Bet. 2000/01:BoU9

Bostadsutskottets betänkande

2000/01:BOU09

Plan- och byggfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motioner från allmänna

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

BoU9

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar bostadsutskottet

förslag i motioner från den allmänna motionstiden

2000 rörande plan- och byggfrågor samt en motion

väckt med anledning av proposition 2000/01:26.

Motionsförslagen återges i bilaga. De avser bl.a.

planprocessen, handelsändamålet i detaljplaner,

stormarknadsetableringar, kvalitets- och

tillsynsansvar vid byggande, bygglovsplikt samt

samråd vid markarbeten.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats 33 reservationer och 4

särskilda yttranden.

Motioner från allmänna

motionstiden

2000/01:Bo223 av Lennart Daléus (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den kreativa

storstaden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ny

planeringsstrategi.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samlade regler över

användandet av strandnära mark i tätorter och

tätortsnära områden.

2000/01:Bo229 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av

samhällsstöd till investeringar för trygghet i

boendet.

2000/01:Bo230 av Rigmor Stenmark m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förnyelse av

bostadsmiljön.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om brottsförebyggande

aspekter vid samhällsplanering.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvinnoperspektiv i

den fysiska samhällsplaneringen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hälsoaspekter i

bostadsmiljön.

15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ett institut för skydd av mindre

grönområden i stadsmiljö i enlighet med vad som

anförs i motionen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bevarandefrågor.

19. Riksdagen begär att regeringen utvärderar hur

plan- och bygglagens möjligheter till flexibilitet

har tagits till vara i den kommunala planeringen.

2000/01:Bo233 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kommunerna

rekommenderas kartlägga "tysta zoner" i samband med

översiktsplaner.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att noggrant följa

upp att Agenda 21 och Habitatagendan når genomslag i

kommunernas översiktsplaner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en översyn av

Plan- och bygglagen krävs med syftet att öka

delaktigheten för medborgarna vid kommunens

översiktsplanering.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att uppväxtmiljön

betonas som en viktig del i all samhälls- och

bostadsplanering.

9. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket

uppdraget att för kommunerna utarbeta tydliga

förslag för bebyggelseinriktade hinder mot brott.

21. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till omarbetning av Plan- och bygglagen för

att förtydliga rollen hos kvalitetsansvariga.

2000/01:Bo234 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av PBL i

syfte att förenkla regelverket för byggandet.

2000/01:Bo235 av Yvonne Ångström och Helena

Bargholtz (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att planprocesser

och nybyggnadsregler måste förenklas för att få fart

på bostadsbyggandet.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i 2 kap. plan- och bygglagen,

enligt vad i motionen anförs om att kravet på en

trygg och säker närmiljö bör föras in som ett

allmänt intresse som skall beaktas vid planläggning

och vid lokalisering av bebyggelse m.m.

2000/01:Bo404 av Rosita Runegrund och Åke Carnerö

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om åtgärder för att skapa förutsättningar

för åretruntboende i den svenska skärgården.

2000/01:Bo413 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

tydliggöra ansvaret för kablar under jord.

2000/01:Bo414 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av lagstiftningen gällande

antalet instanser för överklagande av detaljplan och

bygglov.

2000/01:Bo501 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till utredning om möjligheten att införa

servicezoner i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:Bo502 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring om att avskaffa kommunernas

rätt att i detaljplaner precisera handelsändamålet i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:Bo504 av Henrik Westman (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag som slår fast att automatiskt bygglov ges

efter två månader från ansökans inlämnande i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:Bo506 av Ola Karlsson och Lars Björkman (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av goda

etableringsmöjligheter, väl fungerande konkurrens

samt snabb myndighetshantering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handelsändamålet i

detaljplan.

2000/01:Bo509 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om miljöer som är

bullerfria.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bygga ett

tystare samhälle.

2000/01:Bo511 av Sten Lundström m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns inflytande i

samhälls- och trafikplanering.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge Boverket i

uppdrag att utvärdera lokala brottsförebyggande

projekt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvinnofrid och

boendeplanering.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge Boverket i

uppdrag att initiera och stimulera försök med lokalt

brottsförebyggande arbete.

2000/01:Bo512 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skärpta

redovisningskrav för buller vid planläggning.

2. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i

uppdrag att inventera bullerfria miljöer.

3. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i

uppdrag att utveckla och sprida kunskapen om

hanteringen av buller vid fysisk planering.

2000/01:Bo513 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder

för att säkerställa byggkontrollen i byggprocessen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om bygganmälan för

större byggprojekt i ett tidigare skede av

byggprocessen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om differentierade

bygglovsavgifter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvalitetsansvarig i

byggprocessen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om slutanmälan i

byggprocessen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om varsamhetskrav i

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

tillsynsansvaret i byggprocessen.

2000/01:Bo514 av Knut Billing m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibilitet vid

kommunal planering.

6. Riksdagen beslutar att avskaffa

handelsändamålet vid detaljplan i PBL.

7. Riksdagen beslutar om lagändring i frågan om

underkännande av kommunala detaljplaner. Dessa får

endast upphävas när de strider mot uttalade

riksintressen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om information och

samrådsplikt inför markarbeten.

11. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan

om byggande i vissa miljöer med lokal särprägel i

enlighet med vad som anförs i motionen.

12. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan

om kommunala servicezoner i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2000/01:Bo515 av Lena Sandlin-Hedman och Ingemar

Josefsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en strategi för den

nära detaljhandeln.

2000/01:Bo516 av Anne-Katrine Dunker och Patrik

Norinder (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av en

utvärdering av reglerna om rivningsanmälan och

ämnesinventering i PBL.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av ett

register eller en databas.

2000/01:Bo518 av Per-Richard Molén (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen omgående ser

över den lagstiftning som reglerar

byggnadslovslagstiftningen i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen definierar det

kommunala ansvaret som kopplas till beviljade

byggnadslov i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:Bo526 av Ann-Kristine Johansson och Jarl

Lander (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka geologins

ställning i samhället.

2000/01:Bo529 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att plan- och bygglagen bör ändras så att

grannkommuner får vetorätt vid etablering av externa

köpcentrum.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att ett moratorium för nyetablering av

externa köpcentrum införs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige är i behov av en tydlig policy

vad gäller utvecklingen av externa köpcentrum.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att en förstärkt lagstiftning kan behövas för

att skydda samhälleliga värden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att konsekvensanalyser bör omfatta social,

ekonomisk och miljömässig påverkan.

2000/01:Bo530 av Claes Stockhaus (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag i enlighet vad i motionen anförs om

certifiering av bullerfria zoner.

2000/01:Bo533 av Knut Billing m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att se över lagstiftningen i

avsikt att möjliggöra ökat boende "i husbåt" i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:Bo535 av Monica Öhman och Kristina Zakrisson

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om generellt bygglov

för byggnad upp till 15 kvadratmeter.

2000/01:Bo536 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av översyn

av plan- och bygglagen (PBL) för att garantera

jämställdhet i religiösa lokaler.

2000/01:Bo537 av Maud Ekendahl (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över PBL i

det avsnitt som behandlar avstädad tomt.

2000/01:Bo538 av Eva Arvidsson och Ola Rask (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändringar av

regler för bygglov.

2000/01:Bo539 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i

motionen anförs om att en helhetsansvarig för en

byggnation utses.

2000/01:Ju913 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

26. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i

uppdrag att utarbeta tydliga riktlinjer för

bebyggelseinriktade hinder mot brott samt ansvara

för en introduktion av europeiska

standardiseringsdokument ute i kommunerna.

2000/01:Ju933 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bygga bort

brott.

2000/01:MJ797 av Harald Nordlund (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ökad vikt skall

läggas vid att bevara hittills tysta miljöer.

2000/01:N323 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunernas

samrådsplikt med näringsidkare.

2000/01:So363 av Sven Brus m.fl. (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

17. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i

uppdrag att utarbeta tydliga riktlinjer för

bebyggelseinriktade hinder mot brott.

2000/01:So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samhällsplanering

för att naturliga mötesplatser skall växa fram.

2000/01:So540 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om krav på

tillgänglighet vid bygglovgivning.

2000/01:T208 av Ewa Larsson och Lars Ångström (mp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att PBL ses över så

att samhällsbygget ej kan ske i strid med gällande

miljö- och hälsoskyddslagstiftning.

Följdmotion med anledning av

proposition 2000/01:26

2000/01:Bo5 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regional

samhällsplanering.

Utskottets överväganden

Kommunala planer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- övergripande krav på kommunernas planer,

jämför reservationerna 1 (kd), 2 (c) och 3

(mp),

- barns inflytande, jämför reservation 4 (v, c),

- planprocessen, jämför reservation 5 (m, kd,

c, fp),

- beslutsunderlag och översiktsplaners innehåll, jämför

reservation 6 (v, mp),

- Agenda 21 och Habitatagendan, jämför reservation 7

(kd),

- kommunernas flexibilitet i planeringen, jämför

reservation 8 (m, kd, c, fp)

- servicezoner, jämför reservation 9 (m),

- handelsändamålet, jämför reservation 10 (m),

- stormarknadsetableringar m.m., jämför reservationerna

11 (v) och 12 (mp),

- planering för en tyst miljö, jämför reservationerna 13

(v), 14 (kd) och 15 (mp),

- brottsförebyggande planering, jämför reservationerna

16 (kd, c), 17 (v) och 18 (fp),

- lokaler för religiösa ändamål,

- den statliga kontrollen av kommunala

planer, jämför reservation 19 (m).

Övergripande krav på kommunernas planer

Förslag som avser övergripande krav som bör ställas

på kommunala planer förs fram i flera motioner.

Enligt motion 2000/01:Bo223 (c) yrkande 3 bör en

ny planeringsstrategi för ökad mångfald med lokala

lösningar införas. Motionärerna förespråkar bl.a.

ett planeringsperspektiv som är nerifrån och upp, en

planeringsmodell där könsperspektiv och

miljötänkande är naturliga inslag, stärkt inflytande

för lokala utvecklingsgrupper, mer makt åt organ för

självförvaltning samt ett uppmuntrat samarbete

mellan privat, offentlig och ideell sektor. I samma

motions yrkande 1 efterlyses planering för den

kreativa storstaden. Motionärerna framhåller bl.a.

att stadsbyggandet måste utgå från varje stadsdels

eller förorts behov och förutsättningar för

förnyelse, komplettering och utveckling.

Motion 2000/01:Bo230 (c) yrkande 12 innebär krav

på att riksdagen skall ge regeringen till känna att

kvinnoperspektivet måste beaktas i

samhällsplaneringen. Motionärerna framhåller bl.a.

att en angelägen fråga är vilka möjligheter som

kvinnor har att påverka villkoren för sin vardag. I

samma motions yrkande 13 framhålls behovet av att

beakta hälsoaspekterna i samhällsplaneringen.

Enligt motion 2000/01:Bo233 (kd) yrkande 4 skall

en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar främjas

genom samhälls- och bostadsplanering. Motionärerna

förespråkar bl.a. konsekvensbeskrivningar av barnens

situation i samband med utveckling av

bostadsområden. Enligt samma motions yrkande 3

behövs det en översyn av PBL med syfte att öka

delaktigheten för medborgarna vid kommunens

översiktsplanering.

Motion 2000/01:Bo526 (s) förespråkar en stärkt

ställning för geologin i samhällsplaneringen, t.ex.

i kommunala planer och handlingsprogram.

Motion 2000/01:So539 (c) yrkande 3 innebär krav på

samhällsplanering för naturliga mötesplatser.

Motionären efterlyser att stadsdelar, förorter och

samhällen skall planeras så att människor ur olika

åldersgrupper kan träffas.

Motion 2000/01:T208 (mp) yrkande 4 innehåller krav

på översyn av PBL så att samhällsbygget ej kan ske i

strid med gällande miljö- och

hälsoskyddslagstiftning. Motionären anser bl.a. att

hälsoaspektens betydelse måste vägas in när

trafikproblemen skall lösas och det framtida

samhället byggas.

Bostadsutskottet har tidigare behandlat och

avstyrkt motioner med liknande frågeställningar

(senast i bet. 1999/2000:BoU7). De utgångspunkter

som motionärerna lyfter fram torde delas av så gott

som alla. Det får således anses vara av vikt att det

kvinnoperspektiv som nu tagits upp beaktas i det

kommunala beslutsfattandet. På samma sätt förhåller

det sig med uppväxtmiljöns betydelse. Geologin har

naturligen en stor betydelse, bl.a. vid upprättandet

av de miljökonsekvensbeskrivningar som krävs i

samband med planläggningen.

Här kan även erinras om att det i 1 kap. 1 § PBL

sägs att lagens bestämmelser syftar till att med

beaktande av den enskilda människans frihet främja

en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala

levnadsförhållanden och en god långsiktigt hållbar

livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för

kommande generationer.

Utskottet är av den uppfattningen att regelverket

är så utformat att det ger kommunerna de verktyg som

krävs för att kunna åstadkomma ett stadsbyggande i

enlighet med vad motionärerna förordar. Motionerna

2000/01:Bo223 (c) yrkandena 1 och 3, 2000/01:Bo230

(c) yrkandena 12 och 13, 2000/01:Bo233 (kd)

yrkandena 3 och 4, 2000/01:Bo526 (s), 2000/01:So539

(c) yrkande 3 och 2000/01:T208 (mp) yrkande 4

avstyrks.

Barns inflytande

Motion 2000/01:Bo511 (v) yrkande 2 tar upp frågor om

barns inflytande i samhälls- och trafikplanering.

Motionärerna önskar att regeringen lägger fram

förslag under år 2001 på hur barns intressen skall

beaktas i samhälls- och trafikplaneringen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om

vikten av att barns intressen tas till vara i

samhällsplaneringen. Flera initiativ har också under

senare år tagits från statsmakternas sida för att

lyfta fram dessa frågor. Ett exempel på detta är att

regeringen den 17 september 1998 lämnade ett uppdrag

till Boverket att tillsammans med bl.a.

Barnombudsmannen och Svenska Kommunförbundet

utveckla metoder för hur barns och ungdomars

inflytande skall förverkligas i kommuner i frågor

som rör samhällsplanering och liknande frågor.

Uppdraget redovisades i april 2000 under titeln

Unga är också medborgare - om barns och ungdomars

inflytande i planeringen. Frågan bereds inom

Regeringskansliet (Socialdepartementet).

Regeringen överlämnade dessutom i september 2000

skrivelse 1999/2000:137 Barn här och nu -

Redogörelse för barnpolitiken i Sverige med

utgångspunkt i FN:s konvention om barnets

rättigheter. Regeringen anger där att det är av stor

vikt att en fortsatt process för att förstärka barns

och ungdomars inflytande stimuleras. Den av

regeringen tillkallade Kommundemokratikommittén

(dir. 1999:98) har därför fått i uppdrag att bl.a.

föreslå åtgärder som kan göra barn och ungdomar mer

delaktiga i den kommunala demokratin och också ge

barn och ungdomar bättre kunskaper om hur den

kommunala förvaltningen och politiken fungerar.

Kommittén skall även studera erfarenheterna i de

försök som gjorts med kommunala ungdomsråd och

ungdomsparlament. Kommittén skall redovisa sina

resultat till regeringen senast den 31 maj 2001.

Utskottet finner mot denna bakgrund att frågorna

har förts framåt på ett sätt som gör att ett

tillkännagivande i frågan inte nu kan anses

erforderligt. Utskottet avstyrker motion

2000/01:Bo511 (v) yrkande 2.

Planprocessen

I de tre motionerna 2000/01:Bo234 (c) yrkande 3,

2000/01:Bo235 (fp) yrkande 1 och 2000/01:Bo414 (m)

yrkande 3 vill motionärerna förenkla planprocessen.

I centermotionen ställs krav på en översyn av PBL i

syfte att uppnå snabbare plan- och bygglovsbeslut. I

fp-motionen förespråkas dessutom en förenkling av

nybyggnadsreglerna. I den moderata motionen förordas

en begränsning av antalet överklagningsinstanser

beträffande bl.a. detaljplan.

I motion 2000/01:Bo506 (m) yrkande 1 förespråkar

motionärerna bl.a. snabb myndighetshantering av

handelsetableringar.

När det gäller planprocessens längd och omfattning

har ett omfattande utredningsarbete inletts. Det

finns skäl att i detta sammanhang uppmärksamma delar

av detta arbete.

I Boverkets pågående projekt Bostadsförsörjning

och PBL kommer en landsomfattande kommunenkät att

genomföras. Projektet omfattar bl.a. frågor om

tidskrävande överklagandeprocesser. I projektet

skall bl.a. undersökas möjligheterna till en

förenklad och rationell planprocess.

Riksdagens revisorer har på förslag av

bostadsutskottet gjort en förstudie (2000/01:6) om

plan- och byggprocessens längd. Den fortsatta

granskningen avses omfatta bl.a. frågan om ett

"tidigt" planförfarande ger en snabbare och

effektivare process samt handläggningen och

tidsåtgången i överinstans. Revisorerna avser att

avsluta sin granskning med en rapport hösten år

2001.

Regeringen har den 18 januari 2001 tillsatt en

arbetsgrupp med uppgift att bl.a. föreslå

förenklingar för överprövningen av kommunala plan-

och byggbeslut. Tanken är att regeringen inte längre

skall pröva PBL-ärenden. I uppdragsbeskrivningen

sägs bl.a. att det är angeläget att olika åtgärder

som kan effektivisera och förenkla beslutsprocessen

enligt PBL blir föremål för en prövning. Ett första

förslag till förändring skall redovisas senast den 1

juli 2001.

Mot bakgrund av det pågående arbetet anser

utskottet att ett tillkännagivande i frågan inte

skulle fylla någon egentlig funktion i nuläget.

Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:Bo234 (c)

yrkande 3, 2000/01:Bo235 (fp) yrkande 1,

2000/01:Bo414 (m) yrkande 3 och 2000/01:Bo506 (m)

yrkande 1.

Beslutsunderlag och översiktsplaners innehåll

I motion 2000/01:Bo5 (v) yrkande 7 förespråkar

motionärerna ett förtydligande av PBL vad gäller

lokaliseringsbeslut och mellankommunala och

regionala effekter. Motionärerna vill ställa krav på

beslutsunderlaget inför beslut som får

mellankommunala och regionala konsekvenser och på

att planläggningsbeslut, som får ingripande

regionala effekter, skall belysas i översiktsplanen

före detaljplanläggning.

Av översiktsplanen skall framgå bl.a. grunddragen

i fråga om den avsedda användningen av mark- och

vattenområden (4 kap. 1 § PBL).

När förslag till översiktsplan eller till ändring

av planen upprättas, skall kommunen samråda med

länsstyrelsen samt regionplaneorganen och kommuner

som berörs av förslaget. Syftet med samrådet är att

förbättra beslutsunderlaget och ge möjlighet till

insyn och påverkan (4 kap. 3 och 4 §§ PBL).

Vid planläggningen skall dessutom tas hänsyn till

förhållandena i angränsande kommuner (2 kap. 2 §

första stycket tredje meningen PBL). Härigenom

ställs krav på ändamålsenlig samordning av

kommunernas planläggning i syfte att åstadkomma ett

samarbete mellan kommunerna. Samarbetet kan ske i

form av regionplanering. Det kan också genomföras

under friare former vid de samråd som skall äga rum

innan översiktsplaner, områdesbestämmelser eller

detaljplaner antas. Om samordning inte har skett på

ett lämpligt sätt, skall länsstyrelsen om det är

fråga om översiktsplaner påtala förhållandet i sitt

granskningsyttrande och beträffande detaljplaner och

områdesbestämmelser förordna att planbeslutet skall

prövas enligt 12 kap. PBL.

Det finns skäl för att i detta sammanhang även

erinra om att EU:s medlemsländer sedan 1989

samarbetar inom området regional

utvecklingsplanering, European Spatial Development

Perspective (ESDP). Syftet med ESDP är att få parter

inom olika politikområden och på olika nivåer att

samarbeta för att få en helhetssyn i utformningen av

europeisk regional utvecklingsplanering. Ett

policydokument antogs i Potsdam våren 1999.

Regeringen uppdrog den 2 mars 2000 åt NUTEK och

Boverket att upprätta ett gemensamt sekretariat för

att effektivt kunna utföra myndigheternas i

respektive regleringsbrev för år 2000 erhållna

uppdrag att i samverkan med varandra biträda

Regeringskansliet vid EU:s samarbete om regional

utvecklingsplanering.

I regleringsbrev för budgetåret 2001 anges bl.a.

att Boverket genom att följa arbetet i kommuner och

regioner samt genom att medverka i det

internationella samarbetet skall utveckla

kunskapsunderlag och planeringsmetoder för en

hållbar utveckling av städer och tätorter med

tyngdpunkt i ekologiska, sociala, kulturella och

arkitektoniska frågor. Boverket skall till

regeringen återrapportera sådana erfarenheter och

resultat som har relevans för den fysiska

planeringen beträffande bl.a. arbetet med program

och utvecklingsstrategier för regional utveckling

m.m. inom ramen för bl.a. strukturfondsprogram och

regionala tillväxtavtal.

Vidare har utskottet erfarit att Boverket sedan

utskottets behandling av plan- och byggfrågor under

förra riksmötet (bet. 1999/2000:BoU7) har spritt en

till svenska översatt version av det i Potsdam

antagna policydokumentet till bl.a. kommunerna och

ett stort antal myndigheter samt genomfört

seminarier i dessa frågor. Därefter har

länsstyrelser och berörda centrala verk lämnat

remissyttranden över policydokumentet. För

närvarande sammanställer verket remissvaren, vilka

skall redovisas till regeringen inom en snar

framtid.

Enligt utskottets mening är det nu gällande

regelverket utformat på ett sådant sätt att det i

allt väsentligt verkar för att uppfylla det som

motionärerna efterlyser. Det finns även skäl att

anta att det ovan redovisade arbetet på området

kommer att leda till att frågorna förs framåt på ett

positivt sätt. Utskottet finner mot den bakgrunden

inte bärande skäl för att gå motionärerna till mötes

och avstyrker därför motion 2000/01:Bo5 (v) yrkande

7.

Agenda 21 och Habitatagendan

I motion 2000/01:Bo233 (kd) yrkande 2 förespråkas

en uppföljning av att Agenda 21 och Habitatagendan

får genomslag i kommunernas översiktsplaner.

Ett omfattande arbete har bedrivits och bedrivs

fortfarande inom detta område. Boverket fick år 1999

i uppdrag av regeringen att följa och utveckla det

pågående arbetet med att genomföra Habitatagendan

samt att utveckla en strategi för en integrerad syn

på planering och hushållning med markresurser.

Verket redovisade i december år 2000 sista delen av

uppdraget genom rapporten 13 utmaningar för den

fysiska samhällsplaneringen. Inom uppdragets ram har

Boverket tidigare redovisat bl.a. en exempelsamling

som beskriver hur ett femtiotal kommuner arbetar med

sin planering för hållbara städer och samhällen.

Vidare kan nämnas att Svenska Kommunförbundet

tillsammans med Miljödepartementet i november 2000

redovisade studien Lokal Agenda 21 (en studie av 10

svenska kommuner) och i juni 1999

enkätundersökningen Svenska kommuners arbete med

Agenda 21.

Regeringen beslutade den 15 juni 2000 (dir.

2000:48) att tillkalla en nationalkommitté för att

ytterligare förankra, samordna och utveckla arbetet

med Sveriges åtaganden inom Agenda 21 och

Habitatagendan. I uppdraget ingår som ett område

kopplingen mellan Agenda 21-arbetet och den lokala

samhällsplaneringen.

En samlad redovisning som skall utgöra underlag

för den rapport som Sverige skall lämna till FN vid

2001 års uppföljning av 1996 års Istanbulkonferens

(Habitat II) skall lämnas senast den 15 april 2001.

Kommittén har därutöver i uppdrag att planera för

en samlad slutrapport angående Agenda 21 och

Habitatagendan. Rapporten avses innehålla dels en

utvärdering av det lokala och nationella arbete som

genomförts i Sverige under de tio år som då gått

sedan 1992 års Riokonferens, dels förslag till

riktlinjer för det fortsatta arbetet på området.

Även internationella erfarenheter och utmaningar bör

redovisas. Slutrapporten skall lämnas till

regeringen senast den 1 oktober 2002.

Utskottet finner mot denna bakgrund att det saknas

bärande skäl för att föreslå att riksdagen ger

regeringen till känna vad motionärerna föreslagit.

Utskottet avstyrker motion 2000/01:Bo233 (kd)

yrkande 2.

Kommunernas flexibilitet i planeringen

I motion 2000/01:Bo230 (c) yrkande 19 efterlyses en

utvärdering av hur PBL:s möjligheter till

flexibilitet har tagits till vara i den kommunala

planeringen. Motionärerna framhåller bl.a.

möjligheten att genom områdesbestämmelser såväl

sänka som skärpa kraven på bebyggelses utformning.

Enligt motion 2000/01:Bo514 (m) yrkande 1 bör

Boverket ges i uppdrag att utvärdera varför

kommunerna inte har tagit till vara möjligheten till

flexibilitet vid kommunal planering.

Bostadsutskottet avstyrkte våren 2000 ett

motionsförslag om flexibilitet i den kommunala

planeringen (bet. 1999/2000:BoU7). Som skäl för sitt

ställningstagande anförde utskottet bl.a. följande.

Som framgår av den tidigare redovisningen har

Boverket utvärderat delar av byggregleringen. Den

del av uppdraget som närmast berör det som

motionärerna belyser avsåg byggkontrollen.

Huvudmålet för den delen var att undersöka och

utvärdera det nya systemet för tillsyn och

kontroll i byggprocessen. I regeringens uppdrag

till Boverket angavs det som särskilt viktigt att

få kännedom om vissa till grund för den nya

byggregleringen angivna syften uppnåtts. Det

gällde bl.a. syftet att möjliggöra en smidigare

byggprocess, teknisk utveckling och lägre

byggkostnader. Som tidigare nämnts framhöll

regeringen vid behandlingen av Boverkets

utvärdering särskilt att det åligger

byggnadsnämnderna att ta till vara de möjligheter

som lagen ger att förenkla och underlätta ärenden

för enskilda. Regeringen framhöll även behovet av

att genom ökade informationsinsatser bemöta vissa

av Boverket påtalade svårigheter. Den utvärdering

som nu efterlyses skulle kunna avse t.ex. den av

motionärerna uppmärksammade konkreta

frågeställningen som rör i vilken mån som

kommunerna utnyttjar möjligheterna att i

områdesbestämmelser inskränka eller utöka den i

PBL föreskrivna bygglovsplikten. Givetvis skulle

även tillvaratagandet av de motsvarande

möjligheterna för detaljplaner kunna utvärderas.

Det bör dock framhållas att nu gällande

möjligheter att förändra bygglovsplikten i

huvudsak tillkom i samband med den omfattande

reform som trädde i kraft den 1 juli 1995.

Ändringen innebar bl.a. att bygglovsprövningen

inskränktes till att avse endast en prövning av

lokaliseringen samt den närmare placeringen och

yttre utformningen av byggnader eller

anläggningar. Sett ur ett planeringsperspektiv

har sålunda de nya reglerna tillämpats endast

under en relativt begränsad tid. Det kan även på

goda grunder antas att reformen, som innebar att

bygglovsplikten inskränktes väsentligt, i sig har

underlättat för såväl kommuner som enskilda. Den

flexibilitet som motionärerna vill belysa synes

i det sammanhanget förlora något i betydelse. De

nu nämnda förhållandena ger skäl att ifrågasätta

nyttan av att nu genomföra den begärda

utvärderingen.

Utskottet står fast vid dessa bedömningar och anser

att det i dagsläget saknas tillräckliga skäl för att

begära de efterlysta utvärderingsinsatserna.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill

motionerna 2000/01:Bo230 (c) yrkande 19 och

2000/01:Bo514 (m) yrkande 1.

Servicezoner

Motionerna 2000/01:Bo501 (m) och 2000/01:Bo514 (m)

yrkande 12 behandlar frågor om servicezoner i

kommunal planering. I båda motionerna begärs att

regeringen skall låta utreda möjligheten att införa

servicezoner. Enligt den sistnämnda motionen bör

frågan om det skall krävas ändring i kommunallagen

eller andra lagar ägnas särskild uppmärksamhet.

Ett förslag angående möjligheten att införa

servicezoner i den kommunala planeringen avstyrktes

av utskottet våren 2000 (bet.1999/2000:BoU7).

Utskottet anförde bl.a. följande.

Motsvarande förslag behandlades och avstyrktes av

utskottet våren 1999 (bet. 1998/99:BoU4) med

hänvisning till bl.a. vad konstitutionsutskottet

i betänkande 1997/98:KU13 funnit vid sin

behandling av en liknande motion.

Konstitutionsutskottet konstaterade att den

information om servicenivåer som efterlystes i

den då aktuella motionen i de allra flesta fall

är tillgänglig i kommunens olika plandokument,

men att det torde vara mindre vanligt att den

finns sammanställd i ett enda dokument. Utskottet

uttryckte vidare uppfattningen att det är

naturligt att servicenivån varierar i olika

kommundelar. Att kommunen deklarerat att man inte

avser att bygga ut servicen i ett område är dock

inte detsamma som att kommunen därmed kan vägra

att tillhandahålla en viss service. För att en

kommun mera varaktigt skall kunna differentiera

servicen inom en kommuns geografiska område krävs

enligt konstitutionsutskottet att

likställighetsprincipen enligt kommunallagen

frångås. Motionen avstyrktes avslutningsvis med

hänvisning till att konstitutionsutskottet inte

var berett föreslå en ändring av kommunallagen i

detta avseende.

Bostadsutskottet anser i denna fråga fortfarande

att den kommunala likställighetsprincipen inte

bör inskränkas och är därför inte berett att

ställa sig bakom motionsförslaget.

Utskottet gör samma bedömning i dag och avstyrker

sålunda motionerna 2000/01:Bo501 (m) och

2000/01:Bo514 (m) yrkande 12.

Handelsändamålet

I motionerna 2000/01:Bo502 (m), 2000/01:Bo506 (m)

yrkande 2 och 2000/01:Bo514 (m) yrkande 6 lämnas

förslag om ett avskaffande av kommunernas rätt att i

detaljplan precisera handelsändamålet.

Motionsförslag motsvarande de i år aktuella har

behandlats av utskottet vid flera tidigare

tillfällen (senast i bet. 1999/2000:BoU7). Utskottet

har härvid avstyrkt förslagen med hänvisning till

bl.a. att dagens regler ligger praktiskt taget helt

i linje med riksdagens begäran 1995 och att

farhågorna om att regleringen skulle begränsa

konkurrensen fick anses vara ogrundade. I

sammanhanget har utskottet också pekat på att en

förutsättning för att en reglering av

handelsändamålet skall bli aktuell är att det

föreligger särskilda skäl.

Utskottet står fast vid sin tidigare bedömning och

avstyrker motionerna 2000/01:Bo502 (m),

2000/01:Bo506 (m) yrkande 2 och 2000/01:Bo514 (m)

yrkande 6.

Stormarknadsetableringar m.m.

I motion 2000/01:Bo515 (s) begärs att det utarbetas

en statlig och kommunal strategi för den nära

detaljhandeln som innefattar överväganden om

restriktioner för den externa etableringen av

stormarknader.

Samma fråga tas upp i motion 2000/01:Bo529 (mp)

yrkande 3 där det föreslås att det utarbetas en

policy för utveckling av externa köpcentrum.

Dessutom föreslås i yrkande 1 att det införs en

vetorätt för grannkommuner vid etablering av externa

köpcentrum, i yrkande 2 ett moratorium för

nyetablering av externa köpcentrum, i yrkande 4

förstärkt lagstiftning om etablering av externa

köpcentrum samt i yrkande 5 konsekvensanalyser vid

etablering av externa köpcentrum. Förslagen innebär

bl.a. att barnkonsekvensanalyser skall krävas liksom

obligatoriska omfattande konsekvensanalyser avseende

sociala, ekonomiska och miljömässiga effekter.

Analyserna föreslås utföras av länsstyrelserna.

Utskottet avstyrkte våren 2000 förslag som på

olika sätt syftar till att reglera etableringen av

stormarknaderna (bet. 1999/2000:BoU7) med hänvisning

till bl.a. de möjligheter som kommunen har att styra

etableringar och länsstyrelsens ansvar för

samordning och dess bevakning av att allmänna

intressen tillgodoses. Utskottet vill dessutom

erinra om att det vid planläggning skall tas hänsyn

till förhållandena i angränsande kommuner (2 kap. 2

§ första stycket tredje meningen PBL). Bestämmelsen

ställer krav på ändamålsenlig samordning av

kommunernas planläggning i syfte att åstadkomma ett

samarbete mellan kommunerna. Beträffande de

föreslagna konsekvensanalyserna vill utskottet

erinra om PBL:s krav på beslutsunderlag m.m. som

bl.a. omfattar miljökonsekvensbeskrivningar och

olika former av samråd.

Enligt utskottets mening föreligger inte

tillräckliga skäl för att nu gå motionärerna till

mötes. Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:Bo515

(s) och 2000/01:Bo529 (mp).

Planering för en tyst miljö

I fem motioner framförs krav beträffande planering

för tysta miljöer och anknytande frågeställningar.

Enligt motion 2000/01:Bo233 (kd) yrkande 1 bör

kommunerna rekommenderas att kartlägga tysta zoner

i samband med översiktsplaner.

I motion 2000/01:Bo509 (mp) yrkandena 1 och 2

uppmärksammar motionären behovet av miljöer som är

bullerfria och ställer krav på byggande av ett

tystare samhälle. Enligt motionen har buller blivit

ett omfattande miljöproblem. Vidare framhålls

sambandet mellan stress och buller.

Motionärerna bakom motion 2000/01:Bo512 (v)

yrkande 1 kräver skärpta redovisningskrav för buller

vid planläggning. I samma motion, yrkandena 2 och 3,

föreslår motionärerna att Boverket skall erhålla i

uppdrag att inventera bullerfria miljöer respektive

att utveckla och sprida kunskapen om hanteringen av

buller vid fysisk planering.

I motion 2000/01:Bo530 (v) ställer motionärerna

krav på certifiering av bullerfria zoner i tätorter.

Slutligen innehåller motion 2000/01:MJ797 (fp)

yrkande 6 krav på att lägga ökad vikt vid att bevara

hittills tysta miljöer.

I riksdagsarbetet har bullerfrågorna

uppmärksammats på ett mera sammanhållet sätt genom

den handlingsplan mot buller som antogs år 1994

(bet. 1993/94:JoU31). Frågorna har därefter

diskuterats bl.a. i samband med riksdagens

behandling av regeringens proposition 1997/98:145

Svenska miljömål.

Miljö- och jordbruksutskottet hänvisade våren

1999, vid behandlingen av vissa motioner väckta med

anledning av miljömålspropositionen, till

miljökvalitetsmålet God byggd miljö. I detta mål

ingår att människor inte skall utsättas för skadliga

bullerstörningar. I sitt betänkande (1998/99:MJU6)

konstaterade miljö- och jordbruksutskottet också att

bl.a. frågan om delmål för tysta områden behandlas

av den parlamentariska beredning som givits i

uppdrag att föra arbetet med miljökvalitetsmålen

vidare. En proposition i anledning av kommitténs

arbete kan förväntas under år 2001.

För miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö har

regeringen bedömt att som delmål bör gälla att

trafikbullret i tätorter på sikt bör minskas så att

det underskrider gällande riktvärden. Riktvärdena

skall ses som långsiktiga mål och är inte rättsligt

bindande normer. Vid tillämpning av riktvärdena vid

åtgärder i trafikinfrastrukturen bör hänsyn tas till

vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

Regeringen hänvisar i propositionen om svenska

miljömål även till det åtgärdsprogram för att minska

buller invid trafikanläggningar som riksdagen

godkände våren 1997 med anledning av proposition

1996/97:53 (1996/97:TU7). Åtgärdsprogrammet är

etappindelat så att den del av bebyggelsen som är

utsatt för de högsta bullernivåerna först skall

åtgärdas. Berörda myndigheter har fått uppdrag inom

ramen för åtgärdsprogrammet. Boverket har för sin

del haft i uppgift att utarbeta underlag för

tillämpningen av riktvärden för bl.a. trafikbuller

vid planläggning och byggande. Arbetet redovisades

till regeringen i november 1999.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen

givit uttryck för åsikten att problemen med

bullerstörningar i vår vardagsmiljö bör ägnas stor

uppmärksamhet. Vid behandlingen av vissa

motionsförslag våren 1998 konstaterade

bostadsutskottet att tystnad i dagens moderna

samhälle närmast får betraktas som en "bristvara".

Den fråga som i detta sammanhang främst diskuterades

var problemen med lågfrekvent buller, dvs. buller

som har en så låg frekvens att det knappt är hörbart

eller inte alls kan uppfattas. Utskottets

överväganden (bet. 1997/98:BoU4) ledde fram till ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av en

översyn av frågan. Regeringen uppdrog därefter åt

Boverket att i samråd med Naturvårdsverket och

Socialstyrelsen kartlägga orsakerna till och

omfattningen av lågfrekvent buller i bostäder samt

lämna förslag till ändamålsenliga åtgärder.

Uppdraget redovisades i november 2000. Frågan bereds

inom Regeringskansliet.

Mot bakgrund av hittills genomförda insatser och

det pågående arbetet finner utskottet inte

tillräckliga skäl för att nu göra ett

tillkännagivande i dessa frågor. Utskottet avstyrker

motionerna 2000/01:Bo233 (kd) yrkande 1,

2000/01:Bo509 (mp) yrkandena 1 och 2, 2000/01:Bo512

(v), 2000/01:Bo530 (v) och 2000/01:MJ797 (fp)

yrkande 6.

Brottsförebyggande planering

Ett stort antal motionsyrkanden gäller

brottsförebyggande åtgärder i samhällsplaneringen.

I motion 2000/01:Bo511 (v) yrkandena 4 och 6

förespråkas att Boverket erhåller i uppdrag att

utvärdera lokala brottsförebyggande projekt (såsom

Ektorp i Norrköping) respektive initiera och

stimulera försök med lokalt brottsförebyggande

arbete i bostadsområden. I yrkande 5 ställs dessutom

krav på kommunala program för kvinnofrid vid

boendeplanering.

Även i kd-motionerna 2000/01:Ju913 yrkande 26,

2000/01:Bo233 yrkande 9 och 2000/01:So363 yrkande 17

föreslås att Boverket skall erhålla uppdrag inom

detta område. Motionärerna vill att Boverket skall

utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade

hinder mot brott. I den förstnämnda kd-motionen

framförs även krav på att Boverket skall ansvara för

en introduktion av europeiska

standardiseringsdokument i kommunerna.

Enligt motion 2000/01:Bo230 (c) yrkande 11 skall

brottsförebyggande aspekter beaktas i

samhällsplaneringen. Motionärerna vill bl.a. att

kommunerna i sin planeringsprocess systematiskt

skall gå igenom alla åtgärder som kan genomföras för

att kvinnor och ungdomar skall känna trygghet där de

bor.

I fp-motionen 2000/01:Bo235 yrkande 8 ställs krav

på att en trygg och säker närmiljö bör föras in

bland de allmänna intressen som skall tillgodoses

vid planeringen enligt 2 kap. PBL.

I motion 2000/01:Ju933 (fp) yrkande 2 ställs krav

på åtgärder för att bygga bort brott.

Motionärerna bakom motion 2000/01:Bo229 (s)

förespråkar en översyn av samhällsstödet till

investeringar för ökad trygghet i boendet.

Våren 2000 beredde utskottet flera motionsförslag

som syftade till att genom planeringsåtgärder m.m.

motverka brottslighet. Utskottet konstaterade då

(bet. 1999/2000:BoU7) att Boverket i september 1998

givit ut rapporten Brott, bebyggelse och planering

och att verket bedriver utbildnings- och

informationsverksamhet i dessa frågor. Utskottet

uppmärksammade också att den europeiska

standardiseringskommittén Prevention of Crime by

Urban Planning and Building Design (CEN TC325) sedan

en tid tillbaka arbetar med att ta fram en gemensam

Europastandard för förebyggande av brott genom

stadsplanering och byggnadsutformning.

Bostadsutskottet fann inte tillräckliga skäl att gå

motionärerna till mötes och avstyrkte motionerna.

Standardiseringskommittén beräknas bli klar i

slutet av året. Syftet är att det skall antas en

förstandard vars tillämpning skall grunda vidare

överväganden. Boverket har deltagit i detta arbete

som sporadisk observatör. Visst deltagande har också

skett genom Brottsförebyggande rådet (BRÅ).

BRÅ har av regeringen den 1 februari 2001 givits

ett uppdrag att i samverkan med Boverket och

Rikspolisstyrelsen utveckla arbetet med

bebyggelseinriktade åtgärder som ökar tryggheten och

förebygger brott.

Uppdraget omfattar att bl.a. inventera

kunskapsläget på området samt kartlägga i vilken

utsträckning bebyggelseinriktade åtgärder för att

förebygga brott och öka tryggheten vidtas i Sverige

på nationell, regional och lokal nivå. Vidare skall

den europeiska standardiseringskommitténs pågående

arbete med en gemensam Europastandard för

förebyggande av brott genom stadsplanering och

byggnadsutformning beaktas. I den utsträckning som

bedöms lämplig bör respektive myndighet inom sitt

ansvarsområde utarbeta handböcker eller checklistor

som riktar sig till relevanta aktörer, t.ex.

byggnadsföretag, bostadsföretag, lokala

beslutsfattare och lokala brottsförebyggande råd.

Vid fullföljandet av uppdraget skall särskild hänsyn

tas till hur den byggda miljön används och upplevs

av olika grupper. Uppdraget skall redovisas senast

den 31 december 2001.

Som framgår av framställningen ovan har redan en

rad åtgärder initierats i syfte att med hjälp av

plan- och bygginsatser motverka brott. Utskottet

vill inte föregripa kommande överväganden med

anledning av det pågående arbetet och avstyrker

därför motionerna 2000/01:Bo511 (v) yrkandena 4-6,

2000/01:Ju913 (kd) yrkande 26, 2000/01:Bo233 (kd)

yrkande 9, 2000/01:So363 (kd) yrkande 17,

2000/01:Bo230 (c) yrkande 11, 2000/01:Bo235 (fp)

yrkande 8, 2000/01:Ju933 (fp) yrkande 2 och

2000/01:Bo229 (s).

Lokaler för religiösa ändamål

I motion 2000/01:Bo536 (s) förespråkas en översyn av

PBL för att ge möjlighet till att i detaljplan kunna

reglera hur lokaler för religiösa ändamål får

användas. Motionen gäller synagogor och moskéer

vilka sägs konstrueras så att män och kvinnor skiljs

åt i kyrkobyggnaden.

Utskottet saknar bärande skäl för att gå

motionären till mötes. Utskottet avstyrker motion

2000/01:Bo536 (s).

Den statliga kontrollen av kommunala planer

I motion 2000/01:Bo514 (m) yrkande 7 föreslås

begränsningar av länsstyrelsens och regeringens

möjlighet att upphäva kommunal plan. Motionärerna

anser att länsstyrelse och regeringen endast till

förmån för uttalade riksintressen bör kunna upphäva

kommunala planer.

Motsvarande motionsförslag avstyrkte utskottet

våren 2000 (bet. 1999/2000:BoU7). Utskottet anförde

bl.a. följande.

För att möjliggöra att de intressen som räknas

upp i 12 kap. 1 § [riksintressen, bristande

kommunal samordning, överensstämmelse med

miljökvalitetsnormer, hälso- och olycksfallsskydd

m.m.] tillgodoses även i de fall då respektive

kommun åsidosätter dem är det enligt utskottets

mening nödvändigt att det finns en möjlighet att

upphäva av kommuner antagna detaljplaner eller

områdesbestämmelser. Utskottet anser att det

saknas tillräckliga skäl för att ställa sig bakom

förslag som syftar till att inskränka [eller

utöka] denna möjlighet.

Utskottet har samma uppfattning nu och avstyrker

motion 2000/01:Bo514 (m) yrkande 7.

Bygglov, tillsyn och kontroll m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- kvalitetsansvar och tillsynsansvar, jämför

reservationerna 20 (kd, c, fp), 21 (v) och 22

(mp),

- bygganmälan och slutanmälan, jämför

reservation 23 (v),

- rivningsanmälan m.m.,

- kommunalt ansvar vid beviljande av bygglov,

- automatiskt bygglov, jämför reservation 24

(m),

- bygglovsplikt för komplementbyggnader, jämför

reservation 25 (m, c),

- bygglovsplikt för ekonomibyggnader,

- prövning av tillgänglighet, jämför

reservation 26 (kd, c),

- differentierade bygglovsavgifter.

Kvalitetsansvar och tillsynsansvar

Motionerna 2000/01:Bo513 (v) yrkandena 3, 6 och 9,

2000/01:Bo233 (kd) yrkande 21 och 2000/01:Bo539 (mp)

yrkande 3 tar upp frågor om byggkvalitetskontroll. I

v-motionens yrkande 3 efterlyser motionärerna

åtgärder för att säkerställa byggkontrollen i

byggprocessen. I samma motion, yrkandena 6 och 9,

föreslås utökade uppgifter för kvalitetsansvariga

respektive en utredning om tillsynsansvaret i

byggprocessen. I kd-motionen krävs en omarbetning av

PBL för att förtydliga rollen hos

kvalitetsansvariga. Slutligen föreslås i mp-motionen

att frågan om helhetsansvarig vid byggnation utreds.

Förslag motsvarande de nu aktuella har behandlats

av bostadsutskottet och riksdagen vid ett flertal

tillfällen under senare år. Vid sin ingående

behandling av frågorna under förra riksmötet (bet.

1999/2000:BoU7) anförde utskottet bl.a. följande.

Kvalitetsansvarig skall utses för de arbeten som

kräver bygganmälan. Kontrollplan skall upprättas

om det inte är uppenbart obehövligt. Den

kvalitetsansvarige skall se till att

kontrollplaner följs samt att kontroller, som vid

byggsamråd befinns vara nödvändiga, utförs. Han

skall vara närvarande vid byggsamråd samt

besiktningar och andra kontroller (9 kap. 13 §

PBL). I kontrollplanen anges bl.a. vilken

kontroll som skall utföras samt vilka

sakkunnigintyg och övriga handlingar som skall

ges in till nämnden (9 kap. 9 § PBL).

- - -

Boverket slutrapporterade år 1997 ett

regeringsuppdrag om utvärdering av byggkontrollen

m.m. (rapport 1997:9). Enligt vad som framhölls i

regeringens proposition 1998/99:62 Vissa

byggfrågor m.m. visar rapporten att alla parter

är överens om att den tydliga ansvarsfördelningen

mellan byggherre och byggnadsnämnd som följer av

det nya kontrollsystemet innebär stora fördelar.

I rapporten redovisas ett antal förslag om

förändringar i systemet för byggkontroll. Verkets

förslag återges i bilaga till propositionen.

Regeringen redovisar i ett avsnitt sin bedömning

i fråga om förändringsbehovet. Framför allt

kommenteras de av Boverkets förslag som är

inriktade på en förenklad hantering av små och

relativt okomplicerade projekt inom ramen för det

nya kontrollsystemet. Dessa projekt består i stor

utsträckning av tilläggsarbeten på

småhusfastigheter. Boverket har föreslagit

förändrad reglering i dessa fall. Regeringen

redovisar emellertid som sin bedömning att

förändringar i lagregleringen inte erfordras

eftersom det redan med gällande regler finns

möjligheter till en smidig hantering av enklare

ärenden som inte i dagsläget utnyttjas fullt ut.

Det framhålls särskilt att det åligger

byggnadsnämnderna att ta till vara de möjligheter

som lagen ger att förenkla och underlätta ärenden

för enskilda. Regeringen framhåller även behovet

av att genom ökade informationsinsatser bemöta de

svårigheter Boverket påtalat.

Bostadsutskottet ansåg våren 1999 (bet.

1998/99:BoU8) att de synpunkter som då lagts fram

i frågor om den kvalitetsansvariges roll inte

borde föranleda något tillkännagivande från

riksdagen. Samtidigt konstaterade utskottet att

det inte kunde uteslutas att den

kvalitetsansvariges uppgifter enligt PBL kan

behöva tas upp till förnyade överväganden när

ytterligare erfarenheter vunnits av det

kontrollsystem som ännu endast tillämpats under

en relativt kort tid. Detta gällde även övriga

frågor om förändringsbehovet i tillsyns- och

kontrollsystemet som aktualiserats i olika

sammanhang. Tills vidare ansåg dock utskottet, i

likhet med regeringen, att insatserna borde

inriktas på att genom fortsatta

informationsinsatser stödja en smidig tillämpning

av kontrollsystemet i dess nuvarande utformning.

- - -

Till grund för de nu aktuella förslagen ligger en

strävan att säkra kvaliteten i det som byggs.

Utskottet delar självfallet denna strävan. Ett

uttalat syfte med de regler som ställts upp för

byggandet är också att de skall medverka till att

de byggnader som uppförs håller en i olika

avseenden hög kvalitet. Det kan naturligtvis från

tid till annan finnas anledning att se över dessa

regler. Samtidigt är det också av vikt att den

praktiska tillämpningen av reglerna är sådan att

kvalitetsmålen uppnås. Regeringen har mot denna

bakgrund den 25 november 1999 gett Statens

fastighetsverk, Banverket, Vägverket,

Luftfartsverket och Fortifikationsverket i

uppdrag att tillsammans ta initiativ till att ett

byggbranschens kvalitetsråd bildas med

företrädare för alla aktörer i byggandet och

förvaltningen av byggnadsverk inklusive

försäkringsbolag och finansieringsinstitut.

Huvudsyftet med kvalitetsrådet är att

intensifiera och påskynda arbetet med att få till

stånd ett mera systematiskt kvalitetsarbete på

byggområdet och i förvaltningen av byggnadsverk.

Verken skall vidare med tonvikt på utveckling av

kompetensen hos statliga byggherrar, beställare

och förvaltare redovisa hur bättre

förutsättningar skall skapas för att samhällets

krav på byggnadsverk enligt byggbestämmelser

skall infrias och därmed minska kvalitetsfelen

och kostnaderna, få färre byggskador och uppnå

bättre inomhusmiljö med beaktande av arbetsmiljö-

och utomhusmiljöaspekter. En slutlig redovisning

av uppdraget skall ske senast den 1 juni 2001.

Redan senast den 1 juni 2000 skall verken

redovisa arbetsläget på vissa områden.

Mot bakgrund av det arbete som inletts saknas det

enligt bostadsutskottets mening tillräckliga skäl

att nu ta ytterligare initiativ av det slag som

motionärerna förespråkar.

Enligt vad utskottet har erfarit fortsätter arbetet

med byggbranschens kvalitetsråd i enlighet med vad

som redovisades förra året. Vidare noterar utskottet

att Boverket i anslutning till detta har erhållit

två uppdrag i det senaste regleringsbrevet. Boverket

skall sålunda inhämta uppgifter från länsstyrelserna

över deras tillsynsverksamhet inom byggandet och

ventilationsområdet i kommunerna samt, senast den 31

augusti 2001, kommentera och rapportera till

Miljödepartementet hur den statliga tillsynen

fungerar. Dessutom skall verket i samverkan med

Svenska Kommunförbundet undersöka vilka resurser

kommunerna har för bygglov respektive tillsyn och

kontroll inom byggandet. Syftet med den sistnämnda

undersökningen är att klarlägga resurserna per år

inom bygglovsverksamhet respektive tillsyn och

kontroll. Undersökningen skall avse förhållandena

den 1 juli åren 1990, 1995 och 2000. Verket skall

kommentera och redovisa resultatet av undersökningen

till Miljödepartementet senast den 31 augusti 2001.

Bostadsutskottet finner mot denna bakgrund att det

fortfarande inte föreligger tillräckliga skäl för

att göra ett tillkännagivande i dessa frågor.

Utskottet förutsätter dock att regeringen

kontinuerligt följer utvecklingen på området och tar

de ytterligare initiativ som kan komma att vissa sig

vara nödvändiga. Utskottet avstyrker motionerna

2000/01:Bo513 (v) yrkandena 3, 6 och 9,

2000/01:Bo233 (kd) yrkande 21 och 2000/01:Bo539 (mp)

yrkande 3.

Bygganmälan och slutanmälan

I motion 2000/01:Bo513 (v) yrkandena 4 och 7 ställs

krav på tidig bygganmälan för större byggprojekt

respektive på slutanmälan innan byggnad tas i bruk.

Dessutom föreslås att det skall vara obligatoriskt

med minst två byggsamrådsmöten om det är fråga om

större eller medelstora objekt.

Förslag motsvarande dessa avstyrktes av utskottet

våren 2000 (bet. 1999/2000:BoU7). Utskottet

hänvisade härvid bl.a. till de regler som redan nu

gäller beträffande bygganmälan och byggsamråd. I

korthet innebär dessa regler följande.

Byggherren skall, enligt 9 kap. 2 § första stycket

PBL, minst tre veckor innan arbetena påbörjas göra

en anmälan till byggnadsnämnden (bygganmälan).

Bygganmälan är inte nödvändig om bygglov har sökts

och bygglovsansökan innehåller uppgift om planerad

byggstart. Det finns även vissa andra undantag från

kravet på bygganmälan.

Formerna för byggsamråd har inte detaljreglerats,

men avsikten är att det skall göras så enkelt som

möjligt. Byggnadsnämnden måste dock få en så pass

omfattande redovisning av projektet att den kan ta

ställning till aktuella bestyrkandefrågor. Många

gånger kräver detta att byggherren ger in handlingar

i god tid före samrådsmötet eller att detta delas

upp i etapper. Om byggherren inte uppfyller sina

åtaganden enligt kontrollplanen har byggnadsnämnden

ytterst möjlighet att med stöd av 9 kap. 10 § hålla

inne slutbeviset, att förbjuda fortsatt

byggnadsarbete enligt 10 kap. 3 § första stycket och

att förbjuda användning av byggnaden enligt 9 kap.

10 § andra stycket. Enligt 10 kap. 6 § PBL skall

under vissa förutsättningar en särskild avgift om

minst 200 och högst 1 000 kr tas ut om arbete utförs

utan att det finns någon kvalitetsansvarig, någon

underlåter att göra bygganmälan eller

rivningsanmälan när sådan anmälan skall göras eller

arbete utförs i strid med något beslut som

byggnadsnämnden har meddelat enligt PBL.

Utskottet finner inte tillräckliga skäl för att

ändra den nuvarande ordningen och avstyrker motion

2000/01:Bo513 (v) yrkandena 4 och 7.

Rivningsanmälan m.m.

I motion 2000/01:Bo516 (m) yrkande 1 föreslås en

utvärdering av reglerna om rivningsanmälan och

ämnesinventering i PBL. Motionärerna anser att det i

en utvärdering bör analyseras dels om det finns skäl

att höja den högsta avgiften som kan tas ut enligt

10 kap. 6 § PBL, dels om det finns skäl att ta bort

undantaget i 9 kap. 3 § första stycket 4 PBL. I

yrkande 2 föreslår motionärerna ett register eller

en databas för ämnen i byggnader. Tanken är att

uppgifter skall registreras i samband med att en

byggnad uppförs.

Motsvarande förslag avstyrktes våren 2000 (bet.

1999/2000:BoU7). Utskottet fann inte tillräckliga

skäl för att begära det efterlysta förslaget om ett

register samt anförde i övrigt följande.

Den av motionärerna åberopade bestämmelsen i 9

kap. avser bygganmälan. Underlåtenhet att göra

rivningsanmälan kan leda till uttag av särskild

avgift på minst 200 och högst 1 000 kr. Inom

detaljplanelagt område krävs dock, om inte annat

har bestämts i planen eller om uppförandet av

byggnaden eller den aktuella delen inte är

bygglovspliktigt, rivningslov för att riva

byggnader eller delar av byggnader (8 kap. 8 §

PBL). Utför någon utan lov åtgärd som kräver

rivningslov så skall byggnadsavgift tas ut (den

motsvarar fyra gånger avgiften för beviljat lov).

Härutöver kan tilläggsavgift tas ut (10 kap. 4 §

och 7 § första stycket 4). Den avgiften uppgår

ojämkad till 500 kr per kvadratmeter bruttoarea.

Vid beräkningen skall 10 kvadratmeter frånräknas.

Enligt utskottets mening saknas mot denna

bakgrund tillräckliga skäl för att nu höja den

avgift som kan tas ut vid bl.a. underlåtenhet att

göra rivningsanmälan.

Utskottet gör samma bedömning i dag och avstyrker

motion 2000/01:Bo516 (m).

Kommunalt ansvar vid beviljande av bygglov

I motion 2000/01:Bo518 (m) yrkandena 1 och 2

föreslås en översyn av PBL vad gäller det kommunala

ansvaret för bygglov på olämplig plats och en

precisering av det kommunala ansvaret vid beviljande

av bygglov. Motionen har sin utgångspunkt i de stora

översvämningar som inträffade under år 2000.

Enligt skadeståndslagen är kommunen skyldig att

ersätta bl.a. sakskada som vållats genom fel och

försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för

vars fullgörande kommunen svarar. Enligt utskottets

mening har det inte framkommit något som ger

anledning att ifrågasätta lämpligheten i den

nuvarande regleringen. Det förtjänar dock att

uppmärksammas att, såsom närmare redovisas i

bostadsutskottets betänkande 2000/01:BoU6, den som

drabbats av skador i samband med de aktuella

översvämningarna även har andra möjligheter till

ersättning för skada.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det

anförda motion 2000/01:Bo518 (m).

Automatiskt bygglov

I motion 2000/01:Bo504 (m) kräver motionären att det

införs en generell regel som innebär att den som

sökt bygglov automatiskt skall erhålla det sökta

lovet två månader efter ansökans inlämnande om

byggandet är i enlighet med kommunens detaljplan och

gällande lagstiftning.

De kriterier som motionären sätter upp för det

automatiska bygglovet (i enlighet med detaljplan och

lagstiftning) motsvarar i princip vad kommunen

prövar vid en ansökan om bygglov. Förslaget torde

förutsätta att en prövning av om kriterierna är

uppfyllda görs inom två månader och synes därför i

praktiken innebära att kommunerna skulle tvingas att

generellt ha handläggningstider på högst två

månader.

Enligt utskottets mening saknas tillräckliga skäl

för den av motionären förespråkade ordningen varför

motion 2000/01:Bo504 (m) avstyrks.

Bygglovsplikt för komplementbyggnader

I motion 2000/01:Bo535 (s) föreslås

bygglovsbefrielse för byggnad upp till 15

kvadratmeter.

Enligt utskottets mening är den gällande maximala

storleken (10 kvadratmeter) för bygglovsbefriade

komplementbyggnader väl anpassad. Utskottet vill

samtidigt erinra om möjligheterna att i detaljplan

eller områdesbestämmelser undanta även större

komplementbyggnader från kravet på bygglov.

Utskottet avstyrker motion 2000/01:Bo535 (s).

Bygglovsplikt för ekonomibyggnader

Motion 2000/01:Bo538 (s) innehåller förslag om

översyn av reglerna om bygglovsplikt för vissa

ekonomibyggnader. Motionären nämner som en möjlighet

att införa bygglovsplikt för byggande av

ekonomibyggnader avsedda för djurhållning.

Beträffande ekonomibyggnader för jordbruk,

skogsbruk eller därmed jämförlig näring krävs inom

detaljplanelagt område bygglov för uppförande,

tillbyggnad och andra ändringar. Utanför sådant

område krävs lov endast för väsentligt ändrat

användningssätt (8 kap. 1 § tredje stycket PBL).

Kommuner har dock möjlighet att med stöd av 8 kap.

6 § tredje stycket 1 PBL besluta om en mer

vidsträckt bygglovsplikt om det föreligger särskilda

skäl. Ett särskilt skäl har ansetts vara att vissa

slag av ekonomibyggnader i nära anslutning till

bostadsområden kan behöva prövas med hänsyn till

risken för immissioner (prop. 1985/86:1). Det

motionären efterlyser synes således redan vara

uppfyllt.

Utskottet avstyrker motion 2000/01:Bo538 (s).

Prövning av tillgänglighet

Motion 2000/01:So540 (kd) yrkande10 innehåller

förslag om att det skall ställas krav på

tillgänglighet i samband med bygglov.

Utskottet delar uppfattningen att tillgängligheten

i den bebyggda miljön skall garanteras alla. Frågan

är dock hur detta skall åstadkommas. Genom de

lagändringar som trädde i kraft under år 1995

inskränktes sålunda den tidigare bygglovsprövningen

till att avse endast en prövning av lokaliseringen

samt den närmare placeringen och utformningen av

byggnaden m.m. Samtidigt infördes ett särskilt

system i 9 kap. PBL för kontrollen av de tekniska

egenskapskraven. Ett mycket väsentligt sådant krav

är kravet på tillgänglighet.

Utskottet finner inte bärande skäl för att ställa

sig bakom ett förslag som innebär en förändring av

denna ordning och avstyrker därför motion

2000/01:So540 (kd) yrkande 10.

Differentierade bygglovsavgifter

Motion Bo513 (v) yrkande 5 innehåller krav på

möjligheter till differentierade bygglovsavgifter.

Bostadsutskottet som behandlade samma förslag

våren 2000 (bet. 1999/2000:BoU7) fann inte

tillräckliga skäl att gå motionärerna till mötes.

Som skäl för sitt ställningstagande anförde

utskottet bl.a. följande.

Kommuner har enligt 11 kap. 5 § PBL rätt att ta

ut avgifter i ärenden angående bl.a. lov med

högst det belopp som motsvarar kommunens

genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Kommunen

har alltså inte rätt att debitera den i

respektive ärende faktiska kostnaden. Grunderna

för beräkning av avgifterna skall anges i en taxa

som beslutas av kommunfullmäktige.

Kostnadsuttaget skall grundas på

självkostnadsprincipen. Det innebär att avgifter

för verksamheten inte får tas ut med högre belopp

än som svarar mot kommunens självkostnad.

Även detta förslag fördes fram av Boverket i den

tidigare nämnda utvärderingen. Förslaget har

sålunda redan tidigare varit föremål för

överväganden och därvid avvisats.

Utskottet gör samma bedömning nu och avstyrker

motion Bo513 (v) yrkande 5.

Vissa särskilda frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,

jämför reservationerna 27 (v, kd, fp) och 28

(c),

- gröna områden och strandnära mark, jämför

reservationerna 29 (c) och 30 (mp),

- byggande i vissa miljöer med lokal

särprägel, jämför reservation 31 (m),

- samrådsplikt inför markarbeten, jämför

reservation 32 (m, kd, c, fp),

- boendeplikt,

- husbåtsboende, jämför reservation 33 (m),

- ledningsrätt,

- tomts skick.

Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

Motion 2000/01:Bo513 (v) yrkande 8 innehåller

förslag om bygglovsprövning av inre förändringar i

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Även motion 2000/01:Bo230 (c) yrkande 16 tar upp

frågor om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Motionärerna framhåller betydelsen av att ge ökad

vikt åt bevarandefrågorna i planeringen. De

förespråkar bl.a. att det görs en inventering av

efterkrigstidens bebyggelse för att få en översikt

över dessa årtiondens värdefullaste bebyggelse.

Båda förslagen motsvarar yrkanden som avstyrktes

av utskottet våren 2000 (bet. 1999/2000:BoU7).

Utskottet anförde bl.a. följande.

Inredande av ytterligare bostad eller lokal är

bygglovspliktigt enligt 8 kap. 1 § medan inre

förändringar i övrigt i princip inte är det.

Regleringen i 8 kap. 6 § första stycket 3 PBL ger

dock kommunen - såvitt gäller byggnader som är

särskilt värdefulla från historisk,

kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig

synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde

av denna karaktär - möjlighet att införa

prövningsplikt och härigenom bevaka att olika

detaljer på och även inne i dessa byggnader

bevaras. Det kan gälla t.ex. gipsfigurer,

ornament, stuckaturer, dörrar, fönster,

verandasnickerier, kakelugnar och takmålningar.

Kommunen har även möjlighet att genom

skyddsbestämmelser tillgodose bevarandeintressen.

Planlösning, intressanta konstruktioner,

installationer och fast inredning av olika slag

avsågs kunna omfattas av denna möjlighet (prop.

1985/86:1).

Som framgår av den kortfattade redogörelsen ovan

innebär nu gällande reglering att det finns ett

väl tilltaget utrymme för att genom kommunala

beslut införa prövningsplikt för inre åtgärder.

- - -

Som utskottet anförde i betänkande 1998/99:BoU4

kan det hävdas att PBL i sin nuvarande utformning

(efter 1995) erbjuder större möjligheter att

skydda kulturbyggnader och kulturmiljöer än

tidigare. Här kan nämnas möjligheten att i

detaljplan eller områdesbestämmelser precisera

varsamhetskravet i 3 kap. 10 § PBL (5 kap. 7 §

första stycket 4 och 16 § 4 PBL).

- - -

Som utskottet anförde våren 1999 är det

[samtidigt] viktigt att framhålla det ansvar som

kommunerna har på området. Det är således ett

kommunalt ansvar att med stöd av PBL utfärda

erforderliga skyddsbestämmelser m.m. Motsvarande

synpunkter gör sig gällande beträffande den

efterlysta inventeringen.

Utskottet står fast vid dessa bedömningar och

avstyrker motionerna 2000/01:Bo513 (v) yrkande 8 och

2000/01:Bo230 (c) yrkande 16.

Gröna områden och strandnära mark

I motion 2000/01:Bo223 (c) yrkande 7 ställs krav på

samlade regler för användandet av strandnära mark i

tätorter och tätortsnära områden.

Enligt motion 2000/01:Bo230 (c) yrkande 10 bör det

finnas möjlighet att ställa krav på

kompensationsmark vid ianspråktagande av parkmark. I

samma motions yrkande 15 ställs dessutom krav på

ytterligare instrument för skydd av mindre

grönområden i stadsmiljö.

Bostadsutskottet har tidigare avstyrkt liknande

motionsförslag (se bl.a. betänkande 1999/2000:BoU7).

Utskottet har bl.a. pekat på att de förändringar av

PBL som trädde i kraft i mitten av 1990-talet

innebar krav på att bebyggelsemiljön inom områden

med sammanhållen bebyggelse skall utformas med

hänsyn till behovet av parker och andra grönområden.

Utskottet har även framhållit att lagändringarna

dessutom innebär att skyddsbestämmelser kan tas in i

detaljplan eller områdesbestämmelser för tomter och

allmänna platser som är särskilt värdefulla från

bl.a. miljömässig synpunkt (2 kap. 4 §, 5 kap. 7 och

16 §§ PBL). Utskottet har också hänvisat till den

bestämmelse som numera återfinns i 3 kap. 6 § MB

första stycket vari anges att behovet av grön-

områden i tätorter och i närheten av tätorter skall

beaktas särskilt.

Enligt utskottets mening är regelverket i allt

väsentligt utformat på ett sätt som gör det möjligt

för kommunerna att åstadkomma det som motionärerna

eftersträvar. Utskottet finner inte tillräckliga

skäl för att gå motionärerna till mötes. Motionerna

2000/01:Bo223 (c) yrkande 7 samt 2000/01:Bo230 (c)

yrkandena 10 och 15 avstyrks.

Byggande i vissa miljöer med lokal särprägel

I motion 2000/01:Bo514 (m) yrkande 11 uppmärksammas

de byar som har en särprägel som innebär att

näringsverksamhet, ofta jordbruk och annan

småföretagsamhet, blandas med bostäder. Motionen

innehåller förslag om en utredning för att klargöra

om det behövs ett klargörande av nuvarande

lagstiftning så att fortsatt diversifierad

verksamhet med såväl näringsverksamhet som boende

kan fortgå i dessa miljöer.

Vid behandlingen av motsvarande yrkande i

betänkande 1999/2000:BoU7 anförde utskottet bl.a.

följande.

De frågor som aktualiseras av motionären utgör

exempel på avvägningar mellan olika intressen som

det ankommer på kommuner att göra t.ex. vid

detaljplaneläggning. Liknande avvägningar kan bli

aktuella vid bygglovsprövning. Enligt utskottets

mening framstår det som mindre lämpligt att lösa

de av motionären nu aktualiserade frågorna genom

ytterligare preciseringar i lagstiftningen.

Utskottet har samma uppfattning i dag och

avstyrker motion 2000/01: Bo514 (m) yrkande 11.

Samrådsplikt inför markarbeten

Motionerna 2000/01:Bo514 (m) yrkande 10 och

2000/01:N323 (fp) yrkande 12 innehåller krav på

skyldighet för kommuner och andra utförare att i

samband med bl.a. gatuarbeten informera och samråda

med näringsidkare och andra som berörs av ingreppen.

Motsvarande förslag har tidigare avstyrkts av

utskottet (se bl.a. betänkande 1999/2000:BoU7) med

hänvisning till följande.

Arbeten som innebär att gator, torg och andra

sådana platser grävs upp gäller i stor

utsträckning reparationer av olika ledningsnät,

utbyte eller omläggningar av ledningar och

dylikt. I sådana fall föreligger normalt inga

krav enligt lag på att information skall ha

lämnats till eller att samråd skall ha skett med

nyttjanderättshavarna på de fastigheter som

påverkas av arbetena, t.ex. näringsidkare. Denna

typ av arbeten utförs inte bara av kommunen utan

också av ledningsägande bolag, och de närmare

förutsättningarna för när och hur arbetena skall

utföras kan vara reglerade i avtal mellan

kommunen och bolaget. Utskottet anser att ett

informations- och samrådsförfarande regelmässigt

framstår som eftersträvansvärt, bl.a. med de

syften som motionärerna anför. Särskilt gäller

detta om arbetena beräknas dra ut på tiden eller

på annat sätt är mer omfattande. Ett sådant

förfarande har fördelar för samtliga inblandade

vilket bör utgöra skäl nog för kommunerna till nu

aktuella åtgärder. Det torde också i praktiken

vara det vanliga att kommunerna informerar och

bereder möjligheter till samråd. Trots de värden

som ligger i att så sker anser utskottet att det

skulle föra för långt att införa ett generellt

krav på kommunerna i dessa avseenden. Utskottet

anser således att den i motionerna väckta frågan

inte bör få sin lösning genom lagstiftning.

Utskottet gör samma bedömning i dag och avstyrker

motionerna 2000/01: Bo514 (m) yrkande 10 och

2000/01:N323 (fp) yrkande 12.

Boendeplikt

Motion 2000/01:Bo404 (kd) innehåller en begäran om

förslag på åtgärder för att förbättra

förutsättningarna för åretruntboende i skärgården.

Motionärerna pekar på möjligheten att införa

boendeplikt i förvärvslagstiftning och ser som ett

alternativ att ge kommunerna möjlighet att i sin

revidering av befintliga planer och vid ny

detaljplanering avgränsa områden för åretruntboende

och där införa boendeplikt.

Bostadsutskottet avstyrkte förslag om boendeplikt

i betänkande 1999/2000:BoU6.

Fram till årsskiftet 1999/2000 gällde lagen

(1992:1368) om tillstånd till vissa förvärv av fast

egendom. Den innebar vissa restriktioner när det

gällde förvärv av fritidsfastigheter.

Tillståndsplikten omfattade som huvudregel

förvärvare som var bosatta utomlands och utländska

juridiska personer. I samband med Sveriges

förhandlingar om medlemskap i EU bedömdes lagen inte

stå i överensstämmelse med EG-rättens regler om fri

rörlighet för kapital. Lagen upphävdes med anledning

av att Sverige enligt anslutningsfördraget endast

fick ha kvar sina restriktioner i fråga om

fritidsfastigheter under en tid av fem år, dvs. till

utgången av 1999.

Regeringens överväganden i proposition 1998/99:126

om upphävandet av 1992 års lag omfattade bl.a.

frågan om planinstrumenten kan användas för att

reglera fritidsboendet. Regeringen sade sig då inte

vara beredd att föreslå regler av detta slag (prop.

126). Bl.a. redogjordes därvid för tidigare

överväganden vid vilka konstaterats att en ordning

av detta slag skulle vara en omständlig och kostsam

process (Ds 1988:73 och 1989:78).

Mot den angivna bakgrunden föreligger det enligt

utskottets mening inte bärande skäl för att gå

motionärerna till mötes. Motion 2000/01:Bo404 (kd)

avstyrks.

Husbåtsboende

Motion 2000/01:Bo533 (m) innehåller förslag om en

översyn av lagstiftningen för att underlätta boende

i husbåt. Motionärerna tar bl.a. upp frågor om

upprättande av detaljplan, avstånd mellan båtar,

anslutning av el, vatten och avlopp samt brandskydd.

Enligt bostadsutskottets mening är det viktigt att

ta till vara alla möjligheter för att skapa bostäder

och stimulera nya lösningar på den bostadsbrist som

råder i delar av landet. Det har emellertid inte

visats föreligga något konkret problem som skulle

motivera den förespråkade översynen, varför

utskottet för närvarande inte är berett att ställa

sig bakom förslaget. Utskottet förutsätter dock att

regeringen bevakar denna fråga och om behov skulle

uppstå tar initiativ för att underlätta utvecklingen

av denna boendeform.

Utskottet avstyrker motion 2000/01:Bo533 (m).

Ledningsrätt

I motion 2000/01:Bo413 (s) tar motionären upp frågan

om behovet av att tydliggöra ansvaret för kablar

under jord. Motionären syftar på bl.a. teleledningar

och anför att det ofta är oklart vem som har rätt

att gräva ned kablarna i marken och osäkert vem som

ansvarar för underhåll o.d.

Rätten att dra fram och begagna ledningar kan

uppkomma främst genom förrättningsbeslut av

lantmäterimyndighet eller genom avtal med

fastighetsägaren. Ledningsrätt som uppkommit genom

beslut av lantmäterimyndigheten registreras i

fastighetsregistret. Avtal om motsvarande

nyttjanderätt kan inskrivas och registreras då också

i registret. Avtal som inte är inskrivna återfinns

inte i registret. Vidare framgår det inte av

registret vem som är innehavare av rättigheten,

såvida det inte är fråga om en ledningsrätt som är

knuten till en fastighet. Den lagfarne ägaren av

denna fastighet är då även innehavare av

ledningsrätten.

Tillgång till fastighetsregistret kan erhållas via

bl.a. lokala lantmäterimyndigheter, banker och vissa

kommunala förvaltningar.

Av den akt som hör till ledningsrättsbeslutet

framgår vem som är sökande. Den uppgiften kan

lantmäterimyndigheten ta fram manuellt. Rätten kan

dock ha överlåtits och överlåtelsen i sig

registreras inte. För att med säkerhet kunna veta

vem som innehar rätten krävs därför i princip att

kontakt tas med den som enligt akten har fått

ledningsrätt och i förekommande fall den som rätten

därefter har överlåtits till. Det kan dessutom vara

fråga om överlåtelser i flera led.

I de fall då det inte har registrerats att det

finns en rättighet men det konstateras att det finns

en ledning är det närmast fastighetsägaren (eller

dennes företrädare) som kan lämna upplysningar om

till vem som rättigheten har upplåtits.

Frågan om registrering av vem som innehar

ledningsrätten eller nyttjanderätten har

uppmärksammats av bl.a. Lantmäteriverket i remissvar

över departementspromemorian Överföring av

fastighetstillbehör (Ds 2000:10) och i Ledningsrätt

i IT-tider, Observatorierapport 30/2001 från det IT-

rättsliga observatoriet. Lantmäteriverket har

föreslagit att ledningsrättslagen kompletteras med

regler om obligatorisk registrering av aktuell

innehavare av ledningsrätten.

Frågeställningen har inte färdigbehandlats inom

Regeringskansliet.

Utskottet finner inte tillräckliga skäl för att

föregripa kommande överväganden inom

Regeringskansliet i frågan och avstyrker motion

2000/01:Bo413 (s).

Tomts skick

Motion 2000/01:Bo537 (m) innehåller förslag om att

kravet i 3 kap. 17 § PBL att tomt skall hållas i

vårdat skick bör klargöras. Motionären hänvisar till

att problem uppstått när kommuner och länsrätter

haft olika uppfattningar.

Det torde rent generellt inte vara ovanligt att

kommuner och domstolar i olika frågor gör olika

bedömningar. Att detta skulle vara ett speciellt

problem beträffande den aktuella frågeställningen

ger motionen inte belägg för. Inte heller i övrigt

ger motionen bärande skäl för det önskade

klarläggandet. Utskottet avstyrker motion

2000/01:Bo537 (m).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Övergripande krav på kommunernas

planer

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo223

yrkandena 1 och 3, 2000/01:Bo230 yrkandena 12 och

13, 2000/01:Bo233 yrkandena 3 och 4,

2000/01:Bo526, 2000/01:So539 yrkande 3 samt

2000/01:T208 yrkande 4.

Reservation 1 (kd)

Reservation 2 (c)

Reservation 3 (mp)

2. Barns inflytande

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo511 yrkande

2.

Reservation 4 (v, c)

3. Planprocessen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo234

yrkande 3, 2000/01:Bo235 yrkande 1, 2000/01:Bo414

yrkande 3 och 2000/01:Bo506 yrkande 1.

Reservation 5 (m, kd, c, fp)

4. Beslutsunderlag och översiktsplaners

innehåll

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo5 yrkande 7.

Reservation 6 (v, mp)

5. Agenda 21 och Habitatagendan

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo233 yrkande

2.

Reservation 7 (kd)

6. Kommunernas flexibilitet i planeringen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo230

yrkande 19 och 2000/01: Bo514 yrkande 1.

Reservation 8 (m, kd, c, fp)

7. Servicezoner

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo501 och

2000/01:Bo514 yrkande 12.

Reservation 9 (m)

8. Handelsändamålet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo502,

2000/01:Bo506 yrkande 2 och 2000/01:Bo514 yrkande

6.

Reservation 10 (m)

9. Stormarknadsetableringar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo515 och

2000/01:Bo529.

Reservation 11 (v)

Reservation 12 (mp)

10. Planering för en tyst miljö

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo233

yrkande 1, 2000/01:Bo509 yrkandena 1 och 2,

2000/01:Bo512, 2000/01:Bo530 samt 2000/01:MJ797

yrkande 6.

Reservation 13 (v)

Reservation 14 (kd)

Reservation 15 (mp)

11. Brottsförebyggande planering

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo229,

2000/01:Bo230 yrkande 11, 2000/01:Bo233 yrkande

9, 2000/01:Bo235 yrkande 8, 2000/01: Bo511

yrkandena 4-6, 2000/01:Ju913 yrkande 26,

2000/01:Ju933 yrkande 2 och 2000/01:So363 yrkande

17.

Reservation 16 (kd, c)

Reservation 17 (v)

Reservation 18 (fp)

12. Lokaler för religiösa ändamål

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo536.

13. Den statliga kontrollen av kommunala

planer

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo514 yrkande

7.

Reservation 19 (m)

14. Kvalitetsansvar och tillsynsansvar

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo233

yrkande 21, 2000/01: Bo513 yrkandena 3, 6 och 9

samt 2000/01:Bo539 yrkande 3.

Reservation 20 (kd, c, fp)

Reservation 21 (v)

Reservation 22 (mp)

15. Bygganmälan och slutanmälan

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo513 yrkandena

4 och 7.

Reservation 23 (v)

16. Rivningsanmälan m.m.

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo516.

17. Kommunalt ansvar vid beviljande av

bygglov

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo518.

18. Automatiskt bygglov

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo504.

Reservation 24 (m)

19. Bygglovsplikt för komplementbyggnader

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo535.

Reservation 25 (m, c)

20. Bygglovsplikt för ekonomibyggnader

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo538.

21. Prövning av tillgänglighet

Riksdagen avslår motion 2000/01:So540 yrkande

10.

Reservation 26 (kd, c)

22. Differentierade bygglovsavgifter

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo513 yrkande

5.

23. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo230

yrkande 16 och 2000/01:Bo513 yrkande 8.

Reservation 27 (v, kd, fp)

Reservation 28 (c)

24. Gröna områden och strandnära mark

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo223

yrkande 7 samt 2000/01:

Bo230 yrkandena 10 och 15.

Reservation 29 (c)

Reservation 30 (mp)

25. Byggande i vissa miljöer med lokal

särprägel

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo514 yrkande

11.

Reservation 31 (m)

26. Samrådsplikt inför markarbeten

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo514

yrkande 10 och 2000/01:N323 yrkande 12.

Reservation 32 (m, kd, c, fp)

27. Boendeplikt

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo404.

28. Husbåtsboende

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo533.

Reservation 33 (m)

29. Ledningsrätt

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo413.

30. Tomts skick

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo537.

Stockholm den 5 april 2001

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut

Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt

Hagström (kd), Sten Andersson (m), Inga Berggren

(m), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström (v), Carl-

Erik Skårman (m), Rigmor Stenmark (c), Leif

Jakobsson (s), Harald Bergström (kd), Helena

Bargholtz (fp), Mikael Johansson (mp) och Dag

Ericson (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Övergripande krav på kommunernas planer

(punkt 1)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Harald Bergström

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo233 yrkandena 3 och 4 och 2000/01:Bo230

yrkande 12. Därmed avslås motionerna 2000/01:Bo223

yrkandena 1 och 3, 2000/01:Bo230 yrkande 13,

2000/01:Bo526, 2000/01:So539 yrkande 3 och

2000/01:T208 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det viktigt att i all planering

framhålla kvinnoperspektivet. Detta perspektiv gör

sig gällande rent allmänt när det handlar om

beslutsfattande i plan- och byggfrågor. Det är vår

förvissning att om kvinnor i större utsträckning

fick ett inflytande i dessa frågor så skulle

resultatet bli bättre. Många kvinnor har ett

vardagsliv, i synnerhet kvinnor med barn, som gör

att de är mer beroende än män av hur bebyggelse,

trafik o.d. utformas och lokaliseras.

Den kristdemokratiska bostadspolitiken har som

utgångspunkt att människor skall känna trygghet i

sitt boende. Trygghet och valfrihet i boendet är en

del av Kristdemokraternas familjepolitik. En god

uppväxtmiljö för barn och ungdomar skall främjas

genom samhälls- och bostadsplanering.

Konsekvensbeskrivningar av barnens situation skall

därför alltid göras i samband med utveckling av

bostadsområden.

Kommunerna har den suveräna rätten att bestämma

över hur marken och vattnet skall användas i den

egna kommunen. De avgör också om och när samt för

vilket eller vilka ändamål som planering skall ske.

Planmonopolet innebär möjligheter att styra

samhällsutvecklingen samtidigt som det ger en

skyldighet att i planer göra avvägningar mellan

enskilda och allmänna intressen. I förarbeten till

plan- och bygglagen betonas vikten av en totalsyn på

utvecklingen inom en kommun.

Kommunerna bär huvudansvaret för att de allmänna

intressena beaktas. Detta ställer höga krav på

beslutsunderlag, öppenhet samt att så många

intressenter som möjligt får chansen att delta i

planprocessen. Till allmänna intressen hör

miljöhänsyn, estetik, kulturarv, kulturhistoria,

trygghet, trivsel, närhet m.m. Dessa intressen skall

vägas mot enskilda intressen och fri konkurrens. Det

behövs en översyn av lagen för att bl.a. öka

delaktigheten för medborgarna.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Våra

förslag lämnas med anledning av motionerna

2000/01:Bo233 (kd) yrkandena 3 och 4 och

2000/01:Bo230 (c) yrkande 12. Övriga motions-

yrkanden avstyrks.

2. Övergripande krav på kommunernas planer

(punkt 1)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo223 yrkandena 1 och 3, 2000/01:Bo230

yrkandena 12 och 13, 2000/01:Bo233 yrkandena 3 och 4

och 2000/01:So539 yrkande 3. Därmed avslås

motionerna 2000/01:Bo526 och 2000/01:T208 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt min mening är det angeläget att staten anger

en strategi för en samhällsförändring som ger

utrymme för ökad mångfald med lokala lösningar i

kombination med att nödvändiga nationella mål om

grundläggande samhällsuppgifter kan behållas.

Strategin bör bl.a. innehålla följande:

- Ett omvänt planeringsperspektiv, dvs. nerifrån och

upp.

-

- En planeringsmodell där kvinnors och barns

möjligheter att vara med och påverka är ett

naturligt inslag.

-

- En planeringsmodell där även miljötänkande är ett

naturligt inslag.

-

- Stärkt inflytande för lokala utvecklingsgrupper.

-

- Mer makt, ansvar och resurser åt brukarstyrelser

och andra organ för självförvaltning.

-

- Uppmuntrat samarbete mellan privat, offentlig och

ideell sektor.

-

- Byggande, boende och samhällsplanering kan inte

betraktas som könsneutrala verksamheter.

-

I sammanhanget finner jag det även angeläget att

framhålla vikten av trygghet i boendet. Detta

förutsätter makt över det egna boendet. Många

kvinnor har ett vardagsliv, i synnerhet kvinnor med

barn, som gör att de är mer beroende än män av hur

bebyggelse, trafik o.d. utformas och lokaliseras. En

angelägen följdfråga blir vilka möjligheter kvinnor

har att påverka villkoren för sin vardag. Detta

påpekade även den bostadspolitiska utredningen i sin

slutrapport.

Tryggare bostadsmiljöer handlar även om

överlevnadsfrågor, att må bra. I många

bostadsområden syns i dag tecken på sämre hälsa.

Allergier, överkänslighet mot olika ämnen som

fortfarande följer av byggmaterial, dålig luft,

bristfälliga ventilationsmöjligheter, bullerskador,

vantrivsel m.m. skapar inte det trygga samhälle som

vi alla vill ha. I all samhällsplanering, inte minst

i den fysiska samhällsplaneringen, måste

hälsoaspekter vägas in.

Även goda uppväxtmiljöer för barn och ungdomar

skall främjas genom samhälls- och bostadsplanering.

Konsekvensbeskrivningar av barnens situation skall

därför alltid göras i samband med utveckling av

bostadsområden.

En god välfärd uppnås bäst i ett samhälle där

människor har meningsfulla uppgifter och där alla

behövs. Finmaskiga sociala nätverk och lokal

samverkan för gemensamma angelägenheter utgör

grunden för den sociala tryggheten. I närsamhället

samverkar yngre och äldre. De löser gemensamma

problem i grannskapet, visar öppenhet och

solidaritet oberoende av ålder och andra

förutsättningar. Stadsdelar, förorter och samhällen

skall planeras så att människor ur olika

åldersgrupper kan träffas. En positiv utveckling av

staden som miljö är intimt sammankopplad med ett

mångfacetterat näringsliv, bra

utbildningsmöjligheter och ett stimulerande kultur-

och fritidsliv. Kort sagt en miljö där det finns en

närhet mellan umgänge, boende, arbete och service.

En positiv utveckling förutsätter en levande stad

med många naturliga mötesplatser, som motverkar

rotlöshet och skapar trygghet.

Gator, torg och byggnader som utgör scener och

kulisser i stadens offentliga rum behöver utformas

med omsorg. En estetisk utformning av byggandet är

nödvändigt. Ett bra stadssamhälle förutsätter att

kreativiteten och verksamheter av många olika slag

frodas. Tillgång till bra offentlig service är ett

allmänt krav, och det är enligt min uppfattning

tillfredsställande att exempelvis

storstadspropositionen lyfter fram samordnade

medborgarkontor som ett bra exempel för att få

kraven på en god samhällsservice tillgodosedda.

Medborgarkontor är dock enbart en början. Samhällets

uppgift är inte enbart att ta ett ansvar för att

tillhandahålla basservice utan också att stimulera

till delaktighet och ansvarstagande. Det politiska

systemet måste tillåta olikheter, mångfald och

variation för att tillvarata initiativ och

engagemang. Skall denna idé om en mer skapande stad

kunna realiseras måste stadsbyggandet utgå från

varje stadsdels eller förorts behov och

förutsättningar för förnyelse och utveckling.

Kommunerna bär huvudansvaret för att de allmänna

intressena beaktas. Detta ställer höga krav på

beslutsunderlag, öppenhet samt att så många

intressenter som möjligt får chansen att delta i

planprocessen. De allmänna intressena skall vägas

mot enskilda intressen och fri konkurrens. Det

behövs en översyn av lagen för att i dessa

sammanhang öka delaktigheten för medborgarna.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför.

Mitt förslag lämnas med anledning av

motionerna 2000/01:Bo223 (c) yrkandena 1 och

3, 2000/01:Bo230 (c) yrkandena 12 och 13,

2000/01:So539 (c) yrkande 3 och

2000/01:Bo233 (kd) yrkandena 3 och 4. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

3. Övergripande krav på kommunernas planer

(punkt 1)

av Mikael Johansson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:T208 yrkande 4 och 2000/01:Bo233 yrkande 4.

Därmed avslås motionerna 2000/01:Bo223 yrkandena 1

och 3, 2000/01:Bo230 yrkandena 12 och 13,

2000/01:Bo233 yrkande 3, 2000/01:Bo526 och

2000/01:So539 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är viktigt att barn känner trygghet och harmoni

i sitt boende. Familjernas möjligheter att välja

boendeform har givetvis betydelse för en harmonisk

uppväxt för barn och ungdomar.

Generellt sett är det dock av än större betydelse

för uppväxtmiljön att samhälls- och

bostadsplaneringen beaktar uppväxtmiljöns betydelse.

Härigenom kan det skapas fler miljöer som främjar en

harmonisk uppväxt och möjligheter för fler att välja

att bosätta sig i sådana miljöer. Planeringen bör

således verka för en god uppväxtmiljö för barn och

ungdomar. För att kunna uppnå detta krävs det

konsekvensbeskrivningar av barnens situation i

samband med utveckling av bostadsområden. Jag anser

därför att det alltid skall upprättas sådana

konsekvensbeskrivningar i samband med ändringar av

planer eller framtagande av nya planer.

Vidare bör PBL ses över så att samhällsbygget ej

kan ske i strid med gällande miljö- och

hälsoskyddslagstiftning. Vi får nämligen aldrig

glömma att de i strid med miljöbalken existerande

luftföroreningar som bensin och diesel ställer till

med orsakar astma, luftvägsinfektioner och en mängd

cancerfall varje år. Förutom allt mänskligt lidande

drabbas samhället varje år också av stora kostnader

till följd av dessa luftföroreningar.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Mitt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2000/01:T208 (mp) yrkande 4 och 2000/01: Bo233 (kd)

yrkande 4. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

4. Barns inflytande (punkt 2)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och

Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01: Bo511 yrkande 2.

Ställningstagande

I FN:s barnkonvention slås fast att barnens bästa

alltid skall komma i första rummet (3 §) och att

barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla

frågor som berör det. När domstolar och myndigheter

behandlar fall som rör barnet skall barnet alltid

höras och barnets intresse komma i första rummet

(12-15 §§). Vidare fastslås att barnet har rätt till

lek, vila och fritid (31 §). I målen för den svenska

bostadspolitiken betonas särskilt vikten av att

främja en god uppväxt för barn och ungdom. Detta har

dålig förankring i den svenska lagstiftningen.

I plan- och bygglagen finns sålunda i dag inget

som tillförsäkrar att barns åsikter och intressen

beaktas. Däremot finns det på andra håll exempel på

hur man kan bevaka barns intressen. Det gäller bl.a.

i Norge med nationell lagstiftning och i en del

kommuner. Utifrån dessa kunskaper torde det vara

förhållandevis enkelt för regeringen att lägga

förslag under år 2001 på hur barns intressen skall

beaktas i samhälls- och trafikplaneringen. Reglerna

borde införas i plan- och bygglagen och skulle vara

ett utmärkt bevis på den stolta deklarationen i

regeringsförklaringen om att barnen skall stå främst

och att FN:s barnkonvention skall efterlevas. I

regeringsförklaringen uttrycktes att Sverige är och

skall vara världens barnvänligaste land. Detta borde

innebära att regeringen omedelbart skulle ställa sig

bakom förslaget om att barnens inflytande skall

beaktas i samhälls- och trafikplanering.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:Bo511

(v) yrkande 2.

5. Planprocessen (punkt 3)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m), Rigmor Stenmark (c), Harald

Bergström (kd) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 5.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo234 yrkande 3, 2000/01:Bo235 yrkande 1,

2000/01:Bo414 yrkande 3 och 2000/01:Bo506 yrkande 1.

Ställningstagande

I dag kan en detaljplan överklagas i tre instanser.

Mycket få överklaganden vinner gehör, men ärendena

fördröjs kraftigt. Därefter kan själva bygglovet

överklagas i ända upp till fyra instanser. Med

dagens lagstiftning kan plan- och byggprocessen

härigenom fördröjas i åratal med höga kostnader som

följd.

Det faktum att en detaljplan kan överklagas i tre

instanser och ett efterföljande bygglov i så många

som fyra instanser verkar avskräckande för många

intressenter, och de kostnadsökningar som

förseningarna medför omöjliggör många projekt.

Naturligtvis skall rätten och möjligheten att

överklaga både detaljplaner och bygglov kvarstå men

omfattningen i vilken man i dag kan överklaga måste

begränsas.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2000/01:Bo234 (c) yrkande 3, 2000/01:Bo235 (fp)

yrkande 1, 2000/01:Bo414 (m) yrkande 3 och

2000/01:Bo506 (m) yrkande 1.

6. Beslutsunderlag och översiktsplaners

innehåll (punkt 4)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och

Mikael Johansson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo5 yrkande 7.

Ställningstagande

I Europa har regionaliseringen ökat parallellt med

globaliseringen. En liknande utveckling kan

observeras i Sverige, där regionerna har många

gemensamma intressen och problem. Infrastruktur och

bostadsförsörjning framträder särskilt tydligt som

regionala intressen. I Sverige har den regionala

planeringen en relativt svag ställning. Regionplaner

antas sällan av breda politiska majoriteter, utan

fyller bara en funktion som samråds- och

diskussionsunderlag. Inom Stockholms län (region-

och trafikplanekontoret) pågår nu arbetet med en

andra generationens regional utvecklingsplan,

RUFS2000. Den nya planen har begränsad formell

betydelse eftersom den saknar rättsverkan. Trots det

är den av oerhört stor strategisk betydelse för

utvecklingen i regionen. Kommunerna har en

nyckelroll i boendeplanering och bostadsförsörjning,

men de är beroende av att samordna planeringen med

närliggande kommuner. Regeringen bör se över

landstingens och länsstyrelsernas roll och

befogenheter vad gäller regionala intressen i den

fysiska planeringen.

Förändringarna i PBL i samband med införandet av

det kommunala planmonopolet (prop. 1985/86:1) ledde

fram till att länsstyrelserna inte längre skall

fastställa kommunernas antagandebeslut. Detta

innebär dock inte att planmonopolet berättigar till

vilka beslut som helst. Planmonopolet gäller inom

kommungränsen och regleras av PBL:s stränga krav på

intresseavvägningar och därmed på beslutsunderlaget.

Det är också klart uttryckt att planläggningsbeslut

som får effekt på andra kommuner skall diskuteras

och samordnas med dessa. Om man inte lyckas med

samordningen skall det normalt medföra att planen

inte får antas.

Enligt vår mening krävs dock ett förtydligande av

PBL vad gäller lokaliseringsbeslut och

mellankommunala och regionala effekter. Vi vill

ställa krav på beslutsunderlaget inför beslut som

får mellankommunala och regionala konsekvenser. Vi

vill också ställa krav på att planläggningsbeslut,

som får ingripande regionala effekter, skall belysas

i översiktsplanen före detaljplanläggning.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:Bo5

(v) yrkande 7.

7. Agenda 21 och Habitatagendan (punkt 5)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Harald Bergström

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 7.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:

Bo233 yrkande 2.

Ställningstagande

Det handlingsprogram för hållbar utveckling som

antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling

1992 (Agenda 21) kan sammanfattas som en uppmaning

att arbeta för en hållbar samhällsutveckling.

Det handlingsprogram som antogs vid FN:s

världskonferens 1996 (Habitat) inriktades på de två

övergripande målen en rimlig bostad för alla och en

hållbar utveckling av människors boplatser i en

värld av växande städer.

Det finns i Agenda 21 och Habitatagendan en

gemensam syn på den lokala nivåns betydelse i

genomförandet. Att kommunerna har en nyckelroll i

genomförandet betonas starkt, liksom vikten av

medborgarnas delaktighet och

"underifrånperspektiven". Kvinnors och ungdomars

medverkan lyfts särskilt fram. Det är därför viktigt

att följa upp att Agenda 21 och Habitatagendan når

genomslag i kommunernas översiktsplaner.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:Bo233

(kd) yrkande 2.

8. Kommunernas flexibilitet i planeringen

(punkt 6)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m), Rigmor Stenmark (c), Harald

Bergström (kd) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 8.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo230 yrkande 19 och 2000/01:Bo514 yrkande

1.

Ställningstagande

Sverige har en mycket hög bostadsstandard. Detta gör

självfallet att bostadskostnaderna tar en stor del

av familjeekonomin. Många människor vill samtidigt

utveckla alternativa boendeformer, som inte ryms i

dagens boende. Regelverket för byggande har under

senare år förenklats. De möjligheter till

förenklingar som finns har dock inte tagits till

vara fullt ut i kommunerna. I plan- och bygglagen

ges stora möjligheter till flexibilitet. Kommunen

kan således i detaljplan eller i områdesbestämmelser

ställa såväl sänkta som skärpta krav på bebyggelses

utformning och bygglovspliktens utformning. Trots

att det nu är nästan 15 år sedan plan- och bygglagen

trädde i kraft har dock mycket blivit vid det gamla.

Flexibiliteten som eftersträvades har i stor

utsträckning uteblivit.

Det är enligt vår mening därför dags att göra en

utvärdering av hur möjligheterna till flexibilitet

har tagits till vara i den kommunala planeringen. I

sammanhanget bör det också analyseras skälen till

varför möjligheterna i förekommande fall inte har

tagits till vara. Därefter bör eventuella åtgärder

för att öka flexibiliteten övervägas. Boverket bör

ges ett sådant utvärderingsuppdrag.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2000/01:Bo230 (c) yrkande 19 och 2000/01:Bo514 (m)

yrkande 1.

9. Servicezoner (punkt 7)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 9.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo501 och 2000/01:Bo514 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi gör alla olika prioriteringar av vad som är

viktigt i livet. Möjligheten att få bygga och bo

efter individuella önskemål inskränks alltför ofta

av kommunpolitikernas möjlighet att avstå från att

detaljplanelägga områden. Detta medför att inga

bygglov kan beviljas, vilket är ett effektivt sätt

för kommunpolitikerna att styra var medborgarna

skall bygga och bo.

Det finns ofta önskemål om att kunna bosätta sig i

t.ex. storstadskommunernas glesbygder. Motiveringen

från de kommunpolitiker som nekar bosättning är att

det blir dyrt ur kommunalekonomisk synvinkel vad

beträffar kommunal service som t.ex. skola,

skolskjutsar, barn- och äldreomsorg. Här är kommunen

ofta dessutom låst av tvingande lagstiftning, t.ex.

via socialtjänstlagen. Kommunerna framhåller i många

fall att dyra lösningar för kommunal anslutning till

vatten och avlopp är nödvändiga. Dessa frågor går

ofta att lösa med lokala, miljöanpassade lösningar.

När det gäller övriga serviceområden går det

naturligtvis ofta att även där hitta lösningar som

är bra för både den enskilde medborgaren och

kommunen.

Ett sätt att lösa problemen och i princip låta

medborgarna bygga och bo mer fritt är att man delar

in kommunen i servicezoner. Då har alla parter redan

från början klart för sig vad som gäller för

kommunens åtaganden, dvs. vad den enskilde kan få

för service. Om medborgare med denna vetskap väljer

att bosätta sig i en zon med en lägre servicegrad

gör han/hon det för att han/hon prioriterar t.ex.

närheten till naturen och avskildhet framför en

fullödig kommunal service. Förutsättningarna för att

införa möjligheten till kommunala beslut om

servicezoner enligt denna modell bör snarast

utredas. I anledning av vad som tidigare har sagts

om dessa servicezoners förenlighet med den kommunala

likställighetsprincipen vill vi framhålla att det

finns exempel på annan lagstiftning, dvs.

riksdagsbeslut, som har inskränkt denna princip som

sätter gränser för vad kommunerna får göra. Frågan

om det skulle krävas ändring i kommunallagen, eller

andra lagändringar, för införande av lagliga

möjligheter för kommunala servicezoner bör ägnas

särskild uppmärksamhet i den nu förespråkade

utredningen.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2000/01:Bo501 (m) och 2000/01:Bo514 (m) yrkande 12.

10. Handelsändamålet (punkt 8)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 10.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo502, 2000/01:Bo506 yrkande 2 och

2000/01:Bo514 yrkande 6.

Ställningstagande

Detaljhandeln har fortlöpande sedan 1970-talet

flyttats ut till tätorternas ytterområden. Skälen

har varit bostadsbyggandets lokalisering, kraven på

framkomlighet, mark- och fastighetspriserna samt

parkeringsmöjligheterna. Denna

strukturrationalisering har dock inte försämrat

hushållens tillgänglighet till dagligvaror på något

påtagligt sätt. Under den borgerliga

regeringsperioden ändrades lagstiftningen så att det

inte längre blev möjligt att reglera handels-

ändamålet genom att särskilja partihandel och

detaljhandel eller genom att inom ändamålet

detaljhandel särskilja handel med livsmedel från

annan handel. Den möjlighet till reglering av

handelsändamålet i detaljplan som den nuvarande

regeringen på nytt har infört är enligt vår mening

bara ett av många exempel på en regleringsiver som

gagnar de styrande på bekostnad av den vanlige

medborgaren. Den nuvarande regleringen av

handelsändamålet i detaljplan leder till försämrad

konkurrens och därmed till högre priser för

konsumenten. Det var också av bl.a. detta skäl som

den förra fyrpartiregeringen tog bort den reglering

som nu återinförts. De argument för en reglering som

förts fram gäller framför allt att den skulle kunna

bidra till bättre tillgänglighet till dagligvaror

m.m. Det är enligt vår mening ett alltför enkelt

sätt att beskriva regleringens effekter. Visserligen

har detaljhandeln i ökad utsträckning flyttat ut

till tätorternas ytterområden, men skälen till detta

är, som framgår ovan, bostadsbyggandets

lokalisering, kraven på framkomlighet, mark- och

fastighetspriserna samt tillgången till

parkeringsytor m.m. Det har dock inte kunnat påvisas

att denna handelns strukturrationalisering på något

påtagligt sätt skulle ha försämrat hushållens

tillgänglighet till dagligvaror.

Det nu anförda talar enligt vår mening för att

möjligheterna att i detaljplan styra

handelsändamålet bör tas bort. Genom en sådan åtgärd

skulle konsumenternas ställning stärkas och därmed

också förutsättningar skapas för lägre priser i

detaljhandeln. Enligt vår mening bör konkurrensen i

handeln underlättas i stället för att begränsas.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av m-motionerna

2000/01: Bo502, 2000/01:Bo506 yrkande 2 och

2000/01:Bo514 yrkande 6.

11. Stormarknadsetableringar m.m. (punkt 9)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 11.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01: Bo529 yrkande 2. Därmed avslås motionerna

2000/01:Bo515 och 2000/01: Bo529 yrkandena 1 och

3-5.

Ställningstagande

Vi anser mot bakgrund av den nu pågående

stormarknadsutvecklingen att ett moratorium för nya

externa köpcentrum bör övervägas. Parallellt med

detta bör kommunerna stimuleras att själva ta

ställning mot fler externa köpcentrum och att arbeta

med planerings-, informations- och andra åtgärder

som ger god lokal service i varje bostadsområde och

som gynnar kollektivtrafik, gång och cykling. Att

utveckla system för hemkörning av varor är ett annat

exempel på åtgärder. Detta arbete bör stimuleras av

bl.a. Boverket. Belysning av effekter av externa

köpcentrum och ställningstaganden om sådana bör

finnas med i kommunernas översiktsplaner. Vi anser

även att restriktivitet bör tillämpas vid prövning

av nya externa köpcentrum i avvaktan på att frågan

om stormarknadsutvecklingen utreds.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:Bo529

(mp) yrkande 2.

12. Stormarknadsetableringar m.m. (punkt 9)

av Mikael Johansson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 12.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo515 och 2000/01:Bo529 yrkandena 1-5.

Ställningstagande

Jag anser mot bakgrund av den nu pågående

stormarknadsutvecklingen att ett moratorium för nya

externa köpcentrum bör övervägas. Parallellt med

detta bör kommunerna stimuleras att själva ta

ställning mot fler externa köpcentrum och att arbeta

med planerings-, informations- och andra åtgärder

som ger god lokal service i varje bostadsområde och

som gynnar kollektivtrafik, gång och cykling. Att

utveckla system för hemkörning av varor är ett annat

exempel på åtgärder. Detta arbete bör stimuleras av

bl.a. Boverket. Belysning av effekter av externa

köpcentrum och ställningstaganden om sådana bör

finnas med i kommunernas översiktsplaner. Vi anser

även att restriktivitet bör tillämpas vid prövning

av nya externa köpcentrum i avvaktan på att frågan

om stormarknadsutvecklingen utreds och det utarbetas

en statlig och kommunal strategi för den nära

detaljhandeln med överväganden av restriktioner för

den externa etableringen av stormarknader.

De är välkänt vilka negativa konsekvenser som

dagens externa stormarknader för med sig. Genom att

stormarknader och köpcentrum lokaliseras till

tätorternas ytterområden ökar biltrafiken och därmed

belastningen på miljön. Den som tidigare kunnat gå

eller cykla till sin affär tvingas nu ta bilen för

att kunna handla. Det är naturligtvis en ur

miljösynpunkt mycket olycklig utveckling. Ofta är

det också en medveten strävan att hitta en

lokalisering som underlättar för den som åker bil.

Det är inte sällan så att placeringen inte bara

styrs av behoven och förutsättningarna i den egna

kommunen utan att den också påverkas av möjligheten

att attrahera de boende i andra kommuner.

En annan mycket påtaglig effekt av att alltfler

externa köpcentrum växer upp är att de ursprungliga

stadskärnorna utarmas. Det finns därför en uppenbar

risk för att Sverige mer och mer kommer att visa upp

en amerikansk stadsbild, dvs. en stad utan något

tydligt centrum där bilen är en livsnödvändighet.

Det är en utveckling som jag anser måste brytas.

Den hittillsvarande utvecklingen när det gäller

stormarknadsetableringar är enligt vår mening så

oroande att ett flertal åtgärder nu måste vidtas. I

enlighet med förslagen i motion 2000/01:BoU529

yrkandena 1-5 bör utöver vad som redan nämnts

införas en vetorätt för grannkommuner vid etablering

av externa köpcentrum, en förstärkt lagstiftning om

etablering av externa köpcentrum samt krävas

konsekvensanalyser vid etablering av externa

köpcentrum. Det sistnämnda innebär bl.a. att

barnkonsekvensanalyser skall krävas liksom

obligatoriska omfattande konsekvensanalyser avseende

sociala, ekonomiska och miljömässiga effekter.

Analyserna bör utföras av länsstyrelserna.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Mitt

förslag lämnas med anledning av motionerna 2000/01:

Bo515 (s) och 2000/01:Bo529 (mp) yrkandena 1-5.

13. Planering för en tyst miljö (punkt 10)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 13.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo512 yrkandena 1-3. Därmed avslås

motionerna 2000/01:Bo233 yrkande 1, 2000/01:Bo509

yrkandena 1 och 2, 2000/01:Bo530 och 2000/01: MJ797

yrkande 6.

Ställningstagande

I goda livsmiljöer måste det finnas möjlighet för

människor att uppleva tystnad. Ostörda miljöer blir en

alltmer knapp resurs och tystnad är en bristvara. Det

behövs analyser av bullersituationen i boendemiljöer,

natur- och rekreationsområden. Det gäller framför allt

i bostadsnära miljöer och i närheten av tätorter där

människor lever och vistas dagligen. Buller är

miljöförsämrande, ofta störande och i vissa fall

skadligt för hörsel och hälsa. Ljud som betraktas som

buller är ofta en oavsiktlig biprodukt som inverkar på

människors och djurs livskvalitet. Människor och djur

är biologiskt anpassade till i stort sett bullerfria

miljöer. Buller ger upphov till besvär såsom

hörselskador, försämrad talkommunikation,

sömnstörningar och andra fysiologiska förändringar. Det

kan även ge en negativ påverkan på inlärningsförmåga

och prestation. Det är ett problem som betraktas som

allvarligt av Världshälsoorganisationen (WHO). Det

finns all anledning att vi i Sverige skall ta problemet

med buller på allvar för att inte riskera att få en

ohållbar ljudsituation i framtiden.

Ökad mekanisering har ofta medfört bullerproblem.

Medvetandet om detta har lett till planering mot

buller. Trots det fortsätter bullernivåerna att öka.

Många bullerkällor alstrar ljud som fortplantas i

stora mekaniska strukturer, t.ex. kontors- och

bostadshus. Det handlar oftast om buller som kommer

från person- och lastbilstrafik.

Buller beskrivs och mäts i dB(A). Ljudnivåer med

avseende på störning respektive risk för hörselskada

anges vanligen i dB(A) i myndigheters

rekommendationer. För varierande buller används en

speciell medelvärdesbildning. Resultatet kallas

ekvivalentnivå. För att undvika risk för hörselskada

bör ekvivalentnivån vara lägre än 85 dB(A).

Boverket har, i sitt remissvar till

Miljömålskommittén, föreslagit delmål när det gäller

buller som innebär att boende- och fritidsmiljön

skall uppfylla höga krav på frihet från buller.

Bullret i den byggda miljön skall understiga

gällande riktvärden både vad avser befintliga och

nya bostäder. Det innebär att riktvärdena för

trafikbuller och inomhusbuller inte överstiger 30

dBA (ekvivalentnivå) inomhus, 45 dBA (maximalnivå)

inomhus nattetid, 55 dBA (ekvivalentnivå) utomhus

vid fasad, samt 70 dBA (maximalnivå) vid uteplats i

anslutning till bostad.

De riktvärden som finns i dag är ingen garant för

att bullerfria miljöer kommer att finnas kvar i

tätortsnära områden. Det leder inte heller till att

redan bebyggda miljöer saneras på obefogat buller.

Enligt miljöbalken (1998:808) utgör riktvärden

värden vars överskridande medför skyldighet att

vidta åtgärd så att värdet åter kan hållas.

Inte minst i storstadsregionerna finns det en

uppenbar risk att bullerproblemen kommer att öka och

att tidigare orörda, tysta områden kommer att bli

utsatta för bullerstörningar. Tanken att undanta

tysta områden bör inte vara främmande för någon.

I dag utgör kulturminnesvård eller naturvård ofta

grund för undantag från exploatering. Tystnad och

ostördhet bör rimligtvis vara fullt godtagbara

grunder för en kommun att undanta områden från

exploatering.

Vid samhälls- och trafikplanering bör det finnas

underlag som omfattar redovisningar av viktiga

natur-, kultur- eller friluftsområden med låg

bullernivå och områden utsatta för buller. Därigenom

kan kommuner och länsstyrelser utforma

skyddsrestriktioner för sådana områden och höja

livskvaliteten för dem som lever där.

För att underlätta för beslutsfattare på kommunal

och regional nivå att ta ställning till utbyggnader

av transportleder m.m. och samtidigt kunna beakta

behovet av att bevara tysta områden för mänskligt

boende och friluftsliv, bör konsekvenserna av

trafikleder samt den totala bullerbelastningen från

andra verksamheter redovisas för hela det

geografiska område som berörs. I planer och

miljökonsekvensbeskrivningar bör buller redovisas

ned till nivån 40 dB(A) för det geografiska område

som berörs. Detta skall ske både för planerade och

befintliga anläggningar. Buller bör redovisas inte

bara för områden avsatta för friluftsområden i

kommunala planer utan även för befintliga och

planerade områden för bostäder, skolor, daghem samt

vårdlokaler.

I samhällsplaneringen kan organisatoriska åtgärder

mot buller vidtas genom att bebyggelse planeras så

att stora avstånd läggs mellan bullerkällor och

eventuellt störda områden. Man kan även ta hänsyn

till de störda områdenas art, t.ex. genom att

placera industrier i stället för bostäder nära

motorvägar. Kunskapen om buller vid planläggningen

är dock inte alltid tillräcklig för att skydda

befintliga tysta miljöer och att minimera

bullernivåerna.

Boverket bör ges i uppdrag att se över vilket

underlagsmaterial som används i planer och

miljökonsekvensbeskrivningar, samt i vilken

omfattning kommuner och länsstyrelser redovisar

bullerförhållandena.

Boverket bör även ges i uppdrag att utveckla

kunskapen om buller i planläggningsprocesser, samt

initiera försök med att väga in kunskap om buller

vid planläggningen av bostäder och annan

infrastruktur.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:Bo512

(v) yrkandena 1-3.

14. Planering för en tyst miljö (punkt 10)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Harald Bergström

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 14.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01: Bo233 yrkande 1. Därmed avslås motionerna

2000/01:Bo509 yrkandena 1 och 2, 2000/01:Bo512,

2000/01:Bo530 och 2000/01: MJ797 yrkande 6.

Ställningstagande

Människor behöver stillhet och tystnad. I anslutning

till städer är tystnad på väg att bli en bristvara i

vårt land och är det redan nu på kontinenten. Längs

våra kuster, där lågfrekvent buller från

vindkraftverk kan lägga en "bullermatta" över stora

områden, och i fjällvärlden, med bl.a. oreglerad

skotertrafik, börjar också behovet av att bevara

tystnaden bli viktigt.

Det finns lagstöd för att bevara tysta områden. I

3 kap. 2 § miljöbalken anges att stora mark- och

vattenområden som inte alls eller endast obetydligt

är påverkade av exploateringsföretag eller andra

ingrepp i miljön skall så långt som möjligt skyddas

mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas

karaktär. Vidare sägs det i 3 kap. 6 § miljöbalken

att behovet av grönområden i tätorter och i närheten

av tätorter skall särskilt beaktas.

Människor behöver stillhet och naturupplevelser,

inte minst när tillvaron blir alltmer stressad och

fragmenterad. "Tysta zoner" är en värdefull resurs

också från fritids-, kultur- och turismsynpunkt. Att

höra bäckens porlande, vågornas kluckande mot

stranden och fågelkvitter utan ackompanjemang av ett

obestämt brus är en väsentlig del av hur vi upplever

naturen och livskvalitet.

Stora vägar brukar man dra utanför staden för att

få smidighet vid trafikföringen, men också för att

inte ännu mer störa den ofta redan hårt belastade

stadstrafiken. Därför har man i stället lagt vägarna

i naturområden direkt utanför staden, vilket får

till följd att stadsborna får åka ännu längre bort

för att uppleva tystnaden i naturen.

En "tyst zon" behöver inte vara ett naturområde.

Det kan även vara stadsdelar som är relativt

ostörda, där man t.ex. håller efter obalanserade

fläktar och värmepumpar. Ett projekt inom Vägverket,

region sydöst, har arbetat med att kartlägga s.k.

tysta zoner inför projektering av vägar. Det bör bli

lika självklart att inventera ostörda områden som

natur- och kulturintressena.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:Bo233

(kd) yrkande 1.

15. Planering för en tyst miljö (punkt 10)

av Mikael Johansson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 15.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo509 yrkandena 1 och 2. Därmed avslås

motionerna 2000/01: Bo233 yrkande 1, 2000/01:Bo512,

2000/01:Bo530 och 2000/01:MJ797 yrkande 6.

Ställningstagande

I vår dagliga miljö har vi hela tiden olika ljud

omkring oss. Buller har blivit ett omfattande

miljöproblem. Bakgrundsbuller från ökande

trafikintensitet tvingar oss att leva med detta

störande ljud hela tiden, som en matta av buller vi

inte kan komma ifrån. Ljudnivån ökar hela tiden och

drygt en halv miljon människor anser sig vara mycket

störda av buller från trafiken. Nära stora

trafikleder ökar bakgrundsljudet i intervall. I

tätorter märks bullret till slut inte på grund av

att man vänjer sig. Men det finns där hela tiden och

framkallar olustkänslor som inte kan identifieras.

Tystnaden har med åren blivit allt svårare att

fånga och är i dag i högsta grad utrotningshotad.

För att uppnå fullständig tystnad behöver man komma

långt ut i ödemarken, för inomhus är tystnaden

utrotad sedan länge och på de flesta arbetsplatser

sedan hundra år. Kylskåp brummar, fläktsystem

surrar, datorernas fläktar låter och blandas med

ljud från trafiken utifrån.

Buller kan vara farligt. Både kraftigt buller och

monotont malande kan orsaka besvär. Många människor

har exempelvis fått pip i öronen efter en konsert

med hög ljudnivå.

Vi människor påverkas av låga ljudnivåer, s.k.

lågfrekvent buller. Utsätts man under en tid för

lågfrekvent buller, vänjer man sig så småningom och

glömmer ljudet, men forskning har visat att kroppen

ändå påverkas. Vi får svårt att koncentrera oss,

drabbas av huvudvärk och känner oss trötta.

Med lågfrekvent ljud menas det ljud, som dominerar

frekvensspektrum från 200 hertz till 20 hertz per

sekund. Vi lider mycket mera av lågfrekvent buller

från ventilationsanläggningar, värmepumpar, fläktar

och motorer än vad som hittills varit känt. Särskilt

känsliga personer drabbas av huvudvärk, yrsel,

illamående, sömnstörningar och

koncentrationssvårigheter. En fältstudie visar att

mellan tjugo och tjugofem procent av de boende var

mycket störda av ljudet från värmepumpar och

ventilationsanläggningar i sina hus.

Forskning visar nu att man kan koppla samman

stress och buller. Vi människor blir stressade av

att bullret ständigt finns runt omkring oss och då

uppstår olustkänslor.

Ett samband mellan buller och skolbarns

minnesprestation är nu också föremål för en annan

forskning. Ett viktigt verktyg för att bekämpa

buller vore att gränsvärden togs fram för

bullernivåer på arbetsplatser, men också för olika

delar av vårt samhälle. I dag finns endast

riktlinjer utfärdade för bullernivåer.

I hemmen och på arbetsplatser ger elektriska

apparater och olika fläktsy-stem oupphörligt ljud

ifrån sig. I skol- och daghemsmiljö är ljudnivån

alltid hög och för både barnen och de anställda är

detta en källa till trötthet. Genom boendestudier

både i Sverige och i andra länder har människors

värdering av ljudisolering och buller klarlagts.

Ljudisolering och bullerfrihet är det som

prioriteras högst eller mycket högt bland

kvalitetsfaktorerna på en god bostad. Cirka femtio

procent av människorna i nybyggda hus störs av

buller. De ovan beskrivna företeelserna bildar

tillsammans en ljudmatta, som ligger bakom människor

under dygnet. Vi behöver bygga ett tystare samhälle,

så att buller inte sänker livskvaliteten, som nu är

fallet, när buller påverkar sömnen för många

människor, så att sömnstörningar uppkommer.

Bullerfria miljöer behövs.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Mitt

förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:Bo509

(mp) yrkandena 1 och 2.

16. Brottsförebyggande planering (punkt 11)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Rigmor Stenmark (c)

och Harald Bergström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 16.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo230 yrkande 11, 2000/01:Bo229,

2000/01:Bo233 yrkande 9, 2000/01:Bo235 yrkande 8,

2000/01:Bo511 yrkandena 4-6, 2000/01:Ju913 yrkande

26, 2000/01:Ju933 yrkande 2 och 2000/01:So363

yrkande 17.

Ställningstagande

En grundläggande förutsättning för att människor

skall kunna känna livskvalitet i boendet är att

boendemiljön är trygg. Sverige har traditionellt

uppfattats som ett tryggt land. Denna uppfattning

visar sig allt oftare vara en ren myt. En Sifo-

undersökning som på sensommaren presenterades i

tidningen Vår bostad visar att det finns en stor

otrygghet i våra bostadsområden. Många av de tusen

intervjuade känner rädsla för inbrott, överfall,

våldtäkt och andra kriminella handlingar i den egna

hemmiljön. Det är framför allt unga kvinnor som

känner stor otrygghet. Var tredje kvinna under 30 år

säger sig ha varit rädd eller otrygg där hon bor.

Det är dessutom de allra mest personkränkande

brotten som man är rädd för, som t.ex. överfall,

våldtäkt och inbrott.

Tidigare har man trott att det framför allt är de

äldre som är rädda och otrygga. Men undersökningen

visar att ju yngre man är, desto mer otrygg känner

man sig där man bor. I åldersgruppen 15-19-åringar

har drygt 20 % känt sig rädda och otrygga i sitt

bostadsområde, medan det i åldersgruppen över 65 år

bara är hälften så många som någon gång varit rädda.

Detta trots att de äldre människorna levt mycket

längre och därmed borde ha stött på fler händelser

som kan väcka oro. Undersökningen visar dessutom att

otryggheten är mycket mer utbredd i

flerfamiljshusområdena. Hela 20 % av dem som bor i

lägenhet uppgav att de känt oro eller rädsla i

boendet. Motsvarande siffra för boende i radhus

eller villa är 12 %.

Om människor inte kan känna sig trygga i sitt

boende, hur skall de då kunna utveckla en harmoni i

samhällslivet i övrigt? Det är vardagstillvaron som

formar människan till den hon är. En av politikens

viktigaste uppgifter är därför att skapa

förutsättningar för att återskapa trygga

boendeförhållanden. Vi är övertygade om att det går

att vända på den här situationen. För det krävs en

rad åtgärder bl.a. av förebyggande karaktär.

Eftersom det oftast är kvinnor och unga människor

som känner oro eller rädsla i boendet är det viktigt

att ta detta som en utgångspunkt i arbetet med att

skapa tryggare boendemiljöer. Vi anser att

kommunerna i sin planeringsprocess systematiskt bör

gå igenom alla åtgärder som kan vidtas för att

kvinnor och ungdomar skall känna trygghet där de

bor. Ett första steg kan vara att lyssna på vad

kvinnorna och ungdomarna har att säga om var och när

de känner sig otrygga. Åtgärderna kan handla om

utformningen av den fysiska miljön, att kvinnor och

ungdomar som känner sig utsatta lätt kan få den

hjälp och det stöd de behöver.

Ett viktigt förebyggande arbete är att planera

bostadsområden som motverkar kriminalitet. Sterila,

storskaliga och anonyma bostadsmiljöer fungerar som

en katalysator för vandalism och skadegörelse i alla

former. Vi är övertygade om att det går att skapa

ökad trygghet i bostadsområdena om man planerar

varma och välkomnande miljöer. Det går att göra

oerhört mycket för att förvandla anonyma sterila

gårdar och gator till levande och trygga miljöer.

Det är viktigt att de boende själva får möjlighet

att föreslå förändringar och medverka i

genomförandet. Vi anser att brottsförebyggande

aspekter alltid bör tas med i såväl planeringen av

bostadsområden som samhällsplanering i övrigt. De

brottsförebyggande aspekterna måste tas med vid all

samhällsplanering.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2000/01:Bo230 (c) yrkande 11, 2000/01:Bo229 (s),

2000/01:Bo233 (kd) yrkande 9, 2000/01:Bo235 (fp)

yrkande 8, 2000/01:Bo511 (v) yrkandena 4-6,

2000/01:Ju913 (kd) yrkande 26, 2000/01:Ju933 (fp)

yrkande 2 och 2000/01:So363 (kd) yrkande 17.

17. Brottsförebyggande planering (punkt 11)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 17.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo511 yrkandena 4-6, 2000/01:Bo229,

2000/01:Bo230 yrkande 11, 2000/01:Bo233 yrkande 9,

2000/01:Bo235 yrkande 8, 2000/01:Ju913 yrkande 26,

2000/01:Ju933 yrkande 2 och 2000/01:So363 yrkande

17.

Ställningstagande

I en undersökning gjord av Statistiska centralbyrån

på uppdrag av regeringens boutredare Bengt-Owe

Birgersson visade det sig att de viktigaste

faktorerna i det egna boendet är trygghet och

säkerhet. För konsumenterna är ett tryggt

bostadsområde viktigare än lägesfaktorn och närhet

till service. På tidningen Vår Bostads uppdrag

gjorde SIFO en undersökning som visade att det finns

en stor otrygghet i våra bostadsområden. Framför

allt är det unga kvinnor som känner stor oro. Så

mycket som var tredje kvinna i åldersgruppen 15-30

år uppger att hon är rädd där hon bor. Oron gäller

framför allt brott som är grovt kränkande som t.ex.

överfall, våldtäkt och inbrott. Undersökningen visar

också att det totalt sett är de unga som känner

störst rädsla. I åldersgruppen 15-19 år har drygt 20

% känt sig otrygga och rädda i sitt bostadsområde.

För gruppen 65 år och uppåt var motsvarande siffra

10 %. Det är framför allt är i områden med

flerfamiljshus som otryggheten är utbredd. Bland

boende i lägenhet uppger 20 % att de känt oro eller

rädsla i boendet. Motsvarande siffra i

egnahemsboendet är 12 %.

Boendet är den kanske viktigaste grunden för

människors liv och möjligheter att förverkliga sina

livsprojekt. Om rädslan och otryggheten får breda ut

sig i bostadsområdena förhindrar det innevånarna att

utveckla ett demokratiskt och harmoniskt samhälle

där alla har en möjlighet att delta och bidra. Vi

vill betona att man under inga omständigheter får

kapitulera för otryggheten utan tvärtom med kraft

måste bekämpa den. Detta förutsätter bl.a. att stat

och kommun tillsammans med övriga aktörer på

bostadsmarknaden tar ett gemensamt ansvar för att

förändra situationen.

Det finns i dag exempel på hur man arbetar för att

förebygga brott i enskilda bostadsområden. Ektorp i

Norrköping har under flera år, på initiativ av den

lokala hyresgästföreningen, arbetat med

grannsamverkan och arrangerat seminarium kring

brottsförebyggande arbete. Enligt vår mening bör

regeringen ge Boverket i uppdrag att utvärdera detta

och liknande projekt.

Det finns mycket som talar för att situationen i

bostadsområdena snarare försämras än förbättras

avseende otrygghet och rädsla, men det går

självklart att vända utvecklingen. Detta förutsätter

dock att en rad åtgärder sätts in av både

förebyggande karaktär och med bättre hjälp åt dem

som redan drabbats. En obligatorisk kommunal

boendeplanering minst en gång per mandatperiod

skulle bidra till det brottsförebyggande arbetet. I

ett boendeplaneringsprogram skall ett

brottsförebyggande arbete vara en självklar del. För

att värna kvinnors rätt till trygghet och säkerhet

bör kommunerna åläggas att ta fram ett program för

kvinnofrid. I den del som handlar om boendet skall

kvinnofridsprogrammet vara en del av

boendeplaneringen.

Ett lokalt brottsförebyggande arbete är grunden

för att öka tryggheten och minska rädslan. Det är

viktigt att låta människorna i bostadsområdena

själva vara delaktiga i att ta fram ett

brottsförebyggande program. Endast de som bor i

områdena har kunskap om vilka platser, t.ex.

gångstigar, mörka platser och insynsskyddade

områden, som finns i närområdet. Vi anser att

regeringen bör ge Boverket i uppdrag att initiera

och stimulera försök med lokalt brottsförebyggande

arbete i våra bostadsområden.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2000/01:Bo511 (v) yrkandena 4-6, 2000/01:Bo229 (s),

2000/01:Bo230 (c) yrkande 11, 2000/01:Bo233 (kd)

yrkande 9, 2000/01:Bo235 (fp) yrkande 8,

2000/01:Ju913 (kd) yrkande 26, 2000/01:Ju933 (fp)

yrkande 2 och 2000/01:So363 (kd) yrkande 17.

18. Brottsförebyggande planering (punkt 11)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 18.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo235 yrkande 8, 2000/01:Ju933 yrkande 2,

2000/01:Bo229, 2000/01:Bo230 yrkande 11,

2000/01:Bo233 yrkande 9, 2000/01:Bo511 yrkandena

4-6, 2000/01:Ju913 yrkande 26 och 2000/01:So363

yrkande 17.

Ställningstagande

Brott, fysisk otrygghet och förfall hotar grunderna

för ett öppet och demokratiskt samhälle. Varje år

utsätts nästan två miljoner svenskar själva eller

inom familjen för brott. Trots världens högsta

skatter lyckas vi i Sverige inte skapa trygghet mot

brott och övergrepp. Andelen uppklarade brott

minskar stadigt. De som drabbas hårdast av

brottslighet och ett hårdnande samhällsklimat är de

resurssvagaste. Det är därför en angelägen

demokratisk uppgift att bekämpa brottsligheten. En

viktig social aspekt av boendet är rätten att känna

sig trygg i boendemiljön. Först och främst gäller

att förhindra att brott begås. De bestämmelser som

reglerar den fysiska planeringen och bebyggelsen är

ett viktigt instrument.

De som drabbas värst av brottslighet och ett

hårdare klimat är de som har minst pengar och på

annat sätt har minst resurser. De som har råd

behöver inte åka buss och tunnelbana, utan kan ta

bilen till jobbet och parkera i parkeringsgarage. De

som har råd kan se till att barnen alltid tar taxi

hem på kvällen. De kan välja en bättre skola för

barnen. De som har råd kan flytta till lugna områden

och installera larm. Men tryggheten borde vara till

för alla i en demokrati.

Enligt en trygghetsundersökning utförd i

Stockholms län (vid Polishögskolan) leder hög

brottslighet, framför allt i det egna

bostadsområdet, till otrygghet och isolering för

många. I undersökningen konstateras bl.a. att män

utsätts för brott oftare än kvinnor, men att kvinnor

oftare väljer att avstå från olika slags

verksamheter på grund av otrygghet. För kvinnor som

bor i utsatta områden, men ej själva utsatts för

brott, avstår drygt 38 % från olika aktiviteter

utanför det egna hemmet. I områden med låg

brottsfrekvens avstår ändå så mycket som en

fjärdedel av de ej utsatta kvinnorna från

aktiviteter på grund av otrygghet. Vittnesmålen om

att kvinnor inte vågar jogga efter mörkrets inbrott

är vanliga. Jag finner naturligtvis dessa

förhållanden vara helt oacceptabla.

En Sifoundersökning som tidningen Vår Bostad

nyligen låtit göra visar att var femte person som

bor i lägenhet någon gång känt sig rädd eller otrygg

i sitt bostadsområde. Men skillnaden mellan kvinnor

och män är stor. Det är framför allt kvinnorna som

är rädda och allra räddast är de unga kvinnorna

(15-29 år). Det som dessa kvinnor är mest oroliga

för är att utsättas för våldtäkt. Nästan en

tredjedel är rädda för att bli våldtagna när de rör

sig i sitt bostadsområde. Otryggast känner de sig på

gångvägar och gator. Bland männen är långt färre

oroliga; 90 % av männen i undersökningen kände sig

trygga där de bor. Nästan dubbelt så många

lägenhetsboende som villaboende är rädda.

Trygghet för en trafikplanerare innebär att

minimera risken att bli påkörd. Alltså läggs

gångbanan bakom det höga bullerplanket, på behörigt

avstånd från bilarna. Trygghet för en ensam kvinna

är att vara sedd av samma bilister. Likadant är

resonemanget bakom till exempel gångtunnlar, ofta

trånga och dåligt ljussatta.

Sedan början av 1970-talet finns det två tydliga

teorier om brottsförebyggande stadsplanering. Den

ena förespråkar slutenhet, den andra öppenhet.

Antingen försöker man skapa en trygg stad och minska

brottsligheten genom att installera larm och lås,

sätta upp övervakningskameror och bygga murar. Det

är en linje som i förlängningen riskerar leda till

s.k. gated communities, utifrån principen att sluta

sig samman i ett tydligt "vi" för att skydda sig mot

"dem" som begår brott.

Alternativet är att söka trygghet i motsatsen, att

söka skapa en levande stad genom att öppna, bjuda in

och acceptera olikheter. I dag ligger hela

bostadsområden öde under arbetstid, liksom

industriområden på helgerna. I en levande och

omväxlande stadsmiljö är däremot ständigt människor

i rörelse, något som i sig innebär trygghet. Det

skapar en social kontroll, människor syns och är

sedda. Bra belysning, parkbänkar och andra

mötesplatser förstärker den idén.

Givetvis krävs det en helhetssyn och åtgärder inom

många politikområden för att åstadkomma trygghet i

bostadsområden och i offentliga miljöer. Jag menar

att det både finns anledning och möjlighet att verka

brottsförebyggande genom en förutseende fysisk

planering. Målet måste vara att så långt det är

möjligt undvika den slutenhet som jag tidigare

berört.

Detta tänkande låter sig förstås inte lösas i en

handvändning utan är något som måste växa fram på

alla plan och nivåer. Jag anser att en grund måste

läggas i plan- och bygglagstiftningen. Kravet på en

trygg och säker närmiljö bör därför på lämpligt sätt

föras in i 2 kap. plan- och bygglagen som ett

allmänt intresse som skall beaktas vid planläggning

och vid lokalisering av bebyggelse m.m.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Mitt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2000/01:Bo235 (fp) yrkande 8, 2000/01:Ju933 (fp)

yrkande 2, 2000/01:Bo229 (s), 2000/01:Bo230 (c)

yrkande 11, 2000/01:Bo233 (kd) yrkande 9,

2000/01:Bo511 (v) yrkandena 4-6, 2000/01:Ju913 (kd)

yrkande 26 och 2000/01:So363 (kd) yrkande 17.

19. Den statliga kontrollen av kommunala planer

(punkt 13)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 19.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo514 yrkande 7.

Ställningstagande

Det har under senare år förekommit några fall där

Boverket och länsstyrelser har sagt nej till

etablering av stormarknader och därmed underkänt

detaljplaner antagna av kommunfullmäktige. Detta är

inte acceptabelt och ligger inte i konsumenternas

intresse. Enligt vår uppfattning är det en kommunal

angelägenhet att bestämma hur marken skall

disponeras i den egna kommunen. Det är då också

högst rimligt att besluten fattas av kommunen, som

är bäst skickad att bedöma och avgöra sådana frågor.

Stöd för detta finns i plan- och bygglagen.

Länsstyrelsen och regeringen borde endast kunna

upphäva planer när dessa strider mot uttalade

riksintressen.

Vi anser att det behövs en lagändring i enlighet

med detta.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:Bo514

(m) yrkande 7.

20. Kvalitetsansvar och tillsynsansvar

(punkt 14)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Rigmor Stenmark (c),

Harald Bergström (kd) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 20.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo233 yrkande 21 och 2000/01:Bo539 yrkande

3. Därmed avslås motion 2000/01:Bo513 yrkandena 3, 6

och 9,

Ställningstagande

Plan- och bygglagen ställer krav på att byggherren

skall utse en kvalitetsansvarig. Detta krav är i

sig dock inte tillräckligt så länge som den

kvalitetsansvariges roll inte är klarare definierad.

En förutsättning för att den kvalitetsansvarige

skall kunna ta det ansvar för kontroll- och

kvalitetsfrågor som benämningen antyder är

naturligtvis att hans eller hennes uppgifter

definieras på ett entydigt sätt i lagstiftningen. I

enlighet med förslaget i partmotion 2000/01:Bo233

(kd) bör därför plan- och bygglagen arbetas om i

syfte att förtydliga rollen hos den

kvalitetsansvarige. Vidare bör den utredning om

helhetsansvarig vid byggnation som förespråkas i

motion 2000/01:Bo539 (mp) yrkande 3 genomföras.

Det vi nu med anledning av motionerna

2000/01:Bo233 (kd) yrkande 21 och 2000/01:Bo539 (mp)

yrkande 3 anfört bör riksdagen som sin mening

tillkännage för regeringen.

21. Kvalitetsansvar och tillsynsansvar

(punkt 14)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 21.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo513 yrkandena 3, 6 och 9. Därmed avslås

motionerna 2000/01:Bo233 yrkande 21 och

2000/01:Bo539 yrkande 3.

Ställningstagande

Det regelverk som i dag finns för att säkra

kvaliteten i byggandet är enligt vår mening inte

tillräckligt. För att våra bostäder liksom andra

byggnader skall svara mot de krav som ställs på dem

måste lagstiftningen därför ses över.

Enligt gällande bestämmelser är det byggherren som

skall utse en kvalitetsansvarig. Denne skall

garantera att den kontrollplan som upprättats för

byggobjektet följs. Det innebär inte med säkerhet

att de kvalitetskrav som samhället ställer enligt

PBL blir tillgodosedda. En kontrollplan är alltså

ingen kvalitetssäkring och den kvalitetsansvarige

ingen garanti för att samhällets krav på

byggobjektet tillgodoses. Den kvalitetsansvarige bör

därför åläggas att se till att byggherrens

kontrollplan tillgodoser samhällskraven och att de

efterlevs på ett tillfredsställande sätt. Detta

förutsätter att en kontrollplan enligt PBL alltid

upprättas efter ett byggsamråd. Krav på detta måste

därför införas i PBL.

Det vi nu med anledning av motion 2000/01:Bo513

(v) yrkandena 3, 6 och 9 anfört om kvalitets- och

tillsynsansvaret bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening. I den mån övriga motioner

härigenom inte kan anses tillgodosedda avstyrks de.

22. Kvalitetsansvar och tillsynsansvar

(punkt 14)

av Mikael Johansson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 22.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo539 yrkande 3. Därmed avslås motionerna

2000/01:Bo233 yrkande 21 och 2000/01:Bo513 yrkandena

3, 6 och 9.

Ställningstagande

Med den tidigare byggnadslagstiftningen hade

kommunerna och deras byggnadsnämnder ett uttalat

kontrollansvar. Genom plan- och bygglagen har detta

ansvar förts över till byggherren. En följd av detta

har blivit att byggherren i sin tur försöker föra

över ansvaret på de entreprenörer denne anlitar. Vid

en totalentreprenad är detta ofta ett mindre

problem. Vid generalentreprenader uppstår däremot

ofta situationer där ansvarsfrågan mellan byggherre

och entreprenörer är oklar. När något går fel eller

när problem av något slag uppstår finns det därför

ofta inte någon enskild part som har ett klart

uttalat ansvar för det material som används i en

byggnad. Det är en enligt min mening mycket olycklig

situation, som riskerar att leda till att bostäder

och andra byggnader produceras med material som är

skadliga antingen var för sig eller i kombination

med varandra. Plan- och bygglagen måste därför ses

över i syfte att klargöra ansvarsfrågan när det

gäller såväl det material som används vid

produktionen som för den slutliga byggnaden.

Den översyn av plan- och bygglagen som jag nu

uttalat mig för skall syfta till att ge en part ett

helhetsansvar för den färdiga byggnaden med avseende

på såväl ingående material som den färdiga

byggnaden. En fråga som därvid särskilt bör beaktas

är frågan om ett strikt producentansvar för

byggbranschen utformat med förebilder från andra

branscher där det redan i dag finns ett sådant

ansvar.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen vad jag nu anfört om ett helhetsansvar

vid byggande. Mitt förslag lämnas med anledning av

motion 2000/01:Bo539 (mp) yrkande 3. I den mån

övriga motionsyrkanden härigenom inte kan anses

tillgodosedda avstyrks de.

23. Bygganmälan och slutanmälan (punkt 15)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 23.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo513 yrkandena 4 och 7.

Ställningstagande

I dag räcker det med att byggherren tre veckor före

byggstart anmäler att ett byggprojekt skall sätta i

gång. Tre veckor kan räcka för små och enkla

åtgärder, men större objekt bör anmälas mycket

tidigare. För större och medelstora objekt bör det i

stället vara obligatoriskt med minst två

byggsamrådsmöten i samband med en bygganmälan. Vid

större objekt kan det vara lämpligt med ett

slutsamråd före byggstart. Detta förutsätter

naturligtvis att bygganmälan sker betydligt

tidigare.

Byggnadsnämnden har svårigheter att leda sina

ärenden till slutintyg. Detta gäller t.ex. när den

kvalitetsansvarige inte får fram de intyg som

kontrollplanen kräver eller en begärd

färdigställandeanmälan inte lämnats in. Byggherren

upplåter ofta byggnaden för användning utan

byggnadsnämndens kännedom. Byggnadsnämnden har då

svårigheter att utföra tillsyn och få rättelser

utförda. Det är väsentligt att byggnadsnämnden får

kännedom om när en byggnad tas i bruk, för att ha

möjlighet att pröva beslut om användningsförbud

eller för kontroll av ventilationssystem eller

brandtekniska installationer som då skall vara i

driftklart skick. Enligt vår mening kräver detta att

det blir obligatoriskt att göra slutanmälan till

byggnadsnämnden om att bygget är färdigt att tas i

bruk. Det bör vara byggherren och inte den

kvalitetsansvarige som skall göra denna slutanmälan,

eftersom det är byggherren som är ytterst ansvarig

för att byggobjektet följer samhällskraven. Denna

slutanmälan bör innehålla ett slutintyg som

bekräftar om utförandet av byggprocessen har skett i

överensstämmelse med bygglovsbeslutet. Anledningen

till detta är den oroande utvecklingen av åtgärder

som inte stämmer överens med det tidigare

bygglovsbeslutet. Byggherrens anmälningsskyldighet

och intygande enligt ovan bör föreskrivas i lag. Om

inte byggherren gör en sådan slutanmälan skall

byggnadsnämnden kunna utkräva en särskild avgift.

För att poängtera vikten av anmälningsskyldigheten

bör samtidigt den särskilda avgift som kan tas ut

vid försummelser höjas.

Det vi nu med anledning av motion 2000/01:Bo513

(v) yrkandena 4 och 7 anfört om bygganmälan och

slutanmälan bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening.

24. Automatiskt bygglov (punkt 18)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 24.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo504.

Ställningstagande

Det finns enligt vår mening skäl som talar för att

de fall där krav på bygglov ställs kan minskas.

Samtidigt kommer det naturligtvis att finnas kvar

ett berättigat krav på bygglovsprövning i många

situationer. Det är då viktigt att denna prövning

sker i så enkla former som möjligt och med minsta

möjliga tidsutdräkt.

Redan i dag har flera kommuner ambitionen att

bygglov skall kunna erhållas mer eller mindre direkt

vid ett besök på kommunen. För den övervägande delen

av alla kommuner gäller dock att

handläggningstiderna för bygglov är alltför långa.

Även enkla lovärenden kan ta orimligt lång tid. Inte

minst för den enskilde kan detta leda till onödiga

kostnader och andra svårigheter. I de fall det är

fråga om näringsfastigheter av olika slag kan en

långsam handläggning medföra att en

företagsexpansion inte kommer till stånd eller att

den inte får den omfattning som den annars skulle ha

fått. Förutom att detta påverkar företaget som

sådant kan det få till följd att arbetstillfällen

och inkomster går förlorade för kommunen och

samhället.

För att garantera att den som söker bygglov skall

få sin ansökan prövad inom rimlig tid bör plan- och

bygglagen ändras så att bygglov erhålls med

automatik två månader efter det att ansökan har

lämnats in. En förutsättning för bygglov skall

naturligtvis öven i dessa fall vara att den

tilltänkta byggnationen är i enlighet med gällande

planer eller att den inte på annat sätt står i strid

med gällande bestämmelser.

Det vi nu med anledning av motion 2000/01:Bo504

(m) anfört om automatiskt bygglov bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening.

25. Bygglovsplikt för komplementbyggnader

(punkt 19)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Rigmor

Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 25.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo535.

Ställningstagande

Bygglovsbefrielsen för s.k. friggebodar är ett

viktigt inslag i dagens byggnadslagstiftning. Det

innebär att du som fastighetsägare utan onödigt

krångel vid behov kan bygga en bod för förvaring

eller kanske för tillfällig övernattning. Med dagens

regler är komplementbyggnadens storlek begränsad

till 10 m2. Det finns även enligt vår mening skäl

att begränsa storleken på de byggnader som får

uppföras utan bygglov. Blir byggnaden alltför stor

kan den komma att inkräkta på grannars och

kringboendes rätt på ett sätt som inte är önskvärt.

Samtidigt finns det enligt vår mening inte anledning

att sätta gränsen för byggnaders storlek alltför

snäv. Mot den bakgrunden bör det övervägas att öka

storleken på de komplementbyggnader som är

bygglovsbefriade till 15 m2. En sådan något mer

generös ytgräns skulle avsevärt förbättra

möjligheterna att använda byggnaden utan att risken

för inverkan på grannar och andra kringboende ökar i

någon nämnvärd grad.

Det vi nu med anledning av motion 2000/01:Bo535

(s) anfört om bygglovsplikten för

komplementbyggnader bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

26. Prövning av tillgänglighet (punkt 21)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Rigmor Stenmark (c)

och Harald Bergström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 26.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:So540 yrkande10.

Ställningstagande

Vikten av tillgänglighet i vår miljö kan enligt vår

mening inte poängteras för ofta. Det räcker dock

inte bara med vackra ord, utan orden måste också

åtföljas av handling. På samma sätt förhåller det

sig med de krav på tillgänglighet som ställs genom

byggnadslagstiftningen. Det räcker inte bara med

skrivna regler om inte garantier ges för att

reglerna verkligen följs.

Enligt vår mening utgör inte dagens regelsystem en

fullgod garanti för att nybyggnationen verkligen

skall bli tillgänglig för alla. Frågan huruvida

tillgänglighetskraven är uppfyllda prövas inte

längre vid bygglovgivningen. Ansvaret för detta har

i stället lagts på byggherren. Det innebär att slarv

eller okunskap från byggherrens sida lätt kan leda

till att tillgängligheten blir sämre än vad den

skulle blivit vid en bättre kontroll. Även om

kontrollplaner upprättas och en kvalitetsansvarig

utses finns det risk för att tillgängligheten inte

blir fullgod. Det beror bl.a. på att den

kvalitetsansvariges kunskaper när det gäller

tillgänglighetsfrågor inte är specificerade och att

hjälpmedel i form av checklistor m.m. ofta saknas.

Mot den nu skisserade bakgrunden finns det enligt

vår mening anledning att på ett tydligare sätt pröva

om en byggnad svarar mot kraven på tillgänglighet.

En redovisning av hur kraven på tillgänglighet avses

att tillgodoses bör därför lämnas redan i

bygglovsansökan så att byggnadsnämnden redan på

detta stadium kan ta ställning till om kraven är

uppfyllda.

Det vi nu med anledning av motion 2000/01:So540

(kd) yrkande 10 anfört om prövning av

tillgängligheten bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

27. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

(punkt 23)

av Owe Hellberg (v), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Lundström (v), Harald Bergström (kd) och

Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 27.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo513 yrkande 8. Därmed avslås 2000/01:Bo230

yrkande 16.

Ställningstagande

Enligt vår mening ger dagens regler inte det skydd

av byggnaders inre som bör krävas. Med stöd av den

tidigare lagstiftningen kunde byggnadsnämnden, genom

att inte ge bygglov, förhindra sådana inre ändringar

som ansågs förvanska byggnaden. I den nya

lagstiftningen är inre förändringar i princip inte

bygglovspliktiga och därmed svårare att förhindra.

Byggnadsnämnden kan visserligen i kontrollplanen

ställa vissa krav. Enligt vår mening är detta

emellertid inte tillräckligt, och särskilt

värdefulla byggnader har därför i dag ett betydligt

sämre skydd.

En kommun kan med stöd av plan- och bygglagen

utöka bygglovsplikten för särskilt värdefulla

byggnader när det gäller vissa underhållsåtgärder.

Häri inbegrips enligt vad som sagts i proposition

1985/86:1 även vissa inre arbeten. En betydande

osäkerhet om vad som gäller uppkommer dock vid en

jämförelse med Boverkets redovisning av sin syn på

frågan i den utvärdering som verket gjort.

Lagstiftningen bör därför skärpas genom att 8 kap. 6

§ första stycket 3 PBL ändras så att det

uttryckligen gäller alla förändringar inne i

byggnaderna.

Det vi nu med anledning av motion 2000/01:Bo513

(v) yrkande 8 anfört om kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening. I den mån motion 2000/01:Bo230 (c)

yrkande 16 därigenom inte är tillgodosedd avstyrks

den.

28. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

(punkt 23)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse:

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 28.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo230 yrkande 16 och 2000/01:Bo513 yrkande

8.

Ställningstagande

Det finns i dag flera möjligheter att ge särskilt

värdefulla enskilda byggnader eller sammanhållna

miljöer ett lagstadgat skydd. Det starkaste skyddet

gäller sådana byggnader och miljöer som har ett så

högt bevarandevärde att de kan

byggnadsminnesförklaras med stöd av

kulturminneslagen. Med stöd av miljöbalkens

bestämmelser kan bl.a. unika kulturmiljöer som är av

riksintresse ges ett skydd. Även med stöd av plan-

och bygglagen kan byggnader och byggnadsmiljöer

skyddas mot förvanskningar och andra oönskade

förändringar. Det är enligt min mening viktigt att

alla dessa skyddsmöjligheter tas till vara så att av

kulturhistoriska eller andra skäl intressanta hus

och bebyggelsemiljöer kan bevaras.

En förutsättning för att skyddet av särskilt

intressanta objekt skall få en tillräcklig

omfattning är att så många som möjligt involveras i

arbetet med att utforma skyddet. Det innebär att

uppmärksamheten måste riktas inte bara mot det äldre

byggnadsbeståndet utan även mot det som är något

yngre. Vi har under efterkrigstiden uppfört ett

stort antal bostäder och andra byggnader. Dessa är

dock bara i mycket liten utsträckning skyddade genom

planbestämmelser eller på andra sätt trots att de i

många fall har ett betydande kulturhistoriskt och

arkitektoniskt värde. För att inte den intressanta

och bevarandevärda delen av detta byggnadsbestånd

skall gå förlorad behöver det därför kartläggas. En

inventering av efterkrigstidens bebyggelse bör

därför snarast genomföras. Med utgångspunkt i denna

inventering bör därefter övervägas vilka byggnader

och miljöer som bör åtnjuta ett särskilt skydd och

hur detta skydd kan utformas.

Den förstärkning av skyddet av byggnaders och

byggnadsmiljöers yttre som jag nu förespråkat måste

dessutom kompletteras med ett förstärkt skydd av

värdefulla byggnadsinteriörer. Enligt min mening ger

dagens regler inte det skydd av byggnaders inre som

bör krävas. Med stöd av den tidigare lagstiftningen

kunde byggnadsnämnden, genom att inte ge bygglov,

förhindra sådana inre ändringar som ansågs förvanska

byggnaden. I den nya lagstiftningen är inre

förändringar i princip inte bygglovspliktiga och

därmed svårare att förhindra. Byggnadsnämnden kan

visserligen i kontrollplanen ställa vissa krav.

Enligt min mening är detta emellertid inte

tillräckligt, och särskilt värdefulla byggnader har

därför i dag ett betydligt sämre skydd.

En kommun kan med stöd av plan- och bygglagen

utöka bygglovsplikten för särskilt värdefulla

byggnader när det gäller vissa underhållsåtgärder.

Häri inbegrips enligt vad som sagts i proposition

1985/86:1 även vissa inre arbeten. En betydande

osäkerhet om vad som gäller uppkommer dock vid en

jämförelse med Boverkets redovisning av sin syn på

frågan i den utvärdering som verket gjort.

Lagstiftningen bör därför skärpas genom att 8 kap. 6

§ första stycket 3 PBL ändras så att det

uttryckligen gäller alla förändringar inne i

byggnaderna.

Det jag nu med anledning av motionerna

2000/01:Bo230 (c) yrkande 16 och 2000/01:Bo513 (v)

yrkande 8 anfört om skyddet av kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

29. Gröna områden och strandnära mark

(punkt 24)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 29.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo223 yrkande 7 och 2000/01:Bo230 yrkandena

10 och 15.

Ställningstagande

En förutsättning för att vi skall få städer som

erbjuder en bra livsmiljö är att vi slår vakt om

våra grönområden. Det innebär att vi måste ställa

krav på att parker och andra grönområden alltid

planeras in när städerna byggs ut och att vi

förbättrar skyddet för befintliga grönområden. En

genomtänkt strategi för hur städernas grönområden

skall kunna bevaras och utvecklas behövs därför.

Samtidigt finns det naturligtvis situationer där ett

befintligt grönområde kan behöva tas i anspråk för

något annat angeläget ändamål. En förutsättning för

att så skall få ske bör dock vara att den totala

tillgången på parker och andra grönområden inte

minskar. I den mån ett befintligt område tas i

anspråk för annan verksamhet bör det därför

kompenseras genom att ett nytt grönområde av minst

samma storlek ställs till förfogande i rimlig

närhet.

En speciell typ av grönområden är de naturstränder

som fortfarande finns kvar i och i närheten av de

större städerna. Det är områden som är oerhört

värdefulla såväl för den biologiska mångfalden som

för människornas välbefinnande. Samtidigt är

strandnära tomter mycket attraktiva för

exploatering, och ofta är marken redan planlagd,

vilket gör det svårare att tillämpa

strandskyddsbestämmelser i lagstiftningen. Det får

dock inte hindra att stränderna till största möjliga

del måste skyddas från vägar och bebyggelse. De

stränder som inte är exploaterade måste hållas

tillgängliga för allmänheten samtidigt som de värnas

för att bevara den biologiska mångfald som ofta är

riklig i brytningszonen mellan land och vatten.

Samlade regler över användandet av strandnära mark i

tätorter och tätortsnära områden behöver därför

utarbetas.

Det jag nu med anledning av motionerna

2000/01:Bo223 (c) yrkande 7 och 2000/01:Bo230 (c)

yrkandena 10 och 15 anfört om bevarandet av

grönområden och strandnära mark bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening.

30. Gröna områden och strandnära mark

(punkt 24)

av Mikael Johansson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 30.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo230 yrkandena 10 och 15. Därmed avslås

motion 2000/01:Bo223 yrkande 7.

Ställningstagande

En förutsättning för att vi skall få städer som

erbjuder en bra livsmiljö är att vi slår vakt om

våra grönområden. Det innebär att vi måste ställa

krav på att parker och andra grönområden alltid

planeras in när städerna byggs ut och att vi

förbättrar skyddet för befintliga grönområden. En

genomtänkt strategi för hur städernas grönområden

skall kunna bevaras och utvecklas behövs därför.

Samtidigt finns det naturligtvis situationer där ett

befintligt grönområde kan behöva tas i anspråk för

något annat angeläget ändamål. En förutsättning för

att så skall få ske bör dock vara att den totala

tillgången på parker och andra grönområden inte

minskar. I den mån ett befintligt område tas i

anspråk för annan verksamhet bör det därför

kompenseras genom att ett nytt grönområde av minst

samma storlek ställs till förfogande i rimlig

närhet.

Det jag nu med anledning av motion 2000/01:Bo230

(c) yrkandena 10 och 15 anfört om bevarandet av

grönområden bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening. Motion 2000/01:Bo223 (c) yrkande 7

avstyrks.

31. Byggande i vissa miljöer med lokal

särprägel (punkt 25)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 31.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo514 yrkande 11.

Ställningstagande

Bebyggelsen i ett land eller i en trakt är

resultatet av en kultur och av traditioner som

successivt vuxit fram under en lång period. Det

innebär att vi runt om i vårt land har många miljöer

som präglas av olika tidsepoker och av olika

byggnadstraditioner. Ett exempel på detta är de

många byar som karakteriseras av att där finns en

blandad bebyggelse som omfattar såväl bostäder och

småföretagsamhet som jordbruk. Det är samhällen där

gårdarna ligger tätt och där livsstilen många gånger

bygger på gamla traditioner. Utvecklingen i

samhället i övrigt har inneburit att dessa byar i

dag representerar en värdefull typ av miljö som

måste bevaras och tas till vara. Den blandning av

olika verksamheter som finns i dessa små samhällen

och den särprägel som detta skapar har också gjort

dem till attraktiva boendemiljöer.

En förutsättning för att dessa byar skall bestå

och kunna behålla sin särprägel är att de kan

fortsätta att utvecklas. Det innebär att de som

bosätter sig här måste ta hänsyn till och acceptera

att mångsidigheten består. För att dessa samhällens

karaktär och särdrag skall bestå fordras att alla

verksamheter ges möjlighet till förändring och

utveckling. En förutsättning för att så skall bli

fallet är att inte bara de boendes utan också de

olika näringsverksamheternas krav på byns utveckling

kan tillgodoses.

Det tycks i dag råda oklarhet kring vilken

utbyggnad av t.ex. småföretagsverksamhet som kan

komma till stånd inom ramen för pågående

markanvändning. Denna oklarhet är enligt vår mening

olycklig, då den bl.a. riskerar att stoppa

utvecklingen i byar och mindre samhällen med en

särpräglad blandning av boende och annan verksamhet.

En utredning bör därför tillsättas för att se över

behovet av att klargöra dagens lagstiftning på denna

punkt. Syftet med utredningen bör sålunda vara att

skapa förutsättningar för att såväl boende som

näringsverksamhet kan fortgå i dessa särpräglade

miljöer.

Det vi nu med anledning av motion 2000/01:Bo514

(m) yrkande 11 anfört om byggande i vissa miljöer

med lokal särprägel bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

32. Samrådsplikt inför markarbeten (punkt 26)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m), Rigmor Stenmark (c), Harald

Bergström (kd) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 32.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Bo514 yrkande 10 och 2000/01:N323 yrkande

12.

Ställningstagande

Det är vanligt att gator och torg liksom andra

allmänna platser grävs upp för att man skall kunna

lägga ner nya ledningar eller reparera befintligt

ledningsnät. Dessa arbeten är i många fall så

omfattande att de allvarligt inskränker

tillgängligheten till omkringliggande fastigheter.

Trots detta föreligger det normalt sett inte något

krav på att information skall lämnas till eller

samråd hållas med fastighetsägare eller andra

berörda.

Många butiker och andra serviceinrättningar i

hyrda lokaler drabbas hårt vid grävarbeten på gator,

torg och andra sådana platser. Det kan leda till

förluster och andra avbräck som kan äventyra deras

möjligheter till fortsatt verksamhet. Särskilt

utsatta är de mindre företagarna. Det förekommer att

berörda näringsidkare inte erhåller någon

information inför de arbeten som skall genomföras,

eller att de inte ges tillräckliga möjligheter till

samråd. Ett samråd ger butiksinnehavare och andra

möjlighet att minska eller helt eliminera sina

förluster till följd av arbetena. Vid samrådet kan

lösningar tas fram för hur tillgängligheten till

lokalerna skall ordnas, liksom hur skyltning och

liknande åtgärder skall utformas, för att minska

näringsidkarnas avbräck. Samrådet kan också ha

betydelse för att en företagarvänlig tidpunkt för

arbetena väljs. Samförståndslösningar torde vanligen

innebära fördelar också för kommunen eller andra som

utför grävningsarbetena. Även om det många gånger

förekommer att information lämnas och samråd sker

bör det införas en laglig skyldighet att vidta

sådana åtgärder i syfte att garantera att

näringsidkarna ges de bästa möjligheterna att

minimera skadorna på sina företag. Skyldigheten bör

naturligtvis inte omfatta brådskande arbeten eller

sådana som genomförs endast under kortare tid eller

på annat sätt är av mindre omfattning.

Det vi nu med anledning av motionerna

2000/01:Bo514 (m) yrkande 10 och 2000/01:N323 (fp)

yrkande 12 anfört om samrådsplikt inför markarbeten

bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening.

33. Husbåtsboende (punkt 28)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 33.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:Bo533.

Ställningstagande

Inte minst som en följd av bostadsbristen i våra

storstäder har åretruntboende i båt blivit en allt

vanligare företeelse under senare år. I många fall

rör det sig om husbåtar. En serieproduktion av

sådana båtar finns också i dag.

När plan- och bygglagen tillkom för omkring 15 år

sedan var boende i husbåt inte lika vanligt som det

nu är. En följd av detta är att lagstiftningen inte

är tillräckligt anpassad utan riskerar att utgöra

ett hinder för husbåtsboende.

Att bo i husbåt är för många en attraktiv

boendeform som erbjuder goda bostadsförhållanden i

en vacker miljö. Det utgör också en boendeform som

borde vara attraktiv för samhället då den innebär

mycket begränsade ingrepp i naturen samtidigt som

den erbjuder stor flexibilitet.

För att i ökad utsträckning göra boende i husbåt

möjligt bör plan- och bygglagens regler ses över med

detta mål för ögonen. Denna översyn bör ha följande

utgångspunkter:

- för att säkerställa att grannars intressen

tillgodoses bör detaljplan upprättas,

-

- krav på anslutning till el, vatten och avlopp bör

ställas,

-

- brandskydd och andra säkerhetskrav bör anpassas

till husbåtens speciella förutsättningar,

-

- husbåtar bör befrias från bygglovsplikt.

-

Det vi nu med anledning av motion 2000/01:Bo533

(m) har anfört om att underlätta boende i husbåt bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Särskilda yttranden

1. Handelsändamålet

Ulla-Britt Hagström (kd) och Harald Bergström (kd)

anför:

Reglerna om fysisk planering finns i PBL. Reglerna i

planlagstiftningen är allmänt hållna och bygger på

att olika intressen skall vägas mot varandra. Endast

i undantagsfall finns preciserade regler för

lokalisering av verksamheter. I två fall finns

uttryckliga regler för detaljhandelns lokalisering.

Det rör sig i det ena fallet om ett allmänt krav på

att planeringen skall skapa förutsättningar för "ett

rimligt mått av kommersiell service i byggda

miljöer". Dessutom finns det ett krav på att det

skall finnas "skäl av betydande vikt" för att få

reglera handelsändamålet i detaljplan.

Det är således inte en uppgift för PBL att ta

ställning till vem som får bedriva handel eller till

den enskilde handlarens affärsidé m.m. Ju bättre

kännedom kommunen har om handelns villkor, desto

bättre kan man bedöma effekterna av olika

lokaliseringsbeslut. Vid en avvägning mellan olika

sakintressen vid en planering enligt PBL, skall

utgångspunkten vara att skapa ett hållbart samhälle.

Däri inbegrips förutom ekologiska även ekonomiska,

sociala och kulturella aspekter av

samhällsutvecklingen.

Det kommunala planeringsansvaret innebär att ta

hänsyn till helheten. Vi anser därför att en

konsekvensanalys skall göras vid en

stormarknadsetablering eller annan extern

handelsetablering. En sådan skall alltid sätta

människan i centrum och särskilt belysa hur

familjens behov tillgodoses, hur etableringen

påverkar det sociala livet, hur äldre och personer

med funktionshinder påverkas samt hur etableringen

påverkar "tidrika" respektive "tidfattiga"

människor. Vidare skall effekter på marknad,

butikers fortlevnad, servicenivå, trafikutveckling

m.m. tas upp. Det är en fördel om det finns en

handelspolicy att ställa konsekvensanalysen mot. En

sådan kan utvecklas tillsammans med översiktsplanen

och i samverkan med konsumenter, handel,

fastighetsägare och grannkommuner.

Det nu anförda talar enligt vår mening för att det

finns all anledning att följa den kommande

utvecklingen beträffande handelns lokalisering och

kommunernas samt länsstyrelsernas hantering av

densamma.

2. Stormarknadsetableringar

Rigmor Stenmark (c) anför:

Det är väl känt att dagens stormarknader och andra

externa köpcentrum får en rad negativa konsekvenser.

Några av de mest påtagliga nackdelarna är:

- ökad biltrafik med ökade luftföroreningar som

följd,

-

- försämrad tillgänglighet för konsumenter som inte

disponerar bil,

-

- utarmade stadskärnor genom att centralt belägna

butiker m.m. konkurreras ut.

-

Enligt min mening är det en självklarhet att

kommunala detaljplaner måste kunna upphävas om de

åsidosätter viktiga intressen. Jag anser det vara

tveksamt om de möjligheter som i dag finns att av

t.ex. miljöskäl styra etableringen av externa

köpcentrum är tillräckliga. Här vill jag särskilt

framhålla att även andra miljöaspekter än de som är

riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken

eller miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. är viktiga

att tillgodose. Det finns anledning att hysa en viss

oro för den framtida utvecklingen. Mot denna

bakgrund får det förutsättas att regeringen liksom

ansvariga myndigheter noggrant följer utvecklingen

när det gäller tillkomsten av nya köpcentrum och

deras effekter på miljön m.m. Inte minst Boverket

och länsstyrelserna har ett ansvar för detta. Jag

anser även att det finns starka skäl för att

utvärdera den nu pågående utvecklingen. Om det visar

sig erforderligt bör regeringen utan dröjsmål

förelägga riksdagen förslag till lagändringar eller

andra åtgärder för att komma till rätta med

situationen. Skulle så inte bli fallet är det min

avsikt att återkomma till riksdagen i frågan.

3. Boendeplikt

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren

(m) och Carl-Erik Skårman (m) anför:

Det är en självklarhet att samma regler måste gälla

för svenska och utländska medborgares möjligheter

att förvärva fastigheter. Det är också grundläggande

att det skall vara upp till var och en som köper ett

hus att bestämma om han eller hon vill bebo detta

permanent eller använda det för fritidsändamål.

Problemets lösning ligger inte alls i regleringar av

hur fastigheterna i de utsatta områdena skall få

användas. De helt orimliga konsekvenser som

fastighetsskatten ger spelar däremot en avgörande

roll för den negativa utvecklingen i dessa områden.

Fastighetsskatterna är ofta till beloppen så stora

att många av de permanentboende inte har råd att bo

kvar. Skatten som skall betalas oberoende av

skatteförmåga har blivit en så betungande utgift för

många att de inte kan klara sin ekonomi. Enligt vår

mening framstår det som självklart att ett

avskaffande av fastighetsskatten i enlighet med

Moderata samlingspartiets förslag skulle innebära

sådana lättnader för många permanentboende i de

utsatta områdena att de inte ens skulle överväga

försäljning. Därigenom skulle de lokala intressena

kunna hävdas på ett helt annat sätt än i dag.

4. Boendeplikt

Ulla-Britt Hagström (kd), Rigmor Stenmark (c) och

Harald Bergström (kd) anför:

Det måste vara ett riksintresse att Sveriges

skärgårdar kan hållas levande. Den höga

fastighetsskatten som speciellt drabbar attraktiva

områden har lett till att många inte klarar det

ekonomiska trycket att bo kvar. Detta försvagar

möjligheten att hävda lokala intressen. I och med

att 1992 års lag upphävdes försvann också stödet att

motverka prisstegringar på fritidsfastigheter i

attraktiva områden. Förhandlingsresultatet i samband

med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop.

1994/95:19) innebar ett rådrum för Sverige att under

fem år överväga och vidta behövliga åtgärder i

områden som riskerar att utsättas för

överexploatering och i områden där i första hand den

bofasta befolkningens intressen bör tillgodoses.

Erforderliga medel skulle kunna avsättas för att

komma till rätta med de problem som en stor

efterfrågan på fritidsfastigheter kan föra med sig i

bl.a. de kustnära områdena. Några åtgärder på

nationell nivå har inte vidtagits.

Enligt vår mening kan man inte nöja sig med att

konstatera att problemet är svårlöst. De utsatta

områdena måste säkerställas som en levande bygd. Vi

avser att återkomma till de åtgärder som bör vidtas.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag