Bet. 2000/01:BoU5

Bostadsutskottets betänkande

2000/01:BOU05

Tillgänglighet till offentliga lokaler och på

allmänna platser

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Följdmotion

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga 2

2000/01

BoU5

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar bostadsutskottet

proposition 2000/01:48 Tillgänglighet till

offentliga lokaler och på allmänna platser.

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen

antar ett förslag om ändring i plan- och bygglagen

(1987:10). Regeringens lagförslag återges i bilaga

2.

I betänkandet behandlas också en motion väckt med

anledning av propositionen samt förslag i fem

motioner från allmänna motionstiden hösten 2000.

Dessa förslag återges i bilaga 1.

Bakgrund

Plan- och byggutredningen (dir. 1992:104) hade bl.a.

i uppdrag att se över reglerna i plan- och bygglagen

(1987:10) om krav på tillgängligheten i den fysiska

miljön för personer med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga. I sitt andra delbetänkande,

Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36), redovisade

utredningen vissa förslag i denna fråga. Innebörden

i dessa förslag var att lagen borde kompletteras

dels vad gällde kraven vid nybyggnad och ändring av

allmänna platser och områden för andra anläggningar,

dels så att vissa retroaktivt verkande krav ställdes

på befintliga publika lokaler och befintliga

allmänna platser.

Regeringen beslutade den 4 maj 1995 att inhämta

Lagrådets yttrande över ett lagförslag som även

inkluderade förslag med den inriktning som Plan- och

byggutredningen förordat i tillgänglighetsfrågorna.

Lagrådet framförde inte några synpunkter i denna

del.

Den proposition med förslag om ändringar i plan-

och bygglagen som regeringen senare förelade

riksdagen (prop. 1994/95:230) innefattade inte några

förslag till lagändringar i de aktualiserade

tillgänglighetsfrågorna. Regeringen redovisade

däremot som sin bedömning att det förelåg ett behov

av att ytterligare överväga vissa frågor i

anslutning till de förslag om tillgänglighet som

Plan- och byggutredningen lagt fram. Boverket har

därefter haft i uppdrag av regeringen att redovisa

överväganden och bedömningar i dessa frågor.

I en proposition med förslag om en nationell

handlingsplan för handikapppolitiken som regeringen

lämnade till riksdagen våren 2000 (prop.

1999/2000:79) togs frågan om skärpta krav på

tillgänglighet i plan- och bygglagen åter upp.

Regeringen redovisade i denna proposition sin avsikt

att senare under år 2000 förelägga riksdagen förslag

med denna inriktning. Därutöver innehöll

propositionen förslag och överväganden i ett flertal

andra frågor som rör tillgängligheten i den fysiska

miljön i vid bemärkelse. Den huvudsakliga

beredningen av propositionen skedde inom

socialutskottet (bet. 1999/2000:SoU14).

Bostadsutskottet avgav ett yttrande till

socialutskottet över vissa delar av propositionen

(yttr. 1999/2000:BoU6y).

Den 14 december 2000 avlämnade regeringen till

riksdagen den nu aktuella propositionen om

tillgänglighet till offentliga lokaler och på

allmänna platser.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i plan- och

bygglagen (1987:10) som innebär att tydliga krav

skall kunna ställas på användbarhet i samband med

iordningställande och ändring av allmänna platser

och områden för andra anläggningar än byggnader.

Krav föreslås också införas på att enkelt avhjälpta

hinder mot tillgängligheten och användbarheten för

personer med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga skall undanröjas i befintliga

lokaler dit allmänheten har tillträde och på

allmänna platser.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1

juli 2001.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar bostadsutskottet

regeringens förslag i proposition 2000/01:48 om

ändring i plan- och bygglagen. Bostadsutskottet

tillstyrker i allt väsentligt regeringens lagförslag

men föreslår att en paragraf ges en något annorlunda

formulering i syfte att förtydliga vad som föreslås

i propositionen. Vidare föreslås vissa

kompletteringar av närmast lagteknisk natur.

Lagförslaget innebär att föreskrifter med mer

preciserade krav skall kunna utfärdas vad gäller

användbarheten för personer med nedsatt rörelse-

eller orienteringsförmåga i samband med

iordningställande och ändring av allmänna platser

och områden för andra anläggningar än byggnader.

Vidare införs en möjlighet att genom föreskrifter

ställa krav på att enkelt avhjälpta hinder mot

tillgänglighet och användbarhet skall undanröjas i

vissa befintliga miljöer. Det gäller lokaler dit

allmänheten har tillträde och allmänna platser.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli

2001.

Bakom förslaget till lagändring står ett enigt

utskott. Ledamöterna från Moderata samlingspartiet

har emellertid i ett särskilt yttrande klargjort sin

syn på förutsättningarna för lagändringen.

I övrigt avstyrker utskottet en motion väckt med

anledning av propositionen samt sex motionsyrkanden

från allmänna motionstiden. Motionerna tar bl.a. upp

frågor om fortsatta insatser för ökad

tillgänglighet. Utskottet hänvisar i dessa frågor

till pågående eller aviserade utredningsinsatser och

uppdrag till statliga myndigheter.

I betänkandet finns fyra reservationer angående de

ekonomiska konsekvenserna av kraven på

tillgänglighet (kd), handikapporganisationernas

inflytande (v, kd, c, fp), tillgängligheten för

studenter med funktionshinder (kd, c) samt

tillgängligheten till bankomater (kd).

Propositionen

I proposition 2000/01:48 föreslår regeringen att

riksdagen skall anta regeringens förslag till lag om

ändring i plan- och bygglagen (1987:10) .

Följdmotion

2000/01:Bo8 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) i

vilken föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka kraven på

samråd med handikapporganisationerna i utformandet

av PBL:s tillämpningsföreskrifter och i plan- och

byggärenden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ansvars- och

finansieringsprincipen för nya eller utökade uppdrag

som staten lägger på kommunerna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillgängligheten

för studenter med funktionshinder särskilt

uppmärksammas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bankomater bör

beaktas som stadigvarande produkter infogade i

byggnadsverk.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Bo510 av Johnny Gylling (kd) i vilken

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om förtydligande av plan- och bygglagen så att

bankomater omfattas av lagen om tillgänglighet också

för personer med funktionshinder.

2000/01:Bo513 av Owe Hellberg m.fl. (v) i vilken

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i

uppdrag att utreda hur ökade behov av tillgänglighet

skall bemötas för att säkra tillgängligheten vid

nybyggnation och större ombyggnader.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

handikapporganisationerna rätt att delta i

byggsamråd med byggherren och byggnadsnämnden.

2000/01:Bo522 av Sten Lundström och Owe Hellberg (v)

i vilken föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen begär att regeringen upprättar en plan

för genomförande av insatser för tillgängligheten i

offentliga miljöer inom den statliga verksamheten.

2000/01:So299 av Chris Heister m.fl. (m) i vilken

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handikappanpassning

av byggnader m.m.

2000/01:So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vilken

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen av regeringen begär förslag om att

förstärka plan- och bygglagen för att inleda

reformarbetet med tillgänglighet.

Utskottets överväganden

Regeringens förslag om ändringar i

plan- och bygglagen

Tillgängligheten i den offentliga miljön m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta utskottets förslag till

lag om ändring i plan- och bygglagen.

Utskottets lagförslag ansluter till

regeringens förslag men har i ett avseende

formulerats något annorlunda i syfte att

förtydliga regeringens avsikt med

lagändringen. Vidare föreslås vissa

kompletteringar av närmast lagteknisk natur.

Lagförslaget innebär att det blir möjligt

att genom föreskrifter utfärda mer

preciserade krav på användbarhet för personer

med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga i samband med iordning-

ställande och ändring av bl.a. allmänna

platser. Vidare införs en möjlighet att genom

föreskrifter ställa krav på att enkelt

avhjälpta hinder mot tillgänglighet och

användbarhet skall undanröjas i vissa

befintliga miljöer. Det gäller lokaler dit

allmänheten har tillträde och allmänna

platser. Lagändringen skall träda i kraft den

1 juli 2001. Riksdagen bör också avslå två

motioner från allmänna motionstiden 2000.

Jämför särskilt yttrande (m).

Tillgänglighetsfrågornas behandling i

bostadsutskottet

Frågor om tillgängligheten för personer med

funktionshinder är av central betydelse vid

överväganden och beslut som rör den byggda miljön.

Dessa frågor har också under många år varit föremål

för ingående diskussioner och överväganden inom

bostadsutskottet. Utskottet anser att det är av

särskild vikt att den offentliga miljön ges en

utformning som inte utestänger delar av befolkningen

utan att den även ger personer med nedsatt rörelse-

eller orienteringsförmåga tillträde.

Även om vissa krav eller åtgärder som diskuteras i

den aktuella propositionen i första hand är

inriktade på att öka tillgängligheten för personer

med funktionshinder kan ofta de

tillgänglighetsskapande åtgärderna innebära en

bättre utformning av den byggda miljön för hela

befolkningen. I olika delar av livets skeden kan

dessutom behovet av en god tillgänglighet öka även

för den del av befolkningen som inte i första hand

åsyftas när behovet av tillgänglighetsskapande

åtgärder diskuteras. Det kan handla om

småbarnsfamiljer med barnvagnar eller äldre personer

som drabbats av en för åldern normal begränsning av

rörligheten. Det är mot denna bakgrund angeläget att

framhålla att kravet på tillgänglighet inte bör ses

som särintresse utan som ett allmänt intresse som

gynnar samhället i dess helhet.

Inom bostadsutskottet har det sedan länge rått en

bred enighet i synen på vikten av att

tillgänglighetsfrågorna ges stor uppmärksamhet i

planeringen och byggandet av den fysiska miljön.

Inte heller behovet av att vidta åtgärder mot

bristerna i befintliga miljöer har ifrågasatts.

Däremot har en diskussion förts om vilka

förbättringar som kan förväntas bli genomförda på

frivillig väg och vad som kan kräva ett bättre stöd

genom lag. Dessutom har behovet av ett tillräckligt

kunskapsunderlag framhållits i olika sammanhang. Det

framgår av bakgrundsbeskrivningen i propositionen

att ett sådant kunskapsunderlag har tagits fram

under senare år, bl.a. genom de inventeringar och

utredningar som Boverket genomfört i frågan. Det är

också mot bakgrund av detta kunskapsunderlag som

regeringen nu förordar att kraven på tillgänglighet

i den offentliga miljön dels förtydligas i vissa

avseenden, dels kompletteras till att även omfatta

vissa åtgärder i den befintliga miljön.

Bostadsutskottet har vid flera tillfällen

behandlat motioner med innebörden att riksdagen av

regeringen bör begära förslag om krav på att

tillgängligheten i den befintliga miljön förbättras.

Även under allmänna motionstiden år 2000 har en

motion med denna inriktning väckts. I Folkpartiets

partimotion 2000/01:So538 yrkande 2 föreslås att

riksdagen skall begära att regeringen lägger fram

ett förslag om förstärkta krav på tillgänglighet i

plan- och bygglagen (PBL). I och med avlämnandet av

den nu aktuella propositionen får detta yrkande

anses vara tillgodosett. Utskottet övergår därför

till att överväga de förslag om kompletteringar av

plan- och bygglagen som regeringen förordat. Det kan

i sammanhanget noteras att det med anledning av

propositionen inte väckts någon motion som

ifrågasätter behovet eller inriktningen av den

förordade lagregleringen. I den motion som avgivits

med anledning av propositionen framförs i stället

dels förslag angående det ekonomiska ansvaret för

tillgänglighetsskapande åtgärder, dels förslag om

vissa fortsatta insatser för en ökad tillgänglighet.

Iordningställande och ändring av allmänna

platser och områden för andra anläggningar än

byggnader

Regeringen föreslår att tydliga krav skall ställas

på tillgänglighetsskapande åtgärder i samband med

iordningställande och ändring av allmänna platser

och områden för andra anläggningar än byggnader.

Förslaget innebär att 3 kap. 18 § PBL kompletteras

med ett nytt stycke där det anges att sådana platser

och områden alltid skall uppfylla vissa krav på

användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga i den utsträckning som följer av

föreskrifter meddelade med stöd av lagen (se bilaga

2).

Regeringen har den 6 juli 2000 givit Boverket i

uppdrag att utarbeta tillämpningsföreskrifter till

PBL med utgångspunkt i de förslag som lades fram av

Plan- och byggutredningen i betänkandet Miljö och

fysisk planering (SOU 1994:36). Uppdraget innefattar

att förtydliga de krav på tillgänglighet som ställs

i PBL på allmänna platser vid nybyggnad och ändring.

Verket redovisade den 20 februari 2001 sitt uppdrag

till regeringen.

I propositionen framhålls att det är ett

väsentligt allmänt intresse att den gemensamma

miljön i rimlig utsträckning kan användas av alla på

lika villkor och att ingen skall vara utestängd från

deltagande i samhällslivet på grund av nedsatt

rörelse- eller orienteringsförmåga. Fortfarande

finns det emellertid många hinder i bl.a. gatumiljön

som hindrar framkomligheten. Hindren kan bestå av

nivåskillnader, markbeläggningar och trottoarkanter

eller en fysisk utformning som gör att personer med

nedsatt orienteringsförmåga har svårt att hitta

rätt. Regeringen menar att starka skäl talar för att

förbättringen av den gemensamma miljön nu måste

intensifieras.

I PBL ställs i dag krav på att allmänna platser

och områden för andra anläggningar än byggnader

skall handikappanpassas i skälig utsträckning. Dessa

regler utgår från de krav som gäller för tomter.

Någon närmare precisering av kraven ges inte i

förordning eller på annat sätt. Regeringens förslag

till ett nytt andra stycke i 3 kap. 18 § syftar till

att möjliggöra att genom föreskrifter, meddelade med

stöd av PBL, ställa mer precisa krav.

Bostadsutskottet instämmer i regeringens bedömning

att det finns skäl att precisera de krav som ställs

på utformningen av den gemensamma miljön. Det är

givetvis inte acceptabelt om exempelvis allmänna

platser såsom torg och gator vid nyanläggning eller

i samband med ändringar ges en utformning som

utestänger delar av befolkningen eller i onödan

försvårar framkomligheten och användbarheten.

Orsaken till att allmänna platser m.m. ibland givits

en mindre lämplig utformning står sannolikt att

finna i att tillgänglighetsfrågorna inte ägnats

tillräcklig uppmärksamhet. Bristen på goda exempel

eller tillräckligt tydliga krav kan ha bidragit till

detta. En precisering av lagens krav genom

förordning och andra föreskrifter kan underlätta

planering och projektering av den offentliga miljön.

Utskottet instämmer även i regeringens uppfattning

att en precisering av lagens krav ökar möjligheterna

att genom påföljder och ingripanden fullt ut hävda

dem i det enskilda fallet.

Bostadsutskottet tillstyrker således regeringens

förslag om att komplettera 3 kap. 18 § PBL med ett

andra stycke med innebörden att allmänna platser och

områden för andra anläggningar alltid skall uppfylla

vissa krav på användbarhet för personer med nedsatt

rörelse- eller orienteringsförmåga i den

utsträckning som följer av föreskrifter. Avsikten är

att genom dessa föreskrifter närmare reglera vad som

skall gälla i samband med iordningställande och

ändring.

Bemyndiganden om att meddela föreskrifter till

3 kap. PBL finns i lagens 16 kap. 1 §. Enligt

denna paragraf får regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer meddela de

föreskrifter om krav på byggnader m.m. som

utöver bestämmelserna i 3 kap. behövs bl.a. för

en lämplig utformning av byggnader och andra

anläggningar samt tomter och allmänna platser.

För att föreskriftsrätten även skall omfatta

områden för andra anläggningar än byggnader

behöver paragrafen kompletteras i detta

avseende. I bostadsutskottets lagförslag

(bilaga 3) har en sådan komplettering förts in.

Befintliga lokaler och allmänna platser

Regeringens lämnar förslag om att regler skall

införas i PBL om tillgänglighet och användbarhet för

vissa befintliga lokaler och för allmänna platser.

Förslaget innebär att 17 kap. PBL kompletteras med

en ny 21 a § med följande lydelse.

I lokaler dit allmänheten har tillträde och på

allmänna platser skall enkelt avhjälpta hinder

mot tillgängligheten och användbarheten för

personer med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga undanröjas i den utsträckning

som följer av föreskrifter meddelade med stöd av

denna lag.

Det ovan omnämnda uppdraget till Boverket innefattar

även att i samråd med berörda parter utarbeta

förslag till föreskrifter som behövs för

tillämpningen av lagstiftningen i denna del.

Regeringen redovisar som sin bedömning att de

avsedda åtgärderna bör vara genomförda senast vid

utgången av år 2010. Regeringen framhåller även sin

avsikt att efter fem år genomföra en uppföljning av

den nya lagstiftningen.

Regeringens lagförslag har inte heller i denna del

mött invändningar i någon motion väckt med anledning

av propositionen. Däremot finns i motion

2000/01:So299 (m) yrkande 5 från allmänna

motionstiden invändningar mot att retroaktivt

verkande krav införs i PBL. Enligt motionen bör

förslag om att retroaktivt ställa nya krav på

befintlig bebyggelse avvisas. Däremot anser

motionärerna att offentliga myndighetslokaler bör

göras tillgängliga för handikappade.

Bostadsutskottet tar först upp den principiella

fråga som väcks genom motion 2000/01:So299 (m).

Motionen ger uttryck för uppfattningen att

retroaktivt verkande regler bör undvikas i

byggnadslagstiftningen. Utskottet har förståelse för

en sådan synpunkt. Det finns starka skäl för

återhållsamhet när det gäller att införa krav med

retroaktiv verkan på befintlig bebyggelse m.m. Detta

gäller särskilt om kraven skulle ges en sådan

utformning att de får stora ekonomiska eller andra

konsekvenser för den enskilde. Det kan å andra sidan

hävdas att de nya krav av brett allmänt intresse som

samhällsutvecklingen lyfter fram måste kunna få

genomslag även i befintliga miljöer. I annat fall

skulle en anpassning av den byggda miljön helt bli

beroende av nybyggande eller mer genomgripande

förändringar. Det bör i sammanhanget även framhållas

att byggnadslagstiftningen vid flera tidigare

tillfällen kompletterats med vissa retroaktivt

verkande krav på befintliga byggnader. Det har i

dessa fall bl.a. handlat om att tillgodose de

utökade krav på skydd mot olycksfall respektive på

en bättre arbetsmiljö som successivt gjort sig

gällande. I PBL finns dessutom redan vissa

retroaktivt verkande krav på tillgängligheten i

terminalbyggnader.

Utskottet anser mot denna bakgrund att en

avvägning måste kunna göras mellan de konsekvenser

som de retroaktivt verkande kraven kan få för

enskilda fastighetsägare m.fl. och de allmänna

intressen som gör sig gällande. Som redan

framhållits är kravet på tillgänglighet ett sådant

intresse som under senare år fått allt större tyngd.

Det är inte rimligt att stora grupper stängs ute

från lokaler och miljöer dit allmänheten förutsätts

ha tillträde. Det kan i och för sig hävdas att en

successiv anpassning av dessa miljöer till dagens

krav kan förväntas genom nybyggnad eller i samband

med sådana ändringar som medför att gällande

tillgänglighetskrav i byggnadslagstiftningen blir

tillämpliga. En mer genomgripande förnyelse av den

byggda miljön är emellertid en i tiden så utdragen

process att det finns skäl att fråga sig vad som är

genomförbart med en betydligt kortare tidshorisont.

Det är överväganden med denna utgångspunkt som lett

fram till regeringens förslag om att nya krav på

tillgänglighet och användbarhet för vissa befintliga

lokaler och för allmänna platser bör föras in i PBL.

Även bostadsutskottet anser att samhällsintresset av

en ökad tillgänglighet har en sådan tyngd att

lagstiftningen bör kompletteras i detta avseende.

Vid utformningen av erforderliga regler med

retroaktiv verkan måste emellertid stor vikt läggas

vid att en avvägning görs mellan kravnivån och

möjligheten att på ett rimligt sätt tillgodose

kraven.

Förslaget i motion 2000/01:So299 (m) yrkande 5 om

ett tillkännagivande från riksdagen väcktes under

den allmänna motionstiden. Bostadsutskottet

uppfattar det faktum att regeringens förslag inte i

motioner väckt några förnyade invändningar som att

det nu finns ett brett stöd för tanken att införa

vissa tillgänglighetskrav även för befintliga

lokaler och allmänna platser. Motionen bör således

inte föranleda något tillkännagivande från

riksdagen. Utskottet övergår därför till att

överväga sakfrågan om utformningen av de krav som

avses bli införda i PBL.

Inledningsvis vill utskottet ta upp frågan om den

föreslagna paragrafens närmare utformning vad gäller

de krav som ställs på befintliga lokaler. Det

framgår av regeringens redovisade skäl till

lagförslaget att avsikten är att kraven skall gälla

tillgängligheten till och i dessa lokaler.

Paragrafen har emellertid i regeringens förslag

givits en formulering som kan ge intrycket att

kravet på att undanröja enkelt avhjälpta hinder mot

tillgängligheten begränsas till att gälla inom

lokalen. Det framstår som närmast självklart att när

ett visst krav på tillgänglighet ställs i lokalen

skall även en motsvarande tillgänglighet till

lokalen tillgodoses. För att undanröja eventuella

risker för missförstånd på denna punkt och för att

öka tydligheten i lagen anser utskottet att

paragrafen bör ges en något annorlunda formulering.

Utgångspunkten bör tas i uppbyggnaden av gällande

regler om tillgänglighet i samband med nybyggnad och

ändring.

Byggnadslagstiftningens krav på tillgänglighet och

användbarhet i samband med nyuppförande och ändring

av lokaler dit allmänheten har tillträde är

utformade så att kraven ställs på att byggnaden

skall ges en sådan utformning att lokalen får de

uppställda egenskaperna. Denna utgångspunkt bör

gälla även för den nu aktuella regleringen av

befintliga lokaler. Därmed torde det tydligare

framgå att kraven omfattar tillgängligheten både

till och i lokalen i enlighet med regeringens

avsikt. Utskottet förordar därför att den aktuella

paragrafen ges följande formulering.

I byggnader som innehåller lokaler dit

allmänheten har tillträde och på allmänna platser

skall enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och

platsernas tillgänglighet och användbarhet för

personer med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga undanröjas i den utsträckning

som följer av föreskrifter meddelade med stöd av

denna lag.

Utskottet föreslår även att den rubrik i 17 kap. PBL

som står närmast före 20 § kompletteras för att

bättre motsvara även innehållet i den nya 21 a §.

Innebörden i regeringens lagförslag är att enkelt

avhjälpta hinder mot tillgänglighet och användbarhet

skall undanröjas. Enligt vad som anförs i

propositionen är det emellertid knappast möjligt att

genom lag i detalj reglera vad som bör avses med

enkelt avhjälpta hinder. Utgångspunkten för

regeringens förslag är i stället att kravet på att

undanröja enkelt avhjälpta hinder får preciseras

genom förordning och tillämpningsföreskrifter. Som

exempel på vilken typ av åtgärder som åsyftas anger

regeringen åtgärder för att öka orienterbarheten,

t.ex. kontrastmarkering, skyltning och belysning

eller för att öka framkomligheten, t.ex. genom att

ta bort trösklar eller genom att överbrygga mindre

nivåskillnader med ramper.

Utskottet delar bedömningen att lagkravets närmare

innebörd och omfattning bör preciseras genom

förordning och andra föreskrifter. Ett sådant arbete

har också inletts genom det uppdrag som Boverket

erhållit från regeringen. Uppdraget som har utförts

i samråd med Svenska Kommunförbundet, Sveriges

Fastighetsägareförbund och företrädare för

handikapporganisationerna redovisades till

regeringen den 20 februari 2001. Frågan skall nu

beredas vidare inom Regeringskansliet. Det är

givetvis särskilt angeläget att regler med

retroaktivt verkande krav utformas så att de blir

tydliga och tillämpningsbara. Vidare är det en

styrka om utformningen av regelsystemet kan ske i

samarbete och samförstånd med de närmast berörda

parterna.

I propositionen anges att de uppställda kraven

inte får ställas så högt att de blir orimligt

betungande för fastighetsägare, lokalhållare och

näringsidkare. För mindre näringsidkare föreslås

därför undantag kunna medges om de krävda åtgärderna

äventyrar verksamheten. Det får förutsättas att

avsikten är att genom förordning och andra

föreskrifter närmare avgränsa de fall då kraven

anses behöva anpassas utifrån verksamhetens art och

omfattning i förhållande till byggnadens

förutsättningar. Även vad gäller denna fråga bör

givetvis en strävan vara att reglerna ges en så

tydlig utformning att framtida tolkningstvister i

möjligaste mån kan undvikas.

Även om utgångspunkten för utformning av

förordning och tillämpningsföreskrifter bör vara att

reglerna blir tydliga och om möjligt har brett stöd

bland berörda parter kan det inte helt förutses i

vilken takt de avsedda åtgärderna kommer att bli

genomförda. Regeringen framhåller att aktörerna bör

ges en rimlig tid för genomförandet. Avsikten är att

åtgärderna skall kunna vidtas exempelvis i samband

med ordinarie underhåll för att därigenom begränsa

kostnaderna. Enligt propositionen bör emellertid

åtgärderna vara genomförda senast vid utgången av år

2010. Regeringen aviserar sin avsikt att efter fem

år genomföra en uppföljning av tillämpningen av den

nya lagstiftningen. Utskottet delar regeringens

bedömning att det efter en tid finns skäl att följa

upp om utfallet av regelsystemet blivit det avsedda.

I detta sammanhang kan det givetvis även finnas skäl

att göra en avstämning mot de synpunkter som förts

fram av bl.a. handikapporganisationer,

fastighetsägare och företrädare för den kommunala

sektorn.

Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringens

förslag om att PBL skall kompletteras med krav på

tillgänglighet och användbarhet för befintliga

lokaler och allmänna platser bör vinna riksdagens

bifall med de ändringar som utskottet förordat (se

utskottets lagförslag, bilaga 3).

Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 2001.

Ekonomiska konsekvenser av kraven på

tillgänglighet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att

staten skall ta ett finansiellt ansvar för de

nya kraven på tillgänglighetsskapande

åtgärder. Utskottet hänvisar i denna fråga

till den s.k. ansvars- och

finansieringsprincipen som riksdagen tidigare

ställt sig bakom. Jämför reservation 1 (kd).

I propositionen redovisas kortfattat de bedömningar som

Boverket gjort av kostnaderna för att undanröja

enkelt avhjälpta hinder mot tillgängligheten i

enlighet med regeringens förslag. Enligt denna

redovisning kan den totala investeringskostnaden

uppskattas ligga i storleksordningen 5 miljarder

kronor. Av beloppet avser uppskattningsvis 25 %

åtgärder på allmänna platser och 75 % åtgärder i

lokaler. Det framhålls även att kostnaden kan minska

avsevärt om åtgärderna genomförs i samband med

ordinarie underhålls- och ombyggnadsverksamhet.

Regeringen framhåller att kostnaderna för att

undanröja enkelt avhjälpta hinder mot

tillgängligheten bör täckas enligt ansvars- och

finansieringsprincipen och hänvisar till motsvarande

riksdagsuttalanden i samband med beredningen av den

nationella handlingsplanen för handikappolitiken

(prop. 1999/2000:79, bet. SoU14, yttr. BoU6y). Denna

princip innebär att varje sektor i samhället skall

bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig

för alla medborgare, inklusive personer med

funktionshinder, och att kostnaderna för nödvändiga

anpassningsåtgärder skall finansieras inom ramen för

den ordinarie verksamheten.

I motion 2000/01:Bo8 (kd) tas frågan om

kostnadsansvaret för åtgärderna upp. Enligt

motionens yrkande 2 bör riksdagen i ett

tillkännagivande framhålla att statliga medel bör

anslås för genomförande av de nya kraven på

tillgänglighetsskapande åtgärder. Motionärerna

framhåller att staten bör ta ett finansiellt ansvar

för nya eller utökade uppdrag som åläggs kommunerna.

Bostadsutskottet tog redan i samband med

riksdagsbehandlingen av förslaget om en nationell

handlingsplan för handikappolitiken principiell

ställning för att ansvars- och

finansieringsprincipen skall tillämpas i det nu

aktuella fallet. Utskottet anförde i ett yttrande

till socialutskottet (yttr. 1999/2000:

BoU6y s. 8) följande:

Bostadsutskottet anser att en av de grundläggande

förutsättningarna för utformningen av den byggda

miljön måste vara att den i möjligaste mån skall

vara tillgänglig och användbar för alla. Detta

gäller i särskilt hög grad för allmänna platser

och för lokaler dit allmänheten har tillträde.

Denna utgångspunkt förutsätter ett

betraktelsesätt där frågor om tillgänglighet på

ett naturligt sätt integreras såväl i

byggprocessen som i förvaltning och underhåll av

befintliga byggnader och allmänna platser. Den av

regeringen förordade ansvars- och

finansieringsprincipen ger uttryck för detta

betraktelsesätt.

Utgångspunkten för finansieringen av åtgärder

för ökad tillgänglighet bör således vara att

kostnaderna skall täckas inom ramen för den

ordinarie verksamheten. Som regeringen framhåller

kan kostnaderna för att eliminera enkelt

åtgärdade hinder mot tillgängligheten förväntas

bli relativt begränsade om åtgärderna genomförs i

samband med ordinarie underhållsarbete. Den av

regeringen förordade tidsramen för åtgärderna ger

också utrymme för ett planmässigt och

kostnadseffektivt genomförande.

Utskottet ställer sig således bakom regeringens

uppfattning att kostnaderna för att eliminera

enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten bör

täckas enligt ansvars- och

finansieringsprincipen.

Socialutskottet anslöt sig till bostadsutskottets

uppfattning i frågan.

Bostadsutskottet står fast vid sin bedömning av

vilken huvudprincip som bör tillämpas när det gäller

det ekonomiska ansvaret för genomförandet av de

tillgänglighetsskapande åtgärderna. Utskottet har

emellertid viss förståelse för uppfattningen att

staten bör ta en del av ansvaret när vissa krav med

retroaktiv verkan förs in i lagstiftningen. Detta

ansvar kan också sägas komma till uttryck i

utformningen av det förslag som regeringen lagt fram

för riksdagen. Det gäller bl.a. avgränsningen till

att avse enkelt åtgärdade hinder, möjligheten att

vidta åtgärderna när det kan ske på ett

kostnadseffektivt sätt samt den aviserade

möjligheten till undantag när kraven skulle få

orimliga konsekvenser i det enskilda fallet. I

sammanhanget är det också viktigt att erinra om att

åtgärderna i flertalet fall även har en intäktssida.

Det kan handla om en butiksinnehavare som kan

utvidga sin kundkrets eller om en kommun som kan

undvika vissa utgifter för exempelvis hemtjänst och

färdtjänst genom att den funktionshindrade inte

behöver hjälp i lika stor utsträckning. Det är

naturligtvis möjligt att även ur ett bredare

samhällsekonomiskt perspektiv påvisa många fördelar

med att ge den offentliga miljön en utformning som

kan göra alla delaktiga i samhällslivet.

Sammanfattningsvis anser utskottet således att

ansvars- och finansieringsprincipen bör tillämpas

när det gäller den nya lagstiftningen om

tillgänglighetsskapande åtgärder. Det får emellertid

förutsättas att även frågor om de ekonomiska

konsekvenserna av denna princip kan komma att

uppmärksammas i den uppföljning av lagens

tillämpning som regeringen aviserat. Utskottet

avstyrker förslaget i motion 2000/01:Bo8 (kd)

yrkande 2 om ett tillkännagivande i frågan.

Fortsatta insatser för ökad

tillgänglighet

Handikapporganisationernas inflytande m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå tre motionsyrkanden om

utredningsinsatser m.m. i syfte att öka

handikapporganisationernas inflytande samt

att lyfta fram tillgänglighetsfrågorna i

plan- och byggprocessen. Utskottet hänvisar

till ett regeringsuppdrag till Boverket med

denna inriktning. Jämför reservation 2 (v,

kd, c, fp).

Två motioner, en väckt under allmänna motionstiden

och en med anledning av propositionen, behandlar

frågor om bl.a. handikapporganisationernas

inflytande i plan- och byggprocessen.

Enligt motion 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 1 bör

handikapporganisationers delaktighet och inflytande

i plan- och byggfrågor stärkas. Motionärerna

framhåller att dessa organisationer besitter

specifika kunskaper om tillgänglighet som måste tas

till vara. Kraven på samråd bör därför stärkas dels

vid utformningen av tillämpningsföreskrifter till

PBL, dels i plan- och byggärenden.

Även i motion 2000/01:Bo513 (v) tas

handikapporganisationernas inflytande i plan- och

byggprocessen upp. Enligt yrkande 2 bör dessa

organisationer ges rätt att delta i byggsamråd med

byggherren och byggnadsnämnden. Motionärerna

framhåller också att dessa samråd måste genomföras

tidigare i byggprocessen än vad som är fallet i dag.

Byggsamrådet föreslås därför komma till stånd redan

i projekteringsstadiet.

I yrkande 1 i samma motion föreslås att Boverket

skall ges i uppdrag att utreda hur det ökade behovet

av tillgänglighet skall kunna mötas och hur reglerna

för bygglovsprocessen skall förändras för att säkra

tillgängligheten vid nybyggnation och större

ombyggnader. Motionärerna hänvisar bl.a. till det

ökade behov av tillgänglighet som kommer att bli

följden av en allt större andel äldre i

befolkningen.

Bostadsutskottet delar bedömningen att det finns

skäl att i högre grad ägna tillgänglighetsfrågorna

uppmärksamhet i plan- och byggprocessen. En sådan

utveckling kan visserligen redan sägas ha pågått

under en längre tid men det kan samtidigt

konstateras att det fortfarande tillkommer byggnader

och miljöer som givits en utformning som fungerar

dåligt för personer med funktionshinder. Det är

därför viktigt att i olika delar av plan- och

byggprocessen finna former för att inhämta och ta

till vara de kunskaper som inte minst handikapp-

organisationerna besitter. I många fall finns redan

utvecklade rutiner för ett fungerande samråd, men i

andra fall kan tillgänglighetsfrågorna behöva lyftas

fram och ges en betydligt större tyngd. De

lagändringar som utskottet i detta betänkande ställt

sig bakom får anses vara en del i denna strävan. Det

kan också handla om att bättre tillämpa det

regelsystem som redan finns i PBL och att sprida

goda exempel på hur ett fungerande samrådsförfarande

kan läggas upp i olika typer av ärenden. Som anförs

i en av motionerna är behovet av att få in kunskapen

om tillgänglighet och användbarhet i ett

tillräckligt tidigt skede av plan- och byggprocessen

en av de frågor som bör ägnas särskild

uppmärksamhet.

Bostadsutskottet kan även instämma i motionärernas

uppfattning att Boverket har en viktig roll i

arbetet med att utveckla formerna för samråd och

inflytande i tillgänglighetsfrågorna. Verket har

emellertid redan erhållit ett uppdrag från

regeringen som synes väl täcka in de frågor som

enligt motionerna behöver utredas. I regeringens

tidigare omnämnda uppdrag till Boverket att ta fram

tillämpningsföreskrifter till den föreslagna

förändringen i PBL ingår således att arbetet skall

ske i samråd med bl.a. företrädare för handikapp-

organisationerna. I uppdraget ingår även att utreda

frågor om hur tillgänglighetsaspekterna tas upp i

samrådsförfarandet vid plan- och byggärenden.

Boverket skall tillsammans med Svenska

Kommunförbundet och företrädare för

handikapporganisationerna studera de nuvarande

formerna för samråd och utreda förutsättningarna att

förbättra möjligheterna till insyn. Regeringen

framhåller också i sitt uppdrag att det är viktigt

att handikapporganisationerna ges goda möjligheter

att i ett tidigt skede lämna synpunkter på planer

samt ny- och ombyggnader.

Uppdraget till Boverket att utreda formerna för de

lokala handikapporganisationernas insyn och

inflytande i plan- och byggärenden skall redovisas

senast den 29 juni 2001. Bostadsutskottet anser inte

att detta arbete bör föregripas. Motionerna

2000/01:Bo8 (kd) yrkande 1 samt 2000/01:Bo513 (v)

yrkandena 1 och 2 avstyrks mot denna bakgrund.

Tillgängligheten för studenter med

funktionshinder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att

genom ett tillkännagivande uppmärksamma

regeringen på frågor om tillgängligheten för

studenter med funktionshinder. Utskottet

anser att regeringen redan får anses vara

uppmärksammad på dessa frågor. Jämför

reservation 3 (kd, c).

I motion 2000/01:Bo8 (kd) uppmärksammas situationen

för studenter med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga. Motionärerna framhåller att

tillgängligheten i universitet och högskolor på

flera håll är mycket bristfällig. Det råder vidare

stor brist på handikappanpassade studentbostäder. I

motionens yrkande 3 föreslås riksdagen göra ett

tillkännagivande om att regeringen bör uppmärksamma

och verka för att förbättra de handikappade

studenternas situation.

Bostadsutskottet behandlade hösten 2000 två

motionsförslag om att funktionshindrade

studenternas bostadssituation borde ägnas stor

uppmärksamhet (2000/01:BoU1 s. 41). Utskottet, som

instämde i motionärernas uppfattning i sak,

avstyrkte motionerna med hänvisning till att även

regeringen givit uttryck för denna uppfattning.

Vidare hänvisade utskottet till det tillskott av

studentbostäder som kan förväntas genom det statliga

investeringsbidrag som för närvarande kan utgå.

Detta nytillskott av bostäder kommer att i väsentlig

utsträckning öka tillgången på studentbostäder som

kan användas av funktionshindrade.

De funktionshindrade högskolestudenternas

situation i en vidare bemärkelse uppmärksammades i

förslaget till en nationell handlingsplan för handi-

kappolitiken (prop. 1999/2000:79). Regeringen

framhöll här att ökade ansträngningar måste göras

för att underlätta för funktionshindrade att studera

vid universitet och högskolor. Vidare hänvisades

till ett regeringsuppdrag till Högskoleverket att

lägga fram förslag om hur de hinder som finns för

studenter med funktionshinder skall undanröjas eller

minskas. Regeringen aviserade också sin avsikt att

återkomma med eventuella förslag till åtgärder med

anledning av redovisningen av verkets uppdrag.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det finns

god grund för uppfattningen att regeringen är väl

uppmärksammad på de problem som möter många

funktionshindrade studenter i både studierna och

boendet. Ett tillkännagivande enligt förslaget i

motion 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 3 skulle därför inte

tjäna något reellt syfte. Det får i stället anses

vara en gemensam angelägenhet för bl.a. riksdagen,

regeringen, högskolorna och de närmast berörda

högskolekommunerna att lyfta fram de

funktionshindrade studenternas situation i alla

sammanhang som gäller villkoren för universitets-

och högskolestudier.

Tillgängligheten till bankomater

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå två motionsförslag om

ändringar i plan- och bygglagen i syfte att

bankomater skall omfattas av lagens krav på

tillgänglighet och användbarhet. Utskottet

hänvisar till att regeringen aviserat sin

avsikt att utreda hur tillgängligheten till

bl.a. bankomater skall kunna tillgodoses.

Jämför reservation 4 (kd).

Två motioner tar upp funktionshindrades

tillgänglighet till bankomater. Motionärerna

framhåller vikten av att bankomaterna placeras och

utformas så att alla skall kunna använda dem. I båda

motionerna, 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 4 samt

2000/01:Bo510 (kd), föreslås att erforderliga

ändringar skall göras i PBL så att bankomater kommer

att omfattas av lagens krav på tillgänglighet och

användbarhet.

Utskottet delar givetvis motionärernas uppfattning

att även funktionshindrade bör ha tillgång till s.k.

bankomater och andra liknande tjänster. I första

hand är det en fråga för bankerna själva att arbeta

för att deras serviceutbud blir tillgängligt för

alla, oavsett eventuella funktionshinder. Som

motionärerna konstaterar anses bankomaterna i dag

inte omfattas av PBL:s regelsystem. I den mån

lagstiftning skulle krävas för att öka bankomaternas

tillgänglighet finns det emellertid skäl att

analysera även andra rättsområden än

byggnadslagstiftningen. Det finns i dag också flera

andra exempel på automatiserade tjänster som behöver

uppmärksammas när det gäller tillgänglighet och

användbarhet. Det kan exempelvis handla om

biljettautomater eller olika former av tjänster inom

IT-området.

I förslaget till den nationella handlingsplanen

för handikappolitiken framhölls behovet av att

närmare överväga formerna för reglering av

tillgängligheten inom vissa områden där det i dag

inte finns några regler. Tillgängligheten till

bankomater nämndes som ett exempel på ett sådant

område. Regeringen aviserade i detta sammanhang sin

avsikt att utreda dessa frågor.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 4 och

2000/01:Bo510 (kd). Resultatet av den aviserade

utredningen bör avvaktas.

Statliga myndigheters ansvar för

tillgängligheten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att

regeringen skall anmodas att upprätta en plan

för insatser för tillgängligheten i

offentliga statliga miljöer. Utskottet

hänvisar till att regeringen redan har

aviserat ett uppdrag till statliga

myndigheter att upprätta handlingsplaner för

en bättre tillgänglighet.

En plan för genomförande av insatser för

tillgängligheten i offentliga miljöer inom den

statliga verksamheten bör enligt motion

2000/01:Bo522 (v) utarbetas av regeringen. Planen

bör också redovisa kostnaderna för genomförandet av

åtgärderna.

Statliga myndigheters ansvar för

tillgänglighetsfrågorna behandlades särskilt i

förslaget till en nationell handlingsplan för

handikappolitiken. Regeringen framhöll i detta

sammanhang att de statliga myndigheterna bör

integrera handikapperspektivet i den ordinarie

verksamheten. Vidare anförde regeringen bl.a.

följande:

Myndigheterna bör bl.a. se till att lokaler,

verksamhet och information är tillgängliga för

personer med funktionshinder. Kraven på

tillgänglighet och användbarhet bör genomsyra

statliga byggprojekt. Förtydligade krav bör

ställas vid upphandling i samband med

byggprojekt. Motsvarande krav bör även ställas

vid förhyrning av lokaler. Det bör uppdras åt

ett antal stora eller besöksviktiga myndigheter

att senast den 31 december 2001 redovisa

handlingsplaner för att göra myndighetens

lokaler, information och övrig verksamhet

tillgängliga för personer med funktionshinder.

Åtgärderna i handlingsplanen bör vara vidtagna

senast år 2005. Arbetet bör årligen rapporteras

till regeringen.

Som framgår av det refererade avser regeringen att

ge uppdrag till de statliga myndigheterna som i

huvudsak ansluter till vad som föreslås i motion

2000/01:Bo522 (v). Något tillkännagivande från

riksdagen i frågan är således inte erforderligt.

Motionen avstyrks.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Tillgängligheten i den offentliga miljön

m.m.

Riksdagen antar det av utskottet i bilaga 3

framlagda förslaget till lag om ändring i plan-

och bygglagen (1987:10) och avslår motionerna

2000/01:So299 yrkande 5 samt 2000/01:So538

yrkande 2. Riksdagen bifaller därmed delvis

regeringens framlagda lagförslag.

2. Ekonomiska konsekvenser av kraven på

tillgänglighet

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo8 yrkande 2.

Reservation 1 (kd)

3. Handikapporganisationernas inflytande

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo8 yrkande

1 samt 2000/01:

Bo513 yrkandena 1 och 2.

Reservation 2 (v, kd, c, fp)

4. Tillgängligheten för studenter med

funktionshinder

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo8 yrkande 3.

Reservation 3 (kd, c)

5. Tillgängligheten till bankomater

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo8 yrkande

4 och 2000/01:

Bo510.

Reservation 4 (kd)

6. Statliga myndigheters ansvar för

tillgängligheten

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo522.

Stockholm den 22 februari 2001

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut

Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt

Hagström (kd), Sten Andersson (m), Inga Berggren

(m), Anders Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten

Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Carl-Erik

Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp) och Carina

Adolfsson Elgestam (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Ekonomiska konsekvenser av kraven på

tillgänglighet (punkt 2)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo8 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är mycket positivt att regeringen nu lagt fram

ett förslag om ökade krav på tillgänglighet i

befintliga miljöer. Vi har i flera år efterfrågat

ett förslag med denna inriktning. Förslaget borde

emellertid också ha innefattat en redovisning av hur

staten skall ta sitt ansvar för de ekonomiska

konsekvenserna av de nya kraven på tillgänglighet.

Regeringen anför att kostnaderna skall täckas enligt

ansvars- och finansieringsmetoden. Vi delar denna

utgångspunkt men anser att staten måste anses vara

delansvarig för kostnaderna när nya krav ställs på

kommuner och fastighetsägare att åtgärda befintliga

miljöer. Det är viktigt att hävda denna princip inte

minst med hänsyn till betydelsen av att kommunerna

skall vara självstyrande och kunna ta ansvar för sin

egen miljö.

Mot denna bakgrund föreslår vi att riksdagen i ett

tillkännagivande begär att regeringen återkommer med

förslag om att medel anslås för genomförandet av de

åtgärder som kommer att krävas för att tillgodose de

utökade krav på tillgänglighet som lagändringen

innebär. Vårt förslag lämnas med anledning av motion

2000/01:Bo8 (kd) yrkande 2.

2. Handikapporganisationernas inflytande m.m.

(punkt 3)

av Owe Hellberg (v), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Rigmor

Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs i reservation 2.

Tillkännagivandet görs med anledning av

motionerna 2000/01:Bo8 yrkande 1 samt

2000/01:Bo513 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Den ändring i plan- och bygglagen som föreslås i

detta betänkande är ett viktigt steg på vägen mot

att utforma ett samhälle som fungerar för alla,

oavsett eventuella funktionshinder. Lagändringen kan

bidra till att många gamla misstag i utformningen av

byggnader och den fysiska miljön successivt

undanröjs. Nu gäller det att se till att misstagen

inte upprepas och att all den kunskap som finns om

hur samhället kan göras tillgängligt verkligen tas

till vara i plan- och byggprocessen. I två motioner,

2000/01:Bo8 (kd) och 2000/01:Bo513 (v), lämnas

förslag med denna utgångspunkt.

De brister som fortfarande kan konstateras i många

nybyggda bostäder, bostadsområden och olika typer av

byggnader beror sannolikt på bristande erfarenhet

och att tillgänglighetsfrågorna inte uppmärksammas

vid projekteringen. Detta skulle kunna undvikas om

den breda kunskap togs till vara som bl.a.

handikapporganisationerna besitter om hur den

fysiska utformningen av olika miljöer kan anpassas

till de funktionshindrades behov. Sannolikt skulle

detta också i flertalet fall leda till en mer

funktionell utformning även för övriga delar av

befolkningen. Det blir inte heller dyrare att bygga

tillgängligt om bara tillgänglighetsfrågorna redan

från början är en av utgångspunkterna i

projekteringen. Om man däremot väntar med att ta upp

dessa frågor tills byggnationen skall påbörjas kan

det givetvis bli fråga om förseningar och dyra

omprojekteringar när misstagen skall rättas till i

efterhand. Det borde därför ligga även i

byggherrarnas intresse att ta in kunskapen om

tillgänglighet och användbarhet på ett så tidigt

stadium som möjligt.

Vi ställer oss mot denna bakgrund bakom förslagen

i de aktuella motionerna om att stärka kraven på att

handikapporganisationerna skall beredas tillfälle

att delta i plan- och byggsamråd med byggherre och

byggnadsnämnd i betydligt större utsträckning än vad

som sker i dag. Det är också av stor vikt att dessa

samråd kommer till stånd i ett så tidigt skede av

plan- och byggprocessen som möjligt. Vidare bör en

strävan vara att uppnå en stor bredd på de inhämtade

synpunkterna. Det är nödvändigt att bl.a. beakta de

olika krav på lösningar som olika sorters

funktionshinder innebär.

Regeringen bör överväga hur de utvidgade kraven på

samråd tydligt skall kunna komma till uttryck i

plan- och bygglagstiftningen och därefter återkomma

till riksdagen med förslag i frågan. Det är också

nödvändigt att regeringen överväger lämpliga former

för att ta till vara handikapporganisationernas

kunskap i samband med utarbetandet av föreskrifter

till PBL. Det gäller inte minst de föreskrifter som

den nu aktuella lagändringen kommer att föranleda.

Som framhålls i en av motionerna finns det skäl

att även i en vidare bemärkelse överväga hur

tillgänglighetsfrågorna skall uppmärksammas i plan-

och byggärenden. Inte minst den pågående

utvecklingen mot en större andel äldre i

befolkningen och ett ökat behov av kvarboende gör

det nödvändigt att uppmärksamma dessa frågor i all

samhällsplanering. Boverket bör mot denna bakgrund

ges i uppdrag att utreda hur vi skall möta de ökade

behoven av tillgänglighet och hur reglerna vid

bygglovsprocessen skall förändras för att säkra

tillgängligheten vid nybyggnader och större

ombyggnader. Regeringen bör därefter återkomma till

riksdagen i frågan.

Vi föreslår sammanfattningsvis att riksdagen i ett

tillkännagivande begär att regeringen återkommer med

förslag med den inriktning som ovan förordats. Vårt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2000/01:Bo8 (kd) yrkande 1 samt 2000/01:Bo513 (v)

yrkandena 1 och 2.

3. Tillgängligheten för studenter med

funktionshinder (punkt 4)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo8 yrkande 3.

Ställningstagande

I arbetet med att förbättra tillgängligheten i

samhället är det särskilt angeläget att uppmärksamma

de funktionshindrade studenternas situation. För

denna grupp kan studier på universitet och högskola

ofta vara helt avgörande för möjligheterna att komma

in på den ordinarie arbetsmarknaden. De

funktionshindrade studenterna måste därför i

möjligaste mån ges förutsättningar att bedriva sina

studier på samma villkor som andra studenter. En

viktig del i arbetet med att skapa sådana

förutsättningar är att studentbostäder och studie-

lokaler görs tillgängliga och användbara för

personer med funktionshinder. I dagsläget finns det

stora brister på båda dessa områden.

En av orsakerna till att ungdomar med

funktionshinder ibland tvingas avstå från studier

vid universitet och högskola är bristen på bostäder

som kan användas av denna grupp studerande. På vissa

orter saknas handikappanpassade studentbostäder helt

och på de flesta högskoleorterna är tillgången på

sådana bostäder starkt begränsad. För att samhällets

mål om att alla skall ha rätt till högre utbildning

skall kunna uppnås måste därför tillgången på

studentbostäder för studenter med funktionshinder

öka kraftigt. Det är angeläget att dessa bostäder

integreras i det övriga studentbostadsbeståndet så

att de funktionshindrade kan ta del i studentlivet

på samma villkor som andra studenter. De

handikappanpassade bostäderna bör också kunna

erbjudas till motsvarande kostnad som övriga

studentbostäder i samma bostadsbestånd.

Även studielokalerna på flera högskolor och

universitet uppvisar oacceptabla brister när det

gäller tillgängligheten för funktionshindrade. Det

är inte acceptabelt att funktionshindrade skall

behöva låta tillgängligheten i lokalerna avgöra

studieort eller studieinriktning. Ett arbete måste

därför snarast inledas med att undanröja bristerna i

högskolornas och universitetens lokaler.

Mot denna bakgrund föreslår vi att riksdagen i ett

tillkännagivande begär att regeringen i samarbete

med berörda parter tar de initiativ som kan behövas

för att förbättra de funktionshindrade studenternas

situation. Vårt förslag lämnas med anledning av

motion 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 3.

4. Tillgängligheten till bankomater (punkt 5)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo8 yrkande 4 samt 2000/01:Bo510.

Ställningstagande

I dagens samhälle blir alltfler tjänster

automatiserade. Utvecklingen inom IT-området öppnar

en rad nya möjligheter, men innebär också risker för

att delar av befolkningen får svårare att utnyttja

tjänsterna. En sådan tjänst som hittills inte

utformats med de funktionshindrade i åtanke är

bankomaterna. Trots att det borde vara tekniskt

möjligt att ge bankomaterna en sådan placering och

utformning att de fungerar för flertalet

funktionshindrade har denna möjlighet hittills bara

utnyttjats i begränsad utsträckning.

Det är av stor betydelse för känslan av

självständighet för personer med funktionshinder att

de själva kan ta ut sina pengar. Det borde

visserligen ligga i bankernas eget intresse att göra

bankomaterna användbara för alla kunder, men det

finns ändå skäl att klargöra kravet på

tillgänglighet och användbarhet genom lagstiftning.

I två kd-motioner konstateras att bankomaterna i dag

inte anses omfattas av byggnadslagstiftningens

tillgänglighetskrav. Vi anser att en anpassning av

reglerna bör göras så att bankomaterna betraktas som

"stadig-varande produkter infogade i byggnadsverk"

och därigenom kommer att innefattas i lagens

tillämpningsområde.

Regeringen aviserade förra våren i den nationella

handlingsplanen för handikappolitiken sin avsikt att

se över områden där det i dag inte finns regler om

tillgänglighet för personer med funktionshinder.

Tillgängligheten till bankomater nämndes som ett

sådant område. Vi har erfarit att regeringen ännu

inte påbörjat någon utredning med den utlovade

inriktningen. Vi anser därför att riksdagen i ett

tillkännagivande till regeringen bör kräva att den

utlovade översynen snarast genomförs. Som vi

framhållit ovan bör i första hand prövas möjligheten

att låta byggnadslagstiftningen omfatta även

bankomater. Vårt förslag lämnas med anledning av

motionerna 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 4 och

2000/01:Bo510 (kd).

Särskilt yttrande

Tillgängligheten i den offentliga miljön m.m.

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren

(m) och Carl-Erik Skårman (m) anför:

Lagstiftning med retroaktiv verkan medför

rättsosäkerhet och bör därför i princip inte komma i

fråga. Vi ställer oss mot denna bakgrund mycket

tveksamma till det nu aktuella förslaget att i plan-

och bygglagen införa en möjlighet att ställa krav på

tillgängligheten i befintliga lokaler och på

allmänna platser. Det hade varit betydligt bättre om

regeringen hade medverkat till en lösning baserad på

frivilliga överenskommelser. Vi har trots detta valt

att inte nu yrka avslag på regeringsförslaget och

vill därför kortfattat redogöra för bakgrunden till

vårt ställningstagande.

Vi ställer oss naturligtvis bakom synen på att

frågor om tillgängligheten i offentliga miljöer är

av stort allmänt intresse. I sådana frågor är det en

fördel om en bred enighet kan uppnås. Detta har

varit en av orsakerna till vårt ställningstagande.

Avgörande har också varit att förslaget givits en

sådan utformning att det möjliggör en rimlig

tillämpning av regelsystemet. Detta förutsätter

emellertid att förordning och föreskrifter ger

utrymme för flexibilitet och för ett successivt

genomförande av de önskvärda åtgärderna. Det är

också viktigt att synpunkterna från dem som

förutsätts bekosta åtgärderna beaktas i

föreskriftsarbetet.

Vi tar således fasta på att det i propositionen

inte föreslås någon definitiv tidsgräns för

genomförandet av åtgärderna. Förutsättningarna i det

enskilda fallet att genomföra åtgärderna på ett

kostnadseffektivt sätt måste kunna beaktas.

Fastighetsägarens bedömning i denna fråga måste

tillmätas stor vikt. Avgränsningen till att endast

gälla enkelt avhjälpta hinder måste tydligt framgå

av föreskrifterna. Vidare har den aviserade

möjligheten till undantag från de retroaktivt

verkande kraven när de skulle få orimliga ekonomiska

konsekvenser för den enskilde varit avgörande för

vårt ställningstagande. Vi förutsätter således att

denna undantagsmöjlighet kommer till klart uttryck i

regelsystemet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i plan-

och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och

bygglagen (1987:10)[1]

dels att 3 kap. 18 § och 17 kap. 22 § skall ha

följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny

paragraf, 17 kap. 21 a §, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

3 kap.

18 §[2]

-----------------------------------------------------

I fråga om allmänna I fråga om allmänna

platser och områden för platser och områden för

andra anläggningar än andra anläggningar än

byggnader skall vad som byggnader skall vad som

föreskrivs om tomter i 17 föreskrivs om tomter i 17

§ andra stycket alltid § andra stycket alltid

tillämpas samt vad som tillämpas samt vad som

föreskrivs i 15 och 16 §§ föreskrivs i 15 och 16 §§

och i 17 § första, tredje och i 17 § första, tredje

och fjärde styckena och fjärde styckena

tillämpas i skälig tillämpas i skälig

utsträckning. utsträckning.

-----------------------------------------------------

Sådana platser och

områden skall dock alltid

uppfylla kravet i 15 §

första stycket 5 på

användbarhet för personer

med nedsatt rörelse-

eller orienteringsförmåga

i den utsträckning som

följer av föreskrifter

meddelade med stöd av

denna lag.

-----------------------------------------------------

17 kap.

21 a §

-----------------------------------------------------

I lokaler dit

allmänheten har tillträde

och på allmänna platser

skall enkelt avhjälpta

hinder mot

tillgängligheten och

användbarheten för

personer med nedsatt

rörelse- eller

orienteringsförmåga

undanröjas i den

utsträckning som följer

av föreskrifter meddelade

med stöd av denna lag.

-----------------------------------------------------

22 §

-----------------------------------------------------

Regeringen eller den Regeringen eller den

myndighet som regeringen myndighet som regeringen

bestämmer får, i de bestämmer får, i de

avseenden som anges i 20 avseenden som anges i

och 21 §§ meddela de 20-21 a §§ meddela de

ytterligare bestämmelser ytterligare bestämmelser

som behövs som behövs

-----------------------------------------------------

1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller

hälsa,

2. för en lämplig utformning av byggnader och andra

anläggningar samt tomter och allmänna platser.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

**FOTNOTER**

[1]: Lagen omtryckt 1992:1769.

[2]: Senaste lydelse 1995:1197.

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i plan-

och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och

bygglagen (1987:10)[3]

dels att 3 kap. 18 §, 16 kap. 1 § och 17 kap. 22 §

skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 17 kap. 20 § skall

ha lydelsen "Särskilda krav på befintliga byggnader

m.m.",

dels att det i lagen skall föras in en ny

paragraf, 17 kap. 21 a §, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

3 kap.

18 §[4]

-----------------------------------------------------

I fråga om allmänna platser och områden för andra

anläggningar än byggnader skall vad som föreskrivs

om tomter i 17 § andra stycket alltid tillämpas samt

vad som föreskrivs i 15 och 16 §§ och i 17 § första,

tredje och fjärde styckena tillämpas i skälig

utsträckning.

-----------------------------------------------------

Sådana platser och

områden skall dock alltid

uppfylla kravet i 15 §

första stycket 5 på

användbarhet för personer

med nedsatt rörelse-

eller orienteringsförmåga

i den utsträckning som

följer av föreskrifter

meddelade med stöd av

denna lag.

-----------------------------------------------------

16 kap.

1 §[5]

-----------------------------------------------------

Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela de föreskrifter om krav på

byggnader m.m. som utöver bestämmelserna i 3 kap.

behövs

1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller

hälsa,

-----------------------------------------------------

2. för en lämplig 2. för en lämplig

utformning av byggnader utformning av byggnader

och andra anläggningar och andra anläggningar

samt tomter och allmänna samt tomter, områden för

platser, andra anläggningar än

byggnader och allmänna

platser,

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

3. för kontroll av att föreskrifter som avses i 1

efterlevs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela de föreskrifter om

kvalitetsansvariga som behövs utöver bestämmelserna

i 9 kap. 13-15 §§.

Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får i enskilda fall medge undantag från

bestämmelserna i 3 kap.

-----------------------------------------------------

17 kap.

21 a §

-----------------------------------------------------

I byggnader som

innehåller lokaler dit

allmänheten har tillträde

och på allmänna platser

skall enkelt avhjälpta

hinder mot lokalernas och

platsernas tillgänglighet

och användbarhet för

personer med nedsatt

rörelse- eller

orienteringsförmåga

undanröjas i den

utsträckning som följer

av föreskrifter meddelade

med stöd av denna lag.

-----------------------------------------------------

22 §

-----------------------------------------------------

Regeringen eller den Regeringen eller den

myndighet som regeringen myndighet som regeringen

bestämmer får, i de bestämmer får, i de

avseenden som anges i 20 avseenden som anges i

och 21 §§, meddela de 20-21 a §§, meddela de

ytterligare bestämmelser ytterligare bestämmelser

som behövs som behövs

-----------------------------------------------------

1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller

hälsa,

2. för en lämplig utformning av byggnader och andra

anläggningar samt tomter och allmänna platser.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

**FOTNOTER**

[3]: Lagen omtryckt 1992:1769.

[4]: Senaste lydelse 1995:1197.

[5]: Senaste lydelse 1994:852.