Bet. 2000/01:BoU6

Bostadsutskottets betänkande

2000/01:BOU06

Naturresursfrågor och vattenrätt

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

BoU6

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar bostadsutskottet

förslag i motioner från den allmänna motionstiden

2000 rörande naturresursfrågor och vattenrätt.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats elva reservationer.

Utskottets överväganden

Älvskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- älvskyddets utformning, jämför

reservationerna 1 (m) och 2 (fp),

- småskalig vattenkraft, jämför reservation 3

(kd, c).

Älvskyddets utformning

Det råder förbud mot utbyggnad i vissa älvar m.m.

Skyddsobjekt är de fyra nationalälvarna, vissa andra

vattenområden samt vissa älvsträckor. Förbudet

omfattar vattenkraftverk samt vattenreglering eller

vattenöverledning för kraftändamål. Från förbudet

görs undantag för vattenverksamhet som förorsakar

endast obetydlig miljöpåverkan. Vidare utgör

förbudet inte hinder för utvecklingen av befintliga

tätorter eller av det lokala näringslivet eller för

utförandet av anläggningar som behövs för

totalförsvaret. Även anläggningar för utvinning av

vissa ämnen eller material kan, om det föreligger

särskilda skäl, vara undantagna (4 kap. 1 och 6 §§

miljöbalken, MB).

Vattendragsutredningen avgav i mitten av 1990-

talet två betänkanden (SOU 1994:59 och SOU 1996:155)

angående skyddet för vattendrag. Regeringen har

överlämnat betänkandena till Naturvårdsverket. De

har därefter ingått i underlaget när

Naturvårdsverket utarbetat och redovisat förslag

till det fortsatta miljömålsarbetet. Verkets

redovisning har handlagts av den parlamentariska

beredningen om mål i miljöpolitiken som redovisade

sitt slutbetänkande i juni 2000 (SOU 2000:52).

Proposition i anledning av kommitténs arbete kan

enligt uppgift från Regeringskansliet förväntas

under våren 2001.

Motion 1999/2000:MJ841 (fp) yrkande 7 innehåller

förslag till utökat älvskydd i tre avseenden.

Motionärerna önskar för det första att det skall

vara det för ett vattendrag redovisade skyddsbehovet

som skall bedömas och detta oberoende av vilket

syfte ett planerat ingrepp skulle tjäna. För det

andra förespråkar de att åtgärder för utvecklingen

av befintliga tätorter eller av det lokala

näringslivet eller för utförandet av anläggningar

som behövs för totalförsvaret inte generellt skall

undantas från skyddet. För det tredje framför de

önskemål om att kraven på de åtgärder som ofta

kallas mindre ombyggnader skall skärpas så att de

med säkerhet utesluter en faktisk utbyggnad.

I motion 2000/01:MJ796 (m) yrkande 5 förespråkas

att de älvar som är orörda även fortsättningsvis

bevaras samt att riksdagen uttalar att dagens

älvskydd är väl avvägt.

Motionsförslagen motsvarar i väsentliga delar

förslag som utskottet har behandlat och avstyrkt

tidigare (se bl.a. betänkandena 1998/99:BoU6 och

1999/2000:BoU2). Utskottet anförde vid det senaste

tillfället att motionerna rörde frågor som

övervägdes inom Regeringskansliet i anledning av

Vattendragsutredningens betänkanden och fann inte

skäl att föregripa kommande överväganden. Som

framgår av redovisningen ovan pågår arbetet i

Regeringskansliet alltjämt. Utskottet gör samma

bedömning i dag. Utskottet avstyrker därför

motionerna 2000/01:MJ796 (m) yrkande 5 och

2000/01:MJ841 (fp) yrkande 7.

Småskalig vattenkraft

I motion 2000/01:Bo525 (s) yrkande 1 förespråkar

motionärerna en översyn av nuvarande lagstiftning

när det gäller tillståndsförfarandet, så att

etablering av små vattenkraftverk förenklas och

förbilligas. I samma motion yrkande 2 föreslås att

rimliga maximala handläggningstider för ansökningar

om tillstånd införs.

Motionens första yrkande motsvarar ett förslag som

utskottet behandlade under det senaste riksmötet

(bet. 1999/2000:BoU2). Utskottet ansåg att det då

inte fanns skäl att förorda ytterligare översyn av

älvskyddet och att det inte fanns tillräckliga skäl

för att i övrigt tillstyrka en förändring av

bedömningsgrunderna för tillstånd till

vattenverksamhet. Utskottet gör samma bedömning nu.

Enligt utskottets mening saknas det bärande skäl för

att nu införa maximala handläggningstider i de

aktuella tillståndsärendena.

Utskottet avstyrker därför motion 2000/01:Bo525

(s) yrkandena 1 och 2.

Vindkraft

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- lagstiftning angående vindkraft, jämför

reservationerna 4 (m), 5 (c) och 6 (fp),

- vindkraftens ställning, jämför reservation 7 (kd, c).

Lagstiftning angående vindkraft

Det krävs tillstånd enligt miljöbalken för att

anlägga eller driva gruppstation med vindkraftverk

eller vindkraftverk med enstaka aggregat för en

sammanlagd uteffekt av mer än en MW. Ansökan om

tillstånd för större anläggningar skall ges in till

miljödomstolen. Regeringen skall pröva

tillåtligheten av nya verksamheter med

gruppstationer för vindkraft med tre eller flera

vindkrafts-aggregat med en sammanlagd uteffekt av

minst tio MW. Beträffande sådana anläggningar som

inte skall tillåtlighetsprövas av regeringen och som

har en uteffekt av mer än en MW skall tillstånd

sökas hos länsstyrelsen. Om uteffekten är mer än 125

kW men högst en MW föreligger skyldighet att göra

anmälan till kommunen. (17 kap. 1 § första stycket 8

och 9 kap. 6 § MB; jfr 5 § förordningen [1998:899]

om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd).

Det krävs enligt huvudregeln att kommunfullmäktige

har tillstyrkt en etablering för att regeringen

skall kunna tillåta sådan verksamhet som det

ankommer på regeringen att pröva. Även om så inte är

fallet har dock regeringen möjlighet att tillåta

verksamheten. Härför krävs bl.a. att det från

nationell synpunkt är synnerligen angeläget att

verksamheten kommer till stånd (17 kap. 1 § första

stycket 8 och 6 § MB).

Vindkraftsanläggningar som är så stora att de

kräver att tillåtligheten skall prövas av regeringen

får inte komma till stånd inom vissa områden. Det

gäller bl.a. några kust- och skärgårdsområden samt

Öland (4 kap. 3 §; jfr 17 kap. 1 § första stycket 8

MB).

Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga

för anläggningar för bl.a. energiproduktion skall så

långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt

försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana

anläggningar. Områden som är av riksintresse för

sådana anläggningar skall skyddas (utan

inskränkningen "så långt möjligt") mot åtgärder som

kan påtagligt försvåra tillkomsten eller

utnyttjandet av anläggningen (3 kap. 8 § MB).

Riksintressen enligt 4 kap. MB är lokaliserade och

avgränsade av riksdagen om än, av naturliga skäl,

bara i grova drag. Riksintressen enligt 3 kap. MB

måste helt och hållet lokaliseras och avgränsas med

tillämpning av de principer som gäller enligt PBL i

fråga om samspelet och rollfördelningen mellan

staten och kommunerna. I första hand skall sådana

frågor lösas inom ramen för översiktsplaner. I

kommunernas översiktsplaner skall särskilt anges

riksintressen enligt 3 eller 4 kap. MB. Av planen

skall även framgå bl.a. hur kommunen avser att

tillgodose de redovisade riksintressena (4 kap. 1 §

PBL).

I detaljplan skall redovisas och till gränserna

anges bl.a. mark för bebyggelse och anläggningar för

trafik, vatten, avlopp och energi samt skydds- och

säkerhetsområden (5 kap. 3 § PBL). Det krävs bygglov

för att uppföra vindkraftverk i vissa fall (8 kap. 2

§ första stycket 6 PBL). Kommunerna har enligt 8

kap. 5 § PBL vissa möjligheter att besluta att

bygglov inte krävs.

Att anläggningen avses placeras i vatten förändrar

inte bygglovsplikten. För sådana anläggningar krävs,

utöver vad som redan har nämnts, tillstånd enligt 11

kap. MB (motsvarande den upphävda vattenlagen).

Detta innebär bl.a. att det för dessa krävs att

fördelarna från allmän och enskild synpunkt

överväger kostnaderna samt skadorna och

olägenheterna av verksamheten.

En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall ingå i

en ansökan om tillstånd enligt 9, 11 och 12 kap. MB

samt finnas vid tillåtlighetsprövning enligt 17 kap.

MB (6 kap. 1 § MB). Även upprättande av detaljplan

kräver MKB, om detaljplanen medger en användning av

mark eller anläggningar som innebär en betydande

påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med

mark och vatten och andra resurser (5 kap. 18 §

PBL).

Vindkraftsutredningen har haft till uppgift att

bl.a. analysera förutsättningarna för en fortsatt

utbyggnad av vindkraft i Sverige. Utredningen

lämnade sitt slutbetänkande Rätt plats för

vindkraften (SOU 1999:75) i juni 1999. Betänkandet

har remissbehandlats och beredning pågår inom

Regeringskan-sliet.

Sedan utskottets senaste behandling av frågor om

vindkraft (bet. 1999/2000:BoU2) har regeringen bl.a.

tagit följande initiativ.

Regeringen (Miljödepartementet) beslutade den 6

juli 2000 att det inom Regeringskansliet skall

tillsättas en arbetsgrupp med uppgift att genomföra

en studie om de övergripande förutsättningarna för

lokalisering av vindkraftverk i havs- och

fjällområden. Genomförandet av en sådan kartläggning

har föreslagits i Vindkraftsutredningens

slutbetänkande. I studien ingår som ett första steg

att redovisa förslag på några områden, främst till

havs, vilka kan bedömas som lämpliga för ett

pilotprojekt. Arbetsgruppen skall inledningsvis,

efter samråd med berörda myndigheter, bedöma behovet

av underlag för studien samt behovet av personella

och ekonomiska resurser för att utföra erforderligt

kartläggningsarbete. Arbetsgruppen har nyligen

lämnat en rapport till miljöministern med den

efterlysta inledande bedömningen. Frågorna bereds

inom Regeringskansliet.

Regeringen (Näringsdepartementet) gav den 6 juli

2000 Statens energimyndighet i uppdrag att ta fram

områden med särskilt goda förutsättningar för

vindkraft, på land och till havs samt lämna förslag

till planeringsmål för vindkraften. I uppdraget

ingår bl.a. att vid en konsekvensanalys redovisa

kostnaderna vid olika prioriteringar och alternativa

planeringsmål för vindkraften. Även kostnaderna för

kommande nätförstärkningar vid olika prioriteringar

skall redovisas. Redovisning av uppdraget skall ske

senast den 30 april 2001.

I regleringsbrev har regeringen gett uppdrag till

Boverket att göra en översyn av verkets allmänna råd

1995:1 Etablering av vindkraft på land. På

motsvarande sätt har länsstyrelserna fått i uppdrag

att redovisa bl.a. vidtagna och planerade åtgärder

för hur kommuner med goda vindenergiresurser

behandlar mark- och vattenanvändningsfrågor som rör

vindkraften i sina översiktsplaner.

Förslag som rör frågor om etablering av vindkraft

förs fram i sju motioner.

I motion 2000/01:Bo503 (s) yrkar motionären dels

att regeringen i samråd med berörda kommuner bör

visa på vilka områden som kan vara lämpliga för

vindkraftsutbyggnad, dels att en noggrann

miljökonsekvensbeskrivning måste genomföras och att

berörd kommun tidigt skall komma in i beredningen av

ärendet.

Motionären bakom motion 2000/01:Bo505 (m) anser

att det behövs ett moratorium för kustområdena i

Stockholms skärgård, runt Gotland samt längs

Skånekusten och i Bohuslän när det gäller

vindkraftsutbyggnad. Enligt förslaget bör det

därefter tas fram en nationell plan som anger vilka

kustområden som det är av riksintresse att skydda

från vindkraftsutbyggnad.

I motion 2000/01:Bo507 (m) föreslås att det skapas

ett fungerande regelverk som sätter snäva gränser

för byggande av vindkraftverk (som exempel nämns

minimiavstånd på 1 000 m till bostäder). Enligt

motionen är det viktigt att pröva vilka områden som

är skyddsvärda och måste undantas från utbyggnad och

att i den kommunala planeringen noga överväga frågan

om lokalisering av vindkraftverk. Motionärerna anser

vidare att det bör övervägas att införa krav på

tillstånd enligt miljöbalken för projekt med högre

effekt än 125 kW och slutligen att det är angeläget

att regeringen snarast återkommer med förslag till

lagstiftning.

Enligt motion 2000/01:Bo517 (c) bör en

vindkraftsutbyggnad på Öland och Gotland

underlättas. Hinder som motionären önskar undanröja

är t.ex. otydligheter i reglerna kring

tillståndsgivningen och låg prioritering av

vindkraftsintressen samt otydligheter i

rollfördelningen mellan kommun och länsstyrelse.

Dessutom anser motionären att det behövs en

nationell vindkraftsplan där Öland och Gotland

utpekas som riksintresse för vindkraft enligt

bestämmelserna i 3 kap. miljöbalken.

I motion 2000/01:N265 (c) yrkande 1 efterlyser

motionären en enklare hantering av vindkraftsärenden

i kommuner och länsstyrelser.

För att en storskalig utbyggnad av vindkraften

skall komma till stånd bör den enligt motion

2000/01:N382 (c) yrkande 2 klassas som riksintresse.

I motion 2000/01:N263 (fp) yrkande 11 förespråkar

motionären en snar utvärdering av lönsamhet och

miljökonsekvenser av vindkraft på Gotland.

Med anledning av vad som föreslagits i motionerna

vill utskottet anföra följande.

Utskottet noterar nu i likhet med vid behandling

av frågor om vindkraft under föregående riksmöte (se

härom i bet. 1999/2000:BoU2) att

Vindkraftsutredningen har lämnat ett stort antal

förslag som om de genomfördes i allt väsentligt

synes väl uppfylla många av de krav som motionärerna

har ställt. I vissa frågor innebär de åtgärder som

regeringen har vidtagit under den gångna perioden

att frågorna har fått sin lösning eller kan antas få

det inom en inte alltför avlägsen framtid. Utskottet

finner inte tillräckliga skäl föreligga för att

föregripa den pågående beredningen. Mot denna

bakgrund avstyrker utskottet motionerna

2000/01:Bo503 (s), 2000/01:Bo505 (m), 2000/01:Bo507

(m), 2000/01:Bo517 (c), 2000/01:N263 (fp) yrkande

11, 2000/01:N265 (c) yrkande 1 och 2000/01:N382 (c)

yrkande 2.

Vindkraftens ställning

Beträffande motion 2000/01:N265 (c) yrkande 4 vari

motionären föreslår att vindkraften inte skall

klassas som miljöfarlig verksamhet gör

bostadsutskottet följande bedömning.

Med miljöfarlig verksamhet avses bl.a. användning

av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt

som kan medföra olägenhet för omgivningen genom

buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-

joniserande strålning eller annat liknande (9 kap. 1

§ MB).

Gruppstationer med vindkraftverk eller

vindkraftverk med enstaka aggregat för en sammanlagd

uteffekt av mer än 125 kW anges i bilaga till

förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet

och hälsoskydd som miljöfarlig verksamhet. Syftet

med regleringen är bl.a. att närmare ange i vilken

omfattning som den som avser att uppföra viss

anläggning skall vara skyldig att ansöka om

tillstånd enligt miljöbalken.

Enligt utskottets mening föreligger det inte

bärande skäl för att ändra den nuvarande ordningen.

Bostadsutskottet avstyrker motion 2000/01:N265 (c)

yrkande 4.

Nationalstadsparker

Inrättande av fler nationalstadsparker

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att

inrätta fler nationalstadsparker, jämför

reservation 8 (c).

Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är

enligt 4 kap. 7 § första stycket MB en

nationalstadspark. Inom en sådan park får ny

bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och

andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan

intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att

det historiska landskapets natur- och kulturvärden i

övrigt skadas. Skyddet för nationalstadsparker är

väsentligt större än vad som i allmänhet gäller för

områden som enligt 4 kap. är av riksintresse (t.ex.

de vattenområden som omfattas av älvskyddet). Detta

beror bl.a. på att det i 1 § andra stycket samma

kapitel angivna undantaget, avseende ingrepp för

utvecklings- och totalförsvarsändamål m.m., inte är

tillämpligt på nationalstadsparker.

Frågor om inrättande av ytterligare

nationalstadsparker har behandlats i

utredningsbetänkandet Nationalstadsparker (SOU

1996:38). Utredningen har remissbehandlats och

bereds inom Regeringskansliet. Diskussioner förs med

Trollhättans kommun.

Enligt motion 2000/01:Bo223 (c) yrkande 8 är det

önskvärt att fler nationalstadsparker kan inrättas i

fler städer.

I betänkandena 1996/97:BoU10 och

1997/98:BoU3 avstyrkte utskottet

motioner angående inrättande av nya

nationalstadsparker med hänvisning

bl.a. till att överväganden om att

bilda ytterligare en eller två nya

parker (Uppsala och Trollhättan)

pågick. Motsvarande motioner har

utskottet avstyrkt även under de

senaste två riksmötena (senast i

bet. 1999/2000:BoU2) med hänvisning

till att det då pågående

beredningsarbetet borde avvaktas.

Utskottet har samma uppfattning i

dag och avstyrker motion

2000/01:Bo223 (c) yrkande 8.

Riksintressen

Levande skärgårdar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

levande skärgårdars ställning som

riksintresse, jämför reservation 9 (kd, c).

I motion 2000/01:Bo508 (c) yrkande 1 förespråkas en

översyn av 4 kap. 1 och 2 §§ miljöbalken syftande

till att levande skärgårdar likställs med övriga

riksintressen, dvs. rörligt friluftsliv och turism.

Motionären framhåller att han önskar att de

attraktiva turistområdena i skärgården

fortsättningsvis skall kunna utvecklas som levande

kustmiljöer året runt och inte avvecklas till att

bli konstgjorda sommarmiljöer.

I 4 kap. MB anges geografiska områden som är av

riksintresse med hänsyn till de natur- och

kulturvärden som finns i områdena. Syftet med

bestämmelserna är att skydda dessa värden mot

exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön som

kan skada områdenas natur- och kulturvärden.

Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får

således komma till stånd i dessa områden endast om

det inte möter något hinder enligt 2-7 §§ och om det

kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar

områdenas natur- och kulturvärden.

I kapitlets 2 § anges ett stort antal områden inom

vilka turismens och friluftslivets, främst det

rörliga friluftslivets, intressen särskilt skall

beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av

exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön.

Skyddade områden är bl.a. skärgårdarna i Bohuslän,

Småland, Östergötland, Södermanland, Uppland,

Ångermanland och Norrbotten. Även vissa kustområden

(t.ex. kustområdet i Halland, Kullaberg och

Hallandsåsen med angränsande kustområden samt

kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om

Skillinge till Åhus) åtnjuter samma skydd.

Den ändring som motionären efterlyser innebär att

det vid prövning av tillåtligheten av

exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön i de

aktuella områdena särskilt skulle beaktas - utöver

vad som gäller i dag - vad företaget innebär för

åretruntboendet i området. Den effekt som motionären

synes vilja uppnå härigenom är att omvandling från

permanentbostäder till fritidsbostäder samt

nyproduktion av fritidsbostäder begränsas.

Enligt bostadsutskottets mening ligger det ett

mycket stort värde i att ha en levande skärgård.

Frågan är dock hur man i förekommande fall skall

uppnå eller bevara detta. Enligt utskottets mening

saknas det bärande skäl för att anta att lösningen

skulle finnas i den av motionären förespråkade

översynen. Utskottet avstyrker motion 2000/01:Bo508

(c) yrkande 1.

Kommunalt veto

Det kommunala vetots utformning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om det

kommunala vetots innebörd, jämför reservation

10 (c, mp).

Motionären bakom motion 2000/01:Bo531 (c) yrkar att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om det kommunala vetot och

kärnkraftsavfall. Bl.a. anser motionären det vara

angeläget att man från statens sida klart uttalar

sig för om kommunala folkomröstningar i frågor om

kärnkraftsavfall har någon betydelse eller om det

bara är ett spel med människors vilja.

I motion 2000/01:MJ836 (mp) yrkande 9 förespråkar

motionären att regeringen förtydligar under vilka

förutsättningar man avser att utnyttja möjligheten

att när det gäller slutförvar av kärnavfall gå emot

en kommun.

Det kommunala vetot fick sin nuvarande utformning

år 1990 (bet. 1989/90:BoU20). Då anförde utskottet

att det kommunala vetot i NRL är ett uttryck för

grundtanken att kommunerna skall utöva ett starkt

inflytande på den lokala miljön. Det kommunala vetot

angavs också vara ett uttryck för den kommunala

självbestämmanderätten i de markpolitiska frågorna

liksom i frågan om en industri på grund av sin

verksamhet borde tillåtas etableras i kommunen.

Utskottet ansåg emellertid att det även mot en

kommuns vilja i speciella undantagssituationer måste

finnas möjlighet att fatta beslut om lokalisering av

vissa anläggningar av stor nationell betydelse.

Utskottet betonade vikten av att stor restriktivitet

iakttas vid regeringens prövning av om en viss

anläggning skall undantas från vetorätten och att

samförståndslösningar i första hand bör

eftersträvas. Bostadsutskottet har därefter vid ett

flertal tillfällen behandlat frågor om det kommunala

vetots utformning m.m. (senast i bet.

1999/2000:BoU2) och vidhållit denna uppfattning.

Bostadsutskottet står fast vid dessa bedömningar

och anser att det saknas bärande skäl för att

närmare reglera i vilka situationer som regeringen

skall kunna ge tillstånd till en verksamhet som

kommunen, med eller utan folkomröstning, har

avstyrkt. Utskottet avstyrker motionerna

2000/01:Bo531 (c) och 2000/01:MJ836 (mp) yrkande 9.

Vattenrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- ansvaret för översvämningar och översyn av

vattendomar, m.m., jämför reservation 11 (kd,

c, fp),

- förändrad användning av bygdeavgifter.

Ansvaret för översvämningar och översyn av

vattendomar, m.m.

Förslag med anknytning till de under år 2000

inträffade stora översvämningarna förs fram i fem

motioner.

I motion 2000/01:Bo524 (s) förordas en översyn av

de lagar som reglerar ansvarsfrågan vid

översvämningar och av möjligheten att ompröva de

vattendomar som reglerar vattenföretagens

verksamhet. Enligt motionärerna sänker inte

kraftföretagen nivåerna i magasinen för att

förebygga alltför höga vattenflöden nedanför

dämningsområdena.

Även i motion 2000/01:Bo528 (s) förespråkar

motionärerna en översyn av vattenlagstiftningen. Det

antyds i motionen att dagens vattenföretag inte

anpassar regleringen av dammarna till rådande

förhållanden utan att för den skull bryta mot

bestämmelser som meddelats i respektive vattendom.

Enligt motion 2000/01:Bo532 (s) finns det behov av

en översyn av de vattendomar som reglerar

ansvarsfrågan för elproduktionsföretagen vid

översvämningar och produktionsstörningar. Bl.a.

ifrågasätter motionärerna om man vid bestämmande av

tappnings- och dämningsgränser tagit tillräcklig

hänsyn till de risker som kan uppkomma vid häftigt

regn i ett läge med hög fyllnadsgrad både i älvar

och i magasin.

Även i motion 2000/01:Fö403 (c, s) yrkande 3

begärs en översyn av landets vattendomar i syfte att

undersöka konsekvenserna av regleringarna och

vattenregleringsföretagens ersättningsskyldighet.

Enligt motion 2000/01:Bo521(kd) bör staten ansvara

för och investera i ett antal översvämningsförråd i

landet, bättre flödesprognoser utarbetas, en

samordnad konsekvensutredning nedströms göras när en

kommun via Räddningsverket får statsbidrag rörande

åtgärder i en älv, dagens vattendomar ses över samt

en utredning tillsättas med uppgift att utreda

konsekvenserna av de nu föreslagna åtgärderna.

Översvämningarna år 2000 har naturligtvis

uppmärksammats även utanför riksdagen. Flera av de

förslag som förts fram i motionerna motsvarar

sålunda krav som Hälsingerådet (en samorganisation

för räddningstjänsten i Hälsingland) har ställt i en

skrivelse till regeringen.

Flera åtgärder har också redan vidtagits för att

förebygga framtida skador och underlätta

räddningsinsatser om sådana blir nödvändiga. Exempel

på detta är att Räddningsverket i regleringsbrev har

erhållit uppdrag att redovisa arbetsläget vad avser

uppbyggnad av regionala resursdepåer för att bekämpa

skogsbränder och avhjälpa översvämningar. I frågan

om flödesprognoser uppdrog regeringen den 26 oktober

2000 åt SMHI att göra en sammanställning av

erfarenheterna av sommarens kraftiga regn och

översvämningar i södra Norrland och att göra en

bedömning av träffsäkerheten och kvaliteten på

prognoser och varningar under den berörda perioden.

I uppdraget ingick även att SMHI skulle redovisa hur

informationen spridits till berörda myndigheter och

organisationer. SMHI har lämnat sin rapport. Frågan

har dock ännu inte färdigbehandlats inom

Regeringskansliet. Frågan om samordnad

konsekvensutredning som tas upp i kd-motionen bereds

inom Försvarsdepartementet. Miljöministern har i

riksdagen, den 6 december 2000, besvarat en fråga

som berör omprövning av vattendomar. Han meddelade

då bl.a. att frågan om vattendomarna och deras

betydelse för de höga vattenflödena, liksom frågan

om möjligheten att inom ramen för befintlig

lagstiftning ompröva domarna, har diskuterats med

landshövdingarna och Kammarkollegiet. Med

utgångspunkt i bl.a. dessa diskussioner övervägs

inom Miljödepartementet tilläggsdirektiv till

Miljöbalksutredningen (M1999:03) med inriktning på

att kommittén på grundval av relevanta vattendomar

skall utreda behovet av ändringar i miljöbalken.

Frågan bereds fortfarande.

Angående de ansvarsfrågor och skadeersättningar

som kan aktualiseras av de aktuella översvämningarna

vill utskottet erinra om följande.

Den som äger en vattenanläggning är skyldig att

underhålla den så att det inte uppkommer skada för

allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i

vattenförhållandena. Den som enligt 28 kap. 12 § MB

har fått rätt att använda någon annans

vattenanläggning är tillsammans med ägaren skyldig

att underhålla anläggningen, om inte miljödomstolen

bestämt något annat. (11 kap. 17 § MB). Vid brister

i underhållsansvaret som leder till skada för annan

kan den underhållsskyldige bli skadeståndsskyldig.

Den som är skyldig att underhålla en

dammanläggning för vattenreglering skall ersätta

skada som orsakas av att anläggningen inte ger

avsett skydd mot utströmmande vatten (dammhaveri).

Ansvaret är, med undantag för haverier som orsakats

av bl.a. krigshandlingar, strikt och alltså

oberoende av vållande (11 kap. 18 § MB).

Kraftverksdammar för strömkraftdrift kan omfattas av

detta ansvar.

Om en vattenverksamhet eller en vattenanläggning

som har utförts i enlighet med ett tillstånd enligt

miljöbalken medför skador som inte förutsågs av

miljödomstolen när tillståndet meddelades, får den

skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt

31 kap. MB. Anspråk på oförutsedda skador skall för

att få tas upp till prövning framställas till

miljödomstolen inom fem år eller den längre tid,

högst tjugo år, som kan ha bestämts i samband med

tillståndet (24 kap. 13 § MB).

Förordningen (1998:928) om bygde- och

fiskeavgifter ger möjligheter för den som lider

skada genom en vattenverksamhet att erhålla

ersättning för skadan. Ansökan om ersättning görs

hos miljödomstolen.

Enligt bostadsutskottets mening är det av största

vikt att de av översvämningarna aktualiserade

frågorna om bl.a. översyn av vattendomar och ansvar

för skador blir föremål för nya överväganden.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att

regeringen redan har tagit ett flertal initiativ och

anser sig kunna utgå från att regeringen utan något

särskilt tillkännagivande kommer att fullfölja det

redan påbörjade arbetet och till riksdagen återkomma

med redovisning av de förslag eller åtgärder som

bedöms bli aktuella för att bl.a. kunna minimera

riskerna för nya översvämningar.

Med det anförda avstyrker bostadsutskottet

motionerna 2000/01:Bo521 (kd), 2000/01:Bo524 (s),

2000/01:Bo528 (s), 2000/01:Bo532 (s) och

2000/01:Fö403 (c, s) yrkande 3.

Bygde- och fiskeavgifter

I motion 2000/01:Bo534 (s) förespråkar motionärerna

att riksdagen fattar beslut om att ändra

förordningen (1998:928) och bygde- och fiskeavgifter

så att bygdeavgifterna kan användas även till

lönekostnader för arbete som är inriktat på att

främja bygdens näringsliv och service.

De aktuella avgiftsmedlen skall i första hand

användas för bidrag eller ersättningar till den som

lider skada genom en vattenverksamhet. Sedan medel i

mån av behov har avsatts för användning för detta

ändamål skall resterande medel användas till

investeringar för ändamål som främjar näringsliv

eller service i bygden eller annars är till nytta

för denna. Respektive länsstyrelse fattar beslut om

sådan användning av medlen.

Enligt utskottet mening saknas

det bärande skäl för att

genomföra den av motionärerna

föreslagna ändringen. Utskottet

avstyrker motion 2000/01: Bo534

(s).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Älvskyddets utformning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ796

yrkande 5 och 2000/01:MJ841 yrkande 7.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

2. Småskalig vattenkraft

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo525 yrkandena

1 och 2.

Reservation 3 (kd, c)

3. Lagstiftning angående vindkraft

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo503,

2000/01:Bo505, 2000/01:Bo507, 2000/01:Bo517,

2000/01:N263 yrkande 11, 2000/01:N265 yrkande 1

och 2000/01:N382 yrkande 2.

Reservation 4 (m)

Reservation 5 (c)

Reservation 6 (fp)

4. Vindkraftens ställning

Riksdagen avslår motion 2000/01:N265 yrkande

4.

Reservation 7 (kd, c)

5. Inrättande av fler nationalstadsparker

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo223 yrkande

8.

Reservation 8 (c)

6. Levande skärgårdar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo508 yrkande

1.

Reservation 9 (kd, c)

7. Det kommunala vetots utformning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo531 och

2000/01:MJ836 yrkande 9.

Reservation 10 (c, mp)

8. Översyn av vattendomar och ansvar för

översvämningar, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo521,

2000/01:Bo524, 2000/01:

Bo528, 2000/01:Bo532 och 2000/01:Fö403 yrkande 3.

Reservation 11 (kd, c, fp)

9. Bygde- och fiskeavgifter

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo534.

Stockholm den 22 februari 2001

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut

Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt

Hagström (kd), Sten Andersson (m), Inga Berggren

(m), Anders Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten

Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Carl-Erik

Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp) och Carina

Adolfsson Elgestam (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Älvskyddets utformning (punkt 1)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01: MJ796 yrkande 5. Därmed avslås motion

2000/01:MJ841 yrkande 7.

Ställningstagande

I och med att regeringen beslutat att stänga

kärnkraftverk i förtid så ökar behovet av alternativ

energi. Frågor om utnyttjande av vattenkraft gör sig

därvid gällande i än högre grad. Det råder enligt

vår mening inte någon tvekan om att vattenkraften på

många sätt är bra från miljösynpunkt. Samtidigt är

det ofrånkomligt att exploateringen av vattendrag

för elproduktion har en mycket stor lokal

miljöpåverkan. Även beträffande de koncept för en

mer skonsam exploatering som på senare tid har

utarbetats av kraftindustrin gör detta sig gällande.

På samma sätt förhåller det sig med de små

vattenkraftverken. En mer betydande potential för ny

vattenkraft finns i de älvsträckor som i dag är

skyddade i miljöbalken, framför allt de fyra orörda

Norrlandsälvarna. Det bör dock inte komma i fråga

att tillåta någon exploatering i dessa områden.

Dessa unika naturmiljöer bör i stället bevaras till

kommande generationer. Vattendragsutredningens

betänkanden, som fortfarande bereds inom

Regeringskansliet, innehåller förslag som innebär

ett försvagat skydd. Enligt vår mening är dock

dagens älvskydd väl avvägt. Det är angeläget att

detta ges regeringen till känna.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:MJ796

yrkande 5 (m) och innebär att motion 2000/01:MJ841

yrkande 7 (fp) avstyrks.

2. Älvskyddets utformning (punkt 1)

av Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01: MJ841 yrkande 7. Därmed avslås motion

2000/01:MJ796 yrkande 5.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen att älvskyddet bör utformas

så att skyddsbehovet skall bedömas oberoende av

vilket syfte ett planerat ingrepp tjänar, vilket

förespråkas i fp-motion 2000/01:MJ841 yrkande 7.

Kraven på ytterligare utbyggnad av vattendragen kan

förväntas öka i samband med den planerade

avvecklingen av kärnkraftsreaktorer. Härtill kommer

att det legala älvskyddet är alltför svagt. Enligt

min mening bör dock vattenkraftsutbyggnaden i vårt

land vara ett avslutat kapitel. Detta måste

återspeglas i älvskyddets utformning. I ett första

steg bör undantagen i 4 kap. 1 § andra stycket

första meningen MB (för utvecklingen av befintliga

tätorter eller av det lokala näringslivet eller för

utförandet av anläggningar som behövs för

totalförsvaret) och 4 kap. 6 § sista stycket MB

(vattenföretag som förorsakar endast obetydlig

miljöpåverkan) tas bort.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Mitt

förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:MJ841

yrkande 7 (fp) och innebär att motion 2000/01:MJ796

yrkande 5 (m) avstyrks.

3. Småskalig vattenkraft (punkt 2)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01: Bo525 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi konstaterar att Sverige har ett uttalat mål att

främja produktion och utnyttjande av förnybar energi

och att avvecklingen av kärnkraften har påbörjats.

Samtidigt har det visat sig att hittills vidtagna

stimulansåtgärder för att tillskapa mera förnybar

energi har varit otillräckliga.

Sverige har genom sitt medlemskap i EU förbundit

sig att följa gemenskapens målsättning i olika

frågor, t.ex. EU:s åtaganden från Kyotokonferensen.

För att kunna göra detta är det mycket viktigt att

kraftfulla åtgärder vidtas på ett flertal områden.

Ett av dessa områden är etablering av små

energiproduktionsenheter för förnyelsebar energi.

Det är angeläget att de som önskar etablera

vattenkraftverk får klara förutsättningar för sin

verksamhet. Lagstiftning och myndigheters

handläggning skall i möjligaste mån utformas så att

en ökad produktion av förnybara energikällor

underlättas och att oklarheter för den enskilde i

planeringsförfarandet undanröjs.

Således bör nuvarande lagstiftning om

tillståndsförfarandet ses över så att etablering av

små vattenkraftverk förenklas och förbilligas.

Vidare bör rimliga maximala handläggningstider

införas för ansökningar om tillstånd.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:Bo525

(s) yrkandena 1 och 2.

4. Lagstiftning angående vindkraft (punkt 3)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo505 och 2000/01:507. Därmed avslås

motionerna 2000/01:Bo503, 2000/01:Bo517,

2000/01:N263 yrkande 11, 2000/01:N265 yrkande 1 och

2000/01:N382 yrkande 2.

Ställningstagande

All lagstiftning måste enligt vår mening genomsyras

av en stor respekt för den enskilda äganderätten.

Lagstiftningen bör samtidigt präglas av en stor

respekt för människors liv och hälsa samt

skyddsintressen i natur och miljö. Även andra

ytterst angelägna uppgifter för stat och kommun

liksom konflikter mellan olika äganderätter bör

beaktas vid den närmare regleringen inom olika

områden.

Frågan om etablering av vindkraft är komplicerad.

Å ena sidan har vindkraften uppenbara fördelar som

energikälla. Å andra sidan syns ett vindkraftverk på

stora avstånd och kan ge upphov till buller och

andra olägenheter. Detta gör att värdefulla kultur-

och naturvärden, liksom eventuella grannars

intressen av en fortsatt god boendemiljö, måste

beaktas. Enligt vår mening måste en markägare ges

möjlighet att själv bestämma vad marken skall

användas till och om han så önskar upplåta marken

för vindkraft. Men detta kräver att även övriga

intressen tas till vara på ett bra sätt. Det bör

därför skapas ett fungerande regelverk som sätter

snäva gränser för byggande av vindkraftverk.

Vindkraftsetableringar bör givetvis beaktas i den

kommunala planprocessen. På detta sätt kan

skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas och

förutsebarhet garanteras ägare till kringliggande

markområden. I ett inledande stadium bör det införas

ett moratorium för vindkraftsutbyggnad för

kustområdena i Stockholms skärgård, runt Gotland

samt längs Skånekusten och i Bohuslän. Därefter bör

det tas fram en nationell plan som anger vilka

kustområden som det är av riksintresse att permanent

skydda mot vindkraftsanläggningar. Vidare bör

Vindkraftsutredningens förslag att projekt med en

högre effekt än 125 kW alltid skall tillståndsprövas

enligt miljöbalken övervägas.

Det är angeläget att regeringen snarast kommer med

förslag till lagstiftning i de frågor som vi nu har

behandlat.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av m-motionerna

2000/01:Bo505 och 2000/01:Bo507. Det saknas mot

bakgrund härav bärande skäl för att med anledning av

övriga motioner föreslå ytterligare

tillkännagivanden.

5. Lagstiftning angående vindkraft (punkt 3)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 5.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo517, 2000/01:N265 yrkande 1 och

2000/01:N382 yrkande 2. Därmed avslås motionerna

2000/01:Bo503, 2000/01:Bo505, 2000/01:Bo507 och

2000/01:N263 yrkande 11.

Ställningstagande

Ett hållbart energisystem måste enligt min mening

bygga på förnybara energikällor. Sverige bör vara

föregångare med höga ambitioner och sträva efter att

minska de klimatpåverkande utsläppen från fossila

bränslen. Förnybara energikällor minskar utsläppen

och är miljötekniskt och näringspolitiskt bra. För

att förbättra vår miljö är det nödvändigt att den

svenska forskningen kring alternativa energisystem

intensifieras. En sådan forskning skapar även

komparativa fördelar för Sverige och möjliggör

export av svensk miljöpolitik. Den i detta

sammanhang viktiga utbyggnaden av svensk vindkraft

går dock mycket långsamt.

Ett av hindren för utbyggnaden är otydligheterna i

reglerna kring tillståndsprövningen. Framför allt

gäller detta rollfördelningen mellan kommun och

länsstyrelse. Det är därför av stor vikt att, vilket

uppmärksammas i de båda centermotionerna,

rollfördelningen vid tillståndsprövningen

förtydligas. Områden där det är särskilt viktigt att

vindkraftsutbyggnaden underlättas är Öland och

Gotland.

Ett annat hinder är den låga prioriteringen av

vindkraftsintresset gentemot andra etablerade

intressen. Det är, såsom framhålls i

Vindkraftsutredningens slutbetänkande, viktigt att

ta fram kvantitativa mål för vindkraftsutbyggnaden.

Det av utredningen föreslagna planeringsmålet, som

svarar mot en produktion av 10 TWh per år, framstår

som rimligt. Det är av stor betydelse för

vindkraftsutbyggnaden att det upprättas en nationell

vindkraftsplan där vissa områden utpekas som

riksintressen för vindkraft enligt bestämmelserna i

3 kap. MB. Öland och Gotland bör i en sådan plan

anges som områden av riksintresse för vindkraft.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Mitt

förslag lämnas med anledning av c-motionerna

2000/01:Bo517, 2000/01:N265 yrkande 1 och

2000/01:N382 yrkande 2. Det saknas mot bakgrund

härav bärande skäl för att i anledning av övriga

motioner föreslå ytterligare tillkännagivanden.

6. Lagstiftning angående vindkraft (punkt 3)

av Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:N263 yrkande 11. Därmed avslås motionerna

2000/01:Bo503, 2000/01:Bo505, 2000/01:Bo507,

2000/01:Bo517, 2000/01:N265 yrkande 1 och

2000/01:N382 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag kan konstatera att den planerade avvecklingen av

kärnkraften till år 2010 medför att

energiplaneringen måste inriktas på en växling mot

andra energislag och effektivisering av

elanvändningen.

Det är dock tveksamt om en fortsatt utbyggnad av

vindkraftverken på Gotland bör ske. Vindsnurrorna

innebär ett mycket kraftigt och störande ingrepp i

landskapsbilden. En "skog" av höga bullrande snurror

med kraftiga rotorblad dominerar helt den omgivande

naturen; träd och kyrktorn kan inte hävda sig längre

i det gotländska kulturlandskapet.

Vindkraftverken i landet finansieras med ett antal

beräkningsbara och några svårkalkylerbara

subventioner. Därutöver uppkommer kostnader för

nätinvesteringar för att klara de varierande

leveranserna från vindkraften. Vindkraftföretagen

skall visserligen betala en viss anslutningsavgift

som dock sannolikt inte täcker den verkliga

kostnaden.

Det är oklart om man uppnår samhällsekonomiska

vinster av en fortsatt kraftig satsning på vindkraft

på Gotland. Därför måste en ordentlig utvärdering av

denna satsning omgående komma till stånd för att få

reda på dels lönsamheten i, dels miljökonsekvenserna

av en fortsatt satsning. Ytterligare försök med

vindkraftverk placerade till havs bör dock göras.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Mitt

förslag lämnas med anledning av fp-motion

2000/01:N263 yrkande 11 och innebär att övriga

motionsyrkanden avstyrks.

7. Vindkraftens ställning (punkt 4)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 7.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:N265 yrkande 4.

Ställningstagande

Vindkraft klassificeras bl.a. i tillståndssammanhang

som miljöfarlig verksamhet och hamnar härigenom i

samma kategori som fossileldade kraftverk,

massafabriker, kemiska fabriker och annan verksamhet

som utan tvivel innebär risker för miljön.

Vindkraften är en förnybar energikälla som inte ger

några som helst utsläpp, inget avfall och kräver

inga miljöfarliga transporter. Den eventuella

miljöbelastning som vindkraften brukar tillskrivas

är ljud som kan uppfattas som störande (buller) och

skuggor som begränsas till verkets omedelbara

omgivning. Bedömningar av eventuell påverkan på

flora och fauna görs vid bygglovs- och

miljöprövningen.

För att ha rimlig substans bör begreppet

"miljöfarlig" begränsas till mätbar fysisk och

kemisk miljöpåverkan, från utsläpp etc. Det kan man

kalla reell miljöpåverkan som behöver regleras och

övervakas. Vindkraftens miljöpåverkan kan man

snarare klassificera som virtuell, eftersom den

begränsas till människors syn- och hörselintryck.

Denna påverkan bedöms vid tillståndsprövningen och

kan inte rimligen kräva någon övervakning eller

kontroll, utöver det kontrollprogram som projektören

och eller ägaren åtar sig i samband med

tillståndsgivningen. Vindkraften skall enligt vår

mening inte klassas som miljöfarlig verksamhet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av c-motion

2000/01:N265 yrkande 4.

8. Inrättande av fler nationalstadsparker

(punkt 5)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 8.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo223 yrkande 8.

Ställningstagande

En av många mycket viktiga uppgifter på miljöområdet

är att skydda grön-områden, parker och grönytor i

städerna. Stadsregionernas djur- och växtliv är

mycket sårbara. Detta innebär att strukturen på

tätorternas grönområden måste ha goda samband med

omgivande naturområden. Grönområdena har även en

stor social betydelse för människors välbefinnande i

ett stadslandskap. Genom inrättande av

nationalstadsparker ges stora områden skydd och

status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre

förvalta dessa naturtillgångar. Det är av den

anledningen önskvärt att fler nationalstadsparker

inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att

planer på inrättande av nya nationalstadsparker

skall vara lokalt förankrade. Enligt utskottets

mening bör detta, framför allt mot bakgrund av de

överväganden som fortfarande görs inom

Regeringskansliet, ges regeringen till känna.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Mitt

förslag lämnas med anledning av c-motion

2000/01:Bo233 yrkande 8.

9. Levande skärgårdar (punkt 6)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 9.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo508 yrkande 1.

Ställningstagande

För att den svenska skärgården, särskilt den

bohuslänska, även i fortsättningen skall kunna leva

och utvecklas året runt finns det skäl att nu vidta

speciella nationella åtgärder så att inte den

levande skärgården missgynnas i förhållande till

turismen och friluftslivet som anses vara av

riksintresse.

Staten har noga angett att kustområdet och

skärgården i Bohuslän från norska gränsen till

Lysekil är så unik att det via lagstiftning anges

att det är av riksintresse vad som sker i dessa

områden.

Under de senare åren har just detta område satts

under hård press genom att framför allt fastigheter

för åretruntboende har omvandlats till fritids-

eller turisthus. Detta leder så småningom till allt

högre och i många fall orimliga fastighetspriser med

svårigheter för åretruntboende att konkurrera med

kapitalstarka köpare som söker fritidsboende. Det

leder till i sin tur till färre åretruntboende och

en allt äldre befolkning med resultat som sämre

åretruntservice både vad gäller offentlig och annan

basservice. För de äldre som bor kvar har effekterna

blivit en allt högre boendekostnad på grund av att

de höga fastighetspriserna driver upp

taxeringsvärdena och därmed fastighetsskatten. Med

dålig eller ingen service är den negativa spiralen i

gång, vilket gör att företagare inte heller vågar

behålla eller nystarta verksamheter i skärgården.

Dessa problem gör sig gällande i alla skärgårdar,

inte bara den bohuslänska.

Den unika skärgård som i lagstiftningen anges som

riksintresse för turism har snart inte kvar den

kraft som krävs för att ett samhälle skall kunna

leva och skapa kreativa miljöer året runt. För att

skärgården skall vara intressant som rekreation och

för turism krävs att det för skärgården ges

förutsättningar att vara levande året runt. Även

detta är uppenbart ett riksintresse, annars kommer

lagstiftningen i sin nuvarande utformning att vara

för ett bevarande av något som inte längre finns

eller som stora delar av året är dött. Detta kan

inte ha varit lagstiftarens mening då riksdagen gav

ett sådant starkt skydd för en miljö som ansågs

intressant att bevara. Därför är det dags att

överväga en översyn av miljöbalken i aktuellt

avseende för att sätta natur- och kulturvärdena samt

turismens och friluftslivets intressen parallellt

med kravet på, eller snarare behovet av, att det

finns en levande skärgård. Det viktiga är att de

attraktiva turistområdena i skärgården skall kunna

utvecklas som levande kustmiljöer året runt och inte

avvecklas till att bli konstgjorda sommarmiljöer.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av c-motion

2000/01:Bo508 yrkande 1.

10. Det kommunala vetots utformning m.m.

(punkt 7)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor

Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 10.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo531 och 2000/01:MJ836 yrkande 9.

Ställningstagande

Problemet med slutförvaring av kärnkraftsavfall

måste få sin lösning. Vi måste i Sverige ta hand om

våra egna sopor. När det gäller den mycket

besvärliga frågan att ta hand om avfall efter

kärnkraft så pågår det nu en lång rad undersökningar

om var och på vilket sätt man skall förvara

kärnkraftsavfallet. Runt om i landet har man också

aktualiserat folkomröstningar eller redan genomfört

en omröstning i kommunen för att få veta vad folket

säger i denna fråga. Några har avfärdat problemet

med att säga nej till att avfallet skall placeras i

deras kommun.

Frågan är om det är kommunerna som även i denna

miljöfråga skall få använda sig av det kommunala

vetot och verkligen säga ja eller nej, eller om

frågan skall anses så komplex att staten måste ta

det övergripande ansvaret och bestämma utifrån

noggranna undersökningar om bästa plats och vilken

metod som skall användas för att på ett så säkert

sätt som möjligt ta hand om avfallet.

Just nu råder det osäkerhet om hur man skall tolka

de folkomröstningar som varit i frågan och löften om

kommande folkomröstningar. Med tanke på

statsmakternas hittillsvarande agerande är det

logiskt att denna förvirring finns i kommunerna och

inte minst bland folket.

Eftersom man ändå i dag arbetar med kommunala

folkomröstningar i frågan anser vi att det är

angeläget att man ifrån statens sida klart uttalar

sig för om dessa folkomröstningar har någon

betydelse eller om det bara är ett spel med

människors vilja. Frågan är för allvarlig för ett

sådant handlande när det ytterst är fråga om

människors förtroende för demokratiska spelregler.

Kommunernas rätt att säga nej till etablering av

miljöförstörande anläggningar i den egna kommunen är

en av hörnstenarna i den kommunala

bestämmanderätten. Den kommunala vetorätten är också

en förutsättning för en reell demokrati. Kommunerna

har ett övergripande ansvar för människors hälsa och

för miljön i kommunen. En förutsättning för att

kommunerna skall kunna ta detta ansvar är

naturligtvis att de ges ett helt avgörande

inflytande över vilka verksamheter som skall få

lokaliseras till kommunen. Det kommunala vetot

innebär att kommunfullmäktige i en kommun som är

aktuell för slutförvar måste tillstyrka verksamheten

för att regeringen, som är den myndighet som

tillåtlighetsprövar ett slutförvar för kärnavfall,

skall kunna ge tillstånd. Det kommunala vetot är

dock försett med ett förbehåll då det gäller

slutförvar för kärnavfall, den s.k. vetoventilen,

som innebär att regeringen har rätt att bortse från

kommunens veto. Det råder i dag otydlighet om under

vilka förutsättningar regeringen har rätt att

utnyttja vetoventilen. I många kommuner framförs

ståndpunkten att regeringen aldrig kommer att

utnyttja den. I SKI:s skrift Frågor och svar

framkommer dock att regeringen har rätt att gå emot

ett fullmäktigebeslut under förutsättning att

"noggranna undersökningar har gjorts på minst två

platser". SKI:s tolkning av vetoventilen är alltså

att regeringen har rätt att använda den efter

provborrningarna.

Det är inte ansvarsfullt gentemot de i den

nuvarande platsvalsprocessen ingående kommunerna att

det finns olika tolkningar av vad vetoventilen

innebär.

Med hänvisning till vad vi framfört i

reservationen hemställer vi om en allmän översyn av

folkomröstningsinstitutet som ett instrument för

människor att påverka sin livsmiljö. Översynen bör

också omfatta frågan om kärnkraftsavfallet är en

fråga för staten eller om det kommunala vetot skall

gälla även denna miljöfråga. Vidare bör regeringen

förtydliga under vilka förutsättningar man med

nuvarande regler avser att utnyttja vetoventilen.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2000/01:Bo531 (c) och 2000/01:MJ836 (mp) yrkande 9.

11. Översyn av vattendomar och ansvar för

översvämningar, m.m. (punkt 8)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 10.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo521 och 2000/01:Fö403 yrkande 3. Därmed

avslås motionerna 2000/01:Bo524, 2000/01:Bo528 och

2000/01:Bo532.

Ställningstagande

Efter att ha börjat summera insatserna och det som

hände under sommarens översvämningar i Hälsingland

finns det en stor oro bland befolkningen inför

framtida översvämningar och de konsekvenser dessa

kan få.

De flöden och de nivåer som uppmättes i juli är på

inget sätt extrema. Det som medierna under sommaren

kallade katastrof är normalt återkommande händelser

i de nord- och mellansvenska länen. Statistik som

förts i mer än 100 år visar att sommarens

översvämningar måste betecknas som regelbundet

återkommande höga flöden. Landskapet kommer alltså

att drabbas av höga flöden även i framtiden.

Skillnaden är att översvämningarna under senare år

har haft en tendens att inträffa oftare än tidigare.

Sommarens översvämningar har på många håll lett

till mycket allvarliga skador. Berörda kommuner

drabbas av stora och oförutsedda kostnader. I många

fall är det fråga om mindre inlandskommuner med

redan ansträngd ekonomi, sviktande

befolkningsunderlag och svag arbetsmarknad. Ovanåker

är en av de drabbade kommunerna som under den

senaste översvämningen 1985 drabbades av kostnader

på 42 miljoner kronor, men där den statliga

ersättningen bara gav 9 miljoner kronor. Hur stora

kostnaderna blir denna gång är ännu inte fastställt.

Även enskilda personer har drabbats hårt, då

vanliga försäkringar normalt inte täcker skador av

denna typ. Förorenade brunnar och sjuka hus har

rapporterats från många håll.

Eftersom översvämningarna är frekvent återkommande

och dessutom kan drabba mycket stora geografiska

områden samtidigt bör staten ansvara för och

investera i ett antal regionala översvämningsförråd

i landet med gemensam utrustning för att på ett

bättre sätt klara av kommande översvämningar.

Förråden bör placeras strategiskt i Sverige där

översvämningar regelbundet inträffar, varav ett i

Hälsingland.

Bättre flödesprognoser är nödvändiga med en samlad

prognosbild för att kommunerna skall kunna vidta

lokala förebyggande åtgärder. Prognoserna bör

samordnas med de översiktliga

översvämningskarteringar som är gjorda.

När en kommun via Räddningsverket får statsbidrag

rörande åtgärder i en älv så måste en samordnad

konsekvensutredning nedströms göras. Även dagens

vattendomar måste ses över.

De domar som finns är ålderstigna och tar inte

hänsyn till hela älvsystemet, utan gäller ofta

endast damm för damm. Vattendomarna bör ses över.

För att förebygga framtida översvämningar och den

skada de åsamkar bör en utredning tillsättas med

uppgift att utreda konsekvenserna av de åtgärder som

vi nu har föreslagit.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2000/01:Bo521 (kd) och 2000/01:Fö403 (c, s) yrkande

3. Det saknas mot bakgrund härav bärande skäl för

att i anledning av övriga motioner föreslå

ytterligare tillkännagivanden.

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Bo223 av Lennart Daléus (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inrättande av

nationalstadsparker.

2000/01:Bo503 av Barbro Andersson Öhrn (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om miljöprövning av

vindkraften.

2000/01:Bo505 av Bertil Persson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skydd av känsliga

kustområden mot vindkraftsutbyggnad.

2000/01:Bo507 av Knut Billing m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till lagstiftning om vindkraft i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2000/01:Bo508 av Åsa Torstensson (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en översyn av 4

kap. 1 och 2 §§ miljöbalken syftande till att

levande skärgård likställs med övriga riksintressen.

2000/01:Bo517 av Agne Hansson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen sin mening

vad i motionen anförs om underlättande av

vindkraftsutbyggnad på Öland och Gotland.

2000/01:Bo521 av Ragnwi Marcelind (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en

konsekvensutredning av föreslagna åtgärder.

2000/01:Bo524 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

översyn av de lagar som reglerar ansvarsfrågan vid

översvämningar, samt en översyn av möjligheten att

ompröva de vattendomar som reglerar

vattenkraftföretagens verksamhet.

2000/01:Bo525 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

nuvarande lagstiftning om tillståndsförfarandet så

att etablering av små vattenkraftverk förenklas och

förbilligas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att rimliga maximala

handläggningstider bör införas för ansökningar om

tillstånd.

2000/01:Bo528 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

vattenlagstiftningen.

2000/01:Bo531 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det kommunala vetot

och kärnkraftsavfall.

2000/01:Bo532 av Hans Stenberg och Anders Karlsson

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

översyn av de vattendomar som reglerar ansvarsfrågan

för elproduktionsföretag vid översvämningar och

produktionsstörningar.

2000/01:Bo534 av Rune Berglund och Berit Andnor (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att förordningen om avgifter

enligt vattenlagen 1983:945 ändras så att

bygdeavgifterna kan användas även till lönekostnader

då arbetet är inriktat på att främja bygdens

näringsliv och service.

2000/01:Fö403 av Erik Arthur Egervärn och Ola Rask

(c, s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra en översyn

av landets vattendomar i syfte att undersöka

konsekvenserna av regleringarna och

vattenregleringsföretagens ersättningsskyldighet.

2000/01:MJ796 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bevarandet av våra

älvar.

2000/01:MJ836 av Ingegerd Saarinen (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

förtydliga under vilka förutsättningar man avser att

utnyttja vetoventilen.

2000/01:MJ841 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skärpa

älvskyddet enligt tre punkter.

2000/01:N263 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvärdering av

vindkraften på Gotland.

2000/01:N265 av Marianne Andersson (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om enklare hantering av

vindkraftsärenden i kommuner och länsstyrelser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vindkraften inte

skall klassas som miljöfarlig verksamhet.

2000/01:N382 av Viviann Gerdin och Sven Bergström

(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vindkraften som

riksintresse.