Bet. 2000/01:AU9

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2000/01:AU09

Arbetstid och ledighet från anställning m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

AU9

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet motioner

väckta under allmänna motionstiden riksmötena

1999/2000 respektive 2000/01. Om inte annat anges

har de i betänkandet behandlade motionerna blivit

avlämnade under 2000/01 års riksmöte.

Motionerna återfinns i bilaga till betänkandet.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett antal motioner från

allmänna motionstiden riksmötena 1999/2000 och

2000/01 som rör arbetstid, semester och annan

ledighet. Utskottet avstyrker alla motioner utom

två. En stor del av motionerna avstyrks med

hänvisning till den av regeringen nyligen tillsatta

utredning som har till uppdrag att se över frågor om

arbetstid, semester och annan ledighetslagstiftning.

I utredningens uppdrag ingår både att belysa dessa

frågor och att komma med förslag. Utskottet vill

därför inte föregripa resultatet av utredningen. Med

anledning av två motioner om förstärkt skydd för

föräldralediga anser utskottet att det finns starka

skäl att överväga om det finns behov av att

förstärka skyddet för arbetstagare som väljer att

utnyttja sin rätt till ledighet i samband med

föräldraskap. Utskottet anser att i första hand

förändringar i föräldraledighetslagen och lagen om

anställningsskydd bör övervägas. Riksdagen bör

därmed bifalla motionerna.

I betänkandet finns tretton reservationer och fyra

särskilda yttranden av Moderaterna, Vänsterpartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och

Miljöpartiet. I en gemensam reservation av

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet framförs krav på att arbetsgivarens

ansvar för semesterlön skall begränsas.

Utskottets överväganden

1. Flexibel arbetstid,

arbetstidsförkortning, övertid,

semester, m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal

motioner som tar upp frågor kring arbetstid,

semester m.m. Utskottet avstyrker samtliga

motioner med hänvisning bl.a. till pågående

utredningsarbete.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (kd), 3 (fp),

4 (mp), 5 (m), 6 (fp), 7 (m, kd, c, fp) och 8

(m).

Motionerna

I detta avsnitt tar utskottet upp ett antal motioner

som avser arbetstidsfrågor av mer övergripande

karaktär, såsom exempelvis frågan om

arbetstidsförkortning via lag, huvudprinciper för en

reformerad arbetstidslagstiftning eller avskaffande

av sådan lagstiftning, flexiblare arbetstider,

arbetstagarinflytande över arbetstiderna, semester-

respektive övertidsreglering samt sambandet mellan

arbetstider och arbetsmiljö och stress. I många fall

behandlar motionerna direkt eller indirekt sambandet

mellan olika aspekter på arbetstider.

Moderaterna avvisar i motionerna 1999/2000:A721

yrkandena 1 och 3-6, 1999/2000:Sk692 yrkande 25 samt

A243 yrkandena 1-4 lagstiftning om kortare

arbetstid. Den faktiska arbetstiden i Sverige är

redan i dag ungefär 30 veckotimmar och därmed menar

Moderaterna att 30-timmarsveckan i praktiken redan

är genomförd. En generell arbetstidsförkortning

skulle bli samhällsekonomiskt förödande och leda

till att många hushåll fick privatekonomiska

problem.

Arbetsmarknadens regelverk inklusive

arbetstidslagstiftningen är inte anpassade till en

modern arbetsmarknad. Arbetstidslagen bör därför

upphävas i sin nuvarande form, anser Moderaterna.

Makten över arbetstider och andra arbetsförhållanden

bör flyttas från politikerna till de enskilda

individerna och deras arbetsgivare. Människor har

olika önskemål när det gäller arbetstider. Därför

bör flexibiliteten och möjligheterna till

individuella lösningar bli större. Det måste bli

möjligt att arbeta både mer, mindre och annorlunda,

jämfört med i dag. En övre gräns för övertidsarbete

bör inte lagregleras, anser Moderaterna.

Anställningsförhållanden bör enligt partiet

regleras genom individuella avtal mellan

arbetsgivaren och den anställde. På det sättet

skapas flexibla arbetstidslösningar som kan anpassas

till den enskildes önskemål och behov samt till

verksamhetens krav.

Arbetstidslagen är otidsenlig och medför en rad

hinder för arbete och företagande. Den bör upphävas

i sin nuvarande form. Grundläggande regler som

syftar till att skydda människors liv och hälsa bör

återfinnas i arbetsmiljölagen och de bör inte vara

dispositiva. Anställningsförhållanden utöver detta

bör regleras genom individuella avtal mellan

arbetsgivare och arbetstagare. Moderaterna menar att

flexiblare regler på arbetsmarknaden medför frihet

att arbeta olika. Det blir då möjligt att tillgodose

behovet hos vissa personer att minska sin arbetstid

medan andra som så önskar kan öka den. Flexibla

arbetstidslösningar ger förutsättningar för ett

modernt arbetsliv som är bättre anpassat till såväl

enskilda arbetstagares önskemål som till

verksamhetens krav.

Enligt Moderaterna i motion 1999/2000:A721 bör

Sverige verka för att begränsa EU:s detaljstyrning

på arbetstidsområdet (yrk. 2).

I motion 1999/2000:A723 yrkandena 10-12 föreslår

Vänsterpartiet att taket för övertidsuttag sänks

till 100 timmar per år och 25 timmar per månad. Det

skall fortfarande finnas dispensmöjligheter. Det bör

bli dyrare för arbetsgivaren ju fler övertidstimmar

man tar ut. Den övertidsavgift som i dag tas ut vid

överträdelse av lagen utan stöd i kollektivavtal bör

fastställas i relation till företagets omsättning.

Även definitionen av övertidsarbete bör ändras,

anser partiet. I dag definieras det som oplanerad

arbetsanhopning samtidigt som övertidsarbete i

praktiken utförs regelbundet och planerat på många

arbetsplatser. En striktare definition och

tillämpning av övertidsbegreppet bör införas.

Arbetstagarinflytandet över arbetstidens förläggning

bör förstärkas. Erfarenheterna visar att det går att

kombinera verksamhetens krav med ett ökat

arbetstagarinflytande över arbetstidens förläggning,

menar Vänsterpartiet.

Försöksverksamhet med arbetstidsförkortning inom

vårdyrken har givit entydigt positiva resultat och

partiet anser i motion 1999/2000:A272 yrkande 2 att

man närmare skall studera vad en

arbetstidsförkortning kan betyda för att höja

attraktionskraften och rekryteringsmöjligheterna

till arbete inom vård och omsorg.

I motion Sf229 yrkande 2 hävdar Vänsterpartiet att

det nya pensionssystemet, genom att det är

konstruerat så att individen skall maximera sin lön

och sin andel av det betalda arbetet, också är

uppbyggt efter manliga arbetstidsmönster. Det är

angeläget att införa sex timmars arbetsdag för att

mer jämlika arbetstidsmönster skall kunna uppnås.

Kristdemokraterna menar i motionerna 1999/2000:A254

yrkandena 2-4, A202 yrkandena 2 och 3, A277 yrkande

4 samt A811 yrkande 8 att en generell

arbetstidsförkortning inte kan förordas vare sig för

den enskilde individen eller för att minska

arbetslösheten. De kollektiva lösningar som uppnås

genom generell lagstiftning motverkar möjligheten

för den enskilde att välja längd på och förläggning

av arbetstiden. Arbetstiden måste kunna variera

kraftigt med utgångspunkt från den aktuella

livssituationen och den skall ses ur ett

livscykelperspektiv.

Mot denna bakgrund avvisar Kristdemokraterna en

generell lag om arbetstidsförkortning liksom tanken

på att lagstiftningsvägen förlänga semestern med en

vecka. När det gäller semesterlagstiftningen anser

Kristdemokraterna att ett tillägg bör göras i

semesterlagens 10 § andra stycket med innebörden att

betald semester utöver fyra veckor per år skall

kunna tas ut som arbetstidsförkortning.

Centrala kollektivistiska arbetstidslösningar är

otidsenliga, anser partiet. Arbetstidslagstiftningen

måste utformas så att arbetsgivare och arbetstagare

i större utsträckning än i dag kan fastställa

arbetstiden utifrån sina behov och önskemål, en

uppfattning som Kristdemokraterna för fram också i

motion Sf273 yrkande 9. Regelsystemen bör utformas

så att de skapar förutsättningar för kollektivavtal

eller lokala avtal om arbetstider där man kan ta

hänsyn såväl till den enskilde individens behov som

till att företagande kräver rimliga förutsättningar.

För arbetstagaren underlättas därmed kombination av

arbete och exempelvis studier, samvaro med barnen

eller fritidsaktiviteter. För arbetsgivaren innebär

friare arbetstidsreglering bättre möjligheter till

säsongs- eller efterfrågeanpassning, vilket ökar

förutsättningarna för att behålla arbetskraften i en

konjunktursvacka eller vid minskad orderingång.

Flexiblare arbetstidsförläggning leder till ökat

engagemang och ansvarstagande bland de anställda.

Ett ökat utrymme för självvalda arbetstider har

gynnsam inverkan på arbetsmiljön. Partiet ser

positivt på s.k. job-sharing där två parter med

likartad kompetens delar på ett arbete för att klara

exempelvis barnomsorg på ett familjenära sätt. Stat

och kommuner bör föregå med goda exempel när det

gäller ökat personalinflytande vid arbetstidens

förläggning.

Också i motionerna 1999/2000:A804 yrkande 8 och

1999/2000:Sf302 yrkande 10 förespråkar

Kristdemokraterna flexiblare arbetstider och anser

att arbetet skall organiseras så att situationen för

småbarnsföräldrar underlättas och det blir möjligt

med frivillig arbetsdelning och/eller

tjänstledighet.

Centerpartiet tar i motion Sf309 yrkande 1 avstånd

från tanken på lagstiftning om en generell

arbetstidsförkortning eftersom en sådan varken

skulle ta hänsyn till arbetstagarnas eller

företagens önskemål. Inte heller av

samhällsekonomiska skäl är det enligt partiet

möjligt att nu lagstifta om en

arbetstidsförkortning.

Däremot förespråkar Centerpartiet att man

lagstiftningsvägen underlättar för arbetsmarknadens

parter, anställda och arbetsgivare, att lokalt

utforma flexibla arbetstidssystem som ökar parternas

makt över arbetstiderna.

Folkpartiet konstaterar i motionerna 1999/2000:A231

yrkande 19 och A263 yrkande 26 att partiet inte är

främmande för att det stiftas en ny arbetstidslag,

men betonar att en sådan måste utformas så att den

uppmuntrar till flexibilitet och så att man kommer

bort från en lagstadgad normalarbetstid. Lagen skall

innebära att arbetstiden kan bestämmas genom en

överenskommelse mellan den enskilde arbetstagaren

och arbetsgivaren utifrån deras behov och önskemål.

Det är individen själv som tillsammans med sin

arbetsgivare skall avgöra hur mycket hon eller han

vill arbeta.

I motion A225 yrkande 1 (delvis) förordar

Folkpartiet en blocköverskridande överenskommelse i

syfte att minska stressen i samhället. Stress växer

fram ur upplevelsen av maktlöshet, sägs det i

motionen. Genom ett handlingsprogram skall individen

ges större makt över sitt eget liv. Programmet

omfattar fyra punkter: 1. makt över sin egen

arbetstid, 2. makt över sin egen

kompetensutveckling, 3. makt över familjens totala

tid och 4. makt över den egna arbetsmiljön.

I fråga om makt över arbetstiden menar Folkpartiet

att den anställdes inflytande över var, när och hur

det egna arbetet utförs måste öka. Detta är

avgörande för möjligheterna att kunna hantera över-

och underbelastning utan att man drabbas av negativ

stress. Att med lagstiftning tvinga fram en generell

arbetstidsförkortning är ingen framkomlig väg, anser

partiet. Däremot bör lagstiftningen ändras så att

det blir lättare att förhandla om förkortad och mer

flexibel arbetstid. Möjligheterna måste bli bättre

för ofrivilligt deltidsarbetande att öka

arbetstiden. En tydlig lagstiftning behövs som grund

för att individen skall kunna påverka den egna

arbetstiden.

Miljöpartiet förordar i motion A256 yrkandena 6-9

att normalarbetstiden per vecka genom lagstiftning

sänks till 35 timmar i en första etapp. Arbetstiden

bör därefter förkortas till 30 veckotimmar.

Lagstiftningen bör på samma sätt som i dag vara

dispositiv. Partiet menar att en lagstiftad

arbetstidsförkortning medför att heltidsnormen sänks

för hela arbetsmarknaden och inte bara för vissa

privilegierade grupper.

En sänkning av arbetstiden till 30 eller 35

veckotimmar skulle kraftigt öka människors

möjligheter att orka arbeta, anser Miljöpartiet.

Förkortningen behövs för att människor skall ha

kraft att utnyttja sin fritid och arbeta fram till

65 års ålder samt få mer tid för socialt liv och

samhällsengagemang. Kortare arbetstid minskar också

arbetslösheten och den stress som arbetslösa utsätts

för och reducerar förekomsten av arbetsskador och

sjukskrivningar. Partiet menar också att en

förkortning gagnar jämställdhet i och med att den

ger män ökade möjligheter att ta ansvar för hem och

familj. Enligt motion So11 yrkande 3 anser

Miljöpartiet att en arbetstidsförkortning behövs för

barnens och ungdomarnas skull. Taket för allmän

övertid bör enligt partiets motion A256 reduceras

från 200 timmar per år till 100 timmar (yrk. 6).

I motionerna 1999/2000:A819 yrkande 13 samt A808

yrkandena 13 och 23 anser Miljöpartiet att

jämställdhetsaspekterna på en arbetstidsförkortning

bör utredas. Genom införande av ett friår skulle man

enligt partiet komma till rätta med problem med

utbrändhet och stress i arbetslivet. Ett friår

skulle även underlätta situationen för kvinnliga

företagare, vilket enligt Miljöpartiet bör belysas

av utredningen om friår.

Partiet betonar i motion A256 yrkande 3 att

löntagarinflytandet över arbetstidens förläggning

bör stärkas. Samtliga på en arbetsplats bör få

möjlighet att påverka arbetstidens förläggning under

året liksom arbetsmiljön och arbetets utförande.

Utöver parti- och kommittémotionerna ovan finns

flera enskilda motioner som behandlar frågor om

flexibel arbetstid, arbetstidsförkortning, övertid

och lång arbetstid samt semester.

Bertil Persson (m) riktar i motion 1999/2000:A217

uppmärksamheten på situationen för medborgare med

mycket långa arbetsveckor och menar att det finns

anledning att se över hur situationen för dessa

skall kunna underlättas.

Barbro Feltzing (mp) hänvisar i motion

1999/2000:A251 yrkandena 1 och 2 till det s.k.

Kirunaprojektet som ett framgångsrikt

arbetstidsförsök. Hon anser att en utredning om

kostnadsväxling mellan stat och kommun bör göras för

att projektet skall kunna fortgå. Motionären anser

också att en större utvärdering av Kirunaprojektet

bör göras.

I motion 1999/2000:A722 yrkande 2 betonar samma

motionär att förkortad arbetstid innebär ökad

livskvalitet och kan medföra att stressen i arbetet

minskar i och med att man får ökade möjligheter att

ägna sig åt sina barn eller åt friskvård och

egenvård.

Gunnar Axén (m) föreslår i motion A207 med

motiveringen "Myndigförklara medborgarna" att lagen

(1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete skall

avskaffas. Samma motionär förordar i motion A214,

med identisk motivering, avskaffande av

arbetstidslagen (1982:673), allmän arbetstidslag

(1970:103), arbetstidslag (1947:216) för hotell,

restauranger och kaféer samt arbetstidslag för

detaljhandeln (1942:652).

I motion A210 av Sten Tolgfors (m) framförs i

yrkandena 1-3 i huvudsak samma synpunkter som i den

moderata kommittémotionen A243 yrkandena 1-4 som

redovisats ovan. Motionären anser därutöver att en

inkomstskattesänkning, i enlighet med vad

Moderaterna förespråkar, skulle leda till att fler

människor själva kunde avgöra hur lång deras

arbetstid skall vara, då de flesta arbetstagare, och

inte några få som i dag, skulle få råd att sänka sin

arbetstid (yrk. 4).

Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c, fp) pekar i

motionerna 1999/2000:A702 och A245 på vikten av att

skapa regler och andra förutsättningar för mer

flexibel arbetstid. Utgångspunkter för en

arbetstidsreform bör vara att arbetstidens längd

främst är en fråga för individen men att det också

skall finnas ett tak för arbetstiden under en

begränsningsperiod samt regler för exempelvis

dygnsvila. Arbetstidsregler som sammanhänger med

hälsa och säkerhet bör regleras i arbetsmiljölagen

eller annan skyddslagstiftning där också regler som

rör genomförande av EG:s arbetstidsdirektiv kan

behandlas. Lagstiftningen kan förändras så att

arbetstiden normalt bestäms i anställningsavtalet.

Inom enskilda företag bör det vara möjligt att sluta

arbetstidsavtal som möjliggör säsongs- eller

konjunkturvarierad arbetstid, exempelvis genom

tillskapande av en arbetstidsbank.

I motion A709 pläderar Inger Strömbom m.fl. (kd, m,

c) för att arbetsgivares ansvar för semesterlön vid

arbetstagares frånvaro skall minskas. Genom

semesterlagens bestämmelser om semestergrundande

frånvaro blir arbetsgivaren bl.a. i samband

arbetstagares sjukdom, föräldraledighet och vissa

studier skyldig att betala semesterlön för

frånvaroperioden, trots att arbetstagaren inte

uppbär lön. Motionärerna anser att arbetsgivaren

inte bör vara skyldig att betala ersättning då någon

arbetsprestation inte utförs, dock med undantag för

bl.a. arbetsgivarens ansvar för sjuklön.

Peter Pedersen (v) anser i motion A249 att

lagstiftningen om en arbetstidsförkortning bör

utformas på ett sätt som ger bästa resultat i fråga

om jämställdhet, minskad ohälsa och ökad uthållighet

i arbetslivet och som leder till ökad gemensam tid

för föräldrar och barn.

Lena Ek m.fl. (c) begär i motion So545 yrkande 3 att

regeringen skall lägga fram förslag som stärker

individernas makt över arbetstiden och ger dem

bättre möjligheter att göra egna val.

Bakgrund

Sedan mitten av 1980-talet har det genomförts en rad

utredningar kring arbetstidsfrågan. Här följer en

kort genomgång av de olika utredningarna.

1987 års arbetstidskommitté

1987 års arbetstidskommitté hade till uppgift att

analysera konsekvenserna av olika arbetstidsformer

och arbetstidsmönster. Kommittén presenterade sina

slutsatser i betänkandet Arbetstid och välfärd (SOU

1989:53). Den generella slutsatsen var att en

förkortning av arbetstiden inte är ett effektivt

medel för att minska arbetslösheten. Kommittén

bedömde att det inte fanns utrymme för generella

arbetstidsförkortningar fram till mitten av 1990-

talet och efterlyste i stället en arbetstidspolitik

som tar hänsyn till småbarnsfamiljers situation,

gagnar jämställdheten, beaktar skydds- och

hälsoaspekter, tillgodoser kraven på rättvisa mellan

olika yrken och avtalsområden, beaktar produktionens

förutsättningar och underlättar den enskildes

möjlighet att välja arbetstid och variera

arbetstiden över livet. Kommittén diskuterade en ny

årsarbetstidsnorm som skulle ge möjlighet till

flexibla lösningar och skapa förutsättningar att ta

ut arbetstidsförkortningar i framtiden på ett sätt

som kan anpassas till olika önskemål. Kommittén

föreslog att möjligheterna att övergå till

årsarbetstid borde utredas.

Utredning om årsarbetstid

1991 tillkallades en särskild utredare för att

undersöka om mer flexibla regler för arbetstid och

semester borde införas i svensk lagstiftning.

Utredningen föreslog i betänkandet Årsarbetstid (SOU

1992:7) en gemensam lag om arbetstid och semester.

Enligt förslaget skulle den lagstadgade 40-

timmarsveckan omvandlas till en årsarbetstid där

även semestern skulle ingå. På arbetsplatser som har

kollektivavtal om löner och allmänna

anställningsvillkor skulle arbetstidslagens regler

om arbetstidens förläggning slopas. På arbetsplatser

som saknar kollektivavtal skulle arbetstidslagens

nuvarande regler om förläggningen av arbetstiden

behållas. Reglerna om ordinarie veckoarbetstid

föreslogs dock kunna frångås genom personliga avtal.

1995 års arbetstidskommitté

År 1995 tillkallades en parlamentarisk kommitté för

att utreda konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv

för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet.

I uppdraget ingick också att analysera de

långsiktiga konsekvenserna av alternativa

arbetstidsförkortningar samt att undersöka på vilket

sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk

lagstiftning. I delbetänkandet EG:s

arbetstidsdirektiv och dess konsekvenser för det

svenska regelsystemet (SOU 1995:92) gjorde kommittén

bedömningen att den svenska arbetstidslagen ger ett

väl så högt skyddsvärde för arbetstagaren som EG-

direktivet.

På förslag av kommittén genomfördes en ändring i

arbetstidslagen som innebar att avvikelser från

lagen får göras endast under förutsättning att de

inte innebär mindre förmånliga regler för

arbetstagaren än vad som följer av EG-direktivet.

Lagändringen trädde i kraft den 23 november 1996.

Kommittén lämnade i slutbetänkandet Arbetstid -

längd, förläggning och inflytande (SOU 1996:145)

förslag till en ny arbetstidslag samt ändringar av

semesterlagen och föräldraledighetslagen. I

förslaget till ny arbetstidslag inarbetades EG-

direktivets regler om t.ex. rast, dygnsvila och

maximal total arbetstid på 48 timmar per vecka

inklusive övertid. Arbetstidslagens nattarbetsförbud

slopades enligt förslaget.

Kommittén föreslog nya bestämmelser om

arbetsgivarens skyldighet att ta hänsyn till

arbetstagarens önskemål och behov i fråga om bl.a.

möjligheten att förena arbete med familjeliv och

socialt liv i övrigt. Arbetstagaren skall enligt

förslaget ha rätt att få sina önskemål om

arbetstidens längd och förläggning prövade av

arbetsgivaren. Arbetsmarknadens parter uppmanas i

förslaget att sluta kollektivavtal om arbetstidens

omfattning och förläggning. Förslaget ger möjlighet

till avvikelser från lagens regler genom

kollektivavtal, men anger inte på vilken nivå

avtalet skall träffas. Enligt dagens arbetstidslag

krävs ett kollektivavtal på central nivå för att

avvikelser från lagen skall vara tillåtna.

Kommittén föreslog att sambandet mellan

arbetstidslagen och arbetsmiljölagen skall göras

tydligare. Vidare föreslog man att

arbetstidsregleringen skall vara civilrättslig i

stället för offentligrättslig, vilket innebär att

myndighetstillsynen av lagens tillämpning slopas.

När det gäller semesterlagen föreslog kommittén att

semester överstigande fyra veckor skall kunna tas ut

på annat sätt än som hela dagar. I

föräldraledighetslagen föreslogs en ändring som ger

arbetstagaren ökat inflytande över förläggningen av

föräldraledighet som tas ut som förkortad arbetstid.

Det kan här nämnas att regeringen i propositionen

Föräldraförsäkring och föräldraledighet (prop.

2000/01:44) som nyligen lämnades till riksdagen

föreslår sådana förändringar.

När det gäller arbetstidsförkortning drog

kommittén slutsatsen att en arbetstidsförkortning

inte kan förordas av sysselsättningsskäl men att det

finns välfärdsargument som talar för en kortare

arbetstid. Kommittén föreslog inte någon lagstadgad

förkortning av den ordinarie arbetstiden, utan

framhöll att kollektiva arbetstidsförkortningar bäst

regleras i avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Rapporten Kortare arbetstid - för och emot

I regeringsförklaringen efter 1998 års val

uppmärksammades behovet av att ytterligare fördjupa

underlaget i arbetstidsfrågor. Därför tillsattes i

januari 1999 en arbetsgrupp inom Regeringskansliet

med representanter för Socialdemokraterna,

Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Arbetsgruppens uppdrag var att göra bedömningar av

förutsättningarna för och konsekvenserna av olika

arbetstidsförändringar för kommande politiska

ställningstaganden genom att analysera

förutsättningarna för och konsekvenserna av olika

arbetstidsförändringar samt ge förslag till hur

arbetet med arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare.

Däremot hade gruppen inte i uppdrag att lämna

förslag till lösningar.

I rapporten Kortare arbetstid - för och emot (Ds

2000:22) som avlämnades våren 2000 har arbetsgruppen

beskrivit ett antal olika metoder för hur

arbetstiderna kan förändras. Om arbetstiden

förkortas medför det enligt gruppen en rad

konsekvenser, såväl positiva som negativa. Bland de

positiva kan nämnas mer tid för familj,

fritidssysslor, vila och återhämtning. En

arbetstidsförkortning skulle också kunna förbättra

förutsättningarna för en ökad jämställdhet.

Den främsta negativa effekten av en

arbetstidsförkortning är enligt gruppen att den

minskar arbetskraftsutbudet och försvagar den

ekonomiska tillväxten i förhållande till vad som

annars skulle ha gällt. Arbetsgruppen för en

diskussion om hur detta försvårar finansieringen av

vård, skola, omsorg och annan offentlig verksamhet

och hur det leder till lägre pensioner men pekar

samtidigt på vissa möjligheter att dämpa de negativa

effekterna. Arbetsgruppen konstaterar att sättet på

vilken en arbetstidsförkortning genomförs har stor

betydelse.

I rapporten slås fast att värdet av en

arbetstidsförkortning alltid måste vägas mot behovet

av andra reformer och att hänsyn måste tas till de

samhällsekonomiska kostnaderna av en

arbetstidsförkortning. Gruppen tar särskilt upp

diskussionen om de långsiktiga konsekvenserna av en

arbetstidsförkortning för finansieringen av den

offentliga verksamheten. Arbetsgruppens rapport har

remissbehandlats.

Nytillsatt utredning om arbetstid, semester och

betald ledighet

Efter remissbehandling av rapporten Kortare

arbetstid - för och emot har regeringen den 21

december 2000 fattat beslut om att tillsätta en

parlamentarisk utredning Arbetstid, semester och

betald ledighet (dir. 2000:97). Kommittén har i

uppdrag att göra en översyn av arbetstidslagen,

semesterlagen och övrig ledighetslagstiftning.

Representanter för arbetsmarknadens parter skall

knytas till kommittén.

Många av de frågor som tas upp i motioner som

behandlas i detta betänkande innefattas i direktiven

för den nya arbetstidsutredningen. Utskottet väljer

därför att nedan utförligt redovisa

utredningsdirektiven.

Regeringen konstaterar i direktiven att

arbetstidslagstiftningen har utretts flera gånger de

senaste 15 åren. Utredningsförslagen har dock endast

lett till begränsade ändringar i lagstiftningen. Ett

skäl till detta är enligt regeringen olika

uppfattningar i samhället såväl politiskt som mellan

arbetsmarknadens parter kring arbetstidsfrågan och

hur den bör hanteras. Arbetstidsfrågan är

mångfasetterad och rör arbetstidens längd och

förläggning, flexibiliteten i uttaget av arbetstid

under dygnet, veckan, året eller t.o.m.

konjunkturcykeln och inflytandet över hur

arbetstiden bestäms. Skillnaderna i uppfattning

avser inte enbart materiella frågor utan också om

förändringar bör genomföras via ändrad lagstiftning

eller om frågan helt bör hanteras av

arbetsmarknadens parter.

Den senaste materiella förändringen i

arbetstidslagen gjordes 1996 och avsåg genomförande

av EG:s arbetstidsdirektiv. Genom regeländringen får

avvikelser från lagen endast göras under

förutsättning att de inte innebär mindre förmånliga

regler för arbetstagaren än vad som följer av EG-

direktivet.

I kommittédirektiven görs en resumé över de

utredningar på arbetstidsområdet som har genomförts

sedan mitten av 1980-talet. Direktiven innehåller

också en bakgrund till varför den aktuella

utredningen tillsatts. Där konstateras att

arbetsmarknaden och arbetslivet undergick

genomgripande förändringar under 1990-talet. Sverige

gick från full sysselsättning till massarbetslöshet.

Nu är situationen en annan. Sysselsättningen ökar

och arbetslösheten minskar snabbt. Men samtidigt

ökar sjukskrivningarna och antalet anmälda

arbetsskador. Det föränderliga arbetslivet med nya

former av arbeten, anställningsformer och sätt att

organisera arbetet gör att också nya

arbetsmiljöproblem uppstår vid sidan av de

traditionella. Kraftiga besparingar och

rationaliseringar inom många verksamheter har också

bidragit till arbetsmiljöproblemen.

En av de mest uppmärksammade arbetsmiljöfrågorna

på senare tid är den ökade stressen och hetsen i

arbetslivet. Arbetstidens längd och förläggning har

stor betydelse för arbetstagarna. Forskningen visar

att ett stärkt inflytande över arbetstiden för

individen kan bidra till att minska stressen och

därmed motverka olika former av stressrelaterade

sjukdomar. Även i ett bredare perspektiv måste

effektivitet och flexibilitet i produktionen kunna

kombineras med ett ökat inflytande för den enskilda

arbetstagaren. Detta är väsentligt för att individen

skall få mer inflytande över sin vardag och för att

skapa bättre förutsättningar för ett utvecklande

arbete och ett mer jämställt samhälle.

Regeringen konstaterar i utredningsdirektiven att

individens inflytande behöver stärkas när det gäller

såväl arbetstidens förläggning som dess längd. Vissa

arbetstagare vill kunna minska sin arbetstid medan

andra som arbetar deltid vill kunna öka sin.

Historiskt har en del av välståndsökningen i

samhället tagits ut i form av förkortad arbetstid.

Även i dag finns ett intresse för detta, vilket

bl.a. återspeglas i fackliga krav. De kostnader som

är förknippade med en arbetstidsförkortning måste

emellertid alltid vägas in.

Lagstiftningen i fråga om arbetstid, semester och

annan ledighet behöver enligt kommittédirektiven ses

över också av andra skäl. En viktig orsak är behovet

av förenklad lagstiftning i syfte att göra

regelverket lättare att tillämpa, inte minst för små

företag. I budgetpropositionen för 2001 aviserade

regeringen att förberedelser inletts för en

genomgripande översyn av semesterlagen. Vidare

behöver genomförandet av rådets direktiv 93/104/EG

om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EG:s

arbetstidsdirektiv) ses över, anser regeringen i

utredningsdirektiven.

Där konstateras också att de tre fackliga

centralorganisationerna LO, TCO och SACO i oktober

2000 till regeringen lämnade ett gemensamt förslag

till förändringar av regleringen på

arbetstidsområdet. Förslaget var delvis baserat på

de separata förslag som LO och TCO hade presenterat

under våren 2000. I korthet hade LO föreslagit att

arbetstagarna skall ges rätt till ytterligare fem

dagars betald ledighet genom en ändring av

semesterlagen medan TCO hade föreslagit att

veckoarbetstiden skall förkortas till 37,5 timmar i

utbyte mot att arbetsgivaren ges större frihet i

förläggningen av arbetstiden.

Det gemensamma förslaget från de fackliga

centralorganisationerna syftar till att åstadkomma

en minskad arbetstid och samtidigt ge arbetstagarna

ett ökat inflytande över arbetstidens förläggning.

Enligt förslaget skall ytterligare fem dagars betald

ledighet införas i lag. Dessa dagar skall

arbetstagaren kunna ta ut även på annat sätt än som

hela dagar. Även semester överstigande fyra veckor

skall kunna disponeras på samma sätt. Arbetsgivarens

kostnader för de första två dagarna av den nya

ledigheten skall enligt förslaget kompenseras genom

sänkta arbetsgivaravgifter, medan de återstående tre

dagarna skall finansieras ur löneutrymmet.

Det faktum att förslaget har lämnats av de tre

fackliga centralorganisationerna visar enligt

direktiven att det har en bred förankring och

särskild tyngd.

Det finns, konstaterar regeringen, många olika

exempel på goda arbetstidslösningar via avtal. En

reformering av lagstiftningen får inte förhindra

arbetsmarknadens parter att bygga vidare på de

avtalslösningar som redan kommit till stånd.

Uppdraget för den parlamentariska utredningen om

arbetstid, semester och betald ledighet är att med

utgångspunkt från betänkandena från 1995 års

arbetstidskommitté och remissynpunkter på dessa

lämna förslag till en ny arbetstidsreglering. De

olika förslagen från de fackliga

huvudorganisationerna skall i detta hänseende

övervägas. Utgångspunkt för arbetet skall vara

arbetstidslagens karaktär av skyddslagstiftning.

Förslaget skall ge den enskilda arbetstagaren ett

större inflytande än i dag över arbetstidens

förläggning men samtidigt ge en god flexibilitet i

produktionen. Kollektivavtalets väsentliga roll för

att anpassa regelverket till förhållandena i det

enskilda fallet skall belysas i förslaget.

Kommittén skall även se över genomförandet av EG:s

arbetstidsdirektiv och föreslå ett tydligare

genomförande av direktivet i svensk lag. Kommittén

skall analysera eventuella konsekvenser för

utformningen av svensk lagstiftning till följd av en

dom från EG-domstolen den 3 oktober 2000 (mål C-

303/98 om bl.a. begreppet arbetstid, SIMAP-målet).

När det gäller arbetstidens längd skall kommittén

med rapporten Kortare arbetstid - för och emot som

underlag pröva olika vägar till förkortning av

arbetstiden och ge förslag på hur dessa skulle kunna

genomföras. De metoder som kommittén skall pröva är

dels en reglering som ger arbetstagare rätt till en

minskning av arbetstiden i form av ledighet med lön

utöver de förmåner som gäller i dag, bl.a. skall ett

förslag med fem lediga dagar prövas, dels en

sänkning av högsta tillåtna ordinarie arbetstid i

genomsnitt per vecka, den s.k. normalarbetstiden.

Kommittén kan även pröva andra metoder för

arbetstidsförkortning.

I detta sammanhang skall utredningen analysera

vilken roll regeln i dagens arbetstidslag om högsta

tillåtna ordinarie arbetstid spelar för den faktiska

arbetstiden. I samband med analysen av arbetstidens

längd skall även regleringen av övertidsarbete ses

över. Effekterna av övertidsarbete för såväl de

enskilda arbetstagarna som för företagen och

samhällsekonomin skall analyseras.

Kommittén skall föreslå olika möjliga

finansieringsformer för de förslag den lägger fram

samt bedöma konsekvenserna av de alternativa

metoderna för arbetstidsförkortning för de

offentliga finanserna och samhällsekonomin. Det är

viktigt att kommitténs förslag utformas på ett sätt

som inte hindrar parterna från att bygga vidare på

de avtalslösningar på arbetstidsområdet som redan

finns.

I fråga om semesterlagen skall utredningen med

betänkandena från 1995 års arbetstidskommitté och de

på dessa lämnade remissynpunkterna som underlag

lämna förslag till en ändring av semesterlagen som

ger arbetstagaren rätt att ta ut semester

överstigande fyra veckor och sparad semester som del

av dag.

Kommittén skall föreslå förenklade regler för

intjänande av betald semester. I detta sammanhang

skall kommittén pröva möjligheten att slopa regeln

om intjänandeår och i stället låta semestern tjänas

in parallellt under det aktuella semesteråret.

Kommittén skall i förenklingssyfte även se över

reglerna för semesterlönegrundande frånvaro med

bevarande av arbetstagarnas materiella förmåner.

Semesterlagen skall även i övrigt ses över i

förenklingssyfte, framför allt med målet att göra

lagen lättare att tillämpa för små företag.

Kommittén skall beskriva hur näraliggande

lagstiftning berörs av förslagen.

Ytterligare en uppgift för utredningen är att

pröva möjligheten att i förenklingssyfte, framför

allt för små företag, slå samman eller samordna

utformningen av arbetstidslagen, semesterlagen och

övriga ledighetslagar. I den mån kommittén finner

sammanslagning eller samordning lämplig skall den

lägga fram förslag om hur lagstiftningen bör

utformas.

Kommittén skall bedöma konsekvenserna av sina

förslag för de offentliga finanserna och

samhällsekonomin, jämställdheten, arbetsmiljön,

arbetsorganisationen och arbetstagarnas hälsa liksom

tillgången av arbetskraft. Även de

företagsekonomiska konsekvenserna skall belysas,

särskilt för små företag.

Kommittén skall redovisa uppdraget om förläggning

av semester överstigande fyra veckor och sparad

semester som del av dag senast den 1 september 2001.

Uppdraget om semesterlagen i övrigt samt eventuella

förslag om förkortningar av och inflytandet över

arbetstiden skall redovisas senast den 1 juni 2002.

Senast den 1 mars 2003 skall kommittén redovisa

återstående delar av uppdraget.

Utredning rörande friår

Samma dag som regeringen fattade beslut om den nya

arbetstidsutredningen, den 21 december 2000,

beslutade regeringen också om en annan utredning

inom arbetstidsområdet. Statskontoret fick i uppdrag

att utreda för- och nackdelar med att införa ett

s.k. friår.

I denna utredning skulle myndigheten särskilt

belysa erfarenheter och slutsatser från den danska

friårsmodellen och det s.k. Trelleborgsförsöket samt

effekterna som den danska modellen respektive

Trelleborgsförsöket hade avseende arbetskraftsutbud,

sysselsättning och arbetslöshet. Statskontoret

skulle också utreda om och i så fall hur försöken

påverkade kostnader och intäkter för staten,

kommuner, landsting, företag eller andra enskilda

samt om försöken medförde samhällsekonomiska

konsekvenser i övrigt. I utredningsuppdraget ingick

också att göra en uppskattning av kostnader för ett

införandet av ett friår i Sverige. Uppdraget

redovisades den 28 februari 2001 i rapporten Friåret

- erfarenheter från den danska friårsmodellen och

Trelleborgsförsöket (2001:5).

Utskottets ställningstagande

De motioner som behandlas i detta betänkande

omfattar en rad olika aspekter på arbetstider.

Utskottet har ovan konstaterat att det ingår i

uppdraget för den nytillsatta Arbetstidsutredningen

att belysa respektive lägga fram förslag om många av

de frågor som motionärerna tagit upp. Det är som

framgått skälet till att utredningsdirektiven

redovisas ingående.

Bland de spörsmål som behandlas i motioner och som

även skall tas upp i utredningen kan nämnas frågan

om arbetstidsreglering där arbetstidslagens karaktär

av skyddslagstiftning skall utgöra utgångspunkt för

kommitténs arbete med att ta fram en ny sådan

reglering.

Utskottet kan konstatera att flera av de

synpunkter som förs fram i partimotionerna och i ett

antal enskilda motioner helt eller delvis

sammanfaller med den inriktning av

arbetstidspolitiken som utredningsdirektiven ger

uttryck för. Utredningen skall lägga fram förslag

som utgår från att den enskilde skall ges ett större

inflytande över arbetstiden, vilket kan bidra till

minskad stress och bättre förutsättningar för

jämställdhet. Detta måste enligt utskottets mening

vara en ledstjärna vid en reformering av

arbetstidsregleringen.

Frågan om friår har som framgått helt nyligen

belysts av Statskontoret i rapporten Friåret -

erfarenheter från den danska friårsmodellen och

Trelleborgsförsöket (2001:5). Utskottet är inte i

dag berett att ta ställning i frågan utan avvaktar

den vidare beredningen av den.

Här kan också nämnas att det nyligen presenterades

en departementspromemoria - Ds 2001:6 Genomförande

av deltids- och visstidsdirektiven - som redovisar

de åtgärder som krävs för att Sverige skall ha

genomfört de s.k. deltids- respektive

visstidsdirektiven. De innehåller bestämmelser till

skydd mot diskriminering av dessa grupper av

arbetstagare. Promemorian redovisas utförligare

nedan i avsnitt 2.

Utskottet är emellertid inte i dagsläget berett

att närmare ta ställning till hur en framtida

arbetstidsreglering bör utformas utan anser att det

är angeläget att avvakta slutsatserna från den

nyligen tillsatta Arbetstidsutredningen. Detsamma

gäller i frågan om arbetstidens längd där utskottet

konstaterar att kommittén har till uppgift att pröva

olika vägar till förkortning och lägga fram förslag

om hur ett genomförande skulle kunna ske. Också när

det gäller semesterfrågor finns det enligt

utskottets uppfattning starka skäl att avvakta

utredningens slutsatser, inte minst med tanke på att

dessa, såvitt avser semesterfrågor, har förtur i

kommittéarbetet.

Motionerna 1999/2000:A217 (m), 1999/2000:A251

yrkandena 1 och 2 (mp), 1999/2000:A254 yrkandena 2-4

(kd), 1999/2000:A272 yrkande 2 (v), 1999/2000:A702

(kd, m, c, fp), 1999/2000:A722 yrkande 2 (mp),

1999/2000:A723 yrkandena 10-12 (v), 1999/2000:A804

yrkande 8 (kd), 1999/2000:A819 yrkande 13 (mp),

1999/2000:Sf302 yrkande 10 (kd), A202 yrkandena 2

och 3 (kd), A225 yrkande 1 (delvis) (fp), A245 (kd,

m, c, fp), A249 (v), A256 yrkandena 3 och 6-9 (mp),

A277 yrkande 4 (kd), A808 yrkandena 13 och 23 (mp),

A811 yrkande 8 (kd), Sf229 yrkande 2 (v), Sf273

yrkande 9 (kd), Sf309 yrkande 1 (c), So11 yrkande 3

(mp) och So545 yrkande 3 (c) får därmed anses vara

väsentligen tillgodosedda.

I motion A207 (m) yrkar motionären att bl.a.

allmän arbetstidslag (1970:103), arbetstidslag för

detaljhandeln (1942:652) och arbetstidslag

(1947:216) för hotell, restauranger och kaféer skall

avskaffas. Utskottet kan avseende dessa lagar bara

konstatera att ingen av dem längre är i kraft,

varför motionen i den delen skall avstyrkas enbart

av det skälet.

I motionerna 1999/2000:A231 (fp), 1999/2000:A721

(m), 1999/2000:Sk692 yrkande 25 (m), A207 (m), A210

(m), A214 (m), A243 yrkandena 1-4 (m) samt A263 (fp)

förespråkas, med lite olika motiveringar, ett

avskaffande av gällande arbetstidsreglering.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner

särskilt framhålla att det finns behov av en

lagreglering för att det skall gå att upprätthålla

en rimlig balans mellan arbetsgivarens och

arbetstagarens önskemål i frågor rörande arbetstid.

Detta gäller såväl arbetstidens längd som

förläggning m.fl. frågor. Utskottet vill i detta

sammanhang också påminna om de rättigheter i fråga

om arbetstid som finns i EG-rätten och som Sverige

som nation är skyldigt att se till att arbetstagarna

tillförsäkras.

Med hänvisning till det anförda avstyrks

motionerna 1999/2000:A231 yrkande 19 (fp),

1999/2000:A721 yrkandena 1 och 3-6 (m),

1999/2000:Sk692 yrkande 25 (m), A207 (m), A210

yrkandena 1-4 (m), A214 (m), A243 yrkandena 1-4 (m)

och A263 yrkande 26 (fp).

Vad gäller yrkandet i motion A709 (kd, m, c) så

behandlade utskottet ett liknande förslag i

betänkande 1999/2000:AU5. Där pekade utskottet på

att det av bestämmelserna i 17 § semesterlagen

framgår att frånvaro från arbetet kan vara

semesterlönegrundande. Detta gäller t.ex. ledighet

på grund av sjukdom och föräldraledighet och vid

ledighet för utbildning om arbetstagaren erhåller

korttidsstudiestöd, vuxenstudiestöd enligt

studiestödslagen, s.k. svux, eller särskilt

utbildningsbidrag. Utskottet anförde vidare att

konsekvensen av detta blir att arbetsgivaren måste

betala semesterersättning både till den arbetstagare

som uppbär det särskilda utbildningsbidraget och

till hans eller hennes ersättare. Utskottet framhöll

också att följden blir densamma för en arbetsgivare

som anställer en vikarie för en anställd som

bedriver studier med svux.

Utskottet konstaterade även att det i den

proposition (prop. 1996/97:1) som föregick

införandet av det särskilda utbildningsbidraget inte

hade angetts något skäl till varför bidraget skall

vara semesterlönegrundande. Däremot finns det i

förarbetena till semesterlagen uttalanden om varför

s.k. svux skall vara semesterlönegrundande. Skälet

är att svux har stark anknytning till arbetslivet

och utgör ersättning för inkomstbortfall under

studietiden (prop. 1976/77:90 s. 133).

Med hänvisning till det anförda avstyrkte

utskottet motionen. Utskottet finner inte i dag

anledning till annan bedömning, varför motion A709

(kd, m, c) avstyrks.

När det gäller Moderaternas krav i motion

1999/2000:A721 om att Sverige skall verka för att

begränsa EU:s detaljstyrning på arbetstidsområdet

vill utskottet understryka vad som anförts ovan om

nödvändigheten av en reglering via lag för att

balansera behoven och önskemålen om arbetstid m.m.

från arbetstagarna respektive arbetsgivarna. Den

reglering av arbetstid som i dag finns inom EG-

rätten har dessutom närmast formen av en

minimireglering som har till syfte att ge

arbetstagarna ett grundläggande skydd.

Som alltid när det skall utformas lagregler på ett

område är en av utgångspunkterna att regleringen

svarar mot ett reellt behov, detta oberoende av

lagstiftningens omfattning och hur ingående den

måste reglera enskildheter. Inom EG-rätten

kompliceras utformningen av bestämmelser ytterligare

då det är 15 olika länder som skall komma fram till

en gemensam lösning, en lösning som dessutom skall

få genomslag och fungera på samma sätt i var och en

av medlemsstaterna. Utskottet är av uppfattningen

att detta är en omständighet som kan medföra att

reglerna ibland upplevs som mer detaljerade än vad

som skulle vara nödvändigt i en reglering som endast

skall tillämpas på nationell nivå. Ett annat

förhållande som påverkar antalet föreskrifter, och

därmed också antalet detaljer, om arbetstidsfrågor

inom EG-rätten är att det i dag inte finns någon

enhetlig reglering, utan olika direktiv reglerar

skilda arbetstidsfrågor, vilket också kan vara en

orsak till upplevelsen av detaljrikedom.

Förutom de arbetsmiljömässiga och allmänna

välfärdsaspekterna som förs fram som skäl för en

arbetstidsreglering vill utskottet också understryka

de konkurrensmässiga. Utskottets bestämda

uppfattning är att den skyddsnivå som etablerats för

arbetstagarna genom EG-rättens minimireglering skall

få genomslag i praktiken så att social dumpning

förhindras. Staternas sätt att genomföra direktiven

måste vara tydligt för att förhindra att företag

skaffar sig konkurrensfördelar på bekostnad av

arbetstagarnas säkerhet och arbetsmiljö. Möjligheten

till en förstärkt skyddsnivå skall givetvis alltid

finnas nationellt. Utskottet kan därför inte dela

Moderaternas uppfattning att de regler som i dag

finns inom EG-rätten på arbetstidsområdet skulle

vara alltför långtgående. De förändringar av

arbetstidslagstiftningen som Sverige fått göra för

att svara upp mot direktivens krav får i ett

helhetsperspektiv betraktas som obetydliga.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion

1999/2000:A721 yrkande 2 (m).

2. Deltid - heltid

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal

motioner som tar upp frågor kring

deltidsarbete. Utskottet avstyrker samtliga

motioner.

Jämför reservation 9 (fp).

Motionerna

Kristdemokraterna framför i motion So359 yrkande 3

att det är uppseendeväckande att

deltidsarbetslösheten minskat endast marginellt inom

vården efter att Vårdkommissionens förslag lades

fram. Om det inte sker förbättringar under det

kommande året anser partiet att regeringen bör

överväga vilka åtgärder som måste vidtas.

I motion A225 yrkande 1 (delvis) som i övrigt

behandlas i avsnittet ovan förordar Folkpartiet

ändringar i arbetstidslagstiftningen bl.a. för att

underlätta för ofrivilligt deltidsarbetande att öka

arbetstiden.

Ann-Marie Fagerström (s) anser i motion

1999/2000:A221 att deltidstjänster i den offentliga

sektorn bör bli heltidstjänster.

Annika Nilsson och Kent Härstedt (s) betonar i

motion 1999/2000:A225 vikten av starkare incitament

för att arbetsgivare skall minska förekomsten av

deltidsarbetslöshet, exempelvis genom

differentierade arbetsgivaravgifter där den högre

arbetsgivaravgiften kunde återföras till företaget i

form av riktade medel för kompetensutveckling av

deltidsanställda.

Christina Nenes och Britt-Marie Lindkvist (s)

förespråkar i motion A264 med utgångspunkt från

arbetstidsförhållandena inom vård- och

omsorgssektorn att arbetet med att minska antalet

ofrivilliga deltidsanställningar bör intensifieras.

Eventuellt bör lagstiftning övervägas.

Lena Sandlin-Hedman och Ingemar Josefsson (s) anser

i motion A265 att den nuvarande arbetsrättsliga

lagstiftningen bör skärpas så att heltid skall

utgöra grunden i alla anställningar medan deltid

bara skall vara tillåten av särskilda skäl,

exempelvis om arbetet utförs endast under en kortare

tid under dygnet, om det föreligger arbetsbrist

eller om arbetstagaren önskar deltidsarbete.

Lagstiftningen bör vara dispositiv och avsteg från

reglerna bör kunna göras genom centrala avtal mellan

arbetsmarknadens parter. Deltidsproblematiken bör

utredas utifrån ett helhetsperspektiv.

Marie Granlund (s) anser i motion A280 att

regeringen bör ta initiativ i syfte att motverka

förekomsten av ofrivilliga deltidsanställningar. Om

målet inte nås bör man i sista hand lagstifta för

att heltidsanställning skall vara en rättighet medan

deltidsanställning skall vara en möjlighet.

Enligt Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) i motion A283

är det många deltidsarbetslösa som säger upp sitt

arbete eftersom möjligheten att få ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen har begränsats. Personer

som vikarierat så länge att de har rätt till fast

anställning avstår från detta eftersom de oftast

erbjuds deltidsarbete.

Berit Andnor m.fl. (s) pläderar i motion A308 för

ett regeringsinitiativ i syfte att motverka

deltidsarbetslösheten. I samtal med parterna på

arbetsmarknaden bör regeringen överväga om det krävs

tydligare drivkrafter för att reducera

deltidsarbetslösheten och att skapa förutsättningar

för att i framtiden tillgodose behovet av

arbetskraft inom vård och omsorg.

Lennart Klockare och Birgitta Ahlqvist (s) anser i

motion A712 att det krävs en rad insatser för att

förbättra de deltidsarbetslösas situation.

Arbetsgivarna bör organisera arbetet så att de som

önskar högre sysselsättningsgrad kan få detta och

arbetsmarknadspolitiken måste anpassas till de

deltidsarbetslösas situation. En möjlighet kan vara

att via arbetsrättslig lagstiftning ställa krav på

att det skall föreligga särskilda skäl för att inte

inrätta heltidstjänster, anser motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadsutskottet har vid ett flertal tillfällen

behandlat frågan om deltidsarbetslöshet. För gruppen

deltidsarbetslösa, som till övervägande del består

av kvinnor, råder i vissa avseenden andra

arbetsvillkor än för arbetstagare som arbetar

heltid, villkor som i många fall leder till

begränsningar för individen både ekonomiskt och i

förlängningen också socialt. Ett av de mest

påtagliga problem som möter dessa kvinnor är

svårigheterna att få arbeta fler timmar. I dag anges

det i anställningsskyddslagens 25 a § att en

deltidsanställd arbetstagare som har anmält till sin

arbetsgivare att han eller hon vill ha en

anställning med högre sysselsättningsgrad, dock

högst heltid, har företrädesrätt till sådan

anställning. Rätten till företräde gäller under

förutsättning att arbetsgivarens behov av

arbetskraft tillgodoses genom att den

deltidsanställde anställs med en högre

sysselsättningsgrad och att den deltidsanställde har

tillräckliga kvalifikationer för de nya

arbetsuppgifterna.

Trots denna lagstadgade rätt visar t.ex.

Vårdkommissionens rapport (Ds 1999:44) att samtidigt

som sjukvårdshuvudmännen har en kraftig efterfrågan

på arbetskraft tvingas många kvinnor som arbetar

deltid inom vården fortsätta med detta utan hänsyn

till önskemål om högre sysselsättningsgrad. Dessa

problem är dock inte unika för vårdsektorn utan är

tyvärr väl spridda på arbetsmarknaden i stort.

Senast utskottet behandlade frågor om

deltidsarbetslöshet var i betänkande 2000/01:AU5

Ändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. där

frågan framför allt gällde deltidsarbetslösas

ersättningsrätt från arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottet betonade att det är angeläget att

ansträngningar i första hand görs för att bereda

deltidsarbetslösa möjlighet att arbeta heltid och

framhöll att dessa personer också har rätt att få

aktivitetsgaranti. Vidare pekade utskottet på

Vårdkommissionens slutsatser samt på det uppdrag

till AMS att kartlägga arbetsgivare med stor andel

deltidsarbetande som aviserats av regeringen.

Utskottet ansåg att dessa insatser utgör ett viktigt

led i arbetet med att bereda deltidsarbetslösa

möjlighet att arbeta heltid och förutsatte att

regeringen fortlöpande följer denna fråga. Riksdagen

ställde sig bakom utskottsbetänkandet genom beslut

den 14 december 2000 (rskr. 2000/01:102).

Av regleringsbrevet för budgetåret 2001 avseende

Arbetsmarknadsverket (AMV) och anslag inom

utgiftsområde 13 Arbetsmarknad framgår att AMS fått

i uppdrag att identifiera och kartlägga de

arbetsgivare som har en stor andel deltidsanställda

och som inte erbjuder ökad arbetstid till dem som

vill arbeta mer.

Uppdraget innebär att AMS efter kartläggningsfasen

skall överlägga med de aktuella arbetsgivarna och

påverka dem att organisera arbetet så att

deltidsanställda kan erbjudas den arbetstid som de

efterfrågar. Vidare skall AMS ta till vara och

vidareutveckla de aktiviteter och arbetsmetoder som

beskrivs i Vårdkommissionens förslag (Ds 1999:44) i

syfte att minska deltidsarbetslösheten och därvid

samverka med de fackliga organisationerna. Styrelsen

skall enligt regeringsuppdraget redovisa hur man

arbetar med ovanstående frågor och i förekommande

fall analysera eventuella hinder för att nå önskat

resultat.

I uppdraget ingår också att redovisa om och på

vilket sätt aktivitetsgarantin medverkat till att

deltidsarbetslösheten minskat. I redovisningen skall

bl.a. ingå uppgifter om hur förmedlingen använt sig

av möjligheten att avstå från att anvisa

arbetssökande till arbetsgivare som inte i rimlig

omfattning erbjuder den arbetstid som den sökande

efterfrågar. Uppdraget skall avrapporteras till

regeringen senast den 15 juni 2001.

Det uppdrag som således löper under större delen

av första halvåret i år skall ses som en

fortsättning på ett regeringsuppdrag rörande

deltidsarbetslösa och timanställda inom vård och

omsorg som AMS haft under år 2000 och som den 25

januari 2001 avrapporterades till regeringen (PM

2001-01-20, dnr A00-1730-11).

I den sistnämnda rapporten konstaterar AMS att

deltidsarbetslösheten och timanställningarna

minskade relativt kraftigt under hösten 2000 efter

att ha varit i stort sett oförändrade under lång

tid. Deltidsarbetslösheten inom vård och omsorg var

drygt 13 % lägre i december 2000 än samma månad året

innan. Antalet timanställda inom vård och omsorg

minskade under samma period med drygt 14 %.

Enligt AMS månadsstatistik uppgick antalet

deltidsarbetslösa i januari 2001 till drygt 106 600

personer mot drygt 119 000 samma månad året innan.

Av den nyssnämnda rapporten framgår dock att

minskningen av antalet ofrivilligt deltidsarbetslösa

fördelar sig ojämnt mellan olika regioner i landet.

Medan sex län - Stockholm, Uppsala, Jämtland,

Norrbotten, Örebro och Västerbotten - lyckats pressa

ner deltidsarbetslösheten mer än 20 % mellan

december 1999 och samma månad 2000 fanns i andra

änden av skalan sex län där minskningen endast var 8

% eller mindre.

Det är enligt utskottets uppfattning glädjande att

man nu på en del håll i landet har börjat finna

former för att reducera förekomsten av ofrivilliga

deltids- och timanställningar. Det är angeläget att

ansträngningarna i denna riktning fortsätter, att

man tar till vara hittills vunna erfarenheter och

att det samarbete som inletts mellan

Arbetsmarknadsverket och framför allt kommuner och

fackliga organisationer fortsätter. AMS ovannämnda

redovisning i februari 2001 innehåller också förslag

med denna inriktning liksom om införande på prov av

krav på deltidsarbetslösa att förete intyg från

arbetsgivare om att önskad arbetstid inte kan

erbjudas. Likaså föreslår AMS att direktiv skall

utarbetas för att säkerställa att

arbetsmarknadsutbildningar inom vård och omsorg så

långt som möjligt skall vara förenade med

anställningsgarantier och arbetstider som motsvarar

de sökandes arbetstidsutbud.

Det finns här också anledning att nämna den

nyligen presenterade departementspromemorian - Ds

2001:6 Genomförande av deltids- och

visstidsdirektiven. Bakgrunden till promemorian är

frågan om genomförandet av de s.k. deltids-

respektive visstidsdirektiven (rådets direktiv

97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtal om

deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS

och 99/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtal om

visstidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS)

i vilka det uppställs bestämmelser till skydd mot

diskriminering av deltids- eller visstidsanställda

arbetstagare.

I promemorian görs bedömningen att det bör vidtas

lagstiftningsåtgärder för att i enlighet med

direktiven säkerställa principen om icke-

diskriminering. I promemorian presenteras därför ett

förslag till en ny tvingande lag om förbud mot

diskriminering av deltidsarbetande och

visstidsanställda när en arbetsgivare tillämpar

löne- eller andra anställningsvillkor.

Lagen är tänkt att gälla i förhållandet mellan

arbetsgivare och arbetstagare och skall omfatta

anställda som är deltids- eller visstidsanställda.

Det i lagförslaget uppställda förbudet mot

diskriminering skall omfatta både direkt och

indirekt diskriminering och gälla oberoende av om

det finns en diskriminerande avsikt.

Med en deltidsarbetande arbetstagare skall avses

en arbetstagare vars normala arbetstid, beräknad per

vecka eller som ett genomsnitt över en period på upp

till ett år, understiger den normala arbetstiden för

en arbetstagare som enligt avtal eller lag anses

arbeta heltid. Med visstidsanställd arbetstagare

skall avses en arbetstagare som har en tidsbegränsad

anställning.

Det skall åligga den som anser sig diskriminerad

att lägga fram fakta som ger anledning anta att det

förekommit direkt eller indirekt diskriminering. När

så skett ankommer det på arbetsgivaren att visa att

det finns objektiva skäl eller grunder för

förfarandet.

I promemorian görs bedömningen att svensk lag

redan i dag uppfyller några av de bestämmelser som

återfinns i direktiven. I fråga om deltidsdirektivet

gäller det bestämmelsen om att en vägran att övergå

från heltid till deltidsarbete eller omvänt inte i

sig är saklig grund för uppsägning. För

visstidsdirektivet omfattas bestämmelser om missbruk

av visstidsanställningar och om information av det

som redan är uppfyllt genom svensk lag. Några

åtgärder i dessa delar anses av den orsaken inte

nödvändiga.

Promemorian är nu ute på remiss.

Det kan här också påminnas om att utskottet

nyligen i ett motionsbetänkande (2000/01:AU7 Vissa

arbetsrättsliga frågor m.m.) i samband med att det

behandlade frågor kring visstidsanställning m.m.

anförde att utgångspunkten bör vara

tillsvidareanställningar. Utskottet konstaterade

dock att det finns ett behov av olika former av

tidsbegränsade anställningar för att tillgodose

arbetsgivares behov av att förstärka arbetsstyrkan

vid tillfälliga arbetstoppar, eller fylla ut vid

tillfälliga vakanser och tjänstledigheter m.m.

Utskottet hänvisade i övrigt till det

utredningsuppdrag som Arbetslivsinstitutet har fått

av regeringen för att bl.a. se över dessa frågor och

ansåg att resultatet av denna utredning borde

avvaktas innan något ytterligare initiativ tas i

frågan.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer regeringen

också inom kort att tillsätta en utredning med

uppdrag att se över frågor kring deltidsarbete.

Utredningen skall särskilt se över möjligheterna

till lagreglering för att komma till rätta med

deltidsarbetslösheten och därvid särskilt beakta

resultaten som lades fram av Vårdkommissionen (Ds

1999:44).

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

utskottet motionerna 1999/2000:A221 (s),

1999/2000:A225 (s), A225 yrkande 1 (delvis) (fp),

A264 (s), A265 (s), A280 (s), A283 (s), A308 (s),

A712 (s) och So359 yrkande 3 (kd).

3. Ledighetslagstiftning m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal

motioner som avser frågor om

ledighetslagstiftning m.m. Med tillstyrkande

av motionerna 2000/01:A224 och 2000/01:A706

föreslår utskottet ett tillkännagivande med

innebörden att det finns starka skäl att

överväga om det finns behov av att förstärka

skyddet för de arbetstagare som väljer att

utnyttja sin rätt till ledighet i samband med

föräldraskap. I första hand bör förändringar

i föräldraledighetslagen och lagen om

anställningsskydd övervägas.

Utskottet avstyrker övriga motioner.

Jämför reservationerna 10 (kd), 11 (m), 12

(v) och 13 (m).

Motionerna

Möjligheterna att förena familjeliv och arbete tas

upp i ett flertal motioner som behandlas i detta

betänkande. I avsnitt 1 behandlas sådana

motionsförslag av mer allmän karaktär, såsom

exempelvis krav på ökad flexibilitet när det gäller

arbetstider. I detta avsnitt behandlas

motionsförslag rörande främst föräldraledighet. Även

andra förslag om förbättrade villkor för ledighet

tas upp. I en motion begärs en utvärdering av en

ledighetslag.

Vänsterpartiet föreslår i motion A222 att regeringen

skall uppdras att återkomma till riksdagen med

förslag om rätt till ledighet för att pröva annat

arbete. Enligt partiet skulle reformen medföra ökad

positiv rörlighet på arbetsmarknaden och leda till

lägre sjuktal.

Kristdemokraterna pekar i motion A202 yrkande 1 på

svårigheterna med att förena föräldraskap och

arbetsliv och anser att staten via lagstiftning bör

möjliggöra för småbarnsföräldrar att minska sin

arbetstid. Rätten till tjänstledighet för vård av

barn bör förlängas tills barnet är tre år, ett krav

som partiet också för fram i motion Sf273 yrkande 8.

Vidare bör ett vårdnadsbidrag/barnomsorgskonto

snarast införas för att skapa valfrihet och ge ökade

ekonomiska möjligheter att, för den som så vill,

minska arbetstiden.

I motion A811 yrkande 2 poängterar

Kristdemokraterna vikten av att stat och kommun

tillsammans med de fackliga organisationerna tar sin

opinionsbildade roll på allvar och kraftfullt verkar

för att förändra andelen föräldralediga pappor och

synen på föräldraledighet. Partiet förespråkar en

familjepolitisk reform som ger mer tid för barnen.

Centerpartiet anser i motion A809 yrkande 7 att

regeringen bör se över möjligheterna att stimulera

såväl företag som kvinnor och män att se det

positiva i att vara hemma med barn. Partiet är

kritiskt mot att obligatorisk mammaledighet har

införts och värnar om den individuella valfriheten.

Ett system för föräldraledighet som bygger på denna

princip bör utformas, vilket skulle gynna barn,

föräldrar, jämställdhet och företag.

Miljöpartiet förordar i motion A224 ändringar i

föräldraledighetslagen i syfte att förstärka skyddet

mot uppsägning, omplacering och försämrade

anställningsförmåner vid föräldraledighet.

Miljöpartiet anser att det lagstadgade skyddet bör

vara utformat så att graviditet och föräldraledighet

inte till någon del får utgöra godtagbart skäl för

negativa åtgärder. I motion Sf274 yrkande 3 kräver

partiet att föräldrar skall få rätt till hel eller

partiell ledighet utan lön tills barnet är tolv år.

Partiet förespråkar i motion A808 yrkande 24

åtgärder för att få män att utnyttja sina

rättigheter till föräldraledighet, bl.a. genom

utbyggnad av och utökad kvotering av

föräldraförsäkringen.

Johan Pehrson (fp) anser i motion A261 att det bör

bli möjligt att ta ut föräldrapenning på deltid

efter barnets åttaårsdag.

Carina Hägg (s) menar i motion A705 att

möjligheterna till ledighet för verksamhet i

frivilliga försvarsorganisationer måste öka. Detta

motiveras med att frivilligorganisationernas

betydelse ökar när försvaret genomgår stora

förändringar.

Enligt Lena Sandlin-Hedman och Ingemar Josefsson (s)

i motion A706 ger föräldraledighetslagen och

jämställdhetslagen inte tillräckligt skydd för

rätten till både familje- och yrkesliv.

Lagstiftningen måste förändras och förstärkas för

att säkra en sådan rätt.

I en fyrpartimotion, A708, av Inger Strömbom m.fl.

(kd, m, c, fp) vill motionärerna att effekterna av

lagen om rätt till ledighet för att bedriva

näringsverksamhet skall utvärderas. Enligt motionen

medför lagen problem för företagen, däribland stor

frånvaro, och den bidrar inte till att antalet

företag ökar.

Bakgrund

I betänkande 1997/98:AU4 Lag om rätt till ledighet

för att bedriva näringsverksamhet redovisade

utskottet vilka lagar som räknas som s.k.

ledighetslagar. De motionsyrkanden som behandlas i

detta betänkande berör flera av dessa lagar.

Förutom föräldraledighetslagen räknas till

ledighetslagarna bl.a. semesterlagen,

studieledighetslagen, sia-lagen (rätt till ledighet

för vissa föreningsuppdrag inom skolan m.m.), sfi-

ledighetslagen (rätt till ledighet för

svenskundervisning för invandrare), lagen om rätt

till ledighet för att bedriva näringsverksamhet och

närståendevårdslagen. Utöver dessa finns

ledighetsbestämmelser i ett stort antal lagar, bl.a.

förtroendemannalagen, medbestämmandelagen,

arbetsmiljölagen, lagen om anställningsskydd och

lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete. I

regeringsformen och kommunallagen finns regler som

gäller ledighet för politiska uppdrag. I

sammanhanget kan också nämnas lagen om

totalförsvarsplikt, som innehåller regler med förbud

mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare som

fullgör sina skyldigheter enligt lagen, och

räddningstjänstlagen som har regler om tjänsteplikt.

År 1998 fick svensk rätt sin senaste ledighetslag,

lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande

familjeskäl. Lagen kom till för att få svensk rätt

att stämma överens med ett tvingande EG-direktiv om

en rätt till sådan ledighet.

Rätten för en arbetstagare att vara ledig från

arbete vid sjukdom är inte reglerad i lag.

Vid sidan av lagregleringen finns kompletterande

ledighetsregler också i kollektivavtal. Rätt till

ledighet kan också följa av tjänstereglementen,

enskilda avtal och sedvänja.

Utskottets ställningstagande

Föräldraledighet

Utskottet har tidigare i en rad betänkanden betonat

vikten av att underlätta för arbetstagare att förena

arbete och föräldraskap. I betänkande 1994/95:AU16

Ny föräldraledighetslag m.m. föreslog utskottet ett

tillkännagivande om sin syn på frågan om förläggning

av föräldraledigheten när arbetstagaren vill minska

sin dagliga arbetstid. Utskottet ansåg att, om

överenskommelse inte träffats om hur ledighet skall

tas ut vid förkortad arbetstid, arbetstagaren själv

bör få bestämma i fråga om ledighetens närmare

förläggning och därmed sammanhängade frågor. En

förutsättning måste dock enligt vad utskottet

anförde vara att förläggningen inte skapar

allvarliga men för produktionens behöriga gång.

Utskottet ansåg att regeringen närmare borde

överväga en sådan ordning och vid lämpligt tillfälle

återkomma till riksdagen med förslag om hur en sådan

bestämmelse bör utformas. Riksdagen beslutade den 19

maj 1995 i enlighet med utskottets förslag (rskr.

1994/95:364).

Arbetsmarknadsutskottet har därefter i sitt

yttrande till konstitutionsutskottet över

regeringens skrivelse 1998/99:75 Redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen (bilaga 2 till protokoll 1999/2000:6)

riktat kritik mot regeringens redogörelse i

skrivelsen när det gäller orsakerna till att den

aktuella frågan om förläggning av föräldraledigheten

inte slutbehandlats. I sitt yttrande till

konstitutionsutskottet året därefter över

regeringens skrivelse 1999/2000:75 Redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen (bilaga 7 till protokoll 2000/2001:5)

förklarade sig utskottet, efter att ha tagit del av

regeringens redovisning i den aktuella frågan, inte

ha någon erinran mot att ärendet kvarstod som icke

slutbehandlat. Utskottet förutsatte dock att de av

regeringen aviserade åtgärderna vidtas och

skrivelserna därmed skulle kunna slutbehandlas utan

dröjsmål.

Utskottet kan nu konstatera att regeringen i

proposition 2000/01:44 Föräldraförsäkring och

föräldraledighet för riksdagen lagt fram förslag om

förbättringar i föräldraledighetslagen (1995:584)

och i lagen om allmän försäkring (1962:381).

Utskottet har i ett yttrande (2000/01:AU1y) till

socialförsäkringsutskottet lämnat sina synpunkter på

de förslag som finns i propositionen. Utskottet har

i yttrandet, mot bakgrund av vad som nyss anfördes

om förläggning av ledighet, ställt sig bakom

förslagen till ändringar i den förstnämnda lagen som

innebär att vid förkortning av arbetstid får

ledigheten spridas över arbetsveckans samtliga dagar

eller förläggas till en eller vissa av arbetsveckans

dagar. Om arbetsgivaren och arbetstagaren inte

kommer överens om hur ledigheten skall tas ut vid

förkortad arbetstid, skall arbetsgivaren förlägga

ledigheten på det sätt som arbetstagaren önskar, om

en sådan förläggning inte medför påtaglig störning

av arbetsgivarens verksamhet. Det är också bra att

lagen förtydligas så att det klarare framgår att en

förälder har rätt till förkortning av normal

arbetstid med upp till en fjärdedel för vård av

barn.

De förändringar som föreslås i lagen om allmän

försäkring innebär bl.a. att föräldrapenningen

förlängs med 30 dagar med ersättning motsvarande

förälderns sjukpenning. Sammanlagt 60 dagar med

ersättning motsvarande förälderns sjukpenning

reserveras för vardera modern och fadern. Bland

förändringarna kan i detta sammanhang också nämnas

att en femte förmånsnivå motsvarande en åttondels

förmån införs i föräldraförsäkringen. Motsvarande

rätt till ledighet införs i föräldraledighetslagen.

Proposition 44 som lades fram för riksdagen i

december 2000 beräknas bli behandlad av riksdagen

under mars 2001. Ändringarna föreslås i fråga om

förlängning av föräldrapenningen och ny förmånsnivå

inom föräldraförsäkringen samt motsvarande ändringar

i föräldraledighetslagen träda i kraft den 1 januari

2002 och i övriga delar den 1 juli 2001.

När det gäller uttag av föräldrapenning är det

tydligt att införandet av den s.k. pappamånaden har

lett till att betydligt fler pappor än tidigare tar

del i vården av sina barn. Som regeringen

konstaterar i proposition 44 är detta viktigt såväl

ur jämställdhetssynpunkt som med hänsyn till barnens

bästa. Därför föreslår regeringen att denna

utveckling stöds även i fortsättningen genom att

ytterligare föräldrapenningdagar reserveras för

vardera föräldern.

Utan att föregripa riksdagsbehandlingen av

proposition 44 kan utskottet konstatera att de

föreslagna lagändringarna ytterligare underlättar

föräldrars möjligheter att kombinera familj och

arbete. En väl utbyggd föräldraförsäkring ger goda

förutsättningar för barnfamiljerna att utforma sin

situation på bästa sätt.

I detta sammanhang kan påpekas att temat Män och

jämställdhetsarbete får särskilt utrymme under det

svenska EU-ordförandeskapet. Bl.a. anordnas en

expertkonferens samt en konferens i

Europaparlamentet med rubriken Jämställdhet - en

fråga för män?

Regeringen har också i sitt arbetsprogram angett

att Sverige under sin tid som ordförandeland bl.a.

skall verka för att jämställdhet skall genomsyra all

verksamhet i unionen. Särskild vikt har lagts vid

jämställdhetsarbetet inom sysselsättningsområdet.

Regeringen har betonat att grunden för detta arbete

är att jämställdhet handlar om demokrati och

rättvisa och om att värdera kvinnor och män lika.

Regeringen har också framhållit att jämställdhet

handlar om en jämn fördelning av ekonomisk och

politisk makt där ett av de viktigaste målen är att

varje kvinna och man skall kunna försörja sig själv

genom eget arbete. Därför bör det enligt regeringen

göras en undersökning bl.a. av hur skatte-, bidrags-

och socialförsäkringssystemens utformning uppmuntrar

eller hindrar kvinnors förvärvsarbete. Arbetet med

att undanröja osakliga löneskillnader mellan kvinnor

och män måste intensifieras och åtgärder måste

vidtas för att kvinnor och män skall kunna förena

förvärvsarbete och familjeansvar. Regeringen avser

därför att driva arbetet vidare med att på

Europanivå utveckla metoder för jämförelser mellan

länder inom jämställdhetsområdet.

Vad avser Kristdemokraternas förslag i motionerna

A202 och Sf273 om tre års tjänstledighet har

utskottet behandlat motsvarande yrkande vid flera

tidigare tillfällen. Detta skedde t.ex. i betänkande

1999/2000:AU5 där utskottet, med hänvisning till

tidigare uttalanden, konstaterade att det inte fanns

någon utredning bl.a. om vilka effekter som en

utvidgad föräldraledighet skulle kunna få t.ex. för

de mindre företagen, hur vikariatsfrågan skulle

lösas vid upprepade långa ledigheter, vilken

inverkan föräldraledigheten skulle ha på lön m.m.

Utskottet kan upplysa om att det alltjämt saknas

en sådan utredning eller analys, vilket redan det är

ett skäl att avstyrka förslaget om en så kraftig

förlängning av föräldrars rätt till ledighet.

Med hänvisning till det anförda och till de

förslag som lagts fram i proposition 44 avstyrker

arbetsmarknadsutskottet motionerna A202 yrkande 1

(kd), A261 (fp), A808 yrkande 24 (mp), A809 yrkande

7 (c), A811 yrkande 2 (kd), Sf273 yrkande 8 (kd) och

Sf274 yrkande 3 (mp) i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad utskottet anfört.

I motion A224 från Miljöpartiet och motion A706

(s) föreslås förstärkt skydd i samband med

föräldraledighet.

Som framgått ovan anser utskottet att det är

mycket viktigt att möjligheterna för arbetstagare

att förena arbete och föräldraskap underlättas.

Förutom vad som redan sagts om att många föräldrar

upplever problem med att få tiden att räcka till för

både familjen och arbetet finns det andra

omständigheter som på ett minst lika allvarligt sätt

kan påverka deras möjligheter i detta hänseende,

omständigheter som i många fall innebär påtagliga

nackdelar för den arbetstagare som väljer att

utnyttja sin rätt enligt lag att vara ledig eller

minska sin arbetstid för att få mer tid att vara

tillsammans med sina barn.

I dag finns det bestämmelser bl.a. i

föräldraledighetslagen och jämställdhetslagen som

skall underlätta för arbetstagare som är föräldrar

att kombinera arbete och familjeliv.

Föräldraledighetslagen innehåller, förutom

bestämmelser om rätt till ledighet m.m., även

föreskrifter om t.ex. anställningsskydd för en

arbetstagare som utnyttjar sin rätt att vara

föräldraledig. I 16 § anges att en arbetstagare inte

får sägas upp eller avskedas enbart på grund av att

han eller hon begär eller tar i anspråk sin rätt

till ledighet enligt lagen. Av 17 § följer att en

arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt

till ledighet enligt lagen inte är skyldig att bara

av detta skäl godta några andra minskade

anställningsförmåner eller försämrade arbetsvillkor

än sådana som är en nödvändig följd av ledigheten.

Arbetstagaren är inte heller skyldig att godta någon

annan omplacering än en sådan som kan ske inom ramen

för anställningsavtalet och som är en nödvändig

följd av ledigheten. Enligt 5 § jämställdhetslagen

skall arbetsgivaren underlätta för både kvinnliga

och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete

och föräldraskap.

Det finns tecken på att de nyss redovisade

bestämmelserna dock inte har fått det genomslag i

det praktiska livet som det var tänkt.

Inledningsvis skall här framhållas att det

självklart finns arbetsgivare som uppmuntrar

anställda att utnyttja sin föräldraledighet. Det

finns arbetsgivare som också kompenserar den

anställde för den skillnad som uppstår i inkomst när

föräldraledigheten tas ut. Det förekommer dock att

arbetsgivare försvårar för föräldrar att utnyttja

deras lagstadgade rätt till ledighet. Missgynnandena

sker på flera olika sätt. Det förekommer att

arbetstagare som är föräldralediga omplaceras, dvs.

fråntas sina tidigare arbetsuppgifter och tilldelas

mindre kvalificerade. Han eller hon kommer inte i

fråga för befordran eller kompetensutveckling i

samma omfattning som andra anställda. Den som är

ledig upptäcker ibland att andra anställda, som inte

är lediga, har en bättre löneutveckling. Det finns

också erfarenheter av att arbetstagare som är

föräldralediga oftare drabbas av uppsägning. För

föräldralediga kan turordningsreglerna i lagen om

anställningsskydd (LAS), och då särskilt de som

tillåter undantag för två personer, tillämpas på ett

sätt som inte kan godtas. Risken är stor att

reglerna används för att säga upp personer som är

föräldralediga. Det förekommer t.o.m. arbetsgivare

som kräver att kvinnor, som är i barnafödande ålder,

skall skriva på s.k. barnkontrakt, dvs. att kvinnan

lovar att hon inte skall skaffa sig barn under en

viss tid efter det att hon blivit anställd.

Även för anställda som tar ut sin föräldraledighet

utan att drabbas av några av de nyss beskrivna

missgynnandena kan det bli oönskade följder.

Anställda, främst kvinnor, som med stöd av

föräldraledighetslagen har arbetat deltid under den

tid som barnen var små ges inte möjlighet att öka

arbetstiden till heltid. De tvingas i stället att

fortsätta arbeta deltid. Många av dem som utnyttjat

möjligheten att gå ned i arbetstid för att göra det

möjligt att kombinera familj med arbete blir

därigenom fångade i en situation där deras

möjligheter till försörjning påverkas på ett mycket

påtagligt sätt. Att inte själv kunna svara för sin

försörjning innebär också mycket stora ingrepp i

möjligheterna att bestämma över och styra sitt liv i

övrigt.

Som ovan beskrivits kan arbetstagare som utnyttjar

sin föräldraledighet missgynnas på en rad olika

sätt. Eftersom det är kvinnor som utnyttjar

föräldraledigheten i störst omfattning är det de som

drabbas hårdast. Erfarenheten visar dessutom att det

är nästan enbart kvinnor som i samband med

anställning tillfrågas om de tänker skaffa barn och,

såvitt känt, enbart för kvinnor som s.k.

barnkontrakt tillämpas. Förutom den kränkning som

detta innebär för den enskilda individen innebär det

påtagliga hinder för att uppnå ökad jämställdhet

mellan kvinnor och män.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att

det finns starka skäl att överväga om det finns

behov av att förstärka skyddet för de arbetstagare

som väljer att utnyttja sin rätt till ledighet i

samband med föräldraskap. I första hand bör

förändringar i föräldraledighetslagen och LAS

övervägas. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

Detta innebär att riksdagen bör bifalla motionerna

A224 (mp) och A706 (s).

Ledighet för att pröva annat arbete

När det gäller Vänsterpartiets förslag i motion A222

om rätt till ledighet för att pröva annat arbete

instämmer utskottet till fullo i partiets positiva

syn på behovet av ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

Rörlighet på arbetsmarknaden är också en

förutsättning för huvuduppgifterna för den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten så som de slås

fast i förordningen (2000:628) om denna verksamhet

(3 §). För detta ändamål finns också särskilda

arbetsmarknadspolitiska insatser, bl.a.

flyttningsbidrag.

Utskottet har i en rad sammanhang betonat åtgärder

för att främja rörlighet på arbetsmarknaden, bl.a. i

betänkandena 1999/2000:AU7 Förnyad

arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt

samt 2000/01:AU5 Ändringar i

arbetslöshetsförsäkringen m.m.

Utskottet har tidigare i detta betänkande

redovisat lagar och regler kring ledighet. Där

framgår att möjligheterna för en anställd att vara

ledig från arbetet för olika ändamål är ganska

omfattande. I samband med behandlingen av förslaget

till lag om rätt till ledighet för att bedriva

näringsverksamhet (bet. 1997/98:AU4) påpekade

arbetsmarknadsutskottet att reglerna ibland

kritiserats för att vara alltför generösa och att

kritiken gått ut på att både ledigheten i sig och

den administration som reglerna förutsätter skapar

problem för arbetsgivarna, särskilt på mindre

arbetsplatser. En del av kritiken har också,

noterade utskottet, gått ut på att ledighetsreglerna

kan medföra problem för andra anställda. Den ledige

måste ersättas med vikarie och kedjor av vikariat

kan uppstå. Den som kommer i den ledigas ställe kan

uppleva otrygghet i anställningen. Utskottet

uttryckte bl.a. mot denna bakgrund i betänkande AU4

sin principiella uppfattning att det bör finnas

vägande skäl att införa ytterligare lagregler om

ledighet.

Utskottet vill här dock framhålla att

arbetstagaren och arbetsgivaren i det praktiska

livet ofta lyckas träffa överenskommelse om önskad

ledighet. Utskottet vill också påminna om att den

parlamentariska utredning som regeringen nyligen

fattade beslut om, och som har berörts ovan i

avsnitt 1, bl.a. har till uppgift att pröva

möjligheten att i förenklingssyfte slå samman eller

samordna utformningen av arbetstidslagen,

semesterlagen och övriga ledighetslagar. I den mån

kommittén finner sammanslagning eller samordning

lämplig skall den lägga fram förslag om hur

lagstiftningen bör utformas.

Med hänvisning till det anförda bör motion A222

(v) avstyrkas.

Det finns anledning att här påminna om den lag

(1998:209) om rätt till ledighet av trängande

familjeskäl som infördes år 1998 för att svensk rätt

skulle överensstämma med ett tvingande EG-direktiv

om en sådan rätt till ledighet.

Ledighet för att bedriva näringsverksamhet

Lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att

bedriva näringsverksamhet trädde i kraft den 1

januari 1998. Lagen ger en arbetstagare rätt till

ledighet under sex månader för att bedriva

näringsverksamhet. En förutsättning för ledigheten

är att verksamheten inte konkurrerar med

arbetsgivarens verksamhet. Syftet med lagen är att

stimulera till försök till eget företagande. I den

proposition som föregick den nya lagen (prop.

1997/98:27) meddelade regeringen att den avsåg att

följa effekterna av den nya lagstiftningen.

Utskottet, som kan konstatera att lagen nu varit i

kraft i drygt tre år, förutsätter att regeringen

återkommer till riksdagen om erfarenheterna av

lagstiftningen påkallar det. Motion A708 (kd, m, c,

fp) avstyrks därför.

Ledighet för frivilligt försvarsarbete

Frågan om rätt till ledighet för frivilligt

försvarsarbete tas upp i motion A705 (s). Senast

utskottet behandlade en motsvarande fråga var i

betänkande 1997/98:AU4. Där uttryckte utskottet sitt

stöd för motionärernas uppfattning om värdet av

frivilliginsatser inom totalförsvaret men ansåg

samtidigt att detta inte ensamt motiverade nya

ledighetsregler. Utskottet hänvisade till att

gällande lagstiftning ger vissa rättigheter och gav

exempel på sådana regler. Utskottet gjorde

bedömningen att arbetsgivare normalt har en

välvillig inställning till framställningar om

ledighet för frivillig försvarsverksamhet.

Motionsförslaget avslogs av riksdagen efter förslag

från arbetsmarknadsutskottet (rskr. 1997/98:129).

Med hänvisning till sina tidigare ställningstaganden

i betänkande 1997/98:AU4 vidhåller utskottet sin

uppfattning att avsaknaden av regler inte heller kan

anses vara till påtaglig nackdel för de frivilliga

försvarsorganisationernas verksamhet och avstyrker

därmed motion A705 (s).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Flexibel arbetstid, arbetstidsförkortning, övertid,

semester m.m.

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A217,

1999/2000:A251 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A254

yrkandena 2-4, 1999/2000:A272 yrkande 2,

1999/2000:A702, 1999/2000:A722 yrkande 2,

1999/2000:A723 yrkandena 10-12, 1999/2000:A804

yrkande 8, 1999/2000:A819 yrkande 13,

1999/2000:Sf302 yrkande 10, 2000/01:A202

yrkandena 2 och 3, 2000/01:A225 yrkande 1

(delvis), 2000/01:A245, 2000/01:A249,

2000/01:A256 yrkandena 3 och 6-9, 2000/01:A277

yrkande 4, 2000/01:A808 yrkandena 13 och 23,

2000/01:A811 yrkande 8, 2000/01:Sf229 yrkande 2,

2000/01:Sf273 yrkande 9, 2000/01:Sf309 yrkande 1,

2000/01:So11 yrkande 3 samt 2000/01:So545 yrkande

3.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (mp)

2. Avskaffande av gällande

arbetstidsreglering

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231

yrkande 19, 1999/2000:A721 yrkandena 1 och 3-6,

1999/2000:Sk692 yrkande 25, 2000/01:A207,

2000/01:A210 yrkandena 1-4, 2000/01:A214,

2000/01:A243 yrkandena 1-4 samt 2000/01:A263

yrkande 26.

Reservation 5 (m)

Reservation 6 (fp)

3. Arbetsgivarens ansvar för semesterlön

Riksdagen avslår motion 2000/01:A709.

Reservation 7 (m, kd, c, fp)

4. Begränsning av EU:s detaljstyrning

Riksdagen avslår motion 1999/2000:A721 yrkande

2.

Reservation 8 (m)

5. Deltid - heltid

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A221,

1999/2000:A225, 2000/01:

A225 yrkande 1 (delvis), 2000/01:A264,

2000/01:A265, 2000/01:A280, 2000/01:A283,

2000/01:A308, 2000/01:A712 och 2000/01:So359

yrkande 3.

Reservation 9 (fp)

6. Ledighetslagstiftning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A202

yrkande 1, 2000/01:A261, 2000/01:A808 yrkande 24,

2000/01:A809 yrkande 7, 2000/01:A811 yrkande 2,

2000/01:Sf273 yrkande 8 och 2000/01:Sf274 yrkande

3.

Reservation 10 (kd)

7. Förstärkt skydd för föräldralediga

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om ett övervägande av

behovet av att förstärka skyddet för arbetstagare

som väljer att utnyttja sin rätt till ledighet i

samband med föräldraskap och om att i första hand

förändringar i föräldraledighetslagen och lagen

om anställningsskydd bör övervägas. Riksdagen

bifaller därmed motionerna 2000/01:A224 och

2000/01:A706.

Reservation 11 (m)

8. Ledighet för att pröva annat arbete

Riksdagen avslår motion 2000/01:A222.

Reservation 12 (v)

9. Ledighet för att bedriva

näringsverksamhet

Riksdagen avslår motion 2000/01:A708.

Reservation 13 (m)

10. Ledighet för frivilligt

försvarsarbete

Riksdagen avslår motion 2000/01:A705.

Stockholm den 6 mars 2001

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-

Erik Österberg (s), Hans Andersson (v), Margareta

Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling

(s), Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Laila Bjurling (s), Kristina Zakrisson

(s), Camilla Sköld Jansson (v), Maria Larsson (kd),

Christel Anderberg (m), Barbro Feltzing (mp), Elver

Jonsson (fp), Anders Karlsson (s) och Henrik Westman

(m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Flexibel arbetstid, arbetstidsförkortning,

övertid, semester m.m. (punkt 1) (m)

av Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel

Anderberg och Henrik Westman (alla m)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motionerna

1999/2000:A702 och 2000/01:A245 samt avslår

motionerna 1999/2000:A217, 1999/2000:A251 yrkandena

1 och 2, 1999/2000:A254 yrkandena 2-4,

1999/2000:A272 yrkande 2, 1999/2000:A722 yrkande 2,

1999/2000:A723 yrkandena 10-12, 1999/2000:A804

yrkande 8, 1999/2000:A819 yrkande 13,

1999/2000:Sf302 yrkande 10, 2000/01:A202 yrkandena 2

och 3, 2000/01:A225 yrkande 1 (delvis),

2000/01:A249, 2000/01:A256 yrkandena 3 och 6-9,

2000/01:A277 yrkande 4, 2000/01:A808 yrkandena 13

och 23, 2000/01:A811 yrkande 8, 2000/01:Sf229

yrkande 2, 2000/01:Sf273 yrkande 9, 2000/01:Sf309

yrkande 1, 2000/01:So11 yrkande 3 samt 2000/01:So545

yrkande 3.

Ställningstagande

Förändringstakten i arbetslivet har under senare år

varit hög. Utvecklingen har gått mot en produktion

som består av mer och mer avancerade varor och en

minskning av de enklare produkterna. Det har också

skett en påtaglig förskjutning mot produktion av

tjänster och information. Man talar ibland om en

övergång från industri- till informationssamhälle.

Parallellt med denna utveckling har företagen med

ett minskat antal anställda bibehållit eller ökat

sin produktivitet. Allt detta har påverkat

förutsättningarna för arbetstagare och arbetsgivare.

Framför allt inom den snabba framväxten av företag

som producerar information eller tjänster har

utvecklingen av ny teknik medfört ökade möjligheter

att utföra arbetet på andra platser än tidigare. Det

är därför naturligt att denna utveckling påverkar

arbetstiden.

Alla har olika önskemål om hur de vill använda sin

tid och när de vill göra olika saker. Arbetstagarna

är inget undantag och de har självfallet varierande

önskemål om arbetstiden. De olika önskemålen kan

avse både arbetstidens förläggning och dess längd.

Vi är övertygade om att en arbetsmarknad som ger

utrymme och möjlighet för skapande av nya

arbetstillfällen och som ger företag möjlighet att

välja olika anställningsformer är det bästa sättet

att tillgodose människors önskemål i fråga om

arbetstid. På en sådan arbetsmarknad kan individen

söka anställningar som erbjuder det som önskas.

Det finns självfallet flera aspekter på

arbetstiden. En fråga är hur mycket vi skall arbeta,

en annan är när under dygnet det skall ske, en

tredje är hur arbetstiderna skall regleras: i lag, i

kollektivavtal eller i enskilda anställningsavtal?

Det har länge stått klart att den nuvarande

ledighetslagstiftningen är otidsenlig och ett

omfattande utredningsarbete har pågått sedan mitten

av 80-talet.

Arbetstidskommittén, som 1989 lade fram sitt

betänkande Arbetstid och välfärd, ansåg att man

borde pröva den samlade årsarbetstiden som en ny

norm för heltidsarbete. Fördelar med en sådan norm

ansågs bl.a. vara att den skulle ge möjlighet till

flexibla lösningar och ökad valfrihet för

arbetstagarna. Förslagen har inte lett till

lagstiftning.

Det finns ett EG-direktiv om arbetstidens

förläggning i vissa avseenden (93/104/EEG). Det

upptar regler om dygnsvila, raster, veckovila,

veckoarbetstidens längd, semester m.m. Direktivet

införlivades med svensk lagstiftning i november

1996.

Den borgerliga regeringen tillkallade i september

1994 en särskild utredare med uppgift dels att pröva

behovet av flexibla arbetstidslösningar, dels att

utreda konsekvenserna av EG:s direktiv för det

svenska regelsystemet på arbetstidsområdet. Efter

maktskiftet i oktober 1994 återkallade den

socialdemokratiska regeringen utredningsuppdraget.

Därefter tillsatte regeringen 1995 års

arbetstidskommitté som i september 1996 lade fram

sitt slutbetänkande (SOU 1996:145) Arbetstid längd,

förläggning och inflytande. Kommittén hade i uppdrag

att analysera de långsiktiga konsekvenserna av

alternativa arbetstidsförkortningar, att undersöka

på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas

i svensk lagstiftning och att utreda konsekvenserna

av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsy-

stemet på arbetstidsområdet. Bortsett från den del

av uppdraget som avsåg genomförandet av EG-

direktivet har kommitténs förslag ännu inte

föranlett någon proposition från regeringen.

I stället tillsatte regeringen den 10 november

1998 en arbetsgrupp inom Regeringskansliet under

ledning av det socialdemokratiska kvinnoförbundets

ordförande och med två ledamöter därutöver från

vardera Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet. Arbetsgruppens uppdrag var i många

stycken identiskt med det som 1995 års

arbetstidskommitté hade.

Arbetsgruppen redovisade sina bedömningar våren

2000 i rapporten "Kortare arbetstid för och emot"

(Ds 2000:22). Där konstateras bland annat att

arbetstiden regleras genom lag eller avtal och att

en förkortning därför också måste ske med stöd av

något av dessa instrument. Där noterades också att

olika individer naturligtvis har olika önskemål om

arbetstidens längd och förläggning och vidare att

olika företag har olika förutsättningar att kunna

hantera arbetstidsförkortningar. En tydlig slutsats

i rapporten är att en förkortning är förenad med

kostnader. Arbetsgruppen avvisar tvingande

lagstiftning som ett sätt att förkorta arbetstiden.

Den lyfter dock inte fram de stora fördelar som

ligger i en flexibel och till individen anpassad

arbetstid.

Regeringen har mot bakgrund av rapportens

slutsatser inte vågat ta någon ställning i

arbetstidsfrågan, utan har i stället valt att

tillsätta ytterligare en utredning med uppdrag att

bl.a. se över frågor om arbetstid, semester och

ledighetslagstiftning. Detta anser vi är mycket

olyckligt då det bara fördröjer de nödvändiga beslut

om förändring som behövs för att ge individerna

möjlighet att själva välja när och i vilken

omfattning de vill arbeta.

Vi anser i stället att det redan nu är dags att

införa regler som verkligen skapar flexibel

arbetstid. Utgångspunkterna för en reform bör vara

de följande.

Hur mycket vi arbetar är främst en fråga för

individen. Olika personer har olika önskemål om hur

mycket tid de vill lägga på arbete. Dessa önskemål

skiftar dessutom över tiden för en och samma person.

En annan sak är att det naturligtvis måste finnas

vissa grundläggande regler till skydd för

arbetstagarnas liv och hälsa. Dessa regler, som

också innefattar vad som krävs för att vi skall

uppfylla EG-rättens tvingande bestämmelser, bör

införas i arbetsmiljölagen som i motsats till

arbetstidslagen är indispositiv. Det normala bör

sålunda vara att arbetstidens längd och förläggning

bestäms i anställningsavtalet, vilket medför att den

nuvarande arbetstidslagen kan upphävas.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna 1999/2000:A702 och

2000/01:A245 bör tillkännage för regeringen som sin

mening vad vi har anfört om behovet av att skapa

förutsättningar för mer flexibel arbetstid.

Motionerna 1999/2000:A217, 1999/2000:A251 yrkandena

1 och 2, 1999/2000:A254 yrkandena 2-4,

1999/2000:A272 yrkande 2, 1999/2000:A722 yrkande 2,

1999/2000:A723 yrkandena 10-12, 1999/2000:A804

yrkande 8, 1999/2000:A819 yrkande 13,

1999/2000:Sf302 yrkande 10, 2000/01:A202 yrkandena 2

och 3, 2000/01:A225 yrkande 1 (delvis),

2000/01:A249, 2000/01:A256 yrkandena 3 och 6-9,

2000/01:A277 yrkande 4, 2000/01:A808 yrkandena 13

och 23, 2000/01:A811 yrkande 8, 2000/01:Sf229

yrkande 2, 2000/01:Sf273 yrkande 9, 2000/01:Sf309

yrkande 1, 2000/01:So11 yrkande 3 samt 2000/01:So545

yrkande 3 bör avslås.

2. Flexibel arbetstid, arbetstidsförkortning,

övertid, semester m.m. (punkt 1) (kd)

av Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A202 yrkande 3 samt avslår motionerna

1999/2000:A217, 1999/2000:A251 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:A254 yrkandena 2-4, 1999/2000:A272 yrkande

2, 1999/2000:A702, 1999/2000:A722 yrkande 2,

1999/2000:A723 yrkandena 10-12, 1999/2000:A804

yrkande 8, 1999/2000:A819 yrkande 13,

1999/2000:Sf302 yrkande 10, 2000/01:A202 yrkande 2,

2000/01:A225 yrkande 1 (delvis), 2000/01:A245,

2000/01:A249, 2000/01:A256 yrkandena 3 och 6-9,

2000/01:A277 yrkande 4, 2000/01:A808 yrkandena 13

och 23, 2000/01:A811 yrkande 8, 2000/01:Sf229

yrkande 2, 2000/01:Sf273 yrkande 9, 2000/01:Sf309

yrkande 1, 2000/01:So11 yrkande 3 samt 2000/01:So545

yrkande 3.

Ställningstagande

Arbetsmarknadens parter är bäst lämpade att sköta

förhandlingar där löneutrymme kan bytas mot kortare

arbetstid. Avtal bör, enligt vår mening, slutas på

lokal nivå med hänsynstagande till verksamhetens

behov och individens önskemål. Önskemålen för

individen varierar under olika skeden i livet. Att

arbetsmarknadens parter i samband med

löneförhandlingar m.m. diskuterar frågor om

förlängning av semestern och andra former av

ledighet, anser vi är positivt. Vi avvisar tankarna

på att lagstiftningsvägen förlänga semestern med

ytterligare en semestervecka. Semesteravtalen ser

redan i dag olika ut därför att olika fackliga

organisationer prioriterat olika utifrån sina

medlemmars behov.

Det är emellertid nödvändigt med en längre

sammanhängande ledighet för arbetstagare för att ge

dem möjlighet till återhämtning. Forskning visar att

stress, som kan vara positiv under en begränsad tid,

ökar risken för utbrändhet om den pågår under längre

tid. I dag finns en lagstadgad rätt till tjugofem

semesterdagar. Vi anser att fyra veckor, dvs. tjugo

dagar, av semestern skall tas ut som hela dagar och

sammanhängande perioder. Semesterledighet därutöver

skall kunna förläggas efter den enskilde

arbetstagarens önskemål och verksamhetens behov.

Sådan ledighet skall bli möjlig att ta ut också som

arbetstidsförkortning per dag, per vecka eller per

månad, eller att spara till en riktigt lång

semester. För att öka individens frihet vill vi i

detta avseende förändra semesterlagen med ett

tillägg i 10 § andra stycket om att betald semester

utöver fyra veckor skall kunna tas ut som

arbetstidsförkortning.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motion 2000/01:A202 yrkande 3 bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har

anfört om ändring i semesterlagen. Motionerna

1999/2000:A217, 1999/2000:A251 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:A254 yrkandena 2-4, 1999/2000:A272 yrkande

2, 1999/2000:A702, 1999/2000:A722 yrkande 2,

1999/2000:A723 yrkandena 10-12, 1999/2000:A804

yrkande 8, 1999/2000:A819 yrkande 13,

1999/2000:Sf302 yrkande 10, 2000/01:A202 yrkande 2,

2000/01:A225 yrkande 1 (delvis), 2000/01:A245,

2000/01:A249, 2000/01:A256 yrkandena 3 och 6-9,

2000/01:A277 yrkande 4, 2000/01:A808 yrkandena 13

och 23, 2000/01:A811 yrkande 8, 2000/01:Sf229

yrkande 2, 2000/01:Sf273 yrkande 9, 2000/01:Sf309

yrkande 1, 2000/01:So11 yrkande 3 samt 2000/01:So545

yrkande 3 avslås.

3. Flexibel arbetstid, arbetstidsförkortning,

övertid, semester m.m. (punkt 1) (fp)

av Elver Jonsson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A225 yrkande 1 (delvis) samt avslår

motionerna 1999/2000:A217, 1999/2000:A251 yrkandena

1 och 2, 1999/2000:A254 yrkandena 2-4,

1999/2000:A272 yrkande 2, 1999/2000:A702,

1999/2000:A722 yrkande 2, 1999/2000:A723 yrkandena

10-12, 1999/2000:A804 yrkande 8, 1999/2000:A819

yrkande 13, 1999/2000:Sf302 yrkande 10, 2000/01:A202

yrkandena 2 och 3, 2000/01:A245, 2000/01:A249,

2000/01:A256 yrkandena 3 och 6-9, 2000/01:A277

yrkande 4, 2000/01:A808 yrkandena 13 och 23,

2000/01:A811 yrkande 8, 2000/01:Sf229 yrkande 2,

2000/01:Sf273 yrkande 9, 2000/01:Sf309 yrkande 1,

2000/01:So11 yrkande 3 samt 2000/01:So545 yrkande 3.

Ställningstagande

Stress och utbrändhet är ett av de snabbast växande

problemen i dagens samhälle. För att minska och på

sikt kunna få bort dessa problem krävs en politisk

uppgörelse över blockgränsen. Folkpartiet föreslår

därför ett handlingsprogram i fyra punkter som tar

sin utgångspunkt i själva definitionen av stress.

Stress växer ur upplevelsen av maktlöshet. Det är

kombinationen av hårt arbete och känslan av att inte

ha kontroll över sin livssituation som bränner ut

människor. Handlingsprogrammet handlar om att ge

individen större makt över sitt eget liv. Enligt de

fyra punkterna skall individen ges 1. makt över sin

egen arbetstid, 2. makt över sin egen

kompetensutveckling, 3. makt över familjens totala

tid och 4. makt över den egna arbetsmiljön.

I fråga om individens makt över sin egen arbetstid

anser Folkpartiet att den anställdes inflytande över

var, när och hur det egna arbetet utförs måste öka.

Detta är centralt för att kunna hantera över- och

underbelastning utan att drabbas av negativ stress.

Att med lagstiftning tvinga alla anställda och

förhandlande parter till en generell förkortning av

arbetstiden är ingen framkomlig väg. Däremot bör

lagen ändras så att förhandlingar om förkortad och

mer flexibel arbetstid underlättas.

Det är även viktigt att framhålla betydelsen för

de anställda av en tydlig lagstiftning som ger dem

en stabil grund för att kunna påverka sin egen

arbetstid.

Med hänsyn till det anförda anser jag att riksdagen

med anledning av motion A225 yrkande 1 (delvis) bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad jag

har anfört om flexibel arbetstid.

4. Flexibel arbetstid, arbetstidsförkortning,

övertid, semester m.m. (punkt 1) (mp)

av Barbro Feltzing (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:A256 yrkande 8 och 2000/01:A808 yrkande 13

samt avslår motionerna 1999/2000:A217,

1999/2000:A251 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A254

yrkandena 2-4, 1999/2000:A272 yrkande 2,

1999/2000:A702, 1999/2000:A722 yrkande 2,

1999/2000:A723 yrkandena 10-12, 1999/2000:A804

yrkande 8, 1999/2000:A819 yrkande 13,

1999/2000:Sf302 yrkande 10, 2000/01:A202 yrkandena 2

och 3, 2000/01:A225 yrkande 1 (delvis),

2000/01:A245, 2000/01:A249, 2000/01:A256 yrkandena

3, 6, 7 och 9, 2000/01:A277 yrkande 4, 2000/01:A808

yrkande 23, 2000/01:A811 yrkande 8, 2000/01:Sf229

yrkande 2, 2000/01:Sf273 yrkande 9, 2000/01:Sf309

yrkande 1, 2000/01:So11 yrkande 3 samt 2000/01:So545

yrkande 3.

Ställningstagande

En ny rapport från Arbetslivsinstitutet analyserar

effekterna av inlåsning i arbetslivet; dvs. att en

person befinner sig i ett för henne icke önskvärt

yrke eller på en oönskad arbetsplats. Resultaten

visade att 36 % av dem som hade fast arbete vill

byta yrke eller arbetsplats. Undersökningen visade

också att de som hamnat på fel ställe i arbetslivet

ofta har svårt att ta sig därifrån.

Både inom den nyss nämnda gruppen arbetstagare och

bland de arbetstagare som trivs med sitt arbete är

det många som drabbas av stress och utbrändhet,

detta bl.a. som en följd av att allt färre personer

tvingas utföra samma mängd eller i många fall mer

arbete än tidigare.

Tänk vad det skulle innebära för arbetstagare som

inte trivs på sina arbetsplatser eller som känner

sig stressade eller utbrända om de skulle kunna ta

ledigt för att studera, vara hemma med barnen eller

göra någonting annat som de inte orkar med i dag på

grund av sitt arbete. Samtidigt skulle de ge en

arbetslös tillfälle till arbete. Detta är

huvuddragen i Miljöpartiets förslag om ett friår.

Förslaget innebär i korthet att den som tar ledigt

får 85 % av a-kassan som ersättning. För att få ut

ersättningen måste arbetsgivaren erbjuda plats åt

någon arbetssökande. För statskassan ger detta med

partiets beräkningar minskade utgifter eftersom

ersättningsnivån för friåret är 15 % lägre än för

den tidigare arbetslöse som nu erbjuds jobb.

Ledigheten skall kunna tas ut för att studera eller

vara hemma med barnen. För dem som vill utbilda sig

eller vara hemma med barnen föreslår Miljöpartiet

ett års ledighet. För dem som vill ta ut ledighet av

annan anledning kan en lägre ersättningsnivå

diskuteras.

Ett friår kan lämpligen införas på försök under

två år. Jag är övertygad om att försöket kommer att

förlängas eftersom alla tjänar på förslaget. Den

anställde som väljer friår kan berika sitt liv, den

arbetslöse får en chans att komma in på

arbetsmarknaden och staten betalar ut lägre

ersättning än i dag 85 % av a-kassenivån för den

som tar friår mot 100 % för den som är normalt

arbetslös.

Ett friår skulle också kunna vara ett sätt att

underlätta för kvinnor att starta företag. Män som

är på väg att starta ett företag lånar oftare än

kvinnor pengar och har lättare att få lån till

skillnad från kvinnor som i stället till en början

driver företaget vid sidan om sitt lönearbete.

Därför skulle införandet av friår vara en möjlighet

för kvinnor att fullt ut satsa på sitt företag.

Med hänsyn till det anförda anser jag att

riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A256

yrkande 8 och 2000/01:A808 yrkande 13 och med avslag

på motionerna 1999/2000:A217, 1999/2000:A251

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A254 yrkandena 2-4,

1999/2000:A272 yrkande 2, 1999/2000:A702,

1999/2000:A722 yrkande 2, 1999/2000:A723 yrkandena

10-12, 1999/2000:A804 yrkande 8, 1999/2000:A819

yrkande 13, 1999/2000:Sf302 yrkande 10, 2000/01:A202

yrkandena 2 och 3, 2000/01:A225 yrkande 1 (delvis),

2000/01:A245, 2000/01:A249, 2000/01:A256 yrkandena

3, 6, 7 och 9, 2000/01:A277 yrkande 4, 2000/01:A808

yrkande 23, 2000/01:A811 yrkande 8, 2000/01:Sf229

yrkande 2, 2000/01:Sf273 yrkande 9, 2000/01:Sf309

yrkande 1, 2000/01:So11 yrkande 3 samt 2000/01:

So545 yrkande 3 bör tillkännage för regeringen som

sin mening vad jag har anfört om friår.

5. Avskaffande av gällande arbetstidsreglering

(punkt 2) (m)

av Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel

Anderberg och Henrik Westman (alla m)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motionerna

1999/2000:A721 yrkandena 1 och 3-6, 1999/2000:Sk692

yrkande 25, 2000/01:A210 yrkandena 1-4 och

2000/01:A243 yrkandena 1-4 samt avslår motionerna

1999/2000:A231 yrkande 19, 2000/01:A207,

2000/01:A214 och 2000/01:A263 yrkande 26.

Ställningstagande

Sedan en tid förs en intensiv debatt i Sverige om

att sänka arbetstiden till 30 timmar. Visserligen

finns det en lagstadgad norm om 40-timmarsvecka, men

om man ser till hur lång tid vi faktiskt är på

jobbet och räknar bort all ledighet för sjukdom,

semester, föräldraledighet, studieledighet m.m. så

är den genomsnittliga arbetstiden inte mer än ca 30

timmar. Vid en jämförelse med andra jämförbara

länder visar det sig att Sverige, med undantag för

Norge, har den kortaste arbetstiden av alla. Trots

att 30-timmarsveckan således i praktiken redan är

införd i Sverige pågår det en debatt om att

lagstifta om kortare arbetstid. Vi avvisar bestämt

en sådan lagändring.

Som utvecklats ovan i reservation 1 förordar vi en

annan politik som syftar till att flytta makten över

arbetstiden från politikerna till de enskilda

arbetstagarna och deras arbetsgivare. Forskningen

och den mångfald av attitydundersökningar som gjorts

visar entydigt att det inte finns något

arbetstidsmått som passar alla. Människor är olika

och prioriterar olika. En och samma individ har

olika önskemål och behov under olika skeden i livet.

Den bästa möjligheten att få människor nöjdare med

sina arbetstider är därför att öka flexibiliteten

och ge utrymme för individuella lösningar. Med

sådana lösningar kan också olika verksamheters behov

av t.ex. säsongsanpassad eller kundanpassad

arbetstid tillgodoses på ett bättre sätt.

Vi vill öka individens makt över den egna

arbetstiden på två sätt. För det första anser vi att

det är dags att upphäva arbetstidslagen. Arbetstiden

liksom andra anställningsförhållandena skall i

stället regleras genom individuella avtal mellan

arbetsgivaren och den anställde. Härigenom skapas

mer flexibla arbetstidslösningar. Det skapar

förutsättningar för det moderna arbetslivet som är

bättre anpassat både till de enskilda arbetstagarnas

olika önskemål och behov och till verksamheternas

olika krav. Gärna kortare arbetstid, men det skall

vara den enskildes val efter överenskommelse med

arbetsgivaren. De grundläggande regler som behövs

rörande arbetstid för skydd av människors hälsa,

liksom de rättigheter som följer av EU:s

arbetstidsdirektiv, bör i stället tas i

arbetsmiljölagen och vara indispositiva.

För det andra förespråkar vi kraftigt sänkt skatt

på arbete. Om individen får sänkt skatt ges han

eller hon möjlighet att själv välja hur lång

arbetstiden skall vara. Den som exempelvis vill

arbeta deltid får råd till detta.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna 1999/2000:A721 yrkandena

1 och 3-6, 1999/2000:Sk692 yrkande 25, 2000/01:A210

yrkandena 1-4 och 2000/01:A243 yrkandena 1-4 och med

avslag på motionerna 1999/2000:A231 yrkande 19,

2000/01:A207, 2000/01:A214 och 2000/01:A263 yrkande

26 bör tillkännage för regeringen som sin mening vad

vi har anfört om arbetstidslagen.

6. Avskaffande av gällande

arbetstidsreglering (punkt 2) (fp)

av Elver Jonsson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motionerna

1999/2000:A231 yrkande 19 och 2000/01:A263 yrkande

26 samt avslår motionerna 1999/2000:A721 yrkandena 1

och 3-6, 1999/2000:Sk692 yrkande 25, 2000/01:A207,

2000/01:A210 yrkandena 1-4, 2000/01:A214 samt

2000/01:A243 yrkandena 1-4.

Ställningstagande

Förkortad arbetstid genom lagstiftning är en fråga

som under lång tid har diskuterats livligt. De

främsta förespråkarna för minskad arbetstid finns

bland regeringens stödpartier och andra fristående

debattörer. Många förespråkar en

arbetstidsförkortning som ett sätt att kunna dela på

de arbeten som finns. De tror nämligen att det inte

går att skapa ytterligare arbetstillfällen.

Språkrören för dessa idéer reser samtidigt krav på

att staten bör stifta lagar som talar om hur mycket

vi skall arbeta, och det skall alltså vara mindre än

i dag.

Folkpartiet är inte främmande för att det stiftas

en ny arbetstidslag. En sådan lag måste emellertid

utformas på ett sätt så att den uppmuntrar till

flexibilitet och kommer bort från en lagstadgad

normalarbetstid. Lagen skall i stället utgå från att

arbetstiden bestäms genom en överenskommelse mellan

den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren. Bara

då kan båda parters behov och önskemål om arbetstid

tillgodoses. Det är individen själv som tillsammans

med sin arbetsgivare skall komma fram till hur

mycket man vill arbeta, när det skall ske och var.

Det är varken staten, Vänsterpartiet eller

Miljöpartiet som skall bestämma det.

Arbetsmarknaden går mot en allt större variation

vad gäller hur, var och när olika arbeten kan och

bör utföras. En allt större del av de nya arbeten

som skapas kommer dessutom till inom tjänstesektorn

där arbetet utförs på skilda platser och vid olika

tidpunkter. Dessa arbetstillfällen bygger dessutom i

stor utsträckning på de kunskaper och färdigheter

som den enskilde individen besitter. De som tror att

man kan lagstifta om arbetstiden lever i tron att

alla jobb ser exakt lika ut och att varje individ

bara är en liten kugge som snabbt och enkelt kan

bytas ut utan någon inskolning i arbetsuppgifterna.

Med hänsyn till det anförda anser jag att riksdagen

med anledning av motionerna 1999/2000:A231 yrkande 19

och 2000/01:A263 yrkande 26 och med avslag på

motionerna 1999/2000:A721 yrkandena 1 och 3-6,

1999/2000:Sk692 yrkande 25, 2000/01:A207, 2000/01:A210

yrkandena 1-4, 2000/01:A214 och 2000/01:A243 yrkandena

1-4 bör tillkännage för regeringen som sin mening vad

jag har anfört om arbetstidslagen.

7. Arbetsgivarens ansvar för semesterlön

(punkt 3) (m, kd, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),

Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria

Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Elver

Jonsson (fp) och Henrik Westman (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A709.

Ställningstagande

Enligt bestämmelsen i 17 § semesterlagen (1977:480)

är viss frånvaro från arbetet s.k.

semesterlönegrundande frånvaro. Detta kan leda till

betydande kostnader för arbetsgivaren. Ett enkelt

och åskådligt exempel är t.ex. när en arbetstagare

får ledigt för att bedriva studier enligt det s.k.

Kunskapslyftet, studier som kan bedrivas bl.a. med

stöd av särskilt utbildningsbidrag. Ledighet för

studier som bedrivs med särskilt utbildningsbidrag

är semesterlönegrundande. För att sådant bidrag

skall betalas ut krävs det emellertid att

arbetsgivaren anställer någon annan som ersätter den

som studerar. Både den som studerar och dennes

vikarier har enligt semesterlagen rätt till

semesterlön under samma period. Detta får till följd

att arbetsgivaren får bära dubbla

semesterlönekostnader för den aktuella tiden.

Vi anser att denna ordning är alltför betungande

för företagen. Detta gäller inte minst för de mindre

företagen. Reglerna bör därför ändras så att det

organ som betalar ut ersättning även skall betala ut

semesterlön.

Med hänvisning till detta anser vi att riksdagen

med anledning av motion 2000/01:A709 (kd, m, c) bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har

anfört om arbetsgivarens ansvar för semesterlön.

8. Begränsning av EU:s detaljstyrning (punkt 4)

(m)

av Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel

Anderberg och Henrik Westman (alla m)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion

1999/2000:A721 yrkande 2.

Ställningstagande

Den reglering som i dag finns inom EG-rätten av

arbetstid bidrar till att försvåra en övergång till

så stor flexibilitet som är önskvärt. Ambitionen

inom EU att genom nu gällande arbetstidsreglering

förbättra levnads- och arbetsförhållandena för

arbetstagare inom gemenskapen är i och för sig

lovvärd. Vi anser dock att EU borde nöja sig med att

ställa upp sådana minimivillkor som har som syfte

att inget medlemsland skall kunna skaffa sig

otillbörliga konkurrensfördelar till följd av usla

förhållanden för arbetstagarna. De regleringar som

behövs utöver vad som krävs för att upprätthålla den

inre marknaden liksom sociala frågor bör regleras på

nationell nivå.

I EU:s vitbok Tillväxt, konkurrenskraft och

sysselsättning anges grunden för en politik för fler

jobb vara en ekonomi som fungerar. Bland annat

framhålls behovet av strukturella förändringar av de

europeiska ländernas hårt reglerade och styrda

arbetsmarknader. På grundval härav antogs i december

1994 det s.k. Essenprogrammet som innehåller fem

punkter för kampen mot arbetslösheten, däribland en

förstärkning av tillväxtens effekter på

sysselsättningen genom en mer flexibel

arbetsorganisation som tillgodoser såväl

arbetstagarnas önskemål som konkurrenskraven.

Det växande arbetslöshetsproblemet inom EU har

alltså lett till en viss omorientering sedan det

mycket hårt reglerande arbetstidsdirektivet

utfärdades. Vi anser att det är en angelägen uppgift

för Sverige att inom ramen för sitt medlemskap i EU

verka för att en avreglering av bl.a.

arbetstidslagstiftningen snarast påbörjas i

Essenprogrammets anda.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motion 1999/2000:A721 yrkande 2 bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har

anfört om att Sverige skall verka för att begränsa

EU:s detaljstyrning på arbetstidsområdet.

9. Deltid - heltid (punkt 5) (fp)

av Elver Jonsson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A225 yrkande 1 (delvis) samt avslår

motionerna 1999/2000:A221, 1999/2000:A225,

2000/01:A264, 2000/01:A265, 2000/01:A280,

2000/01:A283, 2000/01:A308, 2000/01:A712 och

2000/01:So359 yrkande 3.

Ställningstagande

Ett mycket angeläget problem att lösa på

arbetsmarknaden i dag är hur situationen skall

förbättras för gruppen ofrivilligt

deltidsarbetslösa. En majoritet av gruppen är

kvinnor som arbetar inom kommun och landsting. Den

s.k. Vårdkommissionen har visat att många av dessa

deltidsarbetande kvinnor, som skulle vilja ha en

högre sysselsättningsgrad, inte får möjlighet att

öka sin arbetstid - detta trots att landstingen som

huvudmän för vården uppger sig sakna arbetskraft.

Jag har ovan i reservationerna 3 och 6 bl.a.

utvecklat skälen för en förändring av

arbetstidsregleringen. Folkpartiet anser som

framgått att individens makt över den egna

arbetstiden måste bli större. Den anställde bör få

bättre möjligheter att avgöra var, när och hur det

egna arbetet skall utföras. Arbetstidslagen bör

också ändras så att förhandlingar om förkortad och

mer flexibel arbetstid underlättas.

Partiet är övertygat om att ett ökat inflytande

som beskrivs ovan även skulle innebära ökade

möjligheter för de ofrivilligt deltidsarbetslösa att

påverka sin arbetstid m.m. Härutöver måste det

emellertid genomföras särskilda insatser för att ge

alla dem som jobbar ofrivillig deltid möjlighet att

öka sin arbetstid.

Med hänsyn till det anförda anser jag att

riksdagen med anledning av motion A225 yrkande 1

(delvis) bör tillkännage för regeringen som sin

mening vad jag har anfört om flexibel arbetstid.

10. Ledighetslagstiftning m.m. (punkt 6) (kd)

av Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:A202 yrkande 1, 2000/01:A811 yrkande 2 och

2000/01:Sf273 yrkande 8 samt avslår motionerna

2000/01:A261, 2000/01:A808 yrkande 24, 2000/01:A809

yrkande 7 och 2000/01:Sf274 yrkande 3.

Ställningstagande

En förutsättning för att både kvinnor och män skall

ha möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och

samtidigt kunna fungera i den viktiga föräldrarollen

är att vi kan skapa ett barnvänligt arbetsliv,

alltså ge stora möjligheter för kvinnor och män att

förena föräldraskap och arbetsliv på ett bra sätt.

Att vara förälder, att vårda och fostra barn, bör

betraktas som en kompetenshöjning och en viktig

samhällsuppgift. Mycket tyder på att en ökad

förvärvsfrekvens och ett högre tempo i arbetslivet

försvårar kombinationen med föräldraskap. Det kan få

allvarliga konsekvenser i framtiden om det inte

skapas möjligheter för barn att födas och för vuxna

att vara föräldrar. Undersökningar visar att många

föräldrar skulle vilja ägna mer tid åt barnen främst

när de är små. Det finns i dag önskemål från många

män om ett liv där det ges möjlighet för både familj

och yrkeskarriär. En jämnare fördelning mellan

förvärvsarbete och vård av barn skulle också kunna

medföra positiva effekter för ökad familjestabilitet

och inte minst ge pappor bättre förutsättningar för

en närmare och djupare kontakt med sina barn.

Det måste inledas ett mer aktivt arbete för att

ändra den attityd som i dag finns hos många att

pappan bara förväntas ta ut den s.k. pappamånaden.

Vi anser att den offentliga sektorn bör föregå med

gott exempel i dessa frågor och på olika sätt

uppmuntra manliga anställda att ta ledigt med sina

barn. En sådan utveckling leder också på sikt till

att kvinnors ställning på arbetsmarknaden

förbättras.

Det räcker emellertid inte med att båda

föräldrarna tar aktiv del i omvårdnaden om barnet

under den tid som de har rätt till föräldraledighet.

Även efter avslutad föräldraledighet måste samhället

betrakta det som en vinst att anställda lyckas

förena arbetsliv och familjeliv på ett bra sätt med

t.ex. flexibla arbetstider. Fungerar familjelivet

bra höjs också prestationsförmågan på jobbet, vilket

är en vinst för såväl arbetsgivare som familj.

När barnomsorg utanför hemmet behövs, är det

viktigt att föräldrarna har möjlighet att välja det

som passar barnets och familjens behov bäst. En

viktig jämställdhetsfråga är därför omfattningen av

stöd till barnfamiljerna. Ett stöd som utformas så

att det blir ekonomiskt möjligt för såväl kvinnor

som män att prioritera barnen under de första åren

är vad många föräldrar önskar. Därför behövs en

familjepolitisk reform som ger mer tid för barnen.

Det förslag om en ny förmånsnivå i

föräldraförsäkringen som regeringen nyligen

presenterade i proposition 2000/01:44

Föräldraförsäkring och föräldraledighet tillgodoser

på ett bättre sätt arbetstagarens möjlighet att

välja på vilket sätt han eller hon skall kombinera

arbetsliv och föräldraskap. Vi anser dock att denna

flexibilitet bör finnas kvar även när

föräldraförsäkringen upphört. En lösning för att

underlätta för föräldrarna att i mycket större

utsträckning välja hur man vill disponera sin tid

med barnen även efter det första året vore att

införa ett barnomsorgskonto. Vi anser också att det

bör införas en rätt i lag till tre års

tjänstledighet (hel eller deltid) för nyblivna

föräldrar. Föräldrarna skall ha möjlighet att dela

upp ledigheten mellan sig, om båda arbetar eller

studerar. Den som varit tjänstledig skall ha rätt

att återvända till sitt arbete.

Med hänvisning till det anförda anser vi att

riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A202

yrkande 1, 2000/01:A811 yrkande 2, 2000/01:Sf273

yrkande 8 och med avslag på motionerna 2000/01:A261,

2000/01:A808 yrkande 24, 2000/01:A809 yrkande 7 och

2000/01:Sf274 yrkande 3 bör tillkännage för

regeringen som sin mening vad vi har anfört om rätt

till tre års tjänstledighet i samband med att någon

blir förälder.

11. Förstärkt skydd för föräldralediga

(punkt 7) (m)

av Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel

Anderberg och Henrik Westman (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A224

och 2000/01:A706.

Ställningstagande

Som vi redogjort för i tidigare reservationer

rörande arbetstid anser vi att utgångspunkten skall

vara att anställningsvillkor bör regleras genom

avtal som träffas mellan arbetsgivaren och

arbetstagaren. Det är arbetsgivaren och

arbetstagaren som har de bästa förutsättningarna att

avgöra vilka villkor som skall gälla för en

anställning. Detta gäller även hur omfattande en

föräldraledighet skall vara, när den skall tas ut

etc. Av den anledningen bör inte staten i detalj

reglera villkoren kring föräldraledighet.

Det är vår fasta övertygelse att även

föräldraledighet är en fråga som arbetstagare och

arbetsgivare kan komma överens om i avtal på samma

sätt som anställningsvillkoren i övrigt. Ur vårt

perspektiv bör arbetsgivare och arbetstagare ha lika

stor möjlighet att påverka anställningens utformning

även vad avser uttag av föräldraledighet.

Vid en tillbakablick visar det sig också att

alltsedan 1970-talet har tvingande åtgärder för att

"stärka" ställningen för t.ex. föräldralediga ofta

förfelat sitt syfte.

Vi anser att risken är överhängande att en

ytterligare lagreglering av villkoren för

föräldralediga kommer att leda till att

småbarnsföräldrar, och kvinnor i synnerhet, drabbas

av ökade svårigheter i arbetslivet. Ytterligare

lagregleringar riskerar bara att underminera

småbarnsföräldrars förutsättningar på

arbetsmarknaden. En sådan utveckling skulle därmed

också leda till att jämställdhetssträvandena på

arbetsmarknaden motverkas genom att kvinnor i

egenskap av presumtiva mödrar riskerar att få en

relativt försvagad ställning på arbetsmarknaden i

förhållande till andra arbetstagare.

Med hänvisning till det anförda anser vi att

riksdagen bör avslå motionerna 2000/01:A224 och

2000/01:A706.

12. Ledighet för att pröva annat arbete

(punkt 8) (v)

av Hans Andersson och Camilla Sköld Jansson (båda

v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A222.

Ställningstagande

I en rapport från Arbetslivsinstitutet framgår bl.a.

att 36 % av de fast anställda uppger att de har ett

arbete de inte önskar. Konsekvenserna av att en

arbetstagare inte trivs med sitt arbete påverkar i

de flesta fall inte bara förhållandena på

arbetsplatsen, utan får ofta återverkningar på hela

livssituationen. Vantrivsel med arbetet medför också

i längden ökad sjukfrånvaro och ökade kostnader för

samhällsekonomin.

Därför är det mycket viktigt att undvika att

enskilda individer blir tvingade att stanna på en

arbetsplats där de inte trivs. Om rörligheten bland

dessa, och andra, arbetstagare skall kunna öka krävs

att deras trygghet förbättras. Om fler människor får

möjligheten att pröva på ett nytt arbete skulle fler

hamna på rätt plats. Med ett arbete som man trivs

med ökar självkänslan och viljan att utveckla sig.

Ökad trivsel ger ökad produktivitet och förbättrad

psykosocial arbetsmiljö. Trygghet i arbetslivet är

produktivt.

Av den orsaken anser vi att anställda skall ha

rätt till tjänstledighet för att kunna pröva ett

nytt arbete och en ny arbetsgivare. Med den trygghet

som den gamla anställningen ger skulle fler våga

pröva på det nya och okända.

En ökad yrkes- och anställningsmässig rörlighet är

som påpekats ovan inte bara positiv för den enskilde

utan även för samhällsekonomin, bl.a. då antalet

sjukskrivningar minskar. En rätt till tjänstledighet

enligt vårt förslag innebär samtidigt att det skapas

utrymme för en positiv form av rörlighet på

arbetsmarknaden, en rörlighet som sker på människors

och inte marknadens villkor.

På samma sätt som det i dag finns möjlighet till

ledighet för att starta eget bör det i framtiden bli

möjligt att även pröva ett annat arbete.

Vi anser därför att regeringen bör ges i uppdrag

att återkomma med förslag om rätt till ledighet för

att pröva ett annat arbete.

Med hänvisning till det anförda anser vi att

riksdagen med anledning av motion 2000/01:A222 (v)

bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi

har anfört om möjligheterna till ledighet för att

pröva annat arbete.

13. Ledighet för att bedriva näringsverksamhet

(punkt 9) (m)

av Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel

Anderberg och Henrik Westman (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A708

Ställningstagande.

Från den 1 januari 1998 gäller lagen (1997:1293) om

rätt till ledighet för att bedriva

näringsverksamhet. Rätten till ledighet gäller under

sex månader hos en och samma arbetsgivare och under

förutsättning att verksamheten inte konkurrerar med

arbetsgivarens verksamhet.

Den nya lagen innebär av flera skäl svårigheter

för företagen, inte minst de mindre. Det finns i dag

flera lagar som ger anställda rätt till ledighet på

olika grunder. Att en arbetstagare är borta från

arbetet kostar arbetsgivaren betydande belopp. Det

ligger nära till hands att den som är ledig väljer

att starta ett eget företag i den bransch han eller

hon tidigare verkat, trots att lagen ställer upp

förbud mot sådan konkurrens. För arbetsgivaren kan

det nog många gånger te sig svårt att komma till

rätta med en konkurrens som står i strid med lagens

bestämmelser.

Vi anser att det är angeläget med åtgärder som

stimulerar till företagande. Tanken att underlätta

för anställda att pröva på möjligheten att starta

eget är i och för sig god. Vi befarar dock att

lagen, såsom den är utformad, medför en inte

obetydlig risk för stora svårigheter för de redan

befintliga företagen. Det är enligt utskottet

viktigt att klarlägga vilka effekter lagen har fått,

inte minst för de mindre företagen. Vi anser därför

att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen

med en redovisning av vilka effekter lagen hittills

har haft.

Vi anser därför att riksdagen med anledning av

motion 2000/01:A708 bör tillkännage för regeringen

som sin mening vad vi har anfört om en redovisning

av vilka effekter lagen om rätt att bedriva

näringsverksamhet hittills har haft.

Särskilda yttranden

1. Flexibel arbetstid

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anför:

Livskvalitet betyder olika saker för olika

människor. Vi vill ge människor ökade möjligheter

att själva bestämma över sin arbetstid. Arbetstiden

skall inte bestämmas genom politiska beslut där en

mall fastställs som alla tvingas anpassa sig till.

Sverige har en unik uppdelning mellan

hushållsarbete och lönearbete. Vår utgångspunkt är

att båda dessa kategorier är lika viktiga för att

tillvaron skall bli en god helhet, och vi är

övertygade om att de har olika stort utrymme under

skilda skeden av livet. För att kombinationen av

arbete och familjeliv skall fungera på bästa sätt

måste emellertid arbetstiden kunna variera utifrån

varje arbetstagares aktuella livssituation. En sådan

utveckling kräver en attitydförändring hos såväl

arbetstagare som arbetsgivare.

Arbetstiden måste betraktas ur ett

livscykelperspektiv. Utgångspunkten skall vara att

arbetslivet går att förena med att vara förälder,

odla ett intresse, vara aktiv i föreningsliv, driva

eget företag vid sidan om en anställning osv.

Möjligheterna till ett långvarigt deltagande i

arbetslivet kommer att bli allt viktigare i

framtiden. Redan i dag är arbetskraftsbristen inom

många sektorer tydlig. Många år i förvärvslivet ger

också en positiv utdelning i det nya

pensionssystemet.

Det finns många exempel från arbetsmarknaden där

man i löneförhandlingar bytt ett löneutrymme mot

kortare arbetstid. Många avtal som slöts i Sverige

under 1998 års avtalsrörelse inkluderade

arbetstidsförkortning. Det är en positiv lösning

utifrån enskildas önskemål. Regeringens och dess

stödpartiers ageranden är med tanke på denna

utveckling mycket förvånande. När människor själva

hittar bra lösningar skall inte staten lägga sig i

och faktiskt desarmera avtalssystemets legitimitet.

De centrala kollektivistiska lösningar som i dag

finns på arbetstidsområdet måste med hänsyn till

variationen i enskilda individers önskemål om när,

var och i vilken omfattning han eller hon vill

arbeta anses högst otidsenliga. Vi tror inte heller

att en generell arbetstidsförkortning skulle lösa de

problem som i dag existerar på arbetsmarknaden. Den

kan varken lösa de problem som den enskilde

individen har eller bidra till att lösa

problematiken med arbetslöshet och ökad ohälsa. Vi

är i stället övertygade om att arbetsmarknadens

parter är i stånd att hantera frågan och hitta

fungerande flexibla lösningar. Avtal bör, enligt vår

mening, slutas på lokal nivå med hänsynstagande till

den enskilde individens behov, parat med rimliga

förutsättningar för företagande. Vi ser mycket

positivt på möjligheten för enskilda människor att

korta sin arbetstid genom att efter förhandling byta

löneutrymmet mot kortare arbetstid.

Ett gott arbetsklimat kännetecknas av ett stort

medinflytande för personal. En av de allra

viktigaste faktorerna i medinflytandet är att få

möjlighet att påverka omfattning och förläggning av

sina egna arbetstider.

Detta är således ytterligare ett skäl för att

arbetstidslagstiftningen bör utformas så att

arbetsgivare och arbetstagare i ökad utsträckning

får möjlighet att lokalt fastställa arbetstiden

efter sina behov och önskemål. Det är positivt för

arbetstagaren att, utifrån verksamhetens behov, få

möjlighet att förlägga arbetstiden på ett sätt som

gör det möjligt att kombinera arbete med exempelvis

studier, tid med barnen eller fritidsaktiviteter.

Vad som utgör obekväm arbetstid kan variera från

individ till individ. För en småbarnsförälder kan

exempelvis tidpunkten för hämtning på daghem vara

den mest olämpliga, medan den för andra kan infalla

på tidiga morgnar eller sena kvällar.

Även arbetsgivaren gynnas av en friare användning

av arbetstiden. Möjlighet till säsongs- eller

efterfrågeanpassad arbetstid ökar chansen att

behålla arbetskraften i en konjunktursvacka eller

vid minskad orderingång. Då kan den totala

arbetslösheten pressas ner och antalet sysselsatta

öka. Arbetstagare som får ett större inflytande över

hur arbetstiden skall förläggas visar också, enligt

entydiga utredningar, ett större engagemang och

ansvarstagande för verksamheten.

Det finns anledning att här också påminna om vad

vi anfört ovan i reservation nr. 2 om vårt förslag

om att semesterlagen skall ändras så att det blir

möjligt att betald semester utöver fyra veckor skall

gå att ta ut som arbetstidsförkortning.

Slutligen vill vi framhålla att staten och

kommunerna bör agera som föregångare i

arbetstidsförläggningsfrågan och låta personalen få

ökade möjligheter att utifrån verksamhetens behov

kunna påverka hur arbetstiden skall förläggas.

2. Flexibel arbetstid

Margareta Andersson (c) anför: Ökad stress, nya

arbetsformer och ökande krav i arbetslivet är alla

omständigheter som medför att många upplever att de

får allt mindre makt över den egna tiden. Studier

visar att allt fler unga människor söker sig till

yrken där de får möjlighet att själva bestämma över

sin tid och sina liv. Det blir också allt vanligare

att de företag och organisationer som är

framgångsrika i sin rekrytering av arbetskraft i

allt större utsträckning försöker infria de önskemål

som de anställda har i fråga om arbetstid.

Möjligheterna att påverka användandet av sin egen

tid är också en fråga om makt. Makt är alltid en

fråga om strukturer. Kvinnor upplever generellt att

de har mindre makt än män; detta gäller även makten

över sin tid.

Anställda i låglöneyrken, inom offentlig

verksamhet och kanske särskilt de som är

deltidsarbetslösa tillhör de som har minst

möjligheter att påverka sin arbetstid. Majoriteten

av dessa är kvinnor.

I dag finns en betydande debatt om arbetstider och

om förkortad arbetstid, vilket i sig är ett tydligt

uttryck för människors frustration och oro över att

de upplever att deras tid inte räcker till. Känslan

av denna otillräcklighet är särskilt vanlig bland de

många kvinnor som tvingas till dubbelarbete. Detta

är en väsentlig orsak som bidrar till kvinnors

ohälsa och utbrändhet.

Centerpartiet anser att alla individer bör få ett

ökat inflytande över sin egen arbetstid.

Utgångspunkten måste vara att var och en skall kunna

påverka arbetstiden så att den passar just henne

eller honom bäst. Genom att ge makten över

arbetstiden till de lokala parterna kan det skapas

betydligt bättre förutsättningar för lösningar som

både tar hänsyn till verksamhetens behov av

arbetskraft och de enskildas önskemål om när, var

och i vilken omfattning arbetet skall utföras.

Vi vill emellertid också framhålla att frågan om

arbetstiderna även måste ses mot bakgrund av

gällande strukturer. En ökad frihet att styra över

arbetstiden får inte leda till en förstärkning eller

ett vidmakthållande av de invanda mönster som i dag

hindrar många arbetstagare, och då främst kvinnor,

från att kunna styra över sin tid. Målsättningen

måste i stället vara att frigöra möjligheter för

alla individer att förlägga arbetet så att de också

får tid till annat. Om människor får större

möjligheter att påverka sina liv kommer de även att

fungera bättre i arbetslivet vilket alla tjänar på -

den enskilde i form av minskad ohälsa, staten i form

av minskade utgifter för sjukfrånvaro samt hälso-

och sjukvård och arbetsgivare i form av nöjdare och

mer produktiva arbetstagare.

Större eget inflytande över arbetstidens

omfattning och förläggning innebär också att både

kvinnor och män, männen inte minst, får större

möjlighet att ägna tid åt familjen. Samtidigt som

detta innebär ökad livskvalitet för den enskilde

bidrar det också till ökad jämställdhet mellan

könen.

Såväl LO som TCO har lagt fram förslag rörande

arbetstid och semester. Båda har i sina förslag

poängterat behovet av att öka den enskilde

individens inflytande och makt i fråga om

arbetstiden. Här finns självklart den fria

avtalsrätten som möjliggör för arbetsmarknadens

parter att skapa ökad makt för arbetstagaren även i

de lokala avtalen. Vi anser att man skall ta vara på

denna möjlighet och att en lagstiftning på detta

område bör undvikas.

Att vi inte anser att staten ytterligare skall

reglera arbetstiden innebär dock inte att vi anser

att staten - riksdag och regering- kan eller skall

frånsäga sig ett ansvar för dessa frågor. Dessa

organ måste alla se till och ta ansvar för att alla

individer garanteras likvärdiga möjligheter att få

makt över sin tid och kunna träffa egna val.

3. Deltid - heltid

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anför:

Det är betydligt vanligare att kvinnor arbetar

deltid än att män gör det. Medan drygt var tredje

kvinna arbetar deltid är det knappt var tionde man

som gör detsamma.

Detta medför att frågan om villkoren för

deltidsarbetande inte bara är en fråga om arbetstid

utan även har stor betydelse för jämställdheten

mellan könen.

Merparten av deltidstjänsterna finns i dag inom

offentlig sektor, hotell och restaurang samt handel,

dvs. typiska kvinnoyrken. Många av dessa

deltidsarbetande kvinnor har önskemål om att öka sin

arbetstid.

Den s.k. Vårdkommissionen satte upp som mål att

halvera deltidsarbetslösheten inom vården, bl.a. för

att täcka behovet av personal. Hittills har bara en

marginell minskning skett, och målet om en halvering

fram till november 2000 har inte nåtts.

Som vi redogjort för ovan i vårt särskilda

yttrande rörande arbetstidslagstiftningen bör staten

och kommunerna föregå med gott exempel. Som anfördes

inledningsvis är det bland dessa arbetsgivare som de

flesta deltidsarbetande finns. Vi anser därför att

stat och kommun också har ett särskilt ansvar när

det gäller tillskapandet av heltidstjänster för dem

som är ofrivilligt deltidsarbetslösa.

4. Ledighet för att bedriva

näringsverksamhet

Elver Jonsson (fp) anför: Tanken bakom rätten till

ledighet för att bedriva näringsverksamhet är bra.

Det är positivt att det underlättas för anställda

att pröva på möjligheterna att starta eget.

Folkpartiet framförde emellertid redan i samband med

att lagen behandlades i riksdagen en oro för att den

inte skulle få de effekter som var avsedda. Partiet

efterlyste därför en noggrann uppföljning av hur

lagen skulle komma att tillämpas i praktiken.

Frågor som bl.a. bör följas upp är om de företag

som en arbetstagare som utnyttjar ledigheten startar

leder till en illojal konkurrens gentemot den

tidigare arbetsgivaren, något som inte var avsett

när lagen infördes.

Lagen har nu varit i kraft i tre år och

Folkpartiet anser att det är hög tid att regeringen

återkommer till riksdagen med en uppföljning och

redovisning av de erfarenheter som har gjorts.

Förteckning över behandlade

förslag

Motioner från allmänna motionstiden

riksmötet 1999/2000

1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om enskilda

människors val av arbetstid,

1999/2000:Sf302 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om flexibel

arbetstid.

1999/2000:A217 av Bertil Persson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om situationen för medborgare med

mycket långa arbetsveckor.

1999/2000:A221 av Ann-Marie Fagerström (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att verka för att

deltidstjänster i offentliga sektorn skall bli

heltidstjänster.

1999/2000:A225 av Annika Nilsson och Kent Härstedt

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om deltidsarbeten.

1999/2000:A231 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag

till en ny flexibel arbetstidslag i enlighet med vad

som anförts i motionen,

1999/2000:A251 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

samhällsekonomisk utredning om kostnadsväxling

mellan stat och kommun,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en utredning

angående en större utvärdering av Kirunaprojektet.

1999/2000:A254 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om arbetstider,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att säga nej

till en generell arbetstidsförkortning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om arbetsdelning,

1999/2000:A272 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

arbetstidsförkortningens påverkan på

rekryteringsmöjligheterna inom vård och omsorg.

1999/2000:A702 av Holger Gustafsson m.fl.

(kd,m,c,fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att skapa förutsättningar för mer

flexibel arbetstid.

1999/2000:A721 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om det moderna

arbetslivets behov av flexibla arbetstidslösningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att begränsa

EU:s detaljstyrning på arbetstidsområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att upphäva

arbetstidslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om individuella

arbetstidsavtal,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om generell

arbetstidsförkortning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om reglering av

övertidstaket.

1999/2000:A722 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förkortad

arbetstid som ett sätt att komma till rätta med

stress och utbrändhet på arbetsplatsen,

1999/2000:A723 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om minskat

övertidsarbete,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag

till en striktare definition och tillämpning av

arbetstidsbegreppet i enlighet med vad som anförts i

motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökat

löntagarinflytande över arbetstidens förläggning,

1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en möjlighet

till större flexibilitet i förläggning av arbetstid,

1999/2000:A819 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetstidsförkortning,

Motioner från allmänna motionstiden

riksmötet 2000/01

2000/01:Sf229 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ett mer

jämlikt arbetslivsmönster och sex timmars arbetsdag.

2000/01:Sf273 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring enligt vad i motionen anförs om

rätten till tre års tjänstledighet i samband med

barns födelse.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid.

2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att föräldrar skall få rätt till hel eller

partiell ledighet utan lön tills barnet är tolv år.

2000/01:Sf309 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibla

arbetstider.

2000/01:So11 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om

arbetstidsförkortning för barnens och ungdomarnas

skull.

2000/01:So359 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om minskad

deltidsarbetslöshet.

2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om arbetstiderna som stärker individens makt

över tiden och möjligheten att göra egna val.

2000/01:A202 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om småbarnsföräldrars

möjlighet att gå ned i arbetstid.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändring i

semesterlagen.

2000/01:A207 av Gunnar Axén (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar

att avskaffa lag (1970:943) om arbetstid m.m. i

husligt arbete.

2000/01:A210 av Sten Tolgfors (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om politiskt

beslutad förkortning av arbetstiden.

2. Riksdagen beslutar att avskaffa

arbetstidslagen, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att var och en

själv skall kunna avgöra hur mycket han eller hon

vill arbeta.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

inkomstbeskattningens betydelse för människors

möjlighet att styra sin arbetstid.

2000/01:A214 av Gunnar Axén (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar

att avskaffa arbetstidslag (1982:673), allmän

arbetstidslag (1970:103), arbetstidslag (1947:216)

för hotell, restauranger och kaféer och

arbetstidslag för detaljhandeln (1942:652).

2000/01:A222 av Carlinge Wisberg m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till sådan ändring som ger rätt till ledighet för

att prova ett annat arbete.

2000/01:A224 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i föräldraledighetslagen i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2000/01:A225 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid.

2000/01:A243 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det moderna

arbetslivets behov av flexibla arbetstidslösningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att upphäva

nuvarande arbetstidslag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om individuella

arbetstidsavtal.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en lagstadgad

arbetstidsförkortning.

2000/01:A245 av Holger Gustafsson m.fl. (kd,m,c,fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att skapa

förutsättningar för mer flexibel arbetstid.

2000/01:A249 av Peter Pedersen (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening att

lagstiftningen om en arbetstidsförkortning utformas

på ett sätt som ger det bästa resultatet avseende

jämställdhet, minskad ohälsa och ökad uthållighet i

arbetslivet samt leder till ökad gemensam tid för

föräldrar och deras barn/ungdomar.

2000/01:A256 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökat

löntagarinflytande över arbetstidens förläggning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om sänkt

normalövertid till 100 timmar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om sänkt arbetstid

till 35 timmar i ett första steg.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ett friår

för att komma till rätta med utbrändhet och stress i

arbetslivet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

arbetstidsförkortning för att komma till rätta med

utbrändhet och stress i arbetslivet.

2000/01:A261 av Johan Pehrson (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tillåta föräldrar att även

efter barnets åttaårsdag ta ut föräldraledighet på

deltid.

2000/01:A263 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

26. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en ny arbetstidslag i enlighet med vad

i motionen anförs.

2000/01:A264 av Christina Nenes och Britt-Marie

Lindkvist (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att intensifiera arbetet med att minska antalet

ofrivilliga deltidsanställningar.

2000/01:A265 av Lena Sandlin-Hedman och Ingemar

Josefsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening känna vad i motionen

anförs om rätten till heltidsarbete.

2000/01:A277 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid

och förändring i semesterlagen med möjlighet till

förkortad arbetstid.

2000/01:A280 av Marie Granlund (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om deltidsanställning.

2000/01:A283 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att deltidstjänster i

offentlig sektor ska bli heltidstjänster.

2000/01:A308 av Berit Andnor m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ta nya initiativ till

att minska deltidsarbetslösheten.

2000/01:A705 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om

ökade möjligheter till ledighet för verksamma i

frivilliga försvarsorganisationer.

2000/01:A706 av Lena Sandlin-Hedman och Ingemar

Josefsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

föräldraledighetslagen.

2000/01:A708 av Inger Strömbom m.fl. (kd,m,c,fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att utvärdera

vilka effekter lagen om ledighet för att driva

näringsverksamhet har haft.

2000/01:A709 av Inger Strömbom m.fl. (kd,m,c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att minska

arbetsgivarens ansvar för semesterlön vid

arbetstagarens frånvaro.

2000/01:A712 av Lennart Klockare och Birgitta

Ahlqvist (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

inrättande av heltidstjänster.

2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om friårets betydelse

för kvinnors företagande.

23. Riksdagen begär att regeringen låter utreda

arbetstidsförkortning ur ett jämställdhetsperspektiv

enligt vad som framförs i motionen.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att få

män att utnyttja sina rättigheter till

föräldraledighet.

2000/01:A809 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett system för

föräldraledighet.

2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om föräldraledighet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbetstid.