Bet. 1999/2000:UU2

Utrikesutskottets betänkande

1999/2000:UU02

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

UU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens budgetförslag avseende

utgiftsområde 7 Internationellt bistånd samt motioner väckta under den

allmänna motionstiden 1999/2000, vilka hänför sig till biståndets nivå i

förhållande till BNI, fördelningen av anslag samt biståndets inriktning.

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till nivå för

biståndsramen i relation till BNI för 2000. Utskottet uttalar också sitt

stöd för regeringens ambition att åter uppnå enprocentsmålet så snart de

stats- finansiella förutsättningarna för detta föreligger. Ett antal

motionsyrkanden rörande krav på en snabbare återgång till enprocentsmålet

och planer för att åter uppnå detta avstyrks med motiveringen att utskottet

inte finner anledning att lägga fast exakta belopp för biståndsramen för de

närmaste åren och att precisa planer för en återgång till enprocentsnivån

inte förefaller ändamålsenliga.

Propositionens förslag till fördelning mellan anslagen inom utgiftsområde 7

Internationellt bistånd tillstyrks av utskottet. Vidare tillstyrks

propositionens förslag till utfästelser och åtaganden inom det multi- och

bilaterala utvecklingssamarbetet. I betänkandet tillstyrker utskottet

vidare att regeringen bemyndigas att ikläda staten betalningsansvar i form

av statliga garantier till ett belopp av högst 12 miljarder kronor för

garantigivning inom det internationella utvecklingssamarbetet.

Propositionens yrkanden om bemyndiganden att ikläda staten

betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i

Central- och Östeuropa och för exportkreditgarantigivning för vissa länder i

Central- och Östeuropa tillstyrks av utskottet. Även ett yrkande att göra

utfästelser inom anslaget Samarbete med Central- och Östeuropa som

innebär förpliktelse efter budgetåret 2000 tillstyrks av utskottet.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag. Samtliga

motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.

Betänkandet behandlar även Riksdagens revisorers förslag till riksdagen

1998/99:RR9 "Utvecklingssamarbetet - styrning genomförande, samordning

och uppföljning av biståndet" samt motioner väckta med anledning av

revisorernas förslag.

Utifrån revisorernas förslag görs tre tillkännagivanden, som rör en översyn

av det nuvarande systemet med bemyndiganden inom biståndet, formerna för

att stärka utvärderingen av biståndet samt de enskilda organisationernas roll i

utvecklingssamarbetet. Övriga förslag från Riksdagens revisorer besvaras.

I ärendet finns 30 reservationer och 21 särskilda

yttranden.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1999/2000, volym 4, utgiftsområde 7 att

riksdagen

1. fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till

0,72 % av vid budgeteringstillfället beräknad bruttonationalinkomst (BNI)

för 2000,

2. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget A 1

Biståndsverksamhet under år 2000 göra utfästelser och åtaganden som

inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter efter år 2000 om högst

37 407 000 000 kr (avsnitt 3.6 Anslag, A 1 Biståndsverksamhet, Bemyndi-

gande om ekonomiska förpliktelser),

3. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget

A 1 Biståndsverksamhet under år 2000 ikläda staten betalningsansvar i form

av statliga garantier till ett belopp inklusive tidigare ställda garantier om

högst 12 000 000 000 kr (avsnitt 3.6 Anslag, A 1.2 Bilateralt utvecklings-

samarbete, Medelsfördelning och anslagsstruktur),

4. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget

B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa under år 2000 göra utfästelser

och åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter efter

år 2000 om högst 750 000 000 kr (avsnitt 4.6 Anslag, Bemyndiganderam),

5. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget B 2

Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och

exportkreditgarantier under år 2000 ikläda staten betalningsansvar i form

av statliga garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och

Östeuropa till ett belopp om högst 150 000 000 kr (avsnitt 4.6 anslag B 2),

6. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 7

Internationellt bistånd enligt följande uppställning:

Anslagsbelopp

Tusental kronor

Anslag

Anslagstyp

Anslagsbelopp

A 1

Biståndsverksamhet

reservationsanslag

12 060 304

A 2

Styrelsen för internationellt

utvecklingssamarbete (Sida)

ramanslag

415 844

A 3

Nordiska Afrikainstitutet

ramanslag

10 761

B 1

Samarbete med Central- och

Östeuropa

reservationsanslag

725 000

B 2

Avsättning för förlustrisker

vad avser garantier för finansi-

ellt stöd och exportkredit-

garantier

reservationsanslag

25 000

Summa

13 236 909

Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9

angående Utvecklingssamarbetet - styrning,

genomförande, samordning och uppföljning av

biståndet

Riksdagens revisorer föreslår

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna i

avsnitt 2.1 anfört om styrning av utvecklingssamarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna i

avsnitt 2.2 anfört om anslagsfrågor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna i

avsnitt 2.3 anfört om utvärdering av biståndet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna i

avsnitt 2.4 anfört om biståndets genomförande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna i

avsnitt 2.5 anfört om utvecklingssamarbetet genom enskilda organisationer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad revisorerna i avsnitt 2.6 anfört om EU-

frågor.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1999/2000

1999/2000:U201 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skuldav-

skrivning som en del av biståndet.

1999/2000:U203 av Sonja Fransson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att insatser och metodutveckling som syftar till att stärka funk-

tionshindrade människors jämlikhet, delaktighet och mänskliga rättigheter

särskilt skall uppmärksammas inom ramen för svensk utveckling och ka-

tastrofinsatser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ta fram riktlinjer och arbetssätt för hur man skall integrera

funktionshindrade människors rättigheter och behov i det svenska utveck-

lingssamarbetet.

1999/2000:U204 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin meningen ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndet skall främja en snabb utrotning av fattigdomen som

övergripande mål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rättsstaten, respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och

marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet med biståndslän-

derna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bistånd skall vara kortvarigt och resultatinriktat,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling av läkemedel för tropiska sjukdomar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avskaffa systemet med landramar till förmån för avtal, där

strikta villkor vad gäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling

uppställs,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bistånd inte skall ges till länder som för anfallskrig,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skuldavskrivningar inte får ske så att misshushållning och

korruption främjas,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frigjorda resurser från skuldavskrivningar i första hand skall

användas till grundläggande utbildning och hälsovård,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i biståndet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö.

1999/2000:U205 av Henrik Landerholm (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare ett

mål för svensk biståndspolitik såväl bi- som multilateralt.

1999/2000:U206 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den utredning om de biståndspolitiska målen som regeringen

har aviserat bör tillsättas snarast,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att göra demokratimålet överordnat delmålen i det svenska bi-

ståndet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det s.k. oberoendemålet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att handelns betydelse som utvecklingsmotor måste betonas star-

kare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett särskilt åtgärdsprogram för demokratibiståndet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i de fall bistånd skall bedrivas i diktaturstater,

totalitära stater eller stater som ej tillåter flerpartisystem skall det

ske via enskilda organisa- tioner,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att undvika bilaterala biståndsengagemang i länder vars regimer

inte strävar efter demokratisering,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att informationstekniken bör bli ett viktigt inslag i svenskt demo-

kratibistånd,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen varje år bör ta fram en särskild rapport för läget i

våra mottagarländer beträffande demokrati och mänskliga rättigheter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige såväl bilateralt som multilateral bör intensifiera arbe-

tet med att försvara och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rättsstatens betydelse för utveckling,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att mer kraftfullt stödja ekonomiska reformer i de nya demokrati-

erna,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bistånd skall ges i former som inte snedvrider mottagarländer-

nas ekonomier,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioriteringar av kunskapsöverföring och investeringar i "det

mänskliga kapitalet",

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljö och bistånd,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att satsningar på frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa bör

föras in i de bilaterala förhandlingarna,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hälsoproblem i u-länderna,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barnen måste ges särskild uppmärksamhet i biståndspolitiken,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett genusperspektiv och att arbetet inom biståndet med att öka

jämställdheten mellan kvinnor och män bör intensifieras,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av enskilda organisationers biståndsarbete,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samspelet mellan bistånds- och flyktingpolitiken,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU och u-länderna,

24. att riksdagen till A 1 Biståndsverksamhet för budgetåret 2000 anvisar

1 500 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 13 560

miljoner kronor,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den totala biståndsökningen till 0,80, 0,84 respektive 0,86 % av

BNI för åren 2000, 2001 och 2002,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återgång till enprocentsmålet inom en tioårsperiod,

27. att riksdagen med avslag på regeringens förslag, till riksdagsbeslut i

motsvarande delar, bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åta-

ganden som förordas ovan i motionen beträffande multi- och bilateralt ut-

vecklingssamarbete enligt tabellerna 1 och 2.

1999/2000:U207 av Murad Artin (v) och Marianne Andersson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om att den svenska regeringen i FN verkar för ett effektivt bistånd till

det kurdiska jordbruket.

1999/2000:U208 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappaspekter i

allt bistånds- och utvecklingssamarbete.

1999/2000:U209 av Sonia Karlsson och Inge Carlsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att arbeta fram mera konkreta riktlinjer för hur funktionshind-

rade människors rättigheter skall integreras i det svenska biståndet.

1999/2000:U210 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett starkare internationellt politiskt, ekonomiskt och

etiskt ramverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återtagande av enprocentsmålet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en biståndspolitisk utredning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingssamarbetets övergripande inriktning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge en oberoende utvärderare i uppdrag att se över Sidas upp-

handlingsverksamhet och Sidas nyttjande av s.k. närkonsulter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om den övergripande inriktningen på det bilaterala utvecklingssamar-

betet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om aktiva enskilda organisationers och folkrörelsers betydelse i bi-

ståndsarbetet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om livsmedelsförsörjning och jordbruk som en framträdande roll i

biståndsarbetet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om globala beslut om substantiella avskrivningar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokrati och mänskliga rättigheter som villkor i biståndet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om restriktioner i biståndet till diktaturer och krigförande länder,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpt korruptionsbekämpning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om FN:s kapacitet som multilateral biståndskoordinator för länder

och organisationer,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en på sikt ökad andel multilateralt bistånd,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det svenska deltagandet i utvecklingen av telekommunikationer,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om IT som försäkringseffekt i utvecklingsbiståndet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre livsmedelsförsörjning och mer ändamålsenlig jordbrukspo-

litik i Afrika,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd och diplomatisk närvaro i Guinea Bissau,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningen av framtida s.k. begränsningsbelopp,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndsramen för år 2000 bör uppgå till 14 494 miljoner

kronor,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändringar inom anslaget A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökning av och fördelning inom delposten Särskilda utvecklings-

program (anslaget A 1.2),

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökning av delposten Enskilda organisationer (anslaget A 1.2),

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökning av delposten Ekonomiska reformer (anslaget A 1.2).

1999/2000:U212 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

med följande ändring i förhållande till regeringens förslag för budgetåret

2000 anvisar anslagen under utgiftsområdet 7 Internationellt bistånd enligt

följande uppställning:

Anslag år 2000 (tkr)

Anslagsposter

Budget

Vår diff

A 1 Biståndsverksamhet

12 060 304

+195

Summa för utgiftsområdet

+195

1999/2000:U213 av Tomas Högström (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt kontroll

över hur bistånd används.

1999/2000:U214 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av

verkningsgraden av biståndsinsatserna avseende barn.

1999/2000:U215 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en snabbare återgång till enprocentsnivån,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgiftsbegränsningarna för biståndet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en informationskampanj i Sverige om biståndet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samråd med de enskilda organisationerna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fattigdomsbekämpningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skuldavskrivningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en strategi för samarbete vad gäller hälsoforskningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en strategi för att öka IT-investeringarna i de fattigaste länderna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utforma omfattande länderstrategier präglade av ett hel-

hetstänkande,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndsinsatser för hållbar utveckling,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om etikcertifiering,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om upprättandet av långsiktiga strategier och informationskampanjer

om barnens situation i Öst- och Centraleuropa,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre internationell katastrofberedskap,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöfrågor,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bättre utnyttja de svenska politiska partierna i demokratiupp-

byggnadsprocesser,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre relationer till näringslivet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att undanröja hinder i tjänsteexportförordningens regler som

försvårar för svenska företagare att konkurrera om upphandling av bi-

ståndsprojekt,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre statistik och information om upphandling av varor och

tjänster,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhetsarbetet,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att handikappfrågor lyfts fram i det internationella samarbetet,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fast form för samarbetet mellan UD och enskilda organisatio-

ner,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för uppföljning och kontroll i det bilaterala utvecklings-

samarbetet,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reformering av det europeiska biståndssamarbetet,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett oberoende gransknings- och kontrollinstitut för EU-biståndet,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en större koncentration av EU-biståndet till de fattigaste länderna,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU-biståndet som ett komplement till nationell biståndspolitik

och med en bättre samordning,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning och ett oberoende utvärderingsinstitut av det svenska

biståndet,

28. att riksdagen beslutar om underindelning av anslag A 1 Biståndsverk-

samhet i enlighet med vad som anförts i motionen (tabellerna 3, 4, 5, 6, 7 och

8),

29. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens för-

slag för år 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bi-

stånd enligt följande uppställning:

Anslag Utgiftsområde 7

(tusental kr)

Regeringen

Krist-

demokraterna

A 1 Biståndsverksamhet

12 060 304

+ 1 000 000

B 1 Samarbete med Central- och

Östeuropa

725 000

+ 100 000

Totalsumma för Utgiftsområde 7

13 236 909

+ 1 100 000

1999/2000:U216 av Elver Jonsson m.fl. (fp, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att undanröja u-ländernas skuldbörda,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om orättfärdig oljehandel och om ett mer rättfärdigt utbyte för olje-

källornas ägarländer.

1999/2000:U217 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en översyn av skolböcker bör ske när det gäller biståndsfrågor

och internationell politik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öka insatserna om biståndsfrågor när det gäller skolväsendet i

allmänhet samt i synnerhet när det gäller utbildningen av lärare, journalister

och i stödet till folkbildningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att man i samband med utbildning av lärare och journalister och

inom folkbildningen tar till vara de erfarenheter och kunskaper som akade-

miker från Afrika, Latinamerika och Asien besitter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny målformulering med ett brett angreppssätt, där globaliserad

handel, handelsvillkor och stopp för krigsmaterielexpert också ingår,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att partnerskapsidén och barnperspektivet i biståndet behandlas

genom att de biståndspolitiska målen på nytt formuleras,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anslaget till ekonomiska reformer, dvs. skuldlättnader, ur

effektivitetssynpunkt borde inordnas under landramen och knytas samman

med demokratiaspekten när det gäller att bevilja skuldlättnader till olika u-

länder,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av det svenska biståndet till demokratiutveckling,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att åtgärder till stöd för sexuell och reproduktiv hälsa blir en

viktig del av det svenska biståndet och en viktig fråga för Sverige att driva

hårdare i såväl EU som FN,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till kvinnlig företagsamhet som ett verksamhetsfält när det

gäller svenska biståndsinsatser för att stärka kvinnornas ställning i u-

länderna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör stödja tillkomsten av ett internationellt handikapp-

sekretariat,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för att EU-biståndet fördelas på enskilda

länders biståndsorgan enligt den modell som föreslås i motionen.

1999/2000:U219 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av

internationellt bistånd.

1999/2000:U220 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om korruptionsbekämpning.

1999/2000:U221 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör ge frivilligorganisationer med kompetens på

området möjligheter till förebyggande och rehabiliterande insatser mot bru-

ket av tobak, alkohol och narkotika bland barn och ungdom,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen snarast bör lägga fram en redogörelse för vilka

olika biståndsinsatser som gjorts med inriktning mot barn i vårt närområde,

både bilaterala och multilaterala och de insatser som gjorts via svenska fri-

villigorganisationer, kommuner och vänorter,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige måste intensifiera sina biståndsinsatser med inriktning

på barn i vårt närområde,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att medel från Sidas informationsanslag används till att informera

om de stora behoven bland barnen i vårt närområde och till att stimulera

kommuner, vänorter, regioner och frivilliga organisationer att bli aktiva i

olika projekt med inriktning på barn och ungdom i vårt närområde.

1999/2000:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa systemet med landramar i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att under A 1 Biståndsverksamhet anslå

9 849 961 000 kr för år 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar avskaffa anslagen Ekonomiska reformer, Infor-

mation, Programutveckling samt Rekrytering och utbildning av fältpersonal

och multilaterala experter i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:U306 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett avvisande av Tobinskatt.

1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frihandelns betydelse för sysselsättning och minskad fattigdom i

världen.

1999/2000:U506 av Kent Härstedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall

arbeta för att EU:s målsättningar om att prioritera fattigdomsbekämpning

bättre återspeglas i fördelningen av biståndet.

1999/2000:U607 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning till riksdagen av läget

och utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i motta-

garländerna för svenskt bistånd i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svenskt bistånd ej bör ges till regimer som grovt och systema-

tiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna,

6. att riksdagen beslutar att systemet med landramar avskaffas till förmån

för avtal, där strikta villkor vad avser korruption, effektivitet och demokrati-

utveckling uppställs i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:U609 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Ilisuprojektet inte skall erhålla några exportkrediter från den

svenska staten.

1999/2000:U618 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndet till Kuba.

1999/2000:U636 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den materiella återuppbyggnaden av Kosovo,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kanalisera en större andel av bistånd via lokala civila organi-

sationer.

1999/2000:U644 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige och EU bör inleda ett omfattande bistånds- och åter-

uppbyggnadssamarbete i Östtimor,

1999/2000:U646 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till Montenegro i dess strävanden mot fortsatta politiska och

ekonomiska reformer och ökat europeiskt samarbete,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till långsiktig uppbyggnad av Albanien,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särskilt uppmärksamma behovet av stöd till och samarbete

med Makedonien.

1999/2000:U649 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att jämställdhetsfrågorna sätts i nivå med demokrati och mänskli-

ga rättigheter och ingår som en prioriterad del av biståndet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige arbetar för att det multi- och bilaterala biståndet sär-

skilt uppmärksammar flickornas situation i Indien och Kina,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att stödja organisationer som i olika biståndsländer

upplyser om farorna med könsstympning och initierar informationskampan-

jer.

1999/2000:U652 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i Filippinerna understödja de frivilligorganisationer som arbe-

tar med att hjälpa flyktingar och arbetar för att skapa en långsiktig fred,

1999/2000:U704 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mikrostöd i

Barentssamarbetet.

1999/2000:U801 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödja uppbygg-

naden av ett civilt, demokratiskt samhälle i länderna ost och sydost om Ös-

tersjön.

1999/2000:U802 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en större del av de svenska anslagen till Östeuropa skall an-

vändas för sociala åtgärder för utsatta barn och ungdomar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att söka andra vägar för att öka stödet till de utsatta barnen och

ungdomarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stödet till Ryssland,

1999/2000:U803 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om administrationen av stödet till Central- och Östeuropa,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen i övrigt av stödet till Central- och Östeuropa,.

1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde

7 Internationellt bistånd enligt uppställningen i bilaga 2.

1999/2000:Fö331 av Margareta Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att göra minröjning/ammunitionsröjning och därtill hörande me-

dicinsk verksamhet till ett prioriterat område i svensk biståndsgivning.

1999/2000:So481 av Inger Davidson och Rosita Runegrund (kd) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en tydlig redovisning sker av hur de 60 miljoner kronor som

anslagits till "översyn av barnfrågorna inom det internationella utvecklings-

arbetet" inom Utrikesdepartementet kommer att användas.

1999/2000:Kr313 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anlägga ett ungdomsperspektiv på allt utvecklingssamarbete

inom biståndsverksamheten.

1999/2000:T705 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att informationsteknik bör bli ett viktigt inslag i svenskt demo-

kratibistånd.

1999/2000:N275 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vindkraft som u-landsbistånd.

1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begreppet mänskliga rättigheter när det gäller kvinnors situation i

u-länderna,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det svenska biståndet i förhållande till kvinnors centrala funktion

i familj och samhälle.

1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställd fördelning av de bilaterala biståndsmedlen.

Motioner väckta med anledning av Riksdagens

revisorers förslag 1998/99:RR9 till riksdagen

1999/2000:U1 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en översyn genomförs, där man överväger huruvida utgiftsom-

råde 7 över huvud taget skall omfattas av ett utgiftstak och att anslaget får

karaktären av ramanslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inrätta en fond, som skall utgöra en garanti för att regeringen

alltid har disponibla medel för akuta insatser vid större katastrofer.

1999/2000:U2 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om oberoende utvärderingsfunktioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återföra resultatet av genomförda utvärderingar till riksdagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre informationsutbyte och samordning av EU:s och Sveriges

biståndsprogram,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett utvidgat mandat till PES,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om undanröjande av hinder i tjänsteförordningens regler.

1999/2000:U3 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättandet av ett självständigt och helt oberoende utvärderingsin-

stitut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den föreslagna översynen av anslagsstrukturen skall utföras av

den biståndspolitiska utredningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sidas samarbete med enskilda organisationer skall bli föremål

för en översyn av den biståndspolitiska utredningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en snar samordning mellan det svenska utvecklingssamarbetet

och EU:s biståndsprogram,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den

biståndspolitiska utredning som regeringen har

utlovat bör tillsättas snarast.

Internationellt utvecklingssamarbete

Verksamhet under utgiftsområdet

Propositionen (avsnitten 2 och 3.1-3.5)

Utgiftsområdet Internationellt bistånd omfattar verksamhetsområdena A

Internationellt utvecklingssamarbete respektive B Samarbete med Central-

och Östeuropa. Förvaltningsmyndigheter inom utgiftsområdet är Styrelsen

för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och Nordiska Afrikainstitutet

(NAI).

Inledningsvis erinras i propositionen om att det överordnade målet för Sve-

riges internationella utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens lev-

nadsnivå. De sex av riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen - att bidra

till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk

självständighet, demokratisk samhällsutveckling, en framsynt hushållning

med naturresurser och omsorg om miljön samt jämställdhet mellan kvinnor

och män - samverkar för att bidra till det övergripande målet.

För samarbetet med Central- och Östeuropa har riksdagen fastslagit att de

överordnade målen är att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokra-

tins kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling samt stödja en

miljömässigt hållbar utveckling. Ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela

samarbetet.

Genom biståndet bidrar Sverige till fred, rättvisa och utveckling i världen.

Solidaritet i vårt eget samhällsbyggande måste gå hand i hand med interna-

tionell solidaritet. I en värld av starka ömsesidiga beroenden måste trygghet

och välfärd främjas för alla om konflikter skall undvikas. U-ländernas integ-

ration i världsekonomin måste underlättas och stödjas.

Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet för bistånds-

ramen när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. Bistånds-

ramen år 2000 beräknas till 14 299 miljoner kronor, vilket motsvarar 0,72 %

av prognostiserad bruttonationalinkomst (BNI). I förhållande till regeringens

ekonomiska vårproposition 1998/99:100 är ramen uppjusterad, dels på grund

av en förändrad definition av BNI, dels på grund av en reviderad prognos.

För år 2001 höjs ramen till 0,73 % och år 2002 till 0,74 % av BNI.

Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet görs kontinuerligt analyser av

resultaten på olika nivåer - nationellt, sektoriellt och avseende enskilda

insatser, exempelvis i landstrategiprocessen. I Sveriges internationella ut-

vecklingssamarbete, Årsbok 1999, lämnas en utförlig redogörelse för verk-

samhet och resultat fördelat på mål, länder och verksamhetsgrenar. Riksda-

gen har i ett tillkännagivande till regeringen (bet. 1998/99:UU2, rskr.

1988/99:73) framhållit värdet av vetskapen om att den svenska regeringen

följer och värderar situationen och utvecklingen när det gäller mänskliga

rättigheter och demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd och i linje

med detta anfört vikten av årlig rapportering.

Regeringen överlämnade 1997 till riksdagen den s.k. fattigdomsskrivelsen

som visar på hur Sveriges utvecklingssamarbete kan stärkas för att bidra till

fattigdomsbekämpning. Skrivelsen tjänar som styrinstrument för hela det

svenska utvecklingssamarbetet. Sida antog i slutet av 1996 ett handlingspro-

gram för att stödja bärkraftig försörjning och bekämpa fattigdom. Under

1998 har Sida utarbetat riktlinjer för hur handlingsprogrammet skall tilläm-

pas för landstrategiprocessen. Ett arbete pågår med att integrera Sidas fyra

handlingsprogram (fattigdomsbekämpning, miljö, jämställdhet och demo-

krati) i styrinstrument och utbildning.

En utgångspunkt för utvecklingssamarbetet på 2000-talet är den strategi,

"Shaping the 21st Century: The Contribution of Development Cooperation",

som alla viktiga biståndsgivare antagit och som huvudsakligen bygger på

1990-talets stora FN-konferenser. Denna strategi har fattigdomsbekämpning

som övergripande mål.

Inom FN har Sverige verkat för att FN-organens planering skall få en star-

kare inriktning på fattigdomsbekämpning. Flera stora FN-organisationers

styrelser har nyligen, bl.a. genom svenskt agerande, fattat beslut om nya

strategier för fördelning av resurser som är mer fördelaktiga för de minst

utvecklade länderna. För att stärka genomslagsförmågan har Sverige priorite-

rat stöd till reformeringen av FN:s utvecklingssamarbete, i synnerhet de

reformförslag som lett till en ökad fokusering på operativ verksamhet på

landnivå liksom på att FN:s fonder och program utvecklar nya resultatbase-

rade budgetsystem som löper över flera år.

Den ekonomiska tillväxten i låginkomstländerna i tredje världen 1990-

1997 var som helhet högre än under 1980-talet. För vissa länder var

förbättringen betydande och de enda länder som hade en klart sämre

utveckling var de som drabbades av inre konflikter. Under 1998-1999 har

den ekonomiska krisen drabbat länder i Sydostasien och Latinamerika, med

kraftigt minskad tillväxt eller t.o.m. ekonomisk nedgång som effekt. Därtill

har vissa länder drabbats hårt av naturkatastrofer.

Regeringen ämnar under hösten 1999 tillkalla en parlamentarisk kommitté

för att göra en översyn av Sveriges internationella utvecklingssamarbete.

Syftet med översynen är att utifrån en solidarisk vision föreslå åtgärder för

att vidareutveckla utvecklingssamarbetet i en värld präglad av globalisering

och av allt starkare ömsesidiga beroenden.

För många av de fattigaste länderna är skuldbördan ett avgörande hinder

för utveckling och därför är det viktigt att förstärka länken mellan skuldlätt-

nader och fattigdomsbekämpning. Det är emellertid viktigt att skuldlättna-

der, eller annat bistånd, inte minskar transparensen i beslutsfattandet och

resursanvändningen. Detta kräver ökad inriktning på nya biståndsformer som

budgetstöd och sektorprogramstöd. Ett omfattande arbete med att utveckla

dessa biståndsformer pågår internationellt och Sverige deltar aktivt i detta.

Av det multilaterala samarbetet intar Europeiska gemenskapens (EG) ut-

vecklingssamarbete en särställning för Sverige. Av det svenska biståndet går

ca 5 % via EG. Genom ett effektivt och samstämmigt agerande i EU kan

Sverige föra ut svenskt biståndstänkande både till kommissionen och andra

medlemsländer. EU (gemenskapen och medlemsländerna) finansierar ge-

mensamt över hälften av världens samlade bistånd. Det finns emellertid stora

brister vad gäller kvalitet och effektivitet i kommissionens genomförande av

EG-biståndet.

Inriktningen mot ett rättighetsbaserat utvecklingssamarbete skall stärkas

med utgångspunkt i de internationella konventionerna om de mänskliga

rättigheterna, som Sverige och samarbetsländerna gemensamt ratificerat.

Frågor om barns rättigheter lyfts fram som en integrerad del av utvecklings-

samarbetet. Den pågående översynen av barnfrågorna kommer att redovisas i

en skrivelse till riksdagen år 2001.

Vidare kan konstateras att Sverige har varit pådrivande i FN, Världsbanken

och andra utvecklingsbanker, EU och OECD/DAC för att motverka diskri-

minering av kvinnor och deltar nu aktivt i arbetet inför uppföljningen av

FN:s kvinnokonferens i Peking. Det bilaterala samarbetet vägleds av ett

särskilt handlingsprogram för jämställdhet som bl.a. prioriterar insatser för

att minska kvinnors fattigdom, få in fler kvinnor i beslutande forum och

motverka våld mot kvinnor.

Sverige har alltsedan FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 agerat

för att i olika sammanhang stärka u-ländernas möjligheter att kunna genom-

föra konferensens rekommendationer. Det gäller också de miljökonventioner

som tillkom i samband med konferensen.

Utrikesdepartementet och Sida kommer att prioritera arbetet med att stärka

biståndets möjligheter att förebygga och bidra till en stadigvarande lösning

av väpnade konflikter. Policyarbetet kommer i dialog med internationell

expertis och u-landsföreträdare att ägna ökad uppmärksamhet åt förutsätt-

ningarna för biståndet att få ett starkare genomslag på det konfliktförebyg-

gande området. Detta arbete kommer att bedrivas i nära anslutning till upp-

följningen av det svenska handlingsprogrammet, "Att förebygga väpnade

konflikter", (Ds 1999:24).

Regeringen och Sida har utarbetat en svensk strategi "Investing for Future

Generations" för det fortsatta arbetet med att bekämpa hiv/aids. Strategin

understryker Sveriges åtagande för att minska överföring av hiv och mildra

dess globala effekter samt anger riktningen för svenskt agerande i förhållan-

de till samarbetspartner i utvecklingssamarbetet.

Kunskap, kapacitet, institutioner och regelverk är nyckelfaktorer i ekono-

misk och social utveckling och förutsättningar för en demokratisk samhälls-

styrning. Rätt utformat har utvecklingssamarbetet här sin viktigaste roll och

effektiviteten kan vara mycket hög. Bl.a. har arbetet med att ta fram en

rapport om informations- och kommunikationsteknik i Sveriges utvecklings-

samarbete påbörjats. Denna rapport skall ligga till grund för en strategi för

Sidas arbete med ICT i samarbetsländerna i syfte att överbrygga den växande

informations- och kunskapsklyftan mellan utvecklingsländer och övriga

världen.

Utvecklingssamarbetet måste ses i en större helhet. Globaliseringen

innebär ett ökat ömsesidigt beroende mellan olika politikområden.

Sverige måste därför arbeta för ökad samstämmighet i sin politik

gentemot de fattiga länderna, så att inte utvecklingssamarbetet

motverkas av politiken på andra områden. Det gäller fred och säkerhet,

miljö, finansiella flöden, handel, investeringar och näringslivsfrågor

samt migration. Handelsfrågor har alltid haft nära beröring med

utvecklingssamarbetet och de senaste årens globaliseringsprocess har

gjort detta ännu tydligare. Bildandet av Världshandelsorganisationen,

WTO, har varit betydelsefull. Förberedelsearbetet för en ny

förhandlingsrunda inom WTO har påbörjats. Resultatet av dess

förhandlingar kommer att få stor betydelse eftersom WTO blivit en av

de viktigaste aktörerna i dagens globala styrelseskick. En översikt av

läget inför dessa förhandlingar, som planeras starta år 2000, har gjorts

av regeringen i skrivelsen "Öppen handel - rättvisa spelregler. Svensk

handelspolitik inför en ny WTO-runda" (skr. 1998/99:59). Sverige och

EU förespråkar att detta skall bli en bred och omfattande förhandling,

där speciell hänsyn tas till u-ländernas intressen.

Motionerna

Ofta ges bistånd med utgångspunkt från givarlandets perspektiv. Inte sällan

framstår själva givandet som det viktiga i stället för den utveckling som skall

bli resultatet. I kommittémotion 1999/2000:U204 (m) yrkande 13 menar

Moderaterna att det är svårt att ge bistånd som verkligen främjar utveckling-

en och att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö. Det är inte rim-

ligt att utvecklingsfunktionen på Sida är förlagd till Sverige. För att

verkligen

förstå utvecklingens villkor och problem bör man leva så nära dess problem

och möjligheter som låter sig göras. Därför bör utformningen av biståndet

ske i u-landsmiljö.

I partimotion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 1 liksom i 1999/2000:U3 (fp)

yrkande 5 krävs att den utredning om en översyn, som regeringen aviserat,

av de svenska biståndspolitiska målen bör tillsättas snarast. Ett effektivt

bistånd förutsätter att det finns individer som tar initiativ, skapar och

föränd-

rar. Den förutsätter också att det finns institutioner och system som tillåter

människor att uträtta något. Att bygga upp sådana institutioner kräver insikt

och kunskap snarare än stora biståndsbelopp. Demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter har ett egenvärde och är inte medel utan en del av

själva utvecklingsbegreppet. Det handlar om att skapa anständiga samhälls-

system utan förtryck. Sådana system är i längden utvecklingsfrämjande ock-

så i ekonomisk mening. Motionärerna kräver i yrkande 2 att demokratimålet

görs till ett överordnat mål över de övriga delmålen i svenskt bistånd. I yr-

kande 3 krävs att vid en förnyad prövning av de biståndspolitiska målen bör

det övervägas att stryka det s.k. oberoendemålet. I formell mening är det

självklart att u-länder liksom andra länder skall vara ekonomiskt och politiskt

självständiga, men detta mål kan inte nås med bistånd, utan genom att av

världssamfundet accepterade folkrättsliga regler upprätthålls. Ett huvudmål

för en liberal u-landspolitik är att de fattiga länderna integreras i en världs-

ekonomi, där frihandel och företagsinvesteringar är centrala drivkrafter för

utveckling. Handelns betydelse som utvecklingsmotor måste betonas långt

starkare än vad som hittills skett (yrkande 4).

I yrkande 6 krävs att om demokratibistånd skall bedrivas i diktaturstater,

totalitära stater eller stater som ej tillåter flerpartisystem skall det ske

genom

enskilda organisationer. Sverige bör undvika bilaterala biståndsengagemang i

länder vars regimer inte strävar efter demokratisering (yrkande 7). Budskapet

skall vara entydigt även till länder där Sverige har starka exportintressen.

Detta kan och skall ske både i de bilaterala och de multilaterala kontakterna

(yrkande 11). Enligt yrkande 22 bör bistånds- och flyktingpolitiken vara nära

sammankopplade. För att förebygga flyktbehov är en ökad satsning på de-

mokratifrämjande mest angelägen. Under senare år har en rad långvariga

massflyktsituationer kunnat upplösas genom att människor kunnat återvända

till sina hemländer. Såväl det fysiska repatrieringsarbetet som de enorma

insatser för återuppbyggnad som erfordras för att flyktingarna skall ha något

att återvända till kräver stora biståndsinsatser. Vid massflykt och repatriering

kämpar UNHCR och andra internationella hjälporgan ständigt med otillräck-

liga och framför allt sena resurser. Störst nytta kan ofta göras genom snabba

och flexibla insatser. Motionärerna föreslår en höjning av UNHCR:s anslag i

förhållande till regeringens förslag med 20 miljoner kronor.

I kommittémotion 1999/2000:U210 (c) yrkande 1 understryks att globalise-

ringen inrymmer stora möjligheter och kan ge förutsättningar för att nå fred,

demokrati och kulturella framsteg. Globaliseringen ställer oss också inför de

ödesfrågor som följer av växande inkomstklyftor, ökad belastning på miljön

och den potentiella risken för att länder eller regioner med etniska och natio-

nalistiska argument exploaterar vad som uppfattas som globaliseringens hot.

Centern kräver ett starkare internationellt, politiskt, ekonomiskt och etiskt

ramverk som prioriterar både ekonomisk och mänsklig utveckling i bistån-

det. I yrkande 3 efterlyser Centerpartiet den utlovade utredningen om bi-

ståndspolitiken. Det finns all anledning att se över politiken med utgångs-

punkt i de snabba omvärldsförändringarna. I yrkande 4 understryker Center-

partiet att utvecklingssamarbetet måste syfta till att stödja de fattiga länder-

nas egna ansträngningar att förändra sina samhällen. Biståndet måste i högre

grad bygga på ömsesidiga åtaganden och likvärdiga villkor. Stödet måste

innebära att människor och länder ges möjlighet att själva förändra sin situa-

tion. Centerpartiet kräver vidare i yrkande 6 att det bilaterala svenska bistån-

det i högre grad än hittills bör koncentreras på att ge människor på den lokala

nivån bättre möjlighet att tillgodose sina grundläggande behov. Detta kräver

en generell inriktning av biståndet på småskalighet och med tyngdpunkt på

landsbygdsutveckling, hållbar utveckling och miljö, anpassad teknik och

hjälp till självhjälp samt fortsatt stöd till utbildning och hälso- och

sjukvård.

Bistånd som särskilt kommer kvinnor till del bör prioriteras. Centerpartiet

menar också att stödet till utvecklingen av demokrati och mänskliga rättig-

heter bör markeras tydligare. Motionärerna anser i yrkande 11 att olika for-

mer av demokratibistånd till diktaturer endast bör kunna ges via enskilda

organisationer och att landramar till länder vars regimer inte eftersträvar

demokratisering inte bör upprättas eller förnyas.

Centerpartiet menar i motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 19 att regeringens

hantering av de s.k. begränsningsbeloppen våren 1999 gav förtroendet för

Sveriges utvecklingssamarbete en allvarlig knäck. Utrikesutskottet reagerade

skarpt på den ryckighet i biståndet som detta orsakade och betonade särskilt

vikten av att ingångna avtal skulle hållas, särskilt vad gäller frivilligorgani-

sationerna och avtal med andra länder.

Kristdemokraterna menar i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 2 att ett

tecken på nedprioritering av biståndet är de utgiftstak som drabbade bistån-

det orimligt hårt under vårens budgetförhandlingar. Under året har 2,9 mil-

jarder utlovade medel hållits inne för att inte spränga utgiftstaken, vilket

motsvarar hela 30 % av den totala biståndsbudgeten. Utgiftsbegränsningarna

har fått svåra konsekvenser för biståndet där ett flertal projekt fått läggas på

is och där man tvingats dra ner på utlovade insatser. Kristdemokraterna avvi-

sar bestämt att biståndet används som ett dragspel för utgiftstaken.

Kristdemokraterna anser vidare i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 5

att det övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete är att höja de

fattiga folkens levnadsnivå. Fattigdomsbekämpningen måste intensifieras,

både i det multilaterala och i det bilaterala biståndet. Vidare kräver Kristde-

mokrater i yrkande 22 att för att bibehålla biståndets kvalitet är det nödvän-

digt med koncentration och fokusering på i första hand de allra fattigaste

länderna. De nya partnerskapsrelationer som eftersträvas innebär att nya krav

ställs på formerna för utvecklingssamarbetet. Detta ställer i sin tur krav på

att

utforma kriterier för samarbetet och att ett fungerande system för uppföljning

och kontroll utvecklas.

Vänsterpartiet kräver i partimotion 1999/2000:U217 (v) yrkande 4 en ny

utredning om de biståndspolitiska målen med ett brett angreppssätt som inte

begränsar sig till ny målformulering, utan också har ett brett angreppssätt,

där globaliserad handel, handelsvillkor och stopp för krigsmaterielexport

ingår. Motionärerna understryker också att partnerskapsidén och barn-

perspektivet i biståndet ingående måste belysas (yrkande 5).

Miljöpartiet menar i partimotion 1999/2000:U219 (mp) (delvis) att de sex av

riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen blivit ett alltmer trubbigt instru-

ment. Att ange att fattigdomsbekämpningen är ett överordnat mål framstår

som missvisande då t.ex. miljöåtgärder och konflikthantering fått ökad bety-

delse. Motionärerna vill även att självtillit lyfts in som en viktig bit i bi-

ståndsmålen. Miljöpartiet anser att Sverige i framtiden måste investera mer i

akuta hjälpinsatser i ett globalt perspektiv och att biståndsmålet bör vara 2 %

av BNP, att delmålet 1 % måste uppfyllas snarast, dock senast inom en fem-

årsperiod.

Miljöproblemen varierar i olika delar av världen, beroende på ekonomiska

och ekologiska förutsättningar. Miljöpartiet anser att miljökonsekvensbe-

skrivningar skall ingå i all biståndsverksamhet. En ny syn på befolkning och

utveckling är på väg. Det är inte kontroll utan social och ekonomisk utveck-

ling som främst kan påverka befolkningsutvecklingen. En hållbar utveckling

handlar inte bara om hur stor befolkningen är utan också om att de rika län-

derna måste ändra ohållbara produktionsformer och konsumtionsmönster. I

många länder finns ett kvinnoförtryck och därför är det extra angeläget att

satsa på kvinnoprojekt. Det måste finnas ett jämställdhetsperspektiv i alla

projekt. Miljöpartiet anser att det är angeläget att bibehålla ett starkt stöd

till

FN-systemet. FN kan effektiviseras och förbättras i sina arbetsformer samti-

digt som FN:s roll bör förstärkas, särskilt vad gäller freds- och konfliktföre-

byggande arbete. Miljöpartiet anser att det skulle vara värdefullt att inrätta

ett

speciellt råd med deltagande från de politiska partierna och enskilda organi-

sationer för samråd angående det svenska agerandet i frågor som rör Världs-

banken och de övriga Bretton Woods-institutionerna.

I dag går nettoflödet av ekonomiska resurser från fattiga länder till rika. U-

länderna betalar mer i amorteringar och räntor på lånen från de rika länderna

än vad de får tillbaka i bistånd. Miljöpartiet anser att Sverige aktivt skall

föregå med gott exempel genom att skriva av de fattiga ländernas skulder. I

EU framhålls handel och ekonomisk tillväxt som en förutsättning för ett

framgångsrikt biståndsarbete. Miljöpartiet understryker vikten av att detta

alltid kombineras med en granskning av hur tillväxtens följder och konse-

kvenser drabbar miljö och människor, både i ett nära och i ett långsiktigt

perspektiv. Det behövs också en ekonomisk kraftsamling för att stödja Öst-

europa, speciellt då vad gäller att bygga upp rättsstater där.

Utvecklingssamarbetet förändras i riktning mot mer kunskapsintensiv och

mindre kapitalintensiv verksamhet. Institutionsuppbyggnad, kompetenshöj-

ning, demokrati, mänskliga rättigheter och forskningssamarbete blir allt

viktigare, menar motionärerna.

Moderata samlingspartiet avvisar i kommittémotion 1999/2000:U306 (m)

yrkande 3 en transaktionsskatt på internationella kapitalströmmar - s.k.

Tobinskatt - som ett sätt att finansiera Förenta nationernas verksamhet. En

sådan skatt skulle störa den mekanism som allokerar kapital mellan i stort

sett alla stater, något som inte minst skulle drabba tredje världens länder.

Folkpartiet anför i partimotion 1999/2000:U505 (fp) yrkande 14 att det är av

vikt att frihandeln fortsätter inom EU och på global nivå och att nya initiativ

måste tas för att främja frihandeln. Ökad frihandel gynnar sysselsättning och

minskar fattigdomen i världen.

I partimotion 1999/2000:Fi212 (fp) yrkande 12 kräver Folkpartiet att bistån-

det som andel av BNI återställs och kräver en höjning av biståndsramen med

1 500 000 kr. Folkpartiet motsätter sig ett eventuellt användande av begräns-

ningsbelopp för budgetåret 2000.

Utskottet

Utskottets överväganden

I ett antal yrkanden (motionerna U3 (fp) yrkande 5, U206 (fp) yrkande 1,

U210 (c) yrkande 3 och U217 (v) yrkande 4) krävs att den översyn som

aviserats av regeringen om de biståndspolitiska målen snarast måste tillsättas

med tydliga direktiv.

Utskottet har inhämtat att en parlamentariskt sammansatt kommitté kom-

mer att tillkallas under hösten 1999 med uppgift att utreda hur Sveriges in-

ternationella utvecklingssamarbete bör vidareutvecklas i en tid av allt starka-

re globala ömsesidiga beroenden. Kommittén kommer att lämna ett förslag

på det framtida utvecklingssamarbetet utifrån det övergripande målet om

fattigdomsbekämpning samt utifrån gjorda erfarenheter av biståndets roll och

effektivitet.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U3 (fp) yrkande 5, U206 (fp)

yrkande 1, U210 (c) yrkande 3 och U217 (v) yrkande 4 besvarade.

De biståndspolitiska målen tas upp i motionerna U206 (fp) yrkandena 2 och

3, U217 (v) yrkande 5 och U219 (mp) (delvis).

Utskottet har tidigare, senast i betänkande 1998/99:UU2 Internationellt bi-

stånd, tagit ställning till liknande yrkanden med krav på att de biståndspoli-

tiska målen omformuleras eller utreds. Då konstaterades bl.a. att det sker en

kontinuerlig process av omprövning och precisering av de biståndspolitiska

målen.

Fattigdomsbekämpning är det övergripande målet för svenskt bistånd, till

vilket de öriga sex målen samverkar på ett flexibelt sätt. Utskottet konstatera

att biståndet i dag bedrivs under helt andra förutsättningar än när de första

målen formulerades. Partnerskapstanken, barnens situation, globaliseringens

effekter, kris- och krigssituationer, naturkatastrofer samt den ekonomiska

och sociala situationens betydelse för nationell säkerhet är exempel på

faktorer som fått genomslag i biståndet. Med anledning av den aviserade

utredningen och att frågan om de övergripande målen för det svenska ut-

vecklingssamarbetet kommer att behandlas av ovan nämnda utredning är

utskottet inte berett att föreslå några förändringar av biståndsmålen men

förutsätter att diskussionen i detta hänseende kommer att äga rum när

översynen genomförts.

Motionerna U206 (fp) yrkande 2 och U219 (mp) (delvis) avstyrks. Därmed

anses motionerna U206 (fp) yrkande 3 och U217 (v) yrkande 5 besvarade.

I motion U206 (fp) yrkandena 6 och 7 understryks att Sverige måste använda

sig av biståndsdialogen för att främja utvecklingen av demokrati och

mänskliga rättigheter och undvika bilaterala biståndskontakter med länder

som inte strävar efter demokratisering. Centerpartiet anser i motion U210 (c)

yrkande 11 att olika former av demokratibistånd till diktaturer endast bör

kunna ges via enskilda organisationer.

Utskottet konstaterar att stöd i olika former till framväxten av ett

demokratiskt samhälle länge har funnits med som biståndsmål. Under 1990-

talet har frågan lyfts fram som en av hörnpelarna i svensk biståndspolitik.

Genom biståndet främjar Sverige demokratisering i samarbetsländerna,

stöder demokratiska rörelser och bidrar till ökad respekt för de

konventionsbundna mänskliga rättigheterna. Utvecklingssamarbetet erbjuder

många medel och kanaler att agera genom men måste visa flexibilitet inför

de ofta komplicerade politiska processer Sverige vill påverka.

Det har länge varit en svensk ståndpunkt att om ett lands folk drabbas av

diktatur, våld och förtryck så skall Sverige inte omedelbart överge stöd till

landet. Att avbryta relationerna i ett bilateralt samarbete blir att avsäga sig

möjligheten att påverka. Fortsatt stöd kan gå till de demokratiska krafterna i

ett land vars ledning inte strävar efter demokratisering. Utan demokratisering

går det inte att få till stånd en hållbar fred och utan fred blir det ingen

utveckling.

Arbetet är med nödvändighet långsiktigt. Utskottet menar emellertid att det

finns ett behov av att vidareutveckla arbetsmetoder och arbetsformer i såväl

det direkta och indirekta demokratiarbetet som i dialogen med

samarbetsländerna. Enskilda organistationer har här en central roll att spela.

Motionerna U206 (fp) yrkande 6 och U210 (c) yrkande 11 avstyrks. Därmed

anses motion U206 (fp) yrkande 7 besvarad.

I kommittémotion U210 (c) yrkande 1 krävs ett starkare internationellt, poli-

tiskt, ekonomiskt och etiskt ramverk som prioriterar utveckling.

Utskottet delar motionärens syn att den pågående globaliseringen innehål-

ler stora möjligheter. Ökad integration och ekonomisk tillväxt ger möjlighe-

ter att skapa varaktig fred, demokrati och social utveckling. En integrerad

syn på ekonomisk och social utveckling är en förutsättning för att det inter-

nationella samfundet framgångsrikt skall kunna ta sig an de globala ödesfrå-

gorna som miljö, fattigdom och befolkning. Utskottet delar synen att politis-

ka, ekonomiska och etiska aspekter och värderingar måste vägas samman i

Sveriges utrikespolitiska agerande. Dessa värderingar är vägledande för det

utveck-lingssamarbete Sverige bedriver.

Motion U210 (c) yrkande 1 anses därmed besvarad.

I motion U206 (fp) yrkande 22 krävs en sammankoppling mellan bistånds-

och flyktingpolitiken.

Utskottet menar att samspelet mellan bistånd och migrationspolitik har

fastslagits genom riksdagens beslut om att anta förslagen i proposition

1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv.

Det kan konstateras att 1999 avsattes närmare 1,4 miljarder kronor för hu-

manitära insatser. Beloppet inkluderar 80 miljoner kronor för civila konflikt-

förebyggande insatser i nära anslutning till FN och det humanitära arbetet.

Regeringen har i årets budgetproposition beräknat en höjning av det huma-

nitära anslaget både vad avser medel som disponeras av Sida och medel till

de multilaterala humanitära organisationerna.

Sverige intar en mycket aktiv roll i UNHCR:s styrelsearbete och har ge-

nom sin finansiering till och samarbetsform med organisationen varit möns-

terbildande för andra givare. Utskottet konstaterar vidare att Sverige avsätter

betydande resurser även på utgiftsområde 8 Överföringen av kvotflyktingar,

samt att avräkningarna på biståndsramen avspeglar vissa av de kopplingar

som finns mellan berörda politikområden.

Med vad som ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 22 besvarad.

I motion U206 (fp) yrkande 4 krävs att handelns betydelse som

utvecklingsmotor måste betonas starkare och i yrkande 11 understryks att

frågorna om demokrati och mänskliga rättigheter är viktiga att föra upp på

dagordningen med de länder där Sverige har viktiga exportintressen. Vidare

understryks i motion U505 (fp) yrkande 14 att nya initiativ måste tas för att

främja frihandeln.

Utskottet konstaterar att Sveriges utrikespolitik och utvecklingssamarbete

utgår från att demokratisering bygger på och bidrar till respekten för de

mänskliga rättigheterna och att motionärernas förslag ligger i linje med den

svenska inställningen om försvar och stärkt skydd för de mänskliga

rättigheterna. Utskottet menar att ett centralt element i utvecklingssamarbetet

är stöd till de fattiga ländernas integration i världsekonomin. Regeringen har

i skrivelsen Öppen handel - rättvisa spelregler (skr. 1998/99:59) tydligt

deklarerat sina ståndpunkter inför WTO-förhandlingarna. Det svenska

utvecklingssamarbetet kommer att inriktas mer på stöd till u-ländernas

handelsutveckling. Sida har nyligen utarbetat en strategi för detta ändamål.

och ämnar också avsätta medel för att expertis skall kunna ställas till u-

ländernas förfogande. Utskottet konstaterar att regeringen förklarat att den

även fortsättningsvis kommer att verka för ökad frihandel gentemot övriga

världen, i synnerhet inom ramen för EU.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U206 (fp) yrkandena 4 och 11,

samt U505 (fp) yrkande 14 besvarade.

I motion U306 (m) yrkande 3 krävs ett avvisande av idén om en

transaktionsskatt, s.k. Tobinskatt, på internationella kapitalströmmar.

Förslag om regleringar av de internationella kapitalmarknaderna har bl.a.

förts fram i FN:s Commission for Global Governance 1995 (den s.k. Carls-

son-Ramphal-kommissionen). Ett av förslagen var att införa en internationell

skatt på kapitalrörelser över nationsgränserna. Syftet med förslaget var delvis

att ge FN större och tryggare inkomster, men också att motverka alltför

snabba internationella kapitalrörelser.

Utskottet har i betänkande 1998/1999:UU12 uttryckt uppfattningen att för-

slag om kompletterande finansieringskällor för FN, däribland internationell

transaktionsskatt och skatt på internationellt flyg, är väl värda att studera.

är emellertid inte säkert att en omsättningsskatt på kapitaltransaktioner skull

resultera i stabilare marknader. Vidare har ett flertal länder - däribland USA

- aviserat att de kraftfullt skulle motsätta sig ett förslag om internationell

kapitalbeskattning, varför det förefaller osannolikt att det kan bli verklighet

Finansutskottet (bet. 1997/98:FiU1) har vid flera tillfällen konstaterat att

svårigheterna med att nå effektiva internationella överenskommelser gör att

transaktionsskatter inte verkar vara en framkomlig väg.

Utskottet menar att behovet av att säkerställa finansieringen för FN:s

verksamhet kvarstår men under senare år har den internationella debatten på

området också pekat på andra alternativ.

Med vad som ovan anförts avstyrks motion U306 (m) yrkande 3.

I kommittémotion U210 (c) yrkande 19 kritiseras regeringens hantering av

de s.k. begränsningsbeloppen. Även i motionerna U215 (kd) yrkande 2 och

U219 (mp) (delvis) framförs åsikten att utgiftsbegränsningarna har fått svåra

konsekvenser för biståndet, och i partimotion Fi212 (fp) yrkande 12 (delvis)

motsätter sig Folkpartiet ett eventuellt användande av begränsningsbelopp

för budgetåret 2000.

Inledningsvis noterar utskottet med anledning härav att regeringen i årets

budgetproposition (prop. 1999/2000:1, volym 1; motsvarande framställning

finns också i volym 4 under utgiftsområde 7) anför följande:

Begränsningsbeloppet som gäller för det internationella utvecklingssamar-

betet år 1999 beräknas ha inneburit senareläggning av planerade projekt

m.m. på ca 2,9 miljarder kronor. Regeringen kommer att införa begräns-

ningsbelopp för det internationella biståndet även år 2000. Begränsningsbe-

loppet kommer att sättas på en sådan nivå att de projekt m.m. som senare-

lagts till följd av utgiftsbegränsningen år 1999 i stället kan genomföras år

2000. I den ekonomiska vårpropositionen nästa år kommer regeringen att

närmare informera om de vidtagna åtgärdernas innebörd och omfattning.

Utskottet har inhämtat att för år 2000 kommer utvecklingssamarbetet - i

och med att Sverige i dag har en annan statsfinansiell situation - att kunna

utnyttja 3,4 miljarder kronor mer än för 1999. Detta ger utrymme för bety-

dande ökningar på flera viktiga områden i enlighet med de prioriteringar som

regeringen föreslår i budgetpropositionen.

Modellen med ett utgiftstak för staten är enligt regeringens mening ett vik-

tigt instrument för budgetkontroll. För att detta instrument skall fungera är

det viktigt att de utgifter som ligger under regeringens kontroll omfattas -

vilket även gäller utvecklingssamarbetet.

Utskottet, som delar regeringens uppfattning i dessa avseenden, har i sitt

yttrande 1998/99:UU1y framlagt sin syn på utnyttjandet av s.k. begräns-

ningsbelopp och därvid även anfört synpunkter av principiell karaktär. När

det gäller den typ av anslagsstyrda utgifter det här är fråga om framhöll

utskottet att det av riksdagen anvisade beloppet får anses rymma en viljeytt-

ring om vilken omfattning insatsen bör ha på ett visst område. I sådana fall

måste regeringen ha goda sakliga skäl för att inte fullt ut använda de medel

som anvisats. I yttrandet betonade utskottet också att regeringen, om den

beslutar att medel på anvisade anslag inte skall användas, är förpliktigad att

se till att de åtaganden som staten har till följd av lag eller avtal fullföljs

Utskottet framhöll att de avtal som var aktuella i sammanhanget främst var

sådana som ingåtts med olika frivilligorganisationer och med främmande

makt. Utskottet uttryckte också synpunkter på konsekvenserna av en eventu-

ell fortsatt utgiftsbegränsning av större omfattning efter år 1999.

Utskottet anser att de i yttrande 1998/99:UU1y framlagda synpunkterna

alltjämt äger giltighet.

Utskottet kan nu konstatera att införandet av s.k. begränsningsbelopp för

budgetåret 1999 bidragit till att upprätthålla balansen i Sveriges statsfinanse

Starka statsfinanser är en förutsättning för biståndet. Åtgärder för att säkra

sådana ligger således i biståndets långsiktiga intresse. Utskottet anser sig

emellertid samtidigt kunna konstatera att utnyttjandet av begränsningsbelopp

för 1999 synes komma att få relativt stora konsekvenser för biståndet och

innebära begränsningar på kort sikt.

De starkare statsfinanserna innebär, vilket framgår av propositionen, att

stora reservationer från tidigare år kan tas i anspråk för år 2000 och fram-

över, vilket tillsammans med en höjd biståndsram innebär att biståndets

volym kommer att höjas väsentligt.

I vårpropositionen (prop. 1998/99:100 s. 142) förutskickade regeringen att

det under året (1999) kommer att göras en bedömning av de kort- och lång-

siktiga konsekvenserna av utgiftsbegränsningen för innevarande år avseende

utgiftsområde 7. Utskottet utgick, mot bakgrund härav, i sitt yttrande

1998/99:UU1y från att denna utvärdering i lämplig form och så snart som

möjligt skulle redovisas för riksdagen. Utskottet framhöll också att utvärde-

ringen borde innehålla en allsidig belysning av problematiken med använ-

dande av begränsningsbelopp inom biståndsområdet.

Här aktuella problem har till del belysts i utskottet vid föredragning på

statssekreterarnivå. Regeringen har också i budgetpropositionen lämnat vissa

upplysningar i frågan. Vidare har biståndsministern i en interpellationsdebatt

den 12 oktober 1999 om det svenska biståndet (interpellation 1999/2000:4)

gjort vissa klarlägganden. Utskottet utgår dock ifrån att en samlad redovis-

ning lämnas så snart detta kan ske.

Direkta uppgifter saknas i budgetpropositionen om storleken och den för-

utsedda innebörden av den tilltänkta utgiftsbegränsningen för budgetåret

2000. Mot bakgrund av detta och under beaktande av vad som hittills är känt

om effekterna av begränsningarna för innevarande budgetår anser utskottet

det befogat att uttrycka viss oro för de effekter som framgent kan uppkomma

genom användning av de i propositionen förutskickade beloppsbegränsning-

arna. Utskottet anser det därför vara av vikt att de synpunkter som ovan

framförts i frågan beaktas.

Med vad ovan anförts avstyrks motion Fi212 (fp) yrkande 12 (delvis). De i

motionerna U210 (c) yrkande 19, U215 (kd) yrkande 2 och U219 (mp) (del-

vis) framförda synpunkterna överensstämmer i väsentlig grad med utskottets

tidigare ställningstaganden, varför motionerna kan besvaras med vad som

ovan anförts.

I motion U215 (kd) yrkande 5 anförs att det övergripande målet för svenskt

utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens levnadsnivå.

Utskottet konstaterar att regeringen och Sida arbetar med att på olika sätt

genomföra intentionerna i den s.k. fattigdomsskrivelsen De fattigas rätt -

vårt gemensamma ansvar (skr. 1996/97:169). Detta är ett långsiktigt arbete

för att skapa förutsättningar för att fattigdomsbekämpning skall genomsyra

allt utvecklingssamarbete. Under 1998 har Sida utarbetat tillämpningsråd till

sitt handlingsprogram för fattigdomsbekämpning, bl.a. operationella råd för

landstrategiprocessen. Ett arbete pågår med att integrera Sidas fyra hand-

lingsprogram (fattigdomsbekämpning, miljö, jämställdhet och demokrati) i

styrinstrument och utbildning.

UD och Sida samarbetar med Världsbanken bl.a. genom studier för att få

de fattigas egna synpunkter redovisade och deltar också aktivt i

OECD/DAC:s nätverk för fattigdomsfrågor, vilket syftar till att ta fram inter-

nationella riktlinjer och tillämpningsråd rörande fattigdomsbekämpning.

Inom FN har Sverige verkat för att FN-organens planering skall få en ökande

inriktning på fattigdomsbekämpning.

Utskottet konstaterar att fattigdomsbekämpning i utvecklingssamarbetet

kräver ökad samstämmighet, s.k. koherens, också med andra områden som

säkerhets-, jordbruks- och miljöpolitik. Sverige bör även fortsättningsvis

arbeta för en fördjupad kunskap om fattigdomsfrågor i de multilaterala orga-

nisationerna och verka för att fattigdomsorientering får ett starkare genom-

slag i FN:s utvecklingssamarbete, i strategierna för utvecklingsbankernas

långivning och i EU:s biståndspolitik.

Utskottet menar att det krävs en ökad grad av samordning mellan de en-

skilda EU-staternas bilaterala u-landssamarbete. Sverige bör aktivt verka för

att EU-biståndet i högre grad blir fokuserat på fattigdomsbekämpning, de-

mokrati och mänskliga rättigheter, ekonomisk och social utveckling, jäm-

ställdhet samt miljö. Sverige bör också verka för en samlad EU-ståndpunkt

när det gäller reformeringen av FN på det ekonomiska och sociala området.

Med vad som ovan anförts anses motion U215 (kd) yrkande 5 besvarad.

I motion U215 (kd) yrkande 22 krävs uppföljning och kontroll av det bilate-

ral biståndet.

Utskottet har inhämtat att det pågår ett arbete där UD i samarbete med Sida

under 1999 ser över resultatstyrningen av Sidas verksamhet, inklusive sam-

ordning mellan existerande styrinstrument. Arbetet syftar till att precisera

mål, prestationer och återrapportering i regleringsbrev och Sidas årsredovis-

ning. Arbetet beräknas slutföras under maj 2000.

Med detta anses motion U215 (kd) yrkande 22 besvarad.

Miljöpartiet menar bl.a. i partimotion U219 (mp) (delvis) att de fastlagda

biståndspolitiska målen blivit ett alltmer trubbigt instrument. Motionärerna

vill även att självtillit lyfts in som en viktig bit i biståndsmålen. Motionäre

menar att såväl politiska ledare som internationella organ och enskilda med-

borgare måste ta sitt ansvar för utvecklingen. I ett globalt miljö- och rättvis

perspektiv är det nödvändigt att den rika världen ökar takten mot kretslopps-

samhället. Det överordnade målet för Sveriges internationella utvecklings-

samarbete är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. De sex av riksdagen

fastlagda biståndspolitiska målen samverkar för att bidra till det övergripande

målet. Behovet av bistånd ökar i världen samtidigt som klyftorna mellan rika

och fattiga också ökar.

Miljöproblemen varierar i olika delar av världen, beroende på ekonomiska

och ekologiska förutsättningar. En ny syn på befolkning och utveckling är på

väg. Det är inte kontroll utan social och ekonomisk utveckling som främst

kan påverka befolkningsutvecklingen. Miljöpartiet anser vidare att det är

angeläget att bibehålla ett starkt stöd till FN-systemet. FN kan effektiviseras

och förbättras i sina arbetsformer samtidigt som FN:s roll bör förstärkas,

särskilt vad gäller freds- och konfliktförebyggande arbete.

Utskottet menar vidare att begreppet självtillit är otydligt och delvis pro-

blematiskt. Det biståndspolitiska målet om ekonomisk och politisk självstän-

dighet kommer att behandlas i den förestående parlamentariska översynen av

utvecklingssamarbetet.

Utskottet instämmer i vad som i motionen sägs om angelägenheten att bi-

behålla ett starkt stöd till FN-systemet. FN kommer år 2001 att genomföra en

högnivåkonferens rörande utvecklingsfinansiering. Syftet är att nå samsyn

vad gäller utvecklingsfinansiering och försöka definiera kritiska faktorer för

u-ländernas ekonomiska utveckling. Sverige deltar aktivt i förberedelserna

inför konferensen. Konferensen kommer sannolikt att inträffa under det

svenska EU-ordförandeskapet.

Utskottet har inhämtat att det inom UD pågår ett analytiskt projekt som

förväntas pågå under 2000 och 2001 inom området utvecklingsfinansiering,

där man bl.a. tittar på hur FN-systemet kan få en mer förutsägbar finansie-

ring och på Världsbankens framtida finansieringssystem.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att enskilda organisationer utgör

en viktig del av det civila samhället och bereder människor en möjlighet att

tillsammans med andra delta i beslut och påverka sin situation. Samtidigt

bidrar erfarenheterna från att verka tillsammans med andra i organiserad

form (i utrymmet mellan familjen, staten och marknaden) till att den demo-

kratiska kulturen stärks.

Med vad som ovan anförts besvaras motion U219 (mp) (delvis).

Motionärerna bakom U210 (c) yrkandena 4 och 6 menar att den övergripan-

de inriktningen av svenskt bistånd samt den bilaterala delen av detta i högre

grad bör präglas av småskalighet i syfte att stärka de enskilda människornas

möjligheter att förändra sin situation. Utskottet ställer sig i stora drag bako

motionärens integrerade syn på utveckling och prioritering av landsbygdsut-

veckling. Bistånd kan aldrig vara mer än ett komplement till de fattiga län-

dernas egna ansträngningar. Det svenska biståndet sätter fattigdomsbekämp-

ning i första rummet, och de sex biståndspolitiska målen är att betrakta som

integrerade delmål för att bekämpa fattigdomen. Dessa mål präglar såväl det

multilaterala som det bilaterala bistånd som Sverige bedriver.

Med vad utskottet ovan anfört anses motion U210 (c) yrkandena 4 och 6 vara

besvarad.

I kommittémotion U204 (m) yrkande 13 krävs att utformningen av biståndet

bör ske i u-landsmiljö.

Utskottet menar att biståndet bygger på partnerskap mellan Sverige och

samarbetslandet. Utformningen av de konkreta biståndsinsatserna liksom av

mer övergripande strategier sker sedan samråd skett mellan samarbetslandet,

respektive ambassad och Sida. Inom Sida har en decentralisering av arbetet

skett till ambassaderna, och en utökning har skett av antalet regionala hand-

läggare i fält. En stor del av utformningen av utvecklingssamarbetet äger

därigenom rum i u-landsmiljö. Däremot delar inte utskottet motionärernas

uppfattning att Sidas centrala utvecklings- och ledningsfunktion bör förläg-

gas till södra Afrika.

Därmed avstyrks motion U204 (m) yrkande 13.

Biståndsramen samt avräkningar från denna

Propositionen (avsnitt 3.4 s. 19)

Verksamhetsområde A Internationellt utvecklingssamarbete består av tre

anslag, Biståndsverksamhet och förvaltningsanslagen för Sida respektive

Nordiska Afrikainstitutet. Verksamhetsområdets resurser beräknas utifrån

biståndsramen. Från biståndsramen görs avräkningar för kostnader, vilka

klassificeras som bistånd, inom andra utgiftsområden.

I propositionens yrkande 1 begär regeringen att biståndsramen fastställs till

0,72 % av vid budgeteringstillfället beräknad BNI för 2000. Biståndsramen

för 2000 uppgår till 14 299 miljoner kronor, dvs. 0,72 % av beräknad brutto-

nationalinkomst (BNI).

Avräkningen från biståndsramen för kostnader för asylsökande från u-

länder har ökat dels i förhållande till 1998, dels i förhållande till regeringe

ekonomiska vårproposition 1998/99:100. Ökningen beror på att kostnader för

mottagande av flyktingar från Kosovo har tillkommit. För 2000 uppgår av-

räkningen till 763 miljoner kronor. Från biståndsramen avräknas vidare

kostnader för det svenska bidraget till den del av EU:s gemensamma bistånd

som finansieras över Europeiska kommissionens reguljära budget. För 2000

uppgår bidraget till 757 miljoner kronor, vilket beräknats som biståndets

andel av Sveriges bidrag till EU-budgeten. Då Sveriges medlemsavgift har

ökat har också avräkningsbeloppet för 2000 ökat jämfört med 1999. Avräk-

ningen för administrativa kostnader m.m. består främst av Utrikesdeparte-

mentets administration av utvecklingssamarbetet samt FN-bidrag, vilka

utbetalas från andra utgiftsområden och som klassificeras som bistånd. Av-

räkningsbeloppet har år 2000 ökat till 292 miljoner kronor, vilket förklaras

av ökade FN-bidrag.

Motionerna

Flera motioner rör enprocentsmålet för biståndet. Folkpartiet kräver i motion

1999/2000:U206 (fp) yrkande 26 en återgång till enprocentsmålet inom en

tioårsperiod. Motionärerna anser att utrymme bör reserveras för fortsatta

stegvisa höjningar under åren 2001 och 2002 och föreslår 2 200 respektive

2 600 miljoner kronor utöver regeringens förslag för dessa år. Med detta

förslag kommer biståndsramen att uppgå till 0,84 % respektive 0,86 % av

BNI för åren 2001 och 2002 (yrkande 25).

Centern konstaterar i motion 1999/2000:U210 (c) att det svenska biståndet

uppgår till ca 3 % av det samlade offentliga biståndet i världen. Enskilda

program, mottagarländer och FN-organ - där Sverige är en stor biståndsgiva-

re - är emellertid beroende av de svenska insatserna. Motionärerna anser

(yrkande 2) att det är en självklarhet att Sverige skall ta på sig sin del av

ansvaret för de globala problemens lösning, varför enprocentsmålet stegvis

bör återupprättas.

Kristdemokraterna anför i partimotionen 1999/2000:U215 (kd) yrkande 1 att

Sverige bör återgå till enprocentsmålet, och begär i det syftet att regeringen

presenterar en plan för en snabbare återgång till enprocentsmålet.

Miljöpartiet kräver i motion 1999/2000:U219 (mp) (delvis) en återgång till

enprocentsmålet inom fem år.

Utskottets överväganden

I motion U206 (fp) yrkandena 25 och 26 krävs höjningar av biståndsramen

för att kunna genomföra en återgång till enprocentsmålet inom en tioårsperi-

od. I motion U210 (c) yrkande 2 krävs att Sverige skall ta på sig sin del av

ansvaret för de globala problemens lösning och därför återta och uppfylla

enprocentsmålet för biståndet. Även i motion U215 (kd) yrkande 1 och U219

(mp) (delvis) kräver motionärerna att Sverige bör återgå till målet att det

samlade biståndet skall uppgå till 1 % av BNI.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag för budgetåret 2000 att fastställa

biståndsramen till 0,72 % av vid budgeteringstillfället beräknad BNI,

proposition 1999/2000:1 yrkande 1.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare, senast i betänkande 1998/99:UU2,

framhållit att kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i

riksdagen och i den allmänna opinionen. Samtidigt är återgången till

enprocentsnivån också en viktig symbolfråga varför utskottet, även av det

skälet, ansett att det bör prioriteras. Utskottet har vid flera tillfällen, bl.

ovan nämnda betänkande, välkomnat att en återgång nu inletts samt

framhållit med bestämdhet att en återgång till enprocentsnivån bör ske så

snart det statsfinansiella läget tillåter. Utskottet välkomnar därför också att

regeringen i propositionen förutskickar att biståndsnivån skall höjas till

0,73 % år 2001 och 0,74 % år 2002. Det finns däremot, enligt utskottets

mening, ingen anledning att därutöver lägga fast precisa beloppsgränser

beträffande biståndsramen för de närmaste åren. Anslagstilldelningen för

2001 och 2002 kommer att prövas inför respektive budgetberedning.

Utskottet har också tidigare tagit ställning till förslag om mer eller mindre

detaljerade planer för hur enprocentsmålet åter skall uppnås. Utskottet har

därvid uttalat att bestämda planer för en återgång till enprocentsnivån inte

förefaller ändamålsenliga. Utskottet noterar samtidigt att regeringen avser

undersöka olika alternativ för att successivt åter nå enprocentsmålet. Vad

gäller återgång till enprocentsmålet med bibehållen kvalitet konstaterar

utskottet att arbetet med kvalitet och effektivitet i biståndet är högt priorit

oberoende av nivån av biståndsramen.

I konsekvens med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna U206

(fp) yrkandena 25 och 26, U210 (c) yrkande 2, U215 (kd) yrkande 1 samt

U219 (mp) (delvis).

Fördelningen inom utgiftsområdet

Propositionen (avsnitt 1 s. 7-10)

För budgetåret 2000 föreslår regeringen i budgetpropositionens yrkande 6 att an

under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd fördelas enligt följande uppställ

Anslagsbelopp

Tusental kronor

Anslag

Anslagstyp

Anslagsbelopp

A 1

Biståndsverksamhet

reservationsanslag

12 060 304

A 2

Styrelsen för internationellt

utvecklingssamarbete (Sida)

ramanslag

415 844

A 3

Nordiska Afrikainstitutet

ramanslag

10 761

B 1

Samarbete med Central- och

Östeuropa

reservationsanslag

725 000

B 2

Avsättning för förlustrisker

vad avser garantier för finansi-

ellt stöd och exportkredit-

garantier

reservationsanslag

25 000

Summa

13 236 909

Motionerna

I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag som leder till minskning eller

höjning av ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. I bilaga 1 (För-

slag till beslut om anslag inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för

budgetåret 2000) framgår partiernas förslag till ändrad anslagstilldelning.

Folkpartiet föreslår i motion 1999/2000:U206 (fp) att biståndet höjs med

1 500 miljoner kronor år 2000 (yrkande 24). Den totala biståndsramen kom-

mer därmed att uppgå till 0,80 % av BNI. Motionärerna anser att utrymme

bör reserveras för fortsatta stegvisa höjningar under åren 2001 och 2002.

I motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 20 konstaterar Centerpartiet att med

nuvarande ökningstakt kommer det att ta ytterligare 28 år innan Sverige är

uppe i målet att biståndet omfattar 1 % av BNI. Centerpartiet föreslår därför

en ökning av biståndet med 195 miljoner kronor för år 2000 till 14 494 mil-

joner kronor. Centerpartiet hemställer i motion 1999/2000:U212 (c) att yt-

terligare 195 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag tillförs ansla-

get A 1 Biståndsverksamhet.

Kristdemokraterna anser i 1999/2000:U215 (kd) yrkande 29 att riksdagen bör

besluta om en underindelning av anslaget A 1 Biståndsverksamhet som inne-

bär att anslaget A 1 Biståndsverksamhet tillförs 1 000 miljoner kronor mer

än regeringens förslag, och anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeu-

ropa föreslås tillföras ytterligare 100 miljoner kronor.

I 1999/2000:U222 (m) yrkande 2 (delvis) föreslår Moderaterna att utgiftsom-

råde 7 Internationellt bistånd Anslag A 1 Biståndsverksamhet tillförs

9 849 961 000 kr för 2000.

I partimotion Fi212 (fp) yrkande 12 (delvis) kräver Folkpartiet en höjning av

biståndsramen med 1 500 000 kr, som ett steg mot att återställa enprocents-

målet.

Utskottets överväganden

Flera motioner - U206 (fp) yrkande 24, U210 (c) yrkande 20, U212 (c),

U215 (kd) yrkande 29, U222 (m) yrkande 2 (delvis) samt Fi212 (fp) yrkande

12 (delvis) - rör ändrade anslag för utgiftsområde 7. Regeringen föreslår i

budgetpropositionen för 2000 en utgiftsram för utgiftsområde 7. Riksdagen

har sedermera fattat beslut med samma innebörd och fastställt utgiftsramen

(bet. 1999/2000:FiU1).

Utskottet vill inledningsvis framhålla det nära samband som råder mellan

biståndsramen och de medel som anvisas inom utgiftsområde 7. Den åter-

gång till enprocentsnivån som inletts och som utskottet välkomnat i det före-

gående förutsätter ökningar inom utgiftsområdet, främst av A 1-anslaget, på

sätt som föreslås i propositionen. Eftersom det i motion U222 (m) yrkande 2

(delvis) framförda förslaget skulle få en motsatt effekt, med innebörden att

det av FN rekommenderade 0,7-procentsmålet skulle underskridas, måste

motionen i konsekvens härmed avstyrkas. Vad gäller övriga här aktuella

motionsyrkanden förutsätter de en återgång till enprocentsnivån i en takt som

det statsfinansiella läget för närvarande inte tillåter.

Utskottet finner mot bakgrund av dessa överväganden att den av regeringen

föreslagna fördelningen mellan anslagen inom utgiftsområde 7 synes vara väl

avvägd, varför regeringens yrkande 6 tillstyrks.

Därmed avstyrks motionerna U206 (fp) yrkande 24, U210 (c) yrkande 20,

U212 (c), U215 (kd) yrkande 29, U222 (m) yrkande 2 (delvis) samt Fi212

(fp) yrkande 12 (delvis).

Multilateralt utvecklingssamarbete

Anslagsposterna, prioriteringar m.m.

Propositionen (avsnitt 3.6 s. 20-35)

Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar FN:s ekonomiska och sociala verksam

tionella finansieringsinstitutioner och fonder, övrigt multilateralt samarbete

iska utvecklingsfonden.

Fördelningen under anslagsposten Multilateralt utvecklingssamarbete

Tusental kronor

Budget

1999

Beräknat

2000

1 FN:s ekonomiska och

sociala verksamhet

1 641 000

1 827 500

2 Internationella finansie-

ringsinstitutioner

1 206 000

1 260 000

3 Övrigt multilateralt sam-

arbete

218 000

171 500

4 Europeiska utvecklings-

fonden

297 000

118 000

Summa

3 362 000

3 377 000

Regeringens prioriteringar

I propositionen framhåller regeringen att aldrig förr har samsynen kring de

internationella målen för utvecklingssamarbetet varit så välutvecklad som i

dag - där bl.a. 1990-talets FN-konferenser och strategin Shaping the 21st

Century utgör en gemensam plattform. En viktig uppgift framöver är att

bevaka och stadfästa dessa mål och att främja att de efterlevs av samtliga

FN:s medlemsstater. Regeringen ser därför som en viktig uppgift att vid

uppföljningarna av FN-konferenserna ånyo fästa blicken på de mål som

ställdes för att stärka engagemanget kring utvecklingsfrågor i ett globalt

perspektiv.

Regeringen har under det gångna året fokuserat på att följa upp reformar-

betet inom FN och skapa mekanismer för att effektivisera FN:s sociala, eko-

nomiska och humanitära verksamhet i fält. FN uppmärksammar millennie-

skiftet bl.a. genom generalförsamlingsmötet år 2000, Millennieförsamlingen,

och genom ett särskilt högnivåmöte med deltagande av stats- och regerings-

chefer.

Under år 1998 inleddes inom Utrikesdepartementet ett projekt för att se

över och förbättra formerna för finansiering av såväl FN:s verksamhet som

några av de multilaterala utvecklingsbankernas långivning på mjuka villkor.

Detta arbete kommer att utgöra underlag för Sveriges agerande vid högnivå-

mötet om utvecklingsfinansiering inom FN:s ram år 2001. De senaste årens

internationella ekonomiska kris har i vissa fall medfört en drastisk ökning av

bankernas utlåning för att dämpa krisens effekter på mottagarländerna. Till-

sammans med IMF har de spelat en betydelsefull roll i krishanteringen.

Genom medlemskapet i EU har Sverige möjligheter att påverka en bety-

dande del av världens bistånd. Gemenskapen (EG) är världens femte största

finansiär av utvecklingssamarbete. Medlemskapet innebär också att Sverige

kan påverka det biståndspolitiska tänkandet i en grupp länder som tillsam-

mans svarar för mer än hälften av världens bistånd.

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

I de flesta FN-organisationer tillhör Sverige de största bidragsgivarna med

årsbidrag motsvarande 4-10 % av den totala frivilligfinansierade budgeten.

Därtill kommer medel som utbetalas via Sida till specifika projekt, s.k. mul-

tibistöd. Den svenska strävan är att målen för svenskt utvecklingssamarbete

så långt som möjligt skall genomsyra även FN-systemets verksamhet.

Som ett led i ansträngningarna att uppnå en mer långsiktig och förutsägbar

finansiering av UNDP har Sverige gjort utfästelser att det svenska bidraget

till UNDP under år 2000 och år 2001 inte kommer att understiga 1999 års

bidrag. Den svenska bidragsnivån, ca 8 % av den totala budgeten, placerar

Sverige på sjätte plats bland givarna. För att tillse att den nuvarande nedåtgå

ende bidragstrenden till UNDP bryts är det viktigt att Sverige verkar för ett

ökat gemensamt ansvarstagande bland organisationens medlemmar.

Sveriges bidrag till Unicef ökade med 6 % budgetåret 1999, vilket placerar

Sverige på en oförändrad andra plats bland givarna. Under kommande år

intensifieras Unicefs verksamhet vad gäller integrering av ett rättighetsper-

spektiv, uppföljning av barntoppmötet 1990 samt utveckling av en ny global

agenda för barn inför generalförsamlingens extra möte år 2001. För år 2000

beräknas en ökning av det svenska bidraget.

Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1996-1999 samt

beräknat för 2000

Tusental kronor

Årsbidrag

1996

Årsbidrag

1997

Årsbidrag

1998

Årsbidrag

1999

Årsbidrag

2000

FN:s utveck-

lingsprogram,

UNDP

460 000

460 000

470 000

490 000

500 000

FN:s kapital-

utvecklings-

fond, UNCDF

32 000

40 000

42 000

42 000

42 000

FN:s barn-

fond, Unicef

283 000

283 000

250 000

265 000

280 000

FN:s kvinno-

fond, Unifem1)

5 000

5 000

8 000

10 000

FN:s befolk-

ningsfond,

UNFPA

116 000

116 000

125 000

140 000

145 000

FN:s världs-

livsmedels-

program,

WFP

245 000

200 000

180 000

180 000

195 000

FN:s flykting-

kommissarie,

UNHCR

248 500

248 500

260 000

270 000

370 0004)

FN:s hjälp-

organisation

för palestina-

flyktingar,

UNWRA

135 000

135 000

145 000

150 000

160 000

Multilateral

handels-

relaterad

biståndsverk-

samhet

4 500

5 000

8 000

12 000

25 000

Narkotikain-

satser genom

FN-systemet

(UNDCP,

WHO/PSA)

40 000

40 000

45 000

47 000

45 500

FN:s boende

och bebyggel-

secenter,

Habitat2)

5 000

5 000

5 000

5 000

UNAIDS

10 000

35 000

37 000

37 000

37 000

FN:s industri-

utvecklings-

organisation,

Unido3)

8 000

8 000

8 000

13 000

Summa

1 574 000

1 580 500

1 580 000

1 654 000

1 827 500

1. T.o.m. 1999 finansierades bidragen till Unifem över delpost 3, Övriga multil

2. T.o.m. 1999 finansierades bidragen till Habitat över delpost 3, Övriga multi

3. 1994-1997 finansierades bidragen till Unido över anslaget B 9.

4. 100 mkr i stöd till UNHCR har i förhållande till 1999 flyttats från den

bilaterala anslagsposten till basbudgetstödet.

Internationella finansieringsinstitutionerna

Tabellen nedan visar budgetbehoven för 2000, dvs. förväntade dragningar i

de fall medel inte budgeterats tidigare, samt som en jämförelse budgetåret

1999.

Tusental kronor

Budget 1999

Beräknat 2000

Världsbanksgrup-

pen

960 000

870 000

Regionala utveck-

lingsbanker

23 000

180 000

Övriga utveck-

lingsbanker och

fonder

223 000

210 000

Summa

1 206 000

1 260 000

Världsbanksgruppen

Världsbanksgruppen består av Internationella återuppbyggnads- och utveck-

lingsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internatio-

nella finansieringsbolaget (IFC), Multilaterala investeringsgarantiorganet

(MIGA) och Internationella centret för biläggande av investeringstvister

(ICSID). De bidrag till Världsbanksgruppen som under budgetåret 2000

finansieras från delposten rör IDA och MIGA.

Världsbanksgruppen är i dag den i särklass största enskilda källan för of-

fentligt utvecklingsbistånd och lån till utvecklings- och östländer. IBRD

lånade under år 1998 ut ca 20 miljarder US-dollar och IDA ca 7,5 miljarder

US-dollar. Sveriges ackumulerade bidragsandel i IDA är för närvarande

1,93 % och i MIGA 1,1 %.

För närvarande pågår en översyn av Världsbankens och Internationella Va-

lutafondens gemensamma skuldinitiativ (HIPC - Heavily Indebted Poor

Countries). Sverige stödjer detta och förordar att en del av Världsbankens

nettoinkomst om möjligt skall bidra till finansieringen av HIPC.

Afrikanska utvecklingsbanken

Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) har under 1999, efter mycket aktiv

svensk och nordisk medverkan, antagit ett visionsdokument för styrning av

bankens verksamhet. Visionen sätter bankens roll som utvecklingsinstitution

med fattigdomsminskning som främsta mål i fokus. Dokumentet betonar

AfDB:s roll som en afrikansk institution och lyfter fram frågor som jäm-

ställdhet, miljö och gott styrelseskick.

I januari 1999 nåddes en överenskommelse om den åttonde påfyllnaden av

Afrikanska utvecklingsfonden (ADF-8). Detta innebär att fonden under

treårsperioden 1999-2001 tillförs knappt 2,4 miljarder US-dollar i nya givar-

bidrag (Sveriges bidrag uppgår till 940 miljoner kronor).

Asiatiska utvecklingsbanken

Under 1998 och 1999 har Asiatiska utvecklingsbankens (AsDB) verksamhet

fortsatt att präglas av den finansiella krisen i sydöstra och östra Asien. Insa

serna med anledning av den finansiella krisen har tärt på bankens finansiella

resurser. Den internationella marknadens riskanalys av den asiatiska mark-

naden och AsDB:s involvering i de mest krisdrabbade länderna har kraftigt

fördyrat bankens upplåning på den internationella kapitalmarknaden. Upplå-

nings- och utlåningsutrymmena förutses vara uttömda före 2002. Nya påfyll-

nadsförhandlingar, de åttonde i ordningen, för Asiatiska utvecklingsfonden

(AsDF) har påbörjats i oktober 1999. En översyn har gjorts av utlåningsvill-

koren för det hårda kapitalet, vilket med största sannolikhet kommer att leda

till en tidigareläggning av bankens femte kapitalökning.

Interamerikanska utvecklingsbanken

Under 1990-talet har Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) fattig-

domsprofil ytterligare stärkts bl.a. genom en ökad utlåning till de fattigaste

länderna i regionen och en större andel socialt inriktade projekt. IDB:s prio-

ritering av fattigdomsminskning, social rättvisa, modernisering av staten, det

civila samhället och miljön ligger väl i linje med de frågor som Sverige

under många år drivit i nära samarbete med övriga nordiska länder. Sverige

har också aktivt drivit på bankens arbete med fattigdomsfrågor, god sam-

hällsstyrning och jämställdhet, där viktiga framsteg har gjorts under senare

år. Sverige avser att fortsatt betona vikten av att banken ökar personalens

kompetens på dessa områden och att verksamheten i ökad omfattning decent-

raliseras till fältkontoren. Den pågående diskussionen om IDB:s framtida roll

kommer även under 2000 att vara en för Sverige prioriterad fråga.

Sverige har, tillsammans med de andra nordiska länderna, varit drivande i

diskussionen som handlar om hur banken skall möta de snabba förändringar-

na i omvärlden såsom globalisering, ökande privata kapitalflöden och demo-

kratiseringsprocesser.

Övriga utvecklingsbanker och -fonder

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) har ett tydligt fokus på

fattigdomsbekämpning genom sin inriktning på projekt för att förbättra lev-

nadsförhållandena för landsbygdsbefolkningen i de fattigaste länderna. Un-

der 1999 inleddes konsultationer om en påfyllnad av IFAD:s kapital, vilka

beräknas bli klara vid årsmötet i februari 2000. Sverige kommer även fort-

sättningsvis i IFAD:s styrelse, i nära samarbete med Norge, Danmark och

Finland, att verka för att ytterligare förankra prioriterade mål i fondens pro-

jektverksamhet.

Afrikanska fonden för kapacitetsutveckling (ACBF) arbetar huvudsakligen

med att stärka utvecklingsländers kapacitet att utarbeta och genomföra

makroekonomisk politik. Förhandlingar pågår som kommer att innebära att

ACBF:s verksamhet breddas genom att ytterligare ett kapacitetsuppbygg-

nadsinitiativ, som har utarbetats i Världsbankens regi, länkas till fonden.

Arbetet inom ACBF har fokus på kapacitetsuppbyggande inom den offentli-

ga sektorn.

Under 1999 innehar Sverige ordförandeskapet i Nordiska utvecklingsfon-

dens (NDF) styrelse. Fonden finansieras genom bidrag från de fem nordiska

länderna och har ett grundkapital på 515 miljoner SDR. Utlåningen (under-

tecknade och godkända projekt) uppgår till drygt 400 miljoner SDR. NDF

lämnar lån på mycket förmånliga villkor till projekt som främjar ekonomisk

och social utveckling i låg- och lägre medelinkomstländer. Under 1997 in-

gick NDF ett samarbetsavtal med NORSAD-fonden, som verkar för att

främja näringslivssamarbete mellan Norden och SADC (Southern African

Development Community). NORSAD bidrar främst med lån till s.k. joint

ventures.

Motionerna

Folkpartiets förslag till ändrad anslagstilldelning enligt motion 1999/2000:

U206 (fp) yrkande 27 (delvis) återfinns i tabellerna 2 och 4 i bilaga 1.

I samma bilaga framgår Kristdemokraternas förslag till ändringar i de multi-

laterala anslagsposterna enligt motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 28

(delvis).

Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1999/2000:U222 (m) yrkande 2

(delvis) ändringar i anslagen för multilateralt samarbete. Även dessa framgår

i tabellerna 2 och 4.

Utskottets överväganden

Regeringens preliminära fördelning under anslagsnivå beträffande det mul-

tilaterala biståndet har presenterats i tabellform i budgetpropositionen och

framgår av bilaga till betänkandet (bilaga 1, tabellerna 2-4).

Utskottet har inget att invända mot den av regeringen föreslagna fördelning-

en. I konsekvens härmed och till följd av tidigare ställningstaganden rörande

utgiftsområde 7 och fördelningen på anslag inom utgiftsområdet avstyrks de

förslag till ändrad fördelning som framförs i motionerna U206 (fp) yrkande

27 (delvis), U215 (kd) yrkande 28 (delvis) samt U222 (m) yrkande 2 (del-

vis).

Övrigt multilateralt samarbete

Under delposten Övrigt multilateralt samarbete finansieras Multilaterala

miljöinsatser, Multilaterala konfliktförebyggande insatser, Särskilda multi-

laterala insatser för jämställdhet och barn och Övriga multilaterala insatser.

Propositionen (s. 29): Multilaterala miljöinsatser

I takt med att de globala miljöfrågornas roll växer avser regeringen att stödja

verksamhet i de multilaterala organen som syftar till att stärka efterlevnaden

av de globala miljökonventionerna. Det normativa multilaterala samarbetet

fortgår med att vidareutveckla riktlinjerna efter Riokonferensen. Sverige ger

särskild prioritet åt fattigdomsbekämpning och hållbara produktions- och

konsumtionsmönster i mötena med FN:s kommission för hållbar utveckling

(CSD).

Förra årets överenskommelse om den andra påfyllnaden av den globala

miljöfonden (GEF) innebar att givarna åtog sig att tillföra GEF sammanlagt

2,75 miljarder US-dollar. För svensk del uppgår åtagandet till 448 miljoner

kronor för fyraårsperioden 1998-2002. Sveriges bidrag kommer att utbetalas

i takt med de behov som GEF anger. För budgetåret budgeteras ett belopp

om ca 14 miljoner kronor.

Motionerna

Folkpartiet anser i motion 1999/2000:U206 (fp) att insatser för en ekologiskt

hållbar utveckling är en mycket angelägen del i biståndet. Gemensamt för

alla miljöhot är att de alltid beskär friheten och minskar framtida generatio-

ners livschanser. Eftersom vatten är en förutsättning för vår existens är det

viktigt att se till att det inte sinar, slösas bort eller förorenas. Förorenat

är ett mycket stort hälsoproblem. En fjärdedel av jordens befolkning har inte

tillgång till rent vatten, med följd att omkring 25 000 människor av dör varje

dag av vattenrelaterade sjukdomar. Kombinationen av fattigdom och överbe-

folkning ökar trycket på skogar, mark- och kustområden. Bistånd med ett

långsiktigt miljöperspektiv spelar en viktig roll för att förändra regelsystem

för investeringar i miljöskydd (yrkande 16).

Den fattiga världen måste få möjligheter att höja sitt ekonomiska välstånd

och för att detta skall kunna ske krävs det ett kraftfullt agerande för bi-

ståndsinsatser för en hållbar utveckling. Kristdemokraterna menar i motion

1999/2000:U215 (kd) yrkande 10 att biståndsverksamheten delvis bör ses

över så att den i högre utsträckning inriktas på miljövänliga alternativ för en

ökad tillväxt i utvecklingsländerna. Vidare framförs i yrkande 14 att ansvaret

för de växande miljöproblemen inte kan lämpas över på de resurssvaga fatti-

ga länderna, utan i större utsträckning måste utkrävas av de rika länderna.

Detta motiverar enligt kristdemokratisk mening ett utökat stöd från svensk

sida.

I kommittémotion 1999/2000:U609 (v) yrkande 4 beskriver Vänsterpartiet de

skador som det planerade dammbygget Ilisu i östra Turkiet kan komma att

åsamka miljö, kulturarv och människor i Turkiet och Irak. Motionärerna

menar att projektet inte bör erhålla några exportkrediter från den svenska

staten.

Utskottets överväganden

I motion U206 (fp) yrkande 16 krävs insatser för en ekologiskt hållbar ut-

veckling i biståndet i all synnerhet vad gäller vattenfrågor. Bistånd med ett

långsiktigt miljöperspektiv spelar en viktig roll för att förändra regelsystem

för investeringar i miljöskydd. I motion U215 (kd) yrkande 10 krävs att

biståndsverksamheten delvis bör ses över så att den i högre utsträckning

inriktas på miljövänliga alternativ för en ökad tillväxt i utvecklingsländerna

och i yrkande 14 framförs vidare att ansvaret för de växande miljöproblemen

inte kan lämpas över på de resurssvaga fattiga länderna.

Utskottet har tidigare konstaterat att ohållbara produktions- och konsum-

tionsmönster förekommer både i rika och fattiga samhällen. Inom FN:s

kommission för hållbar utveckling (CSD, Commission for Sustainable De-

velopment) verkar Sverige aktivt för att dessa obalanser belyses. Fattig-

domsbekämpning och arbete för hållbar utveckling är ofta två sidor av sam-

ma verksamhet. Sverige verkar också för implementering av de tre miljökon-

ventionerna från Rio avseende klimat, bekämpning av ökenspridning och

främjande av biologisk mångfald. Dessa måste även anhängiggöras i utveck-

lingssamarbetets vardag. Sverige har en av styrelseplatserna i Montrealpro-

tokollets multilaterala fond för utfasning av ozonfarliga ämnen och driver där

bl.a. frågan om institutionell förstärkning i u-länderna så att deras kapacitet

kompetens och ägarskap ökar.

Sida har ett omfattande biståndsprogram för främjande av hållbar utveck-

ling och utför miljökonsekvensbedömningar av alla insatser. Sidas bistånd är

också inriktat på miljövårdslagstiftning. Sverige verkar också för beslut om

att hela EU:s utvecklingssamarbete skall genomsyras av omsorg om hållbar

utveckling.

World Water Council anordnar sitt andra World Water Forum (WWF) i

Haag den 16-22 mars 2000. Sverige har som en av ett fåtal nyckelaktörer

inom vattenområdet inbjudits att delta i förberedelserna för WWF. I sakfrå-

gor har Sverige lyft fram behovet av att tydliggöra jordbrukets vattenan-

vändning, integrerad vattenförvaltning för avrinningsområden, "Ecosystem

Approaches", deltagande av allmänheten (Public Participation) samt betydel-

sen av kvinnors roll i detta sammanhang.

Med avstyrkande av motion U206 (fp) yrkande 16 anses motion U215 (kd)

yrkandena 10 samt 14 besvarad.

I motion U609 (v) yrkande 4 beskrivs skador som det planerade dammbygget

Ilisu i östra Turkiet kan komma att åsamka och att projektet därför inte bör

erhålla några exportkrediter från den svenska staten.

Utskottet har inhämtat att EKN har regeringens uppdrag att utforma en

miljöpolicy för garantigivningen och en plan för implementeringen av denna.

Policyn och implementeringsplanen skall redovisas till regeringen senast den

31 december 1999.

Regeringen räknar med att EKN:s miljöpolicy skall kunna införas senast i

början av år 2000. Utskottet konstaterar att EKN:s uppgift är att främja

svensk export genom att utfärda olika typer av garantier. Verksamheten

bedrivs enligt riktlinjer som har fastställts av riksdag och regering. Även

internationella överenskommelser styr verksamheten. Normalt fattar EKN

självständiga beslut inom de givna ramarna. EKN gör i enskilda ärenden en

bedömning vad gäller politiska och kommersiella risker. Den sammanvägda

bedömningen avgör om EKN kan lämna en garanti och vilka villkor som i så

fall skall gälla.

Det åligger inte EKN att göra bedömningar av ett projekts miljökon-

sekvenser annat än ur risksynpunkt, dvs. i vilken utsträckning miljökon-

sekvenser påverkar låntagarens återbetalningsförmåga. EKN har dock sedan

flera år känt ett ansvar för att miljöaspekter, inklusive omflyttning av perso-

ner, skall bli belysta i samband med beslut om garanti. Enligt planerna för

den miljöpolicy som EKN håller på att ta fram skall en miljökonsekvensbe-

skrivning och en fördjupad miljögranskning alltid göras för den typ av pro-

jekt som Ilisuprojektet tillhör.

Utskottet menar att det inte ankommer på riksdagen att ta ställning i frågor

rörande enskilda projekt. Med vad som ovan anförts anser utskottet motion

U609 (v) yrkande 4 besvarad.

Propositionen (s. 30): Multilaterala konfliktförebyggande insatser

Ett oroväckande antal väpnade konflikter har även under 1999 utgjort ett

direkt hot mot internationell fred och säkerhet och mot civilbefolkningens

säkerhet och överlevnad. Sverige spelar en aktiv roll när det gäller att vidare

utveckla tänkandet kring väpnade konflikter och förbättra beredskapen att

ställa upp med flexibla, internationella insatser till gagn för dem som drab-

bats av väpnade konflikter och för en varaktig konfliktlösning.

Multilaterala konfliktförebyggande insatser syftar till att stärka det multi-

laterala systemets, främst FN:s, förmåga att hantera humanitära kriser till

följd av väpnade konflikter och att åstadkomma varaktiga fredliga lösningar.

Samarbetet med FN:s särskilde representant för barn i väpnade konflikter

kommer att fortsätta. Uppdraget till den svenska ordföranden i FN:s arbets-

grupp för barn i väpnade konflikter, med inriktning på förbud mot rekryte-

ring och deltagande i väpnad konflikt av barn under 18 år, att genomföra

konsultationer i syfte att nå enighet om ett tilläggsprotokoll till barnkonven-

tionen kan komma att föranleda stöd till särskilda initiativ.

I samband med att Ottawakonventionen om totalförbud mot personminor

trätt i kraft, skärps kraven på FN:s samordningsfunktion och behov av stöd

till detta.

Propositionen (s. 30): Särskilda multilaterala insatser - jämställdhet

1998 upprättades en särskild post för insatser av pilotkaraktär för att stärka

jämställdhetssträvandena inom det multilaterala arbetet med jämställdhet.

Medel från posten har under åren 1998 och 1999 utbetalats för ett strategiskt

arbete bl.a. med att integrera ett jämställdhetsperspektiv i hela FN genom

FN:s kvinnoenhet (DAW). Särskilda bidrag har dessutom utgått till FN:s

ekonomiska kommission för Afrika, till FN:s MR-center och till UNFPA för

att särskilt uppmärksamma kvinnors rättigheter och för studier om kvinnors

och mäns olika syn på sexuella rättigheter. Medel har också disponerats för

studier och seminarier liksom för metodskrifter och andra publikationer.

Anvisade medel för jämställdhet har syftat till att under en begränsad tids-

period bistå organisationer bl.a. med att utveckla handlingsplaner för jäm-

ställdhet i utvecklingssamarbetet.

Motionerna

Folkpartiet menar i motion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 20 att det svenska

biståndet bör främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män dels för att

det är en mänsklig rättighet, dels för att kvinnors medverkan behövs för att

uppnå utveckling. Biståndet bör genomsyras av ett genusperspektiv. Alla

biståndsinsatser bör bygga på en förståelse av mäns och kvinnors olikartade

behov, tillgång till resurser och inflytande i varje specifik situation.

Kristdemokraterna menar att de grupper som främst drabbas av fattigdom,

sjukdom och tidig död är kvinnor och barn, och de kräver i motion

1999/2000:U215 (kd) yrkande 19 ytterligare svenskt stöd till det internatio-

nella jämställdhetsarbetet.

Vänsterpartiet menar i partimotion 1999/2000:U217 (v) yrkande 10 att det

finns goda exempel på bistånd där kvinnor kunnat öka sin ekonomiska själv-

ständighet och stärka sin ställning genom egen småföretagsamhet. Denna typ

av kvinnlig företagsamhet skulle kunna vara ett bra verksamhetsfält när det

gäller svenska biståndsinsatser för att stärka kvinnornas ställning i u-länder.

Den enskilda motionen 1999/2000:U649 (kd) ägnas åt kvinnans situation i

världen. Sverige har som föregångsland på jämställdhetsområdet ett särskilt

ansvar att driva kvinnans rättigheter i internationella sammanhang. Jäm-

ställdhetsfrågorna bör därför sättas i nivå med demokrati och mänskliga

rättigheter och ingå som en prioriterad del i biståndet, anförs det i yrkande 1

Motionärerna pekar vidare på den diskriminering mot kvinnor och flickor

som förekommer i Indien och Kina, och då i synnerhet aborter av flickfoster.

I yrkande 2 krävs att regeringen arbetar för att det multi- och bilaterala bi-

ståndet särskilt skall uppmärksamma flickornas situation i Indien och Kina.

Kvinnlig könsstympning är en grov form av övergrepp som främst före-

kommer i östra Afrika. Många kvinnoorganisationer i de länder där köns-

stympning förekommer talar dock öppet om problemet. Det är angeläget att

det multi- och bilaterala biståndet stöder dessa organisationers arbete för

information och upplysning, anförs det i yrkande 4.

Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion 1999/2000:A804 (kd) yr-

kande 31 kvinnans rättigheter som en väsentlig del av de mänskliga rättig-

heterna. I utvecklingsländer diskrimineras ofta kvinnor. Att främja jäm-

ställdhet och förbättra kvinnors villkor är både mål och medel för att stärka

demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna. I yrkande 32 lyfts

kvinnans centrala funktion i familj och samhälle fram. Diskriminering av

kvinnor försvårar arbetet med fattigdomsbekämpning. FN:s kvinnofond

Unifem fyller en viktig funktion i jämställdhetsarbetet. Jämställdhetsarbetet

är en viktig del av biståndet, menar motionärerna.

I partimotion 1998/99:A808 (c) yrkande 2 framhålls bistånd riktat till kvin-

nor som särskilt effektivt och viktigt. Exempelvis har utbildningsinsatser för

kvinnor effekten att befolkningstillväxten sjunker. Sverige bör på försök

fördela en del av de bilaterala biståndsmedlen lika mellan kvinnor och män,

anser motionärerna.

Utskottets överväganden

I partimotion A808 (c) yrkande 2 framhålls bistånd riktat till kvinnor som

särskilt effektivt och viktigt. Folkpartiet menar i motion U206 (fp) yrkande

20 att det svenska biståndet bör främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och

män. Vänsterpartiet menar i partimotion U217 (v) yrkande 10 att det finns

goda exempel på bistånd där kvinnor kunnat öka sin ekonomiska självstän-

dighet och stärka sin ställning genom egen småföretagsamhet. I motionerna

1999/2000:U215 (kd) yrkande 19 och U649 (kd) yrkande 1 menar motionä-

rerna att Sverige på jämställdhetsområdet har ett särskilt ansvar att driva

kvinnans rättigheter i internationella sammanhang. Jämställdhetsfrågorna bör

därför sättas i nivå med demokrati och mänskliga rättigheter och ingå som en

prioriterad del i biståndet. Även motion A804 (kd) yrkande 31 uppmärk-

sammar kvinnans rättigheter som en väsentlig del av de mänskliga rättighe-

terna. Att främja jämställdhet och förbättra kvinnors villkor är både mål och

medel för att stärka demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna.

Utskottet konstaterar att efter riksdagens beslut 1996 om att jämställdhet

skall vara ett särskilt mål för utvecklingssamarbetet och efter antagandet i

Peking 1995 av FN:s handlingsplan för jämställdhet har ett intensivt arbete

bedrivits, både i Sverige och internationellt, för att utveckla metoder så att

allt utvecklingssamarbete skall utformas så att det inriktas både på kvinnors

och mäns behov. Detta innebär att regeringen på sikt räknar med att uppnå

det syfte motionärerna föreslår - en fördelning av utvecklingssamarbetet som

på lika villkor gynnar kvinnor och män.

Både Utrikesdepartementet och Sida har utarbetat handlingsplaner och

handböcker för att uppmärksamma kvinnors och mäns olika behov och vill-

kor i satsningar som gäller fattigdomsbekämpning, demokrati, mänskliga

rättigheter, hållbar utveckling m.m. Samma ambition återspeglas bl.a. i rege-

ringens skrivelser till riksdagen om de fattigas rätt, om partnerskap med

Afrika och om mänskliga rättigheter och demokrati.

Sverige deltar också aktivt i arbetet på internationell nivå med att på lika

villkor uppmärksamma kvinnors och mäns behov, bl.a. i dialog med FN, EU,

Världsbanken och andra utvecklingsbanker samt med OECD/DAC.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande 20,

U215 (kd) yrkande 19, U217 (v) yrkande 10, U649 (kd) yrkande 1, A804

(kd) yrkande 31 samt A808 (c) yrkande 2 besvarade.

I motion U649 (kd) yrkande 2 pekas på den diskriminering mot kvinnor och

flickor som förekommer i Indien och Kina. Kvinnlig könsstympning är en

grov form av övergrepp som främst förekommer i östra Afrika. Många kvin-

noorganisationer i de länder där könsstympning förekommer talar dock öppet

om problemet. Det är angeläget att det multi- och bilaterala biståndet stöder

dessa organisationers arbete för information och upplysning, anförs det i

yrkande 4. I motion A804 (kd) yrkande 32 lyfts kvinnans centrala funktion i

familj och samhälle fram. Motionärerna understryker att diskriminering av

kvinnor försvårar arbetet med fattigdomsbekämpning.

Utskottet menar att jämställdhet bör ses inte bara som ett mål utan också

som ett medel för att stärka demokratin och öka respekten för de mänskliga

rättigheterna. Sverige har systematiskt integrerat jämställdhetsaspekter

(mainstreaming) i olika strategier och policydokument, bl.a. skrivelserna till

riksdagen om demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklingssamarbetet

samt om mänskliga rättigheter i utrikespolitiken. Internationellt fyller FN:s

kvinnofond Unifem en viktig funktion i jämställdhetsarbetet.

Sverige arbetar aktivt med att främja jämställdhet och kvinnors mänskliga

rättigheter, både bilateralt, med våra samarbetsländer, och multilateralt,

genom bl.a. EU, FN, OECD/DAC och utvecklingsbankerna. Sverige verkade

aktivt för att få in starka skrivningar mot kvinnlig könsstympning under

Kairokonferensen om befolkningsfrågor 1994 samt under uppföljningen av

konferensen i år (ICPD +5). Detta är en viktig fråga som ryms under begrep-

pet våld mot kvinnor. Även i multilaterala forum, såsom i kvinnokommissio-

nen, MR-kommissionen och generalförsamlingen, arbetar Sverige aktivt i det

resolutionsarbete som behandlar denna typ av traditionella skadliga sedvän-

jor.

Med detta anser utskottet motionerna U649 (kd) yrkandena 2 och 4 samt

A804 (kd) yrkande 32 besvarade.

Propositionen (s. 31): Särskilda multilaterala insatser - barn

Med stöd främst av barnkonventionen har Sverige inlett ett arbete för att

utveckla ett systematiskt barn- och barnrättsperspektiv i det internationella

utvecklingssamarbetet. Utgångspunkten är att barnets rättigheter är mänskli-

ga rättigheter.

År 2001 äger ett extra möte rum i FN:s generalförsamling kring uppfölj-

ningen av målen från barntoppmötet 1990. Sverige, som en av de ursprungli-

ga sex initiativtagarländerna till barntoppmötet, har för avsikt att på nytt

spela en pådrivande roll. Barntoppmötets mål överensstämmer i hög grad

med slutsatserna från FN-konferenserna. I linje med detta skall stöd utgå till

strategiska insatser i arbetet med en ny global agenda för barn.

Motionerna

I den enskilda motionen 1999/2000:U214 (s) konstateras att endast en liten

del av det svenska biståndet i dag går direkt till världens barn. Det behövs

därför en målmedveten biståndsprioritering till förmån för barnen. Motionä-

rerna menar att i allmänhet går biståndet till mycket små barn och ungdomar;

på grund av kulturella faktorer är det ofta pojkar som gynnas mest. I framti-

den måste det bli enklare att kontrollera och följa upp hur det bistånd som

kommit barnen till del har fördelats och använts.

Kristdemokraterna menar i motion U215 (kd) yrkande 11 att det är önskvärt

med en "etikcertifiering" av de företag där minderåriga barn ej arbetar under

otillbörliga förhållanden och där de får rimlig betalning. En speciell märk-

ning av godkända företag skulle indirekt peka ut dem som bryter mot barn-

konventionen. Barn som arbetar får inte vara hindrade att ta del av skolgång

eller möjligheter för att utvecklas.

Den svenska handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn

lyfts fram i den enskilda motionen 1999/2000:So481 (kd) yrkande 7. Motio-

närerna anser att regeringen varit otydlig rörande de svenska insatserna på

området, och efterlyser en redovisning av hur de 60 miljoner kronor som

anslagits till Utrikesdepartementet för planering och översyn av barnfrågorna

inom det internationella utvecklingsarbetet använts.

I kommittémotion 1999/2000:Kr313 (kd) yrkande 37 understryker Kristde-

mokraterna att ungdomar utgör en stor andel av tredje världens befolkning.

Ungdomsfrågorna borde prioriteras i det internationella utvecklingsarbetet,

menar motionärerna, och svenska ungdomar skulle kunna medverka i ett

givande utbyte. Sida bör därför få i uppdrag att anlägga ett ungdomsperspek-

tiv på allt utvecklingssamarbete, och i det sammanhanget se över ung-

domsorganisationernas möjligheter att delta.

Frågor om barn och ungdom kommenteras även under avsnittet om Östeuro-

pa.

Utskottets överväganden

I motion U214 (s) konstateras att endast en liten del av det svenska biståndet

i dag går direkt till världens barn. Det behövs därför en målmedveten bi-

ståndsprioritering till förmån för barnen. I kommittémotion Kr313 (kd) yr-

kande 37 understryker Kristdemokraterna att ungdomar utgör en stor andel

av tredje världens befolkning. Ungdomsfrågorna borde prioriteras i det inter-

nationella utvecklingsarbetet, menar motionärerna, och svenska ungdomar

skulle kunna medverka i ett givande utbyte.

Utskottet har inhämtat att det 1998 inom Utrikesdepartementet påbörjades

en översyn av barnfrågor i det internationella utvecklingssamarbetet med

målet att utforma en sammanhållen policy för barnfrågor och att utveckla ett

systematiskt barn- och barnrättsperspektiv i det internationella utvecklings-

samarbetet. Arbetet bedrivs utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter,

FN-konferenserna och de biståndspolitiska målen.

Den pågående översynen av barnfrågorna kommer att redovisas i en skri-

velse till riksdagen år 2001.

Inom Sida pågår ett arbete för att integrera ett barnrättsperspektiv i ut-

vecklingssamarbetet. Sedan 1996 finns ett barnnätverk inom Sida bestående

av handläggare på de olika enheterna. Under 1999 har Sida utarbetat ett

positionspapper, "Barnets rättigheter i bilateralt utvecklingssamarbete", som

anger riktlinjerna för barnrättsarbetet och beskriver konsekvenserna av ett

barnrättsperspektiv för Sidas policy, landanalyser, landstrategier, projektbe-

dömning och konsekvenserna av ett rättighetsperspektiv i Sidas olika sekto-

rer.

Ungdomens engagemang i utvecklingsfrågorna bemöts på ett flertal sätt.

Olika typer av informationskampanjer för att belysa utvecklingsfrågorna och

det svenska utvecklingssamarbetet är en del av informationsverksamheten,

där ungdomar utgör en av målgrupperna.

Genom stödet till enskilda organisationer nås också ungdomsorganisatio-

ner, t.ex. Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, som bl.a. har ett

utbytesprogram. Dessutom finns stipendieprogram, möjligheter att bedriva

studier (Minor Field Studies) och JPO-programmet (Junior Professional

Officers) genom FN-systemet samt det bilaterala biträdande expertprogram-

met för att utomlands arbeta med utvecklingsfrågor.

Det svenska stödet till Unicef och Rädda Barnen når ungdomar i utveck-

lingssamarbetet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U214 (s) samt Kr313

(kd) yrkande 37 besvarade.

Kristdemokraterna menar i motion U215 (kd) yrkande 11 att det är önskvärt

med en "etikcertifiering" av de företag där minderåriga barn ej arbetar under

otillbörliga förhållanden och där de får rimlig betalning. Den svenska hand-

lingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn lyfts fram i den

enskilda motionen So481 (kd) yrkande 7. Motionärerna anser att regeringen

varit otydlig rörande de svenska insatserna på området, och efterlyser en

redovisning av hur de 60 miljoner kronor som anslagits till Utrikesdeparte-

mentet för planering och översyn av barnfrågorna inom det internationella

utvecklingsarbetet använts.

Utskottet konstaterar att Sverige aktivt deltog i den internationella konfe-

rens om barnarbete som hölls i Oslo 1997. Konferensens mål omfattade ett

omedelbart avskaffande av de värsta formerna av barnarbete samt främjande

av fysisk och psykisk rehabilitering av de barn som utsatts för utnyttjande.

De svenska positionerna inför Oslokonferensen kan sammanfattas enligt

följande:

- Fattigdomsbekämpning. Barnens familjer måste få en möjlighet till för-

sörjning och social trygghet på annat sätt än genom barnarbete.

- Rätten till utbildning. Skolan skall göras tillgänglig för alla barn. Sverige

skall därför utveckla ett effektivt stöd till mottagarländernas utbildningssys-

tem.

- Sverige skall stödja internationell lagstiftning och frivilliga system för s.

social märkning av varor.

- Barnkonventionens principer skall genomsyra vårt internationella handlan-

de och utvecklingssamarbetet.

1998 påbörjades en översyn av barnfrågor i det internationella utvecklings-

samarbetet. I översynen skall vissa grupper av utsatta barn särskilt uppmärk-

sammas. Strategier skall utarbetas inom sex delområden, däribland barnar-

bete.

Särskilda medel har anvisats för multilaterala insatser för utsatta barn i fat-

tiga länder. Beslut om stöd för att bekämpa sexuell exploatering av barn har

bl.a. gått till följande organisationer:

- 1998 beviljade ECPAT Sverige medel för att på ECPAT Internationals

vägnar mobilisera enskilda organisationer i Öst- och Centraleuropa i arbetet

mot kommersiell sexuell exploatering av barn.

- 1999 beviljade ECPAT Sverige projektmedel inom området kamp mot

turism där barn utnyttjas sexuellt.

Utskottet menar att de översyner som ovan nämnts väl kommer att illustrera

problemen kring barnarbete och även att bidra till den debatt som utvecklats

kring möjligheterna att uppnå de uppställda målen; förbättrade levnadsför-

hållanden för barn. Utskottet anser att det förtjänar att återigen understrykas

att barnkonventionens principer skall genomsyra Sveriges internationella

handlande och utvecklingssamarbetet.

Utskottet välkomnar insatser som på olika sätt kan förhindra barnarbete.

Mycket görs inom detta område och Sverige är en av de mest pådrivande

aktörerna. Den av motionärerna föreslagna etikcertifieringen anser emellertid

utskottet inte vara ett genomförbart och verksamt medel i den u-landsmiljö

den föreslås bli införd.

Med avstyrkande av motion U215 (kd) yrkande 11 anses därmed motion

So481 (kd) yrkande 7 besvarad.

Propositionen (s. 31): Övriga multilaterala insatser

Årsbidrag till organisationer inom och utom FN-systemet finansieras från

delposten Övriga multilaterala insatser. Därtill kommer fördjupningsstudier

med extern expertis, analyser, seminarier och andra aktiviteter som främjar

internationell samverkan och utveckling, t.ex. insatser till stöd för uppfölj-

ning av FN-konferenser.

FN:s kontor för samordning av humanitärt bistånd (OCHA) bildades år

1998 som en del av generalsekreterarens reformpaket ur FN-sekretariatets

avdelning för humanitära frågor (DHA). OCHA:s verksamhet syftar till att

driva och vidareutveckla humanitära policyfrågor samt till att stärka samord-

ningen av FN:s humanitära verksamhet, såväl mellan olika humanitära aktö-

rer som mellan det humanitära och det politiska arbetet. Sveriges stöd till

OCHA beräknas under konsolideringsfasen öka något och även fortsätt-

ningsvis avse den tvåårsperiod som FN:s egen budgetprocess tillämpar.

International IDEA (Internationella institutet för demokrati och fria val) är

en mellanstatlig organisation som bildades på svenskt initiativ i Stockholm år

1995. IDEA är en internationell mötesplats för medlemmarna, som för närva-

rande är 18 länder och fem internationella enskilda organisationer. Gemen-

samt arbetar dessa för att stödja en demokratisk utveckling - i bred bemär-

kelse - och fria val. IDEA:s verksamhet är inriktad på såväl normativt arbete

som kapacitetsutveckling och tillämpad forskning.

Från delposten finansieras vidare bl.a. reguljära bidrag till Internationella

rödakorskommittén (ICRC) och till Internationella migrationsorganisationen

(IOM). ICRC genomgår för närvarande en reformering av såväl ledningen av

organisationen som av budget och arbetsprogram. ICRC är med sitt unika

internationella mandat en nyckelorganisation för att värna, vidareutveckla

och sprida kunskap om den internationella humanitära rätten och verka för

dess efterlevnad i praktiken. Bidraget till IOM utgår enligt en i förväg fast-

ställd skala. Det svenska bidraget förutses ligga på oförändrad nivå för år

2000.

Under samlingsrubriken FN-reform finansierar Sverige från denna delpost

vissa aktiviteter som främjar av FN beslutade reformer på t.ex. landnivå,

seminarier där samordning av FN:s insatser diskuteras, genomförande av nya

reforminsatser inom FN:s program och fonder som bl.a. införande av resul-

tatbaserade budgetar samt det s.k. finansieringsprojektet. Under år 2000

kommer arbetet inom ramen för finansieringsprojektet att intensifieras. Här-

utöver förutses stöd för vissa av Sverige prioriterade verksamheter inom

FN:s fackorgan, t.ex. WHO, ILO och Unesco. Regeringen anslog 1998 25

miljoner kronor som ett särskilt bidrag för att stödja den reformprocess i

WHO som den nya generaldirektören Gro Harlem Brundtland inlett. Medlen

används bl.a. för malariabekämpning, anti-tobaksprogrammet, genderinsatser

och reformåtgärder.

Motionerna

Även om det multilaterala biståndet måste fördelas mellan många medlems-

länder är det angeläget att FN förmår göra kraftsamlingar för att hantera

specifika problem, som ökenutbredning och erosion eller naturkatastrofer.

Förutom som givare av multilateralt bistånd kan FN-organen spela stor roll

som samordnare av bilaterala insatser och för att koordinera många länders

och organisationers insatser. Centerpartiet menar i motion 1999/2000:U210

(c) yrkande 13 att FN:s kapacitet att fungera i rollen som koordinator för

länder och organisationer bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det

multilaterala biståndet. Centerpartiet anser att det är angeläget att Sverige i

internationella forum aktivt verkar för att stärka samarbetet för fred, jämlik-

het och en ekologiskt hållbar värld. Motionärerna anser att en större andel av

det totala svenska biståndet på sikt skall vara multilateralt. En förutsättning

för ett ökat multilateralt bistånd är dock att institutionerna som hanterar det

kan utföra sina uppdrag (yrkande 14).

Utskottets överväganden

Centerpartiet menar i motion U210 (c) yrkande 13 att FN:s kapacitet att

fungera i rollen som koordinator för länder och organisationer bör vara ett

prioriterat mål i utvecklingen av det multilaterala biståndet. En förutsättning

för ett ökat multilateralt bistånd är dock att institutionerna hanterar detta

effektivt (yrkande 14).

Utskottet delar många av motionens argument för att multilateralt bistånd

är viktigt som ett sätt att ta ett gemensamt ansvar och att internationell sam-

ordning stärker förutsättningarna för ett effektivt och framgångsrikt bistånd.

Vidare kan ökad samordning förhindra överlappning och att biståndet splitt-

ras. Utskottet delar också den höga uppskattningen av det multilaterala sys-

temets värde för FN:s medlemmar som motionärerna ger uttryck för.

Utskottet konstaterar att regeringen arbetar nordiskt och genom EU för att

stärka och reformera FN:s sociala och ekonomiska verksamhet. Det sker bl.a.

genom att kräva fastare former för fleråriga åtaganden till FN:s fonder och

program. Vidare stöder Sverige aktivt införandet av FN-systemets planering

och genomförande av utvecklingssamarbetet på landnivån. Detta berör också

de bilaterala programmen på landnivå.

Biståndet genom Sida innehåller stora delar som planläggs och utförs till-

sammans med FN och fackorganen. Det har beräknats att närmare 2 miljar-

der kronor på så vis årligen används av Sida för samarbete med FN-systemet

i de former som kallas multibi eller "funds-in-trust". Samarbetet gäller pro-

gram- och metodutveckling, forskning och insatser inom bilaterala landpro-

gram.

Med vad ovan anförts anses motion U210 (c) yrkandena 13 och 14 besvara-

de.

EU:s gemensamma utvecklingssamarbete

Propositionen (avsnitt 3.6 s. 32-35)

I propositionen ges en beskrivning av Europeiska unionens (EU) gemen-

samma utvecklingssamarbete. EU:s medlemsstater svarar tillsammans för ca

60 % av OECD-ländernas samlade utvecklingssamarbete. Cirka 17 % av

medlemsstaternas bistånd kanaliseras genom den europeiska gemenskapens

(EG) olika biståndsprogram, vilka främst administreras av Europeiska kom-

missionen men också av Europeiska investeringsbanken (EIB). Drygt 5 % av

det svenska biståndet går via EG.

De övergripande målen för EG:s utvecklingssamarbete stämmer väl över-

ens med svenska målsättningar. Under de år Sverige varit medlem i EU har

policyn utvecklats i god överensstämmelse med internationell biståndspolicy.

Stora brister finns emellertid i genomförandet och Sverige har därför länge

verkat för effektivisering och ökad kvalitet i gemenskapsbiståndet. År 1995

beslutade biståndsministrarna om en utvärdering av EG:s biståndsverksam-

het. Utvärderingen slutfördes under våren 1999 under ledning av utvärde-

ringsexperter från medlemsländerna. Kritiken är omfattande och riktar sig

mot att gemenskapsbiståndet är splittrat, dåligt samordnat och ineffektivt.

Vid Utvecklingsrådet i maj 1999 krävde biståndsministrarna genomgripande

förändringar. Utvärderingen kan ses som en början på ett långsiktigt föränd-

ringsarbete, som skall drivas av kommissionen tillsammans med medlems-

länderna och Europaparlamentet. En svensk strategi har formulerats för att

tydliggöra de svenska prioriteringarna. Sverige kommer att bidra med sin

erfarenhet och ställa svensk expertis till kommissionens förfogande i arbetet

med att förbättra gemenskapens bistånd. Under det svenska ordförandeskapet

våren 2001 avser Sverige att prioritera frågor som rör effektivitet och kvalite

i genomförandet av biståndet.

Lomékonventionen reglerar handels- och utvecklingssamarbetet mellan

gemenskapen och de 71 s.k. AVS-staterna i Afrika, Västindien och Stilla

havet. Den nu gällande Lomékonventionen löper ut i februari år 2000 och

förhandlingarna om det framtida samarbetet går under hösten 1999 in i ett

intensivt skede. Både kommissionen och rådet vill åstadkomma en omfattan-

de förnyelse av det samarbete som Lomékonventionen inneburit under de

senaste 25 åren. Sverige anser att de pågående Loméförhandlingarna utgör en

unik möjlighet att reformera samarbetet. Det förhandlingsmandat som EU

enats om ligger väl i linje med svenska synpunkter.

EU:s budgetfinansierade samarbete omfattar biståndet till ickemedlems-

länder i Medelhavsområdet, Asien och Latinamerika samt livsmedels- och

miljöbistånd, humanitärt bistånd och stöd genom enskilda organisationer

m.m. Åtagandebemyndigandena för år 1999 uppgick till knappt 4 miljarder

euro. Den del av Sveriges bidrag till EG-budgeten som avräknas biståndsra-

men uppgår till 757 miljoner kronor år 2000.

År 1992 inrättades EU-kommissionens humanitära kontor ECHO. EU:s

humanitära bistånd har expanderat snabbt, och ECHO är i dag en av världens

största givare av humanitärt bistånd. Medlen kanaliseras genom enskilda

organisationer och FN-organ. ECHO samarbetar i dag med över 170 olika

aktörer och har sedan sin start förmedlat nödhjälp och återuppbyggnadsbi-

stånd till ett 60-tal länder.

Motionerna

Som ett av de rikaste områdena på jorden har Europa ett ansvar för att mins-

ka klyftorna mellan rika och fattiga. EU bör fördjupa sitt samarbete med

länder i Asien, Afrika och Latinamerika för att främja en demokratisk, eko-

nomisk och social utveckling. Den viktigaste utvecklingshjälpen är frihandel.

Europa bör gå i spetsen i kampen för global frihandel.

Genom inträde i EU har Sverige fått en god möjlighet att påverka en av de

allra största biståndsgivarna i världen. EU-samarbetet erbjuder stora möjlig-

heter att tillsammans med de andra länderna åstadkomma konkreta resultat

vad gäller globalt utvecklingssamarbete. Huvuddelen av biståndssamarbetet

bör dock även i framtiden omfattas av närhetsprincipen och beslutas och

administreras av de enskilda medlemsländerna själva. Folkpartiet anser i

motionen 1999/2000:U206 (fp) yrkande 23 att Sverige inom EU, som i alla

andra internationella sammanhang, bör verka för att medlemsländerna i sina

nationella budgetar fullföljer FN:s rekommendation om att minst 0,7 % av

BNI skall avsättas till bistånd. Folkpartiet anser även att kontoret som hante-

rar EU:s katastrofbistånd, ECHO, bör läggas i Sverige.

Det europeiska biståndssamarbetet har en central plats bland de svenska

multilaterala insatserna. Genom detta samarbete kanaliseras ungefär 17 % av

medlemsländernas totala bistånd. Kristdemokraterna anser i motion

1999/2000:U215 (kd) yrkande 23 att samarbetet bör utvidgas betydligt för en

större samordning och effektivisering av ländernas insatser. Dock måste

detta göras på grundval av en reformerad europeisk biståndspolitik. En orga-

nisatorisk fråga av största betydelse gäller kontrollen av EG-biståndets imp-

lementering. Kristdemokraterna anser i yrkande 24 att ett starkt och oberoen-

de gransknings- och kontrollinstitut behövs. Rapporter från OECD visar att

en betydligt mindre del av EG-biståndet går till de allra fattigaste länderna

jämfört med för tio år sedan. Bara drygt hälften av EG:s bistånd går till det

fattiga södra Afrika och till Asien. Motionärerna anser i yrkande 25 att Sve-

rige i framtiden måste verka för en koncentration av gemenskapsbiståndet till

bekämpning av den extrema fattigdomen och vidare (yrkande 26) att det

generellt sett måste bli en bättre samordning mellan FN, EU och det bilate-

rala biståndet och en större fokusering på de gemensamma EG-insatserna,

vilka bör begränsas till färre sektorer för ökad effektivitet och specialiserin

För år 1999 omfattade EG:s biståndsbudget 4,5 miljarder euro, dvs. cirka 47

miljarder kronor. Det svenska bidraget, som utgör cirka 5 % av vår bistånds-

budget, uppgår år 2000 till 757 miljoner kronor jämfört med 741 miljoner

kronor för år 1999. Vänsterpartiet kräver i partimotion 1999/2000:U217 (v)

yrkande 13 att Sverige bör verka för att EG-biståndet omorienteras från

livsmedelsbistånd till utvecklingshjälp samt inriktas på de fattigaste länderna

i Afrika.

I den enskilda motionen 1999/2000:U506 (s) framhålls att det gemensamma

biståndet inte ökade när Sverige, Finland och Österrike trädde in i unionen

1995. Vidare har andelen av det gemensamma biståndet som uppfyller

DAC:s kriterier minskat till en tredjedel av kommissionens biståndsbudget.

Motionären menar att regeringen bör arbeta för att EU:s målsättning om att

prioritera fattigdomsbekämpning bättre skall återspeglas i det gemensamma

biståndet.

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare (senast i bet. 1998/99:UU2) framhållit det positiva

värde som ligger i att Sverige genom medlemskapet i EU fått tillgång till en

viktig samarbetsform i biståndet. Utskottet har också tidigare ställt sig bakom

regeringens arbete för att påverka inriktningen av EU:s gemensamma bi-

stånd. Prioriterade områden är partnerskap, fattigdomsbekämpning, miljö

och hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställd-

het. Dessutom skall stor vikt läggas vid humanitärt bistånd, livsmedelssäker-

het och stöd till enskilda organisationer.

Sverige deltog aktivt i förhandlingarna om EU-kommissionens mandat in-

för de pågående förhandlingarna om det avtal med AVS-länderna som skall

ersätta Lomé IV. Många av de svenska ståndpunkterna återfinns i det för-

handlingsmandat som godkändes av ministerrådet 1998. Inte minst viktigt är

att det övergripande målet för förhandlingarna är fattigdomsbekämpning i

AVS-länderna.

Utskottet ställer sig bakom regeringens redovisade agerande och strävan-

den vad avser de framtida relationerna mellan EU och AVS-länderna. Som

regeringen framhåller i propositionen finns det ett behov av att förnya sam-

arbetet med AVS-länderna, både vad gäller handels- och utvecklingssamar-

betet. De pågående förhandlingarna med AVS-länderna utgör en unik möj-

lighet att reformera samarbetet.

Utskottet delar vidare regeringens syn att EG-biståndet är i behov av om-

fattande förändring och effektivisering. Under det senaste året har en rad

brister och missförhållanden i EG-biståndets inriktning och förvaltning

tydliggjorts. Att det i samband med den s.k. ECHO-skandalen uppenbarades

rena bedrägerier är oerhört allvarligt. Även om förändringsarbetet måste bli

genomgripande och bedrivas långsiktigt är det av största vikt att kommissio-

nen snabbt kommer till rätta med missförhållandena. Utskottet noterar med

tillfredsställelse att Sverige har agerat aktivt i frågan, och utskottet delar

regeringens höga förväntningar på den nytillträdande kommissionen.

När det gäller frihandel och utvecklingsländerna har utskottet i olika sam-

manhang (bl.a. i bet. 1998/99:UU2 Internationellt bistånd och i bet. 1998/99:

UU12 Utrikeshandel och internationella investeringar) understrukit betydel-

sen av att de fattiga länderna ges möjlighet att finna avsättning för sina ex-

portprodukter. I sammanhanget är det viktigt att Sverige fortsätter att verka

för att reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) skall

omfatta ytterligare marknadstillträde för jordbruksprodukter från utveck-

lingsländerna.

Utskottet noterar vidare i regeringens redovisning att EU under senare år

anlagt ett bredare synsätt på konflikt- och säkerhetsfrågor, med ett ökat fokus

på insatser för att förebygga konflikter och etablera varaktig fred. Detta

ligger väl i linje med svensk syn på konflikthantering och vikten av förebyg-

gande åtgärder.

I motion U206 (fp) yrkande 23 framhålls att biståndet bör omfattas av EU:s

närhetsprincip och att huvuddelen av medlemsländernas bistånd även fram-

deles bör administreras på nationell nivå. Sverige bör verka för att också

övriga EU-länder uppfyller FN:s mål om att i-länder skall utbetala 0,7 % av

sin BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Folkpartiet anser vidare att

kontoret som hanterar EG:s katastrofbistånd, ECHO, bör lokaliseras till

Sverige. Motionärerna bakom U215 (kd) yrkande 23 anser att EG:s bistånd

bör utvidgas betydligt för att uppnå en större samordning och effektivisering

av medlemsländernas insatser, dock på grundval av ett reformerat EG-

bistånd. I yrkande 25 anförs att Sverige bör verka för en ökad betoning av

fattigdomsbekämpning och i yrkande 26 betonas att samordningen mellan

FN, EU och det bilaterala biståndet bör förbättras.

Utskottet konstaterar därvidlag att gemenskapens bistånd enligt EU-

fördraget utgör ett komplement till det nationella bistånd som medlemslän-

derna bedriver. I enlighet med EU:s närhetsprincip är syftet med EG-

biståndet inte att ersätta ländernas nationella bistånd, vilket sammantaget är

långt större än det gemensamma biståndet. Genom EG-biståndet uppnår

gemenskapen en värdefull samverkan mellan bistånds- och handelspolitik

samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Även andra

politikområden av gemensamt intresse, såsom miljöpolitik, främjas genom

det gemensamma biståndet.

Utskottet har vidare konstaterat vid en rad tillfällen att målen för EG:s ut-

vecklingssamarbete ligger väl i linje med svenska målsättningar. Det är dock

tydligt att det föreligger en diskrepans mellan policy och genomförande när

det gäller EG-biståndet. Händelserna under det senaste året - inte minst de

missförhållanden inom ECHO som framkommit - har understrukit behovet

av en reformering av EG:s utvecklingssamarbete. En sådan har inletts, och

utskottet ställer sig bakom den aktiva roll som regeringen tagit i denna fråga.

Frågan om lokalisering av ECHO:s kontor är för närvarande underställd den

genomgripande översyn av EU-kommissionens bistånd som pågår. Utskottet

har dock tidigare uttryckt sig positivt när det gäller möjligheten att ett av

EU:s biståndsorgan förläggs till Sverige, och förutsätter att regeringen verkar

för detta om sådana omlokaliseringar skulle aktualiseras.

Även när det gäller en eventuell ökning av det gemensamma biståndet

konstaterar utskottet att EG-biståndet för närvarande är föremål för översyn

och reformering. Givet de effektivitetsproblem som EG-biståndet uppvisat är

det dock inte självklart att det gemensamma biståndet bör öka. Samordning

mellan medlemsländernas nationella bistånd och EG-biståndet är dock alltid

eftersträvansvärt. Särskilt när det gäller biståndet till kandidatländerna i

Central- och Östeuropa har samordningsvinster kunnat göras. I likhet med

motionärerna bakom U215 (kd) yrkande 24 och med vad regeringen anför i

budgetpropositionen vill utskottet understryka betydelsen av uppföljning,

kontroll och revision av det gemensamma biståndet.

Mot bakgrund av det senaste årets avslöjande om missförhållanden inom

kommissionen är frågan om uppföljning och utvärdering särskilt viktig.

Utskottet noterar att regeringen har utarbetat en strategi för att driva frågan

om ökad kvalitet och effektivitet i EG:s utvecklingssamarbete och enligt

denna verka för att det inrättas en stark och oberoende utvärderingsenhet för

EG-biståndet. Om det skall inrättas ett från kommissionen oberoende utvär-

deringsinstitut är dock endast en av många frågeställningar i den genomgri-

pande översyn som EG-biståndet för närvarande är föremål för. Ett ställ-

ningstagande i denna fråga bör därför anstå.

Liksom vid tidigare tillfällen (senast i bet. 1998/99:UU2 Internationellt bi-

stånd) välkomnar utskottet att Sverige inom EU verkar för att medlemslän-

derna skall följa FN:s rekommendation om att minst 0,7 % av BNI skall

utbetalas till bistånd. Utskottet noterar även den vikt regeringen fäster vid a

försöka nå en större samstämmighet i EU:s relationer med utvecklingsländer.

Motionerna U206 (fp) yrkandena 23 samt U215 (kd) yrkandena 23-26 anses

därmed besvarade med vad utskottet anfört ovan.

I motion U217 (v) yrkande 13 krävs att Sverige verkar för att EG-biståndet

omorienteras från livsmedelsbistånd samt att det inriktas på de fattigaste

länderna i Afrika. Motionären bakom U506 (s) framhåller att det gemen-

samma biståndet inte ökade när Sverige, Finland och Österrike trädde in i

unionen 1995 samt att andelen av det gemensamma biståndet som uppfyller

DAC:s kriterier har minskat.

Utskottet konstaterar att EG:s bistånd är föremål för en omfattande refor-

mering. När det gäller biståndet till Afrika bedrivs detta till största delen

inom Lomékonventionen. Sverige verkade pådrivande för att kommissionens

mandat för de pågående förhandlingarna om en fortsättning till Lomé IV

sätter fattigdomsbekämpning som det övergripande målet. Att andelen av det

gemensamma biståndet som uppfyller DAC:s kriterier har sjunkit beror på

det utökade biståndet till Central- och Östeuropa. Detta bistånd är av stor

betydelse, bl.a. för att underlätta kandidatländernas anpassning till EU. Även

om fattigdom är ett allvarligt problem i några av länderna i Central- och

Östeuropa, som räknas som utvecklingsländer enligt DAC, kan situationen

och förutsättningarna inte jämföras med de som råder i de minst utvecklade

länderna. Det är därför viktigt att regeringen fortsätter att verka för en ökad

betoning på fattigdomsbekämpning i EG:s bistånd.

Motionerna U217 (v) yrkande 13 och U506 (s) anses därmed besvarade.

Bilateralt utvecklingssamarbete

Propositionen (s. 35-37)

Regeringen konstaterar att det bilaterala utvecklingssamarbetet genom Sida

omfattar cirka två tredjedelar av det svenska biståndet till ett hundratal länd

genom ett stort antal kanaler. För länder med vilka Sverige har mer omfat-

tande eller komplext samarbete styrs detta genom landstrategier som utarbe-

tas gemensamt av Utrikesdepartementet och Sida.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet sker främst med de fattigaste länder-

na, och ca 34 % av resursöverföringarna går direkt till Afrika. Ämnesmässigt

är sociala sektorer, infrastruktur och näringsliv samt humanitärt bistånd de

största områdena. Bilateralt utvecklingssamarbete bedrivs i olika former och

med olika instrument.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet utvärderas inom Sida dels av Sekreta-

riatet för utvärdering och intern revision, som är direkt underställt Sidas

styrelse, dels av olika avdelningar och av de integrerade ambassaderna. Ut-

värderingsverksamheten har huvudsakligen tre syften: kontroll, lärande och

kunskapsutveckling.

Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet ökar år 2000 med

1 260 miljoner kronor till 8 605 miljoner kronor. Vid fördelningen av medel

har reservationer på respektive delpost beaktats.

Bilateralt utvecklingssamarbete fördelat på världsdelar och verksamhetsgrenar

Tusental kronor

Budget

1999

Beräknat

2000

1 Afrika

1 670 000

1 850 000

2 Asien

900 000

1 000 000

3 Latinamerika

385 000

620 000

4 Europa

295 000

450 000

5 Särskilda utvecklings-

program

1 070 000

1 070 000

6 Krediter för utveckling

400 000

450 000

7 Forskningssamarbete

470 000

570 000

8 Enskilda organisationer

850 000

880 000

9 Humanitärt bistånd och

konfliktförebyggande åt-

gärder

790 000

1 000 000

10 Ekonomiska reformer

470 000

665 000

11 Information

45 000

50 000

Summa

7 345 000

8 605 000

Anslagsstrukturen för 2000 är oförändrad jämfört med innevarande år. För-

delningen framgår av tabellen ovan. Sida, som disponerar merparten av

anvisade medel under anslagsposten, har rätt att omfördela mellan delposter

under förutsättning att enskild delpost förändras med högst 10 %.

Delposten 1 Afrika omfattar dels landramar för programländer, dels medel

för regionalt samarbete och övriga insatser. Delposten beräknas öka till 1 850

miljoner kronor främst genom ökad medelstilldelning till Moçambique,

Tanzania, Uganda samt för regionalt/övrigt.

Delposten 2 Asien omfattar dels landramar för programländer, dels medel

för regionalt samarbete och övriga insatser. Delposten beräknas öka till 1 000

miljoner kronor främst genom ökad medelstilldelning för Bangladesh, Kam-

bodja, Sri Lanka och Vietnam samt för regionalt/övrigt.

Delposten 3 Latinamerika omfattar landramen för Nicaragua och samar-

betet med Central- och Sydamerika inklusive Bolivia. Delposten beräknas

öka till 620 miljoner kronor främst med anledning av planerade insatser efter

orkanen Mitch.

Delposten 4 Europa omfattar insatser på västra Balkan, inklusive valöver-

vakningsinsatser i regionen, och stöd till vissa länder i Kaukasien och Cen-

tralasien. Delposten beräknas öka till 450 miljoner kronor främst med anled-

ning av behovet av återuppbyggnadsinsatser i Kosovo.

Delposten 5 Särskilda utvecklingsprogram omfattar ett flertal verksam-

heter. Sänkningarna för särskilda miljöinsatser respektive särskilda insatser

för demokrati och mänskliga rättigheter innebär inte en sänkning av ambi-

tionsnivån inom dessa områden.

Delposten 6 Krediter för utveckling omfattar subventioner av u-krediter

och biståndskrediter. En höjning till 450 miljoner kronor beräknas.

Delposten 7 Forskningssamarbete är en fortsatt prioriterad verksamhet

inom ramen för satsningen på kunskaps- och institutionsutveckling. För 2000

beräknas en ökning av delposten till 570 miljoner kronor.

Delposten 8 Enskilda organisationer utgör stöd till bistånd som genomförs

av svenska folkrörelser och enskilda organisationer. En ökning till 880 mil-

joner kronor beräknas.

Delposten 9 Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande används för att

lindra följderna av väpnade konflikter för civilbefolkningen, stöd till tidig

återuppbyggnad och konfliktförebyggande samt insatser för offer för natur-

katastrofer. Delposten beräknas öka till 1 000 miljoner kronor.

Delposten 10 Ekonomiska reformer används för betalningsbalansstöd och

skuldlättnad. För 2000 beräknas en ökning av delposten till 665 miljoner

kronor.

Delposten 11 Information beräknas öka till 50 miljoner kronor för att ge

utrymme för en ökad satsning på information om och opinionsbildning kring

utvecklingssamarbetet.

Särskilda utvecklingsprogram

Tusental kronor

Budget

1999

Beräknat

2000

Näringslivsutveckling

Kontraktsfinansierat tek-

niskt bistånd

Internationella kurser

400 000

440 000

Demokrati och mänskliga

rättigheter

130 000

110 000

Särskilda miljöprogram

205 000

180 000

Programutveckling

220 000

210 000

Rekrytering och utbildning

av fältpersonal och multi-

laterala experter

115 000

130 000

Summa

1 070 000

1 070 000

Gällande landramar för 1999 och planerade för 2000

Tusental kronor

1999

2000

Afrika

Angola

100 000

80 000

Eritrea

20 000

20 000

Etiopien

130 000

130 000

Guinea-Bissau

5 000

5 000

Kenya

65 000

65 000

Mo?ambique

260 000

300 000

Namibia

65 000

65 000

Sydafrika

200 000

200 000

Tanzania

240 000

260 000

Uganda

125 000

150 000

Zambia

100 000

100 000

Zimbabwe

110 000

110 000

Regionalt/Övrigt

250 000

365 000

Summa

1 670 000

1 850 000

Asien

Bangladesh

120 000

140 000

Kambodja

80 000

100 000

Laos

100 000

100 000

Sri Lanka

40 000

60 000

Vietnam

170 000

200 000

Västban-

ken/Gaza

120 000

120 000

Regionalt/Övrigt

270 000

280 000

Summa

900 000

1 000 000

Latinamerika

Nicaragua

80 000

85 000

Centralamerika

190 000

415 000

Sydamerika

115 000

120 000

Summa

385 000

620 000

Motionerna

Medelstilldelning, prioriteringar och anslagsstruktur

I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag som leder till minskning eller

höjning av ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Av tabell-

bilagorna framgår partiernas förslag till ändrade anslag.

I motion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 27 (delvis) begär Folkpartiet ändring-

ar av regeringens förslag till fördelning inom anslagsposterna A 1.2 Bilateralt

utvecklingssamarbete enligt tabell 5 i bilaga 1.

I motion 1999/2000:U210 (c) krävs följande förändring under anslagsposten

A l.2 i förhållande till budgetpropositionen (yrkande 21):

Afrika, en ökning med 20 miljoner till 1 870 miljoner fördelat på följande sät

Landramen till Etiopien föreslås minskad med 30 miljoner

Landramen till Guinea Bissau ökas med 20 miljoner

Landramen till Moçambique ökas med 30 miljoner

Vidare bör posten Särskilda utvecklingsprogram ökas med 30 miljoner för-

delat med 20 miljoner till Demokrati och mänskliga rättigheter och 10 miljo-

ner till Särskilda miljöprogram (yrkande 22). Anslaget Enskilda organisatio-

ner föreslås ökas med 50 miljoner (yrkande 23) och anslaget Ekonomiska

reformer ökas med 95 miljoner (yrkande 24).

Kristdemokraterna anser i 1999/2000:U215 (kd) yrkande 28 (delvis) att

riksdagen bör besluta om en underindelning av anslag A 1 Biståndsverksam-

het i enlighet med vad som framgår av bilaga 1, tabell 5.

Moderata samlingspartiet anser i 1999/2000:U204 (m) yrkande 8 att systemet

med landramar bör avskaffas till förmån för avtal, där strikta villkor uppställ

vad gäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling. Samma krav förs

även fram i motion 1999/2000:U607 (m) yrkande 6. I kommittémotion

1999/2000:U222 (m) yrkande 1 föreslår Moderaterna att systemet med land-

ramar avskaffas, för att ersättas av ett allmänt anslag fördelat i enlighet med

tabell 5 i bilaga 1.

I 1999/2000:U222 (m) yrkande 2 (delvis) föreslår Moderaterna en förändrad

fördelning inom anslaget A 1 och att anslagsposterna Ekonomiska reformer,

Information, Programutveckling samt Rekrytering och utbildning av fältper-

sonal och multilaterala experter avskaffas och att kostnaderna i stället bärs a

respektive verksamhet (yrkande 3).

Utskottets överväganden

I motionerna U206 (fp) yrkande 27 (delvis), U210 (c) yrkandena 21 - 24 och

U215 (kd) yrkande 28 (delvis) föreslås från budgetpropositionen avvikande

medelsfördelning vad avser anslagen, anslagsposterna och landramarna för

det bilaterala utvecklingssamarbetet. Motionärernas alternativa förslag

framgår av tabellerna 3 och 4. I motion U222 (m) yrkande 2 (delvis) krävs

ändringar av beloppen inom anslaget A 1 och i yrkande 3 krävs att ett antal

anlag avskaffas och att kostnaderna bärs av respektive verksamhet.

Utskottet anser att regeringens förslag till fördelning mellan olika delposter

inom det bilaterala utvecklingssamarbetet för budgetåret 2000 är väl avvägt.

Utskottet vill också hävda att den valda anslagsstrukturen, inom anslaget för

det bilaterala utvecklingssamarbetet, är ändamålsenlig.

I konsekvens med detta ställningstagande och till följd av tidigare

ställningstaganden rörande utgiftsramen och fördelningen inom

utgiftsområdet avstyrks de förslag om en alternativ fördelning och

anslagsstruktur inom det bilaterala utvecklingssamarbetet som framförs i

motionerna U206 (fp) yrkande 27 (delvis), U210 (c) yrkandena 21-24, U215

(kd) yrkande 28 (delvis) och U222 (m) yrkandena 2 (delvis) och 3.

Flera motioner, bl.a. U204 (m) yrkande 8, U607 (m) yrkande 6 och U222 (m)

yrkande 1, gäller specifika förslag till ändringar av hur det svenska biståndet

struktureras (enligt bilaga 2). Bland förslagen återfinns även krav på att

systemet med landramar avskaffas och att fleråriga samarbetsavtal slopas.

Beträffande förslagen att avskaffa systemet med landramar respektive

fleråriga samarbetsavtal har utskottet i betänkande 1997/98:UU2

Internationellt bistånd bl.a. anfört att det numera i samarbetsavtalen alltid

finns klausuler med krav på uppföljning, redovisning och korruptions-

hämmande kontroll. Dessa frågor är viktiga, och höga krav bör ställas på att

länderna uppfyller de specificerade villkoren. Bistånd kan alltid avbrytas om

förutsättningarna för ett bra bistånd eller relationen med landet radikalt

försämras - det av Sverige uppsagda samarbetsavtalet med Indien efter

provsprängningarna av kärnvapen är ett exempel härpå. Samtidigt finns det

ett värde i att biståndet är långsiktigt och förutsebart för mottagarländerna.

Den partnerskapsrelation som eftersträvas med de viktigare mottagarländerna

bygger på långsiktighet och ömsesidigt ansvarstagande. De landstrategier

som fastställs för samtliga programländer, andra viktiga samarbetsländer

samt för vissa regioner har normalt ett femårsperspektiv med revidering efter

tre år om inte regeringen bedömer att arbetet med en ny landstrategi kan

skjutas framåt i tiden. Strategierna kopplas oftast till treåriga, i några fall

tvååriga, samarbetsavtal med programländerna. Landramen är det årliga

utfästa beloppet i samarbetsavtalet. Systemet är, enligt utskottets uppfattning

lämpligt och funktionellt för att garantera effektiviteten och flexibiliteten i

det svenska utvecklingssamarbetet. Utskottet anser regeringens förslag vara

väl avvägt och finner inte anledning att förorda någon avveckling av

systemet med landramar eller av systemet med fleråriga samarbetsavtal.

Utskottet avstyrker i konsekvens med detta motionerna U204 (m) yrkande 8,

U222 (m) yrkande 1 samt U607 (m) yrkande 6.

I propositionen 1999/2000 yrkande 3 förelås att riksdagen bemyndigar

regeringen att ikläda staten betalningsansvar till ett belopp om 12 miljarder

för garantigivning.

Utskottet tillstyrker proposition 1999/2000:1 yrkande 3.

Verksamhetsgrenar

Propositionen (s. 37) - Demokrati och mänskliga rättigheter

Stöd till demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och gott styrelse-

skick utgör ett prioriterat område inom det svenska utvecklingssamarbetet.

Verksamhetsgrenen har under 1998 vuxit och demokrati- och rättighets-

frågor integreras efterhand i andra insatser. Barns rättigheter har lyfts fram.

På Sida pågår ett arbete med att producera en handbok för metoder att låta ett

barnrättsperspektiv genomsyra Sidas olika handlingsprogram och sektorer.

Som ett led i Sveriges policyutveckling på området överlämnade regering-

en under våren 1998 skrivelsen Demokrati och mänskliga rättigheter i Sveri-

ges utvecklingssamarbete (skr. 1997/98:76) till riksdagen. Samtidigt över-

lämnades skrivelsen Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (skr.

1997/98:89). Tillsammans är dessa vägledande för det svenska utvecklings-

samarbetet i syfte att främja demokrati och respekt för de mänskliga rättig-

heterna. Demokrati ser olika ut på olika håll i världen och är något som inte

kan tvingas fram av krafter utifrån. Utvecklingssamarbete kan stärka refor-

mansträngningarna i en demokratisk riktning.

Motionerna

I den enskilda motionen 1999/2000:U205 (m) framhåller motionären att

demokrati inte är ett tillräckligt mål för svensk biståndspolitik. Arbete för a

skapa institutioner och ändamålsenlig lagstiftning räcker inte heller till. För

att skapa förutsättningar för investeringar i nya företag och för nya jobb

krävs fasta spelregler och förutsägbara villkor. Tillämpningen av lagstift-

ningen och de reella möjligheterna att bl.a. genom skatteuppbörd och indriv-

ning se till att ingångna avtal följs är helt avgörande. Korruption och ett

oförutsägbart rättsväsende tillhör de främsta infrastrukturella hindren för en

positiv utveckling i många av de länder där Sverige bedriver utvecklings-

samarbete. Med en kraftfull svensk politik skulle förutsättningarna kunna

förbättras avsevärt.

Folkpartiet anser i motion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 5 att det krävs en

djupare analys av skillnaden mellan demokrati och frågor som rör mänskliga

rättigheter i största allmänhet och att det därför krävs en klarare definition

demokratibiståndet och att ett åtgärdsprogram tas fram. I yrkande 9 krävs att

regeringen varje år tar fram en särskild rapport om läget i mottagarländerna

vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Vidare anser motionärerna

att till utvecklingens infrastruktur hör även rättsstaten. Ingen långsiktig och

verklig utveckling är möjlig utan respekt för demokrati och mänskliga rättig-

heter. En viktig komponent är också en fri handel och en fungerande mark-

nadsekonomi, som skapar de resurser som är nödvändiga för utveckling

(yrkande 12).

Centerpartiet anser i motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 10 att inslaget av

villkor bör öka i det bilaterala biståndet. Det gäller särskilt avseende demo-

krati, respekt för mänskliga rättigheter och rättvis fördelning. Resultaten av

Sveriges insatser för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och social

utveckling måste kontinuerligt utvärderas. Sverige bör avhålla sig från att ge

omfattande bistånd till länder och via regimer som inte eftersträvar demo-

kratisering. Det gäller särskilt det bistånd som går till att bygga ut in-

frastruktur, näringsliv och statsförvaltning.

Biståndets effektivitet är direkt avhängig av den demokratiska utvecklingen i

mottagarländerna. Det är en nödvändighet att en del av biståndet ges som ett

riktat demokratistöd i syfte att utveckla och stärka demokratin. De svenska

riksdagspartierna har under en treårig försöksverksamhet haft möjlighet att

kanalisera biståndsmedel till systerpartier i de fattiga länderna i avsikt att

främja och stärka demokratin. Detta bistånd har i liten skala med gott resultat

bidragit till demokratiutvecklingen i mottagarländerna. Kristdemokraterna

menar i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 15 att Sida i sina demokrati-

projekt i större utsträckning borde utnyttja den kompetens som många svens-

ka politiker och politiska partier besitter.

Vänsterpartiet kräver i partimotion 1999/2000:U217 (v) yrkande 8 att det

svenska biståndet till demokratiutveckling bör öka. Medel till svenska poli-

tiska partier att bistå demokratiska organisationer i länder som försöker byg-

ga sig ett demokratiskt politiskt system är en viktig kanal när det gäller att

stärka arbete för demokrati.

Moderaterna menar i partimotion 1999/2000:U220 (m) yrkande 8 att korrup-

tion utgör ett avsevärt hinder för såväl det internationella som det inhemska

handelsutbytet. En korrumperad och inkompetent statsmakt utgör ofta det

mest påtagliga hindret för ett lands välståndsutveckling. Det är därför ange-

läget att, bl.a. inom ramen för WTO, anta etiska regler för att bekämpa kor-

ruption. Frågan om korruption berör också det mer traditionella biståndet. I

de länder där regeringen utgör det största hindret för det egna folkets utveck-

ling och där en genuin vilja att genomföra reformer saknas, bör i möjligaste

mån biståndet i stället kanaliseras genom ideella organisationer.

I kommittémotion 1999/2000:U607 (m) yrkande 4 menar Moderata sam-

lingspartiet att Sverige har ett särskilt ansvar för respekten för mänskliga

rättigheter i de länder som mottar betydande svenskt bistånd. För att Sverige

på ett tydligare sätt skall ställa krav och driva på utvecklingen i mottagarlän

derna har moderaterna krävt att regeringen årligen, i god tid före eller senast

i samband med budgetförslaget, skall ge riksdagen en utförlig rapport om

situationen och utvecklingen när det gäller respekten för mänskliga rättighe-

ter och demokrati i mottagarländerna. Trots att riksdagen den 10 december

1998 gjorde ett tillkännagivande om önskvärdheten av en årlig MR-rapport

om mottagarländerna, har regeringen inte presenterat någon sådan. Modera-

terna finner detta anmärkningsvärt och vill därför rikta allvarlig kritik mot

regeringens sätt att hantera riksdagens beställning. I yrkande 5 anför motio-

närerna att svenskt bistånd inte bör ges till regimer som grovt och systema-

tiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Utskottets överväganden

Ett antal motioner, U205 (m), U206 (fp) yrkandena 5 och 12, U210 (c)

yrkande 10, U215 (kd) yrkande 15 och U217 (v) yrkande 8 och U220 (m)

yrkande 8, behandlar olika förslag om hur biståndet för främjandet av

demokrati och mänskliga rättigheter bör vara utformat. Motionärerna anser

att svenskt bistånd inte bör utgå till regimer som inte eftersträvar ett

demokratiskt styrelsesätt. I motionerna förespråkas bl.a rättsstatens

betydelse, att demokratiaspekterna skall betonas i svenska biståndsavtal och

att biståndet skall kanaliseras genom enskilda organisationer.

Utskottet anser att det är positivt att stödet till demokratisering och respekt

för de mänskliga rättigheterna utgör ett alltmer prioriterat område inom

Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Som framgår även på andra

håll i detta betänkande görs inom ramen för det svenska

utvecklingssamarbetet en stor mängd insatser för utvecklandet av demokrati.

Här kan t.ex. nämnas stödet till uppbyggandet av de demokratibärande

strukturerna i samarbetsländerna, stödet till bekämpandet av korruption samt

det omfattande svenska stödet genom enskilda organisationer, ett stöd som är

väl känt och utgör en grundpelare i vårt stöd till demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter. Riksdagspartierna har de senaste åren givits möjlighet

att kanalisera mindre belopp biståndsmedel till systerpartier i mottagar-

länderna. Utskottet menar i likhet med motionärerna att denna

försöksverksamhet, som har bedrivits inom demokratibiståndet, har givit

goda resultat och bör få fortsätta.

Vad som framförs motionsledes om en ökad betoning på den betydelse

som rättsstaten har för utvecklingen ligger, enligt utskottets mening, i allt

väsentligt i linje med svensk politik på området. En ökad uppmärksamhet

riktas i det svenska utvecklingssamarbetet mot stärkandet av rättsväsendet

och andra demokratibärande strukturer, såsom ett livskraftigt civilt samhälle.

Motionsyrkandena om rättsväsendets betydelse kan därför anses vara

tillgodosedda genom det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet.

Med vad ovan anförts anses motionerna U205 (m), U206 (fp) yrkandena 5

och 12, U210 (c) yrkande 10, U215 (kd) yrkande 15 och U217 (v) yrkande 8

besvarade med vad utskottet anfört.

I regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1997/98:76), Demokrati och

mänskliga rättigheter i Sveriges utvecklingssamarbete, betonas att rättsstaten,

respekt för mänskliga rättigheter och demokrati är centrala målsättningar för

utvecklingssamarbetet. Frågan om korruption är en viktig del av dialogen

med samarbetsländerna. Sverige uppmärksammar denna fråga i alla samar-

beten och driver den genom olika kanaler. Utskottet konstaterar att korrup-

tion måste angripas gemensamt, av båda givare och mottagare och av alla

givare tillsammans och att det är viktigt att stärka samarbetsländernas förmå-

ga att bekämpa korruption.

Förutom för svenska myndigheter gällande allmänna regelverk finns an-

visningar avseende Sidas uppdrag att verka för god administration och att

motverka korruption i utvecklingssamarbetet

Med vad ovan anförts anses motion U220 (m) yrkande 8 besvarad med vad

utskottet anfört.

Vidare begärs i motionerna U206 (fp) yrkande 9 och U607 (m) yrkande 4 att

regeringen årligen skall lämna en redovisning till riksdagen över tillståndet

beträffande demokratin och de mänskliga rättigheterna i de länder som

mottar svenskt bistånd.

Utskottet har tidigare konstaterat att vetskapen om att den svenska riksda-

gen följer och värderar utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati

är en viktig signal till mottagarländerna. Riksdagen har i ett tillkännagivande

till regeringen (bet. 1998/99:UU2, rskr. 1988/99:73) framhållit värdet av

vetskapen om att den svenska riksdagen följer och värderar situationen och

utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i samar-

betsländerna för svenskt bistånd och i linje med detta anfört vikten av årlig

rapportering. Denna rapportering kommer att ingå i Sveriges internationella

utvecklingssamarbete, Årsbok 1999 som dels en fylligare landrapportering,

dels ett avsnitt bestående av en redogörelse för utvecklingen i de viktigaste

samarbetsländerna.

Utvecklingen vad gäller mänskliga rättigheter och demokrati måste redovi-

sas inom ramen för den politiska, ekonomiska och sociala situationen i re-

spektive land. Mänskliga rättigheter handlar om grundläggande behov såsom

rätten till en rimlig levnadsstandard, hälsovård och utbildning. De rättighe-

terna spelar också en väsentlig roll för människors möjligheter att ta del av

politiken. Genom att redovisa situationen för mänskliga rättigheter och de-

mokrati kopplad till t.ex. uppgifter om utbildning och hälsovård ges en bättre

helhetssyn.

Utskottet har under beredningen av detta ärende tagit del av en förhandsut-

gåva av den ovan nämnda rapporten, bl.a. de delar som rör frågor om

mänskliga rättigheter och demokrati.

Med vad ovan anförts anses motionerna U206 (fp) yrkande 9 och U607 (m)

yrkande 4 besvarade.

I motion U607 (m) yrkande 5 anför motionärerna att svenskt bistånd inte bör

ges till regimer som grovt och systematiskt bryter mot de mänskliga rättig-

heterna.

Utskottet konstaterar att Sveriges utrikespolitik och utvecklingssamarbete

utgår ifrån att demokratisering bygger på och bidrar till respekten för de

mänskliga rättigheterna. Sverige kan inte överge de människor som drabbas

av diktatur, våld och förtryck. Utvecklingssamarbetet bör bestå av en kombi-

nation av politisk dialog, insatser direkt inriktade på demokrati och mänskli-

ga rättigheter och demokrati- eller rättighetsfrämjande inslag i övriga bi-

ståndsinsatser. Utifrån analys av ett land kan helheten i ett biståndsprogram

bidra till demokratisering. Så kan till exempel betalningsbalansstöd, häl-

soprogram och infrastruktursatsningar alla vara demokratifrämjande. Att

avbryta eller suspendera bistånd kan visa sig vara nödvändigt när förutsätt-

ningarna för samarbete inte längre föreligger. Som ett sätt att påverka ett

annat lands utveckling är det emellertid ett trubbigt instrument. Det väsentli-

ga är att alla insatser i ett land ses i ett sammanhang och förstärker varandra

så att helheten blir mer än summan av delarna. Samarbete med enskilda

organisationer i samarbetsländerna eller i länder i förändring är självklara

inslag i dessa strävanden.

Frågan om korruption är en viktig del av dialogen med samarbetsländerna.

Utskottet har inhämtat att det finns anvisningar avseende Sidas uppdrag att

verka för god administration och att motverka korruption i utvecklings-

samarbetet. Promemorian Korruption - svenska positioner från mars 1998

håller för närvarande på att uppdateras. Detta är ett led i förverkligandet av

regeringens intentioner om ett aktivare och effektivare svenskt agerande mot

korruption. En rad olika departement och departementsenheter är engagerade

i detta arbete genom en informell arbetsgrupp. Den leds av Utrikesdeparte-

mentets enhet för internationell handelspolitik.

Med vad ovan anförts avstyrks motion U607 (m) yrkande 5.

Propositionen (s. 39) - Sociala sektorer

Under 1998 har utvecklingssamarbetet bibehållit ett fokus på reformproces-

ser och stöd till fattiga och utsatta grupper. Dessutom har ett aktivt policy-

och metodarbete genomförts i samarbete med andra givare och samar-

betsländer, vilket resulterat i en ökad samsyn.

Målet för utvecklingssamarbetet inom hälso- och utbildningssektorn är att

stödja reformprocesser med inriktning på utbildning och hälsovård av god

kvalitet och tillgängliga för alla. Syftet är att skapa förutsättningar för soc

utveckling, dvs. förbättrade levnadsvillkor för majoriteten av befolkningen

och för fattiga grupper i synnerhet. Samarbetet skall även bidra till att ge

människor med funktionshinder möjligheter att delta i samhällslivet på lika

villkor.

Undervisningsbiståndet inriktas på att stödja reformprocesser som syftar

till att ge grundläggande utbildning för alla, att höja utbildningens kvalitet

samt att nå eftersatta och diskriminerade grupper, såsom kvinnor, flickor i

fattiga familjer och handikappade. I Afrika gäller det att fortsätta stödet til

ökad bredd och kvalitet i ländernas utbildningssystem med tonvikt på pri-

märskolan. Regeringen konstaterar att undervisningsbiståndet över en tre-

till femårsperiod bör omvandlas till sektorsprogramstöd, dvs. budgetstöd till

mottagarstyrda, nationella program, där Sverige och andra givare för en

dialog om sektorns och sektorsprogrammens utveckling. I denna dialog skall

fattigdomsbekämpning utgöra plattformen.

Även hälsobiståndet bör omformas till sektorsprogramstöd. Hiv/aids-

epidemin ställer höga krav på hälsosektorn och på behovet av sociala

skyddsnät, bl.a. för att ta hand om föräldralösa barn. Ökad tonvikt bör därför

läggas på hiv/aids-bekämpning, inte minst i Södra Afrika.

Motionerna

Över hela världen finns organisationer av funktionshindrade. En viktig förut-

sättning för en långsiktig utveckling på handikappområdet är att dessa orga-

nisationer får stöd för utveckling i syfte att kunna tillvarata och driva funk-

tionshindrades rättigheter i det egna samhället. Dessa medlemsorganisationer

spelar en viktig roll för organisationsutvecklingen i utvecklingsländerna och

deras kompetens bör tas till vara både inom det egna funktionshinderområdet

som vad avser erfarenhet och kunnande om att utveckla och stärka demokra-

tiska organisationer i utvecklingssamarbetet i allmänhet.

I den enskilda motionen 1999/2000:U203 (s) krävs i yrkande 1 en satsning

på insatser och metodutveckling som syftar till att stärka funktionshindrade

människors jämlikhet och att dessa frågor särskilt uppmärksammas inom

ramen för svenskt utvecklingsarbete och katastrofinsatser. I yrkande 2 krävs

att Sida får i uppdrag att ta fram riktlinjer och arbetssätt för hur man skall

integrera funktionshindrade människors rättigheter och behov i det svenska

utvecklingssamarbetet.

Befolkningsfrågor handlar även om den enskildes möjlighet och rättighet att

styra över sitt liv. Framför allt måste kvinnors rätt till makt och kontroll öv

sina liv respekteras. Kraven att kvinnan själv bestämmer över sin egen hälsa

och bedömer sina egna förutsättningar för att ta ansvar för sina barn är i dag

långt ifrån självklara. Åtskilliga kvinnor hindras dagligen från att bidra till

den sociala och ekonomiska utvecklingen eftersom de förnekas tillgång till

utbildning och hälsovård. Motionärerna föreslår i 1999/2000:U206 (fp) yr-

kande 17 att ytterligare 20 miljoner kronor satsas på särskilda jämställdhets-

insatser. Motionärerna anser att arbetet med att förebygga ohälsa och bekäm-

pa sjukdomar är en viktig uppgift för biståndet. Barnens hälsa måste ges en

särskild uppmärksamhet i biståndspolitiken (yrkande 19). Motionärerna

anser också att hiv/aids utgör ett särskilt problem och att det är viktigt med

förebyggande insatser, som omfattar information om spridningssätt och

rekommendation om kondomanvändning. Folkpartiet anslår ytterligare 35

miljoner kronor till UNAIDS. WHO, Unicef och UNFPA har vädjat till alla

länder och deras ledare att stödja ansträngningarna att eliminera kvinnlig

omskärelse. Sverige bör i sitt biståndsarbete göra kraftfulla insatser dels för

att förebygga att kvinnor och flickor utsätts för dessa ingrepp, dels för att

skapa vård- och rehabiliteringsresurser. Folkpartiet anslår ytterligare 20, 30

och 40 miljoner kronor till respektive FN-organ (yrkande 18).

I den enskilda motionen 1999/2000:U208 (s) konstateras att uppskattningsvis

10 % av världens befolkning har ett funktionshinder. Den diskriminering

som människor med funktionshinder möter har flera orsaker. Negativa attity-

der och felaktiga föreställningar om funktionshinder är en orsak. Bristande

politisk vilja att ta till vara funktionshindrade människors möjligheter är en

annan. Människor med funktionshinder ställs utanför samhällsutvecklingen

vilket många gånger också innebär ett socialt utanförskap.

I den enskilda motionen 1999/2000:U209 (s) krävs konkreta riktlinjer för hur

funktionshindrade människors rättigheter skall integreras i det svenska bi-

ståndet.

Personer med olika former av funktionshinder utgör ytterligare en utsatt och

marginaliserad grupp i utvecklingsländerna, och Kristdemokraterna kräver

därför i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 20 att handikappfrågorna lyfts

fram i det internationella samarbetet.

Vänsterpartiet kräver i partimotion 1999/2000:U217 (v) yrkande 1 en över-

syn av innehållet i skolböcker när det gäller biståndsfrågor och internationell

politik. Inom ramen för lärar- och journalistutbildningarna och i stödet till

folkbildningen krävs ökade möjligheter att bearbeta de internationella frå-

gorna bättre (yrkande 2) och inom detta område vore det lämpligt att använ-

da sig av de akademiker i Sverige som själva har sitt ursprung i Afrika, La-

tinamerika och Asien (yrkande 3). Åtgärder för sexuell och reproduktiv hälsa

är en del av Sveriges och EU:s bistånd som ofta kommer i skymundan.

Vänsterpartiet menar i yrkande 9 att detta borde utgöra en viktig del av det

svenska biståndet och det är en betydelsefull fråga för Sverige att driva hår-

dare i såväl EU som FN. I yrkande 11 begärs att Sverige stöder tillkomsten

av ett internationellt handikappsekretariat som får till uppgift att följa upp

och samordna insatser, internationellt och nationellt.

I den enskilda motionen 1999/2000:Fö331 (c) yrkande 2 framhålls betydel-

sen och behoven av internationell minröjning, kompletterad med medicinska

förebyggande och behandlande insatser. Motionären menar att området bör

vara prioriterat i svensk biståndsverksamhet.

Utskottets överväganden

I den enskilda motionen U203 (s) krävs i yrkande 1 en satsning på insatser

och metodutveckling som syftar till att stärka funktionshindrade människors

jämlikhet och i yrkande 2 krävs vidare att Sida får i uppdrag att ta fram rikt-

linjer och arbetssätt för hur man skall integrera funktionshindrade männi-

skors rättigheter och behov i det svenska utvecklingssamarbetet. Även i den

enskilda motionen U208 (s) konstateras att uppskattningsvis 10 % av värl-

dens befolkning har ett funktionshinder och att dessa människor inte sällan

ställs utanför samhällsutvecklingen, något som många gånger också innebär

ett socialt utanförskap. I motionen U209 (s) krävs konkreta riktlinjer för hur

funktionshindrade människors rättigheter skall integreras i det svenska bi-

ståndet och i motion U215 (kd) yrkande 20 krävs att handikappfrågorna lyfts

fram i det internationella samarbetet.

Utskottet menar att rätten till delaktighet, inflytande och jämlika villkor för

personer med funktionshinder sedan länge är en viktig fråga i det svenska

utvecklingssamarbetet. Sverige initierade och deltog mycket aktivt i utarbe-

tandet av FN:s standardregler på handikappområdet, regler som i dag utgör

ett praktiskt verktyg för genomförandet av FN:s och medlemsstaternas han-

dikapprogram. Inom FN har en särskild rapportör för handikappfrågor ut-

setts, vars uppgift är att övervaka genomförandet av standardreglerna i det

internationella utvecklingssamarbetet. Stärkandet av ett rättighetsperspektiv

på handikappfrågorna i såväl det multilaterala som bilaterala utvecklings-

samarbetet ges särskild prioritet.

Barn med funktionshinder är särskilt utsatta, varför Sverige ägnar dessa

extra uppmärksamhet. Arbete pågår med en svensk strategi för barn med

funktionshinder i utvecklingssamarbetet. Strategin kommer bl.a. att belysa

vilka specifika åtgärder som görs och kan göras för att konkret förbättra

situationen för barn med funktionshinder.

Sverige verkar bl.a. för att handikappfrågan skall uppmärksammas i de in-

ternationella förberedelserna inför uppföljningen av Världstoppmötet om

social utveckling (Köpenhamn 1995) vid ett extramöte i FN:s generalför-

samling i juni 2000.

Arbetet med att lyfta fram handikappfrågorna pågår inom ramen för de

nordiska ländernas utvecklingsbistånd. Vid det nordiska biståndsminister-

mötet i Stockholm den 10 juni 1998 uttrycktes stöd för en förbättrad

integrering av bistånd till personer med funktionshinder i utvecklingssamar-

betet. Ett gemensamt erfarenhetsutbyte förordades mellan berörda organisa-

tioner och ansvariga departement i form av en nordisk konferens på temat

metoder för integrering av personer med funktionshinder i det bi- och multi-

laterala utvecklingssamarbetet. Nordisk Kontaktutvalg (NKU), ett nätverk av

nordiska handikapporganisationer, gavs i uppdrag att, i nära samarbete med

tjänstemän inom de nordiska departementen och myndigheterna, svara för

anordnandet av konferensen. Konferensen kommer att äga rum i Köpenhamn

under år 2000. Till underlag för konferensen förbereder Sverige en förstudie

kring temat barn med funktionshinder samt genderperspektivet och funk-

tionshinder. Ett seminarium kommer vidare att äga rum under hösten 1999 i

syfte att färdigställa studien. Regeringen har beslutat om ett bidrag som

uppgår till 213 000 kr till stöd för de svenska förberedelserna inför den nor-

diska konferensen.

Genom Sida pågår många viktiga aktiviteter för att förbättra livsvillkor och

delaktighet för personer med funktionshinder. Sida har som övergripande

mål att handikappaspekter skall beaktas och integreras i relevant biståndspla-

nering och att utvecklingssamarbetet därmed skall bidra till att förverkliga de

rättigheter som bl.a. fastställs i FN:s standardregler och i konventionen om

barnets rättigheter.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U203 (s) yrkandena 1 och 2,

U208 (s), U209 (s) och U215 (kd) yrkande 20 besvarade.

I motion U217 (v) yrkande 11 begärs att Sverige stöder tillkomsten av ett

internationellt handikappsekretariat, som får till uppgift att följa upp och

samordna insatser internationellt och nationellt.

Utskottet konstaterar att Sida har under våren 1999 antagit en policy för

barn och vuxna med funktionshinder i utvecklingssamarbetet. Syftet med

policyn är dels att summera erfarenheterna av Sidas arbete för att integrera

handikappfrågor i biståndet, dels skapa underlag för Sidas fortsatta arbete på

området. En focal point för handikappfrågor har under 1999 inrättats på Sida.

Stöd ges via Sida till en lång rad insatser internationellt. Sålunda stöder Sid

bl.a. WHO:s rehabiliteringsenhet i syfte att utveckla förbättrade metoder på

området. Stöd ges vidare till UNDP:s Interregional Programme for Disabled

för uppföljning av Världsaktionsprogrammet för handikappade samt me-

todutveckling bl.a. för planering och utvärdering av handikappinsatser, in-

klusive rådgivning och stöd till länder i samband med policyutveckling och

planering. Stöd ges också till Unesco för metodutveckling och spridning av

information och erfarenheter som rör undervisning av barn med särskilda

behov. Utskottet anser också att det är av vikt att de olika sekretariat som

skapats för att tillvarata speciella social-medicinska intressen, försöker sam-

ordna sina biståndsaktiviteter på ett sätt som skapar positiva effekter för den

totala verksamheten.

Med vad ovan anförts anseäs motion U217 (v) yrkande 11 besvarad.

Folkpartiet föreslår i motion U206 (fp) yrkande 17 ökade satsningar på sär-

skilda jämställdhetsinsatser med fokus på sexuell och reproduktiv hälsa.

Vänsterpartiet anser i motion U217 (v) yrkande 9 att åtgrder för sexuell och

reproduktiv hälsa är en del av Sveriges och EU:s bistånd som ofta kommer i

skymundan. Vänsterpartiet menar att detta borde utgöra en viktig del av det

svenska biståndet och att det är en betydelsefull fråga för Sverige att driva

hårdare i såväl EU som FN.

Utskottet menar att sexuell och reproduktiv hälsa är en viktig del av det

bilaterala hälsobiståndet. Huvudprincipen är att individer och familjer fritt

skall kunna fatta beslut om antal barn och tiden mellan födslarna. Utveck-

lingssamarbetet skall bidra till att skapa de sociokulturella och ekonomiska

förutsättningarna för sådana beslut. Sexuell och reproduktiv hälsa är en na-

turlig del av dialogen med samarbetsländerna. Sverige satsar, inom EU och

FN, betydande belopp på frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa. Sve-

rige är vidare en av de största givarna genom ett stort multilateralt stöd via

UNFPA (FN:s befolkningsprogram) och IPPF (Internationella föräldrafede-

rationen).

1998 uppgick Sveriges bidrag till UNFPA till 125 miljoner kronor, vilket

placerade oss på åttonde plats bland UNFPA:s givarländer. 1999 ökades det

svenska bidraget med 12 % till 140 miljoner kronor. Kairokonferensen inne-

bar bl.a. att befolkningsfrågan kom att ses ur ett bredare perspektiv där man

innefattar alla faktorer som påverkar befolkningsutveckling, såsom ekono-

misk och social utveckling, kvinnans ställning, utbildning m.m. Det är ange-

läget att givarländerna lever upp till åtaganden vid Kairo 1994 och att börde-

fördelningen mellan givarländerna förbättras.

Sverige var drivande i arbetet med uppföljningskonferensen till Kairo 1994

(ICPD+5), som ägde rum i somras. Inom ramen för förberedelsearbetet bi-

drog Sverige bl.a. till ett seminarium i Zambia rörande mansrollen.

Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande 17 och

U217 (v) yrkande 9 besvarade med vad som ovan anförts.

Motionärerna menar i motion U206 (fp) yrkande 19 att barns hälsa måste ges

en särskild uppmärksamhet i biståndspolitiken.

Utskottet anser att arbetet med att stärka barns rättigheter och förbättra de-

ras livsvillkor länge varit utmärkande för svenskt utvecklingssamarbete.

1998 påbörjades inom Utrikesdepartementet en översyn av barnfrågor i det

internationella utvecklingssamarbetet med målet att utforma en sammanhål-

len policy för barnfrågor och att utveckla ett systematiskt barn- och barnrätts

perspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet. Arbetet bedrivs utifrån

FN:s konvention om barnets rättigheter, FN-konferenserna och de bistånds-

politiska målen.

I översynen skall vissa grupper av utsatta barn särskilt uppmärksammas.

Strategier skall utarbetas inom följande områden: barnarbete, sexuell explo-

atering av barn, barn med funktionshinder, barn i väpnade konflikter, barn på

institution samt barn och hiv/aids.

Särskilda medel har anvisats för multilaterala insatser för att stimulera ett

barnrättsperspektiv i FN:s fonder och program, i fackorgan och i Världsban-

ken m.fl. multilaterala aktörer. Beslut om stöd har fattats rörande bl.a. bar-

narbete, sexuell exploatering av barn och barn på institutioner. Vidare har

stöd lämnats till olika studier, bl.a. rörande barn med funktionshinder, och

en omfattande kartläggning har genomförts av barnets livsvillkor och rättig-

heter i det globala utvecklingssamarbetet.

Den pågående översynen av barnfrågorna kommer att redovisas i en skri-

velse till riksdagen år 2001.

Med vad ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 19 besvarad.

Folkpartiet framför i motion U206 (fp) yrkande 18 vikten av att Sverige

inom biståndet tillräckligt uppmärksammar hälsoproblemen i u-länderna.

Utskottet konstaterar att i budgetpropositionen 1999/2000 beskriver rege-

ringen sambandet mellan fattigdom och hälsa. En god hälsa och tillgång till

adekvat hälsovård är både en grundläggande mänsklig rättighet och en förut-

sättning för social och ekonomisk utveckling.

Regeringen har med tillfredsställelse hälsat den revitalisering som Världs-

hälsoorganisationen genomgår under sin nya ledning. Under 1998 gav rege-

ringen ett särskilt bidrag om 25 miljoner kronor till prioritetsområden som

malaria och tobaksbekämpning. För perioden 2000-2001 bereds inom Sida

ett avtal med WHO som jämfört med innevarande period 1998-1999 inne-

bär en höjning med 20-30 miljoner kronor per år. Därtill beräknar UD dis-

ponera 10 miljoner kronor för särskilda insatser med WHO.

Utskottet konstaterar att motionärernas yrkanden ligger i linje med regering-

ens intentioner, både vad gäller volym och inriktning och anser därmed mo-

tion U206 (fp) yrkande 18 besvarad.

Vänsterpartiet kräver i partimotion U217 (v) en översyn av skolböcker avse-

ende biståndsfrågor och internationell politik (yrkande 1). Partiet kräver

också en ökning av insatserna i biståndsfrågor när det gäller skolväsendet i

allmänhet och utbildningen av lärare och journalister och stödet till folkbild-

ningen i synnerhet (yrkande 2). Vänsterpartiet anser att man i samband med

utbildning av lärare och journalister och inom folkbildningen bör ta till vara

erfarenheter och kunskaper som akademiker från Afrika, Latinamerika och

Asien besitter (yrkande 3).

Utskottet har inhämtat att en översyn av svenskt skolmaterial nu görs av

Nordiska Afrikainstitutet. En liknade översyn gjordes för tio år sedan varför

den pågående studien också har uppföljningskaraktär.

Målet för Sidas informationsverksamhet är att i Sverige främja kunskap

om och intresse för utvecklingssamarbete och utvecklingsfrågor. Mer än

hälften av Sidas informationsbudget läggs på skolväsendet. Sida arbetar

kontinuerligt med fortbildning i utvecklingsfrågor för grundskolelärare,

gymnasielärare och högskolelärare. För ändamålet finansieras tolv lärare på

halvtidstjänster. Sida arbetar också för att öka inslaget av undervisning i

globala frågor i lärarutbildningen. Ett forum, Biståndsinfoakademin, har

etablerats för diskussion om informationsfrågor med deltagande av Sida,

enskilda organisationer, högskola och näringsliv.

Sida bidrar till Stiftelsen Kunskapsforum, som består av akademiker från

Afrika, Asien och Latinamerika med intresse för utvecklingsfrågor. Genom

Exportrådets konsultregister kan akademiker från dessa världsdelar identifie-

ras och konsulteras.

Med vad ovan anförts anses motion U217 (v) yrkandena 1-3 besvarad.

I den enskilda motionen Fö331 (c) yrkande 2 framhålls betydelsen och beho-

ven av internationell minröjning, kompletterad med medicinska förebyggan-

de och behandlande insatser. Motionären menar att området bör vara priori-

terat i svensk biståndsverksamhet.

Utskottet konstaterar att svenska insatser inom minområdet görs i allt vä-

sentligt inom ramen för det humanitära biståndet. Sidas kriterier för beslut

om stöd inom minområdet kan sammanfattas enligt följande:

- Stöd utgår i första hand till de mest drabbade länderna och främst till de

länder som saknar egen ekonomisk kapacitet att angripa problemen.

- Vid beredningen av stöd tas särskild hänsyn till behovet av att stödja myn-

digheterna i landet med att själva skapa administrativ uppbyggnad och kom-

petensuppbyggnad (National Capacity Building).

- Stödet bör samordnas med andra humanitära insatser samt ses i ljuset av

det allmänna utvecklingsarbete som sker i landet i fråga. Som en följd av

detta kanaliseras merparten av det svenska stödet via multilaterala organisa-

tioner.

Endast i ett fåtal fall har svenska biståndsmedel kanaliserats till projekt vil

kas huvudsakliga syfte är att ge medicinsk vård och att rehabilitera minornas

offer. Svenska biståndsmedel kommer dock också sådan verksamhet till

gagn, t.ex. genom att en del av det icke öronmärkta årsbidraget till Interna-

tionella rödakorskommittén om 212 miljoner kronor för 1999 går till speci-

alkliniker för minoffer.

Det internationella samarbetet inom minområdet har intensifierats under

senare tid. Ett genombrott i detta arbete har varit ikraftträdandet av den inte

nationella konvention (Ottawakonventionen) om förbud mot användning,

lagring, produktion och överföring av antipersonella minor samt om deras

förstöring. Konventionen trädde för svensk del i kraft den första maj i år.

Konventionen ålägger parterna att lämna detaljerade redovisningar av hur

många minor man förfogar över, var dessa finns och i vilken takt dessa mi-

nor förstörs. Kravet på förstöring innebär att parterna har förbundit sig att

förstöra sina minlager inom fyra år efter det att konventionen trätt i kraft fö

parten i fråga. Sverige har dock ensidigt utlovat att de svenska lagren skall

vara förstörda inom en tvåårsperiod. Mellan de årliga partsmöten som kon-

ventionen föreskriver pågår ett intensivt arbete i form av permanenta expert-

kommittéer, i vilka Sverige deltar aktivt.

Med vad ovan anförts anses motion Fö331 (c) yrkande 2 besvarad.

Propositionen (s. 40) - Infrastruktur, näringsliv och urban utveckling

Målet för stödet till infrastruktur är att bidra till uppbyggnaden av en miljö-

mässigt och ekonomiskt bärkraftig infrastruktur med speciell tyngdpunkt på

transporter, kommunikationer, energi och urban infrastruktur.

Förutsättningarna för och utformningen av stödet har under senare år starkt

påverkats av avregleringar och en ökad ägarspridning i många av samar-

betsländerna. En del av biståndet har därför inriktats på att underlätta för

länderna att genomföra denna process på ett transparent och ansvarsfullt sätt.

Sida blir alltmer en dialogpartner i policyfrågor och finansiär av kompetens-

och institutionsutveckling från att tidigare ha varit projektfinansiär.

Verksamheten inom näringslivsutveckling syftar till att stärka förutsätt-

ningarna för ett konkurrenskraftigt näringsliv i samarbetsländerna. Det eko-

nomiska samarbetet mellan Sverige och u-länderna utgör en utveckling från

renodlad biståndsverksamhet till ekonomiskt samarbete av ömsesidigt intres-

se, vilket bl.a. är ett av målen för den förnyade Afrikapolitiken.

Motionerna

Kristdemokraterna menar i motion 1999/2000:U2 (kd) yrkande 4 att de länge

drivit och motionerat om att ge Projektexportsekretariatet (PES) ett vidgat

mandat och större resurser. Förutom PES har även Exportrådet och Sveriges

representation i EU en viktig, främjande roll. Kristdemokraterna kräver

också (yrkande 5) att regeringen undanröjer tjänsteförordningens regler som

försvårar för svenska företagare att konkurrera om upphandlingen av bi-

ståndsprojekt.

I motion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 8 krävs att det måste klargöras för

mottagarländerna att biståndets omfattning och inriktning kan påverkas av

hur demokratifrågan hanteras. Sveriges lojaliteter måste finnas hos de fattiga

människorna - inte hos deras regeringar. Enligt motionärerna kan informa-

tionstekniken bli ett viktigt inslag i svenskt demokratibistånd.

Rationalisering och automatisering av enkla moment i arbetet har inneburit

att arbetskraftens andel av den totala kostnaden för varor drastiskt sjunkit

inom många områden, som konfektion, TV- och radioproduktion m.m. Sam-

tidigt innebär den höga ingångskostnaden, kraven på infrastruktur och kun-

skap att u-länderna stängs ute från möjligheten att automatisera i motsvaran-

de grad. Centerpartiet välkomnar i motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 15

det svenska deltagandet i att utveckla telekommunikationer men menar att

satsningarna även bör belysa hur informationsteknik kan användas för att

förstärka effekterna i biståndet och hur svenskt bistånd avseende informa-

tionsteknik kan användas för att minska klyftorna mellan världens fattiga och

rika (yrkande 16).

Utvecklingsländerna upplever sig i dag orättvist behandlade genom den rika

världens politik för internationell handel. Kristdemokraterna vill därför i

motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 9 verka för fortsatta frihandelssträ-

vanden, men med stor lyhördhet för utvecklingsländernas önskemål och

behov. Sverige bör utforma omfattande landstrategier, präglade av ett hel-

hetstänkande, för sina relationer med utvecklingsländerna.

Kristdemokraterna anser att biståndsgivarna varit förvånansvärt långsamma

med att anta de möjligheter som IT-revolutionen skapar för de fattigaste

länderna. Få har utarbetat omfattande strategier för IT och dess utvecklings-

möjligheter. Motionärerna menar i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 8

att regeringen bör ingå partnerskap med privata företag om att utarbeta en

strategi för att öka IT-investeringarna i de fattigaste länderna. Ett IT-

utvecklingsperspektiv borde genomsyra alla de nuvarande utvecklingspro-

grammen. En av de positiva konsekvenserna av det svenska biståndet är

återflödet i form av kapital till svenskt näringsliv genom order och uppdrag.

Detta återflöde är till stor del beroende av den internationella konkurrens-

förmågan som svenska företag kan visa upp. Kristdemokraterna anser i yr-

kande 16 att svenskt näringsliv måste få samma möjligheter och villkor som

andra länder när det gäller att konkurrera om såväl bilaterala som multilate-

rala projekt. I yrkande 17 anförs att svenska företags brist på framgång i

upphandling bl.a. beror på restriktioner betingade av svenska tjänsteexport-

förordningens regler avseende kostnadstäckning och dess beräkning. Motio-

närerna kräver att regeringen undanröjer hindren i tjänsteexportförordningens

regler som försvårar för svenska företagare att konkurrera om upphandling

av biståndsprojekt. Vidare krävs att regeringen arbetar för att ta fram statist

om hur mycket upphandling som sker, inom vilka sektorer och hur stora

andelar svenska företag har på de internationella upphandlingsmarknaderna

(yrkande 18).

I flerpartimotionen 1999/2000:U216 (fp, c) yrkande 3 krävs att det interna-

tionella samfundet stöder u-länderna avseende en mer rättfärdig fördelning

mellan oljebolagen och de oljeproducerande länderna av inkomsterna från

oljeutvinningen.

Miljöpartiet de gröna framhåller i partimotion 1999/2000:N275 (mp) yrkande

11 vindkraftens lämplighet som en del av biståndet. Vindkraften är lättskött,

den kan användas lokalt, och den förutsätter inte ett högteknologiskt sam-

hälle. Likaså kan vindkraften ersätta miljöförstörande energikällor i Östeuro-

pa, menar motionärerna.

I kommittémotion 1999/2000:T705 (fp) yrkande 1 menar Folkpartiet libera-

lerna att Internet och modern informationsteknik utgör ett nytt vapen mot

diktaturer. Möjligheterna att fritt kommunicera över gränser har redan spelat

en viktig roll i Europas befrielse från kommunismen och den försiktiga upp-

luckringen av förtrycket i Kina. Informationsteknik kan i högre grad använ-

das för att sprida information om demokratiska rättigheter, vilket bör bli ett

viktigt inslag i svenskt demokratibistånd.

Utskottets överväganden

I motion U206 (fp) yrkande 8 understryks vikten av att göra informations-

tekniken till ett viktigt inslag i det svenska demokratibiståndet. Centerpartie

välkomnar i motion U210 (c) yrkande 15 det svenska deltagandet i att ut-

veckla telekommunikationer men menar att satsningarna även bör belysa hur

informationsteknik kan användas för att förstärka effekterna i biståndet och

hur svenskt bistånd avseende informationsteknik kan användas för att minska

klyftorna mellan världens fattiga och rika (yrkande 16). Kristdemokraterna

menar i motion U215 (kd) yrkande 8 att regeringen bör ingå partnerskap med

privata företag om att utarbeta en strategi för att öka IT-investeringarna i de

fattigaste länderna. Även Folkpartiet menar i motion T705 (fp) yrkande 1 att

Internet och modern informationsteknik utgör ett nytt vapen mot diktaturer.

Utskottet anser att informations- och kommunikationstekniken (ICT) är en

viktig resurs och ett instrument för ökad effektivitet som Sverige i samarbete

med våra nordiska grannländer och andra internationella aktörer kommer att

ge ökat utrymme i utvecklingens tjänst. Genom en särskild satsning ska ICT

utnyttjas framför allt för att bidra till att minska de ekonomiska och demo-

kratiska klyftorna, både mellan och inom länder.

I juli 1998 tillsattes en arbetsgrupp med deltagare från UD och Sida i syfte

att undersöka vad som bör och kan göras från svensk sida på IT-området i

utvecklingssamarbetet. Sida har redan sedan tidigare aktiviteter som syftar

till att höja IT-kompetensen och kapaciteten i utvecklingsländer. Dessa har

främst varit inom utbildningsområdet.

UD/Sida:s arbetsgrupp har sökt svara upp mot flera behov bl.a. att:

? bygga upp den interna IT-kunskapen i den svenska biståndsförvaltning-

en,

?

? bidra med ett ökat stöd för IT-satsningar i mottagarländer, både som

separata projekt och som en del i andra typer av insatser,

?

? bygga upp en beredskap för en förväntad ökning av efterfrågan på IT-

stöd i Sveriges samarbetsländer,

?

? öka samarbetet med de nordiska länderna och med andra länder som

påbörjat liknande satsningar, men även med andra aktörer som UNDP,

Bellanet, Infodev, etc.

?

Inom ramen för det för Utrikesdepartementet och Sida gemensamma arbetet

har följande gjorts:

? kartläggning av vad svenska och internationella aktörer gör inom IT-

området,

?

? redovisning av dokumenterade erfarenheter från insatser, förslag till

redan pågående projekt i vilka Sverige kan gå in med ekonomiskt stöd

för att bygga upp en egen kunskapsbas,

?

? redovisning av specialområden där Sverige besitter särskild kunskap och

kan spela en ledande roll inom det internationella utvecklingssamarbetet

med huvudsyfte att motverka informations- och kommunikationsgap

mellan och inom biståndsländerna med en snabb integration av IT.

?

Med vad ovan anförts anses motionerna U210 (c) yrkandena 15 och 16,

U215 (kd) yrkande 8 och T705 (fp) yrkande 1 besvarade.

UD/Sida har tagit fram en rapport som penetrerar ovan nämnda ICT-insats

vilken väntas i tryck i oktober/november 1999. Sida har också utarbetat en

egen uppföljning av denna rapport vilken kommer att ligga till grund för

Sidas IT-strategi inom utvecklingsbiståndet kommande år. Utskottet konsta-

terar att den svenska politiken ligger i linje med motionärernas förslag. In-

formations- och kommunikationstekniken (ICT) är en viktig resurs och ett

instrument för att bidra till att minska de ekonomiska och demokratiska

klyftorna både mellan och inom länder.

Med vad som ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 8 besvarad.

I motion U215 (kd) yrkande 16 krävs att svenskt näringsliv måste få samma

möjligheter och villkor som andra länder när det gäller att konkurrera om

såväl bilaterala som multilaterala projekt. I motion U2 (kd) yrkande 4 anses

att Projektexportsekretariatet (PES) bör ges ett vidgat mandat. I motion U215

(kd) yrkande 17 samt i motion U2 (kd) yrkande 5 krävs att regeringen undan-

röjer hindren i tjänsteexportförordningens regler som försvårar för svenska

företagare att konkurrera om upphandling av biståndsprojekt. Vidare krävs i

motion U215 (kd) yrkande 18 att regeringen arbetar för att ta fram statistik

om hur mycket upphandling som sker på de internationella upphandlings-

marknaderna.

Utskottet har inhämtat att Tjänsteexportförordningen (1992:192) inte till-

lämpas på privata företag, utan endast gäller för statliga myndigheter som

bedriver tjänsteexport i enlighet med bemyndigande i avgiftsförordningen

(SFS 1992:191) eller beslut som regeringen meddelat i det enskilda fallet.

Enligt denna förordning skall tjänsteexportverksamheten bedrivas utifrån en

fastlagd marknadsstrategi och med krav på lönsamhet.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppdrag att kartlägga

och analysera den svenska exporten av statligt förvaltningskunnande. Enligt

direktiven skall utredningen bl.a. analysera hur myndigheter hanterar be-

stämmelsen att statliga myndigheters tjänsteexport skall bedrivas med krav

på lönsamhet och vilka konsekvenser denna bestämmelse får för förvalt-

ningsexportens omfattning och riskexponering. I en enkät som har gått ut till

myndigheter har därför frågan om hur man inom myndigheten tolkar tjänste-

exportförordningens krav på affärsmässighet ställts. Utredningen har också i

uppdrag att på basis av denna kartläggning lämna förslag till en strategi för

denna typ av export inom staten. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast

den 31 mars 2000.

Utskottet har också inhämtat att det i Regeringskansliets Projektexportsek-

retariats (PES) uppdrag ingår att verka för en ökad svensk projektexport och

upphandling av svenska företag. Särskild tonvikt lägger PES vid att öka

leveranserna från svenska företag till projekt och annan upphandling finansi-

erad av internationella organisationer eller med bilateralt bistånd.

En central fråga för svensk projektexport är hur väl Sverige står sig i den

internationella konkurrensen om upphandlingskontrakt. PES och i synnerhet

UD:s projektexportfrämjare, som är placerade vid vissa utlandsmyndigheter

för att bevaka internationella institutioner (FN i New York, Världsbanken

och Interamerikanska Utvecklingsbanken i Washington, EU i Bryssel, EBRD

i London och Asiatiska Utvecklingsbanken i Manila), erhåller löpande sta-

tistik från de institutioner de bevakar. Den statistik som går att få i dag frå

de internationella institutionerna är emellertid, i varierande grad, otillräckl

På vissa områden saknas statistik över upphandlande företag, och den statis-

tik som finns är ibland missvisande, eftersom den endast inkluderar konsorti-

eledare.

PES avser att under det kommande året förbättra sammanställandet av sta-

ti-stik från de internationella institutionerna. PES kommer att arbeta på att

utveckla ett system för sammanställande av statistik om multilaterala organi-

sationers upphandling och upphandlingspolicy inom för svenskt näringsliv

prioriterade regioner och sektorer. Detta arbete skall ske i nära samarbete

med UD:s projektexportfrämjare vid vissa utlandsmyndigheter och Exportrå-

det.

Med avstyrkande av motion U2 (kd) yrkande 5 och U215 (kd) yrkande 17

anses motionerna U2 yrkande 4 samt U215 (kd) yrkandena 16 och 18 besva-

rade.

Utvecklingsländerna upplever sig i dag orättvist behandlade genom den rika

världens politik för internationell handel. Kristdemokraterna vill därför i

motion U215 (kd) yrkande 9 verka för fortsatta frihandelssträvanden, men

med stor lyhördhet för utvecklingsländernas önskemål och behov.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om behovet av samstäm-

mighet i Sveriges politik gentemot de fattiga länderna. När det gäller han-

delsfrågor är detta, som framgår av regeringens skrivelse Öppen handel -

rättvisa spelregler (skr. 1998/99:59), en fråga som drivs starkt av Sverige

inför kommande förhandlingar inom WTO. Det svenska utvecklingssamar-

betet kommer också att inriktas mer på stöd till u-ländernas handelsutveck-

ling; bl.a. har Sida nyligen antagit en strategi för detta. De enskilda landstr

tegierna för utvecklingssamarbetet kommer också i framtiden att breddas och

täcka in även handelsfrågor.

Med vad ovan anförts anses motion U215 (kd) yrkande 9 besvarad.

I flerpartimotionen U216 (fp, c) yrkande 3 krävs att det internationella sam-

fundet stöder u-länderna avseende en mer rättfärdig fördelning mellan olje-

bolagen och de oljeproducerande länderna av inkomsterna från oljeutvin-

ningen.

Inbördeskriget i Republiken Kongo är till stor del finansierat av oljein-

komster. Problemställningen är likartad i andra delar i Afrika. I fallet Repub-

liken Kongo begränsas omvärldens möjligheter att agera av det faktum att

ingen av de krigförande parterna visat någon vilja till förhandlingar. Under

nuvarande omständigheter finns det inga förutsättningar för att bedriva bila-

teralt bistånd eller att verka för att landets oljeinkomster skall komma be-

folkningen till del. Svenska missionsförbundet är sedan många år aktivt i

Republiken Kongo och bedriver ett begränsat och småskaligt bistånd som

finansieras av Sida.

Utskottet ser med djup oro på utvecklingen i Republiken Kongo och menar

att det internationella samfundet och enskilda länder med goda kontakter i

området måste agera kraftfullt för att den nuvarande utvecklingen skall bry-

tas och en fredlig och demokratisk återuppbyggnad bli möjlig.

Med vad ovan anförts anses motion U216 (fp, c) yrkande 3 besvarad.

Miljöpartiet de gröna framhåller i partimotion N275 (mp) yrkande 11 vind-

kraftens lämplighet som en del av biståndet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att vindkraften är lättskött och

kan användas helt lokalt. Vindkraften förutsätter inte ett högteknologiskt

samhälle varför den på många håll blivit en naturlig del av u-landsbiståndet.

På samma sätt bör vindkraften bli en del av samarbetsprojekten för ener-

gifrågorna för östra Europa, där den kan ersätta många miljöförstörande

energislag.

Utskottet konstaterar att satsningar på förnybar energi i samband med stöd

till utvecklingsländer är en prioriterad del av svenskt bistånd. Aktuella pro-

jekt är bl.a. en studie av vindkraftspotentialen i Eritrea samt ett pilotprojek

beträffande solceller i Zambia med fokus på uthållig drift och effektivt un-

derhåll av systemen.

Med vad ovan anförts anses motion N275 (mp) yrkande 11 besvarad.

Propositionen (s. 40) - Naturbruk

Vägledande för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete, inom området som

har hållbar utveckling som mål, är det handlingsprogram som Sida antog år

1996 och som tillstyrkts av regeringen och riksdagen (skr. 1996/97:2).

Huvudinriktningen är att integrera de sociala, ekonomiska och miljömässi-

ga aspekterna i utvecklingssamarbetet. Det viktigaste instrumentet för att

säkra att detta sker på ett långsiktigt och konsekvent sätt är landstrategierna

Särskilt angeläget är att stärka samarbetsländernas institutionella kapacitet

och strategier för att främja arbetet med hållbar utveckling. Sverige fäster

stor uppmärksamhet vid denna problematik, särskilt inför nästa års möte med

FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) som behandlar jordbruks-

och markfrågorna som särskilt tema. Det är också angeläget att fortsätta att

stödja kapacitetsuppbyggnad och nätverksbyggande genom stöd till Global

Water Partnership (GWP), vars kansli är knutet till Sida.

Arbetet att förverkliga de internationella miljökonventionerna kräver nya

former och metoder för såväl det multilaterala som det bilaterala utveck-

lingssamarbetet. Metoderna bör leda till ett ökat samarbete med mottagarna i

syfte att bredda kunskapen om de krav som konventionerna ställer och utreda

förutsättningarna för att bygga upp kompetens inom respektive område.

Inom kemikalieområdet är det särskilt viktigt att förbättra underlaget inför de

internationella miljöförhandlingarna.

Motionerna

Att utvecklingsländerna själva klarar livsmedelsförsörjningen för sina med-

borgare är helt avgörande för den globala fattigdomsbekämpningen. Ett

omfattande livsmedelsbistånd från exempelvis EU försvårar denna strävan.

Den ojämna fördelningen av jordbruksmarken är på många håll i Afrika det

största strukturella hindret för att klara livsmedelsförsörjningen. Bruknings-

rätt kan inte ersätta den trygghet och långsiktighet som kännetecknar ägande-

formen. Stöd till jordreformer bör sålunda spela en framträdande roll i det

svenska biståndet till landsbygdsutveckling. Centerpartiet anser därför i

motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 8 att än större vikt måste läggas vid att

biståndet inriktas på stöd till ett miljömässigt hållbart jordbruk som kan

garantera den nationella livsmedelsförsörjningen. I yrkande 17 anser Center-

partiet att Sverige i utvecklingssamarbetet med de afrikanska samarbetslän-

derna bör lyfta fram nödvändigheten av en mer ändamålsenlig jordbrukspo-

litik. Erfarenheterna från framgångsrika länder understryker behoven av

satsningar på jordbruket. En fungerande livsmedelsförsörjning, ökad handel

och ökade exportmöjligheter ger upphov till varaktiga inkomstkällor som ger

underlag för fortsatt utveckling.

Utskottets överväganden

Centerpartiet anser i motion U210 (c) yrkande 8 att än större vikt måste

läggas vid att biståndet inriktas på stöd till ett miljömässigt hållbart jordbr

Utskottet konstaterar att vägledande för Sveriges bilaterala utvecklings-

samarbete, syftande till hållbar utveckling, är det handlingsprogram som Sida

antog år 1996 och som tillstyrkts av regeringen och riksdagen (skr.

1996/97:2). Huvudinriktningen är att integrera de sociala, ekonomiska och

miljömässiga aspekterna i utvecklingssamarbetet.

Arbetet att förverkliga de internationella miljökonventionerna kräver nya

former och metoder för såväl det multilaterala som det bilaterala utveck-

lingssamarbetet. Metoderna bör leda till ett ökat samarbete med mottagarna i

syfte att bredda kunskapen om de krav som konventionerna ställer.

Utskottet konstaterar att genom Sida ges stöd till en mängd olika insatser

som syftar till miljömässigt hållbart jordbruk. Stöd ges också t.ex. till jord-

bruksforskning genom det multilaterala systemet (de s.k. CGIAR-instituten)

och genom nationella jordbruksforskningsinstitutioner.

Utskottet konstaterar att EU:s livsmedelsbistånd dels är inriktat på huma-

nitär hjälp till flyktingar, krigsdrabbade länder och till människor som drab-

bas av naturkatastrofer och beslutas av ECHO-kommittén, dels på aktiviteter

som beslutas av Livsmedelsbiståndskommittén och följer en förordning från

1995 för livsmedelsbistånd.

Ett av målen för biståndet är att främja livsmedelssäkerhet. Det övergri-

pande målet för svensk strategi inom området är att stödja fattiga länder i att

utforma långsiktiga strategier för livsmedelssäkerhet och ge dem stöd för att

öka jordbruksproduktionen. Sverige har i olika forum understrukit vikten av

livsmedelssäkerhet. Inom WTO-förhandlingarna har Sverige bl.a. verkat för

att u-ländernas livsmedelssäkerhet lyfts fram.

Med vad ovan anförts anses motion U210 (c) yrkande 8 besvarad.

I motion U210 (c) yrkande 17 lyfts nödvändigheten av en mer ändamålsenlig

jordbrukspolitik i Afrika fram.

Utskottet konstaterar att många afrikanska länder har naturliga förutsätt-

ningar för att både försörja sina befolkningar och exportera livsmedel.

Många gånger har omfattande livsmedelsbistånd försämrat inhemska livsme-

delsproducenters förutsättningar. Också det faktum att i-världen till stor del

hållit sina marknader stängda har bidragit till denna situation. Frågan har

koppling till internationell handelspolitik och kommer att behandlas i den

kommande WTO-rundan. Inom EU har Sverige verkat för en liberalisering

av unionens politik vad gäller livsmedelsimport. Utskottet kan också kon-

statera att de ekonomiska reformprogram som många afrikanska länder har

genomfört har förbättrat förutsättningarna för jordbruket, något som har gett

positiva resultat i ett flertal länder. I Sidas landprogrammerade bistånd ges

landsbygdsutveckling en framträdande plats, och biståndet utformas efter

förhållandena i varje land. Ett generellt drag är att stöd till kvinnors roll i

livsmedelsproduktionen har haft positiva resultat.

Med vad ovan anförts anses motion U210 (c) yrkande 17 besvarad.

Propositionen (s. 70) - Ekonomiska reformer

Ekonomiska reformer är en förutsättning för långsiktig ekonomisk och social

utveckling och en effektiv fattigdomsbekämpning. Många av de länder som

erhåller svenskt stöd har genomfört reformprogram i mer än ett årtionde.

Resultaten är överlag positiva vad gäller makroekonomisk stabilitet och

tillväxt.

För att uppnå hållbara förbättringar krävs att reformprocesserna fördjupas

och mer inriktas på strukturella och institutionella reformer. Flertalet länder

som erhållit svenskt stöd har emellertid en tung skuldbörda som måste angri-

pas för att nå en stabil ekonomisk utveckling. Bidraget till ekonomiska re-

former koncentreras till fattiga länder med svår skuldsituation, som genom-

för ekonomiska reformprogram. Stödet ges främst till länder med vilka Sve-

rige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete och ges i samordning med

IMF, Världsbanken och andra givare.

Förändrade former för beredningen av stödet till ekonomiska reformer in-

nebär snabbare beslut som kan underlätta den ekonomiska reformprocessen

och möjligheterna för mottagarlandet att fullgöra sina förpliktelser gentemot

de multilaterala institutionerna. De riktlinjer som skall gälla för det svenska

betalningsbalansstödet är under utarbetande.

Sverige har under en lång tid prioriterat och internationellt verkat för en

långsiktig lösning på skuldbördan för de fattigaste och mest skuldsatta län-

derna.

1996 lanserade Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken ett

initiativ för skuldlättnader för de mest skuldtyngda länderna (det s.k. HIPC-

initiativet). Initiativet, som bygger på att skuldländerna för en sund ekono-

misk politik, omfattar alla typer av fordringsägare och syftar till att ge län-

derna en hållbar skuldsituation. För många av de fattigaste länderna är

skuldbördan ett avgörande hinder för utveckling. Vid G7-mötet i Köln i juni

1999 enades medlemmarna om ett förslag till utvidgning av det s.k. HIPC-

initiativet för skuldlättnader för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna.

Motionerna

I den enskilda motionen 1999/2000:U201 (m) uppmärksammas behovet av

skuldavskrivningar i biståndet och det faktum att de kristna kyrkorna i Sveri-

ge och omvärlden har tagit ett initiativ för de fattigaste länderna inom kam-

panjen Jubel 2000. De skulder som man nu föreslår skall avskaffas är de som

tynger många fattiga länder i tredje världen. Moderata samlingspartiet har

markerat frågans betydelse genom att avsätta drygt 800 miljoner kronor i sitt

budgetförslag för skuldavskrivningar.

Att skriva av de skulder som Afrika har är i allt väsentligt inte en fråga om

resurser. Europa bör enligt, motionärerna i 1999/2000:U204 (m) yrkande 10,

kunna ta ett särskilt ansvar för att finansiera en skuldavskrivning i Afrika i

samverkan med övriga i-länder. Det viktiga med skuldavskrivningarna är att

de sker på ett sådant sätt att de faktiskt främjar utvecklingen och inte gynnar

korruption och vanstyre. I yrkande 11 krävs att de belopp som skuldavskriv-

ningar frigör skulle kunna villkoras med att motsvarande satsningar görs från

statsmakten på grundläggande hälsovård och utbildning. Skuldavskrivningen

kunde därmed bli ett instrument att förverkliga den satsning på fundamentala

utvecklingsfaktorer som är nödvändig för att möjliggöra en snabb och ut-

hållig tillväxt.

Folkpartiet understryker i motion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 13 vikten av

att mer kraftfullt stödja ekonomiska reformer i de nya demokratierna och

understryker vikten av att förhindra att biståndet ges i former som snedvrider

mottagarländernas ekonomier (yrkande 14) och vikten av att bidra med insat-

ser för att länderna själva ska utveckla mer kapacitet och kompetens om

skuldfrågor och ekonomiska reformer (yrkande 15).

Centerpartiet välkomnar Världsbankens och IMF:s gemensamma initiativ

(HIPC) som syftar till att lätta skuldbördan för de fattigaste och mest skuld-

tyngda länderna. Motionärerna menar dock att HIPC-initiativet är otillräck-

ligt. Ökade svenska resurser krävs för att få till stånd de globala beslut om

substantiella avskrivningar av de fattiga ländernas skulder som bl.a. kam-

panjen Jubel 2000 driver. Centerpartiet kräver i motion 1999/2000:U210 (c)

yrkande 9 ökade resurser för skuldavskrivningar som tillsammans med in-

stitutionella reformer i länderna och samordning av biståndsanslagen kan

leda till verkliga förändringar. Vidare krävs i yrkande 12 att Sverige som

biståndsgivare bör ställa högre krav på mottagarländernas regeringar vad

gäller bra regeringsstyre (good governance) och rationell ledning av bistån-

det och kräva att det tillsätts oberoende antikorruptionsenheter samt införs

tydliga och klara regler för redovisning och öppenhet i biståndsprogram.

Kristdemokraterna konstaterar i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 6 att

för många utvecklingsländer utgör skuldbördan ett enormt problem som

kraftigt begränsar och ibland omöjliggör dessa länders möjlighet att utveck-

las. Sverige måste ta ett större ansvar att hjälpa de värst skuldsatta länderna

att föra en konsekvent ekonomisk politik som kan främja utveckling och

tillväxt för att ta sig ur skuldkrisen.

I flerpartimotionen 1999/2000:U216 (fp, c) yrkande 1 krävs att Sverige en-

gagerar sig för att lätta på den skuldbörda som lamslår utvecklingen i stora

delar av tredje världen.

Vänsterpartiet kräver i partimotion 1999/2000:U217 (v) yrkande 7 att ansla-

get till ekonomiska reformer, d.v.s. skuldlättnader, från effektivitetssynpunkt

borde inordnas under landramen och knytas samman med demokratiaspekten

när det gäller att bevilja skuldlättnader till olika u-länder.

Utskottets överväganden

Motionerna U201 (m), U204 (m) yrkandena 10 och 11, U206 (fp) yrkandena

13-15, U210 (c) yrkandena 9 och 12, U215 (kd) yrkande 6 samt U216 (fp, c)

yrkande 1 tar upp frågan om skuldavskrivningar till länder i tredje världen.

Utskottet delar många av de synpunkter som motionärerna framför. Skuld-

bördan utgör i många av de fattigaste länderna ett avgörande utvecklingshin-

der. Det är därför positivt att Sverige under lång tid har tillhört de mest akt

va aktörerna på "skuldområdet", både genom att medverka till en rad inter-

nationella skuldlättnadsprogram för de fattigaste länderna och genom att

lämna betydande finansiella bidrag för dessa insatser. Sverige har också givit

omfattande bilateralt stöd till skuldtyngda länder genom nedskrivning eller

avskrivning av svenska fordringar samt genom stöd till ländernas skuld-

tjänstbetalningar till andra långivare. Utskottet ställer sig bakom denna poli-

tik och noterar med tillfredsställelse att regeringen i budgetpropositionen ger

fortsatt hög prioritet åt frågan genom en ökning av anslaget för skuldavskriv-

ningar för år 2000.

Samtidigt är skuldlättnader endast en del av lösningen på de fattigaste län-

dernas problem. För att insatser skall bidra till en hållbar ekonomisk utveck-

ling krävs att länderna i fråga för en ansvarsfull ekonomisk politik. Svensk

skuldpolitik bedrivs därför i samma sammanhang som stöd till fattigdomsbe-

kämpning, ekonomiska reformer och institutionsbyggande i samarbetslän-

derna. Denna integrerade syn på skuldlättnader har fått ökad acceptans inter-

nationellt; bl.a. är det värt att notera den ökade vikt som Världsbanken och

Internationella valutafonden börjat lägga vid att stödja länken mellan fattig-

domsbekämpning och skuldlättnader.

Det av Världsbanken och IMF igångsatta s.k. HIPC-initiativet (Heavily

Indebted Poor Countries) är det hittills mest långtgående internationella

programmet för skuldlättnad. Utskottet stöder detta initiativ och anser, i

likhet med regeringen, att HIPC-initiativet bör utgöra ramen för de flesta

svenska skuldlättnadsåtgärder, antingen genom direkt stöd till programmet

eller genom kompletterade åtgärder.

Skuldlättnadsprogram formuleras i allmänhet i internationella samman-

hang, och att mottagarländer för en ansvarsfull ekonomisk politik tillhör de

krav givarna ställer. Som bilateral givare fäster Sverige vidare stor vikt vid

demokratisk utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna. I detta

sammanhang har Sverige och andra givare alltmer uppmärksammat korrup-

tion som ett utvecklingshinder.

Insatser för skuldavskrivningar är i många hårt skuldsatta länder ett verk-

tyg att frigöra resurser för ländernas nödvändiga satsningar i bl.a. hälsovård

och utbildning. Det är av yttersta vikt att sådana satsningar verkligen sker.

Likaså är det nödvändigt att minimera risken för att biståndsmedel försvinner

i korruption. Reformprogrammen inom HIPC-initiativet har blivit alltmer

inriktade på det mottagande landets ansvarstagande, öppenhet och bekämp-

ning av korruption. Utskottet har vidare noterat att vissa mottagarländer i

samband med skuldavskrivningar gjort åtaganden att göra motsvarande ök-

ningar i utgifter för hälsovård och utbildning.

Enskilda organisationer i både nord och syd har visat ett konstruktivt en-

gagemang för opinionsbildning när det gäller de fattigaste ländernas skuld-

sättning. Arbetet har bl.a. resulterat i kampanjen Jubel 2000, som bedrivs i

ett dussintal industriländer och ett trettiotal utvecklingsländer. Enskilda

organisationer kommer att ha en fortsatt viktig roll för att öka det folkliga

deltagandet i de fattiga länderna vid formulering av program för ekonomiska

reformer och fattigdomsbekämpning.

Motionerna U201 (m), U204 (m) yrkandena 10 och 11, U206 (fp) yrkandena

13-15, U210 (c) yrkandena 9 och 12 samt U216 (fp, c) yrkande 1 anses med

vad utskottet ovan anfört besvarade. Motionerna U215 (kd) yrkande 6 av-

styrks.

I motion U217 (v) yrkande 7 föreslås att anslaget för skuldlättnader inordnas

i landramarna. Utskottet delar motionärens syn att skuldlättnadsåtgärder bör

präglas av långsiktighet och kompletteras med stöd för fattigdomsbekämp-

ning och institutionsuppbyggnad. Att anslag för ekonomiska reformer - i

praktiken medlen för skuldlättnader - inte hör till det landprogrammerade

biståndet beror på att utbetalningarna är stora och sker vid enstaka tillfällen

vanligtvis efter särskilda beslut och efter bredare internationella överens-

kommelser. Behovet av att ha beredskap för snabba utryckningar liksom ett

fortsatt stöd till HIPC-processen talar för att särskilda medel för skuldlättna

der behöver anvisas även framöver. Det är dock utskottets mening att kom-

pletterande insatser bör bedrivas inom det landprogrammerade samarbetet.

Vidare är frågan om skuldlättnader en viktig del i den fortgående bilaterala

dialog som Sverige för med sina samarbetspartner.

Med vad ovan anförts avstyrks motion U217 (v) yrkande 7.

Propositionen (s. 42) - Forskningssamarbete

Målet för forskningssamarbetet är att stärka utvecklingsländernas forsk-

ningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning genom stöd till

forskningssamarbete med och mellan utvecklingsländer, stöd till internatio-

nell forskning med inriktning på utvecklingsländer och u-landsrelaterade

problem samt stöd till u-landsforskning i Sverige.

Sida/SAREC presenterade under 1998 två dokument, "Riktlinjer för forsk-

ningssamarbete" samt "Forskningssamarbetet år 2001 - en skiss". Dessa

dokument ligger till grund för utvecklingen av olika delar av verksamheten,

inklusive den expansion av forskningssamarbetet som påbörjats. Utveck-

lingsinriktad forskning tillgodoses till stor del genom olika ämnesinriktade

program. Verksamheten har inriktats mot insatser inom en rad tematiska

områden.

Stödet till svensk u-landsforskning har ökat och bl.a. inriktats på basstöd

till forskningsmiljöer. Olika avdelningar inom Sida har vidare getts möjlighet

att utnyttja programmet för en utveckling av respektive resursbas.

Motionerna

Moderaterna menar i 1999/2000:U204 (m) yrkande 6 att sjukdom och ohälsa

är ett dominerande problem som både är en orsak till och ett resultat av un-

derutvecklingen. Motionärerna menar bl.a. att erfarenheterna från andra

länder pekar på hur väsentliga satsningar på hälso- och sjukvård är för ut-

vecklingen. De pekar på att det inte finns en marknad för läkemedel och

vacciner och därför inte finns tillräckliga ekonomiska incitament att tillverka

och sälja vacciner. Det behövs stöd till forskning eller fondkapital som kan

öka köpkraften.

Ett av de större problemen är att få fram effektiva och billiga mediciner

mot tropiska sjukdomar.

Kristdemokraterna menar att miljontals liv kan räddas om internationell

hälsoforskning inriktas mot de fattiga ländernas sjukdomar. Mycket tyder på

att problemet inte är begränsningar inom vetenskapen utan företagens ovilja

att rikta forskningen mot dessa problem och rika länders oförmåga att inves-

tera i sådana forskningsprogram. Internationella organisationer som WHO

och FAO får inte tillräckligt med bidrag för att själva bedriva forskningen.

Kristdemokraterna anser i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 7 att en

strategi måste utarbetas för samarbete mellan den rika och den fattiga världen

vad gäller hälsoforskningen. Sverige och andra givarländer måste tillsam-

mans med de internationella organisationerna garantera att det finns markna-

der för vaccin mot t ex malaria, tuberkulos och aids.

Utskottets överväganden

Moderaterna menar i U204 (m) yrkande 6 att sjukdom och ohälsa är ett do-

minerande problem som både är en orsak till och ett resultat av underutveck-

lingen. Motionärerna menar bl.a. att erfarenheterna från andra länder pekar

på hur väsentliga satsningar på hälso- och sjukvård är för utvecklingen i sin

helhet. Kristdemokraterna anser i motion U215 (kd) yrkande 7 att en strategi

måste utarbetas för samarbete mellan den rika och den fattiga världen vad

gäller hälsoforskningen.

Allmänt kan konstateras att andelen av världens forskning som läggs ned

på utveckling av läkemedel för tropiska sjukdomar är mycket liten. Anled-

ningen till detta, anser vissa forskare, är att det inte finns en tillräckligt

marknad för sådana läkemedel, på grund av den fattiga befolkningens dåliga

köpkraft. Det har lanserats förslag som innebär att FN-organen måste spela

en mycket större roll och att de internationella patentsystemen, som ofta

förhindrar att forskningsresultaten kan komma fattiga människor till godo,

bör ses över. Det har även väckts förslag om en fond som garanterar en

framtida marknad för vaccin mot tropiska sjukdomar - främst malaria, aids

och tuberkulos.

Utskottet har inhämtat att Sverige bedriver omfattande bilateralt samarbete

med bl.a. Vietnam, Etiopien, Tanzania, Mozambique och Nicaragua. Hu-

vudmålet är att bygga upp en forskningskapacitet i länderna. Liknande stöd

till Uganda är under beredning.

Regionalt i östra och södra Afrika stöds ett nätverk för forskning och re-

produktiv hälsa. Ett forskningscenter för ändamålet kommer att etableras i

Zimbabwe. I Centralamerika stöds ett forskarutbildningsprogram på master-

nivå där bl.a. Karolinska institutet medverkar. Ett antal internationella forsk

ningsprogram stöds genom WHO avseende tropikmedicin och reproduktiv

hälsa. I Bangladesh stöds ett internationellt forskningsinstitut med fokus på

diarrésjukdomar.

Med vad ovan anförts anses motionerna U204 (m) yrkande 6 och U215 (kd)

yrkande 7 besvarade.

Propositionen (s. 43) - Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande

aktiviteter

Det samlade svenska humanitära biståndet kommer fortsättningsvis att ligga

på en jämfört med andra länder förhållandevis hög nivå. Utbetalningar för

humanitära insatser uppgick 1998 till drygt 900 miljoner kronor och beräk-

nas 1999 överstiga en miljard kronor. Ett huvudtema vid ECOSOC:s möte år

1999 var behovet av en effektivare samordning mellan olika biståndsformer i

återuppbyggnadsskedet efter en konflikt eller naturkatastrof.

Det humanitära biståndet omfattar förutom akuta insatser också grundläg-

gande samhällelig återuppbyggnad. I första hand är det fråga om hälsovård,

vatten och sanitet, jordbruks- och boskapsnäring samt skolundervisning. För

det humanitära biståndet i samband med väpnade konflikter redovisar Sida

under 1998 att nära hälften av förbrukade medel avsåg återuppbyggnad.

Många erfarenheter visar på skolans betydelse när det gäller förebyggande av

konflikter. Utan tillgång till undervisning dras barn och ungdom till en va-

penburen verksamhet som uppfattas ge både trygghet och försörjning.

Det nära sambandet mellan humanitära katastrofer och väpnade konflikter

gör det angeläget att skapa god förståelse för konflikters skeenden, deras

olika aktörer och biståndets roll i förhållande till konfliktförloppet. På upp-

drag av regeringen har Sida utarbetat en strategi för konfliktförebyggande

och konflikthantering inom det humanitära biståndet.

Sida har genomfört kapacitetsbedömningar av svenska och internationella

enskilda organisationer som mottar omfattande svenskt stöd. Det har bland

annat gällt insatser på minröjningsområdet. Under våren 2000 kommer Sida

att rapportera om arbetet med utformningen av svensk policy vad gäller

humanitär minröjning.

Motionen

Kristdemokraterna menar i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 13 att

katastroferna i Turkiet, men också flyktingkrisen i Kosovo visar med stor

tydlighet på behovet av en väsentligt stärkt internationell katastrofberedskap

för stora humanitära kriser. Motionärerna menar att av de planerade svenska

anslagen är en stor del redan intecknade och att det finns en mycket liten

beredskap och reserv för nya katastrofer. Därför krävs att Sverige ger hög

prioritet åt och stöd till en bättre internationell katastrofberedskap och att

anslaget för denna verksamhet ökas med 135 miljoner kronor för budgetåret

2000.

Utskottets överväganden

Kristdemokraterna menar i 1999/2000:U215 (kd) yrkande 13 att det krävs en

väsentligt stärkt internationell katastrofberedskap.

Utskottet understryker att vid flyktingkatastrofen på grund av konflikten i

Kosovo var Sverige en av de första bidragsgivarna till UNHCR:s insatser

genom det utrymme för extraordinära insatser som ryms i det svenska sam-

arbetsavtalet med UNHCR.

Vidare har Sverige i uppföljningen av det internationella årtiondet för åt-

gärder i samband med naturkatastrofer (International decade for Natural

Disas-ter reduction IDNDR) verkat för såväl analys av erfarenheter, koppling

till utvecklingsinsatser för att minska effekten av naturkatastrofer på särskil

sårbara områden och människor som för att stärka samarbete mellan FN och

forskarvärlden. Sverige har varit ett av de mer pådrivande länderna när det

gäller samordning av internationella insatser i akuta situationer. Det gäller

såväl avseende principer för internationellt agerande i politiskt känsliga

situationer som beträffande mer operationell samordning.

Utskottet konstaterar att det humanitära biståndet för år 2000 har ökat av-

sevärt såväl avseende det multilaterala biståndet som det bilaterala. Trots

denna höjning kommer emellertid utrymmet för nya insatser att vara begrän-

sat på grund av gällande utgiftsbegränsningar inom biståndet och den höga

inteckningsgraden under 1999. Det gäller inte minst översvämningskatastro-

fen Mitch i Centralamerika, där Sverige spelat en pådrivande roll i att få fram

ett mer långsiktigt bistånd.

Utskottet vill understryka vikten av att Sverige lever upp till sina höga am-

bitioner vad gäller förmedling av katastrofbistånd och att, när katastrofsitua-

tioner och katastrofbehovet så kräver, medel tas i anspråk från andra poster

inom anslaget där nyttjandegraden inte varit den beräknade. Utskottet menar

också att möjligheter till omfördelningar och utnyttjande av reservationer bör

tas till vara för att täcka behovet av katastrofmedel.

Med vad ovan anförts anses motion U215 (kd) yrkande 13 besvarad.

Propositionen (s. 43) - Stöd till enskilda organisationers

utvecklingssamarbete

Ett starkt civilt samhälle är fundamentalt i ett lands utveckling. De organisa-

tioner som utgör en del av det civila samhället bereder människor en möjlig-

het att tillsammans med andra delta i beslut och påverka sin situation.

Svenskt bistånd skall medverka till att stärka det civila samhället, genom

bidrag till de enskilda organisationernas samarbete med lokala organisationer

i samarbetsländerna. Alltfler organisationer riktar sin uppmärksamhet mot

kapacitetsuppbyggnad och långsiktig samverkan med samarbetspartner i

mottagarländerna. Sida har strävat efter samordning och samverkan mellan

organisationerna både nationellt och internationellt.

Motionerna

Moderaterna understryker i motion 1999/2000:U204 (m) yrkande 12 att en

del av problemen med bistånd till korrupta eller misskötta länder kan avhjäl-

pas genom att kanalisera biståndet till andra parter. En ökad andel av bistån-

det bör därför gå till frivilligorganisationer.

I partimotion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 21 understryks att enskilda män-

niskor och enskilda organisationer utgör själva basen för biståndsviljan.

Utredningar som gjorts rörande biståndet visar också att internationellt soli-

daritetsarbete genom enskilda organisationer är effektivt och baserat på unika

erfarenheter. Folkpartiet föreslår ett ökat anslag till posten enskilda organi-

sationer med ytterligare 215 miljoner kronor utöver regeringens förslag.

De enskilda organisationernas ofta mycket konkreta verksamhet stärker det

svenska biståndets förankring i samhället. Enskilda organisationer har ofta

väl så goda förutsättningar som statliga organ att nå ut med ett lokalt inrikta

bistånd. Genom att samarbeta med organisationer i mottagarländerna främjas

en pluralistisk utveckling. Kombinationen av egen ansträngning och kom-

plettering med Sidamedel skapar goda incitament för aktiva enskilda organi-

sationer. Modellen är därför viktig att bevara. Centerpartiet menar i motion

1999/2000:U210 (c) yrkande 7 att Sida och andra myndigheter bör dra nytta

av de enskilda organisationernas erfarenheter, möjligheter och vilja att bidra

till biståndets utformning.

De enskilda organisationerna, ramorganisationerna, utgör enligt Kristdemo-

kraterna en ytterst viktig del av det bilaterala biståndsarbetet. Enligt Krist-

demokraterna kan de enskilda organisationernas kunskaper, erfarenheter och

kompetens med fördel användas i planeringen och genomförandet av såväl

nationella som internationella biståndsinsatser. Kristdemokraterna anser i

motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 4 att samråd med de enskilda organi-

sationerna bör ske kontinuerligt i biståndsplaneringen, framför allt i samband

med landstrategiarbetet.

I motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 21 krävs att samarbetet mellan UD

och enskilda organisationer åter får en fast form genom att återupprätta

NGO-sekretariatet och utse en NGO-ambassadör.

Utskottets överväganden

Moderaterna understryker i motion U204 (m) yrkande 12 att en del av pro-

blemen med bistånd till korrupta eller misskötta länder kan avhjälpas genom

att kanalisera biståndet till andra parter. En ökad andel av biståndet bör där-

för gå till frivilligorganisationer.

Utskottet konstaterar att en internationellt sett mycket stor andel av det

svenska biståndet går genom folkrörelser och enskilda organisationer. Det

handlar inte bara om den särskilda delposten, utan också om en stor andel av

den humanitära biståndet (f.d. katastrofbiståndet) och en stor andel av med-

len som går till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter. Cirka 30 % av

det bilaterala biståndet går till svenska, lokala och internationella enskilda

organisationer.

Utskottet menar att de enskilda organisationerna är viktiga både som aktö-

rer och som dialogpartner för regeringar och lokala eller regionala myndig-

heter. Utvärderingar och studier av de svenska enskilda organisationernas

arbete har visat att de största effekterna uppnås då det finns en fungerande

dialog mellan myndigheterna och det civila samhället.

De enskilda organisationerna kan emellertid inte ersätta staten utan de fun-

gerar som ett komplement.

Med vad ovan anförts avstyrks motion U204 (m) yrkande 12.

I partimotion U206 (fp) yrkande 21 understryks att enskilda människor och

enskilda organisationer utgör själva basen för biståndsviljan. Modellen är

därför viktig att bevara. Folkpartiet föreslår ett ökat anslag till posten ensk

da organisationer med ytterligare 215 miljoner kronor utöver regeringens

förslag.

Utskottet delar motionärernas syn att de enskilda organisationernas ofta

mycket konkreta verksamhet stärker det svenska biståndets förankring i

samhället. Enskilda organisationer har ofta väl så goda förutsättningar som

statliga organ att nå ut med ett lokalt inriktat bistånd. Genom att samarbeta

med organisationer i mottagarländerna främjas en pluralistisk utveckling.

Kombinationen av egen ansträngning och komplettering med Sidamedel

skapar goda incitament för aktiva enskilda organisationer. Modellen är därför

viktig att bevara. Utskottet menar emellertid, vilket framgår av ställningsta-

gandet ovan beträffande medelsfördelningen, att den fördelning regeringen

föreslagit är rimlig.

Med vad ovan anförts avstyrks motion U206 (fp) yrkande 21.

Centerpartiet menar i motion U210 (c) yrkande 7 att Sida och andra myndig-

heter bör dra nytta av de enskilda organisationernas erfarenheter vad gäller

biståndets utformning. Även enligt Kristdemokraterna kan de enskilda orga-

nisationernas kunskaper, erfarenheter och kompetens med fördel användas i

planeringen och genomförandet av såväl nationella som internationella bi-

ståndsinsatser. Motionärerna menar i motion U215 (kd) yrkande 4 att samråd

med de enskilda organisationerna bör ske kontinuerligt i biståndsplaneringen,

framför allt i samband med landstrategiarbetet.

Utskottet har inhämtat att en ny gemensam landstrategihandbok för Si-

da/UD är under utarbetande, där metodfrågan om samråd med såväl svenska

enskilda organisationer som representanter för det civila samhället i samar-

betsländerna beaktas.

Utskottet delar mycket av vad motionärerna framför. Enskilda organisatio-

ners förankring i samhället och i den svenska folkbildningstraditionen har

haft och kan även i framtiden ha stor betydelse för utformningen av svenskt

utvecklingssamarbete. Motionärernas åsikter ligger i linje med regeringens

politik.

Utskottet konstaterar vidare att inom Utrikesdepartementet är kontakter

med enskilda organisationer, såväl i Sverige som internationellt, en integre-

rad del av den dagliga verksamheten. Dessutom finns en rad samrådsgrupper

mellan UD och enskilda organisationer:

? Folkrörelserådet är ett forum för policydialog mellan regeringen och

enskilda organisationer. Rådet sammankallas 2-3 gånger per år.

?

? Informationsmöten inför utvecklingsrådet äger rum två gånger per år

med Liaison Committee Sveriges medlemmar.

?

? Enskilda organisationer kallas till orientering/samråd inför möten i FN:s

kommission för mänskliga rättigheter.

?

? Rådet för freds- och säkerhetsfrämjande insatser sammankallas 3-4

gånger per år för dialog med UD, där enskilda organisationer och före-

trädare för den akademiska världen möts för att diskutera olika policy-

frågor.

?

Samarbetet med enskilda organisationer är mest utvecklat på området inter-

nationellt utvecklingssamarbete, men inom det handelspolitiska området har

under de senaste ett och ett halvt åren ansträngningar gjorts för att öka sam-

råd med intresseorganisationer, nu senast inom ramen för förberedelserna

inför den nya WTO-rundan.

Med vad ovan anförts anses motionerna U210 (c) yrkande 7 och U215 (kd)

yrkande 4 besvarade.

Vidare krävs i U215 (kd) yrkande 21 att samarbetet mellan UD och enskilda

organisationer åter får en fast form genom att återupprätta NGO-sekretariatet

och utse en NGO-ambassadör.

Det ankommer inte på utskottet att föreskriva i vilka former samarbetet

mellan UD och enskilda organisationer skall bedrivas. Utskottet har emeller-

tid inhämtat att en handläggare för frågor kring enskilda organisationer och

det civila samhället har tillsatts inom policygruppen i enheten för internatio-

nellt utvecklingssamarbete. Med det ovan anförda anser utskottet att det inte

finns samma behov som tidigare av en särskild NGO-enhet.

Med vad ovan anförts avstyrks motion U215 (kd) yrkande 21.

Propositionen (s. 45) - Information, rekrytering och resursbasutveckling

Under 1998 har Sida satsat på en bred informationskampanj riktad mot all-

mänheten med fokus på demokrati och mänskliga rättigheter.

Sett över en längre tid har allmänhetens stöd för utvecklingssamarbete

minskat även om de två senaste mätningarna visar ett ökat stöd för bistånd.

För att stärka opinionen planerar Sida bl.a. att öka masskommunikationen

och skapa mer debatt, ett arbete som inletts under 1998.

Under 1998 har en kraftig ökning av programmet för multilaterala biträ-

dande experter (JPO) inletts. Rekryteringen inom demokrati- och MR-

området har ökat liksom för Minor Field Studies (MFS)-programmet. Ett

utvecklingsarbete har inletts avseende vissa utbytes- och stipendieprogram.

Högskoleverket och universiteten kommer att hantera programmen med Sida

som delfinansiär. Rekryteringar av valexperter och observatörer är fortsatt

prioriterat och förväntas också fortsättningsvis ha hög volym.

Motionerna

Kristdemokraterna anser i partimotionen 1999/2000:U215 (kd) yrkande 3 att

det krävs en bred och omfattande informationskampanj i Sverige om bistån-

det och dess möjlighet att förändra livsvillkoren till det bättre för de fatti-

gaste i världen. Kristdemokraterna önskar avsätta 50 miljoner kronor utöver

regeringens anslag till information under anslagsposten A 1.2 Bilateralt

utvecklingssamarbete. Av dessa medel bör även en betydande del användas

för information om barnens situation i vårt närområde i Öst- och Centraleu-

ropa.

Utskottets överväganden

Kristdemokraterna hävdar i motion U215 (kd) yrkande 3 att det krävs en

bred och omfattande informationskampanj i Sverige om biståndet.

Utskottet konstaterar att målet för informationsverksamheten är att öka

stödet hos allmänheten för långsiktigt utvecklingssamarbete, öka kunskapen

om och intresset för utvecklingsfrågor samt att främja debatt om dessa frå-

gor. Sidas informationsstrategi är att:

- skapa bättre effekt av de samlade medel som kanaliseras till utvecklingsin-

formation,

- förmå utvecklingssamarbetets genomförare att aktivera sitt eget informa-

tionsarbete,

- utveckla Sidas egen informationsverksamhet.

Utskottet har inhämtat att planer finns på Sida att på ett effektivt och koordi

nerat sätt involvera olika aktörer (enskilda organisationer, skolor, näringsliv

fackföreningsrörelsen och andra delar av det civila samhället) till ett samlat

informationsarbete för att öka genomslagskraften i detsamma.

Sida kommer under nyåret att genomföra en stor informationssatsning på

temat miljö för hållbar utveckling. Dessutom finns tankar att lyfta fram fat-

tigdomsfrågor, jämställdhet och barnfrågor på ett tydligare sätt inom ramen

för övrig informationsverksamhet.

Med vad ovan anförts avstyrks motion U215 (kd) yrkande 3.

Samarbete med länder och regioner

Propositionen (avsnitt 3.6 s. 46-54)

Afrika

De mörka inslagen i Afrikabilden bör inte skymma de framsteg som görs.

Demokratiska val äger rum, t.ex. har den långvariga militärregimen i Nige-

ria, Afrikas folkrikaste land med stor regional betydelse, ersatts av civilt

styre. I många länder har det civila samhället stärkts, vilket gjort det möjli

för olika samhällsgrupper att uttrycka sina åsikter och intressen klarare. En

omläggning av den ekonomiska politiken mot ökad marknadsorientering har

lett till att en tidigare nedåtgående trend vänts under 1990-talet. För att den

utbredda fattigdomen skall kunna minskas krävs emellertid en betydligt

högre tillväxttakt än vad som för närvarande är fallet, parad med större be-

slutsamhet att möta de fattigaste gruppernas behov.

Utvecklingen i Afrika ställer stora krav på den konfliktförebyggande och

konfliktlösande kapaciteten i regionen. Sverige stöder därför regionala och

subregionala strävanden för en lösning av konflikterna samtidigt som vi

verkar för en tydlig anknytning till FN och betonar världsorganisationens

ansvar. Det svenska utvecklingssamarbetet är fattigdomsinriktat och långsik-

tig vilket ger en grundval för dialog inte minst med samarbetsländer i kris

eller krig. Biståndet bör upprätthållas så länge omständigheterna inte omin-

tetgör ett rimligt resultat. Biståndet kan också i sig vara ett verksamt instru

ment för att främja en fredlig utveckling.

Det svenska utvecklingssamarbetet skall även i fortsättningen inriktas på

att stödja ekonomiska reformprocesser och bidra till att minska fattigdomen.

Fortsatt stöd till en demokratisk samhällsutveckling och främjandet av

mänskliga rättigheter spelar en central roll. Svenskt stöd går i ökad utsträck-

ning till konfliktförebyggande åtgärder, konfliktlösning och återuppbygg-

nad.

Alla dessa aspekter är väsentliga inslag i den skrivelse om en förnyad Af-

rikapolitik som regeringen i mars 1998 överlämnade till riksdagen (skr.

1997/98:122). Genomförandet av den förnyade Afrikapolitiken sker i stor

utsträckning inom ramen för arbetet med att utarbeta landstrategier för stödet

till de afrikanska samarbetsländerna, i vilket också det civila samhället spela

en betydelsefull roll.

Det bredare och mer långsiktiga samarbetet mellan Sverige och Afrika

kommer att främjas genom närmare kontakter med näringslivet, med enskil-

da organisationer och med andra institutioner i Sverige. Satsningen på Sydaf-

rika är ett praktiskt exempel på detta. Ett treårigt samarbetsavtal med Sydaf-

rika undertecknades i början av 1999. Stödet syftar framför allt till att med-

verka till stärkandet av det nya Sydafrika och dess demokratiska institutioner

samt till att bredda samarbetet mellan Sverige och Sydafrika.

Regeringen har våren 1999 antagit riktlinjer för ett ökat samarbete med

Västafrika. Ett led i strävan att öka detta samarbete är öppnandet av en am-

bassad i Dakar i Senegal nästa år. Ett planeringsarbete för biståndsinsatser i

regionen har påbörjats. Dessa insatser i Västafrika kan finansieras genom

medel som avsatts för regionala insatser.

Sveriges utvecklingssamarbete med Etiopien och Eritrea har fortsatt trots

konflikten länderna emellan. Det svenska biståndet till de båda länderna är

långsiktigt och fattigdomsinriktat. Konflikten har emellertid medfört att

utbetalningstakten har minskat och att genomförandet av vissa projekt har

försenats. Särskilt för Eritrea är reservationerna mycket stora.

Beredskap bör finnas för ökat stöd till främst MR- och demokratiinsatser i

Kenya i enlighet med den landstrategi som antagits. Den politiska och eko-

nomiska utvecklingen i Moçambique är fortsatt positiv och en ökad medels-

tilldelning för utvecklingssamarbetet är motiverad. På grund av kriget och

ekonomisk instabilitet har inget nytt samarbetsavtal ingåtts med Angola. Den

humanitära situationen försämras kontinuerligt och landet är på gränsen till

en humanitär katastrof. Det svenska biståndet såväl inom som utom landra-

men har koncentrerats till insatser av humanitär karaktär.

Den demokratiska utvecklingen i Zambia har de senaste åren stagnerat vil-

ket påverkat utformningen och inriktningen av det svenska utvecklings-

samarbetet. Zimbabwe har den senaste tiden präglats av politisk och ekono-

misk instabilitet. Under 1999 pågår en översyn av det svenska utvecklings-

samarbetet med Zimbabwe. Ett särskilt rättighetsperspektiv kommer att

anläggas och en ny landstrategi skall börja gälla från och med år 2000.

Även om en avmattning skett under det senaste året är Uganda ett av de

länder i Afrika som haft den mest positiva ekonomiska utvecklingen. Även i

Tanzania är den ekonomiska utvecklingen god och partnerskapsförhållandet

är väl utvecklat.

Motionerna

I kommittémotion 1999/2000:U204 (m) konstateras att situationen i de afri-

kanska länderna söder om Sahara i stor utsträckning präglas av krig, fattig-

dom och svält. I yrkande 1 krävs att det övergripande målet för biståndet till

Afrika är att främja en snabb utrotning av fattigdomen. I yrkande 2 anförs att

de centrala målsättningarna för Sveriges samarbete med biståndsländerna i

Afrika måste vila på respekt för rättsstaten, mänskliga rättigheter, demokrati

och marknadsekonomi. Vidare understryks i yrkande 5 att det är länderna

själva som i allt väsentligt måste skapa sin egen utveckling. Motionärerna

menar att biståndssamarbetet med de afrikanska länderna skall utformas så

att det blir kortvarigt och resultatinriktat. Vidare konstateras att ett första

för att skapa förutsättningar för välstånd i Afrika måste vara att få stopp på

krigen, och motionärerna anser att bistånd inte skall ges till länder som för

anfallskrig (yrkande 9).

Centerpartiet anser i motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 18 att Sveriges

långvariga utvecklingssamarbete med Guinea-Bissau inte varit särskilt ef-

fektivt men att det är olyckligt att dra ner biståndsramen så kraftigt som

regeringen nu föreslår. Motionärerna menar att det också är olyckligt att

Sverige beslutat att lägga ner ambassaden i Guinea-Bissau och anser att

Sverige under en övergångstid även fortsättningsvis bör ha diplomatisk när-

varo i Guinea-Bissau.

Utskottets överväganden

Afrika

I partimotion U204 (m) yrkande 1 anser Moderaterna att biståndet till Afrika

bör främja en uthållig och snabb tillväxt med utrotning av fattigdomen som

övergripande mål och i yrkande 2 att biståndssamarbetet i Afrika måste vila

på respekt för rättsstaten, mänskliga rättigheter, demokrati och marknads-

ekonomi. Vidare konstateras i yrkande 9 att en förutsättning för att skapa

välstånd i Afrika är att få stopp på de krig som pågår där. Svenskt bistånd bör

därför inte ges till länder som bedriver anfallskrig. Motionärerna menar

vidare i yrkande 5 att det i första hand är länderna själva som avgör sin egen

utveckling.

Utskottet konstaterar att flera av de synpunkter som motionärerna för fram

ligger i linje med den politik som Sverige bedriver i biståndssamarbetet i

Afrika och som regeringen redovisar i budgetpropositionen. Riksdagen har

flera gånger behandlat riktlinjerna för Sveriges biståndspolitik, bl.a. i bet.

1997/98:UU14 En förnyad svensk Afrikapolitik inför 2000-talet. Att höja de

fattiga folkens levnadsnivå är det övergripande målet för hela det svenska

biståndet. Det är därför naturligt att fattigdomsbekämpning har den högsta

prioriteten i Afrika, där fattigdomen är särskilt svår. Utskottet lägger likaså

stor vikt vid stöd av uppbyggnaden av rättsstaten och respekt för de mänskli-

ga rättigheterna i Afrika, vilket väl avspeglas i gällande riktlinjer för det

svenska samarbetet och i de löpande redovisningar av biståndets inriktning

som regeringen lämnat riksdagen. Sida och UD har under senare år skärpt

kontrollen av hur de länder Sverige samarbetar med lever upp till sina åta-

ganden vad gäller de mänskliga rättigheterna. Även om det svenska biståndet

är långsiktigt till sin karaktär så kan biståndet komma att omprövas och

eventuellt avslutas om ett speciellt land inte lever upp till sina internatione

åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna.

Utskottet har tidigare konstaterat att regeringen redogjort för sin syn på

fattigdomsbekämpning i svenskt utvecklingssamarbete i skrivelsen De fatti-

gas rätt - vårt gemensamma ansvar (skr. 1996/97:169). I denna skrivelse

betonas bl.a. den centrala roll som konfliktförebyggande åtgärder spelar.

Särskilt svåra kränkningar av de mänskliga rättigheterna har begåtts och

begås fortfarande i samband med de krig som drabbat så många länder i

Afrika. Fred är i de krigsdrabbade länderna den viktigaste förutsättningen för

att få till stånd en hållbar utveckling och för att upprätta demokrati. Svensk

biståndspolitik och Sveriges agerande i EU ger högsta prioritet till att där så

är möjligt bidra till fred och försoning. Samtidigt kan Sverige inte överge de

människor som drabbas av diktatur, våld och förtryck. I många fall är det

motiverat att stödja demokratiska krafter i länder vars regeringar inte strävar

efter demokratisering. Det kan likaså finnas stora behov av bistånd i länder

vars befolkningar drabbats av krig. Att bedöma om biståndet till ett visst land

bör avbrytas är, enligt utskottets mening, en mångfasetterad och komplex

fråga som måste avgöras från fall till fall.

Både när det gäller att uppnå fred och en ekonomisk utveckling som mins-

kar fattigdomen kan biståndet aldrig ersätta ländernas egna ansträngningar.

Denna syn på mottagarländernas roll och ansvar avspeglas i partnerskapsbe-

greppet som präglar hela det svenska biståndssamarbetet. Utskottet konstate-

rar att regeringen även understryker vikten av att utveckla marknadsekono-

min i samarbetsländerna.

Med avstyrkande av motion U204 (m) yrkande 9 anser utskottet att motion

U204 (m) yrkandena 1, 2 och 5 är besvarad.

I motion U210 (c) yrkande 18 framförs krav på att regeringen bör öka enga-

gemanget i Guinea-Bissau och att Sverige även fortsättningsvis bör ha di-

plomatisk representation i landet.

Utskottet menar att regeringen som ett led i Sveriges förnyade Afrikastra-

tegi beslutat om en ökad satsning på Västafrika. I samband med detta avser

regeringen söka utveckla nya former för samarbetet med Guinea-Bissau.

Biståndet kommer fortsättningsvis att koncentreras till fredsfrämjande insat-

ser, återuppbyggnad samt MR och demokrati. Sverige har också gett omfat-

tande humanitärt stöd under inbördeskriget. Såsom motionärerna påpekar har

stora delar av det bilaterala biståndet till Guinea-Bissau inte uppfyllt kraven

på effektivitet. Minskningen av biståndsramen för Guinea-Bissau skall ses

mot bakgrund av de stora reservationer som finns från tidigare år samt att re-

gionanslaget för Afrika erbjuder möjligheter till behovsprövad finansiering

utanför landramen. Inom ramen för de höjda ambitionerna i Västafrika öpp-

nas vid årsskiftet en svensk ambassad i Dakar, Senegal, med ansvar för även

Guinea-Bissau. Ambassaden i Bissau kommer då att omvandlas till ett sek-

tionskontor för utvecklingssamarbete, vilket kommer att upprätthålla den

bilaterala dialogen med Guinea-Bissau och följa utvecklingen i landet. Ut-

skottet gör bedömningen att denna diplomatiska närvaro är tillfyllest.

Därmed anses motion U210 (c) yrkande 18 vara besvarad.

Asien

Fram till 1997 uppvisade en rad länder i Öst- och Sydöstasien en snabb eko-

nomisk tillväxt, men den s.k. Asienkrisen har blottlagt stora befolknings-

gruppers sårbarhet. I synnerhet i Indonesien har många människor som nyli-

gen lyckats ta sig ur fattigdomen åter hamnat under fattigdomsstrecket. Den

ekonomiska återhämtning som tagit fart vilar på en relativt svag grund. De

öst- och sydöstasiatiska ekonomierna har tagit de första stegen mot grund-

läggande reformer men mycket återstår att göra.

Regeringen lade i mars 1999 fram en skrivelse till riksdagen - Framtid

med Asien. En svensk Asienstrategi inför 2000-talet. Skrivelsens huvudsyfte

är att ange en inriktning för hur relationerna med länderna i Asien kan bred-

das och fördjupas. Asienstrategin slår fast att utvecklingssamarbetet utgör en

betydelsefull dimension av Sveriges relationer med Asien och bör så göra

också i framtiden. Motiven är att huvuddelen av världens fattiga finns i Asi-

en, möjligheterna att nå resultat i utvecklingssamarbetet är goda och att

Sverige har ett långsiktigt intresse av fördjupade relationer.

De stora skillnaderna mellan de asiatiska länder som Sverige samarbetar

med gör att det svenska biståndet utformas på olika sätt i olika länder inom

ramen för landstrategier som utgår från varje lands situation och behov. I

samarbetet med Sydasien ligger tonvikten på fattigdomsbekämpning och

jämställdhet.

Stöd till demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna har som regel

alltid en framträdande roll, t.ex. i de nya landstrategierna för Vietnam, Laos

och Kambodja. Barnens och kvinnornas rättigheter uppmärksammas därvid

särskilt. En följd av krisen i regionen har varit ökat fokus på de sociala sekt

rerna, främst i Indonesien.

Andelen av det bilaterala biståndet som går till Asien har minskat under de

senaste decennierna. Utvecklingssamarbetet i Asien har samtidigt i flertalet

länder uppvisat ett högt resursutnyttjande och goda resultat. Förutsättningar-

na för att uppfylla utvecklingssamarbetets övergripande mål har visat sig

bättre i många länder i Asien än i andra delar av världen.

Sverige är en framträdande givare av humanitärt bistånd till Asien. Viktiga

mottagare under det senaste året har varit nödlidande i Afghanistan och

Nordkorea. I riksdagens beslut om Asienstrategin finns ett tillkännagivande

till regeringen om religionsperspektivets betydelse i det framtida Asien-

samarbetet. I enlighet med riksdagens önskemål avser regeringen att kom-

plettera arbetet med att utveckla Asienstrategin med förstärkt kunskapsin-

hämtning om religionens betydelse och roll och hur detta kan förbättra Sve-

riges partnerskap med Asien.

Mellanöstern och Nordafrika

Regeringen har tagit initiativ till utarbetandet av en integrerad strategi för

framtida samarbetet med Mellanöstern, inklusive Gulfstaterna och Nordafri-

ka. Strategin skall presenteras under hösten och kommer bl.a. att innehålla

rekommendationer för det svenska utvecklingssamarbetet med Mellanöstern

och Nordafrika. Detta har, Västbanken/Gaza undantaget, liten omfattning,

främst på grund av att länderna ligger på en relativt sett högre inkomstnivå

än flertalet programländer. Huvuddelen av detta bistånd utgörs av u-krediter,

bidrag till enskilda organisationer, tekniskt samarbete samt finansiering av

internationella kurser. Samarbetet omfattar Algeriet, Egypten, Iran, Jordani-

en, Libanon, Marocko, Syrien, Jemen och Tunisien. Det humanitära bistån-

det till befolkningen i Irak är omfattande.

De övergripande målen för svenskt utvecklingssamarbete med Västban-

ken/Gaza är att främja fredlig utveckling, att stärka fredsprocessen bl.a.

genom stöd för social och ekonomisk utveckling samt att bidra till förutsätt-

ningarna för att bygga upp en demokratisk palestinsk stat. Dessa grundvalar

präglar också det internationella stödet till den palestinsk-israeliska fredspr

cessen.

Latinamerika

Den politiska utvecklingen har i de flesta sydamerikanska länder varit positiv

det senaste årtiondet. På flera håll är dock demokratin bräcklig och utsatt för

betydande påfrestningar till följd av bl.a. ökad illegal narkotikahandel, ökat

våld samt en kraftig ekonomisk recession.

Det ekonomiska stödet kanaliseras främst genom multilaterala organ och

genom enskilda organisationer. Endast en mindre del av det svenska utveck-

lingssamarbetet med Latinamerika lämnas bilateralt. Däremot ökar det

svenska stödet till offentliga statliga demokratiska institutioner såsom justi-

tieombudsmannaämbeten och till reformering av rättsväsendet.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Centralamerika (utom Nicaragua)

styrs sedan januari 1997 av en femårig regionstrategi. De övergripande må-

len är att stödja fred och försoning, demokrati, mänskliga rättigheter, refor-

mering av staten samt ekonomisk och social utveckling med inriktning på

fattigdomsbekämpning. Regeringsbeslut rörande regionstrategin för det

svenska utvecklingssamarbetet med Sydamerika togs i mars 1998 och anger

inriktningen på samarbetet fram till december 2002.

I regionstrategin betonas vikten av att utveckla nya former för ett bredare

samarbete till ömsesidig nytta. Vidare föreslås att man genom användande av

olika instrument och samarbetsformer skall uppnå synergieffekter av samar-

betet i regionen. Den kapacitet och kunskapsuppbyggnad som med svenskt

stöd byggts upp i ett land bör kunna utnyttjas i samarbete med ett tredje land

om intresse finns.

Efter orkanen Mitch i Centralamerika har Sverige gjort utfästelser på totalt

1,4 miljarder kronor fram till år 2001 för insatser i samband med återupp-

byggnaden. I maj 1999 hölls ett internationellt givarmöte i Stockholm för

länderna i Centralamerika, och ett långsiktigt stöd för regionens återupp-

byggnad, hållbar utveckling och fördjupad demokrati utlovades av det inter-

nationella samfundet.

Europa

En demokratisk och socialt och ekonomiskt stabil utveckling i sydöstra Eu-

ropa förutsätter ett mycket stort och långvarigt engagemang från omvärldens

sida. Det viktigaste uttrycket härför är det fortsatta arbetet inom den s.k.

stabilitetspakten för sydöstra Europa som nyligen inletts. Det internationella

samfundets insatser i västra Balkan har hittills främst fokuserats på Bosnien-

Hercegovina. Inom ramen för ett övergripande regionalt synsätt har samtidigt

insatser av en långsiktig karaktär gjorts även i de övriga länderna i regionen.

EU har härvid varit största enskilda bidragsgivare.

Utvecklingen i FRJ/Kosovo har ställt hela det internationella givarsamfun-

det inför mycket stora utmaningar. Inte bara behovet av stöd och bistånd till

Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Albanien och Makedonien utan också stödet

till länder i närområdet såsom Bulgarien och Rumänien måste bli föremål för

översyn.

Motionerna

Länder och regioner:

Östtimor

Folkpartiet anför i kommittémotion 1999/2000:U644 (fp) yrkande 5 att Sve-

rige bör stödja det nya självständiga Östtimor. Efter folkomröstningen den 30

augusti i år, i vilken en överväldigande majoritet röstade för självständighet,

krävs ett fast agerande av omvärlden för att Indonesien skall godkänna re-

sultatet. Sverige och EU bör också inleda ett omfattande bistånds- och åter-

uppbyggnadsarbete till det självständiga Östtimor.

Filippinerna

I kommittémotion 1999/2000:U652 (v) yrkande 2 lyfter Vänsterpartiet fram

situationen på den filippinska ön Mindanao som plågas av strider mellan

gerilla och regeringstrupper. Motionärerna menar att regeringen i Manila inte

tar ansvar för de tiotusentals flyktingarna. I stället för att stödja UNDP:s

projekt menar motionärerna att det svenska stödet bör gå till de frivilligorga-

nisationer som arbetar med att hjälpa flyktingarna.

Cuba

Folkpartiet liberalerna anför i kommittémotion 1999/2000:U618 (fp) yrkande

4 att bilateralt samarbete med den kubanska regimen ger fel signaler och

anser därför att det inte skall förekomma. Bistånd till de demokratiskt sinna-

de krafterna i Cuba bör förmedlas via enskilda organisationer.

Kurdistan

Sedan Gulfkriget har den kurdiska befolkningen i norra Irak/irakiska Kur-

distan erhållit ett omfattande stöd av FN. I flerpartimotionen 1999/2000:

U207 (v och c) krävs att den svenska regeringen i FN skall verka för att

FAO:s livsmedelsbistånd omvandlas till ett effektivt bistånd som leder till att

det kurdiska jordbruket återuppbyggs, blir starkt och konkurrenskraftig.

Balkan

I kommittémotion 1999/2000:U646 (fp) förutser Folkpartiet att såväl EU

som Nato under lång tid framöver kommer att vara engagerade politiskt och

resursmässigt i Balkan. Det är viktigt att insatserna fullföljs med den uthål-

lighet som krävs för att medverka till en varaktig utveckling mot fred och

demokrati på hela Balkan. Motionärerna lyfter i yrkande 12 fram den svåra

ekonomiska situationen i Albanien. Det är nu viktigt att omvärlden genom

långsiktigt stöd även till Albanien uttrycker uppskattning över den beredvil-

lighet som stora delar av det albanska folket visade när de, trots begränsade

resurser, tog emot hundratusentals flyktingar från Kosovo. Likaså drabbades

Makedonien hårt av flyktingvågen från Kosovo. Flyktingmassornas närvaro

skapade spänningar mellan olika befolkningsgrupper i det etniskt mer hete-

rogena Makedonien. Vidare inskränkte FN-sanktionerna mot Jugoslavien

landets utrikeshandel. Sverige bör därför inom EU verka för att Makedonien

inte kommer i skymundan i det internationella bistånds- och stabilitetssamar-

betet på Balkan, anför motionärerna i yrkande 13.

I kommittémotion 1999/2000:U636 (kd) yrkande 2 lyfter Kristdemokraterna

fram den stora materiella förstörelsen i Kosovo. 80 % av bebyggelsen beräk-

nas vara obeboelig. Motionärerna menar att återuppbyggnadsprocessen bör

drivas på och hemställer att regeringen agerar för att påskynda EU:s utlovade

insatser i Kosovo. I yrkande 6 pekar motionärerna på att det i Kosovo finns

ett stort antal lokala frivilligorganisationer som kan spela en viktig roll för

upprättandet av ett fungerande civilt samhälle och en fungerande demokrati.

Sverige bör, både inom ramen för EU:s hjälpinsatser och genom det bilate-

rala biståndet, verka för att en större andel av biståndsmedlen kanaliseras via

lokala civila organisationer i Kosovo, menar motionärerna.

I 1999/2000:U646 (fp) yrkande 8 framhålls att delstatsregeringen i Monte-

negro genomfört vissa politiska och ekonomiska reformer, vilka fått till följd

att motsättningarna till regimen i Belgrad skärpts. Sverige och EU bör inten-

sifiera samarbetet med Montenegro för att stödja fortsatta politiska och eko-

nomiska reformer, anser motionärerna.

Utskottets överväganden

Östtimor

Utskottet konstaterar att utvecklingen för att stödja Östtimors väg mot själv-

ständigheten gick in i en ny fas i och med folkomröstningen i augusti. En

övergångsperiod om några år har nu inletts under FN:s beskydd. Våldet före

och efter valet har åsamkat Östtimor stor materiell förstörelse och kostat

många människoliv. Östtimor behöver nu omvärldens stöd i olika former -

humanitärt och återuppbyggnadsbistånd samt även för att bygga upp civila

strukturer och förvaltning. Sverige har vid flera tillfällen förklarat sig bere

att stödja Östtimors självständighet och har även verkat för att EU skall

engagera sig med ett substantiellt bistånd till Östtimor.

Efter folkomröstningen har regeringen gett ett humanitärt bistånd uppgå-

ende till drygt 13 miljoner kronor, beslutat att ställa svenska civilpoliser ti

FN:s förfogande i Östtimor samt inlett beredning av stöd genom FN-

systemet och frivilliga organisationer. Regeringen har också beredskap för

mer långsiktigt stöd till det östtimoresiska nationsbygget. FN kommer att

leda det arbetet när situationen har stabiliserats. Det är ett omfattande arbet

som förestår - både humanitärt arbete och återuppbyggnadsbistånd. Stöd

kommer också att behövas för att bygga upp civila strukturer som möjliggör

inrättandet av en östtimoresisk stat. En författning skall skapas, en civil

förvaltning byggas upp och försvar och rättsväsende skall utformas.

Utskottet ställer sig bakom regeringens aktiva engagemang för ett självstän-

digt Östtimor och anser att motion U644 (fp) yrkande 5 är besvarad med vad

utskottet anfört.

Filippinerna

Den fredsprocess som inleddes i Mindanao genom en överenskommelse

1996 mellan regeringen och den största muslimska gruppen MNLF har inte

framskridit som förutsett. En utvärdering som UNDP nyligen gjort om FN:s

roll har pekat på en rad problem, men man har även framhållit att UNDP

genom sitt Mindanao-projekt - som stötts av Sverige - också spelat en viktig

roll genom sina förtroendeskapande åtgärder. UNDP har genom sitt arbete

försökt att bidra till att skapa långsiktiga förutsättningar för en hållbar fre

genom återintegrering av f.d. MNLF-milis i det civila samhället. Läget i de

konfliktdrabbade delarna av Mindanao påverkas också av att regeringen ännu

inte träffat ett fredsavtal med den mindre och mer militanta muslimska grup-

pen MILF. Bristen på snabba framsteg i fredsprocessen har stundom lett till

skärmyttslingar som skapat tillfälliga internflyktingproblem. Eftersom FN är

en av de få organisationer som kan upprätthålla relationer med samtliga

parter i konflikten har UNDP en viktig roll att spela.

Sverige ger stöd till UNDP:s arbete och till svenska frivilligorganisationer

verksamma i Filippinerna, vilka har uppmuntrats att utöka sin verksamhet

bl.a. inom MR-området. Det bör understrykas att utskottet är väl medvetet

om de svårigheter och problem som arbetet med förtroendeskapande åtgärder

innebär, inte minst i den situation som i dag existerar på Mindanao.

Utskottet finner att det finns skäl att fortsätta stödja UNDP:s verksamhet på

Mindanao, vilket inte utesluter stöd i andra former. Med vad ovan anförts

avstyrks motion U652 (v) yrkande 2.

Cuba

Utskottet har i tidigare betänkanden, senast i bet. 1998/99:UU2 Internatio-

nellt bistånd, tagit ställning till frågan om svenskt bistånd till Cuba. Utskot

ställde sig då bakom regeringens inriktning av det begränsade biståndet till

Cuba, vilket syftar till större öppenhet, respekt för de mänskliga rättighetern

och förståelse för demokratiska värderingar. Biståndet administreras av Sida,

som bl.a. finansierar kurs- och stipendieverksamhet och svenska enskilda

organisationers aktiviteter i Cuba. Det kubanska samhällets struktur, med

bl.a. få enskilda organisationer och en stark myndighetssfär, innebär att

utbildning och erfarenhetsutbyte bör omfatta även kubaner verksamma inom

myndigheter och statliga företag.

Utskottet anser att Sverige, genom sitt agerande i EU och inom ramen för

unionens gemensamma ståndpunkt gentemot Cuba som antogs 1996, arbetar

för att stödja Cuba i landets utvecklingsansträngningar. En demokratisk

utveckling i Cuba främjas inte genom isolering. Program som ger stöd till

ökad kontakt och kunskapsutbyte med demokratiska länder som Sverige är

ett sätt att långsiktigt stödja en demokratisering i Cuba.

Enligt ett regeringsbeslut från oktober 1995 bör det finnas möjligheter för

Sverige att bidra till att skapa förutsättningar för ekonomisk och politisk

systemöppning som främjar demokratiska reformer och mänskliga rättigheter

i Cuba. Utöver det samarbete som äger rum till följd av ovanstående rege-

ringsbeslut har också humanitärt bistånd lämnats via FN. Sverige bidrar även

via EU:s humanitära organ ECHO till ett omfattande humanitärt program i

Cuba.

Med det anförda avstyrks motion U618 (fp) yrkande 4.

Kurdistan

Det internationella stödet till norra Irak har två komponenter - dels gäller de

den av FN-organisationer administrerade andelen av det humanitära undan-

taget från ekonomiska sanktioner mot Irak, den s.k. oil for food-mekanismen,

dels ges humanitärt bistånd till norra Irak av enskilda organisationer och FN-

organisationer. I norra Irak administreras "oil for food" av FN. Flera FN-

organ finns på plats; bl.a. har WFP hand om livsmedelsdistributionen och

FAO ansvarar för jordbruksinsatser.

Norra Irak har goda förutsättningar för jordbruk. Utskottet konstaterar att

det är riktigt att de livsmedelsinsatser som görs inom ramen för "oil for food"

delvis har gjort det inhemska jordbruket olönsamt. Dessa problem beror dock

också på den generellt låga köpkraften. Det vore därför önskvärt att "oil for

food" innehöll en del som kan användas för lokala uppköp av livsmedel.

Sverige har verkat i denna riktning och fortsätter dessa och andra ansträng-

ningar att förbättra rådande humanitära undantag av sanktionerna mot Irak.

Med vad ovan anförts anses motion U207 (v och c) vara besvarad.

Balkan

Motion U646 (fp) yrkandena 12 och 13 ägnas åt Albanien och Makedonien,

som bägge bar stora kostnader i samband med Kosovokrisen. Albanien till-

hör Europas fattigaste länder och gjorde stora uppoffringar för att ta emot de

kosovoalbanska flyktingarna. I dag är landet i stort behov av långsiktigt

bistånd. Regeringen redovisar i budgetpropositionen ett regionalt synsätt för

de svenska biståndsinsatserna på västra Balkan. De svenska insatserna i

västra Balkan har under 1999 breddats väsentligt till att i högre grad omfatta

andra länder i regionen än Bosnien-Hercegovina. Utvecklingsbiståndet till

Albanien, som har ökat markant under det senaste året, har hittills inriktats

på institutionsuppbyggnad. Nya insatser planeras inom hälsosektorn och

lokal självförvaltning, och beredskap finns för ytterligare utvidgning av

biståndet till Albanien.

Även Makedonien betalade ett högt pris under Kosovokrisen. Breddningen

av det svenska biståndet till västra Balkan omfattar också Makedonien. I dag

består det svenska biståndet huvudsakligen av stöd för demokrati, mänskliga

rättigheter och oberoende media. Nya insatser planeras för att stärka statsför-

valtningen och främja relationerna mellan olika etniska grupper. Både Ma-

kedonien och Albanien har sedan Kosovokrisens utbrott mottagit omfattande

humanitärt bistånd från bl.a. EU.

Motion U646 (fp) yrkandena 12 och 13 är därmed besvarad.

Motion U636 (kd) yrkandena 2 och 6 ägnas åt Kosovo. Utskottet kan där-

vidlag konstatera att behoven av stöd för återuppbyggnad är utomordentligt

stora. Det internationella samfundet har gjort omfattande utfästelser för åter-

uppbyggnaden, och EU svara ensamt för 148 miljoner euro under 1999 och

ytterligare 500 miljoner euro är avsatta för nästa år. Det stora antalet bistån

aktörer i Kosovo har dock skapat vissa samordningsproblem, vilket försvårat

och försenat återuppbyggnadsarbetet inför vintern. Över 250 enskilda organi-

sationer finns på plats. Samtidigt som enskilda organisationer har en viktig

roll att spela för att stärka uppbyggnaden av det civila samhället, förefaller

det i nuvarande situation inte lämpligt att kraftigt höja stödet via enskilda

organisationer. Sverige har inom EU agerat för att påskynda återuppbygg-

nadsarbetet i Kosovo och även bidragit till att underlätta situationen, bl.a.

genom att Räddningsverket tillhandahåller transportkapacitet till andra giva-

re.

Med avstyrkande av motion U636 (kd) yrkande 6 anses motion U636 (kd)

yrkande 2 besvarad.

Utskottet instämmer med motionärerna bakom U646 (fp) yrkande 8 att led-

ningen i Montenegro är värd stöd i sitt politiska och ekonomiska reformar-

bete. Inom EU har Sverige stött förslag om utökade och formella kontakter

med Montenegro, och särskilda möten med den montenegrinska ledningen

har hållits. Där så har varit möjligt har EU sökt undanta Montenegro från

sanktionerna mot Förbundsrepubliken Jugoslavien. Sverige har inom EU

verkat för att oljesanktionerna och flygembargot mot Jugoslavien skall hävas

när det gäller Montenegro.

Utskottet ställer sig bakom den politik som regeringen redovisat rörande

Montenegro och anser motion U646 (fp) yrkande 8 var besvarad med vad

utskottet anfört.

Övrigt

Från anslagsposten A 1.3 Övrigt finansieras gäststipendie- och utbytesverk-

samhet genom Svenska institutet, stöd till vissa organisationer, utrednings-

verksamhet, Svenska institutet i Alexandria samt kapitaltillskott till Swed-

fund International AB.

Fördelning under anslagsposten Övrigt

Tusental kronor

Budget

1999

Beräknat

2000

1 Gäststipendie- och ut-

bytesverksamhet genom

Svenska institutet

11 000

11 000

2 Utredningar m.m.

0

18 000

3 Övriga insatser

3 461

39 304

4 Svenska institutet i

Alexandria

10 000

10 000

Summa

24 461

78 304

Svenska institutet

Verksamheten omfattar gäststipendieprogram för långtidsstipendier och

person- och erfarenhetsutbyte för sökande från vissa utvecklingsländer samt

personal- och administrationskostnader i samband med mottagande av FN-

stipendiater i Sverige.

Utredningar

Från delposten finansieras utredningar, seminarier, konferenser, information

m.m. Under delposten finansieras också den expertgrupp för studier i ut-

vecklingsfrågor (EGDI) som regeringen tillsatte i september 1995. EGDI:s

uppgift är att analysera prioriterade frågeställningar inom det internationella

utvecklingssamarbetet. Kostnaderna för rapporten om en svensk Asienstrate-

gi har belastat delposten liksom kostnaderna för den av regeringen aviserade

utredningen av utvecklingssamarbete inför 2000-talet.

Svenska institutet i Alexandria

Beslut om att inrätta ett svenskt institut i Alexandria fattades 1998. Institut

skall, inom ramen för målen för internationellt utvecklingssamarbete, utgöra

en mötesplats för att främja ökande kontakter mellan å ena sidan Sverige och

övriga länder i Europa och å andra sidan länder i Mellanöstern och Nordafri-

ka genom aktiviteter som konferenser, seminarier, föreläsningar och publi-

kationer samt stöd till forskning och stipendier.

Swedfund

Swedfund International AB bidrar till utveckling av bärkraftiga företag i u-

länder och länder i Central- och Östeuropa genom riskkapitalsatsningar i

form av aktier eller lån, främst i samverkan med svenskt näringsliv i s.k.

joint ventures. Under senare år har Swedfund också i växande grad gått in i

riskkapital- och investeringsfonder, särskilt i Afrika söder om Sahara. Verk-

samheten 1998 uppvisade ett positivt rörelseresultat. Projektintäkternas andel

av projektkostnaderna ökade från 79 till 114 % i moderbolaget men minska-

de från 116 till 76 % för koncernen som helhet.

Övriga insatser

Det svenska bidraget till den nordiska samfinansierade verksamheten vid

Nordiska Afrikainstitutet finansieras från delposten liksom bidrag till Stiftel

sen Dag Hammarskjölds Minnesfond.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

För budgetåret 2000 föreslår regeringen (yrkande 2) att för verksamhet inom

reservationsanslaget A 1 Biståndsverksamhet under år 2000 göra utfästelser

och åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter efter

år 2000 om högst 37 407 000 000 kr (avsnitt 3.6 Anslag A 1 Biståndsverk-

samhet, Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser).

Inom anslaget A1 Biståndsverksamhet finns två olika beräkningsgrunder

för bemyndiganderamen, dels för det multilaterala utvecklingssamarbetet,

dels för det bilaterala. Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet föreslås

regeringen få ikläda staten förpliktelser som tillsammans med tidigare gjor-

da, utestående utfästelser uppgår till högst 8 386 miljoner kr för år 2000 i

enlighet med följande tabell:

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser inom det multilaterala utveck-

lingssamarbetet

Miljoner kronor

1998

utfall

1999

pro-

gnos

2000

beräk-

nat

2001

beräk-

nat

2002 -

beräk-

nat

Utestående förpliktelser vid

årets början

6 295

6 726

9 169

-

-

Nya förpliktelser

1 920

3 564

1 654

-

-

Infriade förpliktelser*

-1 489

-1 121

-2 437

-1 977

-6 409

Utestående förpliktelser vid

årets slut

6 726

9 169

8 386

-

-

Erhållen/föreslagen bemyndi-

ganderam

6 726

9 169

8 386

-

-

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet har riksdagen bemyndigat rege-

ringen att ikläda staten förpliktelser som tillsammans med tidigare gjorda,

utestående utfästelser motsvarar högst fem gånger landramen på årsbasis för

det landramsfinansierade samarbetet med programländer för vilka regeringen

fastställt landstrategier eller motsvarande. För övriga landprogram och andra

verksamheter får utfästelseramen uppgå till högst tre gånger medels-

tilldelning för år 2000. I enlighet med ovanstående beräkningsregler föreslås

bemyndiganderamen för det bilaterala utvecklingssamarbetet fastställas till

29 021 miljoner kronor för år 2000 enligt följande tabell:

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser inom det bilateral utvecklings-

samarbetet

Miljoner kronor

1998

utfall

1999

pro-

gnos

2000

beräk-

nat

2001

beräk-

nat

2002 -

beräk-

nat

Utestående förpliktelser vid

årets början

5 582

5 458

5 090

-

-

Nya förpliktelser

6 669

8 332

8 750

-

-

Infriade förpliktelser*

-6 793

-8 700

-8 300

-2 300

-3 240

Utestående förpliktelser vid

årets slut

5 458

5 090

5 540

-

-

Erhållen/föreslagen bemyndi-

ganderam

24 655

24 558

29 021

-

-

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Sammanlagt för anslaget A 1 Biståndsverksamhet, multi- och bilateralt ut-

vecklingssamarbete, uppgår således den föreslagna bemyndiganderamen till

37 407 miljoner kronor.

Utskottets överväganden

Regeringen begär i yrkande 2 bemyndigande att göra utfästelser och åtagan-

den under anslag A 1 Biståndsverksamhet uppgående till 37 407 miljoner

kronor, inklusive redan ingångna förpliktelser.

För det multilaterala utvecklingssamarbetet begärs bemyndigande att få

ikläda staten förpliktelser som tillsammans med tidigare gjorda utfästelser

uppgår till 8 386 miljoner kronor.

Vidare föreslås vad gäller det bilaterala utvecklingssamarbetet bemyndi-

gande för regeringen att göra utfästelser och åtaganden motsvarande högst

29 021 miljoner kronor. Beräkningsgrunden är att förpliktelserna till-

sammans med tidigare gjorda får uppgå till högst fem gånger landramen för

det landfinansierade samarbetet med länder för vilka regeringen fastställt

landstrategier eller motsvarande. För övriga landprogram och andra verk-

samheter får utfästelseramen uppgå till högst tre gånger medelstilldelningen

för år 2000.

Utskottet noterar att en redovisning av bemyndiganderamen för ekonomis-

ka förpliktelser görs i propositionen. Sammanställningen ger en överblick

över förpliktelser och begärda bemyndiganden. Ett bemyndigande kan bety-

da att anslag så småningom måste anvisas. Utskottet vill framhålla att beslut

om omfattningen av och ändamålet med ett bemyndigande således bör prö-

vas lika noga som anslagsbeslut. Inför ställningstagande om bemyndiganden

inom biståndet har därför utskottet i princip samma behov av information om

beräkningsgrunderna som det har vid ställningstagande till regeringens an-

slagsförslag.

Utskottet anser att riksdagen bör bemyndiga de utfästelser och åtaganden

som förordas av regeringen. Propositionens yrkande 2 tillstyrks därmed.

Slutsatser och konsekvenser för anslag

Regeringen föreslår att anslaget A 1 Biståndsverksamhet för år 2000 ökar

med 1 328 miljoner kronor till totalt 12 060 miljoner kronor. I den beräknade

medelsfördelningen har hänsyn tagits till reservationer och tidigare ingångna

avtal.

Det multilaterala utvecklingssamarbetet inom anslaget beräknas år 2000

öka med 15 miljoner kronor till 3 377 miljoner kronor. Att höjningen inte

beräknas bli större beror på att medelsbehovet för Europeiska utvecklings-

fonden (EUF) år 2000 är betydligt lägre än 1999.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet 2000 beräknas öka med 1 260 miljo-

ner kronor till 8 605 miljoner kronor. I det följande beskrivs endast de större

ökningar som föreslås. Afrikaposten beräknas öka som ett led i regeringens

satsning på regionen. För Latinamerikaposten föreslås en höjning främst med

anledning av insatser i Centralamerika efter orkanen Mitch. Europaposten

beräknas höjas framför allt för att möjliggöra ökat stöd till återuppbygg-

nadsinsatser i Kosovo. Delposten för Humanitärt bistånd och konfliktföre-

byggande har haft ett mycket högt medelsutnyttjande under 1999 vilket

beräknas fortsätta och en höjning föreslås därför. Även för Ekonomiska

reformer beräknas en höjning då behovet av stöd är omfattande, inte minst

inom ramen för det s.k. utökade HIPC-initiativet.

För Övrigt beräknas en ökning med 54 miljoner kronor till 78 miljoner

kronor då reservationerna - som tidigare motiverat en låg medelstilldelning -

beräknas minska.

Riksrevisionsverket (RRV) har i sin årliga rapport angivit att

regeringen bör tydliggöra Sidas bemyndigande avseende

investeringar i aktiekapital. Regeringen avser att återkomma till

Sida i frågan.

Biståndsförvaltning

Beräkning av anslagen för år 2000

Tusental kronor

Anslag 1999

418 143

Pris- och löneomräkning

2 113

Justering av premier

18 349

Överfört till A 1 Biståndsverksamhet

från Sidas andel

-12 000

Förslag 2000

426 605

varav:

A 2 Styrelsen för internationellt ut-

vecklingssamarbete (Sida)

415 844

A 3 Nordiska Afrikainstitutet

10 761

A 2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)

Anslaget A 2 Biståndsförvaltning består t.o.m. budgetåret 1999 av två an-

slagsposter: Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och

Nordiska Afrikainstitutet (NAI). Från budgetåret 2000 kommer anslagspos-

terna att omvandlas till separata anslag.

I Sidas budgetunderlag för 2000, liksom i förra årets budgetunderlag,

framhåller myndigheten att nya former för utvecklingssamarbetet, med bl.a.

partnerskapstanken och behov av fördjupat samarbete och dialog med sam-

arbetsländerna, också medför att innehållet i biståndet förändras. Myndighe-

tens egen personal, framför allt i fält, blir alltmer en del av utvecklings-

samarbetet vilket bl.a. ställer krav på en mer flexibel fältrepresentation och

kostnadsneutralitet mellan Sidas personal och andra genomförare av bistånd.

Sida har därför föreslagit att den personal i fält som handhar direkt hand-

läggning av program och projekt skall finansieras av sakanslag. Regeringen

instämmer i Sidas bedömning att den personal i fält som handhar direkt

handläggning av program och projekt skall finansieras av sakanslag.

A 3 Nordiska Afrikainstitutet (NAI)

De riktlinjer för Nordiska Afrikainstitutets verksamhet som regeringen redo-

visade i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 4, bet.

1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) gäller alltjämt. Institutet skall befästa sin

ställning som katalysator för den nordiska Afrikaforskningen. En viss del av

verksamheten skall även framgent vara efterfrågestyrd och finansierad ge-

nom uppdrag bl.a. från de nordiska biståndsmyndigheterna.

Utöver NAI:s anslag ovan finansieras institutets forsknings- och forsk-

ningsstödjande verksamhet gemensamt av de nordiska länderna. Den svenska

andelen finansieras från anslagsposten A 1.3 Övrigt.

Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9

angående Utvecklingssamarbetet - styrning,

genomförande, samordning och uppföljning av

biståndet

Revisorernas granskning

Riksdagens revisorer har på eget initiativ genomfört en granskning av det

svenska utvecklingssamarbetet. Granskningen har i huvudsak omfattat det

bilaterala utvecklingssamarbetet och inriktats på frågor om hur biståndet

styrs, genomförs, samordnas och följs upp. Särskilt har anslagsformerna och

medelstilldelningen, Sidas förvaltningsbistånd, utvecklingssamarbetet genom

enskilda organisationer samt samarbetet med EU granskats.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet har allmänna främjande- och inrikt-

ningsmål. I rapporten har revisorerna konstaterat att det utifrån dessa mål är

svårt att följa upp, mäta effekter och utvärdera verksamheten. Regeringen

styr verksamheten dels genom den ordinarie ettåriga budgetprocessen, dels

genom den s.k. landstrategiprocessen. Styrningen skiljer sig åt bl.a. vad

gäller formerna för återrapportering. I den ordinarie budgetprocessen har inte

nedbrutna och kvantifierbara mål angivits.

Revisorerna konstaterar att UD och Sida i 1999 års regleringsbrev givits i

uppdrag att gemensamt se över resultatstyrningen av Sidas verksamhet,

inklusive samordningen mellan existerande styrinstrument. I 1998/99:RR9

yrkande 1 (delvis) begärs att regeringen återkommer till riksdagen med in-

formation om resultatet av detta översynsarbete.

Revisorerna har uppmärksammat att regeringens efterfrågan på resultatin-

formation från Sida är omfattande. Enligt deras uppfattning bör återrapporte-

ringskraven i regleringsbrev begränsas till sådan information som kan för-

väntas besvara grundläggande frågor om hur väl myndigheten utför sina

uppgifter, till sådan information som är viktig för att styra myndigheten och

till sådan information som behövs för resultatredovisning till riksdagen.

Revisorerna föreslår (1998/99:RR9 yrkande 1 delvis) mot denna bakgrund att

regeringen utarbetar en strategi för inhämtande av resultatinformation inom

biståndsområdet.

Riksdagens revisorer föreslår i yrkande 2 att en total översyn bör genomföras

av anslagsstrukturen inom utvecklingssamarbetet samt att regeringen bör

utarbeta riktlinjer för när kostnader inom utvecklingssamarbetet bör belasta

sak- respektive förvaltningsanslag.

Vid den föreslagna översynen bör, enligt revisorerna, prövas om utveck-

lingssamarbetet fortsatt skall belasta reservationsanslag eller om biståndet

skall finansieras genom ramanslag. Frågan om antalet anslag bör också bli

föremål för en prövning. Vidare bör konsekvenserna av utgiftsbegränsning-

arna inom biståndet samt ändamålsenligheten i utformningen av nuvarande

bemyndigandesystem behandlas i översynen.

Bakgrunden till kravet på riktlinjer för när kostnader bör belasta sak- re-

spektive förvaltningsanslag är att Sida beretts möjlighet att via anslaget för

biståndsverksamhet finansiera vissa administrativa kostnader i fält och att

svårigheter att dra entydiga gränser mellan förvaltning och sakverksamhet

därvid kunnat konstateras.

Revisorerna menar vidare i yrkande 3 att det finns ett behov av ytterligare en

utvärderingsnivå för att, med hjälp av ett från biståndsorganisationen obero-

ende beslutsunderlag, bedöma och redovisa resultatet av utvecklingssamar-

betet. Utvecklingssamarbetet innebär stora offentliga utgifter, vilket utgör

ytterligare ett skäl att kräva oberoende analyser av uppnådda effekter av

gjorda insatser. Om valet blir att behålla nuvarande organisation anser revi-

sorerna att Expertgruppen för utvecklingsfrågor (EGDI) bör få en klart utta-

lad utvärderande roll.

Revisorerna föreslår också att regeringen i ökad omfattning utnyttjar de

organ som har till uppgift att granska och utvärdera effektiviteten i statliga

insatser, t.ex. Statskontoret.

Revisorerna understryker behovet av att regeringen återför resultatet från

genomförda utvärderingar till riksdagen genom att exempelvis redovisa vilka

utvärderingar som initierats och genomförts samt resultatet av dessa. Detta

bör göras oberoende av vilken organisatorisk lösning som väljs för den ut-

värderande verksamheten.

I sitt förslag tar revisorerna också upp frågor rörande projektdokumenta-

tion och konsultupphandling. Enligt revisorerna är god projektdokumentation

en förutsättning såväl för en fungerande intern styrning inom Sida som för

bra informationsunderlag till regering och riksdag. Riksdagens revisorer

välkomnar att regeringen avser att följa revisorernas rekommendation att

uppmana Sida att förbättra projektdokumentationen.

Sida har hänvisat till att formerna för att avsluta projekt finns framtagna

genom Sidas metodhandbok "Så arbetar Sida". Revisorerna anser dock att de

erfarenheter som finns inom myndigheten från avslutade projekt i högre grad

bör tas till vara genom dokumentation och spridning av erfarenheter inom

Sida.

Granskningen i den del som rör konsulter föranleder revisorerna att i yrkan-

de 4 föreslå att regeringen ger en oberoende utvärderare i uppdrag att se över

Sidas upphandling av konsulter. Frågan om tillämpningen av lagen om of-

fentlig upphandling (LOU) på biståndsområdet bör därvid närmare studeras.

Även Sidas interna upphandlingsförfarande, den relativt begränsade tillgång-

en på svenska konsulter och utnyttjandet av s.k. närkonsulter bör belysas.

Revisorerna noterar att de enskilda organisationer som ingick i gransk-

ningen bedömdes ha ändamålsenliga rutiner och god intern kontroll. Samar-

betet med dagens ramorganisationer har dock inte varit föremål för en förut-

sättningslös bedömning eller omprövning. Revisorerna betonar vikten av att

göra en bedömning av huruvida organisationerna har utbyggda system för

målstyrning samt av tillförlitligheten i den dokumentation som utgör ett av

underlagen för Sidas beslut om tilldelning av medel.

I yrkande 5 föreslås att en utvärdering av Sidas samarbete med enskilda

organisationer genomförs. Utvärderingen bör bl.a. innehålla principer för

urval och fördelning av medel mellan organisationer samt kopplingen mellan

enskilda organisationers benägenhet att söka EU-bidrag och Sidas årliga

anslag.

Riksdagens revisorer konstaterar i yrkande 6 att Sida inte har något system

för att löpande hålla sig informerad om vad EU gör på fältet och inte heller

några rutiner för att systematiskt informera EU om svenska insatser. Däremot

finns av Sida utformade riktlinjer för ökad samordning med EU. Samord-

ningen med EU:s utvecklingssamarbete är, enligt revisorerna, av principiell

vikt men också av betydelse med tanke på omfattningen av Sveriges bidrag

till EU:s bistånd. Mot denna bakgrund föreslår revisorerna dels att regeringen

närmare bör utreda och analysera samordningen mellan det svenska utveck-

lingssamarbetet och EU:s biståndsprogram, dels att regeringen regelbundet

bör återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur svenska företag och

institutioner jämfört med andra medlemsländer är representerade i EU:s

upphandlingar.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999/2000

Centerpartiet konstaterar i motion 1999/2000:U210 (c) att Riksdagens revi-

sorer har granskat Sidas upphandlingsverksamhet och nyttjande av närkon-

sulter. Centerpartiet kräver i yrkande 5 att en oberoende utvärderare får i

uppdrag att se över denna verksamhet.

I den enskilda motionen 1999/2000:U213 (m) framhålls att det ofta ifråga-

satts vad resultatet av svenskt bistånd inneburit. Motionären anser att Sverige

skall stödja och hjälpa behövande länder via olika former av bistånd men för

att detta skall vara möjligt och även i fortsättningen ha ett brett folkligt st

krävs resultat av de satsningar som görs och löpande kontroll av hur pengar-

na används. Ett fristående revisionsorgan bör därför bildas med uppgift att

löpande utvärdera de biståndssatsningar som görs och redovisa resultaten för

riksdag och regering.

Kristdemokraterna anser i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 27 att det

krävs mer oberoende analys av det svenska utvecklingssamarbetet och be-

klagar att det oberoende sekretariatet för analys och utvärdering lagts ned.

Ett speciellt viktigt område som kräver en utvärdering är Sidas upphandling

av konsulter.

Motioner väckta med anledning av revisorernas förslag

1998/99:RR9 till riksdagen

Vänsterpartiet konstaterar att det är en svår uppgift att bedöma effekterna av

det svenska utvecklingssamarbetet där målet är att höja de fattiga folkens

levnadsnivå. Likafullt är det en viktig uppgift att även på detta område se til

att svenska skattemedel används så effektivt som möjligt. Den så kallade

biståndsviljan är beroende av att det svenska folket kan se konkreta exempel

på hur Sverige bl.a. bidragit till att barn får gå i skolan, till kvinnors möjl

het till krediter eller till att funktionshindrade ges möjligheter att kunna kl

sig själva, utan att en stor del av pengarna gått till korruption eller dyra ko

sultarvoden. Därför ser Vänsterpartiet positivt på att revisorerna gjort en

gedigen genomgång av området.

Motionärerna kräver i motion 1999/2000:U1 (v) yrkande 1 att en översyn

genomförs, där man överväger huruvida utgiftsområdet som gäller interna-

tionellt bistånd över huvud taget skall ha av ett utgiftstak och att anslaget f

karaktären av ramanslag. Vidare anser motionärerna i yrkande 2 att det bör

inrättas en fond, som skall utgöra en garanti för att regeringen alltid har

disponibla medel till sitt förfogande för akuta insatser vid större katastrofer

I motion 1999/2000:U2 (kd) konstaterar Kristdemokraterna att solidariteten

med omvärlden är en av grundprinciperna i vårt politiska budskap. Männi-

skovärdet är universellt och kan därför inte relativiseras av geografiska grän-

ser, vare sig man lever i Sverige eller i övriga världen. Oberoende av faktorer

som ras, kön, ålder och religion har varje människa ett och samma värde. Det

måste vara allas ansvar och plikt att verka för att respekten för människovär-

det ökar i alla delar av världen. Kristdemokraterna konstaterar det beklagliga

i att det oberoende sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska

utvecklingsbiståndet (SAU) som instiftades under fyrpartiregeringen lades

ned av den efterföljande socialdemokratiska regeringen. Detta har fått till

följd att Sida återigen utvärderar sin egen verksamhet.

Kristdemokraterna menar i yrkande 1 att det finns behov av ytterligare en

utvärderingsnivå för att, med hjälp av ett oberoende beslutsunderlag, bedöma

och redovisa resultaten av utvecklingssamarbetet. Dessutom bör oberoende

utvärderare ges i uppdrag att se över Sidas upphandling av konsulter. I mo-

tionen understryks behovet av att regeringen återför resultatet av genomförda

utvärderingar till riksdagen (yrkande 2).

Kristdemokraterna, som konstaterat att Sida inte har något system för att

löpande hålla sig informerat om vad EU gör på fältet och inte heller har

några rutiner för att systematiskt informera EU om svenska insatser, kräver i

yrkande 3 ett bättre informationsutbyte och bättre samordning och koordine-

ring av EU:s och Sveriges bistånd.

I motion 1999/2000:U3 (fp) konstaterar Folkpartiet att revisorerna i huvud-

sak har granskat det bilaterala utvecklingssamarbetet och inriktat sig på

frågor om hur biståndet styrs, genomförs, samordnas och följs upp. Reviso-

rernas förslag innehåller flera synpunkter som Folkpartiet delar och som

partiet tidigare framfört i motioner.

Motionärerna instämmer med revisorernas förslag om att ge regeringen i

uppdrag att se över formerna för att stärka en utvärderingsfunktion som är

mer oberoende av biståndsorganisationen än vad fallet är i dag. En sådan

utvärderingsfunktion bör vara helt fristående från Sida och UD och dess syfte

bör vara att granska, utvärdera och följa upp det svenska biståndet. En sådan

granskning bör gälla såväl små enskilda projekt som större insatser (yrkan-

de 1).

Motionärerna föreslår vidare i yrkande 2 att en total översyn av anslags-

strukturen för utvecklingssamarbetet genomförs snarast. Översynen bör

innehålla en förutsättningslös prövning av möjligheten att låta kostnader för

såväl förvaltning som sakverksamhet inom utvecklingssamarbetet belasta

ramanslag. Folkpartiet menar att en sådan översyn bör kunna göras av den

biståndspolitiska utredning som skall tillsättas. Även de enskilda organisa-

tionernas samarbete med Sida bör kunna bli föremål för en översyn inom

ramen för den biståndspolitiska utredningen (yrkande 3).

Motionärerna menar att EU-samarbetet erbjuder stora möjligheter att till-

sammans med de andra länderna åstadkomma konkreta resultat vad gäller

globalt utvecklingssamarbete. Folkpartiet konstaterar att Sida inte har något

system för att löpande hålla sig informerat om vad EU gör på fältet. Det finns

heller inte några rutiner för att systematiskt informera EU om svenska insat-

ser. Det är enligt Folkpartiets uppfattning mycket angeläget att dessa brister

samordningen snarast ses över och åtgärdas. Folkpartiet anser i yrkande 4 att

regeringen närmare bör utreda och analysera samordningen mellan det

svenska utvecklingssamarbetet och EU:s biståndsprogram.

Utskottets överväganden

Enligt utskottets uppfattning är styrinstrumentens utformning av stor bety-

delse för att uppnå effektivast möjliga svenska bistånd. Frågor rörande detta

tas upp i revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 1.

På övergripande nivå styrs utvecklingssamarbetet av allmänna främjande-

och inriktningsmål. Utifrån dessa mål är det, som revisorerna påpekar, svårt

att följa upp och utvärdera verksamheten.

Utöver den styrning som ligger i målen (de av riksdagen beslutade bi-

ståndspolitiska målen och, dessutom, mål för verksamhetsgrenar sådana de

formulerats i regleringsbrevet) styrs verksamheten operativt dels genom den

ordinarie ettåriga budgetprocessen, dels genom den s.k. landstrategiproces-

sen. Dessa styrmekanismer är inte samordnade samt har delvis olika syften

och tidsperspektiv. I den ordinarie budgetprocessen anges inte nedbrutna och

kvantifierbara mål. Detta medför att regeringens resultatbedömning i budget-

propositionen av såväl det totala biståndet som av olika verksamhetsgrenar

hittills tenderat att bli generell och oprecis. Mot bakgrund härav välkomnar

utskottet regeringens initiativ att uppdra åt UD och Sida att se över resultat-

styrningen av Sidas verksamhet.

Revisorerna, som uppmärksammat att regeringens efterfrågan på resulta-

tinformation från Sida är omfattande, menar att återrapporteringskraven i

regleringsbrev bör begränsas till sådan information som kan förväntas besva-

ra grundläggande frågor om hur väl myndigheten utför sina uppgifter, till

sådan information som är viktig för att styra myndigheten och till sådan

information som behövs för resultatredovisning till riksdagen. Revisorerna

föreslår mot denna bakgrund att regeringen utarbetar en strategi för inhäm-

tande av resultatinformation inom biståndsområdet.

Utskottet vill med anledning härav inledningsvis framhålla att rapportering

av här aktuellt slag tenderar att ta jämförelsevis stora resurser i anspråk,

varför den redovisning som krävs bör vara anpassad till föreliggande behov.

Detta synsätt avspeglas också i gällande riktlinjer för Regeringskansliet.

I den rapport som ligger till grund för revisorernas förslag sägs att rege-

ringens efterfrågan på resultatinformation från Sida är stor. Enligt rapporten

råder oklarhet om hur denna omfattande resultatinformation kommer till

användning. En försvårande faktor i resultatredovisningen av det bilaterala

utvecklingssamarbetet är kravet på redovisning av prestationer utifrån verk-

samhetsgrenar. Varken målen eller anslagen för verksamheten följer verk-

samhetsgrenarnas indelningsgrund.

Genom revisorernas granskning har framkommit att det synes föreligga ett

behov av en översyn av resultatrapporteringen. De synpunkter som i reviso-

rernas förslag framförs beträffande en resultatrapporteringsstrategi är beak-

tansvärda. Utskottet vill i anledning av förslaget särskilt framhålla att en

resultatrapporteringsstrategi måste tillgodose såväl riksdagens behov av

underlag för beslut och kontroll som den verkställande maktens behov för att

kunna genomföra riksdagens beslut.

Utskottet noterar att mål- och resultatstyrning av Sidas verksamhet har va-

rit föremål för diskussioner och överväganden under de senaste åren inom

ramen för projektarbete och uppdrag, vilka involverat Sida, UD, Finansde-

partementet och RRV. Detta har redan resulterat i vissa förändringar i Sidas

redovisning, som fått en något minskad omfattning. Enligt vad utskottet

erfarit har det uppdrag till UD och Sida som revisorerna nämner och som

gavs i regleringsbrevet för 1999 fått utökad omfattning, och det kommer

därför inte att redovisas förrän under senvåren 2000.

Syftet med den pågående översynen är att utarbeta en modell för regering-

ens styrning och uppföljning av Sidas verksamhet, en modell som

- tillgodoser regeringens behov av att styra och bedöma verksamheten;

- tillgodoser regeringens behov av uppföljning och information för rapporte-

ring till riksdagen;

- innebär största möjliga samordning av samtliga styrinstrument;

- bidrar till att åstadkomma en tydligare koppling mellan mål, resultat och

resurstilldelning samt

- säkerställer att verksamhetsmål och krav på återrapportering koncentreras

till det som är väsentligt för regeringens styrning.

Av uppdragsställningen framgår mera specifikt bl.a. att förslag skall lämnas

om hur Sida skall redovisa gentemot effektmålen, om hur bättre samstäm-

mighet skall uppnås i styrning, uppföljbarhet och redovisning samt om mått

för bedömning av myndighetens effektivitet som grundval för redovisning av

måluppfyllelse.

Ett genomförande av uppdraget på avsett sätt skulle enligt utskottets pre-

liminära bedömning innebära att revisorernas synpunkter på inhämtande av

resultatinformation inom biståndsområdet skulle bli tillgodosedda.

Utskottet utgår från att regeringen på lämpligt sätt kommer att informera

riksdagen om vad som framkommit genom översynen av resultatstyrningen

av Sidas verksamhet och om vilka åtgärder som den företagna översynen

eventuellt kan föranleda. Något tillkännagivande härom synes ej behövligt.

Enligt utskottets uppfattning kan revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande

1 besvaras med vad som ovan anförts.

I motion 1999/2000:U2 (kd) yrkande 2 understryks behovet av att regeringen

återför resultatet av genomförda utvärderingar till riksdagen. Utskottet menar

att motionärernas synpunkter faller inom ramen för vad som ovan anförts,

varför motion 1999/2000:U2 (kd) yrkande 2 därmed kan anses besvarad.

Riksdagens revisorer föreslår i 1998/99:RR9 yrkande 2 bl.a. att en total

översyn bör genomföras av anslagsstrukturen inom utvecklingssamarbetet

samt att regeringen bör utarbeta riktlinjer för när kostnader inom utveck-

lingssamarbetet bör belasta sak- respektive förvaltningsanslag. Också i mo-

tion 1999/2000:U3 (fp) yrkande 2 krävs att en total översyn av anslagsstruk-

turen för biståndet genomförs. Motionärerna bakom motion 1999/2000:U1

(v) yrkande 1 kräver en översyn av biståndets utgiftstak och att anslaget görs

till ramanslag. I motionens yrkande 2 begärs en fond för katastrofmedel.

Utskottet vill inledningsvis anföra att revisorernas förslag och den rapport

som ligger till grund för förslagen på ett instruktivt sätt pekar på de problem

som är förknippade med den nuvarande anslagsstrukturen på biståndsområ-

det. Utskottet vill därutöver framhålla följande.

Biståndet är ett av de viktigaste instrumenten för Sveriges kontakter med

ett stort antal stater och därmed också för riksdagens överväganden när det

gäller politiska relationer med omvärlden. Engagemangen är i många fall

omfattande, och när det gäller vissa stater i storleksordningen en kvarts mil-

jard kronor per år. Med nuvarande anslagsstruktur sker medelsanvisningar,

även när det gäller så stora belopp, på anslagspostnivå. Eftersom statens

redovisningssystem inte har denna upplösningsgrad saknar riksdagen i nor-

malfallet en resultatredovisning som kan jämföras med de landramsbelopp

som presenteras i budgetpropositionen. Beträffande exempelvis Moçambique

(planerad landram 300 miljoner) sägs i budgetpropositionen enbart följande:

"Den politiska och ekonomiska utvecklingen i Moçambique är fortsatt posi-

tiv och en ökad medelstilldelning för utvecklingssamarbetet är motiverad."

Riksdagen har i annat sammanhang bl.a. begärt redovisning av MR-läget

hos mottagarna av svenskt bistånd på landnivå. Analogt härmed får det anses

önskvärt att MR-rapportering och andra politiska bedömningar som riksda-

gen erhåller motsvaras av ekonomisk redovisning, i någon form, på samma

aggregationsnivå.

Utskottet anser att revisorernas förslag om en total översyn av anslags-

strukturen inom utvecklingssamarbetet är väl motiverat och underbyggt och

att ett tillstyrkande därmed borde övervägas. Samtidigt noterar utskottet att

viss översyn av anslagsfrågorna redan pågår. Detta gäller dels det s.k. VES-

TA-projektet, som för närvarande ser över den finansiella styrningen i staten

och även studerar möjligheten av att anslagen, som de i dag är utformade,

avskaffas, dels det ovan nämnda projektet om resultatstyrning av Sidas verk-

samhet, som också har till uppgift att analysera anslagsstrukturen (inklusive

en eventuell övergång till ramanslag) och komma med ett förslag om en

modell som står i bättre överensstämmelse med övriga styrmekanismer. Båda

projekten skall avslutas under innevarande riksmöte.

Av betydelse i sammanhanget är att den biståndspolitiska utredning som

snart tillsätts kommer att ha en översyn av de biståndspolitiska målen som

huvuduppgift. Beaktande det nära sambandet mellan mål och anslagsstruktur

är även detta ett argument mot ett tillkännagivande med föreslagen innebörd.

Utskottet anser mot den beskrivna bakgrunden att revisorernas förslag i

denna del, samt motsvarande motionsyrkanden, nu inte bör göras till föremål

för ett tillkännagivande.

Med det anförda anser utskottet revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 2

(delvis) samt motionerna 1999/2000:U1 (v) yrkande 1 (delvis) och

1999/2000:U3 (fp) yrkande 2 besvarade.

Då en begäran om en allmän översyn således inte är aktuell har utskottet att

ta ställning till yrkanden om en rad mera speciella frågor rörande bemyndi-

ganden, fördelningen mellan sak- och förvaltningsanslag, inrättande av en

garantifond samt utgiftstak.

Utskottet har upprepade gånger anfört att ett bemyndigande är liktydigt

med att anslag så småningom måste anvisas och att beslut om omfattningen

av och ändamålet med ett bemyndigande således bör prövas lika noga som

anslagsbeslut. Inför ställningstagande om bemyndiganden har därför utskot-

tet i princip samma behov av information om beräkningsgrunderna som det

har vid ställningstaganden till regeringens anslagsförslag.

I sin diskussion av anslagsfrågorna tar revisorerna upp detta perspektiv. I

rapporten framhålls också kopplingen mellan bemyndiganden och prognoser.

I sitt yrkande 2 (delvis) begär revisorerna en prövning av ändamålsenligheten

i nuvarande utformning av bemyndigandena.

Utskottet, som i huvudsak delar revisorernas uppfattning om en prövning av

det nuvarande systemet för bemyndiganden, är av uppfattningen att det nuva-

rande systemet, där bl.a. utfästelsernas storlek i vissa fall mekaniskt framräk

nas med hjälp av multiplikatorer, lämnar utrymme för förfinade metoder och

prognosinstrument. Utskottet menar därför att en översyn av det nuvarande

systemet med bemyndiganden inom biståndet bör göras. I översynen bör

också formerna för förbättrad information till riksdagen om dessa frågor

studeras. Detta bör med anledning av revisorernas förslag 1998/99:RR9

yrkande 2 (delvis) ges regeringen till känna.

Sedan revisorerna framlagt sitt förslag har regeringen i budgetpropositio-

nen på ett klarare sätt angivit hur kostnadsfördelningen mellan sak- och

förvaltningsanslag skall göras. Innan ytterligare erfarenhet vunnits anser

utskottet att det inte är motiverat att göra något tillkännagivande på denna

punkt.

Utskottet anser därmed att revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 2

(delvis) kan besvaras med vad som ovan anförts.

Motionärerna bakom motion 1999/2000:U1 (v) yrkande 2 anser att det bör

inrättas en fond, som skall utgöra en garanti för att regeringen alltid har

disponibla medel till sitt förfogande för akuta insatser vid större katastrofer

Inledningsvis vill utskottet framhålla att de slutsatser som kommer att dras

i samband med de ovan nämnda översynerna av anslagsstrukturen torde

komma att bli av relevans också för det problem som motionärerna tar upp.

Redan med nuvarande anslagsstruktur finns det emellertid olika möjligheter

att säkra medel för insatser vid akuta kriser utan att en fond behöver inrättas

Reservationerna i storleksordningen 1-2 miljarder tillgodoser behoven för att

möta oförutsedda utgifter. Ytterligare en möjlighet är att inrätta en anslags-

kredit för akuta insatser, vilket kan komma att bli aktuellt när reservationern

minskat till lägre nivåer. Utskottet menar därför att något behov av en fond

inte föreligger. Därmed avstyrks motion 1999/2000:U1 (v) yrkande 2.

Utskottet menar, vilket också tidigare framförts, att modellen med ett ut-

giftstak för staten är ett viktigt instrument för budgetkontroll. För att detta

skall fungera är det viktigt att de medel som regeringen disponerar omfattas

av denna kontrollmekanism. Detta principiella synsätt hindrar dock inte att

utnyttjandet av begränsningsbelopp i vissa avseenden har visat sig proble-

matiskt. Då dessa frågor kan förväntas bli behandlade inom ramen för Riks-

dagskommitténs arbete menar utskottet att riksdagen inte bör gå motionärer-

na till mötes.

Med vad ovan anförts avstyrks motion 1999/2000:U1 (v) yrkande 1 (delvis).

I revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 3 behandlas frågor om utvärde-

ring av biståndet. Revisorerna föreslår att regeringen får i uppdrag att se öve

formerna för att stärka en utvärderingsfunktion, som är mer oberoende från

biståndsorganisationen, samt att regeringen i ökad omfattning nyttjar de

organ som har till uppgift att granska och utvärdera effektiviteten av statlig

verksamhet för att utvärdera insatser på biståndsområdet.

Enligt utskottets uppfattning bör frågan om utvärdering ses i det bredare

perspektivet av mål- och resultatstyrning inom staten. I inledningen till bud-

getlagen stadgas: "I statens verksamhet skall hög effektivitet eftersträvas och

god hushållning iakttas. ... (1 §) och "regeringen skall för riksdagen redovisa

de mål som åsyftas och de resultat som uppnåtts på olika verksamhetsområ-

den" (2 §).

Mål- och resultatstyrning innebär att styrningen skall ske på basis av in-

formation om tidigare uppnådda resultat och om förutsättningarna för att i

framtiden kunna uppnå resultat. En grundläggande tanke är att information

om uppnådda resultat skall kunna utgöra grund för en eventuell omprövning

av statens åtaganden. Sett i detta perspektiv är det naturligt att frågan om

utvärdering tillmäts stor betydelse.

I den rapport som ligger till grund för revisorernas förslag beskrivs hur ut-

värderingen av biståndet sker på olika nivåer ner till program och projekt och

den roll Sidas region- och ämnesavdelningar har i detta sammanhang. Vissa

av revisorernas observationer härvidlag är, för de fall de skulle vara repre-

sentativa, ägnade att inge betänkligheter. Detta gäller fall då kostnadseffekti

vitet inte omfattas av utvärderingen och fall då utvärderingar i viss mån

betraktas som "rituella" dvs. de genomförs för att de "skall göras"

(1998/99:RR9 s. 48). Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att stats-

makternas syn på utvärdering som ett väsentligt element i mål- och resultat-

styrningen genomsyrar förvaltningen.

I och med bildandet av det nya Sida förstärktes utvärderingskapaciteten

genom tillskapandet av ett sekretariat för utvärdering och intern revision

(UTV). Detta sekretariat har en självständig ställning och är direkt underställ

Sidas styrelse. Utskottet menar att UTV är väsentligt inte minst som ett in-

strument för styrelsen i dess ledning av verksamheten men också för att förse

utomstående intressenter, främst regeringen, med information. Den kritik

mot att "Sida utvärderar sig själv", som motionsvis framförs, tenderar att

bortse från det behov som varje ledning för ett ämbetsverk har av att bedöma

den verksamhet den är satt att leda. Enligt utskottets bedömning är det vä-

sentligt att Sida besitter egen kvalificerad utvärderingskapacitet. Utskottet

noterar i sammanhanget att större delen av den utvärdering som bedrivs inom

Sida genomförs av externa, fristående utvärderare.

Utöver de utvärderingsresurser som nämnts ovan finns en rad statliga organ

med utvärderande uppgifter. I 1998/99:RR9 nämns kommittéväsendet och

Statskontoret som exempel. Revisorerna föreslår i yrkande 3 (delvis) att

regeringen i ökad omfattning nyttjar de organ som har till uppgift att granska

och utvärdera effektiviteten av statlig verksamhet för att utvärdera insatser p

biståndsområdet.

Med anledning av detta förslag konstaterar utskottet inledningsvis att RRV

återkommande granskar verksamhet också på biståndsområdet. Generellt

gäller att revisionen bedrivs genom obligatorisk årlig revision och effektivi-

tetsrevision. Den årliga revisionen uttalar sig i revisionsberättelser om bl.a.

myndigheters års- och koncernredovisning samt om ledningens förvaltning.

Under verksamhetsåret 1997 har revisionen granskat och lämnat revisionsbe-

rättelse för ca 520 myndigheter, stiftelser och bolag. Från och med budget-

året 1995/96 granskar RRV myndigheternas delårsrapporter. Effektivitetsre-

visionen granskar effektiviteten i statliga åtaganden och statlig verksamhet.

Verket har centrala uppgifter när det gäller ekonomi- och resultatstyrning,

bl.a. genom att ge regeringen beslutsunderlag om den statliga ekonomin. I

rapporten från Riksdagens revisorer (1998/99:2) nämns exempel på insatser

av RRV på biståndsområdet, bl.a. granskningarna av biståndsambassaderna i

Moçambique och Tanzania. En genomgång utskottet därutöver gjort av

RRV:s årliga rapport till regeringen avseende fyra år under 1990-talet visar

att RRV under samtliga dessa år genomfört granskningar på biståndsområ-

det, vilka föranlett påpekanden till regeringen. Även kommittéväsendet och

Statskontoret har, låt vara betydligt mindre frekvent, haft uppdrag som berört

biståndsområdet. Enligt vad utskottet erfarit har Statskontoret nyligen fått i

uppdrag att utvärdera Sveriges deltagande i vissa internationella organisatio-

ner, varav några med verksamhet inom utvecklingssamarbetet.

Mot bakgrund av ovan redovisade genomgång, som inte gör något anspråk

på fullständighet, kan konstateras att regeringen i stor omfattning redan

nyttjar de organ som har till uppgift att granska och utvärdera effektiviteten

av insatserna på biståndsområdet.

Utskottet ser positivt på att organ av här aktuell typ utnyttjas för att utvär-

dera insatser på biståndsområdet. Samtidigt vill utskottet emellertid fram-

hålla att dessa organ lyder under regeringen och primärt har som funktion att

utgöra instrument för regeringens kontroll och styrning av hela förvaltning-

en. De insatser som begärs när det gäller de begränsade utvärderings- och

revisionsresurser det är fråga om måste därför vägas mot behoven inom

andra samhällssektorer.

Utskottet anser att revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 3 (delvis) kan

besvaras med vad som ovan anförts.

Revisorerna föreslår vidare (1998/99:RR9 yrkande 3 (delvis)) att regeringen

får i uppdrag att se över formerna för att stärka en utvärderingsfunktion som

är mer oberoende av biståndsorganisationen. I motionerna U2 (kd) yrkande 1

(delvis), U3 (fp) yrkande 1, U213 (m) samt U215 (kd) yrkande 27 (delvis)

krävs inrättande av ett oberoende analys- och revisionsorgan på biståndets

område.

Utskottet konstaterar först att, förutom Riksdagens revisorer, spelar även

RRV, Statskontoret och andra sammantaget en betydande roll som fristående

och oberoende utvärderare på biståndsområdet.

I de överväganden som ligger till grund för förslaget anför Riksdagens re-

visorer att det finns ett behov av att, med hjälp av ett från biståndsorganisa-

tionen oberoende beslutsunderlag, bedöma och redovisa resultatet av utveck-

lingssamarbetet. Revisorerna framhåller också att utvecklingssamarbetet

innebär stora offentliga utgifter, vilket utgör ytterligare skäl att kräva ober

ende analyser av uppnådda effekter av gjorda insatser.

Utskottet noterar med anledning härav att det faktum att en verksamhet

medför stora offentliga utgifter normalt sett inte innebär att statsmakterna

säkerställer att oberoende och kontinuerliga utvärderingar kan genomföras.

Skälen för att sådan arrangemang bör övervägas beträffande biståndet torde

snarare vara att verksamheten i huvudsak bedrivs utomlands och i miljöer

som definitionsmässigt har en annan utvecklingsnivå än Sverige. Bistånds-

samarbetet genomförs dessutom tillsammans med partner vilka inte omfattas

av den insyn och inte kan utsättas för samma typ av uppföljning och utvärde-

ring som gäller för myndigheter inom riket. Eftersom det ofta rör sig om

samarbete med främmande makt tillkommer i samarbetet en politisk dimen-

sion som är mindre vanligt förekommande inom andra delar av svensk för-

valtning.

Revisorerna understryker också behovet av att regeringen återför resultaten

från genomförda utvärderingar till riksdagen genom att exempelvis redovisa

vilka utvärderingar som initierats och genomförts samt resultaten av dessa.

Utskottet delar revisorernas bedömning att riksdagen har särskilda behov i

detta avseende. Skälen till detta är flerfaldiga men hänger närmast samman

med riksdagens utövande av finansmakten. Bland annat kan nämnas att

biståndsområdet (utgiftsområde 7, verksamhetsområde A) skiljer sig från

flertalet andra delar av budgeten genom en annorlunda målstruktur: dels är

de biståndspolitiska målen, i motsats till vad som gäller inom de flesta andra

utgiftsområden, inte direkt operationella, dels tillkommer ett mål som kan

sägas utgöra en andra dimension, det s.k. procentmålet. En försvårande fak-

tor i resultatredovisningen inom biståndsförvaltningen, och därmed också för

riksdagens utvärderingsmöjligheter, är kravet på redovisning av prestationer

utifrån verksamhetsgrenar när varken målen eller anslagen för verksamheten

följer verksamhetsgrenarnas indelningsgrund. Speciellt för utgiftsområde 7

är också den begränsade grad av påverkan som finns över verksamhetens

genomförande och som bl.a. tar sig uttryck i reservationernas, utfästelsernas

och garantiernas stora betydelse. Utskottet vill i sammanhanget understryka

att det anförda rör behov utöver sådana som täcks av den i nuläget genom-

förda utvärderingsverksamheten, vilken också den är av stor betydelse som

beslutsunderlag för riksdagen, både när den bedrivs av utvärderingsorgan

inom biståndsförvaltningen och av oberoende organ såsom Riksdagens revi-

sorer och RRV.

Revisorerna pekar i sitt förslag på möjligheten att ge Expertgruppen för

utvecklingsfrågor (EGDI) en klarare utvärderande roll. EGDI, som har till

uppgift att ta fram oberoende studier med hög akademisk standard av ut-

vecklings- och biståndsfrågor, är ett organ inom Regeringskansliet och har

sin sekretariatsfunktion placerad inom UD. Expertgruppen ingår i kommit-

téväsendet (UD 1995:E) och tillkallades enligt regeringens bemyndigande

den 7 september 1995 i syfte att bidra till en ökad förståelse för utvecklings-

frågor i ett globalt sammanhang och att öka förutsättningarna för att effekter-

na av utvecklingssamarbetet skall få önskat genomslag. Verksamheten leds

inte av regeringen utan av en styrelse, vilken till inemot hälften består av

utländska experter samt i övrigt av representanter för UD och Sida. Syftet

med verksamheten är att resultaten skall kunna användas för att effektivisera

det svenska utvecklingssamarbetet. EGDI har en policyskapande uppgift och

tar initiativ till studier om utvecklingssamarbetet i stort.

Oberoende utvärderingar görs också kontinuerligt av olika internationella

organisationer. Exempel på dessa är DAC (landexaminationer och s.k. best

practices) samt Världsbanken. Nästa DAC-granskning av svenskt bistånd

kommer att genomföras våren 2000.

Vid en bedömning av revisorernas förslag om en översyn av formerna för

en stärkt utvärderingsfunktion menar utskottet att såväl ekonomiska som

organisatoriska överväganden måste göras. Utskottet finner därvid att alter-

nativet med att låta EGDI också få en klart utvärderande roll, vilket reviso-

rerna nämner som en möjlighet, kan förmodas vara mer kostnadseffektivt än

att bygga upp en helt ny organisation. När det gäller organisatorisk inplace-

ring får utskottet inledningsvis konstatera att den förebild som motionsvis

nämns, nämligen sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska

utvecklingsbiståndet (SAU), inte fått internationell efterföljd utan att andra

modeller valts för biståndsutvärdering. Ett skäl till detta kan vara att små

enheter utanför de normala strukturerna riskerar att få bristande genomslag

och gehör. EGDI har redan i dag ett antal fördelar som förtjänar att beaktas.

Härvid kan bl.a. nämnas att modellen med en självständig styrelse som upp-

dragsgivare ger en fristående och oberoende ställning samtidigt som place-

ringen av EGDI:s sekretariat i Utrikesdepartementet ger närhet till linjeorga-

nisationen på tjänstemannanivå och motverkar en möjlig marginalisering.

Det stora inslaget i styrelsen av internationella forskare förstärker EGDI:s

integritet samt borgar för stora kontaktytor och öppenhet för internationella

impulser.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringen bör ges i uppdrag

att se över formerna för hur den utvärderingsverksamhet som finns utanför

biståndsförvaltningen kan stärkas och som bl.a. också kan beakta de intres-

sen som finns utanför myndigheterna. Översynen bör fokuseras på möjlig-

heten att stärka EGDI:s utvärderande funktion. Detta bör med anledning av

revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 3 (delvis) ges regeringen till

känna.

Därmed avstyrks motionerna U2 (kd) yrkande 1 (delvis), U3 (fp) yrkande 1,

U213 (m) samt U215 (kd) yrkande 27 (delvis).

I 1998/99:RR9 yrkande 4 föreslås att regeringen ger en oberoende utvärdera-

re i uppdrag att se över Sidas upphandling av konsulter. Också i motionerna

U2 (kd) yrkande 1 (delvis), U210 (c) yrkande 5 och U215 (kd) yrkande 27

(delvis) krävs en granskning av Sidas konsultupphandling.

Utskottet noterar att revisorerna i sin granskning funnit exempel på vissa

brister i Sidas konsultupphandling och att Sida i praktiken inte alltid har

tillämpat den upphandlingspolicy myndigheten själv utarbetat.

Utskottet konstaterar att grundläggande regelverk finns för de områden

inom vilka revisorerna funnit brister. I flertalet fall synes också för Sida

interna riktlinjer finnas, vilka dock inte alltid följts. Utskottet konstaterar

vidare att riksdagen och regeringen tidigare har uttalat att Sida inte bör upp-

handla konsulter för genomförande av arbetsuppgifter av myndighetskarak-

tär.

Eftersom de förhållanden som föranlett anmärkningar från revisorerna tor-

de gå att åtgärda genom vissa klargöranden i riktlinjerna och en striktare

tillämpning av dessa synes en oberoende översyn av Sidas konsultupphand-

ling ej vara behövlig. Utskottet utgår från att erforderliga åtgärder vidtas.

Utskottet anser att revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 4 och motio-

nerna U2 (kd) yrkande 1 (delvis), U210 (c) yrkande 5 och U215 (kd) yrkande

27 (delvis) kan besvaras med vad som ovan anförts.

I 1998/99:RR9 yrkande 5 föreslås att en utvärdering av Sidas samarbete med

enskilda organisationer genomförs. Utvärderingen bör bl.a. innehålla prin-

ciper för urval och fördelning av medel mellan organisationer samt kopp-

lingen mellan enskilda organisationers benägenhet att söka EU-bidrag och

Sidas årliga anslag.

Också i motion 1999/2000:U3 (fp) yrkande 3 begärs att enskilda organisatio-

ner samarbete med Sida skall bli föremål får översyn. Detta bör enligt motio-

närerna ske inom ramen för den biståndspolitiska utredningen.

Utskottet menar att de enskilda organisationerna länge har spelat en betydel-

sefull roll i utvecklingssamarbetet, bl.a. genom att ge uttryck för det breda

biståndsengagemanget inom samhället men också på grund av sina kompa-

rativa fördelar inte minst vid insatser i odemokratiska stater. Bistånd genom

enskilda organisationer är en förutsättning för det framgångsrika svenska

utvecklingssamarbetet.

Urvalet av ramorganisationer har historiska förklaringar och har skett un-

der en relativt lång tidsperiod. Stödet till dessa handläggs av Sida och sker

utifrån Sidas anvisningar som styrs av regeringens regleringsbrev. Frågan om

att vidga kretsen av ramorganisationer aktualiseras med jämna mellanrum,

men eftersom kriterier saknas finns ingen vägledning för sådana beslut.

Sidas arbete med enskilda organisationer (EO) har varit föremål för om-

fattande utvärderingar och studier:

En genomgripande och inte helt igenom positiv utvärdering av de enskilda

organisationernas verksamhet ("Development by Proxy") gjordes under

ledning av det engelska ODI 1994/95.

Sida gjorde 1997 en utvärdering av organisationernas volontärverksamhet.

Under 1998/99 gjorde Sidas utvärderingsenhet en effektstudie av ODI-

rapportens effekter på Sidas och de enskilda organisationernas arbete.

Sida har vidare genomfört studier i Baltikum och Indien om EO-biståndets

koppling till målen i delposten organisationsuppbyggnad och stärkandet av

det civila samhället. Flera nya studier planeras.

Med anledning av revisorernas yrkande 5 bedömer utskottet att det finns

behov av att utveckla kriterier för hur många och med vilka typer av ramor-

ganisationer Sida skall samarbeta. Detta arbete har, enligt vad utskottet in-

hämtat, helt nyligen inletts av Sida och under medverkan av svenska enskilda

organisationer samt UD.

Revisorerna tar också upp frågan om fördelningen av anslagen mellan

ramorganisationerna.

Utskottet har erfarit att styrinstrumentet för denna bidragsgivning hittills

varit Sidas anvisningar, vilka utfärdades i april 1998. Dessa anvisningar, som

har en tonvikt på mål och kvalitativa kriterier, lyfter fram de enskilda organi

sationernas kvalitetssäkrande ansvar. Enligt anvisningarna skall ramorgani-

sationerna bl.a. ha god förmåga att planera och prioritera utifrån uppsatta

mål, bedöma insatser, följa upp dessa och rapportera resultat samt säkerställa

god medelsförvaltning och intern kontroll.

Den valda inriktningen, att i ökad utsträckning låta bidragsgivningen styras

av en bedömning av ramorganisationernas effektivitet och resultat, ligger,

enligt utskottets uppfattning, väl i linje med de intentioner statsmakterna har

med mål- och resultatstyrning. Detta utesluter inte att det kan finnas skäl för

att ytterligare belysa frågan om ändamålsenligheten i den nuvarande fördel-

ningsmodellen.

Utskottet delar också revisorernas bedömning att det finns behov av att

belysa de enskilda organisationernas benägenhet att söka EU-bidrag. Ut-

skottet menar i sammanhanget att det dock vore olyckligt om det uppstod

någon form av motsättning mellan EU-finansiering respektive Sida-

finansiering.

Enligt utskottets uppfattning måste samarbetet med de enskilda organisa-

tionerna präglas av långsiktighet och en väl genomtänkt strategi. Samtidigt

måste detta samarbete kunna möta nya uttryck för folkligt engagemang i

biståndsfrågor och förändringar till följd av utvecklingen i omvärlden. Ut-

över vad revisorerna anför reser detta övergripande frågor om organisatorisk

uppbyggnad, representativitet och legitimitet men också mera praktiska

frågor om bl.a. kvalitativa krav samt system för styrning och kontroll.

Utskottet menar således att, utöver den redan inledda delstudien på områ-

det, en mera övergripande översyn över de enskilda organisationernas roll i

utvecklingssamarbetet bör göras och att denna, som revisorerna föreslår, bör

innehålla en utvärdering av Sidas samarbete med enskilda organisationer.

Utskottet anser att en sådan översyn bör ske i former som regeringen bedö-

mer vara lämpliga.

Med anledning av revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 5 samt med

besvarande av motion 1999/2000:U3 (fp) yrkande 3 bör detta ges regeringen

till känna.

Riksdagens revisorer föreslår i yrkande 6 dels att regeringen närmare bör

utreda och analysera samordningen mellan det svenska utvecklingssamarbe-

tet och EU:s biståndsprogram, dels att regeringen regelbundet bör återkom-

ma till riksdagen med en redogörelse för hur svenska företag och institutio-

ner jämfört med andra medlemsländer är representerade i EU:s upphandling-

ar.

Motionärerna bakom 1999/2000:U2 (kd) yrkande 3 kräver bättre informa-

tion om EU:s bistånd och bättre koordinering av EU:s och Sveriges bistånd.

Även motion 1999/2000:U3 (fp) yrkande 4 kräver en analys och samordning

av EU:s och Sveriges biståndsprogram.

Utskottet kan konstatera att Sverige, tillsammans med en rad andra med-

lemsländer, har drivit på för att få till stånd en förbättrad samordning av EU:

och medlemsstaternas utvecklingssamarbete. Insatserna för att förbättra EU-

samordningen sker på olika nivåer, dels genom att i rådet utarbeta övergri-

pande riktlinjer för samordning i form av resolutioner och slutsatser, dels

genom att i verkställighetskommittéerna och i fält verka för en operativ

samordning.

I de slutsatser som rådet i maj 1999 antog med anledning av utvärderingen

av EU-biståndet föreslås ett antal åtgärder som kan bidra till en bättre givar-

samordning och ökad komplementaritet, bl.a. att :

? formulera en övergripande policy för EU:s bistånd,

?

? utarbeta land- och sektorstrategier som skall ligga till grund för gi-

varsamordning och ökad komplementaritet,

?

? tillämpa fullt ut de riktlinjer om samordning som antogs av rådet i

mars 1998 och med medlemsstaterna kontinuerligt utbyta information

om utvecklingssamarbetet,

?

? effektivisera och förenkla kommissionens organisation på bistånds-

området inklusive att delegera mer beslutsfattande till EU:s delega-

tioner i fält,

?

? effektivisera och förenkla administrativa procedurer och regelverk,

?

? upprätta en handlingsplan över de åtgärder man avser vidta med

anledning av rekommendationerna.

?

Nya riktlinjer om samordning i fält antogs av rådet i mars 1998. Detta beslut

skall följas upp vid utvecklingsrådets möte i november 1999, då man skall ta

ställning till en rapport över vilka åtgärder som vidtagits och vilka framsteg

som gjorts vad gäller dessa frågor.

Utskottet kan också konstaterar att rådet i maj 1999 antog en resolution om

komplementaritet. Grundsynen är att komplementaritet huvudsakligen måste

utformas i fält och växa fram ur en fungerande biståndssamordning som leds

av samarbetslandet. Landstrategiernas betydelse som instrument för ökad

komplementaritet och samordning betonas. Kommissionen har uppmanats att

i samarbete med experter från medlemsländerna utarbeta en standardmodell

och en standardprocedur för landstrategier. Målet är att beslut om en enhetlig

landstrategiprocess skall kunna fattas vid utvecklingsrådet i maj 2000.

Inför mötena i verkställighetskommittéerna har Sverige haft omfattande

kontakter både med andra medlemsländer och med kommissionen. UD och

Sida har i september 1999 fattat beslut om riktlinjer till ambassader vad

gäller samordning med EU-biståndet i fält. I dessa framgår att Sida skall

verka för tidig och rutinmässig information om projekt under beredning och

påverka EU-representationen i riktning mot en effektivare samordning av

biståndet.

Enligt utskottets uppfattning pågår således ett omfattande arbete för att

skapa praktiska förutsättningar för den samordning mellan det svenska ut-

vecklingssamarbetet och EU:s biståndsprogram som revisorerna efterlyser.

Utskottet kan samtidigt konstatera att EU:s egna omfattande brister gör att

man på sakernas nuvarande ståndpunkt svårligen kan komma längre genom

att från svensk sida utreda frågan.

Utskottet anser att revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 6 (delvis) samt

motionerna 1999/2000:U2 (kd) yrkande 3 och 1999/2000:U3 (fp) yrkande 4

kan besvaras med vad som ovan anförts.

Frågan om svenska företags och institutioners representation i bl.a. EU:s

upphandling har av utskottet behandlats på annan plats i detta betänkande.

Utskottet vill dock i detta sammanhang framföra, att det utgår ifrån att rege-

ringen på lämpligt sätt håller riksdagen underrättad om utvecklingen beträf-

fande svenska företags och institutioners andel i EU:s upphandling.

Utskottet menar att revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 6 (delvis)

därmed kan anses besvarat.

Samarbetet med Central- och Östeuropa

Samarbetets inriktning, samarbetsländer m.m.

Propositionen (avsnitt 4.1- 4.5, s. 61-69)

Verksamhetsområde B Samarbete med Central- och Östeuropa består av två

anslag, B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa, samt B 2 Avsättning för

förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantie

De av riksdagen fastlagda målen för utvecklingssamarbetet med Central-

och Östeuropa åren 1999-2001 är att främja en säkerhetsgemenskap, fördju-

pa demokratins kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling samt

stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Härtill skall allt utvecklingsarbete

präglas av ett jämställdhetsperspektiv (prop. 1997/98:70, bet. 1997/98:UU12,

rskr. 1997/98:244).

Regeringen framhåller i årets budgetproposition att den avser att priorite-

ra:

- insatser för att främja medlemskap i EU för Estland, Lettland, Litauen

och Polen,

- integreringen av Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer,

- ett utökat samarbete på det sociala området,

- ett utökat samarbete inom miljöområdet vad avser kärnsäkerhet samt

fortsatta miljöinsatser inom ramen för åtgärdsprogrammet för Östersjön och

Agenda 21 för Östersjöområdet. Ett fördjupat samarbete på rättsområdet

framhålls också som en angelägen uppgift.

Prioriterade samarbetsländer är Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland

och Ukraina. I Ryssland skall de nordvästra delarna och Kaliningrad priorite-

ras.

Samarbetet med Central- och Östeuropa har varit föremål för fortlöpande

resultatbedömningar. Vidare utförs utvärderingar i samband med de land-

strategier som fastställs vart tredje år. Sammantaget visar analyserna att

relevansen av insatserna varit god eller mycket god i förhållande till de över-

gripande målen. Ytterligare insatser kan dock göras vad gäller jämställdhet

och sociala frågor.

Regeringen framhåller att ytterligare en miljard kronor har anslagits för

femårsperioden 1999-2003 för att utveckla Östersjöregionens betydelse för

tillväxt och sysselsättning i Sverige (den s.k. Östersjömiljarden). Sverige

bidrar också genom avgifter till EU:s stöd till länderna i Central- och Östeu-

ropa genom Phare- och Tacis-programmen. Regeringen avser vidare att ha

beredskap för insatser i Vitryssland när politiska och ekonomiska förutsätt-

ningar föreligger. Samarbetet med Moldavien, länderna i Kaukasus och på

västra Balkan kommer att utvecklas. Medel för samarbete med dessa länder

finansieras från utgiftsområde 7 verksamhetsområde A Internationellt ut-

vecklingssamarbete.

Under 1999 har regeringen fastställt treåriga landstrategier för utvecklings-

samarbetet med Estland, Lettland och Litauen. För Polen, Ryssland och

Ukraina avser regeringen besluta om landstrategier under hösten 1999. Ett

huvudmål för det svenska samarbetet med Estland, Lettland, Litauen och

Polen är att stödja dessa länders medlemskap i EU. Rysslands och Ukrainas

vidare integration i europeiska samarbetsstrukturer är ett prioriterat mål i

samarbetet med dessa länder.

Motionerna

I den enskilda motionen 1999/2000:U704 (c) anförs att stöd till det civila

samhället behövs såväl i norr som i söder. I Barentssamarbetet och i EU:s

nordliga dimension är det en särskild utmaning att stärka uppbyggnaden av

det civila samhället i nordvästra Ryssland. Frivilligorganisationer kan spela

en viktig roll, men ofta har dessa för små resurser för att söka projektbidrag.

Motionären föreslår därför att det inom Barentssamarbetet inrättas ett system

för mikrostöd till mindre organisationer, upp till t.ex. 25 000 kr.

Moderata samlingspartiet anför i kommittémotion 1999/2000:U803 (m)

yrkande 7 att stödet till Central- och Östeuropa är av en annan karaktär än

det stöd till utvecklingsländer som Sida i övrigt hanterar. Sida har i första

hand kompetens för andra typer av program, varför stödet till Central- och

Östeuropa bör överföras till Utrikesdepartementet. Motionärerna framhåller

vidare i yrkande 8 att stödet till Central- och Östeuropa i första hand bör ske

genom EU och andra multilaterala organ. I kandidatländerna bör de svenska

insatserna fungera som ett komplement till främst EU-ländernas stöd till

demokratins, rättsstatens och marknadsekonomins utveckling. Vidare bör

tyngdpunkten i det svenska stödet gradvis förflyttas österut, i första hand til

nordvästra Ryssland och Kaliningrad.

Anslag B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa

Propositionen (avsnitt 4.6 B1 s. 69-72)

Beräknad anslagsöversikt för Samarbetet med Central- och Östeuropa

Tusental kronor

Anvisat

1999

Beräknat

2000

B 1

Samarbete med Central-

och Östeuropa

B 1.1

Samarbete med Central-

och Östeuropa genom Sida

526 000

529 000

B 1.2

Samarbete med Central-

och Östeuropa genom

Svenska institutet

54 000

54 000

B 1.3

Bidrag till Stiftelsen Öst-

ekonomiska institutet

4 636

4 636

B 1.4

Övriga bidrag till samar-

betet med Central- och

Östeuropa

1. Säkerhetsfrämjande

insatser

2. Till regeringens disposi-

tion

37 000

122 364

37 000

100 364

Summa anslag B 1

744 000

725 000

B 2

Avsättning för förlustrisker

vad avser garantier för finan-

siellt stöd och exportkredit-

garantier

6 000

25 000

Summa anslag B

750 000

750 000

Regeringen yrkar vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att göra utfäs-

telser under budgetåret 2000 som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter efter år 2000 om högst 750 000 000 kr.

Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida

Sida är den centrala förvaltningsmyndigheten för Sveriges bilaterala utveck-

lingssamarbete med länder i Central- och Östeuropa. Regeringen beräknar att

anslå 529 miljoner kronor till Sida för år 2000.

Regeringen beräknar att anslå 285 miljoner kronor till delposten Kun-

skapsöverföring och ekonomiskt samarbete. I denna delpost ingår medel för

administrativa kostnader hos Sida. Insatser för att stödja en demokratisk

samhällsutveckling och stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna avses

fortsätta. Samarbete bedrivs också för att främja näringslivets utveckling,

bl.a. genom insatser på de rättsliga och institutionella områdena. Hög priori-

tet ges åt att underlätta kandidatländernas integrationsprocess i EU.

Till delposten Miljö inklusive strålskydd beräknar regeringen att anslå 118

miljoner kronor. Insatser inom ramen för Åtgärdsprogrammet för Östersjön

och den av Östersjöländerna antagna Agenda 21 prioriteras särskilt. Även på

detta område fästs särskild vikt vid institutionsuppbyggnad, lagstiftning och

insatser av betydelse för EU-anpassningen.

För Samarbetet med enskilda organisationer önskar regeringen anslå 78

miljoner kronor, vilket skulle innebära en ökning med 3 miljoner kronor.

Samarbetet, som syftar till uppbyggandet av demokratiska organisationer i

samarbetsländerna, kanaliseras genom elva organisationer med vilka Sida

slutit ramavtal.

Regeringen avser anslå 48 miljoner kronor till delposten Säkerhetsfräm-

jande insatser. Stödet inriktas på att stärka förmågan att bekämpa internatio-

nell och organiserad brottslighet. Insatser görs också för att höja kompeten-

sen inom asyl- och migrationspolitik samt för att höja beredskapen mot

olyckor och katastrofer.

Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet

Regeringen framhåller att Svenska institutet (SI) fyller en viktig funktion

genom att fördjupa demokratin på de kulturella och akademiska områdena.

Stipendieprogram främjar det vetenskapliga och kulturella utbytet mellan

Sverige och samarbetsländerna. Språk- och integrationsstödet lämnas för att

stödja integration av de ryskspråkiga befolkningarna i Estland och Lettland.

Genom det långsiktiga projektet "Partnerskap för kultur" finansieras erfaren-

hetsutbyte om kulturens möjligheter att främja demokrati och gemensam

säkerhet.

Bidrag till stiftelsen Östekonomiska institutet

Stiftelsen Östekonomiska institutet bildades 1989 gemensamt av staten och

näringslivet, med syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska

förhållandena i Östeuropa. Genom avtal åtar sig staten att lämna årliga bi-

drag till institutet. Inför nytt avtalstecknande har en utvärdering av Östeko-

nomiska institutets verksamhet utförts. Utredarna drar slutsatsen att verk-

samheten har ett långsiktigt värde för Sverige och för olika aktörer på den

svenska marknaden, samtidigt som ansträngningar bör göras för att göra

institutet mer synligt. Regeringen beräknar oförändrat 4,6 miljoner kronor för

budgetåret 2000.

Övriga bidrag till samarbetet med Central- och Östeuropa

Med utgångspunkt i proposition 1997/98:70 Att utveckla ett grannlands-

samarbete samt en utvärdering har regeringen genomfört vissa förändringar

av stödet inom delposten Säkerhetsfrämjande insatser. Vissa projekt på

myndighetsnivå har överförts till Sida. Inom Regeringskansliet bereds insat-

serna av en beredningsgrupp som även fungerar som samråds- och policyor-

gan. De insatser som beslutas av regeringen avser stöd till säkerhetspolitisk

kompetens, fredsfrämjande insatser, demokratiskt totalförsvar, gränsbevak-

ning samt bekämpning av internationell och organiserad brottslighet. Rege-

ringen beräknar att anslå 37 miljoner kronor till säkerhetsfrämjande insatser

för budgetåret 2000.

I delposten Till regeringens disposition ingår medel för samarbete och stöd

på det kärntekniska området samt för multilaterala stöd. Det är av vikt att

kunna stödja samarbete genom internationella organisationer eftersom man

kan uppnå synergieffekter genom samfinansiering mellan bilaterala och

multilaterala program och projekt. Handelshögskolan och juristhögskolan i

Riga mottar finansiering från denna delpost. Vidare täcks även administrati-

va kostnader i utrikesförvaltningen. Regeringen beräknar att anslå 137,4

miljoner kronor till regeringens disposition för budgetåret.

Anslag B 2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för

finansiellt stöd och exportkreditgarantier

Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att på-

skynda reformprocessen. Detta kan bl.a. avse betalningsbalansstöd eller

exportkreditgarantier, för vilket medel avsätts för att täcka eventuella skade-

förluster.

Sverige har under perioden 1991/92-1994/95 utfäst betalningsbalansstöd

till elva länder, av vilka fyra återbetalat sina lån. Den totala utestående sku

den till Sverige uppgår till 1 120 miljoner kronor. För eventuella skadeför-

luster avsätts 10 %, i något fall 15 %, av den utestående skulden. I och med

det svenska medlemskapet i EU har det bilaterala betalningsbalansstödet

ersatts av deltagande i EU:s gemensamma utlåning. Regeringen menar dock

att det bör finnas beredskap för bilateralt betalningsbalansstöd för vissa fall

där gemensamt EU-stöd inte kan komma i fråga. Regeringen föreslår därför

att riksdagen godkänner ett statligt garantiåtagande för betalningsbalansstöd

om 150 miljoner kronor för år 2000.

Budgetåret 1999 godkände riksdagen en höjning av ramen för exportkre-

ditgarantin för Central- och Östeuropa från 2,0 till 2,5 miljarder kronor.

Höjningen skedde mot bakgrund av den utvärdering som genomfördes under

1998. På grund av den ekonomiska krisen i Ryssland har dock dessa medel

tills vidare inte ställts till EKN:s förfogande. Efterfrågan på kreditgivning f

de baltiska länderna har avtagit under senare tid.

Med anledning av höjningen av ramen på 500 miljoner kronor skall en av-

sättning för skadeförluster ske med 100 miljoner kronor. För budgetåret 1999

avsattes 6 miljoner kronor. På anslaget finns för närvarande avsatt dels 6

miljoner kronor, dels 19 miljoner kronor som tidigare avsatts för finansiellt

stöd. Regeringen föreslår att 25 miljoner kronor avsätts för budgetåret 2000.

Den hittillsvarande avsättningen av beräknade 100 miljoner kronor uppgår då

till 50 miljoner kronor. Av de hittills gjorda avsättningarna på 406 miljoner

kronor har 37 miljoner kronor utbetalats för skadeförluster.

Regeringen föreslår att den bemyndigas ikläda staten betalningsansvar i

form av statsgarantier i form av statsgarantier för exportkreditgarantigivning

för vissa länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 150 000

000 kr.

Motionerna

Kristdemokraterna kräver i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 12 att

Sverige verkar för upprättandet av långsiktiga strategier och informa-

tionskampanjer om barnens situation i Öst- och Centraleuropa. Arbetet före-

slås genomföras i samarbete med länderna inom EU och med UNICEF.

Kristdemokraterna understryker att det ökande alkohol- och drogmissbruket

hos barn och unga är ett direkt hot mot deras hälsa. Motionärerna kräver i

partimotion 1999/2000:U221 (kd) yrkande 5 att regeringen ger frivilligorga-

nisationer med kompetens på området möjligheter till förebyggande och

rehabiliterande insatser när det gäller det ökade bruket av tobak, alkohol och

narkotika i Central- och Östeuropa.

Motionärerna begär också en redogörelse för vilka olika biståndsinsatser

som gjorts med inriktning mot barn i vårt närområde, såväl vad gäller bilate-

rala och multilaterala insatser som de insatser som gjorts via svenska frivilli

gorganisationer, kommuner och vänorter (yrkande 13). Vidare krävs att

Sverige intensifierar sina biståndsinsatser med inriktning på barn i vårt

närområde (yrkande 14) och att medel från Sidas informationsanslag an-

vänds till att informera om de stora behoven bland barnen i vårt närområde

och till att stimulera kommuner, vänorter, regioner och frivilliga organisatio-

ner att bli aktiva i olika projekt med inriktning på barn och ungdom i vårt

närområde (yrkande 18).

I den enskilda motionen 1999/2000:U801 (m) betonas vikten av att stödja

uppbyggnaden av ett civilt och demokratiskt samhälle i länderna öster och

sydost om Östersjön. En helhetssyn behövs för att förbättra den fysiska in-

frastrukturen. Behoven av kvalificerad utbildning är också stora. Motionären

framhåller även värdet av att ha kontakt med de demokratiska krafterna i

Vitryssland.

I kommittémotion 1999/2000:U802 (v) framhålls att den svåra sociala situa-

tionen som råder i vissa länder i Central- och Östeuropa drabbar barn och

ungdomar. Särskilt svår är situationen i Ryssland, där alkohol- och narkoti-

kamissbruk brett ut sig. Motionärerna anför i yrkande 2 att en större andel av

det svenska stödet bör gå till sociala åtgärder för utsatta barn och ungdomar.

I yrkande 3 föreslås att regeringen ges i uppdrag att utröna alternativa möj-

ligheter att öka insatserna för de utsatta barnen, t.ex. genom en förändring av

EU:s program för Östeuropa. Motionärerna anför vidare att situationen i

Ryssland och Vitryssland kontrasterar mot den positiva ekonomiska utveck-

ling som de baltiska länderna och Polen åtnjutit under de senaste åren. I

Ryssland har reformerna avstannat och den sociala situationen har förvärrats.

Ryssland, med sina 150 miljoner invånare och stora naturtillgångar, är dock

en intressant framtida marknad. Sveriges stöd bör därför i högre grad kon-

centreras till Ryssland, anförs det i yrkande 4.

Utskottets överväganden

Inriktning och administration av stödet

I motion 1999/2000:U803 (m) yrkande 7 anförs att stödet till Central- och

Östeuropa är av en annan karaktär en stödet till utvecklingsländerna, varför

administrationen av stödet bör överföras från Sida till Utrikesdepartementet.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att på grundval av proposition

1994/95:160 beslutades att Utrikesdepartementet skulle ha en samordnande

roll för östsamarbetet, och att medlen för samarbetet skulle ligga under Utri-

kesdepartementet inom utgiftsområde 7. Utrikesdepartementet bär därmed

huvudansvaret för utvecklingssamarbetet med Öst- och Centraleuropa och

har till uppgift att bereda regeringens beslut om medelsfördelningen mellan

olika myndigheter och mellan olika multilaterala kanaler. Detta torde ligga i

linje med vad motionärerna eftersträvar.

Motionärerna är kritiska till Sidas roll inom östsamarbetet. Utskottet vill i

detta sammanhang framhålla att i svensk förvaltningstradition görs en åt-

skillnad mellan regeringens och de verkställande organens arbetsuppgifter.

Framtagande av policyunderlag och budgetberedning utförs i Regerings-

kansliet och beslutas av riksdagen, medan de verkställande funktionerna

ligger på självständiga myndigheter. Utskottet finner att den nuvarande orga-

nisationen är i linje med denna tradition. Det är av vikt att ansvaret för ge-

nomförande av insatserna vilar på de myndigheter som har uppgifter inom

östsamarbetet.

Utskottet vill i sammanhanget också framhålla att den genomgripande om-

organisation som genomfördes inom Utrikesdepartementet 1996 bl.a. syftade

till en integrering av utrikes-, handels- och biståndspolitiska aspekter på

Sveriges relationer med andra länder. Sålunda ligger nu ansvaret för hand-

läggning av dessa samarbetsområden med de central- och östeuropeiska

länderna inom en enhet och under en ledning, vilket innebär att möjligheter-

na till effektiv styrning och samordning avsevärt förbättrats. Detta är av

särskild vikt, menar utskottet, när östsamarbetet i allt högre utsträckning

skall inriktas på att vara ett instrument i kandidatländernas vidare integratio

med EU.

Därmed avstyrker utskottet motion 1999/2000:U803 (m) yrkande 7.

Motionärerna bakom 1999/2000:U803 (m) yrkande 8 anser att stödet till

kandidatländerna till EU i Central- och Östeuropa i allt väsentligt bör inrikta

på att stödja anpassningen inför medlemskapet, och i första hand ske genom

EU. Tyngdpunkten i det svenska bilaterala stödet bör förskjutas österut, i

första hand till nordvästra Ryssland och Kaliningrad, där biståndsbehoven är

större.

I den enskilda motionen 1999/2000:U801 (m) betonas vikten av att Sverige

stöder uppbyggnaden av ett civilt, demokratiskt samhälle i länderna öster och

sydost om Östersjön. Även de demokratiska krafterna i Vitryssland behöver

stöd.

Riksdagen har vid flera tillfällen bekräftat fyra övergripande mål för sam-

arbetet med Central- och Östeuropa (bl.a. bet. 1998/99:UU2, bet.

1997/98:UU12, rskr. 1997/98:244):

- att främja en säkerhetsgemenskap,

- att fördjupa demokratins kultur,

- att stödja en socialt hållbar utveckling samt

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

I budgetförslaget för år 2000 framgår att regeringen prioriterar Estland,

Lettland, Litauen, Polen och Ryssland i samarbetet. När det gäller Ryssland

läggs särskild vikt vid de nordvästra delarna och Kaliningrad. På grund av

den politiska situationen i Vitryssland har EU-länderna överenskommit att

utvecklingssamarbetet tills vidare skall begränsas till regionala och humani-

tära projekt samt insatser som direkt stöder demokratiseringsprocessen.

Sverige bedriver för närvarande vissa bilaterala demokratistödjande insatser i

Vitryssland, samtidigt som det finns beredskap för ett utökat samarbete om

de politiska och ekonomiska förutsättningarna skulle förändras. När det

gäller det svenska bilaterala stödet har under de senaste åren en ökad tonvikt

lagts vid nordvästra Ryssland, Ukraina och Vitryssland, även om stödet till

de baltiska länderna och Polen till volymen är större. De flesta av kandidat-

länderna till EU har under de senaste åren åtnjutit en positiv ekonomisk

utveckling, samtidigt som Ryssland, Ukraina och Vitryssland fortsatt befin-

ner sig i en djup ekonomisk kris. Mycket talar därför för ett ökat svenskt

biståndsengagemang i dessa länder.

Med vad ovan anförts anses motionerna 1999/2000:U801 (m) och

1999/2000:U803 (m) yrkande 8 vara besvarade.

Motion 1999/2000:U802 (v) yrkande 4 föreslår att det svenska stödet till

Central- och Östeuropa i högre grad bör koncentreras till Ryssland. Utskottet

konstaterar därvidlag att samarbetet med Ryssland har fördjupats och utökats

under de senaste åren och att regeringen har redovisat att den förutser att

utvecklingen kommer att fortsätta. Regeringen antog i oktober 1999 en ny

landstrategi för samarbetet med Ryssland. I denna betonas bl.a. att samarbe-

tet med Ryssland skall främja ett så brett deltagande som möjligt från olika

delar av det svenska samhället. Det totala värdet av svenska insatser i Ryss-

land under 1998 uppskattas till 260 miljoner kronor. Det är också av största

vikt att hela EU känner ett engagemang för Ryssland. Utskottet noterar att

rapporten "Ryssland - en del av Europa", som regeringen presenterade i april

1999, fått ett positivt mottagande i EU. Inte minst inför det svenska ordför-

andeskapet i EU 2001 är det viktigt att Sverige fortsätter att prioritera EU:s

relationer med Ryssland.

Med vad ovan anförts anses motion 1999/2000:U802 (v) yrkande 4 vara

besvarad.

Ett starkt civilt samhälle är en viktig faktor för att nå demokrati och en håll

bar utveckling. Enskilda organisationer spelar därför en viktig roll i allt sam

arbete i Central- och Östeuropa, och inte minst i Barentssamarbetet. Bland

annat har organisationernas direkta kontakter med motparter och enskilda i

nordvästra Ryssland betytt mycket för framväxten av ett nätverk på lokal

nivå. Ett flertal olika stödformer via bl.a. Sida, Svenska institutet och vissa

länsstyrelser bidrar till att finansiera enskilda organisationers aktiviteter.

Motionären bakom 1999/2000:U704 (c) menar dock att små enskilda organi-

sationer i vissa fall har för små resurser för att söka projektbidrag, varför e

särskilt system med mikrostöd på högst 25 000 kr borde inrättas inom Ba-

rentssamarbetet. Utskottet konstaterar därvidlag att ett flertal mindre enskild

organisationer utför ett värdefullt arbete inom Barentssamarbetet. Även om

ansökningsförfarandet i vissa fall kan kräva förhållandevis mycket arbete vid

mindre projektstöd, är det dock nödvändigt att de bidragsgivande instanserna

uppfyller de krav som ställs på prövningsförfarande och uppföljning. Att

automatiskt bevilja ansökningar om medel kan inte komma i fråga. Däremot

bör naturligtvis de instanser som tar emot och behandlar ansökningar från

små organisationer anstränga sig för att så långt som möjligt förenkla sina

rutiner för att underlätta mindre enskilda organisationers deltagande i pro-

grammen. I syfte att möjliggöra sådant stöd har beslutsrätten över vissa me-

del decentraliserats till bl.a. större enskilda organisationer.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion 1999/2000:U704 (c).

Utskottet finner det viktigt att exportkreditgarantier kan lämnas till vissa

länder i Central- och Östeuropa samt även att det är värdefullt att visst finan

siellt stöd kan ges till länder som söker internationell finansiering av projek

Regeringens yrkanden 5 tillstyrks därmed.

Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag till

anslag för samarbetet med Central- och Östeuropa (propositionens yrkande 6

delvis) om 750 000 000 kr för 2000. I yrkande 4 i propositionen begär rege-

ringen bemyndigande att under budgetåret 2000 göra utfästelser för insatser i

Central- och Östeuropa som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär

utgifter efter budgetåret 1999 om högst 750 000 000.

Utskottet anser detta vara lämpligt varför regeringens yrkande 4 tillstyrks.

Den sociala situationen

Flera motionärer uppmärksammar den svåra sociala situation som råder i

flera länder i Central- och Östeuropa, och särskilt barnens situation. Det

utbredda alkohol- och drogmissbruket lyfts fram som ett problem som drab-

bar barnen hårt. Kristdemokraterna vill i motion 1999/2000:U215 (kd) yr-

kande 12 att Sverige verkar för att upprätta långsiktiga strategier och infor-

mationskampanjer om barns situation i Central- och Östeuropa i samarbete

med bl.a. övriga EU-kretsen och Unicef. I motion 1999/2000:U221 (kd)

yrkande 5 föreslås att frivilligorganisationer ges möjlighet att bedriva före-

byggande och rehabiliterande insatser mot bruk av tobak, alkohol och narko-

tika bland barn och ungdom. I yrkande 13 begärs en redogörelse från rege-

ringen för vilka olika biståndsinsatser som görs i vårt närområde med inrikt-

ning på barn, och i yrkande 14 föreslås att Sverige skall intensifiera sådana

biståndsinsatser. Via Sidas informationsanslag bör informationskampanjer på

området kunna finansieras, anförs i yrkande 18. Även i motion

1999/2000:U802 (v) yrkande 2 framhålls att en större andel av biståndet till

Central- och Östeuropa bör ges till insatser för att förbättra barns och ung-

domars situation, och i yrkande 3 föreslås att regeringen skall utröna alterna-

tiva möjligheter att öka insatserna för de utsatta barnen.

Utskottet har inhämtat att regeringen avser att intensifiera samarbetet på det

sociala område i Öst- och Centraleuropa. Att barnens situation försämrats i

samarbetsländerna har uppmärksammats av regeringen. Åtgärder för att

förbättra barnens situation hör därför till de högst prioriterade insatserna på

det sociala området. Regeringen anser det vara av yttersta vikt att bidra till

skapandet av trygga uppväxtförhållanden för barnen i vårt närområde. Sveri-

ge har kunnande och relevant erfarenhet av frågor som rör barnens situation,

och stödet kommer i första hand att inriktas på övergripande system- och

organisationsutveckling.

Genom ett aktivt svenskt medlemskap i en rad internationella finansiella

institutioner och organisationer kan Sverige verka för att få genomslag för

svenska prioriteringar i den verksamhet dessa bedriver i Central- och Östeu-

ropa. Regeringen avser fortsatt att verka för att få genomslag för svenska

prioriteringar i de multilaterala organen. Detta gäller t.ex. ökade satsningar

på det sociala området. Detta gäller även EU:s program där Sverige också

fortsatt skall verka bl.a. för att social trygghet skall beaktas i alla relevan

sammanhang i EU:s östsamarbete. Detta gäller framför allt Tacisprogram-

met. Phareprogrammets mandat är i första hand att förbereda kandidatlän-

derna för det framtida EU-medlemskapet, men även inom detta program

genomförs insatser för barn.

Utskottet delar motionärernas syn att insatser krävs för att förbättra barns

sociala och ekonomiska situation i de nya demokratierna i Central- och Öst-

europa. I den svåra situation som råder har alkohol- och drogmissbruk brett

ut sig. Att stödja en socialt hållbar utveckling hör till de övergripande målen

för det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa, och åtgärder för att

stödja barnens situation hör till de högst prioriterade insatserna inom detta

område. Sida genomför en rad insatser i närområdet för att stödja utsatta

barns utveckling. En del av dessa har en generell inriktning syftande till att

stödja uppbyggnaden av socialtjänst, medan andra riktas direkt mot utsatta

grupper såsom t.ex. handikappade barn. Såväl förebyggande som rehabilite-

rande insatser mot alkoholism och drogmissbruk finansieras också.

Det omfattande vänortssamarbetet genom svenska kommuner samt frivilli-

ga organisationers arbete utgör också viktiga kanaler för insatser för barn och

ungdomar. Svenska enskilda organisationer verkar på detta område i sam-

verkan med systerorganisationer i bl.a. de baltiska länderna och Ryssland.

Sida ger ut information om bl.a. barnens rättigheter och insatser som görs

för att förbättra barns situation i såväl tredje världen som Öst- och Centraleu

ropa. Vidare utgår informationsbidrag till ett antal enskilda organisationer

som är aktiva på området.

I ett längre perspektiv krävs stabil ekonomisk tillväxt samt en aktiv fördel-

nings- och socialpolitik i de central- och östeuropeiska länderna för att barns

och ungdomars situation generellt skall kunna förbättras. Institutionsstödjan-

de samarbete kan därför bidra till detta syfte. Samtidigt måste särskild upp-

märksamhet även fortsättningsvis ges åt det stora antal barn och ungdomar

som på olika sätt är utsatta.

Att regeringen fäster stor vikt vid stödet till den sociala sektorn i Central-

och Östeuropa framgår av proposition 1997/98:40 Att utveckla ett grann-

landssamarbete. De sociala insatserna i våra grannländer har gradvis ökat

under de senaste åren. Utskottet noterar också att Sverige i juni 1999 stod

som värd för Europarådets 26:e familjekonferens, vars tema var "För ett

barnvänligare samhälle". Sverige har vidare varit aktivt i uppföljningen av

Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, och på

svenskt initiativ har frågan förts in i samarbetet i Östersjöstaternas råd. Ino

Nordiska rådet bildades 1997 en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift att

sprida information om barnens situation i de nordiska ländernas närområde.

Inom ramen för Nordiska rådets arbete anordnades Barnforum i Stockholm i

december 1998.

För närvarande bedrivs det inom Regeringskansliet en översyn av barnfrå-

gorna i det internationella utvecklingssamarbetet, med utgångspunkt i vad

riksdagen anförde i betänkande 1996/97:UU15 och som en del av förberedel-

serna inför FN:s uppföljning år 2001 av barntoppmötet. Översynen syftar till

att utveckla ett systematiskt barnperspektiv i utvecklingssamarbetet. Till de

prioriterade frågorna hör barn med funktionshinder, barnarbete, barn på

institutioner och sexuell exploatering av barn. Regeringen avser att lämna en

redovisning till riksdagen samma år.

Utskottet konstaterar att huvudmålet för ministerrådets kultursamarbete

inom barn- och ungdomsområdet är att stärka den nordiska identiteten ge-

nom att öka barns och ungdomars deltagande i, kunskap om och intresse för

kultur i Norden. Även frågan om barns och ungas situation i Nordens närom-

råden har lyfts fram .

Mot bakgrund av ovanstående finner utskottet att insatser för barn och

ungdomar har lyfts fram av regeringen i utvecklingssamarbetet med Central-

och Östeuropa, och att ambitionerna successivt har höjts. Sverige har också

varit pådrivande för att lyfta fram dessa frågor internationellt, i bl.a. Nordi

ka rådet, Östersjöstaternas råd, Europarådet och EU. Utskottet delar motionä-

rernas syn på vikten av att prioritera barn och ungdomar, men finner samti-

digt att regeringens arbete har denna inriktning.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna 1999/2000:U215 (kd)

yrkande 12, 1999/2000:U221 (kd) yrkandena 5, 13, 14 och 18 samt

1999/2000:U802 (v) yrkandena 2 och 3 är besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

Verksamheten

1. beträffande en översyn av de biståndspolitiska målen

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U3 yrkande 5,

1999/2000:U206 yrkande 1, 1999/2000:U210 yrkande 3 samt

1999/2000:U217 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:U206 yrkande 2

och 1999/2000:U219 i berörd del förklarar motionerna 1999/2000:

U206 yrkande 3 samt 1999/2000:U217 yrkande 5 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 1 (fp)

3. beträffande demokratifrågor i biståndsdialogen

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:U206 yrkande 6

och 1999/2000:U210 yrkande 11 förklarar motion 1999/2000:U206

yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 2 (c)

res. 3 (fp)

4. beträffande ett starkare internationellt ramverk

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkande 1 besvarad

med vad utskottet anfört,

5. beträffande bistånds- och flyktingpolitiken

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U206 yrkande 22 besva-

rad med vad utskottet anfört,

6. beträffande handelsfrämjande åtgärder

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkandena 4

och 11 samt 1999/2000:U505 yrkande 14 besvarade med vad utskottet

anfört,

7. beträffande transaktionsskatt på internationella kapital-

strömmar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U306 yrkade 3,

res. 4 (m)

8. beträffande begränsningsbeloppens inverkan på biståndet

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:Fi212 yrkande 12 i

berörd del förklarar motionerna 1999/2000:U210 yrkande 19,

1999/2000:U215 yrkande 2 samt 1999/2000:U219 i berörd del besva-

rade med vad utskottet anfört,

res. 5 (kd, c, fp)

9. beträffande fattigdomsbekämpning i biståndet

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U215 yrkande 5 besvarad

med vad utskottet anfört,

10. beträffande uppföljning och kontroll av det bilaterala bi-

ståndet

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U215 yrkande 22 besva-

rad med vad utskottet anfört,

11. beträffande vikten av internationellt bistånd

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U219 i berörd del besva-

rad med vad utskottet anfört,

12. beträffande den övergripande inriktningen av svenskt bi-

stånd

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkandena 4 och 6

besvarad med vad utskottet anfört,

13. beträffande decentraliserad planering av biståndet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U204 yrkande 13,

res. 6 (m)

14. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i proposition 1999/2000:1,

volym 4, utgiftsområde 7, avslår motionerna 1999/2000:U206 yrkan-

dena 25 och 26, 1999/2000:U210 yrkande 2, 1999/2000:U215 yrkande

1 samt 1999/2000:U219 i berörd del,

res. 7 (kd)

res. 8 (c)

res. 9 (fp)

Anslag och utfästelser

15. beträffande anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd för budgetåret 2000

att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1, volym 4, ut-

giftsområde 7, yrkande 6 och med avslag på motionerna

1999/2000:U206 yrkandena 24 och 27 i berörd del, 1999/2000:U210

yrkandena 20-24, 1999/2000:U212, 1999/2000:U215 yrkande 28 i be-

rörd del och 29, 1999/2000:U222 yrkande 2 i berörd del samt

1999/2000:Fi212 yrkande 12 i berörd del för budgetåret 2000 under

utgiftsområde 7 Internationellt bistånd anvisar anslag, med de an-

slagsvillkor som framgår av detta betänkande, enligt utskottets förslag

i bilaga 1 till betänkandet,

16. beträffande ekologiskt hållbar utveckling

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U206 yrkande 16

förklarar motion 1999/2000:U215 yrkandena 10 och 14 besvarad med

vad utskottet anfört,

17. beträffande dammprojekt i Turkiet

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U609 yrkande 4 besvarad

med vad utskottet anfört,

18. beträffande jämställdhet mellan kvinnor och män

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkande 20,

1999/2000:U215 yrkande 19, 1999/2000:U217 yrkande 10,

1999/2000:U649 yrkande 1, 1999/2000:A804 yrkande 31 samt

1999/2000:A808 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

19. beträffande diskriminering av kvinnor

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U649 yrkandena 2

och 4 samt 1999/2000:A804 yrkande 32 besvarade med vad utskottet

anfört,

20. beträffande ett barnrättsperspektiv i biståndet

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U214 samt

1999/2000: Kr313 yrkande 37 besvarade med vad utskottet anfört,

21. beträffande etikcertifiering

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U215 yrkande 11

förklarar motion 1999/2000:So481 yrkande 7 besvarad med vad ut-

skottet anfört,

res. 10 (kd)

22. beträffande FN:s roll som koordinator av multilateralt bi-

stånd

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkandena 13 och

14 besvarad med vad utskottet anfört,

23. beträffande organisationen av EU:s bistånd m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkande 23

samt 1999/2000:U215 yrkandena 23-26 besvarade med vad utskottet

anfört,

24. beträffande inriktningen på EU:s gemensamma bistånd

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U217 yrkande 13 samt

1999/2000:U506 besvarade med vad utskottet anfört,

Bilateralt utvecklingssamarbete

25. beträffande medelstilldelning och prioriteringar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U206 yrkande 27 i be-

rörd del, 1999/2000:U215 yrkande 28 i berörd del samt

1999/2000:U222 yrkandena 2 i berörd del och 3,

res. 11 (m)

26. beträffande anslagsstruktur, landramar och fleråriga sam-

arbetsavtal

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U204 yrkande 8,

1999/2000:U222 yrkande 1 samt 1999/2000:U607 yrkande 6,

res. 12 (m)

27. beträffande krediter och garantier

att riksdagen bifaller yrkande 3 i proposition 1999/2000:1, volym 4,

utgiftsområde 7,

28. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i utveck-

lingssamarbetet

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U205,

1999/2000:U206 yrkandena 5 och 12, 1999/2000:U210 yrkande 10,

1999/2000:U215 yrkande 15 samt 1999/2000:U217 yrkande 8 besva-

rade med vad utskottet anfört,

res. 13 (kd, c)

29. beträffande korruption i mottagarländerna

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U220 yrkande 8 besvarad

med vad utskottet anfört,

res. 14 (m)

30. beträffande redogörelse för de mänskliga rättigheterna i motta-

garländerna

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkande 9 samt

1999/2000:U607 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 15 (fp)

31. beträffande bistånd till länder som bryter mot de mänskliga

rättigheterna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U607 yrkande 5,

32. beträffande stöd till människor med funktionshinder

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U203 yrkandena 1

och 2, 1999/2000:U208, 1999/2000:U209 samt 1999/2000:U215 yr-

kande 20 besvarade med vad utskottet anfört,

33. beträffande tillkomsten av ett internationellt handikappsek-

retariat

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U217 yrkande 11 besva-

rad med vad utskottet anfört,

34. beträffande reproduktiv och sexuell hälsa

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkande 17 och

1999/2000:U217 yrkande 9 besvarade med vad utskottet anfört,

35. beträffande barns hälsa

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U206 yrkande 19 besva-

rad med vad utskottet anfört,

36. beträffande hälsoproblemen i u-länderna

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U206 yrkande 18 besva-

rad med vad utskottet anfört,

37. beträffande stöd till skola och utbildning i u-länder

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U217 yrkandena 1-3 be-

svarad med vad utskottet anfört,

38. beträffande minröjning och medicinska insatser

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:Fö331 yrkande 2 besvarad

med vad utskottet anfört,

39. beträffande informationsteknikens roll i biståndet

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkande 8,

1999/2000:U210 yrkandena 15 och 16, 1999/2000:U215 yrkande 8

samt 1999/2000:T705 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

40. beträffande exportfrämjande åtgärder

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:U2 yrkande 5

och 1999/2000:U215 yrkande 17 förklarar motionerna 1999/2000:U2

yrkande 4 samt 1999/2000:U215 yrkandena 16 och 18 besvarade med

vad utskottet anfört,

41. beträffande stöd till u-ländernas handelsutveckling

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U215 yrkande 9 besvarad

med vad utskottet anfört,

42. beträffande fördelningen av oljeinkomsterna i de oljepro-

ducerande länderna

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U216 yrkande 3 besvarad

med vad utskottet anfört,

43. beträffande vindkraft som bistånd

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:N275 yrkande 11 besva-

rad med vad utskottet anfört,

44. beträffande miljömässigt hållbart jordbruk

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkande 8 besvarad

med vad utskottet anfört,

45. beträffande behovet av en ändamålsenlig jordbrukspolitik i

Afrika

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkande 17 besva-

rad med vad utskottet anfört,

46. beträffande skuldlättnader

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U215 yrkande 6 för-

klarar motionerna 1999/2000:U201, 1999/2000:U204 yrkandena 10

och 11, 1999/2000:U206 yrkandena 13-15, 1999/2000:U210 yrkan-

dena 9 och 12 samt 1999/2000:U216 yrkande 1 besvarade med vad ut-

skottet anfört,

res. 16 (m)

res. 17 (kd, c)

47. beträffande skuldlättnadsprogram som del av landramar-

na

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U217 yrkande 7,

48. beträffande hälsoforskning

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U204 yrkande 6 samt

1999/2000:U215 yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 18 (m, kd)

49. beträffande internationell katastrofberedskap

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U215 yrkande 13 besva-

rad med vad utskottet anfört,

50. beträffande ökat stöd till enskilda organisationers utveck-

lingssamarbete

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U204 yrkande 12,

res. 19 (m)

51. beträffande enskilda organisationer

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U206 yrkande 21,

res. 20 (fp)

52. beträffande enskilda organisationers roll i biståndsplane-

ringen

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U210 yrkande 7 och

1999/2000:U215 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 21 (c)

53. beträffande upprättandet av ett NGO-sekretariat

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U215 yrkande 21,

res. 22 (kd)

54. beträffande informationskampanj om biståndet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U215 yrkande 3,

Afrika

55. beträffande samarbetet med Afrika; respekten för de

mänskliga rättigheterna och länder i krig

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U204 yrkande 9 för-

klarar motion 1999/2000:U204 yrkandena 1, 2 och 5 besvarad med

vad utskottet anfört,

res. 23 (m)

56. beträffande bistånd till Guinea-Bissau

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkande 18 besva-

rad med vad utskottet anfört,

res. 24 (c)

Övriga länder och regioner

57. beträffande bistånd till Östtimor

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U644 yrkande 5 besvarad

med vad utskottet anfört,

58. beträffande stöd till frivilligorganisationer i Filippinerna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U652 yrkande 2,

59. beträffande bistånd till Cuba

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U618 yrkande 4,

res. 25 (m, kd, fp)

60. beträffande bistånd till Kurdistan

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U207 besvarad med vad

utskottet anfört,

61. beträffande bistånd till Balkan

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U646 yrkandena 12 och

13 besvarad med vad utskottet anfört,

62. beträffande bistånd till Kosovo

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U636 yrkande 6 för-

klarar motion 1999/2000:U636 yrkande 2 besvarad med vad utskottet

anfört,

63. beträffande bistånd till Montenegro

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U646 yrkande 8 besvarad med

vad utskottet anfört,

Utfästelser inom anslaget A 1

64. beträffande utfästelser under budgetåret 2000

att riksdagen bifaller yrkande 2 i proposition 1999/2000:1, volym 4, ut-

giftsområde 7,

Revisorernas förslag

65. beträffande biståndets styrning

att riksdagen förklarar Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9

yrkande 1 besvarat med vad utskottet anfört,

res. 26 (m) - delvis

66. beträffande återföring av utvärderingsresultat

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U2 yrkande 2 besvarad

med vad utskottet anfört,

67. beträffande översyn av anslagsstrukturen

att riksdagen förklarar Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9

yrkande 2 i berörd del samt motionerna 1999/2000:U1 yrkande 1 i be-

rörd del och 1999/2000:U3 yrkande 2 besvarade med vad utskottet an-

fört,

res. 26 (m) - delvis

68. beträffande utformningen av bemyndiganden

att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag

1998/99:RR9 yrkande 2 i berörd del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

res. 26 (m) - delvis

69. beträffande kostnadsfördelningen mellan sak- och förvalt-

ningsanslag

att riksdagen förklarar Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9

yrkande 2 i berörd del besvarat med vad utskottet anfört,

res. 26 (m) - delvis

70. beträffande en fond för akuta insatser vid större katastro-

fer

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U1 yrkande 2,

71. beträffande begränsningsbelopp

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U1 yrkande 1 i berörd del,

72. beträffande utvärdering av biståndet

att riksdagen förklarar Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9

yrkande 3 i berörd del besvarat med vad utskottet anfört,

res. 26 (m) - delvis

73. beträffande formerna för en utvärderingsfunktion

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:U2 yrkande 1 i

berörd del, 1999/2000:U3 yrkande 1, 1999/2000:U213 samt

1999/2000: U215 yrkande 27 i berörd del och med anledning av Riks-

dagens revisorers förslag 1998/99:RR9 yrkande 3 i berörd del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 26 (m) - delvis

res. 27 (kd, c, fp)

74. beträffande riktlinjer för konsultupphandling

att riksdagen förklarar Riksdagen revisorers förslag 1998/99:RR9

yrkande 4 samt motionerna 1999/2000:U2 yrkande 1 i berörd del,

1999/2000:U210 yrkande 5 och 1999/2000:U215 yrkande 27 i berörd

del besvarade med vad utskottet anfört,

res. 26 (m) - delvis

75. beträffande enskilda organisationers samarbete med Si-

da

att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag

1998/99:RR9 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt förklarar motion 1999/2000:U3 yrkande 3 besva-

rad med vad utskottet anfört,

76. beträffande koordinering mellan svenskt bistånd och EU:s bi-

stånd

att riksdagen förklarar Riksdagen revisorers förslag 1998/99:RR9

yrkande 6 i berörd del samt motionerna 1999/2000:U2 yrkande 3 och

1999/2000:U3 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 26 (m) - delvis

77. beträffande svenska företag och EU:s upphandling

att riksdagen förklarar Riksdagen revisorers förslag 1998/99:RR9

yrkande 6 i berörd del besvarat med vad utskottet anfört,

res. 26 (m) - delvis

Central- och Östeuropa

78. beträffande administrationen av stödet till Central- och

Östeuropa

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U803 yrkande 7,

res. 28 (m)

79. beträffande utfästelser under budgetåret 2000 för Central-

och Östeuropa

att riksdagen bifaller yrkande 4 i proposition 1999/2000:1, volym 4,

utgiftsområde 7,

80. beträffande inriktningen av stödet till Central- och Östeu-

ropa

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U801 samt

1999/2000:U803 yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört,

81. beträffande inriktningen av biståndssamarbetet med Ryss-

land

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U802 yrkande 4 besvarad

med vad utskottet anfört,

82. beträffande de enskilda organisationernas roll

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U704,

res. 29 (c)

83. beträffande avsättningar för förlustrisker och exportgaran-

tier

att riksdagen bifaller yrkande 5 i proposition 1999/2000:1, volym 4,

utgiftsområde 7,

84. beträffande den sociala situationen

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U215 yrkande 12,

1999/2000:U221 yrkandena 5, 13, 14 och 18 samt 1999/2000:U802

yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört.

res. 30 (kd)

Stockholm den 16 november 1999

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran

Lennmarker (m), Sören Lekberg (s), Berndt Ekholm

(s), Lars Ohly (v), Ingrid Näslund (kd), Bertil

Persson (m), Liselotte Wågö (m), Carina Hägg (s),

Agneta Brendt (s), Marianne Samuelsson (mp),

Marianne Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Marianne Jönsson (s), Karin Enström (m),

Fanny Rizell (kd) och Eva Zetterberg (v).

Reservationer

1. De biståndspolitiska målen (mom. 2)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet har

tidigare" och på s. 22 slutar med "217 (v) yrkande 5 besvarade" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att de biståndspolitiska målen blivit alltmer trubbiga in-

strument allteftersom deras antal ökat. Utskottet anser att man bör överväga

att stryka det s.k. oberoendemålet, dvs. målet om "ekonomisk och politisk

självständighet". I formell mening är det självklart att u-länder liksom andra

länder skall vara ekonomiskt och politiskt självständiga, men detta mål kan

inte nås med bistånd utan genom att av världssamfundet accepterade folk-

rättsliga regler upprätthålls.

Som medlem i EU skall Sverige driva på för en liberal europeisk teko- och

jordbrukspolitik. Nästa steg i arbetet med att liberalisera världshandeln bör

tas snarast möjligt, och då måste hänsynen till u-länderna väga tyngre än

hittills. I detta perspektiv anser utskottet att det svenska biståndets oberoen

demål inte längre är en tillgång utan riskerar att utgöra ett hinder för fortsa

utveckling. Oberoendemålet, som har sin bakgrund i den s.k. beroendesko-

lans målsättningar att avskärma u-länderna från världsekonomin, riskerar i

dag att skapa oklarhet kring synen på u-ländernas roll i den globala ekono-

min. Mot denna bakgrund anser utskottet att oberoendemålet bör granskas i

samband med den aviserade biståndspolitiska utredningen. Det bör då över-

vägas om detta mål helt kan strykas.

Utskottet anser att huvudmålet för utvecklingssamarbetet är att de fattiga

länderna skall integreras i en världsekonomi där frihandel och företagsin-

vesteringar är centrala drivkrafter för utveckling. Protektionism i alla dess

former bör bekämpas. Handelns betydelse som utvecklingsmotor måste

betonas långt starkare än vad som traditionellt skett i svensk debatt. Erfaren-

heten visar också att de u-länder som fört en utåtvänd politik har klarat sig

klart bättre än de som fört en inåtvänd politik.

Utskottet vill vidare framhålla följande. Länge utgjorde biståndets demo-

kratimål en dekoration snarare än ett mål med substans. Demokratimålets

långsiktiga karaktär betonades till den grad att några krav på praktiska resul-

tat i form av ökad pluralism knappast ställdes. Enpartisystem ursäktades. Det

antyddes att politisk frihet inte hade någon vidare relevans för fattiga länder

utveckling. Regleringar och centralstyrning ansågs näst intill nödvändiga för

den resursmobilisering som skulle lyfta u-länderna ur deras armod.

Världen står i dag inför en historisk chans. Land efter land söker sig mot

demokrati. Då är det Sveriges skyldighet att bistå. Utskottet anser att detta

bäst sker genom att hjälpa dem som står för mänskliga rättigheter och demo-

krati, inte genom en värderingsfri förståelse för den utvecklingsväg länderna

väljer. Demokrati är den enda styrelseform som garanterar att flertalet med-

borgares intressen tas till vara och att politiska ledare kan avsättas genom

öppna och fria val. Utskottet vill vidare framhålla att om det svenska bistån-

det mot fattigdom, ökad rättvisa och mot krigshot skall få bestående effekter

krävs det att det ges i en demokratisk omgivning. Av dessa skäl bör demo-

kratimålet bli överordnat delmålen inom biståndspolitiken.

Detta bör ges regeringen till känna.

Motion U206 (fp) yrkandena 2 och 3 tillstyrks därmed. Motionerna U217

(v) yrkande 5 och U219 (mp) i berörd del anses besvarade med vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U206 yrkandena 2 och

3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt

förklarar motionerna 1999/2000:U217 yrkande 5 och 1999/2000:U219

i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,

2. Demokratifrågor i biståndsdialogen (mom. 3)

Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Det har

länge" och slutar med "U206 (fp) yrkande 7 besvarad" bort ha följande ly-

delse:

Resultaten av Sveriges insatser för att främja demokrati, mänskliga rättig-

heter och social utveckling måste utvärderas kontinuerligt. Sverige bör av-

hålla sig från att ge omfattande bistånd till länder och via regimer som inte

eftersträvar demokratisering. Det gäller särskilt det bistånd som går till att

bygga ut infrastruktur, näringsliv och statsförvaltning. Utskottet anser vidare

att olika former av demokratibistånd till diktaturer endast bör kunna ges via

enskilda organisationer. Landramar till länder vilkas regimer inte eftersträvar

demokratisering bör inte upprättas eller förnyas. Katastrofbistånd bör dock

kunna ges i sådana fall.

Sverige får som biståndsgivare aldrig stå neutral i en konflikt mellan de-

mokrati och diktatur. Utskottet menar att ett mer decentraliserat bistånd, som

riktar sig direkt till medborgarna, skulle minska risken för att svenskt bistån

blir ett stöd till diktaturer. Sverige bör vidare klargöra att bistånd inte kan

till länder som startar krig mot sina grannar.

Vad som ovan sagts om biståndet till diktaturer och krigförande länder bör

ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker därmed motion U210 (c) yrkande 11. Motion U206

(fp) yrkandena 6 och 7 anses vara besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande demokratifrågor i biståndsdialogen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U210 yrkande 11 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förkla-

rar motion 1999/2000:U206 yrkandena 6 och 7 besvarad med vad ut-

skottet anfört,

3. Demokratifrågor i biståndsdialogen (mom. 3)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Det har

länge" och slutar med ""U206 (fp) yrkande 7 besvarad." bort ha följande

lydelse:

Biståndsdialogen med mottagarländerna måste utgöra ett kraftfullt instru-

ment för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Budskapet skall

vara entydigt även till länder där Sverige har starka exportintressen, såsom

Kina. Inslaget av villkor i biståndsgivningen bör i denna mening öka.

Demokrati och mänskliga rättigheter kan aldrig vara ett mål bland andra

för svensk biståndspolitik utan måste vara det centrala målet. Det handlar då

både om människors grundläggande värdighet och om att demokrati och

mänskliga rättigheter i sista hand är förutsättningen för att alla andra mål fö

biståndet skall kunna förverkligas.

Stöd till uppbyggande av demokratiska strukturer, såsom lokal självstyrel-

se, parlament och politiska regelsystem bör ha hög prioritet.

Kampen för människors frihet blir aldrig inaktuell. Sverige får inte tveka

att reagera när de mänskliga rättigheterna hotas i andra länder. Att medvetet

tigande se på hur människor torteras, avrättas, försvinner etc. är att ge sitt

samtycke. Sverige bör på alla nivåer i alla sammanhang ihärdigt ta upp frå-

gorna om de mänskliga rättigheterna i samtal med de stater som bryter mot

dessa grundläggande rättigheter. Då demokratibistånd skall bedrivas i dikta-

turstater skall det ske genom enskilda organisationer.

Vad utskottet ovan anfört om demokratibistånd bör ges regeringen till

känna.

Motion U206 (fp) yrkandena 6 och 7 tillstyrks därmed. Motion U210 (c)

yrkande 11 anses besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande demokratifrågor i biståndsdialogen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U206 yrkandena 6 och

7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt

förklarar motion 1999/2000:U210 yrkande 11 besvarad med vad ut-

skottet anfört,

4. Transaktionsskatt på internationella kapitalströmmar

(mom. 7)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet har

i" och slutar med "U306 (m) yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Att införa en transaktionsskatt på kapitalströmmar - s.k. Tobinskatt - för

att finansiera FN:s verksamhet vore direkt kontraproduktivt. U-länderna är i

stort behov av tillflöde av kapital för att kunna utvecklas på ett gynnsamt

sätt. Tobinskatten skulle riskera att strypa detta viktiga tillflöde. Som ett

exempel kan nämnas att den Tobinskatt som skulle behöva betalas för det

flöde av kapital och investeringar som sker till Vietnam uppgår till en summa

lika stor som det samlade svenska Vietnambiståndet.

Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U306 (m) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande transaktionsskatt på internationella kapitalströmmar

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U306 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Begränsningsbeloppens inverkan på biståndet (mom. 8)

Ingrid Näslund, Fanny Rizell (båda kd), Marianne Andersson (c) och Karl-

Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Inledningsvis

kan konstateras" och på s. 26 slutar med "som ovan anförts" bort ha följande

lydelse:

De utgiftsbegränsningar som drabbat biståndet under 1999 är ytterligare

tecken på den nedprioritering av biståndet som regeringen gjort med Väns-

terpartiets och Miljöpartiets goda minne. Under året har 2,9 miljarder utlova-

de medel hållits inne, vilket motsvarar hela 30 % av den totala biståndsbud-

geten. Utgiftsbegränsningarna har fått svåra konsekvenser för biståndet där

ett flertal projekt fått läggas på is och där man tvingats dra ned på utlovade

insatser. Den blygsamma höjning av biståndsramen som hade utlovats för

budgetåret 1999 blev i stället en sänkning - med följd att Sverige troligtvis

hamnade under skammens gräns 0,7 % av BNI till bistånd. Det är oerhört

allvarligt att utlovad hjälp till t.ex. Bangladesh, där tusentals människor fåt

lida av vattenöversvämningar, har uteblivit. Ett flertal svenska biståndsorga-

nisationer har i skarpa ordalag protesterat mot regeringens biståndspolitik

och det ödesdigra utgiftstaket. Utskottet avvisar regeringens sätt att använda

biståndet som en buffert i statsbudgeten, då biståndet har ett särskilt behov a

långsiktig planering och kontinuitet. Även nästkommande budgetår har rege-

ringen pekat ut biståndet som särskilt lämpat för utgiftsbegränsningar. Ut-

skottet vänder sig emot att utgiftsbegränsningarna skall drabba biståndet.

Motion U215 (kd) yrkande 2 tillstyrks därmed. Vidare bör regeringen med

anledning av motionerna U210 (c) yrkande 19 och Fi212 (fp) yrkande 12

delvis ges till känna vad utskottet anfört. Motion U219 (mp) delvis anses

besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande begränsningsbeloppens inverkan på biståndet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215 yrkande 2 och

med anledning av motionerna 1999/2000:U210 yrkande 19 och

1999/2000:Fi212 yrkande 12 i berörd del som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion

1999/2000:U219 i berörd del besvarad med vad utskottet anfört,

6. Decentraliserad planering av biståndet (mom. 13)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet

menar att" och slutar med "U204 (m) yrkande 13" bort ha följande lydelse:

För att möjliggöra en kraftfull satsning på fattigdomsutrotningen i Afrika

bör den centrala utvecklingsfunktionen för biståndet förläggas till Afrika,

medan Sidas centrala administration även fortsättningsvis bör vara förlagd

till Sverige.

Därmed tillstyrker utskottet motion U204 (m) yrkande 13.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande decentraliserad planering av biståndet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U204 yrkande 13 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 14)

Ingrid Näslund och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Utskottet har

vid" och på s. 30 slutar med "U219 (mp) delvis." bort ha följande lydelse:

Det svenska biståndet har sedan början av 1960-talet präglats av en gene-

rös inställning. Enprocentsmålet har, sedan en enig riksdag beslutade om det

1968, varit en grundbult i biståndet. Beslutet om 1 % av BNI till biståndet

var tänkt att garantera långsiktighet och undvika att biståndet gjordes bero-

ende av tillfälliga fluktuationer i statens finanser. Under goda år höjdes bi-

ståndet i pengar räknat, för att minska när det gick sämre för Sverige. Detta

kunde ske oberoende av växlingar vid regeringsmakten.

Det förtjänar att påpekas att biståndet endast vid två tillfällen nått upp till

1 % av BNI, nämligen 1982 samt 1992, då Alf Svensson var biståndsminis-

ter. Att notera är att Sverige vid bägge dessa tillfällen leddes av borgerliga

regeringar.

Sedan regeringsskiftet 1994 har regeringen med stöd av Moderata sam-

lingspartiet och Centerpartiet kraftigt skurit ned biståndet från 0,9 % till en

nivå runt 0,7 %. För åren 2000-2002 föreslår regeringen med hjälp av

Vänsterpartiet och Miljöpartiet mycket blygsamma successiva höjningar till

0,74 % år 2002. Med denna takt skulle det ta 30 år för att åter nå enprocents-

nivån. Detta ger enligt utskottets mening inte trovärdighet till den uttalade

ambitionen att återupprätta enprocentsmålet. Regeringen föreslår denna låga

biståndsnivå i en tid då den ena katastrofen avlöst den andra i olika delar av

världen - orkaner, översvämningar, jordbävningar och förödande krig har

gjort stora biståndsinsatser nödvändiga. Samtidigt finns stora behov av lång-

siktigt stöd för utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter. Behovet

av skuldavskrivningar är akut, samtidigt som regeringen låter de fattigaste

vara med och betala saneringen av Sveriges statsskuld. Utskottet vänder sig

mot denna politik.

Utskottet anser att den alltför låga biståndsnivån 0,7 % aldrig borde ha ac-

cepterats. Ambitionen att åter nå upp till 1 % av BNI måste nu ges trovärdig-

het, något som regeringens förslag inte gör. Motionsledes har Kristdemokra-

terna under flera år föreslagit en plan för att nå enprocentsmålet i början av

det nya millenniet. Utskottet anser att en sådan plan nu bör upprättas.

Vad som ovan anförts om biståndsramen och enprocentsmålet bör ges re-

geringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U215 (kd) yrkande 1. Motionerna U206 (fp) yr-

kandena 25 och 26, U210 (c) yrkande 2 samt U219 (mp) (delvis) anses be-

svarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215 yrkande 1 och

med anledning av yrkande 1 i proposition 1999/2000:1, volym 4, ut-

giftsområde 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört samt förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkandena 25 och

26, 1999/2000:U210 yrkande 2 samt 1999/2000:U219 i berörd del be-

svarade med vad utskottet anfört,

8. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 14)

Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Utskottet har

vid" och på s. 30 slutar med "U219 (mp) delvis." bort ha följande lydelse:

Biståndet från världens rika länder till världens fattiga är ett uttryck för so

lidaritet och rättvisa och för det gemensamma ansvaret att, efter förmåga,

medverka till att lösa globala problem. Behovet av internationellt bistånd är

oändligt mycket större än vad som kan tillfredsställas över den svenska stats-

budgeten. Att dimensionera biståndet efter behoven är därför orealistiskt. I

stället tvingas Sverige besluta politiskt om hur mycket av våra samlade re-

surser vi är beredda att avsätta som bidrag till att lösa de stora globala pro-

blemen.

Det svenska biståndet uppgår till ca 3 % av det samlade offentliga bistån-

det i världen. Enskilda program, länder, FN-organ där Sverige är en stor

biståndsgivare är emellertid beroende av svenska insatser. Utskottet anser att

det är angeläget att biståndsmålet på 1 % av BNI stegvis återupprättas. Sve-

rige är i jämförelse med de flesta andra länder ett oerhört rikt och välmående

land. Det internationella utvecklingssamarbetet hör till vårt lands viktigaste

och mest konkreta utrikespolitiska verksamheter. Det är en självklarhet att

Sverige skall ta på sig sin del av ansvaret också för de globala problemens

lösning. Att uppfylla enprocentsmålet i biståndet handlar i hög grad om

Sveriges anseende i det internationella samfundet.

Vad som ovan sagts om att återupprätta biståndsmålet på 1 % av BNI bör

ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U210 (c) yrkande 2. Motionerna U206 (fp) yr-

kandena 25 och 26, U215 (kd) yrkande 1 samt U219 (mp) delvis anses besva-

rade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U210 yrkande 2 och

med anledning av yrkande 1 i proposition 1999/2000:1, volym 4, ut-

giftsområde 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört samt förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkandena 25 och

26, 1999/2000:U215 yrkande 1 samt 1999/2000:U219 i berörd del be-

svarade med vad utskottet anfört,

9. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 14)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Utskottet har

vid" och på s. 30 slutar med "U219 (mp) delvis." bort ha följande lydelse:

Under 1990-talet har det svenska biståndet sänkts från nivån 1 % till 0,7 %

av bruttonationalinkomsten. Utskottet motsätter sig denna nedprioritering av

biståndet. I budgetpropositionen föreslår regeringen att biståndsramen skall

ligga på den för Sveriges del biståndshistoriskt låga nivån på 0,72 % av BNI

för år 2000. Under de två påföljande åren föreslår regeringen att biståndet

skall uppgå till 0,73 % respektive 0,74 % av BNI. Det är enligt utskottets

mening svårt att tolka detta som tecken på en allvarligt menad ambition att

inom rimlig tid åter nå upp till enprocentsmålet. Enligt regeringens förslag

kommer det att dröja 30 år innan Sverige åter når upp till enprocentsmålet.

Sedan regeringsskiftet 1994 har regeringen med stöd av Moderata sam-

lingspartiet och Centerpartiet kraftigt skurit ned biståndsnivån från fyrparti-

regeringens nivå på 0,9 % till dagens nivå på drygt 0,705 %. Den blygsamma

ökning av biståndet med 0,015 % som regeringen, Vänsterpartiet och Miljö-

partiet föreslår för 2000 visar inte på någon trovärdig viljeinriktning för

återgång till enprocentsmålet. Denna låga biståndsnivå föreslår regeringen i

en tid då den internationella solidariteten är satt under hård press.

Regeringen har i olika omgångar, tillsammans med Moderata samlings-

partiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, fjärmat sig

från det moraliskt bindande enprocentsmålet, som en enig riksdag en gång

ställt sig bakom. I en situation med enorma behov av katastrofhjälp och

omfattande behov av långsiktigt bistånd till stöd för spridande av demokrati

och respekt för mänskliga rättigheter samt ekonomiska reformprocesser är

det fel att låta världens fattiga vara med att betala saneringen av Sveriges

ekonomi. Biståndsanslaget var aldrig tänkt att fungera som budgetregulator,

med åtföljande ryckighet i biståndsplaneringen. Beslutet om enprocentsmålet

var tvärtom tänkt som en garanti för att så ej skulle bli fallet.

Utskottet anser att den alltför låga biståndsnivån på 0,7 % borde ha avvi-

sats från början. Biståndsnivån måste framöver höjas i en helt annan takt än

den regeringen föreslår. Vägen som leder mot enprocentsmålet måste vara

trovärdig. Det är inte fallet med regeringens förslag. Motionsledes har Folk-

partiet presenterat en plan för en återgång till enprocentsmålet inom 10 år

innebärande en allokeringar på 0,8 %, 0,84 % och 0,86 % av BNI för åren

2000, 2001 och 2002, vilket motsvarar en ökning av biståndet med 1 500,

2 200 respektive 2 600 miljoner kronor utöver regeringens förslag för re-

spektive år. Utskottet ställer sig bakom en plan med en sådan inriktning.

Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U206 (fp) yrkandena 25 och 26. Mo-

tionerna U210 (c) yrkande 2, U215 (kd) yrkande 1 och U219 (mp) delvis

anses besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U206 yrkandena 25 och

26 och med anledning av yrkande 1 i proposition 1999/2000:1, volym

4, utgiftsområde 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört samt förklarar motionerna 1999/2000:U210 yrkande 2,

1999/2000:U215 yrkande 1 och 1999/2000:U219 i berörd del besva-

rade med vad utskottet anfört,

10. Etikcertifiering (mom. 21)

Ingrid Näslund och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Utskottet

menar att" och slutar med "yrkande 7 besvarad." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i sammanhanget understryka att problemen kring barnarbete

är komplexa. Verkligheten är att över 250 miljoner barn i världen i dag ar-

betar. Enligt Rädda Barnen är det angeläget att hålla i minnet att barnarbete

utgör en avgörande inkomstkälla för miljoner barn och deras familjer i ut-

vecklingsländerna. Ett totalt förbud mot barnarbete skulle vara förödande för

många. Troligtvis skulle barnarbete då i stället ske i hemlighet, på svarta

marknader och med ännu sämre kontrollmöjligheter. Det är därför nödvän-

digt att få internationell uppslutning kring regler, som leder till att oaccep-

tabla former av barnarbete, vilka finns specificerade i ILO-konventionen 182

mot barnarbete, försvinner. Det är också viktigt att skadligt barnarbete för-

döms i det internationella samarbetet.

I vissa fall kan man genom bistånd ge ekonomiska incitament för att mot-

verka skadligt barnarbete samt få barn och deras föräldrar att välja skolgång

före arbete. Även om det inte går att totalt förbjuda barnarbete, är det viktig

att skilja ut och brännmärka skadligt barnarbete och därvid vägledas av arti-

kel 32 i barnkonventionen som säger att "barnet har rätt att skyddas mot

ekonomiskt utnyttjande samt mot hårt arbete som skadar eller hindrar barnets

skolgång och äventyrar barnets hälsa." Barnkonventionen är tydlig och rea-

listisk på denna punkt. Sverige har genom att ratificera barnkonventionen

förbundit sig att följa den och verka i dess anda för att så många som möjligt

skall sluta upp kring barnets rättigheter.

Ett instrument för att fördöma det skadliga barnarbetet inom bl.a. multina-

tionella och inhemska företag är att införa en speciell märkning av godkända

företag. En sådan etikcertifiering skulle indirekt peka ut de företag som bry-

ter mot barnkonventionen. Utan att lösa alla problem i samband med barnar-

bete skulle detta ändå utgöra ett viktigt instrument i det omfattande arbetet

mot skadligt barnarbete.

Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed bifalls motion U215(kd) yrkande 11. Motion So481 (kd) yrkande 7

anses besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande etikcertifiering

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215 yrkande 11 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar

motion 1999/2000:So481 yrkande 7 besvarad med vad utskottet an-

fört,

11. Medelstilldelning och prioriteringar (mom. 25)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Utskottet

anser att" och slutar med "U222 (m) yrkandena 2 delvis och 3" bort ha föl-

jande lydelse:

Utskottet anser att följande anslagsposter bör avskaffas eller ersättas under

anslaget A 1 Biståndsverksamhet:

Ekonomiska reformer bör ersättas av en ny anslagspost Skuldavskrivning-

ar för högt skuldsatta låginkomstländer.

Information bör avskaffas som enskild anslagspost och i stället utgöra en

integrerad del av respektive anslag.

De särskilda anslagsposterna Programutveckling samt Rekrytering och ut-

bildning av fältpersonal och multilaterala experter bör likaså avskaffas då de

är faktorkostnader som bör bäras av respektive verksamhet.

Motion U222 (m) yrkande 3 tillstyrks därmed. Motionerna U206 (fp) yr-

kande 27 delvis, U215 (kd) yrkande 28 (delvis) och U222 (m) yrkande 2

(delvis) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande medelstilldelning och prioriteringar

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U222 yrkande 3 samt

med avslag på motionerna 1999/2000:U206 yrkande 27 i berörd del,

1999/2000:215 yrkande 28 i berörd del och 1999/2000:U222 yrkande

2 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

12. Anslagsstruktur, landramar och fleråriga samarbetsavtal

(mom. 26)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Beträffande

förslagen att" och på s. 58 slutar med "U607 (m) yrkande 6" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det nuvarande systemet med landramar bör avskaffas

till förmån för ett avtalsbundet samarbete. I avtalen bör strikta villkor vad

gäller korruption, redovisning och effektivitet tas in. Det får inte förekomma

att bistånd i praktiken gynnar korruption. Biståndet måste vidare vara effek-

tivt. S.k. utgiftsmål - där måluppfyllelsen består i att anslagna medel utbeta-

lats - leder sällan till detta. Det gäller nu att i stället skapa effektivitets

minskat antal fattiga, antal flickor som fått grundläggande utbildning, antal

hushåll som fått rent vatten etc.

Utskottet tillstyrker därmed motionerna U204 (m) yrkande 8, U222 yrkan-

de 1 och U607 (m) yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande anslagsstruktur, landramar och fleråriga samar-

betsavtal

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:U204 yrkande

8, 1999/2000:U222 yrkande 1 och 1999/2000:U607 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Demokrati och mänskliga rättigheter i

utvecklingssamarbetet (mom. 28)

Ingrid Näslund, Fanny Rizell (båda kd) och Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Utskottet

anser att det" och slutar med "vad utskottet anfört" bort ha följande lydelse:

1990-talet har inneburit att antalet demokratier och marknadsekonomier i

världen vuxit avsevärt. Antalet länder har ökat som en följd av Sovjetunion-

ens uppsplittring och som ett resultat av delningar av länder, fredligt eller

genom krig. I Asien, Afrika och Sydamerika har ett stort antal länder kastat

av sig diktaturens ok och formats till fungerande demokratier. Antalet länder

på väg mot demokrati har också ökat, framför allt i Afrika. Demokratin har

sin svagaste ställning i Asien, Mellanöstern och Nordafrika.

Utan en fri debatt, ett fungerande flerpartisystem och reella möjligheter för

oppositionen att arbeta är det svårt att förhindra ineffektivitet, korruption o

nepotism i samhällsstrukturen samt brott mot de mänskliga rättigheterna. Ett

levande civilt samhälle är en förutsättning för en demokratisk utveckling.

Utskottet anser att inslaget av villkor bör öka i det bilaterala biståndet. Det

gäller särskilt avseende demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och

rättvis fördelning. Länder som erhåller svenskt bistånd måste sträva efter en

rättvis fördelning och solidaritet i det egna landet. Skattesystemen måste vara

så utbyggda att de medger en omfördelning mellan rika och fattiga också i

mottagarlandet.

Vad som ovan anförts om demokrati och mänskliga rättigheter som villkor

för biståndet bör ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker därmed motion U210 (c) yrkande 10. Motionerna

U205 (m), U206 (fp) yrkandena 5 och 12, U215 (kd) yrkande 15 samt U217

(v) yrkande 8 anses besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklings-

samarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U210 yrkande 10 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar

motionerna 1999/2000:U205, 1999/2000:U206 yrkandena 5 och 12,

1999/2000:U215 yrkande 15 samt 1999/2000:U217 yrkande 8 besva-

rade med vad utskottet anfört,

14. Korruption i mottagarländerna (mom. 29)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "I regeringens

skrivelse" och på s. 61 slutar med "vad utskottet anfört" bort ha följande

lydelse:

Bistånd får inte utbetalas till statsmakter som grovt och systematiskt krän-

ker mänskliga rättigheter och utövar förtryck mot sina medborgare. Allvarlig

korruption skall också utesluta bistånd.

Utskottet anser att systemet med landramar bör avvecklas till förmån för

avtalsbundet samarbete. I avtalen bör strikta villkor vad gäller korruption,

redovisning och effektivitet tas in. Det får inte inträffa att bistånd i prakti

gynnar korruption genom släpphänt hanterande. Det finns alarmerande rap-

porter om just detta, inte minst vad avser det s.k. importstödet.

Bistånd skall vara effektivt. Så kallade utgiftsmål - där måluppfyllelsen

består i att anslagna medel utbetalats - leder sällan till detta. Det gäller nu

i stället skapa effektivitetsmål - minskat antal fattiga, antal flickor som int

fått grundläggande utbildning, minskat antal hushåll som inte fått rent vatten

etc. Man skall kunna mäta vad man gör.

Utskottet ställer sig vidare bakom motionsledes framförda förslag på ett

från Sida oberoende utvärderingsinstitut. Biståndet skall - med en FN-

formulering - "vara oljan i motorn, inte bensinen i tanken". Kraven på ef-

fektivitet i biståndet innebär inte ett minskat ansvarstagande, utan tvärtom en

snabbare måluppfyllelse för fattigdomens avskaffande, demokratiutveckling

och respekt för mänskliga rättigheter i våra samarbetsländer.

Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U220 (m) yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande korruption i mottagarländerna

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U220 yrkande 8 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Redogörelse för de mänskliga rättigheterna i

mottagarländerna (mom. 30)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Utskottet har

tidigare" och slutar med "yrkande 4 besvarade." bort ha följande lydelse:

Utskottet begärde i ett tillkännagivande i betänkande 1998/99:UU2 att re-

geringen i en särskild rapport varje år i samband med att budgetpropositionen

presenteras för riksdagen redovisar läget beträffande demokrati och mänskli-

ga rättigheter i våra mottagarländer. Med tanke på demokratimålets betydelse

är det rimligt att denna information regelbundet och på ett lättillgängligt sät

ställs till riksdagens förfogande och därmed också kan bli föremål för diskus-

sion.

Trots riksdagens tillkännagivande lämnade regeringen inte någon sådan

rapport om förhållandena beträffande demokrati och de mänskliga rättighe-

terna i mottagarländerna inför riksdagens behandling av biståndsbudgeten för

år 2000. Att regeringen överlämnat en redovisning omedelbart innan utskot-

tet justerade årets biståndsbetänkande kan ej anses svara mot riksdagens

begäran. Såsom riksdagen tidigare fastslagit skall redovisningen lämnas

samtidigt som budgetpropositionen presenteras för att redovisningen skall

kunna utgöra en del av riksdagens beslutsunderlag.

Detta bör ges regeringen till känna.

Med vad ovan anförts tillstyrks motion U206 (fp) yrkande 9. Motion U607

(m) yrkande 4 anses besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande redogörelse för de mänskliga rättigheterna i motta-

garländerna

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U206 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar

motion 1999/2000:U607 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,

16. Skuldlättnader (mom. 46)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med "Motion U201

(m)" och slutar med "U215 (kd) yrkande 6 avstyrks" bort ha följande lydel-

se:

Utskottet anser det särskilt angeläget att afrikanska länders skulder skall

avskrivas. Det är positivt att skuldavskrivning nu vunnit brett genomslag som

instrument i biståndspolitiken. Utskottet anser dock att avskrivningarna

måste villkoras. Dels skall krav på ett gott styre finnas, dels måste satsninga

på grundläggande hälsovård och utbildning göras för att skapa nödvändiga

förutsättningar för en långsiktigt god utveckling.

Motion U204 (m) yrkande 10 tillstyrks därmed. Motionerna U201 (m),

U204 (m) yrkande 11, U206 (fp) yrkandena 13-15, U210 (c) yrkandena 9

och 12 samt U216 (fp, c) yrkande 1 anses besvarade med vad utskottet an-

fört. Motion U215 (kd) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande skuldlättnader

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U204 yrkande 10 och

med avslag på motion 1999/2000:U215 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna

1999/2000:U201, 1999/2000:U204 yrkande 11, 1999/2000:U206 yr-

kandena 13-15, 1999/2000:U210 yrkandena 9 och 12 samt

1999/2000:U216 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

17. Skuldlättnader (mom. 46)

Ingrid Näslund, Fanny Rizell (båda kd) och Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med "Utskottet

delar många" och på s. 79 slutar med "U215 (kd) yrkande 6 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har under en följd av år tagit upp frågan om skuldavskrivningar

för de fattigaste länderna. Det är utskottets uppfattning att sådana är nödvän-

diga för att de fattigaste länderna skall ha en rimlig möjlighet till ekonomisk

tillväxt. För många av dessa länder överskrider i dag räntekostnaderna ex-

portintäkterna. Naturligtvis måste länderna själva vara villiga att avvisa

korruption och satsa på en konsekvent ekonomisk politik med tillräcklig

satsning på grundläggande utbildning och hälsovård. För att lyckas måste de

också stödjas i sina ansträngningar genom skuldlättnader.

Det är mot den bakgrunden glädjande att Världsbanken nu börjat acceptera

vissa avskrivningar. Vid G 8-mötet i Köln i somras beslutades om radikala

avskrivningar av de fattigaste ländernas skulder, vilket även Sverige förklarat

sig ha för avsikt att stödja. Utskottet noterar dock att något sådant stöd ännu

inte kommit i gång, vilket enligt utskottets mening inte överensstämmer med

regeringens uttalade ambitioner om skuldlättnader och med riksdagens upp-

slutning kring detta anslag.

För år 2000 har regeringen föreslagit ett anslag på 665 miljoner kronor till

Ekonomiska reformer, där skuldavskrivningar ingår. Med regeringens nuva-

rande politik och aviserade utgiftsbegränsningar på biståndet finns tyvärr

inga garantier för att dessa medel kommer att utbetalas. Det är enligt utskot-

tets mening viktigt att riksdagen kan lita på att åtminstone de anslag man

beslutat om betalas ut.

Detta bör ges regeringen till känna.

Motion U215 (kd) yrkande 6 tillstyrks därmed. Motionerna U201 (m),

U204 (m) yrkandena 10 och 11, U206 (fp) yrkandena 13-15, U210 (c) yr-

kande 9 och 12 samt U216 (fp, c) yrkande 1 anses besvarade med vad ut-

skottet ovan anfört.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande skuldlättnader

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar

motionerna 1999/2000:U201, 1999/2000:U204 yrkandena 10 och 11,

1999/2000:U206 yrkandena 13-15, 1999/2000:U210 yrkandena 9 och

12 samt 1999/2000:U216 yrkande 1 besvarade med vad utskottet an-

fört,

18. Hälsoforskning (mom. 48)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Karin Enström (alla m),

Ingrid Näslund och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med "Utskottet har

inhämtat" och slutar med "U215 (kd) yrkande 7 besvarad" bort ha följande

lydelse:

Att Sverige bedriver ett bilateralt samarbete med flera länder är utmärkt

men enligt utskottets mening otillräckligt för att möta de aktuella problemen

inom hälsoforskningens område. Mer än 700 miljoner människor lever i

extrem fattigdom i högt skuldsatta länder, en siffra som väntas stiga till 1,5

miljarder inom trettio år om det internationella samhället inte hjälps åt att t

itu med problemen på ett adekvat sätt. Utskottet anser att något radikalt nu

måste göras för att förverkliga de goda förslag som finns. Mer pengar måste

avsättas för hälsoforskning inriktad på de fattigas behov. Detta gäller särskil

sjukdomar som malaria, aids och tuberkulos. Malaria dödar nästan 2,5 miljo-

ner människor och tuberkulos mer än 2 miljoner. Två tredjedelar av världens

30 miljoner hivsmittade bor i de fattigaste länderna.

Miljontals liv skulle räddas om hälsoforskningen även inriktades på de

fattiga ländernas sjukdomar. Internationella organisationer som WHO och

FAO får inte tillräckligt med bidrag för att själva kunna bedriva denna forsk-

ning. Utskottet menar att tiden nu är mogen för att utarbeta en strategi för

samarbete mellan den rika och fattiga världen vad gäller hälsoforskningen.

Sverige och andra länder måste tillsammans med de internationella organisa-

tionerna garantera att det finns marknader för vaccin mot t.ex. malaria, tu-

berkulos och aids.

Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U215 (kd) yrkande 7. Motion U204 (m) yrkande

6 anses besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande hälsoforskning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar

motion 1999/2000:U204 yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört,

19. Ökat stöd till enskilda organisationers utvecklingssamarbete

(mom. 50)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Utskottet

konstaterar att" och slutar med "U204 (m) yrkande 12" bort ha följande

lydelse:

Fria och frivilliga organisationer gör goda insatser, särskilt vad gäller kun-

skapsöverföring. Sådant bistånd har, genom personligt engagemang, egna

arbetsinsatser och lokal erfarenhet, ett betydligt större värde än den nomi-

nella ekonomiska volymen. Enligt utskottets mening kompletterar biståndet

genom frivilliga organisationer det bilaterala utvecklingssamarbetet på ett

angeläget och framgångsrikt sätt. Via dessa organisationer når svenska insat-

ser direkt ut till de behövande befolkningarna utan omvägar via statsappara-

ten. Vidare fyller bistånd genom enskilda organisationer den viktiga uppgif-

ten att genom kunskapsöverföring stödja utvecklingen av enskilda organisa-

tioner i samarbetsländerna och stärka det civila samhällets institutioner.

Utskottet menar samtidigt att det är viktigt att de fria organisationerna be-

håller sin karaktär. Varsamhet med offentliga biståndsmedel till frivilliga

organisationer och krav på egeninsatser bör därför iakttas. Därigenom slår

man vakt om fördelarna med denna biståndsform.

I enlighet med vad som anförs i motion U204 (m) yrkande 12 anser ut-

skottet att fria och frivilliga organisationer bör ges en utökad roll i bistånd

samtidigt som krav på egeninsatser upprätthålls. Detta bör ges regeringen till

känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U204 (m) yrkande 12.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande ökat stöd till enskilda organisationers utvecklings-

samarbete

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U204 yrkande 12 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Enskilda organisationer (mom. 51)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Utskottet

delar motionärernas" och slutar med "U206 (fp) yrkande 21" bort ha följande

lydelse:

Enskilda människor och enskilda organisationer utgör själva basen för bi-

ståndsviljan. Utredningar som gjorts rörande biståndet visar också att inter-

nationellt solidaritetsarbete genom enskilda organisationer är effektivt och

vilar på stor erfarenhet. Korta beslutsvägar och obyråkratiskt sätt att arbeta

gör att hjälpen genom frivilligorganisationer är kostnadseffektiv och når

fram. Arbetet sker ofta i små lokalt förankrade projekt, med en mycket nära

kontakt mellan de engagerade människorna i Sverige och deras samar-

betspartner i syd eller öst. Andra delar av folkrörelsebiståndet sker i större

skala, speciellt inom de områden där organisationerna har extra stor kompe-

tens, som exempelvis demokratifrågor och speciella humanitära insatser.

Återuppbyggnadsarbetet efter orkanen Mitchs förödelse i Centralamerika

förra året är ett tydligt exempel på förmågan hos enskilda organisationer att

snabbt nå fram med hjälp och påvisar nödvändigheten av att ta det civila

samhället till hjälp under en sådan process. Flertalet svenska organisationer