Bet. 1999/2000:UU6

Utrikesutskottets betänkande

1999/2000:UU06

Ekonomisk utveckling och samarbete i Östersjö-

regionen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

4 Utskottet

Hemställan

1999/2000

UU6

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 1999/2000:7 Ekonomisk utveckling och

samarbete i Östersjöregionen samt motioner väckta

med anledning av skrivelsen. Därtill behandlas tre

motionsyrkanden från allmänna motionstiden

1999/2000.

I betänkandet ställer utskottet sig bakom

regeringens skrivelse, vilken föreslås bli lagd till

handlingarna.

Utskottet tar även ställning till de motioner som

väckts i anslutning till skrivelsen samt vissa

motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Samtliga

motioner avstyrks eller anses besvarade.

Ett särskilt yttrande från Moderata

samlingspartiet är fogat till

betänkandet.

2 Skrivelsen

Regeringen yrkar i skrivelsen att

riksdagen tar del av skrivelse

1999/2000:7 Ekonomisk utveckling

och samarbete i Östersjöregionen.

Motionerna

Motioner med anledning av skrivelse

1999/2000:7

1999/2000:U4 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

i det fortsatta samarbetet inom Östersjöregionen

särskilt verka för att gatubarnens svåra situation

förbättras.

1999/2000:U5 av Ewa Thalén Finné (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om regler för

arbetstillstånd.

1999/2000:U6 av Roy Hansson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kulturellt samarbete

i Östersjöregionen där Gotlands roll och möjlighet

beaktas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att internationella

evenemang av kulturell och annan karaktär bör ges

uppmärksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om de regionala

tillväxtavtalen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om internationell

räddningstjänst och möjlighet att utveckla densamma,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regionalt EU-

samarbete.

1999/2000:U7 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lika villkor för

alla berörda länder i EU:s östutvidgningsprocess,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det svenska

engagemanget för en demokratisk utveckling i

Vitryssland måste förstärkas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utveckla de

ekologiskt uthålliga kommunikationssystemen i

Östeuropa,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att öka och

effektivisera Sveriges sociala insatser i

samarbetsländerna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kraftigt öka

stödet till svensk näringslivsverksamhet i Ryssland,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utveckla

ekologiskt uthålliga alternativ till kärnkraftverken

i Östeuropa.

1999/2000:U8 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en redovisning av

hur jämställdhetsperspektivet hittills har beaktats

i de insatser som gjorts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om information om målen

i strategin för det fortsatta arbetet med ekonomisk

utveckling och samarbete i Östersjöregionen och om

Östersjömiljard II.

1999/2000:U9 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

upprätta en strategi för hjälp till den uppväxande

generationen i våra grannländer i öst,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

arbeta för att en strategi för hjälp till den

uppväxande generationen i våra grannländer i öst

även anammas på EU-nivå,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör se

över reglerna för upphandling av biståndsprojekt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ge

PES ett utökat mandat för att på så vis främja

svenska företags engagemang i Östersjöregionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt

bör driva frågan om ryskt närmande till WTO, både i

EU och i andra internationella sammanhang.

1999/2000:U10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en hållbar

ekologisk, social och demokratisk utveckling i

Östersjöregionen måste gå hand i hand med den

ekonomiska utvecklingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om aktuella

miljöproblem i Östersjön och om att arbetet med

Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt

måste minska kväve- och fosforutsläppen till haven,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om samlade åtgärder för

att få stopp på oljeutsläppen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

verka för att mottagningsanläggningar för

miljöfarligt maskinrumsavfall kan byggas i länder

där de saknas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

verka för att mottagningsanläggningar för

miljöfarligt maskinrumsavfall kan nyttjas utan

kostnader i hela Östersjöområdet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige nu måste

initiera krafttag mot förorenade utsläpp från

tätorter och industrier runt Östersjön,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige nu måste

verka för att minska den radioaktiva föroreningen av

Östersjön,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige måste ta

initiativ till rådgivning till länder runt Östersjön

för att skapa ett mer långsiktigt ekologiskt

hållbart jordbruk än det konventionella, som bedrivs

i väst,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att kräva

öppenhet och insyn angående radioaktiva utsläpp,

kärnbränsle m.m. i Barentsregionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om de risker som

finns i Barentsregionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att övervaka

och åtgärda miljöhoten i Barentsregionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att utveckla

samarbetet inom Barentsregionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att föra upp de

globala hot som finns i Barentsregionen på

internationell nivå,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om olika typer av

kulturella festivaler i Östersjön,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anfört om att satsningar

bör göras på översättning och marknadsföring av alla

former av litteratur från Östersjöområdet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

kulturturismen bör utvecklas i hela Östersjöområdet,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

ekonomisk omstrukturering i de baltiska

ansökarländerna måste kombineras med förbättringar i

deras miljö- och sociallagstiftning.

1999/2000:U11 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

beakta barnperspektivet inom det fortsatta

Östersjösamarbetet.

Motioner från allmänna motionstiden

1999/2000

1999/2000:U402 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av

miljöförbättrande insatser i Barentsregionen.

1999/2000:U802 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en svensk

kraftsamling när det gäller kompetensutveckling med

avseende på Östersjöregionen.

1999/2000:U803 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den gemensamma

valutans betydelse för handeln i Östersjöregionen.

4 Utskottet

4.1 Skrivelsen

Regeringen redogör i skrivelse 1999/2000:7 för hur

Sveriges samarbete med de nya demokratierna på östra

sidan Östersjön utvecklats sedan 1989. Skrivelsen

behandlar inledningsvis den övergripande

utvecklingen i området. Regeringen redogör därefter

för det mångfasetterade samarbetet mellan Sverige

och Estland, Lettland, Litauen, Polen,

Kaliningradområdet och nordvästra Ryssland samt för

Europeiska unionens samarbete med dessa länder.

Avslutningsvis presenterar regeringen en strategi

avseende Sveriges agerande för ekonomisk utveckling

och samarbete i Östersjöregionen.

4.1.1 Bakgrund (skr. s. 4-17)

Regeringen framhåller inledningsvis att Sverige har

ett starkt intresse av att understödja en ekonomisk

och miljömässigt hållbar utveckling i

Östersjöregionen och att främja de nya

demokratiernas deltagande i Europeiska unionens

samarbetsorgan. Sverige har även ett starkt intresse

av att ett genuint partnerskap utvecklas och

fördjupas mellan EU och Ryssland, menar regeringen.

Regeringen anför vidare att av många skäl, inte

minst geografiska, har Sverige en naturlig roll som

en av de ledande aktörerna i Östersjösamarbetet.

Vidare betonar regeringen i skrivelsen att i

regeringsförklaringen, som avgavs i riksdagen 14

september 1999, understryks att Sverige aktivt skall

bidra till ett Europa i utveckling och jämlikhet.

Man framhåller att satsningen under 1999 "Polen i

fokus" under år 2000 skall följas av "Baltikums år".

Nyckeln till att främja unionens första och främsta

uppgift - fred i Europa - är enligt regeringens

uppfattning utvidgningen av EU till nya länder i

Central-, Öst-, och Sydeuropa. Därför menar

regeringen att beslut om att fler länder skall få

inleda konkreta förhandlingar om medlemskap bör

fattas redan hösten 1999. Betonas också i skrivelsen

att den gemensamma strategi för Ryssland som

antagits av EU måste genomföras snabbt, och unionens

kapacitet att med civila och militära medel

förebygga och hantera kriser bör stärkas.

Regeringen pekar även på de förändrade

förutsättningar för samarbete i området som den

politiska utvecklingen under slutet av åttiotalet

medförde.

Hela Östersjöområdet håller på att integreras allt

snabbare i det västeuropeiska politiska och

ekonomiska samarbetet. Om Östersjöområdet tidigare i

vissa avseenden sågs som en europeisk utmark är det

i dag på ett helt annat sätt närmare knutet till

Centraleuropa, noterar regeringen i skrivelsen. Det

ekonomiska samarbetet kring Östersjön genomgår en

snabb utveckling, framhålls det vidare, och

samverkan med Ryssland är en högt prioriterad

uppgift inom EU. Regeringen konstaterar att

Östersjöområdet betår av en unik kombination av å

ena sidan ekonomiskt utvecklade stater som samtidigt

är gamla demokratier och välfärdsstater, och å andra

sidan nya demokratier och marknadsekonomier stadda i

dynamisk förändring.

Regeringen betonar att ett viktigt element i den

ekonomiska utvecklingen är den sociala dimensionen

och att en förutsättning för hållbar tillväxt är en

rimlig fördelningspolitik och social fred.

I skrivelsen pekar regeringen även på den höga

graden av internationell institutionalisering genom

att organisationer som Nordiska rådet, Nordiska

ministerrådet, Barentsrådet, EU och

Östersjöstaternas råd alla är viktiga aktörer.

I ett historiskt perspektiv betraktar regeringen

det säkerhetspolitiska läge som nu råder i Sveriges

närområde som gott och konstaterar att de baltiska

länderna till betydande del har kunnat konsolidera

sin återvunna självständighet.

Regeringen menar att de säkerhetspolitiska

utsikterna för en fortsatt positiv utveckling i

Östersjöområdet är goda och att en viktig

förutsättning härför är fortsatt närvaro och aktivt

engagemang från EU:s och USA:s sida. Samtidigt kan

viss osäkerhet knytas till utvecklingen i Ryssland.

Därför menar regeringen att en ekonomisk

återhämtning samt en stabil ekonomisk och politisk

utveckling i Ryssland samt ett nära samarbete med

landet är av grundläggande betydelse för den

fortsatta utvecklingen i Östersjöområdet.

4.1.2 Sverige i den nya Östersjöregionen (skr. s.

18-80)

Skrivelsen innehåller en tillbakablick över svensk

politik under perioden 1989-1999. Presentationen

omfattar såväl det mellanstatliga samarbetet som har

byggts upp som Sveriges bredare relationer med de

nya demokratierna i regionen innefattande

handelspolitiska frågor och vänortssamarbetet.

Mer specifikt behandlar skrivelsen följande

områden:

- handelspolitiken,

- utvecklingssamarbete,

- demokrati och utveckling,

- det säkerhetsfrämjande stödet

- näringslivsinriktade åtgärder inklusive

Östersjömiljard I och II,

- utbildning och kultur,

- det mellanstatliga Östersjösamarbetet,

- internationella och nordiska finansieringsorgan i

Östersjöregionen,

- nordiskt-baltiskt samarbete,

- handelsfrämjande, exportfinansiering och

investeringar,

- vänortskontakter, decentraliserat samarbete,

Interreg,

- miljösamarbete,

- energisamarbete,

- transporter,

- kärnsäkerhet,

- Barentssamarbetet

- Polenåret

- turism

- svenskt näringsliv i Östersjöregionen.

Ett avsnitt behandlar även Europeiska unionens

relationer och samarbete med de nya demokratierna i

regionen.

4.1.3 Regeringens strategi för ekonomisk utveckling

och samarbete i Östersjöregionen samt Baltikum år

2000 (skr. s. 81-94)

Regeringen presenterar i skrivelsen en strategi avseende

Sveriges agerande för ekonomisk utveckling och

samarbete i Östersjöregionen samt redogör för

planerna på den särskilda satsningen på de tre

baltiska staterna under år 2000.

I skrivelsen redovisas att målen i allmänna termer

för strategin är demokrati, öppenhet, ekonomisk och

social utveckling, ökat välstånd samt jämställdhet.

Ytterligare mål för strategin är att skapa bästa

möjliga förutsättningar för svenska företag att

delta i den ekonomiska utvecklingen i regionen,

bidra till ökad export och ökade investeringar,

förstärka relationerna mellan Sverige och länderna

på andra sidan Östersjön och öka den svenska

närvaron i dessa länder.

Regeringen betonar att för att dessa mål skall

uppnås är det väsentligt att makroekonomisk

stabilitet uppnås och vidmakthålls, att den

ekonomiska utvecklingen i omvärlden är gynnsam, att

den sociala situationen förbättras, att

marknadsekonomins och rättsstatens institutioner

byggs upp och konsolideras samt att

förutsättningarna för handel och investeringar i

regionen är desamma som gäller mellan unionens

medlemsländer.

Regeringen slår även fast att medlemskap i EU för

de baltiska länderna och Polen är viktiga ur alla

dessa synvinklar. Regeringen skulle välkomna om det

blev möjligt att avsluta medlemskapsförhandlingarna

med bl.a. Estland och Polen under det svenska

ordförandeskapet. Regeringen framhåller att den

fäster den största vikt vid att utvidgningsprocessen

drivs framåt så snabbt som möjligt och i enlighet

med de inom unionen fattade besluten.

Vad gäller Ryssland konstaterar regeringen i

skrivelsen att varje inkommande ordförandeskap

förutsätts, med utgångspunkt från den gemensamma EU-

strategin, att inom ramen för sitt allmänna

arbetsprogram lägga fram en arbetsplan för hur

strategin skall genomföras. Regeringen menar att

detta ger utrymme för Sverige att inför sitt

ordförandeskap lyfta fram de aspekter av

förbindelserna mellan EU och Ryssland som från

svensk synpunkt bedöms som angelägna. Ett särskilt

arbete kommer härvidlag att genomföras inom

Regeringskansliet genom arbetsgruppen EU-Ryssland.

Den nordliga dimensionen bidrar till att skapa en

kollektiv medvetenhet inom unionen om förhållanden

och utvecklingspotential i norra Europa. Därför

avser regeringen att aktivt ta till vara de

möjligheter till ett ökat EU-engagemang i

Östersjöområdet som fokuseringen på den nordliga

dimensionen skapar.

Det nu gällande programmet för utvecklingssamarbete

med Central- och Östeuropa löper ut år 2001.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen under

våren år 2001 med förslag till eventuella insatser

därefter. Därvid har regeringen gjort bedömningen

att vissa delar av samarbetet kommer att kunna fasas

ut vid den nuvarande samarbetsperiodens utgång.

Regeringen bedömer att detta är möjligt för

huvuddelen av det svenska stödet till

institutionsuppbyggnad i Polen och Estland, medan

motsvarande insatser i Lettland och Litauen kan

komma att fortgå ytterligare något år.

Regeringen välkomnar vidare de initiativ som har

tagits i syfte att förstärka dialogen mellan Sida

och företrädare för näringslivet inom ramen för

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.

Mot bakgrund av de baltiska staternas positiva

utveckling och förändrade behov anför regeringen

angående det säkerhetsfrämjande stödet att detta i

framtiden kommer att präglas av en högre grad av

långsiktighet. Med hänsyn till EU-medlemskapets

säkerhetspolitiska betydelse kommer insatser till

stöd för kandidatländernas inträde i EU att

fortsätta spela en viktig roll för samarbetet.

Sveriges aktiva engagemang i BALTSEA-samarbetet samt

stöd till BALTBAT, BALTRON och Baltdefcol kommer att

fortsätta. Vidare framhålls i skrivelsen att en

utveckling av samarbetet med Ryssland, i synnerhet

Kaliningradområdet, och Polen är en prioriterad del

av det säkerhetsfrämjande samarbetet.

Regeringen anser att Sverige fullt ut bör utnyttja

de möjligheter som det multilaterala

Östersjösamarbetet erbjuder för att främja handel,

investeringar och tillväxt i Östersjöområdet.

Östersjöstaternas råd bör stärkas menar regeringen

och avser att ägna stor uppmärksamhet åt de

ekonomiska frågorna inför det tredje

Östersjötoppmötet som skall äga rum under första

halvåret år 2000. Regeringen fäster också stor vikt

vid energisamarbetet i Östersjöregionen och kommer

att undersöka möjligheterna att vitalisera

Östersjösamarbetet rörande andra ekonomiskt viktiga

områden såsom transporter och arbetsmarknadspolitik.

Även fortsättningsvis kommer regeringen att verka

för en förstärkning av de multilaterala

finansieringsorganens verksamhet i Östersjöregionen.

Detta skall ske väsentligen i tre former. För det

första kommer Sverige aktivt att stödja en utbyggnad

av de multilaterala finansieringsorganens ordinarie

aktiviteter i Östersjöregionen. För det andra kan

Sverige genom riktat finansiellt eller tekniskt stöd

medverka till att bygga ut eller komplettera de

multilaterala organens satsningar. För det tredje

kan Sverige verka för en rimlig arbetsfördelning

mellan olika finansiärer så att deras komparativa

fördelar utnyttjas på bästa sätt.

Vidare framhålls i skrivelsen att regeringen fäster

stor vikt vid de diskussioner som äger rum vid

nordisk-baltiska ministermöten och avser överväga

ytterligare initiativ för att stärka det nordisk-

baltiska samarbetet.

Regeringen välkomnar det engagemang som svenska

kommuner, län, enskilda organisationer, företag och

enskilda uppvisar för att på olika sätt främja

kontakterna och samarbetet med länderna på andra

sidan Östersjön. Regeringen aviserar att särskilt

stöd kommer att utgå till vänortskontakter under det

svenska ordförandeskapet i EU.

I skrivelsen betonas att Sverige har ett starkt

intresse av att miljöförbättrande investeringar

kommer till stånd i länderna på andra sidan

Östersjön. Avsevärda insatser har från svensk sida

redan gjorts för att erhålla rent vatten och ren

luft i Östersjöområdet genom att på olika sätt bistå

de nya demokratierna med att minska föroreningarna.

I skrivelsen betonas dock att ännu återstår mycket

att göra på miljöområdet. Regeringen vill mot denna

bakgrund ge hög prioritet åt det mellanstatliga

samarbetet på miljö- och energiområdena samt åt

miljö- och energiinsatser inom

utvecklingssamarbetet, inom det klimatpolitiskt

motiverade stödet samt inom de särskilda resurserna

för näringslivsutveckling i Östersjöregionen.

När det gäller infrastruktur menar regeringen att

det är angeläget att vidta åtgärder som förbättrar

framkomligheten och effektiviserar det befintliga

transportsystemet. Regeringen finner det vidare

viktigt att IT- och telekommunikation byggs ut och

moderniseras i länderna på andra sidan Östersjön.

Privatiseringar av statliga televerk och utländskt

deltagande är viktiga ur denna synvinkel, menar

regeringen. I syfte att underlätta handel och

investeringar finns även ett svenskt intresse av att

infrastrukturen för tele- och datakommunikation över

Östersjön förstärks.

Vad avser kärnsäkerhet framhåller regeringen i

skrivelsen att Sverige bör fortsätta sina bilaterala

insatser och samarbetet med andra bidragsgivare för

att höja säkerheten vid kärnkraftsanläggningar i

Sveriges närområde. Fortsatt uppmärksamhet bör även

riktas mot problemen med använt kärnbränsle och

radioaktivt avfall från ryska ubåtar och isbrytare.

Regeringen betonar att svenska myndigheter, svensk

industri och svenska konsultföretag via

internationellt samarbete har goda förutsättningar

att bidra till en förbättring av säkerheten vid

kärntekniska anläggningar och av hanteringen av

radioaktivt avfall och utbränt kärnbränsle inom

Östersjöregionen. Regeringen avser att ägna detta

frågekomplex särskild uppmärksamhet inför och under

det svenska ordförandeskapet i EU, i synnerhet med

tanke på förhållandena i Litauen och Ryssland.

När det gäller frågor rörande sociala förhållanden

och hälso- och sjukvård finns, menar regeringen, ett

starkt intresse i Sverige för arbete med dessa

frågor i Östersjöregionen, både från enskilda

konsulter, företag, institutioner och myndigheter.

Regeringen anser att det är viktigt att stödja en

god social utveckling i Östersjöområdet genom

uppbyggnad av system för socialförsäkring och

socialtjänst samt att stödja en god hälsoutveckling

genom stärkt folkhälsa och förbättrade hälso- och

sjukvårdssystem. Regeringen understryker även vikten

av uppmärksamhet vad avser utvecklingen på

arbetslivs- och arbetsmiljöområdena i länderna på

andra sidan Östersjön.

Regeringen framhåller vidare i skrivelsen att den

avser att fortsätta att vidareutveckla kultur- och

utbildningssamarbetet med de nya demokratierna i

Östersjöregionen, bl.a. genom att ta fasta på det

stora intresse som finns för Sverige, det svenska

samhället och det svenska språket.

Regeringen anför att Barentssamarbetet bör stärkas

och fördjupas samtidigt som det svenska deltagandet

bör baseras mer direkt på regionala strukturer.

Regeringen gör även bedömningen att direkta

företagskontakter bör underlättas.

Regeringen konstaterar att den särskilda satsningen

på Polen år 1999 varit mycket positiv och

erfarenheterna kommer att sammanställas i en

särskild rapport. Under år 2000 avser regeringen att

genomföra en särskild satsning på de tre baltiska

länderna.

Avslutningsvis framhåller regeringen i denna del

att den har uppskattat det engagemang för

utvecklingen i Östersjöområdet som uppvisats från

ledande håll inom näringslivet och de viktiga

impulser och bidrag som gjorts från detta håll inte

minst inför det första mötet med Östersjöstaternas

regeringschefer år 1996. Regeringen anser att det är

önskvärt med ett intensifierat och effektiviserat

samråd mellan staten och näringslivet för att följa

upp och vidareutveckla Östersjöstrategin och

Östersjöpolitiken.

4.2 Motionerna

4.2.1 Allmänna överväganden

I kommittémotion U7 framhåller Vänsterpartiet att

det ser regeringens samlade strategi för

Östersjöregionen som ett nödvändigt grepp för att

effektivt främja en gemensam och positiv utveckling

i denna del av Europa. Motionärerna menar att

skrivelsen ger en god överblick och en stabil grund

för det fortsatta svenska arbetet i

Östersjöregionen. En god samordning mellan länderna

runt Östersjön kan skapa en stark dynamik i handel,

ekonomi, social välfärd och i

miljöomställningsarbetet.

I yrkande 1 konstateras att

medlemskapsförhandlingarna fortskrider med de första

sex kandidatländerna och med övriga kandidatländer

pågår ett förberedelsearbete utifrån EG:s regelverk.

Motionärerna konstaterar att kandidatländernas

ekonomier växer och har så gjort under senare år.

Den sociala och ekonomiska standarden ökar i dessa

länder. I Ryssland och andra nya länder som

Vitryssland och Ukraina är utvecklingen den

motsatta. Motionärerna menar att EU:s utvidgning kan

innebära att denna utveckling accentueras, att

välståndsklyftan mellan dessa länder och ett större

EU ökar. Motionärerna vill motverka detta genom att

parallellt med förhandlingarna med kandidatländerna

fördjupa partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan

EU och Ryssland.

Vänsterpartiet anser att målet måste vara att alla

östländer och gamla sovjetrepubliker skall åtnjuta

samma villkor när det gäller handel, samarbete och

ekonomiska villkor och begär ett riksdagens

tillkännagivande om detta.

I yrkande 2 i samma motion menar Vänsterpartiet att

situationen i Vitryssland vad gäller bristen på

respekt för de demokratiska friheterna och de

mänskliga rättigheterna är så pass allvarlig att ett

flertal åtgärder måste sättas in. Framför allt

behövs spridande av information och stöd till den

demokratiska oppositionen samt ett intensifierat

diplomatiskt arbete gentemot regimen i Vitryssland.

Vänsterpartiet begär ett tillkännagivande om att det

svenska engagemanget för en demokratisk utveckling i

Vitryssland måste förstärkas.

Miljöpartiet menar i kommittémotion U10 (mp) yrkande

1 att samarbetet med grannländerna är av ett

speciellt slag. Grannsamarbetet bör omfatta de

nordiska länderna, hela Östersjöregionen och

Nordkalotten. De samarbetsområden som särskilt kan

utvecklas är gemensamma miljöprogram för att

åstadkomma effektiva åtgärder i vårt närområde, ett

ökat säkerhetspolitiskt samarbete, ett ekonomiskt

samarbete samt ett kulturellt samarbete. Förutom

miljöinsatser bör bl.a. den gemensamma

arbetsmarknaden utvidgas till att omfatta de

baltiska länderna.

Miljöpartiet anser att en hållbar ekologisk, social

och demokratisk utveckling i Östersjöregionen måste

gå hand i hand med den ekonomiska utvecklingen.

I yrkande 18 i samma motion menar Miljöpartiet att

en ensidig inriktning på att uppnå EU:s

stabilitetskriterier och en tävlan att uppnå den

inre marknadens villkor äventyrar den redan ömtåliga

sociala sammanhållningen i de baltiska

ansökarländerna och deras ekonomiska utveckling. De

menar därför att en ekonomisk omstrukturering i de

baltiska ansökarländerna måste kombineras med

förbättringar i deras miljö- och sociallagstiftning.

4.2.2 Miljö och energi

I Vänsterpartiets motion U7 (v) yrkande 3 anförs att

det är av vikt att Östeuropa undviker omvägen över

en miljöförstörande massbilism. Man betonar att den

omfattande vägtrafiken i Västeuropa i dag är den

transportstruktur som ensam bidrar till de flesta

miljöproblemen och till omfattande personskador.

Därför bör man inte göra om samma misstag i

Östeuropa, menar motionärerna.

Det ekonomiska stöd som går till infrastruktur bör

därför inte gå till motorvägar och bilindustri såsom

sker i dag. I stället för på vägar bör satsningar

göras på moderna, effektiva spårsystem,

bioenergidrivna bussar, modern informationsteknik,

snabb- och högfartståg och miljövänliga

sjötransporter. Motionärerna yrkar att riksdagen bör

ge regeringen till känna att i Östeuropa bör

ekologiskt uthålliga kommunikationssystem utvecklas.

I yrkande 6 i samma motion konstateras att Sverige

tillsammans med andra länder arbetar för att öka

säkerheten vid befintliga kärnkraftsreaktorer i

Östeuropa, företrädesvis de som ligger närmast

Sverige. Motionären menar emellertid att även om

förbättringar görs i befintliga reaktorer kommer de

aldrig att nå samma säkerhetsnivå som i väst. Vidare

framhålls att en nedläggning av en kärnreaktor är en

stor investering. Med nedläggningen av en reaktor

vid Barsebäcks kärnkraftverk kommer Sverige att få

en unik internationell erfarenhet och kompetens på

området. Denna kunskap bör Sverige utnyttja i det

vidare östsamarbetet, menar man. Vidare bör Sverige

agera för att egna, andra länders och

internationella organs insatser för att bygga upp

ekologiskt och säkerhetsmässigt uthålliga

energisystem i Östeuropa ökar. Tonvikten får inte

ligga på att upprätthålla gamla icke uthålliga

system.

Miljöpartiet konstaterar i motion U10 (mp) yrkande 2

att Östersjön är en av världens mest förorenade

innanhav. I motionen anförs att miljöproblemen i

Östersjön är långt ifrån lösta. De största hoten mot

Östersjön är övergödningen av havet, miljögifterna

som släpps ut och utsläppen från odlingslandskapen,

menar man. I motionen yrkas att arbetet med

Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare.

Vidare framhålls i motionen att pågående tillförsel

av närsalter till vatten, framför allt kväve och

fosfor, rubbar de naturliga förutsättningarna för

ekosystemen och leder till förändrade vattenmiljöer.

Motionärerna menar att i Östersjön är det fosfor och

kväve i kombination som begränsar tillväxten och

yrkar att Sverige aktivt måste minska kväve- och

fosforutsläppen till haven (yrkande 3).

I yrkande 4 konstateras att omkring 500 olagliga

oljeutsläpp upptäcks varje år i Östersjön och

motionärerna begär att samlade åtgärder vidtas för

att få stopp på dessa.

En väg för att råda bot på detta är att

mottagningsanläggningar för miljöfarligt

maskinrumsavfall byggs i varje hamn runt Östersjön.

Motionärerna konstaterar att sådana redan finns i

viss utsträckning men begär i yrkande 5 att Sverige

bör verka för att motsvarande anläggningar även

byggs i de länder där de i dag saknas. Ett problem i

sammanhanget är att utnyttjandet av dessa

anläggningar kostar pengar, konstaterar

motionärerna, och begär i yrkande 6 att dessa

anläggningar skall kunna utnyttjas utan kostnad i

hela Östersjöområdet.

Vidare framhålls i motionen att i vissa länder i

Östersjöområdet, särskilt i östra Tyskland och

Polen, ökar utsläppen av miljögifter som en följd av

massbilism. Vidare framhålls att den ryska

nedrustningen ökar risken för att PCB kommer ut i

miljön och att mängder av hushålls- och

industriavlopp går ut i floder och vattendrag utan

rening. I yrkande 7 anförs därför att Sverige nu

måste initiera krafttag mot förorenande utsläpp från

tätorter och industrier runt Östersjön.

I yrkande 8 noteras att mätningar i Östersjön visar

att detta innanhav kontinuerligt tillförs

radioaktivitet. Därför menar motionärerna att

Sverige måste verka för att minska den radioaktiva

föroreningen av Östersjön.

I motionen uppmärksammas vidare jordbruket och

miljöproblem förknippade med denna sektor. Det

konstateras att jordbruket i Baltikum och i Polen är

småskaligt och till stora delar kemikaliefritt. Det

finns anledning, menar motionärerna, att hysa oro de

närmaste åren när man i dessa länder moderniserar

jordbrukssektorn och inför en högre grad av

användning av kemikalier i jordbruket. Framför allt

i Baltikum är jordarna i stor utsträckning

genomsläppliga och lätta, vilket innebär att med

felaktiga jordbruksmetoder kan Östersjöns

miljöproblem öka. Därför menar motionärerna i

yrkande 9 att Sverige måste ta initiativ till

rådgivning till länder runt Östersjön för att skapa

ett mer långsiktigt ekologiskt hållbart jordbruk än

det konventionella som bedrivs i Västeuropa.

Vidare behandlas Barentssamarbetet i motionen. De

miljöproblem som finns i Barentsområdet, särskilt i

nordvästra Ryssland, uppmärksammas även. I yrkande

10 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att

kräva öppenhet och insyn angående radioaktiva

utsläpp, kärnbränsle m.m. i Barentsregionen.

I motionen framhålls vidare att koncentrationen av

kärnvapen, atomubåtar, kärnavfall, radioaktiva

utsläpp, dumpning av radioaktivt avfall till havs

m.m. på Kolahalvön är den största säkerhetsrisken

mot Sverige, ett hot som måste åtgärdas, menar

motionärerna. De begär därför i yrkande 11 att

regeringen ges till känna vad i motionen anförts om

de risker som finns i Barentsregionen. Vidare begärs

i yrkande 12 att miljöhoten i Barentsregionen

övervakas och åtgärdas. I yrkande 13 begärs att

samarbetet inom Barentsregionen utvecklas vidare och

i yrkande 14 att de globala hot som finns i

Barentsre-gionen diskuteras på internationell nivå.

I partimotion U402 (c) yrkande 1 från allmänna

motionstiden konstateras att det nya samarbetsklimat

som utvecklats efter murens fall har skapat

förutsättningar för ett blomstrande subregionalt

samarbete runt Östersjön och i Barentsregionen.

Utbyte och handel har mycket gamla anor i

Barentsregionen. Den ryska revolutionen och det

kalla kriget stängde gränsen mellan den nordiska och

den ryska delen av Nordkalotten. Det skulle dröja

ända till början av 1990-talet innan man åter kunde

tala om en fungerande region i området, framhåller

motionärerna. Man noterar att handeln och utbytet

inom regionen nu åter växer och att transportvägar

upprättas och samarbetsformer utvecklas.

Samtidigt utgör den ryska delen av området en av de

mest miljöförorenade regionerna i Europa. I

Barentsområdet finns också en av världens största

koncentrationer av radioaktivt avfall samt ett stort

antal uttjänta kärnreaktorer. Motionärerna anser att

regeringen bör medverka till att stärka de

miljöförbättrande insatserna i Barentsregionen.

4.2.3 Insatser på det sociala området

I kommittémotion U7 (v) yrkande 4 framhåller

motionärerna att de sociala villkoren för de

fattigaste dramatiskt har försämrats sedan

Berlinmurens fall, framför allt i Ryssland och i de

före detta Sovjetrepublikerna. De växande klyftorna

skapar grogrund för extremism, kriminalitet och

antidemokratiska krafter. Enligt motionärernas

mening har Sverige i praktiska handlingar inte

tillräckligt prioriterat sociala insatser. En

möjlighet att effektivisera Sveriges sociala

insatser i samarbetsländerna är att stödja

frivilligorganisationer som ägnar sig åt humanitära

insatser till utsatta grupper.

Ett flertal motioner uppmärksammar den svåra

situation som gäller för många barn och ungdomar i

Central- och Östeuropa. Det gäller bl.a.

Kristdemokraternas kommittémotion U9 (kd) där det

framhålls att den ekonomiska krisen har skapat stora

problem för de fattigaste familjerna och värst av

alla drabbas barnen. Motionärerna menar att åtgärder

måste vidtas omgående för att skapa förutsättningar

för en demokratisk och stabil politisk utveckling i

dessa länder och för en fungerande marknadsekonomi

samt förutsättningar för att minska den

gränsöverskridande brottsligheten.

Kristdemokraterna vill att ett ambitiösare svenskt

program genomförs för att hjälpa barnen i Ryssland

och i Central- och Östeuropa. I yrkande 1 anförs att

Sverige bör upprätta en strategi för hjälp till barn

och ungdomar i Sveriges grannländer i öst. I yrkande

2 vill Kristdemokraterna att regeringen verkar för

att en sådan strategi även anammas på EU-nivå.

I motion U11 (s) konstateras att FN:s barnkonvention

innebär en ny epok i arbetet med barns och ungas

villkor. Det är första gången barns egna mänskliga

rättigheter formuleras i ett internationellt

bindande avtal. Motionärerna pekar bl.a. på att

konventionen utgår från att barndomen har ett värde

i sig och att barn är en utsatt grupp i samhället

med särskilda behov av omvårdnad och skydd som också

innefattar ett rättsligt skydd. Vidare konstateras

att den sociala situationen för många barn i Polen,

de baltiska staterna och i övriga delar av det som

tidigare utgjorde Sovjetunionen på många håll är

katastrofal. Man framhåller att många barn- och

ungdomsorganisationer har slagit larm om misshandel

och övergrepp som driver barnen från sina hem till

ett liv som missbrukande och kriminella gatubarn.

Motionärerna menar att det är viktigt att Sverige i

sitt fortsatta samarbete inom Östersjöregionen på

ett långsiktigt och målmedvetet sätt försöker

förbättra den sociala situationen för barnen i

området. De begär ett riksdagens tillkännagivande om

att barnper-spektivet beaktas i det fortsatta

Östersjösamarbetet.

I motion U4 (m) konstateras att regeringens

skrivelse inte uppmärksammar de tusentals barn i

Ryssland och i övriga länder i det forna

Sovjetunionen som lever i fängelser, på gator eller

i s.k. internatskolor. Vidare menar man att risken

med en prioritering av ekonomiska reformer är att de

bidrar till att göra situationen än värre för dem

som redan har det besvärligt och nämner särskilt

gatubarn och de gamla. Man konstaterar att de

statliga insatserna i olika länder inom detta område

är bristfälliga och att det inte anstår moderna

välfärdsstater att ta så illa hand om barnen. De

begär därför i motionen att Sverige i det fortsatta

samarbetet inom Östersjöregionen särskilt verkar för

att gatubarnens svåra situation förbättras.

Andra frågor som tas upp i motionerna är frågan om

arbetstillstånd i Sverige för medborgare från

samarbetsländerna samt jämställdhetsperspektivet i

samarbetet.

I motion U5 (m) konstateras att deltagandet i

unionens inre marknad med fri rörlighet för varor,

tjänster, personer och kapital har inneburit stora

fördelar för svenskt näringsliv och för tillväxt och

sysselsättning i Sverige. För att underlätta för de

länder runt Östersjön som ligger utanför EU bör

Sverige gå före övriga medlemsländer och ensidigt

ändra regelverket vad gäller arbetstillstånd.

Således yrkas att kravet på arbetstillstånd tas bort

när baltisk och polsk arbetskraft anställda vid

företag i Polen och Baltikum kommer till Sverige för

att utföra tjänster.

Motionärerna bakom motion U8 (s) noterar att man av

regeringens redogörelse för Östersjösamarbetet

erhåller en bra information om alla de insatser och

åtgärder som vidtagits för en positiv och hållbar

utveckling i Östersjöregionen men menar samtidigt

att det är svårt att av skrivelsen utläsa huruvida

jämställdhetsperspektivet har beaktats i de insatser

som gjorts. I yrkande 1 menar därför motionärerna

att regeringen bör följa upp skrivelsen med en

redogörelse om hur jämställdhetsperspektivet har

beaktats i samarbetet.

Vidare anser motionärerna i yrkande 2 att det i det

framtida samarbetet i Östersjöregionen och i arbetet

med Östersjömiljard II behövs ytterligare

information om målen till alla berörda parter som

kommuner, landsting, länsstyrelser och

näringslivsorganisationer.

4.2.4 Näringslivets och handelns roll i samarbetet

I motion U7 (v) yrkande 5 betonar motionärerna att

svenska företag är underrepresenterade i Ryssland

liksom i många andra länder i Östeuropa. De

konstaterar att det i dag finns en rad metoder för

att stödja näringslivet, alltifrån utbildning till

kreditgivning. Motionärerna menar att regeringen bör

se över det statliga stödet till svenskt näringslivs

engagemang i Ryssland med målet att kraftigt öka

svenska företags verksamhet i Ryssland. Därvid bör

inte minst småföretagens expansionsmöjligheter ses

över, menar motionärerna, som begär ett riksdagens

tillkännagivande om att kraftigt öka stödet till

svensk näringslivsverksamhet i Ryssland.

I Vänsterpartiets kommittémotion U802 (v) yrkande 1

från allmänna motionstiden betonas att

Östersjöområdet utgör en potentiell närmarknad för

Sverige. En förutsättning för att ta till vara denna

möjlighet är att skapa kontakter, nätverk och

samarbete med de nya marknadsekonomierna i öst.

Motionärerna menar att utbildning och forskning är

viktiga delar i ett sådant perspektiv och efterlyser

en tydligare och mer fokuserad strategi för att

Sverige skall kunna inta en ledande position inom

utbildning och forskning i Östersjöregionen.

I detta arbete bör det klargöras inom vilka

discipliner och på vilket sätt Sverige skall agera.

Motionärerna anser att Sverige bör satsa på

framtidssektorer och på områden där Sverige i dag

ligger långt framme; tekniska ämnen, IT,

miljöteknik, administration, sociala system och

utbildningssy-stem. De begär ett riksdagens

tillkännagivande om att en svensk kraftsamling

genomförs när det gäller kompetensutveckling med

avseende på Östersjöområdet.

I kommittémotion U9 (kd) framhåller

Kristdemokraterna i yrkande 3 att

tjänsteexportförordningen och dess regler är ett

stort hinder för många företag som annars

framgångsrikt skulle kunna konkurrera om

upphandling. Motionärerna önskar därför en

avreglering på detta område.

I yrkande 4 anförs att svenska företag har varit

svagt representerade trots att många av dessa borde

ha goda förutsättningar att konkurrera på de nya

marknaderna i Central- och Östeuropa. Motionärerna

menar att Projektexportsekretariatet inom UD kan

spela en större roll i Östersjöområdet. Därför bör

regeringen utvidga sekretariatets mandat till att

även gälla EU-bistånd för att på detta sätt ge

svenskt näringsliv ytterligare en inkörsport till de

östliga ekonomierna.

I yrkande 5 i samma motion anförs att Sverige, både

i EU och i andra internationella sammanhang, bör

vara pådrivande i arbetet med att se till att

Ryssland blir medlem i WTO.

I motion U803 (m) yrkande 5 från allmänna

motionstiden framhålls att handeln i

Östersjöregionen har mångdubblats de senaste åren

och har goda förutsättningar att växa ytterligare de

kommande decennierna. I det sammanhanget noterar

motionärerna att Finland och Tyskland ingår i det

gemensamma valutasamarbetet samt att valutorna i

Polen och de baltiska staterna är knutna, eller

kommer att knytas, till euron och så småningom fullt

ut kommer att delta i valutasamarbetet. Motionärerna

anför att den gemensamma valutan kommer att

förbättra handelsmöjligheterna i Östersjöregionen,

inte minst för småföretagen, när handeln förenklas

och valutariskerna minimeras. Euron blir en

handelsvaluta för hela regionen. De menar även att

investeringar förenklas av valutasamarbetet.

Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande

om vad som i motionen anförts om den gemensamma

valutans betydelse för handeln i Östersjöregionen.

4.2.5 Övriga frågor

I motion U10 (mp) vill Miljöpartiet betona vikten av

ett utvecklat samarbete och utbyte inom det

kulturella området. Kultur, menar motionärerna, kan

ses som både bärande och enande kitt vad gäller

Östersjösamarbetet. I yrkande 15 anförs att olika

typer av kulturella festivaler bör arrangeras i

Östersjöregionen. Vidare menar motionärerna att det

är väsentligt att kunna läsa varandras litteratur i

större omfattning än vad som nu sker. I yrkande 16

begärs därför att satsningar bör göras på

översättning och marknadsföring av alla former av

litteratur från Östersjöområdet. Miljöpartiet vill

vidare att kulturens roll kraftfullt uppvärderas och

menar att gemensamma kulturaktiviteter också kan ses

som ett fredsarbete. Därför anförs i yrkande 17 att

kulturturismen bör utvecklas i hela Östersjöområdet.

Gotland har ett unikt läge för utbyte mellan land

och folk menar motionären bakom motion U6 (m). Ön

har förutsättningar för att bli ett centrum för

kulturmöten för länderna runt Östersjön. Detta bör

utnyttjas, menar motionären och betonar den allt

större betydelse som kultur och kulturyttringar har

för skilda samhällssektorer, inte minst för

näringslivet, och därmed för en regions utveckling,

attraktionskraft och skapandet av nya

arbetstillfällen. Därför yrkas i motionen att

Gotlands roll och möjligheter i detta sammanhang

beaktas (yrkande 1). Vidare konstateras att i

strävan att etablera Gotland som mötesplats stöder

Gotlands kommun större evenemang, många med

internationellt deltagande. Motionären menar att

Gotland och Visby kan erbjuda utmärkta

förutsättningar för olika slags möten med ett

varierat utbud av såväl möteslokaler, restauranger

och förstklassiga hotellrum. I yrkande 2 anförs

därför att internationella evenemang av kulturell

och annan karaktär på Gotland bör ges uppmärksamhet.

Motionären framhåller vidare att för Gotlands del är

det viktigt att det internationella samarbetet också

kan bidra till att övergripande mål om fler

arbetstillfällen och fler invånare lättare uppnås.

Dessa mål ligger bakom arbetet med att ta fram

förslag till regionala till-växtavtal. Ett antal

samverkansområden tas upp i motionen och i yrkande 3

begärs ett riksdagens tillkännagivande om vad som

anförs i motionen om de regionala tillväxtavtalen.

Vidare omnämns i motionen att en internationell

snabbinsatsstyrka inom räddningstjänsten är under

förberedande. I motionen hävdas att Gotland har

särskilt hög kompetens på detta område och det yrkas

att den internationella räddningstjänsten skall

utvecklas med Gotland som bas (yrkande 4). I

yrkande 5 vill motionären fästa regeringens

uppmärksamhet på samarbetet mellan regioner inom och

utom Sverige för att på sikt utveckla ett nätverk

för kunskapsöverföring och utveckling av vård,

omsorg, hälso- och sjukvård, främst inom psykiatrin.

Samarbetet skall finansieras med EU-medel.

4.3 Utskottets överväganden

Sveriges kontakter med länder öster och söder om

Östersjön bygger på månghundraåriga och nära

kontakter mellan människor, handelsmän och

näringsidkare från länderna i området. Dessa

kontakter avbröts till stor del i anslutning till

den politiska utvecklingen under och efter andra

världskriget och under en lång period präglad av det

kalla kriget.

Vad vi nu upplever sedan järnridåns fall 1989 och

Sovjetunionens upplösning 1991 är att dessa gamla

kontaktvägar återupptas. Utskottet menar att vad som

skett i Östersjöområdet under den senaste

tioårsperioden snarast är en normalisering.

Östersjön har med undantag för åren 1945 till 1989

varit ett hav som bundit ihop länderna kring dess

stränder. Återigen har Östersjön blivit en viktig

led för mänskliga kontakter, handelsmän och

näringsidkare och därmed en motor för tillväxt,

utveckling och ökad sysselsättning i området.

Utskottet kan konstatera att Sverige har tagit

aktiv del i det samarbete som har växt fram mellan

länderna kring Östersjön. Utskottet finner detta

mycket positivt och menar att Sverige, förutom att

vara en av de ledande nationerna i att utveckla

samarbetet ytterligare, även bör fortsätta att

aktivt verka för de östliga grannländernas politiska

och ekonomiska integration i den europeiska

familjen. Utskottet finner det därför mycket

värdefullt att regeringen i skrivelsen i denna anda

har lagt fram en bra och balanserad strategi för den

framtida Östersjöpolitiken.

Utskottet menar vidare att fortsatta ansträngningar

behövs för att säkra en demokratisk utveckling och

säkerhetspolitisk stabilitet i Sveriges närområde.

Fortsatta ansträngningar behövs även för att

underlätta handel och ekonomiskt utbyte i

Östersjöområdet. Detta är enligt utskottets

uppfattning även av betydelse för EU och unionens

framtida utveckling. Utskottet finner att den

strategi som regeringen presenterar i skrivelsen

ligger väl i linje med dessa utskottets ambitioner.

Regeringen framhåller i skrivelsen att Sverige har

ett starkt intresse av att understödja en ekonomiskt

och miljömässigt hållbar utveckling i

Östersjöregionen och att främja de nya

demokratiernas deltagande i Europeiska unionens

samarbetsorgan. Sverige har även ett starkt intresse

av att ett genuint partnerskap utvecklas och

fördjupas mellan EU och Ryssland, menar regeringen.

Regeringen betonar även att ett viktigt element i

den ekonomiska utvecklingen är den sociala

dimensionen och att en förutsättning för hållbar

tillväxt är en rimlig fördelningspolitik och social

fred.

Utskottet delar dessa bedömningar.

Samarbetet med de nya demokratierna runt Östersjön

utgör en del av Sveriges samarbete med länderna i

Central- och Östeuropa. I februari 1995 lade

regeringen fram en proposition (prop. 1994/95:160)

om Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa för

perioden 1995-1998. Denna behandlades av utskottet i

betänkande 1994/95:UU16.

De övergripande målen för Sveriges samarbete med

Central- och Östeuropa fastställdes av riksdagen

våren 1995:

- att främja en säkerhetsgemenskap,

- att fördjupa demokratins kultur,

- att stödja en hållbar ekonomisk utveckling,

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

I sitt betänkande framhöll utskottet att samarbetet

med Central- och Östeuropa intar en central plats i

svensk utrikespolitik. Det är ett grundläggande

svenskt intresse att verka för de fyra ovannämnda

målen, innefattande även effektivare energisystem

och en ökad öppenhet gentemot omvärlden. De central-

och östeuropeiska staternas integration i Europa -

där ett framtida medlemskap i unionen i de flesta

fall utgör en konkret målsättning - kan bidra till

ökad politisk och ekonomisk stabilitet på hela den

europeiska kontinenten, framhöll utskottet i

betänkandet.

I juni 1996 beslutade riksdagen att hela

utvecklingssamarbetet dessutom skall präglas av ett

jämställdhetsperspektiv (bet. 1995/96:UU18).

Utskottet behandlade våren 1998 regeringens

proposition 1997/98:70 om samarbetet med Central-

och Östeuropa för programperioden 1999-2001.

Utskottet ställde sig i betänkande 1997/98:UU12

bakom vad regeringen i propositionen anfört om

samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet

framhöll i betänkandet att det alltjämt är viktigt

att de central- och östeuropeiska länderna får

internationellt stöd för att fullfölja övergången

till demokrati och marknadsekonomi. De insatser som

aktualiseras under programperioden 1999-2001 måste

dock utgå ifrån delvis andra förutsättningar, menade

utskottet. Efter den första fasen av stöd till i

synnerhet de baltiska staternas frigörelse och den

andra fasen av stöd till uppbyggnad av de

demokratiska och marknadsekonomiska

samhällsinstitutionerna i Central- och Östeuropa

vidtar en ny fas - EU-utvidgningen och den bredare

Europaintegrationen, framhöll utskottet i

betänkandet.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att den nu

föreliggande skrivelsen genomsyras av dessa

utskottets bedömningar.

Utskottet menar att förebyggande av konflikter,

inte minst i närområdet, har varit och förblir en av

de viktigaste uppgifterna för svensk utrikes- och

säkerhetspolitik. Som utskottet har framhållit

tidigare, bl.a. i betänkande 1997/98:UU12 utgör

utvidgningen av EU en mycket betydelsefull komponent

i byggandet av en genuin, allomfattande europeisk

säkerhetsordning. Utskottet underströk i

sammanhanget även vikten av att de länder som inte

är aktuella för EU-medlemskap så långt som möjligt

engageras i ett omfattande och nära samarbete med EU

och unionens medlemsländer.

Utskottet finner det därför särskilt

tillfredsställande att regeringen i skrivelsen

redovisar som sin uppfattning att beslut om att fler

länder skall få inleda konkreta förhandlingar om

medlemskap bör fattas redan hösten 1999, att den

gemensamma strategin för Ryssland som EU antagit

snabbt måste genomföras samt att EU:s kapacitet att,

med civila och militära medel, förebygga och hantera

kriser bör stärkas.

4.3.1 Allmänna överväganden

I motion U7 (v) yrkande 1 anförs att lika villkor

skall gälla för alla berörda länder i EU:s

utvidgningsprocess.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att ett EU-

medlemskap medför fördelar för kandidatländerna

genom den möjlighet detta ger för landet att delta i

det europeiska samarbetet. Även processen inför ett

medlemskap ger ett viktigt stöd i det svåra

reformarbete som pågår i de Central- och

Östeuropeiska länderna. Som motionärerna framhåller

har den ekonomiska tillväxten i flera av

kandidatländerna varit mycket god medan utvecklingen

i Ryssland och andra tidigare Sovjetrepubliker inte

har varit så positiv på det ekonomiska området. Att

den ekonomiska utvecklingen har släpat efter är

enligt utskottets uppfattning oroande. Det medför

att de samhälleliga resurserna inte räcker till för

alla de behov som finns, särskilt vad gäller

insatser av social karaktär.

Vid sidan av utvidgningen är det, som utskottet

framhållit ovan, av största vikt att också integrera

Ryssland och övriga OSS-länder i det europeiska

samarbetet. Utskottet kan dock konstatera att mycket

har gjorts. Med Ryssland har ett partnerskaps- och

samarbetsavtal upprättats (PSA) vilket utgör ett

ramverk för förbindelserna mellan unionen och

Ryssland. Vidare har EU under 1999 antagit en

Rysslandsstrategi som på ett sammanhållet sätt har

formulerat unionens politik på ett flertal

samarbetsområden. Avtalet täcker ett stort antal

frågor, från fördjupad politisk dialog till åtgärder

för att främja handel och investeringar. Det

centrala i strategin är ett utökat och fördjupat

samarbete mellan EU och Ryssland. Utskottet vill

även framhålla betydelsen av det bilaterala stöd som

Sverige och andra länder utsträcker till Ryssland.

Vidare förtjänar samarbetet inom den nordliga

dimensionen att lyftas fram i detta sammanhang.

Detta är av särskild betydelse för att fokusera och

samordna samarbetet med Ryssland.

Det stöd som kommer Ryssland till del genom

multilaterala och bilaterala kanaler är av betydelse

för att underlätta den samhälleliga utvecklingen och

bidrar till att skapa en grund för en socialt och

ekologiskt hållbar utveckling i landet. Samtidigt är

det enligt utskottets uppfattning av central

betydelse att Ryssland förmår driva en ekonomisk

politik som inger omvärlden förtroende och att man

honorerar sina åtaganden gentemot omvärlden.

Utskottet finner att ansträngningar görs både för

de länder som sökt medlemskap och för de länder som

önskar att närma sig den europeiska integrationen

genom ett utökat samarbete. Utskottet kan konstatera

att detta sker på ett flertal samarbetsområden.

Utskottet anser dock inte att det är lämpligt, som

motionärerna förordar, att denna integrationsprocess

skall vara lika för alla länder i Central- och

Östeuropa. Det föreligger enligt utskottets

uppfattning en skillnad mellan en process som har

till syfte att leda till medlemskap i Europeiska

unionen och en process som har till syfte att

utveckla ett närmare samarbete och ökad integration

med EU. Båda processerna har emellertid, menar

utskottet, berättigande i Sveriges och EU:s

övergripande strävan att skapa ett allt närmare

samarbete mellan Europas folk och länder.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion

U7 (v) yrkande 1.

I yrkande 2 i samma motion menar motionärerna att

det svenska engagemanget för en demokratisk

utveckling i Vitryssland måste förstärkas.

Utskottet har i betänkande 1999/2000:UU1 framhållit

att dess bedömning är att den politiska utvecklingen

i Vitryssland ger anledning till oro och att vad

gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och

de demokratiska friheterna är situationen allt annat

än tillfredsställande. Utskottet uttalade vidare en

förhoppning om att situationen kommer att förändras

så att Vitryssland kan ta plats bland Europas

demokratiska nationer.

Utskottet kan konstatera att regeringen vid ett

flertal tillfällen gjort markeringar när det gäller

utvecklingen i Vitryssland, senast i oktober 1999

när den demokratiska vitryska oppositionen

genomförde en manifestation i Minsk vilken den

vitryska regeringen på ett våldsamt sätt sökte

förhindra samt fängslade flera framstående

företrädare för oppositionen. I uttalandet uppmanade

då den svenska regeringen den vitryska regimen att

inleda konkreta samtal med oppositionen, omedelbart

frige fängslade oppositionella och intensifiera

efterforskningarna efter de försvunna politikerna.

Utskottet noterar vidare att EU vid flera

tillfällen gjort tydliga markeringar mot de vitryska

brotten mot de mänskliga rättigheterna och de

demokratiska friheterna. I maj 1999 gjorde EU:s

ordförandeskap ett uttalande på hela EU:s vägnar som

betonar vikten av att det vitryska folket ges

möjlighet att demokratiskt uttrycka sig i politiska

och konstitutionella frågor. I juli 1999 gjordes ett

annat uttalande som bl.a. uttrycker EU:s stöd för

den vitryska befolkningens förhoppningar om att

skapa ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle. I

september 1999 uttryckte medlemsländernas

utrikesministrar djup oro över den vitryske

oppositionspolitikern Viktor Gontjars försvinnande.

Utskottet menar emellertid att uttalanden till stöd

för den demokratiska oppositionen inte är

tillräckligt och att det även är möjligt att

genomföra insatser till stöd för de demokratiska

krafterna, för en demokratisk utveckling i landet

och för de krafter som verkar för respekt för de

mänskliga rättigheterna. Så har även skett, både

från EU:s och från svensk sida. Utskottet har

inhämtat att i november 1997 anordnade regeringen

tillsammans med Polen ett internationellt seminarium

vid Östersjöinstitutet i Karlskrona med syfte att

markera stöd för det vitryska civila samhället. Som

en uppföljning till seminariet beslutade Sida-Öst

1998 om ett projekt inom ramen för det svenska

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.

Projektet, med Forum Syd som paraplyorganisation,

syftar till att främja kontakter mellan svenska och

vitryska enskilda organisationer. Vidare har

utskottet erfarit att regeringen stöder projekt med

anknytning till demokrati och mediefrihet i

Vitryssland, bl.a. genom att närmare 200 vitryska

journalister fått tillfälle att i Sverige gå igenom

kurser om bl.a. mediernas roll i ett demokratiskt

samhälle. Därtill har regeringen inom ramen för det

av Svenska institutet administrerade "Partnerskap

för kultur" avsatt särskilda medel för insatser till

stöd för de demokratiska krafterna i Vitryssland.

Svenska institutet har även genom UNDP i Minsk gett

stöd till två vitryska projekt med direkt anknytning

till mänskliga rättigheter. Sida-Öst delfinansierar

dessutom den vitryska med-borgarrättsorganisationen

Charta 97:s Brysselkontor.

Även EU gör ansträngningar för att stödja

demokratin i Vitryssland. Ett konkret exempel är ett

Tacisprojekt uppgående till 5 miljoner euro till

stöd för det civila samhället i Vitryssland.

Utskottets uppfattning är att samarbete med den

vitryska regeringen inte är möjligt så länge som

förhållandena vad gäller respekten för de mänskliga

och demokratiska rättigheterna inte förbättras.

Detta får dock inte utesluta mellanfolkliga

kontakter och kontakter mellan enskilda

organisationer. Människorna i Vitryssland är i stort

behov av internationella kontakter, och den

demokratiska oppositionen bör uppmuntras. Utskottet

finner därför de insatser som görs av Sverige och

EU, genom de kanaler som står till buds, mycket

värdefulla och menar att dessa kommer att underlätta

en övergång till en demokratisk samhällsordning i

landet.

Utskottet utgår ifrån att regeringen även framgent

kommer att fortsätta ansträngningarna för att främja

respekten för mänskliga rättigheter i Vitryssland.

Vitryssland är ett land som ligger nära Sverige och

en stabil och demokratisk utveckling i landet ligger

i vårt och hela Europas intresse. Utskottet har

erfarit att regeringen avser att bjuda in alla

svenska frivilligorganisationer som är verksamma i

Vitryssland till ett möte för att diskutera hur

arbetet för att främja respekten för mänskliga

rättigheter och för ett upprättande av demokratin i

Vitryssland, kan bedrivas vidare.

Utskottet kan konstatera att det svenska

engagemanget för en demokratisk utveckling i

Vitryssland är omfattande och att mycket redan görs

för att understödja de demokratiska krafterna i

landet. Utskottet menar att motionärernas önskemål

därmed torde vara tillgodosedda. Utskottet menar

dock att i den mån nya vägar kan finnas för att

stödja de demokratiska krafterna i landet skall

dessa utnyttjas.

Med vad som anförts anser utskottet att motion U7

(v) yrkande 2 är besvarad.

Miljöpartiet menar i motion U10 (mp) yrkande 1 att

en hållbar ekologisk, social och demokratisk

utveckling i Östersjöregionen måste gå hand i hand

med den ekonomiska utvecklingen. I yrkande 18 i

samma motion anförs att en ekonomisk omstrukturering

i de baltiska ansökarländerna måste kombineras med

förbättringar i deras miljö- och sociallagstiftning.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att de

viktiga områden för samhällsutveckling som tas upp i

yrkande 1 har alla sin rättmätiga plats i Sveriges

samarbete med länderna på andra sidan Östersjön.

Utskottet menar att dessa områden är väl täckta när

det gäller målsättningarna för det konkreta

samarbete som har växt fram. Regeringens skrivelse,

som beskriver samarbetet i alla dess delar,

behandlar utförligt även dessa samarbetsområden. Av

skrivelsen framgår att förbättringar på

miljöområdet, ekonomisk och social utveckling liksom

demokratisk utveckling utgör centrala element i

regeringens strategi för Östersjösamarbetet.

Utskottet menar också att Sverige har ett starkt

intresse av att miljöförbättrande investeringar

kommer till stånd i länderna runt Östersjön. Dessa

investeringar medverkar till renare vatten och

renare luft i Östersjöområdet. Det finns även, menar

utskottet, sociala, ekonomiska och allmänpolitiska

motiv för att bistå samarbetsländerna på detta

område.

Utskottet vill även anföra att frågor rörande

sociala förhållanden samt hälso- och sjukvård är

viktiga i de central- och östeuropeiska ländernas

fortsatta utveckling. Svenska insatser inriktade på

hälso- och sjukvårdssektorn kan bidra till att lägga

grunden för en fortsatt ekonomisk utveckling.

Vidare kan utskottet konstatera att den

demokratiska processen i Central- och Östeuropa

fortsätter med vissa undantag att utvecklas

positivt. Utskottet ser med tillfredsställelse att

Sverige gör insatser för uppbyggnad och stärkande av

det civila samhället i samarbetsländerna.

Vidare anser utskottet att kulturellt och

akademiskt samarbete med länderna i Central- och

Östeuropa är av stor betydelse i

demokratiseringsprocessen. Utskottet menar därför

att det är av vikt att Sverige fortsätter att

vidareutveckla kultur- och utbildningssamarbetet med

de nya demokratierna i Östersjöregionen.

Med vad som ovan anförts menar utskottet att motion

U10 (mp) yrkande 1 är besvarad.

När det gäller yrkande 18 har utskottet inhämtat att

insatser med målsättningen att bidra till en socialt

hållbar ekonomisk omvandling har, under de senaste

åren, fått tydligare betoning på den sociala delen

av målsättningen. Via Sida lämnas stöd till de

baltiska staterna för bl.a. uppbyggande av hållbara

och bättre riktade social- och

pensionsförsäkringssystem. Vad avser förbättringar

av miljölagstiftningen är Sveriges stöd till

kandidatländerna inriktat på att bistå dessa länder

med att uppnå EU:s krav på anslutning. Detta stöd är

dels institutionellt genom rådgivningsstöd till

miljömyndigheter, dels juridiskt genom hjälp med EU-

anpassning av lagstiftning och regelverk. Utskottet

har erfarit att svenska rådgivare vid nationella

miljömyndigheter i kandidatländerna arbetar bl.a.

med EU-anpassning av kemikaliekontroll.

Det är utskottets mening att en förutsättning för

att den ekonomiska reformprocessen och

samhällsutvecklingen i stort skall bli framgångsrik

är att sociala reformer, åtgärder på miljösidan samt

demokratiutveckling går hand i hand med den

ekonomiska utvecklingen.

Därmed anser utskottet att motion U10 (mp) yrkande

18 är besvarad.

4.3.2 Miljö och energi

I motion U7 (v) yrkande 3 anförs att ekologiskt

uthålliga transportsystem bör utvecklas i Östeuropa.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att målen

för Sveriges bilaterala samarbete med Central- och

Östeuropa fastställdes av riksdagen i maj 1995

(prop. 1994/95:160, bet. 1994/95:UU16, rskr.

1994/95:308). Samarbetet har även behandlats i bet.

1997/98:UU12 (prop. 1997/98:70, rskr. 1997/98:244).

Två av de fyra i propositionen angivna målen utgörs

av

- att stödja en socialt hållbar ekonomisk

omvandling,

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

Vidare kan utskottet konstatera att en betydelsefull

del av samarbetet på transportområdet i Europa sker

inom EU:s ram. I juni 1998 träffades EU:s

regeringschefer i Cardiff och bestämde att

strategier för integrering av miljöansvar skulle tas

fram inom flera sektorer, däribland

transportområdet. Transportministrarna träffades

senare och beslutade därvid om riktlinjerna för det

fortsatta arbetet. Detta välkomnades vid Europeiska

rådets möte i Wien i december 1998. Det finska

ordförandeskapet har utarbetat ett förslag till

strategi som antogs på transportministermötet den 6

oktober 1999. Avsikten är att strategin skall kunna

antas på toppmötet i Helsingfors i december 1999.

Den första uppföljningen av strategin kommer att ske

under det svenska ordförandeskapet första halvåret

2001.

Förslaget till strategi innehåller bl.a.

- analys av dagsläget, med statistik om kommande

trafikökning och dess

relation till uthållighet,

- sammanställning av hittills beslutade åtgärder

inom området,

- identifiering av särskilda åtgärder såsom

minskning av koldioxidutsläppen från väg- och

flygtrafiken och minskning av skadliga utsläpp från

alla transportslag,

- analys av konsekvenserna av ökade transporter,

bl.a. till följd av utvidgningen,

- analys av effekter av buller från vägar,

godstransporter på järnväg och flyg.

Utskottet vill även framhålla att det i strategin

betonas att fortsatt arbete också bör läggas ned på

att få till stånd åtgärdspaket, framtagna av alla

berörda parter, med långsiktiga och övergripande mål

som innebär att aspekter på ekologisk uthållighet

jämställs med ekonomiska och sociala aspekter i

framtida transportpolitiska program. Kortsiktiga

uppföljningsmål, som berör medlemsstaterna och EG-

kommissionen, avser främst direktiv, förordningar

och vissa undersökningar som håller på att

utarbetas. Rådet kommer under 2000 - 2004 att

bearbeta de operationella delarna och med jämna

mellanrum se över uppnådda resultat. Den första

utvärderingen kommer, som framgått ovan, att ske i

juni 2001.

När det gäller analysen av dagsläget kan utskottet

konstatera att utvidgningsprocessen lyfts fram som

en av de största utmaningarna när det gäller att

hantera den transportökning utvidgningen kommer att

innebära.

I strategin pekas på vikten av att hitta

möjligheter till att skapa kollektivtrafiksystem och

godstransportsystem som skapar förutsättningar för

tillväxt i kandidatländerna på ett mera hållbart

sätt. Detta skall enligt strategin ske främst genom

Transeuropeiska nät (TEN) och Transport

Infrastructure Need Assessment (TINA).

I strategin lämnas en öppning för kommissionen att

se över möjligheten att införa strategisk

miljöbedömning av TEN och TINA.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U7 (v) yrkande 3 är besvarad.

I yrkande 6 i motion U7 (v) yrkas att ekologiskt

hållbara alternativ till kärnkraften bör utvecklas i

Östeuropa.

Utskottet kan konstatera att en utgångspunkt för

det svenska ekonomiska biståndet är att de

kärnkraftverk som inte kan uppnå en acceptabel

säkerhetsnivå bör stängas så snart som möjligt.

Vidare noterar utskottet att det svenska stödet

inledningsvis koncentrerades på

säkerhetsförbättringar i de äldre sovjetiskbyggda

kärnkraftverken. Särskilt har insatser vid

Ignalinaverket i Litauen prioriterats. Stödet har

också omfattat stärkande av säkerhetsmyndigheterna

och förbättring av säkerhetskulturen vid

kärnkraftverken. Detta samarbete har gett gott

resultat, enligt vad utskottet inhämtat.

Investeringar i säkerhetsförbättringar med syfte att

förlänga drifttiden ryms dock inte inom det svenska

kärnsäkerhetsstödet.

Sverige kommer att vinna värdefulla erfarenheter

vad gäller avstängning och nedmontering av

kärnkraftverk i och med nedläggningen av en reaktor

vid Barsebäck. Som motionärerna framhåller bör den

kompetens och erfarenhet som uppnås i detta arbete

utnyttjas i Östsamarbetet.

Utskottet har vidare inhämtat att det finns en

stark strävan från de nya självständiga staterna,

inte minst i Baltikum, att ändra den befintliga

infrastrukturen på energiområdet, som byggdes upp

för att passa Sovjetunionens energiförsörjning. Nu

försöker man i stället finna kopplingar till det

övriga Europa. Ett regionalt sammankopplat elnät är

enligt utskottets uppfattning positivt för miljön

och har indirekt positiva effekter på

klimatförändringar, eftersom de samlade

produktionsresurserna kan utnyttjas jämnare.

Vidare kan framhållas att energisamarbetet i

regionen sker på många plan. Regerings- och

myndighetssamarbetet växer sig allt starkare.

Energiföretagen har slutit sig samman i

organisationer som Baltrel och Baltic Gas.

Energisamarbetet kring Östersjön fick ett stort

utrymme i 1997 års energipolitiska riksdagsbeslut

(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.

1996/97:272). Bland annat sägs att Sverige aktivt

skall verka för en integrering av de nationella

energisystemen i Norden och Östersjöregionen. Det

framhålls att det är av stort svenskt intresse att

minska riskerna med kärnkraften i Baltikum och östra

Europa och att utveckla ett energisystem kring

Östersjön som är säkert, väl dimensionerat och

ekologiskt uthålligt. De tekniska och ekonomiska

möjligheterna att utnyttja förnybara energikällor

skall tas till vara i största möjliga utsträckning.

Utskottet noterar vidare att den egentliga

startsignalen för det numera mycket aktiva

regeringssamarbetet var de nordiska

statsministrarnas gemensamma deklaration i Bergen i

juni 1997. Statsministrarna förklarade då att de

hade för avsikt att samarbeta för att genomföra

visionen om en uthållig energiförsörjning i

Östersjöregionen. Statsministrarna gav sina

energiministrar i uppdrag att utarbeta en rapport i

detta ämne. Den rapporten, den s.k. Bergenrapporten,

lades fram i maj 1998. I rapporten lades stor vikt

vid behovet av samarbete mellan myndigheterna. Andra

frågor som behandlas är klimatsamarbetet och vikten

av att arbeta för en harmonisering av rambetingelser

för energihandel, exempelvis skatter och miljökrav.

Ungefär samtidigt som det nordiska "Bergenarbetet"

avslutades tog EG-kommissionen initiativ till ett

s.k. Baltic Energy Task Force. Ett av huvudmotiven

var att identifiera angelägna investeringsbehov inom

energisektorn runt Östersjön.

Det bör enligt utskottets uppfattning vidare

betonas att Östersjöregionens energiministrar möttes

första gången i Stavanger i december förra året.

Även EG-kommissionen deltog som en part i mötet.

Ministrarna enades om en vision för det regionala

energisamarbetet.

I kommunikén från Stavangermötet betonar

ministrarna betydelsen av regionalt samarbete på

energiområdet, samtidigt som de konstaterar att

utgångspunkterna skiljer sig avsevärt mellan

länderna i regionen. Som önskvärda samarbetsområden

framhålls bl.a. harmonisering av regelverk,

främjande av gränsöverskridande investeringar,

utveckling av el- och gasnäten samt övergång till

mer miljövänliga energislag, t.ex. ett ökat

utnyttjande av förnybar energi.

I det arbetsprogram som har utarbetats har samtliga

Östersjöländer deltagit genom CBSS

(Östersjöstaternas råd), Nordiska ministerrådet,

Baltiska rådet och EG-kommissionen. Fyra

arbetsgrupper har bildats med ansvar för el, gas,

klimatpolitik respektive energieffektivisering.

Utöver verksamheten inom arbetsgrupperna har ett

antal studier och projekt genomförts med huvudsaklig

finansiering från EG-kommissionen. En av dessa

studier behandlar möjligheten till ökat utnyttjande

av förnybara energislag. I rapporten konstateras att

användningen av förnybara energislag skiljer sig

avsevärt mellan länderna, från 1-2 % till mer än 15

% av den totala energitillförseln (mer än 60 % om

storskalig vattenkraft räknas med). Den tekniska

potentialen för förnybar energi bedöms vara

åtminstone 40 % av den totala energitillförseln i

regionen. Den relativa kostnaden måste dock minska

avsevärt om potentialen skall kunna realiseras.

Vid ett möte i Helsingfors enades ministrarna om

att fortsätta samarbetet enligt de riktlinjer som

dragits upp i Stavanger. I det fortsatta arbetet

kommer också energisektorns del att integreras i

arbetet med att utveckla en regional Agenda 21

(Baltic 21). Samarbetet kommer att ges en

institutionell ram. En arbetsgrupp med tjänstemän

från berörda länder kommer att bildas (Group of

Senior Energy Officials).

Utskottet menar att en uthållig och miljöriktig

energiförsörjning är av avgörande betydelse för den

ekonomiska och sociala utvecklingen i

Östersjöregionen. Utskottet finner att åtskilliga

initiativ har tagits inom detta område och att en

rad av åtgärder är under genomförande med de syften

som motionärerna efterlyser.

Med vad som anförts anser utskottet att motion U7

(v) yrkande 6 är besvarad.

Miljöpartiet begär i motion U10 (mp) att Sverige

måste prioritera arbetet med Östersjöns miljö

ytterligare (yrkande 2) samt aktivt minska utsläppen

av kväve och fosfor till haven (yrkande 3), att

Sverige initierar krafttag för att få stopp på

oljeutsläppen i Östersjön (yrkande 4), att Sverige

verkar för att mottagningsanläggningar för

miljöfarligt maskinrumsavfall byggs i de länder där

de i dag saknas (yrkande 5), att dessa anläggningar

skall kunna utnyttjas utan kostnad i hela

Östersjöområdet (yrkande 6), att Sverige måste

initiera krafttag mot förorenande utsläpp från

tätorter och industrier (yrkande 7), att Sverige

måste verka för att minska den radioaktiva

föroreningen av Östersjön (yrkande 8) samt att

Sverige måste ta initiativ till rådgivning till

länder runt Östersjön för att skapa ett mer

långsiktigt ekologiskt jordbruk än det

konventionella som bedrivs i Västeuropa (yrkande 9).

När det gäller övergödningsproblematiken och

utsläppen av kväve och fosfor har utskottet erfarit

att vid ett möte inom Helsingforskommissionen

(HELCOM) i september 1999 fattades beslut om

genomförande av 1988 års ministerdeklaration. Denna

innehåller beslut om en minskning med 50 % av

långlivade organiska föreningar (dioxiner, PCB

etc.), tungmetaller och närsalter från alla

utsläppskällor jämfört med 1985 års nivå.

Minskningen skall vara genomförd senast år 2005 med

en lägesrapport år 2003.

Vidare kan utskottet i denna del konstatera att för

svensk del arbetar den parlamentariska beredningen

om mål i miljöpolitiken, Miljömålskommittén, (dir.

1998:7) med att föreslå delmål och åtgärdsstrategier

bl.a. för att klara av Sveriges internationella och

nationella åtaganden när det gäller

övergödningsproblemen.

Utskottet har inhämtat att från svensk sida är

engagemanget stort för att minska oljeutsläppen i

Östersjön och för att maskinrumsavfall och annat

avfall från fartyg tas om hand på bästa sätt. Det

kan framhållas att Sverige inom HELCOM har varit

drivande när det gäller den s.k. Östersjöstrategin

som bl.a. anger att alla hamnar inom Östersjöområdet

skall ha mottagningsanläggningar samt att

användningen av dessa skall vara avgiftsfri.

Utskottet har vidare erfarit att för att påskynda

processen gav regeringen i juni 1999 i uppdrag åt en

utredare att söka kartlägga situationen i

Östersjöområdet. Rapporten visar att situationen är

förhållandevis god och att de flesta stora hamnar i

området har mottagningsanläggningar. Enligt vad

utskottet inhämtat kommer regeringen att se över

utfallet av analysen för att se vilka eventuella

ytterligare åtgärder som kan vidtas för att

Östersjöstrategin skall kunna vara genomförd vid

halvårsskiftet 2000.

När det gäller radioaktiva föroreningar i Östersjön

har utskottet inhämtat att Sverige aktivt deltar i

en arbetsgrupp (Monitoring of Radioactive

Substances) som har en rådgivande funktion till

HELCOM. Denna arbetsgrupp har till uppgift att samla

in och övervaka data om radioaktiva föroreningar i

Östersjön. Vad gäller radioaktiva ämnen som

förorenar Östersjön via Kattegatt deltar Sverige

aktivt i Oslo- och Pariskonventionens (OSPAR)

arbetsgrupp som övervakar situationen. Vid ett möte

inom OSPAR sommaren 1998 uppmärksammades parterna

bl.a. på utsläppen från Sellafield. Mötet antog en

strategi för att motverka utsläpp av radioaktiva

ämnen i haven.

Vidare har utskottet inhämtat att regeringen i

regleringsbrevet för år 1999 till Statens

strålskyddsinstitut (SSI) givit institutet i uppdrag

att senast den 30 december 1999 i samråd med

Naturvårdsverket redovisa till regeringen vilka

insatser som är nödvändiga för att tillfredsställa

behovet av en miljöövervakning av radioaktiva ämnen

i allmänhet avseende både miljöförändringar på land

och i vatten. Regeringen har för avsikt att följa

upp förslagen i myndigheternas rapporter under år

2000.

När det gäller jordbruket kan utskottet konstatera

att unionens jordbrukspolitik kommer att genomgå

vissa förändringar under den närmaste sexårsperioden

till följd av den uppgörelse om reformfrågorna som

uppnåddes i medlemskretsen första halvåret 1999.

Ytterligare förändringar kan komma att ske som en

följd av nästa runda av frihandelsförhandlingar inom

WTO, vilka bl.a. förväntas behandla fortsatt

liberalisering av handeln med jordbruksprodukter.

Ett mandat för dessa förhandlingar kommer att

diskuteras i slutet av 1999.

Utskottet menar dock att införandet av den

gemensamma jordbrukspolitiken och efterföljande

strukturrationaliseringar inom jordbruket i vissa av

kandidatländerna kan komma att medföra ett hot mot

den biologiska mångfalden i dessa länder. Därför

menar utskottet att införandet av den gemensamma

jordbrukspolitiken och förberedelserna för

medlemskapet inom detta område måste ske i

överensstämmelse med gällande internationella avtal,

inte minst konventionen om biologisk mångfald.

Utskottet anser vidare att de svenska

erfarenheterna från ekologiskt lantbruk bör tas till

vara i detta arbete.

Utskottet anser att därmed är motion U10 (mp)

yrkandena 2-9 besvarad.

I motion U10 (mp) yrkande 10 begärs ett riksdagens

tillkännagivande om att kräva öppenhet och insyn

angående radioaktiva utsläpp, kärnbränsle m.m. i

Barentsregionen. I yrkande 11 begär motionärerna att

regeringen ges till känna vad i motionen anförts om

de risker som finns i Barentsregionen. Vidare yrkas

att miljöhoten i Barentsregionen övervakas och

åtgärdas (yrkande 12). I yrkande 13 begärs att

samarbetet inom Barentsregionen utvecklas vidare och

i yrkande 14 att de globala hot som finns i

Barentsregionen diskuteras på internationell nivå.

I partimotion U402 (c) yrkande 1 anser motionärerna

att regeringen bör medverka till att stärka de

miljöförbättrande insatserna i Barentsregionen.

Utskottet kan liksom motionärerna konstatera att

miljöproblemen i den ryska delen av Barentsområdet,

särskilt på Kolahalvön, är av mycket stor

omfattning. Problemen är väl kända, och långvariga

insatser kommer att krävas för att förbättra läget

vad gäller miljön i området. Ett antal nationella

och multilaterala biståndsgivare är förutom Sverige

aktiva i området för att bistå Ryssland i detta

arbete.

För svenskt vidkommande vill utskottet framhålla

att Sverige sedan 1992 samarbetar med Ryssland på

kärnsäkerhetsområdet. Samarbetet omfattar

reaktorsäkerhet, avfallsfrågor och strålskydd. Under

perioden 1992-1999 har Sverige anslagit ca 42

miljoner kronor till insatser på detta område i

Ryssland. Det svenska stödet utgår till

säkerhetshöjande åtgärder vid kärnkraftverken på

Kolahalvön och i Leningrads län.

När det gäller Kola kärnkraftverk har Statens

kärnkraftinspektion överenskommit med Finland och

Norge om ett samarbete i ett omfattande projekt

rörande installation av ett helt oberoende system

för nödförsörjning av matarvattnet till reaktorblock

3 och 4. Systemet avses träda i kraft vid bl.a.

totalt bortfall av elförsörjning. Projektet beräknas

vara avslutat vid slutet av år 2000.

Sverige är vidare medlem i det under

Internationella atomenergiorganet (IAEA) etablerade

Contact Expert Group (CEG) (tillkom på nordiskt

initiativ 1995-96) vilket samordnar det

internationella samarbetet rörande omhändertagande

av radioaktivt avfall i Ryssland. Utskottet vill

framhålla att ett viktigt arbete som pågår inom CEG

är att identifiera en rysk strategi för

omhändertagande av utbränt kärnbränsle och

radioaktivt avfall. Utskottet noterar vidare att

Sverige deltar i ett internationellt projekt för att

utveckla och licensiera en transport- och

förvaringsbehållare för använt kärnbränsle från

ryska atomubåtar. Projektet kan beskrivas som en

första länk i en kedja av åtgärder för

omhändertagande av använt kärnbränsle.

Utskottet har inhämtat att avsaknaden av ett

fungerande juridiskt ramverk är och har varit ett

stort hinder för samarbetet med Ryssland på det

nukleära området. Vid Barentsrådets ministermöte i

Bodö, Norge, den 5 mars 1999 undertecknades en

principdeklaration "Declaration of principles

regarding a Multilateral Nuclear Environmental

Programme in the Russian Federation". De

undertecknande staterna, däribland Sverige och

Ryssland, deklarerar där sin vilja att framförhandla

ett legalt ramverk för biståndsinsatser på det

nukleära området i den ryska federationen. Avsikten

med avtalet är framför allt att reglera frågor om

skatter, tullar, ansvarsfrågor och frågor om status

för personal. Enligt vad utskottet erfarit pågår nu

multilaterala förhandlingar om detta avtal.

Vad avser frågan om illegal spridning av kärnämnen

har utskottet inhämtat att Statens

kärnkraftinspektion (SKI) sedan 1992 på regeringens

uppdrag bedriver samarbete med länder i det forna

Sovjetunionen för att förhindra spridning av

kärnämnen och kärnvapen utanför de definierande

kärnvapenstaterna. SKI bistår berörda länders

ministerier och myndigheter bl.a. i form av stöd med

införande av modern lagstiftning samt etablering av

system för kontroll av användning, lagring,

transport och handel med kärnämnen.

Vidare noterar utskottet att regeringen i

skrivelsen framhåller att svenska myndigheter,

svensk industri och svenska konsultföretag i dag via

internationellt samarbete har goda förutsättningar

att bidra till en förbättring av säkerheten vid

kärntekniska anläggningar och av hanteringen av

radioaktivt avfall och utbränt kärnbränsle inom

Östersjöregionen. Regeringen aviserar i skrivelsen

att den kommer att ägna detta frågekomplex särskild

uppmärksamhet inför och under det svenska

ordförandeskapet i EU, i synnerhet med tanke på

förhållandena i Ryssland och Litauen. Av skrivelsen

framgår även att regeringen prioriterar det

säkerhetsfrämjande området. Det poängteras att

samarbetet med Ryssland bl.a. skall inriktas på

ryska tull- och gränskontrollmyndigheter, stöd till

upprättande av export- och importkontroll samt

fysiskt skydd för bearbetning av kärnämnen.

Vidare noterar utskottet att regeringen som en del

av sin strategi för Östersjösamarbetet anser att

Sverige bör fortsätta med sina bilaterala insatser

och sitt samarbete med andra bidragsgivare för att

höja säkerheten vid kärnkraftsanläggningar i

Sveriges närområde. Där ingår bl.a. kärnkraftverken

på Kolahalvön. Regeringen framhåller vidare att

fortsatt uppmärksamhet bör riktas mot problemen med

använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från

skrotade ryska atomubåtar och atomisbrytare i

nordvästra Ryssland.

Utskottet välkomnar dessa ställningstaganden från

regeringens sida och kan för sin del således

konstatera att en mängd insatser inom de områden som

motionärerna efterlyser är under genomförande.

Utskottet ser med tillfredsställelse på att Sverige

riktar särskild uppmärksamhet mot det använda

kärnbränslet och det radioaktiva avfallet i

nordvästra Ryssland och att höja säkerheten vid

kärnkraftverken på Kolahalvön. Utskottet noterar

även att problemen är väl kända både av nationella

ryska myndigheter och internationella aktörer.

Utskottet menar att med det anförda är motionerna

U10 (mp) yrkandena 10-14 och U402 (c) yrkande 1

besvarade.

4.3.3 Insatser på det sociala området

I kommittémotion U7 (v) yrkande 4 uppmanar

Vänsterpartiet regeringen att öka och effektivisera

Sveriges sociala insatser i samarbetsländerna.

Ett flertal motioner uppmärksammar den svåra

situation som gäller för många barn och ungdomar i

Central- och Östeuropa. Det gäller bl.a.

Kristdemokraternas kommittémotion U9 (kd) där det i

yrkande 1 anförs att Sverige bör upprätta en

strategi för hjälp till barn och ungdom i Sveriges

grannländer i öst. I yrkande 2 vill

Kristdemokraterna att regeringen verkar för att en

sådan strategi även anammas på EU-nivå. I motion U11

(s) begär motionärerna ett riksdagens

tillkännagivande om att barnperspektivet beaktas i

det fortsatta Östersjösamarbetet. I motion U4 (m)

anför motionärerna att Sverige i det fortsatta

samarbetet inom Östersjöregionen särskilt verkar för

att gatubarnens svåra situation förbättras.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att i

proposition 1997/98:70 Att utveckla ett

grannlandssamarbete framhålls att stödet till den

sociala sektorn skall öka, främst för att bygga upp

hållbara och bättre riktade socialförsäkringssystem,

och att åtgärder för att förbättra barnens situation

och folkhälsan skall genomföras. Riksdagen har

ställt sig bakom propositionen (bet. 1997/98:UU12,

rskr. 1997/98:244).

Utskottet har erfarit att regeringen är väl

medveten om att barnens situation försämrats i

samarbetsländerna. Därför förutses insatser med

inriktning på barn och ungdom få ökad betydelse i

framtiden i samarbetet med Central- och Östeuropa.

Särskilda åtgärder återfinns bl.a. som en del i

insatser generellt inriktade på utveckling av

socialtjänst och utbildning i socialt arbete. Sida

har enligt vad utskottet erfarit genomfört sådana

insatser i Estland, Lettland, Vitryssland och

Ryssland. Barn med handikapp stöds genom insatser

för att utveckla alternativ till institutionsvård i

Litauen och Ryssland.

Utskottet vill framhålla att ett arbete som ligger

i linje med det i motion U9 (kd) anförda är att

regeringen inlett ett arbete för att utveckla ett

systematiskt barn- och barnrättsperspektiv i

Sveriges internationella utvecklingssamarbete.

Utgångspunkten är att barnets rättigheter är

mänskliga rättigheter.

Utskottet har inhämtat att som ett led i detta

arbete påbörjades 1998 en översyn av barnfrågor i

det internationella utvecklingssamarbetet. Det

övergripande ansvaret för uppdraget ligger i

Utrikesdepartementet som har samordningsansvaret för

barnfrågor i det internationella

utvecklingssamarbetet och som tillförts medel för

detta ändamål. Enligt vad som kommit till utskottets

kännedom är det regeringens ambition att denna

översyn skall leda till att barnperspektivet

genomsyrar biståndsinsatserna. Särskilda medel har

anvisats för multilaterala insatser för att

stimulera ett barnrättsperspektiv i FN:s fonder och

program, fackorgan (och därmed UNICEF som ju har

verksamhet i Central, och Östeuropa), Världsbanken

m.fl. multilaterala aktörer.

Utskottet har vidare inhämtat att strategier för

barnrättsperspektivet inom sex olika områden är

under utarbetande. I översynen kommer en

sammanställning av alla relevanta organ och deras

aktiviteter inom detta område att göras. Ett av

dessa organ är EU.

Utskottet noterar även att i landstrategierna för

Ryssland och Ukraina framhålls insatser för att

stärka familjen och utveckla alternativ till

institutionsplacering då det gäller att ta hand om

utsatta barn som angelägna. Dessutom har Sida

bidragit till en studie om gatubarnens situation i

Ryssland och Ukraina som skall ligga till grund för

Världsbankens arbete på detta område.

Utskottet menar att inom det sociala området kan

Sverige bidra med kunskapsöverföring och

institutionellt samarbete, och svenska institutioner

har även goda kunskaper och erfarenheter av

barnfrågor. Utskottet kan vidare konstatera att de

sociala insatserna i våra grannländer har ökat

gradvis under de senaste åren och trenden

fortsätter.

Genom Sida-Öst ges stöd till en rad insatser -

främst då det gäller kunskapsöverföring beträffande

barn med funktionshinder och socialt arbete med

inriktning på barn. Socialhögskolan i Stockholm är

svensk part i flera av dessa insatser. Initiativ har

också tagits till insatser inriktade på unga

lagöverträdare.

Arbetet för förbättrad hälso- och sjukvård i

Sveriges samarbetsländer görs bl.a. genom Hälso- och

Sjukvårdens Östeuropakommitté. Särskilt prioriterad

är mödra- och barnhälsovård och insatser genomförs

även för att bekämpa alkoholism. Insatserna går ut

på att bygga upp och stärka institutionerna. Inom

det decentraliserade samarbetet görs insatser för

barn, exempelvis inom vänortssamarbetet

Stockholm-S:t Petersburg och Luleå-Murmansk.

Utskottet menar att förutom att en ekonomisk och

social upprustning krävs för att förbättra barnens

situation kan ett förändrat arbetssätt med barn,

särskilt i fråga om synen på barn på institutioner,

bidra till långsiktig förbättring för barn. En

konferens som lyfte fram problemen med att barn tas

om hand på institutioner i Central- och Östeuropa

anordnades i Stockholm den 3-6 maj 1999 av

Stockholms universitet med bidrag från

Socialdepartementet och Utrikesdepartementet.

Utskottet vill vidare betona att det svenska

initiativet till att samarbeta kring barnfrågor i

Östersjöstaternas råd har utvecklats mycket

konstruktivt. Det stora intresset har medfört att

arbetet vidgats till att omfatta utsatta barn,

vilket även inbegriper preventivt arbete. Utskottet

noterar att under svensk-norsk ledning har ett

arbete påbörjats i syfte att bygga ett IT-nätverk

för erfarenhetsutbyte på såväl myndighets- som

specialistnivå om utsatta barn i regionen. Vidare

vill utskottet betona att den sociala sektorn har

särskilt nämnts som intresseområde inom ramen för

Europeiska unionens nordliga dimension vilket skapar

möjligheter till ytterligare samarbete på området.

Genom ett aktivt svenskt medlemskap i en rad

internationella, finansiella institutioner och

organisationer kan Sverige verka för att få

genomslag för svenska prioriteringar i deras

verksamhet i Östeuropa, menar utskottet. Regeringen

avser fortsättningsvis att verka för att få

genomslag för svenska prioriteringar i de

multilaterala organen. Det gäller exempelvis ökade

satsningar på det sociala området och de

prioriteringar regeringen har på detta område.

Detta gäller även EU:s program där Sverige även

fortsättningsvis skall verka bl.a. för att social

trygghet skall beaktas i alla relevanta sammanhang i

EU:s östsamarbete, särskilt vad avser

Tacisprogrammet. Phareprogrammets mandat är i första

hand att förbereda kandidatländerna för det framtida

EU-medlemskapet. Dock görs insatser för barn även

inom Phareprogrammet.

Utskottet vill även lyfta fram det värdefulla

arbete på detta område som görs inom det nordiska

samarbetet. Nordiska rådets närområdesutskott

anordnade i december 1998 en konferens i Stockholm

under namnet Barnforum med inbjudna från de nordiska

länderna och samarbetsländerna på andra sidan

Östersjön. En uppföljning planeras att äga rum i

Riga under år 2000. Utskottet noterar även att

Nordiska rådet redan vid sin session i Oslo år 1998

antog rekommendationer vad gäller särskilda insatser

för barn och ungdom i samarbetsländerna i Central-

och Östeuropa. Nordiska ministerrådet har till följd

av detta tagit initiativ inom området. Ett särskilt

handlingsprogram för barn och ungdom i närområdet

har antagits och en aktionsplan har utarbetats för

år 1999 inriktad på insatser för barn och ungdom i

samarbetsländerna.

Vidare vill utskottet betona att många insatser på

det sociala området har avgörande betydelse för

barnens situation utan att vara direkt riktade mot

barn. Utveckling av socialförsäkringssystem och

hälsovård, förebyggande åtgärder mot tbc och andra

smittsamma sjukdomar och insatser mot alkoholism och

drogmissbruk är exempel på sådana insatser. Det

omfattande vänortssamarbetet och frivilliga

organisationers arbete utgör också viktiga kanaler

för insatser för barn och ungdomar. Även Sveriges

aktiva engagemang i multilaterala organisationer för

att få genomslag för svenska prioriteringar har stor

betydelse.

Att barnens situation försämrats i

samarbetsländerna ger enligt utskottets uppfattning

anledning till oro. Utskottet menar att åtgärder för

att förbättra barnens situation därför bör höra till

de högst prioriterade insatserna på det sociala

området och att det är av yttersta vikt att bidra

till skapandet av trygga uppväxtförhållanden för

barnen i länderna i vårt närområde. FN:s

barnkonvention bör utgöra norm i ett sådant

sammanhang. Härvid kan det kunnande och de relevanta

erfarenheter av frågor som rör barnens situation som

finns i Sverige komma till användning.

Utskottet vill dock betona i sammanhanget att

internationellt bistånd ensamt inte är ett

tillräckligt medel. Det är även nödvändigt att de

enskilda länderna och regeringarna tar sitt ansvar

och bygger socialt hållbara samhällen där barns och

ungdomars behov tas om hand på ett

tillfredsställande sätt. Detta förutsätter enligt

utskottets mening vissa attitydförändringar i de

aktuella länderna och en ökande insikt om att även

de sämst ställda i samhället måste få del av

utvecklingen.

Utskottet menar att med vad som ovan anförts är

motionerna U7 (v) yrkande 4, U9 (kd) yrkandena 1 och

2, U11 (s) samt U4 (m) besvarade.

I motion U5 (m) yrkas att arbetstillstånd ej skall

krävas när baltisk och polsk arbetskraft anställd

vid företag i Polen och Baltikum kommer till Sverige

för att utföra tjänster.

Utskottet har inhämtat att arbetstillstånd för

tredjelandsmedborgare utfärdas av Invandrarverket

efter arbetsmarknadsprövning i samråd med

länsarbetsnämnden. Länsarbetsnämndens uppgift är att

lämna en bedömning av läget på den svenska

arbetsmarknaden för den arbetskraftsgrupp som

berörs. Utskottet kan konstatera att i huvudsak ges

tillstånd för två kategorier; tillfällig brist (av

en viss arbetskraftsgrupp på den svenska marknaden)

samt internationellt utbyte (forskning, studier

etc.). Utfärdandet av arbetstillstånd är således

inte knutet till nationalitet.

Utskottet konstaterar att fram till dess att ett

medlemskap träder i kraft gäller nationella regler

på detta område. Detta innebär att det på

gemenskaps-nivå inte finns regler som ger möjlighet

för arbetskraft från ett kandidatland att följa med

sitt företag för ett projektarbete i ett EU-land.

Regler som ger företag denna möjlighet finns däremot

mellan medlemsländerna genom direktivet om

utstationering av arbetskraft.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att det är

av hög utrikespolitisk prioritet för Sverige att de

baltiska länderna skall bli EU-medlemmar. Utskottet

kan även konstatera att Sverige aktivt arbetar för

att detta skall kunna ske så snart som möjligt. Med

EU-medlemskapet följer fri rörlighet för

arbetstagare på den inre marknaden. Frågan om

arbetstillstånd för balter och polacker är således

av temporär karaktär och kravet på arbetstillstånd

kommer att upphöra när medlemskapet i EU för dessa

länder träder i kraft.

Med vad som anförts avstyrker utskottet motion U5

(m).

Motionärerna bakom motion U8 (s) menar i yrkande 1

att regeringen bör följa upp skrivelsen med en

redogörelse för hur jämställdhetsperspektivet har

beaktats i samarbetet.

Som framgått tidigare i detta betänkande beslutade

riksdagen i juni 1996 att hela utvecklingssamarbetet

skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv (bet.

1995/96:UU18). Utskottet noterar att regeringen i

skrivelsen framhåller att ett av målen för strategin

för ekonomisk utveckling och samarbete i

Östersjöregionen, som föreslås i skrivelsen, är ökad

jämställdhet inom alla länder i Östersjöregionen.

Utskottet konstaterar att efter riksdagens

övergripande beslut 1996 utarbetade Sida en strategi

och en handlingsplan för stöd till ökad jämställdhet

i Central- och Östeuropa år 1977. I strategin har

klart uttalats hur inriktningen av det svenska

stödet skall främja jämställdheten i

utvecklingssamarbetet. Strategin gäller alltjämt.

Utskottet har inhämtat att under perioden 1997 till

1999 har insatser genomförts på de flesta av de

områden som utpekades i handlingsplanen. Viktiga

områden för insatser i flera länder i närområdet har

enligt vad utskottet erfarit varit kvinnors

deltagande i lokal politik, utveckling av

genderstatistik, stöd till kvinnors ledarskap och

företagande samt till sysselsättningen på

landsbygden, insatser för sexualupplysning och stöd

till kriscentrum.

Vidare kan utskottet notera att inom

vänortssamarbetet har könsrollsfrågor kommit att

uppmärksammas alltmer.

Utskottet har vidare inhämtat att av anslaget

kunskapsöverföring inom Östsamarbetet avsattes under

år 1998 17 miljoner kronor till insatser vilka

direkt avsåg jämställdhet som kriscentrum för

kvinnor och insatser för kvinnors deltagande i

politiken.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U8 (s) yrkande 1 är besvarad.

I yrkande 2 i samma motion framhålls att ytterligare

information behövs till kommuner, landsting,

länsstyrelser och näringslivsorganisationer om det

framtida Östersjösamarbetet och Östersjömiljard II.

Utskottet delar uppfattningen att information om

Östersjösamarbetet och Östersjömiljard II är

behövlig. Utskottet har inhämtat att regeringen

lägger vikt vid information om målen och

instrumenten för det svenska arbetet för utveckling

och samarbete i Östersjöregionen.

Informationsverksamheten är en integrerad del av det

arbete som sker inom Regeringskansliet.

Täta kontakter med näringsliv, organisationer,

kommuner, landsting, medier, andra intressenter och

allmänheten är viktiga inslag i detta arbete, enligt

vad utskottet erfarit. Vid UD finns även en särskild

funktion som har till syfte att informera och hjälpa

aktörerna inom ramen för det decentraliserade

samarbetet med Östersjöregionen. Utskottet har

vidare inhämtat att ansträngningar pågår för att

förbättra och utöka pågående informationsarbete.

Både tryckt material och material via Internet är

under utformning.

Med vad som anförts anser utskottet att motion U8

(s) yrkande 2 är besvarad.

4.3.4 Näringslivets och handelns roll i samarbetet

Motionärerna bakom motion U7 (v) yrkande 5 menar att

stödet till svensk näringslivsverksamhet i Ryssland

kraftigt behöver ökas.

Inledningsvis kan utskottet konstatera i denna del

att Sverige tillhör de 7-8 största investerarna i

Ryssland. Bland företag som är aktuella märks bl.a.

ABB, Tetra Laval, Assi Domän, IKEA, Sandvik, PLM och

Ericsson. Även mellanstora företag som Cloetta och

Estrella och vissa småföretag har etablerat sig på

den ryska marknaden. De svenska företagen som är

aktiva i regionen har oftast valt att etablera

försäljnings- eller representationskontor. Ännu har

mycket få företag valt att etablera lokal produktion

i Ryssland. Utskottet har erfarit att krisen i

Ryssland gjorde att många svenska företag kraftigt

skar ner i sin verksamhet men få har valt att lämna

marknaden till följd av krisen.

Utskottet kan konstatera att de villkor som möter

utländska företag i Ryssland inte kan betecknas som

gynnsamma. Ofta hänger problemen ihop med det

institutionella ramverket och den rättsliga miljön

men även med att det ryska banksystemet fungerar

undermåligt. Utskottet menar emellertid att den

ryska marknadens storlek, Rysslands naturtillgångar

och högt utbildade arbetskraft hör till faktorer som

på sikt ger stora möjligheter för svenska företag

att göra lönsamma investeringar i Ryssland,

förutsatt att nuvarande problem rättas till.

Utskottet kan vidare konstatera att stöd till

svenskt näringsliv vad gäller Ryssland ryms både

inom det ordinarie utvecklingssamarbetet och inom

ramen för Östersjömiljard I och II.

Vad gäller Östersjömiljarderna har Kommittén för

ekonomiskt samarbete i Östersjöregionen nyligen

avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1999:125). Förutom

att ha medverkat i utarbetandet av strategin för

ekonomisk utveckling och samarbete, vilken

presenteras i skrivelsen, avlämnar kommittén ett

antal förslag om hur näringslivets roll ytterligare

kan förstärkas, bl.a. med avseende på Ryssland.

Svenskt stöd till den ekonomiska omvandlingen i

Ryssland har kanaliserats dels genom direkt stöd

till näringslivet, dels genom stöd till

institutionsuppbyggnad med syfte att främja den

ekonomiska omvandlingen och därigenom hjälpa till

att höja levnadsstandarden för befolkningen vilket i

sin tur ger ökade möjligheter till handel och

investeringar.

Utskottet noterar att direkt stöd till svenska

företag sker bl.a. genom riskkapitalinvesteringar

via Swedfund International AB. Sida driver även det

näringslivsfrämjande programmet StartÖst som

erbjuder svenska små och medelstora företag lån för

utbildning och som riktar sig till företag som vill

etablera sig i t.ex. Ryssland. Vidare kan framhållas

att Exportrådets program, Marknadsplats Östersjön,

är utformat för att bistå svenska företag i deras

kontakter i Östersjöregionen.

Av betydelse i sammanhanget är även att regeringen

år 1993 inrättade en särskild garantiram på 1

miljard kronor som sedermera har fyllts på. Detta

gjordes i ett läge där Exportkreditnämnden (EKN) på

grund av riskläget inte kunde bevilja garantier i

sin normala verksamhet. Genom upprättandet av ramen

möjliggjordes för EKN att ta större risker än vad

man kunde göra i det ordinarie systemet.

Exportkreditnämndens särskilda

exportkreditgarantiram kan täcka risker för affärer

med Ryssland. Garantigivning under ramen skall bidra

till svensk export och ett varaktigt samarbete

mellan samarbetsländerna och svenska företag.

Utskottet ser positivt på dessa initiativ och på det

bidrag som näringslivet kan ge när det gäller

utvecklingen i Ryssland.

Vidare vill utskottet lyfta fram att stöd till

institutionsuppbyggnad ges genom ett stort antal

projekt. Det svenska finansdepartementet bedriver

sedan 1993 ett samarbetsprojekt med sin ryska

motsvarighet där svensk expertis ställs till de

ryska finans- och ekonomiministeriernas förfogande

för frågor rörande främst skatte-, revisions- och

budgetsystem samt statsskuld. Genom Sida finansieras

en rad program som främjar den ekonomiska

utvecklingen genom framför allt stöd till utbyggnad

av fungerande institutioner. Viktiga insatser har

även gjorts av bl.a. Riksrevisionsverket och

Swedesurvey (Lant-mäteriverket) som framgångsrikt

bidragit till att jord- och fastighetsregistrering

utvecklats i Ryssland. Detta har lett till ett

förbättrat företagsklimat och underlättar för

utländska direktinvesteringar.

Utskottet kan vidare konstatera att en dialog på

ministernivå i bilaterala ekonomiska frågor och

handelsfrågor förs regelbundet inom den svensk-ryska

styrkommittén för handel och ekonomiskt samarbete.

Inom ramen för dessa möten finns också möjligheter

för svenska företag och branschorganisationer att

framföra sina synpunkter.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att

motionärernas förslag att öka stödet till svensk

näringslivsverksamhet i Ryssland ligger i linje med

utskottets uppfattning att det näringslivsfrämjande

stödet under de kommande åren bör utgöra en viktig

och växande del av samarbetet med Ryssland.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U7 (v) yrkande 5 är besvarad.

I motion U802 (v) yrkande 1 begärs en svensk

kraftsamling när det gäller kompetensutveckling i

Östersjöområdet.

Utskottet vill i denna del framhålla att

utvecklingssamarbetet med de baltiska länderna har

som övergripande mål att stödja ländernas EU-

integration och insatser som inriktas på att stödja

ländernas strävanden för ett framtida EU-medlemskap

är prioriterade.

Utskottet menar att en viktig strategisk fråga är

vad Sverige kan göra bilateralt och inom vilka

områden vi bör arbeta inom ramen för EU:s

stödprogram. Det bör noteras att landstrategierna

för Sveriges samarbetsländer innehåller skrivningar

om att bilaterala insatser skall genomföras på de

områden där Sverige har komparativa fördelar och där

finansiering via EU:s stödprogram inte är möjlig.

Utskottet har inhämtat att regeringen bedömer att

Sverige har särskilda komparativa fördelar inom den

sociala sektorn, miljöteknik och energifrågor.

Svenskt stöd syftar till att bygga upp ländernas

kunskaper och kompetens genom koncentrationen på

institutionsuppbyggande. Kunskapsöverföring är ett

dominerande inslag i de svenska insatserna.

Utskottet har inget att invända när det gäller dessa

prioriteringar och finner att de ligger i linje med

vad som förordas av motionärerna.

Vidare har utskottet erfarit att ett nära samråd i

syfte att koordinera och effektivisera samarbetet

sker med andra större givare som EU/Phare, olika FN-

organ, Världsbanken och EBRD.

Utskottet anser att samarbetet på de kulturella och

akademiska områdena är viktigt för att fördjupa

demokratins kultur. Utskottet noterar att i

samarbetet är två aspekter av strategisk betydelse

för samarbetsländernas utveckling, dels etnisk och

språklig integration, dels lokalt/regionalt och

mellanstatligt samarbete. I utbildningssamarbetet

ingår dessutom forskning och satsningar på

utbildnings- och forskningsutbyte via Svenska

institutet. I sammanhanget bör enligt utskottets

uppfattning betonas att cirka två tredjedelar av

Svenska institutets verksamhet inriktas på

utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa.

Utskottet vill framhålla att en viktig insats på

forsknings- och utbildningsområdet är

Handelshögskolan i Riga vilken Sverige finansierar

med sammanlagt 120 miljoner kronor under 10 år fram

till och med år 2003. Skolans inriktning är ekonomi,

offentlig förvaltning och företagande och

studenterna kommer från alla tre baltiska staterna.

Utskottet kunde vid ett besök vid Handelshögskolan i

Riga under 1998 konstatera vilken stark roll skolan

spelar i att bygga upp en ny och i de baltiska

staterna starkt efterfrågad kompetens.

Utskottet noterar vidare att Sverige finansierar

uppbyggnad och drift av Juristhögskolan i Riga med

cirka 40 miljoner kronor under åren 1997-2005.

Skolan skall huvudsakligen bedriva juridisk

utbildning på mastersnivå, men även fortbildning och

vidareutbildning. Handelshögskolan och

Juristhögskolan kan anses ingå i projektet

Eurofakulteten, ett gemensamt projekt med Sverige,

Norge, Danmark, Finland, Tyskland och de baltiska

länderna som genomförs inom ramen för EU:s

Tempusprogram. Målet är att förbättra utbildning i

samhällsvetenskap och juridik i Baltikum.

När det gäller Östersjömiljarden kan utskottet

konstatera att 120 miljoner kronor har avsatts för

Visbystipendierna. Programmet avser stipendier och

nätverk/forskningsutbyte för högre akademiska

studier. Ämnena ekonomi, teknik, naturvetenskap,

juridik och samhällsvetenskap samt ämnen som leder

till kunskapsuppbyggnad i EU-relaterade frågor,

t.ex. Europarätt, prioriteras. Östersjöstipendierna

som finansieras med 100 miljoner kronor avser

grundläggande akademiskt utbyte i Östersjöregionen

med språkstudier som huvudinriktning.

Visbyprogrammet och Östersjöstipendierna är

treåriga. De startade i juli 1997 och avslutas 30

juni år 2000.

Utskottet noterar att inom ramen för dessa två

program har ett stort antal forskare,

administratörer, lärare och studerande på

vetenskaplig nivå, lägre akademisk nivå och

vuxenutbildningsnivå beviljats stipendium och/eller

projektstöd. Sedan Visbyprogrammets början har cirka

300 vetenskapliga samarbetsprojekt till en summa av

närmare 90 miljoner kronor fått stöd och 16 miljoner

kronor har gått till individuella stipendier.

När dessa program avslutas kommer innehållet från

Visbyprogrammet och Östersjöstipendierna att slås

samman i ett nytt stipendieprogram, det nya

Visbyprogrammet.

Det nya Visbyprogrammet finansieras från

Östersjömiljard I med 60 miljoner kronor från l juli

2000 t.o.m. 30 juni 2001. Programmet kommer att

omfatta alla utbildningsnivåer från högre

forskningsnivå till gymnasienivå.

Slutligen vill utskottet framhålla den uppbyggnad

av mer varaktiga nätverk som stöds genom

högskolesamarbetet och som är av stor vikt för

Sveriges fortsatta akademiska förbindelser med våra

samarbetsländer.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U802 (v) yrkande 1 är besvarad.

Motionärerna bakom motion U9 (kd) yrkande 3 önskar

en avreglering vad gäller tjänsteexportförordningen.

I yrkande 4 vill motionärerna att Projekt-

exportsekretariatets mandat utvidgas till att även

omfatta EU-bistånd för att på detta sätt ge svenskt

näringsliv ytterligare en inkörsport till de östliga

ekonomierna.

Motsvarande yrkanden har utskottet behandlat i bet.

1999/2000:UU2 och har därvid anfört följande:

Utskottet har inhämtat att tjänsteexportförordningen

(1992:192) inte tillämpas på privata företag, utan

endast gäller för statliga myndigheter som bedriver

tjänsteexport i enlighet med bemyndigande i

avgiftsförordningen (SFS 1992:191) eller beslut som

regeringen meddelat i det enskilda fallet. Enligt

denna förordning skall tjänsteexportverksamheten

bedrivas utifrån en fastlagt marknadsstrategi och

med krav på lönsamhet.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare med

uppdrag att kartlägga och analysera den svenska

exporten av statligt förvaltningskunnande. Enligt

direktiven skall utredningen bl.a. analysera hur

myndigheter hanterar bestämmelsen att statliga

myndigheters tjänsteexport skall bedrivas med krav

på lönsamhet och vilka konsekvenser denna

bestämmelse får på förvaltningsexportens omfattning

och riskexponering. I en enkät som har gått ut till

myndigheter har därför frågan ställts om hur man

inom myndigheten tolkar tjänsteexportförordningens

krav på affärsmässighet. Utredningen har också i

uppdrag att på basis av denna kartläggning lämna

förslag till en strategi för denna typ av export

inom staten. Utredningsarbetet skall vara avslutat

senast den 31 mars 2000.

Utskottet har också inhämtat att det i

Regeringskansliets Projektexportsekretariats (PES)

uppdrag ingår att verka för en ökad svensk

projektexport och upphandling av svenska företag.

Särskild tonvikt lägger PES vid att öka leveranserna

från svenska företag till projekt och annan

upphandling finansierad av internationella

organisationer eller med bilateralt bistånd.

En central fråga för svensk projektexport är hur väl

Sverige står sig i den internationella konkurrensen

om upphandlingskontrakt. PES, och i synnerhet UD:s

projektexportfrämjare som är placerade vid vissa

utlandsmyndigheter för att bevaka internationella

institutioner (FN i New York, Världsbanken och

Interamerikanska utvecklingsbanken i Washington, EU

i Bryssel, EBRD i London och Asiatiska

utvecklingsbanken i Manila), erhåller löpande

statistik från de institutioner de bevakar. Den

statistik som går att få i dag från de

internationella institutionerna är emellertid, i

varierande grad, otillräcklig. På vissa områden

saknas statistik över upphandlande företag och den

statistik som finns är ibland missvisande, eftersom

den endast inkluderar konsortieledare.

PES avser under det kommande året att förbättra

sammanställandet av statistik från de

internationella institutionerna. PES kommer att

arbeta på att utveckla ett system för

sammanställande av statistik om multilaterala

organisationers upphandling och upphandlingspolicy

inom för svenskt näringsliv prioriterade regioner

och sektorer. Detta arbete skall ske i nära

samarbete med UD:s projektexportfrämjare vid vissa

utlandsmyndigheter och Exportrådet.

Utskottet noterar i detta sammanhang att PES i

samarbete med den projektexportfrämjare som är

placerad vid Sveriges representation i Bryssel har

till uppgift att bevaka möjligheter för svenska

företag inom alla EU:s externa program, inklusive de

särskilda programmen Phare och Tacis för Central-

och Östeuropa.

Utskottet avstyrker därmed motion U9 (kd) yrkande 3

och anser att yrkande 4 är besvarad.

I yrkande 5 i motion U9 (kd) anförs att Sverige bör

vara pådrivande i arbetet för att Ryssland skall bli

medlem i WTO, både i EU och i andra internationella

sammanhang.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att

förhandlingar om Rysslands anslutning till WTO har

pågått sedan 1995. För Rysslands del handlar det om

en anpassning till WTO-regelverket och om åtgärder

för att tillgodose andra avtalsslutande parters

intressen. På senare tid har Ryssland presenterat

ett tjänstehandelsbud, och ett reviderat bud på

tullområdet förväntas inom en snar framtid. Vissa

framsteg görs således i anslutningsprocessen.

Utskottet kan vidare konstatera att både Sveriges

och EU:s inställning till frågan om rysk WTO-

anslutning är grundläggande positiv.

En WTO-anslutning skulle enligt utskottets mening

utgöra en bekräftelse på att Ryssland kommit långt i

ett nödvändigt reformarbete och på Rysslands

integration i internationellt ekonomiskt samarbete.

En snabb rysk WTO-anslutning är således önskvärd,

menar utskottet, men detta innebär inte att Ryssland

skall erhålla någon form av positiv särbehandling.

Det är enligt utskottets uppfattning den ryska

regeringen som genom fortsatt reformarbete och

fortsatta åtaganden avgör hur snabbt anslutningen

skall komma till stånd.

Utskottet menar att ett långsiktigt mål för EU bör

vara att få till stånd ett frihandelsavtal med

Ryssland som en del i ett större paneuropeiskt

frihandelsområde. En förutsättning för detta är ett

WTO-medlemskap. Ett närmande mellan EU och Ryssland

på detta område bör även ses i det större

sammanhanget om ett närmande och en ökad integration

mellan unionen och Ryssland. Som utskottet

framhållit tidigare i detta betänkande är en sådan

utveckling önskvärd för att föra Europas länder och

folk närmare varandra.

Utskottet noterar vidare att regeringen vill verka

för att EU ger hög prioritet åt åtgärder för att

förbättra förutsättningarna för en WTO-anslutning

genom stöd till reformprocessen, genom tekniskt

samarbete och teknisk rådgivning samt genom fortsatt

konstruktivt arbete i den av WTO upprättade

arbetsgruppen. Utskottet noterar även att

handelsminister Leif Pagrotsky i WTO-relaterade

frågor har initierat ett bilateralt besöksutbyte på

expertnivå med Ryssland. Utskottet ser positivt på

regeringens inställning härvidlag och menar att

regeringens åtgärder i detta sammanhang är mycket

värdefulla.

I det kortare perspektivet noterar utskottet att

regeringen avser att verka för att EU skall visa

stor öppenhet gentemot Ryssland på det

handelspolitiska området inom sektorer där olika

former av begränsningar föreligger (stål,

antidumpningsåtgärder). Utskottet välkomnar detta

men menar samtidigt att EU-sidan måste ställa

fortsatta krav på rysk öppenhet och ryska åtgärder

vad gäller regelstabilitet och bra fungerande

lagstiftning. Det är likaså enligt utskottets

uppfattning av central betydelse att Ryssland förmår

driva en ekonomisk politik som inger omvärldens

förtroende och att man honorerar sina åtaganden

gentemot andra länder, banker och multilaterala

finansieringsinstitutioner.

Som framgår av det anförda ligger utskottets

uppfattning väl i linje med motionärernas begäran om

att Sverige aktivt, både i EU och i andra

internationella sammanhang, bör driva frågan om

ryskt närmande till WTO.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U9 (kd) yrkande 5 är besvarad.

Motionärerna bakom motion U803 (m) yrkande 5 begär

ett riksdagens tillkännagivande om vad som i

motionen anförs om den gemensamma valutans betydelse

för handeln i Östersjöregionen.

Utskottet erinrar om att öst-västhandeln fram till

början av 1990-talet var mycket begränsad. Länderna

i öst importerade industrivaror från väst och

exporterade främst varor med lågt förädlingsvärde.

Sedan dess har bilden drastiskt förändrats. Normala

relationer mellan länder med marknadsekonomier har

nu etablerats. Att länder med samma ekonomiska

system tenderar att handla med länder som ligger

nära geografiskt bekräftas av utvecklingen under det

senaste decenniet. Bland länderna i Central- och

Östeuropa var Polen 1998 Sveriges största

handelspartner både på import- och exportsidan,

medan Ryssland låg på andra plats som import- och

exportland. Estland låg på tredje plats som export-

och importland. Utskottet konstaterar att denna

utveckling har ägt rum trots avsaknaden av en

gemensam valuta eller gemensam valutapolitk. En

sådan utgör således inte en förutsättning för att

handeln skall utvecklas mellan näraliggande stater,

konstaterar utskottet.

Av länderna i Östersjöregionen är det endast

Tyskland och Finland som införde den gemensamma

valutan då den tredje fasen i EMU inleddes den

1 januari 1999. När Estland, Lettland, Litauen och

Polen blir medlemmar av den Europeiska unionen

kommer på sikt möjligheten att öppnas för dem att

ansluta sig till den gemensamma valutan. Flertalet

av kandidatländerna har signalerat att de avser att

ansluta sig så snart som möjligt.

Enligt utskottets mening kan den gemensamma valutan

ha en positiv effekt på handelsutvecklingen när

olika länder ansluter sig, och utskottet delar

såtillvida motionärernas bedömning. Det är dock

enligt utskottets uppfattning dessa länder själva

som, liksom i Sveriges fall, avgör om och när de

vill ansluta sig. Därtill kommer att de måste

uppfylla de grundläggande krav som ställs enligt

fördraget för deltagande i det gemensamma

valutasamarbetet, de s.k. konvergenskriterierna.

För svenskt vidkommande har riksdagen fattat beslut

om att Sverige inte borde införa EU:s gemensamma

valuta då den tredje etappen av den ekonomiska och

monetära unionen inleddes (prop. 1997/98:25, bet.

1997/98FiU:9, rskr. 1997/98:75).

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U803 (m) yrkande 5 är besvarad.

4.3.5 Övriga frågor

I motion U10 (mp) vill Miljöpartiet betona vikten av

ett utvecklat samarbete och utbyte inom det

kulturella området. I yrkande 15 anförs att olika

typer av kulturella festivaler bör arrangeras i

Östersjöregionen. I yrkande 16 begärs att satsningar

bör göras på översättning och marknadsföring av alla

former av litteratur från Östersjöområdet. Vidare

anförs i yrkande 17 att kulturturismen bör utvecklas

i hela Östersjöområdet.

Inledningsvis vill utskottet i denna del framhålla

att fram till år 1989 och de genomgripande politiska

förändringarna i Östeuropa var kulturutbytet

outvecklat och i huvudsak begränsat till de

stipendieprogram som var kärnan i de olika

kulturprogrammen. Samarbetet har därefter

intensifierats starkt. Utskottet har erfarit att en

bidragande orsak till den kraftiga utvecklingen av

kulturkontakterna mellan Sverige och främst Polen,

Ryssland, Estland, Lettland och Litauen har varit de

särskilda resurser som Sverige satsat på att

utveckla kontakterna på kultur- och

utbildningsområdena.

Utskottet kan konstatera att samarbetet

huvudsakligen har bestått av kulturutbyte som stöd

till ett varaktigt kultursamarbete mellan Sverige

och samarbetsländerna. Det finns i dag ett etablerat

kontaktnät mellan svenska kulturinstitutioner och

deras motsvarigheter i Baltikum. Omfattningen av

kontakterna varierar, med Estland som klart ledande

kontaktland.

Utskott kan vidare konstatera att Svenska

institutet, SI, hanterar merparten av projekten och

programmen inom kultur- och utbildningsområdena. Av

54 miljoner kronor som anslogs till SI:s budget för

år 1998 avsåg två tredjedelar verksamheten i

Central- och Östeuropa. SI:s verksamhet innefattar

främst kultur, språk, expertutbyte, stipendier och

svenskundervisning. Stora kultur-evenemang under

innevarande år är utställningen Svenskarna vid Nevas

stränder och stora utställningar i S:t Petersburg

och Moskva.

Inom Svenska institutets ram bedrivs även projektet

Partnerskap för Kultur, i samarbete mellan

Kulturdepartementet och Utrikesdepartementet.

Projektet syftar till att bereda väg för dialog och

erfarenhetsutbyte om kulturen och kulturpolitikens

möjlighet att främja yttrandefrihet och mångfald,

demokrati och gemensam säkerhet. Tanken bakom

projektet som inleddes 1998 var ambitionen att bl.a.

skapa en mötesplats för främst unga kulturutövare

och intellektuella från länderna kring Östersjön

samt Vitryssland och Ukraina.

Utskottet menar att vänortssamarbetet förtjänar att

uppmärksammas även i detta sammanhang. Det

kännetecknas av enskilda initiativ och är en del av

civilsamhället på båda sidor av Östersjön. Inom

vänortssamarbetet diskuteras på vilket sätt man kan

underlätta kulturturismen mellan invånare i

vänorter/vänregioner. Ett hinder för kulturturismens

utveckling i länder som t.ex. Lettland och Litauen

är frånvaron av pålitliga och billiga

transportlösningar.

Stora regionala organisationer som Sydsam, Östsam

(med Baltic Network) och Mälardalsrådet engagerar

sig i östsamarbetet och deltar i kulturutbytet.

Baltic Network som företräder regionala intressen i

Östergötland arbetar nära med Regeringskansliet.

Den övergripande organisationen för samarbetet

mellan länderna kring Östersjön är Östersjörådet

(Council of the Baltic Sea States, CBSS). Utskottet

noterar att kultursamarbetet intar en central

ställning i samarbetet. Östersjörådets hittills

främsta insatser på kulturområdet och närliggande

områden är upprättandet av den i betänkandet

tidigare nämnda Eurofakulteten (Euro Faculty) vid

universitetet i Riga med filialer i Tartu och

Vilnius (utbildning för studenter och

universitetslärare i offentlig administration och

affärsadministration, juridik och ekonomiska

vetenskaper). Universitet och högskolor i Danmark,

Tyskland, Norge, Sverige och Finland är involverade

i projektet, som genomförs inom ramen för EU:s

Tempusplan.

På svenskt initiativ arbetar en expertgrupp med 15

representanter från kulturmiljövård och museer i

Östersjöländerna på en strategisk handlingsplan för

kulturmiljövård i regionen.

Vidare kan utskottet konstatera att Svenska

institutet, SI, hanterar merparten av projekt och

program inom kultur- och utbildningsområdena. Av 54

miljoner kronor som anslogs till SI:s budget för år

1998 avsåg två tredjedelar verksamheten i Central-

och Östeuropa. SI:s verksamhet innefattar främst

kultur, språk, expertutbyte, stipendier och

svenskundervisning. Under 1998 gjorde SI en

betydande satsning i form av nyöversättningar och

nytryck av en rad tidigare utgivna titlar på flera

s.k. östspråk.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

satsningar inom kulturområdet är mycket värdefulla.

Utskottet konstaterar att omfattande insatser och

initiativ finns på detta område, vilket utskottet

finner positivt.

Samtidigt kan konstateras att det inte ankommer på

riksdagen att ange hur denna verksamhet skall

utformas eller vilken inriktning den skall ha. Det

är en uppgift som ankommer på de aktörer som redan

är etablerade. Utskottet ser därför inte behov för

någon åtgärd från riksdagens sida i de frågor som

motionärerna tar upp.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U10 (mp) yrkandena 15-17 är besvarad.

Gotland har ett unikt läge för utbyte mellan land

och folk, menar motionären bakom motion U6 (m).

Därför yrkas i motionen att Gotlands roll och

möjligheter i detta sammanhang beaktas (yrkande 1).

I yrkande 2 anförs att internationella evenemang av

kulturkaraktär och annan karaktär på Gotland bör ges

uppmärksamhet. Ett antal samverkansområden tas

vidare upp i motionen och i yrkande 3 begärs ett

riksdagens tillkännagivande om vad som anförs i

motionen om de regionala tillväxtavtalen. I motionen

hävdas att Gotland har särskilt hög kompetens när

det gäller en internationell snabbinsatsstyrka inom

räddningstjänst, och det yrkas att den

internationella räddningstjänsten skall utvecklas

med Gotland som bas (yrkande 4). I yrkande 5 vill

motionären fästa regeringens uppmärksamhet på

samarbetet mellan regioner inom och utom Sverige för

att på sikt utveckla ett nätverk för

kunskapsöverföring och utveckling av vård, omsorg,

hälso- och sjukvård främst inom psykiatrin som

enligt motionären bör finansieras med EU-medel.

Som utskottet har framhållit tidigare i detta

betänkande utgör kulturutbytet mellan länderna i

Östersjöregionen en viktig komponent i

Östersjösamarbetet som helhet. Insatser på det

kulturella planet är betydelsefulla inte minst ur en

demokratifrämjande aspekt, och utskottet kan

konstatera att kulturinsatser har ökat markant under

nittiotalet. Svenska institutet samordnar

majoriteten av de projekt som görs inom kultur- och

utbildningsområdena. Mycket av arbetet sker i form

av regionalt samarbete som är ett prioriterat område

i Östersjöpolitiken.

Utskottet noterar att Gotland som regional aktör

har varit mycket aktiv i detta sammanhang. Som

exempel kan nämnas Gotlands högskola samt

Visbyprogrammet, till vilket regeringen avsätter

medel för genomförande av projekt.

Utskottet har vidare inhämtat att regeringen stöder

Gotlands ambitioner att utvecklas till en

kontaktpunkt för regionalt samarbete i regionen. Som

exempel på aktiviteter, som på regeringens initiativ

förlagts till Gotland, kan nämnas den regionala

konferensen om civil säkerhet som ägde rum i

september 1998 samt ett seminarium om barn i

riskzonen som ägde rum i september 1999.

Vad gäller motionens yrkande 3 noterar utskottet

att initiativet att genom internationellt samarbete

i Östersjöregionen gynna näringslivet och skapa

ökade arbetstillfällen togs av regeringen redan i

samband med den första Östersjömiljarden 1997.

Regeringen följer nu upp Östersjömiljard I med

ytterligare en miljard kronor till projekt med

tydlig fokus på näringslivet och främjandet av

detta. Vad avser arbetet med att ta fram förslag

till regionala tillväxtavtal runt om i landet sker

det på regeringens initiativ och involverar såväl

offentliga organ som näringslivet. Utskottet har

erfarit att i arbetet med tillväxtavtalen ingår att

de avtalande parterna kan lämna förslag till

regeringen om ändringar i regelverk för tillväxt-

och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Möjligheten

att anslå medel ur Östersjömiljard II till

näringslivsinriktade samarbetsinitiativ inom ramen

för de regionala tillväxtavtalen skall, enligt vad

som kommit till utskottets kännedom, diskuteras

mellan en förhandlingsgrupp i Regeringskansliet och

företrädare för länen.

I yrkande 4 tar motionären upp räddningssamarbete i

Östersjöregionen, både mellan svenska aktörer och på

ett internationellt plan. Utskottet konstaterar att

regeringen, i enlighet med de fastställda målen,

lägger mycket stor vikt vid insatser i

Östersjöregionen på det säkerhetsfrämjande området

till vilket räddningssamarbete hör. Den särskilda

kompetens som finns hos enskilda organisationer och

kommuner utgör i många fall en viktig grundsten för

att projekten skall kunna genomföras. De

säkerhetsfrämjande insatserna till Baltikum och

andra delar av Central- och Östeuropa finansieras

sedan 1995 genom en särskild anslagspost för

säkerhetsfrämjande samarbete, som för 1999 uppgår

till 85 miljoner kronor. Målet för samarbetet är att

främja en gemensam säkerhet i regionen där en viktig

aspekt är stöd för kandidatländernas inträde i EU.

I yrkande 5 framhåller motionären betydelsen av EU-

samarbete i Östersjöregionen. Utskottet konstaterar

att Östersjösamarbetet har en hög prioritet i syfte

att bibehålla fred och stabilitet samt för att uppnå

ökat välstånd i regionen. Även det EU-samarbete som

pågår i Östersjöregionen har denna målsättning.

Motionären nämner SWEBALTCOOP (Sweden Baltic

Cooperation) vilket utgör ett program som lett till

goda erfarenheter. Utskottet har inhämtat att

programmet kommer att fortgå också från år 2000.

Därutöver vill utskottet särskilt nämna de

överläggningar som förs inom EU om det nya

Interregprogrammet. Detta program kommer att få en

större inriktning på EU-utvidgning och således tjäna

som en förberedelse för medlemskap för de länder som

är kandidater till medlemskap. Dessa kan delta i

Interregprojekt med finansiering ur EU:s

Phareprogram. Inom Phare-programmet finns också ett

särskilt underprogram för gränsöverskridande

samarbete i Östersjöregionen. Detta har funnits

sedan 1996 och kommer att fortsätta också under åren

2000-2006.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U6 (m)

yrkandena 1-5 är besvarad.

Med vad som anförts i detta betänkande föreslår

utskottet att regeringens skrivelse 1999/2000:7

Ekonomisk utveckling och samarbete i

Östersjöregionen läggs till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande villkor för icke-

medlemsländer i relationerna med EU

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U7 yrkande 1,

2. beträffande det svenska engagemanget

för en demokratisk utveckling i Vitryssland

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U7 yrkande 2

besvarad med vad utskottet anfört,

3. beträffande utvecklingen i

Östersjöregionen

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U10 yrkande 1

besvarad med vad utskottet anfört,

4. beträffande ekonomisk, social och

miljömässig utveckling i kandidatländerna

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U10 yrkande 18

besvarad med vad utskottet anfört,

5. beträffande ekologiskt hållbara

transportsystem i Östeuropa

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U7 yrkande 3

besvarad med vad utskottet anfört,

6. beträffande ekologiskt hållbara

alternativ till kärnkraften i Östeuropa

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U7 yrkande 6

besvarad med vad utskottet anfört,

7. beträffande åtgärder för att motverka

föroreningen av Östersjön

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U10 yrkandena 2-9

besvarad med vad utskottet anfört,

8. beträffande åtgärder för att motverka

miljöhoten i Barentsområdet

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U10 yrkandena

10-14 samt 1999/2000:U402 yrkande 1 besvarade

med vad utskottet anfört,

9. beträffande barns och ungdomars

situation i Östeuropa

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U7 yrkande 4,

1999/2000:U9 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:U11

samt 1999/2000:U4 besvarade med vad utskottet

anfört,

10. beträffande kravet på arbetstillstånd

för medborgare från Polen och Baltikum

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U5,

11. beträffande jämställdhetsperspektivet

i Östersjösamarbetet

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U8 yrkande 1

besvarad med vad utskottet anfört,

12. beträffande information om

Östersjösamarbetet

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U8 yrkande 2

besvarad med vad utskottet anfört,

13. beträffande svenskt näringsliv i

Ryssland

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U7 yrkande 5

besvarad med vad utskottet anfört,

14. beträffande kompetensutveckling i

Östersjöområdet

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U802 yrkande 1

besvarad med vad utskottet anfört,

15. beträffande tjänsteexportförordningen

och Projektexportsekretariatets mandat

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U9 yrkande 3

förklarar motion 1999/2000:U9 yrkande 4 besvarad

med vad utskottet anfört,

16. beträffande medlemskap för Ryssland i

WTO

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U9 yrkande 5

besvarad med vad utskottet anfört,

17. beträffande den gemensamma valutans

betydelse för handeln i Östersjöregionen

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U803 yrkande 5

besvarad med vad utskottet anfört,

18. beträffande samarbete inom

kulturområdet i Östersjöregionen

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U10 yrkandena 15-17

besvarad med vad utskottet anfört,

19. beträffande Gotlands möjligheter inom

ramen för Östersjösamarbetet

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U6 yrkandena 1-5

besvarad med vad utskottet anfört,

20. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger skrivelse 1999/2000:7 Ekonomisk

utveckling och samarbete i Östersjöregionen till

handlingarna.

Stockholm den 25 november 1999

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran

Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Lars Ohly (v),

Ingrid Näslund (kd), Bertil Persson (m), Liselotte

Wågö (m), Agneta Brendt (s), Murad Artin (v), Jan

Erik Ågren (kd), Marianne Samuelsson (mp), Marianne

Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Marianne

Jönsson (s), Karin Enström (m), Birgitta Ahlqvist

(s) och Anders Berglöv (s).

Särskilt yttrande

Den gemensamma valutans betydelse för

handeln i Östersjöregionen (mom. 17)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och

Karin Enström (alla m) anför:

Handeln i Östersjöregionen har mångdubblats de

senaste åren och har goda förutsättningar att

mångdubblas ytterligare de kommande decennierna. De

skillnader som finns mellan ländernas ekonomiska

strukturer kommer att driva på handelns utveckling.

Ett införande av den gemensamma valutan kommer att

förbättra handelsmöjligheterna i Östersjöregionen

eftersom handeln därmed förenklas och valutariskerna

minimeras. Detta gäller inte minst för de mindre

företagen.

Statsministern har nyligen i en tidningsintervju

anfört att det inte är frågan om huruvida Sverige

skall gå med i valutasamarbetet - utan huruvida

Sverige skall gå med i närtid eller senare. Tyskland

och Finland har varit med från början i samarbetet

med den gemensamma valutan. Valutorna i Polen och de

baltiska staterna är knutna, eller kommer att

knytas, till euron. Med tiden kommer dessa länder

att delta fullt ut i det gemensamma

valutasamarbetet. Euron är därmed redan på väg att

bli handelsvalutan för hela regionen.

Om Sverige på sikt står utanför detta samarbete

kommer svenska företag och svenskt näringsliv att

hamna i ett sämre konkurrensläge i jämförelse med

företag från andra länder i regionen. Handel mellan

Sverige och andra länder i regionen kommer att

försvåras. Från Moderata samlingspartiets sida ser

vi med oro på en sådan utveckling. Vi menar att

Sverige bl.a. av detta skäl bör delta snarast

möjligt i samarbetet med den gemensamma valutan.