigsmaterielexport bör behandlas vid en framtida utvärdering av regelverket

för svensk krigsmaterielexport.

Utskottet avstyrker därmed motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkande 2 och

1999/2000:U20 (v) yrkande 3.

EU:s uppförandekod och internationellt samarbete inom försvarsindustrin

Ett antal motioner, 1998/1999:U14 (v) yrkandena 3 och 4, 1999/2000:U20

(v) yrkandena 4 och 5, 1999/2000:U413 (m) yrkande 1 och 2,

1999/2000:U414 (s) yrkande 2, 1999/2000:Fö205 (v) yrkande 5,

1999/2000:Fö20 (m) yrkande 11 samt 1999/2000:Fö24 (m) yrkande 4, be-

handlar EU:s uppförandekod och internationellt samarbete.

Utskottet konstaterar att det för närvarande pågår en omstrukturering av

europeisk försvarsindustri. De senaste åren har en rad gränsöverskridande

sammanslagningar och samarbeten ägt rum. Denna utveckling förväntas

fortsätta. Det kalla krigets slut har medfört en förändrad hotbild och minska-

de ekonomiska ramar för försvarsmaterielanskaffning i de flesta länder.

Krympande resurser och kraftigt stigande utvecklingskostnader för varje ny

generation materiel har medfört en insikt om att renodlat nationella för-

svarsindustrier av ekonomiska skäl i längden är svåra att upprätthålla.

Den svenska synen på utvecklingen tydliggjordes i 1996 års försvarsbeslut

(jfr prop. 1995/96:12 och 1996/97:4) och i propositionen Det nya försvaret

(prop. 1999/2000:30). Svensk försvarsindustri har i dessa uppmanats att söka

stärka det internationella samarbetet. Även om en inhemsk försvarsindustri

inte längre kan upprätthållas på samma sätt som tidigare är det av vikt för

Sverige som militärt alliansfritt land att bibehålla kvalificerad teknisk kom-

petens på området och att säkerställa en betryggande materielförsörjning

Utskottet konstaterar att en utgångspunkt för regeringens arbete på detta

område är att det ökade internationella samarbetet kan rymmas inom ramen

för gällande svenska riktlinjer. Utskottet konstaterar vidare att regeringen

fäster stor vikt vid att en gemensam europeisk samsyn avseende exportpoliti-

ken gradvis växer fram i Europa.

Sverige deltar i det s.k. Letter of Intent (LOI), initiativet som undertecknade

av försvarsministrarna i Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige

och Tyskland i juli 1998. Detta arbete syftar till att identifiera och vidta

åtgärder för att underlätta försvarsindustriellt samarbete över gränserna.

Bland de områden som diskuteras återfinns exportkontrollprocedurer. Sveri-

ge kommer vidare att på längre sikt aktivt verka för ökad samordning på

detta område inom EU genom arbetsgruppen POLARM. Målsättningen är att

åstadkomma förenklade regler för handeln med försvarsmateriel och för-

svarsindustriellt samarbete med bibehållande av en ansvarsfull, restriktiv och

effektiv exportkontroll.

Sverige verkade aktivt för tillskapandet av den gemensamma uppförande-

kod för vapenexport som Europeiska unionen antog den 8 juni 1998. Koden

kan komma att leda till ett gradvis närmande mellan EU-ländernas politik på

exportkontrollområdet och en ökad grad av restriktivitet och ansvarstagande i

Europa som helhet.

Förutsättningar för att införa ett för EU:s medlemsstater juridiskt bindande

gemensamt regelverk bedöms ännu inte föreligga på detta område. EU:s

uppförandekod är utformad för att ge medlemsstaterna vägledning i svåra

utrikes- och säkerhetspolitiska avvägningsfrågor i samband med prövningen

av exportärenden. Det är ur svensk synvinkel angeläget att bibehålla ett

nationellt inflytande över besluten, med möjlighet att genom en dialog kring

uttolkningen av uppförandekodens element vid behov söka påverka andra

medlemsstaters beslut i riktning mot en högre grad av restriktivitet.

Den ovan beskrivna utvecklingen innebär således för svensk del bibehållet

beslutsfattande enligt gällande regelverk och medför inte att Sverige frånträ-

der sin nuvarande restriktiva politik beträffande krigsmaterielexporten.

Utskottet avstyrker därmed motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkandena 3 och

4, 1999/2000:U20 (v) yrkandena 4 och 5 och 1999/2000:U413 (m) yrkande

2. Motionerna 1999/2000:U413 (m) yrkande 1, 1999/2000:U414 (s) yrkande

2, 1999/2000:Fö205 (v) yrkande 5, 1999/2000:Fö20 (m) yrkande 11 samt

1999/2000:Fö24 (m) yrkande 4 anses besvarade med vad utskottet anfört.

Följdleveranser

Frågan om följdleveranser väcks i motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkandena

6-8, 1998/1999:U15 (mp) yrkandena 6 och 7, 1999/2000:U20 (v) yrkandena

7-9 och 1999/2000:U414 (s) yrkande 3.

Beslut om utförseltillstånd fattas alltid i enlighet med en strikt tillämpning

av de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport. Enligt dessa riktlinjer bör

dock tillstånd ges till utförsel av materiel som har samband med tidigare

exportaffärer, s.k. följdleveranser. Reglerna om följdleveranser har sin grund

i att Sverige, för att export överhuvudtaget skall vara möjlig, måste värna om

sin trovärdighet som leverantör.

Utskottet menar att det är av stor vikt att den politik som bedrivs avseende

krigsmaterielexport präglas av långsiktighet. Reglerna om följdleveranser är

en naturlig del i denna politik. Det innebär att en särskilt noggrann prövning

sker av export till destinationer dit export av svensk krigsmateriel tidigare

inte har ägt rum, men att en stat som har köpt ett större system av en svensk

leverantör måste kunna lita på att det kommer att vara möjligt att i framtiden

erhålla erforderliga följdleveranser. Detta krav ställer även den svenska

försvarsmakten vid import av utländsk krigsmateriel. Det framgår dock klart

av riktlinjerna att ingen export skall ske, inte heller följdleveranser, då ett

ovillkorligt hinder har inträtt. Ett sådant hinder är beslut i FN:s säkerhetsrå

om vapenembargo.

Endast materiel som har samband med tidigare leveranser faller under de

särskilda reglerna om följdleveranser. Detta samband prövas omsorgsfullt

från fall till fall. Hela system kan betraktas som följdleveranser om det kan

visas att särskilda omständigheter föreligger som medför att kraven på lång-

siktighet får anses väga särskilt tungt. Bedömningen görs dock i en restriktiv

anda.

En utredning om följdleveransbegreppet redovisades i mars 1999. De slut-

satser som utredningen dragit är bl.a. att begreppet följdleveranser inte täcke

en tydligt avgränsad kategori ärenden och att en absolut avgränsning av

följdleveransbegreppet heller inte är möjlig. Det har således inte bedömts

vara möjligt att beskriva och på förhand reglera behandlingen av alla följdle-

veranssituationer. Utredningen föreslog vissa förtydliganden av avsnittet

samt att beslut om exportförbud av EU:s ministerråd införs som ett ovillkor-

ligt hinder och att den s.k. neutralitetsregeln i riktlinjerna utgår då denna

regel inte har tillämpats under de senaste 50 åren. Efter bearbetningen av

inkomna remissyttranden kommer regeringen att ta ställning till eventuella

åtgärder.

Utskottet avstyrker därmed motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkandena 6-8,

1998/1999:U15 (mp) yrkandena 6 och 7, 1999/2000:U20 (v) yrkandena 7-9

och 1999/2000:U414 (s) yrkande 3.

Harmonisering av krigsmaterielexport

Harmonisering av krigsmaterielexporten behandlas i motion 1999/2000:

U401 (m) yrkandena 1 och 2.

Utskottet har i tidigare betänkanden välkomnat regeringens redovisade

ambition att aktivt verka för en mer restriktiv syn inom EU på krigsmaterie-

lexporten. Vad gäller en eventuell harmonisering av exportreglerna har ut-

skottet, senast i betänkande 1998/99:UU13, slagit fast att restriktiv exportpo-

litik måste tas som utgångspunkt för en sådan harmonisering. Detta utskottets

ställningstagande äger fortfarande giltighet.

Sverige arbetar sedan lång tid tillbaka internationellt för en ökad restrikti-

vitet och för en större öppenhet vad gäller dessa frågor. Utskottet delar rege-

ringens principiella synsätt, som detta kommer till uttryck i skrivelsen.

Med det anförda anser utskottet motion 1999/2000:U401 (m) yrkandena 1

och 2 besvarad.

Export till Natoländer

Motion 1998/1999:U14 (v) yrkande 9 behandlar svensk export till Nato-

länder.

Utskottet konstaterar att lagen (1992:1300) om krigsmateriel anger att till-

stånd till export får lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspoli-

tiska skäl för det och att beslutet inte strider mot Sveriges utrikespolitik. D

svenska regeringens bedömning av Kosovokonflikten medförde inte att

fortsatt export till medlemsstater i Nato ansågs stå i strid med denna be-

stämmelse eller de svenska riktlinjerna för export av krigsmateriel. Den

svenska exporten av krigsmateriel till ovan nämnda länder avbröts därför

inte. Då Natoländernas flyginsatser har upphört saknar frågan i nuläget aktu-

alitet.

Med det anförda anser utskottet motion 1998/1999:U14 (v) yrkande 9 besva-

rad.

Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden och export av speciella

produkter

Krigsmaterielexport till enskilda stater och export av speciella produkter

behandlas i motionerna 1998/99:U14 (v) yrkandena 10-18 och 1999/2000:

U20 (v) yrkandena 10-19. Motionerna innefattar yrkanden av innebörd att all

svensk krigsmaterielexport, i förekommande fall även avseende följdleveran-

ser till vissa namngivna länder, skall avbrytas med hänvisning till den bris-

tande respekten för de mänskliga rättigheterna i dessa länder. Utskottet gör

med anledning av dessa motionsyrkanden följande bedömning.

Det gällande regelsystemet avseende utlandssamverkan på krigsmateri-

elområdet syftar till att så långt möjligt uppnå politiskt samförstånd i dessa,

många gånger svåra, avvägningsfrågor. Alla principiellt viktiga ärenden

föreläggs Exportkontrollrådet och kan också bli föremål för diskussion i

Utrikesnämnden. Enligt gällande lag och riktlinjer är det i sista hand rege-

ringen som har att ta ställning till frågor rörande tillstånd för export av

krigsmateriel. Regeringen har också det politiska ansvaret för tillämpningen

av riktlinjerna.

För prövning av ansökningar om utförseltillstånd tillämpas det restriktiva

svenska regelverket på området. Den senaste lagen om krigsmateriel trädde i

kraft den 1 januari 1993 (1992:1300 och senaste omtryck i SFS 1997:689

med nu gällande lagtext efter organisationsförändringar) efter beslut av riks-

dagen hösten 1992 och bildar, tillsammans med de riktlinjer som finns på

området, ramen för regelverket. Varje ansökan prövas individuellt. En utta-

lad preferens för tillstånd finns för leveranser till övriga Norden och neutral

länder i Europa. Någon formell uppdelning i tillåtna eller förbjudna länder

finns inte. Förbud mot utförsel gäller däremot när ovillkorliga hinder, i först

hand i form av FN-sanktioner eller EU-embargon, föreligger. Utskottet me-

nar att en internationellt samordnad restriktivitet vad gäller vapenexport är e

effektiv fredsfrämjande åtgärd och konstaterar att regeringen sedan lång tid

arbetar inom EU och andra internationella forum för att åstadkomma en ökad

restriktivitet vad gäller krigsmaterielexport.

Mottagarländernas respekt för de mänskliga rättigheterna är ett viktigt rek-

visit vid bedömningen av tillståndsgivningen för svensk krigsmaterielexport.

Utförseltillstånd för nya leveranser av krigsmateriel bör enligt riktlinjerna

inte lämnas avseende stater där omfattande och grova kränkningar av

mänskliga rättigheter förekommer. Utskottet har tidigare uttalat, senast i

betänkande 1998/99:UU13, att regeringen vid en utvärdering och översyn av

krigsmateriellagstiftningen och riktlinjerna samt tillämpningen av desamma

skall fästa särskilt stor vikt vid MR-frågorna. Utskottet vidhåller denna upp-

fattning. Utskottet har i tidigare betänkanden ansett att riksdagen inte bör

fatta beslut i förvaltningsangelägenheter som enligt författning ankommer på

regeringen, domstolar eller andra myndigheter.

Utskottet har, i betänkande 1998/99:UU13, kommit till slutsatsen att riks-

dagen inte bör göra något särskilt tillkännagivande beträffande ett vapenem-

bargo gentemot enskilda länder. Denna utskottets bedömning kvarstår. Ut-

skottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av utskottets årligen åter-

kommande betänkanden med landspecifika bedömningar rörande respekten

för de mänskliga rättigheterna. Utskottet utgår från att regeringen vid sina

ställningstaganden rörande utförseltillstånd och annan tillståndspliktig ut-

landssamverkan noga beaktar vad utskottet därvid anför.

Varje ärende avseende export av krigsmateriel skall prövas individuellt av

Inspektionen för strategiska produkter i enlighet med det svenska regelverket

och de sedan länge tillämpade och av riksdagen fastlagda riktlinjerna för

krigsmaterielexport. Principiellt viktiga ärenden behandlas också i Export-

kontrollrådet där samtliga riksdagspartier är representerade. Den parlamenta-

riska insynen i arbetet är därmed väl tillgodosedd. Det svenska regelsystemet

syftar också till att så långt möjligt uppnå politiskt samförstånd när det gäll

exportärenden.

Förbud mot utförsel gäller när så kallade ovillkorliga hinder föreligger,

exempelvis ett beslut om vapenembargo i FN. I det svenska regelverket finns

inte utrymme för någon annan formell uppdelning i tillåtna eller förbjudna

länder.

Med det anförda anser utskottet motionerna 1998/99:U14 (v) yrkandena 10-

18 och 1999/2000:U20 (v) yrkandena 10-19 besvarade.

Den internationella vapenhandeln

Motion 1999/2000:U414 (s) yrkande 1 behandlar den internationella vapen-

handeln.

Utskottet konstaterar att det samarbete som pågår inom EU på sikt bidrar

till ökad öppenhet och insyn i den internationella vapenhandeln. Sverige

verkade aktivt för tillskapandet av EU:s uppförandekod för vapenexport som

antogs 1998 och som innebär en väsentligt ökad öppenhet mellan medlems-

staterna. Den svenska regeringen har också drivit frågan om offentlighet

avseende den årliga rapport som medlemsstaterna skall upprätta i enlighet

med uppförandekoden. Den första årliga rapporten som antogs 1999 offent-

liggjordes i enlighet med dessa nya regler. Sverige har även i andra interna-

tionella forum arbetat för ökad öppenhet. Viktiga i dessa sammanhang är de

register över export, import, innehav och egen produktion som redan existe-

rar inom FN, OSSE och Wassenaar-arrangemanget. Sverige verkar aktivt för

att alla berörda länder skall lämna fullständiga rapporter till dessa register.

Den svenska regeringens årliga skrivelse till riksdagen om den svenska va-

penexporten som Sverige sprider inom ovan nämnda organisationer är ett

exempel som får efterföljare i andra länder. Vissa begränsningar i öppenhe-

ten inom detta område är dock nödvändiga enligt sekretesslagens bestämmel-

ser.

Med det anförda anser utskottet motion 1999/2000:U414 (s) yrkande 1 be-

svarad.

Slutanvändarintyg

Motion 1998/1999:U15 (mp) yrkande 5 behandlar införandet av slutanvända-

rintyg.

Utskottet menar att Sverige har ett mycket väl utvecklat system när det

gäller krav på slutanvändarintyg. Regeringen verkar även internationellt för

att öka användningen av detta och andra instrument som ger en bättre kon-

troll över krigsmaterielexporten. Inspektionen för strategiska produkter gör i

varje enskilt ärende en bedömning av vilken typ av slutanvändarintyg som är

lämplig att använda i det enskilda fallet.

Att införa ett generellt krav på att ett "fullständigt" slutanvändarintyg skall

användas i varje enskilt fall skulle i praktiken vara liktydigt med exportens

upphörande. Ett militärt system består ofta av tiotusentals komponenter.

Krav på ett "fullständigt" slutanvändarintyg för var och en av dessa kompo-

nenter skulle vara omöjliga att hantera. En komponent i ett system är för

övrigt inte detsamma som "svensk krigsmateriel". Det svenska regelverket

drar i dag gränsen vid begreppet "svensk identitet", vilket får betraktas som

en rimlig kompromiss.

Utskottet avstyrker därmed motion 1998/1999:U15 (mp) yrkande 5.

Export av JAS 39 Gripen och bedömningen av större exportprojekt

Motionerna 1998/1999:U15 (mp) yrkande 8 och 1999/2000:U407 (v) yrkan-

de 1 behandlar exporten av JAS 39 Gripen och andra större exportprojekt.

Varje ärende avseende export av krigsmateriel skall prövas individuellt av

Inspektionen för strategiska produkter i enlighet med de sedan länge tilläm-

pade och av riksdagen fastlagda riktlinjerna för krigsmaterielexport. Rege-

ringen bedömer att Sveriges gällande regelverk tillgodoser utrikespolitiska

hänsyn och att även utvecklingspolitiska hänsyn omfattas av den helhetsbe-

dömning som skall göras i varje enskilt fall. Principiellt viktiga ärenden

behandlas i Exportkontrollrådet där samtliga riksdagspartier är representera-

de. Den parlamentariska insynen i arbetet är unik i ett internationellt per-

spektiv. Vissa begränsningar i öppenheten inom detta område är dock nöd-

vändiga enligt sekretesslagens bestämmelser och i ljuset av de krav på konfi-

dentialitet som normalt ställs från köparlandets sida. Det svenska regelsy-

stemet syftar också till att så långt möjligt uppnå politiskt samförstånd när

det gäller exportärenden.

Regeringen menar att ett ställningstagande till en eventuell förfrågan om

köp av svensk krigsmateriel måste baseras på de sedan länge tillämpade och

av riksdagen fastlagda riktlinjerna. En huvudlinje i riktlinjerna är att en hel

hetsbedömning som omfattar alla relevanta faktorer skall göras. Resurser för

social och ekonomisk utveckling är alltid centrala dimensioner i alla sam-

hällen, men en stat måste i slutändan själv ha möjlighet att göra bedömning-

en av hur resursfördelningen mellan olika behov i landet skall hanteras. För

de länder som i dag är aktuella för export av JAS 39 Gripen har prövningen

givetvis även omfattat frågan om försvarsmakten står under adekvat civil

kontroll. Hänsyn tas vidare till kriterierna i EU:s uppförandekod för vape-

nexport. Ett av dessa kriterier hänvisar till vapenexportens förenlighet med

mottagarlandets tekniska och ekonomiska förmåga och beaktandet av huru-

vida den tilltänkta exporten allvarligt skulle hindra den hållbara utvecklingen

i mottagarlandet.

I samtliga fall där enskilda länder beslutar om anskaffande av försvarsma-

teriel är detta ytterst ett beslut för det landets parlament och regering. I de

sydafrikanska fallet fattades detta beslut i demokratisk ordning av det sydaf-

rikanska parlamentet efter en försvarspolitisk översyn och omfattande bered-

ningsprocess.

Att införa en ny form av prövning genom offentliga och bilaterala kon-

sekvensanalysutredningar skulle innebära ett avsteg från den syn på förhål-

landet mellan suveräna stater som varit vägledande för svensk utrikespolitik

under mycket lång tid. Förslaget skulle också innebära en grundläggande

förändring av det svenska exportkontrollsystemet.

Utskottet avstyrker därmed motion 1998/1999:U15 (mp) yrkande 8 samt

anser motion 1999/2000:U407 (v) yrkandena 1 och 2 besvarad med vad

utskottet anfört.

Minfrågor

Minfrågor behandlas i motion 1999/2000:U408 (m) yrkandena 1 och 2.

Utskottet konstaterar att minfrågorna omfattar uppföljning och utveckling

av det internationella förbudet, förstöring av lagrade minor, bistånd till röj-

ning, stöd till vård och rehabilitering av minornas offer samt medvetande-

kampanjer för att söka förhindra att människor skadas.

Frågan om hur svenska resurser bäst kommer till användning är således en

del i ett vidare sammanhang med flera skilda utmaningar, både humanitär-

politiska och nedrustningspolitiska. Utskottet konstaterar vidare att regering-

en i regleringsbrevet för år 2000 givit Sida i uppdrag att utvärdera sina insat

ser och att föreslå en samlad strategi för inriktningen av svenskt stöd till

humanitär minröjning. Denna redovisning skall presenteras senast den 1 juli

2000.

Inom FN-systemet samordnas arbetet kring antipersonella minor i United

Nations Mine Action Service (UNMAS), som sedan sin tillkomst har haft att

kämpa med, i förhållande till uppgiften, små resurser. Samtidigt har det varit

angeläget att de resurser medlemsländerna kunnat anvisa så långt möjligt

används för operativt arbete med minröjning. Det var därför välkommet när

Geneva International Center for Humanitarian Demining (GIHCD) inrättades

1998, uttryckligen som ett stöd för UNMAS. GIHCD har också påtagit sig en

mycket viktig uppgift som resurs för arbetet under Ottawakonventionen.

Arbetet spänner över hela "minområdet" och det svenska deltagandet är

aktivt inom alla existerande fem expertgrupper. Arbetet inom ramen för

GIHCD, i vilket Sverige har en plats i styrelsen, sker i syfte att uppnå en

förbättrad internationell samordning.

Sverige ratificerade Ottawakonventionen som förbjuder användning, lag-

ring, produktion och överföring av antipersonella minor den 30 november

1998 och den trädde i kraft för Sverige den 1 maj 1999. Som part till Otta-

wakonventionen står Sverige bakom konventionens mål att skapa en minfri

värld. En oberoende organisation inom området, The International Campaign

to Ban Landmines (ICBL), redovisar i sin rapport Landmine Monitor, Sveri-

ge på tredje plats bland givarländerna. Sverige har under 1990-talet med

biståndsmedel stött minröjningsaktioner med ca 500 miljoner kronor.

Med det anförda anser utskottet motion 1999/2000:U408 (m) yrkandena 1

och 2 besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelser

att riksdagen lägger regeringens skrivelser 1998/99:128 Redogörel-

se för den svenska krigsmaterielexporten år 1998 respektive

1999/2000:110 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken

och exporten av krigsmateriel år 1999 till handlingarna,

2. beträffande redovisningsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U14 yrkande 5 och

1999/2000:U20 yrkandena 1 och 6,

res. 1 (v)

3. beträffande lagstiftning och regelverk

att riksdagen avslår motion 1998/99:U15 yrkandena 1 och 3,

res. 2 (v, mp)

4. beträffande krigsmaterielbegreppet

att riksdagen avslår motion 1998/99:U15 yrkande 4,

res. 3 (mp)

5. beträffande export av övrig krigsmateriel

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U14 yrkande 1,

1998/99:U15 yrkande 2 och 1999/2000:U20 yrkande 2,

res. 4 (v, mp)

6. beträffande demokratikriteriet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U14 yrkande 2 och

1999/2000:U20 yrkande 3,

7. beträffande EU:s uppförandekod och internationellt samar-

bete

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:U14 yrkandena 3

och 4, 1999/2000:U20 yrkandena 4 och 5, 1999/2000:U413 yrkande 2

förklarar motionerna 1999/2000:U413 yrkande 1, 1999/2000:U414

yrkande 2, 1999/2000:Fö205 yrkande 5, 1999/2000:Fö20 yrkande 11

samt 1999/2000:Fö24 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 5 (m)

res. 6 (v)

8. beträffande följdleveranser

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U14 yrkandena 6-8,

1998/99:U15 yrkandena 6 och 7, 1999/2000:U20 yrkandena 7-9 och

1999/2000:U414 yrkande 3,

res. 7 (v, mp)

9. beträffande harmonisering av krigsmaterielexporten

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U401 yrkandena 1 och 2

besvarad med vad utskottet anfört,

10. beträffande export till Natoländer

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U14 yrkande 9 besvarad

med vad utskottet anfört,

11. beträffande krigsmaterielexport till enskilda stater och om-

råden

att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U14 yrkandena 10-18

och 1999/2000:U20 yrkandena 10-19 besvarade med vad utskottet an-

fört,

12. beträffande den internationella vapenhandeln

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U414 yrkande 1 besvarad

med vad utskottet anfört,

13. beträffande slutanvändarintyg

att riksdagen avslår motion1998/99:U15 yrkande 5,

14. beträffande export av JAS 39 Gripen och större exportpro-

jekt

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U15 yrkande 8 förkla-

rar motion 1999/2000:U407 yrkandena 1 och 2 besvarad med vad ut-

skottet anfört,

res. 8 (mp)

15. beträffande minfrågor

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U408 yrkandena 1 och 2 be-

svarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 11 maj 2000

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran

Lennmarker (m), Sören Lekberg (s), Berndt Ekholm

(s), Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Carina

Hägg (s), Marianne Jönsson (s), Murad Artin (v),

Jan Erik Ågren (kd), Marianne Samuelsson (mp),

Marianne Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Birgitta Ahlqvist (s), Karin Enström (m), Eva

Zetterberg (v) och Rosita Runegrund (kd).

Reservationer

1. Redovisningsfrågor (mom. 2)

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet

menar att" och slutar med "få ökad betydelse" bort ha följande lydelse:

Det påstås inte sällan att det finns exempel på att krigsmaterielindustrin

givit upphov till goda civila produkter. Denna typ av resonemang är ohållbar.

Man måste inte gå omvägen över krigsmaterielproduktion för att få fram bra

civila produkter. Krigsmaterielproduktion kan inte vara en förutsättning för

civil produktion. Följaktligen bör svensk krigsmaterielproduktion planmäs-

sigt och på sikt omvandlas till civil produktion.

En allt större del av krigsmaterielproduktionen i Europa sker i samarbete

mellan företag i olika europeiska länder. En allt mindre del av krigsmateriel-

produktionen i Sverige är rent svensk. Liksom vi under tidigare år ansett att

svensk krigsmaterielproduktion planmässigt borde omvandlas till civil pro-

duktion anser vi också att sådana strävanden borde ingå som en del i det

europeiska samarbetet när det gäller krigsmaterielproduktion.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U14 yrkande 5

och 1999/2000:U20 yrkandena 1 och 6.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande redovisningsfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U14 yrkande 5

och 1999/2000:U20 yrkandena 1 och 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Lagstiftning och regelverk (mom. 3)

Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Av stor bety-

delse" och slutar med "och ansvarsfull exportpolitik." bort ha följande lydel-

se:

Utskottet konstaterar att trots existensen av ett regelverk för olika katego-

rier av krigsmateriel hamnar svensk krigsmateriel i länder där den inte borde

finnas, och därför måste riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport skärpas.

Utskottet menar att om exportvillkoren regleras i lag skulle det bli betyd-

ligt svårare att godkänna export av krigsmateriel till diktaturer och länder dä

de mänskliga rättigheterna kränks.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U15 yrkande 1

och 3.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande lagstiftning och regelverk

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U15 yrkandena

1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Krigsmaterielbegreppet (mom. 4)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet har

inhämtat" och slutar med "av samtliga medlemsstater." bort ha följande

lydelse:

Utskottet menar att som krigsmateriel i regelverkets mening också bör an-

ses all materiel som i dag av exportföretagen benämns försvarsmateriel.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U15 yrkande 4 .

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande krigsmaterielbegreppet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U15 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Export av övrig krigsmateriel (mom. 5)

Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Enligt de

svenska" och slutar med "tydliggör denna skillnad." bort ha följande lydelse:

Utskottet menar att även om krigsmaterielexport förekommer så är grund-

tanken i den svenska lagstiftningen ett generellt förbud. Utskottet anser att

man måste vara mycket restriktiv med att göra undantag vad gäller krigsma-

terielexport och menar att samma riktlinjer skall gälla för Övrig krigsmateriel

som för Krigsmateriel för strid och att export av Övrig krigsmateriel förbjuds

till stater som kan befaras hamna i krig.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U14 yrkande 1

och 1999/2000:U15 yrkandena 2 samt 1999/2000 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande export av övrig krigsmateriel

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U14 yrkande 1,

1998/99:U15 yrkande 2 samt 1999/2000:U20 yrkande 2 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. EU:s uppförandekod och internationellt samarbete (mom. 7)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med

"Förutsättningar för att" och slutar med "på detta område" bort ha följande

lydelse:

Utskottet menar att Sveriges strävan inom EU är att införa gemensamma

regler för export av krigsmateriel. Denna process kommer att ta åtskilliga år.

Utskottet anser att arbetet redan nu måste inledas för att etablera en gemen-

sam myndighet för tillsyn och export av krigsmateriel och strategiska pro-

dukter.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1999/2000:U413 yrkande

2. Utskottet anser motionerna 1998/99:U14 yrkandena 3 och 4,

1999/2000:U20 yrkandena 4 och 5, 1999/2000:U413 yrkande 1,

1999/2000:U414 yrkande 2, 1999/2000:Fö205 yrkande 5, 1999/2000:Fö20

yrkande 11 samt 1999/2000:Fö24 yrkande 4 besvarade med vad utskottet

anfört

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande EU:s uppförandekod och internationellt samarbete

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U413

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört och förklarar motionerna 1998/99:U14

yrkandena 3 och 4, 1999/2000:U20 yrkandena 4 och 5,

1999/2000:U413 yrkande 1, 1999/2000:U414 yrkande 2,

1999/2000:Fö205 yrkande 5, 1999/2000:Fö20 yrkande 11 samt

1999/2000:Fö24 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

6. EU:s uppförandekod och internationellt samarbete (mom. 7)

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Koden kan

komma" och slutar med "Europa som helhet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att denna uppförandekod är ett framsteg. Den är dock inte

bindande utan har karaktären av rekommendation. Ett land som bryter mot

uppförandekoden drabbas inte heller av några repressalier. Följaktligen anser

utskottet att den uppförandekod som gäller för EU-länderna inte bör stanna

vid en rekommendation. Arbetet med uppförandekoden måste fortsätta så att

den blir mer restriktiv och bindande.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U14 yrkande 3,

och 1999/2000:U20 yrkande 4. Utskottet anser motionerna 1998/99:U14

yrkandena 4, 1999/2000:U20 yrkandena 5, 1999/2000:U413 yrkandena 1 och

2, 1999/2000:U414 yrkande 2, 1999/2000:Fö205 yrkande 5, 1999/2000:Fö20

yrkande 11 samt 1999/2000:Fö24 yrkande 4 besvarade med vad utskottet

anfört

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande EU:s uppförandekod och internationellt samarbete

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U14 yrkande 3,

och 1999/2000:U20 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört och förklarar motionerna 1998/99:U14 yr-

kandena 4, 1999/2000:U20 yrkandena 5, 1999/2000:U413 yrkandena

1 och 2, 1999/2000:U414 yrkande 2, 1999/2000:Fö205 yrkande 5,

1999/2000:Fö20 yrkande 11 samt 1999/2000:Fö24 yrkande 4 besva-

rade med vad utskottet anfört,

7. Följdleveranser (mom. 8)

Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Endast mate-

riel som" och slutar med "i en restriktiv anda" bort ha följande lydelse:

Utskottet menar att hela krigsmaterielsystem aldrig får betraktas och ex-

porteras som följdleveranser och kräver stopp av all export av ammunition

och reservdelar, till stater som kommer i krig eller som av andra orsaker inte

uppfyller riktlinjerna för svenska exportvillkor.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U14 yrkandena

6-8, 1998/99:U15 yrkandena 6 och 7, 1999/2000:U20 yrkandena 7-9 samt

1999/2000:U414 yrkande 3

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande följdleveranser

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U14 yrkandena 6-8,

1998/99:U15 yrkandena 6 och 7, 19992000:U20 yrkandena 7-9 samt

1999/2000:U414 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Export av JAS 39 Gripen och större exportprojekt (mom. 14)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Att införa en"

och slutar med "det svenska exportkontrollsystemet" bort ha följande lydel-

se:

Utskottet menar att export av JAS 39 Gripen till länder där militären inte är

under full civil kontroll och till länder som Sverige samtidigt ger bistånd til

för demokratisering och fattigdomsbekämpning, står i strid med Sveriges

målsättning för svensk krigsmaterielexport, som riksdagen ställt sig bakom.

Utskottet tillstyrker med det anförda 1998/99:U15 yrkande 8 och anser

motion 1999/2000:U407 yrkandena 1 och 2 besvarad med vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande export av JAS 39 Gripen och större exportprojekt

att riksdagen med anledning av motion

1998/99:U15 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört och

förklarar motion 1999/2000:U407 yrkandena 1 och

2 besvarad med vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Demokratikriteriet (mom. 6)

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp)

anför:

Utskottsmajoriteten säger sig inte kunna ta ställning till förhållandena i en-

skilda länder utan lastar helt och hållet över denna uppgift på ISP och Ex-

portkontrollrådet, som båda utför viktigt och omfattande granskningsarbete.

Men riksdagen har även rätt till insyn och kontroll när det gäller dessa frågor

rätt att få veta hur det regelverk man antagit i praktiken fungerar. Detta i al

synnerhet som ett demokratikriterium skall ingå i bedömningen av till vilka

länder Sverige skall kunna exportera krigsmateriel. Sådana bedömningar

torde vara tämligen grannlaga. Om dessa bedömningar skall ha något värde

måste de vara klara och konkreta. Att endast hänvisa till

"helhetsbedömningar" torde vara en alltför lättjefull attityd till svåra politi

överväganden.

2. EU:s uppförandekod och internationellt samarbete (mom. 7)

Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anför:

Utskottet konstaterar att det internationella samarbetet inom försvarsindustrin

ökar. Sverige deltar t.ex. i det så kallade "Letter of Intent" (LOI), vilket ä

ett samarbete inom försvarsindustrin mellan sex av EU:s länder. En sådan

ökad samordning på försvarsindustrins område innebär att de svenska kraven

gällande export riskerar att urholkas. Faran finns att materiel som tillverkas

flera av länderna köps via det land som har lägst krav på exportrestriktioner.

Jag anser att det därigenom finns en påtaglig risk att vapen med svenskt

ursprung i än högre grad än i dag på detta sätt hamnar i krigförande länder.

Utskottet konstaterar att de nuvarande reglerna skall behållas när det gäller

helsvensk produktion. Samverkan bygger dock på att tillverkningen i större

utsträckning skall vara gemensam. Svåra gränsdragningsproblem kommer

därför att uppstå, och regeringen borde satt upp krav på gemensamma re-

striktiva exportregler innan samverkan inleddes.

Dessutom finns det en risk att alliansfriheten skadas till följd av samarbe-

tet. Utskottsmajoriteten hävdar också att slutanvändarintyg inte kan krävas

då detta skulle få negativa effekter på möjligheten att ha gemensam för-

svarsindustri. Detta bekräftar ytterligare att frågan om försvarsindustriell

samverkan inte vägts mot vare sig nuvarande exportregler eller en urholk-

ning av alliansfriheten.

Mot denna bakgrund borde inte ett samarbete ha inletts med

mindre än att man var överens om exportregler och gemensam

uppförandekod.

3. Export till Natoländer (mom. 10)

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anför:

Det fanns ingen resolution i FN som gav stöd för Natos bombningar i Jugo-

slavien och det fanns inget folkrättsligt stöd för Natos bombningar. Följaktli-

gen var bombningar inte något annat än regelrätta krigshandlingar. Nato-

bombningarna var ett folkrättsbrott. Som skäl för bombningarna anförde

Nato att man genom dessa avsåg att försvara kosovoalbanernas mänskliga

rättigheter. Bombningarna innebar dock att kosovoalbanernas mänskliga

rättigheter kränktes i än större omfattning än tidigare. De, vars rättigheter

skulle skyddas, offrades, på det att Nato kunde demonstrera sin krigsmaskin i

Europa. Att i dag tala om att Natobombningarna saknar aktualitet som ut-

skottsmajoriteten gör, visar att den inte inser det principiellt viktiga i ett

konkret ställningstagande till dem. Vi menar inte bara att Sverige självkri-

tiskt borde uttala sig när det gällde Natobombningarna, utan också vara så

konkret i sitt ställningstagande att man faktiskt erkände det felaktiga i de

handlingar man utförde eller de underlåtenhetssynder man begick genom att

erkänna att man borde ha avbrutit krigsmaterielexporten till de krigförande

Nato-länderna så länge kriget pågick.

4. Exporten av JAS 39 Gripen och större exportprojekt

(mom. 14)

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anför:

Vi finner utskottsmajoritetens resonemang kring exporten av JAS 39 Gripen

egendomligt. Ena stunden skriver man att "offentliga och bilaterala kon-

sekvensanalysutredningar skulle innebära ett avsteg från synen på förhållan-

det mellan suveräna stater". I nästa ögonblick förklarar man med hänsyn till

EU:s uppförandekod för vapenexport att denna skall vara förenlig med

"mottagarlandets tekniska och ekonomiska förmåga" och att man måste ta

hänsyn till "huruvida den tilltänkta exporten allvarligt skulle hindra den

hållbara utvecklingen i mottagarlandet".

Detta är inkonsekvent. Enligt det resonemang som utskottsmajoriteten för

måste Sverige, betraktat som enskilt land, följa en princip som "varit vägle-

dande för svensk utrikespolitik under mycket lång tid", medan man i egen-

skap av EU-land skall följa en motsatt princip.

Tillämpandet av denna dubbla attityd av att ibland uppträda som enskild och

i allt suverän stat och ibland som EU-medlem, underkastad EU:s regelverk,

ger utrymme för godtycke.

I fallet med JAS-exporten till Sydafrika hänvisar utskottsmajoriteten till att

Sverige skall respektera Sydafrikas suveränitet. Kritiken mot JAS-exporten

till detta land grundade sig på att den skulle hota en "hållbar utveckling" i

landet. Som EU-land borde dock Sverige i enlighet med den antagna uppfö-

randekoden tagit hänsyn till Sydafrikas svåra ekonomiska och sociala pro-

blem. Kritiken menade att den sydafrikanska befolkningen var mer i behov

av rent vatten och anständiga bostäder än stridsflygplan.