Bet. 2000/01:BoU7

Bostadsutskottets betänkande

2000/01:BOU07

Vissa indelnings- och länsstyrelsefrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motioner från allmänna motionstiden

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

BoU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlar bostadsutskottet under den

allmänna motionstiden 2000 väckta motioner om bl.a.

kommunindelningen och om försöksverksamheten med

regionala självstyrelseorgan i vissa län. Utskottet

föreslår att riksdagen gör två tillkännagivanden

till regeringen. Det ena tillkännagivandet föreslås

med anledning av en motion (c) och gäller frågan om

bildandet av Torslanda kommun. Utskottet anser att

det framstår som naturligt att ompröva denna fråga.

Det andra tillkännagivandet föreslås med anledning

av en motion (kd) och gäller frågan om bildandet av

Ljungskile kommun. Utskottet framhåller att det

finns anledning att i särskild ordning utreda denna

fråga.

Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden som

behandlas i detta betänkande.

Till betänkandet har fogats sju reservationer och

två särskilda yttranden.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Bo302 av Per Bill m.fl. (m, kd, c, fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att bifalla Heby kommuns

framställan om att snarast få tillhöra Uppsala län.

2000/01:Bo303 av Magnus Jacobsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Heby kommuns ansökan om att få

tillhöra Uppsala län.

2000/01:Bo304 av Åsa Torstensson (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör ompröva

Torslanda kommundels möjlighet att bilda egen

kommun.

2000/01:Bo305 av Jan Backman (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i motionen om en Skånemyndighet.

2000/01:Bo307 av Urban Ahlin och Monica Green (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att i samband med

utvärderingen av försöksverksamheten i de så kallade

storlänen också utreda om den inomregionala balansen

av myndigheter blev så som den angavs i Jan Åke

Björklunds utredning.

2000/01:Bo308 av Margareta Viklund (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fler försökslän

bör beredas möjlighet att delta i

försöksverksamheten med regionalt självstyre.

2000/01:K235 av Åke Carnerö och Magnus Jacobsson

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning som

undersöker möjligheterna av en kommundelning av

Uddevalla kommun i syfte att bilda Ljungskile

kommun.

2000/01:K397 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökat politiskt

inflytande i kommundelningar.

2000/01:K401 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i kapitel 6.2 i motionen anförs om

pågående regionförsök.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i kapitel 6.3 i motionen anförs om

att avveckla landshövdingens funktion i

försökslänen.

2000/01:N261 av Lennart Daléus (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om ökade möjligheter till

självbestämmande för Stockholms skärgård.

Utskottets överväganden

Rikets administrativa indelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör

- avslå ett motionsförslag om att ändra

indelningslagen, jämför reservation 1 (c),

- som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anför om bildandet av Torslanda

kommun, jämför reservation 2 (s, v) och

särskilt yttrande 1 (mp),

- som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anför om bildandet av Ljungskile

kommun, jämför reservation 3 (s, v),

- avslå ett motionsförslag om att bilda en

skärgårdskommun, jämför särskilt yttrande 2

(c),

avslå ett motionsförslag om att ändra

länstillhörigheten för Heby kommun, jämför

reservation 4 (m, kd, c, fp).

Indelningslagen

Förutsättningarna för ändring av kommunindelningen

regleras i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges

indelning i kommuner och landsting -

indelningslagen. Lagen innebär i korthet följande:

- Regeringen får besluta om ändring i

kommunindelningen, om ändringen kan antas medföra

bestående fördel för en kommun eller en del av en

kommun eller andra fördelar ur allmän synpunkt.

Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till

önskemål och synpunkter från den eller de

kommuner som berörs. Särskild hänsyn skall också

tas till befolkningens önskemål och synpunkter (1

kap. 1 §).

- Fråga om ändring i den kommunala indelningen kan

väckas av kommun eller medlem av kommun som

skulle beröras av ändringen. Ansökan skall inges

till Kammarkollegiet (1 kap. 20 §).

- Kammarkollegiet skall göra den utredning som

behövs. Om det bedöms lämpligt kan kollegiet

överlämna åt länsstyrelsen eller särskild

utredare att göra utredningen (1 kap. 21 §).

- När det finns särskilda skäl skall en särskild

undersökning göras om befolkningens inställning

till ändringen (1 kap. 24 §).

-

Vid riksdagens behandling av motioner om

kommundelningar våren 1999 (bet. 1998/99:KU21) intog

en majoritet (m, kd, mp, c, fp) ståndpunkten att det

borde bli lättare att dela kommuner genom att

procedurerna som har samband med kommundelningar

underlättas. Riksdagen gav också regeringen detta

till känna.

Med anledning av riksdagens beslut utfärdade

regeringen hösten 1999 direktiv (dir. 1999:98) för

en utredning om åtgärder för att stärka den

medborgerliga insynen och deltagandet i den

kommunala demokratin - Kommundemokratikommittén.

Enligt direktiven skall kommittén se över

bestämmelserna i indelningslagen när det gäller

förutsättningarna för att genomföra en

indelningsändring och föreslå de ändringar som kan

anses motiverade. Kommittén skall se över hur de

procedurer som har samband med kommundelningar kan

underlättas, dvs. hur ärendena utreds, vem som

beslutar samt möjligheten att genomföra en snabb

indelningsändring när väl beslut fattats. Kommittén

skall också göra en utvärdering av de allmänna

kommunaldemokratiska erfarenheterna från de

kommundelningar som genomförts under 1990-talet i

syfte att bl.a. se om och i så fall på vilket sätt

medborgarnas engagemang ökat genom delningen.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete senast den 31

maj 2001.

I Centerpartiets partimotion 2000/01:K397 yrkande

5 förordas att det politiska inflytandet bör öka vid

kommundelningar. Enligt motionen är det mot denna

bakgrund orimligt att en statlig myndighet,

Kammarkollegiet, skall göra en första bedömning av

hur en kommundelning bör ske. Regeringen bör därför

ensam ges ansvaret för att bedöma och utreda frågor

om kommundelning.

Grunderna för när ändringar i kommunindelningen

får komma till stånd liksom förfarandet vid en sådan

ändring regleras, som framgår ovan, i

indelningslagen (1979:411). När det är fråga om en

ändring som föranleder ekonomisk reglering mellan

kommuner är det endast regeringen som får besluta om

sådan ändring. Det innebär att det i fråga om

delning av en kommun är regeringen som har att fatta

detta beslut. Kammarkollegiets roll är i dessa fall

endast att utreda om de förutsättningar för en

delning som lagen ställer upp föreligger. Om

Kammarkollegiet finner att så inte är fallet kan

kollegiet avslå ansökan. Detta beslut kan emellertid

överklagas till regeringen.

Till skillnad från motionärerna anser utskottet

att dagens ordning ger det politiska inflytande i

kommundelningsfrågor som motionärerna efterlyser. I

de fall en delning skall komma till stånd är det en

politisk instans, regeringen, som fattar beslutet.

Det faktum att en myndighet, Kammarkollegiet, i

stället för t.ex. Regeringskansliets tjänstemän

svarar för att ett beslutsunderlag tas fram

förändrar naturligtvis inte detta förhållande.

Däremot kan det finnas anledning att på andra sätt

och på andra nivåer förstärka det demokratiska och

det politiska inflytandet vid kommundelningar. Som

framgår ovan är också denna fråga föremål för

överväganden inom den av regeringen tillsatta

Kommundemokratikommittén. Utskottet delar mot denna

bakgrund inte motionärernas syn på behovet av att nu

vidta ändringar i beslutsordningen i

kommundelningsfrågor. Partimotion 2000/01:K397 (c)

avstyrks sålunda.

Bildande av Torslanda kommun

Torslandabor ansökte 1997 hos Kammarkollegiet om att

av Torslanda och Björlanda församlingar i Göteborgs

kommun bilda en ny kommun - Torslanda. Kollegiet

uppdrog åt Svenska Kommunförbundet att utreda

frågan. Kommunförbundet redovisade uppdraget samma

år. I samband med 1998 års val genomfördes också en

folkomröstning i hela Göteborgs kommun. Vid denna

röstade 64,6 % av de röstande i Torslanda för en

delning. I hela Göteborg var motsvarande andel 17,5

%.

I början av 1999 remitterade Kammarkollegiet

ärendet till Länsstyrelsen i Västra Götaland, som i

sin tur inhämtat yttrande från Göteborgs kommun. Vid

sin behandling av frågan har kommunfullmäktige

avstyrkt en delning. Mot detta beslut reserverade

sig (m) och (fp). Länsstyrelsen har i sin tur

uttalat att det inte fanns några bärande skäl för en

delning. Kammarkollegiet har därefter den 18 juni

1999 avstyrkt en delning. I sin motivering anför

Kollegiet bl.a. att eftersom fullmäktige i Göteborgs

kommun sagt nej till en delning krävs det enligt

indelningslagen synnerliga skäl för att en delning

skall få genomföras. Vid en sammanvägning av

ortsbefolkningens önskemål om en delning och

indelningslagens krav på befolkningsunderlag,

tillfredsställande service, ekonomisk bärkraft och

de intressen i övrigt som kommunen har att företräda

har Kammarkollegiet inte funnit att synnerliga skäl

föreligger.

Kammarkollegiets beslut har av företrädare för

Nätverket för Torslandas Framtid överklagats till

regeringen, som den 23 mars 2000 avslagit

överklagandet. I sitt avslag ansluter sig regeringen

till Kammarkollegiets bedömning att en kommundelning

inte bör komma till stånd.

Med hänvisning till att riksdagen har gett

regeringen i uppdrag att se över möjligheterna att

skapa förutsättningar som gör det lättare att dela

kommuner förordas i motion 2000/01:Bo304 (c) att

beslutet om Torslandas framtid på nytt bör prövas

av regeringen.

En viktig förutsättning för att kunna öka det

demokratiska inflytandet på kommunal nivå är att

kommunindelningen upplevs som ändamålsenlig och

naturlig av kommuninvånarna. Sedan 1971 års

kommunsammanslagningar upplevs detta inte alltid

vara fallet. I många kommuner har också frågan om

att dela kommunen väckts. Flera nya kommuner har

även bildats genom delning. Samtidigt är det en bred

uppfattning att möjligheten till delning har

tillämpats alltför restriktivt. Inte minst gäller

det mot bakgrund av det ökade lokala och därmed

demokratiska inflytande som en delning kan ge.

Enligt vår mening har i många fall alltför liten

hänsyn tagits till den lokala opinionen i den

kommundel som vill bilda en egen kommun.

Ett tydligt exempel på där den lokala opinionen

satts åt sidan är Torslanda kommundel i Göteborgs

kommun. Vid en folkomröstning med ovanligt högt

valdeltagande röstade närmare två tredjedelar av

Torslandaborna för att Torslanda skulle bilda en

egen kommun. Trots detta har regeringen avslagit en

ansökan om att bilda Torslanda kommun. Än märkligare

framstår detta mot bakgrund av att den utredning som

Kammarkollegiet har låtit genomföra visar att en

delning skulle kunna vara till fördel för såväl

Göteborgs kommun som Torslanda. Regeringens

ställningstagande har i stället helt och hållet

vägletts av att en majoritet av kommunfullmäktige i

Göteborg sagt nej till en delning. I praktiken har

sålunda Göteborgs kommun givits vetorätt i frågan.

De förutsättningar som indelningslagen ställer upp

för att en kommundelning skall kunna komma till

stånd är nu föremål för översyn av

Kommundemokratikommittén. Ett uttalat syfte med

översynen är att på olika sätt underlätta

kommundelningar från bl.a. demokratiska

utgångspunkter. Det kan därför förutsättas att det

lokala inflytandet vid kommundelningar i framtiden

kommer att kraftigt stärkas. Med tanke på den mycket

breda opinion för en delning som finns i Torslanda

kommundel framstår det enligt utskottets mening mot

denna bakgrund som naturligt att redan nu ompröva

frågan om att bilda Torslanda kommun.

Indelningslagen ger också regeringen möjlighet att

på eget initiativ ta upp frågan om att dela en

kommun. Frågan kan därför prövas på nytt utan att en

ny ansökan lämnas in.

Vad utskottet nu med anledning motion

2000/01:Bo304 (c) anfört om bildande av Torslanda

kommun bör riksdagen för regeringen tillkännage som

sin mening.

Bildande av Ljungskile kommun

Tätorten Ljungskile ingår sedan den 1 januari 1971 i

Uddevalla kommun. Fram till denna tidpunkt bildade

Ljungskile en egen landskommun. I Ljungs-kile har

bildats en intresseförening - Ljungskileortens

intresseförening - med syfte att verka för att

Ljungskile åter skall bli en egen kommun. Föreningen

ansökte 1997 hos Kammarkollegiet om en utredning av

frågan om delning av Uddevalla kommun och om en

folkomröstning. Utredningen skulle enligt ansökan

avse förutsättningarna för Forshälla, Resteröds,

Ljungs och Grinneröds församlingar att bilda en egen

kommun - Ljungskile kommun.

Efter remiss från Kammarkollegiet yttrade sig

Uddevalla kommun samt landstinget och Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län över intresseföreningens

framställan. Av remissvaren framgick bl.a. att ingen

av dessa instanser motsatte sig att en utredning

genomfördes.

Kammarkollegiet avslog 1997 ansökan med hänvisning

till att förutsättningar för att närmare utreda

frågan inte förelåg. Av kollegiets motivering

framgick bl.a. att befolkningsunderlaget för en ny

Ljungskile kommun skulle bli litet och att

skattekraften skulle komma att ligga under

medelskattekraften. Sammanfattningsvis fanns det

enligt Kammarkollegiet anledning anta att

indelningslagens krav på att en indelningsändring

skall innebära bestående fördelar för den berörda

kommunen eller kommundelen eller för samhället i

övrigt inte skulle komma att uppfyllas.

Kammarkollegiets beslut överklagades till

regeringen av Ljungskileortens intresseförening.

Regeringen avslog hösten 1997 överklagandet. Som

skäl för sitt beslut anförde regeringen att det för

att en utredning om ändring av kommunindelningen

skulle startas krävs att en preliminär analys visar

att förutsättningar kan bedömas föreligga för att

genomföra en sådan ändring. Enligt regeringen

förelåg sådana förutsättningar inte i ärendet.

Ljungskileortens Intresseförening har år 2000 ånyo

ansökt hos Kammarkollegiet om att frågan om en

delning skall utredas. Enligt ansökan skall

utredningen avse en ny Ljungskile kommun som bildas

av Resteröds, Ljungs och Grinneröds församlingar.

Till skillnad från den tidigare ansökan ingår

sålunda inte Forshälla församling i den föreslagna

kommunen. Efter remiss från Kammarkollegiet har

kommunfullmäktige i Uddevalla och Länsstyrelsen i

Västra Götaland avstyrkt förslaget om en utredning.

Regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen har inte

haft något att anföra i ärendet. Kammarkollegiet har

mot denna bakgrund i november 2000 ånyo avslagit

ansökan. De skäl som kollegiet anför för sitt avslag

är i allt väsentligt desamma som anfördes 1997.

Kollegiets beslut har överklagats till regeringen,

som den 25 januari 2001 har avslagit överklagandet.

I sitt beslut ansluter sig regeringen till

Kammarkollegiets bedömning.

Det är enligt motion 2000/01:K235 (kd) viktigt att

inta en positiv attityd till möjligheten att dela en

kommun när initiativet, som i Ljungskile, kommer

underifrån. För att tillgodose den opinion för en

delning som finns i Ljungs-kile bör enligt motionens

yrkande 2 en utredning tillsättas som undersöker

möjligheterna att åstadkomma en delning av Uddevalla

kommun. Enligt motionen är det viktigt att genom en

grundlig och opartisk utredning för medborgarna visa

vilka för- och nackdelar som en eventuell

kommundelning kan ge.

Den kommunreform som genomfördes 1971 innebar att

nya storkommuner bildades där sambanden mellan de

sammanslagna kommunerna inte alltid upplevdes som så

starka. Detta förhållande tillsammans med

samhällsutvecklingen i övrigt har gjort att krav på

kommundelningar vuxit fram i många kommuner. Flera

kommuner har också tillkommit genom att kommuner

delats. Det är en enligt utskottets mening riktig

utveckling, inte minst ur demokratisk synpunkt.

Samtidigt är det utskottets uppfattning att

kommundelningar tillåtits i alltför liten

utsträckning.

Den tidigare kommunen Ljungskile ingår i dag i

Uddevalla kommun. I Ljungskile har bildats en

intresseförening som har som mål att Ljungskile ånyo

skall bilda en egen kommun. Föreningen har två

gånger hos Kammarkollegiet ansökt om att frågan om

en delning skall utredas. Ansökan har vid båda

tillfällen avvisats av såväl Kammarkollegiet som

regeringen efter överklagande. Det har skett på

grundval av en preliminär analys där endast några få

faktorer har beaktats. I analysen har t.ex. inte

ingått ett så väsentligt förhållande som det

kraftiga lokala stödet för en delning.

Frågor som är så viktiga för den lokala demokratin

som kommunindelningen bör enligt utskottets mening

avgöras på ett så brett beslutsunderlag som möjligt.

Det finns därför anledning att i särskild ordning

utreda frågan om förutsättningarna för Ljungskile

att bilda en egen kommun. I en sådan utredning bör

förutom så självklara förhållanden som

befolkningsunderlag och effekterna för den kommunala

ekonomin också ingå ortsbefolkningens inställning i

frågan. Utskottet vill i detta sammanhang också

erinra om Kommundemokratikommitténs uppdrag som

syftar till att underlätta kommundelningar och där

också de lokala inflytandefrågorna lyfts fram.

Vad utskottet nu med anledning av motion

2000/01:K235 (kd) yrkande 2 anfört om en utredning

om att bilda Ljungskile kommun bör riksdagen för

regeringen tillkännage som sin mening.

Bildande av en skärgårdskommun

Som en del i ett åtgärdsprogram för en levande

skärgård föreslås i partimotion 2000/01:N261 (c)

yrkande 3 att det skall öppnas en möjlighet att

inrätta en särskild skärgårdskommun. Enligt

förslaget skulle en sådan skärgårdskommun kunna

bestå av alla skärgårdsöar i Stockholms skärgård som

saknar fast landförbindelse.

Utskottet delar den uppfattning som motionen ger

uttryck för, att en levande skärgård är en tillgång

som är väl värd att bevara. Däremot ställer sig

utskottet tveksamt till om den åtgärd som föreslås i

motionen leder till stärkta möjligheter till

permanentboende och service i skärgården. Även om en

skärgårdskommun bildad på det sätt som föreslås i

motionen troligen skulle leda till en gemensam syn i

många frågor är det långt ifrån säkert att denna

samsyn skulle omfatta alla frågor av vikt för en

levande skärgård. Utskottet vill här bara peka på

att en sådan kommun skulle omfatta en mängd små öar

spridda över ett stort geografiskt område. Även om

dessa öar skulle ingå i en och samma kommun tvingas

också denna kommun att göra prioriteringar i fråga

om lokaliseringen av kommunala inrättningar m.m. Det

är inte heller lätt att i en kommun med så spridda

och från varandra skilda kommundelar åstadkomma det

breda demokratiska inflytande som uppenbarligen

eftersträvas. Enligt utskottets mening har det mot

denna bakgrund i motionen inte påvisats att

bildandet av en skärgårdskommun i något väsentligt

avseende skulle leda till att strävandena att

bibehålla en levande skärgård skulle underlättas.

Partimotion 2000/01:N261 (c) yrkande 3 avstyrks

sålunda.

Länstillhörigheten för Heby kommun

Landets indelning i län är inte direkt reglerad i

lag eller på annat sätt. Däremot framgår

länsindelningen indirekt av det tillkännagivande

(1998:1349) om länens indelning i kommuner som

regeringen utfärdat. I tillkännagivandet räknas

sålunda Heby kommun upp som en av de kommuner som

ingår i Västmanlands län. I Heby har frågan om att

kommunen i stället skall utgöra en del av Uppsala

län väckts. Mot bakgrund härav beslutade

kommunfullmäktige i Heby att i samband med 1998 års

allmänna val genomföra en folkomröstning i frågan.

Vid folkomröstningen röstade 57,7 % för byte av

länstillhörighet till Uppsala län, medan 39,9 %

röstade för att kommunen även fortsättningsvis skall

tillhöra Västmanlands län. Med anledning av

resultatet av folkomröstningen har Heby kommun

tillställt regeringen en begäran om ändrad

länstillhörighet. Ärendet har av regeringen

överlämnats till Kammarkollegiet för utredning.

Som redovisats ovan finns det inte några

författningsbestämmelser som direkt reglerar

länsindelningen. Det finns inte heller några regler

om förfarandet vid ändringar i denna indelning.

Regeringen anses ha rätt att besluta om mindre

ändringar, medan frågor om mera omfattande ändringar

bör underställas riksdagen (prop. 1978/79:157 s. 85,

bet. KU 1978/79:40). När det gäller sambandet mellan

landstingsindelningen och länsindelningen finns det

föreskrifter i 1 kap. 2 § kommunallagen (1991:900).

Enligt huvudregeln i detta lagrum omfattar varje

landsting ett län. En ändring i länsindelningen

förutsätter således att även landstingsindelningen

ändras och vice versa.

Som ett första steg i sin beredning har

Kammarkollegiet tillfrågat länsstyrelserna och

landstingen i Västmanlands respektive Uppsala län om

kollegiet bör utreda frågan om Hebys landstings- och

länstillhörighet. Såväl länsstyrelse som landsting i

Uppsala län har tillstyrkt en sådan utredning.

Däremot har länsstyrelsen och landstinget i

Västmanlands län avstyrkt att en utredning görs.

Yttrandena från Västmanlands län var dock inte

enhälliga. Kammarkollegiet har därefter uppdragit

åt Svenska Kommunförbundet att utreda

förutsättningarna för ett byte av landsting för Heby

kommun. Kommunförbundet har i en rapport av den 22

november 1999 (Heby kommun till Uppsala läns

landsting? Förutsättningar och konsekvenser)

redovisat resultatet av sitt uppdrag.

I rapporten redovisas uppfattningen att starka

skäl talar för ett länsbyte, men det anges också

finnas skäl som talar emot. Mot den bakgrunden måste

frågan enligt rapporten hanteras extra omsorgsfullt.

Utredningens principiella ståndpunkt är dock att

Heby kommuns uppfattning bör tillmätas stor vikt när

det gäller ärendets fortsatta prövning, eftersom

samtliga politiska partier står bakom kommunens

ansökan om ett länsbyte.

Rapporten har av Kammarkollegiet remitterats för

yttrande till länsstyrelserna och landstingen i de

båda berörda länen. Länsstyrelsen och landstinget i

Västmanlands län har i sina remissyttranden avstyrkt

att Heby förs till Uppsala län. Landstinget i

Uppsala län uttalar bl.a. att ett länsbyte varken

ger avsevärda fördelar eller nackdelar för Uppsala

läns landsting och att eventuella problem och

svårigheter synes vara tämligen lätta att

överbrygga. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar i

sitt remissyttrande att något hinder för en ändring

inte föreligger och att det faktum att samtliga

politiska partier står bakom ansökan om ett länsbyte

bör tillmätas stor betydelse.

Sedan remissförfarandet avslutats har

Kammarkollegiet den 26 september 2000 i ett yttrande

till regeringen föreslagit att länsindelningen den 1

januari 2003 skall ändras på så sätt att Heby kommun

överförs från Västmanlands län till Uppsala län.

Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet.

I de båda motionerna 2000/01:Bo302 (m, kd, c, fp)

och 2000/01:Bo303 (kd) förordas att regeringen

skyndsamt skall bifalla Heby kommuns ansökan om

ändrad länstillhörighet. Enligt motionerna är det

viktigt för den kommunala demokratin att

statsmakterna visar respekt för den politiska viljan

som den kommit till uttryck i folkomröstningen i

Heby kommun.

Vid sin tidigare behandling av motionsförslag om

länstillhörigheten för Heby kommun har utskottet

uttryckt uppfattningen att det funnits grundad

anledning att förutsätta att regeringen vid sin

prövning av frågan skulle komma att ta tillbörlig

hänsyn till den lokala opinionen som den kommit till

uttryck i folkomröstningen. Sedan bostadsutskottet

och riksdagen senast tog ställning i frågan har

Kammarkollegiet, som framgår ovan, föreslagit att en

överflyttning skall ske. Utskottet har mot denna

bakgrund inte heller nu grund för någon annan

uppfattning än att regeringen vid sin pågående

prövning kommer att ta tillbörlig hänsyn såväl till

resultatet av folkomröstningen hösten 1998 som till

Kammarkollegiets yttrande. Mot bakgrund härav är

utskottet inte berett att göra det av motionärerna

begärda tillkännagivandet. Den nu pågående

beredningen av ärendet bör avvaktas. Motionerna

2000/01:Bo302 (m, kd, c, fp) och 2000/01:Bo303 (kd)

avstyrks av utskottet.

Länsstyrelsernas verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om att

1. utvidga försöksverksamheten med regional

självstyrelse, jämför reservation 5 (kd, c,

fp),

2. avveckla landshövdingeämbetet i

försökslänen, jämför reservation 6 (v, fp,

mp),

3. inrätta av en statlig Skånemyndighet,

4. utreda den inomregionala balansen i Västra

Götalands län, jämför reservation 7 (kd,

c).

Försöksverksamheten med regional självstyrelse

I Gotlands, Kalmar, Skåne och Västra Götalands län

pågår en försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning mellan stat och kommun. Försöket

syftar till utveckla formerna för en fördjupad

demokratisk förankring av det regionala

utvecklingsarbetet. Försöksverksamheten skall enligt

tidigare riksdagsbeslut (prop. 1996/97:108, bet.

1996/97:BoU13) avslutas vid utgången av år 2002.

Verksamheten är något olika utformad i de deltagande

länen beroende bl.a. på de delvis skilda

förutsättningarna. Gemensamt är dock att ansvaret

för länets regionala utveckling har flyttats från

länsstyrelsen till ett regionalt självstyrelseorgan.

Försöksverksamheten av följts upp och utvärderats

av en parlamentarisk regionkommitté (PARK). I sitt

slutbetänkande Regionalt folkstyre och statlig

förvaltning (SOU 2000:85) har kommittén bl.a.

föreslagit att den pågående försöksverksamheten

skall förlängas t.o.m. år 2006 och att ytterligare

län skall kunna ingå i den. Kommittén har dessutom

lagt fram ett förslag om den framtida regionala

organisationen. Utredningens förslag har sänts ut på

remiss till ett stort antal instanser och

remisstiden utgår i april 2001.

Förslag som avser försöksverksamheten med regional

självstyrelse förs fram i två motioner.

Det är enligt motion 2000/01:Bo308 (kd) yrkande 2

uppenbart att samhällsutvecklingen ställer krav på

regional samverkan. Försöket med regionala

självstyrelseorgan utgör därför ett viktig steg mot

en sådan samverkan. Försöksverksamheten bör enligt

motionen därför utvidgas till att omfatta flera län.

Även i motion 2000/01:K401 (mp) yrkande 12

föreslås att antalet försökslän skall utökas. Det

sker bl.a. med hänvisning till det förslag med

förlängd och utökad försöksverksamhet som den

parlamentariska regionkommittén har lagt fram.

Som utskottet kortfattat har redovisat ovan har

den parlamentariska regionkommittén i sitt

slutbetänkande föreslagit att försöksverksamheten

med regionala självstyrelseorgan dels skall

förlängas, dels skall öppnas för ytterligare

försökslän. Förslaget är föremål för remiss. Det

kommer därefter att beredas av regeringen. Enligt

utskottets mening bör denna beredning inte

föregripas. Motionerna bör därför inte nu vinna

riksdagens bifall.

Avveckling av landshövdingeämbetet i

försökslänen

Försöksverksamheten med regionala självstyrelseorgan

innebär bl.a. att vissa länsstyrelseuppgifter i

försökslänen har förts över från länsstyrelsen till

re-gionorganet. För att ytterligare tydliggöra

ansvarsfördelningen mellan dessa regionorgan och

länsstyrelsen bör landshövdingeämbetet enligt motion

2000/01:K401 (mp) yrkande 13 avvecklas i

försökslänen och ersättas med en länschef.

Med hänsyn till att det är fråga om en

försöksverksamhet finns det enligt utskottets

mening inte nu anledning att göra

organisatoriska ändringar av den art som

föreslås i motion 2000/01:K401 (mp). Det får

förutsättas att frågan om landshövdingens

ställning och andra hithörande frågor av mera

administrativ karaktär kommer att övervägas i

samband med att slutlig ställning tas till

utformningen av den statliga organisationen på

regional nivå. Motionen avstyrks sålunda.

Inrättande av en statlig Skånemyndighet

Skåne län är ett av de län som ingår i försöket med

regionala självstyrelseorgan. I Skåne innebär

försöksverksamheten att en uppgiftsfördelning gjorts

mellan det direktvalda regionorganet och den

statliga länsstyrelsen. En konsekvens av detta är

att länsstyrelsens styrelse har avskaffats. Med

hänvisning till att försöket av allt att döma kommer

att förlängas finns det enligt motion 2000/01:Bo305

(m) oklarheter i gränsdragningen mellan regionen och

länet som kan behöva få en mer permanent lösning.

Regeringen bör därför snarast låta utreda

möjligheten att inrätta en Skånemyndighet med

uppgift att överta länsstyrelsens kvarvarande

uppgifter.

Som framgår av motionen pågår det bl.a. i Skåne

län en försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning. Försöket skall enligt det beslut

som nu gäller pågå till utgången av år 2002.

Eftersom det är fråga om en försöksverksamhet bör

det enligt utskottets mening inte nu komma i fråga

att inrätta en Skånemyndighet. Försöksverksamheten

har, som redovisats ovan, följts upp och utvärderats

av den parlamentariska regionkommittén (PARK), vars

slutbetänkande nu är föremål för remissbehandling.

Kommittén har också lämnat vissa förslag om den

framtida regionala organisationen. Motion

2000/01:Bo305 (m) avstyrks sålunda.

Utredning av den inomregionala balansen i

Västra Götalands län

När Västra Götalands län bildades var enligt motion

2000/01:Bo307 (s) ett mål att placeringen av

myndigheter och andra statliga institutioner i det

nya länet skulle göras på ett sådant sätt att det

skapades en inomregional balans. En särskild

utredare tillsattes också med uppgift att utreda

myndigheternas geografiska placering i det nya

storlänet. Enligt motionen är det nu dags att

utvärdera om målet om en inomregional balans har

uppnåtts. En utredning med denna uppgift bör därför

tillsättas.

Det har nu gått drygt två år sedan det nya storlänet

Västra Götalands län bildades. Enligt utskottets

mening är det en i sammanhanget relativt kort tid.

Även om vissa erfarenheter naturligtvis redan har

vunnits av verksamheten i det nya länet är det

enligt utskottets mening alltför tidigt att redan nu

dra mer långtgående slutsatser av dessa. Inte minst

gäller det med tanke på att det nya länet samtidigt

har ingått i försöket med ändrad regional

ansvarsfördelning. En första utvärdering av

försöksverksamheten har dock gjorts av den

parlamentariska regionkommittén. Kommittén drar

också slutsatsen att försöksverksamheten bör

förlängas med fyra år. Det sker bl.a. för att

ytterligare erfarenheter skall kunna vinnas. Även en

förlängd försöksverksamhet kommer naturligtvis att

utvärderas. Det framstår enligt utskottets mening

som lämpligt att också frågan om den inomregionala

balansen i Västra Götalands län övervägs i detta

sammanhang. Enligt utskottets mening kan det

förutsättas att så blir fallet utan något riksdagens

tillkännagivande i frågan. Ett tillkännagivande i

enlighet med förslaget i motion 2000/01:Bo307 (s)

kan därför inte anses erforderligt.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Indelningslagen

Riksdagen avslår motion 2000/01:K397 yrkande 5.

Reservation 1 (c)

2. Bildande av Torslanda kommun

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför. Tillkännagivandet

görs med anledning av motion 2000/01:Bo304.

Reservation 2 (s, v)

3. Bildande av Ljungskile kommun

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför. Tillkännagivandet

görs med anledning av motion 2000/01:K235 yrkande

2.

Reservation 3 (s, v)

4. Bildande av en skärgårdskommun

Riksdagen avslår motion 2000/01:N261 yrkande 3.

5. Länstillhörigheten för Heby kommun

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo302 och

2000/01:Bo303.

Reservation 4 (m, kd, c, fp)

6. Försöksverksamheten med regional

självstyrelse

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo308

yrkande 2 och 2000/01: K401 yrkande 12.

Reservation 5 (kd, c, fp)

7. Avveckling av landshövdingeämbetet i

försökslänen

Riksdagen avslår motion 2000/01:K401 yrkande

13.

Reservation 6 (v, mp, fp)

8. Inrättande av en statlig Skånemyndighet

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo305.

9. Utredning av den inomregionala balansen

i Västra Götalands län

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo307.

Reservation 7 (kd, c)

Stockholm den 22 februari 2001

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut

Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt

Hagström (kd), Sten Andersson (m), Inga Berggren

(m), Anders Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten

Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Carl-Erik

Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp) och Carina

Adolfsson Elgestam (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Indelningslagen (punkt 1)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01: K397 yrkande 5.

Ställningstagande

Det är min och Centerpartiets grundläggande

uppfattning att människor vill och kan ta ansvar

såväl för sig själva som för andra. Det innebär att

varje människa måste ges möjlighet att påverka de

beslut som i sin tur påverkar henne. Kort uttryckt

så måste det demokratiska inflytandet öka på alla

beslutsnivåer i samhället. Det kan bl.a. uppnås

genom en decentralisering av samhällets funktioner

från stat till region, från region till kommun och

från kommun till människor i samverkan. En på detta

sätt förnyad demokrati ger delaktighet och ansvar

för alla i våra gemensamma angelägenheter.

Med den nu skisserade utgångspunkten är det inte

minst viktigt att förstärka det demokratiska

inflytandet på lokal nivå. Ett sätt att göra detta

kan vara att när frågan om kommundelningar väcks

fästa större avseende vid de demokratiska aspekterna

på en delning. För att detta skall bli möjligt bör

det politiska inflytandet över dessa frågor öka. Det

innebär bl.a. att den nuvarande beslutsordningen

måste förändras. Med den beslutsordning som i dag

tillämpas kan det komma att bli ett rent

myndighetsbeslut att inte ens inleda en utredning av

om förutsättningar för en delning föreligger eller

inte. Enligt min mening är detta inte

tillfredsställande. För att öka det politiska

inflytandet i dessa frågor bör därför samtliga

beslut som rör delning av en kommun läggas på

regeringen. Även beslutet huruvida en fördjupad

utredning av förutsättningarna för en delning skall

inledas eller inte bör sålunda fattas av regeringen.

Det vi nu med anslutning till Centerpartiets

partimotion 2000/01:K397 yrkande 5 anfört om

indelningslagen bör riksdagen för regeringen

tillkännage som sin mening.

2. Bildande av Torslanda kommun (punkt 2)

av Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s),

Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Anders

Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström

(v) och Carina Adolfsson Elgestam (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo304.

Ställningstagande

Frågan om att genom en delning av Göteborgs kommun

bilda Torslanda kommun har prövats enligt den

lagstiftning som i dag gäller. Regeringens prövning

av frågan har sålunda skett gentemot de

förutsättningar för en delning som riksdagen genom

indelningslagen har ställt upp. Vid denna prövning

har tillräckliga skäl för att bilda Torslanda kommun

inte befunnits föreligga. Även motionärerna tycks

acceptera detta förhållande. I motionen åberopas som

främsta skäl för en ny prövning av frågan, att

riksdagen uppdragit åt regeringen att se över

möjligheterna att underlätta kommundelningar. En

kommitté med uppgift att överväga denna fråga har

också tillsatts. I den mån utredningen leder fram

till att kommundelningar i framtiden skall vägledas

av helt eller delvis andra kriterier än de som nu

gäller kan detta naturligtvis vara ett skäl för att

på nytt pröva frågan om att bilda Torslanda kommun.

Enligt vår mening är det mot denna bakgrund

självklart att det pågående utredningsarbetet och

resultatet av detta avvaktas. Om det under denna tid

framkommer nya sakskäl eller om förutsättningarna

för en delning i övrigt ändras vill vi erinra om att

frågan kan aktualiseras på nytt antingen genom en ny

ansökan eller genom att regeringen på eget initiativ

tar upp frågan. För att värna den kommunala

självstyrelsen är dock en förutsättning för delning

att det finns ett stöd för delningen i berörd kommun

och kommundel.

Med hänvisning till vad vi nu anfört avstyrks

motion 2000/01:Bo304 (c).

3. Bildande av Ljungskile kommun (punkt 3)

av Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s),

Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Anders

Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström

(v) och Carina Adolfsson Elgestam (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen avslår motion 2000/01:K235 yrkande 2.

Ställningstagande

Den kommunala indelningen skall svara mot flera

grundläggande krav. Det innebär bl.a. att

indelningen skall vara sådan att den dels ger ett

lokalt inflytande, dels ger kommuner som kan

fullgöra de uppgifter de ålagts. Det innebär att den

kommunala indelningen från tid till annan kan behöva

anpassas till utvecklingen i samhället på såväl

lokal som regional nivå liksom på riksnivå. Sedan

kommunreformen genomfördes 1971 har också flera nya

kommuner tillkommit genom att de då bildade

kommunerna delats. Stor vikt har i dessa fall bl.a.

lagts vid att de nya kommunerna skall få en naturlig

geografisk avgränsning och att de skall ha

förutsättningar att fullgöra alla de uppgifter som

åvilar en kommun.

Genom indelningslagen har riksdagen lagt fast

förutsättningarna för och förfarandet vid ändringar

i kommunindelningen. Det innebär bl.a. att det är

Kammarkollegiet som har att besluta om huruvida en

fördjupad utredning av förutsättningarna för en

delning skall göras eller inte. Kammarkollegiets

ställningstagande vägleds naturligtvis av de

kriterier för en delning som ställs upp i lagen.

Detta ställningstagande kan dessutom överklagas till

regeringen. Förslaget i motionen tycks innebära att

en utredning alltid skall komma till stånd oavsett

om de förutsättningar för en delning som

indelningslagen ställer upp föreligger eller inte.

Vi delar inte denna uppfattning. I de fall det redan

på ett tidigt stadium står klart att de av riksdagen

genom indelningslagen uppställda förutsättningarna

inte föreligger finns det inte anledning att lägga

resurser på mera omfattande utredningsinsatser.

Samtidigt bör naturligtvis en fördjupad utredning

göras i de fall det råder oklarhet om de faktiska

förutsättningarna för en delning. Inte minst gäller

detta när det lokala stödet för en delning är stort.

Vi vill i detta sammanhang erinra om att

Kommundemokratikommittén bl.a. har till uppgift att

se över hur kommundelningar kan underlättas. I

uppdraget ingår även att se över hur sådana ärenden

utreds. Vi avstyrker med det nu anförda förslaget i

motion 2000/01:K235 (kd) yrkande 2.

4. Länstillhörigheten för Heby kommun (punkt 5)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Annelie

Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor

Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 5.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01: Bo302 och 2000/01:Bo303.

Ställningstagande

Den i samband med 1998 års val genomförda

folkomröstningen visar att en klar majoritet av de

boende i Heby vill att kommunen i framtiden skall

ingå i Uppsala län. Den på detta sätt tydligt

uttalade folkviljan måste enligt vår mening bli helt

vägledande när det gäller att bestämma

länstillhörigheten. När dessutom Kammarkollegiet

föreslagit att länsindelningen fr.o.m. den 1 januari

2003 ändras så att Heby kommun överförs från

Västmanlands län till Uppsala län finns det enligt

vår mening nu inga som helst skäl för att inte ändra

länstillhörigheten.

Vad vi nu med anslutning till motionerna

2000/01:Bo302 (m, kd, c, fp) samt 2000/01:Bo303 (kd)

förordat beträffande länstillhörigheten för Heby

kommun bör riksdagen tillkännage för regeringen som

sin mening.

5. Försöksverksamheten med regional

självstyrelse (punkt 6)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01: Bo308 och 2000/01:K401 yrkande 12.

Ställningstagande

Den nu pågående försöksverksamheten med ändrad

regional ansvarsfördelning har enligt vår mening

åstadkommit förändringar i arbetssätt och

beslutsfattande som lett till ett ökat regionalt

inflytande. Det är en helt riktig utveckling. I en

omvärld där regionerna såväl inom som mellan stater

kommit att få en allt större betydelse är det

naturligtvis viktigt att också det demokratiska

inflytandet förstärks i regionerna. För att

regionerna skall kunna ta det ökade ansvar som

utvecklingen kräver måste de också förfoga över de

medel som fordras.

Det ökade regionala självstyret har givit en

tydlig sammanhållande aktör i försökslänen. Ett

regionalt självstyrelseorgan kan på ett helt annat

sätt än en länsstyrelse med dess dubbla lojaliteter

agera med enbart regionens bästa för ögonen. Genom

ett regionfullmäktige eller motsvarande organ får

regionen också en naturlig representant i såväl

nationella som internationella sammanhang.

Den parlamentariska regionkommittén (PARK) har

föreslagit att den pågående försöksverksamheten med

regionala självstyrelseorgan dels skall förlängas,

dels skall utökas till att omfatta fler

länsstyrelser. Vi delar denna uppfattning. Det finns

också en stark önskan i många län att kunna

organisera sin verksamhet på samma sätt som i

försökslänen. Enligt vår mening finns det mot denna

bakgrund anledning att redan nu låta de län som så

vill påbörja en försöksverksamhet. I detta avseende

finns det därför inte anledning att avvakta den

pågående remissbehandlingen av utredningens

slutbetänkande. När remissbehandlingen avslutats bör

strävan i stället vara att så snart som möjligt låta

försöksverksamheten övergå i en permanent

verksamhet.

Det vi nu med anledning av motionerna

2000/01:Bo308 (kd) och 2000/01:K401 (mp) yrkande 12

anfört om försöksverksamheten med regionala

självstyrelseorgan bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

6. Avveckling av landshövdingeämbetet i

försökslänen (punkt 7)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v), Helena

Hillar Rosenqvist (mp) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 7.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01: K401 yrkande 13.

Ställningstagande

Den nuvarande försöksverksamheten med ändrad

regional ansvarsfördelning innebär att

länsstyrelsens roll har inskränkts till att endast

omfatta rent statliga förvaltningsuppgifter. Det

regionala utvecklingsansvaret och uppgiften som

företrädare i regionala frågor har i stället lyfts

över till det regionala självstyrelseorganet. En

följd av detta är att landshövdingerollen mist en

stor del av sitt innehåll. Mot denna bakgrund anser

vi att landshövdingeämbetet bör avskaffas i

försökslänen. I dessa län bör länsstyrelserna i

fortsättningen, i takt med att nuvarande

förordnanden går ut, i stället ledas av en

tjänsteman, förslagsvis med titeln länschef. Med en

sådan förändring tydliggörs också den förändrade

ansvarsfördelningen mellan länsstyrelserna och de

regionala självstyrelseorganen ytterligare.

Det vi nu med anledning av motion 2000/01:K401

(mp) yrkande 13 anfört om landshövdingeämbetet bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

7. Utredning av den inomregionala balansen i

Västra Götalands län (punkt 9)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 9.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01: Bo307.

Ställningstagande

När Västra Götalands län bildades var det en uttalad

strävan att den inomre-gionala balans som de tre

ursprungslänen representerade skulle bibehållas. En

särskild utredare hade också till uppgift att se

över placeringen av de olika länsorganen med denna

utgångspunkt. Det nya storlänet har nu funnits i

drygt två år. Det betyder att erfarenheter nu börjar

vinnas av hur länet kommit att fungera i olika

avseenden.

Inför en trolig förlängning av den

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning som också Västra Götalands län

ingår i är det viktigt att de hittillsvarande

erfarenheterna nu utvärderas med avseende på hur den

inomregionala balansen har påverkats. Som en

särskild del i den fortsatta utvärderingen bör det

alltså ingå att se över i vilken utsträckning

placeringen av olika läns- och regionorgan svarar

mot de ursprungliga planerna och hur den

inomregionala balansen i övrigt har påverkats. Med

avseende på frågans vikt bör det snarast uppdras åt

en särskild utredare att göra en sådan utvärdering.

Vad vi nu med anslutning till motion 2000/01:Bo307

(s) anfört om en utredning av den inomregionala

balansen i Västra Götalands län bör riksdagen för

regeringen tillkännage som sin mening.

Särskilda yttranden

Bildande av Torslanda kommun

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:

Det är min och Miljöpartiets principiella ståndpunkt

att beslutet om att inte låta Torslanda bilda en

egen kommun bör omprövas, eftersom det är ett beslut

som i ett slag slår undan möjligheterna för en aktiv

lokal demokratirörelse.

Det finns visserligen i dag möjligheter att bilda

nya kommuner, men hindren är många och stora. Det

finns t.ex. inga klara regler för hur opinionen

skall tolkas, när det gäller folkomröstningar om

delning av en kommun. I Torslandafallet var en

majoritet inom "utbrytardelen" för en delning, men

en majoritet i nuvarande hela Göteborg emot.

Det är viktigt att inte bortse ifrån att det

bildas två nya kommuner när en kommun delas. Därför

måste också befolkningen i den del som inte vill

bryta sig ut få inflytande över delningen. Men här

behövs ett viktningsinstrument, som ger

"utbrytardelen" större vikt i förhållande till hela

kommunen. Det blir annars väldigt svårt att få till

en delning för någon kommundel, som har en klar

majoritet för att skapa en egen kommun - och som

klart kan visa att man kan ta det ansvar med

samhällsservice m.m. som är förenat med att vara

egen kommun. Vi önskar från Miljöpartiets sida en

mer positiv syn på intresset för kommundelningar, en

enklare och klarare hantering. Exempelvis måste

hänsyn tas till hur den sociala strukturen ser ut i

"utbrytardelen".

De tidigare stora kommunreformerna, som slog ihop

kommunerna till att bli allt större administrativa

enheter, är inte något självklart positivt. Snarare

har befolkningen kommit längre ifrån politiken och

politikerna, med ett allt mindre deltagande och

engagemang i kommunfrågorna. Det är därför vår

avsikt att i fallet Torslanda och i andra liknande

fall på olika sätt fortsätta att verka för att en

delning skall komma till stånd.

Bildande av en skärgårdskommun

Rigmor Stenmark (c) anför:

Det talas i dag mycket om vikten av att behålla en

levande skärgård som ger goda förutsättningar för

såväl permanentboende som fritidsboende. Konkreta

åtgärder för att åstadkomma detta lyser dock mer

eller mindre med sin frånvaro. Enligt min och

Centerpartiets mening måste riksdag och regering nu

medverka till att skärgårdsfrågorna ges en större

tyngd. Vad som måste till är en rad åtgärder på alla

nivåer i samhället. Det gäller allt från att inrätta

en särskild skärgårdsriksdag med Sametinget som

förebild till att underlätta fastighetsbildning för

permanentboende. Gemensamt för åtgärderna bör vara

att de medverkar till att förstärka den lokala

demokratin och därmed också det lokala inflytandet.

Dagens skärgårdskommuner har sin bas på fastlandet

där flertalet av deras invånare bor. Det betyder att

de öboendes specifika förhållanden och problem ofta

inte får den uppmärksamhet de förtjänar. En

möjlighet att fördjupa demokratin och ge

skärgårdsborna i Stockholms skärgård ett reellt

inflytande över sin situation är att inrätta en

särskild skärgårdskommun. Geografiskt skulle en

sådan kommun kunna omfatta samtliga öar i Stockholms

skärgård utan fast landförbindelse. Uppskattningsvis

skulle denna skärgårdskommun få omkring 11 000

invånare, dvs. ett invånarantal som ligger över vad

många mindre kommuner i dag har. Även om en kommun

med denna geografiska omfattning kan ge upphov till

vissa problem när det gäller placeringen av

kommunala inrättningar m.m. torde dessa svårigheter

inte vara större än att fördelarna överväger.

Frågan om att inrätta en skärgårdskommun är

naturligtvis i första hand en fråga för dem som

berörs, dvs. de boende i skärgården. Jag har därför

nu avstått från att ställa mig bakom

motionsförslaget. När och om frågan aktualiseras av

skärgårdsborna själva är det dock min och

Centerpartiets avsikt att på alla sätt stödja

tillkomsten av en sådan kommun.

Förteckning över behandlade

förslag