Bet. 2000/01:AU5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2000/01:AU05

Ändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

2000/01

AU5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposi-

tionen (1999/2000:139) En rättvisare och tydligare arbetslöshetsför-

säkring samt motioner väckta med anledning av detta förslag. I betän-

kandet behandlas även motioner från allmänna motionstiden hösten 1999

respektive hösten 2000.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med vissa tillägg och juste-

ringar.

För att få rätt till arbetslöshetsersättning skall den arbetssökande

medverka till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med

arbetsförmedlingen. Under de första 100 ersättningsdagarna har den

arbetssökande rätt att begränsa sitt arbetssökande till lämpliga arbe-

ten inom sitt yrke och till närområdet. Därefter skall han eller hon

utvidga sökområdet både yrkesmässigt och geografiskt.

De nuvarande reglerna vad gäller villkoren för att kvalificera sig för

arbetslöshetsersättning bibehålls i huvudsak. I likhet med vad som

gäller i dag kommer det att krävas förvärvsarbete för att kvalificera

sig för ersättning. Som förvärvsarbete räknas liksom för närvarande

även anställning med lönebidrag, skyddat arbete hos offentliga arbets-

givare och anställning inom Samhall AB. Utskottet föreslår att även

anställningar som arbetsgivaren finansierat med anställningsstöd skall

kunna kvalificera till arbetslöshetsersättning. Detta skall dock inte

gälla vid stödformen särskilt anställningsstöd.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att även tid under vilken

sökanden har uppburit föräldrapenning eller fullgjort totalför-

svarsplikt skall kunna kvalificera för arbetslöshetsersättning, dock

sammanlagt högst två månader.

Utskottet tillstyrker också förslaget att det s.k. återkvalificerings-

villkoret slopas. Ersättningsperioden blir längst 300 ersättningsdagar

för alla oavsett ålder. En ersättningsperiod kan dock bli förlängd med

högst 300 dagar utan att den arbetssökande behöver uppfylla ett nytt

arbetsvillkor. Ersättningsdagar i en tidigare ersättningsperiod räknas

inte av vid beviljande av en ny ersättningsperiod.

Den högsta inkomstrelaterade dagpenningen får bestämmas till ett högre

belopp under de första 100 dagarna av en ersättningsperiod. Om stats-

finanserna tillåter det kommer ersättningsnivåerna att höjas stegvis

under de närmaste åren.

Sanktionsreglerna ändras så att den som avvisar lämpligt arbete utan

godtagbart skäl eller genom sitt uppträdande förhindrar anställning,

får sin dagpenning nedsatt med 25 % under 40 ersättningsdagar. Inträf-

far samma sak en andra gång blir dagpenningen nedsatt med 50 % under

40 nya ersättningsdagar. Händer det vid ett tredje tillfälle under

samma period upphör ersättningen helt.

Utskottet tillstyrker även vissa ändringar vad gäller reglerna för

medlemskap i arbetslöshetskassa.

Förslagen innebär ändringar av lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-

säkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.

Med hänsyn till det förberedelsearbete som AMS behöver med anledning

av förslagen föreslår utskottet att lagändringarna träder i kraft

måndagen den 5 februari 2001, dvs. ungefär en månad senare än vad

regeringen föreslagit.

Utöver dessa lagändringar föreslås att en arbetssökande som är eller

riskerar att bli långtidsinskriven inom 27 månader skall erbjudas en

heltidsaktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin. Även deltidsar-

betslösa skall omfattas av dessa regler.

Utskottet konstaterar att det sedan en tid pågår försök där arbetslösa

ansöker om arbetslöshetsersättning på elektronisk väg. Enligt arbets-

marknadsutskottet bör regeringen utreda regelverket kring sådana elek-

troniska ansökningar och föreslå de lagändringar som kan krävas för

att metoden skall kunna användas i full skala.

I ärendet har det avgivits ett antal reservationer och särskilda ytt-

randen.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet biträder propositionen

i vissa delar men hänvisar till sina alternativa förslag om utformning

arbetslöshetsförsäkring.

Moderaterna anser att det bör införas en allmän och obligatorisk för-

säkring som administreras av staten. Den enskilde skall under en över-

gångstid erhålla ersättning för inkomstbortfall. Ersättningsnivån

skall vara 75 % av den arbetslöses tidigare inkomst och ersättningsti-

den skall vara begränsad, dvs. det skall införas en s.k. bortre paren-

tes. Egenfinansieringen bör öka. Moderaterna motsätter sig förslagen

om ändrade sanktionsregler, förlängning av ersättningsperioden och

tidsgräns inom aktivitetsgarantin. Moderaterna reserverar sig också

mot utskottets förslag att förvärvsarbete med vissa anställningsstöd

skall kvalificera till arbetslöshetsersättning med hänvisning till att

förslaget inte blivit tillräckligt berett.

Kristdemokraterna förordar att det införs en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring. Ersättningsnivå bör vara 80 % av den tidigare

inkomsten. Det skall inte införas någon bortre parentes. Kristdemokra-

terna anser att finansieringssystemet bör förändras och att egenfinan-

sieringen bör öka.

Centerpartiet yrkar avslag på propositionen och hänvisar till sin

uppfattning om hur arbetslöshetsförsäkringen bör se ut. Partiet före-

slår att ersättningstidens längd skall vara maximalt 600 ersättnings-

dagar. Ersättningsnivån skall vara 80 % av den arbetslöses tidigare

inkomst under de första 200 ersättningsdagarna. Därefter bör ersätt-

ningen successivt trappas ned. Utförsäkrade personer skall kunna få

någon annan form av ersättning som är lägre än arbetslöshetsersätt-

ningen.

Folkpartiet anser att arbetslöshetsförsäkringen bör utformas som en

omställningsförsäkring med en tidsbegränsad inkomstrelaterad ersätt-

ning. Ersättningen skall motsvara 80 % av den tidigare inkomsten för

att sedan successivt trappas ned. Det bör införas någon form av efter-

skydd för dem som blir utförsäkrade.

I en gemensam reservation motsätter sig Moderaterna, Kristdemokraterna

och Folkpartiet förslaget om sökområde med hänvisning till att regeln

kan leda till att den arbetssökandes tid i arbetslöshet förlängs.

Moderaterna och Kristdemokraterna motsätter sig i en gemensam reserva-

tion förslaget om förhöjd dagpenning.

När det gäller företagares rätt till arbetslöshetsersättning föreslås

i en fyrpartireservation (m, kd, c, fp) att det tillsätts en parlamen-

tarisk utredning som ser över frågan.

Propositionen

1999/2000:139 vari yrkas

1. att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

2. att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,

3. att riksdagen dels godkänner vad regeringen föreslår om tidpunkten

för att erbjuda heltidsaktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin.

Regeringens förslag till författningsändringar i punkterna 1 och 2

redovisas i bilagorna 1 och 2.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1999/2000:139

2000/01:A1 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. Riksdagen avslår proposition 1999/2000:139 En rättvisare och tydli-

gare arbetslöshetsförsäkring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utformningen av arbetslöshetsersättningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om yrkesmässig eller geografisk rörlighet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tydligare utformning av riktlinjer för innehåll i aktivi-

tetsgarantin.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utökade möjligheter att erhålla arbetslöshetsersättning vid

högre studier.

2000/01:A2 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om a-kassans utformning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en uppföljning av de individuella handlingspla-

nerna.

3. Riksdagen avslår förslaget om att sökområdet skall begränsas under

de första 100 dagarnas arbetslöshet.

2000/01:A3 av Jan Björkman och Karin Olsson (s) vari yrkas att riksda-

gen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen.

2000/01:A4 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kulturarbets-

marknadens särart.

2000/01:A5 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kraven på arbetslöshetsförsäkringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsför-

säkring.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en allmän

arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om regel-, kontroll- och sanktionssystemen i arbetslöshetsför-

säkringen.

5. Riksdagen avslår regeringens förslag om begränsat sökområde under

de första 100 ersättningsdagarna i enlighet med vad som anförs i mo-

tionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nedsättning av dagpenningen.

7. Riksdagen avslår regeringens förslag om ersättningsperioden och

förlängning av perioden i enlighet med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen avslår regeringens förslag om ersättnings- och kompensa-

tionsnivåer i enlighet med vad som anförs i motionen.

9. Riksdagen avslår regeringens förslag om aktivitetsgaranti i enlig-

het med vad som anförs i motionen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999

1999/2000:A204 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

politikerarvoden och a-kassa.

1999/2000:A208 av Britt-Marie Lindkvist och Christina Nenes (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om översyn av beräkning av dagpenning i arbetslös-

hetsförsäkringen.

1999/2000:A216 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Henrik Westman (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av anpassning av ALF till utvecklingen

inom IT-området.

1999/2000:A219 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen kommer med förslag som tar bort

könsdiskriminerande inslag i arbetslöshetsförsäkringen enligt vad i

motionen anförts,

1999/2000:A220 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-

tionen anförts om att utreda sökaktiviteten och åtgärder för att öka

den,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av

lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring att också mildare sanktio-

ner än fullständig avstängning från ersättning skall kunna utdömas i

enlighet med vad som i anförts motionen,

1999/2000:A224 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av ersättningsvillkoren från arbetslöshetskassan

för nyföretagare.

1999/2000:A243 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utred-

ning av familjehemmens ekonomiska trygghet och arbetsrättsliga ställ-

ning.

1999/2000:A250 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om behovet av att utreda eventuella samband mellan uppsäg-

ning på egen begäran och behov av ersättning från a-kassa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om behovet av att utreda inlåsningseffekter på arbetsmark-

naden i stort,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om behovet av att utreda vilka specifika inlåsningseffek-

ter som den förlängda avstängningsperioden från a-kassan har på ar-

betsmarknaden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om behovet av att analysera hur trygghetssystemen skall

kunna anpassas till en flexibel arbetsmarknad.

1999/2000:A255 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny arbetslös-

hetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om överhoppningsbar tid för studier i arbetslöshetsförsäk-

ringen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om överhoppningsbar tid för vård av sjukt eller handikap-

pat barn i arbetslöshetsförsäkringen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om översyn av sanktionsåtgärder mot utbetalning av a-

kassa,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om en översyn av lagen angående företagares rätt till a-

kassa,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om översyn av lagen om kooperativa delägares rätt till a-

kassa,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-

tionen anförts om att säkerställa familjehemsförälders rätt till a-

kassa,

1999/2000:A265 av Jan Björkman (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning

av utbetalningsansvar.

1999/2000:A273 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekono-

misk trygghet för arbetslösa.

1999/2000:A282 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om fristående, fackligt anknutna arbetslöshetskassor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om införande av en bortre parentes i arbetslöshetsförsäk-

ringen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om egenfinansieringen i arbetslöshetsförsäkringen,

1999/2000:N212 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om a-kasseersättning,

1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-

tionen anförts om kombinationssysselsättning,

1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en reformering av

arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

1999/2000:Ub499 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari yrkas

23. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 16 § lagen om arbets-

löshetsförsäkring (1997:238) att studenterna som annars uppfyller

kraven för arbetslöshetsersättning också skall ha rätt till sådan

under ferier,

Motioner väckta under allmänna motionstiden 2000

2000/01:A221 av Ulla-Britt Hagström och Rosita Runegrund (kd) vari

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

uppdraget som fosterförälder bör betraktas som förvärvsarbete.

2000/01:A229 av Bengt Silfverstrand och Hans Hoff (s) vari yrkas att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om jämlika regler för a-kasseersättning till studerande.

2000/01:A246 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd, fp) vari yrkas att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en utredning bör tillsättas för att belysa villkoren för

företagares rätt till arbetslöshetsersättning.

2000/01:A250 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

åtgärder för att stimulera till ökat nyföretagande.

2000/01:A251 av Berit Adolfsson och Anita Sidén (m) vari yrkas att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att vara fosterföräldrar skall kunna räknas som en anställ-

ning.

2000/01:A252 av Helena Höij och Inger Strömbom (kd) vari yrkas

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de olika konkurrensvillkor som gäller för privata beman-

ningsföretag jämfört med kommuner och arbetsförmedlingar,

2000/01:A259 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen till-

kännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om över-

hoppningsbar tid i samband med vård av svårt sjukt barn.

2000/01:A271 av Carina Ohlsson och Monica Green (s) vari yrkas att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om arbetslöshetsersättningen.

2000/01:A272 av Jan Björkman och Karin Olsson (s) vari yrkas att riks-

dagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att se över arbetslöshetsförsäkringens regelverk kring försäkran

att inte återuppta studier.

2000/01:A276 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att riksda-

gen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en översyn av reglerna för användandet av a-kassemedel.

2000/01:A279 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. Riksdagen beslutar om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäk-

ring att gälla fr.o.m. den 1 januari 2001.

2. Riksdagen beslutar att höja egenfinansieringen i a-kassan fr.o.m.

den 1 januari 2001.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag om begränsningar i sökandet

efter arbete de första hundra dagarna av en arbetslöshetsperiod.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att underlätta inträde i arbetslöshetsförsäkringen.

5. Riksdagen avslår regeringens förslag om höjd a-kasseersättning

under de första hundra dagarna av en arbetslöshetsperiod.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av enhetliga regelsystem i privata och offentliga

bemanningsföretag vad gäller a-kasseregler.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av lagen beträffande företagares rätt till a-

kassa.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om familjehemsförälders rätt till a-kassa.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tilläggsdirektiv till utredningen om ny tillsynsmyndighet.

2000/01:A285 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

utvärdering av reglerna för inträde i a-kassan.

2000/01:A290 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om diskriminerande regler i arbetslöshetsförsäkringen.

2000/01:A296 av Charlotta L Bjälkebring och Tasso Stafilidis (v) vari

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att AMS bör ges i uppdrag att i samråd med berörda

konstnärsorganisationer utforma närmare föreskrifter för hur a-

kassereglerna inom kulturarbetsmarknadens område skall tillämpas.

2000/01:A297 av Jan Björkman och Karin Olsson (s) vari yrkas att riks-

dagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att anpassa reglerna för uppehåll mellan studier till

dagens verklighet beträffande utbildningar.

2000/01:A298 av Jan Björkman (s) vari yrkas att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att aktualisera

frågan om samordning av utbetalningsrutiner hos arbetslöshetskassan

respektive ALFA-kassan.

2000/01:A299 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas att riksdagen begär

att regeringen utreder möjligheterna för renskötande samer att erhålla

a-kassa.

2000/01:Kr230 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om överetablering.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motio-

nen anförs om konstnärerna och arbetsmarknadsstödet.

2000/01:N388 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari yrkas

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vilka nya regler för att beräkna soloföretagares arbetslös-

hetsersättning som bör införas.

2000/01:Ub479 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari yrkas

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

16 § lagen om arbetslöshetsförsäkring (1997:238) så att studenter som

annars uppfyller kraven på arbetslöshetsersättning också får rätt till

denna ersättning under ferier.

2000/01:Sk732 av Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (m) vari

yrkas

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om regler på arbetsmarknaden.

Utskottet

1. Ärendets beredning m.m.

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition

1999/2000:139 En rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring och

med anledning av den väckta motioner. Propositionen innehåller förslag

till ändringar av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF)

och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. Regeringens förslag och

bedömningar bygger huvudsakligen på överväganden och förslag från tre

utredningar; en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet med uppdrag att

göra en översyn av arbetslöshetsförsäkringen, benämnd ALF-gruppen (Ds

1999:58), Utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och arbets-

löshetsersättningen, benämnd DELTA-utredningen (SOU 1999:27), respek-

tive en utredning inom det dåvarande Arbetsmarknadsdepartementet med

uppdrag att belysa frågan om en indexering av dagpenningnivåerna i

arbetslöshetsförsäkringen, benämnd Index-gruppen (Ds 1999:10). I be-

tänkandet behandlas även motioner från allmänna motionstiden hösten

1999 och hösten 2000.

Kulturutskottet har avgivit yttrande. Detta återfinns i bilaga 4.

Under ärendets beredning har utskottet uppvaktats av företrädare för

Småföretagarnas arbetslöshetskassa, Säljarnas arbetslöshetskassa,

Petroleumhandlarnas arbetslöshetskassa och Svensk Handels och Arbets-

givarnas arbetslöshetskassa. Utskottet har också mottagit ett antal

skrivelser i ärendet, däribland från Konstnärliga och litterära yrkes-

utövares samarbetsnämnd (KLYS).

De motioner som är väckta med anledning av propositionen och under den

allmänna motionstiden hösten 2000, dvs. under riksmötet 2000/01 anges

i det följande utan årtal. Övriga motioner, som är väckta under

riksmötet 1999/2000, anges med årtal.

Inledningsvis lämnas en kort beskrivning av dagens ersättningssystem.

Arbetslöshetsförsäkringen i korthet

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar både arbetstagare och företagare.

Den består av en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring.

För att vara berättigad till ersättning från inkomstbortfallsförsäk-

ringen skall den arbetslöse ha varit medlem i en arbetslöshetskassa i

minst tolv månader (medlemsvillkor). Vidare krävs att den arbetslöse

under en viss period utfört en viss mängd förvärvsarbete (arbetsvill-

kor) samt att han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande

(grundvillkor).

Arbetslösa som uppfyller arbets- och grundvillkoren men inte medlem-

svillkoret har rätt till ersättning från grundförsäkringen. Sådan

ersättning kan även lämnas till den som i stället för arbetsvillkoret

uppfyller ett s.k. studerandevillkor.

Arbetslöshetsersättning utges under längst 300 dagar (ersättningsperi-

od). Om den försäkrade har fyllt 57 år före ersättningsperiodens slut

är perioden i stället 450 dagar. Ersättningen upphör vid utgången av

månaden före den försäkrade fyller 65 år.

Om ersättningsperioden gått till ända, men ett nytt arbetsvillkor har

uppfyllts under perioden, har den försäkrade rätt till ytterligare en

ersättningsperiod. Arbetsvillkoret kan vid bestämmandet av en ny er-

sättningsperiod även grundas på s.k. med arbete jämställd tid, t.ex.

deltagande i olika arbetsmarknadspolitiska program.

Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen lämnas i form av dagpen-

ning, dvs. ett per dag beräknat belopp. När det gäller inkomstbort-

fallsförsäkringen lämnas dagpenning med 80 % av den försäkrades tidi-

gare dagsförtjänst, dock lägst 240 kr. Högsta dagpenning är 580 kr.

För arbetslösa som bara är berättigade till ersättning från grundför-

säkringen är dagpenningen alltid 240 kr vid heltid.

2. Allmänna frågor m.m.

Propositionen

Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring,

vars syfte bl.a. är att ge inkomsttrygghet i samband med arbetslöshet.

Av historiska skäl har arbetslöshetsförsäkringen nära band till de

fackliga organisationerna och vissa företagarorganisationer. Arbets-

löshetsförsäkringen administreras av 39 arbetslöshetskassor med av-

gränsade verksamhetsområden som omfattar en eller flera branscher. En

av kassorna, ALFA-kassan, som inrättades när det tidigare kontanta

arbetsmarknadsstödet (KAS) upphörde den 1 januari 1998, har ett verk-

samhetsområde som omfattar hela arbetsmarknaden.

Statsbidrag lämnas för den utbetalda ersättningen. Arbetslöshetskas-

sorna betalar en finansieringsavgift till staten som för närvarande

täcker ca 8 % av den utbetalade ersättningen. Kostnaderna för finansi-

eringsavgiften och kassornas egen administration täcks genom medlems-

avgifter.

Täckningsgraden i försäkringen är hög. I slutet av år 1999 uppgick

antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna till ca 3,8 miljoner, vilket

motsvarade 88 % av arbetskraften.

Under 1990-talets massarbetslöshet utsattes arbetslöshetsförsäkringen

för utomordentligt stora påfrestningar. Den öppna arbetslösheten, som

år 1997 uppgick till 8 % av arbetskraften, sjunker. Samtidigt har

omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska programmen reducerats.

Denna utveckling har ägt rum utan några inflationstendenser. Enligt

regeringens bedömning finns det fortfarande en inte obetydlig kapaci-

tet som kan utnyttjas innan några påtagliga överhettningstendenser

behöver uppstå. Detta kräver en väl fungerande arbetsmarknad, som

präglas av

att arbetsutbudet stimuleras såväl ekonomiskt som värderingsmässigt

och att hinder för förvärvsarbete undanröjs,

att arbetskraften har en hög och relevant kompetens,

en lönebildning som håller den genomsnittliga löneökningstakten inom

det samhällsekonomiska utrymmet och ger utrymme för förändring i rela-

tivlöner som speglar utbud och efterfrågan på delarbetsmarknader,

en väl fungerande matchning av arbetssökande och lediga arbeten, bl.a.

genom en effektiv sökprocess, platsförmedling och informationssprid-

ning,

en hög rörlighet mellan delarbetsmarknader, samt

att den könsuppdelade arbetsmarknaden bryts så att såväl kvinnors som

mäns kapacitet tas till vara.

Arbetslöshetsförsäkringen skall utformas utifrån två centrala utgångs-

punkter. Den ena är att arbetslöshetsförsäkringen skall vara förenlig

med arbetsmarknadspolitikens mål om en väl fungerande arbetsmarknad.

Den andra är att försäkringen skall förstärka välfärden och rättvisan

i samhället genom att ge en solidariskt finansierad inkomsttrygghet

för den som blir arbetslös.

Regeringen anser att en god arbetslöshetsförsäkring bör uppfylla föl-

jande krav:

Den skall främja den ekonomiska effektiviteten. Försäkringen skall

utformas så att den är förenlig med en väl fungerande arbetsmarknad.

Söktiden för en arbetslös skall vara avpassad så att hon eller han

fortast möjligt kommer i lämpligt arbete. En effektiv sökprocess är

också avgörande för arbetsgivarens möjligheter att hålla uppe och öka

produktionen.

Den skall vara en försäkring. Den skall ge en trygghet i omställningen

genom att förhindra en alltför drastisk försämring av levnadsvillkoren

och ge ekonomiska möjligheter att söka nytt arbete under en rimlig

tid.

Den skall vara rättvis. Den arbetslöse skall inte behöva ta mycket

lågt betalda arbeten. Försäkringen skall också vara solidariskt finan-

sierad, dvs. försäkringsskyddet skall inte i någon större omfattning

vara beroende av risken för att bli arbetslös. Försäkringen skall

också vara utformad så att den främjar jämställdhet mellan kvinnor och

män.

Den skall präglas av legitimitet och rättssäkerhet i tillämpningen. De

krav som ställs på den arbetslöse skall uppfattas som rimliga och väl

avvägda. Kraven skall vara lika för alla i samma situation.

Enligt regeringens mening skall kompensationsnivån i arbetslöshetsför-

säkringen vara hög av välfärdsskäl och rättviseskäl. Detta förutsätter

att reglerna är tydliga och tillämpas på ett konsekvent sätt.

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen fungerar bristfälligt i vissa

avseenden. Det finns stora variationer i tillämpningen av regelsystem-

et mellan arbetsförmedlingarna. Detta rättssäkerhetsproblem har blivit

allt tydligare och riskerar att äventyra försäkringens legitimitet.

Det förekommer att försäkringen utnyttjas på ett inte avsett sätt. Den

har kommit att användas som en inkomstutfyllnad. Möjligheten till

återkvalificering för nya ersättningsperioder genom deltagande i ar-

betsmarknadspolitiska åtgärder har medfört att dessa åtgärder i stor

utsträckning har använts för dem som riskerar att bli utförsäkrade.

Detta var försvarbart under 1990-talets massarbetslöshet. Med nya

aktivitetsgarantin kommer stödet till långtidsarbetslösa att få en

effektivare utformning. Värdet av arbetslöshetsförsäkringen har också

gröpts ur de senaste åren. Allt färre har ett inkomstrelaterat skydd i

egentlig mening.

För att minska arbetslösheten krävs aktiv medverka inte bara från de

arbetslösa utan också från arbetsgivarna. Det är viktigt att även

arbetsgivarna tar ansvar för de anställdas kompetensutveckling. Ar-

betsgivarna måste också ta till vara den kompetens och erfarenhet som

personer med utländsk bakgrund har. Detsamma gäller den äldre arbets-

kraften. En annan utsatt grupp på arbetsmarknaden är de arbetshandi-

kappade. Dessa måste ges samma möjlighet att delta i arbetslivet som

övriga arbetssökande.

Syftet med förslagen i propositionen är att effektivisera sökprocessen

och stärka arbetslöshetsförsäkringens legitimitet. Förslagen innebär

bl.a. att de arbetslösa får möjlighet att delta i kvalitativt bättre

program, att de får fler timmar hos arbetsförmedlingen, att det införs

ömsesidigt upprättade handlingsplaner av hög kvalitet, att de krav som

gäller för att aktivt söka arbete blir tydligare och tillämpas på ett

likformigt sätt och att tillsynen över arbetsförmedlingarna och ar-

betslöshetskassorna stärks.

Motioner

Moderaterna hävdar i kommittémotion A5 att det för närvarande är 400

000 färre sysselsatta jämfört med år 1990 trots att den arbetsföra

befolkningen har ökat med ca 200 000 personer under samma tid. Det

behöver därför skapas mer än en halv miljon nya arbeten för att man

skall komma upp i samma sysselsättningskvot som gällde för tio år

sedan. Till detta kommer att näringslivet får allt svårare att rekry-

tera personal. Samtidigt är över 55 000 långtidsarbetslösa.

Moderaterna anser att det mot denna bakgrund är nödvändigt att såväl

arbetsmarknadspolitiken som arbetslöshetsförsäkringen verkligen under-

stöder en arbetslinje. Detta är inte fallet anser Moderaterna. I stäl-

let är arbetsmarknadspolitiken inriktad på volymåtgärder i syfte att

återkvalificera arbetslösa till nya ersättningsperioder.

Moderaterna anser vidare att arbetslöshetsförsäkringen alltmer har

kommit att anta formen av en sorts medborgarlön för "insiders" på

arbetsmarknaden. Ersättningsberoende perioder av arbetslöshet kan

varvas med arbetsmarknadspolitiska åtgärder på ett sådant sätt att

arbetslöshetsförsäkringen blivit en permanent försörjningskälla för

många. Samtidigt finns det en halv miljon "outsiders" som står utanför

arbetskraften.

Moderaterna har ingen invändning mot de fyra olika krav som regeringen

ställer på en god arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen uppfyller

enligt Moderaterna dock inte dessa krav.

Den ekonomiska effektiviteten motverkas av att arbetslöshetsförsäk-

ringen förlorat sin karaktär av omställningsförsäkring. För att återge

försäkringen denna karaktär krävs någon form av tidsmässig begräns-

ning. Det skulle förstärka försäkringstagarnas incitament att söka och

ta jobb och därmed förkorta arbetslöshetstiderna. Försäkringen motver-

kar en sund lönebildning och bidrar i stället till att hålla reserva-

tionslönerna uppe. Den enskilde blir mindre benägen att acceptera de

arbeten som erbjuds. Vidare förlängs söktiderna och rörligheten mins-

kar. Höga reservationslöner bidrar också till att den strukturella

arbetslösheten ökar. Arbeten med heltidslöner som är lägre än reserva-

tionslönen slås ut.

De försäkringsmässiga sambanden är svaga. Arbetslöshetsförsäkringen är

till mer än 90 % finansierad med skattemedel samtidigt som den i hu-

vudsak är administrerad av arbetslöshetskassor som är direkt knutna

till de fackliga organisationerna. Detta innebär i realiteten att

försäkringen fungerar som ett rekryteringsbidrag till de fackliga

organisationerna. Moderaterna förordar i stället en allmän försäkring

som omfattar alla och administreras av staten. Det försäkringsmässiga

sambandet förstärkts genom högre egenfinansiering. Härigenom under-

stöds också en sund lönebildning.

Moderaterna anser att försäkringen inte är rättvis eftersom reserva-

tionslönerna hålls uppe. Det omöjliggör för stora grupper att ens

komma in på arbetsmarknaden.

Arbetslöshetsförsäkringens legitimitet skadas dels av att den inte är

en omställningsförsäkring, dels av att verksamheten, som nästan är

helt skattefinansierad, inte administreras av staten. Till följd av

att regeringen inte vill införa en bortre gräns i försäkringen har den

enskildes ansvar gjorts otydligt. Detta har även lett till incita-

mentsproblem som framtvingar olika system för krav, kontroller och

sanktioner. Dessa system är resurskrävande och medför att arbetsför-

medlarna får en olycklig dubbelroll; de skall utgöra stöd och hjälp

för de arbetssökande samtidigt som de skall vara kontrollanter. Enligt

Moderaterna skulle en tydlig omställningsförsäkring med en bortre

gräns innebära att man kan slopa huvuddelen av nuvarande regel-, kon-

troll- och sanktionssystem. Rättssäkerheten skulle därmed öka. (yrk.

1-4)

Även i två motioner från allmänna motionstiden 1999 framför Moderater-

na krav på förändringar av arbetslöshetsförsäkringen. I kommittémotion

1999/2000:A282 ställs krav på en reformering av arbetslöshetsförsäk-

ringen som innebär att den skall vara allmän och administreras av

staten. Vidare föreslås att det införs en bortre parentes i försäk-

ringen och att egenfinansieringen ökar (yrk. 4-6). Motsvarande krav

framställs i partimotion 1999/2000:Sk692 (yrk. 26).

Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion A279 att arbetslöshetsför-

säkringen är ett viktigt och nödvändigt inslag i det svenska välfärds-

systemet. Vid en period av arbetslöshet skall den arbetslöse ha kvar

ett ekonomiskt stöd under den tid han söker nytt arbete. Arbetslös-

hetsförsäkringen skall fungera som en omställningsförsäkring där inci-

tamenten att ta nytt arbete är stora. Den skall ge en grundtrygghet så

länge man står till arbetsmarknadens förfogande. De individuella hand-

lingsplanerna är ett viktigt och nödvändigt instrument och skall sti-

mulera aktivt arbetssökande, kompetensförstärkning och rörlighet så

att passiva perioder blir mycket tillfälliga. Det måste vara mer lön-

samt att ta korta och tillfälliga arbeten än att låta bli. Kristdemo-

kraterna anser att det bör införas en allmän obligatorisk arbetslös-

hetsförsäkring fr.o.m. den 1 januari 2001 (yrk. 1) som betalas solida-

riskt av alla. Den nya arbetslöshetsförsäkringen bör bygga på en ökad

egenfinansiering (yrk. 2). Det nuvarande finansieringssystemet som

innebär att avgiften är helt oberoende av arbetslöshetens nivå leder

till att det saknas incitament för kassorna och deras huvudmän att

hålla nere arbetslösheten. Genom en högre egenfinansiering uppnås ett

bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. Egenfinansiering-

en bör vara en tredjedel av kostnaderna för arbetslöshetsersättningen.

Den enskilde kompenseras genom högre grundavdrag.

I kommittémotion 1999/2000:A255 från den allmänna motionstiden 1999

framför Kristdemokraterna liknande krav på förändringar av arbetslös-

hetsförsäkringen (yrk. 3).

Centerpartiet poängterar i kommittémotion A1 att arbetslöshetsförsäk-

ringen är en omställningsförsäkring för den som hunnit kvalificera sig

och inte en långsiktig försörjningsmöjlighet. Det är därför viktig att

den som hamnar i arbetslöshet snabbt kommer tillbaka in på arbetsmark-

naden.

Centerpartiet anser att hela propositionen bör avslås (yrk. 1). I

stället förordar partiet en annan utformning av arbetslöshetsförsäk-

ringen. Försäkringen skall vara en omställningsförsäkring och inte en

försörjningskälla. Den bör utformas så att ersättningsnivån är 80 % de

första 200 dagarna för att sedan successivt trappas ned. Ersättnings-

dagarna skall vara maximalt 600. Det skall inte vara möjligt att mer

än en gång återkvalificera sig till en ny ersättningsperiod genom

deltagande i arbetsmarknadspolitiska program. Även utförsäkrade skall

få ersättning, men på en lägre nivå än ersättningen från arbetslös-

hetsförsäkringen. Denna ersättning skall dock inte sänkas på grund av

besparingar och fastighetsinnehav. Småföretagarnas möjligheter att få

arbetslöshetsersättning måste förbättras (yrk. 2).

Centerpartiet förklarar i en partimotion 1999/2000:N214 från allmänna

motionstiden 1999 att arbetslöshetsförsäkringen bör utformas så att

inte deltidsanställda missgynnas (yrk. 22).

Enligt kommittémotion A2 är en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring

en frihetsfråga för Folkpartiet. Den enskildes trygghet och rörlighe-

ten på arbetsmarknaden gynnas av att det finns ett försäkringsskydd.

Därför behövs det enligt Folkpartiet en arbetslöshetsförsäkring som

omfattar alla på arbetsmarknaden. Partiet förordar att arbetslöshets-

försäkringen utformas som en omställningsförsäkring med tidsbegränsad

ersättning baserad på inkomstbortfall. Ersättningen skall vara 80 % av

inkomstbortfallet för att sedan successivt trappas ned. Ersättningsni-

vån skall motsvara nivåerna i övriga socialförsäkringssystem. Delta-

gande i arbetsmarknadspolitiska program skall bara kunna återkvalifi-

cera en gång. För utförsäkrade som står till arbetsmarknadens förfo-

gande bör det finnas ett efterskydd på en lägre nivå än arbetslöshet-

sersättningen. Denna ersättning skall inte sänkas på grund av den

enskildes besparingar eller fastighetsinnehav (yrk. 1).

Margareta Israelsson m.fl. (s) vill i motion A276 ha en översyn av

reglerna för användandet av "a-kassemedel". Motionärerna vill att

deltagande i vissa organisationer, t.ex. Frivillig Ideell Arbetsin-

sats, skall vara kvalificerande för arbetslöshetsersättning.

Hans Karlsson m.fl. (s) föreslår i en motion från allmänna motionsti-

den 1999, 1999/2000:A273, att det görs en översyn av arbetslöshetsför-

säkringen i syfte att anpassa den till en förändrad arbetsmarknad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tar först upp Centerpartiets yrkande om avslag på proposi-

tionen i motion A1 (yrk. 1). Partiet utvecklar inte närmare grunden

för sitt avslagsyrkande, men i motionen framförs ett antal synpunkter

på hur försäkringen borde utformas som avviker från vad som nu gäller

eller från vad som föreslås i propositionen. Utskottet, som inte fin-

ner skäl att avslå propositionen, återkommer i det följande till några

av de synpunkter på försäkringen som motionen innehåller. Yrkandet om

avslag på propositionen avstyrks av utskottet.

Utskottet går nu över till några övergripande synpunkter på arbetslös-

hetsförsäkringen.

Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att ersätta den enskilde för

inkomstförlust vid arbetslöshet under en omställningsperiod fram till

ett nytt arbete. Det samhälleliga stödet till arbetslöshetsförsäkring-

en syftar bl.a. till att stärka arbetslinjen i arbetsmarknadspoliti-

ken. Med det förstås att den arbetslöse så fort som möjligt skall

övergå i reguljärt arbete. Arbetslöshetsförsäkringen har alltid varit

avsedd att vara en omställningsförsäkring. I detta ligger att den inte

är någon yrkesförsäkring. Ersättningsperioderna har varit relativt

korta.

Arbetslöshetsförsäkringen får inte bli en permanent försörjningsin-

rättning, varken på heltid eller som kontinuerlig inkomstutfyllnad

under längre perioder. Den skall inte heller användas för att subven-

tionera olika branscher, eftersom det kan leda till att det uppstår

oacceptabla snedvridningar i konkurrensförhållandena mellan företag.

Försäkringen bör inte heller användas för att finansiera verksamheter,

som i och för sig kan framstå som angelägna, men som samhället i öv-

rigt inte klarar av att finansiera.

Det förslag som regeringen presenterar innebär en fortsättning på det

förändringsarbete som påbörjades våren 2000 när riksdagen antog rege-

ringens proposition Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och

tillväxt (prop. 1999/2000:98). Genom införandet av aktivitetsgarantin

förbättrades möjligheterna för långtidsinskrivna att komma tillbaka

till den reguljära arbetsmarknaden. Arbetslinjen stärktes samtidigt

som rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet motverkades.

Kravet på att aktivt söka lämpligt arbete har förtydligats.

Genom de nu aktuella förslagen kommer ytterligare förbättringar av

sökprocessen att genomföras och arbetslinjen stärkas. Försäkringen

blir rättvisare samtidigt som legitimiteten förstärks. Både den en-

skildes och arbetsförmedlingens ansvar kommer att bli tydligare.

En vanlig uppfattning är att rätten till arbetslöshetsersättning borde

tidsbegränsas, dvs. att det borde införas någon form av "bortre paren-

tes". Införandet av en sådan gräns skulle dock kunna medföra allvarli-

ga konsekvenser för den enskilde. Regeringens förslag innebär att den

s.k. rundgången motverkas samtidigt som arbetslinjen stärks. Genom

aktivitetsgarantin kommer stora insatser att riktas mot den enskilde

för att få honom eller henne tillbaka till den reguljära arbetsmarkna-

den samtidigt som den enskilde får en försörjning.

En annan kritik som riktas mot nuvarande system är att det administre-

ras av arbetslöshetskassor som har nära anknytning till olika intres-

seorganisationer vilket bl.a. lett till att många personer kommit att

stå utanför arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet ansluter sig inte

till denna kritik. Enligt utskottets mening har sambandet mellan ar-

betslöshetskassorna och de fackliga organisationerna inneburit ett

starkt fackligt engagemang i utvecklingen av arbetslöshetsförsäkring-

en. De fackliga organisationernas inflytande över arbetslöshetskassor-

na har inneburit att nödvändiga strukturomvandlingar inom arbetsmark-

naden har underlättats. Man har kunnat acceptera rationaliseringar

eftersom den ekonomiska tryggheten för arbetstagarna har varit säkrad.

Bildandet av ALFA-kassan har också lett till att de grupper som valt

att stå utanför de fackligt anknutna arbetslöshetskassorna getts en

möjlighet att omfattas av inkomstbortfallsförsäkringen. Med denna

möjlighet kan arbetslöshetsförsäkringen numera anses vara en allmän

försäkring. Enligt utskottets bedömning finns det därför inget skäl

att ändra den nuvarande administrationen och omforma försäkringen till

ett rent statlig system.

Avslutningsvis kan utskottet konstatera att det framförs flera krav på

ändrad finansiering av arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet anser att

den nuvarande finansieringsmodellen är en bra avvägning mellan den

enskildes och statens insats.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom de

förändringsförslag som framförs i ovanstående motioner. Motionerna

1999/2000:A255 yrkande 3 (kd), 1999/2000:A273 (s), 1999/2000:A282

yrkandena 4-6 (m), A1 yrkande 2 (c), A2 yrkande 1 (fp), A5 yrkandena

1-4 (m), A276 (s), A279 yrkandena 1-2 (kd), 1999/2000:N214 yrkande 22

(c) och 1999/2000:Sk692 yrkande 26 (m) avstyrks.

3. Ett ömsesidigt ansvar

3.1 Handlingsplan

Propositionen

Regeringen konstaterar att det sedan ett antal år tillbaka gäller att

arbetsförmedlingen skall utarbeta individuella handlingsplaner för de

arbetssökande som är eller riskerar att bli arbetslösa. Riksdagen har

beslutat att de individuella handlingsplanerna skall vidareutvecklas

till ömsesidiga handlingsplaner och omfatta alla arbetssökande. De

skall upprättas inom tre månader från tidpunkten från anmälan vid

arbetsförmedlingen. Planerna skall ange de arbetssökandes skyldigheter

samt de planerade aktiviteter som dessa behöver delta i för att öka

möjligheterna att komma ur arbetslösheten. Regeringen kommer att före-

skriva att AMS skall utfärda föreskrifter om handlingsplanernas ut-

formning.

Regeringen anser att de individuella handlingsplanerna inte skall ha

karaktären av egentliga sökkontrakt eftersom detta kan förorsaka miss-

uppfattningar om den juridiska innebörden i handlingsplanerna. Hand-

lingsplanerna skall innehålla dels kraven på sökaktivitet enligt

grundvillkoren, dels aktuella sökområden och en bedömning av vad som

är lämpligt arbete eller lämplig arbetsmarknadspolitisk insats utifrån

den arbetssökandes förutsättningar. Hänsyn skall tas till de villkor

som råder på den arbetsmarknad som den arbetssökande är utbildad för

eller etablerad inom. Skälet är att arbetsmarknadssituationen varierar

på grund av olika arbetsmarknaders och branschers speciella förhållan-

den. Detta gäller enligt regeringen särskilt kulturarbetare. Arbets-

förmedlingen skall också kontinuerligt tillsammans med den arbetssö-

kande följa upp handlingsplanen.

En förutsättning för att handlingsplanerna skall bli effektiva är

enligt regeringen att de arbetssökande medverkar och aktivt deltar i

framtagandet av sådana. Regeringen föreslår därför att detta skall

utgöra ett grundvillkor för rätt till ersättning. En arbetssökande som

underlåter att medverka till att en individuell handlingsplan upprät-

tas kan inte anses uppfylla de grundläggande villkoren i arbetslös-

hetsförsäkringen och bör inte ha rätt till arbetslöshetsersättning så

länge han eller hon inte medverkar till detta. I propositionen före-

slås en ändring i 9 § ALF i enlighet med detta.

Motioner

Både Moderaterna och Kristdemokraterna tillstyrker i kommittémotioner-

na A5 respektive A279 regeringens förslag i dessa delar.

Moderaterna påpekar att man tidigare framhållit vikten av att vidare-

utveckla de individuella handlingsplanerna. De borde kunna fungera

bättre som ett instrument i matchningsarbetet och samtidigt tydliggöra

både den arbetssökandes och arbetsförmedlingens åtagande.

Kristdemokraterna konstaterar att partiet sedan länge hävdat att den

individuella handlingsplanen måste vara ett aktivt redskap för såväl

arbetssökande som arbetsförmedling.

I kommittémotion Kr230 anser Moderaterna att arbetsmarknadspolitiska

åtgärder riktade mot kulturområdet bör vända sig endast till etablera-

de konstnärer (yrk. 1). I samma motion framhåller Moderaterna att

konstnärer som inte kan försörja sig på sitt konstnärskap bör - precis

som alla andra arbetstagare eller företagare - byta yrke (yrk. 12).

Folkpartiet anser i kommittémotion A2 att grundtanken med handlings-

planerna är bra. Partiet framhåller dock att handlingsplanen inte får

bli en papperskonstruktion som inte används. Planen bör därför utvär-

deras efter en tids användning (yrk. 2).

I motion A3 (delvis) förespråkar Jan Björkman och Karin Olsson (båda

s) en mjuk övergång mellan gamla och nya regler för att underlätta en

omställning främst för dessa som varit arbetslösa länge.

Från den allmänna motionstiden 1999 finns en motion 1999/2000:A216 av

Marietta de Pourbaix-Lundin och Henrik Westman (båda m). De anser att

grundvillkoren för rätt till ersättning enligt 9 § ALF bör anpassas

till verkligheten och utvecklingen inom IT-området.

Charlotta L Bjälkebring och Tasso Stafilidis (båda v) anser i motion

A296 att AMS bör ges i uppdrag att i samråd med berörda konstnärsorga-

nisationer utforma närmare föreskrifter om hur arbetslöshetsförsäk-

ringsreglerna skall tillämpas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under en rad av år betonat vikten av individuella hand-

lingsplaner, senast i samband med behandlingen av den arbetsmarknads-

politiska propositionen 1999/2000:98.

I betänkande 1999/2000:AU7 konstaterades att bakgrunden till utskot-

tets positiva syn på handlingsplanerna givetvis är övertygelsen om att

en realistisk, tydlig och konkret handlingsplan som används aktivt

samt fortlöpande hålls aktuell är ett verksamt instrument när det

gäller att gå från arbetslöshet till arbete på den reguljära arbets-

marknaden. Att den enskilde aktivt deltar i utarbetande och aktualise-

ring av en handlingsplan bör rimligen öka hans eller hennes förutsätt-

ningar att få arbete. Utvecklade handlingsplaner kan således bli ett

centralt hjälpmedel för att förbättra resultatet i platsförmedlingsar-

betet och för att motverka rundgången. Vid tidpunkten för utskottets

behandling gällde enligt förordningen (1987:405) om den arbetsmark-

nadspolitiska verksamheten att arbetsförmedlingen och den arbetssökan-

de skulle upprätta en individuell handlingsplan om denne riskerade

långtidsarbetslöshet. Utskottet ansåg att ambitionsnivån borde höjas

ytterligare och föreslog att det borde upprättas en ömsesidig hand-

lingsplan för samtliga arbetssökande, inte bara för dem som riskerar

långtidsarbetslöshet.

Numera regleras detta i förordningen (2000:628) om den arbetsmarknads-

politiska verksamheten. Av förordningens 6 § framgår att länsarbets-

nämnden i samråd med den som söker arbete skall upprätta en individu-

ell handlingsplan där den arbetssökandes skyldigheter och planerade

aktiviteter anges. Planen skall upprättas inom tre månader från det

att den enskilde anmäler sig som arbetssökande hos den offentliga

arbetsförmedlingen.

I regleringsbrevet för år 2000 har regeringen gett AMS i uppdrag att

fortsätta att utveckla handlingsplanerna till att bli ett centralt

hjälpmedel för att förbättra platsförmedlingsarbetet. AMS skulle se-

nast i augusti 2000 redovisa omfattningen av och kvaliteten på de

individuella handlingsplanerna och vilka åtgärder som vidtagits för

att höja kvaliteten.

AMS har lämnat en redovisning av uppdraget. Under rubriken

"Sammanfattning av AMS åtgärder och resultat" anges följande.

"Efter överenskommelse mellan AMS verksledning och länsarbetsdirektö-

rerna i augusti 1999 har följande åtgärder vidtagits för att förbättra

kvaliteten i de individuella handlingsplanerna:

en gemensam kvalitetsstandard för innehållet i en "jobbsökarplan" som

alla arbetsförmedlingar skall följa och som skall vara upprättad se-

nast 3 månader efter inskrivning vid förmedlingen

metodstöd och datorstött utbildningsprogram för arbetsförmedlare

medverkan för kvalitetsansvariga vid varje länsarbetsnämnd

medverkan från AMS i chefskonferenser och utbildningsaktiviteter

redovisningskrav för länsarbetsnämnderna till AMS om arbetet med att

få genomslag för kvalitetsstandarden och följa upp kvaliteten

dialogträffar mellan AMS och länen för att utveckla länens eget upp-

följningsarbete

särskild granskning av jobbsökarplaner i aktivitetsgarantin.

Förbättrad kvalitet har redan konstaterats för handlingsplaner som

upprättats under våren 2000 i form av större delaktighet i planeringen

för arbetssökande, tydligare ansvarsfördelning mellan den sökande och

förmedlingen och bättre kvalitet i innehållet i dokumentationen av de

individuella handlingsplanerna/jobbsökarplanerna."

Utskottet vill ytterligare en gång betona vikten av att utvecklingsar-

betet av handlingsplanerna fortsätter. Väl fungerande handlingsplaner

är ett viktigt instrument för att komma till rätta med den höga ar-

betslöshet som trots allt kvarstår. En handlingsplan måste vara ömse-

sidig. Detta innebär att arbetsförmedlingen och den arbetssökande

gemensamt har ett ansvar för att en sådan plan upprättas och för att

den på bästa sätt tar till vara den arbetssökandes möjligheter att få

ett arbete. Den arbetssökandes egna initiativ skall ges stort utrymme.

Syftet med den individuella handlingsplanen är att den skall underlät-

ta sökprocessen och att utgöra ett hjälpmedel för både den arbetssö-

kande och arbetsförmedlingen. En väsentlig förutsättning för att hand-

lingsplanerna skall bli effektiva är den enskildes aktiva medverkan.

Utskottet delar därför regeringens åsikt att kravet på den enskildes

medverkan bör utgöra ett grundvillkor för rätten till arbetslöshetser-

sättning. Detta innebär att den enskilde inte kan få någon ersättning

i det fall att han eller hon underlåter att medverka till att en indi-

viduell handlingsplan upprättas.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet regeringens förslag

i denna del. Förslaget innebär en ändring i 9 § ALF. Utskottet åter-

kommer nedan till frågan om antagande av lagförslaget.

Folkpartiet har framfört kravet att handlingsplanerna utvärderas efter

en tids användning. Utskottet kan konstatera att det av den ovan refe-

rerade redovisningen från AMS framgår att styrelsen kommit överens med

länsarbetsnämnderna om att de även i fortsättningen två gånger om året

skall redovisa hur utvecklingsarbetet fortskrider. Utskottet utgår

från att regeringen även i fortsättningen kommer att följa denna ut-

veckling. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A2

yrkande 2 (fp) i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd genom

vad utskottet har anfört.

Som framgår ovan framförs i två motioner, A296 och Kr230, synpunkter

vad gäller kulturarbetarna och deras villkor på arbetsmarknaden. Även

om motionerna inte bara avser förslaget om handlingsplaner har utskot-

tet valt att behandla dem i detta sammanhang.

Utskottet har senast våren 2000 i betänkande 1999/2000:AU7 kommit in

på frågor om kulturarbetares villkor på arbetsmarknaden. I betänkandet

påpekade utskottet att kulturarbetarna har en mycket speciell arbets-

marknad. Antalet tillsvidareanställningar är mycket begränsat. I stäl-

let dominerar tidsbegränsade anställningar och kortare uppdrag. Många

kulturarbetare har långa perioder under vilka de är inskrivna vid

arbetsförmedlingen, och de är också beroende av stöd i form av arbets-

löshetsersättningar eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta

förhållande innebär att stora delar av kulturområdet är starkt beroen-

de av hur arbetsmarknadspolitiken utformas.

Utskottet är tveksamt till om detta är en tillfredsställande ordning.

Det finns en risk för att arbetsmarknadspolitikens mål inte överens-

stämmer med de mål som ställs upp inom andra politikområden. Arbets-

marknadspolitikens främsta uppgifter är att förmedla arbete till ar-

betslösa och arbetskraft till företagen, att öka de arbetslösas kun-

skaper och att stödja dem som har svårt att få arbete på den reguljära

arbetsmarknaden.

I motion Kr230 föreslås att endast etablerade konstnärer skall kunna

anvisas arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vidare framförs att konstnä-

rer som inte kan försörja sig på sitt konstnärskap måste byta yrke

precis som alla andra.

Kulturutskottet har i sitt yttrande pekat på att regeringen, för att

komma till rätta med den rådande obalansen och överetableringen på

kulturarbetsmarknaden och för att begränsa de oetablerade konstnärer-

nas tillgång till såväl aktiva som passiva arbetsmarknadsåtgärder med

inriktning på denna marknad, fastställt vissa kriterier som måste

uppfyllas för att en arbetssökande skall kunna erhålla arbetsmarknads-

politiska insatser. Dessa regler har enligt yttrandet inte tillämpats

på avsett sätt. AMS har följt upp regeringens beslut i tre rapporter.

Av slutrapporten som lämnades i augusti i år framgår att andelen oe-

tablerade som deltar i program inriktade mot kulturarbetsmarknaden är

relativt hög. För att undvika att oetablerade ungdomar med arbetsför-

medlingens hjälp försöker etablera sig på kulturarbetsmarknaden måste

enligt AMS en närmare samverkan ske mellan regionansvariga Af Kultur

Media och ansvariga bakom de kommunala initiativen inom kulturområdet.

Kulturutskottet ansluter sig till AMS bedömning i rapporten att det är

angeläget att andelen oetablerade kulturarbetssökande i program inrik-

tade mot kulturområdet minskar, framför allt med hänsyn till att det

totalt sett handlar om ansenliga resurser som används på ett enligt

AMS uppfattning felaktigt sätt.

Med hänvisning till vad som redovisats ovan anser kulturutskottet att

motionen Kr230 får anses i viss mån tillgodosedd, varför några utta-

landen från riksdagens sida inte kan anses nödvändiga. Kulturutskottet

avstyrker därför motionsyrkandena.

Arbetsmarknadsutskottet har ingen annan uppfattning än den kulturut-

skottet framfört. Utskottet avstyrker därför motion Kr230 yrkandena 1

och 12 (m).

Utskottet övergår nu till det krav som framställs i motion A296 om att

AMS skall samråda med berörda konstnärsorganisationer när föreskrifter

utfärdas. Detta krav tar bl.a. sikte på utformandet av den individuel-

la handlingsplanen och sökområdet.

Regeringen har i skilda sammanhang pekat på nödvändigheten av att

beakta kulturarbetarnas villkor. Utskottet har ingen annan uppfattning

än regeringen men vill ändå betona vikten av arbetslöshetsförsäkring-

ens roll som omställningsförsäkring.

Av Kulturutskottets yttrande framgår att man har inhämtat att AMS, på

förslag från Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd

(KLYS), har för avsikt att tillsätta en arbetsgrupp i vilken berörda

konstnärsorganisationer inom AMS Kulturarbetsdelegation skall ingå.

Arbetsgruppen skall under AMS generaldirektör se över föreskrifterna

när det gäller arbetslöshetsförsäkringen med tanke på deras tillämp-

ning på kulturarbetsmarknaden.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att föreskriftsrätten när

det gäller arbetslöshetsförsäkringen tillkommer regeringen och AMS

exklusivt. Givetvis kan AMS i detta arbete inhämta yttranden och syn-

punkter från berörda organisationer. Som framgår av redovisningen ovan

har AMS för avsikt att göra det.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A296 (v).

När det sedan gäller de synpunkter som framförs i motion A3 vill ut-

skottet hänvisa till vad som sagts tidigare om att utgångspunkten

måste vara individens behov när man utformar handlingsplanerna. Även

om den arbetssökande utgått från vad som gällt tidigare måste han

eller hon vara beredd på att det kommer att ställas krav på deltagande

i olika former av insatser, allt i syfte att underlätta återinträde på

den reguljära arbetsmarknaden. Utskottet avstyrker därför motion A3

delvis (s).

Slutligen behandlar utskottet det krav som framställs i motion

1999/2000:A216 (m) om att grundvillkoren för rätt till ersättning

enligt 9 § ALF behöver anpassas till verkligheten och utvecklingen

inom IT-området. Enligt utskottets uppfattning måste en avvägning

göras från fall till fall. Givetvis innebär den nya tekniken, som

motionärerna påpekar, en ökad möjlighet för den enskilde att arbeta

från hemmet. Utskottet utgår från att det med handlingsplaner kommer

att vara möjligt att med utgångspunkt i den enskildes förutsättningar

göra en bedömning av om han eller hon kan anses stå till arbetsmarkna-

dens förfogande eller inte. Med hänsyn till det anförda avstyrker

utskottet motionen i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad

utskottet har anfört.

3.2. Sökområde

Propositionen

Enligt 11 § ALF skall erbjudet arbete anses som lämpligt om det inom

ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den

sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållan-

den. Exempel på förutsättningar för arbetet är sådana förhållanden som

yrkesvana, utbildning och kompetens. Exempel på andra personliga för-

hållanden är ålder, hälsa och lokal bundenhet av familjeskäl. Ett

arbete är inte olämpligt enbart av det skälet att det inte överens-

stämmer med den arbetslöses utbildning eller yrkesverksamhet. Riktlin-

jer för vad som skall anses vara lämpligt arbete har utarbetats i

praxis. Reglerna har kommit att tillämpas så att en arbetssökande

normalt först söker arbete inom det egna närområdet. Senare utvidgas

sökområdet yrkesmässigt och geografiskt.

Regeringen slår fast att arbetslöshetsförsäkringen inte är en yrkes-

försäkring. Ju längre arbetslösheten varar, desto större bör kraven

vara på yrkesmässig och geografisk rörlighet. Med hänsyn till de bety-

dande strukturella förändringarna på arbetsmarknaden bör rimlig hänsyn

tas till de särskilda behov som kan finnas för grupper med projektan-

ställningar m.m. Detta gäller bl.a. kulturarbetsmarknaden.

Regeringen, som anser att det finns skäl att differentiera kraven på

arbetssökandet under ersättningsperioden, föreslår att det införs en

regel som innebär att den arbetssökande ges ett rådrum under en period

för att anpassa sig till den nya situationen. Enligt förslaget får den

arbetssökande under de första 100 ersättningsdagarna i en ersättning-

speriod begränsa sitt arbetssökande till lämpliga arbeten inom sitt

yrke och i närområdet. Tiden motsvarar drygt fem månaders obruten

arbetslöshet. Därefter skall den arbetssökande vidga sitt sökområde

såväl yrkesmässigt som geografiskt. Med vidgning geografiskt avses

huvudsakligen pendling. Förutsättningarna skall framgå av den indivi-

duella handlingsplanen. Syftet är inte att den arbetssökande skall

tvingas byta yrke om rimliga möjligheter finns till utkomst inom yr-

ket. Om ett arbete på annan ort betraktas som lämpligt för den arbets-

sökande kan det medföra att han eller hon måste flytta. Man skall dock

ta skälig hänsyn till personliga förhållanden som ålder, hälsa och

lokal bundenhet av familjeskäl. Man skall vid den yrkesmässiga och

geografiska utvidgningen även ta rimlig hänsyn till att en arbetssö-

kande genom regelbundna uppdrag eller anställningar kan visa sig vara

förankrad inom ett yrke som han eller hon är utbildad till eller etab-

lerad inom. Detta gäller särskilt kulturarbetare.

I det fall en arbetssökande påbörjar en ny ersättningsperiod i direkt

anslutning till en föregående period bör kravet på yrkesmässig och

geografisk utvidgning av sökområdet fortsätta att gälla. Detsamma

gäller om den arbetssökande medgivits förlängning av ersättningsperio-

den. För att en arbetssökande skall ha rätt till ett nytt begränsat

sökområde krävs att tolv månader har gått sedan han eller hon senast

fick ersättning.

Motioner

Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet avstyrker regeringens

förslag vad gäller sökområde.

Moderaterna motiverar i kommittémotion A5 (yrk. 5) sitt avslagsyrkande

med att det inte behövs några regler av det slag som regeringen före-

slår med den tydliga tidsgräns i arbetslöshetsförsäkringen som partiet

förordar. Moderaterna hänvisar också till att AMS avstyrker förslaget.

Kristdemokraterna konstaterar i kommittémotion A279 (yrk. 3) att ar-

betslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Den arbetssökan-

de skall sträva efter att så snabbt som möjligt få ett nytt arbete.

I kommittémotion A2 framför Folkpartiet att 100 dagar är en lång tid

och att de arbetslösa redan från början bör ha hårda krav på sig att

söka jobb. Det kan dock vara nödvändigt med undantagsbestämmelser för

vissa speciella yrkesgrupper (yrk. 3).

Centerpartiet anser enligt kommittémotion A1 att det är för liten

rörlighet på arbetsmarknaden både geografiskt, där rörligheten är

ensidig in mot storstäderna, och yrkesmässigt, där alltför många inte

byter till ett yrke med större efterfrågan. Det är enligt motionen

viktigt att trygghetssystemen utformas så att människor tillåts växa

och inte blir fastlåsta i gamla strukturer. Centerpartiet kan tänka

sig att ställa sig bakom regeringens förslag om begränsning av sökom-

råde under förutsättning att den arbetslöse enbart kan välja ett av

alternativen och inte båda i kombination. Om båda kan väljas tappar

den arbetslöse tempo i omställningsarbetet (yrk. 3).

I en partimotion 1999/2000:A220 från den allmänna motionstiden 1999

föreslår Centerpartiet att det tillsätts en utredning om varför sökak-

tiviteten är låg och vilka åtgärder som kan vidtas för att öka den

(yrk. 19).

Utskottets ställningstagande

Som utskottet påpekat tidigare i detta betänkande är arbetslöshetsför-

säkringen en omställningsförsäkring vars huvudsakliga syfte är att

ersätta den enskilde för inkomstförlust vid arbetslöshet under en

omställningsperiod fram till ett nytt arbete. Utskottet har också

påpekat att arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring som riktar sig

till individen, dvs. den skall inte användas som någon form av före-

tags- eller branschsubvention eller för att finansiera sådan verksam-

het som i och för sig är behjärtansvärd, men som samhället i övrigt

inte klarar av att finansiera. Utgångspunkten vid utformningen av

arbetslöshetsförsäkringen är alltså den enskildes förhållanden.

Genom den utveckling som pågår kommer den enskilde att ges en större

möjlighet till insatser som är anpassade för honom eller henne. Samti-

digt har det gjorts tydligt vilka krav som ställs på den enskilde för

rätt till arbetslöshetsersättning. Det förslag regeringen nu lägger

fram innebär enligt utskottets åsikt att sökprocessen blir tydligare.

Genom de föreslagna lagreglerna bör det bli enklare att uppnå likfor-

mighet i tillämpningen.

Utskottet delar regeringens syn att det är rimligt att den enskilde

under de första 100 dagarna, vilket motsvarar ca 5 månaders arbetslös-

het, får ett visst rådrum för att anpassa sig till den nya situatio-

nen. Att bli arbetslös är omskakande för de flesta. Det kan innebära

stora förändringar både för den drabbade och hans eller hennes familj

och för den nära omgivningen i övrigt.

Under 100-dagarsperioden skall den individuella handlingsplanen utar-

betas för att vara färdig inom 3 månader efter arbetslöshetens inträ-

de. Efter en tids arbetslöshet är det, som regeringen uttalat, natur-

ligt att den arbetssökande utvidgar sitt arbetssökande både yrkesmäs-

sigt och geografiskt. Detta innebär att sökanden dels skall vara be-

redd att pendla, dels söka alla de arbeten som kan anses vara lämpliga

för honom eller henne.

I likhet med regeringen vill utskottet betona att syftet inte är att

den arbetssökande skall tvingas att byta yrke om det finns rimliga

möjligheter till utkomst inom yrket. Om det finns arbete på annan ort

som betraktas som lämpligt för den arbetssökande kan det medföra att

han eller hon måste flytta. Regeringen har emellertid också poängterat

att man i detta sammanhang måste ta skälig hänsyn till personliga

förhållanden som ålder, hälsa och lokal bundenhet på grund av familje-

förhållanden. Rimlig hänsyn skall som nämnts också tas till att en

arbetssökande kan vara förankrad inom det yrke som han eller hon är

utbildad till eller etablerad inom genom regelbundna uppdrag eller

anställningar. Detta gäller särskilt kulturarbetare. Utskottet instäm-

mer även i dessa synpunkter. Däremot vill utskottet betona att ut-

gångspunkten måste vara att ju längre en person är arbetslös, desto

svagare anknytning får han eller hon normalt anses ha till sitt tidi-

gare yrke. Utskottet vill också klargöra att reglerna inte får tilläm-

pas på det sättet att vissa grupper i praktiken får en form av yrkes-

försäkring.

Med hänsyn till det ovan anförda ställer sig utskottet bakom regering-

ens förslag i denna del. Motionerna A2 yrkande 3 (fp), A5 yrkande 5

(m) och A279 yrkande 3 (kd) bör därför avslås. Utskottet är inte hel-

ler berett att föreslå några tillkännagivanden med anledning av vad

som anförts i motionerna 1999/2000:A220 yrkande 19 (c) och A1 yrkande

3 (c) varför också de bör avslås.

3.3. Nedsättning av dagpenning

Propositionen

Sanktionsregler återfinns i 43-46 §§ ALF. Av dessa regler följer att

en sökande kan stängas av från ersättning i fyra olika fall, nämligen

om han eller hon lämnat sitt arbete utan giltig anledning, har skilts

från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, har avvisat ett

erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl eller om han eller hon,

utan att uttryckligen ha avvisat ett sådant arbete, ändå genom sitt

uppträdande uppenbarligen har orsakat att anställningen inte har kom-

mit till stånd.

Regeringen ser det som en självklarhet att det, i likhet med i andra

försäkringssystem, skall finnas regler som begränsar ersättningsrätten

i det fall att den försäkrade själv orsakar försäkringsfallet.

Avstängningsreglerna skall också medverka till att den arbetssökande

snabbt kan återgå till arbetsmarknaden. De skall även förhindra att

försäkringen utnyttjas i onödan. Avstängningsreglerna skall dessutom

motverka att redan anställda försätter sig i en arbetslöshetssituation

innan de har fått ett nytt arbete.

Regeringen konstaterar att sanktionsreglerna successivt har skärpts.

Effektiviteten i dessa skärpningar har alltmer kommit att ifrågasät-

tas. Allt färre meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt lämnas från

arbetsförmedlingarna till arbetslöshetskassorna. Detta har tolkats som

att alltfler arbetsförmedlare tvekar att använda reglerna eftersom det

får stora ekonomiska konsekvenser för den enskilde. Tveksamheten att

ifrågasätta ersättningsrätten varierar från arbetsförmedling till

arbetsförmedling, vilket regeringen anser är otillfredsställande från

rättssäkerhetssynpunkt.

Regeringen anser därför att det finns starka skäl att överväga om

avstängningsreglerna bör reformeras i syfte att dels stärka den en-

skildes rättssäkerhet, dels underlätta den arbetssökandes återgång

till arbetsmarknaden. Regeringen föreslår att avstängningsreglerna

ändras i en riktning som bättre överensstämmer med det ursprungliga

syftet. En förändring bör endast avse situationer där det finns möj-

lighet för arbetsförmedlingen att aktivt bidra till en lösning på den

arbetssökandes arbetslöshetssituation.

Regeringen föreslår därför att sanktionen för den som har avvisat ett

erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl eller som, utan att

uttryckligen ha avvisat sådant arbete, ändå genom sitt uppträdande

uppenbarligen har vållat att anställning inte kommit till stånd, skall

vara en tidsbegränsad nedsättning av dagpenningen när det är fråga om

ett eller två tillfällen inom samma ersättningsperiod. Är det fråga om

ett tredje tillfälle inom samma ersättningsperiod bör en strängare

bedömning göras.

Nedsättningen bör vid det första tillfället inte vara större än att

den sökande i princip kan försörja sig på den resterande dagpenningen

utan kompletterande utfyllnad från andra samhälleliga ersättningssys-

tem. En nedsättning med 25 % bedömer regeringen som rimlig. Vid en

andra förseelse bör nedsättningen vara 50 %. Vid en tredje förseelse

inom samma ersättningsperiod skall den sökande inte ha rätt till er-

sättning förrän han eller hon uppfyllt ett nytt arbetsvillkor. Rege-

ringen anser att tiderna med nedsatt dagpenning, till skillnad från

vad som nu gäller, skall vara enhetliga oavsett den förväntade varak-

tigheten på arbetet. Vid både första och andra tillfället skall ned-

sättningstiden vara 40 ersättningsdagar. Nedsättningstiden begränsas

även till 180 kalenderdagar från den dag då nedsättningstiden inled-

des. I nedsättningstiden räknas endast in de dagar då dagpenning läm-

nas.

I de två andra fallen av avstängningssituationer, dvs. då den sökande

har lämnat sitt arbete utan giltig anledning eller har skilts från

arbetet på grund av otillbörligt uppförande, anser regeringen att det

inte bör ske någon förändring när det är fråga om enstaka tillfällen.

Detta motiveras med att arbetsförmedlingen i dessa fall har mycket små

möjligheter att påverka situationen. Enligt regeringen är det här dock

lika viktigt med rättssäkerhet och likabehandling. Om en arbetssökande

i dessa fall upprepar sitt beteende inom samma ersättningsperiod bör

motsvarande gälla som i nedsättningsfallen.

Regeringen föreslår att ändringarna av sanktionsreglerna även skall

gälla för deltagare i arbetsmarknadspolitiska program för vilka akti-

vitetsstöd lämnas.

Motioner

Enligt Moderaterna i kommittémotion A5 innebär de redovisade förslagen

en uppmjukning av det formella regelsystem som i dag inte tillämpas av

arbetsförmedlingar och arbetslöshetskassor. I förhållande till det

faktiska regelsystemet innebär förslaget däremot en skärpning. Modera-

terna anser att den här typen av sanktioner inte är nödvändiga i en

uttalad omställningsförsäkring enligt partiets modell där försäkrings-

tiden är begränsad och den enskildes eget ansvar är tydligt. Med hän-

visning till att partiet förordar en bortre parentes i arbetslöshets-

försäkringen anser motionärerna att förslaget bör avslås (yrk. 6).

Kristdemokraterna tillstyrker i kommittémotion A279 förslaget i denna

del. Utformningen av det nuvarande sanktionssystemet har lett till att

det inte har använts. Det har upplevts som alltför strängt av många

arbetsförmedlare.

I en kommittémotion 1999/2000:A255 från allmänna motionstiden 1999

föreslår Kristdemokraterna en översyn av sanktionsreglerna (yrk. 7).

Även Folkpartiet ställer sig i kommittémotion A2 bakom förslaget.

I en partimotion 1999/2000:A220 från allmänna motionstiden 1999 begär

Centerpartiet att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring-

ar av ALF som innebär att det införs mildare sanktionsregler som al-

ternativ till fullständig avstängning (yrk. 20).

Jan Björkman och Karin Olsson (båda s) anser i motion A3 (delvis) att

den enskilde inte bör drabbas av några sanktioner i det fall då han

eller hon har nekat att ta ett arbete vid en arbetsplats som saknar

kollektivavtal.

Barbro Feltzing (mp) tar i en motion 1999/2000:A250 från allmänna

motionstiden 1999 upp frågor som har beröring med sanktionsreglerna.

Enligt motionären bygger de förändringar som genomfördes för ett par

år sedan på föreställningen att de som lämnar en anställning utan att

ha försörjningen ordnad på annat sätt hamnar i ett långvarigt beroende

av arbetslöshetsersättning. Vidare kan de nuvarande reglerna leda till

inlåsningseffekter. Barbro Feltzing föreslår därför att man utreder

eventuella samband mellan en uppsägning på egen begäran och behov av

ersättning från arbetslöshetsförsäkringen (yrk. 1) samt vilka specifi-

ka inlåsningseffekter som den förlängda avstängningsperioden har på

arbetsmarknaden (yrk. 3). Vidare anser hon att det bör göras en utred-

ning av inlåsningseffekter på arbetsmarknaden i stort (yrk. 2) samt en

analys av hur trygghetssystemen skall kunna anpassas till en flexibel

arbetsmarknad (yrk. 4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens syn att arbetslöshetsförsäkringen i likhet

med vad som gäller för andra försäkringssystem måste ha regler om

begränsning av rätten till ersättning om den försäkrade själv orsakar

försäkringsfall. Denna princip är viktig att upprätthålla inte minst

mot bakgrund av att arbetslöshetsförsäkringen är solidariskt finansie-

rad. Det är viktigt för dess legitimitet att missbruk motverkas. Mot

detta skall ställas att det finns fall när man måste acceptera att den

försäkrade orsakar en arbetslöshetssituation. Som exempel kan nämnas

att en försäkrad lämnar sin anställning därför att han eller hon inte

fått ut någon lön eller behandlats kränkande.

En särskild fråga är hur kraftiga sanktionsreglerna skall vara. Allt-

för stränga sanktionsregler t.ex. mot den som självmant lämnar en

anställning kan leda till inlåsningseffekter och motverka rörligheten

på arbetsmarknaden. Stränga sanktionsregler kan också innebära att man

inte alls tillämpar dem eftersom den enskilde skulle drabbas mycket

hårt ekonomiskt. Alltför milda sanktionsregler kan å andra sidan leda

till att man ifrågasätter försäkringens legitimitet.

Det finns tecken som tyder på att många uppfattar sanktionsreglerna

som alltför stränga, både vad gäller det fallet att en person har sagt

upp sig på egen begäran och det fallet att en arbetssökande har avvi-

sat ett lämpligt arbete. I det förstnämnda fallet kan sanktionsregler-

nas utformning ha lett till att arbetstagare, som av personliga skäl

velat lämna en anställning, avstått från att göra det på grund av det

ekonomiska avbräck han eller hon skulle drabbas av. En vanlig före-

ställning är att arbetstagare som lämnar sin anställning utan att ha

något nytt arbete riskerar att bli långtidsarbetslösa. Enligt utskot-

tets mening finns det inte något belägg för detta. Det finns också

tecken som tyder på att tillämpningen av sanktionsreglerna skiljer sig

åt i olika delar av landet. En sådan utveckling är inte önskvärd. De

sanktionsregler som avser att någon har avvisat ett lämpligt arbete

eller genom sitt uppträdande orsakat att anställning inte har kommit

till stånd kan leda till att sökprocessen försämras.

Utskottet delar regeringens åsikt att sanktionsreglerna bör ändras i

de si tuationer när den enskilde är aktuell vid arbetsförmedlingen,

dvs. när ett arbete avvisats eller en anställning inte har kommit till

stånd (nuvarande 43 § punkterna 3 och 4). Genom den föreslagna diffe-

rentieringen kommer inte den enskilde att drabbas så hårt vid det

första nedsättningstillfället. På det sättet undviks också att arbets-

förmedlingen redan från början tvingas fatta ett för den enskilde

alltför strängt beslut. Samtidigt innebär åtgärden en markering gente-

mot den enskilde att beteendet inte accepteras. De individuella hand-

lingsplanerna har i detta sammanhang en mycket viktig funktion att

fylla. Den arbetssökande skall genom planen få klart för sig vad som

är lämpligt arbete och vilka krav som ställs på honom eller henne. Ett

beslut om nedsättning bör därför inte komma som en överraskning.

Utskottet ansluter sig också till regeringens förslag att motsvarande

regler bör gälla för de arbetsmarknadspolitiska program för vilka

aktivitetsstöd lämnas.

Utskottet ställer sig alltså bakom förslaget om att införa en möjlig-

het till nedsättning av dagpenningen. Detta innebär att det kommer att

finnas två parallella sanktionssystem med olika regler beroende på

vilken situation de skall täcka. I de fall sanktionen är en följd av

att den enskilde lämnat ett arbete eller skilts från det har arbets-

förmedlingen ingen eller mycket liten möjlighet att påverka den en-

skilde. I avstängningsfallen däremot har arbetsförmedlingen större

möjlighet att påverka.

I motion A3 föreslås att den enskilde inte bör drabbas av några sank-

tioner i det fall då han eller hon har nekat att ta ett arbete vid en

arbetsplats som saknar kollektivavtal. Utskottet vill i denna del

hänvisa till reglerna i 11 § ALF om lämpligt arbete. Ett erbjudet

arbete skall anses som lämpligt om anställningsförmånerna är förenliga

med de förmåner som arbetstagare får som anställda enligt kollektivav-

tal eller, om kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande till

de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifika-

tioner får vid jämförliga företag. Förslaget i motionen skulle innebä-

ra en förändring av dessa regler. Utskottet är inte berett att föreslå

någon sådan förändring. Motion A3 delvis (s) avstyrks därför.

Med hänvisning till det ovan anförda ställer sig utskottet bakom rege-

ringens förslag i denna del, som innebär en ny paragraf 45 a § och

ändringar i de nuvarande 44-46 §§ ALF. Motion A5 yrkande 6 (m) av-

styrks.

Vad gäller de krav på ytterligare utredningar som framförts i olika

motioner kan utskottet konstatera att flertalet av dessa har framförts

hösten 1999, dvs. långt innan regeringens förslag presenterades för

riksdagen. Utskottet är inte berett att föreslå några ytterligare

utredningar när de gäller dessa frågor. Utskottet utgår från att rege-

ringen kommer att följa utvecklingen inom detta område - som sägs i

propositionen kommer regeringen också att löpande utvärdera effekten

av de föreslagna förändringarna. Med hänsyn till det anförda avstyrker

utskottet motionerna 1999/2000:A220 yrkande 20 (c), 1999/2000:A250

yrkandena 1-4 (mp) och 1999/2000:A255 yrkande 7 (kd).

4 Kvalificeringsregler

4.1 Ett enhetligt arbetsvillkor m.m.

Propositionen

I den nuvarande regleringen görs en uppdelning av vad som kvalificerar

till en första ersättningsperiod och vad som kan ge rätt till ytterli-

gare ersättningsperioder. För att kvalificera sig till den första

ersättningsperioden krävs att den enskilde utfört en viss mängd för-

värvsarbete, ett arbetsvillkor. Enligt huvudregeln krävs att den ar-

betslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshe-

tens inträde skall ha förvärvsarbetat under minst sex månader. Endast

månad då förvärvsarbete har utförts under minst 70 timmar får räknas

in. Det alternativa arbetsvillkoret innebär att sökanden skall ha

förvärvsarbetat i minst 450 timmar under en sammanhängande tid av sex

kalendermånader och utfört arbetet under minst 45 timmar under var och

en av dessa månader inom ramtiden på 12 månader. Som kvalificerande

förvärvsarbete räknas anställning med lönebidrag, skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare och anställning inom Samhall AB. Däremot kva-

lificerar inte arbete som finansieras med anställningsstöd.

Kvalificerande för ytterligare ersättningsperioder är bl.a. deltagande

i olika former av arbetsmarknadspolitiska program.

Regeringen föreslår nu en viss ändring vad gäller kvalificeringsreg-

lerna till en första ersättningsperiod. Enligt förslaget skall, i den

mån det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret, tid då den sökande

har fullgjort totalförsvarsplikt eller uppburit föräldrapenning jäm-

ställas med förvärvsarbete, dock tillsammans högst två kalendermåna-

der. Regeringen föreslår att det införs en ny bestämmelse, 13 a § i

ALF.

När det sedan gäller återkvalificeringsreglerna konstaterar regeringen

att många arbetsmarknadspolitiska åtgärder har använts till att till-

försäkra den arbetslöse fortsatt försörjning. Läget på arbetsmarknaden

har nu avsevärt förbättrats. Det s.k. volymmålet för de arbetsmark-

nadspolitiska aktiviteterna har slopats och inriktningen är nu att

prioritera kvalitativa aktiviteter, såsom yrkesinriktad arbetsmark-

nadsubildning, som bedöms snabbare leda till reguljärt arbete. För dem

som under en längre tid inte har kunnat få reguljärt arbete kommer det

att finnas en aktivitetsgaranti. Regeringen anser därför att behovet

av arbetsmarknadspolitiska insatser som kvalificerar för ny ersätt-

ningsrätt minskar.

Med hänsyn till att regeringen anser att arbetslöshetsförsäkringens

karaktär av omställningsförsäkring bör stärkas föreslås att tid när

den arbetssökande deltagit i arbetsmarknadspolitiska program inte

längre skall vara återkvalificerande. Inte heller anställningar finan-

sierade med anställningsstöd skall vara kvalificerande. Däremot skall

sådan tid vara överhoppningsbar vid bestämmandet av ramtiden. Tiden

föreslås bli överhoppningsbar såväl när det gäller beräkningen av

ramtiden i samband med att arbetsvillkoret prövas, 17 § ALF, som vid

prövningen vid återknytning till de pågående ersättningsperiod, 23 §

ALF.

Vidare föreslås att 14 § andra stycket ALF upphävs.

Motioner

Moderaterna förklarar i kommittémotion A5 att de delar uppfattningen

att endast reguljärt arbete skall få tillgodoräknas vid uppfyllandet

av arbetsvillkoret i försäkringen. De anser också att det är bra att

arbetsmarknadspolitiska program används till det de är avsedda för och

inte till att återkvalificera för nya ersättningsperioder. Moderaterna

tillstyrker därför regeringens förslag i dessa delar.

Kristdemokraterna konstaterar i kommittémotion A279 att "den främre

parentesen" kommer att bestå i regeringens förslag. Partiet anser att

man bör utreda möjligheten att mildra arbetsvillkoret för dem som

endast gör anspråk på grundersättning (yrk. 4).

I motion A4 framför Ewa Larsson (mp) att hon ser positivt på att rege-

ringen i propositionen uttryckt att rimlig hänsyn skall tas till de

speciella förhållanden som råder inom kulturarbetsmarknaden. Hon utgår

från att detta hänsynstagande även gäller anställningar med anställ-

ningsstöd.

Utskottets ställningstagande

Rätten till arbetslöshetsersättning under en första ersättningsperiod

bör enligt utskottet bygga på en fast förankring på arbetsmarknaden.

För att en sökande skall anses ha fast förankring måste det krävas att

han eller hon har förvärvsarbetat reguljärt i en viss omfattning.

Vilken omfattningen skall vara är en svår avvägning. Ett för lågt krav

innebär en svag förankring på arbetsmarknaden medan ett alltför högt

krav skulle utesluta stora arbetstagargrupper från försäkringsskydd.

Det skulle även försvåra för deltidsarbetande att omfattas av försäk-

ringen.

Enligt utskottets mening är dagens arbetsvillkor förhållandevis väl

avvägt. Det innebär rimliga krav på sökandens anknytning till arbets-

marknaden utan att det får till effekt att stora grupper ställs utan-

för försäkringen. Samtidigt upprätthålls kravet på den fasta förank-

ringen. Genom arbetsvillkorets utformning, som enligt huvudregeln

innebär 70 timmars arbete per månad, underlättas för deltidsarbetande

att erhålla arbetslöshetsersättning. Det alternativa arbetsvillkoret

innebär att grupper som har god anknytning till arbetsmarknaden men

som arbetar oregelbundet ges möjlighet att kvalificera sig för ersätt-

ning.

Regeringens förslag innebär ingen förändring i detta avseende. Däremot

införs en möjlighet att till viss del uppfylla arbetsvillkoret med

hjälp av föräldraledighet eller totalförsvarsplikt. Utskottet återkom-

mer till detta förslag nedan.

Utskottet kan ha förståelse för de synpunkter Kristdemokraterna fram-

för. I propositionen konstateras att många människor inte i dag kan få

del av det ekonomiska skydd vid arbetslöshet som arbetslöshetsförsäk-

ringen ger. Det gäller bl.a. nytillträdande på arbetsmarknaden, kort-

tidsanställda, invandrare och andra utsatta grupper. Det har därför

påbörjats ett arbete inom Regeringskansliet med att kartlägga dessa

grupper och analysera varför de står utan försäkringsskydd och, om det

statsfinansiella läget medger det, hur skyddet skulle kunna förbättras

inom ramen för försäkringssystemet. Utskottet är därför inte berett

att föreslå något tillkännagivande på det sätt Kristdemokraterna före-

slår. Motion A279 yrkande 4 (kd) bör därför avslås.

En fråga som har uppkommit vid utskottets behandling av ärendet är

vilka anställningar som skall betraktas som förvärvsarbete vid bestäm-

mande av ersättningsrätten till en första ersättningsperiod. Enligt

nuvarande regler räknas som förvärvsarbete även anställning med löne-

bidrag, skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) och anställ-

ning inom Samhall AB. Däremot räknas inte arbete som utförs i anställ-

ningar med anställningsstöd enligt förordningen (1997:1275) om an-

ställningsstöd.

För närvarande finns flera olika former av anställningsstöd. Utskottet

har i sin tidigare behandling av dessa stöd brukat indela dem i fyra

olika kategorier.

Allmänt anställningsstöd som får lämnas vid anställning av en person

som är långtidsarbetslös och som under minst tolv månader omedelbart

före anvisningen varit anmäld som arbetssökande på den offentliga

arbetsförmedlingen.

Förstärkt anställningsstöd som får anvisas en person som sedan 24

månader antingen varit arbetslös eller har deltagit i ett arbetmark-

nadspolitiskt program och som omedelbart före anvisningen i minst 24

månader varit anmäld som arbetssökande på den offentliga arbetsförmed-

lingen.

Utökat förstärkt anställningsstöd som får anvisas en person som sedan

48 månader antingen varit arbetslös eller har deltagit i ett arbets-

marknadspolitiskt program och som omedelbart före anvisningen i minst

48 månader varit anmäld som arbetssökande på den offentliga arbetsför-

medlingen.

Särskilt anställningsstöd som får anvisas en person som fyllt 57 år

och som sedan 24 månader antingen varit arbetslös eller deltagit i ett

arbetsmarknadspolitiskt program och som omedelbart före anvisningen

under samma tid varit anmäld som arbetssökande på den offentliga ar-

betsförmedlingen samt tagit del av aktivitetsgarantin under minst tre

månader.

De förstärkta anställningsstöden behandlas i den ovannämnda förord-

ningen i ett sammanhang. I AMS veckostatistik betecknas dessa som

förstärkt anställningsstöd (för 2-årsinskrivna) respektive förstärkt

anställningsstöd (för 4-årsinskrivna).

Syftet med anställningsstöd är att underlätta för arbetslösa med långa

eller mycket långa inskrivningstider på arbetsförmedlingen att få en

anställning. Anställningsstöd skall stimulera arbetsgivare att tidiga-

relägga sina rekryteringar. Anställningsstöd får lämnas till både

privat och offentlig arbetsgivare och anställningen kan vara en tills-

vidare-, prov- eller visstidsanställning. Stöd får inte lämnas till

arbetsgivare som senare än nio månader före den aktuella anställningen

sagt upp anställda på grund av arbetsbrist.

Den anställde skall ha lön och andra anställningsförmåner enligt kol-

lektivavtal eller förmåner som är likvärdiga med förmåner enligt kol-

lektivavtal i branschen.

Till skillnad från övriga anställningsstöd omfattas inte anställningar

med särskilt anställningsstöd av anställningsskyddslagen.

Som framgår av ovanstående redogörelse innebär en anställning med

anställningsstöd att den enskilde i huvudsak har samma förhållanden

som övriga anställda vid arbetsplatsen. Det måste därför framstå som

märkligt för honom eller henne att det utförda arbetet inte kvalifice-

rar för arbetslöshetsersättning på grund av att anställningen delvis

är finansierad genom statligt stöd, samtidigt som andra anställningar

som också är offentligt finansierade är kvalificerande, t.ex. anställ-

ningar med lönebidrag och anställningar i Samhall AB. Utskottet anser

därför att det finns starka skäl för att även arbete i en anställning

med anställningsstöd skall kvalificera för arbetslöshetsersättning.

Detta bör gälla det allmänna anställningsstödet och de två formerna av

förstärkt anställningsstöd. Det särskilda anställningsstödet avviker

dock från de övriga stödformerna. Detta stöd riktar sig till äldre

arbetslösa som har särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Anvisningarna görs inom ramen för aktivitetsgarantin, och avsikten är

att den enskilde skall återgå till aktivitetsgarantin för det fall att

han eller hon inte har fått något reguljärt arbete efter anställning-

en. Detta följer av att en anställning med anställningsstöd till

skillnad från de övriga stödformerna inte är återkvalificerande för

nya ersättningsperioder. Till detta kommer, som tidigare påpekats, att

anställningar med särskilt anställningsstöd inte omfattas av anställ-

ningsskyddslagen.

Utskottet föreslår därför att anställningar som finansieras med an-

ställningsstöd, med undantag för anställningar som finansieras med

särskilt anställningsstöd, skall vara kvalificerande för en första

ersättningsperiod.

Utskottet vill poängtera att avsikten i första hand är att skapa en-

hetliga kvalificeringsregler så att den enskildes ersättningsrätt inte

är beroende av hur anställningen finansieras. Man kan dock inte bortse

från risken att det huvudsakliga syftet med anställningsstödet är att

den enskilde skall kvalificera sig för nya ersättningsperioder och

inte att anvisningen skall övergå i en reguljär anställning. Denna

risk kan vara särskilt påtaglig när det offentliga är arbetsgivare

eller har ett medbestämmande över verksamheten. För att motverka detta

är det viktigt att man vid beslut om anställningsstöd ställer sådana

krav på arbetsgivarna att man försäkrar sig om att anställningen nor-

malt leder till att den enskilde får ett reguljärt arbete. En lösning

skulle kunna vara att utforma särskilda regler för anvisningar till de

offentliga arbetsgivarna.

Utskottet utgår från att regeringen beaktar dessa synpunkter. Den

föreslagna förändringen innebär att utgifterna för arbetslöshetsför-

säkringen kommer att öka. Hur stor denna kostnad kommer att bli är

svår att fastställa. Med hänsyn till det allt bättre arbetsmarknadslä-

get anser utskottet att kostnadsökningen bör kunna uppvägas av minska-

de utgifter på grund av lägre arbetslöshet.

Med hänsyn till det ovan anförda föreslår utskottet att bestämmelsen i

14 § i berörda delar ges ha följande lydelse.

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvsarbete

1. som arbetsgivaren finansierat med särskilt anställningsstöd enligt

förordningen (1997:1275) om anställningsstöd, eller - - -

På grund av den föreslagna förändringen av kvalifikationsreglerna bör

även ramtidsbestämmelserna få en annan utformning. Det finns inte

längre skäl till att förvärvsarbete i de anställningar som blir kvali-

ficerande skall vara överhoppningsbar tid. Följden blir att endast tid

under vilken den arbetssökande haft anställning finansierad med sär-

skilt anställningsstöd skall anses som överhoppningsbar i fortsätt-

ningen. Utskottet föreslår därför att 17 § i berörd del bör ha följan-

de lydelse.

När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte heller tid då den

sökande

- - -

6. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med särskilt

anställningsstöd enligt förordningen (1997:1275) om anställningsstöd,

eller - - -

Utskottet övergår nu till att behandla den del av förslaget som rör

möjligheten att uppfylla arbetsvillkoret med hjälp av föräldraledighet

eller totalförsvarsplikt. Utskottet har ingen invändning i sak mot

förslaget. Under ärendets behandling i utskottet har dock en fråga

uppkommit om utformningen av lagtexten. Enligt förslaget införs en ny

bestämmelse, 13 a §. I andra stycket återfinns en närmare reglering av

hur det s.k. alternativa arbetsvillkoret skall beräknas i dessa fall.

Av propositionen framgår att sökanden, förutom att uppfylla det gene-

rella kravet på 450 timmars kvalificerande tid, skall ha haft för-

värvsarbete utöver föräldraledigheten eller totalförsvarsplikten i

minst 300 timmar under minst 4 av de 6 sammanhängande kalendermånader

som det alternativa arbetsvillkoret förutsätter. Enligt utskottets

mening bör det inte ställas krav på att de högst två månader då sökan-

den kan kvalificera sig med totalförsvarsplikt eller föräldrapenning-

förmåner i sin helhet avser sådant. Det bör också vara möjligt att

tillgodoräkna sig högst två månader som består av en kombination av

förvärvsarbete och totalförsvarsplikt eller föräldrapenningförmåner.

Vid tillämpning av det alternativa arbetsvillkoret i 12 § första

stycket 2 bör, som regeringen föreslår, ett krav dock vara att minst

45 timmar med förvärvsarbete, totalförsvarsplikt eller föräldrapen-

ningförmåner belöper på vardera månaden.

För att tydliggöra innebörden förordar utskottet att 13 a § får föl-

jande lydelse.

I den mån det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret jämställs med

förvärvsarbete även tid då den sökande har fullgjort tjänstgöring

enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapen-

ningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock tillsam-

mans under högst två kalendermånader.

Vid tillämpning, i fall som avses i första stycket, av 12 § första

stycket 2 skall minst 300 av de där angivna 450 timmarna avse för-

värvsarbete under minst 4 kalendermånader som har utförts med minst 45

timmar under var och en av dessa månader. Under var och en av de åter-

stående högst 2 månaderna skall sökanden ha utfört förvärvsarbete,

fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt

eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring under tid som motsvarar minst 45 timmar.

Lagförslag i enlighet med det som anförts ovan läggs fram i utskottets

hemställan.

Regeringens övriga förslag i denna del, som innebär att återkvalifice-

ringsvillkoret slopas, att reglerna för överhoppningsbar tid ändras

och att bestämmelsen i 14 § andra stycket tas bort, tillstyrks av

utskottet. Utskottet återkommer till frågan om antagande av lagänd-

ringarna nedan.

Vad slutligen gäller de synpunkter som framförs i motion A4 (mp) om de

speciella förhållandena inom kulturarbetsmarknaden anser utskottet att

motionären får anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört. Motion

avstyrks därför.

4.2 Överhoppningsbar tid i övrigt

Propositionen

Regeringen föreslår, utöver det som redovisats under avsnitt 4.1, att

tid då hel närståendepenning uppburits inte skall räknas när ramtiden

bestäms i samband med prövning av arbetsvillkoret. Vidare föreslås att

den tid som får hoppas över vid beräkning av ramtiden begränsas till

sju år.

Motioner

Kristdemokraterna tillstyrker i kommittémotion A279 förslaget att tid

med hel närståendepenning skall få hoppas över.

I en motion, 1999/2000:A255 från allmänna motionstiden 1999, påpekar

partiet att den överhoppningsbara tiden vid vård av sjukt eller handi-

kappat barn begränsas till två år. Partiet anser att vård av barn

skall vara överhoppningsbar oavsett tidsperiod (yrk. 5).

Håkan Juholt m.fl. (s) anser i motion A259 att tid i samband med vård

av svårt sjukt barn då föräldern uppbär vårdbidrag bör vara överhopp-

ningsbar.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag innebär i korthet dels att tid då hel närstående-

penning uppburits skall vara överhoppningsbar, dels att ramtiden be-

gränsas till sju år.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte är förenligt med

försäkringens syfte att en arbetssökande skall kunna vara borta från

arbetsmarknaden under en mycket lång tid och ändå vara berättigad till

ersättning. En begränsning av ramtiden innebär att kravet på anknyt-

ning till arbetsmarknaden upprätthålls bättre samtidigt som administ-

rationen underlättas. Detta måste särskilt beaktas när man bestämmer

vilka hinder att utföra arbete som skall godtas som överhoppningsbar

tid. Som regeringen påpekat i propositionen utgår hel närståendepen-

ning under begränsad tid varför en arbetssökandes anknytning till

arbetsmarknaden inte kan anses upphöra till följd av sådan.

När det sedan gäller motion A259 (s) kan utskottet känna sympati för

de synpunkter som förs fram och som innebär att tid under vilken den

sökande uppburit vårdbidrag skall vara överhoppningsbar. Utskottet kan

notera att rätten att få vårdbidrag inte utesluts av förvärvsinkoms-

ter. Utskottet är dock inte berett att i nuläget föreslå några ytter-

ligare förändringar av reglerna om överhoppningsbar tid. Motionen

avstyrks därför. Av detta följer att utskottet inte heller kan ställa

sig bakom motion A255 yrkande 5 (kd).

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag i dessa delar och

återkommer nedan till frågan om antagandet av lagförslagen.

4.3 Studerandes ersättningsrätt

Propositionen

Enligt dagens regler omfattas inte alla ungdomar av möjligheten att

kvalificera sig för ersättning enligt det s.k. studerandevillkoret.

Detta villkor, som regleras i 18 § ALF, innebär att en sökande är

berättigad till ersättning enligt grundförsäkringen om han eller hon

har stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den

offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat i minst 90 kalen-

derdagar under en ramtid av 10 månader i anslutning till att en ut-

bildning på heltid avslutats som omfattat minst ett läsår och som

berättigat till studiesocialt stöd. Eftersom ersättning från grundför-

säkringen lämnas tidigast den dag den arbetslöse fyller 20 år innebär

nuvarande regler att yngre arbetssökande inte kan erhålla sådan er-

sättning.

Regeringen föreslår nu att detta villkor ändras och att ramtiden för-

längs så att villkoret kan uppfyllas vid 20 års ålder av den som har

avslutat sin utbildning genom att ha fullföljt treårigt gymnasium före

20-årsdagen.

Motioner

I flera motioner behandlas frågor om studerandes villkor i arbetslös-

hetsförsäkringen. Ingen av motionärerna ställer sig avvisande till

regeringens förslag i denna del eller framställer några ändringsyrkan-

den.

I kommittémotion 1999/2000:A255 från den allmänna motionstiden 1999

anser Kristdemokraterna att studier inte skall behöva vara avslutade

för att man skall vara berättigad till arbetslöshetsersättning, förut-

satt att kraven i övrigt är uppfyllda (yrk. 4). Motsvarande synpunkt

framför partiet i kommittémotion A279, dock utan att särskilt yrka

det.

Centerpartiet framför i kommittémotion A1 att studenters möjlighet att

kvalificera sig för arbetslöshetsersättning måste förbättras (yrk. 5).

Partiet kräver i en kommittémotion, 1999/2000:Ub499, att 16 § ALF

ändras så att studenter som annars uppfyller kraven för arbetslöshet-

sersättning också skall ha rätt till sådan under ferier (yrk. 23).

Motsvarande krav framställs i kommittémotion Ub479 (yrk. 10).

I motion A229 efterlyser Bengt Silfverstrand och Hans Hoff (båda s)

jämlika regler för arbetslöshetsersättning till studerande.

Jan Björkman och Karin Olsson (båda s) föreslår i motion A272 en över-

syn av arbetslöshetsförsäkringens regler om sökandens försäkran att

inte återuppta studier. Samma motionärer föreslår i motion A297 att

reglerna om uppehåll mellan studier bör anpassas till den verklighet

som råder vid utbildning.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av motionsredogörelsen framförs flera ståndpunkter som rör

studerandes rätt till arbetslöshetsersättning. En iakttagelse är att

flertalet av de krav som framförs grundas på det förhållandet att

studerande ofta har svårt få någon ekonomisk ersättning under studie-

uppehåll och ferier. Detta beror till stor del på utformningen av de

ersättningssystem som finns vid studier.

Den grundläggande tanken med arbetslöshetsförsäkringen är som tidigare

påpekats att den skall ge den enskilde rätt till ekonomisk ersättning

under en omställningsperiod. Detta innebär att den sökande måste stå

till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka lämpligt arbete.

Enligt utskottets mening överensstämmer inte dessa krav med den situa-

tion många studerande befinner sig i. Avbrotten i studierna är till-

fälliga och görs ofta mellan olika perioder av studier. Frågan om

ersättning från arbetslöshetsförsäkringen måste ses mot den ovan an-

givna bakgrunden. Utskottet ser för närvarande inget skäl att utvidga

ersättningsmöjligheten inom arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet vill

dock peka på att arbetsmarknadens krav på utbildning kommer att öka.

Skulle det visa sig att många personer undviker att studera på grund

av ersättningssystemens utformning är det viktigt att en översyn av

ersättningsfrågan genomförs. Utskottet utgår från att regeringen kom-

mer att noggrant följa utvecklingen inom detta område.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna A1 yrkande

5 (c), A229 (s), A272 (s) och A297 (s), 1999/2000:A255 yrkande 4 (kd),

1999/2000:Ub499 yrkande 23 (c) och Ub479 yrkande 10 (c).

Vad sedan gäller regeringens förslag om en förlängning av ramtiden för

studerande kan konstateras att det inte har väckts någon motion med

anledning av regeringens förslag i denna del. Utskottet som inte har

någon erinran mot förslaget i denna del återkommer nedan till frågan

om antagande av lagförslaget.

5 Ersättningsperiodens längd

Propositionen

När det gäller frågan om vilket antal ersättningsdagar som bör utgå

konstaterar regeringen att de flesta arbetslösa får arbete efter en

kortare tids arbetslöshet. Skälet till att de äldre arbetslösa har

rätt till en längre ersättningsperiod är att erfarenheten har visat

att det kan ta längre tid för dessa att finna ett nytt arbete.

Genom införandet av aktivitetsgarantin och det särskilda anställnings-

stödet finns det enligt regeringen goda möjligheter för de äldre ar-

betslösa att behålla sin förankring på arbetsmarknaden. Det finns inte

längre samma behov att ha kvar den längre ersättningsperioden. Rege-

ringen föreslår att varje ersättningsperiod skall ge rätt till ersätt-

ning under längst 300 ersättningsdagar.

Vidare anser regeringen att en prövning skall göras om sökanden upp-

fyller ett nytt arbetsvillkor först när en ersättningsperiod gått till

ända. Skulle så vara fallet lämnas en ny ersättningsperiod. Om den

sökande inte uppfyller villkoren för en ny ersättningsperiod bör det

finnas möjlighet till förlängning av perioden. Möjligheten till för-

längning av ersättningsperioden bör avse högst 300 ersättningsdagar.

Arbetslöshetskassan beslutar om förlängning efter förslag från arbets-

förmedlingen. Förmedlingens förslag skall bygga på en bedömning inom

ramen för den individuella handlingsplanen om vad som är effektivast

för att uppnå målet att den sökande åter kommer i arbete. Vid denna

bedömning skall man utgå från den arbetssökandes risk att bli lång-

tidsinskriven.

Den s.k. avräkningsregeln slopas. Den följer av 23 § ALF och innebär

att den nya ersättningsperioden skall räknas från inträdet av den

arbetslöshet då den sökande uppfyllde det arbetsvillkor som ligger

till grund för den nya perioden. Den nya regeln innebär att ersätt-

ningsdagar i en äldre ersättningsperiod inte längre skall räknas av

vid beviljande av en ny ersättningsperiod. Alla nya ersättningsperio-

der skall i enlighet med nuvarande regler inledas med en karens.

Motion

Moderaterna hävdar i kommittémotion A5 att förslaget om att förlänga

ersättningsperiodens längd innebär en möjlighet till evig ersättning.

Detta motverkar systemets karaktär som omställningsförsäkring. Försla-

get avstyrks därför (yrk. 7).

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag om att ta bort återkvalificeringsreglerna innebär

som tidigare påpekats en radikal förändring av arbetslöshetsförsäk-

ringen. Genom förändringen kommer det inte längre vara möjligt att

under längre perioder varva öppen arbetslöshet med deltagande i olika

former av arbetsmarknadspolitiska insatser. Det kommer att finnas en

klart markerad tidsgräns för ersättningsrätten för dem som inte har

förvärvsarbetat efter att ha blivit arbetslösa. För att undvika att

arbetssökande står utan försörjning efter ersättningsperiodens utgång

och för att förbättra möjligheterna att återkomma i reguljärt arbete

kommer de berörda att omfattas av det nya arbetsmarknadspolitiska

programmet aktivitetsgaranti.

För att den enskilde skall få en reell möjlighet till omställning

måste det ges en tillräckligt lång tid under vilken han eller hon kan

delta i olika former av insatser. I detta ligger även att det måste

ingå perioder under vilka den enskilde kan vara öppet arbetslös samti-

digt som han eller hon söker arbete. Enligt utskottets mening får inte

denna period vara alltför kort utan den bör sträcka sig över ett antal

år. Med slopandet av återkvalificeringsreglerna skulle denna period i

vissa fall kunna bli alltför kort, dvs. endast 300 ersättningsdagar.

En möjlighet till förlängning på det sätt regeringen föreslår skulle

däremot innebära att den enskilde kunde ges en tillräckligt lång om-

ställningsperiod. Av effektivitetsskäl bör det dock krävas att man

inför olika kontrollfunktioner. En sådan viktig kontrollfunktion har

utformningen och uppföljningen av de individuella handlingsplanerna.

Detta är enligt utskottets mening inte tillräckligt. Utöver dessa

handlingsplaner bör det därför införas ytterligare en kontrollfunktion

på det sätt som regeringen föreslagit, dvs. att arbetslöshetskassan

efter 300 ersättningsdagar efter förslag av arbetsförmedlingen skall

fatta besluta om eventuell förlängning. Härigenom görs en ordentlig

genomgång av vilka åtgärder som krävs för att den enskilde skall kunna

erhålla ett reguljärt arbete och om det finns risk för att han eller

hon skall bli långtidsinskriven. Vidare bibehålls strukturen i system-

et.

När det sedan gäller frågan om att slopa de särskilda reglerna om

förlängd ersättningsperiod för äldre arbetslösa biträder utskottet

regeringens förslag i denna del.

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom regering-

ens förslag vad gäller möjligheten att förlänga ersättningsperioden,

vilket regleras i 22 § första stycket ALF. Motion A5 yrkande 7 (m)

avstyrks därför.

Avslutningsvis ställer sig utskottet bakom förslaget om att en ny

ersättningsperiod skall räknas från den tidpunkt när den tidigare

perioden löper ut. Utskottet återkommer till antagande av lagförsla-

get.

6 Ersättnings- och kompensationsnivåer

Propositionen

I propositionen konstateras att sedan 1992 har grundbeloppet och den

högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjts endast margi-

nellt. Detsamma gäller för den lägsta och högsta nivån på utbildnings-

bidragen, numera aktivitetsstöden. Storleken på den högsta dagpenning-

en återspeglar inte löneutvecklingen under denna period. Detta har

lett till att man alltmer har kommit att ifrågasätta om försäkringen

är att betrakta som en inkomstbortfallsförsäkring. Inom flera av-

talsområden på arbetsmarknaden finns nu långtgående planer på att

införa kompletterande privata försäkringslösningar. Enligt regeringen

kan denna utveckling minska viljan att finansiera den allmänna arbets-

löshetsförsäkringen och hota försäkringens legitimitet.

Regeringen anser därför att det är ytterst angeläget att inleda en

utveckling för att återställa värdet av den lägsta och högsta nivån på

ersättningen och motverka försäkringslösningar som endast de mer väl-

beställda på arbetsmarknaden har råd med. Regeringen avser därför,

under förutsättning att det statsfinansiella läget så tillåter, att i

två steg höja den högsta dagpenningen under de första 100 ersättnings-

dagarna fr. o. m. den 1 juli 2001 respektive den 1 januari 2002. I

samband med detta avser regeringen att också höja grundbeloppet. Höj-

ningarna sker om förslagen i propositionen genomförs. Regeringen avser

att följa upp och utvärdera de i propositionen framlagda förslagens

effekter inför en eventuell förändring. För att möjliggöra en kommande

höjning föreslås en ny regel i 25 § andra stycket ALF.

Regeln innebär att sökande kan få en förhöjd dagpenning de första 100

dagarna i en ersättningsperiod. Detta motsvarar ca fem månaders ar-

betslöshet. Sökande som uppfyller ett nytt arbetsvillkor under pågåen-

de ersättningsperiod och därefter beviljas en ny ersättningsperiod

blir åter berättigad till en förhöjd dagpenning under de första 100

dagarna i den nya ersättningsperioden. En sökande som beviljas en

förlängning av ersättningsperioden bör däremot inte vara berättigad

till förhöjd dagpenning.

En sökande som får arbetslöshetsersättning samtidigt som regelbundet

deltidsarbete utförs bör ha rätt till förhöjd dagpenning. En viss

skillnad bör dock gälla i fråga om varaktighet i tid. För denna grupp

bör förhöjd dagpenning utgå längst under 20 kalenderveckor från det

att ersättning i kombination med deltidsarbetet började lämnas.

För den som deltar i arbetsmarknadspolitiskt program eller utbildning

som berättigar till aktivitetsstöd eller särskilt utbildningsbidrag

bör enligt regeringens bedömning det sammanlagda antalet ersättnings-

dagar med förhöjd dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen eller med

förhöjt aktivitetsstöd eller förhöjt särskilt utbildningsbidrag uppgå

till högst 100 dagar.

Kompensationsnivån bör enligt regeringen även i fortsättningen vara 80

% av den arbetslöses tidigare normalinkomst.

I stället för en indexering av ersättningsnivåerna skall en årlig

prövning göras utifrån vad som är statsfinansiellt möjligt. De bedöm-

ningar som Medlingsinstitutet gör av löneutvecklingen skall därvid

beaktas.

Motioner

Både Moderaterna och Kristdemokraterna anser att förslaget i denna del

bör avslås.

Moderaterna förordar i kommittémotion A5 att arbetslöshetsförsäkringen

skall omfatta 300 ersättningsdagar med 75 % kompensationsnivå. Eventu-

ellt bör denna ersättning successivt trappas ned. Frågan är dock inte

tillräckligt utredd (yrk. 8).

Även Kristdemokraterna hänvisar i kommittémotion A279 till en alterna-

tiv ersättningsmodell. Ersättningsnivån bör det första året vara 80 %

av den lön man hade vid inträdet i arbetslöshetsförsäkringen. Därefter

kan den ersättningsgrundande inkomsten beräknas som 80 % på 24 måna-

ders basis. Omräkningen skall förslagsvis ske varje kvartal (yrk. 5).

Folkpartiet anser i kommittémotion A2 att ersättningen först bör vara

80 % av den tidigare inkomsten för att sedan successivt sänkas. Rege-

ringens förslag ligger enligt Folkpartiet i fas med vad partiet anser.

Jan Björkman och Karin Olsson (båda s) anser i motion A3 (delvis) att

det är angeläget att när de samhällsekonomiska förutsättningarna med-

ger höja "taket" för dagpenningen så att den kommer i nivå med sjuk-

penningen. Vidare anser de att man bör undersöka möjligheten att höja

ersättningen totalt och inte bara under de första 100 dagarna.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen konstaterat har ersättningsnivåerna i arbetslöshetsför-

säkringen endast höjts marginellt under 1990-talet. De återspeglar

inte den löneutveckling som skett under perioden. Skälet har varit det

ekonomiskt ansträngda läge som Sverige har befunnit sig i under stora

delar av detta årtionde. Detta har lett till att alltfler ersättnings-

berättigade "slår i taket", dvs. erhåller en lägre ersättning än 80 %

av den tidigare inkomsten. Denna utveckling innebär enligt utskottets

mening att arbetslöshetsförsäkringen i allt mindre grad kan betraktas

som en inkomstbortfallsersättning. Snarare finns det en risk att ar-

betslöshetsförsäkringen kan komma att betraktas som en form av grund-

försäkring om inte ersättningsnivåerna höjs. Dessa farhågor besannas i

viss mån av det faktum att man inom vissa avtalsområden infört komp-

letterande privata försäkringslösningar. Sådana försäkringar erbjuds

numera bl.a. till Saco:s medlemmar. Även TCO har enligt uppgift långt-

gående planer på att utforma försäkringslösningar för medlemmarna.

Till detta kommer att det finns en risk för att viljan att vara med

och finansiera försäkringen minskar. Enligt utskottet är det angeläget

att så snart som möjligt höja ersättningsnivåerna i försäkringen.

Utskottet biträder därför regeringens förslag om att det skall vara

möjligt att lämna ett förhöjt dagpenningbelopp under de första 100

ersättningsdagarna i ersättningsperioden, f.n. dock med högst 80 % av

den ersättningsgrundande inkomsten. På det sättet återställs en del av

arbetslöshetsförsäkringens karaktär av inkomstbortfallsförsäkring.

Även om regeringens förslag i denna del endast innebär att nuvarande

regler i arbetslöshetsförsäkringen ändras så att det blir möjligt med

differentierade ersättningsnivåer kan utskottet notera att regeringen

har för avsikt att genomföra höjningar av högsta dagpenning som skall

gälla dels fr.o.m. den 1 juli 2001, dels fr.o.m. 1 januari 2002. Rege-

ringen avser också att i samband med dessa höjningar höja grundbelop-

pet. För detta belopp föreslås dock ingen differentiering. En förut-

sättning för höjningarna är att det statsfinansiella läget tillåter

det. Utskottet har ingen erinran mot detta förbehåll men vill samti-

digt betona vikten av att höjningarna genomförs.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag i denna del och av-

styrker motionerna A5 yrkande 8 (m) och A279 yrkande 5 (kd).

När det sedan gäller de krav som framställs i motion A3 om ytterligare

höjningar av ersättningsnivåerna vill utskottet poängtera att det är

viktigt med en kontinuerlig höjning av dessa nivåer. Utskottet vill i

dag inte närmare ta ställning till hur detta bör genomföras utöver de

förslag som utskottet nyss ställt sig bakom. Enligt utskottets mening

måste på sikt sådana förändringar genomföras att arbetslöshetsförsäk-

ringens roll som inkomstbortfallsförsäkring ytterligare stärks. Ut-

skottet avstyrker motion A3 delvis (s) i den mån motionen inte kan

anses tillgodosedd genom vad utskottet har anfört.

7 Aktivitetsgaranti

Bakgrund

Regeringen beslutade den 10 februari 2000 att det skulle startas ett

pilotprojekt för personer som har svårt att få ett arbete och gav AMS

i uppdrag att utforma och genomföra denna aktivitet.

I propositionen Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och

tillväxt (prop. 1999/2000:98) föreslog regeringen att en aktivitetsga-

ranti skulle införas i hela landet fr.o.m. den 1 augusti 2000. Riksda-

gen biföll detta förslag.

Målgruppen för aktiviteten är personer som är 20 år eller äldre och

som är eller riskerar att bli långtidsinskrivna. De skall stå till

arbetsmarknadens förfogande. Åtgärden skall pågå så länge det är ar-

betsmarknadspolitiskt motiverat. Inom ramen för aktivitetsgarantin

skall den individuella handlingsplanen och åtgärderna omprövas.

Aktiviteten skall bygga på den handlingsplan som upprättats i samråd

med den arbetslöse. Basen i aktivitetsgarantin skall bestå av jobbsö-

karaktiviteter. Verksamheten skall bedrivas i grupper om 10-15 delta-

gare. Deltagare i aktivitetsgarantin erhåller aktivitetsstöd. För

aktivitetsgarantin gäller de vanliga reglerna i arbetslöshetsförsäk-

ringen. Det innebär bl.a. att deltagande i aktivitetsgarantin kan vara

återkvalificerande och att avstängningsreglerna är tillämpliga.

Propositionen

Inledningsvis konstateras att de föreslagna reglerna om nedsättning av

dagpenningen även kommer att omfatta aktivitetsgarantin. Regeringen

aviserar dock att man fortsatt kommer att överväga hur reglerna för

rätt till arbetslöshetsersättning skall förhålla sig till aktivitets-

garantin.

Regeringen konstaterar att det i proposition 1999/2000:98 inte fanns

något angivet om när en person som uppbär arbetslöshetsersättning

senast skall erbjudas en plats inom ramen för aktivitetsgarantin.

Regeringen anser nu att en sådan tidsgräns bör införas (propositionens

förslag p. 3). En arbetssökande som har fyllt 20 år och som är eller

riskerar att bli långtidsinskriven skall senast inom 27 månader från

arbetslöshetens inträde erbjudas en heltidsaktivitet inom ramen för

aktivitetsgarantin. Detta motsvarar ca 600 ersättningsdagar för den

som är kontinuerligt arbetslös. En arbetssökande skall kunna anvisas

till aktivitetsgarantin när som helst under ersättningsperioden. En

arbetssökande skall också kunna få en plats inom ramen för aktivitets-

garantin sedan ersättningsperioden och förlängningen på som mest 300

ersättningsdagar passerats.

Motioner

I kommittémotion A5 anser Moderaterna att det finns en risk för att

garantin i praktiken blir ytterligare en i raden av arbetsmarknadspo-

litiska volymåtgärder. Enligt Moderaterna är det inte motiverat att

införa tidsgränser. Förslaget avstyrks därför (yrk. 9).

Centerpartiet påstår i kommittémotion A1 att det råder står osäkerhet

ute på de lokala arbetsförmedlingarna om vad denna aktivitet skall

innehålla. Regeringen bör därför uppdra åt AMS att utarbeta riktlinjer

som är anpassningsbara till lokal nivå för att undanröja osäkerheten

vid de lokala arbetsförmedlingarna om vad detta program skall innehål-

la (yrk. 4).

Utskottets ställningstagande

I samband med behandlingen av regeringens förslag i proposition

1999/2000:98 konstaterade utskottet att antalet långtidsinskrivna vid

arbetsförmedlingen ökat dramatiskt under 1990-talet och att kulmen

nåddes 1997 då antalet var 130 000 (bet. 1999/2000:AU7). Vid behand-

lingen av propositionen i våras var antalet 63 000 personer. Utskottet

konstaterade vidare att i gruppen långtidsinskrivna är personer med

låg utbildning eller med arbetshandikapp samt äldre överrepresentera-

de. Utskottet såg allvarligt på utvecklingen och ansåg att det var

viktigt att åtgärder vidtogs för att komma till rätta med detta pro-

blem. Enligt utskottet var det särskilt angeläget att utnyttja den

mycket goda utvecklingen inom svensk ekonomi och det förbättrade ar-

betsmarknadsläget för att undvika att dessa personer permanent skulle

slås ut från arbetsmarknaden.

Enligt utskottet krävdes åtgärder för att motverka den s.k. rundgången

och stärka den enskildes möjligheter att komma in på den reguljära

arbetsmarknaden. Den föreslagna aktivitetsgarantin ansågs som en åt-

gärd som skulle kunna anpassas efter den enskildes förutsättningar och

motverka långtidsinskrivningar.

Utskottet kan konstatera att antalet långtidsinskrivna ytterligare har

minskat. För närvarande (november 2000) finns det ca 52 700 långtids-

inskrivna personer utan arbete. Aktivitetsgarantin omfattar ca 20 000

personer.

Utskottet delar inte Moderaternas uppfattning att aktivitetsgarantin

riskerar att i praktiken bli en i raden av volymåtgärder. Aktivitets-

garantin bygger på den mycket väsentliga förutsättningen att den skall

anpassas till individen. Detta innebär att insatserna inom ramen för

garantin kan skilja sig väsentligt åt från person till person. Syftet

är således inte att låta stora grupper ägna sig åt samma form av akti-

viteter. Till detta kommer att stora resurser kommer att läggas på de

grupper av arbetslösa som har svårast att komma in på den reguljära

arbetsmarknaden. Det förslag som nu läggs att en enskild skall erbju-

das en aktivitet senast 27 månader från arbetslöshetens inträde skall

enligt utskottets uppfattning tolkas som en trygghet för den enskilde.

På det sättet vet den arbetssökande att han eller hon kommer att vara

tillförsäkrad en aktivitet när ersättningsperioden i arbetslöshetsför-

säkringen går till ända. Det kan påpekas att det inte är nödvändigt

att invänta denna tidpunkt för att aktivitetsgaranti skall bli aktu-

ellt. Detta kan ske när som helst under en period av arbetslöshet om

man bedömer att sökanden riskerar att bli långtidsinskriven. Med hän-

syn till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag samt

avstyrker motion A5 yrkande 9 (m).

När det sedan gäller Centerpartiets synpunkter om att det råder stor

osäkerhet ute på det lokala arbetsförmedlingarna om vad denna aktivi-

tet skall innehålla och att det därför bör utarbetas riktlinjer är

följande att säga. Utskottet ansluter sig inte till denna beskrivning.

Aktivitetsgarantin är fortfarande inne i ett uppbyggnadsskede och det

är förklarligt om man på olika håll i landet hunnit olika långt med

att förverkliga intentionerna i garantin. AMS följer dock noga utveck-

lingen och dess Programenhet har också tillsatt en projektgrupp som

har fått i uppdrag att i nära samarbete med länen arbeta vidare med

ett antal utvecklingsområden som bedömts som strategiska utifrån del-

rapporten efter pilotprojekten. Enligt de signaler utskottet har fått

finns många framgångsrika projekt som kan fungera som goda exempel.

Ett viktigt moment i garantin är att den skall anpassas efter indivi-

dens behov. Arbetet skall ske i nära samverkan med stat, kommuner,

företag och arbetsmarknadens parter. En viktig uppgift inom ramen för

detta samarbete är att gemensamt utarbeta och förankra lokala mål för

verksamheten och att följa upp och utveckla aktiviteterna. Utskottet

förutsätter att även regeringen noga följer utvecklingen.

Med hänsyn till det ovan anförda är utskottet inte berett att göra

något tillkännagivande med anledning av motion A1 yrkande 4 (c) varför

den avstyrks.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att riksdagen på förslag av

utskottet i samband med behandlingen av proposition 1999/2000:98 gjor-

de ett tillkännagivande som bl.a. innebar att det skulle vara möjligt

att inom ramen för aktivitetsgarantin anvisa arbetslösa reguljära

studier (se bet. 1999/2000:AU7 s. 32). Utskottet kan nu notera att

regeringen har vidtagit erforderliga åtgärder med anledning av detta

tillkännagivande. Genom en ändring i 30 § förordningen (2000:634) om

arbetsmarknadspolitiska program ges nu en möjlighet för deltagare inom

aktivitetsgarantin att med bibehållet aktivitetsstöd delta i utbild-

ning inom det reguljära utbildningsväsendet. Utbildningen får avse

förberedande insatser på grundskole- eller gymnasienivå och får mot-

svara längst 6 månaders heltidsstudier.

8 Ändring i lagen om arbetslöshetskassor

8.1 Inträdeskraven

Propositionen

Av 34 § lagen om arbetslöshetskassor framgår att var och en har rätt

att bli medlem som uppfyller villkoren i kassans stadgar och arbetar

inom kassans verksamhetsområde. Däremot har den som redan är medlem i

en annan kassa eller har fyllt 64 år inte rätt till medlemskap. Vidare

krävs en viss anknytning till arbetsmarknaden. För att erhålla medlem-

skap krävs att sökanden under en sammanhängande period av fem veckor

under minst fyra veckor har förvärvsarbetat i minst 17 timmar per

vecka.

Det nuvarande systemet innebär att kassan först måste ta emot en anmä-

lan om inträde och därefter kontrollera att den som sökt inträde fak-

tiskt utfört erforderligt antal arbetstimmar fördelade på fyra av de

fem senaste arbetsveckorna. När regeln infördes den 1 januari 1998

vållade den vissa tillämpningsproblem bl.a. för yrkesgrupper inom

kulturområdet. Dessa problem har nu åtgärdats.

Förslag har nu framförts om att ändra medlemsvillkoret. Regeringen

anser att det är viktigt att det finns en tydlig anknytning till ar-

betsmarknaden för att medlemskap i kassan skall vara möjligt. Enligt

regeringen är de nuvarande reglerna väl avvägda och bör därför inte

ändras. Däremot föreslår regeringen att det bör införas en regel som

slår fast att inträdet i arbetslöshetskassan skall anses ha skett

första dagen i den kalendermånad i vilken sådant förvärvsarbete som

utgör villkor för medlemskap påbörjades.

Vidare föreslås att det införs en regel som innebär att den som redan

är medlem i en arbetslöshetskassa skall kunna byta till en annan kassa

inom vars verksamhetsområde medlemmen arbetar utan att på nytt uppfyl-

la det s.k. medlemsvillkoret.

Motion

Enligt Susanne Eberstein m.fl. (s) har förändringarna av arbetsvillko-

ret som trädde i kraft 1998 försvårat för nya sökande att bli fullvär-

diga medlemmar. Detta kan i sin tur påverka den framtida utvecklingen

av vissa näringsgrenar. Motionärerna föreslår därför i motion A285 att

det bör genomföras en utvärdering av reglerna för att bli medlem i en

arbetslöshetskassa.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens åsikt att ett rimligt krav för att kunna

bli medlem i en arbetslöshetskassa är att det finns en tydlig anknyt-

ning till arbetsmarknaden. I likhet med regeringen anser utskottet att

nuvarande regler är väl avvägda. Som tidigare påpekats har det inom

Regeringskansliet påbörjats ett arbete som syftar till att kartlägga

varför vissa grupper, t.ex. nytillträdande på arbetsmarknaden, kort-

tidsanställda och invandrare, står utanför arbetslöshetsförsäkringen

och hur skyddet för dem skulle kunna förbättras.

Med hänsyn till det ovan anförda är utskottet inte berett att ställa

sig bakom det förslag som framförs i motion A285 (s), som alltså av-

styrks. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om tidpunkten

för inträde som medlem samt om en medlems rätt att byta arbetslöshets-

kassa utan att uppfylla ett nytt medlemsvillkor. Propositionen i denna

del bör bifallas. Utskottet återkommer nedan till antagandet av lag-

förslagen.

8.2 Utträde ur arbetslöshetskassan på grund av bristande betalning

m.m.

Propositionen

Av 45 § lagen om arbetslöshetskassor framgår att en medlem skall anses

ha utträtt ur en arbetslöshetskassa om han eller hon inte vid utgången

av andra månaden efter den tid på vilken en medlemsavgift eller ett

särskilt uttaxerat belopp belöper inte har betalat avgiften eller

beloppet till kassan och inte heller har anmält ett förhållande för

vilket befrielse från betalningsskyldighet grundas. Av lagen framgår

inte uttryckligen att kassan skall fatta ett beslut när en medlem

anses ha utträtt ur kassan. JO har i ett beslut uttalat sig i frågan

och ansett att en arbetslöshetskassa är skyldig att meddela ett form-

ligt beslut, dvs. ett skriftligt beslut, när en medlem anses ha ut-

trätt ur kassan till följd av försummad avgiftsbetalning (se

1998/99:JO1).

Regeringen föreslår därför att kassan skall fatta beslut om utträdet

och omgående informera den enskilde om beslutet ifall en arbetslös-

hetskassa anser att en medlem utträtt ur kassan på grund av bristande

betalning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som kan konstatera att det inte har väckts någon motion med

anledning av regeringens förslag i denna del, har ingen erinran mot

förslaget. Utskottet återkommer nedan till frågan om antagande av

lagförslaget som finns i bilaga 2 till detta betänkande.

8.3 Information vid arbetsförmedlingarna

Propositionen

Den inledningsvis nämnda arbetsgruppen inom Näringsdepartementet, ALF-

gruppen, föreslog att arbetslöshetskassorna skulle ges rätt att under

sekretess ta del av arbetsförmedlingens daganteckningar. Utskottet kan

notera att regeringen inte delar denna uppfattning. Regeringen anser

att noggranna meddelanden med relevant underlag från arbetsförmedling-

arna bör vara tillräckliga för arbetslöshetskassornas bedömning.

9 Aviserade utredningar

9.1 Tillsynen över arbetslöshetskassorna och arbetsförmedlingarna

Propositionen

Enligt regeringen är det mot bakgrund av de stora belopp som betalas

ut till de arbetslösa viktigt med tydliga regler och att dessa följs

och tillämpas på ett rättvist och likartat sätt. För att åstadkomma

detta krävs en väl fungerande tillsynsverksamhet. Eftersom ansvaret

för att de arbetssökande uppfyller villkoren enligt arbetslöshetsför-

säkringen åvilar både arbetsförmedlingarna och arbetslöshetskassorna

anser regeringen att tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen bör omfat-

ta både verksamheten i arbetslöshetskassorna och den uppföljning som

sker av arbetsförmedlingarnas arbete i förhållande till den som gör

anspråk på ersättning. Genom att organisatoriskt hålla samman tillsy-

nen över arbetslöshetsförsäkringen och samtidigt ge tillsynen en mer

fristående ställning främjas likabehandlingen av de arbetssökande.

Regeringen kommer därför att utreda utformningen av och arbetsuppgif-

terna för en från Arbetsmarknadsverket fristående myndighet som skall

utöva tillsyn över arbetslöshetskassorna och över arbetsförmedlingens

arbete med frågor som rör arbetslöshetskassorna.

Motion

Kristdemokraterna föreslår i kommittémotion A279 att det av regeringen

aviserade utredningsuppdraget kompletteras med uppgiften att också

utreda alternativa organisations- och tillsynsmodeller samt konsekven-

serna av att bryta kopplingarna mellan fackliga organisationer och

arbetslöshetskassorna (yrk. 9).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är angeläget med en

väl fungerande tillsynsverksamhet. Genom en sådan tillförsäkras den

enskilde ett effektivt och rättvist ersättningssystem. Som regeringen

mycket riktigt har anmärkt finns det ett delat ansvar mellan arbets-

förmedlingarna och arbetslöshetskassorna för att arbetssökandena upp-

fyller villkoren för ersättning. Det är därför naturligt att tillsynen

måste omfatta båda dessa organisationer för att bli effektiv och att

tillsynen organisatoriskt hålls samman. För att tillförsäkra till-

synsmyndigheten oberoende är det viktigt att den får en självständig

ställning. Utskottet delar inte Kristdemokraternas synpunkt att man

även bör utreda konsekvenserna av att bryta kopplingarna mellan fack-

liga organisationer och arbetslöshetskassor. Som utskottet framfört

inledningsvis bör den nuvarande administrationen bibehållas. Det finns

därför ingen anledning att utreda denna fråga.

Sammanfattningsvis har utskottet ingen erinran mot hur regeringen har

för avsikt att utreda denna fråga och avstyrker därför motion A279

yrkande 9 (kd).

9.2 Trygghetsförsäkring

Propositionen

Regeringen aviserar att det kommer att tillsättas en utredning för att

undersöka möjligheterna att genom en trygghetsförsäkring stärka och

stödja den enskilde i omställningen till ett nytt arbete. Utredningen

skall pröva möjligheterna att lägga ett större ansvar för omställning-

en på arbetsgivarna och att stärka kvaliteten hos de försäkringar som

erbjuds.

10 Lagfrågor m.m.

Som framgått ovan har utskottet i huvudsak ställt sig bakom regering-

ens förslag som med några smärre redaktionella ändringar m.m. åter-

finns i bilagorna 1 och 2. De av utskottet föreslagna avvikelserna i

förhållande till propositionen framgår av bilaga 3 till betänkandet.

När det gäller övergångs- och ikraftträdandebestämmelserna föreslås i

propositionen följande.

Ändringarna i ALF och i lagen om arbetslöshetskassor föreslås träda i

kraft den 1 januari 2001. I fråga om reglerna för återkvalificering

föreslås en särskild övergångsbestämmelse. Enligt regeringen är det

skäligt att en sökande som vid ikraftträdandet uppfyllt ett arbets-

villkor enligt 19 § ges en rimlig möjlighet att anpassa sig till den

nya situationen. Övergångsbestämmelsen skall dock inte omfatta tid med

föräldrapenning eller totalförsvarsplikt.

En sökande som vid ikraftträdandet uppfyller ett återkvalificerings-

villkor skall kunna ansöka om en ny ersättningsperiod och beräkna

dagpenningen för denna ersättningsperioden enligt äldre regler t.o.m.

den 31 mars 2001.

När det gäller ersättningsperiodens längd föreslås att äldre bestäm-

melser skall gälla för den som före ikraftträdandet har fyllt 57 år

och har rätt till ersättning på grund av en pågående ersättningsperi-

od. En förlängning skall dock avse längst 300 ersättningsdagar.

Utskottet kan konstatera att propositionen överlämnades till riksdagen

den 21 juni 2000. Motionstiden med anledning av propositionen gick ut

den 4 oktober, dvs. en dag innan den allmänna motionstiden gick till

ända. Eftersom riksdagen kommer att besluta i ärendet först under

december månad är det enligt utskottets mening inte rimligt att lagen

träder i kraft redan vid årsskiftet. Hänsyn måste bl.a. tas till AMS

möjligheter att utfärda föreskrifter med anledning av de föreslagna

ändringarna. Utskottet föreslår därför att ikraftträdandet, som bör

ske en måndag, senareläggs till den 5 februari 2001.

Motsvarande senareläggning av ikraftträdandet bör också göras vad

gäller förslaget till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslös-

hetskassor.

Förslag i enlighet med detta läggs fram i utskottets hemställan.

11 Övriga frågor

11.1 Diverse frågor om ersättningsrätt m.m.

Motioner

I en partimotion 1999/2000:A219 från den allmänna motionstiden 1999

pekar Vänsterpartiet på att det finns könsdiskriminerande inslag i

arbetslöshetsförsäkringen. Som exempel nämns att fast anställda som

arbetar deltid bara erhåller ersättning under en ersättningsperiod.

Bestämmelserna i fråga drabbar oftast kvinnor eftersom de utgör majo-

riteten av de deltidsarbetslösa. Regeringen bör därför få i uppdrag

att ta bort könsdiskriminerande inslag i arbetslöshetsförsäkringen

(yrk. 2).

Carina Ohlsson och Monica Green (båda s) hävdar i motion A271 att

deltidsarbetslösa i vissa fall kan förlora sin ersättningsrätt om de

tar ett arbete med högre sysselsättningsgrad.

I motion 1999/2000:A208 som väckts under allmänna motionstiden 1999

pekar Britt-Marie Lindkvist och Christina Nenes (båda s) på att det

bör göras en översyn av beräkningen av dagpenning. I motionen lämnas

exempel på hur två relativt likartade situationer ändå kan innebära

stora skillnader i ersättningsnivåer.

Kerstin-Maria Stalin (mp) hävdar i motion 1999/2000:A204 från allmänna

motionstiden 1999 att det råder osäkerhet om rätten för politiker att

erhålla arbetslöshetsersättning i kombination med arvoden för politis-

ka uppdrag. Motionären efterlyser därför ett tydligare regelverk vad

gäller politikers arvode och rätten till arbetslöshetsersättning.

Jan Björkman (s) anser i motion A298 att man bör samordna utbetal-

ningsrutinerna vad gäller arbetslöshetsersättning och ersättning vid

deltagande i arbetsmarknadsutbildning.

Motsvarande yrkande har motionären framställt i motion 1999/2000: A265

från allmänna motionstiden 1999.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet behandla de synpunkter Vänsterpartiet

fört fram om deltidsarbetslösas ersättningsrätt. Enligt utskottets

mening är det angeläget att ansträngningar i första hand görs för att

bereda dessa personer möjlighet att arbeta på heltid. Deltidsarbetslö-

sa har också rätt att få aktivitetsgaranti. Som framgår av propositio-

nen kommer regeringen att ge AMS i uppdrag att kartlägga vilka arbets-

givare som har en stor andel deltidsarbetare och som inte erbjuder

önskad arbetstid. AMS skall sedan ha överläggningar med dessa arbets-

givare i syfte att förmå dem att organisera sitt arbete på ett sådant

sätt att oönskade deltidsarbeten i möjligaste mån undviks.

Utskottet vill i detta sammanhang även peka på att man i den s.k.

Vårdkommissionen, dvs. regeringen tillsammans med Svenska kommunför-

bundet, Landstingsförbundet, Svenska kommunalarbetarförbundet, Vård-

förbundet och SACO, enats om att deltidsarbetslösheten bland vård- och

omsorgspersonal skall halveras. Regeringen avser att kalla parterna

till ett möte i december 2000 i syfte att låta göra en gemensam utvär-

dering av i vilken utsträckning det skett en förskjutning från tim-

och deltidsanställningar till heltidsanställningar.

Enligt utskottets mening är de pågående insatserna ett viktigt led i

arbetet med att bereda deltidsarbetslösa möjlighet att arbeta heltid.

Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande följer denna fråga.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion 1999/2000:A219

yrkande 2 (v) i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad

utskottet anfört.

Utskottet övergår nu till att behandla motionerna A271,

1999/2000:A208, 1999/2000:A204 som samtliga tar upp olika frågor som

rör tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen. Den förstnämnda motio-

nen tar upp deltidsarbetslösas rätt till ersättning och den andra rör

dagpenningberäkningen. Enligt vad utskottet har erfarit är tillämp-

ningen i dessa fall inte enhetlig. När det gäller frågan om deltidsan-

ställdas ersättningsrätt är det AMS uppfattning att ersättning skall

utgå, men det finns exempel på kassor som är av annan uppfattning. När

det gäller frågan om beräkningen av dagpenning håller AMS på med en

översyn av sina föreskrifter.

Praxis i fråga om politikers rätt till ersättning varierar från kassa

till kassa. Detta beror på att det är oklart om arvoden skall berätti-

ga till arbetslöshetsersättning. AMS har i ett meddelande (nr 17/1995)

lämnat viss vägledning i detta hänseende. Enligt meddelandet kvalifi-

cerar arvoden som utgår för förtroendeuppdrag på heltid till arbets-

löshetsersättning. Enstaka förtroendeuppdrag kvalificerar inte enligt

detta meddelande.

Utskottet anser att dessa exempel visar på behovet av att det sker en

kontinuerlig uppföljning av reglernas tillämpning. Utskottet vill dock

betona att man i varje enskilt fall måste beakta de särskilda omstän-

digheter som kan finnas. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskot-

tet motionerna 1999/2000:A204 (mp), 1999/2000:A208 (s) och A271 (s).

När det slutligen gäller kravet på samordning av utbetalningsrutinerna

vad gäller arbetslöshetsersättning och ersättning vid deltagande i

arbetsmarknadsutbildning har utskottet underhand fått information om

att frågan för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Utskottet

vill inte föregripa denna beredning och är därför inte berett att

föreslå något tillkännagivande i frågan. Utskottet avstyrker därför

motionerna 1999/2000:A265 och A298 (s).

11.2 Företagare

Bakgrund

I samband med 1997 års ändringar i arbetslöshetsförsäkringen genomför-

des förbättringar för företagare. En förändring rörde kriteriet för

när en företagare skall anses som arbetslös. Den innebar att en före-

tagare skall anses som arbetslös när den personliga verksamheten i

rörelsen vid en samlad bedömning kan anses ha upphört annat än till-

fälligt. Detta innebär att prövningen av om företagaren har upphört

med verksamheten skall göras mot bakgrund av samtliga omständigheter i

ärendet. Enstaka omständigheter, såsom en kvarvarande skyldighet att

vara registrerad för mervärdesskatt eller innehav av F-skattesedel,

får inte vara avgörande för om en företagare skall anses vara arbets-

lös. Inte heller det förhållandet att en företagare, som har sin pri-

vatbostad på samma fastighet som rörelsen eller i anslutning till

denna, bor kvar på näringsfastigheten efter den definitiva nedlägg-

ningen av rörelsen, bör i sig innebära att arbetslöshetsersättning

inte kan utgå. Det är även möjligt för en företagare som blivit ar-

betslös att under vissa förhållandena hyra ut lokaler eller arrendera

mark. Begreppet "samlad bedömning" innebär också att man kan beakta en

medlems roll i ett kooperativ eller en ekonomisk förening. Endast

innehavet av ett förtroendeuppdrag eller tillhörigheten till ett ko-

operativ eller en förening bör inte vara avgörande för den enskildes

möjlighet att erhålla ersättning. Det väsentliga vid bedömningen är

medlemmens funktion och inflytande samt ekonomiska engagemang i och

beroende av kooperativet eller föreningen och om detta hindrar perso-

nen i fråga från att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Vidare infördes en möjlighet för företagare att betraktas som arbets-

lös vid ett tillfälligt uppehåll i en och samma verksamhet. Uppehållet

får dock inte till någon del vara av säsongskaraktär. Ersättningsrät-

ten är begränsad till ett avbrott. Under uppehållet får det inte be-

drivas någon verksamhet. Den försäkrade måste anmäla sig som arbetslös

och stå till arbetsmarknadens förfogande. I likhet med när verksamhe-

ten avvecklas definitivt skall företagaren i dessa situationer kunna

hyra ut lokaler eller arrendera ut mark.

Vid bestämmande av företagarnas dagpenning är huvudregeln att den

skall beräknas på ett genomsnitt av inkomsterna från rörelsen under de

senaste tre åren, exklusive avvecklingsåret, före arbetslöshetens

inträde.

Om företagaren har bedrivit verksamhet kortare tid än tolv månader och

innan dess varaktigt haft anställning som arbetstagare kan dagsför-

tjänsten, om det är till fördel för henne eller honom, beräknas på

grundval av inkomsten som anställd.

Motioner

I en rad motioner framförs olika synpunkter och förslag som rör före-

tagarnas ersättningsrätt.

Flera motioner tar upp frågan om att tillsätta en utredning för att se

över företagarnas arbetslöshetsersättning.

Kristdemokraterna påpekar i kommittémotion A279 att de nuvarande reg-

lerna i arbetslöshetsförsäkringen främst är inriktade på arbetstagare.

Frågan om företagares ställning i arbetslöshetsförsäkringen är kompli-

cerad och måste snabbt ses över i syfte att ge grundtrygghet också

till egenföretagare. Särskilt bör jordbrukares situation uppmärksam-

mas. Även kraven för att erhålla arbetslöshetsersättning måste se

över. Reglerna om rätt till ersättning för delägare i kooperativ måste

förtydligas. Kristdemokraterna föreslår därför att det tillsätts en

utredning med detta uppdrag (yrk. 7).

Motsvarande krav framställde partiet under den allmänna motionstiden

1999 i kommittémotion 1999/2000:A255 (yrk. 8 och 9).

Även Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd, fp) föreslår i motion A246

att det tillsätts en utredning som skall belysa villkoren för företa-

gares rätt till arbetslöshetsersättning.

I motion 1999/2000:A224 från allmänna motionstiden 1999 framställer

Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda s) krav på översyn av ersätt-

ningsvillkoren för nyföretagare.

Miljöpartiet behandlar i partimotion N388 frågor om de s.k. soloföre-

tagarnas rätt till arbetslöshetsersättning. Enligt Miljöpartiet är

soloföretagare mycket utsatta i händelse av arbetslöshet. Detta beror

på att trygghetssystemen från början utformades utifrån den anställde

lönearbetarens behov. Miljöpartiet pekar i motionen på en del områden

där det krävs förändringar. Detta gäller bl.a. det förhållandet att en

företagare till skillnad från en vanlig arbetstagare inte kan växla

mellan aktivt arbete och arbetslöshetsersättning. Vidare bör återbe-

talningsreglerna ändras. Beräkningsgrunderna för dagpenningen måste

ändras så att de utgår från en längre tidsperiod. Slutligen måste

företagarens rätt till deltidsersättning lösas (yrk. 3).

I motion A250 av Per-Erik Granström m.fl. (s) föreslås att regeringen

i sitt fortsatta arbete med företagarfrågor ser över problematiken med

ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen och stöd till start av

näringsverksamhet.

Barbro Feltzing (mp) föreslår i motion A299 att man bör utreda möjlig-

heterna för renskötande samer att kunna erhålla arbetslöshetsersätt-

ning.

Kenneth Johansson hävdar i motion 1999/2000:N212 från den allmänna

motionstiden 1999 att den praktiska tillämpningen av arbetslöshetsför-

säkringen innebär att vissa medlemmar i arbets- eller personalkoopera-

tiv inte erhåller någon ersättning (yrk. 1).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att stimulera företagan-

det. Ett väl utvecklat företagande leder till fler arbetstillfällen

och därigenom minskad arbetslöshet. För att underlätta företagandet

har det under de senaste åren vidtagits en rad åtgärder.

En åtgärd som ofta diskuterats i detta sammanhang är företagarnas

möjligheter att erhålla arbetslöshetsersättning. Ersättningsrätten har

alltid varit omdiskuterad. Skäl som anförts emot ersättningsrätt är

att det är svårt att kontrollera om företagaren verkligen står till

arbetsmarknadens förfogande. En alltför generös ersättningsrätt bli

ett slags subvention och kan indirekt leda till att andra företag

drabbas. Skäl som anförts för ersättningsrätt är att företagarna i

likhet med andra grupper behöver ekonomisk trygghet.

Som framgår av bakgrundsbeskrivningen genomfördes 1998 en förbättring-

ar för företagare. Dessa förändringar var principiellt mycket viktiga

och innebar en väsentlig förbättring av företagares rätt till ersätt-

ning. Ändringarna var enligt utskottets mening en bra avvägning mellan

de olika intressen som gör sig gällande. Genom kriteriet "samlad be-

dömning" har en mer nyanserad bedömning av ersättningsrätten möjlig-

gjorts. Vidare innebär möjligheten att ha ett tillfälligt uppehåll i

rörelsen att risken för kapitalförstörning minskar samtidigt som det

blir lättare att återuppta verksamheten. Den nya beräkningen av dag-

penningens storlek innebär att fler personer törs starta nya företag.

Lagändringarna har nu varit i kraft i snart tre år. Utskottet kan

notera att det framförts synpunkter på de nya reglerna och på deras

tillämpning. Krav ställs på förbättringar. I flera motioner har också

framförts krav på en utredning för att se över dessa frågor.

Utskottet kan notera att regeringen i propositionen har uppmärksammat

företagarnas rätt till arbetslöshetsersättning. Regeringen påpekar att

det sker stora förändringar vad gäller nyföretagande vilket ställer

nya krav på alla sociala försäkringssystem inklusive arbetslöshetsför-

säkringen. Regeringen avser därför att analysera dessa förändringar.

Vidare uppges det att regeringen kommer att följa utvecklingen av de

nya anställningsformerna i gränslandet egenföretagande och anställ-

ning. Enligt vad utskottet har erfarit har det inom Regeringskansliet

tillsatts en analysgrupp.

Utskottet, som till viss del kan dela de synpunkter som förts fram i

vissa motioner, förutsätter att denna analysgrupp följer utvecklingen

av företagarnas rätt till arbetslöshetsersättning i syfte att få ett

underlag för fortsatta bedömningar av om det krävs några förändringar

som bidrar till att företagande inte motverkas. Det är särskilt vik-

tigt att följa hur reglerna i arbetslöshetsförsäkringen tillämpas så

att en enhetlig tillämpning uppnås. Det är också viktigt att i samman-

hanget väga in det kooperativa företagandet. Utskottet utgår från att

analysgruppen även överväger behovet av en utredning som ser över

reglerna om arbetslöshetsersättning för företagare.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna

1999/2000:A224 (s), 1999/2000:A255 yrkandena 8 och 9 (kd), A246 (c, m,

kd, fp), A250 (s), A279 yrkande 7 (kd), A299 (mp), N388 yrkande 3 (mp)

och 1999/2000:N212 yrkande 1 (c) i den mån de inte kan anses tillgodo-

sedda genom vad utskottet har anfört.

11.3 Bemanningsföretag

Motioner

Frågor om ersättningsrätten för anställda vid bemanningsföretag tas

upp i flera motioner.

Moderaterna förordar i kommittémotion A290 en översyn av reglerna i

arbetslöshetsförsäkringen i syfte att åstadkomma en likabehandling

oavsett i vilken typ av företag man arbetar (yrk. 3). Enligt nuvarande

regler betraktas anställda vid bemanningsföretag alltid som heltids-

anställda. De kan därför inte få någon arbetslöshetsersättning för den

deltid under vilken de är arbetslösa.

I kommittémotion A279 framför Kristdemokraterna motsvarande synpunkter

som Moderaterna. De påpekar att ersättningsreglerna för anställda vid

bemanningsföretag är olika beroende på om företaget är offentligt

eller privat. Partiet efterlyser därför enhetliga regelsystem i priva-

ta och offentliga bemanningsföretag (yrk. 6).

Helena Höij och Inger Strömbom (båda kd) anser i motion A252 att re-

gelverket i arbetslöshetsförsäkringen för de privata bemanningsföreta-

gen är diskriminerande (yrk. 1).

I motion Sk732 konstaterar Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder

(båda m) att arbetskraftsbehov till följd av svängningar inom turist-

branschen bör kunna tillgodoses genom bemanningsföretag. Det bör vara

möjligt för anställda vid dessa företag att erhålla arbetslöshetser-

sättning (yrk. 4).

Utskottets ställningstagande

I samband med utskottets behandling av förslaget till den nuvarande

lagen om arbetslöshetsförsäkring behandlade utskottet ett antal motio-

ner som rörde ersättningsrätten för anställda i uthyrningsföretag

(1996/97:AU13 s. 48 ff.). I sitt ställningstagande lämnade utskottet

en utförlig redovisning av de ersättningsregler som gäller för dessa

arbetstagare. I betänkandet anfördes följande.

I ett meddelande den 27 februari 1996 förklarade AMS (nr 5/1996) att

man ansåg att anställda vid uthyrningsföretag inte var ersättningsbe-

rättigade. Meddelandet var föranlett av att AMS hade uppmärksammat att

en del arbetslöshetskassor hade olika tillämpning avseende rätten till

arbetslöshetsersättning för arbetstagare som var anställda i uthyr-

ningsföretag.

Den uppfattning som AMS gav till känna överensstämde med den rätts-

praxis som finns inom detta område. Av ett flertal avgöranden i För-

säkringsöverdomstolen framgår att domstolen har funnit att en person

som vid återkommande tillfällen anlitats av ett personaluthyrningsfö-

retag skall anses vara tillsvidareanställd vid företaget i den omfatt-

ning som svarar mot personens arbetsutbud. Detta gäller oavsett hur

anställningsavtalet i det enskilda fallet är utformat.

Denna praxis är fortfarande vägledande vid bedömningen av ersättnings-

rätten. Utskottet kan konstatera att det numera inom flera avtalsområ-

den finns kollektivavtal som innebär att anställda vid bemanningsföre-

tag är garanterade en viss lön även om de inte får något uppdrag.

I samband med utskottets behandling av budgetpropositionen för år 2000

tog utskottet upp frågor som rörde uthyrnings- och bemanningsföretag

(bet. 1999/2000:AU1). Utskottet pekade där på att verksamheten vid

uthyrningsföretag väcker en rad frågor. På förslag av utskottet gjorde

riksdagen ett tillkännagivande med innebörd att det bör ske en förut-

sättningslös översyn av denna verksamhet.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer det vid Regeringskansliet att

tillsättas en arbetsgrupp som skall göra denna översyn. I gruppen

skall företrädare för arbetsmarknadens parter ingå. Utskottet utgår

från att gruppen i sin översyn även kommer att beakta frågor som rör

arbetslöshetsersättningen. Med hänsyn till det anförda avstyrker ut-

skottet motionerna A252 yrkande 1 (kd), A279 yrkande 6 (kd), A290

yrkande 3 (m) och Sk732 yrkande 4 (m).

11.4 Familjehem m.m.

Motioner

I kommittémotion A279 konstaterar Kristdemokraterna att en familje-

hemsförälder som regel inte kan erhålla arbetslöshetsersättning. Par-

tiet anser att arbetstagarbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen bör

ändras så att även denna grupp kan erhålla ersättning (yrk. 8).

Motsvarande yrkande framställer Kristdemokraterna i kommittémotion

1999/2000:A255 (yrk. 10) som väckts under allmänna motionstiden 1999.

I motionerna A221 respektive A251 framför Ulla-Britt Hagström och

Rosita Runegrund (båda kd) respektive Berit Adolfsson och Anita Sidén

(båda m) kravet att fosterföräldrar skall likställas med anställda och

därigenom kunna bli berättigade till arbetslöshetsersättning.

Även Hans Karlsson (s) anser att familjehemsföräldrarnas ekonomiska

trygghet och arbetsrättsliga ställning bör stärkas och föreslår i

motion 1999/2000:A243 från allmänna motionstiden 1999 att dessa frågor

utreds.

Utskottets ställningstagande

Även frågan om familjehemsföräldrars rätt till arbetslöshetsersättning

har behandlats i flera tidigare betänkanden (se bl.a. 1997/98:AU5 och

1998/99:AU7). Senaste gången var våren 1999.

Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden

tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård

och omvårdnad. Enligt hittillsvarande praxis kan en person i egenskap

av familjehemsförälder eller fosterhemsförälder inte erhålla medlem-

skap i en arbetslöshetskassa. Inte heller har det arbete som han eller

hon utför ansetts tillgodoräkningsbart i arbetsvillkoret. Tiden i

arbetet har inte heller ansetts vara s.k. överhoppningsbar tid.

Utskottet har vid sin behandling av frågan inte velat föreslå någon

förändring. Även om utskottet kan ha förståelse för de synpunkter som

lämnats av motionärerna är utskottet inte heller i nuläget berett att

föreslå någon förändring. Utskottet vill dock peka på att i den upp-

följning som regeringen skall genomföra vad gäller utvecklingen av

anställningsformerna i gränslandet mellan egenföretagande och anställ-

ning, bör det vara möjligt att överväga problematiken vad gäller er-

sättningsrätten för dem som erhåller arvoden och inte betraktas som

anställda. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna

1999/2000:A243 (s), 1999/2000:A255 yrkande 10 (kd), A221 (kd), A251

(m) och A279 yrkande 8 (kd).

11.5 "Elektroniska kassakort"

När en arbetslös skall ansöka om arbetslöshetsersättning skall det ske

skriftligen enligt 47 § ALF. Till ansökan skall sökanden bifoga ett

intyg av arbetsgivaren om den sökandes arbetsförhållanden samt de

uppgifter i övrigt som behövs för bedömandet av ersättningsrätten. Av

23 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring framgår att

ansökan skall göras på den blankett som fastställts av AMS. Denna

blankett brukar kallas kassakort.

Handläggningen vid arbetslöshetskassorna är således skriftlig. Sedan

någon tid tillbaka pågår det olika former av försöksverksamhet där

sökanden gör sin ansökan på elektronisk väg.

Som exempel kan nämnas att Akademikernas arbetslöshetskassa (AEA) i

april 1999 startat en projektverksamhet som innebär att sökanden er-

bjuds att göra sin ansökan på ett s.k. e-kassakort. Ett e-kassakort är

en elektronisk blankett som sänds in till AEA via Internet. All per-

sonlig information som den sökande skickar via nätet är krypterad, och

endast den som har en personlig kod kan hämta och lämna uppgifter via

e-kassakort. De uppgifter den sökande lämnar måste bekräftas med en

elektronisk signatur för att AEA skall kunna ta emot e-kassakortet.

För att kunna använda sig av e-kassakort måste sökanden teckna ett

användaravtal.

Ett annat exempel är den försöksverksamhet som bedrivs av Kommunalar-

betarnas arbetslöshetskassa och som innebär att ett antal medlemmar

skall kunna deklarera sin arbetslöshet per telefon, s.k. telekassa-

kort. Försöket startade i april 2000 och skall pågå till den 31 decem-

ber 2001. Systemet fungerar så att den arbetslöse kassamedlemmen ring-

er ett 020-nummer. Medlemmen anger sitt personnummer och den personli-

ga PIN-kod som han eller hon har erhållit tidigare. Därefter lämnar

sökanden uppgifter genom att svara på ett antal frågor. Innan en med-

lem kan använda sig av systemet måste ett skriftligt avtal träffas med

arbetslöshetskassan.

Enligt vad utskottet har erfarit har dessa försök fallit väl ut. En

effekt av de nya ansökningsförfarandena är bl.a. att antalet ofull-

ständiga ansökningar har minskat kraftigt. Det finns nu intresse hos

flera arbetslöshetskassor att få börja med liknande verksamhet. Ut-

skottet anser att denna verksamhet bör uppmuntras. Det blir lättare

för den enskilde att söka ersättning samtidigt som arbetslöshetskas-

sornas verksamhet kan utvecklas och bli effektivare. Utskottet vill

dock betona att det är angeläget att systemen utformas på ett rättssä-

kert och tillförlitligt sätt.

En fråga som har uppkommit är om system av detta slag överensstämmer

med det krav på skriftlighet som finns i ALF. Enligt vad utskottet har

erfarit har denna fråga inte utretts. Enligt uppgift pågår det inte

heller något sådant arbete inom Regeringskansliet.

Utskottet anser att det är angeläget att verksamheten med olika former

av elektroniska ansökningar utvecklas. Det är därför av största vikt

att det görs en översyn av regelverket kring arbetslöshetsersättningen

i syfte att underlätta och effektivisera arbetslöshetskassornas verk-

samhet genom användandet av elektroniska ansökningar. Utskottet anser

att regeringen skyndsamt bör göra en sådan översyn och, om så erford-

ras, föreslå nödvändiga lagändringar. Vad utskottet har anfört bör ges

regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionen 2000/01:A1 yrkande 1,

res. 1 (c)

2. beträffande införande av en allmän och obligatorisk arbetslös-

hetsförsäkring m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A255 yrkande 3,

1999/2000:A273, 1999/2000:A282 yrkandena 4-6, 2000/01:A1 yrkande 2,

2000/01:A2 yrkande 1, 2000/01:A5 yrkandena 1-4,

2000/01:A276, 2000/01:A279 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Sk692 yrkande

26 samt 1999/2000:N214 yrkande 22,

res. 2 (m)

res. 3 (kd)

res. 4 (c)

res. 5 (fp)

3. beträffande uppföljning av handlingsplaner

att riksdagen avslår motion 2000/01:A2 yrkande 2,

res. 6 (fp)

4. beträffande arbetsmarknadspolitiska insatser på kulturområdet

m.m.

att riksdagen avslår motion 2000/01:Kr230 yrkandena 1 och 12,

5. beträffande uppföljning av föreskrifter

att riksdagen avslår motion 2000/01:A296,

6. beträffande mjuk övergång mellan gamla och nya regler

att riksdagen avslår motion 2000/01:A3 i motsvarande del,

7. beträffande anpassning av grundvillkoret

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A216,

8. beträffande förslaget om sökområde

att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1 i motsvarande

del och med avslag på motionerna 2000/01:A2 yrkande 3, 2000/01:A5

yrkande 5 och 2000/01:A279 yrkande 3 antar det av regeringen enligt

bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 9 a §,

res. 7 (m, kd, fp)

9. beträffande sökaktivitet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A220 yrkande 19 och

2000/01:A1 yrkande 3,

res. 8 (c)

10. beträffande utformningen av sanktionsreglerna

att riksdagen avslår motion 2000/01:A3 i motsvarande del,

11. beträffande nedsättning av dagpenning m.m.

att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1 i motsvarande

del och med avslag på motion 2000/01:A5 yrkande 6 antar det av rege-

ringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 43-45, 45 a och 46

§§,

res. 9 (m)

12. beträffande utredning om sanktionsregler m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A220 yrkande 20,

1999/2000:A250 yrkandena 1-4 och 1999/2000:A255 yrkande 7,

13. beträffande främre parentesen

att riksdagen avslår motion 2000/01:A279 yrkande 4,

res. 10 (kd, c)

14. beträffande arbetsvillkor och anställningsstöd m.m.

att riksdagen att riksdagen med anledning av propositionens yrkande

1 i motsvarande del antar det av utskottet enligt bilaga 3 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-

säkring såvitt avser 14 och 17 §§,

res. 11 (m)

15. beträffande alternativt arbetsvillkor

att riksdagen att riksdagen med anledning av propositionens yrkande

1 i motsvarande del antar det av utskottet enligt bilaga 3 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-

säkring såvitt avser 13 a §

16. beträffande anställningsstöd och kulturarbetare

att riksdagen avslår motion 2000/01:A4,

17. beträffande tid med vårdbidrag

att riksdagen avslår motion 2000/01:A259,

18. beträffande vård av sjukt barn

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A255 yrkande 5,

res. 12 (kd)

19. beträffande studerandes ersättningsrätt

att riksdagen att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A255 yrkande

4, 2000/01:A1 yrkande 5, 2000/01:A229, 2000/01:A272, 2000/01:A297,

1999/2000:Ub499 yrkande 23 och 2000/01:Ub479 yrkande 10,

res. 13 (kd)

res. 14 (c)

20. beträffande förlängning av ersättningsperioden

att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1 i motsvarande

del och med avslag på motion 2000/01:A5 yrkande 7 antar det av rege-

ringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 22 § första styck-

et,

res. 15 (m)

21. beträffande förhöjd dagpenning

att riksdagen att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1

i motsvarande del och med avslag på motionerna 2000/01:A5 yrkande 8

och 2000/01:A279 yrkande 5 antar det av regeringen enligt bilaga 1

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbets-

löshetsförsäkring såvitt avser 25 §,

res. 16 (m, kd)

22. beträffande ytterligare höjning av dagpenningnivån

att riksdagen avslår motion 2000/01:A3 i motsvarande del,

res. 17 (m) - motiv.

23. beträffande tidsgränser för aktivitetsgarantin

att riksdagen med bifall till propositionens punkt 3 och med avslag

på motion 2000/01:A5 yrkande 9 godkänner det som regeringen föreslagit

i fråga om tidpunkten för att erbjuda heltidsaktivitet inom ramen för

aktivitetsgarantin,

res. 18 (m)

24. beträffande riktlinjer för aktivitetsgarantin

att riksdagen avslår motion 2000/01:A1 yrkande 4,

res. 19 (c)

25. beträffande utredning om medlemsvillkor m.m.

att riksdagen avslår motion 2000/01:A285,

26. beträffande utredning om tillsynsverksamhet

att riksdagen avslår motion 2000/01:A279 yrkande 9,

res. 20 (m, kd)

27. beträffande lagförslagen i övrigt, ikraftträdande m.m.

att riksdagen

dels med bifall till propositionens yrkande 1 i motsvarande del antar

det av utskottet enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om änd-

ring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i den mån det inte

omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

dels beslutar att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna samt

ingressen till förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring skall ha den lydelse som framgår av bilaga 3,

dels med anledning av propositionens yrkande 2 antar det enligt bilaga

2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:239) om ar-

betslöshetskassor med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen

skall ha följande lydelse: "Denna lag träder i kraft den 5 februari

2001.",

28. beträffande deltidsarbetslösas ersättningsrätt

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A219 yrkande 2,

res. 21 (m) - motiv.

29. beträffande tillämpningsfrågor i arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A204, 1999/2000:A208 och

2000/01:A271,

30. beträffande samordning av utbetalningsrutiner

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A265 och 2000/01:A298,

31. beträffande utredning om företagares ersättningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A224, 1999/2000:A255 yr-

kandena 8 och 9, 2000/01:A246, 2000/01:A250, 2000/01:A279 yrkande 7,

2000/01:A299, 1999/2000:N212 yrkande 1 samt 2000/01:N388 yrkande 3,

res. 22 (m, kd, c, fp)

32. beträffande anställda i bemanningsföretag

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:A252 yrkande 1, 2000/01:A279

yrkande 6, 2000/01:A290 yrkande 3 och 2000/01:Sk732 yrkande 4,

res. 23 (m, kd)

33. beträffande familjehem

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A243, 1999/2000:A255 yr-

kande 10, 2000/01:A221, 2000/01:A251 och 2000/01:A279 yrkande 8,

res. 24 (kd)

34. beträffande översyn med anledning av elektroniska ansökning-

ar

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskot-

tet anfört om en översyn av regelverket med anledning av användandet

av elektroniska ansökningar.

Stockholm den 7 december 2000

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

I beslutet har deltagit: Sven-Erik Österberg (s), Hans Andersson (v),

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Mar-

tin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder

(m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Camilla Sköld Jansson

(v), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Barbro Feltzing (mp),

Magnus Jacobsson (kd) och Runar Patriksson (fp).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1) (c)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmänna

frågor m.m. som börjar med "Utskottet tar" och slutar med "av utskot-

tet" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall arbetslöshetsförsäkringen vara en om-

ställningsförsäkring för de personer uppfyller vissa kvalifikations-

krav. Den får inte bli en långsiktig försörjningskälla för de arbets-

lösa och det är viktigt att arbetslösa så snabbt som möjligt kommer

tillbaka in på arbetsmarknaden. I detta sammanhang har arbetslöshets-

försäkringens utformning en viktig funktion att fylla. Utskottet anser

att regeringens förslag inte uppfyller det krav som bör ställas på en

väl fungerande omställningsförsäkring. Utskottet återkommer i reserva-

tion 4 till hur den enligt utskottets mening bör utformas. Med hänsyn

till det anförda anser utskottet i likhet med Centerpartiet i motion

A1 yrkande 1 att propositionen bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A1 yrkande 1 avslår pro-

positionen,

2. Införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

m.m. (mom. 2) (m)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg

(alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmänna

frågor m.m. som börjar med "Utskottet går" och slutar med "(m) av-

styrks" bort ha följande lydelse:

För närvarande saknas det minst 300 000 jobb för att lika många skall

ha ett arbete i dag som för tio år sedan. Och då har ändå den arbets-

föra befolkningen ökat med ca 100 000 personer sedan dess. Jämfört med

1990 har vi ca 135 000 fler öppet arbetslösa och ca 80 000 fler i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Socialdemokraterna har medvetet exkluderat alltfler människor i ar-

betsför ålder från arbetskraften och därmed också från "officiell"

arbetslöshet. Följaktligen är det i dag 1,25 miljoner individer (400

000 fler än för tio år sedan) i arbetsför ålder som överhuvudtaget

inte räknas in i det statistiska begreppet "arbetskraft".

Utskottet kan således inte dela regeringens och stödpartiernas för-

tjusning över framgången för de senaste årens utpräglade statistikpo-

litik. Det var visserligen "bara" 4 % öppet arbetslösa i septem-

ber/oktober. Men det uppsatta målet nåddes framför allt genom en våld-

sam expansion av de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Trots en brin-

nande högkonjunktur trycktes ytterligare ca 50 000 människor ut i

olika AMS-åtgärder under de sista tre månaderna.

Sammanfattningsvis framstår arbetsmarknadsläget som fortsatt allvar-

ligt. Det är ca 4 % öppet arbetslösa. Därtill kommer ca 3 % arbetslösa

som utsätts för AGA och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ytter-

ligare ca 1 % återfinns inom det s.k. kunskapslyftet och den totala

arbetslösheten uppgår därmed i verkligheten till drygt 9 %. Därutöver

finns ytterligare ca 2-3 % s.k. latent arbetssökande som över huvud

taget inte syns i statistiken. Det är människor som kan arbeta och

vill arbeta. Men eftersom de av olika skäl inte aktivt söker arbete så

har de "bortdefinierats" från arbetskraften.

I näringslivet ökar svårigheterna att rekrytera personal. Samtidigt är

över 55 000 människor långtidsarbetslösa. För denna grupp ljusnar

läget endast långsamt. Med nuvarande takt skulle det teoretiskt dröja

20 år innan dagens alla långtidsarbetslösa åter är i arbete.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att såväl arbetsmarknadspolitiken

som arbetslöshetsförsäkringen verkligen understöder en arbetslinje. Så

är inte fallet. I stället har arbetsmarknadspolitiken i hög grad varit

inriktad på volymåtgärder i syfte att kvalificera arbetslösa för nya

ersättningsperioder i försäkringen, snarare än för nya arbeten.

Avsikten med arbetslöshetsförsäkringen är att skydda människor som

drabbas av ofrivillig arbetslöshet från stora inkomstbortfall. Därige-

nom skall den arbetslöse under en omställningstid ges möjlighet att

söka andra jobb eller utbilda sig för nya. I stället har arbetslös-

hetsförsäkringen alltmer kommit att anta formen av en sorts medborgar-

lön för "insiders" på arbetsmarknaden. Ersättningsberättigade perioder

av arbetslöshet varvas med arbetsmarknadspolitiska åtgärder i en ut-

sträckning som har gjort arbetslöshetsförsäkringen till en permanent

försörjningskälla för många. Samtidigt finns det en halv miljon

"outsiders", vilket motsvarar 12 % av arbetskraften, som står helt

utanför arbetslöshetsförsäkringen. Särskilt drabbade är ungdomar och

invandrare.

I propositionen anges fyra olika krav som regeringen vill ställa på en

god arbetslöshetsförsäkring. Utskottet, som inte har någon invändning

mot kraven som sådana, anser att den nuvarande arbetslöshetsförsäk-

ringen inte uppfyller dessa krav. Inte heller innebär de föreslagna

förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen att kraven uppnås.

När det gäller kravet på att försäkringen skall främja den ekonomiska

effektiviteten anser utskottet att effektiviteten i samhällsekonomin

motverkas av att arbetslöshetsförsäkringen har förlorat sin karaktär

av omställningsförsäkring. För att återge försäkringen karaktären av

en omställningsförsäkring krävs att det införs någon form av tidsmäs-

sig begränsning (en s.k. bortre parentes). En tidsbegränsning skulle

förstärka försäkringstagarnas incitament att söka och ta jobb och

därmed förkorta arbetslöshetstiderna.

Med nuvarande utformning bidrar arbetslöshetsförsäkringen inte till

att främja en sund lönebildning. I stället bidrar den till att hålla

uppe reservationslönerna, dvs. den lönenivå som krävs för att en indi-

vid skall uppfatta det som mer lönsamt att arbeta jämfört med att inte

arbeta. Det gör att den enskilde blir mindre benägen att acceptera de

arbeten som erbjuds. Söktiderna när den arbetslöse letar arbete för-

längs och rörligheten minskar, både mellan olika lokala arbetsmarkna-

der och mellan olika branscher eller yrken.

Höga reservationslöner bidrar till att öka den strukturella arbetslös-

heten. Arbeten med heltidslöner som understiger reservationslönen slås

ut från arbetsmarknaden. Ju högre reservationslönerna är, desto svåra-

re blir det att komma in på arbetsmarknaden utan att besitta en hög

kompetens.

Vad sedan gäller de försäkringsmässiga sambanden i arbetslöshetsför-

säkringen kan utskottet konstatera att dessa är svaga. I nuläget är

arbetslöshetsförsäkringen till mer än 90 % finansierad med skatteme-

del. Samtidigt administreras den i huvudsak av arbetslöshetskassor som

är direkt knutna till de fackliga organisationerna. Det är visserligen

möjligt att vara medlem i en arbetslöshetskassa utan att samtidigt

vara medlem i fackförening. I realiteten är emellertid arbetslöshets-

kassorna och fackföreningarna sammankopplade och konstruktionen fram-

står som ett sorts rekryteringsbidrag till dessa föreningar. Utskottet

delar Moderaternas ståndpunkt att det är orimligt att en arbetslös-

hetsförsäkring som har så totalt dominerande offentliga inslag skall

administreras av andra.

I stället för den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen bör det införas

en allmän försäkring som omfattar alla. Administrationen bör skötas av

det allmänna. Vidare bör de försäkringsmässiga sambanden förstärkas

genom höjd egenfinansiering. Härigenom understöds också en sund löne-

bildning.

Vidare konstateras i propositionen att en arbetslöshetsförsäkring

måste vara rättvis. I propositionen beskrivs det som rättvist att

arbetslöshetsförsäkringen håller reservationslönerna uppe. Utskottet

delar inte detta synsätt. Enligt utskottets mening kan en arbetslös-

hetsförsäkring inte anses som rättvis när den omöjliggör för stora

grupper av människor att ens komma in på arbetsmarknaden. Däremot

instämmer utskottet i att arbetslöshetsförsäkringen bör vara solida-

riskt finansierad i den meningen att försäkringspremierna inte skall

relateras till risken för att man skall bli arbetslös.

Slutligen slås i propositionen fast att arbetslöshetsförsäkringen

skall präglas av legitimitet och rättssäkerhet i tillämpningen. Enligt

utskottets mening är det två omständigheter som särskilt skadar ar-

betslöshetsförsäkringens legitimitet. Den ena är att försäkringen inte

fungerar som den var tänkt, dvs. att den har tappat sin karaktär av

omställningsförsäkring. Den andra är det faktum att en nästan helt

skattefinansierad verksamhet inte administreras av staten.

Även rättssäkerheten vid tillämpningen brister. Genom att det inte

finns någon tidsgräns vad gäller ersättningsrätten har den enskildes

eget ansvar blivit otydligt. För att i någon mån upprätthålla ar-

betslinjen tvingas regeringen därför att införa olika sanktionsregler

och krav på sökaktiviteter, byte av bostadsort och yrke etc. Inte

sällan har arbetsförmedlarna upplevt sanktionssystemet som så hårt att

man underlåtit att tillämpa det.

De förslag till förändringar av sanktionsreglerna som nu framläggs

innebär en uppmjukning jämfört med det formella regelsystem som gäller

i dag - men som inte tillämpas i praktiken. I praktiken är det emel-

lertid fråga om en betydande skärpning.

Utskottet menar, i likhet med Moderaterna, att man i stället bör infö-

ra en tydlig omställningsförsäkring. Då läggs ett ökat ansvar på den

enskilde försäkringstagaren och då kan man också slopa huvuddelen av

regel-, kontroll- och sanktionssystemen. Det skulle innebära en bety-

dande ökning av rättssäkerheten i tillämpningen. Det skulle också

innebära att arbetsförmedlarna slapp agera poliser gentemot de arbets-

lösa och i stället kunde koncentrera sig på att ge dessa hjälp och

biträde.

Utskottet anser i likhet med Moderaterna att arbetslöshetsförsäkringen

måste reformeras. Det bör införas en allmän obligatorisk arbetslös-

hetsförsäkring. Administrationen av arbetslöshetsförsäkringen skall

skötas av staten. Den enskilde skall under en övergångstid erhålla

ersättning för inkomstbortfall. Ersättningsnivån bör vara 75 % av den

arbetslöses tidigare inkomst och en bortre parentes bör införas. Häri-

genom blir den enskildes ansvar tydligare. Egenfinansieringen bör

samtidigt öka.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen tillkänna. Utskottet till-

styrker därmed motionerna A5 yrkandena 1-4 (m), 1999/2000:A282 yrkan-

dena 4-6 (m) och 1999/2000:Sk692 yrkande 26 (m). Motionerna A1 yrkande

2 (c), A2 yrkande 1 (fp), A276 (s), A279 yrkandena 1 och 2 (kd),

1999/2000:A255 yrkande 3 (kd), 1999/2000:A273 (s) och 1999/2000:N214

yrkande 22 (c) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda

genom vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshets-

försäkring m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A282 yrkandena 4-

6, 2000/01:A5 yrkandena 1-4 och 1999/2000:Sk692 yrkande 26 samt med

avslag på motionerna 1999/2000:A255 yrkande 3, 1999/2000:A273,

2000/01:A1 yrkande 2, 2000/01:A2 yrkande 1, 2000/01:A276, 2000/01:A279

yrkandena 1 och 2 samt 1999/2000:N214 yrkande 22 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

m.m. (mom. 2) (kd)

Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmänna

frågor m.m. som börjar med "Utskottet går" och slutar med "(m) av-

styrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att arbetslöshetsför-

säkringen är ett viktigt och nödvändigt inslag i det svenska välfärds-

systemet. Vid en period av arbetslöshet skall den arbetslöse ha kvar

ett ekonomiskt stöd under den tid han eller hon söker ett nytt arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen skall fungera som en omställningsförsäkring

där incitamenten att ta ett nytt arbete är stora. Försäkringen skall

även ge grundtrygghet så länge man aktivt står till arbetsmarknadens

förfogande. Det måste alltid vara mer lönsamt att ta ett kort, till-

fälligt arbete än att låta bli. Man måste sträva efter att minska

marginaleffekterna när personer går från arbetslöshet till arbete

eller från deltidsarbete till heltidsarbete.

Det bör införas en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som

betalas solidariskt av alla. Den skall till skillnad från dagens för-

säkring omfatta alla förvärvsarbetande som har en anknytning till

arbetsmarknaden. I slutet av 1999 var 3,8 miljoner personer anslutna

till arbetslöshetskassorna, vilket motsvarar 88 % av arbetskraften.

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att det även i fortsätt-

ningen finns en från parterna på arbetsmarknaden fristående kassa.

Försäkringen måste utformas på ett sådant sätt att allt arbete oavsett

anställningsform lönar sig. Reglerna skall vara enkla och överblickba-

ra och anpassas efter dagens arbetsmarknad. Kraven för att kunna om-

fattas av arbetslöshetsförsäkringen bör mildras. Ersättningsnivån bör

vara 80 % av den arbetslöses tidigare inkomst vid arbetslöshetens

inträde. Det bör vara möjligt att höja sin ersättning under pågående

ersättningsperiod genom att arbeta. Det bör inte införas någon bortre

parentes i försäkringen. Enligt utskottets uppfattning skall arbets-

marknadspolitiken vara ett statligt ansvar.

Det nuvarande finansieringssystemet måste förändras. I dag motsvarar

de försäkrades medlemsavgifter endast 10 % av utgifterna för arbets-

löshetsförsäkringen. Avgiften är helt oberoende av arbetslöshetens

nivå, och därmed saknas incitament för kassorna och deras huvudmän att

hålla arbetslösheten nere. Genom en högre grad av avgiftsfinansiering

uppnås ett bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. En

viktigt åtgärd är därför att successivt öka egenfinansieringen i ar-

betslöshetsförsäkringen. Avsikten är att ökad arbetslöshet som följer

av dålig lönebildning ökar kostnaden för den enskilde. På samma sätt

sjunker avgiften när arbetslösheten sjunker. Egenfinansieringen bör

motsvara en tredjedel av de totala utgifterna för arbetslöshetsförsäk-

ringen. Den enskilde skall kompenseras genom en generell höjning av

grundavdraget.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker där-

med motionerna A279 yrkandena 1 och 2 (kd) och 1999/2000:A255 yrkande

3 (kd). Motionerna A1 yrkande 2 (c), A2 yrkande 1 (fp), A5 yrkandena

1-4 (m), A276 (s), 1999/2000:A273 (s), 1999/2000:A273 (s),

1999/2000:A282 yrkandena 4-6 (m), 1999/2000:N214 yrkande 22 (c) och

1999/2000:Sk692 yrkande 26 (m) avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda genom vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshets-

försäkring m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A255 yrkande 3 och

2000/01:A279 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna

1999/2000:A273, 1999/2000:A282 yrkandena 4-6, 2000/01:A1 yrkande 2,

2000/01:A2 yrkande 1, 2000/01:A5 yrkandena 1-4, 2000/01:A276,

1999/2000:Sk692 yrkande 26 och 1999/2000:N214 yrkande 22 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

m.m. (mom. 2) (c)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmänna

frågor m.m. som börjar med "Utskottet går" och slutar med "(m) av-

styrks" bort ha följande lydelse:

Som framgår av reservation 1 anser utskottet att arbetslöshetsförsäk-

ringen bör få en annan utformning. Enligt utskottets mening bör er-

sättningsnivån motsvara 80 % av den arbetslöses tidigare inkomst under

de första 200 ersättningsdagarna. Därefter bör ersättningarna succes-

sivt trappas ned. Ersättningsdagarna skall maximalt vara 600. Den

högsta dagpenningnivån bör ändras så att den motsvarar ersättningsni-

våerna i övriga socialförsäkringar. Det skall inte heller vara möjligt

att mer än en gång återkvalificera sig till en ny ersättningsperiod

genom deltagande i arbetsmarknadspolitiska program. Utförsäkrade bör

få en ersättningsnivå som är lägre än ersättningen från arbetslöshets-

försäkringen. Denna ersättning skall inte sänkas på grund av egna

besparingar eller fastighetsinnehav. Vidare bör småföretagarens möj-

ligheter att få arbetslöshetsersättning förbättras. Utskottet anser

att regeringens hållning i denna fråga är otillfredsställande. Enligt

utskottet bör man i högre grad beakta intentionerna i utredningen om

företagares rätt till ersättning från arbetslöshets- och socialförsäk-

ringen, SOU 1998:34, för att därigenom i större utsträckning stimulera

fler att starta företag. Det är också viktigt att arbetslöshetsförsäk-

ringen utformas så att den i högre grad tar hänsyn till att många

kombinerar anställning med företagande.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker

därmed motionerna A1 yrkande 2 (c) och 1999/2000:N214 yrkande 22 (c).

Motionerna A2 yrkande 1 (fp), A5 yrkandena 1-4 (m), A276 (s), A279

yrkandena 1 och 2 (kd), 1999/2000:A255 yrkande 3 (kd), 1999/2000:A273

(s), 1999/2000:A282 yrkandena 4-6 (m) och 1999/2000:Sk692 yrkande 26

(m) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad ut-

skottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshets-

försäkring m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A1 yrkande 2 och

1999/2000:N214 yrkande 22 samt med avslag på motionerna 1999/2000:A255

yrkande 3, 1999/2000:A273, 1999/2000:A282 yrkandena 4-6, 2000/01:A2

yrkande 1, 2000/01:A5 yrkandena 1-4, 2000/01:A276, 2000/01:A279 yrkan-

dena 1 och 2 samt 1999/2000:Sk692 yrkande 26 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört,

5. Införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

m.m. (mom. 2) (fp)

Runar Patriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmänna

frågor m.m. som börjar med "Utskottet går" och slutar med "(m) av-

styrks" bort ha följande lydelse:

Den enskildes trygghet och rörligheten på arbetsmarknaden gynnas av

att det finns ett försäkringsskydd vid tillfällig arbetslöshet. Ut-

skottet delar därför Folkpartiets åsikt att det behövs en arbetslös-

hetsförsäkring som omfattar alla på arbetsmarknaden och ger tillfäl-

ligt inkomstskydd då en arbetslös söker ny anställning.

Enligt utskottets mening bör arbetslöshetsförsäkringen utformas som en

omställningsförsäkring där en tidsbegränsad ersättning baserad på

inkomstbortfall utgår till alla som arbetat länge nog för att kvalifi-

cera sig. Ersättningen skall inledningsvis motsvara 80 % av inkomst-

bortfallet för att successivt trappas ned. Ersättningsnivån skall

motsvara nivåerna i övriga socialförsäkringssystem. Den inkomstrelate-

rade ersättningen bör vara tidsbegränsad. Deltagande i arbetsmarknads-

politiska program skall bara kunna återkvalificera en gång. För ar-

betslösa som trots allt blir utförsäkrade bör det finns ett efterskydd

på en nivå som är lägre än arbetslöshetsersättningen. Denna ersättning

skall till skillnad från socialförsäkringarna inte sänkas på grund av

den enskildes besparingar eller fastighetsinnehav.

Det anförda bör ges regeringen tillkänna. Utskottet tillstyrker därmed

motion A2 yrkande 1 (fp). Motionerna A1 yrkande 2 (c), A5 yrkandena 1-

4 (m), A276 (s), A279 yrkandena 1 och 2 (kd), 1999/2000:A255 yrkande 3

(kd), 1999/2000:A273 (s), 1999/2000:A282 yrkandena 4-6 (m),

1999/2000:N214 yrkande 22 (c) och 1999/2000:Sk692 yrkande 26 (m) av-

styrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshets-

försäkring m.m.

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A2 yrkande 1 samt med

avslag på motionerna 1999/2000:A255 yrkande 3, 1999/2000:A273,

1999/2000:A282 yrkandena 4-6, 2000/01:A1 yrkande 2, 2000/01:A5 yrkan-

dena 1-4, 2000/01:A276, 2000/01:A279 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:Sk692 yrkande 26 samt 1999/2000:N214 yrkande 22 som sin

mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Uppföljning av handlingsplaner (mom. 3) (fp)

Runar Patriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande under avsnitt 3.1

Handlingsplan som börjar med "Folkpartiet har" och slutar med "har

anfört" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att handlingsplanerna inte

bara får bli en "papperskonstruktion" som inte används. Enligt utskot-

tets mening bör det därför genomföras en utvärdering av dessa planer

efter en tids användning. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen

till känna. Utskottet tillstyrker därför motion A2 yrkande 2 (fp).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande uppföljning av handlingsplaner

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A2 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Förslaget om sökområde (mom. 8) (m, kd, fp)

Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Lars-

son (kd), Christel Anderberg (m), Magnus Jacobsson (kd) och Runar

Patriksson (fp) anser.

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2 Sökom-

råde som börjar med "Som utskottet" och slutar med "därför avslås"

bort ha följande lydelse:

Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring, vilket innebär

att syftet med försäkringen är att ersätta den arbetslöse för inkomst-

förlust under en omställningsperiod fram till ett nytt arbete. En

viktig förutsättning för arbetslöshetsförsäkringens funktion är att

den enskilde strävar efter att så snabbt som möjligt få ett nytt arbe-

te så att tiden i arbetslöshet inte blir för lång. Regeringens förslag

motverkar detta. Det finns en uppenbar risk att förslaget kommer att

leda till att tiden i arbetslöshet blir längre. Även AMS har i sitt

remissvar över utredningsförslaget påtalat att det finns en risk för

en sådan utveckling. Enligt utskottet är en sådan utveckling inte

önskvärd. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna

A2 yrkande 3 (fp), A5 yrkande 5 (m) och A279 yrkande 3 (kd) samt före-

slår att regeringens förslag i denna del avslås.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande förslaget om sökområde

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:A2 yrkande 3,

2000/01:A5 yrkande 5 och 2000/01:A279 yrkande 3 avslår det av rege-

ringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 9 a §,

8. Sökaktivitet m.m. (mom. 9) (c)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2 Sökom-

råde som börjar med "Som utskottet" och slutar med "av yrkesförsäk-

ring" samt sista meningen i sista stycket bort ha följande lydelse:

Att som arbetslös aktivt söka arbete eller delta i utbildning är vik-

tigt för att snabbt kunna återinträda på arbetsmarknaden. Utskottet

delar Centerpartiets uppfattning att det är för lite rörlighet både

geografiskt, där rörligheten är ensidig in mot storstäderna, och yr-

kesmässigt, där alltför många inte byter till ett yrke där efterfrågan

är större.

Rörlighetens betydelse har även framkommit i såväl den regionalpoli-

tiska utredningens slutsatser som i NUTEK:s rapport Arbetskraftens

rörlighet - ett smörjmedel för tillväxt. Åtgärder för att stimulera

rörlighet på arbetsmarknaden bör enligt dessa prioriteras. En sådan

åtgärd är att höja reseavdraget.

Enligt utskottets mening är det viktigt att trygghetssystemen utformas

så att människor tillåts att växa och inte låses fast i gamla struktu-

rer. Utskottet anser att det, när det gäller förslaget om begränsning

av sökområde, bara bör vara möjligt att kunna välja ett av alternati-

ven avseende rörlighet, inte båda i kombination. Som förslaget nu är

utformat finns det en risk för att arbetslösa tappar tempo i omställ-

ningsarbetet. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker därför motionerna A1 yrkande 3 (c) och

1999/2000:A220 yrkande 19 (c).

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande sökaktivitet m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A220 yrkande 19

och 2000/01:A1 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Nedsättning av dagpenning m.m. (mom. 11) (m)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg

(alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Ned-

sättning av dagpenning som börjar med "Det finns" och slutar med "att

påverka " och fortsätter med "Med hänvisning" och slutar med "(m)

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag innebär enligt utskottets mening en uppmjukning av

det formella regelsystem som i dag inte tillämpas av arbetsförmedling-

ar och arbetslöshetskassor. I förhållande till hur det nuvarande sank-

tionssystemet faktiskt har tillämpats innebär förslaget en skärpning.

Enligt utskottets uppfattning är den här typen av sanktioner inte

nödvändiga i en uttalad omställningsförsäkring där försäkringstiden är

begränsad och den enskildes eget ansvar är tydligt. Eftersom utskottet

delar Moderaternas åsikt att det bör införas en s.k. bortre parentes

som begränsar ersättningstidens längd anser utskottet att regeringens

förslag bör avslås.

Med hänsyn till det ovan anförda tillstyrker utskottet motion A5 yr-

kande 6 (m) och föreslår att propositionen i motsvarande del avslås.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande nedsättning av dagpenning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A5 yrkande 6 avslår det

av regeringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 43-45, 45 a

och 46 §§,

10. Främre parentesen (mom. 13) (kd, c)

Margareta Andersson (c), Maria Larsson (kd) och Magnus Jacobsson (kd)

anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.1 Ett

enhetligt arbetsvillkor som börjar med "Rätten till" och slutar med

"därför avslås" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att bara hälften av de ungdomar som är ar-

betslösa är berättigade till arbetslöshetsersättning. I Stockholm

finns det ca 8 000 arbetslösa som inte är berättigade till arbetslös-

hetsersättning utan tvingas att leva på socialbidrag. Under 1990-

talets höga arbetslöshet har många personer kommit att inte omfattas

av något ersättningssystem. Framför allt rör det sig om personer med

dåliga kunskaper i svenska språket och liten arbetslivserfarenhet.

Vidare saknar många av dem som inte är berättigade till arbetslöshet-

sersättning kontakt med arbetsförmedlingen. Enligt utskottets mening

är det viktigt att bollandet mellan statligt arbetsmarknadsansvar och

kommunalt försörjningsansvar upphör.

För att undvika att en permanent underklass etableras behövs en betyd-

ligt mer flexibel arbetsrätt som gör det lättare att gå in på och ut

från arbetsmarknaden. Om denna förändring kombineras med ett enklare

sätt att kvalificera sig för arbetslöshetsersättning minskar otrygghe-

ten för alla, även för de yngre.

Utskottet delar de synpunkter som framförs i motion A279 om att kvali-

fikationskraven i arbetslöshetsförsäkringen är alltför krångligt ut-

formade och innehåller många olika begränsande komponenter. Som exem-

pel kan nämnas att det krävs ett viss antal arbetade timmar per månad

för att den arbetslöse skall anses vara ersättningsberättigad. Detta

missgynnar bl.a. dem som har säsongs-, projekt- eller deltidsarbete.

Systemet innebär också att det är en nackdel att bryta en arbetslös-

hetsperiod för att ta en kortare anställning.

Utskottet anser därför att de nuvarande kvalifikationsreglerna bör

ersättas med en annan och enklare beräkningsgrund. Eftersom arbetslös-

hetsförsäkringen enligt utskottets uppfattning bör vara obligatorisk

bör även medlemsvillkoret tas bort.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker därför motion A279 yrkande 4 (kd).

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande främre parentesen

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A279 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Arbetsvillkor och anställningsstöd m.m. (mom. 14) (m)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg

(alla m) anser

Utskottets majoritet har tagit ett initiativ till ändringar i lagen

(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring som innebär att anställningar

som finansieras med anställningsstöd, med undantag för anställningar

som finansieras med särskilt anställningsstöd, skall vara kvalifice-

rande för en första ersättningsperiod. Vi har i tidigare riksdagsbe-

handling motsatt oss införandet av de olika anställningsstöden. Enligt

vår uppfattning är det i och för sig en rimlig ståndpunkt att allt

arbete - oavsett hur det finansieras - skall behandlas lika när det

gäller frågan om en arbetslös skall anses ha uppfyllt arbetsvillkoret

eller inte. Däremot är det inte rimligt att fatta ett sådant beslut

utan beredning och utan underlag. Inte heller har förslagets finansi-

ella konsekvenser analyserats eller redovisats. Mot den här bakgrunden

borde inte utskottet ha tagit detta initiativ. Det bör i stället an-

komma på regeringen att återkomma till riksdagen i frågan. Detta

innebär

dels av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.1 Ett enhetligt ar-

betsvillkor m.m. som börjar med "Som framgår av" och slutar med "eller

- - -" bort utgå.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande arbetsvillkor och anställningsstöd m.m.

att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1 i motsvarande

del antar det av regeringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt

avser 14 och 17 §§,

12. Vård av sjukt barn (mom. 18) (kd)

Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Över-

hoppningsbar tid i övrigt som börjar med "Av detta" och slutar med "5

(kd)" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att när det gäller bestämmandet av ramtiden

och vad som skall räknas som överhoppningsbar tid begränsas den tid

under vilken sökande vårdar sjukt handikappat barn av en tvåårsregel.

Enligt utskottet bör denna regel tas bort så att vård av sjukt barn

skall betraktas som överhoppningsbar tid oavsett hur länge vården har

pågått. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med

hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion 1999/2000:A255

yrkande 5 (kd).

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande vård av sjukt barn

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A255 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Studerandes ersättningsrätt (mom. 19) (kd)

Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.3 Stude-

randes ersättningsrätt som börjar med "Som framgår" och slutar med

"yrkande 10 (c)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att studier bör betrak-

tas som överhoppningsbar tid i proportion till omfattningen av tiden.

Enligt utskottet bör inte, som är fallet i dag, krävas att studier

skall vara avslutade för att sökanden skall ha rätt till arbetslöshet-

sersättning under förutsättning att han eller hon uppfyller övriga

krav.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker motion 1999/2000:A255 yrkande 4 (kd). Motionerna A1 yrkan-

de 5 (c), A229 (s), A272 (s), A297 (s), 1999/2000:Ub499 yrkande 23 (c)

och Ub479 yrkande 10 (c) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgo-

dosedda genom vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande studerandes ersättningsrätt

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A255 yrkande 4

samt med avslag på motionerna 2000/01:A1 yrkande 5, 2000/01:A229,

2000/01:A272, 2000/01:A297, 1999/2000:Ub499 yrkande 23 och

2000/01:Ub479 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Studerandes ersättningsrätt (mom. 19) (c)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.3 Stude-

randes ersättningsrätt som börjar med "Som framgår" och slutar med

"yrkande 10 (c)" bort ha följande lydelse:

Situationen för studenter som kvalificerat sig till a-kassan måste

förbättras. Den karens på tre månader som införts för studenter drab-

bar många med försörjningsansvar, och de riskerar att ställas utan

ersättning över huvud taget. Detta får bl.a. till följd att studenter

avstår från att under sin sommarledighet aktivt söka jobb. Utskottet

delar därför Centerpartiets ståndpunkt att reglerna i dessa fall bör

ändras. Vidare anser utskottet att den förändring som genomfördes i

samband med att den nuvarande lagen om arbetslöshetsförsäkring inför-

des och som innebar att studerande inte kan få arbetslöshetsersättning

under ferierna bör ändras. Förändringen har inneburit stora påfrest-

ningar framför allt för äldre studerande med försörjningsansvar. Det

har förekommit att studerande har tvingats att avbryta sina studier

för att åter få rätt till ersättning. Enligt utskottets mening bör 16

§ ALF ändras så att det åter blir möjligt för studerande att erhålla

arbetslöshetsersättning under ferierna.

Det anförda, som innebär att motionerna A1 yrkande 5 (c),

1999/2000:Ub499 yrkande 23 (c) och Ub479 yrkande 10 (c) tillstyrks,

bör ges regeringen till känna. Motionerna A229 (s), A272 (s), A297 (s)

och 1999/2000:A255 yrkande 4 (kd) avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda genom vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande studerandes ersättningsrätt

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A1 yrkande 5,

1999/2000:Ub499 yrkande 23 och 2000/01:Ub479 yrkande 10 samt med av-

slag på motionerna 1999/2000:A255 yrkande 4, 2000/01:A229,

2000/01:A272 och 2000/01:A297 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

15. Förlängning av ersättningsperioden (mom. 20) (m)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg

(alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 5 Ersätt-

ningsperiodens längd som börjar med "Regeringens förslag" och slutar

med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag innebär, som Institutet för arbetsmarknadspolitisk

utvärdering (IFAU) påpekat, en möjlighet för den enskilde att kunna

erhålla "evig" ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Enligt ut-

skottet är detta förslag raka motsatsen till de åtgärder som borde

vidtas för att betona systemets karaktär av omställningsförsäkring.

Utskottet biträder därför motion A5 yrkande 7 (m) och föreslår att

regeringens förslag i denna del avslås.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande förlängning av ersättningsperioden

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A5 yrkande 7 avslår det

av regeringen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 22 § första

stycket,

16. Förhöjd dagpenning (mom. 21) (m, kd)

Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Lars-

son (kd), Christel Anderberg (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 6 Ersätt-

nings- och kompensationsnivåer som börjar med "Snarare finns" och

slutar med "yrkande 5 (kd)" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag innebär att en korttidsarbetslös får en högre

ersättning än den som är arbetslös under en längre tid. Utskottet

utesluter inte att det kan finnas skäl att införa någon form av suc-

cessiv nedtrappning av ersättningsnivåerna. Innan en sådan förändring

genomförs krävs, som Riksrevisionsverket påpekat, ytterligare bered-

ning av frågan. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att man

i det arbetet bör utgå från att nuvarande lägsta respektive högsta

dagpenningnivå skall bestå. I stället bör inkomstskatterna sänkas

rejält för alla. Därigenom minskas marginaleffekterna vid övergång

från arbetslöshet till arbete.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A5 yrkan-

de 8 (m) och A279 yrkande 5 (kd) samt avstyrker regeringens förslag i

denna del.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande förhöjd dagpenning

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:A5 yrkande 8 och

2000/01:A279 yrkande 5 avslår det av regeringen enligt bilaga 1 fram-

lagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslös-

hetsförsäkring såvitt avser 25 §,

17. Ytterligare höjning av dagpenningnivån (mom. 22, motiveringen) (m)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg

(alla m) anser att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 6

Ersättnings- och kompensationsnivåer som börjar med "När det" och

slutar med "har anfört" bort ha följande lydelse:

Det finns skäl som talar för att ersättningsnivåerna bör vara desamma

i olika socialförsäkringssystem som har till syfte att skydda den

enskilde mot inkomstbortfall. Så är inte fallet i dag då påtagliga

skillnader föreligger mellan t. ex. arbetslöshetsförsäkring, sjukför-

säkring och föräldraförsäkring. Utskottet finner det dock inte påkal-

lat att nu göra några uttalanden om framtida kompensationsnivåer,

varför motion A3 (s) avstyrks i motsvarande del.

18. Tidsgränser för aktivitetsgarantin (mom. 23) (m)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg

(alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 7 Aktivi-

tetsgaranti som börjar med "I samband" och slutar med "yrkande 9 (m)"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det viktigt att arbetslösa så snabbt som

möjligt antingen kommer ut på riktiga arbetsplatser eller i en fokuse-

rad arbetsmarknadsutbildning. I den danska kommunen Farum har man

utfäst sig att erbjuda alla arbetslösa någon form av arbete inom 48

timmar efter anmälan. Regeringens förslag framstår därför som en minst

sagt blygsam målsättning.

Tanken bakom aktivitetsgarantin - att de långtidsarbetslösa skulle få

en bättre och mer målinriktad service - framstod som ett rimligt för-

hållningssätt från arbetsförmedlingarna gentemot de arbetslösa. Till-

lämpningen så här långt indikerar dock att det i praktiken bara är

fråga om ytterligare en i raden av arbetsmarknadspolitiska volymåtgär-

der. Utskottet anser därför i likhet med motion A5 yrkande 9 (m) att

regeringens förslag i denna del bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande tidsgränser för aktivitetsgarantin

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A5 yrkande 9 avslår pro-

positionens punkt 3,

19. Riktlinjer för aktivitetsgarantin (mom. 24) (c)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 7 Aktivi-

tetsgaranti som börjar med "När det" och slutar med "den avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Den 1 augusti 2000 infördes programmet aktivitetsgarantin. Trots att

det har gått en relativt lång tid sedan programmet infördes råder det

fortfarande en stor osäkerhet ute på de lokala arbetsförmedlingarna om

vad aktiviteten skall innehålla. Utskottet delar därför Centerpartiets

uppfattning att regeringen för att undanröja denna osäkerhet snarast

bör ge AMS i uppdrag att utarbeta riktlinjer som är anpassade till

lokal nivå. Det anförda, som innebär att motion A1 yrkande 4 (c) till-

styrks, bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande riktlinjer för aktivitetsgarantin

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A1 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Utredning om tillsynsverksamhet (mom. 26) (m, kd)

Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Lars-

son (kd), Christel Anderberg (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 9.1 Tillsynen över

arbetslöshetskassorna och arbetsförmedlingarna bort ha följande lydel-

se:

Administrationen av arbetslöshetsförsäkringen har en mycket speciell

utformning. Den sköts av från staten fristående arbetslöshetskassor

som i de allra flesta fall har stark anknytning till olika fackliga

organisationer. Kassornas beslut är att betrakta som myndighetsutöv-

ning och deras verksamhet bekostas nästan helt med statliga medel.

Under hösten 1999 presenterades två utredningar som genomförts av

Statskontoret respektive Riksrevisionsverket (RRV). I båda utredning-

arna ifrågasätts dagens system. RRV anser att arbetslöshetskassornas

privaträttsliga ställning utgör ett hinder för en effektiv tillsyn.

Statskontoret pekar i sin utredning på att statsbidragen inte är ut-

formade på ett sådant sätt att de stimulerar till en god hushållning

med skattebetalarnas pengar. En annan brist som Statskontoret pekar på

är att statens möjlighet till insyn i arbetslöshetskassornas verksam-

het via den styrelseledamot som staten utser har förfelats.

Statskontoret föreslår bl.a. att statsbidraget ändras så att kassorna

får ekonomiska incitament att agera striktare och att AMS tilldelas

resurser för en effektivare tillsyn av arbetslöshetskassorna och ges

möjlighet att vidta sanktionsåtgärder mot dessa. RRV anser bl.a. att

AMS måste bli aktivare i sin utvärderings- och tillsynsroll och före-

slår att RRV ges befogenhet att även granska arbetslöshetskassorna.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion A279 att rege-

ringen i sin utredning även bör se över alternativa organisations- och

tillsynsmodeller. Kopplingen mellan arbetslöshetskassorna och de fack-

liga organisationerna bör brytas. Vad utskottet har anfört bör ges

regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet motion

A279 yrkande 9 (kd).

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande utredning om tillsynsverksamhet

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A279 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Deltidsarbetslösas ersättningsrätt (mom. 28, motiveringen) (m)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg

(alla m) anser att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt

11.1 Diverse frågor om ersättningsrätt m.m. som börjar med

"Inledningsvis vill" och slutar med "utskottet anfört" bort ha följan-

de lydelse:

Deltidsarbetslösheten är trots det förbättrade konjunkturläget allt-

jämt mycket hög. De åtgärder som regeringen har vidtagit har inte lett

till att deltidsarbetslösheten har minskat i någon nämnvärd utsträck-

ning. Som avskräckande exempel kan nämnas statsrådet Sahlins s.k.

Vårdkommission som skulle halvera deltidsarbetslösheten inom vård och

omsorg på ett år. Dessa försök har havererat och kommissionen är inte

ens i närheten av de proklamerade målen.

Utskottet anser att det är viktigt att deltidsarbetande som önskar

utöka sin arbetstid ges möjlighet till detta. Detta är emellertid

inte främst en fråga om utformningen av arbetslöshetsförsäkringen,

varför motion 1999/2000:A219 yrkande 2 (v) avstyrks.

22. Utredning om företagares ersättningsrätt (mom. 31) (m, kd, c, fp)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Magnus Ja-

cobsson (kd) och Runar Patriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 11.2 Före-

tagare som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "har anfört" bort

ha följande lydelse:

Ett grundläggande problem med den nuvarande regleringen vad gäller

företagares rätt till arbetslöshetsersättning är att det saknas vägle-

dande förarbetsuttalanden i väsentliga delar. Detta har fått till

följd att arbetslösa företagare har bedömts olika beroende på vilken

arbetslöshetskassa som beslutat i ärendet. Till detta kommer att det

saknas rättspraxis som kan ge en nöjaktig vägledning. Det kan noteras

att det enligt den utredning som föregick regeringens förslag borde

tillsättas en utredning som skulle klargöra villkoren för företagares

rätt till ersättning vid arbetslöshet.

Utskottet kan konstatera att regeringen inte har följt detta förslag.

I stället har regeringen i propositionen påpekat att det sker stora

förändringar vad gäller nyföretagande, vilket ställer stora krav på

alla sociala försäkringssystem inklusive arbetslöshetsförsäkringen.

Regeringen har därför för avsikt att analysera dessa förändringar.

Enligt utskottets mening är detta inte tillräckligt. I stället bör det

tillsättas en parlamentarisk utredning som ser över företagares er-

sättningsrätt. Vid denna översyn bör man även överväga ersättningsrät-

ten för jordbrukare och delägare i kooperativ samt möjligheten att

låta ett företag vara vilande mer än en gång.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anför-

da tillstyrker utskottet motionerna A246 (c, m, kd, fp), A279 yrkande

7 (kd), 1999/2000:A255 yrkandena 8 och 9 och 1999/2000:N212 yrkande 1

(c). Motionerna A250 (s), A299 (mp), N388 yrkande 3 (mp) och

1999/2000:A224 (s) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda

genom vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande utredning om företagares ersättningsrätt

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A255 yrkandena 8

och 9, 2000/01:A246, 2000/01:A279 yrkande 7 och 1999/2000:N212 yrkande

1 samt med avslag på motionerna 1999/2000:A224, 2000/01:A250,

2000/01:A299 och 2000/01:N388 yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

23. Anställda i bemanningsföretag (mom. 32) (m, kd)

Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Lars-

son (kd), Christel Anderberg (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 11.3 Bemanningsföretag

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att reglerna i arbetslöshetsförsäkringen

diskriminerar privata bemanningsföretag dels i förhållande till andra

slags företag, dels i förhållande till offentligt organiserade beman-

ningsföretag, t.ex. arbetscentrum.

Enligt nuvarande regler skall en anställd i ett bemanningsföretag

anses vara tillsvidareanställd i den omfattning som svarar mot medlem-

mens arbetsutbud oavsett hur anställningsförhållandet benämns i an-

ställningsavtalet. Den som är deltidsanställd vid ett bemanningsföre-

tag kan på grund av detta inte få någon arbetslöshetsersättning under

den tid under vilken vederbörande är arbetslös. Det kan däremot den

som är deltidsanställd i ett annat slags företag få. Detsamma gäller

den som arbetar på ett offentligt organiserat bemanningsföretag.

Vidare kan en arbetslös inte acceptera korta erbjudanden om arbete

från bemanningsföretag utan att riskera sin ersättningsrätt. Skälet

till detta är att anställda vid bemanningsföretag till skillnad från

anställda vid andra slags företag inte får någon ersättning under

arbetslösa perioder mellan olika uppdrag.

Enligt utskottets uppfattning är dessa skillnader otillfredsställande

och innebär att bemanningsföretagen och deras anställda diskrimineras.

Utskottet anser därför att det bör göras en översyn av regelsystemet i

syfte att åstadkomma likabehandling oavsett vilket slags företag man

arbetar hos.

Detta bör ges regeringen till känna. Med hänvisning till det anförda

tillstyrker utskottet motionerna A252 yrkande 1 (kd), A279 yrkande 6

(kd), A290 yrkande 3 (m) och Sk732 yrkande 4 (m).

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande anställda i bemanningsföretag

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A252 yrkande 1,

2000/01:A279 yrkande 6, 2000/01:A290 yrkande 3 och 2000/01:Sk732 yr-

kande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Familjehem (mom. 33) (kd)

Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser

dels att utskottets dels att utskottets ställningstagande i avsnitt

11.4 Familjehem m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att familjehemsföräldrars rätt till ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen bör säkerställas. Arbetstagarbegreppet bör

innefatta även familjehemsföräldrar och ersättning från arbetslöshets-

kassa bör möjliggöras. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen

till känna. Utskottet tillstyrker därför motionerna A221 (kd), A279

yrkande 8 (kd) och 1999/2000:A255 yrkande 10 (kd) samt avstyrker mo-

tionerna A251 (m) och 1999/2000:A243 (s) i den mån de inte kan anses

tillgodosedda genom vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande familjehem

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A255 yrkande 10,

2000/01:A221 och 2000/01:A279 yrkande 8 samt med avslag på motionerna

1999/2000:A243 och 2000/01:A251 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Anställningsstöd (kd)

Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anför.

Som framgår av utskottets ställningstagande finns det för närvarande

fyra olika former av anställningsstöd. Dessa har tillkommit inom lop-

pet av ett år. Det är i och för sig är positivt att regeringen och

dess stödpartier har insett att sänkta arbetskraftskostnader kan öka

sysselsättningen, men vi anser att det är viktigt att en åtgärd får

verka fullt ut och inte störas av ständiga regelförändringar. De stän-

diga förändringarna har enligt vår uppfattning inte bidragit till att

regelverket förenklats. De har istället försvårat överblickbarheten

såväl för den arbetssökande som för arbetsförmedlingens personal. Det

är högst olyckligt med en sådan ryckighet från regeringens sida. När

regeringen nu inför olika regler för återkvalificering till a-kassa

utifrån olika sorters anställningsstöd kompliceras regelverket ytter-

ligare. Kristdemokraterna menar att det då hade varit ett ypperligt

tillfälle att samordna och förenkla istället. Vidare anser vi att det

är orimligt med så höga subventioner under en så lång tid som två år

som det utökade särskilda anställningsstödet innebär. Det riskerar att

skapa en osund konkurrenssituation.

Bilaga

Propositionens lagförslag avseende lagen om arbetslöshetsförsäkring

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslös-

hetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:238) om arbets-

löshetsför-säkring1

dels att 19 och 30 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 9, 14, 16-18, 22, 23, 25, 43-46 §§ samt rubriken

närmast före 46 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 9 a,

13 a, 17 a och 45 a §§, samt närmast före 45 a § en ny ru-

brik, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §2

Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som

1. är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en

arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i

genomsnitt minst 17 timmar i veckan,

2. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för

vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshets-

kassan,

3. är anmälda som 3. är anmälda som

arbetssö- kande hos den arbetssö- kande hos den

offentliga ar- offentliga ar-

betsförmedlingen i den ord- betsförmedlingen i den ord-

ning som föreskrivs av ning som föreskrivs av

rege- ringen eller den rege- ringen eller den

myndighet som regeringen myndighet som regeringen

bestämmer, och bestämmer,

4. medverkar till att en in-

dividuell handlingsplan upp-

rättas i samråd med den

of- fentliga

arbetsförmedlingen, och

4. aktivt söker ett 5. aktivt söker ett

lämpligt arbete men inte lämpligt arbete men inte

kan få ett sådant kan få ett sådant

arbete. arbete.

9 a §

Under de första 100

ersätt- ningsdagarna i en

ersättning- speriod får

en sökande be- gränsa

sig till att söka

lämpliga arbeten inom sitt

yrke och i närområdet.

Det- samma gäller vid ny

arbets- löshet, om tolv

månader för- flutit

sedan den sökande se- nast

fick ersättning och er-

sättningsperioden inte har

löpt ut.

Möjligheten att begränsa

sö- kandet under de

första 100 dagarna

gäller dock inte om en

sökande påbörjar en

ny ersättningsperiod i

direkt anslutning till den

föregåen- de perioden.

1Senaste lydelse 2000:627

2Senaste lydelse 2000:627

13 a §

I den mån det behövs

för att uppfylla

arbetsvillkoret av- ses med

förvärvsarbete även

tid då den sökande har

full- gjort tjänstgöring

enligt lagen (1994:1809) om

total- försvarsplikt eller

fått för-

äldrapenningförmån

enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

dock tillsammans under

högst två

kalendermåna- der.

Vid tillämpning av 12 §

förs- ta stycket 2 skall

den sökan- de haft

förvärvsarbete, som inte

avser tjänstgöring en-

ligt lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt eller

för-

äldrapenningförmån

enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring, i

minst 300 tim- mar under en

sammanhängande tid av 6

kalendermånader.

Sökanden skall ha utfört

ar- betet under minst 45

timmar under var och en av

dessa månader.

14 §3

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvs-

arbete

1. som arbetsgivaren finansierat med stöd av förordningen

(1997:1275) om anställningsstöd, eller

2. som bedrivits med stöd av bestämmelserna om stöd till

start av näringsverksamhet enligt förordningen (2000:634) om

arbetsmarknadspolitiska program.

Detta gäller dock inte om den

sökande när det i första

stycket nämnda arbetet påbör-

jades uppfyllde arbetsvillko-

ret med annat förvärvsarbete

enligt 12-13 §§.

16 §4

När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte den tid då

den sökande varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. avslutad heltidsutbildning som den sökande har avslutat

efter fyllda

25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbe-

te på heltid i minst 5 månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare

i vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av

adoptivbarn i 2 år efter barnets ankomst i familjen,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsme-

delslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats

med stöd av livsmedelslagen,

3Senaste lydelse 2000:627

4Senaste lydelse 2000:627

7. utlandsvistelse till följd av att den sökande följt med

sin make eller maka vid dennes arbete i utlandet under förut-

sättning att makens eller makans arbetsgivare har sitt säte i

Sverige och att lönen utbetalas från Sverige, varvid med make

eller maka jämställs person med vilken den sökande sammanbor

under förhållanden som liknar makars, eller

8. deltagande i ungdomsgaran- 8. vård av närstående

tin enligt förordningen när hel ersättning

(2000:634) om arbetsmarknads- lämnats enligt lagen

politiska program. (1988:1465) om ersätt- ning

och ledighet för

närstå- endevård.

17 §5

När ramtid skall När ramtid skall

bestämmas enligt 12 § bestämmas enligt 12 §

räknas inte hel- ler tid räknas inte hel- ler tid

då den sökande fått då den sökande

föräldrapenningförmån

enligt lagen (1962:381) om 1. fått

allmän försäkring föräldrapenningförmån

eller varit hind- rad att enligt lagen (1962:381) om

arbeta på grund av allmän försäkring,

1. tjänstgöring enligt 2. varit hindrad att arbeta

lagen (1994:1809) om på grund av

totalför- svarsplikt, tjänstgöring en- ligt

lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt,

2. arbetsmarknadsutbildning, 3. varit hindrad att arbeta

ar-betspraktik, datortekverk- på grund av deltagande i

samhet och arbetslivsinriktad ar- betsmark-nadsutbildning

rehabilitering, eller annan utbild-ning inom

ramen för ett arbets-

marknadspolitiskt program,

ar-betspraktik, aktivitetsga-

rantin, ungdomsgarantin, da-

tortekverksamhet, arbets-

livsinriktad rehabilitering

eller projekt med arbetsmark-

nadspolitisk inriktning en-

ligt förordningen

(2000:634) om

arbetsmarknadspolitiska

program.

3. utbildning för vilken 4. varit hindrad att arbeta

ut- bildningsbidrag lämnas på grund av utbildning

enligt förordningen för vilken

(1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag läm- nas

utbildningsbidrag, eller enligt förordningen

(1996:1654) om särskilt ut-

bildningsbidrag, eller

4. deltagande i verksamhet 5. varit hindrad att arbeta

där ersättning enligt 3 på grund av deltagande i

a § har lämnats, i den verksamhet där

mån tiden inte ersättning enligt 3 a §

jämställs enligt vad som har lämnats,

följer av 19 §.

6. utfört

förvärvsarbete som

arbetsgivaren finansierat med

stöd av förordningen

(1997:1275) om

anställnings- stöd,

eller

5Senaste lydelse 2000:627

7. utfört

förvärvsarbete som

bedrivits med stöd av

bestäm- melserna om stöd

till start av

näringsverksamhet enligt

förordningen (2000:634) om

arbetsmarknadspolitiska pro-

gram.

Tid som enligt 13 a § har

jämställts med

förvärvsarbete skall

dock räknas in i ramti-

den.

17 a §

Tid som enligt 16, 17 eller 23

§§ inte skall räknas

in i ramtiden får omfatta

högst sju år.

18 §

Sökande är berättigade till ersättning enligt grundförsäk-

ringen utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret, om de stått till

arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den of-

fentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat i minst 90

kalenderdagar under en ramtid av 10 månader i anslutning till

att de avslutat en utbildning på heltid som omfattar minst

ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd. När

ramtiden bestäms räknas inte in den tid då sökandena har

varit hindrade att stå till arbetsmarknadens förfogande på

grund av sjukdom, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt, havandeskap, vård av eget barn som inte

har fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn i 2 år efter barnets

ankomst i familjen.

För en sökande som

avslutat sin utbildning genom

att fullfölja en treårig

gymna- sieutbildning och är

under 20 år efter att

ramtiden om 10 månader i

första stycket för-

flutit förlängs dock

ramtiden till den dag den

sökande fyl- ler 20 år.

22 §6

Ersättning lämnas under Ersättning lämnas under

längst 300 dagar längst 300 dagar

(ersättning- speriod). Om (ersättning- speriod).

den sökande har fyllt 57 När ersättningspe-

år före ersättning- rioden löpt ut kan den

speriodens slut är perioden för- längas med

i stället 450 dagar. längst 300 dagar, om

sökanden då inte

uppfyller ett nytt

arbetsvillkor och inte heller

enligt arbetsför- medlingen

bör erbjudas akti- vitet i

aktivitetsgarantin enligt

förordningen (2000:634) om

arbetsmarknads- politiska

program.

6Senaste lydelse 1998:1783.

I ersättningsperioden I ersättningsperioden

räknas inte in dagar under räknas inte in dagar under

vilka den sökande har vilka den sökande har

anvisats ett of- fentligt anvisats ett of- fentligt

tillfälligt arbete för tillfälligt arbete för

äldre arbetslösa, verk- äldre arbetslösa, verk-

samhet enligt lagen om kommu- samhet i ungdomsgarantin en-

ners ansvar för ungdomar ligt förordningen

mel- lan 20 och 24 år eller (2000:634) om

verk- samhet där arbetsmarknadspolitiska

ersättning enligt 3 a § program eller verksamhet

lämnas i enlighet med där ersättning enligt 3

föreskrifter som har medde- a § läm- nas i enlighet

lats av regeringen. med föreskrif- ter som har

meddelats av re- geringen.

Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshets-

kassa har fått ersättning från en annan arbetslöshetskassa,

räknas ersättningsdagar i den andra kassan in i ersättning-

sperioden.

Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den

månad då den arbetslöse fyller 65 år.

23 §

Om arbetslösheten upphör Om arbetslösheten upphör

före före

ersättningsperiodens slut, ersättningsperiodens slut,

har den sökande rätt har den sökande rätt

till ersättning under det till ersättning under det

återstå- ende antalet återstå- ende antalet

dagar av perio- den vid ny dagar av perio- den vid ny

arbetslöshet, även om arbetslöshet, även om

den sökande då inte upp- den sökande då inte upp-

fyller arbets- och karens- fyller arbets- och karens-

villkoren. Vad som nu har villkoren. Vad som nu har

sagts gäller dock inte om sagts gäller dock inte om

en sammanhängande tid av 12 en sammanhängande tid av 12

må- nader har förflutit må- nader har förflutit

sedan den sökande senast sedan den sökande senast

fick ersätt- ning. I fick ersätt- ning. I

sådan tid räknas inte in sådan tid räknas inte in

tid då den sökande varit tid som anges i 16 och 17

hindrad att arbeta på grund §§.

av någon av de orsaker som

anges i 16 och 17 §§.

Om ersättningsperioden har Om ersättningsperioden har

löpt ut men den sökande löpt ut men den sökande

under perioden på nytt under perioden på nytt

uppfyllt arbetsvillkoret uppfyllt arbetsvillkoret

lämnas er- sättning lämnas er- sättning

under ytterligare en under ytterligare en

ersättningsperiod. Då ersättningsperiod. Då

skall dock karensvillkoret skall dock karensvillkoret

på nytt uppfyllas. Den nya på nytt uppfyllas. Den nya

ersätt- ningsperioden ersätt- ningsperioden

räknas från inträdet räknas från den tidpunkt

av den arbetslöshet då när den tidigare perioden

den sökande uppfyllde det löper ut.

arbetsvillkor som ligger till

grund för den nya perioden.

25 §

Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas med ett

belopp per dag som är baserat på tidigare förvärvsinkomster

(dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning).

Dagpenning i form av inkom- Dagpenning i form av inkom-

strelaterad ersättning strelaterad ersättning

lämnas med högst det lämnas med högst det

belopp som re- geringen belopp som re- geringen

fastställer och lägst fastställer och lägst

det belopp som bestäms det belopp som bestäms

enligt 24 § andra stycket, enligt 24 § andra stycket,

om inte annat följer av om inte annat följer av

denna lag. denna lag. Dagpenningen kan

under de första 100 dagarna

i en ersättningsperiod

lämnas med en högre

dagpenning än under

resterande dagar. Den

högsta dagpenningen kan

begränsas i tiden för

personer som utför

deltidsarbete.

43 §

Den sökande skall stängas av från rätt till ersättning under

tid som anges i 44 §, om den sökande

1. lämnat sitt arbete utan 1. lämnat sitt arbete utan

giltig anledning, giltig anledning, eller

2. skilts från arbetet 2. skilts från arbetet

på grund av otillbörligt på grund av otillbörligt

uppfö- rande, uppfö- rande.

3. avvisat ett erbjudet

lämp- ligt arbete utan

godtagbart skäl, eller

4. utan att uttryckligen ha

avvisat sådant arbete

ändå genom sitt

uppträdande uppen- barligen

vållat att anställ- ning

inte kommit till stånd.

44 §

Är det sannolikt att ett arbete som avses i 43 § skulle ha

varat högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar eller

mer än 10 dagar, utgör avstängningstiden

- 10, 20 respektive 45 ersättningsdagar vid avstängning en-

ligt 43 § 1,

och

- 20, 40 respektive 60 er- - 20, 40 respektive 60 er-

sättningsdagar vid sättningsdagar vid

avstäng- ning enligt 43 avstäng- ning enligt 43

§ 2-4. § 2.

I avstängningstiden räknas in bara dagar för vilka karenstid

skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats,

om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka den

sökande har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängnings-

tiden får dock inte överstiga

- 28, 56 respektive 112 kalenderdagar vid avstängning enligt

43 § 1, och

- 56, 112 respektive 168 ka- - 56, 112 respektive 168 ka-

lenderdagar vid avstängning lenderdagar vid avstängning

enligt 43 § 2-4. enligt 43 § 2.

45 §

Inträffar under avstängningstiden sådant förhållande som

avses i 43 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med

bestämmelserna i 44 §, om inte den nya avstängningstiden ryms

inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att den En sökande som har

sö- kande inte vill anta stängts av från

lämpligt arbete, såsom ersättning två gånger

när den sökande vid inom samma

upprepade tillfällen an- ersättningsperiod på

tingen har avvisat erbjudet grund av att han eller hon har

sådant arbete utan lämnat sitt arbete utan

godtagbart skäl eller giltig anledning eller skilts

lämnat sitt arbete utan från arbetet på grund av

giltig anledning, skall den otillbörligt uppförande

sökande vara avstängd har, om sådant

till dess han eller hon ut- förhållande inträf-

fört sådant far en tredje gång inom

förvärvsarbete som samma ersättningsperiod,

enligt 12 och 13 §§ inte rätt till

får tillgodoräknas ersättning förrän han

för uppfyllan- de av eller hon därefter på

arbetsvillkoret under 80 nytt uppfyllt ett

dagar. arbetsvillkor.

Avstängningstiden skall räknas från den dag då det förhållan-

de som anges i 43 § inträffat.

Nedsättning av ersättning

45 a §

Dagpenningen sätts ned med

25 procent i 40

ersättningsdagar

(nedsättningstid) inom er-

sättningsperioden, om en

sö- kande har

1. avvisat ett erbjudet

lämp- ligt arbete utan

godtagbart skäl, eller

2. utan att uttryckligen ha

avvisat sådant arbete

ändå genom sitt

uppträdande uppen- barligen

har vållat att an-

ställning inte kommit till

stånd. Om det under

ersätt- ningsperioden en

andra gång inträffar

sådant förhållande

som anges i första stycket

skall den sökandes

dagpenning sättas ned med

50 procent i ytterligare 40

ersättningsda- gar inom

ersättningsperioden.

Inträffar under

ersättning- sperioden en

tredje gång så- dant

förhållande som anges i

första stycket, har den

sö- kande inte rätt till

ersätt- ning förrän

han eller hon därefter

på nytt uppfyllt ett

arbetsvillkor.

Nedsättningstiden räknas

från den dag då

sådant förhållande

som anges i första stycket

inträffat. Inträffar

under nedsättningstiden

sådant för- hållande

som föranleder ny

nedsättningstid räknas

den nedsättningstiden

från ut- gången av den

föregående ned-

sättningstiden.

Inträffar under

avstängningstid sådant

förhållande som

föranleder

nedsättningstid räknas

ned- sättningstiden från

utgången av

avstängningstiden.

Den tid inom vilken

nedsätt- ning av

dagpenningen skall göras

får inte överstiga 180

kalenderdagar från den dag

då nedsättningstiden

inleddes.

Gemensam bestämmelse om avstängning och nedsättning

46 §

Bestämmelserna i 43 § Bestämmelserna i 43 §

1-3 om arbete skall samt 45 a § första

tillämpas i frå- ga om stycket 1 om arbe- te skall

arbetsmarknadspolitiska tillämpas i fråga om

åtgärder som arbetsmarknadspolitiska pro-

berättigar till gram för vilka

utbildningsbidrag och utbild- aktivitetsstöd lämnas

ningar för vilka enligt förordningen

utbildnings- bidrag lämnas (1996:1100) om

enligt förord- ningen aktivitetsstöd och

(1996:1654) om sär- skilt utbildningar för vilka

utbildningsbidrag. Be- utbildningsbidrag lämnas

stämmelserna i 44 och 45 en- ligt förordningen

§§ skall därvid (1996:1654) om särskilt

gälla i tillämp- liga utbildningsbi- drag.

delar. Bestämmelserna i 44, 45 och

45 a §§ skall därvid

gäl- la i tillämpliga

delar.

_____________________________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. Bestämmelserna i 19 § punkterna 1-3, 5-6 och 30 § gäller dock

fortfarande för sökande som vid ikraftträdandet uppfyllt villkoren och

ansöker om ersättning senast den 31 mars 2001.

3. Bestämmelsen om ersättningsperiodens längd i 22 § skall dock gälla

i dess äldre lydelse för den som före ikraftträdandet har fyllt 57 år

och har

rätt till ersättning på grund av en pågående ersättningsperiod.

Propositionens lagförslag avseende lagen om arbetslöshetskassor

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:239) om arbetslöshetskas-

sor,

dels att 34 och 87 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 34 a och 47 a

§§, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §

Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en

som uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom

kassans verksamhetsområde. Medlemskap får dock beviljas

endast den som under en sammanhängande period av fem veckor

under minst fyra veckor har förvärvsarbetat i genomsnitt

minst 17 timmar per vecka och fortfarande arbetar i minst

denna omfattning. Rätt att bli medlem har inte den som

1. är medlem i en annan arbetslöshetskassa, eller

2. har fyllt 64 år.

Rätt att bli medlem har även den som till följd av att han

eller hon uppfyller studerandevillkoret enligt lagen

(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring är berättigad till

ersättning enligt grundförsäkringen och som utbildat sig för

arbete i yrkeskategori eller bransch inom kassans verksam-

hetsområde.

När medlemskap i

arbetslös- hetskassan

beviljas anses inträdet i

kassan ha skett första

dagen i den kalender- månad

när förvärvsarbete

en- ligt första stycket

påbörja- des, dock

tidigast första dagen i den

kalendermånad när

ansökan om medlemskap gjor-

des.

34 a §

Den som är medlem i en ar-

betslöshetskassa och

för- värvsarbetar inom

en annan kassas

verksamhetsområde be-

höver inte på nytt ha

för- värvsarbetat den

tid som fö- reskrivs i 34

§ första styck- et

för att ha rätt att bli

medlem i den andra kassan.

47 a §

Anser arbetslöshetskassan

att en medlem trätt ut ur

kassan på grund av

bristande betal- ning enligt

45 § skall kassan fatta

beslut om utträdet. Det

skall anges i beslutet från

och med vilken dag medlemmen

anses ha utträtt. Beslutet

skall omgående sändas

till den enskilde.

87 §

För den kompletterande kassan gäller i övrigt bestämmelserna

i denna lag med följande undantag.

Bestämmelserna i 1 § andra stycket och 5 § första stycket 2

om kassans verksamhetsområde, bestämmelsen i 3 § om minsta

antal medlemmar, bestämmelsen i 8 § om att registrering i

vissa fall får vägras samt bestämmelserna i 82-84 §§ om fu-

sion gäller inte.

Bestämmelserna i 3 §, 5 Bestämmelserna i 3 §, 5

§ första stycket 12, § första stycket 12,

34-47 §§ samt 60 § om 34-47 a §§ samt 60 §

medlemskap, med- om medlemskap, med-

lemsförteckning, medlemsav- lemsförteckning,

gift m.m., i 48 § om medlemsav- gift m.m., i 48

finansi- eringsavgift, och i § om finansi- eringsavgift,

95-97 §§ och 111-115 och i 95-97 §§ och

§§ om överklagan- de, 111-115 §§ om

omprövning och ändring överklagan- de,

gäller för de anslutna i omprövning och ändring

stället för medlemmarna. gäller för de anslutna i

Vad som sägs i 31 och 61 stället för medlemmarna.

§§ om medlem gäller Vad som sägs i 31 och 61

även den som är ansluten §§ om medlem gäller

till den komplette- rande även den som är ansluten

arbetslöshetskassan. till den komplette- rande

arbetslöshetskassan.

I stället för vad som sägs i 17 § tredje stycket gäller för

den kompletterande arbetslöshetskassan följande. Till styrel-

seledamot får utses medlemmar, förtroendevalda eller an-

ställda i de organisationer som är medlemmar i föreningen.

Styrelseledamöterna får inte vara styrelseledamöter, kassafö-

reståndare eller ombud vid föreningsstämma i en annan arbets-

löshetskassa.

Bestämmelserna i 51-54 §§ om val av ombud och valda ombud

gäller i den kompletterande arbetslöshetskassan på motsvaran-

de sätt ombud som utses av medlemsorganisationerna. För såda-

na ombud gäller vad som i tredje stycket sägs om styrelsele-

damot i den kompletterande kassan.

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Utskottets lagförslag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-

säkring

dels att 19 och 30 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 19 § skall utgå,

dels att 9, 14, 16-18, 22, 23, 25, 43-46 §§ samt rubriken närmast före

46 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 9 a, 13 a, 17

a och 45 a §§, samt närmast före 45 a § en ny rubrik, av följande

lydelse.

13 a §

Regeringens förslag Utskottets förslag

I den mån det behövs I den mån det behövs

för att uppfylla för att uppfylla

arbetsvillkoret av- ses med arbetsvillkoret jäm-

förvärvsarbete även ställs med

tid då den sökande har förvärvsarbete även

full- gjort tjänstgöring tid då den sökande har

enligt lagen (1994:1809) om fullgjort tjänstgöring

total- försvarsplikt eller enligt lagen (1994:1809) om

fått för- total- försvarsplikt eller

äldrapenningförmån fått för-

enligt lagen (1962:381) om äldrapenningförmån

allmän försäkring, enligt lagen (1962:381) om

dock tillsammans under allmän försäkring,

högst två dock tillsammans under

kalendermåna- der. högst två

kalendermåna- der.

Vid tillämpning av 12 § Vid tillämpning, i fall som

förs- ta stycket 2 skall avses i första stycket, av

den sökan- de haft 12 § första stycket 2

förvärvsarbete, som inte skall minst 300 av de där

avser tjänstgöring en- angivna 450 timmarna avse

ligt lagen (1994:1809) om förvärvsar- bete under

totalförsvarsplikt eller minst 4 kalender- månader

för- som har utförts med minst

äldrapenningförmån 45 timmar under var och en av

enligt lagen (1962:381) om dessa månader. Under var

allmän försäkring, i och en av de återstående

minst 300 tim- mar under en högst 2 månaderna skall

sammanhängande tid av 6 sö- kanden ha utfört

kalendermånader. förvärvsar- bete,

Sökanden skall ha utfört fullgjort tjänstgöring

ar- betet under minst 45 enligt lagen (1994:1809) om

timmar under var och en av totalförsvarsplikt eller

dessa månader. fått

föräldrapenningförmån

enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring

under tid som motsvarar minst

45 tim- mar.

14 §

Regeringens förslag Utskottets förslag

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvs-

arbete

1. som arbetsgivaren finansi- 1. som arbetsgivaren finansi-

erat med stöd av erat med särskilt

förordningen (1997:1275) om anställ- ningsstöd

anställnings- stöd, enligt förordningen

eller (1997:1275) om

anställnings- stöd,

eller

2. som bedrivits med stöd av bestämmelserna om stöd till

start av näringsverksamhet enligt förordningen (2000:634) om

arbetsmarknadspolitiska program.

Nuvarande lydelse Utskottets

förslag=Regeringens

Detta gäller dock inte om

den sökande när det i

första stycket nämnda

arbetet påbör- jades

uppfyllde arbetsvillko- ret

med annat förvärvsarbete

enligt 12-13 §§.

17 §

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

=Regeringens

När ramtid skall När ramtid skall

bestämmas enligt 12 § bestämmas enligt 12 §

räknas inte hel- ler tid räknas inte hel- ler tid

då den sökande fått då den sökande

föräldrapenningförmån

enligt lagen (1962:381) om 1. fått

allmän försäkring föräldrapenningförmån

eller varit hind- rad att enligt lagen (1962:381) om

arbeta på grund av allmän försäkring,

1. tjänstgöring enligt 2. varit hindrad att arbeta

lagen (1994:1809) om på grund av

totalför- svarsplikt, tjänstgöring en- ligt

lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt,

2. arbetsmarknadsutbildning, 3. varit hindrad att arbeta

ar-betspraktik, datortekverk- på grund av deltagande i

samhet och arbetslivsinriktad ar- betsmark-nadsutbildning

rehabilitering, eller annan utbild-ning inom

ramen för ett arbets-

marknadspolitiskt program,

ar-betspraktik, aktivitetsga-

rantin, ungdomsgarantin, da-

tortekverksamhet, arbets-

livsinriktad rehabilitering

eller projekt med arbetsmark-

nadspolitisk inriktning en-

ligt förordningen

(2000:634) om

arbetsmarknadspolitiska

program,

3. utbildning för vilken 4. varit hindrad att arbeta

ut- bildningsbidrag lämnas på grund av utbildning

enligt förordningen för vilken

(1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag läm- nas

utbildningsbidrag, eller enligt förordningen

(1996:1654) om särskilt ut-

bildningsbidrag, eller

4. deltagande i verksamhet 5. varit hindrad att arbeta

där ersättning enligt 3 på grund av deltagande i

a § har lämnats, i den verksamhet där

mån tiden inte ersättning enligt 3 a §

jämställs enligt vad som har lämnats,

följer av 19 §.

Regeringens förslag Utskottets förslag

6. utfört 6. utfört

förvärvsarbete som förvärvsarbete som

arbetsgivaren finansierat med arbetsgivaren finansierat med

stöd av förordningen särskilt

(1997:1275) om anställningsstöd enligt

anställnings- stöd, förordningen (1997:1275) om

eller anställnings- stöd,

eller

Nuvarande lydelse Utskottets förslag =

Regeringens

7. utfört

förvärvsarbete som

bedrivits med stöd av

bestäm- melserna om stöd

till start av

näringsverksamhet enligt

förordningen (2000:634) om

arbetsmarknadspolitiska pro-

gram.

Tid som enligt 13 a § har

jämställts med

förvärvsarbete skall

dock räknas in i ramti-

den.

___________________

1. Denna lag träder i kraft den 5 februari 2001.

2. Bestämmelserna i 19 § punkterna 1-3, 5 och 6 samt 30 § gäller dock

fortfarande för sökande som vid ikraftträdandet uppfyllt villkoren och

ansöker om ersättning senast den 31 mars 2001.

3. Bestämmelsen om ersättningsperiodens längd i 22 § skall dock gälla

i dess äldre lydelse för den som före ikraftträdande har fyllt 57 år

och har rätt till ersättning på grund av en pågående ersättningsperi-

od.

Kulturutskottets yttrande

2000/01:KrU1y

En rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har den 3 oktober 2000 beslutat att bereda

kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1999/2000:139 En rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring

jämte eventuella motioner.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över

dels propositionen, framför allt avsnitten 6.2 Handlingsplanen och

rätten till arbetslöshetsersättning, 6.3 Sökområde och 7.1 Ett enhet-

ligt arbetsvillkor,

dels motion 2000/01:A4.

Kulturutskottet har beslutat att i detta yttrande behandla även motio-

nerna 2000/01:A296 och Kr230 yrkandena 1 och 12 som väckts under den

allmänna motionstiden år 2000.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen har angett huvuddragen i sina förslag på följande sätt:

Under de första 100 ersättningsdagarna får den arbetssökande begränsa

sitt arbetssökande såväl yrkesmässigt som geografiskt.

För att ha rätt till ersättning skall den arbetssökande medverka till

att en individuell handlingsplan upprättas.

Arbetsvillkoret ändras. I arbetsvillkoret räknas endast in reguljärt

arbete. Som sådant arbete räknas även anställning med lönebidrag,

skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare och anställning inom Sam-

hall AB samt tillsammans högst två månader då sökanden uppburit för-

äldrapenning eller fullgjort totalförsvarsplikt.

Återkvalificeringsvillkoret slopas.

Studerandevillkoret görs rättvisare genom att tidpunkten för sökandens

födelse inte på samma sätt som för närvarande påverkar ersättningsrät-

ten.

Ersättningsperioden blir enhetligt längst 300 ersättningsdagar för

alla oavsett ålder.

En möjlighet till en förlängd ersättningsperiod om längst 300 ersätt-

ningsdagar utan att uppfylla ett nytt arbetsvillkor införs.

Ersättningsdagar i en äldre ersättningsperiod räknas inte av vid be-

viljande av en ny ersättningsperiod.

Den högsta inkomstrelaterade dagpenningen får bestämmas till ett högre

belopp under de första 100 dagarna av en ersättningsperiod.

Den som är eller riskerar att bli långtidsinskriven skall senast inom

27 månader erbjudas en heltidsaktivitet inom ramen för aktivitetsga-

rantin. Detsamma gäller den som deltidsarbetar och önskar ytterligare

arbetstid.

Sanktionsreglerna ändras.

Medlemskap i en arbetslöshetskassa räknas från den första dagen i den

månad under vilken tillgodoräkningsbart förvärvsarbete har utförts och

ansökan om medlemskap gjorts.

Den som anses ha utträtt ur en arbetslöshetskassa på grund av bristan-

de betalning skall skriftligen meddelas detta.

Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Vissa över-

gångsbestämmelser föreslås också.

Kulturutskottets ställningstagande

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över de delar av propositio-

nen och motionerna som särskilt berör kulturarbetsmarknaden.

Etablerade och oetablerade konstnärer

Kulturarbetsmarknadens struktur skiljer sig i viktiga avseenden från

vad som är normalt på arbetsmarknaden. Antalet tillsvidareanställning-

ar är mycket begränsat. Vad som i stället kännetecknar den konstnärli-

ga arbetsmarknaden är tidsbegränsade anställningar och kortare upp-

drag. Det gör att flertalet inom dessa yrkesgrupper har återkommande

perioder av arbetslöshet eller inkomstlöshet.

I syfte att komma till rätta med den rådande obalansen och överetable-

ringen på kulturarbetsmarknaden och för att begränsa de oetablerade

konstnärernas tillgång till såväl aktiva som passiva arbetsmarknadsåt-

gärder med inriktning på denna marknad har regeringen fastställt vissa

kriterier som måste uppfyllas för att en arbetssökande skall erhålla

arbetsmarknadspolitiska åtgärder med inriktning mot kulturarbetsmark-

naden, se bilaga.

Tillämpas de av regeringen fastställda kriterierna på sätt som avsetts

borde följden bli att i stort sett endast etablerade konstnärer får

tillgång till arbetsmarknadspolitiska åtgärder med inriktning på kul-

turarbetsmarknaden. Så har emellertid inte blivit fallet. Arbetsmark-

nadsstyrelsen (AMS) har följt upp regeringens beslut i tre rapporter.

Slutrapporten, som lämnades i augusti i år, visar att andelen oetable-

rade som deltar i program inriktade mot kulturarbetsmarknaden fortfa-

rande är relativt hög; i maj år 2000 var andelen oetablerade 21 pro-

cent av samtliga kulturarbetssökande i program vid vanliga arbetsför-

medlingar. Räknas även program initierade av Arbetsförmedlingen Kultur

Media (Af Kultur Media) in uppgår andelen till 15 %.

En förklaring till att andelen oetablerade konstnärer inte minskat mer

kan enligt AMS vara att de oetablerade ur varje enskild arbetsförmed-

lings perspektiv utgör en liten grupp av alla arbetssökande. AMS pekar

i sin uppföljningsrapport också på att en analys har visat att det vid

samtliga undersökningstillfällen varit ungdomsprogram inriktade mot

kulturarbetsmarknaden som innehåller högst andel oetablerade arbetssö-

kande. För att undvika att oetablerade ungdomar med arbetsförmedling-

ens hjälp försöker etablera sig på kulturarbetsmarknaden måste det

enligt AMS komma till stånd en närmare samverkan mellan regionansvari-

ga Af Kultur Media och ansvariga bakom de kommunala initiativen inom

kulturområdet.

I motion Kr230 (m), som väckts under allmänna motionstiden och inte

med anledning av propositionen, föreslår motionärerna att

arbetsmarknadspolitiska åtgärder inriktade på kulturområdet bör vända

sig endast till etablerade konstnärer (yrkande 1). I samma motion

framhåller motionärerna att konstnärer som inte kan försörja sig på

sitt konstnärskap bör - precis som alla andra arbetstagare eller

företagare - byta yrke (yrkande 12).

Utskottet ansluter sig till AMS bedömning i rapporten att det är

angeläget att andelen oetablerade kulturarbetssökande i program

inriktade mot kulturområdet minskar, framför allt med hänsyn till att

det totalt sett handlar om ansenliga resurser som används på ett,

enligt AMS uppfattning, felaktigt sätt.

Motionen får, med hänsyn till vad som redovisats ovan om regeringens

beslut om kriterier för arbetsmarknadspolitiska insatser och om AMS

uppföljning och bedömning av behovet av fortsatta åtgärder, anses i

viss mån tillgodosedd, varför några uttalanden från riksdagens sida

inte är nödvändiga. Motionsyrkandena avstyrks därför av utskottet.

Utskottet vill i sammanhanget påminna om att riksdagen i samband med

behandlingen av 1996 års kulturpolitiska proposition (1996/97:3)

ställt sig bakom den i propositionen föreslagna inriktningen av

statens insatser för konstnärerna. Detta innebär att målet är att

sådana villkor skall skapas för de professionella konstnärerna att de

kan basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt

arbete. Som ett led i strävandena att nå detta mål har ersättningarna

till konstnärerna förstärkts vid flera tillfällen och

stimulansåtgärder inriktade på konstnärernas arbetsmarknad genomförts.

Individuell handlingsplan m.m.

I propositionen föreslår regeringen att den arbetssökande - för att ha

rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen - skall medverka

till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med den

offentliga arbetsförmedlingen. Handlingsplanen skall innehålla dels

kraven på sökaktivitet enligt de grundvillkor, som finns angivna i 9 §

lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, dels aktuella sökområden,

geografiska och yrkesmässiga, och en bedömning av vad som är lämpligt

arbete eller lämplig arbetsmarknadspolitisk insats utifrån den

arbetssökandes förutsättningar.

I propositionen uppges att hänsyn skall tas till de villkor som råder

på den arbetsmarknad som den arbetssökande är utbildad för eller

etablerad inom. Skälet är enligt regeringen att

arbetsmarknadssituationen varierar på grund av olika arbetsmarknaders

och branschers speciella förhållanden. Detta gäller enligt regeringen

exempelvis för kulturarbetare.

Regeringen föreslår vidare att den arbetssökande under de första 100

ersättningsdagarna i en ersättningsperiod får begränsa sitt

arbetssökande till lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet,

för att därefter, inom ramen för den individuella handlingsplanen,

vidga sitt sökområde såväl yrkesmässigt som geografiskt.

När det gäller den yrkesmässiga och geografiska utvidgningen förordas

i propositionen att rimlig hänsyn skall tas till arbetssökande som

genom regelbundna uppdrag eller anställningar visat sig vara

förankrade inom det yrke han eller hon är utbildad till eller

etablerad inom. Även här åsyftas enligt regeringen särskilt

kulturarbetare. Regeringen påpekar också att rimlig hänsyn bör tas

till de särskilda behov som kan gälla för grupper med

projektanställningar och andra tillfälliga anställningar och osäkra

anställningsförhållanden eller andra speciella anställningsförhål-

landen, liksom till villkor som gäller för personer som har upprepade

perioder av arbetslöshet. Även denna uppräkning gäller enligt

regeringen bl.a. för kulturarbetsmarknaden.

Enligt propositionen kommer regeringen att föreskriva att AMS skall ut-

färda föreskrifter såväl om handlingsplanernas utformning och innehåll

som hur uppföljningen av handlingsplanerna skall ske. AMS skall härvid

enligt regeringen beakta de särskilda villkor som gäller för olika

grupper på arbetsmarknaden.

Utskottet anser i likhet med regeringen att en individuell

handlingsplan skall upprättas i varje enskilt fall. Genom regeringens

förslag effektiviseras sökarbetet genom att det bl.a. tydliggörs vilka

möjligheter som finns för den arbetssökande men också vilka krav som

kan ställas på den arbetssökande av arbetsförmedlingen. Mot bakgrund

av de uttalanden regeringen gör i propositionen förutsätter utskottet

att AMS vid utfärdandet av föreskrifterna till handlingsplanen tar

stor hänsyn till de etablerade konstnärernas speciella förutsättningar

och till de villkor som råder på deras arbetsmarknad. Utskottet utgår

vidare från att AMS vid utarbetandet av föreskrifterna samråder med

berörda konstnärsorganisationer. Utskottet återkommer härtill nedan.

Kvalificeringsregler

Regeringen föreslår att tid då den sökande har fullgjort totalför-

svarsplikt eller uppburit föräldarpenning, dock tillsammans högst två

kalendermånader, jämställs med förvärvsarbete i den mån det behövs för

att uppfylla arbetsvillkoret. Detta gäller såväl i fråga om första som

senare ersättningsperioder.

Enligt regeringen bör däremot inte arbete med anställningsstöd, där

statsbidrag lämnas till arbetsgivaren, jämställas med reguljärt

arbete. Regeringen anser att det inte finns något skäl att särskilja

arbete med anställningsstöd från andra arbetsmarknadspolitiska

insatser. Sådant arbete bör därför enligt regeringen inte

återkvalificera vare sig till en första ersättningsperiod eller till

nya perioder med arbetslöshetsersättning.

Motionären bakom motion A4 (mp) ser positivt på att regeringen i

propositionen uttryckt att rimlig hänsyn skall tas till de speciella

förhållanden som råder på kulturarbetsmarknaden och utgår från att

detta hänsynstagande gäller även anställningar med anställningsstöd.

Enligt motionären utgör dessa anställningar själva grunden i många

kulturarbetares arbetsliv.

Ett förhållandevis stort antal kvalificerade och etablerade

konstnärer, särskilt inom bildområdet, har arbete med

anställningsstöd. Utskottet kan förutse att det skulle leda till

betydande svårigheter för dessa konstnärer att kvalificera sig för en

ny ersättningsperiod om arbete med anställningsstöd inte skulle komma

att jämställas med reguljära anställningar.

Utskottet förutsätter - i linje med motionärens önskemål - att dessa

synpunkter beaktas när arbetsmarknadsutskottet och riksdagen tar ställ-

ning till regeringens förslag. Motionen får anses tillgodosedd och av-

styrks därför.

Övrigt

Motionärerna bakom motion A296 (v) föreslår att AMS skall ges i

uppdrag att i samråd med berörda konstnärsorganisationer utforma

närmare föreskrifter om hur a-kassereglerna inom

kulturarbetsmarknadens område skall tillämpas.

Utskottet har inhämtat att AMS, på förslag från Konstnärliga och

Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), har för avsikt att

tillsätta en arbetsgrupp vari skall ingå berörda

konstnärsorganisationer inom AMS Kulturarbetsdelegation. Arbetsgruppen

skall under ledning av AMS generaldirektör se över föreskrifterna på

a-kasseområdet med tanke på deras tillämpning på

kulturarbetsmarknaden.

Utskottet förutsätter att det samråd med berörda

konstnärsorganisationer som motionärerna efterlyser sker inom ramen

för gruppens arbete. Utskottet utgår vidare från att AMS senare i sitt

uppföljningsarbete, i samråd med berörda konstnärsorganisationer,

kontrollerar att de intentioner som uttryckts i propositionen

beträffande kulturarbetarna har uppfyllts. Motion A296 (v) får med

dessa uttalanden anses tillgodosedd. Den avstyrks.

Stockholm den 26 oktober 2000

På kulturutskottets vägnar

Inger Davidson

I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke Gustavsson (s),

Elisabeth Fleetwood (m), Charlotta L Bjälkebring (v), Lennart Fridén

(m), Eva Arvidsson (s), Jan Backman (m), Paavo Vallius (s), Lars

Wegendal (s), Ewa Larsson (mp), Birgitta Sellén (c), Lennart Kollmats

(fp), Hillevi Larsson (s), Anne-Katrine Dunker (m), Christina

Pettersson (s), Willy Söderdahl (v) och Gunilla Tjernberg (kd).

Koncept Bilaga

Regeringsbeslut

1998-12-22 N1999/3743/8

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsstyrelsen

171 99 SOLNA

Arbetsmarknadsenheten

Katarina Sjölander

Telefon 51363, rör 415

Fastställande av avgränsningskriterier för arbetsmarknadspolitiska

åtgärder på kulturarbetsmarknaden

Regeringens beslut

Regeringen beslutar att de avgränsningskriterier, som finns

förtecknade i bilaga till detta dokument, skall gälla vid bedömningen

av placeringen av arbetssökande till kulturarbetsmarknaden i åtgärder.

Ärendet

Regeringen gjorde i propositionen (1997/98:87) om konstnärernas

villkor bedömningen att åtgärder bör vidtas för att begränsa de

oetablerade konstnärernas tillgång till såväl aktiva som passiva

arbetsmarknadsåtgärder med riktning mot kulturarbetsmarknaden i syfte

att komma till rätta med den rådande obalansen och överetableringen på

denna marknad. Därvid informerades riksdagen om regeringens avsikt att

ge AMS i uppdrag att vidta sådana åtgärder.

Regeringen beslutade den 3 december 1998 med anledning därav om ett

särskilt uppdrag till AMS i syfte att fullfölja och utvärdera

regeringens ambitioner i detta avseende. En del av regeringens uppdrag

till AMS har varit att delta i en av regeringen initierad arbetsgrupp

bestående av företrädare för Finansdepartementet,

Arbetsmarknadsdepartementet, Kulturdepartementet, Statens kulturråd

och Konstnärsnämnden. Arbetsgruppens uppgift har varit att förse

regeringen med underlag avseende avgränsningskriterier för vilka som

skall ha möjlighet att erhålla arbetsmarknadspolitiska åtgärder med

riktning mot kulturarbets-marknaden. Arbetsgruppens underlag ligger

till grund för detta beslut. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares

Samarbetsnämnd har under beredningen av ärendet beretts tillfälle att

lämna synpunkter på avgränsningskriterierna.

På regeringens vägnar

Björn Rosengren

Katarina Sjölander

Kopia till

Finansdepartementet, Fi/Ba

Kulturdepartementet

Statens kulturråd

Konstnärsnämnden

Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS)

Bilaga till regeringsbeslut A98/00/A

Fastställande av avgränsningskriterier för arbetsmarknadspolitiska

åtgärder på kulturarbetsmarknaden

Övergripande kriterier

Innan en övergripande arbetsmarknadspolitisk bedömning av förväntade

effekter av insatt åtgärd görs skall arbetsförmedlingen vid

upprättandet av den individuella handlingsplanen beakta att

åtgärder ej får utgöra förutsättning för verksamhetens drift eller

vara av en sådan omfattning att undanträngningseffekter uppstår,

åtgärder ej får bidra till nyetableringar inom kulturområdet,

samråd skall ske med Af Kultur Media,

samråd skall ske med berörda konstnärsorganisationer,

åtgärd skall vara i samklang med de kulturpolitiska målen.

Övriga kriterier

För att en arbetssökande skall erhålla arbetsmarknadspolitisk åtgärd

med riktning mot kulturarbetsmarknaden skall man vid

förmedlingskontoret göra en bedömning om den sökande är etablerad på

denna marknad utifrån följande kriterier.

För samtliga konstnärsgrupper gäller följande:

- den sökande skall ha fullgjort en för yrket lämplig högre

konstnärlig utbildning.

Saknar den sökande högre konstnärlig utbildning, eller har mer än fem

år förflutit sedan avslutad utbildning, skall följande gälla.

Bild- och formkonstnärer (ex. skulptör, målare, fotograf,

konstgrafiker, formgivare, konsthantverkare):

Den sökande skall under tre åren av de senaste fem åren ha uppfyllt

ett flertal av nedanstående kriterier:

- erhållit statligt, kommunalt, landstingskommunalt eller annat

enskilt

konstnärsstipendium eller

- erhållit uppdrag om offentlig utsmyckning eller

- deltagit i utställning på konstmuseum eller konsthall eller

- inköpts av offentligt finansierat museum, Statens konstråd eller

annan

offentlig institution eller

- på annat sätt påvisat att den sökande är etablerad på den

konstnärliga

arbetsmarknaden.

Scen- och filmkonstnärer (ex. koreografer, dansare, skådespelare,

regissörer):

Sökande inom denna grupp skall under de senaste tre åren huvudsakligen

ha ägnat sin yrkesverksamma tid åt yrket genom återkommande

professionella engagemang och andra aktiviteter som påvisar att den

sökande är etablerad inom yrkesområdet.

Tonkonstnärer (ex. kompositörer, tonsättare, utövande musiker och

sångare inom klassisk och underhållnings musik).

Sökande inom denna grupp skall under de senaste tre åren huvudsakligen

ha ägnat sin yrkesverksamma tid åt yrket genom återkommande

professionella engagemang och andra aktiviteter som påvisar att den

sökande är etablerad inom yrkesområdet.

Övriga konstnärer (ex. författare och dramatiker):

Sökande inom denna grupp skall under de senaste tre åren har ägnat

sin yrkesverksamma tid åt yrket genom återkommande aktiviteter som

påvisar att den sökande är etablerad inom yrkesområdet.

Innehållsförteckning

Elanders Gotab, Stockholm 2000

Elanders Gotab, Stockholm 2000