Bet. 2000/01:FöU10

Försvarsutskottets betänkande

2000/01:FÖU10

Vissa organisationsfrågor i Försvarsmakten

Innehåll

Sammanfattning

Motioner från allmänna motionstiden

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

FöU10

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlas nio motioner - med

sammanlagt 16 yrkanden - som väckts under allmänna

motionstiden i vilka det läggs förslag som rör För-

svarsmaktens organisation i fred.

Motionernas huvudsakliga innehåll

Västkusten

Beträffande helikopterförband baserat på Säve

erinrar Kristdemokraterna i motion 2000/01:Fö208 (kd

kommitté) att försvarsutskottet i sitt betänkande

1999/2000:FöU2 s. 162 angav att tidpunkten 2003 nu

inte "behöver preciseras som en bortre gräns vad

avser helikoptrar för Försvarsmaktens eget behov på

Säve. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna."

Utskottets beslut innebär enligt Kristdemokraterna

att det även efter år 2003 skall finnas ett

permanent helikopterförband baserat på Säve för

sjöoperativ marin samverkan och för att tillgodose

samhällets behov av mångsidigt användbara

helikoptrar för olika räddningsinsatser.

Eftersom deras förmåga att verka i olika

insatsgrupper skall öka måste bl.a.

ubåtsjaktförmågan i saltvatten upprätthållas, vilket

är den miljö som besättningarna måste tränas i för

att kunna delta internationellt.

Kristdemokraterna anser att ett helikopterförband

permanent skall baseras på Säve även efter år 2003.

Ett väl fungerande räddningssamarbete (SCAN-SAR) i

Skagerrak och Kattegatt med danska och norska

helikopterförband samt ett alltmer fördjupat

försvarssamarbete med Nato i PFF-sammanhang talar

även för att Säve bör utvecklas till

kompetenscentrum för internationell

helikopterverksamhet (yrkande 1).

Med hänsyn till Sveriges maritima beroende och de

krav som redan i fred ställs på övervakning och

kontroll för att markera svenska intressen (visa

flaggan) i Östersjön och Västerhavet, bör enligt

Kristdemokraterna den marina förbandsvolymen och

beredskapen upprätthållas på en nivå som

säkerställer tidiga insatser i västerhavet med

ytstridsfartyg.

Ur rekryteringssynpunkt och för att bevara och

utveckla kompetens samt för att ge en balanserad

fördelning av den svenska flottan längs vår långa

kuststräcka anser Kristdemokraterna att en begränsad

och permanent basering av fartygsförband bör ske i

Göteborg. En permanent basering av två kustkorvetter

typ Stockholm ger det marina taktiska konceptet

bättre förutsättningar att utvecklas. Tolv

ytstridsfartyg baserade i Östersjön och noll fartyg

baserade i västerhavet är en alltför kraftig

slagsida! Kompetensen i saltvattenförhållanden måste

säkerställas (yrkande 2).

I motion 2000/01:Fö313 av Cecilia Magnusson och

Anita Sidén (m) erinras om att det i

försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU2 Det nya

försvaret angavs: "Utskottet anser att tidpunkten

2003 inte nu behöver preciseras som en bortre gräns

när det gäller Försvarsmaktens eget behov av

helikoptrar på Säve."

Denna gränsdragning när det gäller

helikopterstyrkan på Säve har vållat huvudbry och

skilda meningar om hur försvarsbeslutet skall

tolkas.

Att enbart ha en räddningshelikopter på Säve

räcker inte för att uppfylla den politiska viljan om

att bevara förbandet på Säve intakt. Ett

helikopterförband på Säve är nödvändigt.

Att Säveförbandet kan vara en resurs vid större

katastrofer i västra Sverige visar händelser som

diskoteksbranden på Hisingen, bränderna på fartygen

Scandinavian Star och Prinsessan Ragnhild.

För att upprätthålla den militära närvaron vid

västerhavet och den civila räddningstjänsten måste

därför regleringsbrevet till Försvarsmakten

formuleras så tydligt att det undanröjer alla

möjligheter till feltolkningar.

I motion 2000/01:Fö319 av Inger René m.fl. (m)

framhålls att Göteborg har Nordens största hamn och

är Sveriges näst största stad med strategiskt

betydelsefulla industrier.

I denna region med över en miljon invånare har den

militära närvaron stor betydelse inte minst med

hänsyn till Sveriges maritima beroende och de krav

som redan i fredstid ställs på marina stridskrafters

närvaro i våra omgivande havsområden.

Mot denna bakgrund bör de marina förbanden och den

marina beredskapen upprätthållas på en sådan nivå

att samtidiga insatser kan göras såväl längs

västkusten som i Östersjön med fartygsförband i

samverkan med helikoptrar och amfibieförband. För

att utveckla den maritima kompetensen på västkusten

bör en permanent basering av allsidiga marina

förband ske i Göteborgsområdet.

Att öva/träna, verka nära eller i anslutning till

den miljö där förbanden kommer att verka skapar

kännedom om lokala förhållanden som

erfarenhetsmässigt är värdefulla vid olika typer av

insatser. Nyttan av militär närvaro på västkusten

har också visat sig i samband med civila

påfrestningar såsom sjöolyckor, bränder,

översvämningar osv. Den militära närvaron har räddat

åtskilliga människoliv och stora materiella värden.

Detta gäller inte minst helikopterdivisionen på Säve

som vid sidan av sina militära uppdrag blivit mer

betydelsefull för den civila räddningstjänsten.

Försvarsmakten skall enligt 1996 års försvarsbeslut

bland annat ställa resurser till förfogande för att

stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred.

Huvuduppgiften för de tunga helikoptrarna på Säve är

sjöoperativa uppdrag som ubåtsjakt och

havsövervakning samt transporter. Helikoptrarna

avdelas därutöver för räddningstjänst med beredskap

under flygövningstid eller för sjöbevakning.

Denna samverkan bör nu byggas ut till att omfatta

såväl polisen som sjukvården och försvaret i Västra

Götaland. Läkare bör ingå som ordinarie

besättningsman i helikopter. Avtal bör formuleras

mellan militära helikopterförband och civila

sjukhus.

Räddningsinsatser är en betydelsefull uppgift för

helikopterförbandens verksamhet. Huvuduppgiften för

de tunga ubåtsjakthelikoptrarna är emellertid

deltagande i sjöoperativa övningar tillsammans med

marina förband syftande till att uppöva och utveckla

förmågan att övervaka omgivande havsområden och

hävda svensk integritet, att försvara landet. Med en

basering i Göteborgsområdet kan de marina förbanden

även deltaga i internationella övningar för att

därmed upprätthålla och utveckla denna verksamhet.

Stockholm

I motion 2000/01:Fö316 av Lars Ångström (mp) anförs

att det är ett skriande behov av ungdomsbostäder i

centrala Stockholm. Det finns ingen anledning att

Försvarsmakten skall besitta för vanliga

bostadssökande människor mycket attraktiv mark inne

i storstaden. Bara i Stockholms län har

Försvarsmakten fastigheter vars bokförda värde

överstiger 1,5 miljarder. Marknadspriset, speciellt

på Försvarsmaktens fastigheter inne i Stockholms

stad, torde vara många gånger högre än det bokförda

värdet. En utredning bör ges i uppdrag att snabbt se

över vilka av Försvarsmaktens verksamheter inne i

Stockholm som kan utlokaliseras till Stockholms

förorter. Så många som möjligt av Försvarsmaktens

centralt belägna fastigheter i Stockholm bör i

stället säljas till bostadsföretag med syftet att

skapa så många ungdomsbostäder som möjligt (yrkande

1).

Trots tidigare riksdagsbeslut om att till exempel

avveckla K 1 på Norrmalm i centrala Stockholm så har

beslutet inte verkställts.

Försvarsmakten bör omgående se till att verkställa

tidigare riksdagsbeslut om att avveckla K 1 på det

attraktiva Norrmalm i Stockholms innerstad (yrkande

2).

Älvdalen

I motion 2000/01:Fö311 av Runar Patriksson (fp)

framhålls att Älvdalens skjutfält, 53 000 ha i

Dalarna, mitt i orörd natur utan att störa någon

omgivning är en stor tillgång för svenska försvaret.

Hit bör en stor del av övningsverksamheten

förläggas, inte minst för frivilligorganisationer

som behöver bra övningsområden. I Älvdalen finns

allt både i väderhänseende och kuperad terräng.

Stora avstånd för skjutning med långdistansvapen och

terrängträning med motorfordon är perfekt och utan

problem inom Älvdalens skjutfält. Förläggningar och

andra byggnationer (kontor, garage m.m.) är i gott

skick.

EU:s nya styrkor behöver samövas och här borde

Älvdalen vara ett bra utbud till övningsområde från

Sverige. Norge med behov av ett nytt övningsfält

borde erbjudas möjligheter att använda Älvdalens

skjutfält.

Eksjö

I motion 2000/01:Fö330 av Carina Hägg och Martin

Nilsson (s) anförs att Eksjö och Nässjö kommuner

samt Länsstyrelsen i Jönköpings län har samverkat

och i samråd med SWEDEC tagit initiativ till att

undersöka vilka synergier som kan tänkas uppstå med

anledning av Swedecs etablering i Eksjö. En rapport

"Minröjningscentrum i Eksjö, Nationella och

internationella synergier" har tagits fram och

överlämnats till regeringen.

Att arbeta vidare med forskning och utbildning

samt kunskapsuppbyggnad i vid bemärkelse är viktigt

för kvaliteten på insatserna och för att kunna

använda de såväl personella som ekonomiska

resurserna, som vi ställer till förfogande, så rätt

som möjligt. Andra punkter som belyses i rapporten

är metodutveckling, paraplyinstitutioner för

minröjningsinsatser, utbildning, testcenter samt

sjukvård och rehabilitering. Nu ligger ett

grundläggande material som underlag för det framtida

arbetet på bordet. Motionärerna ser i rapporten en

inriktning att ta fasta på för att vidareutveckla

den nuvarande verksamheten i Eksjö. I arbetet med

rapporten har kontakter funnits med bl.a.

institutioner och utbildare. Regeringen bör nu

tydliggöra hur ett vidgat kompetensansvar för

minröjning och dess humanitära konsekvenser skall

utvecklas i Eksjö.

Kiruna

I motion 2000/01:Fö321 av Siv Holma och Stig

Eriksson (v) framhålls att i den nordligaste

militärdistriktsenheten ingår Kiruna som är beläget

norr om polcirkeln och inom sitt område har alpin

terräng. Genom riksdagens beslut den 29 mars 2000 om

Det nya försvaret har bl.a. I 22 i Kiruna lagts ner.

En av konsekvenserna av nedläggningarna är att

hemvärnet får nya uppgifter.

En ny grundutbildning behöver inrättas i Kiruna

för att trygga hemvärnets behov av nyrekrytering av

personal i den nya försvarsorganisationen.

Medelåldern inom hemvärnets Kirunabataljon är över

50 år och det finns därför akuta behov att

nyrekrytering. Detta skulle kunna avhjälpas genom

att en ny grundutbildning i Kiruna inrättades.

Utbildningen skulle möjliggöra för Försvarsmakten

att behålla den ovärderliga kompetens som finns inom

området arktisk utbildning, alpin- och

ödemarksutbildning.

En korttidsutbildningsplattform i form av ett

Arctic C skulle kunna bli en resurs för hela

totalförsvaret, både militärt och civilt, inom dessa

områden. Den nya plattformen kan gå under

arbetsnamnet Arctic C och organiseras under K 4 och

ingå i ett av de nordligaste

militärdistriktsenheterna. Den nya organisationen

bör utbilda och organisera enheter för försvar av

arktiska glesbygds- och ödemarksytor norr om

polcirkeln. Specialenheter finns för särskilda

uppgifter gällande flyktingmottagning, sjukvård,

indikering av radioaktivt nedfall, sanering och

brandbekämpning.

I motion 2000/01:Fö332 av Kenth Skårvik (fp) erinras

om att lång tid innan det definitiva

försvarsbeslutet togs i mars 2000 påtalade

Folkpartiet liberalerna sin bristande förståelse för

förslaget att lägga ner I 22 i Kiruna. Argumenten

var ju regementets läge i norr, regementets rykte

som ett bra utbildningsställe samt regementets

lätthet att i norr rekrytera officerare, vilket

verkar vara svårare vid K 4. En stor del av landets

nordligaste delar blev utan försvarsnärvaro, vilket

får anses olämpligt inte minst ur

folkförankringssynpunkt men framförallt ur

försvarssynpunkt. Jägarutbildningens status i Kiruna

har ju varit oomtvistad, som mycket bra och populär.

Närheten till Barentsregionen med sina speciella

bekymmer kan ju vålla problem med snabba behov av

militärt ingripande och är ett starkt argument.

Motionären anser att en utredning snarast bör

göras med inriktningen att inom gällande budgetram

starta ett Arctic C i Kiruna, utlokaliserat från K 4

i Arvidsjaur.

Regional närvaro och integrerad verksamhet

I motion 2000/01:Fö325 anser Moderata

samlingspartiet (m kommitté) att Gotlands roll som

militäroperativ plattform bör säkerställas. Det

handlar också om att snabbt kunna säkerställa såväl

erforderlig luftoperativ förmåga som marin närvaro

vid hotande utvecklingar. Handlingsfrihet bör därför

skapas för att kunna basera fartygsenheter i

Fårösundsbassängen.

I norra Sverige är gränsen i öst och nordöst av

avgörande betydelse för utformningen av försvaret.

Flyktingströmmar, men också militär aktivitet i

anslutning till baserna på Kolahalvön, utgör

säkerhetspolitiska utmaningar. Därför är

kontinuerlig militär närvaro med markförband i den

allra nordligaste delen av Sverige nödvändig. Det är

angeläget med regional närvaro med allsidiga förband

(yrkande 1).

Förmågan till väpnad strid och vikten av att kunna

uppträda integrerat med olika stridskrafter utgör

grunden för utvecklingen av Försvarsmakten. Det är

väsentligt i modern krigföring att kunna uppträda

integrerat och samordnat med utnyttjande av alla

stridskrafter. Kompetensen till samordnad strid är

avgörande för hur väl Försvarsmaktens uppgifter

skall kunna lösas t.ex. vid en fredsframtvingande

operation. Strävan skall vara att ge bättre

samövning och ökad förståelse över truppslags- och

försvarsgrensgränser där det är möjligt genom en

samordning i garnison.

Den nya insatsorganisationen bör därför

kompletteras med en stabil kompetensorganisation.

För att bibehålla och vidareutveckla kompetensen bör

regionala kompetenscentrum upprättas och utvecklas i

framtiden.

En ökad samordning inom ramen för

försvarsgrensförband - men också

försvarsmaktsförband - bör således eftersträvas. De

orter till vilka Försvars-maktens verksamhet är

lokaliserad bör omfatta all verksamhet som erfordras

för att organisera taktiskt självständiga förband.

Befintliga resurser inom respektive region skall

utnyttjas så kostnadseffektivt som möjligt.

Därigenom skapas ett antal hållbara centrum med hög

kvalitet där mångfalden frodas i unika, kreativa och

integrerade miljöer. Därmed ges också Försvarsmakten

möjligheter att organisera utbildningen på

effektivast möjliga sätt (yrkande 2).

Sammanfattning

I betänkandet behandlas nio motioner - med

sammanlagt 16 yrkanden - som väckts under allmänna

motionstiden i vilka det läggs förslag som rör För-

svarsmaktens organisation i fred.

Flera motionsförslag berör Försvarsmaktens

organisation på västkusten. Utskottet anser inte att

riksdagens tidigare beslut om basering av

helikoptrar på Säve bör omprövas. Någon ytterligare

precisering från riksdagens sida av vilken

verksamhet som bör bedrivas på Säve efter år 2003

behövs inte. Det bör ankomma på ansvariga

myndigheter, inte på riksdagen, att besluta om var

enskilda helikoptrar skall baseras för att kunna

uppfylla kraven på beredskap, m.m. Om ytterligare en

bas för fartygsförband upprättas genom att

fartygsförband baseras permanent i Göteborg - även

om den är av förhållandevis begränsad omfattning -

medför det en organisationsstruktur som blir mindre

rationell och kostnadseffektiv än den nu beslutade.

Utskottet förutsätter att Försvarsmaktens

helikopterförband och sjöstridskrafter genom en

återkommande övningsverksamhet i västerhavet, genom

såväl nationella som internationella övningar,

upprätthåller erforderlig kunskap om de särskilda

förhållandena som råder längs västkusten.

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta

initiativet till en utredning syftande till att

utlokalisera Försvarmaktens verksamhet i Stockholm

till förorterna. Utskottet bedömer att den nuvarande

lokaliseringen av Försvarsmaktens högkvarter är

ändamålsenlig. En flyttning av högkvarteret medför

fördyringar som inte ger försvarseffekt, samt medför

sannolikt även ett behov av nyinvesteringar. En

alternativanvändning av marken t.ex. för

bostadsändamål är inte en fråga för riksdagen att ta

ställning till. När det gäller kasernområdet vid

Lidingövägen (f.d. Livgardets dragoners kasern)

bedömer utskottet att denna behövs även för

förläggning av förband t.ex. av beredskapsskäl eller

i samband med statsceremoniell verksamhet.

Utskottet pekar på den stora betydelse och de

gynnsamma förutsättningar till övningar och

skarpskjutningar som finns på Älvdalens skjutfält.

Det torde finnas få platser i Europa som har

liknande förutsättningar. Utskottet har inget att

invända mot att t.ex. Älvdalens skjutfält får

disponeras för främmande makt att t.ex. bedriva

materielförsök eller övningar. Om det finns

praktiska förutsättningar att låta främmande

förband, t.ex. från Norge, öva på Älvdalens

skjutfält - utöver det behov av skjutfältet som

Försvarsmakten har - bör regeringen och

Försvarsmakten bedöma.

Utskottet har tidigare med tillfredsställelse

noterat att Sverige under senare år höjt sin profil

när det gäller minröjning. Totalförsvarets

ammunitions- och minröjningscentrum (SWEDEC) har

inrättats i Eksjö, och där pågår materiel- och

metodutveckling. Förmågan till minröjning

prioriteras högt, liksom samverkan med andra länder

härom, och betydande medel satsas årligen inom detta

område. Utskottet ser därför för närvarande inte

något behov av en ytterligare ambitionshöjning

utifrån rent försvarspolitiska motiv. Utskottet är

således inte berett att ta ställning till om

verksamheten i Eksjö bör utvecklas på det sätt som

den rapport vilken åberopas i en motion och som

lämnats till regeringen. Regeringen får pröva detta

och vid behov återkomma till riksdagen.

Det är angeläget att pröva en rad olika åtgärder

som leder till att hemvärnets rekrytering främjas

och dess numerär upprätthålls. Hemvärnet har stor

betydelse eftersom det utgör huvuddelen av

markstridskrafterna och har förmåga att verka med

militära förband inom en rad olika konfliktnivåer

utan att t.ex. behöva mobilisera andra krigsförband.

Utskottet utesluter inte att Lapplandsjägargruppen

(G 66) i Kiruna - liksom andra

militärdistriktsenheter - kan få en roll om

utbildningen för hemvärnets behov behöver utökas.

Utskottet anser att riksdagen bör avvakta

regeringens redovisning om de s.k. nationella

skyddsstyrkorna - varav hemvärnet utgör huvuddelen -

och deras utbildningsbehov.

Förutsättningarna för att upprätthålla en regional

närvaro med allsidiga förband är begränsade. Inom

markstridskrafterna är utbildningen inom vissa

truppslag koncentrerad till ett fredsförband. Under

stor del av utbildningstiden bedrivs verksamheten på

låg taktisk nivå i direkt anslutning till

regementena. Ingen - eller en mycket ringa -

repetitionsutbildning kommer att genomföras. Inom

marinstridskrafterna råder i stort motsvarande

förhållanden. Endast i samband med de större

slutövningarna kan utbildning bedrivas i allsidiga

förband och då endast inom ett regionalt område. Med

den organisationsstruktur som är fastlagd och den

utbildningsvolym som verksamheten för närvarande

omfattar - främst inom markstridskrafterna - finns

inga realistiska förutsättningar att åstadkomma det

som eftersträvas i motionen beträffande regional

närvaro och en integrerad verksamhet.

Motioner från allmänna motionstiden

I detta betänkande behandlar utskottet nedan

uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

2000/01:Fö208 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett permanent

helikopterförband på Säve även efter 2003.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en permanent och

begränsad basering av fartygsförband på

västkusten.

2000/01:Fö311 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Älvdalens skjutfält.

2000/01:Fö313 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att helikopterdivisionen på Säve skall bevaras

intakt.

2000/01:Fö316 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att en utredning bör göras för att se vilka

av Försvarsmaktens verksamheter som kan förflyttas

utanför centrala Stockholm för att bereda plats

för ungdomsbostäder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Försvarsmakten omgående verkställer

tidigare riksdagsbeslut om att avveckla

verksamheten vid K 1 i centrala Stockholm.

2000/01:Fö319 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om marin närvaro på

västkusten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

helikopterdivisionen på Säve.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samverkan mellan

polisen, sjukvården och försvaret.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avtal bör

skrivas mellan militära helikopterförband och

civila sjukhus om läkarnärvaro.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de marina förbandens

internationella verksamhet.

2000/01:Fö321 av Siv Holma och Stig Eriksson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att inrätta en

ny grundutbildning i Kiruna för att trygga

hemvärnets behov av nyrekrytering av personal i den

nya försvarsorganisationen.

2000/01:Fö325 av Henrik Landerholm m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regional närvaro

med allsidiga förband ur Försvarsmakten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om integrerad

verksamhet.

2000/01:Fö330 av Carina Hägg och Martin Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vidgat kompetensansvar för

minröjning och dess humanitära konsekvenser i Eksjö.

2000/01:Fö332 av Kenth Skårvik (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda möjligheten att

starta ett Arctic C i Kiruna som en utlokaliserad

del av K 4.

Utskottets överväganden

Västkusten

Utskottets förslag i korthet

Det bör ankomma på regeringen och Försvarsmakten att

närmare besluta om var Försvarsmaktens

helikopterbestånd skall vara baserat såväl

vad gäller antalet, som typ av helikopter.

Utskottet anser att det således ankommer på

ansvariga myndigheter, inte på riksdagen, att

besluta om var enskilda helikoptrar skall

baseras för att kunna uppfylla kraven på

beredskap, m.m. Det bör inte vara en

permanent basering av fartygsförband i

Göteborg. Riksdagen bör inte närmare

föreskriva hur den samverkan mellan olika

statliga och kommunala instanser inom

räddningstjänstarbetet bör ordnas i västra

Sverige.

Motioner

Kristdemokraterna anser i motion 2000/01:Fö208

yrkande 1 att ett helikopterförband skall baseras

permanent på Säve även efter år 2003. I yrkande 2

föreslår Kristdemokraterna att även en begränsad och

permanent basering av fartygsförband bör ske i

Göteborg.

I motion 2000/01:Fö313 av Cecilia Magnusson och

Anita Sidén (m) framhålls att enbart en

räddningshelikopter på Säve räcker inte för att

uppfylla den politiska viljan om att bevara

förbandet på Säve intakt. Ett helikopterförband på

Säve är nödvändigt.

I motion 2000/01:Fö319 av Inger René m.fl. (m)

betonas vikten av en permanenet basering av

allsidiga marina förband i Göteborgsområdet (yrkande

1). Vidare betonas vikten av helikopterdivisionen på

Säve (yrkande 2). Samverkan mellan polisen,

sjukvården och försvaret bör byggas ut i Västra

Götaland (yrkande 3). Avtal bör slutas mellan

Försvarsmakten och civila sjukhus om att läkare bör

ingå som ordinarie besättningsman (yrkande 4). Genom

en permanent basering i Göteborgsområdet kan de

marina förbanden även delta i internationella

övningar (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under förra riksmötet (1999/00:FöU2

) behandlat motioner som föreslog en permanent

basering av helikoptrar på Säve. Dessa motioner

avslogs av riksdagen med följande motivering:

Utskottet anser som framförts i tidigare

sammanhang att Försvarsmaktens helikoptrar har

mycket viktiga såväl militära som civila

uppgifter och utgår från att dessa tillgodoses i

den nya organisationen. Utskottet anser vidare

att omsättningen av gamla helikoptrar och

anskaffningen av nya inte innebär att tidpunkten

2003 nu behöver preciseras som en bortre gräns

vad avser helikoptrar för Försvarsmaktens eget

behov på Säve. Detta bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Utskottet har i övrigt

inget att erinra mot vad regeringen har anfört om

den framtida reducerade organisationen för

helikopterförbanden inom ramen för ett i stort

halverat antal helikoptrar, varför således

riksdagen bör godkänna regeringens förslag att

lägga ned Norrlands helikopterbataljon i Boden

och Göta helikopterbataljon i Ronneby.

Utskottet anser inte att riksdagens beslut i denna

fråga bör omprövas. Någon ytterligare precisering

från riksdagens sida av vilken verksamhet som bör

bedrivas på Säve efter år 2003 behövs inte enligt

utskottets mening. Det bör ankomma på regeringen och

Försvarsmakten att närmare besluta om var

Försvarsmaktens helikopterbestånd - inom ramen för

den organisationsstruktur som riksdagen beslutat -

skall vara baserat såväl vad gäller antalet, som typ

av helikopter. Utskottet anser - i likhet med vad

som framhölls under förra riksmötet - att det

således ankommer på ansvariga myndigheter, inte på

riksdagen, att besluta om var enskilda helikoptrar

skall baseras för att kunna uppfylla kraven på

beredskap, m.m.

Genom en återkommande övningsverksamhet i området

bedömer utskottet att Försvarsmakten kommer att

upprätthålla erforderlig kunskap om förhållandena

i västerhavet även för de sjöoperativt utrustade

helikoptrarna och kunna samverka med de marina

förbanden i övrigt på västkusten, utan att dessa

är permanent baserade på Säve. Enligt vad

utskottet erfarit avser För-svarsmakten att på

sikt basera ett antal flygräddningshelikoptrar på

Säve. Därmed kommer motionärernas önskemål i

visst avseende att tillgodoses. När det gäller

behovet av övningar med helikoptrar i västerhavet

för att kunna delta i internationellt, noterar

utskottet att inga helikopterförband för

närvarande har anmälts av regeringen till något

internationellt styrkeregister. Det finns således

inte av det skälet något behov att ha en

permanent basering av vissa helikoptertyper just

på Säve.

Beträffande förslaget om en begränsad men

permanent basering av fartygsförband i Göteborg

behandlade utskottet även detta under förra

riksmötet varvid utskottet anförde

(1999/2000:FöU2):

Utskottet delar regeringens bedömning att det

enligt den övergripande dimensioneringen bör

finnas två likvärdiga baser för

sjöstridskrafterna och att det därutöver bör

finnas baseringsmöjligheter på ytterligare en

plats. Utskottet delar regeringens bedömning att

baserna i Haninge och Karlskrona ur

infrastrukturell synvinkel långsiktigt har de

bästa förutsättningarna och därför bör behållas.

Riksdagen har beslutat att Försvarsmaktens

huvudbaser för sjöstridskrafterna skall vara

lokaliserade i Haninge och Karlskrona. Om

ytterligare en bas för fartygsförband upprättas -

även om den är av förhållandevis begränsad

omfattning - medför det en organisationsstruktur

som blir mindre rationell och kostnadseffektiv än

den nu beslutade. Utskottet förutsätter att

Försvarsmaktens sjöstridskrafter genom en

återkommande övningsverksamhet i västerhavet,

genom såväl nationella som internationella

övningar, upprätthåller erforderlig kunskap om

förhållandena längs västkusten.

I några motioner aktualiseras behovet av

räddningshelikoptrar samt betydelsen av samverkan

med andra statliga och kommunala organ. Motioner

med liknande förslag fick en omfattande

behandling av utskottet i betänkande

1999/2000:FöU2 Det nya försvaret. Utskottet

anförde därvid följande:

Utskottet uttalade sig senast om Försvarsmaktens

stöd till samhället med helikoptrar i samband med

behandlingen av budgetpropositionen hösten 1977

(bet. 1997/98:FöU1, s. 70-72). Utskottet

förutsatte då att medverkan i räddningstjänst

även i framtiden skulle vara en viktig uppgift

för Försvarsmaktens helikoptrar. Samhällets

möjligheter att utnyttja de militära

helikopterresurserna i fred borde inte försämras.

Samverkan med berörda civila myndigheter borde

utvecklas. Utskottet anförde vidare att det

ankommer på ansvariga myndigheter, inte på

riksdagen, att besluta om var enskilda

helikoptrar skall baseras för att kunna uppfylla

kraven på beredskap m.m.

Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) ansvarar

Sjöfartsverket för sjöräddningstjänsten (27 §)

och Luftfartsverket för flygräddningstjänsten

(26 §). Enligt samma lag (6 §) är respektive

kommun ansvarig för räddningstjänsten inom

kommunen. Polisen har särskilda uppgifter inom

fjällräddningen (25 §). Det ankommer på dessa

myndigheter att organisera respektive

räddningstjänst.

Försvarsmakten har inget ansvar för

räddningstjänst utöver den räddning som direkt

hör ihop med försvarsverksamheten. Försvarsmakten

förfogar emellertid över i flera fall unika

resurser som samhället i övrigt inte normalt

disponerar. Dessa resurser kan med stor fördel

användas vid samhällets räddningstjänst och vid

svåra påfrestningar på samhället i fred.

Det ankommer på den för räddningstjänsten

ansvariga myndigheten att teckna avtal med

Försvarsmakten om resurser och beredskap för

insatser. Sjöfartsverket har sedan juni 1998

avtal med Försvarsmakten om helikoptrar i

beredskap på fem orter i landet. Inom ramen för

det tecknade avtalet avgör den

räddningstjänstansvariga myndigheten vilken

kompetens som skall finnas ombord på

helikoptrarna.

Sjukvårdshuvudmännen ansvarar enligt hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) för transport av sjuka

och skadade. Det ankommer på sjukvårdshuvudmannen

att organisera sjuktransporterna, t.ex. att

teckna avtal med privat helikopterföretag eller

med Försvarsmakten om helikoptertransporter.

Västerbottens läns landsting har ett sådant avtal

med Försvarsmakten. Enligt vad utskottet erfarit

har Försvarsmakten regeringens uppdrag att

försöka få till stånd ytterligare sådana avtal.

Sjukvårdshuvudmannen bestämmer vilken medicinsk

kompetens som skall finnas med i helikoptrarna.

När det gäller Försvarsmaktens samverkan med

sjukvården och annan icke statlig verksamhet

behöver också konkurrenslagens (1993:20)

bestämmelser beaktas.

Genom systemet med s.k. nödhelikopter, som

regleras i förordningen (1986:1111) om militär

medverkan i civil verksamhet, kan en

sjukvårdshuvudman i vissa situationer begära

hjälp med transport med Försvars-maktens

helikoptrar. Som framgått i det föregående avser

regeringen att se över denna förordning.

När det gäller räddningsberedskap med helikopter

för Försvarsmaktens eget behov, i huvudsak

flygräddning, har utskottet erfarit att sådan

beredskap upprätthålls inom ramen för ordinarie

verksamhet på flertalet platser där flygtjänst

bedrivs. Under den tid då räddningsberedskap

upprätthålls med en helikopter från

Försvarsmakten kan den även utnyttjas för annan

räddningstjänst, t.ex. sjöräddning. Insats

påkallas och leds då från den för sjö- och

flygräddning gemensamma ledningscentralen (MARCC)

inom ramen för räddningstjänstlagen.

Räddningsinsatsen leds således inte av

helikopterförbandsledningen.

Utskottet har vidare erfarit att Försvarsmakten

under icke flygövningstid normalt inte har någon

beredskap för räddningstjänst om inte avtal

slutits härom med annan myndighet.

Räddningshelikoptrar med hög startberedskap finns

förutom i Sverige också i Norge (Oslo) och

Danmark (Aalborg, Skydstrup och Vaerlöse).

Tillsammans med de svenska helikoptrarna innebär

detta en god täckning med räddningshelikoptrar i

Skagerrak och Kattegatt samt längs den svenska

västkusten.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det finns och

kommer att finnas en yttäckande beredskap som

står till samhällets förfogande för olika typer

av räddningsuppdrag. Även i framtiden kommer

helikopterresurser, vilket även regeringen

framhållit i propositionen, att vara baserade på

skilda orter i landet, t.ex. i Göteborg (Säve),

Ronneby (Kallinge) och Boden.

Liksom vid utskottets behandling av helikopterfrågan

hösten 1997 vill utskottet understryka att de nu

aktuella åtgärderna inom helikopterorganisationen

följs upp. Om det skulle visa sig att resultatet,

exempelvis beträffande räddningsberedskapen, inte

blir det avsedda, förutsätter utskottet att

regeringen återkommer till riksdagen i frågan.

Som tidigare anförts har utskottet erfarit att

Försvarsmakten även efter år 2003 avser att basera

ett antal flygräddningshelikoptrar på Säve bl.a. för

att kunna upprätthålla nödvändig

flygräddningstjänst. Tillsammans med helikoptrarna i

Danmark och Norge medför detta en god täckning med

räddningshelikoptrar i Skagerrak och Kattegatt samt

längs den svenska västkusten. En beredskap med

räddningshelikoptrar kommer sålunda finnas även

framgent i denna del av landet. Utskottet delar

motionärernas syn på behovet av en god samverkan i

räddningtjänstarbetet mellan statliga och kommunala

organ. Det ankommer emellertid på respektive

ansvarig myndighet att ta de initiativ som behövs.

Riksdagen bör inte närmare föreskriva hur den

samverkan bör ordnas i västra Sverige. Mot bakgrund

av vad utskottet här anfört, och med instämmande i

utskottets överväganden under förra riksmötet i

frågorna i betänkande 1999/2000:FöU2 Det nya

försvaret, anser utskottet att motionerna

2000/01:Fö208 (kd) yrkandena 9 och 10, 2000/01:Fö313

(m) och 2000/01: Fö319 (m) bör avslås.

Stockholm

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör inte ta initiativ till en utredning

syftande till att utlokalisera

Försvarsmaktens verksamhet i Stockholm till

förorterna.

Motionen

I motion 2000/01:Fö316 av Lars Ångström (m) anförs

att en utredning bör ges i uppdrag att snabbt se

över vilka av Försvarsmaktens verksamheter inne i

Stockholm som kan utlokaliseras till Stockholms

förorter. Så många som möjligt av Försvarsmaktens

centralt belägna fastigheter i Stockholm bör i

stället säljas till bostadsföretag med syftet att

skapa så många ungdomsbostäder som möjligt (yrkande

1).

Trots tidigare riksdagsbeslut om att till exempel

avveckla K 1 på Norrmalm i centrala Stockholm så har

beslutet inte verkställts. Försvarsmakten bör

omgående se till att verkställa tidigare

riksdagsbeslut om att avveckla K 1 på det attraktiva

Norrmalm i Stockholms innerstad (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar inte motionärens uppfattning om att

riksdagen bör ta initiativ till en utredning

syftande till att utlokalisera Försvarsmaktens

verksamhet i Stockholm till dess förort. Utskottet

bedömer att den nuvarande lokaliseringen av

Försvarsmaktens högkvarter är ändamålsenlig. En

flyttning av högkvarteret medför fördyringar som

inte ger försvarseffekt, samt medför sannolikt även

ett behov av nyinvesteringar. De fastigheter som

hyrs av Försvars-makten ägs av Vasakronan AB eller

Fortifikationsverket. Markanvändningen beslutas av

Stockholms stad. En alternativanvändning av marken

t.ex. för bostadsändamål är således inte en fråga

för riksdagen att ta ställning till. När det gäller

kasernområdet vid Lidingövägen (f.d. Livgardets

dragoners kasern) bedömer utskottet att denna behövs

även för förläggning av förband t.ex. av

beredskapsskäl eller i samband med statsceremoniell

verksamhet. Utskottet avstyrker sålunda motionen.

Älvdalen

Utskottets förslag i korthet

Om det finns praktiska förutsättningar att

låta främmande militära förband, t.ex. från

Norge, öva på Älvdalens skjutfält - utöver

det behov av skjutfältet som Försvarsmakten

har - bör regeringen och Försvarsmakten

bedöma.

Motionen

I motion 2000/01:Fö311 av Runar Patriksson (fp)

framhålls att till Älvdalens skjutfält, 53 000 ha i

Dalarna, bör en stor del av övningsverksamheten

förläggas. I Älvdalen finns allt både i

väderhänseende och kuperad terräng. Stora avstånd

för skjutning med långdistansvapen finns inom

Älvdalens skjutfält, och terrängträning med

motorfordon går perfekt och utan problem.

Förläggningar och andra byggnationer (kontor, garage

m.m.) är i gott skick. EU:s nya styrkor behöver

samövas och här borde Älvdalen vara ett bra

övningsområde i Sverige. Norge med behov av ett nytt

övningsfält borde erbjudas möjligheter att använda

Älvdalens skjutfält.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärens uppfattning om den stora

betydelse och de gynnsamma förutsättningar till

övningar och skarpskjutningar som finns på Älvdalens

skjutfält. Det torde finnas få platser i Europa som

har liknande förutsättningar. Utskottet har inget

att invända mot att t.ex. Älvdalens skjutfält får

disponeras för den verksamhet som motionären ger

exempel på.

Regeringen har möjlighet att utan riksdagens

närmare hörande besluta om tillstånd till främmande

makt att t.ex. bedriva materielförsök eller övningar

på svenskt territorium. Något särskilt beslut av

riksdagen behövs sålunda inte för att den verksamhet

som tas upp i motionen skall komma till stånd. Om

det finns praktiska förutsättningar att låta

främmande förband, t.ex. från Norge, öva på

Älvdalens skjutfält - utöver det behov av

skjutfältet som Försvars-makten har - kan utskottet

inte bedöma. Den bedömningen bör regeringen och

Försvarsmakten göra. Av det skälet bör motionen inte

bifallas av riksdagen.

Eksjö

Utskottets förslag i korthet

Utskottet är inte berett att ta ställning

till om verksamheten vid SWEDEC i Eksjö bör

utvecklas på det sätt som föreslås av

motionärerna. Regeringen får pröva frågan och

vid behov återkomma till riksdagen.

Motionen

I motion 2000/01:Fö330 av Carina Hägg och Martin

Nilsson (s) anförs att Eksjö och Nässjö kommuner

samt Länsstyrelsen i Jönköpings län har samverkat

och i samråd med SWEDEC tagit initiativ till att

undersöka vilka synergier som kan tänkas uppstå med

anledning av SWEDEC:s etablering i Eksjö. En rapport

"Minröjningscentrum i Eksjö, Nationella och

internationella synergier" har tagits fram och

överlämnats till regeringen. Regeringen bör nu

tydliggöra hur ett vidgat kompetensansvar för

minröjning och dess humanitära konsekvenser skall

utvecklas i Eksjö.

Utskottets ställningstagande

I Sveriges internationella engagemang för att bidra

till fred och säkerhet ingår förmågan att kunna röja

land- och sjöminor som en viktig del. Denna förmåga

har varit efterfrågad, och svensk personal har vid

flera olika tillfällen utomlands deltagit i eller

självständigt genomfört minröjningsinsatser.

Utskottet har tidigare med tillfredsställelse

noterat att Sverige under senare år höjt sin profil

när det gäller minröjning. Totalförsvarets

ammunitions- och minröjningscentrum (SWEDEC) har

inrättats i Eksjö och där pågår materiel- och

metodutveckling. Förmågan till minröjning

prioriteras högt, liksom samverkan med andra länder

härom, och betydande medel satsas årligen inom detta

område. Utskottet ser därför för närvarande inte

något behov av en ytterligare ambitionshöjning

utifrån rent försvarspolitiska motiv. Utskottet är

således inte berett att ta ställning till om

verksamheten i Eksjö bör utvecklas på det sätt som

den rapport vilken åberopas av motionärerna och som

lämnats till regeringen. Regeringen får pröva detta

och vid behov återkomma till riksdagen. Utskottet

avstyrker därför motionen.

Kiruna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet utesluter inte att

Lapplandsjägargruppen (G 66) - liksom andra

militärdistriktsenheter - kan få en roll om

utbildningen för hemvärnets behov behöver

utökas. Utskottet anser att riksdagen bör

avvakta regeringens redovisning om de s.k.

nationella skyddsstyrkorna - varav hemvärnet

utgör huvuddelen - och deras

utbildningsbehov.

Motioner

I motion 2000/01:Fö321 av Siv Holma och Stig

Eriksson (v) erinras om att Lapplands jägarregemente

(I 22) i Kiruna har lagts ner. En av konsekvenserna

av nedläggningarna är att hemvärnet får nya

uppgifter. Medelåldern inom hemvärnets

Kirunabataljon är över 50 år och det finns därför

akuta behov att nyrekrytera. Detta skulle kunna ske

genom att en ny grundutbildning i Kiruna inrättades.

Det behöver därför inrättas en ny grundutbildning i

Kiruna för att trygga hemvärnets behov av

nyrekrytering av personal i den nya

försvarsorganisationen. Utbildningen skulle

möjliggöra för Försvarsmakten att behålla den

ovärderliga kompetens som finns inom området arktisk

utbildning, alpin- och ödemarksutbildning.

I motion 2000/01:Fö332 av Kenth Skårvik (fp) påpekas

att beslutet att lägga ner I 22 i Kiruna innebar att

en stor del av landets nordligaste delar blev utan

försvarsnärvaro, vilket får anses olämpligt inte

minst ur folkförankringssynpunkt, men framför allt

ur försvarssynpunkt. Jägarutbildningens status i

Kiruna har ju oomtvistat, varit mycket bra och

populär. Närheten till Barentsregionen med sina

speciella bekymmer kan ju vålla problem med snabba

behov av militärt ingripande och är ett starkt

argument. Motionären anser att en utredning snarast

bör göras med inriktningen att inom gällande

budgetram starta ett Arctic C i Kiruna,

utlokaliserat från K 4 i Arvidsjaur.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har beslutat att lägga ned bl.a. Lapplands

jägarregemente (I 22) i Kiruna. Utskottet delar

motionärens syn på behovet av en god rekrytering

till Hemvärnet, inte minst av unga hemvärnsmän och -

befäl. Hemvärnet har stor betydelse eftersom det

utgör huvuddelen av markstridskrafterna och har

förmåga att verka inom en rad olika konfliktnivåer.

Genom hemvärnet kan delar av markstridskrafterna

ingripa med militära förband mot olika hot utan att

behöva t.ex. mobilisera andra krigsförband. Det är

därför angeläget att pröva en rad olika åtgärder som

leder till att hemvärnets rekrytering främjas och

dess numerär upprätthålls.

Inom Försvarsmakten bereds för närvarande frågan

om de s.k. nationella skyddsstyrkornas utformning,

utrustning och utbildning. Riksdagen har begärt att

regeringen skall återkomma till riksdagen med en

redovisning. Enligt vad utskottet inhämtat har en

utredning inom Försvarsmakten föreslagit att

korttidsutbildningen för främst hemvärnets behov

utvidgas avsevärt för att upprätthålla hemvärnets

numerär. Utskottet utesluter inte att t.ex.

militärdistriktsgruppen i Kiruna,

Lapplandsjägargruppen - liksom andra

militärdistriktsenheter - kan få en roll i det

sammanhanget. Utskottet anser emellertid att

riksdagen bör avvakta regeringens redovisning om de

s.k. nationella skyddsstyrkorna -varav hemvärnet

utgör huvuddelen - och deras utbildningsbehov.

Utskottet avstyrker därför motionerna.

Regional närvaro och integrerad

verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Med den organisationsstruktur som är fastlagd

och den utbildningsvolym som verksamheten för

närvarande omfattar - främst inom

markstridskrafterna - finns inga realistiska

förutsättningar att åstadkomma det som

eftersträvas i motionen.

Motionen

Moderata samlingspartiet (m kommitté) anser i motion

2000/01:Fö325 att Gotlands roll som militäroperativ

plattform bör säkerställas. Det handlar om att

snabbt kunna säkerställa såväl erforderlig

luftoperativ förmåga som marin närvaro vid hotande

utvecklingar. Handlingsfrihet bör därför skapas för

att kunna basera fartygsenheter i

Fårösundsbassängen.

I norra Sverige är gränsen i öst och nordöst av

avgörande betydelse för utformningen av försvaret.

Flyktingströmmar, men också militär aktivitet i

anslutning till baserna på Kolahalvön, utgör

säkerhetspolitiska utmaningar. Därför är

kontinuerlig militär närvaro med markförband i den

allra nordligaste delen av Sverige nödvändig. Det är

angeläget med regional närvaro med allsidiga förband

(yrkande 1).

Förmågan till väpnad strid och vikten av att kunna

uppträda integrerat med olika stridskrafter utgör

grunden för utvecklingen av Försvarsmakten. Det är

väsentligt i modern krigföring att kunna uppträda

integrerat och samordnat med utnyttjande av alla

stridskrafter. Strävan skall vara att ge bättre

samövning och ökad förståelse över truppslags- och

försvarsgrensgränser där det är möjligt genom en

samordning i garnison.

För att bibehålla och vidareutveckla kompetensen

bör regionala kompe-tenscentrum upprättas och

utvecklas i framtiden. De orter till vilka Försvars-

maktens verksamhet är lokaliserad bör omfatta all

verksamhet som erfordras för att organisera taktiskt

självständiga förband. Därigenom skapas ett antal

hållbara centrum med hög kvalitet där mångfalden

frodas i unika, kreativa och integrerade miljöer.

Därmed ges också Försvarsmakten möjligheter att

organisera utbildningen på effektivast möjliga sätt

(yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Genom riksdagens beslut (bet. 1999/2000:FöU2) i mars

år 2000 lades Försvarsmaktens organisation i fred

och krig fast. Beslutet håller på att förverkligas.

Förutsättningarna för att upprätthålla en regional

närvaro med allsidiga förband är begränsade. Inom

markstridskrafterna är utbildningen inom vissa

truppslag koncentrerad till ett fredsförband. Under

stor del av utbildningstiden bedrivs verksamheten på

låg taktisk nivå i direkt anslutning till

regementena. Ingen - eller en mycket ringa -

repetitionsutbildning kommer att genomföras. Inom

marinstridskrafterna råder i stort motsvarande

förhållanden. Endast i samband med de större

slutövningarna kan utbildning bedrivas i allsidiga

förband och då endast inom ett regionalt område. Med

den organisationsstruktur som är fastlagd och den

utbildningsvolym som för närvarande verksamheten

omfattar - främst inom markstridskrafterna - finns

inga realistiska förutsättningar att åstadkomma det

som eftersträvas i motionen beträffande regional

närvaro och en integrerad verksamhet. Motionen bör

därför avslås.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som

framförs under Utskottets överväganden

föreslår utskottet att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Västkusten

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö208

yrkandena 9 och 10, 2000/01:Fö313 och

2000/01:Fö319.

Reservation 1 (kd)

2. Stockholm

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö316.

3. Älvdalen

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö311.

4. Eksjö

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö330.

5. Kiruna

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö321 och

2000/01:Fö332.

Reservation 2 (fp)

6. Regional närvaro och integrerad

verksamhet

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö325 yrkandena

1 och 2.

Reservation 3 (m)

Stockholm den 17 april 2001

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik

Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog

(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke

Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Rolf Gunnarsson

(m), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd),

Erik Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson (fp) och

Björn Leivik (m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Västkusten (punkt 1) (kd)

av Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Fö208

yrkandena 9 och 10 samt avslår motionerna

2000/01:Fö313 och 2000/01:Fö319.

Ställningstagande

Helikopterförband på västkusten

Kristdemokraterna krävde inför

grundorganisationsbeslutet år 2000 en fortsatt

permanent helikopterenhet på Säve. Utskottets beslut

i betänkande 1999/2000:FöU2 Det nya försvaret

innebar enligt Kristdemokraterna att det även efter

år 2003 skulle finnas ett permanent

helikopterförband baserat på Säve för sjöoperativ

marin samverkan och för att tillgodose samhällets

behov av mångsidigt användbara helikoptrar för olika

räddningsinsatser.

Vi upprepade därför vårt krav i den budgetmotion

som nu behandlas. Utskottsmajoriteten har dock

funnit att denna fråga ej bör omprövas.

Kristdemokraterna anser i motsats till

utskottsmajoriteten att den sjöoperativa kompetensen

i saltvatten genom beslutet kommer att nedgå.

Helikopterenheter behövs för att stödja

stridskrafterna och deras styrka är god rörlighet

och förmåga att samverka bl.a. med sjöstridskrafter.

Eftersom deras förmåga att verka i olika

insatsgrupper skall öka måste bl.a.

ubåtsjaktförmågan i saltvatten upprätthållas, vilket

är den miljö som besättningarna måste tränas i för

att kunna delta internationellt. Alla

internationella hav utanför Östersjön är salta och

om vi skall ha internationell kompetens måste

övningar och utbildning ske i

saltvattenförhållanden. Många Nato- och PFF-länders

övningsmönster erbjuder goda möjligheter till

kostnadseffektiva samövningar i västerhavet. Att ha

tränad personal med därtill anpassad utrustning har

ett stort värde när incidenter inträffar.

Kristdemokraterna anser att ett helikopterförband

permanent skall baseras på Säve även efter år 2003.

Ett väl fungerande räddningssamarbete (SCAN-SAR) i

Skagerrak och Kattegatt med danska och norska

helikopterförband samt ett alltmer fördjupat

försvarssamarbete med Nato i PFF-sammanhang talar

även för att Säve bör utvecklas till

kompetenscentrum för internationell

helikopterverksamhet. På så sätt tillvaratas den

sjöoperativa helikopterkompetens som finns på

västkusten och ger goda möjligheter till

kompetensutveckling i samband med införskaffandet av

nya tunga, kvalificerade helikoptrar.

Samverkansförmågan mellan amfibieregementet (Amf4) i

Göteborg och nästa generation ytstridsfartyg,

korvett Visby, stärker insatsorganisationens

slagkraft.

Fartygsförband på västkusten

Med hänsyn till Sveriges maritima beroende och de

krav som redan i fred ställs på övervakning och

kontroll för att markera svenska intressen (visa

flaggan) i Östersjön och västerhavet, bör den marina

förbandsvolymen och beredskapen upprätthållas på en

nivå som säkerställer tidiga insatser i västerhavet

med ytstridsfartyg.

Ur rekryteringssynpunkt och för att bevara och

utveckla kompetens samt för att ge en balanserad

fördelning av den svenska flottan längs vår långa

kuststräcka vidhåller Kristdemokraterna sitt krav

att en begränsad och permanent basering av

fartygsförband bör ske i Göteborg.

Utskottsmajoriteten förutsätter att en

återkommande övningsverksamhet kommer att

upprätthålla erforderlig kunskap i de förhållanden

som råder i västerhavet. Kristdemokraterna ställer

sig tveksamma till att detta kan ske i tillräcklig

omfattning genom att låta fartyg och besättningar

pendla mellan Göteborg och Karlskrona.

Riksdagen har beslutat att alla operativa

insatsförband i princip skall kunna användas för

internationell verksamhet. Marinstridskrafterna

skall ges ökad förmåga till samverkan vid

internationella insatser i vårt närområde. Detta är

nödvändigt för att vi skall kunna få en modern

försvarsmakt som är interoperabel med andra länders.

Delar av sjöstridskrafterna har redan i dag sådan

interoperabilitet så att de med begränsade

kompletteringar kan utnyttjas. Den för marinen nya

internationella inriktningen medför ett behov av att

öva i havsmiljö med dess förhållanden av sjöhävning,

saltvatten och strömmar.

En permanent basering av två kustkorvetter i

Göteborg skulle ge det marina taktiska konceptet

bättre förutsättningar att utvecklas. Tolv

ytstridsfartyg baserade i Östersjön och noll fartyg

baserade i västerhavet är en alltför kraftig

slagsida! Kompetensen i saltvattenförhållanden måste

säkerställas. På västkusten bör därför finnas en

plattform när det gäller att bygga upp den nya

insatsorganisationen.

Marina förband samövar redan i dag inom ramen för

PFF i stor utsträckning i västerhavet, vilket gör

att Göteborgsbaserade fartygsförband har nära till

internationella övningar. Detta är särskilt viktigt

inför ett framtida svenskt deltagande i

internationella insatser. Det bilaterala avtalet med

Norge i syfte att öka interoperabiliteten med Nato

genom samövningar talar också för permanent

"utbildningshamn" baserad på västkusten.

2. Kiruna (punkt 5) (fp)

av Runar Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:Fö332 och avslår motion

2000/01:Fö321.

Ställningstagande

Beslutet att lägga ner I 22 i Kiruna innebar att en

stor del av landets nordligaste delar blev utan

försvarsnärvaro, vilket får anses olämpligt inte

minst ur folkförankringssynpunkt, men framför allt

ur försvarssynpunkt. Jägarutbildningens status i

Kiruna har ju varit oomtvistad, som mycket bra och

populär. Närheten till Barentsregionen med sina

speciella bekymmer kan ju vålla problem med snabba

behov av militärt ingripande och är ett starkt

argument. Folkpartiet anser att en utredning snarast

bör göras med inriktningen att i inom gällande

budgetram starta ett Arctic C i Kiruna, med

militärdistriktsgruppen Lapplandsjägargruppen (G 66)

som organisatoriskt ansvarig.

3. Regional närvaro och integrerad verksamhet

(punkt 6) (m)

av Henrik Landerholm, Olle Lindström, Rolf

Gunnarsson och Björn

Leivik (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:Fö325 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Den geopolitiska situationen för Norden har

förändrats. Från att ha varit en skiljelinje mellan

öst och väst har den blivit en triangel med centrum

i Östersjön. Östersjön är den enda plats där Sverige

gränsar till områden där säkerhetspolitisk och

ekonomisk instabilitet råder. En militär närvaro

redan före, kan många gånger förhindra att en till

synes enkel kontrovers eskalerar. Det är därför

nödvändigt med militär närvaro i alla regioner.

Förmågan att kunna uppträda integrerat med olika

stridskrafter utgör grund för utvecklingen av den

militära kompetensen såväl för förmågan till väpnad

strid som vid internationella insatser.

Grundorganisationen bör ges en tydlig inriktning mot

en integrerad verksamhet för att möjliggöra en

effektivare produktion som i sin tur svarar mot

kraven på en bredare kompetensutveckling i

befälskåren.

Därför är en större och mera spridd regional

närvaro med allsidiga förband ur Försvarsmakten som

bedriver integrerad verksamhet nödvändig för att

upprätthålla erforderlig kompetens såväl för försvar

av landet som vid internationella insatser.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Västkusten (punkt 1) (v)

av Berit Jóhannesson och Stig Sandström (båda v).

Beslutet som togs av riksdagen 2000 var följande:

"Utskottet anser som framförts i tidigare sammanhang

att Försvarsmaktens helikoptrar har mycket viktiga

såväl militära som civila uppgifter och utgår från

att dessa tillgodoses i den nya organisationen.

Utskottet anser vidare att omsättningen av gamla

helikoptrar och anskaffningen av nya inte innebär

att tidpunkten 2003 nu behöver preciseras som en

bortre gräns vad avser helikoptrar för Försvars-

maktens eget behov på Säve."

Detta gav riksdagen regeringen till känna.

Vänsterpartiet anser att helikopterverksamheten på

Säve, i enlighet med riksdagsbeslutet, vad avser

Försvarsmaktens eget behov, skall finnas kvar efter

2003. Således inte bara, även om detta är oerhört

viktigt, för att tillgodose samhälliga behov av

allsidigt användbara helikoptrar för

räddningsinsatser utan också helikopterresurser för

sjöoperativ marin samverkan.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag