Bet. 1999/2000:UU5

Utrikesutskottets betänkande

1999/2000:UU05

Nordiskt samarbete 1998

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1999/2000

UU5

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande dels

regeringens skrivelse 1997/98:67 Nordiskt samarbete

1998, med huvudsaklig inriktning på verksamheten

inom ramen för Nordiska ministerrådet, dels

redogörelse till riksdagen 1998/99:NR1 Nordiska

rådets svenska delegations berättelse angående

verksamheten under 1998. Utskottet behandlar även de

motioner som väckts med anledning av dessa samt

vissa motioner från allmänna motionstiden 1998/99

och 1999/2000. Samtliga motioner avstyrks eller

besvaras av utskottet. Utskottet föreslår att

skrivelsen och redogörelsen läggs till handlingarna.

I ärendet finns en reservation och ett särskilt

yttrande.

Skrivelsen

Regeringen yrkar i skrivelse 1997/98:67 Nordiskt

samarbete 1998 att riksdagen tar del av skrivelsen.

Redogörelsen

Nordiska Rådets svenska delegation överlämnar

redogörelse 1998/99:NR1 angående verksamheten under

1998, för riksdagens kännedom.

Motionerna

Motion väckt med anledning av redogörelse

1998/1999:NR1

1998/1999:U10 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nominering av

ledamöter i Europaparlamentet till Nordiska rådet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riksdagsutskottens

roll i det nordiska samarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om samarbete med

parlamentariker från Estland, Lettland och Litauen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt

reformering av Nordiska rådet.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1998/1999

1998/1999:U701 av Anita Johansson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att

möjligheterna undersöks för att etablera ett

nordiskt centrum.

1998/99:U702 av Jarl Lander och Torgny Danielsson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

den bör verka för att ett skjutfält i Gravberget ej

kommer till stånd.

1998/99:U703 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om initiativ för att

aktivera och föra vidare den nordiska debatten om

välfärden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att i Nordiska rådet

verka för WHO-målet och i Parismötets anda när det

gäller bruk och missbruk av alkohol och andra

droger,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förutsättningar

ges för de samiska organen så att de kan

vidareutveckla sitt politiska arbete.

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om uppföljning av

gränsgångares problem i avsikt att främja ökad

rörlighet och smidigt "vardagsumgänge" över

landgränserna,

5. att riksdagen uppdrar åt regeringen att

åstadkomma de förändringar inom TV-samarbetet som

erfordras för att nordiska länders public service-

kanaler skall kunna ses i andra nordiska länder,

1998/1999:U704 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nätverk för

mänskliga rättigheter,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att verka för

samernas medlemskap i Nordiska rådet,

1998/1999:U901 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om krav på stängning av

Köpenhamns kolkraftverk.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1999/2000

1999/2000:U603 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om krav på stängning av

Köpenhamns kolkraftverk.

1999/2000:U701 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nominering av

ledamöter i Europaparlamentet till Nordiska rådet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riksdagsutskottens

roll i det nordiska samarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om samarbete med

parlamentariker från Estland, Lettland och Litauen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen i övrigt anförts om behovet av

fortsatt reformering av Nordiska rådet.

1999/2000:U702 av Tomas Högström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nedläggning av Nordiska

rådet.

1999/2000:U703 av Åke Gustavsson och Anita Johansson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av att skapa ett gränslöst Norden.

1999/2000:K273 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Nordiska rådets

årliga session liksom tidigare bör avhållas under

perioden februari/mars.

Utskottet

Regeringen skrivelse 1998/1999:67

Arbetsåret 1998 präglades starkt av att Sverige

ansvarade för ordförandeskapet i det nordiska

regeringssamarbetet. Som i andra internationella

sammanslutningar har ordförandelandet i det nordiska

samarbetet ett begränsat utrymme att sätta sin egen

prägel på arbetet. Till stora delar är uppgiften

ofrånkomligen att förvalta det föregående

ordförandeskapets initiativ och att föra redan

igångsatta processer till beslut och genomförande.

Ordförandeåret har dock satt spår i nordisk

verksamhet på flera områden.

Sveriges ambition var att koncentrera

ordförandeskapet till några profilfrågor: samverkan

för ökad sysselsättning och uppgiften att göra

Norden och dess närområden till en ekologiskt

hållbar region. Arbetet under året har starkt

präglats av dessa två initiativ.

Sysselsättningsfrågornas behandling på det

europeiska planet var under arbetsåret 1998 också en

central samnordisk angelägenhet. De riktlinjer som

utformades under år 1998 för

sysselsättningspolitiken inom Europeiska unionen

(EU) bygger i stor utsträckning på värderingar som

är bärande i de nordiska ländernas politik för

tillväxt och sysselsättning, såsom betydelsen av

aktiva insatser för att stärka individens ställning

på arbetsmarknaden och av en god balans mellan

flexibilitet och trygghet, liksom värdet av att

främja företagsamhet och att öka jämställdheten

mellan kvinnor och män.

Samverkan på det nordiska planet kring

utvecklingen av ett ekologiskt hållbart samhälle

fick en politisk injektion genom den särskilda

deklaration som de nordiska statsministrarna och

deras kollegor i de självstyrande områdena antog i

november 1998 under Nordiska rådets session i Oslo.

Norden deltar i formandet av det nya Europa, genom

att basera det nordiska agerandet på den samsyn som

finns i centrala samhällsfrågor. Den grundläggande

ambitionen att systematiskt utnyttja nordiska

samarbetsstrukturer för avstämning och, när

förutsättningar finns, samstämt agerande i aktuella

EU- och EES-frågor, liksom i det bredare

Europasamarbetet, har varit en ledstjärna. Ett

mycket påtagligt resultat av nordisk samsyn och

samverkan var självfallet att det under hösten 1998

kunde nås enighet om ett samarbetsavtal mellan

Europeiska unionens råd och Island och Norge som gör

det möjligt att införliva Schengenregelverket med EU

med bibehållen passfrihet inom Norden.

Nordiskt närområdessamarbete lämnar ett bidrag till

säkerhet, demokrati och gynnsam ekonomisk och social

utveckling i vår del av Europa. Norden har mycket

att vinna på att utveckla handel och folkligt utbyte

mellan de nordiska länderna och länderna kring

Östersjön.

Det nordiska samarbetet utvecklas genom kontakterna

med de baltiska länderna. Statsministrarna i Norden

och de tre baltiska länderna enades under sitt

gemensamma möte i Helsingfors i februari 1999 om att

undersöka hur denna inbördes samverkan skall kunna

göras än mer givande än hittills.

Under arbetsåret har det varit en ambition att

tydligt markera det nordiska samarbetets betydelse i

internationell politik. Denna samverkan har under

svenskt ordförandeskap kunnat stärkas.

Samarbetet inom Norden

Arbetet med 1995 års reformarbete har gått vidare i

syfte att förnya och effektivisera samarbetet och

att säkra en inriktning på frågor som har betydelse

för enskilda och företag i vardagen, inte minst

arbetet mot gränshinder.

Sverige har under år 1998 tagit initiativ till att

utreda möjligheterna att öppna ett s.k.

informationsfönster i de nordiska huvudstäderna.

Bakgrunden är bl.a. avsaknaden och behovet av en

centralt belägen informationspunkt i Stockholm.

Sverige har fortsatt att verka för att

effektivisera den verksamhet som finansieras över

Nordiska ministerrådets budget. Efter behandling i

Nordiska rådets organ fastställde ministerrådet i

november 1998 budgeten för år 1999. Den uppgår efter

prisomräkning till 732 miljoner danska kronor. Det

är en realt sett oförändrad budgetram. Det största

området är kultur-, utbildnings- och

forskningssamarbetet. Jämfört med budgeten för 1997

minskar den svenska andelen av budgeten med 1,5 %

till 34,1 %. Fördelningsnyckeln beräknas på basis av

respektive lands andel av den samlade nordiska

bruttonationalinkomsten.

Samverkan med frivilligorganisationerna, där

Föreningen Norden intar en särställning, är ett

viktigt inslag i det nordiska samarbetet. På det

nationella planet har regeringen utvecklat

kontakterna med Föreningen Norden, både genom

samarbete i projektform och genom att lämna ett

särskilt ekonomiskt bidrag till verksamheten vid

informationsbutiken Arena Norden i Stockholm.

I juni avlämnades en rapport från Arbetsgruppen om

en nordisk samekonvention till regeringarna i

Sverige, Finland och Norge samt de tre ländernas

sameting. Arbetsgruppen har, på sameministrarnas

uppdrag, utrett behov av och förutsättningar för en

nordisk samekonvention. Rapporten utmynnade bl.a. i

förslag om en samepolitisk samverkan som innebär att

sameministrarna skall mötas ca en gång per år

tillsammans med sametingspresidenterna. Det skall

även tillskapas ett beredningsorgan, där sametingen

skall ingå, på tjänstemannanivå med uppgift att

bl.a. förbereda det politiska mötet.

Norden och Europa samt Schengensamarbetet

Europafrågorna är ett av huvudområdena för det

nordiska samarbetet och de har spelat en

framträdande roll också under verksamhetsåret 1998.

Genom att tre nordiska länder är medlemmar av EU och

Island och Norge är parter i EES-avtalet har alla

nordiska länder en mycket nära anknytning till det

europeiska samarbetet.

Ambitionen att använda sig av det nordiska

samarbetet som en plattform för nordiskt samråd i

aktuella EU- och EES-frågor har inneburit att dessa

frågor blivit en stående punkt på dagordningen vid

nordiska ministermöten, och vid möten inom Nordiska

ministerrådets formella ram.

Den nordiska passfriheten är en av hörnstenarna i

det nordiska samarbetet. Den har fungerat under

fyrtio år och betraktas som en självklarhet av

flertalet medborgare i de nordiska länderna. Inom EU

är, på samma sätt som i Norden, den fria rörligheten

för personer ett av kärnområdena inom den inre

marknaden. För att påskynda avvecklingen av

gränskontroller inom EU ingick några av EU:s

medlemsländer år 1985 det s.k. Schengenavtalet. Det

operativa samarbetet inleddes i mars 1995. I

december 1996 slöt Norge och Island ett

samarbetsavtal med Schengenstaterna med samma

materiella innehåll som anslutningsavtalen.

Schengenprotokollet innehåller också bestämmelser

som, tillsammans med ett särskilt protokoll om

Danmarks ställning, gör det möjligt att säkerställa

att den nordiska passfriheten kan bibehållas inom

ramen för det bredare europeiska samarbetet. I

slutet av år 1998 färdigförhandlades ett avtal som

gör det möjligt för Norge och Island att delta i

Schengensamarbetet även när detta införlivats i EU-

strukturen.

Norden och dess närområden

Samarbetet med närområdet - de tre baltiska

länderna, nordvästra Ryssland, Barentsområdet och

Arktis - är prioriterat inom det nordiska

samarbetet.

Huvudmålsättningen med Nordiska ministerrådets

närområdessamarbete är att bidra till stabil och

demokratisk utveckling och att främja utvecklingen

av en fungerande marknadsekonomi. Avsikten är också

att satsningarna skall koncentreras till de områden

där det nordiska samarbetet ger ett mervärde och

bidrar till en bättre samordning med andra insatser.

I ministerrådets budget för år 1998 uppgick det

särskilda närområdesprogrammet till 52 miljoner

danska kronor. En stor del av dessa resurser

satsades på projekt som skall främja

demokratiutvecklingen. De olika formerna av

stipendie- och utbytesordningar är också ett viktigt

inslag i närområdesprogrammet.

Vid sidan av de insatser som görs över

ministerrådets budget har de nordiska

finansministrarna beslutat om ett program för att

främja investeringar i små och medelstora företag i

de baltiska länderna (Baltiska investeringspro-

grammet). Programmet löper till år 2000 och omfattar

totalt ca 180 miljoner ecu.

Under år 1997 inrättades dessutom en särskild

ordning inom Nordiska Investeringsbanken för lån på

särskilt förmånliga villkor till finansiering av

miljöprojekt i Nordens närområden. Låneramen uppgår

till 100 miljoner ecu. Härutöver finns från år 1996

möjligheter att via Nordiska

miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) få lån för

miljöinsatser i närområdena.

Nordiskt samarbete på sektorsnivå

Kultur och medier

Nordiska ministerrådet stimulerar kultursamarbetet i

Norden genom insatser på särskilda områden, genom

nätverksbildning och satsningar på projekt med stark

nordisk profil.

Tyngdpunkten i kultursamarbetet ligger på

samarbetet inom Norden och bygger på den

värdegemenskap som finns mellan de nordiska länderna

och som manifesteras i den kulturella och språkliga

gemenskapen. I det svenska ordförandeprogrammet på

kulturområdet framhölls områdena barn och unga,

språket, åtgärder för att minska

främlingsfientligheten och gagna ett mångkulturellt

samhälle, medier, Nordens närområde, kulturarvet och

konstnärlig verksamhet.

Satsningen på barn och unga har fortsatt med

utgångspunkt i den särskilda handlingsplanen.

Huvudmålet för ministerrådets kultursamarbete inom

barn- och ungdomsområdet är att stärka den nordiska

identiteten genom att öka barns och ungdomars

deltagande i, kunskap om och intresse för kultur i

Norden.

Språket är en förutsättning för att kunna ta del av

det gemensamma kulturarvet därför har en

språkpolitisk strategi tagits fram. Målet är att de

skandinaviska språken fortsatt skall utgöra den

gemensamma ramen i det nordiska samarbetet och att

den internordiska språkförståelsen och

kulturkompetensen skall vidareutvecklas samt att

stärka nordbors färdigheter att förstå varandra.

Kultursektorn har ett särskilt ansvar att bekämpa

främlingsfientlighet och rasism. I den strategi som

lades fram vid Nordiska rådets session i Oslo

framhölls att de nordiska länderna genom respekt för

kulturell mångfald skall motarbeta rasism och främja

positiva multikulturella värden. Målet skall vara

att ge ungdomar ett historiskt perspektiv på rasism

och främlingsfientlighet och att få dem att själva

analysera sitt förhållningssätt till nynazism,

diskriminering av flyktingar, invandrare och andra

minoriteter.

Satsningarna på medierna har fortsatt. Med

styrningsgruppen för nordiskt kultur- och

massmediesamarbete (KM-gruppen) som initiativtagare

anordnade Nordiska ministerrådet i samarbete med

Rundradion i Finland konferensen "Public service

broadcasting i den digitala framtiden". Public

service-verksamhetens betydelse vid införandet av

den nya digitala tekniken fick ett starkt stöd av

deltagarna.

Det nordiska samarbetet på medieområdet är viktigt

i förhållande till det arbete som bedrivs inom EU.

Mediesamarbete i EU utgår från vissa gemensamma

direktiv och stödprogram. Under året har frågorna

främst rört införandet av TV-direktivet, grönboken

om konvergens samt arbetet med de upphovsrättsliga

frågorna kring återanvändning av arkivmaterial.

Ministerrådet vill fortsatt föra en aktiv politik

för att tillvarata nordiska intressen på

medieområdet.

Nordiska kulturfonden är det viktigaste nordiska

stödorganet för kulturaktiviteter på fältet.

Verksamhetsområdet är brett och omfattar alltifrån

allmän kultur till utbildning och forskning. Under

år 1998 har projekt för ett sammanlagt belopp om 23

miljoner danska kronor beviljats. Totalt behandlade

fonden under året 995 ansökningar. Kulturfonden har

genom sin breda verksamhet och satsning på mindre

projekt möjliggjort att ett stort antal idéer från

kulturlivet har kunnat förverkligas.

Utbildning och forskning

Utbildnings- och forskningssektorn är det

resursmässigt sett största nordiska

samarbetsområdet. Den övervägande delen av medlen

går till generella stöd-ordningar,

nätverksaktiviteter, tidsbegränsade projekt och

nordiska institutioner.

Det svenska ordförandeskapets egna prioriteringar

har främst fokuserat på insatser inom följande

områden: kvalitet i skolan, utbildningens roll i

sysselsättningspolitiken, vuxenutbildning samt

förnyelse av den högre utbildningen.

Språksamarbetet hör till de högprioriterade

nordiska samarbetsområdena och berör i princip

samtliga ministerrådssektorer. Ministerrådet

tillsatte i december 1997 en arbetsgrupp med uppgift

att dels utarbeta förslag till övergripande

policy/riktlinjer för det framtida nordiska

språksamarbetet, dels kartlägga och komma med

förslag till en struktur för detta samarbete. Ett

ministerrådsförslag om nordisk språkpolitik

överlämnades till Nordiska rådet inför rådets

session i Oslo. Nordiska rådet mottog förslaget

mycket positivt.

Ministerrådets IT-policygrupp har haft uppdrag att

utarbeta ett nytt verksamhetsprogram rörande IT och

data i undervisningen (IDUN II) för tiden 1999-2001.

Programmet kommer att vara koncentrerat till tre

områden -innovativa skolmiljöer, IT i

lärarutbildningen samt vuxenutbildning och flexibelt

lärande.

NORDUnet (det gemensamma datanät som förbinder de

nationella universitetsdatanäten i de nordiska

länderna) är exempel på framgångsrik nordisk

samverkan inom ett resurskrävande område.

Under 1990-talet har de nordiska länderna i stort

sett samtidigt genomfört reformer inom skolan. En

grund har därmed lagts för nordiskt samarbete inom

ett flertal områden. Under det svenska

ordförandeskapet har ledningsgruppen för nordiskt

skolsamarbete dels vidarefört en rad projekt som

finns upptagna i den för nordiskt skolsamarbete för

perioden 1997-2000 fastställda handlingsplanen, dels

påbörjat ett antal nya projekt.

Det arbete om en ny nordisk sektorsövergripande

forskningspolitiks strategi, som inleddes under det

finska ordförandeskapet och fortsatte under det

norska, resulterade under det svenska

ordförandeskapet i ett ministerrådsförslag till

Nordiska rådet inför rådets session i Oslo.

Strategin ger möjlighet till en forskningspolitisk

helhetssyn.

Ministerrådet fastställde under året en reviderad

stipendieordning för Baltikum och nordvästra

Ryssland för tiden 1999-2000. En nyhet är att

stipendieordningen nu även skall kunna användas för

att stödja uppbyggnaden av nätverk och samarbete

mellan ideella organisationer i Norden och

närområdet. Ministerrådet har också under året

fattat beslut om att från år 1999 initiera två nya

samarbetsprojekt med Baltikum, nämligen "Children

with special needs" och "Pre-service training of

teachers". Projekten, som båda är tänkta att vara

treåriga, bygger på de baltiska ministeriernas

gemensamma prioritering.

Ministerrådet har beslutat att utarbeta förslag

till en samlad strategi för all verksamhet inom

sektorn för utbildning och forskning för

femårsperioden 2000-2004. Strategin skall bygga på

ministerrådsförslagen för språksamarbete respektive

forskningspolitisk strategi, samt redan fastställda

nya eller kommande handlingsplaner för skola,

folkbildning och vuxenundervisning samt högre

utbildning. Strategin skall även innefatta tänkta

insatser i närområdena liksom i relation till

Europasamarbetet. Den samlade strategin avses bli

överlämnad som ett ministerrådsförslag till Nordiska

rådet inför rådets kommande session i Stockholm i

november 1999.

Miljö

Det nordiska samarbetet inom miljösektorn har som

utgångspunkt målsättningarna i den nordiska

miljöstrategin under perioden 1996-2000. Det innebär

att den inom Norden högsta tillämpade ambitionsnivån

skall vara riktmärket för både det nationella och

det vidare internationella miljöarbetet och då

särskilt i förhållande till arbetet inom EU.

Miljöministrarna har beslutat att strategin skall

gälla t.o.m. år 2000 och att en utvärdering skall

göras under år 1999. På grundval av denna och den

tvärsektoriella strategi som statsministrarna

beställt skall en ny miljöstrategi utarbetas för

perioden efter år 2000.

Inom ramen för ordförandeprogrammet för

miljösektorn har Sverige tagit initiativ till ett

nordiskt projekt om ökad resurseffektivitet och

hållbara produktions- och konsumtionsmönster genom

att ställa en expert från Naturvårdsverket till

ministerrådssekretariatets förfogande.

Samarbetet mellan miljö- och fiskesektorerna har

fördjupats under det svenska ordförandeskapet genom

en ny strategi för perioden 1999-2002. Man kommer

att lägga ökad vikt vid att vidta åtgärder i syfte

att främja ett hållbart fiske. Också samarbetet

mellan miljö- och energisektorerna har utvecklats

väl.

Beslut har tagits om att inrätta ett nordiskt

nätverk för miljökonsekvensbedömningar.

Huvudansvaret för att administrera detta har lagts

på ministerrådets institut för regional utveckling,

Nordregio, som till sitt stöd skall ha en rådgivande

grupp. En utvärdering av verksamheten skall ske

under år 2000.

Arbetet med att integrera hanteringar av

kulturvärden i landskapet i det samlade miljöarbetet

har fortsatt att utvecklas. Insatser har gjorts

bl.a. vad gäller den nordiska konstkulturen,

miljökonsekvensbeskrivningar samt på

byggnadsutbildningar för personer verksamma inom

sektorn.

Ekonomi och näring

Skapandet av ett ekologiskt hållbart samhälle i

Norden och dess närområde har varit ett övergripande

tema för det nordiska samarbetet under det svenska

ordförandeskapet. Utvecklingen av energisystemet

runt Östersjön är av avgörande betydelse för den

ekonomiska och sociala utvecklingen inom regionen.

På energiområdet har det svenska

ordförandeprogrammet varit inriktat på fyra områden:

- utvecklingen av en bärkraftig energiförsörjning

omkring Östersjön,

- det nordiska energiforskningsprogrammet,

- klimat- och miljöfrågor,

- EU- och EES-frågor.

Aktuella energifrågor inom EU- och EES utgör numera

en stående punkt på dagordningen vid nordiska möten

på minister- och ämbetsmannanivå. Det gäller förutom

frågor om energimarknaderna och energipolitik även

frågor om den inre marknaden och miljöfrågor som är

betydelsefulla för energiområdet.

Det övergripande målet för det nordiska samarbetet

på näringsområdet är att bidra till att främja

näringslivets konkurrenskraft och därigenom skapa

goda villkor för tillväxt och sysselsättning.

Samarbetet koncentreras till aktuella

näringspolitiska problemställningar i de nordiska

länderna, främst på områden där ett samarbete kan ge

nordisk nytta utöver vad enskilda nationella

insatser kan ge.

Verksamheten inom området jord- och skogsbruk

bedrivs inom ramen för det handlingsprogram för åren

1996-2000, som antogs år 1995. Huvudinriktningen av

det nordiska samarbetet inom jord- och

skogsbrukssektorn omfattar samarbete kring frågor av

centralt intresse för Norden, samarbete inom Nordens

närområden och samarbete för att stödja de nordiska

ländernas deltagande i internationella organ.

I handlingsprogrammet lyfts fyra insatsområden

fram, vilka huvudsakligen hänför sig till de två

första av de nämnda riktlinjerna. Insatsområdena är

kvalitetsproduktion i jordbruket med speciell

inriktning på miljö, förvaltning av genetiska

resurser, utveckling av jord- och skogsbruksberoende

regioner samt uthålligt skogsbruk.

Samarbetet kring genetiska resurser har bedrivits

inom ramen för Nordiska Genbankens verksamhet.

Genbankens arbete i närområdet har bidragit till att

dessa länder har kunnat ta sitt ansvar att följa

biodiversitetskonventionen i en svår ekonomisk

situation.

Ekonomi och finanspolitik

Samarbetet har under år 1998 inbegripit nordiska

finansministermöten, Nordiska ämbetsmannakommittén

för ekonomi och finanspolitik, Nordiska

finansutskottet, Nordisk-baltiska

investeringskommittén, Nordiska konjunkturgruppen,

Nordiska budgetchefsmöten och den nordiska

ämbetsmannagruppen för skattefrågor.

Under året inleddes arbetet med Studien om de

offentliga finansernas konjunkturkänslighet i de

nordiska länderna. Ekonomer från

forskningsinstitutioner har i sammanhanget anlitats

av Ekonomiska rådet och Konjunkturinstitutet. Under

året inleddes också en studie om möjligheterna till

utökat börssamarbete mellan de nordiska länderna.

Det nordiska samarbetet i närområdet kanaliseras i

huvudsak genom Nordiska Investeringsbanken (NIB) i

Helsingfors. I augusti 1996 beslöts att upprätta en

nordisk miljöinvesteringslåneordning (MIL) på 100

miljoner ecu vid NIB. Polen och Estland är redan

inkluderade i NIB:s internationella utlåning, men

genom upprättandet av MIL kan NIB medverka i

miljöutlåning till samtliga länder i närområdet.

Det baltiska investeringsprogrammet (BIP) är ett

samnordiskt projekt som administreras av Europeiska

banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), NIB

och NOPEF (Nordiska projektexportfonden). Syftet är

att kanalisera dels tekniskt bistånd, dels kapital

till små och medelstora företag i de baltiska

länderna och därigenom skapa förutsättningar för

ekonomisk tillväxt.

IT-frågor

I enlighet med de svenska prioriteringarna under

ordförandeskapet och som en uppföljning av ett

initiativ under Norges ordförandeskap, genomfördes i

mars 1998 ett nordiskt IT-ministermöte i Stockholm.

IT-ministrarna enades om ett fördjupat samarbete på

IT-området. Ett nordiskt IT-nätverk etableras mellan

de departement som har samordningsansvar för IT-

frågor. Även om det redan nu finns ett väl utvecklat

IT-samarbete i Norden finns det behov av att stärka

samarbetet för att bättre kunna hantera frågor som

är sektorsövergripande.

IT-samarbetet skall bygga på de tre grundpelarna

Norden, Europa och närområdet. Samarbetet inriktas

bl.a. på användning av IT för att stärka demokratin,

trygga att alla får samma möjligheter i

informationssamhället, stärka de nordiska språken

och den nordiska kulturen, bereda väg för

elektronisk handel samt stimulera nätverksbyggande

bland små och medelstora företag.

Den nya informationstekniken berör lagstiftningen

på det civilrättsliga området liksom på de

offentligrättsliga och straffrättsliga områdena. De

nordiska länderna har beslutat att samarbeta med att

inventera problemen vad gäller lagstiftningen som

berör IT-området samt att utnyttja varandras

kunskaper och i samråd ta ställning till i vilken

utsträckning lagarna behöver moderniseras.

Medborgarpolitik

Arbetsmiljöfrågorna har främst varit inriktade på

samordning av EU-frågor av gemensamt nordiskt

intresse och på löpande information om

tillsynsverksamheten på arbetsmiljöområdet i Norden.

Östersjösamarbetet är ett prioriterat område i det

nordiska samarbetet på arbetsmarknads- och

arbetsmiljöområdet. De nordiska satsningarna i

närområdet gäller bl.a. insatser för att få en väl

fungerande arbetsförmedlingsservice och utveckla

modeller för arbetsmarknadsutbildning. Insatser på

arbetsmiljöområdet har blivit alltmer efterfrågade.

Till grund för regeringssamarbetet på social- och

hälsovårdsområdet finns dels ett samarbetsprogram

som löper till år 2000, dels ordförandeskapets

prioriteringar.

Märkning av livsmedel har fått en framskjuten plats

på den nordiska dagordningen genom att fem sektorer

- konsument, livsmedel, jord- och skogsbruk, fiskeri

och miljö - gått samman om ett stort projekt. Målet

är att ta fram nödvändiga kunskaper och underlag för

att kunna bedöma möjligheterna att utveckla en

generell policy för livsmedelsmärkning.

Ett nytt offensivt handlingsprogram för

konsumentområdet t.o.m. år 2004 utarbetades under år

1998. Det slutgiltiga beslutet om handlingsplanen

togs i januari 1999. Programmet omfattar det

nordiska samarbetets tre pelare. De frågor som

särskilt prioriteras under perioden är

konsumentaspekter på livsmedel, finansiella

tjänster, konsumtion och miljö,

nödvändighetstjänster, IT och konsumentforskning.

I takt med att arbetet inom EU har fått en större

betydelse har också det nordiska samarbetet fått en

tydligare politisk inriktning. Detta gäller t.ex.

för livsmedelspolitiken som blivit mer inriktad på

konsumentskydd, både nationellt och internationellt,

men det gäller också för välfärdspolitiken och

miljöpolitiken.

Amsterdamfördraget har gett konsumentpolitiken en

starkare ställning inom EU. Detta innebär en bättre

plattform för konsumentpolitiska åtgärder samt att

konsumentfrågor kan beaktas inom andra

politikområden. De nordiska länderna samverkade

mycket i arbetet för att uppnå detta och har under

år 1998 fortsatt arbeta tillsammans för att stärka

konsumentpolitiken i EU.

Utöver de särskilt prioriterade områdena för

1998/99 samarbetar de nordiska ländernas

justitieministrar inom en rad områden. Det gäller

bl.a. straffrätt och straffprocessrätt, inklusive

bekämpande av mc-kriminalitet, ekonomisk

brottslighet, civilprocessrätt, förvaltningsrätt,

aktiebolagsrätt och sjörätt.

Danmark har under år 1998 varit ordförande i de

nordiska regeringarnas samrådsgrupp för

flyktingfrågor (NSHF). Under år 1999 ansvarar Norge

för ordförandeskapet i samrådsgruppen. Inom ramen

för särskilda arbetsgrupper har man utbytt

information och diskuterat frågeställningar kring

återvandring och då främst till Bosnien-Hercegovina.

Det nordiska samarbetet inom ungdomsforskningen är

en prioriterad fråga. Ett utkast till nytt nordiskt

femårigt ungdomsforskningsprogram presenterades

under år 1998.

Arbetsmarknadsfrågor för ungdomar har hittills inte

varit ett prioriterat område inom Nordiska

ungdomskommittén, men är ett område som utifrån ett

ungdomspolitiskt sektorsövergripande synsätt har

haft hög prioritet för det svenska ordförandeskapet.

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Till grund för samarbetet inom jämställdhetsområdet ligger ett

program för det nordiska jämställdhetssamarbetet för

perioden 1995-2000. Programmet kompletteras med en

årlig handlingsplan. Samarbetet ligger väl i linje

med den svenska jämställdhetspolitiken. Arbetet

koncentreras till verksamhet som främjar kvinnors

och mäns lika tillgång till de politiska och

ekonomiska beslutsprocesserna, kvinnors och mäns

lika ekonomiska ställning och inflytande, inte minst

i fråga om lön, samt ett jämställt arbetsliv. Vidare

prioriteras verksamhet som dels förbättrar

möjligheterna för såväl kvinnor som män att förena

föräldraskap och förvärvsarbete, dels påverkar den

europeiska och övriga internationella utvecklingen

på jämställdhetsområdet.

Försvarsrelaterat samarbete

Sedan år 1997 diskuteras säkerhetspolitiska frågor

inom ramen för Nordiska rådet. Det tar sig bl.a.

uttryck i att säkerhetspolitiken numera är en

naturlig del av utrikesministrarnas löpande dialog

och årliga utrikespolitiska redogörelse samt att de

nordiska försvarsministrarna deltar i Nordiska

rådets årliga session och att de vid detta tillfälle

lämnar en gemensam nordisk försvarspolitisk

redogörelse.

Under år 1998 har både det multilaterala och det

bilaterala försvarsrelaterade samarbetet utökats och

fördjupats mellan de nordiska länderna.

Kärnan i det nordiska försvarsrelaterade samarbetet

utgörs främst av verksamhet inom det fredsfrämjande

området. För att underlätta samarbete, koordinering

och effektivisering av nordiska resurser skapades

NordSamFN i slutet av 1960-talet. Det ersattes av en

ny samarbetsstruktur benämnd Nordcaps ("Nordic

Coordinated Arrangement for Military Peace Support")

år 1997. Nordcaps kan ses som ett verktyg för att

förbättra de nordiska ländernas förmåga att agera

gemensamt inför beslut om och vid deltagande i

fredsfrämjande insatser. Nordcaps bidrar även till

ett intensifierat informationsutbyte och ett

fördjupat utbildnings- och materielsamarbete mellan

de nordiska länderna. Den nordisk-polska brigaden i

Bosnien och den nordiska bataljonen i Makedonien är

exempel på framgångsrikt nordiskt samarbete.

För att förbättra ländernas förmåga att samarbeta

vid fredsfrämjande insatser genomförs olika

gemensamma övningar. Partnerskap för fred (PFF)

utgör härvidlag en värdefull ram. Sedan några år

tillbaka arrangeras den årliga övningen "Nordic

Peace". Det är en nordisk övning som genomförs i

PFF:s anda. Den första "Nordic Peace"-övningen

genomfördes år 1997 i Norge. Till 1998 års övning,

som genomfördes i Sverige, var även de baltiska

länderna inbjudna att delta. Finland har påbörjat

förberedelserna för 1999 års "Nordic Peace"-övning

och Danmark kommer att stå som värd för övningen år

2000.

Sverige utsågs under hösten 1996 av de nordiska

försvarsministrarna till nordisk "ledande nation"

inom minröjningsområdet. För att förbättra

samordningen inom minröjningsområdet har samtliga

nordiska länder utsett varsin nationell

minröjningskoordinator.

Sedan december 1994 finns ett ramavtal om nordiskt

försvarsmaterielsamarbete. Ambitionen är bl.a. att

få till stånd gemensam upphandling för att nå

ekonomiska, tekniska och industriella fördelar. Ett

utökat samarbete på materielsidan främjar ett mer

effektivt utnyttjande av de nordiska resurserna samt

främjar ett ökat samarbete mellan de nordiska

ländernas försvarsindustrier. För närvarande är

drygt tjugo arbetsgrupper verksamma.

De nordiska länderna stödjer på olika sätt

uppbyggnaden av ett nationellt totalförsvar i de

baltiska länderna och samarbetar med andra länder i

fråga om bl.a. uppbyggandet av en gemensam baltisk

bataljon, Baltbat, för fredsfrämjande verksamhet.

Som ett resultat av nordisk och internationell

samverkan upprättas i februari 1999 en gemensam

baltisk försvarshögskola i Tartu i Estland.

Redogörelse 1998/1999:NR1

Nordiska rådet har under 1990-talet anpassat sin

organisation till den europeiska integrationens

krav. Utrikes- och säkerhetspolitiken intar numera

en framträdande plats på den nordiska dagordningen.

Individens fria rörlighet och trygghet vid flyttning

inom Norden, det nordiska kultursamarbetet,

samverkan om forskning och utbildning utgör fortsatt

tyngdpunkter i samverkan mellan de fem nordiska

länderna och de tre självstyrande områdena.

Sverige innehade ordförandeskapet i Nordiska

ministerrådet under 1998. Profilfrågorna var

sysselsättning och miljö. Till dem har senare också

lagts individens fria rörlighet i Norden. Vid Oslo-

sessionen övertog Island ordförandeskapet och i

deras ordförandeskapsprogram prioriteras de arktiska

områdena, naturens resurser och havets utnyttjande.

Vid Nordiska rådets 50:e session i november i Oslo

stod utrikes- och säkerhetspolitiken i fokus. För

första gången i rådets historia hölls ett möte

mellan rådets presidium och de nordiska

utrikesministrarna.

Vid sessionen lämnades en försvarspolitisk

redogörelse. Nordiskt försvarssamarbete inkluderar i

dag fredsbefrämjande insatser vid europeiska

krishärdar, gemensamma fredsövningar, stöd till de

tre baltiska staternas uppbyggnad av försvar,

gränsbevakning och militär högskoleutbildning,

gemensamma nordiska inköp av försvarsmateriel och

samverkan på försvarsmiljöområdet.

Utskotten och kontrollkommittén

Utskotten motsvarar de tre hörnstenarna i det

nordiska samarbetet som definieras i rapporten

"Nordiskt samarbete i en ny tid".

Frivilligorganisationer och kultursamarbetet, film

och medier och den nordiska välfärden har varit högt

prioriterade frågor för Nordenutskottet under 1998.

En särskild arbetsgrupp med uppgift att undersöka

barn och ungas situation i Norden tillsattes 1998

och fortsätter sitt arbete även under 1999.

Viktiga frågor för Närområdesutskottet har under

1998 varit barn och ungas situation i Nordens

närområden, brottsbekämpning i Nordens närområden

samt miljö och energi. Utskottet kommer fortsatt att

fokusera på miljö, kriminalitet, barnens situation,

situationen i Murmansk och de baltiska staternas

önskan om EU-medlemskap. Utskottet fortsätter sitt

samarbete med Baltiska församlingen och de lokala

parlamenten i nordvästra Ryssland, deltar i

Östersjösamarbetet och följer utvecklingen i

närområdet inklusive Arktis.

Under 1998 har två arbetsgrupper, tillsatta av

Europautskottet, avlagt rapport om nordisk

konsumentpolitik respektive Nordiska Industrifonden.

En konferens om EU:s utvidgning har arrangerats

under året. Utskottet kommer fortsättningsvis att

högt prioritera sysselsättningsfrågor,

livsmedelssäkerhet och konsumentpolitik och följa

upp de rekommendationer som antogs under sessionen

1998.

Frågan om en bättre samordning av stödet till

Baltikum har aktualiserats av rådets

kontrollkommitté. Kommittén har undersökt

samordningen av de multilaterala och bilaterala

nordiska insatserna inom sektorn hälsa och miljö i

Lettland.

Andra viktiga frågor är mänskliga rättigheter. För

en varaktig fred i världen är demokratins

utveckling, respekt för mänskliga rättigheter och

respekt för minoriteters rättigheter en

förutsättning. Norden med sina gemensamma

värderingar bör kunna påverka demokratiutvecklingen

och respekten för såväl mänskliga som minoriteters

rättigheter i vårt närområde. Det utvidgade

säkerhetsbegreppet har också fortsatt hög prioritet.

Agenda 1999

En av presidiet högt prioriterad fråga är den nordliga

dimensionen. En viktig uppgift för Nordiska rådet är

att få till stånd en bättre samverkan inom Norden

inför viktiga avgöranden inom EU. Under de närmaste

fyra och ett halvt åren kommer minst ett nordiskt

land att antingen vara ordförandeland i EU eller

ingå i trojkan. Det ger de nordiska länderna en unik

möjlighet att påverka sina speciella profilfrågor

som arbetslösheten, miljön och närområdena. Den

nordliga dimensionen är central inte minst ur den

aspekten att Ryssland deltar i samarbetet. Det är

viktigt att de nordiska länderna kan fungera som

brobryggare mellan EU och Ryssland.

Sammanfattning av motionerna

Motion väckt med anledning av redogörelse

1998/1999:NR1

I kommittémotion 1998/1999:U10 (m) framhåller

Moderata samlingspartiet att det krävs förändringar

av Nordiska rådets arbetsformer för att göra rådet

till en dynamisk och kraftfull församling med fokus

på aktuella frågor med nordisk anknytning.

Motionärerna menar att en förutsättning för att det

nordiska samarbetet skall lyckas är att det

förankras bättre i de nationella parlamenten och att

intresset för de nordiska frågorna delas av en

större krets parlamentariker än de 87 som ingår i

Nordiska rådet.

Motionärerna anser att deltagarkretsen för

nominering till Nordiska rådets session skall kunna

utökas till att även omfatta ledamöter från

Europaparlamentet (yrkande 1). Vidare anser

motionärerna att det är väsentligt att främja ett

kontinuerligt samarbete mellan de nationella

parlamenten vad gäller nordiska frågor. Det kan ske

genom att respektive riksdagsutskott samarbetar mer

med varandra (yrkande 2). Vidare bör parlamentariker

från de baltiska länderna regelbundet inbjudas dels

till Nordiska rådets session, dels till relevanta

utskottsmöten för att stärka samarbetet mellan

Norden och de baltiska staterna (yrkande 3).

Slutligen menar motionärerna att det finns behov av

en fortsatt reformering av Nordiska rådet bl.a. vad

gäller administrativ effektivitet, initiativrätt och

ärendens behandling (yrkande 4).

Motioner från allmänna motionstiden 1998/1999

I den enskilda motionen 1998/1999:U701 (s)

understryker motionärerna att det nordiska

samarbetet - särskilt inom ramen för Nordiska rådet

- har breddats och fördjupats under senare år.

Samarbetet har en särskild dimension genom sitt

folkliga stöd och engagemang och detta bör

utnyttjas. Motionärerna pekar på att Sverige saknar

en utåtriktad nordisk kontakt- och mötesplats och

yrkar på att regeringen undersöker möjligheterna av

att etablera ett nordiskt centrum som kan fungera

som en aktiv utåtriktad samlingsplats för bl. a.

nordisk kultur, forskning och folkbildningsarbete.

I den enskilda motionen 1998/1999:U702 (s)

uppmärksammas att norska försvaret har undersökt

möjligheterna av att etablerar ett skjutfält på

Östlandet. Ett alternativ som diskuterats är

Gravberget som ligger mycket nära gränsen till

Torsby kommun i norra Värmland. Motionärerna menar

att skjutfält i detta område skulle innebära en

kraftigt negativ påverkan på svenskt område och

kräver att regeringen verkar för att ett skjutfält i

Gravberget inte kommer till stånd.

Den enskilda motionen 1998/1999:U703 (fp) har som

utgångspunkt att det nordiska samarbetet bygger på

genuin värdegemenskap mellan fem länder och tre

självstyrande områden i Norden. Det ger samarbetet

både en djup folklig förankring och en unik

legitimitet.

I motionen framhålls att till den nordiska

värdegemenskapen hör att välfärden ses som

politikens mål. Samtidigt är den nordiska

välfärdsmodellen, med omfattande behov

tillfredsställda genom skattefinansiering eller

obligatoriska avgifter, ställd under debatt.

Nordenutskottet har tillsatt en arbetsgrupp för att

närmare granska framtiden för den nordiska

välfärdsmodellen. Motionären menar att det är

viktigt att betona att välfärdsdebatten är en

fortgående process på olika nivåer och inom olika

områden. Därför är det av intresse att en aktiv

debatt i dessa frågor äger rum, och motionären menar

att Nordenutskottet i Nordiska rådet bör låta

utarbeta underlag för en eventuell temakonferens i

dessa frågor under 1999 (yrkande 1).

I yrkande 2 betonas vikten av ett helhetsgrepp på

folkhälsan. En fråga som är gränsöverskridande är

alkohol- och drogmissbruk och motionären begär ett

nordiskt program för att uppfylla WHO:s mål att

bekämpa droger och för att begränsa den höga

alkoholkonsumtionen.

Samerna har vid upprepade tillfällen sökt uppnå

medlemskap i Nordiska rådet och varje gång fått

avslag. I maj framlades ett medlemsförslag med

hänvisning till att det i både Finland, Norge och

Sverige finns folkvalda sameting. I yrkande 3 kräver

motionären att regeringen skall ställa tillräckliga

resurser till de samiska organens förfogande så att

de kan vidareutveckla sitt politiska arbete.

I yrkande 4 tar motionären upp frågan om

rörligheten över gränserna i Norden. Väl fungerande

gränsrutiner och en smidigt fungerande gränstrafik

underlättar enskilda människors vardag och stärker

mellanfolkligt samarbete i gränsregionerna.

Motionären kräver bl.a. en lösning på de utestående

problemen som försvårar för nordbor att bosätta sig

och arbeta i annat nordiskt land.

Vidare framhåller motionären att helt avgörande

för det nordiska samarbetet är förmågan att förstå

varandra språkligt och att TV kan spela en viktig

roll. I motionen framförs därför förslaget att

regeringen måste agera för att öka möjligheterna för

svenska hushåll att ta del av ett nordiskt TV-utbud

och därmed medverka till att stärka den nordiska

språkförståelsen. Motionären yrkar (yrkande 5) att

riksdagen hos regeringen begär att de förändringar

görs som erfordras för att de nordiska ländernas

public service-kanaler skall kunna ses i andra

nordiska länder.

I kommittémotion 1998/1999:U704 (v) yrkande 6

framhålls att förslaget att skapa ett nordiskt

nätverk för mänskliga rättigheter är positivt men

att detta nätverk bör utvidgas att omfatta även

andra europeiska länder. I yrkande 9 konstateras att

rådet har avslagit samernas ansökan om fullvärdigt

medlemskap med hänvisning till deras juridiska och

folkrättsliga status. Motionärerna menar att det är

dags att ompröva detta beslut och att Sverige bör

verka för att samernas medlemskap i Nordiska rådet

kommer till stånd.

I den enskilda motionen 1998/1999:U901(m)

konstateras att beslutet att i förtid avveckla en

reaktor vid kärnkraftverket i Barsebäck kommer

ytterligare att belasta Skåne miljömässigt. Redan i

dag är Malmö utsatt för luftföroreningar från

Danmark. Läggs Barsebäcksverket ned kommer den

elproduktionen att ersättas med ökad förbränning av

fossila bränslen i Danmark, vilket negativt påverkar

miljön i Malmö. Motionären menar att Sverige därför

bör kräva en stängning av Köpenhamns kolkraftverk.

Motioner från allmänna motionstiden 1999/2000

Kommittémotion 1999/2000:U701 (m) omfattar samma

yrkanden som ovan nämnda kommittémotion

1998/1999:U10 (m). Den enskilda motionen

1999/2000:U603 (m) omfattar samma yrkande som motion

1998/1999:U901 (m).

I den enskilda motionen 1999/2000:U702 (m) krävs att

diskussionerna från Nordiska rådets sessioner

flyttas till de nordiska parlamenten och att

Nordiska rådet läggs ned.

I den enskilda motionen 1999/2000:U703 (s)

understryks att den nordiska välfärdsmodellen är

något att vara stolt över och att EU har åtskilligt

att lära av de nordiska länderna i arbetet med att

skapa ökat samarbete och ökad gemenskap.

Motionärerna anser också att det finns en rad

exempel på konkreta och enkla insatser som kan

genomföras för att minska hindren för ökat nordiskt

samarbete och för att underlätta för nordiska

medborgare att bosätta sig i ett annat nordiskt land

och att skapa ett gränslöst Norden.

I motion 1999/2000:K273 (fp) yrkande 2 anförs att på

grund av den stora arbetsbördan under höstarna finns

det anledning att återgå till att ha Nordiska rådets

årliga session under perioden februari/mars.

Utskottets överväganden

Motionärerna bakom motion 1998/1999:U10 (m) och

1999/2000:U701 (m) kräver i yrkande 1 att

deltagarkretsen vid Nordiska rådets session skall

kunna utökas med ledamöter från Europaparlamentet. I

yrkande 2 efterlyses mer samarbete mellan utskotten

i respektive parlament. Ett förslag att

parlamentariker från Baltikum bör inbjudas till

Nordiska rådets möten framförs i yrkande 3, och i

yrkande 4 krävs en fortsatt reformering av Nordiska

rådet.

Utskottet konstaterar att i Nordiska rådets nya organisation

har närområdesutskottet till huvudsaklig uppgift att

på olika sätt stärka och utveckla kontakterna med

Nordens närområden. Med anledning av det här

aktuella motionsyrkandet vill utskottet särskilt

framhålla närområdesutskottets deltagande i det

första gemensamma mötet mellan Nordiska rådet och

Baltiska parlamentariska församlingen. Vid det

tillfället fattades beslut om en översyn av 1992 års

samarbetsavtal mellan Nordiska rådet och Baltiska

församlingen.

Utskottet delar motionärernas bedömning av vikten av

ett utvecklat samarbete med de baltiska staterna.

Närområdesutskottets arbete torde också skapa goda

förutsättningar att ytterligare bredda och fördjupa

detta. Det förefaller utskottet rimligt att baltiska

parlamentariker i någon form ges möjlighet att delta

i aktiviteter inom ramen för Nordiska rådets

verksamhet. Hur Nordiska rådet närmare utformar sina

sessioner och sammankomster ankommer det dock inte

på riksdagen att avgöra.

Utskottet vill vidare framhålla att under 1997

genomfördes en parlamentarisk konferens om

Östersjösamarbetet med deltagare bl.a. från de

baltiska länderna. Ett avtal om parlamentariskt

samarbete mellan den Baltiska församlingen och

Nordiska rådet upprättades också. Vidare har

utskottet erfarit att representanter för Baltiska

församlingen alltid inbjuds att närvara vid Nordiska

rådets sessioner och temakonferenser. Utskottet har

även inhämtat att ett nytt gemensamt möte mellan

Baltiska församlingen och Nordiska rådet ägde rum i

februari 1999.

Med det anförda anser utskottet att motion

1998/1999:U10 (m) yrkande 3 och 1999/2000:U701 (m)

yrkande 3 kan besvaras.

Utskottet vill understryka att arbetet i Nordiska

rådet under de senaste åren starkt präglats av

reformer som inneburit en ny inriktning på

verksamheten, nya arbetsformer och ny organisation.

Denna utveckling beskrivs också i redogörelsen. Den

nya rådsorganisationen har öppnat för nya

mötesformer, s.k. temamöten, där andra än

rådsmedlemmar och regeringsrepresentanter kan delta

i debatten.

Nordiska rådets nya konstitution och organisation är

beslutad och genomförd sedan den 1 januari 1996.

Erfarenheterna av den nya organisationen utvärderas

kontinuerligt det är ännu för tidigt att diskutera

några mer genomgripande förändringar av rådets

verksamhet.

Utskottet konstaterar vidare att ett av Nordiska

rådets utskott, Europautskottet, har till uppgift

att samverka i frågor av betydelse för arbetet inom

EU/EES, där de nordiska länderna kan agera utifrån

en grundläggande värdegemenskap och sammanfallande

intressen. Europafrågorna har enligt utskottets

uppfattning en självklar plats i Nordiska rådets

verksamhet. Den nya organisationen återspeglar också

detta synsätt. Utskottet vill dock inte förorda att

nationella EU-parlamentariker nomineras som

delegater till Nordiska rådet.

Med det anförda anser utskottet att motion

1998/1999:U10 (m) yrkandena 2 och 4 och

1999/2000:U701 (m) yrkandena 2 och 4 kan besvaras.

Utskottet avstyrker motionens 1998/1999:U10 (m )

yrkande 1 och 1999/2000:U701 (m) yrkande 1.

I motion 1998/1999:U701 (s) krävs att möjligheterna undersöks

om att etablera en utåtriktad nordisk kontakt- och

mötesplats i Stockholm.

Utskottet konstaterar att det finns flera nordiska

mötesplatser i Sverige, t.ex. Föreningen Nordens

informationsverksamhet vid Arena Norden i Stockholm,

Föreningen Nordens lokala informationskontor ute i

landet, den nordiska folkhögskolan på Biskops-Arnö

och de nordiska huvudstädernas centrum för

kulturutbyte på Hässelby slott.

Utskottet konstaterar vidare att den verksamhet som

sedan några år drivits av Föreningen Norden vid

Arena Norden är mycket värdefull och att regeringen

gett betydande ekonomiska bidrag för att stödja

verksamheten både under 1998 och 1999. Inom Nordiska

ministerrådet finns en förståelse för behovet av att

öppna ett nordiskt "informationsfönster" i

Stockholm. Nordiska ministerrådets budget för år

2000 fastställs först sedan Nordiska rådet lämnat

sina synpunkter vid sessionen i november i år. I

budgetförslaget finns medel reserverade för

eventuella insatser avseende informationsverksamhet

i huvudstäderna. Regeringen har i två beslut under

1999 beviljat bidrag på sammanlagt 1 miljon kronor

till Arena Norden. Arena Norden har ansökt om

ytterligare ett bidrag för att finansiera

verksamheten under övergångsfasen. Behovet av

eventuellt ytterligare stöd till Arena Norden får

bedömas när frågan om ett nordiskt

informationsfönster är färdigbehandlad.

Utskottet anser därmed att motion 1998/1999:U701 (s)

kan besvaras med vad som ovan anförts.

I motion 1998/1999:702 (s) krävs att regeringen bör

verka för att ett skjutfält i Gravberget i norra

Värmland ej kommer till stånd.

Utskottet konstaterar att detta ärende är avgjort i

och med att det norska Stortinget beslutat att

skjutfältet skall lokaliseras till Gråfjell och att

detta inte påverkar svenska intressen. Motion

1998/1999:U702 (s) har därmed besvarats.

I motion 1998/1999:U703 (fp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om initiativ för att aktivera och föra

vidare den nordiska debatten om välfärden (yrkande

1) och att regeringen i Nordiska rådet skall verka

för att WHO-målet och Parismötets anda när det

gäller bruk och missbruk av alkohol och andra droger

uppfylls (yrkande 2).

Utskottet konstaterar att välfärdsfrågorna under

flera år har varit viktiga debattämnen i det

nordiska samarbetet. I Nordiska ministerrådet har

Ämbetsmannakommittén för välfärdssektorn diskuterat

olika temata för välfärdsforskningsprogrammet.

Åtgärder för att förhindra utslagning är ett

centralt tema i dessa diskussioner. På

arbetsmarknadsområdet har tre delprojekt påbörjats

om barn och ungas situation i Norden. Även en

utredning om "Gränsbarriärer i Norden" har

påbörjats. Den skall vara färdig i slutet av 1999

och kommer även att omfatta en genomgång av

pensionsförhållanden i Norden. Andra utredningar som

ministerrådet för närvarande genomför omfattar

social- och hälsosektorn.

Sverige har i olika sammanhang arbetat aktivt för

att WHO:s mål och handlingsprogram skall få

genomslag både nationellt och i det europeiska

samarbetet. Sverige har också föreslagit en

uppföljning av 1995 år Europadeklaration. En

ministerkonferens om unga människor och alkohol

kommer att hållas i Stockholm i december 2000.

Sverige kommer att verka för att det nordiska

samarbetet sker i den anda som präglar WHO:s nya

handlingsplan för 2000-2005.

Utskottet anser därmed motion 1998/1999:U703 (fp)

yrkandena 1 och 2 besvarad.

I motion 1998/1999:U703 (fp) yrkande 5 begärs att de

förändringar genomförs som erfordras för att de

nordiska ländernas public service-kanaler skall

kunna ses i andra nordiska länder.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

samarbete inom kulturområdet utgör en väsentlig del

i det nordiska samarbetet och konstaterar att

verksamhet pågår sedan många år inom detta område.

Detta samarbete beskrivs även utförligt i

regeringens skrivelse och behandlas i utredningen om

gränsbarriärer.

Vad gäller nordiskt samarbete mellan public service-

kanaler kan utskottet konstatera att den digitala

sändningstekniken möjliggör att den nordiska

visionen om grannlands-TV kan bli verklighet.

Utskottet har inhämtat att de nordiska TV-bolagen är

i färd att starta digitala sändningar via satellit.

Inom en nära framtid kommer merparten av Norden att

täckas på så sätt av grannländernas TV- sändningar.

Utskottet menar att det är viktigt att ge de

nordiska public service-bolagen förutsättningar att

utvecklas in i den digitala framtiden. Enligt vad

utskottet erfarit har Sveriges Television inlett

digitala satellitsändningar med huvudsakligt syfte

att förbättra möjligheten för de nordiska

grannländerna och övriga Europa att kunna ta emot

sändningarna. Vidare har TV-företagen i Norden

tillsammans med de stora distributörerna av TV via

marknät, satellit och kabel-/telenät enats om

gemensam teknisk specifikation för distribution av

digital TV inom Norden. Syftet med arbetet är att

göra övergången till digital distribution så enkel

som möjligt för TV-tittarna och att försäkra sig om

att det inte föreligger tekniska hinder för att

tittarna skall kunna välja av utbudet. De nordiska

public service-företagen har planer på en gemensam

nordisk TV-kanal (Nordik).

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

1998/1999:U703 (fp) yrkande 5 kan besvaras.

I yrkande 4 krävs att gränsgångares problem löses,

bl.a. för att främja ökad rörlighet och smidigt

"vardagsumgänge" över landgränserna.

Arbetet med att främja gränsgångares problem är en

viktig fråga för det nordiska samarbetet. På flera

plan har Sverige under året gjort frågorna om

onödiga, irrationella och otidsenliga gränshinder

för boende, pendling, arbete och företagande över

och runt gränserna i Norden till ett centralt

samarbetstema.

Arbetet följer nu i princip tre huvudspår. Det

första huvudspåret är det nordiska samarbete som

äger rum kring förverkligandet av den inre

marknaden. Det är en nordisk ambition att försöka gå

före resten av de andra länderna inom det Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (EES) när det gäller att

införa och tillämpa det gemensamma regelverk som

styr det fria flödet av varor, tjänster, kapital och

personer. Ett andra huvudspår är att Danmark och

Sverige under året har påbörjat ett bilateralt

arbete för att underlätta integrationen i

Öresundsregionen. Regeringarnas särskilda

kontaktgrupp för Öresundsfrågor har som sitt primära

uppdrag haft att identifiera lagstiftningsmässiga

och andra institutionella hinder för rörlighet,

integration och dynamisk utveckling, och att söka

lösningar på sådana problem som regionala aktörer

inte omedelbart kan förfoga över. Det tredje

huvudspåret utgörs av de initiativ som tagits inom

Nordiska ministerrådets ram. En bred översyn av

aktuella gränshinder har i princip beslutats, men

man avvaktar för närvarande resultatet av de nyss

nämnda projekten, för att undvika dubbelarbete och

dra lärdom av det som redan pågår.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

1998/1999:U703 (fp) yrkande 4 kan besvaras.

I motion 1998/1999:U704 (v) yrkande 6 krävs att

arbetet med att skapa ett nordiskt nätverk för

mänskliga rättigheter skall utökas till att omfatta

ett europeiskt nätverk.

Utskottet konstaterar att ett förslag lagts i

Nordiska rådet om en utvidgning av nätverket för

mänskliga rättigheter och att utskottet avvaktar

resultatet av den debatt som kommer att äga rum.

Därmed anser utskottet motion 1998/1999:U704 (v)

yrkande 6 besvarad.

I motion 1998/1999:U901 (m) och motion

1999/2000:U603 (m) krävs en stängning av Köpenhamns

kolkraftverk.

De problem motionären tar upp är relaterade till

gränsöverskridande luftföroreningar. Inom Europa

pågår flera aktiviteter med att komma till rätta med

detta problem, bl.a. pågår arbete med att ta fram

ett protokoll för att motverka försurning. Inom

Europeiska unionen pågår parallellt motsvarande

arbete med rådets direktiv om fastställande av

maximinivåer för nationella utsläpp av vissa

atmosfäriska föroreningar och rådets direktiv om

ozon i luften.

En eventuell stängning av Köpenhamns kolkraftverk är

en fråga som avgörs av danska myndigheter och därmed

inte en fråga för riksdagen.

Med detta avstyrker utskottet motion 1998/1999:U901

(m) och motion 1999/2000:U603 (m).

Frågor rörande samerna behandlas i några motioner.

Som bakgrund för behandlingen av dessa har utskottet

inhämtat följande.

Norrland blev isfritt jämförelsevis sent, omkring

7400-6500 f. Kr. Redan 8000 f. Kr. är däremot hela

norska västkusten, nordligaste Norge och östligaste

Finland isfria områden. De hittills tidigaste spåren

efter mänskliga boplatser i inlandet (Garaselet vid

Byske älv) är från 6 000 f. Kr. Flera

invandringsvägar till Norrland har bedömts vara

sannolika - från Atlantkusten, från söder och från

de isfria delarna av Nordfinland och Karelen samt

längs kusten via Gästrikland. Över hela det dåtida

Norrland har hittats föremål av sydskandinaviskt

ursprung, vilka bekräftar invandring från väster och

söder. Man har emellertid inte kunnat finna att de

tidiga norrländska fynden följer den fortsatta

sydskandinaviska utvecklingen, och mycket talar för

att Norrland behöll karaktären av isolat under

närmare tvåtusen år (6000-4000 f. Kr.). Från senare

delen av yngre stenålder till senmedeltiden var

landområdena mellan det nordligaste Sverige och

Finland, anses det, den främsta förbindelsen mellan

Norrland och kontinenten i öster och sydöst. Ända in

i järnåldern kan man i arkeologiskt material

konstatera en gräns mellan norra Norrland och

mellersta Norrland och hypotesen har framförts att

denna gräns från omkring 800 f. Kr. och framåt var

en etnisk gräns mellan "tidig samisk" och "tidig

nordgermansk" befolkning. Frågan om det finns någon

överensstämmelse mellan "arkeologiska kulturer" och

det etniska begreppet folk har emellertid varit

föremål för en omfattande diskussion.

Man känner numera till ganska många boplatser i

norra Norrland från perioden från Kristi födelse och

framåt. Alla har använts av fångstfolk som med stor

sannolikhet varit av samisk etnicitet. Från och med

1300-talet kommer allt fler skriftliga källor som

talar om en samisk inlandbefolkning. Under 1300-

talet fullbordas också den ekonomiska och politiska

utveckling som gav den svenska centralmakten

överhand i Bottenviken. Därmed bröts den

tretusenåriga öst-västliga kontakten mellan norra

Norrlands inland och de ryska områdena.

Frågan om vem som var "först på plats" får dock i

detta sammanhang anses vara av mindre intresse. Vad

som är väsentligt är att det är klart att samer

funnits inom det aktuella området samt där bedrivit

sin näring och utvecklat sin kultur under så lång

tid att de är att betrakta som ursprungsfolk.[1]

Det tidiga fångstsamhällets sociala nätverk var

uppbyggt kring små familjegrupper som bodde och

levde tillsammans. Med tiden utvecklades nya behov

och det ställdes större krav på inre organisation

och fördelning av resurser i form av jakt- och

fiskevatten. Utvecklingen av siidan, föregångare

till dagens "sameby", har sitt ursprung bl.a. i

sådana behov av samordning. Inom siidans ram sköttes

gemensamma frågor. Det kunde gälla allt från

fördelning av jaktmarker och fiskevatten till

lösande av interna tvistemål och motsättningar. En

sammanhållande faktor var religionen, där nåjden var

centralgestalten. Han var den som höll kontakten med

gudarnas värld och därigenom tryggade samhällets

fortlevnad.

År 1050 e. Kr. predikade Stenfi, Norrlands apostel,

kristendomen för samerna. Det kom dock att dröja ett

par hundra år innan något mera allvarligt gjordes

för att kristna samerna. Kyrkor byggdes bl.a. i

Frösö, Sunne och Tynset. I mitten av 1200-talet

byggdes kyrkan i Tromsö. I ett påvebrev år 1308

kallades byggnaden för den "heliga Marias kyrka nära

hedningar". År 1346 döpte ärkebiskopen i Uppsala

tjugo samer och karelare i Torneå. På 1300-talet

uppmanade drottning Margareta samerna att lämna sin

avgudadyrkan och söka sig till kyrkans lära.

När nationalstaterna från 1500-talet fick ett ökat

intresse för samerna ledde detta till att den

svenska byråkratin fick ökat genomslag och siidans

ställning kom att försvagas. Karl IX bestämde år

1603 att samerna skulle infinna sig på bestämda

marknadsplatser varje vinter. Där skulle de erlägga

skatt till kronan samt delta i kyrkans gudstjänster

och i ting. För att samerna skulle komma till de nya

marknadsplatserna förbjöds handelsmännen att som

förut bedriva handel med samerna på de gamla

vinterboplatserna. Inte heller skulle den gamla

siidanstämman få tjänstgöra som domstol. Trots det

fortsatte samerna att ta upp egna angelägenheter i

siidan, men i längden miste de gamla

vinterboplatserna sin ställning som centralplats

till förmån för de nya marknadsplatserna. Det

betydde också att den samiska samhällsordningen med

självbestämmande undan för undan försvagades.

Skriftliga källor tyder på att samerna tidigt hållit

renar, men jakten och fisket tycks ha varit

avgörande fram till slutet av 1500-talet eller på

1600-talet, då rennomadismen tar överhand. Den

utvecklade rennomadismen, med allt större

tamrenhjordar, konkurrerade med jägarsamhället om

samma resurser. Jägarsamhället upplöstes och många

samer blev bofasta sjösamer och kustsamer med fiske

som huvudsaklig försörjning, i kombination med

gårdsbruk och ett mindre antal tamrenar. På 1600-

talet hittades silvermalm vid norrbottniska

Nasafjäll. För malmtransporterna tvångsrekryterades

samer och dragrenar.

Kungamakten började så småningom verka för att

Norrland befolkades i större utsträckning. Bl.a.

genom att öka den odlade jorden kunde kronan få in

mera skatt. I syfte att uppmuntra och kontrollera

kolonisationen av Norrlands inland gjorde kronan

anspråk på all ohävdad mark. Gustav Vasa menade, att

"sådana ägor, som obyggda ligga, höre Gud, Oss och

Sveriges krona till, och ingen annan". För Lapplands

del kom kungamaktens strävan och anspråk på

äganderätt till uttryck under slutet av 1600-talet.

Kolonisationen av Lappland tog på allvar fart efter

år 1749, då Kungl. Maj:t utfärdade ett särskilt

lappmarksreglemente, som reglerade formerna för

kolonisationen. Nya hemman kom till stånd sedan

kronan anvisat mark. För varje hemman skulle betalas

viss skatt, men nybyggarna erbjöds skattefrihet

under de första 15 åren. De fick också viss rätt

till jakt och fiske på kronans marker. För att

undvika konflikter mellan nybyggare och samer blev

det så småningom nödvändigt att begränsa

kolonisationen. En åtgärd blev att dra upp en

"odlingsgräns" i nordsydlig riktning genom Norrland.

En provisorisk sådan gräns kom till 1867.

Över århundradena uppstod också ett behov av att

skapa klarhet i hur långt byarnas och nybyggarnas

skogsmarker sträckte sig och var kronans marker tog

vid. Till detta bidrog bl.a. att den framväxande

bruksnäringen gjorde de norrländska markerna alltmer

värdefulla. Detta var bakgrunden till de

"avvittringsförrättningar" som genomfördes i

Norrland från slutet av 1600-talet till början av

1900-talet och som innebar att de enskilda byarnas

och hemmanens områden avgränsades från kronans

marker.

Siidorna, eller lappbyarna som staten kallade dem,

var i sin tur indelade i skatteland, ägda av

enskilda samer. Denna ordning bestod fram till 1886,

då den individuella rätten till land och vatten

lagstiftades bort. Istället omvandlades rätten till

lappbyns mark till en gemensam bruksrätt för

lappbyns medlemmar. I och med 1971 års rennäringslag

ändrades namnet lappby till sameby. Samebyn

omvandlades då även till en slags ekonomisk

förening, där medlemmarna kollektivt ansvarar för

renskötseln.

I dag finns det samer i fyra stater: Sverige, Norge,

Finland och Ryssland. Det innebär att den samiska

kulturen går tvärs över riksgränserna. Ofta har

släkter medlemmar på båda sidorna om en riksgräns.

En omfattande gränsreglering mellan Sverige-Finland

och Danmark-Norge skedde 1751. I samband därmed

bestämdes att ingen fick ha skatteland både i Norge

och Sverige. Till gränstrakten fogades ett tillägg,

den s.k. "Lappkodicillen", där det fastslogs att

samerna skulle ha rätt att fortsätta flytta med sina

renhjordar över gränsen. Det var mycket viktigt för

de samer som hamnade på svensk sida och som hade

sommarbetesmarker vid norska kusten.

I Norge uppkom kring sekelskiftet starka

nationalistiska strömningar, som ifrågasatte de

svenska samernas närvaro. Bönderna i Nordnorge

menade att renarna orsakade skador på marken och

sjukdomar på boskapen och ville ha bort renarna från

området. Konflikten ledde till förhandlingar mellan

Norge och Sverige och år 1919 tillkom en gemensam

renbeteskonvention. En ny uppgörelse träffades

mellan Sverige och Norge genom 1972 års

renbeteskonvention, som gäller fram till år 2002.

Konventionen reglerar samernas rätt till bete i

Norge och utnyttjandet av vissa betesområden i

Sverige för norska samer. För närvarande pågår

förberedelser inför de nya förhandlingarna mellan

Sverige och Norge om en ny renbeteskonvention som

skall gälla från år 2002.

Det är inte klarlagt om samerna har eller har haft

inte bara dispositionsrätt utan även äganderätt till

en del marker inom det svenska renskötselområdet.

Frågan har prövats rättsligt bara vid några få

tillfällen. En sådan rättsprocess var det s.k.

skattefjällsmålet (NJA 1981 s. 1), som gällde några

områden i Jämtland. I målet avgjorde Högsta

domstolen att samerna inte kunde anses ha äganderätt

utan bara bruksrätt till de berörda områdena.

Domstolen förklarade dock att det inte kunde

uteslutas att samerna kunde ha haft en starkare och

på urminnes hävd grundad rätt till sina skatteland

längre norrut, men denna fråga prövades inte i

målet, som endast gällde vissa markområden i

Jämtland.

Nomadskolans utveckling byggde på ideologin att

samerna borde ha en särställning i förhållande till

det övriga samhället. Med 1913 års skolreform tänkte

man sig kåtaskolorna som huvudform för samernas

skolor. En skolform som skulle följa de renskötande

familjerna på deras flyttningar. I kyrkbyarna fanns

fasta nomadskolor för de äldre barnen. Denna

skolreform fick utstå hård kritik vid samernas

landsmöte 1918.

I början av 1960-talet kom beslutet om en nioårig

grundskola som också omfattade samernas barn.

Skolplikten utökades till nio obligatoriska år.

Grundskolans läroplan skulle tillämpas, men inslag

av samiska ämnen skulle förekomma. Framväxten av den

moderna grundskolan kom också samerna till del. I

och med att grundskolan genomfördes blev också det

samiska språket en del i nomadskolornas

undervisning. I den gamla nomadskolan skulle barnen

från första början lära sig att både tala och skriva

på svenska.

I slutet av 1970-talet började sameskolan i Sverige

att ta form. Sedan 1981 är det samerna själva som

har ansvaret för sameskolorna. En sameskolstyrelse

inrättades där samer utsedda av de samiska

organisationerna är i majoritet.

På sex orter finns sameskolor: Karesuando,

Lannavaara, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby.

Där ges undervisning för årskurserna 1-6.

Sameskolorna följer samma läroplan som den svenska

grundskolan men har samisk inriktning i ett flertal

ämnen. Samebarnen och deras föräldrar väljer själva

om barnen ska gå i sameskola eller i den kommunala

grundskolan. På flera platser där det inte finns

sameskola finns istället skolor med samisk

integrering. Där går samebarnen i den kommunala

grundskolan, men får undervisning i vissa samiska

ämnen som samiskt språk, slöjd och

samhällsorientering.

I Jokkmokk erbjuder Samernas folkhögskola och

kommunens gymnasieskola gymnasieutbildningar med

samisk inriktning. Samernas folkhögskola startade

1942 och har sedan dess erbjudit ungdomar och vuxna

möjlighet att studera både allmänna ämnen och ämnen

med inriktning på samisk kultur och liv.

Ett nordiskt samiskt institut upprättades 1973 i

Guovdageaidnu/Kautokeino i Norge. Institutet

finansieras av Nordiska ministerrådet. Institutet är

ett tvärvetenskapligt forsknings- och

utredningsinstitut specialiserat på samiska språk,

kultur och samhällsliv. Institutet har en budget på

ca 10 miljoner kronor.

Vid Umeå universitet finns möjlighet att studera

samiska eller samisk kultur och historia vid den

samiska institutionen. Här bedrivs också forskning i

samiska ämnen.

I motion 1998/1999:U704 (v) yrkande 9 krävs att

Sverige skall verka för samernas fullvärdiga

medlemskap i Nordiska rådet, och i motion

1998/1999:U703 (fp) yrkande 3 begärs med liknande

utgångspunkt att de samiska organen ges sådana

förutsättningar att de kan vidareutveckla sitt

politiska arbete.

Utskottet konstaterar att samerna, enligt beslut vid

Nordiska rådets session år 1994, har ställning som

observatörer med yttranderätt i generaldebatten.

Detta beslut tillkom med utgångspunkt i att

verksamheten i Nordiska rådet är ett samarbete

mellan staterna och de tre självstyrande områdena i

Norden och endast kan utövas av valda ledamöter i

respektive lands parlament eller självstyrelseorgan.

Det finns således ingen möjlighet att inom gällande

överenskommelser om samarbetet foga in företrädare

för den samiska befolkningen på föreslaget sätt.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang

framhålla nödvändigheten av att i frågor som rör den

samiska befolkningen ha fortlöpande och konstruktiva

kontakter med företrädare för denna. Det är

självklart att Nordiska rådets olika organ tar

sådana kontakter, vilket är möjligt inom ramen för

gällande bestämmelser.

Utskottet ser det också som väsentligt att samiska

intressen även beaktas på såväl nationell som

mellanstatlig nivå. Som exempel på pågående

verksamhet med denna inriktning kan nämnas den

pågående Rennäringspolitiska utredningen, vars

mandat kommer att förlängas till våren 2001, och den

svenska renbeteskommissionen (och en norsk

motsvarighet) vars arbete i förlängningen syftar

till att reglera förhållandena då den svensk-norska

renbeteskonventionen löper ut 2002. Av stor

betydelse är också frågan om eventuell svensk

anslutning till ILO-konventionen nr 169 om

ursprungsfolkens rättigheter, som nyligen utretts

och varit föremål för ett omfattande

remissförfarande. Utskottet vill i sammanhanget

också peka på att statsministern i december 1998 som

svar på fråga 1998/99:115 instämde i viss kritik av

hur organisationen av de samiska frågornas

handläggning i Regeringskansliet varit organiserad

och utlovade att den skulle förändras. Mot bakgrund

härav har under 1999 bl.a. frågor som rör

Sametingets arbete återförts till

Jordbruksdepartementet, vilket ger en mera

sammanhållen handläggningsordning för frågor av

direkt relevans för samerna.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 1998/1999:U703 (fp) yrkande 3 och

1998/1999:U704 (v) yrkande 9 kan besvaras.

I den enskilda motionen 1999/2000:U702 (m) krävs att

diskussionerna från Nordiska rådets sessioner

flyttas till de nordiska parlamenten och att

Nordiska rådet läggs ned.

Utskottet anser att Nordiska rådet har en

betydelsefull roll att fylla och att någon

nedläggning därför ej bör komma i fråga. Utskottet

avstyrker därmed motion 1999/2000:U702 (m).

I den enskilda motionen 1999/2000:U703 (s) understryks att den

nordiska välfärdsmodellen är något att vara stolt

över och att EU har åtskilligt att lära av de

nordiska länderna i arbetet med att skapa ökat

samarbete och ökad gemenskap.

Utskottet delar många av motionärernas synpunkter på

att t.ex. EU kan lära av erfarenheterna från

samarbetet inom Norden. Utskottet förutsätter att

denna kunskap kontinuerligt överförs via relevanta

regeringskanaler och i andra samarbetsfora.

Utskottet anser därmed motion 1999/2000:U703 (fp)

besvarad.

I motion 1999/2000:K273 (fp) yrkande 2 anförs att på

grund av den stora arbetsbördan under höstarna finns

det anledning att återgå till att ha Nordiska rådets

årliga session under perioden februari/mars.

Utskottet konstaterar att det är Nordiska rådet som

självt beslutar om när den årliga sessionen skall

äga rum och att frågan är föremål för diskussion.

Utskottet anser därmed motion 1999/2000:K273 (fp)

yrkande 2 besvarad.

Med det anförda föreslår utrikesutskottet att

riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/1999:67

Nordiskt samarbete 1998 och Redogörelsen till

riksdagen 1998/1999:NR1 Nordiska rådets svenska

delegations berättelse angående verksamheten under

1998 till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande deltagande vid Nordiska

rådets session, utskottens roll m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1998/1999:U10 yrkande 1

och motion 1999/2000:U701 yrkande 1 förklarar

motion 1998/1999:U10 yrkandena 2-4 och motion

1999/2000:U701 yrkandena 2-4 besvarade med vad

utskottet anfört,

res.1 (m, fp)

2. beträffande etablering av ett nordiskt

centrum

att riksdagen förklarar motion 1998/1999:U701 besvarad med

vad utskottet anfört,

3. beträffande skjutfält i Gravberget

att riksdagen förklarar motion 1998/1999:U702 besvarad med

vad utskottet anfört,

4. beträffande den nordiska välfärden,

WHO:s handlingsprogram m.m.

att riksdagen förklarar motion 1998/1999:U703 yrkandena 1

och 2 besvarad med vad utskottet anfört,

5. beträffande nordiska public service

kanaler

att riksdagen förklarar motion

1998/1999:U703 yrkande 5 besvarad med vad

utskottet anfört,

6. beträffande ett gränslöst Norden

att riksdagen förklarar motion

1998/1999:U703 yrkande 4 besvarad med vad

utskottet anfört,

7. beträffande nätverk för mänskliga

rättigheter

att riksdagen förklarar motion

1998/1999:U704 yrkade 6 besvarad med vad

utskottet anfört,

8. beträffande stängning av Köpenhamns

kolkraftverk

att riksdagen avslår motionerna 1998/1999:U901 och

1999/2000:

U603,

9. beträffande samernas medlemskap i

Nordiska rådet och samisk politisk

representation

att riksdagen förklarar motionerna

1998/1999:U703 yrkande 3 och 1998/1999U704

yrkande 9 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande nedläggning av Nordiska

rådet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U702,

11. beträffande den nordiska

välfärdsmodellen

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U703 besvarad med

vad utskottet anfört,

12. beträffande tidpunkten för Nordiska

rådets årliga session

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:K273 yrkande 2

besvarad med vad utskottet anfört,

13. beträffande regeringens skrivelse och

Nordiska rådets svenska delegations berättelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/1999:67

Nordiskt samarbete 1998 och redogörelsen till

riksdagen 1998/1999:NR1 Nordiska rådets svenska

delegations berättelse angående verksamheten

under 1998 till handlingarna.

Stockholm den 19 oktober 1999

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola

Furubjelke (s), Berndt Ekholm (s),

Lars Ohly (v), Bertil Persson (m),

Liselotte Wågö (m), Carina Hägg

(s), Agneta Brendt (s), Jan Erik

Ågren (kd), Sten Tolgfors (m),

Marianne Samuelsson (mp), Marianne

Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Marianne Jönsson (s), Karin

Enström (m), Fanny Rizell (kd),

Ronny Olander (s) och Eva

Zetterberg (v).

Reservation

1. Deltagande vid Nordiska rådets session,

utskottens roll m.m. (mom.1)

Bertil Persson, Liselott Wågö, Sten Tolgfors, Karin

Enström (alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Utskottet konstaterar vidare" och på s.

18 slutar med "1999/2000:U701 (m) yrkande 1." bort

ha följande lydelse:

Utskottet menar att många Europafrågor har en

nordisk dimension och många nordiska frågor har en

europeisk dimension. Till det Nordens politiska torg

som Nordiska rådets session bör vara skall därför

både nordiska parlamentariker och de nordiska

ländernas Europaparlamentariker vara valbara. Det

bör därför göras möjligt för de nationella nordiska

parlamenten att nominera ledamöter till Nordiska

rådet partipolitiskt proportionellt, bland såväl

nordiska parlamentsledamöter som nordiska

Europaparlamentariker.

Utskottet tillstyrker därmed motionerna 1998/99:U10

(m) yrkande 1 och 1999/2000:U701 (m) yrkande 1.

Utskottet anser att motionerna 1998/99:U10 (m)

yrkandena 2 och 4 samt 1999/2000:U701 yrkandena 2

och 4 är besvarade med vad som anförts.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort

ha följande lydelse:

1. beträffande deltagande vid Nordiska

rådets session, utskottens roll m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna

1998/99:U10 yrkande 1 och

1999/2000:U701 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört samt förklarar

motionerna 1998/99:U10 yrkandena

2-4 samt 1999/2000:U701 yrkandena

2-4 besvarade med vad utskottet

anfört,

Särskilt yttrande

Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och

Karin Enström (alla m) anför:

Det nordiska samarbetet bör involvera fler av de

nationella parlamentens ledamöter i ett

kontinuerligt nordiskt samarbete, t.ex. genom att

respektive fackutskott i de nordiska ländernas

parlament samarbetar med varandra. Ordförandelandets

utskott ansvarar för den politiska agendan och

sammankallar till gemensamma möten samt hanterar

administrationen. Initiativ bör kunna tas i de

nationella utskotten och beredas gemensamt. Beslut

fattas i Nordiska rådet. Parlamentsledamöter från

Estland, Lettland och Litauen bör löpande inbjudas

både till Nordiska rådets session och till relevanta

utskottsmöten. Utskotten själva avgör om närvaro av

baltiska parlamentariker är lämplig vid visst möte.

Vid behov kan också en särskild baltisk

samarbetssession anordnas.

Innehållsförteckning

Elanders Gotab, Stockholm 1999

**FOOTNOTES**

[1]: Ursprungsfolk definieras i ILO:s konvention

169, artikel 1 b), som folk som härstammar från

folkgrupper som bodde i landet, eller det

geografiska område som landet tillhörde, vid

tiden för erövring eller kolonisation eller

fastställande av nuvarande statsgränser.

Ytterligare en förutsättning är att de helt eller

delvis har behållit sina sociala, ekonomiska,

kulturella och politiska institutioner. Ett

grundläggande kriterium är också att de folk som

berörs själva identifierar sig som ursprungsfolk.

Avgörande är inte att dessa folkgrupper

historiskt sett bott i ett visst område längre

tid än andra.