Bet. 2000/01:AU6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2000/01:AU06

Kompetensutveckling m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motioner från allmänna motionstiden 1998

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

AU6

Redogörelse för ärendet

Utskottet behandlar i detta betänkande 16

motionsyrkanden. Motionerna är väckta under allmänna

motionstiderna 1998, 1999 och 2000 och tar upp olika

frågor med anknytning till kompetensutveckling i

arbetslivet.

Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 16

motionsyrkanden. Motionerna är väckta under allmänna

motionstiderna 1998, 1999 och 2000 och tar upp olika

frågor med anknytning till kompetensutveckling i

arbetslivet.

Samtliga motioner avstyrks, främst med hänvisning

till att frågor om bl.a. individuellt

kompetenssparande är under beredning i

Regeringskansliet.

I betänkandet finns sju reservationer.

Motioner från allmänna motionstiden 1998

1998/99:A224 av Raimo Pärssinen och Per-Olof

Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kompetensutveckling.

1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om lärlingssystem,

1998/99:A272 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om fullföljande av

programmet för kompetensutveckling i näringslivet.

1998/99:A274 av Sven-Erik Österberg och Paavo

Vallius (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kompetensutveckling hos anställda i såväl privat som

offentlig anställning.

1998/99:A283 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att satsa på

kompetensutveckling.

1998/99:A284 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om personal i

offentlig sektor.

Motioner från allmänna motionstiden

1999

1999/2000:T703 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en översyn av

regelverket för investeringar i kunskapskapital.

1999/2000:N278 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari

yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att i

direktiven till utredningen om individuell

kompetensutveckling skall även företag med få eller

inga anställda omfattas.

1999/2000:A220 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ett system för kompetensutveckling i arbetslivet i

enlighet med vad som anförts i motionen,

1999/2000:A231 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari

yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

kompetensutveckling,

1999/2000:A254 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari

yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om införande av

utbildningskonto för att främja kompetenshöjning i

arbetslivet,

Motioner från allmänna motionstiden

2000

2000/01:A291 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

skapa bra incitament och villkor för företag och

yrkesverksamma att utveckla konkurrenskraft och

individuell kompetens.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökat utrymme för

individuellt ansvarstagande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad

efterfrågestyrning av utbildning.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om försäljning av Lernia AB.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om individuellt

kompetenssparande.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

I betänkandet behandlas ett antal motioner

som tar upp frågor med anknytning till

kompetensutveckling i arbetslivet. Samtliga

motioner avstyrks bl.a. med hänvisning till

att sådana frågor för närvarande bereds i

Regeringskansliet. I betänkandet finns sju

reservationer.

Bakgrund

År 1998 tillsatte det dåvarande

Arbetsmarknadsdepartementet en arbetsgrupp med

uppgift att främja kompetensutveckling i

arbetslivet. I arbetsgruppen ingick företrädare för

Regeringskansliet och arbetsmarknadens parter.

Arbetsgruppen lämnade sitt förslag i en rapport

under hösten 1998. Arbetsgruppens förslag har

sedermera varit föremål för beredning av utredningen

om framtida mål 3 inom EG:s strukturfonder (se SOU

1999:107). Regeringen överlämnade i november 1999

till EG-kommissionen ett förslag till program för

förhandlingar mellan företrädare för regeringen och

kommissionen. Kommissionen fastställde ett samlat

programdokument för mål 3 i Sverige under hösten

2000. Växtkraft Mål 3 skall stimulera

förändringsarbete, kompetensutveckling och

kompetensförsörjning i arbetslivet. Våren 1999

beslutade riksdagen att avsätta 2,4 miljarder kronor

under perioden 2000-2002 för en stimulans av

kompetensutveckling inom ramen för Europeiska

socialfondens nya mål 3.

Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av

budgetpropositionen för år 2000 att särskilda medel

skulle avsättas för att stimulera individuell

kontinuerlig kompetensutveckling. Den ekonomiska

ramen för detta angavs till 1,35 miljarder kronor

för år 2000 och 1,15 miljarder kronor för år 2001.

Medlen skall användas för ett individuellt system

för kompetenssparande. Ett förslag till hur ett

sådant system skulle kunna utformas har lämnats i

betänkandet Individuellt kompetenssparande IKS - med

start år 2002 (SOU 2000:19) i december 2000.

Förslaget innebär i korthet följande. Ett nytt

avdragsgillt individuellt kompetenssparande (IKS)

inrättas. Enskilda individer och arbetsgivare skall

få möjlighet att avsätta medel till ett individuellt

kompetenssparkonto. Beskattning sker först när medel

tas ut från kontot och den löpande avkastningen

beskattas med en avkastningsskatt på 15 %. Avdraget

skall medges med maximalt ett inkomstbasbelopp per

år. Medlen är individens egna och skall kunna

användas till sådan kompetensutveckling som den

enskilde själv bestämmer. Den som gör uttag från

kompetenssparkontot och genomgår godkänd

kompetensutveckling har rätt till en kompetenspremie

i form av en skattereduktion som relateras till

omfattningen av genomgången kompetensutveckling.

Arbetsgivare som sätter in medel på en anställds

kompetenssparkonto skall få nedsättning av

arbetsgivaravgifterna med 10 % på avsatt belopp. Om

medel finns kvar på ett IKS-konto när innehavaren

tar ut ålderspension kan kontot omvandlas till

individuellt pensionssparande alternativt

pensionsförsäkring. De medel som riksdagen beslutat

att avsätta till individuell kompetensutveckling

under åren 2000 och 2001 används till att särskilt

stimulera låginkomsttagare att påbörja sparande i

IKS. Sparandet skall kunna ske både i fonder och i

form av försäkringar. Försäkringsbolag, banker,

värdepappersbolag och andra sparinstitut skall kunna

bedriva kompetenssparrörelse och tillhandahålla

kompetenssparkonton och kompetenssparförsäkringar.

Slutligen föreslås ett stöd för de fackliga

organisationernas informationsinsatser om IKS.

Utredningens förslag bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Motionerna

Moderaterna anser i kommittémotion 2000/01:A291 att

det är nödvändigt att förändra och förnya

förutsättningarna för kompetensutveckling. En

politik inriktad på regelförenklingar behövs liksom

större möjligheter för enskilda individer och

företag att efterfråga och finansiera

utbildningstjänster. Det behövs också enkla och

tydliga incitamentsystem (yrk. 1). Sänkta skatter

och bättre möjligheter till ett individuellt

kompetenssparande skulle enligt Moderaterna

möjliggöra ett ökat individuellt ansvarstagande när

det gäller kompetensutveckling (yrk. 2). Moderaterna

anser att utbudet av utbildningstjänster bättre

skall anpassas till vad som efterfrågas i

arbetslivet. Såväl företag som dess medarbetare

måste ges möjlighet att köpa utbildningstjänster med

en kvalitet och ett innehåll som svarar mot behoven

(yrk. 3). För att öka konkurrensen bör det statliga

ägandet i Lernia AB avvecklas genom en stegvis

försäljning av hela eller delar av bolaget. Ett

annat ägarskap skulle leda till ett mer varierat

utbud av utbildningar inom arbetsmarknadspolitiken

framöver (yrk. 4). I samma motion förordas också

införandet av individuella

kompetens/utbildningskonton. Den enskilde och dennes

arbetsgivare föreslås kunna avsätta medel till ett

sådant konto för återkommande kunskapsförsörjning,

medel som får användas när helst det passar

arbetstagaren och arbetsgivaren (yrk. 5).

I kommittémotion 1999/2000:A254 (yrk. 23) för

Kristdemokraterna fram sitt förslag om införandet av

s.k. utbildningskonton. Enligt förslaget skall

arbetstagare och arbetsgivare få möjlighet att göra

skattefria avsättningar med vardera högst 5 % av

arbetstagarens tjänsteinkomst till ett

utbildningskonto. Ett maximibelopp bör dock finnas.

En arbetstagare skall kunna ta ut pengar från kontot

för att finansiera ett studieuppehåll, dock högst

med ett belopp som motsvarar en årsinkomst av

tjänst. Uttagna belopp skall beskattas. Medel som

inte används för studier skall kunna användas till

att förstärka pensionen. Försäkringsbolagen bör

kunna administrera kontona. Kristdemokraterna

föreslår i motion 1998/99:A257 (yrk. 8) också att

ett lärlingssystem utvecklas. Utbildningstiden

eller lärlingstiden skulle kunna vara tre eller fyra

år i dualsystem enligt tysk modell med tre dagar

praktik och två dagar teori varje vecka med rimlig

ersättning, stigande med tiden.

Även Centerpartiet förordar i motion 1999/2000:A220

(yrk. 8) införandet av individuella kompetenskonton.

Till ett sådant konto skall enligt förslaget såväl

arbetstagare som arbetsgivare kunna göra

avsättningar. Sådana avsättningar bör gynnas

skattemässigt. Staten bör också ges en utjämnande

funktion så att inte de som saknar arbete eller som

har låga löner missgynnas. Regeringen bör skyndsamt

återkomma till riksdagen med förslag på hur ett

system för kompetensutveckling bör utformas, anser

motionärerna.

Folkpartiet anser i kommittémotion 1999/2000:A231

(yrk. 16) att frågan om kompetensutveckling i

arbetslivet är viktig och hänvisar i motionen till

tidigare lämnade föreslag om ett "friår" mitt i

livet för att fortbilda sig.

Sven-Erik Österberg och Paavo Vallius (båda s) anser

i motion 1998/99:A274 att kraftfulla åtgärder måste

sättas in för att stimulera kontinuerlig

kompetensutveckling i näringslivet. Motionärerna

hänvisar till att arbetsmarknadens parter inom ramen

för den s.k. kompetensberedningen diskuterat

förutsättningar för satsningar på

kompetensutveckling. En ekonomisk stimulans och

eventuellt också andra åtgärder från statens sida

behövs anser motionärerna. Även Hans Karlsson m.fl.

(s) anser i motion 1998/99:A272 (yrk. 2) att den

plan för kompetensutveckling som parterna på

arbetsmarknaden gemensamt tagit fram bör genomföras.

Också Krister Örnfjäder m.fl. (s) efterlyser i

motion 1998/99:A283 ett engagemang från statens sida

vad gäller kompetensutveckling i arbetslivet.

Raimo Pärssinen och Per-Olof Svensson (båda s) anser

i motion 1998/99:A224 att varje arbetsgivare bör

upprätta och redovisa en kompetensutvecklingsplan.

Denna plan bör innehålla uppgifter om bl.a. vilken

kompetens som finns, hur den är fördelad och hur den

skall utvecklas i ett längre perspektiv. Fördelarna

med sådana planer är att arbetsgivare och

fackföreningar måste formulera gemensamma strategier

för kompetensutveckling som redovisas för

allmänheten både på kort och lång sikt.

Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) anser i motion

1998/99:A284 att det är viktigt att behålla samtliga

yrkesgrupper som finns inom skola, vård och omsorg

då de kompletterar varandra. Personalen bör

kontinuerligt utbildas för att kunna utföra ett bra

och kvalitativt arbete.

Agne Hansson (c) efterlyser i motion 1999/2000:T703

(yrk. 5) en översyn av regelverket för investeringar

i kunskapskapital. Arbetsmarknadens parter bör ha

ett ansvar för att utveckla de anställdas

yrkesroller. I det sammanhanget bör IT vara en

naturlig del. Den offentliga sektorn har i detta

sammanhang ett särskilt ansvar.

I motion 1999/2000:N278 tar Eskil Erlandsson m.fl.

(c) bl.a. upp inriktningen av det då framlagda

förslaget om EU:s mål 3-program. Motionärerna menar

att företag med få eller inga anställda bör ges

möjligheter att ta del av insatserna i ett framtida

system för kompetensutveckling (yrk. 4).

Utskottets ställningstagande

Allmänt om kompetensutveckling

Utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet -

från förskolan till högskolan, i vuxenutbildningen

och forskarutbildningen - skall i första hand

tillgodose individens utbildningsval och utgör

grundstenen i det livslånga lärandet. Anställda kan

också bygga upp sin yrkeskompetens genom att

kontinuerligt delta i olika former av

verksamhetsrelaterad personalutbildning, utbildning

som arbetsgivaren ansvarar för. Utbildning som

riktar sig till arbetslösa sker företrädesvis i

offentlig regi och med offentlig ersättning. Hit hör

arbetsmarknadsutbildning men även utbildning inom

Kunskapslyftet. Som ett komplement till ovanstående

finns det behov av en mer generell och individuellt

inriktad kompetensutveckling, som inte enbart är

relaterad till individens nuvarande arbetsuppgifter

utan också tar utgångspunkt i individens egna behov

och önskningar.

En välutbildad arbetskraft är avgörande för

tillväxten i ekonomin. Bredd och spets i utbildning

och kompetens kan utnyttjas i produktionen och

förbättra möjligheterna att tillvarata nya

organisationsformer och ny teknik. Nya kunskaper och

nya idéer är nödvändiga drivkrafter för samhällets

utveckling. För den enskilde individen har kunskap

och tillgång till kompetensutveckling en stor

betydelse för chanserna att etablera sig och stanna

kvar på arbetsmarknaden, vilket är avgörande för

individens trygghet och för målet om "det goda

arbetet".

Strukturomvandlingen på arbetsmarknaden ställer

nya krav på individens flexibilitet och kompetens.

Kunskap och kompetens åldras allt snabbare, och den

utbildning och kompetensuppbyggnad som sker vid

sidan om reguljär utbildning har kommit att bli allt

viktigare.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning

att satsningar måste göras för att möta det ökade

behovet av kompetensutveckling. Detta är viktigt

inte minst för att undvika att brist på arbetskraft

uppstår, vilket kan medföra inflationsdrivande

flaskhalsar i produktionen, och för att förhindra

att många människor ställs utanför den ordinarie

arbetsmarknaden därför att de inte kan anpassa sig

till förändringar i arbetslivets kompetenskrav.

Ökade kompetensutvecklingsinsatser är också

nödvändiga för att bryta den könssegregerade

arbetsmarknaden.

Av AMS rapport Var finns jobben år 2001, Ura

2001:1, framgår att arbetsmarknaden är på väg in i

ett ökat behov av arbetskraft inom vissa

yrkesområden, främst yrken på högskolenivå, inom

teknik, vård och omsorg samt pedagogik. Tillskottet

av utbildade från det reguljära utbildningssystemet

är alldeles för litet i förhållande till rådande

behov, enligt AMS.

Utskottet ser det som angeläget att satsningar

görs på yrkesutbildningar med hög kvalitet, särskilt

inom bristyrkesområden. Utskottet konstaterar att

åtgärder har vidtagits i denna riktning. Enligt AMS

har arbetsmarknadsutbildningen under det senaste

året inriktats mer mot industriarbete,

byggnadsarbete och vård och omsorg, dvs.

yrkesområden där bristen på arbetskraft är på väg

att stiga (se ovan nämnda rapport). Utskottet vill i

detta sammanhang framhålla vikten av att nivån i

arbetsmarknadsutbildningen ökar inom ramen för det

nuvarande programutbudet så att matchningen mellan

arbetssökande och lediga platser kan förbättras.

Utskottet kan vidare nämna att det under år 2000 har

pågått en försöksverksamhet med bristyrkesutbildning

för redan anställda. AMS skall i februari i år lämna

en preliminär rapport om kostnader och deltagare i

bristyrkesutbildningen. Utskottet avvaktar en

utvärdering av försöksverksamheten.

Det bör också poängteras att det är viktigt att

utbildningar inom det reguljära utbildningssystemet

anpassas efter arbetsmarknadens behov. Av

budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1

bilaga 3, s. 13) framgår att regeringen har för

avsikt att ge Högskoleverket i uppdrag att analysera

hur högskolornas utbildningsutbud i ökad

utsträckning skall kunna svara mot arbetsmarknadens

behov. Regeringen har i dagarna lämnat en

proposition till riksdagen (prop. 2000/01:63) med

förslag att en ny reguljär utbildningsform vid sidan

om högskolan - Kvalificerad yrkesutbildning (KY) -

införs. KY, som funnits som försöksverksamhet sedan

år 1996, är normalt tvåårig och genomförs i nära

samarbete med arbetslivet.

Moderaterna efterlyser att utbudet av utbildningar

anpassas till vad som efterfrågas i arbetslivet.

Utskottet ser med hänvisning till vad som nyss

anförts inte att det finns något behov av ett

tillkännagivande i denna del. Motion 2000/01:A291

yrkande 3 (m) avstyrks.

Arbetsgivarna har ett ansvar för den

kompetensutveckling som den anställde behöver för

att behålla och vidareutvecklas i sitt nuvarande

arbete. Det kan antas att en medveten planering av

kompetensutvecklingen på arbetsplatserna ger goda

resultat för produktivitet och tillväxt. Utskottet

ser det som angeläget att

kompetensutvecklingsplaner utvecklas inom ramen för

en aktiv personalpolitik, och utskottet utgår ifrån

att det ligger i arbetsmarknadens parters intresse

att planera kompetensutvecklingen på

arbetsplatserna. Även jämställdhets- och

mångfaldsplanerna är av intresse i sammanhanget.

Utskottet är däremot inte berett att ställa sig

bakom det förslag som lämnats i motion 1998/99:A224

(s) om kompetensutvecklingsplaner. Motionen avstyrks

därför.

I praktiken fördelar sig omfattningen av

personalutbildningen mycket ojämnt mellan olika

arbetsgivare och grupper av anställda. Statistiska

centralbyrån undersöker sedan år 1986 omfattningen

av personalutbildning på svenska arbetsplatser.

Statistiken görs som ett tillägg till

arbetskraftsundersökningarna (AKU) två gånger om

året. Personalutbildning definieras som utbildning

som helt eller delvis bekostas av företaget.

Utbildningen omfattar såväl lärarledd undervisning

som självstudier. Statistiken omfattar däremot inte

handledning på arbetsplatsen eller annat lärande på

jobbet. Tiden för personalutbildning räknas i

procent av total arbetstid. Under det första

halvåret 2000 deltog 40 % av alla förvärvsarbetande

i någon form av personalutbildning. De som får mest

personalutbildning är de landstingsanställda och

statliga anställda, de heltidsarbetande, de med

högre utbildning och de som befinner sig i

medelåldern. Enligt SCB föreligger det ett klart

samband mellan ett företags eller en organisations

storlek och omfattningen av personalutbildningen. Ju

fler anställda företaget har, desto högre är

deltagarandelen i personalutbildning (källa:

Aktuella trender inom kompetensutvecklingsområdet,

SOU 2000:115).

LO har bearbetat SCB:s

personalutbildningsundersökningar för första

halvåret 2000 och publicerat resultatet i rapporten

Personalutbildning 2000. Av rapporten framgår att

det var nästan dubbelt så vanligt bland SACO-

medlemmar som bland LO-medlemmar att delta i

personalutbildning. Undersökningen visar också att

om en uppdelning efter kön görs får LO:s

privatanställda kvinnor, dvs. den grupp som har den

allra lägsta utbildningsnivån, minst

personalutbildning medan statligt anställda män inom

SACO ligger högst. Anställda i företag med mindre än

tio anställda får i genomsnitt ungefär 40 % av den

personalutbildning som ges anställda vid mycket

stora företag. Enligt utskottet visar dessa siffror

att åtgärder måste vidtas för att uppnå en

fördelningspolitiskt bättre spridning av

personalutbildningen och att ett

jämställdhetsperspektiv därvid integreras.

Utbildning med särskild inriktning

Vad gäller yrkandet om personalutbildning till

yrkesgrupper inom skola, vård och omsorg vill

utskottet till en början instämma i att det är

viktigt att dessa personalkategorier får

vidareutbildning. Utskottet anser att omfattningen

och formerna för vidareutbildning i arbetet är en

fråga för arbetsmarknadens parter. Motion

1998/99:A284 (s) avstyrks därför. I detta sammanhang

kan dock hänvisas till vad utskottet anförde i

samband med beredningen av budgetpropositionen för

år 2001 om att stora satsningar görs inom vård-,

tillverknings-, IT- och kontorsutbildningar inom

arbetsmarknadsutbildningens ram. Utskottet noterar

också att 65 miljoner kronor per år 2001-2003 inom

ramen för anslaget 22:3 Köp av

arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader skall

användas för riktade insatser som kompletterande

utbildningsinsatser inom vård och andra bristyrken

för att öka sysselsättningen bland invandrare (prop.

2000/01:1 utgiftsområde 13).

Med anledning av synpunkterna på behovet av IT

inom utbildningen kan utskottet konstatera att den

tidigare nämnda statistiken från SCB om

personalutbildningar visar att ett av de vanligaste

kursämnena i personalutbildningen är "data".

Utskottet anser inte att det finns behov av att göra

något tillkännagivande om IT i utbildningen med

anledning av motion 1999/2000:T703 yrkande 5 delvis

(c). Motionen avstyrks därför.

Individuell kompetensutveckling m.m.

Vid sidan om den verksamhetsrelaterade

kompetensutvecklingen finns också behov av mer

generell och individuellt inriktad

kompetensutveckling. Som framgår av avsnittet

Bakgrund har riksdagen relativt nyligen beslutat om

kraftfulla satsningar på kompetensutveckling i

arbetslivet, dels inom ramen för Europeiska

socialfondens mål 3, dels som en ekonomisk stimulans

till ett individuellt kompetenssparande. Av vad som

inledningsvis anförts framgår också att förslag nu

har lämnats av Utredningen om individuellt

kompetenssparande, förslag som för närvarande bereds

i Näringsdepartementet.

Innan utredningen lämnade sitt slutbetänkande

presenterade den i maj 2000 ett delbetänkande -

Individuellt kompetenssparande IKS - en stimulans

för det livslånga lärandet (SOU 2000:51) - med

förslag som sedan har remissbehandlats. 89 remissvar

inkom och av dem var en majoritet positiva till

principförslagen. Kritiska synpunkter lämnades dock

bl.a. avseende startpremier, arbetsgivarnas

medverkan, individens stimulans samt kontroll,

förvaltning och finansiering. Utskottet är medvetet

om att betänkandet innehåller en del komplicerade

frågor som noga måste övervägas. Det är dock

angeläget att förslag till lösning av frågan läggs

fram så snart det är möjligt.

Inte minst mot bakgrund av de tidigare redovisade

uppgifterna om hur ojämnt personalutbildningen

fördelar sig på olika grupper av anställda, är det

viktigt att ett sådant system får en rimlig

fördelningsprofil. Det förhållandet att de som mest

behöver utbildning har minst resurser att göra

avsättningar till ett kompetenssparkonto måste

beaktas. Det är också viktigt att arbetsmarknadens

parter stimuleras att bidra till att

kompetensutveckling kommer till stånd.

Flertalet av de motioner som behandlas i detta

betänkande framhåller vikten av satsningar på

kompetensutveckling. I några av motionerna lämnas

också förslag till olika modeller för hur

kompetenskonton eller utbildningskonton skulle kunna

utformas. Utskottet är i avvaktan på den fortsatta

beredningen av den tidigare nämnda utredningen om

ett individuellt kompetenssparande inte berett att

ta ställning till förslagen. Motionerna 1998/99:A283

(s), 1999/2000:A220 yrkande 8 (c), 1999/2000:A254

yrkande 23 (kd), 2000/01:A291 yrkandena 1, 2 och 5

(m) samt 1999/2000:T703 yrkande 5 delvis (c)

avstyrks därför.

Motionerna 1998/99:A272 (yrk. 2) och 1998/99:A274

som väcktes under den allmänna motionstiden 1998

innehåller som framgått ovan förslag om åtgärder för

kompetensutveckling med anknytning till den rapport

som lämnades av en arbetsgrupp till regeringen år

1998 och som utskottet nämnt i inledningen av detta

betänkande. Den ovan refererade motionen

1999/2000:N278 från den allmänna motionstiden hösten

1999 avser bl.a. inriktningen av det då ännu inte

fastlagda programmet för insatser inom mål 3 för de

europeiska strukturfonderna. Motionärerna anser med

hänvisning till innehållet i det då föreslagna

programmet att företag med få eller inga anställda

bör ges möjligheter att ta del av insatserna inom

ramen för ett framtida system för

kompetensutveckling.

Kommissionen fastställde ett samlat

programdokument för mål 3 i Sverige under hösten

2000. Växtkraft Mål 3 skall stimulera

förändringsarbete, kompetensutveckling och

kompetensförsörjning i arbetslivet. Programmet

omfattar hela arbetsmarknaden, dvs. företag,

ensamföretagare, offentlig sektor och

organisationer. Stödet riktar sig särskilt till små

och medelstora företag och arbetsplatser. Programmet

skall ge stöd till såväl arbetslösa och anställda

som ensamföretagare. Med detta kan utskottet

konstatera att programmets inriktning ligger i linje

med motionernas förslag. I övrigt anser utskottet, i

likhet med vad som anförts tidigare, att den ovan

nämnda beredningen av frågor om individuellt

kompetenssparande bör avvaktas. Motionerna

1998/99:A272 yrkande 2 (s), 1998/99:A274 (s) och

1999/2000:N278 yrkande 4 (c) avstyrks.

Övrigt

Vad gäller förslaget om införandet av friår för

fortbildning kan utskottet nämna att regeringen har

gett Statskontoret i uppdrag att utreda för- och

nackdelar med att införa ett s.k. friår. I denna

utredning skall myndigheten särskilt belysa

erfarenheter och slutsatser från den danska

friårsmodellen och det s.k. Trelleborgsförsöket samt

de effekter som den danska modellen respektive

Trelleborgsmodellen hade avseende arbetskraftsutbud,

sysselsättning och arbetslöshet. Statskontoret skall

också utreda om och i så fall hur försöken påverkade

kostnader och intäkter för staten, kommuner,

landsting, företag eller andra enskilda, samt om

försöken medförde samhällsekonomiska konsekvenser i

övrigt. I utredningsuppdraget ingår också att göra

en uppskattning av kostnader för införandet av ett

friår i Sverige. Uppdraget skall redovisas senare i

februari i år. I avvaktan på denna utredning är

utskottet inte berett att ta ställning till

förslaget i motion 1999/2000:A231 yrkande 16 (fp)

som därmed avstyrks.

Med anledning av Kristdemokraternas förslag om ett

lärlingssystem kan utskottet konstatera följande.

För närvarande pågår en försöksverksamhet med

lärande i arbetslivet inom gymnasieskolan. Med

lärande i arbetslivet avses att en elev på ett

nationellt eller specialutformat program som

innehåller yrkesämnen får en utbildning som under

sammanlagt minst 30 veckor genomförs på en

arbetsplats. Syftet är att ge eleverna en ökad

arbetslivserfarenhet och en möjlighet att under en

handledares ledning på en arbetsplats få fördjupade

färdigheter inom yrkesområdet. Försöksverksamheten

gäller utbildning som påbörjas före den 1 juli 2003.

Våren 1999 tillsattes inom Utbildningsdepartementet

en arbetsgrupp bestående av representanter för

arbetsmarknadens parter och företrädare för

departementet. Arbetsgruppen hade till uppgift att

diskutera förutsättningarna för att införa en

reguljär ny, modern lärlingsutbildning i Sverige.

Arbetsgruppen har vidare, utifrån ett övergripande

perspektiv, haft i uppdrag att diskutera olika

möjligheter och lämna förslag till hur

samverkansformerna mellan skolan och arbetslivet kan

utvecklas. I oktober 2000 kom arbetsgruppen med sin

rapport - Samverkan mellan skola och arbetsliv (Ds

2000:62). De förslag som lämnats där är för

närvarande föremål för beredning i

Utbildningsdepartementet. Resultatet av nyss nämnda

försöksverksamhet och beredning av frågan i

Regeringskansliet bör avvaktas. Utskottet avstyrker

motion 1998/99:A257 yrkande 8 (kd).

Moderaterna föreslår att det statliga ägandet i

Lernia AB avvecklas. Utskottet har ett flertal

gånger tidigare tagit ställning till motsvarande

förslag, senast i samband med budgetberedningen

hösten 2000 i betänkande 2000/01:AU1. Liksom

tidigare anser utskottet att det inte är aktuellt

med någon privatisering av Lernia AB. Motion

2000/01:A291 yrkande 4 (m) avstyrks därför.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som

framförs under Utskottets överväganden

föreslår utskottet att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Efterfrågestyrning av utbildning

Riksdagen avslår motion 2000/01:A291 yrkande 3.

Reservation 1 (m)

2. Kompetensutvecklingsplaner

Riksdagen avslår motion 1998/99:A224.

3. Utbildning med särskild inriktning

Riksdagen avslår motionerna 1998/99:A284 och

1999/2000:T703 yrkande 5 i motsvarande del.

4. Satsningar på kompetensutveckling

Riksdagen avslår motionerna 1998/99:A283,

1999/2000:A220 yrkande 8, 1999/2000:A254 yrkande

23, 2000/01: A291 yrkandena 1, 2 och 5 samt

1999/2000:T703 yrkande 5 i motsvarande del.

Reservation 2 (m, c)

Reservation 3 (kd)

5. Växtkraft mål 3 m.m.

Riksdagen avslår motionerna 1998/99:A272

yrkande 2, 1998/99:A274 och 1999/2000:N278

yrkande 4.

Reservation 4 (c)

6. Friår

Riksdagen avslår motion 1999/2000:A231 yrkande

16.

Reservation 5 (fp)

7. Lärlingssystem

Riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 8.

Reservation 6 (m, kd)

8. Lernia AB

Riksdagen avslår motion 2000/01:A291 yrkande 4.

Reservation 7 (m)

Stockholm den 6 februari 2001

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-

Erik Österberg (s), Hans Andersson (v), Margareta

Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling

(s), Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Laila

Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Camilla Sköld

Jansson (v), Maria Larsson (kd), Barbro Feltzing

(mp), Anders Karlsson (s), Henrik Westman (m),

Cinnika Beiming (s), Magnus Jacobsson (kd) och Runar

Patriksson (fp).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Efterfrågestyrning av utbildning (punkt 1)

(m)

av Mikael Odenberg, Patrik Norinder och Henrik

Westman (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att utbudet av utbildningstjänster bättre bör

anpassas till vad som efterfrågas på

arbetsmarknaden. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A291 yrkande 3.

Ställningstagande

Förutsättningarna och villkoren för

kompetensutveckling behöver bli mer ändamålsenliga,

stimulerande, effektiva och flexibla. I dagens

utbildningssystem är förekomsten av långa

standardutbildningar med långa ledtider för

förändring och utveckling ett allför vanligt inslag.

Det som värderas i offentlig utbildning är dessvärre

många gånger kvantitet snarare än kvalitet och

kunnande.

För att utbudet av utbildningstjänster skall bli

bättre anpassat till vad som efterfrågas i

arbetslivet måste det få marknadsmässiga

förutsättningar. Såväl företag som deras medarbetare

måste ges möjlighet att kunna köpa

utbildningstjänster med en sådan kvalitet och sådant

innehåll som svarar mot behoven av uppdaterad

kunskap. Vi anser att detta bör tillkännages för

regeringen.

Mot bakgrund av vad vi anfört anser vi att motion

2000/01:A291 yrkande 3 bör bifallas.

2. Satsningar på kompetensutveckling (punkt 4)

(m+c)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),

Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att satsningar på kompetensutveckling bör

göras i enlighet med vad som utvecklas närmare under

rubriken Ställningstagande i denna reservation.

Riksdagen bifaller därmed delvis motionerna

1999/2000:A220 yrkande 8, 2000/01:A291 yrkandena 1,

2 och 5 samt 1999/2000:T703 yrkande 5 i motsvarande

del. Riksdagen avslår motionerna 1998/99:A283 och

1999/2000:A254 yrkande 23.

Ställningstagande

Vi anser att det är nödvändigt att förändra och

förnya förutsättningarna för kompetensutveckling.

Den enskildes behov och efterfrågan av utbildning

och kompetensutveckling kommer att öka och utbudet

av utbildningar måste kunna svara upp mot detta. Det

måste bli möjligt att få tillgång till skräddarsydda

utbildningstjänster anpassade efter individens egen

studietakt och inlärningssätt.

Genom ett system med personliga

kompetens/utbildningskonton kan bättre ekonomiska

förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja

fort- och vidareutbildning.

Vi menar att det nu är hög tid att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag till hur ett

individuellt kompetenssparande skulle kunna

utvecklas. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Detta innebär att riksdagen delvis bör bifalla

motionerna 1999/2000:A220 yrkande 8 (c),

2000/01:A291 yrkandena 1, 2 och 5 (m) samt

1999/2000:T703 yrkande 5 delvis (c).

Motionerna 1998/99:A283 (s) och

1999/2000:A254 yrkande 23 (kd) avstyrks.

3. Satsningar på kompetensutveckling (punkt 4)

(kd)

av Stefan Attefall, Maria Larsson och Magnus

Jacobsson (alla kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att det bör införas utbildningskonton för att

främja kompetensutvecklingen i arbetslivet.

Riksdagen bifaller därmed motion 1999/2000:A254

yrkande 23 samt avslår motionerna 1998/99:A283,

1999/2000:A220 yrkande 8, 2000/01:A291 yrkandena 1,

2 och 5 samt 1999/2000:T703 yrkande 5 i motsvarande

del.

Ställningstagande

Utbildning och kompetens är nyckelord för det nya

samhället. Utbildning är en färskvara. Länder som

vill hävda sig i den internationella konkurrensen

måste anpassa sitt utbildningssystem till den snabba

utveckling som sker i arbetslivet i dag. I Sverige

är en stor del av vår industri extremt

exportberoende. Svenska företag kan inte konkurrera

med billig arbetskraft utan måste bli

konkurrenskraftiga med hjälp av kompetens och

högförädling. Detta ställer stora krav på den

enskilde medarbetarens kontinuerliga

kompetensutveckling. Staten, företagen och den

enskilde har ett gemensamt intresse och ansvar för

detta.

Som framgått tidigare i detta betänkande är

förslag som lämnats i betänkandet Individuellt

kompetenssparande IKS - med start 2002 under

beredning i Regeringskansliet. Ett kort referat av

förslagets innebörd finns under rubriken Bakgrund.

Vi för vår del anser att förslaget inte i

tillräckligt hög grad ger arbetsgivarna incitament

att bidra till de anställdas kompetenssparande,

detta gäller inte minst småföretagarna.

Vi förordar en annan modell av kompetenssparande.

Arbetstagare och arbetsgivare bör få möjlighet att

göra skattefria avsättningar, upp till en viss nivå,

till ett utbildningskonto. Den som gör

studieuppehåll skall kunna ta ut pengar från kontot

för att finansiera studieuppehållet. Det uttagna

beloppet belastas med inkomstskatt.

Den anställde bör få göra en avsättning med 5 % av

tjänsteinkomsten varje år. Arbetsgivaren skall få

göra avsättning till kontot med motsvarande belopp.

Denna del bör arbetstagare ha arbetsgivarens

medgivande för att nyttja. Uttag av medel för

studier under ett studieår skall maximeras till

tidigare årsinkomst av tjänst. Medel på kontot som

inte tas i anspråk skall kunna användas till

pensionen. Arbetstagaren skall kunna ta med sig sitt

konto om han eller hon byter arbetsgivare eller

startar eget.

Den modell som här skisserats skulle öka

möjligheterna för den enskilde att själv ta ansvar

för sin kompetensutveckling. Systemet har också den

fördelen att det skulle underlätta för äldre

personer att konkurrera med yngre eftersom även de

äldre ges möjlighet att skaffa sig aktuell

utbildning. Flaskhalsproblem på arbetsmarknaden

skulle kunna avvärjas. För arbetsgivarna ökar

tillgången på välutbildad och engagerad arbetskraft.

Produktiviteten och konkurrenskraften hos företagen

ökar. Företagen ges också en möjlighet att, till

skillnad från i dag, skattefritt avsätta medel för

framtida utbildning. Staten bidrar till systemet

genom att ge den enskilde skattekredit på

motsvarande sätt som gäller för

pensionsförsäkringar. Ett högsta belopp som varje år

skall ge den enskilde individen rätt till

skattekredit bör dock fastställas.

Försäkringsbolagen bör administrera dessa konton,

och avsatta medel bör placeras i fondsparande.

Vad vi här har anfört bör ges regeringen till

känna. Vi menar alltså att motion 1999/2000:A254

yrkande 23 (kd) bör bifallas. Motionerna

1998/99:A283 (s), 1999/2000:A220 yrkande 8 (c),

2000/01:A291 yrkandena 1, 2 och 5 (m) samt

1999/2000:T703 yrkande 5 delvis (c) avstyrks.

4. Växtkraft mål 3 m.m. (punkt 5) (c)

av Margareta Andersson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts om individuell

kompetensutveckling under rubriken Ställningstagande

i denna reservation. Riksdagen bifaller därmed

motion 1999/2000:N278 yrkande 4 samt avslår

motionerna 1998/99:A272 yrkande 2 och 1998/99:A274.

Ställningstagande

Som framgår under rubriken Bakgrund i detta

betänkande har riksdagen beslutat om satsningar för

kompetensutveckling dels inom ramen för anslaget för

Europeiska socialfondens nya mål 3, dels som en

stimulans för individuell kontinuerlig

kompetensutveckling. Frågor om utveckling av ett

sådant system är under beredning i

Regeringskansliet.

Programmet för det nya Växtkraft mål 3 för EU:s

strukturfonder har fastställts under hösten 2000.

Dessvärre har de stimulansåtgärder som ges inom

programmets ram fått en utformning som inte i

tillräckligt hög grad utgår från de små företagens

villkor.

Det är mycket viktigt att regeringen, när frågan

om ett system för framtida individuellt

kompetenssparande nu bereds, särskilt beaktar de små

företagens situation så att de ges goda möjligheter

att medverka. Att enmansföretagen och företag med en

eller två anställda är särskilt utsatta bör beaktas.

Jag anser därför att motion 1999/2000:N278 yrkande

4 (c) bör bifallas. Motionerna 1998/99:A272 yrkande

2 (s) och 1998/99:A274 (s) avstyrks.

5. Friår (punkt 6) (fp)

av Runar Patriksson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts under rubriken

Ställningstagande i denna reservation. Riksdagen

bifaller därmed motion 1999/2000:A231 yrkande 16.

Ställningstagande

Strukturomvandlingen i arbetslivet ställer

långtgående krav på arbetskraftens kompetens. Det

handlar om såväl bredd som specialisering i

kunskaperna. Nya kunskaper måste kunna inhämtas när

villkoren i arbetslivet ändras och tekniken

utvecklas. Redan i dag finns ett stort behov av

fort- och vidareutbildning. Det behovet kommer med

stor sannolikhet att öka.

Jag anser att möjligheten till kompetensutveckling

är en mycket viktig fråga och föreslår att

förutsättningar skapas för arbetstagare att kunna ta

ut ett "friår" mitt i livet för att fortbilda sig.

Detta bör ges regeringen till känna.

Jag anser därför att motion 1999/2000:A231 yrkande

16 bör bifallas.

6. Lärlingssystem (punkt 7) (m+kd)

av Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd),

Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik

Westman (m) och Magnus Jacobsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att ett lärlingssystem bör införas enligt vad

som anförs under rubriken Ställningstagande i denna

reservation. Riksdagen bifaller därmed motion

1998/99:A257 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att åtgärder måste vidtas för att

underlätta för ungdomar att komma in på

arbetsmarknaden. Alla program inom gymnasieskolan,

även de yrkesförberedande, har gjorts treåriga och

de skall alla ge behörighet till högskola.

Gymnasieskolan har därmed blivit mer anpassad till

elever med teoretiska färdigheter. Bra

utbildningsalternativ för elever med mer praktisk

inlärningsprofil saknas inom gymnasieskolans ram.

Olika former av väl fungerande lärlingsutbildningar

erbjuder ungdomar en mer praktiskt inriktad

utbildningsväg. Sådana utbildningar eller program

bör kunna erbjudas såväl inom ramen för

gymnasieskolan som inom arbetsmarknadspolitiken.

Lärlingsutbildning är en väl förankrad

utbildningsform i andra europeiska länder och har i

många fall fungerat som en effektiv inträdesbiljett

för ungdomar på arbetsmarknaden. Ett lärlingssystem

med en utbildningstid/lärlingstid på mellan tre och

fyra år, eventuellt kortare, bör kunna utvecklas.

Teori och praktik varvas under hela

utbildningstiden. Utbildningen bör till stor del

vara förlagd till ett företag.

Detta bör ges regeringen tillkänna. Vi anser

därmed att motion 1998/99:A257 yrkande 8 bör

bifallas.

7. Lernia AB (punkt 8) (m)

av Mikael Odenberg, Patrik Norinder och Henrik

Westman (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall återkomma till riksdagen

med förslag om en försäljning av Lernia AB.

Riksdagen bifaller därmed motion 2000/01:A291

yrkande 4.

Ställningstagande

Vi Moderater har vid flera tillfällen redovisat vår

syn på staten som ägare till affärsdrivande verk.

Även om ambitionen är att dessa företag skall drivas

efter strikt kommersiella principer blir ett

statligt ägarskap svårt att förena med en sund och

rättvis konkurrens. Det statliga ägandet av Lernia

kan innebära att andra utbildningsföretag inte ges

möjlighet att konkurrera om arbetsmarknadspolitiska

utbildningar på samma villkor som Lernia AB.

Vår uppfattning är därför att en avveckling av det

statliga ägandet, genom en stegvis försäljning av

hela eller delar av bolaget, skulle öka konkurrensen

och verka stimulerande på utbildningsmarknadens

utveckling. Regeringen bör ges detta tillkänna.

Motion 2000/01:A291 yrkande 4 bör därför bifallas.

Förteckning över behandlade

förslag