Bet. 2000/01:FöU2

Försvarsutskottets betänkande

2000/01:FÖU02

Den militära flygutbildningen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

FöU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet

regeringens förslag i proposition

2000/01:35 Samverkan mellan civil och

militär flygutbildning m.m. I

propositionen återkommer regeringen till

riksdagen i de frågor om formen för den

framtida flygförarutbildningen som

riksdagen beslutade i mars 2000.

Regeringen föreslår bl.a. att Flygvapnets

Uppsalaskolor och Upplands flygflottilj

skall läggas ned och att Flygstridsskolan

inrättas i Uppsala.

Utskottet behandlar vidare 16 motioner

med sammanlagt 45 förslag som har

anknytning till propositionen. Härav har

sex motioner väckts med anledning av

propositionen och tio under den allmänna

motionstiden.

Utskottet anser att riksdagens tidigare

fattade beslut att åtta JAS 39

Gripendivisioner skall fördelas på fyra

flottiljer alltjämt skall gälla.

Utskottet bedömer att det inte är en

långsiktig lösning att etablera JAS 39

Gripenverksamhet i Uppsala. Inte heller

annan militär flygverksamhet är

långsiktigt lämplig i Uppsala. Utskottet

föreslår därför att Upplands flygflottilj

bör läggas ned den 31 december 2003.

Utskottet anser vidare att riksdagens

beslut att lägga ned F 10 i Ängelholm den

31 december 2002 skall ligga fast. De

fyra flottiljer som därmed bör finnas

kvar är F 4 i Östersund, F 7 i Såtenäs, F

17 i Kallinge och F 21 i Luleå.

Utskottet anser att Försvarsmaktens

samlade flygutbildning skall förläggas

till någon eller några av de fyra

kvarvarande och här nämnda flottiljerna.

Utskottets ställningstagande innebär

att riksdagen bör bifalla regeringens

förslag att lägga ned Upplands

flygflottilj F 16 och ett motionsyrkande

med samma innebörd. Ställningstagandet

innebär vidare att riksdagen bör delvis

bifalla fem motionsförslag och avslå

övriga motionsförslag.

I betänkandet finns fyra reservationer

och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 2000/01:35 Samverkan mellan

civil och militär flygutbildning m.m.

föreslår regeringen

1. att riksdagen godkänner regeringens

förslag att lägga ned Flygvapnets

Uppsalaskolor (kapitel 8),

2. att riksdagen godkänner regeringens

förslag att lägga ned Upplands

flygflottilj (kapitel 8),

3. att riksdagen godkänner regeringens

förslag att inrätta Flygstridsskolan

(kapitel 8).

I detta betänkande behandlar utskottet

nedan uppräknade motioner i vilka

föreslås att riksdagen fattar följande

beslut.

Följdmotioner

2000/01:Fö1 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

1. Riksdagen avslår proposition

2000/01:35 Samverkan mellan civil och

militär flygutbildning m.m.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att den militära grundläggande

flygutbildningen (GFU) tills vidare

kvarstannar i Ängelholm.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att ett centrum för exportstöd för JAS

39 Gripen bör upprättas i Ängelholm.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att den militära flygutbildningens

framtida organisation och innehåll

genomarbetas utifrån de utgångspunkter

som beskrivs i motionen.

2000/01:Fö2 av Henrik Landerholm m.fl.

(m):

1. Riksdagen avslår regeringens

proposition 2000/01:35 Samverkan mellan

civil och militär flygutbildning m.m.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att såväl den militära grundläggande

flygförarutbildningen som den militära

grundläggande taktiska

flygförarutbildningen för närvarande ej

bör omlokaliseras.

3. Riksdagen beslutar att upphäva sitt

beslut om nedläggning av Skånska

flygflottiljen i Ängelholm.

4. Riksdagen beslutar att upphäva sitt

beslut om nedläggning vid Upplands

flygflottilj i Uppsala

(stridsflygdivisionerna).

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

utnyttjande av redan gjorda

investeringar för JAS 39 Gripen, vad

avser såväl flygplan, simulatorer och

annan teknisk utrustning som

flygflottiljer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att planerade investeringar avsedda för

kommande JAS-ombeväpning begränsas i

avvaktan på riksdagens beslut om

flygstridskrafternas grundorganisation.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att investeringar som endast är avsedda

för att framtida exportstöd skall kunna

genomföras enbart får ske efter hörande

av riksdagen.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag grundat på vad i motionen

anförs om en långsiktigt hållbar

utveckling av flygstridskrafternas

organisation innefattande 4+4

divisioner vid fyra flottiljer.

2000/01:Fö3 av Berit Jóhannesson m.fl.

(v):

1. Riksdagen avslår regeringens

proposition 2000/01:35 Samverkan mellan

civil och militär flygutbildning m.m.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att det eventuella exportstödet för JAS

39 Gripen skall organiseras på en av de

kvarvarande fyra flygflottiljerna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att samordna och geografiskt samla den

grundläggande militära flygskolan (GTU)

samt den taktiska flygskolan (GTF) med

Trafikflyghögskolan TFHS i Ljungbyhed.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att F 16 i Uppsala därmed skall läggas

ned senast den 31 december 2003.

5. Riksdagen - vid avslag av denna

motions förslag till riksdagsbeslut nr

1 - begär att regeringen tillsätter en

parlamentarisk utredning i syfte att

inom ramen för fyra flottiljer

fastställa vilka fyra flottiljer som

har de långsiktigt bästa

förutsättningarna att bedriva en

kostnadseffektiv, rationell och

miljöanpassad verksamhet så att ett

beslut om organisationen av

Försvarsmaktens flygstridskrafter kan

fattas senast under riksdagsåret

2001/02.

2000/01:Fö4 av Lennart Hedquist m.fl. (m,

kd):

1. Riksdagen beslutar att avslå

regeringens förslag att lägga ned

Upplands flygflottilj.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

F 16 och nedläggning av F 4.

2000/01:Fö5 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen avslår regeringens

proposition 2000/01:35 Samverkan mellan

civil och militär flygutbildning m.m.

2. Riksdagen beslutar att den

grundläggande taktiska

flygförarutbildningen (GTU) i Uppsala

(F 16) flyttas till Luleå (F 21).

3. Riksdagen beslutar att ett centrum för

svensk militär och civil flygutbildning

inrättas inom axeln Halmstad-Ljungbyhed-

Ängelholm-Lund.

2000/01:Fö6 av Runar Patriksson och Eva

Flyborg (fp):

Riksdagen avslår proposition 2000/01:35

Samverkan mellan civil och militär

flygutbildning m.m.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Fö302 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

Krigsflygskolan flyttas tillbaka till

Ljungbyhed. Detta kan möjliggöra en

samlokalisering av militär och civil

grundutbildning.

2000/01:Fö303 av Bertil Persson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

återställa F 10.

2000/01:Fö304 av Gunnel Wallin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att en svensk flygutbildning inrättas

med utgångspunkt i nuvarande

Krigsflygskolan i Ängelholm och

Trafikflyghögskolan i Ljungbyhed.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att det bör utvecklas en

samarbetsmodell ur de grundläggande

flygutbildningarna som täcker såväl

flygvapnets som den civila

verksamhetens behov.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att utbildningen skall ha direkt

koppling till aktuella berörda

tvärvetenskapliga universitets- och

högskoleområden inom Lunds universitet

och Lunds tekniska högskola samt andra

universitet och högskolor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att utbildningen skall inriktas mot

full internationell kompetens och

utväxling så att full integration och

utbildning kan ske i ett

internationellt samarbete.

2000/01:Fö308 av Gunnel Wallin (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

tilldelning av anslag till

Trafikflyghögskolan för dess verksamhet

under 2001.

2000/01:Fö310 av Kenneth Lantz och Tuve

Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

samlokalisering av Krigsflygskolan med

Trafikflyghögskolan i Ljungbyhed.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

samordning av verksamheten vid

Krigsflygskolan med den vid

Trafikflyghögskolan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att verksamheten vid Krigsflygskolan

och Trafikflyghögskolan kan utvecklas

till ett internationellt

kompetenscentrum för flyg.

2000/01:Fö314 av Sven-Erik Sjöstrand och

Tasso Stafilidis (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att en svensk flygutbildning inrättas i

Ljungbyhed med utgångspunkt i nuvarande

Krigsflygskolan i Ängelholm och

Trafikflyghögskolan i Ljungbyhed.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att utveckla en samarbetsmodell ur de

grundläggande flygutbildningarna som

täcker såväl Flygvapnets som den civila

verksamhetens behov.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att utbildningen skall ha direkt

koppling till aktuella berörda

tvärvetenskapliga universitets- och

högskoleområden inom Lunds universitet

och Lunds tekniska högskola samt andra

universitet och högskolor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att den grundläggande taktiska

flygförarutbildningen (GTU) i Uppsala

(F 16) flyttas till Luleå (F 21).

2000/01:Fö315 av Bengt Silfverstrand och

Anders Karlsson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

samlokalisering av militär

grundflygutbildning med statlig civil

flygutbildning genom att

Krigsflygskolan samlokaliseras med

Trafikflyghögskolan i Ljungbyhed.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

samordning av militär och civil

grundflygutbildning genom samordning av

verksamheterna vid Krigsflygskolan och

Trafikflyghögskolan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att en samordnad statlig

grundflygutbildning skall ha som

målsättning att, i samarbete med Lunds

universitet och andra regionala

intressenter, utvecklas till ett

internationellt kompetenscentrum för

flyg.

2000/01:Fö317 av Harald Nordlund (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

flygstridsskola i Uppsala.

2000/01:Fö318 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

lokalisering av den militära

grundflygutbildningen till sydvästra

Sverige med utnyttjande av flygfälten i

Ljungbyhed och Ängelholm.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

samordning av militär och civil

grundflygutbildning genom samordning av

verksamheterna vid Krigsflygskolan och

Trafikflyghögskolan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att en samordnad statlig

grundflygutbildning skall ha som

målsättning att utveckla ett

kompetenscentrum i samarbete mellan

Lunds universitet, Försvarsmaktens

Halmstadsskolor samt den militära och

civila flygutbildningen.

2000/01:Fö329 av Birgitta Ahlqvist m.fl.

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

Norrland som Europas norra

utbildningsplats för piloter.

BILAGA 2

Regeringens bedömningar och förslag i

proposition 2000/01:35

Inledning

Regeringen pekar i propositionen på det

angelägna i att de samlade statliga

resurserna kan utnyttjas på ett effektivt

sätt. Detta gäller också Försvarsmakten

och dess resurser. Kravet på att

Försvarsmakten skall samverka med andra

myndigheter kommer, säger regeringen,

till tydligt uttryck i regleringsbrevet

för år 2000 för Försvarsmakten. I detta

framgår bl.a. att Försvarsmakten i olika

sammanhang skall utveckla förmågan att

samverka med andra myndigheter.

Riksdagen har beslutat att Skånska

flygflottiljen (F 10) i Ängelholm skall

läggas ned senast den 31 december 2002

(prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2,

rskr. 1999/2000:168). Den militära

flygskolan ingår i F 10. Vid Flygskolan

bedrivs grundläggande flygutbildning

(GFU). Det grundläggande taktiska

flygutbildningen (GFU) genomförs vid

Upplands flygflottilj (F 16).

Den statliga civila

trafikflygarutbildningen bedrivs av

Trafikflyg-högskolan (TFHS), som ingår i

Lunds universitet. Utbildningen är

lokaliserad till Ljungbyhed i Klippans

kommun.

Samverkan mellan civil och militär

flygutbildning

Regeringen bedömer att delar av den

civila och den militära flygutbildningen

bör samordnas. En samordnad verksamhet

bör kunna tillämpas från den 1 januari

2002.

Som skäl för sin bedömning anför

regeringen bl.a. följande.

Inledning

Grundprincipen bör i fråga om en

samordning av den civila och den militära

flygutbildningen vara att så långt det är

möjligt åstadkomma en effektiv och

rationell samordning av verksamheternas

skilda delar. Det finns delar i den

civila och den militära flygutbildningen

som uppvisar likheter och därmed rent

principiellt skulle kunna samordnas. En

samordning bör kunna leda till att

ekonomiska och personella resurser

utnyttjas mer effektivt och att en

sammantaget mer bärkraftig svensk

högkvalitativ utbildning av piloter

uppnås.

Det finns enligt regeringen ett antal

förhållanden som är av betydelse när man

skall pröva en eventuell samordning av

den militära och den civila

flygutbildningen. Det gäller framför allt

syftet med utbildningarna, de

grundläggande reglerna för dem, formerna

för utbildningarna, lokalisering

geografiskt och med hänsyn till miljö och

luftrum samt huvudmannaskapet.

Även om det finns likheter mellan den

civila och den militära flygutbildningen

finns det också skillnader, säger

regeringen. En grundläggande aspekt på

den militära flygutbildningen är att

denna är en del av den svenska

officersutbildningen. Andra skillnader av

betydelse är att den militära

utbildningen i sin helhet bedrivs på

jetflygplan samt utbildningens längd. Den

grundläggande militära flygutbildningen

(GFU) omfattar tolv månader och den

grundläggande militära taktiska

flygutbildningen (GTU) omfattar sex

månader. Dessa utgör de inledande skedena

i den samlade militära flygutbildningen.

Den militära flygutbildningen pågår i

ungefär fyra år och sex månader och de

olika utbildningsmomenten går slag i

slag.

Våren 2000 redovisade två forskare vid

Försvarshögskolan en utvärdering av

flygvapnets urvals- och utbildningssystem

1982-1990. Av rapporten framgår att dessa

system är mycket effektiva i en

internationell jämförelse.

Rapportförfattarna menar att den höga

effektiviteten till stor del kan

tillskrivas den utbildningsfilosofi som

genomsyrar den svenska

stridsflygutbildningen.

Regeringen anser att det är angeläget

att kunna bibehålla grunderna i den

militära flygutbildningen även efter det

att Flygskolan har flyttat från F 10 och

Ängelholm.

En eventuell samordning av

flygutbildning bör enligt regeringen - i

vart fall i ett inledningsskede - avse

endast den utbildning som staten ansvarar

för, dvs. den utbildning som bedrivs inom

Försvarsmakten och

trafikflygarutbildningen vid

Trafikflyghögskolan (TFHS).

Regeringen erinrar också om hur

ansvaret för olika utbildningar i dag är

fördelat inom Försvarsmakten. Flygskolan

inom F 10 i Ängelholm ansvarar för den

grundläggande flygutbildningen, GFU. F 16

i Uppsala ansvarar för den grundläggande

taktiska utbildningen, GTU. Den efter GTU

följande grundläggande

flygslagsutbildningen, GFSU, genomförs på

den flottilj och division där piloten är

placerad. Ansvaret för utbildningen av

transportflygpiloter ligger på

Försvarsmaktens högkvarter, med ett visst

delansvar på Flygvapnets flygbefälsskola

vid F 20 i Uppsala. Försvarsmaktens

helikopterflottilj ansvarar för

Försvarsmaktens helikopterutbildning.

Utbildningen inleds med ett skede på

flygplan, som genomförs på TFHS i

Ljungbyhed. Därefter genomförs den

grundläggande helikopterutbildningen,

GHU, på Malmen i Linköping. Efter GHU

följer ett skede med grundläggande

taktisk utbildning, GTU. Även detta skede

genomförs på Malmen.

Utbildningsmoment som bör kunna samordnas

Regeringen bedömer att det finns

samordningsmöjligheter i de mer allmänna

teoretiska ämnena i flygutbildningens

början såsom aerodynamik, meteorologi och

grundläggande navigation. Regeringen

avser att uppdra åt Försvars-makten och

Lunds universitet att tillsammans

redovisa hur en samordning av

utbildningen i dessa och andra teoretiska

flygämnen bör genomföras.

Försvarsmaktens internationalisering

ställer ökade krav på svenska militära

piloter i fråga om kunskap i civila

flygregler. Försvarsmakten och Lunds

universitet bör ges i uppdrag att pröva

om utbildningen av svenska militära

piloter i civila flygbestämmelser kan

göras mer samordnad än vad som sker i

nuläget. Det gäller utbildning i de

svenska civila flygbestämmelserna

(Bestämmelser för civil luftfart - BCL)

och andra civila flygregler som enligt

t.ex. de europeiska

luftfartsmyndigheternas gemensamma

luftfartsbestämmelser (Joint Aviation

Requirements - JAR) gäller vid

internationell flygverksamhet.

I sitt förslag om en samordnad civil

och militär flygutbildning sommaren 2000

redovisade Region Skåne sin syn på hur

flygövningsmomenten skulle kunna

samordnas. Förslaget innebär att den

militära utbildningen delvis skulle

genomföras med propellerflygplan. Detta

skulle, enligt Region Skåne, innebära

besparingar för staten sammantaget.

Försvarsmaktens utbildning av militära

piloter inleddes tidigare med ett skede

på propellerflygplan. Myndigheten fann

emellertid att det skedet inte behövdes.

Genom förändringen kunde antalet

flygtimmar minskas. Sedan mitten på 1980-

talet genomförs hela den militära

flygutbildningen på jetflygplan.

Försvarsmakten anser att ett

propellerskede inte skall återinföras i

utbildningen.

Enligt regeringens mening bör

Försvarsmakten och Lunds universitet ges

i uppdrag att pröva effektiviteten och

rationaliteten i samt de ekonomiska

konsekvenserna av de nuvarande militära

respektive civila flygutbildningssy-

stemen. De två instanserna bör därvid

bedöma lämpligheten av att låta den

militära flygutbildningen innehålla även

ett skede med propellerflygplan.

Försvarsmakten och Lunds universitet bör

vidare ges i uppdrag att tillsammans

redovisa om, och i så fall hur, även

delar av flygövningsmomenten i

flygutbildningen kan genomföras

gemensamt.

En särskild fråga i flygutbildningen är

Försvarsmaktens utbildning av

transportflygpiloter. Utbildningen av

dessa piloter genomförs med stöd av TFHS.

Regeringen anser att Försvarsmakten och

Lunds universitet bör ges i uppdrag att

pröva om det vore ändamålsenligt att

ytterligare tydliggöra samverkan när det

gäller denna utbildning. En delfråga är

att pröva lämpligheten i att, med

beaktande av att piloterna också skall

ges erforderlig officersutbildning,

direktutbilda piloter för

transportflyget.

Regeringen tar i propositionen inte

ställning till frågan om en statlig civil

flyglärarutbildning. Regeringen bedömer

emellertid att det kan finnas fördelar

med ett samarbete mellan den militära

flyglärar- och

flyginstruktörsutbildningen och den

fortutbildning till flyglärare som

bedrivs vid TFHS. Försvarsmakten och

Lunds universitet bör därför ges i

uppdrag att tillsammans överväga i vilken

utsträckning ett tydligare samarbete än

det hittillsvarande skulle kunna

utformas.

Administrativ ledning, m.m.

Enligt regeringens mening finns det

administrativa processer i anslutning

till flygutbildningen som bör kunna

samordnas bättre än i dag. En sådan är

uttagningen av militära och civila

pilotelever. Den nordiska arbetsgruppen

om pilotfrågor inom de nordiska

försvarsmakterna berörde denna fråga i

sin rapport till de nordiska

försvarsdepartementen i oktober 1999.

Arbets-gruppen ansåg att ett bättre

samordnat och högkvalitativt uttagnings-

förfarande skulle tjäna såväl

försvarsmakterna (som därmed i mindre

grad riskerar att förlora militära

piloter till civil tjänst) som

flygbolagen (som därmed får kontinuerlig

tillgång till civila elever med

erforderliga kvalifikationer och en

lämplighet för yrket).

I Danmark träffades i juni 2000 ett

avtal mellan Forsvarsministeriet och SAS

som bl.a. innebär att det danska

försvaret skall svara för uttagningen

även av elever för civil pilotutbildning.

Uttagningen skall grundas på såväl

försvarets krav som de krav SAS ställer.

I Finland är en liknande ordning på gång.

Det finns enligt regeringens mening

anledning att pröva hur uttagningen av

civila och militära pilotelever i Sverige

kan samordnas. I ett sådant arbete bör

också flygbolagens uppfattningar ägnas

uppmärksamhet.

Regeringen vill också erinra om att

regeringen i januari 2000 medgivit att

Försvarsmakten genom Flygmedicincentrum

som ett Aeromedical Centre får utföra

flygmedicinska uppgifter för civil

luftfart. I detta ligger en möjlighet att

ytterligare samordna och utveckla den

militära och civila flygmedicinska

verksamheten.

Samordning inom Försvarsmakten

Försvarsmakten bedriver såväl flygplans-

som helikopterutbildning. Regeringen

bedömer att det finns likheter mellan

dessa utbildningar. Som nämnts i

inledningen bedrivs utbildningarna i dag

i Ängelholm respektive Malmen, Linköping.

Den militära helikopterutbildningen

inleds med ett skede flygplansutbildning

som genomförs av TFHS på Ljungbyhed. Vid

TFHS utbildas som tidigare framgått även

transportflygpiloter. Regeringen anser

att För-svarsmakten, utan att förändra

samarbetet med TFHS, bör pröva om de två

utbildningarna skulle kunna samordnas

tydligare inom den egna myndigheten.

Formerna för samordning

Regeringen bedömer att en

samordningsfunktion bör skapas för

militär och högkvalitativ statlig civil

flygutbildning. Samordningsfunktionen bör

bestå av representanter för främst

Försvarsmakten och Trafikflyghögskolan.

Funktionen bör kunna verka från den 1

januari 2002.

Samordningsfunktionen bör svara för

frågor om uttagning av pilotelever,

gemensam civil och militär

teoriutbildning, sådan

flygplansutbildning som kan genomföras

gemensamt, fortbildning till flyglärare

samt flygmedicinfrågor.

Samordningsfunktionen bör vidare svara

för att samordna uppdragsutbildning,

t.ex. pilotutbildning för övrig statlig

verksamhet.

I anslutning till sin bedömning anför

regeringen bl.a. följande.

Regeringen anser att en samordning inte

behöver innebära att den ena

myndigheten/institutionen formellt

inordnas i eller underställs den andra. I

stället bör en gemensam

samordningsfunktion inrättas där

Försvarsmakten och Trafikflyghögskolan

(TFHS) ingår på lika basis.

Inom ramen för samordningsfunktionen

bör också en vidareutveckling av

samordningen prövas, t.ex. om vissa delar

av flygövningsmomenten i den civila och

militära flygutbildningen kan samordnas.

Det skulle även kunna övervägas att

låta representanter för utbildning av

t.ex. flygtekniker knytas till

samordningsfunktionen.

Regeringen bedömer att kostnaderna för

samordningsfunktionen blir måttliga och

anser att de skall täckas inom respektive

myndighets nuvarande budget.

Regeringen avser att uppdra åt

Försvarsmakten och Lunds universitet att

med utgångspunkt i den här angivna

inriktningen utarbeta ett detaljerat

underlag om samordningsfunktionen, dess

organisatoriska hemvist och lokalisering,

struktur, uppgifter, befogenheter, ansvar

och verksamhetseffektivitet. Även

kostnaderna för samordningsfunktionens

verksamhet skall belysas.

Exportstöd och antalet verksamhetsställen

för militär flygverksamhet

Regeringen bedömer att det finns goda

förutsättningar för att JAS 39 Gripen

kommer att kunna exporteras till även

andra stater än Sydafrika före 2010. En

omfattande exportfrämjande verksamhet

pågår i ett flertal stater. JAS 39 Gripen

är ett av alternativen för dessa staters

framtida flygplansanskaffning inom

ungefär de närmaste fem åren. Därutöver

bedömer regeringen att ytterligare

marknader kan tillkomma under perioden

t.o.m. 2010.

För att Sverige skall kunna genomföra

önskvärd export av JAS Gripen t.o.m. ca

2010 bedömer regeringen att det krävs

utbildningsfaciliteter från

Försvarsmakten motsvarande två tre

stridsflygdivisioner JAS 39 Gripen

inklusive stödverksamhet.

Det ställs vidare krav på den flygplats

som skall användas vid

exportstödsutbildning. Enligt regeringens

bedömning innebär grundkraven, sedan F 10

har lagts ned, att F 4, F 7, F 16, F 17

och F 21 samt Malmen och Saabfältet i

Linköping kan nyttjas för

exportstödsutbildning.

Utöver de fyra flygflottiljer som

behövs för de åtta stridsflygdivisionerna

och transportflyget bedömer regeringen

att det behövs en organisatorisk enhet

för specialflyget och ytterligare en

organisatorisk enhet för den samlade GFU-

och GTU-verksamheten.

I sina skäl för denna bedömning anför

regeringen bl.a. följande.

Inledning

Regeringen behandlade frågan om antalet

flygflottiljer i propositionen Det nya

försvaret (prop. 1999/2000:30).

Regeringen framhöll i denna att det

behövs fem flygflottiljer för att

tillförsäkra erforderlig kapacitet för

utbildning av nya flygförare och

omskolning till Gripensystemet samt för

eventuella exportåtaganden i framtiden.

Enligt riksdagens beslut i mars i år

skall flygstridskrafterna i framtiden

bestå av åtta divisioner JAS 39 Gripen

(prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:

FöU2, rskr. 1999/2000:168). Dessa åtta

divisioner skall vara fördelade på fyra

flygflottiljer.

Regeringen konstaterar att vissa krav

måste vara uppfyllda för att en flygplats

skall kunna användas för

exportstödsutbildning. Flygplatsen skall

sålunda ha sådana bas- och

räddningsresurser att militär flygtrafik

tillåts. Det måste finnas

flygtrafikledning och vädertjänst. Vidare

krävs bl.a. verksamhetstillstånd för den

tekniska och flygoperativa tjänsten.

Dessa grundkrav innebär, sedan F 10 har

lagts ned, att F 4, F 7, F 16, F 17 och F

21 samt Malmen och Saabfältet i Linköping

kan nyttjas för exportstödsutbildning.

Överväganden

Regeringen anser att export av JAS 39

Gripensystemet är angelägen från

försvarspolitiska, säkerhetspolitiska,

industriella och ekonomiska

utgångspunkter.

Regeringen vill i sammanhanget erinra

om att riksdagen i sitt beslut hösten

1998

(bet. 1998/99:FöU1, rskr. 1998/99:74) med

anledning av budget-propositionen ansåg

att det är angeläget att regeringen i en

situation med en vikande internationell

försvarsindustrimarknad och skärpt

konkurrenssituation, från främst USA,

vidtar ytterligare åtgärder i syfte att

skapa bättre förutsättningar för

angelägna exportframgångar för viktiga

försvarsmaterielprojekt, däribland JAS 39

Gripen. Vid riksdagsbehandlingen av

propositionen 1999/2000:30 våren 2000

(bet. 1999/2000:FöU2) underströks också

att stödet till försvarsindustrins

exportansträngningar har fortsatt stor

betydelse.

Regeringens koordinering och samordning

av exportfrämjande stödresurser för

export av JAS 39 Gripen genomförs inom

Regeringskansliets koordinations- och

referensgrupp för export av JAS 39 Gripen

(KRG 1-JAS 39 Gripen). I gruppen ingår

representanter för Utrikesdepartementet,

Försvarsdepartementet, Försvarsmakten,

Försvarets materielverk, Inspektionen för

strategiska produkter (ISP) och

försvarsindustrin genom Saab/BAe.

En förutsättning för en trovärdig

exportkampanj och för att

exportframgångar skall kunna uppnås är,

enligt regeringens mening, att Sverige

kan erbjuda utländska piloter, tekniker

m.fl. utbildning på JAS 39 Gripensystemet

vid den svenska Försvarsmakten. Detta

gäller såväl kortare

introduktionsutbildningar av enstaka

piloter under en kampanjfas som

utbildningar utifrån respektive lands

behov vid en exportaffär. KRG 1-

JAS 39 Gripen har därför under våren 2000

haft Försvarsdepartementets uppdrag att

bedöma omfattningen av de

utbildningsresurser m.m. som behövs från

Försvarsmakten för att kunna lämna

erforderligt exportstöd för JAS 39 Gripen

t.o.m. ungefär 2010.

För att utbilda fyra-sex utländska

piloter till en grundläggande

flygslagsnivå på JAS 39 Gripen anser KRG

att det behövs utbildningsresurser

motsvarande en operativ

stridsflygdivision JAS 39 Gripen

inklusive stödresurser från

stridsledningsorganisationen och

stationskompani. Utbildningen bedöms ta

ungefär sex månader. Resursbehovet

motsvarar ungefär samma volym som behövs

för att utbilda svenska JAS 39 Gripen-

piloter. För att Sverige skall kunna

genomföra önskvärd export av JAS Gripen

t.o.m. ca 2010 ställer detta, enligt

KRG:s uppfattning, krav på

utbildningsfaciliteter från

Försvarsmakten motsvarande två-tre

stridsflygdivisioner JAS 39 Gripen

inklusive stödverksamhet.

Regeringen anser att KRG:s uppfattning

om omfattningen av de

utbildningsfaciliteter m.m. hos

Försvarsmakten som behövs för att kunna

exportera bedömt antal JAS 39 Gripen

t.o.m. ungefär 2010 är rimlig. Regeringen

vill i sammanhanget understryka att det

är försvarsindustrin, Saab/BAe, som

ekonomiskt och praktiskt skall ansvara

för utbildningsfrågorna mot respektive

nation. Flygutbildning m.m. i

exportstödjande syfte köps från

Försvarsmakten.

Som framgått anser regeringen att

export av Gripensystemet är av stor

betydelse för Sverige. Det ligger således

i ett samlat statligt intresse att ta

exportstödshänsyn när Försvarsmaktens

grundorganisation slutligt utformas. De

framtida flygstridskrafterna skall bestå

av åtta divisioner JAS 39 Gripen som

fördelas på fyra flygflottiljer. I takt

med att Försvarsmakten tillförs

Gripendivisioner avvecklas

Viggendivisionerna. Till ungefär 2004

behövs motsvarande tio flygdivisioner för

att samtidigt kunna genomföra

· den löpande flygutbildningen

inom Viggen- och Gripensystemen,

·

· ombeväpning från Viggensystemet

till Gripensystemet,

·

· en kontrollerad avveckling av

Viggensystemet och

·

· begränsade exportstödsinsatser.

·

De två extra Viggendivisionerna ingår

därvid inte i Försvarsmaktens

insatsorganisation utan endast i

grundorganisationen.

Enligt regeringens mening är det

således inte möjligt att bedriva

verksamhet med de åtta framtida

divisionerna JAS 39 Gripen,

transportflyget, det s.k. specialflyget,

en samlad militär flygutbildning och ett

uttalat exportstöd vid endast fyra

flygflottiljer. Detta leder till att det

behövs ytterligare kapacitet i form av

verksamhetsställen för militär

flygverksamhet.

Mot bakgrund av den redovisade

bedömningen av de framtida

exportmöjligheterna, och KRG:s bedömning

av kravet på utbildningsfaciliteter för

exportstöd, anser regeringen att följande

antal verksamhetsställen för militär

flygverksamhet tills vidare bör finnas i

Försvarsmaktens grundorganisation för att

även eventuella exportstödsåtaganden

skall få erforderlig kapacitet:

· Fyra flygflottiljer för de åtta

stridsflygdivisionerna och

transportflyget.

·

· En organisatorisk enhet, med

kapacitet för flygverksamhet, för

specialflyget.

·

· En organisatorisk enhet, med

kapacitet för flygverksamhet, för den

samlade GFU- och GTU-verksamheten.

·

Internationell samverkan

Regeringen bedömer att Försvarsmakten bör

fortsätta att medverka i samarbetet om en

gemensam europeisk grundutbildning av

stridsflygpiloter.

Inom ramen för det samarbetet bör

Försvarsmakten verka för att en av de

tre-fyra europeiska utbildningsplatserna

lokaliseras till Sverige.

I sina skäl för denna bedömning anför

regeringen bl.a. följande.

Inledning

De flesta europeiska flygvapnen har sin

egen nationella flygutbildningsskola.

Några flygvapen genomför sin utbildning i

USA eller Kanada. Ett stort antal olika

skolflygplanssystem används. Huvuddelen

av dessa skolflygplanssystem måste

omsättas med början om ungefär tio år.

För de flesta staterna är det knappast

ekonomiskt realistiskt eller möjligt att

skapa ett nationellt program för att

utveckla utbildningssystem med

simulatorer och flygplan.

Inom ramen för samarbetet mellan de

europeiska flygvapencheferna (EURAC)

bildades 1997 en informell arbetsgrupp

för att studera möjligheten att skapa ett

gemensamt europeiskt flygträningssystem

för blivande stridspiloter.

Studien omfattar hela utbildningskedjan

med den grundläggande flygutbildningen

och den grundläggande taktiska

flygutbildningen samt frågor om bl.a.

ledningsorganisation, flygplatser,

simulatorer och instruktörer. Syftet med

en samordnad utbildning är att

tillförsäkra staterna välutbildade

militära piloter. Sverige har deltagit i

studiegruppens arbete med representanter

från Försvarsmaktens flygvapencentrum.

Den samordnade utbildningen skulle

innebära att träningen för de olika

flygvapnen i Europa genomförs på tre-fyra

platser och att en multinationell

administration håller samman

verksamheten. Utbildningen skall göras så

effektiv som möjligt genom att den

lokaliseras till platser med tillgång på

luftrum med små begränsningar. Den

tekniska utvecklingen kommer, enligt

studien, att medge en hög användningsgrad

av simulatorer m.m. Inriktningen är att

en samordnad utbildning skulle kunna

påbörjas 2010. Arbetsgruppen har

uppskattat behovet av nya jetskolflygplan

för en gemensam utbildning till 200-250

stycken. Behovet av färdigutbildade

piloter bedöms vara ungefär 250-275 per

år. Antalet flygtimmar uppskattas av

arbetsgruppen till ungefär 30 000 timmar

per år.

Flygvapenchefernas arbetsgrupp har

tagit översiktliga kontakter med

industrin för att få belyst möjlig

teknikutveckling vad avser såväl

simulatorer som skolflygplan. En gemensam

europeisk industrigrupp har också bildats

med deltagare från ca 20 företag,

däribland Saab AB.

Flygvapenchefernas arbete fortsätter.

Överväganden

En av Försvarsmaktens fyra uppgifter är

att delta i internationella insatser.

Denna uppgift har hög prioritet. Utan att

ta ställning till i vilken utsträckning

svenska flygstridskrafter kommer att

efterfrågas för internationella insatser

i framtiden, anser regeringen att en

gemensam militär europeisk flygutbildning

upp till en viss utbildningsnivå skulle

öka Försvarsmaktens samverkansförmåga

(interoperabilitet). Detta skulle ligga i

linje med en svensk inriktning.

Regeringen anser därför att en

internationell samverkan om militär

flygutbildning med den redovisade

inriktningen principiellt bör

understödjas.

Ett genomförande av de europeiska

flygvapenchefernas förslag ligger minst

tio år framåt i tiden. Det finns inga

direkta eller preciserade statliga

svenska initiativ när det gäller

internationell samverkan om militär

flygutbildning. Det finns inte heller

några uttalade nordiska initiativ.

Danmark och Norge köper väsentliga delar

av sin militära flygutbildning i

Nordamerika. Finland står inför en

omdaning av sin kvalificerade

pilotutbildning där huvudinriktningen är

att den skall bedrivas nationellt inom

Finland.

Regeringen bedömer att det inte är

realistiskt att Sverige, vid sidan om det

arbete som pågår, tar nya initiativ och

driver frågan om en internationell

samverkan om militär pilotutbildning.

Denna bedömning avser även en samverkan

på nordisk basis.

Enligt regeringens mening bör frågan om

en utveckling av en internationell

samverkan om pilotutbildning kopplas till

i första hand det långsiktiga arbete som

bedrivs av de europeiska

flygvapencheferna. Emellertid gäller

också att de hittills medverkande

staterna, bl.a. Sverige, redan under

innevarande år har att bestämma om man

vill delta i det fortsatta arbetet.

Flygvapenchefernas samarbete om

pilotutbildning har ännu inte nått så

långt att innehållet har kunnat

konkretiseras eller konsekvenser och

kostnader kan bedömas. Några definitiva

beslut om svensk medverkan bör därför

inte fattas nu. Däremot vore det enligt

regeringen värdefullt om Försvarsmakten

deltog i det fortsatta arbetet, som

alltså inom något år börjar få en mer

konkretiserad form. Härigenom skulle

tydligare klarläggas möjligheterna för

Sverige att i framtiden kunna bedriva en

militär pilotutbildning i samverkan med

andra europeiska stater. Kostnaderna för

Försvarsmaktens medverkan i det fortsatta

beredningsarbetet skall rymmas inom

befintlig ekonomisk ram.

Utifrån de krav på Försvarsmakten som

statsmakterna ställer skall myndigheten

ansvara för att personal utbildas och

övas för att kunna fullgöra sina

uppgifter. Det är därför viktigt att

Försvarsmakten i en eventuell samverkan

om utbildning av militära piloter har ett

avgörande inflytande över utbildningens

innehåll och utformning.

Denna modell med ett statligt

huvudansvar hindrar enligt regeringen

emellertid inte att det skulle kunna

finnas kommersiella eller civila inslag i

samverkan. Regeringen bedömer sålunda att

det vore en fördel för såväl de

europeiska försvarsmakterna/flygvapnen

som för Sverige om ett gemensamt

skolflygplan kunde anskaffas. En annan

del i ett gemensamt europeiskt

flygutbildningssystem, där svensk

industri borde kunna medverka, är

anskaffning av simulatorer. Regeringen

anser att engagemang i dessa avseenden

skulle understödja svenska

utbildningsåtaganden när det gäller

export av Gripen.

Flygvapenchefernas arbete har som

utgångspunkt att en gemensam utbildning

skall bedrivas vid tre-fyra olika platser

i Europa. Regeringen anser att Sverige

borde ha goda naturliga förutsättningar

för att kunna tillhandahålla en av dessa

platser. Luftrumsfrågorna spelar

därvidlag en stor roll.

De nordiska staterna genomför för

närvarande en gemensam upphandling av

helikoptrar för sina försvarsmakter. I

och med att helikoptermaterielen sålunda

blir av samma slag kan det övervägas om

inte också utbildningen av piloter m.m.

för dessa helikoptrar bör genomföras på

gemensam nordisk basis. Frågan om en

gemensam utbildning övervägs inom ramen

för det nordiska samarbetet. Därvidlag

kan, enligt regeringens mening, även

prövas om en sådan gemensam utbildning

skulle kunna samordnas inom ramen för

Försvarsmaktens helikopterutbildning på

Malmen i Linköping. Regeringen

förutsätter att en gemensam utbildning

inte kommer att innebära några

merkostnader som belastar Försvarsmakten.

Lokaliseringen av den militära

flygutbildningen

Regeringen redovisar sina överväganden

och anför bl.a. följande.

Inledning

Regeringen ansåg i proposition

1999/2000:30 hösten 1999 att flygskolan

vid F 10 skulle lokaliseras till F 16 i

Uppsala. I propositionen angavs att

flygskolan bör lokaliseras till en

flygplats med ett bansystem som har flera

rullbanor. Ett sådant bansystem finns i

dag vid F 7 i Såtenäs, F 10 i Ängelholm

och F 16 i Uppsala. Flottiljerna F 4 i

Östersund, F 17 i Ronneby och F 21 i

Luleå har endast en rullbana. Vid F 21

har banan nyligen förlängts avsevärt för

att flygplatsen skall kunna ta emot tungt

fraktflyg. Skulle flygskolan lokaliseras

till F 4, F 17 eller F 21, bör flottiljen

förses med en kompletterande rullbana.

Detta bedöms kosta upp till 300 miljoner

kronor. I propositionen behandlade

regeringen också möjligheterna att

lokalisera flygskolan till F 7.

Regeringen fann att en sådan lokalisering

var olämplig på grund av den omfattande

Gripenverksamheten och

transportflygverksamheten vid flottiljen.

Detta ledde till att skolan borde

lokaliseras till F 16 och samlokaliseras

med GTU.

Lokaliseringsalternativ

Riksdagen har beslutat att F 10 skall

läggas ned den 31 december 2002. Detta

innebär att verksamhet som bedrivs på F

10 och som inte skall avvecklas, bl.a.

flygskolan, skall flyttas därifrån.

Regeringen anser att det är viktigt att

flygskolan lokaliseras till en plats som

har flera rullbanor. Det finns vid några

militära flygplatser. Det finns också i

Ljungbyhed.

Regeringen har värderat

förutsättningarna för en lokalisering av

en samlad militär flygutbildning, dvs.

GFU och GTU, vid F 16 i Uppsala och i

Ljungbyhed. Vid F 16 i Uppsala är redan

GTU lokaliserad. Vid flottiljen finns

såväl lokaler som hangarutrymmen som kan

utnyttjas för flygskolan/GFU. Vissa

ombyggnader för bl.a.

uppställningsplatser behöver göras.

Vidare behöver serviceplatser byggas till

i en befintlig hangar. Behovet av

elevförläggningsutrymmen,

administrationslokaler och

flygtjänstlokaler kan tillgodoses vid

flottiljen. Härutöver behöver vissa andra

investeringar göras för flygverksamheten

i Uppsala oavsett om flygskolan

lokaliseras dit eller inte.

Vid Ljungbyhed finns verksamhetslokaler

som skulle kunna utnyttjas för GFU- och

GTU-verksamheten. Gymnastiksalar, matsal

och övriga gemensamhetsanläggningar kan

tillhandahållas efter behov. Härutöver

gäller att Försvarsmakten hyr flygfältet

av Fortifikationsverket. Flyttas GFU och

GTU till Ljungbyhed måste en andra

rullbana rustas upp med ny ytbeläggning.

Försvarsmakten hyr redan i dag en hangar

i Ljungbyhed. Regeringen delar

Försvarsmaktens uppfattning att de

tänkbara lokalerna för GFU- och GTU-

verksamheten vid Ljungbyhed behöver

kompletteras och anpassas till modern

flygutbildning innan de skulle vara

ändamålsenliga för den militära

verksamheten.

När det gäller

produktionsförutsättningar konstaterar

regeringen att dessa är goda i Uppsala.

GTU finns redan i Uppsala. I Uppsala

finns också redan en omfattande militär

verksamhet, vilket underlättar

stödverksamheten för en samlad GFU- och

GTU-verksamhet. Uppsala har ett bansystem

med flera rullbanor. Regeringen

konstaterar vidare att

produktionsförutsättningarna vid

Ljungbyhed i flera avseenden också är

goda. Bland annat har Ljungbyhed ett

bansystem med flera rullbanor. Vid en

omlokalisering av GTU till Ljungbyhed

skulle emellertid avståndet till GTU:s

skjutmål bli avsevärt längre än vad det

är i Uppsala. Detta skulle innebära

betydligt längre anflygningstider och

därmed krav på utökat antal flygtimmar

för att nå utbildningsmålen. Regeringen

bedömer att produktionsförutsättningarna

sammantaget är bättre i Uppsala än i

Ljungbyhed.

I fråga om investerings-, hyres- och

driftskostnader framför

Fortifikationsverket i sitt

samrådsyttrande över

Försvarsdepartementets promemoria Vissa

frågor om den framtida flygutbildningen

att det från fastighetssynpunkt torde

vara samhällsekonomiskt mest effektivt

att lokalisera flygutbildningen till

Uppsala. Regeringen har ingen annan

uppfattning. Regeringen anser vidare att

det är angeläget att handlingsfriheten

för utökade exportåtaganden och

anpassning bibehålls. Detta innebär att

Uppsala även fortsättningsvis bör vara

tillgängligt som verksamhetsställe för

militär flygverksamhet. Härutöver behöver

Försvarsmakten även i framtiden utnyttja

viss militär infrastruktur i Uppsala. Om

GFU och GTU inte lokaliseras till Uppsala

kommer kostnaderna för denna

handlingsfrihet att belasta

Försvarsmakten utöver kostnaderna för en

GFU- och GTU-verksamhet i Ljungbyhed.

Detta innebär att en lokalisering av GFU

och GTU till Ljungbyhed blir dyrare för

Försvarsmakten och därmed för staten.

Utöver dessa årliga merkostnader

uppstår engångskostnader för själva

omlokaliseringen av flygskolan/GFU och, i

förekommande fall, GTU. Vid en

lokalisering av GFU och GTU till

Ljungbyhed uppstår kostnader för att

flytta båda dessa verksamheter. Om GFU

samlokaliseras med GTU i Uppsala uppstår

kostnader för att flytta endast GFU-

verksamheten. Regeringen kan dessutom

konstatera att ny verksamhet har inrymts

i flera av de lokaler som dåvarande

Krigsflygskolan utnyttjade innan den

organisationsenheten lades ned och

flygskolan flyttades till Ängelholm.

Nuvarande hyresgäster kan komma att

störas av den omfattande

jetflygplansverksamhet som GFU och GTU

innebär. Handlingsfriheten för att

inrymma flygskolan i Ljungbyhed kan

därmed bli begränsad, vilket kan innebära

krav på nyinvesteringar.

Luftrumsfrågorna utreddes av bl.a.

Luftfartsverket inför regeringens

proposition Det nya försvaret hösten 1999

(prop. 1999/2000:30). Regeringen

konstaterar att Skåne och södra Halland

ligger i direkt anslutning till de stora

civila flygstråken från Stockholmsområdet

till bl.a. Köpenhamn-Kastrup-Sturup.

Stora delar av denna trafik stiger eller

sjunker och använder därmed alla

höjdskikt. Detta kan påverka verksamheten

även vid Ljungbyhed, särskilt om en

samlad militär och civil flygutbildning

skulle förläggas dit. Vid en

Uppsalalokalisering skulle

flygutbildningens övningssektorer ligga

nordväst om Stockholm/Uppsala och, på

lägre höjd, över Bottenhavet. I dessa

områden är påverkan från den civila

trafiken mindre. När det gäller luftrums-

och miljöfrågor har Luftfartsverket i

sitt samrådsyttrande över

Försvarsdepartementets promemoria Vissa

frågor om den framtida flygutbildningen

anfört att det är möjligt att utforma

likvärdiga övningsförutsättningar från

luftrumssynpunkt i Ljungbyhed och i

Uppsala. Regeringen har ingen annan

uppfattning.

Eftersom det blir fråga om en förändrad

verksamhet, krävs en ny miljöprövning

oavsett till vilken ort en samlad GFU-

och GTU-verksamhet lokaliseras. Dåvarande

Koncessionsnämnden för miljöskydd gav i

maj 1995 Försvarsmakten tillstånd för

flygning med bl.a. flygplan 37 Viggen,

flygplan 39 Gripen och flygplan Sk 60 på

F 16 i Uppsala. Koncessionsnämndens

beslut överklagades till regeringen och

ärendet bereds inom Regeringskansliet.

För Ljungbyhed gäller att

Koncessionsnämnden i februari 1996 gav

Försvars-makten tillstånd för flygning

med främst flygplan Sk 60,

propellerflygplan och flygklubbsflygplan.

I mars 2000 ansökte Ljungbyhed Airport AB

om nytt miljötillstånd vid Ljungbyheds

flygplats.

En ny miljöprövning i Uppsala, som

således skulle avse den militära

flygskoleverksamheten, innebär en

reducerad verksamhet i förhållande till

det tillstånd Koncessionsnämnden

meddelade 1995. En ny miljöprövning i

Ljungbyhed skulle innebära en prövning

för en utökad verksamhet med jetflygplan.

En sådan miljöprövning av Ljungbyhed

skulle kunna leda till villkor och

föreskrifter för Ljungbyhed som innebär

påtagliga negativa konsekvenser för

verksamheten. Regeringen bedömer att

möjligheterna att få miljötillstånd för

Gripenverksamhet i Ljungbyhed är mycket

små vilket får till följd att ett

Ljungbyhedsalternativ inte skulle

tillföra något i exportstödssammanhang.

Regeringen vill betona att den inte avser

att föregripa resultatet av en

miljöprövning i denna proposition.

En viktig del i värderingen, säger

regeringen, är att belysa var

förutsättningarna för att åstadkomma

synergieffekter är mest fördelaktiga. I

detta avseende finner regeringen att det

finns fördelar på båda orterna. En

utgångspunkt i fråga om den militära

flygutbildningen är att samlokalisera GFU

och GTU för att uppnå

effektivitetsvinster inom utbildningen.

En samlokalisering bör också genomföras

till så låga kostnader som möjligt och på

ett sådant sätt att själva

omlokaliseringen i så ringa grad som

möjligt medför negativa konsekvenser för

Försvarsmaktens verksamhet. Genom att

omlokalisera flygskolan till Uppsala och

samordna GFU med GTU, som redan finns

där, uppnås enligt regeringens mening

dessa positiva effekter. Härigenom

undviks också kostnader för att flytta

GTU. En annan viktig fördel för Uppsala

är att en lokalisering dit skulle leda

till att den samlade militära

flygskoleverksamheten samlokaliseras med

Flygvapnets flygbefälsskola. Detta skulle

underlätta en helhetssyn inom den

militära flygutbildningskedjan. I Uppsala

uppnås också synergieffekter genom

samlokalisering med Stridslednings- och

luftbevakningsskolan. Regeringen anser

sammanfattningsvis att fördelarna är

större i Uppsala än i Ljungbyhed.

Även exportstödsmöjligheterna är en

viktig komponent i värderingen av

alternativen. Frågorna har redovisats i

det föregående. Sammanfattningsvis ger en

lokalisering till Uppsala bättre

möjligheter att lämna det utbildningsstöd

som behövs vid export av JAS 39 Gripen.

Som regeringen nyss pekat på skulle en

lokalisering till Ljungbyhed inte

tillföra kapacitet för utbildningsstöd

vid export av Gripen.

Regeringen vill också erinra om

flyglärarnas betydelse när det gäller den

militära flygutbildningen. En viktig

slutsats i den tidigare nämnda

forskningsrapporten från

Försvarshögskolan är de militära

flyglärarnas roll i sammanhanget.

Regeringen bedömer att det i det

omedelbara perspektivet kan uppstå vissa

problem i Uppsala när det gäller

tillgången på flyglärare. Mot bakgrund av

åldersstrukturen hos nuvarande

flyglärarkår i Ängelholm och den

planering för utbildning av nya

flyglärare för GFU i Uppsala som

Försvarsmakten redan har inlett, bedömer

regeringen emellertid att dessa problem

är av övergångskaraktär. Sammantaget gör

regeringen därför bedömningen att en

lokalisering av flygskolan/GFU till

Uppsala skulle underlätta Försvarsmaktens

försörjning med flyglärare för en samlad

GFU- och GTU-verksamhet. Regeringen

bedömer vidare att det samlade behovet av

att nyutbilda flyglärare och

flyginstruktörer för GFU och GTU skulle

bli mindre under den närmaste

tioårsperioden om flygskolan/GFU

lokaliseras till Uppsala än om den

verksamheten och GTU lokaliseras till

Ljungbyhed.

Ett sätt att bidra till att

vidmakthålla flyglärarkompetensen är att

tillförsäkra flyglärarna fortsatta

karriär- och utvecklingsmöjligheter på

stridsflygssy-stemen. Regeringen anförde

i proposition 1999/2000:30, när det

gäller framtida stridsflygverksamhet vid

F 16, att möjligheter till tillfällig

basering av Gripen på F 16 bör

upprätthållas av operativa skäl och som

potential inför eventuella framtida

exportåtaganden. Regeringen vill till

detta lägga att möjligheten till viss

Gripenverksamhet vid F 16 har betydelse

för att höja kvaliteten i utbildningen

och för att kunna vidmakthålla

flyglärarkompetensen. Regeringen bedömer

vidare att en viss Gripenverksamhet i

Uppsala - såsom för tillfällig basering

och utnyttjande av befintlig

infrastruktur samt för exportstöd -

kommer att stärka den framtida

skolverksamhet i Uppsala som regeringen

föreslår i det följande.

Regeringen bedömer att flyglärarfrågan

sammantaget pekar på att den samlade

militära flygskoleverksamheten bör

lokaliseras till Uppsala.

Regeringen konstaterar avslutningsvis

att om den samlade militära

flygutbildningen skulle lokaliseras till

Ljungbyhed, måste en ny

organisationsenhet eller ett detachement

inrättas i Ljungbyhed. Detta skulle vara

tvärtemot strävandena att minska och

rationalisera Försvarsmaktens

grundorganisation. I Ljungbyhed finns

ingen permanent militär verksamhet.

Slutsatser om lokaliseringen

Regeringen anser att inriktningen i

proposition 1999/2000:30 om att

flygskolan/GFU borde flyttas till ett

befintligt verksamhetsställe och att F 16

i Uppsala är det bästa alternativet

fortfarande bör gälla. Ett avgörande

argument för detta ställningstagande sägs

vara att ett nytt militärt

verksamhetsställe måste inrättas som en

egen organisationsenhet eller som ett

detachement om GFU- och GTU-verksamheten

lokaliseras till Ljungbyhed. Regeringen

ifrågasätter också det lämpliga i att

återupprätta Ljungbyhed som militärt

verksamhetsställe. Andra viktiga argument

för en lokalisering till Uppsala sägs

vara produktionsförutsättningarna där,

merkostnaderna för Försvarsmakten och

staten vid en lokalisering till

Ljungbyhed, flyglärarfrågan, samordningen

inom Försvarsmakten samt

exportstödsmöjligheterna. Regeringen

understryker att flygplatskapacitet för

att underlätta exportstödsantaganden

säkerställs med en lokalisering till

Uppsala av den militära flygutbildningen.

Regeringen anser vidare att det är

angeläget att, när Viggen-divisionerna

vid F 16 avvecklas 2003, det säkerställs

att Uppsala även därefter skall kunna

användas för tillfällig basering och som

alternativ landningsplats för

flygstridskrafterna i övrigt.

Omlokaliseringen av den militära

flygskolan bör göras den 1 januari 2002.

Två kompetenscentrum

Vid Ljungbyhed har byggts upp en

ändamålsenlig verksamhet för utbildning

av civila trafikflygare. Om TFHS skulle

omlokaliseras till Uppsala skulle den

inarbetade samverkan med annan

flygkompetens i södra Sverige och

kopplingen till Lunds universitet gå

förlorad. En omlokalisering skulle också

föranleda bl.a. krav på investeringar i

Uppsala i form av utbildningslokaler och

förläggningsplatser för piloteleverna och

hangarutrymme för TFHS flygplan.

Uppskattningsvis skulle dessa

omlokaliseringskostnader och

investeringar uppgå till över 100

miljoner kronor. Enligt regeringens

mening skulle dessa åtgärder och

kostnader inte motsvaras av en

sammantaget ökad rationalitet och

effektivisering av en samordnad

civil-militär flygverksamhet i Uppsala.

En omprövning av lokaliseringen av TFHS-

verksamheten är därför inte aktuell.

I sitt yttrande i samrådsförfarandet

anför Luftfartsverket att det kan finnas

vinster om genomförandet av den civila

och militära flygutbildningen kan

samlokaliseras. Försvarsmakten, å andra

sidan, anför i sitt samrådsyttrande att

det ur ett luftrumsperspektiv kan finnas

fördelar med att inte samlokalisera

flygskolan med TFHS eftersom man då får

en jämnare fördelning av flygverksamheten

mellan befintliga flygövningsområden och

därmed minskad överbeläggning i

luftrummet. Regeringen bedömer att en

delad lokalisering av den civila

respektive den militära flygutbildningen

inte innebär några negativa konsekvenser

för respektive skolas verksamhet eller

att samordning i vissa avseenden skulle

försvåras. Tvärtom finns det fördelar med

en sådan ordning.

I Uppsala-Stockholms-området skulle den

militära flygutbildningen vara baserad

med de delar av den samlade militära

flygutbildningsverksamheten som genomförs

av Försvarsmakten, dvs. GFU och GTU samt

den övergripande ledningen för

utbildningsverksamheten avseende

helikoptrar. Denna utbildningsgren

tillför den kvalificerade

flygutbildningen i Sverige kompetens och

kunskap från den mellansvenska regionens

universitet, institutioner och

flygverksamhet. Exempel på institutioner

är Uppsala universitet och Kungl.

Tekniska högskolan i Stockholm. Närheten

till Försvarsmaktens högkvarter och

Operativa insatsledningen med det

flygtaktiska kommandot är också av

betydelse.

Regeringen vill härutöver peka på att

en lokalisering av flygskolan till

Uppsala, och en utveckling av

verksamheten där till ett flygutbildnings-

centrum, skulle innebära synergieffekter

och skapa goda möjligheter för ett

effektivt stöd när det gäller

utbildningsåtaganden avseende Gripen.

Den civila delen av den högkvalitativa

flygutbildningen får sin bas i södra

Sverige. Där tillförs den samlade

flygutbildningen i Sverige kompetens och

kunskap från landets södra region med

bl.a. Lunds universitet, Lunds tekniska

högskola och Svenskt flygcentrum.

Regeringen noterar att aspekten med

lokalisering av flygutbildningen i

anslutning till universitet och högskolor

i såväl Uppsala som Lund framhålls av

Högskoleverket.

Anpassning

En annan en aspekt som enligt regeringen

bör uppmärksammas när det gäller en

lokalisering av den militära

flygutbildningen till Uppsala, och därmed

fortsatt flygverksamhet på nuvarande F

16, är frågan om Försvarsmaktens

anpassningsförmåga. Försvarsmakten skall

enligt sin instruktion ha en beredskap,

organisation och planläggning som medger

att myndighetens förmåga kan anpassas för

att motsvara förändrade krav och behov. I

proposition 1999/2000:30 redovisade

regeringen frågor om förmåga till

anpassning på medellång sikt respektive

lång sikt. Regeringen anförde när det

gäller flygstridskrafterna att

flygförbanden fram till 2005 har

möjlighet att tillväxa upp till ett

innehåll som motsvarar dagens

förbandsantal, dvs. tolv

stridsflygdivisioner. Därefter begränsas

tillväxtmöjligheterna av bl.a. tillgången

på flygförare. Efter det att

Gripensystemet har införts, dvs. 2005, är

tillväxtmöjligheterna för

stridsflygförbanden relativt goda,

framhöll regeringen. Den övre gränsen

sätts av utbildningskapaciteten för

flygförare och tekniker upp till

kapaciteten i totalt antal anskaffade

flygplan JAS 39 Gripen. Regeringen

underströk vidare att en förutsättning

för att insatsorganisationen skall kunna

anpassas genom att tillväxa är att det

finns dels kompetenser, dels

grundorganisatoriska möjligheter. Av

sistnämnda skäl förordade regeringen i

propositionen att dimensionerande övnings-

och skjutfält behålls.

Regeringen anser att likartade

principer bör tillämpas när det gäller

olika slag av stora infrastrukturobjekts

- såsom skjutfält och flygflottiljer -

betydelse för Försvarsmaktens förmåga

till anpassning. Möjligheterna att i en

anpassningssituation nyanlägga ett

skjutfält eller en flygflottilj är mycket

begränsade. Behålls flygverksamhet i

Uppsala genom att den militära

flygutbildningen lokaliseras dit,

underlättas därför en eventuell framtida

anpassning. Det gäller framför allt

Uppsalas infrastrukturella

förutsättningar med tillgång till

bansystem med flera banor, skyddat

bergrum och närheten till

utbildningsanläggningar och viktiga

krigsanläggningar.

Organisatoriska konsekvenser

Regeringen föreslår att Flygvapnets

Uppsalaskolor (F 20) skall läggas ned den

31 december 2001 eller vid den senare

tidpunkt regeringen bestämmer.

Regeringen föreslår vidare att

Flygstridsskolan, med en verksamhet som

innefattar F 20:s verksamhet samt GFU och

GTU, skall inrättas i Uppsala den 1

januari 2002 eller vid den senare

tidpunkt regeringen bestämmer.

Härutöver föreslår regeringen att

Upplands flygflottilj (F 16) skall läggas

ned senast den 31 december 2003.

I sina skäl för förslagen anför

regeringen bl.a. följande.

Inledning

Genom den av riksdagen fastlagda

strukturen för lokaliseringen av

stridsflygdivisionerna (prop.

1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr.

1999/ 2000:168), och genom inriktningen

av den militära flygutbildningen, bör den

organisatoriska strukturen för F 16/F 20

förändras. Flygstridskrafternas

verksamhet i Uppsala kommer framdeles i

väsentliga avseenden att vara inriktad på

skolverksamhet.

Flygvapnets Uppsalaskolor, F 20

Regeringen föreslog i proposition

1999/2000:97 i mars 2000 att Flygvapnets

Uppsalaskolor (F 20) skulle läggas ned.

Regeringen ansåg i propositionen att det

föreligger sådana samordningsmöjligheter

med F 16 att F 20 bör inordnas i

flottiljen. Det innebär, anförde

regeringen i propositionen, att det inte

längre finns något behov av en separat

skolledning.

I riksdagsbehandlingen ansåg emellertid

försvarsutskottet, med hänvisning till

sitt betänkande Det nya försvaret (bet.

1999/2000:FöU2) och uppfattningen där om

en översyn av den militära

flygutbildningen, att F 20 inte borde

inordnas i F 16. Utskottet ville avvakta

regeringens redovisning av frågorna om

exportstöd och flygutbildning.

Inordnandet av den militära flygskolan i

F 16 borde anstå till dess formerna m.m.

för den framtida flygutbildningen

klarlagts. Riksdagen beslutade att ge

regeringen till känna vad utskottet

anfört (bet. 1999/2000:FöU7, rskr.

1999/2000:250).

Med hänvisning till förslagen och

inriktningen i förevarande proposition

anser regeringen att organisationsenheten

F 20 bör läggas ned den 31 december 2001

eller vid den senare tidpunkt regeringen

bestämmer.

Flygstridsskolan

I F 20 ingår Flygvapnets flygbefälsskola

och Flygvapnets stridslednings- och

luftbevakningsskola. Deras respektive

verksamheter bör fortsätta. I och med en

omlokalisering av flygskolan från F 10

till Uppsala där flygskolan, dvs. GFU,

samlokaliseras med GTU som redan finns i

Uppsala, erhålls en effektiviserings- och

rationaliseringspotential när det gäller

utbildning för flygstridskrafterna,

vilket regeringen tidigare pekat på.

Regeringen anser att verksamheten vid F

20 samt GFU och GTU bör sammanföras i en

ny organisationsenhet i Uppsala.

Organisationsenheten kommer att svara för

väsentliga delar av skolverksamheten för

Försvarsmaktens flygstridskrafter och bör

därför benämnas Flygstridsskolan.

Organisationsenheten bör inrättas den 1

januari 2002 eller vid den senare

tidpunkt regeringen bestämmer.

Upplands flygflottilj, F 16

I och med riksdagens beslut att avveckla

Viggendivisionerna vid F 16 kommer

stridsflygdivisioner i framtiden inte att

organiseras vid flottiljen. Detta innebär

att flygflottiljen inte längre kommer att

ha samma uppgifter som de övriga

flygflottiljerna. I det läget finns det

enligt regeringens mening anledning att

överväga F 16:s organisatoriska status

och benämning.

I sitt samråd den 6 oktober 2000 på

Försvarsdepartementets promemoria Vissa

frågor om den framtida flygutbildningen,

anför Försvarsmakten att verksamheten vid

F 16 kommer att reduceras till en sådan

nivå när den sista JA 37 divisionen

avvecklas att begreppet flygflottilj inte

längre är adekvat. Regeringen delar

Försvarsmaktens uppfattning och anser att

organisationsenheten Upplands

flygflottilj F 16 bör läggas ned senast

den 31 december 2003.

F 16 ansvarar för väsentliga delar av

den militära infrastrukturen, bl.a.

krigsanläggningar, i mellersta Sverige.

Flottiljen har också ansvar för

utbildning av stridslednings- och

luftbevakningsförband. När F 16 läggs ned

bör nämnda ansvar föras över till andra

organisationsenheter enligt

Försvarsmaktens bestämmande.

Långsiktig inriktning

Genom den samordningsfunktion som

regeringen redovisat i det föregående bör

den militära och den högkvalitativa

statliga civila flygutbildningen

fortsätta att utvecklas. Försvarsmakten

och Trafikflyghögskolan bör tillsammans

kontinuerligt pröva möjligheterna att

genomföra utbildningsmoment samordnat.

Samordningsfunktionen bör också verka

för att knyta annan flygutbildning till

sig.

När det gäller den internationella

samverkan om militär flygutbildning

bedömer regeringen att den i det

föregående angivna inriktningen av

samordning mellan civil och militär

flygutbildning och den redovisade

inriktningen för lokalisering av den

samlade GFU- och GTU-verksamheten bildar

en ändamålsenlig grund för ett önskvärt

svenskt engagemang i enlighet med t.ex.

de europeiska flygvapenchefernas arbete.

Försvarsmakten bör fortsatt medverka i de

europeiska flygvapenchefernas gemensamma

arbete och hålla regeringen underrättad

om utvecklingen i detta samarbete. Beslut

om svensk medverkan i ett internationellt

flygutbildningssamarbete kan dock inte

fattas förrän samarbetets innehåll,

konsekvenser och kostnader m.m. kan

bedömas.

Genom att nu samordna delar av den

militära och den högkvalitativa civila

flygutbildningen läggs grunden för att i

ett framtida internationellt militärt

flygutbildningssamarbete tillföra

kvalificerad svensk kompetens från såväl

det militära som det civila

flygutbildningsområdet. Ett exempel på

värdefull civil kompetens är att de

civila flygbestämmelserna tillämpas vid

internationella flygningar. I detta

avseende är flyglärare inriktade på att

utbilda civila trafikflygare av särskild

betydelse. Regeringen vill också

understryka att även efter det att

Sverige har anslutit sig till en

sameuropeisk militär flygutbildning - om

nu så sker - skall det finnas ett

nationellt ansvar för civil och militär

flygutbildning.

Regeringen vill avslutningsvis

framhålla att skilda tidsperspektiv

gäller för den civil-militära

samordningen och den internationella

militära samverkan. Den civil-militära

samordningen bör inledas redan inom något

år. Den internationella samverkan om

militär flygutbildning ligger flera år

framåt i tiden innan den har tagit en

konkret form.

Bilaga 3

Försvarsmaktens yttrande och synpunkter

Försvarsutskottet beslutade den 15 mars

2001 med riksdagsordningen 4 kap. 10 §

att hos Försvarsmakten inhämta

upplysningar i ärendet samt begära

yttrande över proposition 2000/01:113

Samverkan mellan civil och militär

flygutbildning m.m. jämte tillhörande

motioner.

I det följande sammanfattas

Försvarsmaktens redovisning (skr. 2001-04-

17. Hkv 23 150:560 27).

Grundläggande utgångspunkter

Försvarsmakten har valt att utforma sitt

yttrande och sina synpunkter till

försvarsutskottet som en redogörelse i

ett sammanhang för Försvarsmaktens vilja

när det gäller flygstridskrafternas

grundorganisation. Denna redogörelse,

säger Försvarsmakten, innehåller en

inriktning som leder till en långsiktigt

hållbar organisation som innehåller fyra

grundorganisationsplattformar, vilka

utformats så att flygstridskrafternas

samtliga flygande enheter inklusive

flygskolan (GFU och GTU) kan inordnas i

dessa plattformar.

Vid utformningen av grundorganisationen

har hänsyn tagits till bl.a. operativa,

taktiska, personella,

verksamhetsbetingade, ekonomiska och

miljömässiga konsekvenser.

Försvarsmakten anför att tidigare

fattade beslut om inriktningen av

flygstridskrafternas grundorganisation

inte har varit styrande för utformning av

möjliga alternativ. Utgångspunkten har i

stället varit den aktuella situationen

samt de långsiktiga förutsättningarna för

att utbilda flygstridskrafter och

genomföra flygutbildning.

Försvarsmakten framhåller i sin

redogörelse bl.a. följande.

Beslutsläget

Försvarsmakten konstaterade i underlaget

till regeringen i maj 1999 att det är

optimalt med fyra flygflottiljer efter

2004 för att inrymma flygstridskrafternas

totala flygverksamhet. Fram t.o.m. 2004

erfordrades fem flottiljer. De

huvudsakliga skälen för att behålla fem

flottiljer t.o.m. 2004 sades vara att slå

vakt om säkerheten i omskolningen till

JAS 39 och förmågan till exportstöd innan

omskolningen var genomförd.

För närvarande består

grundorganisationen av sex flottiljer. En

flottilj skall som följd av riksdagens

beslut avvecklas år 2002. Försvarsmakten

anför att den i den nu aktuella

utredningen har prövat om en reducering

kan ske till fyra flottiljer redan före

2004. Försvarsmaktens bedömning är att

detta är möjligt. Försvarsmakten har även

prövat om tre flygflottiljer kan inrymma

den verksamhet som beslutats för

flygstridskrafterna. Försvarsmakten

bedömer inte detta vara möjligt, bl.a. av

rationalitetsskäl.

Försvarsbeslutet i mars 2000 innebar

bl.a. att F 10 i Ängelholm skall

avvecklas till den 31 december 2002.

Genom att beslutet inte gav besked om

framtiden för Flygskolan vid F 10 i

Ängelholm och fortsatt verksamhet vid

F 16 i Uppsala blev personalen vid

flygstridskrafterna osäker om framtida

organisation och utveckling. Denna

situation har förstärkts under det gångna

året. Försvarsmakten önskar därför påtala

vikten av ett tidigt beslut om

grundorganisationen och skolverksamheten

för att skapa stadga och framtidstro i

organisationen och möjlighet att utveckla

flygstridskrafternas framtida förmågor.

Översyn av grundorganisationen

Urvalsfaktorer

Försvarsmakten har genomfört en översyn

av flygstridskrafternas framtida

grundorganisation innehållande fyra

flottiljer inklusive en flygskola.

Översynen har gjorts mot de

urvalsfaktorer som Försvarsmakten anser

vara de högst prioriterade. Dessa utgör,

utan inbördes rangordning:

· Flygstridskrafterna skall kunna

verka över hela landet, över Östersjön

och Västerhavet.

·

· Flygstridskrafterna skall ha en

rationell förmåga att lösa uppgiften

territoriell integritet (jaktberedskap).

·

· Förmåga att utbilda flygförband,

tillgång till lämpliga

flygövningsområden.

·

· Möjlighet till rationell

flygutbildning (GFU och GTU).

·

· Kostnader för JAS-anpassning av

flottiljerna.

·

· Kostnader för

flygbulleråtgärder.

·

· Personalförsörjning av eget

förband.

·

· Personalförsörjning av förband,

skolor och centrum utan egen rekrytering.

·

Urvalsfaktorerna utgår, säger

Försvarsmakten, från en långsiktigt

hållbar organisation. Faktorer som endast

berör tiden fram till att omskolningen

till JAS 39 är genomförd återfinns därför

ej bland de högst prioriterade. Förmågan

till exportstöd har bedömts endast

påverka tiden fram till dess att egen

omskolning är genomförd och skall därför

inte påverka flygstridskrafternas

långsiktiga organisation, även om

konsekvenserna av exportstödet kommer att

variera i olika alternativ. Dessa

konsekvenser får enligt Försvarsmakten

hanteras i de fall de uppstår och med

åtgärder som är anpassade till den

uppkomna situationen.

Alternativ

Försvarsmakten anför att det är

teoretiskt möjligt att formulera ett

stort antal alternativ som behöver

analyseras före eliminering. Genom att

lägga in ur-valskriteriet operativa

förhållanden kan emellertid alternativen

begränsas. Utan ytterligare fördjupad

analys drar Försvarsmakten slutsatsen att

både F 4 i Östersund och F 21 i Luleå

inte kan avvecklas och inte heller både

F 10 i Ängelholm och F 17 i Ronneby.

Likaså anser Försvarsmakten att F 7 i

Såtenäs har en så omfattande roll i

omskolningsverksamheten och den

centraliserade JAS 39-utbildningen att en

avveckling av F 7 inte är något

alternativ som behöver belysas

ytterligare. F 7 har också en uppbyggd

infrastruktur av stor betydelse.

Urvalsfaktorn möjlighet till rationell

flygutbildning (GFU och GTU) förutsätter

bl.a. dubbla bansystem av effektivitets-

och flygsäkerhetsskäl. Vidare bör endast

en JAS 39-division vara samlokaliserad

med en gemensam flygutbildning, GFU och

GTU. Detta gör att Försvarsmakten drar

slutsatsen att både F 10 och F 16 inte

kan avvecklas. Försvarsmakten anser det

inte realistiskt att bygga ut bansystemet

vid F 4 eller F 17 till dubbla bansystem.

Försvarsmakten anser at det har stort

symbolvärde att flygstridskrafterna

bedriver en daglig och omfattande

flygverksamhet i norra Sverige, såväl

säkerhetspolitiskt som nationellt. En

avveckling av F 21 kan innebära oönskade

signaleffekter. Härutöver anför

Försvarsmakten att F 21 för närvarande

organiserar SWAFRAP AJS 37 som inklusive

basförband upprätthåller 30 dagars

beredskap inom ramen för de s.k. PARP-

målen och också är anmäld till EU:s

militära styrkeregister, HFC, för

krishantering. Sammantaget innebär detta,

enligt Försvarsmakten, att F 21 inte bör

avvecklas.

Slutsatsen är således att

Försvarsmakten anser att såväl F 7 som F

21 skall ingå i flygstridskrafternas

framtida grundorganisation.

Med utgångspunkt i förda resonemang och

redovisade förutsättningar återstår

enligt Försvarsmakten följande sex

alternativ:

Förband F 4 F F 10 F 16 F F

/ 7 17 21

Antal

JAS 39-

divisio

ner

Alt. 1 2-3 2 1+GFU/G - - 2-

TU 3

Alt. 2 - 2 - 1+GFU/G 2- 2-

TU 3 3

Alt. 3 - 2 1+GFU/G 2 - 3

TU

Alt. 4 - 2 2 1+GFU/G - 3

TU

Alt. 5 - 2 2+GFU 2+GFU - 2

Alt. 6 2+GT 2 2+GFU - - 2

U

Alternativjämförelse

Försvarsmakten har granskat dessa

alternativ med underalternativ

beträffande antalet flygdivisioner vid

vissa flottiljer. Granskningen har skett

mot bakgrund av urvalsfaktorerna

· operativa förhållanden

·

· verksamhetsförutsättningar

·

· investeringsbehov och

miljöåtgärder

·

· personalförsörjning och

·

· övrigt.

·

Karakteristiskt för urvalsfaktorerna sägs

vara att de utgår från en långsiktigt

hållbar organisation.

Flygstridskrafternas grundorganisation

kommer att reduceras till en nivå som

innebär en låg redundans vad gäller

personal, kompetens och

verksamhetsförutsättningar, säger

Försvarsmakten. Jämförelsen av

alternativen bör därmed, så långt

möjligt, ske som en jämförelse mellan

helhetslösningar och inte som en

jämförelse mellan enskilda förband. Detta

kan medföra att en och samma urvalsfaktor

för det enskilda förbandet kan synas väga

olika tungt i olika alternativ, men i den

sammantagna helhetsvärderingen har

helheten bedömts vara tillräckligt bra

för att lösa ställda uppgifter.

Fördelning av flygdivisioner

För att skapa kompletta alternativ utan

underalternativ belyser Försvarsmakten

inledningsvis frågan om antalet

divisioner per flottilj.

De alternativ som föreligger ger

underalternativ avseende fördelningen av

JAS 39-divisioner vid F 4, F 17 och F 21.

Utrymmesmässigt finns möjlighet att

organisera tre divisioner vid dessa

flottiljer. Även övningsområdenas

omfattning och närhet till flottiljerna

ger en sådan möjlighet.

Tillgången till näraliggande

övningsområden över såväl hav som land

talar för F 21 jämfört med F 4.

Personalförsörjningsförutsättningarna vid

de tre flottiljerna skiljer sig åt med

någon fördel för F 21. Vid F 21 har

tidigare organiserats tre JA/AJS 37-

divisioner, vilket inneburit att

infrastrukturen byggts upp mot detta

behov. F 21 har tre hangarer som kan

anpassas till JAS 39 behov. Vid F 4 och F

17 finns två vardera. Därmed blir

kostnaden för att organisera tre

divisioner vid F 4 eller F 17 ca 100

miljoner kronor större än för att

organisera tre divisioner vid F 21.

Försvarsmaktens slutsats blir att valet

styrs av framtida tillgång till

näraliggande lämpliga övningsområden, i

viss mån av möjligheterna till

personalförsörjning samt till övervägande

del av kostnadsskäl, med en fördel för F

21. Således bör F 21 organisera tre

divisioner i alternativen 1-4 samt F 4

och F 17 vardera två divisioner i

respektive alternativ där dessa

flottiljer ingår.

Jämförelse av helhetsalternativen

Försvarsmakten har inledningsvis granskat

alternativen 1 och 6.

ALTERNATIV 1

F 4 F 7 F 10 F F F 21

16 17

2 JAS-2 JAS- 1 JAS- - - 3 JAS-

div. div. div+GFU/GTU div.

ALTERNATIV 6

F 4 F 7 F 10 F F F 21

16 17

2 JAS- 2 JAS- 2 JAS- - - 2 JAS-

div.+GTU div. div.+GFU div.

Alternativen 1 och 6 karakteriseras av

att uppträdandet över Östersjön vid

ordinarie flygövningar kommer att behöva

minska i omfattning om effektiviteten

skall behållas. Alternativen ger större

behov av att ombasera förband till södra

Sverige för incidentberedskapen. De

anslagsfinansierade kostnaderna för

flygbullerisolering är ca 250 miljoner

kronor större än i övriga alternativ.

Möjligheterna att personalförsörja staber

och skolor i Mälardalen utan egen

rekrytering är sämre än i övriga

alternativ.

Härutöver tillkommer att alternativ 6

inte innebär en samlokaliserad flygskola.

Försvarsmakten bedömer att

samordningsfördelarna vid en

samlokaliserad flygutbildning (GFU och

GTU) är så värdefulla att alternativ som

inte ger denna effekt har kunnat avföras

sedan de värderats.

Försvarsmakten anser att de långsiktiga

fördelarna bedöms vara större än de

kortsiktiga riskerna och nackdelarna.

Alternativen 1-4 är av den anledningen

att föredra i förhållande till

alternativen 1 och 6.

Försvarsmaktens slutsats är därför att

alternativen 1 och 6 ger sämre

förutsättningar att tillgodose de

operativa kraven med bibehållen

utbildningsrationalitet. Alternativen ger

inte heller en samlokaliserad flygskola.

De innebär störst kostnader för

flygbulleråtgärder och de försvårar

personalförsörjningen av Mälardalen. I

den fortsatta jämförelsen behandlar

därför Försvarsmakten inte alternativen 1

och 6 vidare.

ALTERNATIV 2

F F 7 F F 16 F 17 F 21

4 10

- 2 JAS- - 1 JAS- 2 JAS- 3 JAS-

div. div.+GFU/GTU div. div.

Detta alternativ fyller enligt

Försvarsmakten bäst de operativa kraven.

Jaktflygberedskapen kan lösas rationellt,

liksom i alternativen 4 och 5. Kravet på

närvaro såväl över Östersjön som över

Västerhavet löses bäst i detta alternativ

med behållen utbildningsrationalitet.

Alternativet ger samlokaliserad

flygskola.

Ur miljösynpunkt är kostnaderna för

flygbullerisolering relativt sett små,

590 miljoner kronor men

investeringskostnaderna för JAS

anpassning är stora, 752 miljoner kronor,

beroende på att gjorda investeringar på F

10 ej utnyttjas.

Alternativet sägs tillgodose

personalförsörjningen av Mälardalen på

samma sätt som alternativen 3, 4 och 5.

Försörjningen av FMHS blir svårare och

förutsätter att personal främst från F 7

och F 17 kan tillgodose behovet.

Försvarsmaktens slutsats är att

alternativ 2 sammantaget på bästa sätt

fyller de operativa kraven. Det innebär

en samlokaliserad flygskola och ger god

förmåga att utbilda flygförband. Det har

de minsta miljökostnaderna. Alternativet

sörjer för en god personalförsörjning i

Mälardalsområdet. Personalförsörjningen

vid FMHS är något svårare att uppnå än i

alternativen 3, 4 och 5.

ALTERNATIV 3

F F 7 F 10 F 16 F F 21

4 17

- 2 JAS- 1 JAS- 2 JAS- - 3 JAS-

div. div.+GFU/GTU div. div.

Enligt Försvarsmakten uppfyller

alternativ 3 de operativa kraven sämre än

alternativen 2, 4, och 5, bl.a. genom att

endast en division är baserad söder om F

7. Jaktberedskapen i detta alternativ

blir mindre rationell.

Utbildningen av flygförbanden kan ske

rationellt, inklusive en samlokaliserad

flygskola.

Miljökostnaderna ligger på samma nivå

som i alternativen 4 och 5 men ligger

100-200 miljoner kronor större än i

alternativ 2.

Investeringskostnaderna för JAS 39-

anpassning blir 20-80 miljoner kronor

större än i alternativen 4 och 5,

beroende på att gjorda investeringar vid

F 10 inte utnyttjas för mer än en

division. Detta beror på att den

samlokaliserade flygskolan inte kan

kombineras med mer än en JAS 39-division.

Investeringskostnaderna för JAS 39 är

dock ca 230 miljoner kronor mindre än i

alternativ 2.

Personalförsörjningskravet uppfylls

till samma goda nivå som i alternativen 4

och 5.

Försvarsmaktens slutsats är att

alternativ 3 uppfyller de operativa

kraven sämre än alternativen 2, 4 och 5,

men ger rationell förbandsutbildning och

en samlokaliserad flygskola.

Miljökostnaderna är större än i

alternativ 2 men samma som i alternativen

4 och 5. Personalförsörjningskraven kan

uppfyllas på ett bra sätt.

ALTERNATIV 4

F F 7 F 10 F 16 F F 21

4 17

- 2 JAS- 2 JAS- 1 JAS- - 3 JAS-

div. div. div.+GFU/GTU div.

Alternativ 4 medför enligt Försvarsmakten

ett mindre effektivt utnyttjande av

tillgänglig flygtid vid uppträdande över

södra Östersjön. Över norra delen av

Östersjön och Västerhavet tillgodoses

kraven väl. Jaktberedskapen kan bedrivas

rationellt. Alternativet ger

samlokaliserad flygskola.

Miljökostnaderna på lång sikt blir

desamma som i alternativen 3 och 5, men

överstiger alternativet 2 med 100-200

miljoner kronor. Investeringskostnaderna

för JAS 39-anpassning överstiger

alternativet 5, men är 260 miljoner

kronor mindre än i alternativ 2.

Ur personalförsörjningssynpunkt är

alternativet tillsammans med alternativen

3 och 4 det bästa, både för försörjning

av Mälardalens staber och skolor samt för

FMHS.

Försvarsmaktens slutsats är att

alternativ 4 inte fyller de operativa

kraven i samma utsträckning som

alternativ 2. Det ger inte heller

möjlighet till en lika rationell

flygförbandsutbildning. De långsiktiga

miljökostnaderna blir större än i

alternativ 2. Investeringskostnaderna för

JAS 39 anpassning blir mindre än i

alternativen 2 och 3, men större än i

alternativ 5.

ALTERNATIV 5

F F 7 F 10 F 16 F F 21

4 17

- 2 JAS- 2 JAS- 2 JAS- - 2 JAS-

div. div.+GFU div.+GTU div.

Enligt Försvarsmakten medför alternativ 5

ett mindre effektivt utnyttjande av

tillgänglig flygtid vid uppträdande över

södra Östersjön. Över norra delen av

Östersjön och Västerhavet tillgodoses

kraven väl. Jaktberedskapen kan bedrivas

rationellt.

Alternativet innehåller inte en

samlokaliserad flygskola. Nackdelarna av

detta har framhållits under jämförelsen

mellan alternativen 1 och 6.

Miljökostnaderna på lång sikt blir

desamma som i alternativen 3 och 4, men

överstiger alternativet 2 med 100-200

miljoner kronor. Alternativet innebär en

investeringskostnad för JAS 39 på 432

miljoner kronor, vilket är den minsta

kostnaden.

Ur personalförsörjningssynpunkt är

alternativet tillsammans med alternativen

3 och 4 det bästa, både för försörjning

av Mälardalens staber och skolor samt för

FMHS.

Försvarsmaktens slutsats är att

alternativ 5 i hög grad överensstämmer

med alternativen 3 och 4, dock med

nackdelen av en icke samlokaliserad

flygskola. Alternativet ger mindre

investeringskostnader för JAS 39 än

alternativen 3 och 4.

Slutsats av jämförelsen mellan

helhetsalternativen

Försvarsmaktens slutsats av jämförelsen

mellan de olika helhetslösningarna är att

alternativ 2 är det alternativ som

sammantaget på bästa sätt tillgodoser

Försvarsmaktens långsiktiga utveckling av

flygstridskrafterna. Alternativet innebär

att F 7, F 16, F 17 och F 21 behålls

medan F 4 och F 10 avvecklas.

Fördjupad prövning av det valda

alternativet

Från arbetet med att ta fram alternativ

konstaterar Försvarsmakten att för att

uppfylla de operativa kraven - att verka

över hela landet - kan utformningen av

helhetslösningar betraktas som två olika

val.

Å den ena sidan ett val mellan att

avveckla F 4 eller F 16 och å den andra

sidan ett val mellan att avveckla F 10

eller F 17. För att få

alternativjämförelsen så heltäckande som

möjligt har Försvarsmakten genomfört en

analys där F 4 ställs mot F 16 och F 10

ställs mot F 17.

För att behålla F 4 och avveckla F 16

talar:

· Långsiktigt goda

övningsbetingelser i form av tillgång

till bra flygövningsområden.

·

För att behålla F 16 och avveckla F 4

talar:

· Förmågan att verka över

Mälardalsområdet, Stockholmsområdet och

norra Östersjön.

·

· Infrastrukturen i

Mälardalsområdet kopplat till de

operativa kraven.

·

· Personalförsörjning med

flygvapenkompetens till centrala staber,

myndigheter och förband i

Mälardalsregionen.

·

· Mindre kostnader för både JAS 39-

anpassning och flygbulleråtgärder inom 80

dBA.

·

· Medger samlokalisering av

Flygskolan och att det bildas en

Flygstridsskola.

·

· Medger möjlighet till en

långsiktigt hållbar samlokalisering av

specialflygverksamheten (signalspaning,

flygande radarspaning och VIP-flyg).

·

Försvarsmaktens slutsats är att

personalförsörjningskriteriet bäst

tillgodoses om F 16 behålls och F 4

avvecklas. Förmågan att utbilda

flygförband tillgodoses till minsta

kostnad både vad gäller miljöåtgärder och

JAS 39-anpassning. F 16 ger möjlighet

till att organisera en samlokaliserad

flygstridsskola med ingående flygskola.

Dessutom tillgodoses på bästa sätt kravet

på att kunna omlokalisera specialflygets

verksamhet på Malmen.

För att behålla F 10 och avveckla F 17

talar:

· Flottiljen är i allt väsentligt

JAS 39-anpassad.

·

· Personalförsörjning av eget

förband och FMHS.

·

· Förmåga till exportstödsåtagande

på kort sikt.

·

För att behålla F 17 och lägga ned F 10

talar:

· Närvaron över södra och

mellersta Östersjön behålls på en hög

nivå.

·

· Närheten till övningsområden

där, med hänsyn tagen till

luftrumsutvecklingen i södra Sverige, en

betydande del av den framtida

övningsverksamheten kommer att bedrivas.

·

· Bättre förutsättningar att

arrangera internationell

övningsverksamhet, t.ex. PFF-övningar.

·

· Långsiktiga miljöaspekter:

·

- Färre fastigheter berörda av

flygbullerisolering inom 80 dBA,

vilket på sikt leder till mindre

miljökostnader.

- Begränsat tryck från samhällets sida

mot flottiljens omgivningar, mindre

expansion runt flottiljen.

- Bättre möjligheter att anpassa

verksamheten vid behov, t.ex.

flygvägsanpassning m.m.

Försvarsmakten drar slutsatsen att

uppträdande över södra och mellersta

Östersjön med svenska flygförband inom

ramen för ordinarie förbandsutbildning

tillgodoses bäst från F 17. Avstånden

till de i framtiden bästa

flygövningsområdena i södra Sverige är

kortare från F 17 än från F 10, vilket

ger större andel effektivt använda

flygtimmar.

De anslagsbelastande kostnaderna för

flygbullerisolering är 125-225 miljoner

kronor större vid F 10 än vid F 17.

Förutsättningarna att verka från F 17, ur

miljösynpunkt, bedöms långsiktigt vara

bättre än från F 10. På sikt anses inte

hyreskostnaderna vara alternativskiljande

mellan flottiljerna.

Möjligheterna att genomföra exportstöd

på kort sikt är större vid F 10, anför

Försvarsmakten, medan de på lång sikt

inte är alternativskiljande.

Möjligheterna att genomföra

internationella övningar är större vid F

17 på såväl kort som lång sikt.

F 10 anses ha större möjligheter att

personalförsörja det egna förbandet och

förband utan egen rekrytering.

Sammantaget konstaterar Försvarsmakten

att de fördelar som talar för att behålla

F 10 till övervägande del är fördelar som

gäller på kort sikt, dvs. intill dess att

egen omskolning till JAS 39 är genomförd.

För att behålla F 17 talar till

övervägande del fördelar som har bärighet

på lång sikt, dvs. på 10-15 års sikt.

Val av alternativ med motiv

Av jämförelsen framgår, enligt

Försvarsmakten, att alternativ 2 bäst

kombinerar de positiva egenskaperna i

samtliga alternativ. Försvarsmaktens

operativa krav tillgodoses bäst och mest

rationellt. De goda

flygövningsbetingelserna vid F 17 har

vägts mot personalförsörjningsfördelarna

vid F 10 men genom att bibehålla F 16 i

stället för F 4 kan personalförsörjningen

av staber och skolor i Mälardalen å andra

sidan lösas rationellt. Alternativet

stöder Försvarsmaktens tidigare

redovisade förslag om att organisera en

flygstridsskola i Uppsala. De långsiktiga

miljökonsekvenserna har beaktats genom

att alternativet inte innefattar F 4 och

F 10. Därmed erhålls de minsta

kostnaderna för att åtgärda flygbuller. F

16 i Uppsala ger goda möjligheter till

att omlokalisera specialflygverksamheten

vid Malmen, om detta vid ett senare

tillfälle skulle bli aktuellt.

De långsiktiga fördelarna med

alternativ 2 har vägts mot att

alternativet innebär en viss risktagning

på kort sikt vad avser möjligheterna till

exportstöd och den begränsade påverkan på

omskolningsplanen som alternativet bedöms

få. Försvarsmaktens bedömning är att den

risktagning som alternativet innebär på

kort sikt är hanterbart samt att de

långsiktiga fördelarna väger tyngre än

den kortsiktiga risktagningen.

Försvarsmakten förordar sålunda

alternativ 2. Alternativet innebär att

F 7, F 16, F 17 och F 21 behålls och att

F 4 och F 10 avvecklas.

Flygutbildning

Försvarsmakten är positiv till

regeringens förslag i propositionen att

inrätta en samordningsfunktion för

grundläggande militär och civil

flygutbildning.

I propositionen föreslås en

samlokalisering av GFU och GTU. Fördelen

är att hela SK 60-utbildningen förläggs

till en flygflottilj och att hela

flyglärarkåren ges samma kompetens och

därmed kan samutnyttjas mellan GFU och

GTU. Den större lärarkadern blir

okänsligare för störningar samt möjliggör

en flexibel personalförsörjning, vilket

innebär en ökad möjlighet till fortsatt

utveckling av hela den grundläggande

flygutbildningen. Vidare ger en

samlokalisering

effektiviseringsmöjligheter inom

underhållstjänsten och stödverksamheten.

Försvarsmakten är positiv till detta och

kan också konstatera att en sammanslagen

flygskola (GFU och GTU) även bedöms ge ca

10 miljoner kronor per år lägre

kostnader.

Exportstöd

Flygstridskrafternas egen ombeväpning

innebär att tillgängliga resurser för att

genomföra exportstöd för JAS 39 är

begränsade. Förmågan att genomföra

exportstödsåtagande i form av utbildning

av utländska förare, tekniker och

eventuell stridsledningspersonal ökar i

takt med att flygstridskrafternas egen

personal omskolas och att JAS 39 sprids

på flera flottiljer. Med

förutsättningarna enligt riksdagsbeslutet

i mars 2000 planeras den egna

ombeväpningen till JAS 39 vara genomförd

under 2004.

Genomförandet av ett

exportstödsåtagande kommer att variera

med hänsyn till vilket land åtagandet

gäller, när i tiden det inträffar och i

vilken fas våra egna omskolningsomgångar

är. Oaktat när i tiden ett

exportstödsåtagande blir aktuellt är det

Försvarsmaktens uppfattning att det bäst

bör genomföras i en samverkan mellan F 7

på Såtenäs och FMHS i Halmstad. Förare

utbildas på F 7 och tekniker på FMHS.

Utbildningsförutsättningarna i form av

utbildningserfarenhet, simulatorer och

instruktörer/lärare samt övriga

förutsättningar för att lösa ett

exportåtagande är nämligen bäst på F 7

respektive FMHS.

Övriga till JAS 39 Gripen omskolade

förband kan användas, om åtagandet

inträffar innan egen omskolning är

genomförd, för att minska konsekvenserna

för flygvapnets egen omskolning. Beroende

på hur omfattande exportåtagandet är och

när i tiden det skall genomföras, kan

detta ske genom att ett omskolat förband

övertar delar av F 7:s omskolningsuppgift

för en eller flera svenska

omskolningsomgångar alternativt att F 7

respektive FMHS förstärks med resurser

från övriga omskolade förband.

Detta sätt att planera för ett

exportstödsåtagande medför, enligt

Försvars-makten, att inga resurser tas i

anspråk eller investeringar görs innan

det finns ett beslut om ett

exportstödsåtagande. Stödet genomförs i

huvudsak från ett förband, F 7, vilket

bl.a. ökar säkerheten i genomförandet och

underlättar kostnadsuppföljning och

kostnadsfördelning mellan inblandade

parter.

Mot bakgrund härav konstaterar

Försvarsmakten att ett eventuellt

exportåtagande får störst påverkan på den

egna ombeväpningsplanen om åtagandet

skall genomföras under 2002-2003.

Uppgiften kan dock lösas.

Konsekvenser av det av Försvarsmakten

valda alternativet

Konsekvenserna av Försvarsmaktens

bedömning blir att beslutet om att lägga

ned F 10 i Ängelholm inte förändras men

att F 4 i Östersund kan avvecklas senast

den 31 december 2002. Försvarsmakten

anser vidare att Flygvapnets

Uppsalaskolor, F 20, kan avvecklas den 31

december 2001 och att nuvarande

verksamhet kan överföras, tillsammans med

GFU och GTU, till en för Flygvapnet

gemensam skola, Flygstridsskolan, med

lokalisering till Uppsala.

Flygstridsskolan bör organiseras den 1

januari 2002.

En tredje JAS 39-division bör inrättas

vid F 21 samt en JAS 39-division vid F 16

senast den 1 januari 2004.

Sammanfattning av tidpunkter för

önskvärda förändringar

Försvarsmakten anser att följande

tidpunkter bör gälla för förändringarna

av flygstridskrafternas

grundorganisation:

· F 10 avvecklas enligt tidigare

riksdagsbeslut den 31 december 2002.

·

· F 4 avvecklas senast den 31

december 2002.

·

· F 20 avvecklas den 31 december

2001.

·

· Flygstridsskolan inrättas i

Uppsala den 1 januari 2002 och bör

omfatta

·

- Flygvapnets Flygbefälskola, FBS

- Flygvapnets Stridslednings- och

Luftbevakningsskola, StrilS

- Grundläggande Taktisk Flygutbildning,

GTU

- Grundläggande Flygutbildning, GFU.

· Den Grundläggande

Flygutbildningen, GFU, bör flyttas till

Flygstridsskolan i Uppsala och vara

slutligt genomförd senast den 31 december

2002.

·

Två divisioner JAS 39 ur F 10

omlokaliseras till F 17 andra halvåret

2002 i enlighet med fattat

riksdagsbeslut.

Utskottets överväganden

Utgångspunkter för utskottets

överväganden

Utskottets bedömning i korthet

Utskottet bedömer att det finns

tillräckliga skäl för att i den nu

aktuella beslutssituationen rörande

flygutbildningens lokalisering m.m.

vidga ramen för övervägandena.

Flygstridskrafternas hela

grundorganisation bör sålunda granskas.

Syftet härmed är att skapa underlag för

kostnadsreducerande åtgärder som kan

bidra till en långsiktig balans mellan

verksamhet och resurser i

Försvarsmakten.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen beslutade våren 2000 (prop.

1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, bet.

1999/2000:168) att flygstridskrafterna i

framtiden skall bestå av åtta

stridsflygdivisioner JAS 39 Gripen och

att dessa bör fördelas på fyra

flottiljer.

Riksdagens beslut innefattade vidare

(bet. 1999/2000:FöU2 s. 163) att formerna

för den framtida flygförarutbildningen,

såväl grundläggande flygutbildning (GFU)

som grundläggande taktisk flygutbildning

(GTU), borde ses över och att regeringen

borde återkomma till riksdagen i denna

fråga. Syftet med dessa ytterligare

överväganden om flygutbildningen var att

pröva förutsättningarna för ökad

internationell samverkan kring militär

flygutbildning samt, i de delar där det

befanns lämpligt, åstadkomma en

integrerad militär och civil

flygförarutbildning.

Riksdagen ansåg vidare att regeringen

borde återkomma till riksdagen rörande

framtida eventuellt exportstöd för JAS

Gripen.

I den nu aktuella propositionen

föreslår regeringen att riksdagen

godkänner regeringens förslag att lägga

ned Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20) och

Upplands flygflottilj (F 16) samt att i

stället organisera ett nytt förband -

Flygstridsskolan - i Uppsala. Regeringen

bedömer att det behövs fyra flottiljer

(F 4, F 7, F 17 och F 21) för de åtta

stridsflygdivisioner som riksdagen har

beslutat, samt för transportflyget.

Regeringen anser att det därutöver behövs

en organisatorisk enhet för

specialflyget, nu förlagt till Malmen,

och ytterligare en organisatorisk enhet

bl.a. för den samlade GFU- och GTU-

verksamheten i Uppsala.

Utskottet anser inte att regeringen på

ett fullgott sätt kunnat motivera varför

det behövs ytterligare en organisatorisk

enhet för att säkerställa

exportstödsförmåga vid en exportframgång

för JAS 39 Gripen. Eftersom Försvars-

makten i sitt underlag till regeringen i

maj 1999 ansåg att en organisation med

fyra flottiljer för stridsflyget,

inklusive transportflyg och flygskola,

var tillräcklig volym på

flygstridskrafternas grundorganisation

för att efter 2004 genomföra verksamheten

inom planerad ambition, anser utskottet

att lokaliseringen av flygskolan skall

lösas inom ramen för de fyra

stridsflygsflottiljerna. De ytterligare

kostnader som belastar Försvarsmakten

genom regeringens förslag till

organisation påverkar dessutom

verksamheten negativt.

Utskottet har vidare i samband med sin

beredning av det aktuella ärendet

uppmärksammat problem i Försvarsmaktens

ekonomi.

Enligt utskottets mening finns det

signaler som pekar på behovet av

förbättrad styrning och uppföljning samt

effektiviseringar inom Försvarsmaktens

ekonomi. Genom att organisera

flygstridskrafterna på den ambitionsnivå

som Försvarsmakten angav i maj 1999

minskas de fasta kostnaderna, vilket

skapar en långsiktigt bättre struktur.

Utskottet anser därför att det finns

tillräckliga skäl för att i den aktuella

beslutssituationen rörande

flygutbildningens lokalisering m.m. vidga

ramen för sina överväganden. Det är

alltså motiverat att pröva om

flygstridskrafternas totala infrastruktur

kan anses vara i balans med verksamheten

och därmed långsiktigt hållbar.

Utskottets majoritet (m, kd, v) har i

syfte att skapa underlag för en sådan

vidare bedömning den 15 mars 2001 med

stöd av riksdagsordningen 4 kap. 10 §

begärt Försvarsmaktens synpunkter och

yttrande i ärendet. Ärendet definieras

därvid av propositionen och de

tillhörande motioner som avgivits under

allmänna motionstiden och med anledning

av propositionen.

En utskottsminoritet (s, c, fp)

förordade att synpunkter och yttrande i

stället skulle begäras av regeringen.

Försvarsmakten redovisade sina

synpunkter och sitt yttrande den 17

april.

Försvarsmaktens synpunkter och yttrande

Försvarsmaktens bedömning i korthet

Försvarsmakten anser att en

grundorganisation för

flygstridskrafterna som innehåller fyra

flottiljer, med integrerade enheter för

grundläggande flygutbildning och

taktisk utbildning m.m., sammantaget

ger de långsiktigt bästa hållbara

förutsättningarna för utveckling och

vidmakthållande av flygstridskrafterna.

Den framtida organisation som

Försvarsmakten bedömer bäst svara mot

prioriterade urvalskriterier innefattar

F 7 med två JAS 39-divisioner i

Såtenäs,

F 16 med en JAS 39-division och en

integrerad, sammanhållen

flygstridsskola i Uppsala,

F 17 med två JAS 39-divisioner i

Ronneby,

F 21 med tre JAS 39-divisioner i Luleå.

Försvarsmakten bedömer att följande

enheter kan avvecklas

F 10 den 31 december 2002 enligt

tidigare riksdagsbeslut,

F 4 den 31 december 2002 och

F 20 den 31 december 2001.

Försvarsmakten anser att

Flygstridsskolan bör inrättas i Uppsala

den 1 januari 2002. Den grundläggande

flygutbildningen - GFU - bör ha flyttat

till Uppsala senast den 31 december

2002.

Två divisioner JAS 39 Gripen ur F 10

bör omlokaliseras till F 17 andra

halvåret 2002 i enlighet med fattat

riksdagsbeslut.

En sammanfattning av Försvarsmaktens

utgångspunkter, urvalsfaktorer,

alternativ, val av alternativ samt

konsekvenser redovisas i bilaga 3.

Flygstridskrafternas organisation

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att det av riksdagen

tidigare fattade beslutet att

flygstridskrafterna skall utvecklas med

utgångspunkt i en organisation med åtta

divisioner vid fyra flottiljer alltjämt

skall gälla. Likaledes bör riksdagens

beslut att lägga ned F 10 i Ängelholm

ligga fast.

Utskottet bedömer att det inte är någon

långsiktig lösning med militär

flygverksamhet i Uppsala. Utskottet

föreslår därför att riksdagen beslutar

att lägga ned Upplands flygflottilj den

31 december 2003.

De flottiljer som därmed bör finnas

kvar är F 4 i Östersund, F 7 i Såtenäs,

F 17 i Kallinge och F 21 i Luleå.

Utskottet anser att Försvarsmaktens

samlade flygutbildning - såväl GFU som

GTU - skall förläggas till någon eller

några av de kvarvarande och här nämnda

flottiljerna.

Utskottets ställningstagande innebär

att riksdagen bör

· bifalla propositionens förslag 2

och motion Fö3 (v) förslag 4,

·

· delvis bifalla motionerna Fö1

(kd) förslag 1, Fö2 (m) förslag 1, Fö3

(v) förslag 1, Fö5 (mp) förslag 1 och Fö6

(fp),

·

· avslå propositionens förslag 1

och 3 samt motionerna Fö1 (kd) förslagen

2 och 4, Fö2 (m) förslag 2-6 och 8, Fö3

(v) förslagen 3 och 5, Fö4 (m, kd)

förslagen 1 och 2, Fö5 (mp) förslagen 2

och 3, Fö302 (m), Fö303 (m), Fö310 (kd)

förslag 1, Fö314 (v) förslag 4, Fö315 (s)

förslag 1, Fö317 (fp) och Fö318 (fp)

förslag 1.

·

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att

riksdagen

1. godkänner regeringens förslag att

lägga ned Flygvapnets Uppsalaskolor den

31 december 2001,

2. godkänner regeringens förslag att

lägga ned Upplands flygflottilj den 31

december 2003,

3. godkänner regeringens förslag att

inrätta Flygstridsskolan den 1 januari

2002.

Innebörden av förslag nr 3 är att

Flygskolan, som nu är lokaliserad i

Ängelholm, flyttar till Uppsala.

Verksamheten vid Flygvapnets

flygbefälsskola, Flygvapnets

stridslednings- och luftbevakningsskola

samt den grundläggande flygutbildningen

(GFU) och den grundläggande taktiska

flygutbildningen (GTU) sammanförs i en ny

organisationsenhet i Uppsala.

Som framgått av det föregående anser

regeringen att den inriktning som

redovisades i proposition 1999/2000:30 om

att Flygskolan/GFU borde flyttas till ett

befintligt verksamhetsställe och att

därvid F 16 i Uppsala är det bästa

alternativet, fortfarande bör gälla. Ett

avgörande argument för detta

ställningstagande sägs vara att ett nytt

militärt verksamhetsställe måste inrättas

som en egen organisationsenhet eller att

ett detachement om GFU- och GTU-

verksamheten skulle lokaliseras till

Ljungbyhed. Regeringen ifrågasätter också

det lämpliga i att återupprätta

Ljungbyhed som militärt

verksamhetsställe. Andra viktiga argument

för en lokalisering till Uppsala sägs

vara produktionsförutsättningarna där,

merkostnaderna för Försvarsmakten och

staten vid en lokalisering till

Ljungbyhed, flyglärarfrågan, samordningen

inom Försvarsmakten samt

exportstödsmöjligheterna. Regeringen

understryker att med en lokalisering till

Uppsala av den militära flygutbildningen

säkerställs flygplatskapacitet för att

underlätta exportstödsantaganden.

Regeringen anser vidare att det är

angeläget att, när Viggendivisionerna vid

F 16 avvecklas 2003, det säkerställs att

Uppsala även därefter skall kunna

användas för tillfällig basering och som

alternativ landningsplats för

flygstridskrafterna i övrigt.

Omlokaliseringen av den militära

flygskolan bör göras den 1 januari 2002.

Utöver de fyra flygflottiljer som

behövs för de åtta stridsflygdivisionerna

och transportflyget bedömer regeringen

att det behövs en organisatorisk enhet

för specialflyget och ytterligare en

organisatorisk enhet för den samlade GFU-

och GTU-verksamheten.

En mer utförlig sammanfattning av

regeringens bedömningar och förslag i

dessa delar redovisas i bilaga 2.

Motioner

Fråga om avslag på propositionen

I fyra kommittémotioner och i en enskild

motion avgivna som följd av propositionen

avvisas regeringens förslag.

Moderata samlingspartiet anför sålunda

i kommittémotion Fö2 (m) av Henrik

Landerholm m.fl. att det alltid går att

finna en minst dålig organisatorisk

lösning utgående från en befintlig eller

beslutad organisation. I det nu aktuella

fallet, organisering av Flygskolan i

Uppsala, sägs lösningen bli avsevärt

sämre än vad den skulle kunna bli om

riksdagens beslut i mars 2000 om

flygstridskrafternas organisation hade

haft en annorlunda inriktning.

Denna situation sägs förvärras av att

tre samtida krav måste uppfyllas. Det

första och främsta kravet sägs vara den

fortsatta uppbyggnaden av flyglärarkåren

för den grundläggande flygutbildningen.

Det andra kravet anges vara att samtidigt

fullfölja ombeväpningen från

Viggensystemet till JAS 39

Gripensystemet. Det tredje kravet är att

flygstridskrafternas framtida

organisation med åtta divisioner JAS 39

Gripen, transportflyg och specialflyg

samt flygskolor med god marginal kan

baseras på fyra flygflottiljer. En större

organisation än denna, hävdar

motionärerna, kommer vi inte att ha råd

med i den framtida Försvarsmakten.

Samtidigt måste ombeväpningen kunna ske

till en så låg kostnad som möjligt. Dessa

tre krav kan, enligt motionärernas

mening, inte uppfyllas om riksdagens

beslut i mars 2000 kvarstår.

Regeringens förslag sägs innebära en

långt ifrån optimal framtida lokalisering

av militär flygverksamhet samtidigt som

gjorda investeringar på F 10 i Ängelholm

inte utnyttjas. I stället för att totalt

investera i fyra JAS-flottiljer kommer

Försvarsmakten, efter ombyggnaden av F 7

och F 10, att investera i ytterligare tre

flottiljer - F 17, F 4 och F 21 - och

genom det i propositionen angivna kravet

på exportstöd i närtid sannolikt även i

Uppsala.

Den samlade bilden av regeringens

förslag sägs därför vara oroväckande.

Försvarsmaktens organisation blir för

stor och för dyr. Motionärerna föreslår

därför att riksdagen avslår regeringens

proposition 2000/01:35 (yrkande 1).

I Kristdemokraternas kommittémotion Fö1

(kd) av Åke Carnerö m.fl. säger

motionärerna att den samlade bilden är

mycket tydlig. Med det nu föreliggande

förslaget blir Försvarsmaktens

organisation för stor och för dyr. Det är

slöseri med skattemedel att investera i

nya anläggningar samtidigt som tidigare

gjorda investeringar av samma slag

avvecklas. En växande brist på flyglärare

och flygförare kommer att försena

ombeväpningen till JAS 39 Gripen. Risken

är stor för att flygförarutbildningen och

ombeväpningen från Viggen- till

Gripensystemet blir eftersatt, vilket kan

leda till allvarliga konsekvenser för

flygsäkerheten.

För att inte ytterligare störa och

fördröja den planerade och pågående

ombeväpningen till JAS 39 Gripen samt

pilotutbildningen anser motionärerna att

ett beslut om Flygskolans lokalisering

måste innebära en långsiktig lösning med

närhet till Flygvapnets övriga berörda

verksamhetsområden.

Motionärerna föreslår att riksdagen

avslår regeringens proposition 2000/01:35

(yrkande 1).

Vänsterpartiet hänvisar i sin

kommittémotion Fö3 (v) av Berit

Jóhannesson m.fl. till att regeringen i

proposition 1999/2000:30 Det nya

försvaret ansåg att det behövdes en femte

flottilj för att tillgodose kravet på

exportstöd. Samtidigt föreslog regeringen

att Flygskolan skulle flyttas från

Ängelholm till Uppsala. Riksdagen

accepterade inte detta i sitt beslut i

mars 2000 (prop. 1999/2000:30, bet.

1999/2000:2, rskr. 1999/2000:186) utan

anmodade regeringen att återkomma i

frågan.

Motionärerna konstaterar att regeringen

sålunda i proposition 1999/2000:30 menade

att en placering av flygskolorna och

exportstödet till F 16 i Uppsala innebar

att vi får en femte flottilj, medan

regeringen i den nu föreliggande

propositionen säger att samma innehåll på

samma plats inte är en flottilj.

Motionärerna anser att det är tydligt att

regeringen genom denna omskrivning

bakvägen försöker få igenom sitt

ursprungliga förslag, vilket

uppenbarligen står i strid med det av

riksdagen fattade beslutet om fyra

flygflottiljer. Mot den bakgrunden anser

motionärerna att riksdagen skall avslå

regeringens proposition 2000/01:35

(yrkande 1).

I motion Fö5 (mp) av Lars Ångström

hänvisas också till att riksdagen i sitt

beslut i mars 2000 anmodat regeringen att

återkomma, bl.a. i fråga om den

grundläggande utbildningen av flygförare.

När nu regeringen i den nu aktuella

propositionen återkommer till riksdagen

vill motionären betona att han anser att

riksdagens tidigare beslut i frågan inte

har hanterats med önskad omsorg. Sålunda

utgår regeringen på flera punkter från

samma förutsättningar som tidigare.

Riksdagen bör därför avslå regeringens

proposition 2000/01:35 (yrkande 1).

I Folkpartiet liberalernas

kommittémotion Fö6 (fp) av Runar

Patriksson och Eva Flyborg anser

motionärerna att den nu föreliggande

propositionen på en rad väsentliga

punkter är alldeles för ofullständig för

att kunna ligga till grund för ett

långsiktigt beslut om den framtida

flygutbildningen. Motionärerna anser att

riksdagen skall avslå regeringens

proposition 2000/01:35.

Flygstridskrafternas organisation i

divisioner och flottiljer

I Moderata samlingspartiets

kommittémotion Fö2 (m) av Henrik

Landerholm m.fl. hävdas att regeringen nu

lägger förslag utan att den har prövat

det givna alternativet att behålla

Krigsflygskolan i Ängelholm i avvaktan på

en framtida organisation för

flygstridskrafterna. Samtidigt sägs att

ett beslut om att behålla Krigsflygskolan

i Ängelholm inte är liktydigt med att

Skånska flygflottiljen bevaras. Däremot

behålls handlingsfrihet att utnyttja

redan gjorda investeringar också för

exportstöd. Motionärerna anser sålunda

att det är slöseri med skattemedel att

investera för JAS 39 Gripen på totalt sex

flygflottiljer när behovet är fyra för de

åtta divisionerna JAS 39 Gripen. Två av

dessa flottiljer, där investeringar har

genomförts eller kommer att genomföras,

kommer ju med stor sannolikhet att

avvecklas i närtid. Motionärerna föreslår

därför att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs dels om utnyttjande av redan

gjorda investeringar för JAS 39 Gripen,

såväl vad avser flygplan, simulatorer och

annan teknisk utrustning som vid

flygflottiljer (yrkande 5), dels att

planerade investeringar avsedda för

kommande JAS-ombeväpningen begränsas i

avvaktan på riksdagens beslut om

flygstridskrafternas grundorganisation

(yrkande 6).

Motionärerna anser vidare att ett

beslut att inte nu omlokalisera

Flygskolan samt att behålla Ängelholm

skulle skapa möjligheter att, med ett

välgrundat underlag, besluta om skolans

utformning och lokalisering. Dessutom

skapas handlingsfrihet att välja en

hållbar, långsiktig inriktning för

flygstridskrafternas grundorganisation.

Om Flygskolan, som ett huvudalternativ,

behålls i Ängelholm måste konsekvenserna

av detta analyseras utifrån två skilda

men var för sig grundläggande

beslutsavsikter, säger motionärerna. Den

ena är att de av riksdagen fattade

besluten om flygstridskrafternas

grundorganisation i mars ligger fast. Den

andra är att dessa beslut omprövas.

Motionärerna tvivlar på att det över

huvud taget är möjligt att riksdagens

beslut i mars skulle kunna ligga till

grund för en rimlig, långsiktig

grundorganisatorisk lösning för

flygstridskrafterna. Om detta beslut

likväl inte omprövas skulle detta enligt

motionärerna innebära, givet att den

grundläggande flygförarutbildningen

behålls i Ängelholm, att Upplands

flygflottilj antingen blir kvar i sin

nuvarande form eller läggs ned eller att

regeringen återkommer med förslag till

nedläggning av en annan flottilj. En

organisation med fem flottiljer och två

detachement (Ängelholm och Malmen) anses

för stor för det framtida behovet.

Motionärerna hänvisar härvid till

Försvarsmaktens underlag den 19 maj 1999

i enlighet med vilket flygstridskrafterna

inte behöver mer än fyra flottiljer och

att dessa även medger erforderligt

exportstöd. Motionärerna förordar därför

en total organisation om fyra flottiljer

och på sikt möjligen högst ett

detachement. Om riksdagen skulle stå fast

vid besluten i mars 2000 sägs

förutsättningarna för en ändamålsenlig

och effektiv framtida organisation för

flygstridskrafterna vara mycket

begränsade. Skälet till detta, säger

motionärerna, är besluten att lägga ned

såväl Skånska flygflottiljen som Upplands

flygflottilj. Dessa beslut sägs hindra

både ett rationellt utnyttjande av gjorda

investeringar och ett rationellt val

mellan nuvarande flottiljer. Motionärerna

föreslår därför att riksdagen beslutar

att upphäva dels sitt beslut att lägga

ned Skånska flygflottiljen i Ängelholm

(yrkande 3), dels sitt beslut om

nedläggning vid Upplands flygflottilj i

Uppsala (stridsflygdivisionerna) (yrkande

4).

Kristdemokraterna anser i sin

kommittémotion Fö1 (kd) av Åke Carnerö

m.fl. att det inte är försvarbart att

efter ombyggnaderna på F 7 och F 10 nu

behöva investera på tre ytterligare

flottiljer - F 17, F 4 och F 21 - samt

genom kravet på exportstöd även vid F 16.

Något särskilt förslag framför inte

motionärerna.

Vänsterpartiet erinrar i sin

kommittémotion Fö3 (v) om att riksdagen

har beslutat att det svenska försvaret

skall ha fyra flygflottiljer.

Motionärerna anför att det finns

möjlighet att utöka med fler divisioner

på tre av dessa flottiljer. Vi behöver

därmed inte bevara en femte flottilj i

anpassningssyfte. Riksdagen bör därför

tillkännage för regeringen som sin mening

att F 16 i Uppsala läggs ned senast den

31 december 2003 (yrkande 4).

Folkpartiet liberalerna säger, utan att

avge förslag, i sin kommittémotion Fö6

(fp) att det krävs tre fyra flottiljer

för verksamheten med de åtta

flygdivisioner som riksdagen har

beslutat. Eftersom flera av flottiljerna

har koncession för tre divisioner anser

motionärerna att fyra flottiljer är

tillräckligt, även vid utökad

organisation i en anpassningssituation.

Det saknas därför anledning att ändra

riksdagens beslut att lägga ned F 10 i

Ängelholm och F 16 i Uppsala.

I motion Fö4 (m, kd) av Lennart Hedquist

m.fl. anser motionärerna att riksdagens

beslut i mars 2000 är uppenbart olämpligt

och grundat på felaktiga och delvis dolda

beslutskriterier. Att lägga ned F 16 i

Uppsala och därvid medverka till att det

i huvudstadens närhet och i Mellansverige

kommer att saknas en flygflottilj sägs

vara ett belysande exempel. Det vore,

hävdar motionärerna, anmärkningsvärt om

den enda kvarvarande flygflottiljen i

Mellansverige -och därmed den som i dag

svarar för all infrastruktur som ett

fungerande luftförsvar av Stockholm och

Mälardalsregionen är beroende av - inte

skulle få vara kvar och utrustas med

minst en Gripendivision. Motionärerna

anser därför att det finns starka skäl

för att låta F 16 bli en av försvarets

fyra flygflottiljer. Det som därvid

förefaller riktigast blir då, menar

motionärerna, att lägga ned F 4 i

Östersund. I avvaktan på ett nytt beslut

bör därför inga omfattande investeringar

göras i Östersund. Motionärerna föreslår

dels att riksdagen beslutar att avslå

regeringens förslag att lägga ned

Upplands flygflottilj (yrkande 1), dels

att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om F

16 och nedläggning av F 4 (yrkande 2).

I motion Fö303 (m) anser motionären

Bertil Person att beslutet att lägga ned

F 10 var oöverlagt. Sveriges andra JAS

Gripenflottilj sägs nu med stora

påfrestningar behöva omlokaliseras till

sämre övningsområden samt att stora in-

vesteringar går tills spillo. Motionären

föreslår därför att riksdagen ändrar

beslutet att lägga ned F 10.

Flygutbildningens lokalisering

I flera motioner görs uttalanden om att,

åtminstone tills vidare, behålla den

grundläggande flygutbildningen i

Ängelholm.

Moderaterna kritiserar i sin

kommittémotion Fö2 (m) av Henrik

Landerholm m.fl. att regeringen lagt sitt

förslag utan att man prövat det givna

alternativet att behålla Flygskolan i

Ängelholm i avvaktan på en framtida

rimlig organisation för

flygstridskrafterna. Som framgått

tidigare anser motionärerna att detta

inte nödvändigtvis är liktydigt med att

Skånska flygflottiljen bevaras.

För att behålla Flygskolans

lokalisering till Ängelholm talar behovet

av att upprätthålla framför allt kvalitet

men även volym i utbildningen av

flygförare. En flyttning till Uppsala

skulle enligt motionärerna medföra

samordningsfördelar med den taktiska

flygutbildningen men dessa bedöms bli

marginella. Det finns nämligen ingen "röd

tråd" i flygutbildningen eftersom mycket

av denna kvalificerade utbildning bedrivs

vid de olika förbanden.

Motionärerna konstaterar att en

lokalisering till Ljungbyhed förordas

starkt av skånska intressenter.

Anledningen till detta sägs vara att

såväl Försvars-makten som regeringen på

förhand uteslutit Ängelholm som

alternativ genom bindningen till

riksdagsbeslutet att Skånska

flygflottiljen skall läggas ned. En sådan

lokalisering sägs dessutom vara mindre

intressant till följd av Försvars-maktens

motstånd mot en total integration av den

grundläggande flygutbildningen, vilken i

så fall bl.a. skulle innebära att

Försvarsmakten mot sin vilja tvingades

återgå till utbildning på

propellerflygplan i ett inledande skede.

Genom att nu besluta om att Flygskolan

inte skall omlokaliseras skapas

förutsättningar för att ta fram ett

välgrundat underlag för beslut om skolans

utformning och lokalisering. Motionärerna

föreslår därför att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att såväl

den militära grundläggande

flygförarutbildningen som den militära

grundläggande taktiska flygutbildningen

för närvarande inte bör omlokaliseras

(yrkande 2).

Kristdemokraterna anför i sin

kommittémotion Fö1 (kd) att en

nedläggning av F 10 och

Viggendivisionerna vid F 16 inte är något

skäl för att någon eller båda skolorna

behöver flyttas. Det sägs inte heller

finnas några påtagliga skäl för att båda

skolorna skulle behöva samlokaliseras.

Motionärerna föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den

militära grundläggande flygutbildningen

tills vidare kvarstannar i Ängelholm

(yrkande 2).

I motion Fö5 (mp) av Lars Ångström

konstateras att den militära

grundutbildningen finns i Ängelholm och

motsvarande statlig civil utbildning i

Ljungbyhed. I Halmstad utbildas

flygtekniker. För att på bästa sätt

förvalta arvet av 75 års flygutbildning i

Sverige - präglat av unik pedagogik,

mycket hög flygsäkerhet och världsunik

låg kuggningsprocent av elever - bör

Flygskolan kvarstanna i Skåneregionen.

Motionären anser därför att det bör

upprättas ett centrum med fokus på civil

och militär flygutbildning längs axeln

Halmstad-Ängelholm-Ljungbyhed. Riksdagen

förslås besluta härom (yrkande 3).

Likartade synpunkter framförs i motion

Fö318 (fp) av Ulf Nilsson m.fl.

Motionärerna föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

lokalisering av den militära

grundflygutbildningen till sydvästra

Sverige med utnyttjande av flygfälten i

Ljungbyhed och Ängelholm (yrkande 1).

I fem motioner förordas en lokalisering

av flygutbildningen till Ljungbyhed.

I Vänsterpartiets kommittémotion Fö3 (v)

av Berit Jóhannesson m.fl. görs en

omfattande analys av möjliga

samordningsvinster i flygutbildningen,

uppgifter kring flygskolornas

lokalisering, flyglärarkompetensen samt

av luftrums- och miljöfrågor.

Motionärerna hävdar att en samordning

skulle ge positiva effekter för båda

parter. Den skulle förenklas och göras

effektivare om den civila och militära

flygutbildningen också samordnas

geografiskt.

Motionärerna hävdar vidare att

regeringens ekonomiska beräkningar

snedvridits till Uppsalas fördel och

Ljungbyheds nackdel. Med stöd av

uppgifter från Region Skåne sägs sålunda

att den totala kostnaden för

Ljungbyhedsalternativet uppgår till 19,4

miljoner kronor, inte 40,3 miljoner

kronor som propositionen anger.

Motsvarande siffror för

Uppsalaalternativet uppgår till 43,8

miljoner kronor, inte 31,5 som regeringen

hävdar.

Flyglärarna finns i dag i Skåne. Det är

pendlingsavstånd mellan Ängelholm och

Ljungbyhed. Med den brist på flyglärare

som finns i Uppsala, vilken också påpekas

i propositionen, anser motionärerna att

flyglärarkompetensen bäst tas till vara

och utvecklas med en lokalisering av

flygutbildningen till Ljungbyhed.

Motionärerna anser att en placering av

den grundläggande flygutbildningen i

Uppsala skulle innebära stora risker med

hänsyn till närheten till Arlanda. Även

miljöhänsyn sägs tala mot en förläggning

till Uppsala.

Sammanfattningsvis föreslås därför i

denna del i motionen att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

samordna och geografiskt samla den

grundläggande militära flygskolan (GTU)

samt den taktiska flygskolan (GTU) med

Trafikflyghögskolan (TFHS) i Ljungbyhed

(yrkande 3).

En samlokalisering av den grundläggande

militära flygutbildningen och den civila

trafikflygarutbildningen till Ljungbyhed

föreslås också i motionerna Fö302 (m) av

Maud Ekendahl, Fö310 (kd) (yrkande 1) av

Kenneth Lantz och Tuve Skånberg och Fö315

(s) (yrkande 1) av Bengt Silverstrand och

Anders Karlsson.

Utan att i anslutning härtill framföra

förslag till riksdagen anser motionärerna

i kommittémotion Fö6 (fp) av Runar

Patriksson och Eva Flyborg att det är

bättre att återföra GFU till Ljungbyhed

dn att flytta denna verksamhet till

Uppsala. Starka samhälsekonomiska skäl

sägs tala för en samverkan mellan civil

och militär flygutbildning.

I två motioner förordas att den

grundläggande taktiska flygutbildningen

(GTU) omlokaliseras till F 21 i Luleå.

I motion Fö5 (mp) av Lars Ångström

hävdar motionären att en eventuell

samlokalisering av GFU och GTU endast

skulle ge marginella synergieffekter. GTU-

verksamheten bör i stället flyttas från F

16 till F 21 (yrkande 2) eftersom detta

vore gynnsamt ur flygövningssynpunkt och

ur ett miljöper-spektiv. En sådan

samlokalisering skulle också ge möjlighet

till rotation av personal mellan

operativa divisioner och GTU.

Motsvarande förslag framförs i motion

Fö314 (v) av Sven-Erik Sjöstrand och

Tasso Stafilidis (yrkande 4).

I motion Fö317 (fp) av Harald Nordlund

hävdas att en sammanhållen

flygstridsskola (GFU och GTU) förlagd

till Uppsala skulle innebära stora

samordningsvinster. Motionären

konstaterar att det i Uppsala finns

erforderlig kompetens för undervisning

och drift av en flygstridsskola. Det

finns också ett gott och nära samarbete

med Uppsala universitet. Motionären

föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om flygstridsskola i Uppsala.

Utan att i anslutning härtill framföra

förslag till riksdagen anser motionärerna

i kommittémotion Fö6 (fp) av Runar

Patriksson och Eva Flyborg att GTU kan

bli kvar i Uppsala vid fortsatt annan

flygande verksamhet där, t.ex. med

transportflyg. Om så inte blir fallet bör

GTU flyttas till någon av de fyra

återstående flottiljerna, t.ex. F 21 i

Luleå.

Fråga om uppdrag till regeringen med

begäran om nytt förslag

I fyra motioner anförs skäl för att

regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett nytt förslag om den militära

flygutbildningen och därmed

sammanhängande organisatoriska

konsekvenser.

Av det föregående har framgått att

Moderata samlingspartiet i kommittémotion

Fö2 (m) av Henrik Landerholm m.fl.

föreslagit att riksdagen beslutar ompröva

de beslut som fattades om

flygstridskrafternas grundorganisation i

mars 2000. En sådan omprövning sägs

fortfarande vara möjlig eftersom

organisationsförändringarna inte avses

träda i kraft förrän vid årsskiftena 2002

och 2003. Det finns således möjlighet för

regeringen att senast inför kommande

försvarsbeslut hösten 2001 lägga fram

förslag till en rationell organisation

för flygstridskrafternas verksamhet.

Motionärerna anser att en sådan

organisation bör bygga på följande

principer:

· Organisationen bör utnyttja

redan gjorda investeringar för JAS 39

Gripen, såväl flygplan och teknisk

utrustning som flottiljer.

·

· Organisationen bör utnyttja

samtliga anskaffade och beställda

flygplan genom en differentiering av

organisationen i tre delar: dels en

organisation av bestående av fyra

tillgängliga "aktiva" divisioner, dels

fyra divisioner med lägre beredskap, dels

på sikt en möjlighet att sätta upp

ytterligare förband intill den gräns som

då sätts av antalet tillgängliga

flygplan, piloter och tekniker.

·

· Specialflyg, transportflyg,

skolflyg och exportstöd bör långsiktigt

kunna samordnas vid dessa fyra

flottiljer. Exportstödet bör inordnas i

verksamheten vid flottiljerna.

·

· Om behovet av utbildningsstöd

momentant skulle bli större än en

utbildningsomgång i taget bör detta

hanteras inom ramen för civila

flygplatser och krigsflygbaser.

Investeringar för exportstöd i denna

storleksordning bör fattas först när

konkret underlag härom finns i form av

exportorder.

·

Mot bakgrund härav föreslår motionärerna

att riksdagen begär att regeringen

återkommer med förslag grundat på vad i

motionen anförs om en långsiktigt hållbar

utveckling av flygstridskrafternas

organisation innefattande 4+4 divisioner

vid fyra flottiljer (yrkande 8).

I Kristdemokraternas kommittémotion Fö1

(kd) av Åke Carnerö m.fl. sägs att den

samlade bilden är mycket tydlig. Om

regeringens förslag genomförs blir

Försvarsmaktens organisation för stor och

för dyr. Motionärerna anser att det finns

utrymme såväl för en noggrann

genomarbetning av den militära

flygutbildningens framtida organisation

och innehåll utifrån de synpunkter som

beskrivs i motionen som för att ta ett

helhetsgrepp på Flygvapnets framtida

struktur inför nästa försvarsbeslut.

Krigsflygskolan sägs vara den

viktigaste grundförutsättningen för att

Flygvapnet skall kunna bemanna de åtta

JAS 39 Gripendivisionerna och bör således

tills vidare lokaliseras till Ängelholm.

Gjorda investeringar där bör utnyttjas

för omskolning och exportstöd.

Motionärerna föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den

militära flygutbildningens framtida

organisation och innehåll genomarbetas

utifrån de utgångspunkter som beskrivs i

motionen (yrkande 4).

Folkpartiet liberalerna anför i sin

kommittémotion Fö6 (fp) av Runar

Patriksson och Eva Flyborg, utan att

lämna förslag till riksdagen, att

propositionen på en rad väsentliga

punkter är alldeles för ofullständig för

att kunna ligga till grund för ett

långsiktigt beslut om den framtida

flygutbildningen. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen med ett mer

genomarbetat förslag.

Vänsterpartiet pekar i sin kommittémotion

Fö3 (v) av Berit Jóhannesson m.fl. på att

regeringen med olika medel försöker gå

ifrån riksdagens beslut om fyra

flygflottiljer och därmed den uppgörelse

mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet

och Vänsterpartiet som nåddes i samband

med beslutet. I den föreliggande

propositionen sägs regeringen lägga exakt

samma förslag som i mars 2000 med

skillnaden att den femte flottiljen är

omdöpt till Flygskolan. Denna lek med ord

anser motionärerna vara oseriös.

Regeringens förslag fördyrar verksamheten

och försvårar samverkan med den civila

flygutbildningen.

Om regeringen får majoritet för sitt

förslag, säger motionärerna, förändras

grundvalen för uppgörelsen om

Försvarsmaktens flygstridskrafter.

Riksdagens beslut om fyra flygflottiljer

kvarstår dock. Riksdagen bör därför - om

motionens förslag nr 1 om att avslå

propositionen inte bifalls - begära att

regeringen tillsätter en parlamentarisk

utredning i syfte att inom ramen för fyra

flottiljer fastställa vilka fyra

flottiljer som har de långsiktigt bästa

förutsättningarna att bedriva en

kostnadseffektiv, rationell och

miljöanpassad verksamhet så att ett

beslut om organisationen av

Försvarsmaktens flygstridskrafter kan

fattas under riksdagsåret 2001/02

(yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis erinra om

vad riksdagen senast beslutat om

flygstridskrafternas organisation (prop.

1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr.

1999/2000:168), nämligen att

· flygstridskrafterna i framtiden

skall bestå av åtta divisioner JAS 39

Gripen. Dessa åtta divisioner bör

fördelas på fyra flottiljer,

·

· Skånska flygflottiljen F 10

läggs ned den 31 december 2002,

·

· de två Viggendivisionerna vid F

16 i Uppsala läggs ned senast den 31

december 2003 samt att

·

· regeringen bör återkomma till

riksdagen rörande exportstöd och

utbildning av flygförare.

·

Regeringen föreslår i propositionen att

riksdagen

· lägger ned Flygvapnets

Uppsalaskolor,

·

· lägger ned Upplands flygflottilj

F 16 och i stället

·

· inrättar Flygstridsskolan i

Uppsala.

·

I motioner föreslås att

· propositionens förslag avslås,

·

· beslutet om nedläggning av F 10

upphävs,

·

· beslutet om nedläggning av

stridsflygdivisionerna vid F 16 upphävs,

·

· F 16 läggs ned senast den 31/12

2003,

·

· redan gjorda investeringar för

JAS 39 skall utnyttjas, de framtida

investeringarna skall begränsas så långt

möjligt och inga ytterligare sådana

investeringar får ske utan riksdagens

medgivande,

·

· flygutbildningen bör behållas i

Ängelholm (GFU) och i Uppsala (GTU),

·

· ett centrum för civil och

militär flygutbildning bör ligga längs

axeln Halmstad-Ängelholm-Ljungbyhed,

·

· GFU och GTU bör samlokaliseras i

Ljungbyhed,

·

· GTU bör omlokaliseras från

Uppsala till F 21 i Luleå,

·

· en sammanhållen flygskola bör

skapas i Uppsala,

·

· regeringen bör återkomma med

nytt förslag anförs i motioner av (m)

respektive (kd),

·

· regeringen bör tillsätta en

parlamentarisk utredning om Flygvapnets

organisation.

·

Utskottet anser att det riksdagsbeslut

som fattades så pass nyligen som i mars

2000 om flygstridskrafternas utveckling

fortsatt skall gälla. Av flera skäl, inte

minst av hänsyn till anställd personal,

är det angeläget att sträva efter att

uppnå långsiktighet i riksdagens

beslutsfattande. Utskottet avvisar ett

arbetssätt som innebär att omfattande

beslut om grundorganisationen ändras kort

tid efter att de fastställts av

riksdagen. Med detta motiv anser

utskottet att den från försvarsbeslutet

utestående frågan om den grundläggande

flygutbildningens lokalisering bör

avgöras utan att tidigare beslut om

grundorganisationen rivs upp. I

konsekvens med detta anser utskottet att

Försvarsmaktens yttrande beträffande en

framtida organisation inte kan ligga till

grund för riksdagsbeslut i frågan.

Utskottet anser således att riksdagens

tidigare fattade beslut att åtta JAS 39

Gripendivisioner skall fördelas på fyra

flottiljer alltjämt skall gälla.

Utskottet gör vidare bedömningen att det

inte är en långsiktig lösning att

etablera JAS 39 Gripenverksamhet i

Uppsala. Inte heller annan militär

flygverksamhet i Uppsala är långsiktigt

lämplig. Innebörden härav är att

utskottet anser att Upplands flygflottilj

F 16 bör läggas ned den 31 december 2003.

Riksdagens beslut att lägga ned F 10 i

Ängelholm den 31 december 2002 skall

ligga fast. De fyra flottiljer som därmed

bör finnas kvar är F 4 i Östersund, F 7 i

Såtenäs, F 17 i Kallinge och F 21 i

Luleå.

Utskottet anser att Försvarsmaktens

samlade flygutbildning - såväl GFU som

GTU - skall förläggas till någon eller

några av de fyra kvarvarande och här

nämnda flottiljerna.

Utskottet föreslår att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet här har anfört om

flygstridskrafternas organisation och om

lokaliseringen av Försvarsmaktens

flygförarutbildning.

Utskottets ställningstagande innebär

att riksdagen bör

· bifalla regeringens förslag 2

och motion Fö3 förslag 4,

·

· delvis bifalla motionerna Fö1

(kd) förslag 1, Fö2 (m) förslag 1, Fö3

(v) förslag 1, Fö5 (mp) förslag 1 och Fö6

(fp),

·

· avslå propositionens förslag 1

och 3 samt motionerna Fö1 (kd) förslagen

2 och 4, Fö2 (m) förslagen 2-6 och 8, Fö3

(v) förslagen 3 och 5, Fö4 (m, kd)

förslagen 1 och 2, Fö5 (mp) förslagen 2

och 3, Fö302 (m), Fö303 (m), Fö310 (kd)

förslag 1, Fö314 (v) förslag 4, Fö315 (s)

förslag 1, Fö317 (fp) och Fö318 (fp)

förslag 1.

·

Samverkan mellan civil och militär

flygutbildning

Utskottets bedömning och förslag i

korthet

Utskottet ansluter sig till regeringens

bedömningar om att kunna samordna delar

av den civila och militära

grundläggande flygutbildningen och att

en samordningsfunktion bör tillskapas

med representation ur Försvarsmakten

och Trafikflyghögskolan.

Utskottet har ingen erinran mot det

uppdrag som regeringen avser att ge

till Försvarsmakten och Lunds

universitet om samordning och samverkan

rörande grundläggande civil och militär

flygutbildning.

Utskottet avstyrker motionerna Fö304

(c) förslagen 1-3, Fö308 (c), Fö310

(kd) förslag 2, Fö314 (v) förslagen

1-3, Fö315 (s) förslag 2 och Fö318 (fp)

förslag 2.

Propositionen

Regeringen bedömer att delar av den

civila och den militära flygutbildningen

bör samordnas med början från den 1

januari 2002. Regeringen bedömer vidare

att en samordningsfunktion bör skapas för

militär och civil högkvalitativ statlig

flygutbildning. Samordningsfunktionen bör

bestå av representanter för främst

Försvarsmakten och Trafikflyghögskolan.

Funktionen bör verka från den 1 januari

2002.

Regeringen avser att ge följande

uppdrag till Försvarsmakten och Lunds

universitet:

· Redovisa hur en samordning av

utbildningen i teoretiska flygämnen bör

genomföras.

·

· Pröva om utbildningen av svenska

militära piloter i civila

flygbestämmelser kan göras mer samordnad

än vad som sker i nuläget.

·

· Pröva effektiviteten och

rationaliteten i samt de ekonomiska konse-

kvenserna av de nuvarande militära

respektive civila

flygutbildningssystemen.

·

· Pröva om det vore ändamålsenligt

att ytterligare tydliggöra samverkan när

det gäller utbildningen av

transportflygpiloter.

·

· Överväga i vilken utsträckning

ett tydligare samarbete än det

hittillsvarande skulle kunna utformas när

det gäller fortbildning av flyglärare.

·

Regeringen avger i denna del inga förslag

till riksdagen.

I bilaga 2 redovisas mer utförligt

regeringens uppfattning när det gäller

möjligheterna att samordna civil och

militär flygutbildning samt formerna för

en sådan samordning.

Motioner

I fem motioner, som avgivits under den

allmänna motionstiden, framförs förslag

om samordning av civil och militär

flygutbildning.

I motion Fö310 (kd) av Kenneth Lantz

och Tuve Skånberg poängterar motionärerna

att den svenska försvarsmaktens

utbildning av stridspiloter har ett fokus

på den pedagogiska situationen som rönt

stor uppmärksamhet både nationellt och

internationellt. Detta fokus sägs bl.a.

ha lett till att i stort sett samtliga

som tas ut för att bli stridspiloter

klarar den krävande utbildningen. Detta

står i stark kontrast till det sätt som

flygutbildning har genomförts tidigare

och som den fortfarande genomförs på

många håll. Utvecklingsarbetet som har

lett fram till detta sägs ha haft stor

betydelse för den höga kompetens och goda

flygsäkerhet som präglar svenskt

militärflyg. Motionärerna anser det

nödvändigt att värna om denna unika

kompetens. Motionärerna anför vidare att

en samordning av statlig flygutbildning

ger större möjligheter att genomföra

denna kostnadseffektivt och samtidigt

skapa utrymme för en vidareutveckling av

utbildningen. En samordning skulle också

ge större möjligheter för att utveckla

kvaliteten inom svensk flygutbildning.

Riksdagen bör därför tillkännage för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samordning av verksamheten vid

Krigsflygskolan med den vid

Trafikflyghögskolan (yrkande 2).

Med i stort likartade formuleringar

framförs i motion Fö315 (s) av Bengt

Silfverstrand och Anders Karlsson ett

likalydande yrkande (yrkande 2).

Motionärerna betonar att TFHS och

Krigsflygskolan har en gemensam bakgrund

och samsyn på flygutbildning samt att

TFHS koppling till Försvarsmakten är

stark än i dag. Sedan flera år sker

sålunda grund- och vidareutbildning av

Försvarsmaktens transportpiloter och

helikopterpiloter vid TFHS.

Liknande tankegångar förs fram i

motionerna Fö304 (c) av Gunnel Wallin och

Fö314 (v) av Sven-Erik Sjöstrand och

Tasso Stafilidis. I ett i huvudsak

likalydande yrkande (yrkande 1 i båda

motionerna) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

svensk flygutbildning inrättas med

utgångspunkt i nuvarande Krigsflygskolan

i Ängelholm och Trafikflyghögskolan i

Ljungbyhed.

I motion Fö318 (fp) av Ulf Nilsson m.fl.

föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samordning av militär och civil

grundflygutbildning genom samordning av

verksamheterna vid Krigsflygskolan och

Trafikflyghögskolan (yrkande 2).

I två motioner, som väckts under den

allmänna motionstiden, framförs förslag

om formerna för en samordning mellan

civil och militär flygutbildning.

I motion Fö314 (v) av Sven-Erik

Sjöstrand och Tasso Stafilidis anför

motionärerna att en samordning mellan de

militära och civila flygskolorna skulle

ge synergieffekter. Genom kopplingen till

Lunds universitet och Svenskt flygcentrum

skulle tillgången till en bredare

akademisk bas säkerställas, både

nationellt och internationellt.

Motionärerna föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs dels om att

utveckla en samarbetsmodell ur de

grundläggande flygutbildningarna som

täcker såväl Flygvapnets behov som den

civila verksamhetens behov (yrkande 2),

dels att utbildningen skall ha direkt

koppling till aktuella berörda

tvärvetenskapliga universitets- och

högskoleområden inom Lunds universitet

och Lunds tekniska högskola och andra

universitet och höskolor (yrkande 3).

Två likalydande yrkanden (yrkandena 2 och

3) framförs i motion Fö304 (c) av Gunnel

Wallin.

I en annan motion av Gunnel Wallin -

Fö308 (c) - konstaterar motionären att

TFHS i sin budgetframställning begärt

ökade anslag betingat av att pilotbehovet

förutses komma att öka de närmaste åren.

Motionären konstaterar vidare att

regeringen i budgetpropositionen föreslår

att utgående anslag till TFHS sänks med 5

miljoner kronor. Detta sägs leda till att

TFHS inte kan ta in nya studenter till

trafikflygarutbildningen under 2001. Det

sägs också leda till att det inledda

utvecklingssamarbetet avseende

flygutbildning och forskning inte kan

genomföras. TFHS bör därför tilldelas

medel för en ändamålsenlig dimensionering

av trafikflygarutbildningen. Motionären

föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tilldelning av anslag till

Trafikflyghögskolan under 2001.

Utskottets ställningstagande

En grundläggande utgångspunkt är att

staten har ett ansvar för att samordna

sin verksamhet så att statens resurser

utnyttjas så effektivt som möjligt. Där

samordning och samutnyttjande mellan

statliga verksamheter är möjlig och

kostnadseffektiv skall sådan också

genomföras.

Utskottet anser att såväl regeringen

som motionärerna har haft detta

perspektiv i sina respektive bedömningar.

Grundprincipen i fråga om samverkan och

samordning mellan militär flygutbildning

bör således vara att så långt det är

möjligt åstadkomma en effektiv och

rationell samordning.

Utskottet delar regeringens uppfattning

att även om det finns likheter mellan den

civila och den militära flygutbildningen

finns det också klara skillnader. En

viktig sådan är att den militära

flygutbildningen är en del av

officersutbildningen. Liksom regeringen

anser utskottet att det är angeläget att

kunna behålla grunderna i den militära

flygutbildningen. Det är sålunda

nödvändigt att värna om den unika

kompetens som under lång tid utvecklats

för såväl uttagning av piloter som själva

utbildningen. Detta framhålls också

särskilt i motion Fö310 (kd).

Regeringen bedömer att det finns

samordningsmöjligheter i de mer allmänna

teoretiska ämnena i flygutbildningens

början. Utskottet delar den uppfattningen

liksom att det bör prövas dels om

utbildningen av svenska militära piloter

i civila flygbestämmelser kan samordnas

bättre, dels om det är ändamålsenligt att

ytterligare samordna flygövningsmomenten

i utbildningen.

Som framgått av det föregående

redovisar regeringen sin avsikt att ge

ett antal uppdrag till Försvarsmakten och

Lunds universitet. Några förslag till

riksdagsbeslut lämnas inte.

Utskottet har ingen erinran mot dessa

uppdrag utan anser dem lämpliga.

Utskottet har heller inget att erinra mot

regeringens avsikt att med representanter

ur Försvarsmakten och Trafikflyghögskolan

skapa en samordningsfunktion för militär

och högkvalitativ civil flygutbildning.

Det synes lämpligt att låta en sådan

samordningsfunktion svara för frågor som

rör uttagning av pilotelever, gemensam

civil-militär teoriutbildning, sådan

flygutbildning som kan genomföras

gemensamt, fortbildning till flyglärare

samt flygmedicinfrågor.

Utskottet delar också regeringens

uppfattning att den förutsatta

samordningen inte innebär krav på att den

ena myndigheten/institutionen formellt

inordnas i eller underställs den andra,

inte heller att vissa verksamheter måste

samlokaliseras för att den eftersträvade

effektiviteten skall kunna uppnås.

Försvarsmakten framhåller i sitt

yttrande att den anser det positivt att

samverkansmöjligheterna mellan

Trafikflyghögskolan och Försvarsmaktens

flygutbildning prövas. Försvarsmakten

säger sig också ha ställt sig bakom

regeringens avsikt att inrätta en

samordningsfunktion för militär och civil

flygutbildning.

Försvarsmakten anför samtidigt att en

samlokalisering av civil och

grundläggande militär flygutbildning (GFU

och GTU) inte bedöms ge några fördelar då

utbildningen skiljer sig åt på ett mycket

markant sätt. Exempelvis används helt

skilda flygplanstyper med helt skilda

prestanda. Konkurrensen om luftrummet

nära fältet och i näraliggande

övningssektorer sägs i stället vara en

nackdel ur utbildningssynpunkt.

Samtliga av utskottet behandlade

motionsförslag har avgivits under den

allmänna motionstiden, dvs. innan

regeringens bedömningar förelåg.

Utskottet anser att de motionsförslag som

rör samordning av civil och militär

flygutbildning - Fö304 (c) förslag 1,

Fö310 (kd) förslag 2, Fö314 (v) förslag

1, Fö315 (s) förslag 2 och Fö318 (fp)

förslag 2 - liksom motionsförslagen som

rör formerna för en samordning - Fö304

(c) förslagen 2 och 3 samt Fö314 (v)

förslagen 2 och 3 - kommer att övervägas

inom ramen för de uppdrag som regeringen

avser att ge till Försvarsmakten och

Lunds universitet eller eljest kommer att

bli beaktade i den samordningsgrupp som

regeringen avser att tillsätta. Utskottet

avstyrker därför dessa motionsförslag.

Motion Fö308 (c) förordar en med hänsyn

till trafikflygarutbildningen

ändamålsenlig medelstilldelning till

Trafikflyghögskolan. Utskottet har

erfarit att Utbildningsdepartementet

påbörjat en intern utredning om

finansieringen av Trafikflyghögskolan

(bet. 2000/01:UbU s. 58). Utskottet

avstyrker därför motionen.

Exportstöd

Utskottets bedömning och förslag i

korthet

Utskottet anser att frågan om exportstöd

inte är alternativskiljande för

utformningen av flygstridskrafternas

framtida struktur. Ett eventuellt

exportstöd bör bygga på resurserna vid F

7 i Såtenäs och vid Försvars-maktens

Halmstadsskolor som bas, vid behov

kompletterat med resurser vid andra

flottiljer. Fram t.o.m. år 2004 kan ett

eventuellt exportstöd komma att påverka

genomförandet av den egna omskolningen

till JAS 39 Gripen. Till konsekvenserna

härav får ställning tas när situationen

uppstår.

Utskottet utgår från att regeringen

dels återkommer till riksdagen om de här

angivna förutsättningarna för exportstöd

kommer att förändras, dels att riksdagen

informeras om hur exportstödet utvecklas.

Utskottet avstyrker motionerna Fö1 (kd)

förslag 3, Fö2 (m) förslag 7 och Fö3 (v)

förslag 2.

Propositionen

Regeringen bedömer att det för att

Sverige skall kunna genomföra önskvärd

export av JAS 39 Gripen t.o.m. 2004 krävs

utbildningsfaciliteter från

Försvarsmakten motsvarande två tre

stridsflygdivisioner JAS 39 Gripen

inklusive stödverksamhet.

Regeringen lämnar i denna del inga

förslag till riksdagsbeslut.

Regeringens närmare överväganden i denna

del redovisas i bilaga 2.

Motioner

Moderata samlingspartiet är i sin

kommittémotion Fö2 (m) av Henrik

Landerholm m.fl. kritiskt mot vad

regeringen anför. Exportstödet som,

enligt propositionens bedömningar, kräver

handlingsfrihet med ytterligare en

flottilj, bör enligt motionärerna

inordnas i verksamheten vid flottiljerna.

Endast om ambitionsnivån sätts högre än

att kunna genomföra en utbildningsomgång

i taget med ett mindre antalet utländska

förare (motsvarande vår typinflygning)

krävs fler flottiljer. Om behovet av

utbildningsstöd momentant skulle bli

större än så bör, enligt motionärerna,

handlingsfrihet för detta kunna hanteras

inom ramen för det stora antalet civila

flygplatser, varav många tidigare varit

flygflottiljer, och krigsflygbaser. Att,

som regeringen föreslår, upprätthålla

handlingsfrihet för verksamhet med

sammanlagt tio elva divisioner anser

motionärerna vara orimligt.

Motionärernas bedömning är att

krigsorganisationens åtta JAS 39

Gripendivisioner skall baseras vid fyra

flottiljer och att övrig militär

flygverksamhet som specialflyg,

transportflyg, skolflyg och exportstöd

långsiktigt bör kunna inordnas i

verksamheten vid dessa flottiljer.

Möjligtvis kan härutöver ett detachement

accepteras.

Härav följer att särskilda

investeringar för exportstöd så långt

möjligt bör undvikas. Motionärerna

föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att investeringar som endast är

avsedda för framtida exportstöd skall

kunna genomföras enbart efter hörande av

riksdagen (yrkande 7).

Kristdemokraternas kommittémotion Fö1

(kd) av Åke Carnerö m.fl. betonar att en

framgångsrik försäljning av JAS 39 Gripen

förutsätter att Sverige kan erbjuda

utbildning till utländska flygförare och

tekniker. Ett sådant stöd kommer att ta

resurser från ombeväpningen från

Viggensystemet till Gripensystemet.

Motionärerna anser därför att en särskild

flottilj bör avdelas för ett sådant

utbildningsstöd. Motionärerna konstaterar

att F 7 i dag är den enda

Gripenflottiljen och F 10 håller på att

bli den andra. F 10 sägs ha en stor del

av landets JAS 39-tekniker och är fullt

utbyggd för flygtjänst med JAS 39 Gripen.

Vid näraliggande Försvarsmaktens

Halmstadsskolor kan stöd i form av

teknikerutbildning genomföras. Således

krävs det inga merkostnader om man väljer

F 10 för exportstöd. Motionärerna

föreslår därför att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett

centrum för exportstöd av JAS 39 Gripen

upprättas i Ängelholm (yrkande 3).

Vänsterpartiet anför i sin kommittémotion

Fö3 (v) av Berit Jóhannesson m.fl. att

kravet på utbildningsstöd till Sydafrika

uppkommer tidigast år 2006. Även om

Sverige säljer JAS 39 Gripen till

ytterligare ett land skulle Sydafrikas

piloter hinna att bli färdigutbildade

innan nästa köparlands pilotutbildning

blir aktuell. Detta betyder, säger

motionärerna, att någon av de kvarvarande

fyra flottiljerna, som då är ombeväpnade

till JAS 39 Gripen, kan erbjuda detta

utbildningsstöd.

Exportstödet kräver resurser motsvarande

en division i sex månader. Skulle dessa

resurser inte kunna ingå i de två

divisioner som då finns per flottilj, är

det möjligt att på tre av våra flottiljer

utöka med en division. En sådan lösning

skulle enligt motionärerna inte kräva

några extra investeringar.

Motionärerna pekar på att flottiljen i

Uppsala inte har de faciliteter, bl.a.

simulator, som krävs för att utbilda

Gripenpiloter. Ombyggnader och

anskaffning av utrustning skulle kräva

100-tals miljoner kronor. Trots detta och

trots att man inte i dag säkert vet om

och i så fall när exportstöd kommer att

behövas är regeringen beredd att behålla

Uppsala för ändamålet. Motionärerna

vänder sig mot detta, i synnerhet som det

i propositionen inte redovisas några

andra alternativ än att förlägga

exportstödet till Uppsala. Motionärerna

föreslår därför att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det

eventuella exportstödet för JAS 39 Gripen

skall organiseras på en av de kvarvarande

fyra flygflottiljerna (yrkande 2).

I motion Fö5 (mp) av Lars Ångström säger

motionären att det är orimligt att med

skattemedel stödja företagens export av

JAS 39 Gripen. Miljöpartiet tar således

avstånd från att regeringen ålagt

Försvarsmakten att lämna sådant

exportstöd. Om exportstödet ändå

genomförs bör det, säger motionären, ske

på bästa miljömässiga och ekonomiska

sätt. Om befintliga anläggningar för JAS

39 Gripen i Ängelholm och resurserna för

teknikerutbildning vid Försvarsmaktens

Halmstadsskolor utnyttjas för exportstöd

skulle inte motsvarande resurser behöva

byggas ut i Uppsala vilket, enligt

motionären, vore ett mer ansvarsfullt

sätt att hantera skattebetalarnas medel.

Några förslag till riksdagen framförs

inte i motionen.

Även Folkpartiet liberalerna framför

synpunkter på exportstödet utan att lämna

förslag till riksdagen. I kommittémotion

Fö6 (fp) av Runar Patriksson och Eva

Flyborg sägs sålunda att det föreliggande

regeringsförslaget om lokalisering av

flygutbildningen till Uppsala i allt

väsentligt synes ha som syfte att

motivera en satsning på exportstödjande

verksamhet i Uppsala. Motionärerna anser

att den exportstödjande verksamheten kan

förläggas till Gripencentrum vid F 7 i

Såtenäs eller till någon annan flottilj.

Något behov av att inrätta ytterligare

exportstödjande kapacitet anses därför

inte föreligga.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att

det finns goda möjligheter för att JAS 39

Gripen kommer att kunna exporteras till

även andra stater än Sydafrika före år

2010. JAS 39 Gripen är ett av

alternativen för flera staters framtida

flygplansanskaffning under tiden fram

till dess.

En förutsättning för trovärdiga

exportansträngningar är, som regeringen

också påpekar, att Sverige kan erbjuda

utländska piloter och tekniker utbildning

på JAS 39 Gripensystemet vid den svenska

Försvarsmakten.

Det är försvarsindustrin, Saab/BAe, som

ekonomiskt och praktiskt skall ansvara

för utbildningen mot respektive nation.

Detta poängterar regeringen särskilt.

Flygutbildningen m.m. i exportstödjande

syfte köps från Försvars-makten.

Det är samma resurser vid

flygstridskrafterna som används för

omskolning av piloter till JAS 39

Gripensystemet som för exportstöd.

Förmågan att genomföra

exportstödsåtaganden i form av utbildning

av utländska förare, tekniker och

eventuellt stridsledningspersonal ökar

därför i takt med att den egna personalen

omskolas och att JAS 39 sprids på flera

flottiljer. Försvarsmakten konstaterar

därför i sitt yttrande att genomförandet

av ett exportstödsåtagande kommer att

variera med hänsyn till vilket land

åtagandet gäller, när i tiden det

inträffar och i vilken fas våra egna

omskolningsomgångar är.

Försvarsmakten hävdar att det bästa

sättset att genomföra ett exportstöd är

att utnyttja resurserna vid F 7 och

Försvarsmaktens Halmstadsskolor (FMHS)

och att detta gäller oaktat när i tiden

ett sådant åtagande kan bli aktuellt. En

sammanhållande "exportutbildningsgrupp"

kan bildas för planering och

genomförande. Förare utbildas på F 7 och

tekniker vid FMHS. Övriga omskolade

förband används, anför Försvarsmakten, om

åtagandet inträffar innan egen omskolning

är genomförd för att minska

konsekvenserna för flygstridskrafternas

egen omskolning. Beroende på hur

omfattande exportåtagandet är och när i

tiden det skall genomföras, kan detta ske

genom att ett omskolat förband övertar

delar av F 7:s omskolningsuppgift för en

eller flera svenska omskolningsomgångar,

alternativt att F 7 respektive FMHS

förstärks med resurser från övriga

omskolade förband.

Utskottet anser att Försvarsmakten har

anvisat möjligheter att planera för ett

exportstödsåtagande som medför att inga

resurser tas i anspråk, eller

investeringar görs, innan det finns ett

beslut om ett sådant åtagande. Stödet

kommer att genomföras från i huvudsak ett

förband, F 7, vilket bl.a. ökar

säkerheten i genomförandet och

underlättar kostnadsuppföljning och

kostnadsfördelning mellan inblandade

parter.

Utskottet anser därmed att frågan om

exportstöd inte är alternativskiljande

för utformningen av flygstridskrafternas

framtida struktur. De närmaste åren, fram

t.o.m. 2004, kan ett eventuellt

exportstöd dock komma att påverka

genomförandetempot i den egna

omskolningen, men till detta får

ställning tas när situationen uppstår.

Utskottet utgår från att regeringen

dels återkommer till riksdagen om de här

angivna förutsättningarna för exportstöd

kommer att förändras, dels fortlöpande

informerar riksdagen om hur exportstödet

utvecklas. Härav följer att

kommittémotion Fö2 (m) förslag 7, i

vilket krävs att investeringar för

exportstöd får ske först efter riksdagens

medgivande, inte behöver bifallas.

Internationell samverkan

Utskottets bedömning i korthet

Utskottet instämmer i regeringens

bedömning att Försvarsmakten bör

fortsätta sin medverkan i samarbetet om

en framtida gemensam europeisk

grundutbildning av stridsflygpiloter.

Utskottet avstyrker motionerna Fö304

(c) förslag 4, Fö310 (kd) förslag 3,

Fö315 (s) förslag 3, Fö318 (fp) förslag

3 och Fö329 (s).

Propositionen

Regeringen bedömer att Försvarsmakten bör

fortsätta att medverka i samarbetet om en

gemensam europeisk grundutbildning för

stridsflygpiloter.

Inom ramen för det samarbetet bör

Försvarsmakten verka för att en av de tre

fyra europeiska utbildningsplatserna

lokaliseras till Sverige.

Till skillnad från civil-militär

samverkan, som bör inledas redan om något

år, skall den internationella samverkan

om militär flygutbildning ses i ett

tidsperspektiv som ligger flera år framåt

i tiden.

Regeringen lämnar i denna del inga

förslag till riksdagsbeslut.

Regeringens närmare överväganden i denna

del redovisas i bilaga 2.

Motioner

I motion Fö310 (kd) av Kenneth Lantz och

Tuve Skånberg anförs att European Air

Chiefs (EURAC) är ett forum där

europeiska flygvapenchefer diskuterar den

framtida utvecklingen för militärt flyg i

Europa. I detta forum sägs framtida

militär flygutbildning ha diskuterats. En

sådan utbildning kan bli aktuell i

perspektivet tio till femton år framåt i

tiden. Med Sveriges starka ställning inom

militärt flyg finns det anledning, säger

motionärerna, att inte begränsa

möjligheterna för Sverige att bli en av

de nationer där en samordnad europeisk

militär flygutbildning kan placeras.

Motionärerna föreslår därför att

riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

verksamheten vid Krigsflygskolan och

Trafikflyghögskolan utvecklas till ett

internationellt kompetenscentrum för flyg

(yrkande 3).

Likartade synpunkter framförs i

motionerna Fö315 (s) av Bengt

Silfverstrand och Anders Karlsson.

Motionärerna föreslår (yrkande 3) att

riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

en samordnad statlig grundflygutbildning

skall ha som målsättning att, i samarbete

med Lunds universitet och andra regionala

intressenter, utvecklas till ett

internationellt kompetenscentrum för

flyg.

I motion Fö318 (fp) av Ulf Nilsson m.fl.

förs ett motsvarande resonemang.

Motionärerna föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

samordnad statlig grundflygutbildning

skall ha som målsättning att utveckla ett

kompetenscentrum i samarbete mellan Lunds

universitet, Försvarsmaktens

Halmstadsskolor samt den militära och

civila flygutbildningen (yrkande 3).

Även motion Fö304 (c) av Gunnel Wallin

behandlar en internationaliserad

flygutbildning. Motionären föreslår att

riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

utbildningen skall inriktas mot full

internationell kompetens och utväxling så

att full integration och utbildning kan

ske i ett internationellt samarbete

(yrkande 4).

Motion Fö329 (s) av Birgitta Ahlqvist

m.fl. uppmärksammar också det inledda

europeiska samarbetet om en gemensam

pilotutbildning. Motionärerna anser att

Sverige och Norrland har goda

förutsättningar att kunna bli en av de

tre fyra europeiska utbildningsplatserna.

Norra Norrland sägs besitta de viktigaste

förutsättningarna för en sådan

utbildningsplats, nämligen en bra

infrastruktur i form av fritt luftrum,

outnyttjade flygbaser och avlysta

områden. Motionärerna anser att

regeringen borde ta officiell ställning

till att Sverige skall delta aktivt i

utvecklingen av den gemensamma europeiska

pilotutbildningen och att vi vill ha en

av dess utbildningsplatser. Motionärerna

föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Norrland som Europas

utbildningsplats för piloter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens

bedömning att Försvarsmakten bör

fortsätta sin medverkan i samarbetet om

en framtida gemensam europeisk

grundutbildning av stridsflygpiloter. En

internationell samverkan om militär

flygutbildning, med den inriktning som

regeringen anger, biträds sålunda av

utskottet.

Försvarsmakten anför i sitt yttrande

att tidsperspektivet för arbetet är att

utbildningen skall kunna starta år 2010.

En första studie avses inledas

innevarande år. Arbetshypotesen är, säger

Försvarsmakten, att den grundläggande

flygutbildningen (GFU) skall ske

nationellt. Nästkommande steg, den

grundläggande taktiska flygutbildningen

(GTU), skall ske vid gemensamma

flygskolor, preliminärt tre stycken i

Europa. Utbildningsbehovet uppskattas

till ca 300 piloter årligen.

Försvarsmaktens slutsats är att Sverige

under överskådlig tid har behov av egen

nationell flygutbildning på någon av

flottiljerna. Den bedömda

utbildningsvolymen vid en europeisk

flygskola, ca 100 elever/år, gör att

Försvarsmakten inte anser att en sådan

skola ryms på en flottilj som bedriver

annan verksamhet.

Utskottet noterar att arbetet i de

europeiska flygvapenchefernas

arbetsgrupp, som studerar frågan om

internationellt samarbete kring

pilotutbildningen, ännu inte nått så

långt att innehållet kunnat

konkretiseras. Inte heller har

konsekvenser och kostnader kunnat

bedömas. Ett genomförande av

flygvapenchefernas förslag ligger därför

minst tio år framåt i tiden. Utskottet

delar därför regeringens och

Försvarsmaktens uppfattning att det för

närvarande inte är realistiskt att

Sverige, vid sidan av det arbete som

pågår, tar nya initiativ och driver

frågan om en internationell samverkan om

militär pilotutbildning.

De fem motionsförslagen, avgivna under

den allmänna motionstiden, utgår från att

frågan om en europeisk samordning av

pilotutbildningen förs fram i ett

snabbare tempo. Motionärerna förutsätter

att Sverige, med utgångspunkt i

officiella ställningstaganden, redan nu

skulle kunna påta sig en mer aktiv roll.

Utskottet har, som framgått, annan

uppfattning och avstyrker därför

motionerna F304 (c) förslag 4, Fö310 (kd)

förslag 3, Fö315 (s) förslag 3, Fö318

(fp) förslag 3 och Fö329 (s).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som

framförs under Utskottets överväganden

föreslår utskottet att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Flygstridskrafternas

organisation m.m.

Riksdagen tillkännager för

regeringen vad utskottet har anfört om

utvecklingen av flygstridskrafternas

organisation och Försvarsmaktens

flygutbildning.

Riksdagen bifaller därmed

propositionens förslag 2 och motion

2000/01:Fö3 förslag 4.

Riksdagen bifaller därmed delvis

motionerna 2000/01:Fö1 förslag 1,

2000/01:Fö2 förslag 1, 2000/01:Fö3

förslag 1, 2000/01:Fö5 förslag 1 och

2000/01:Fö6.

Riksdagen avslår därmed propositionens

förslag 1 och 3 samt motionerna

2000/01:Fö1 förslagen 2 och 4,

2000/01:Fö2 förslagen 2-6 och 8,

2000/01:Fö3 förslagen 3 och 5,

2000/01:Fö4 förslagen 1 och 2,

2000/01: Fö5 förslagen 2 och 3,

2000/01:Fö302, 2000/01:Fö303,

2000/01:Fö310 förslag 1, 2000/01:Fö314

förslag 4, 2000/01:Fö315 förslag 1,

2000/01: Fö317 och Fö318 förslag 1.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (mp)

2. Samverkan mellan militär och

och civil flygutbildning

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fö304 förslagen 1-3, 2000/01:

Fö308, 2000/01:Fö310 förslag 2,

2000/01:Fö314 förslagen 1-3, 2000/01:

Fö315 förslag 2 och 2000/01:Fö318

förslag 2.

3. Exportstöd

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fö1 förslag 3, 2000/01:Fö2

förslag 7 och 2000/01:Fö3 förslag 2.

Reservation4 (kd)

4. Internationell samverkan

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fö304 förslag 4, 2000/01:Fö310

förslag 3, 2000/01:Fö315 förslag 3,

2000/01:Fö318 förslag 3 och

2000/01:Fö329.

Stockholm den 4 maj 2001

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Henrik Landerholm (m), Tone

Tingsgård (s), Christer Skoog (s), Karin

Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke

Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Rolf

Gunnarsson (m), Ola Rask (s), Håkan

Juholt (s), Berit Jóhannesson (v),

Margareta Viklund (kd), Anna Lilliehöök

(m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur

Egervärn (c), Berndt Sköldestig (s) och

Eva Flyborg (fp).

Ärendet och dess beredning

Riksdagen beslutade den 30 mars 2000 om

den militära flygutbildningen (bet.

1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168).

Utskottet anförde i betänkandet att

formen för den framtida

flygförarutbildningen, såväl den

grundläggande taktiska flygutbildningen

som den grundläggande flygutbildningen,

borde ses över. Syftet skulle vara att

uppnå en ökad internationell samverkan

kring utbildningen samt, i de delar där

det var lämpligt, en integrerad militär

och civil flygförarutbildning. Utskottet

ansåg vidare att regeringen borde

återkomma till riksdagen om exportstöd

och utbildning av flygförare. Riksdagen

beslutade att som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet

anfört om exportstöd och utbildning av

flygförare.

De frågor riksdagen aktualiserade, har

beretts inom Regeringskansliet. I

anslutning till beredningsarbetet där har

förslag och synpunkter kommit in till

Regeringskansliet från ett flertal olika

intressenter, bl.a. Lunds universitet,

Eskilstuna kommun, Nordvästra Skånes

samarbetskommitté, landshövdingarna i

Norrbottens län respektive Västerbottens

län, Försvarshögskolan, Saab AB, Region

Skåne, Campus Uppsala som är knutet till

Uppsala universitet samt

Trafikflyghögskolan, med synpunkter på

lokaliseringen av den militära

flygskolan.

Inom Regeringskansliet

(Försvarsdepartementet) upprättades i

september 2000 promemorian Vissa frågor

om den framtida flygutbildningen. Denna

sändes ut på ett samrådsförfarande till

berörda myndigheter och intressenter.

Utskottet har som en del i sin

beredning av ärendet fått föredragningar

av representanter från Regeringskansliet

(Försvarsdepartementet), Försvars-maktens

högkvarter, Krigsflygskolan, Region Skåne

och Östersunds kommun. Utskottet har

vidare fått särskilda föredragningar om

Försvarsmaktens ekonomiska situation, vid

ett tillfälle gemensamt av representanter

från Regeringskansliet respektive

Försvarsmaktens högkvarter och vid

ytterligare ett tillfälle av

representanter från Försvarsmaktens

högkvarter. Utskottet beslutade den 15

mars 2001 att hos Försvarsmakten inhämta

upplysningar i ärendet samt begära

yttrande över propositionen och med denna

sammanhängande motioner. Försvarsmakten

lämnade sina synpunkter och yttrande den

17 april.

Härutöver har ett flertal skrivelser i

ärendet inkommit från organisationer och

enskilda.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges

inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas

i avsnittet.

1. Flygstridskrafternas

organisation m.m. (punkt 1) (m)

2.

av Henrik Landerholm, Olle Lindström,

Rolf Gunnarsson och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

vad som i reservation 1 anförs om

utvecklingen av flygstridskrafternas

organisation och Försvarsmaktens

flygutbildning.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:Fö1 förslagen 1 och 2,

2000/01:Fö2 förslagen 1-6, 2000/01:Fö3

förslag 1, 2000/01:Fö4 förslag 1,

2000/01:Fö5 förslag 1, 2000/01:Fö6 och

2000/01:Fö303.

Riksdagen bifaller därmed delvis motion

2000/01:Fö5 förslag 3.

Riksdagen avslår därmed propositionens

förslag 1-3 samt motionerna 2000/01:Fö1

förslag 4, 2000/01:Fö2 förslag 8,

2000/01:Fö3 förslagen 3-5, 2000/01:Fö4

förslag 2, 2000/01:Fö5 förslag 2,

2000/01:Fö302, 2000/01: Fö310 förslag 1,

2000/01:Fö314 förslag 4, 2000/01:Fö315

förslag 1, 2000/01: Fö317 och

2000/01:Fö318 förslag 1.

Ställningstagande

Regeringen lade i december 2000 fram ett

förslag till förändring av Försvars-

maktens grundorganisation. Förslaget var

en följd av att frågan om lokaliseringen

av den grundläggande flygutbildningen

(GFU) sköts på framtiden när riksdagen

den 30 mars 2000 fattade beslut om

flygstridskrafternas organisation i

övrigt.

I regeringens proposition föreslås att

fattade riksdagsbeslut vad gäller den

framtida organisationen ligger fast samt

att en samordnad flygstridsskola

organiseras i Uppsala.

Flygstridskrafternas grundorganisation

skulle därmed bestå av fyra (i praktiken

fem) flottiljer samt ett detachement för

specialflyg.

Vårt förslag till beslut, framförda i

motion 2000/01:Fö2, innebar bl.a. att

tidigare beslut om nedläggning av F 10

och avveckling av stridsflyget vid F 16 i

Uppsala borde rivas upp i syfte att kunna

göra en förutsättningslös omprövning av

flygstridskrafternas grundorganisation.

En sådan omprövning av såväl den framtida

flygutbildningen som flygvapnets struktur

i övrigt borde tillgodose tre

grundläggande krav. Det första och

främsta är att tillgodose den fortsatta

uppbyggnaden av flyglärarkåren för den

grundläggande flygförarutbildningen. Det

andra kravet är att samtidigt kunna

fullfölja ombeväpningen från

Viggensystemet till JAS 39 Gripen-

systemet. Det tredje är konstaterandet

att flygstridskrafternas framtida

organisation med åtta divisioner JAS 39

Gripen, transportflyg och specialflyg

samt flygskolor med god marginal kan

baseras på fyra flygflottiljer.

Vi förordade vidare en total

organisation för flygstridskrafterna om

fyra flottiljer och på sikt högst ett

detachement och konstaterade att

riksdagens beslut i mars 2000 såväl

förhindrade ett rationellt utnyttjande av

gjorda investeringar som ett rationellt

val mellan de befintliga sex

flottiljerna. Därför föreslog vi att

riksdagen borde besluta att ompröva de

beslut som fattades avseende

flygstridskrafternas grundorganisation i

mars 2000 och att varken den

grundläggande flygutbildningen vid

Krigsflygskolan eller den grundläggande

taktiska utbildningen vid F 16 i Uppsala,

i avvaktan härpå, inte borde

omlokaliseras.

Vi hävdade också att

flygstridskrafternas framtida

organisation bör utnyttja redan gjorda

investeringar i JAS 39 Gripen, såväl vad

avser flygplan, simulatorer som annan

teknisk utrustning vid flygflottiljerna

och att stridsflyg, specialflyg,

transportflyg, skolflyg och exportstöd

långsiktigt bör kunna samordnas vid fyra

flottiljer.

Det stod tidigt klart att

propositionens förslag saknade majoritet

i riksdagen. Därför ställdes

försvarsutskottet inför det svåra

beslutet att i praktiken ytterligare

förhala frågan genom ett blankt avslag på

regeringens förslag och därmed ge ett

uppdrag till regeringen att återkomma.

Utskottet tog därför enhälligt, efter

förslag från Socialdemokraterna,

initiativ till att samla information i

syfte att uppnå en rimlig, och rimligt

snabb, helhetslösning på frågan.

Överbefälhavaren, åtföljd av bl.a.

generalinspektören för flygvapnet,

kallades till utskottet den 13 mars 2001

och redovisade då sin beredvillighet att

till utskottet redovisa sin syn på

ärendet. Försvarsmaktens uppfattning att

denna redovisning skulle innebära fyra

flottiljer, inklusive flygskola,

framfördes redan då mycket tydligt.

Utskottet beslutade den 15 mars 2001, i

enlighet med riksdagsordningen, att

inhämta upplysningar från Försvarsmakten

i ärendet. En minoritet i utskottet

förordade att ett uppdrag med samma

lydelse i stället borde ha givits till

regeringen.

Den 17 april 2001 redovisade

Försvarsmakten sitt yttrande inför

utskottet. Sex helhetsalternativ

presenterades samt Försvarsmaktens

rekommendation. De sex studerade

alternativen har följande gemensamt

· fyra flygflottiljer (inklusive

flygskola) samt, för närvarande, ett

detachement (Malmen),

·

· F 7 och F 21 avvecklas inte,

·

· flygutbildningen förutsätts

samlokaliseras med minst en JAS 39-

division,

·

· antingen F 4 eller F 17, eller

båda, avvecklas,

·

· antingen F 10 eller F 16, eller

båda, behålls.

·

Försvarsmaktens underlag har ifrågasatts.

Bland annat synes

miljökonsekvensanalysen, inte mins för F

4, bygga på delvis föråldrat underlag. De

valda alternativen för redovisning av

kostnaderna för bullerisolering - 90 dBA

och 80 dBA, men inte 70 dBA - utelämnar

också viktig information. Synpunkter har

även framförts på nödvändigheten av två

rullbanor för grundläggande

flygutbildning och på de faktorer som i

tidigare underlag framhävts som avgörande

- påverkan på omskolningen från 37- till

39-systemet (som emellertid är det

avgörande motivet för att inte

ifrågasätta F 7), reproduktionen av

flygförare (ca 50 flygförare kommer inte

att utbildas i varje alternativ som

innebär en flyttning av GFU) samt

förmågan att under de närmaste åren klara

ålagd beredskap för internationella

insatser tillmätts mindre betydelse än

tidigare. Också Försvarsmaktens

bedömningar vad gäller förutsättningar

för en effektiv personalförsörjning och

den sammantagna bedömningen vad gäller

miljöförutsättningar och expansionstryck

från omgivande samhällen har kritiserats.

Likväl är Försvarsmaktens underlag det

mest heltäckande som hittills

presenterats för utskottet. Därför är det

mycket anmärkningsvärt att utskottets

majoritet utan vare sig argument eller

konsekvensanalys valt ett sjunde - icke

studerat - alternativ. Detta vid

justeringssammanträdet den 4 maj 2001

framlagda alternativ är sammantaget ett

av de sämsta möjliga alternativen.

Vi har under arbetet i utskottet lagt

oss vinn om att inte låsa oss varken för

eller emot enskilda flottiljer, medvetna

om att en majoritetslösning med stor

sannolikhet alltid kommer att ha

kompromissens karaktär. Vi har varit

beredda att diskutera samtliga de

alternativ som Försvarsmakten presenterat

och betraktar dessa - till skillnad från

utskottsmajoritetens alternativ - som i

olika hög grad möjliga och genomförbara.

Flygstridskrafternas krav på någorlunda

rimliga verksamhetsförutsättningar synes

uppfyllda i alla - och väl uppfyllda i

flera - av alternativen.

Som synes av det föregående har

Försvarsmakten i alla de sex alternativen

föreslagit ett bibehållande av F 10

och/eller F 16. Försvarsmakten synes, med

andra ord, sammantaget kunna hantera de

nackdelar som det innebär att lämna en av

dessa båda platser. Grundat på denna

analys har det inte varit möjligt för oss

att medverka till ett alternativ som

varken innehåller F 16 i Uppsala eller F

10 i Ängelholm. Det är för oss den nedre

gränsen för grundläggande krav på

rationalitet i försvarets organisation.

Försvarsmaktens behov har uppenbarligen

helt stått i bakgrunden för

utskottsmajoriteten. En lösning för denna

majoritet har definitionsmässigt inte

varit en lösning som är bäst - eller ens

acceptabel - för flygstridskrafternas

verksamhet, utan en möjlig lösning endast

från rent politiska utgångspunkter.

Härvid har Socialdemokraterna helt

åsidosatt försvarets behov på grund av

tidigare gjorda utfästelser. För

Socialdemokraterna har varken en

nedläggning av F 4 eller F 17 varit

möjlig att ens överväga, eftersom det

fortsatta stödet från Centerpartiet

respektive interna socialdemokratiska

processer, grundade på det irrationella

beslutet att lägga ned KA 2 och därmed

omöjliggöra två fungerande marina baser,

vägt tyngre än sakskäl.

När Försvarsmaktens förbandsverksamhet

går på sparlåga - och de ekonomiska

osäkerheterna även framdeles är mycket

stora - är det särskilt utmanande att

utskottsmajoriteten föreslår omfattande

nyinvesteringar i flygflottiljer,

samtidigt som redan gjorda investeringar,

främst i Ängelholm, inte tillgodogörs

försvaret. Då besparingskraven i stor

omfattning drabbar den flygande

verksamheten och både F 10 och F 16 läggs

ned, samtidigt som flygskolorna flyttas,

försvåras dessutom såväl rekrytering och

utbildning som ombeväpningen till JAS 39

Gripen. Denna utveckling är destruktiv

för de anställda inom Försvarsmakten och

för allmänhetens förtroende den

försvarspolitiska beslutsprocessen.

Utskottsmajoritetens förslag saknar

underlag. Varken investeringsbehov eller

framtida driftskostnader är belysta, än

mindre förutsättningarna för att

verkligen genomföra förslaget och dess

konsekvenser för flygutbildningens och

därmed flygstridskrafternas framtid. Och

huvudfrågan - var den framtida

flygutbildningen skall bedrivas - förblir

dessutom olöst. Vår bedömning är att 700

miljoner kronor av redan gjorda

investeringar går förlorade samtidigt som

det krävs upp till 1,6 miljarder kronor i

nyinvesteringar för att genomföra det

föreliggande majoritetsförslaget. Till

detta kommer investeringar för

flyttningen av GFU och GTU.

Utskottsmajoritetens förslag innehåller

även andra svagheter. Det utgör sannolikt

inte en långsiktigt hållbar organisation

för flygstridskrafterna. I grunden

innebär förslaget fyra flottiljer, med

vardera två JAS-divisioner, en skola för

militär flygutbildning lokaliserad till

endera av dessa flottiljer och en skola i

Uppsala samt ett detachement på Malmen

för specialflyg och tak-tikutveckling för

JAS 39 Gripen. Den ekonomiska neddragning

som regeringen och Centerpartiet tidigare

genomdrivit i riksdagen, med stöd av

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, räcker

enligt vår bedömning till tre, eventuellt

fyra, flygflottiljer. Den nuvarande

likviditetssituationen talar tyvärr för

det lägre alternativet, som enligt

Försvarsmaktens utredning inte vore

möjligt att förena med kravet på rimliga

produktionsförutsättningar för

flygstridskrafterna.

För oss har en rationell organisation

med fyra flygflottiljer, inklusive

flygskolorna, med årliga vinster på

300-400 miljoner kronor varit målet. Vår

strävan att minska kostnaderna för

grundorganisationen har syftat till att

skapa utrymme för en framtida

modernisering och renovering av Gripensy-

stemet.

Under beredningsprocessen har ett icke-

beslut framstått som det sämsta

alternativet. I ljuset av det förslag som

förordas i utskottets betänkande ter sig

emellertid en fördröjning av det slutliga

avgörandet som ett mindre dåligt

alternativ. Riksdagen bör därför enligt

vår mening inte nu fatta bindande beslut

om flygvapnets framtida organisation.

Utskottets såväl som propositionens

förslag bör avslås och förslagen 1-7 i

motion 2000/01:Fö2 bifallas av riksdagen.

Vidare initiativ i ärendet från

försvarsutskottet eller regeringen bör

inväntas innan definitivt beslut fattas i

ärendet.

3. Flygstridskrafternas

organisation m.m. (punkt 1) (kd)

4.

av Åke Carnerö och Margareta Viklund

(båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager vad som i

reservation 2 anförs om

flygstridskrafternas organisation och

Försvarsmaktens flygutbildning.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:Fö1 förslagen 2-4, 2000/01:Fö2

förslagen 1-4, 2000/01:Fö3 förslag 1,

2000/01:Fö4 förslag 1, 2000/01: Fö5

förslag 1, 2000/01:Fö6 och 2000/01:Fö303.

Riksdagen bifaller därmed delvis

motionerna 2000/01:Fö2 förslagen 2 och 3

och 2000/01:Fö5 förslag 3.

Riksdagen avslår därmed propositionens

förslag 1-3 samt motionerna 2000/01:Fö2

förslag 8, 2000/01:Fö3 förslagen 3-5,

2000/01:Fö4 förslag 2, 2000/01:Fö5

förslag 2, 2000/01:Fö302, 2000/01:Fö310

förslag 1, 2000/01: Fö314 förslag 4,

2000/01:Fö315 förslag 1, 2000/01:Fö317

och 2000/01: Fö318 förslag 1.

Ställningstagande

Trots att en majoritet av partierna har

yrkat avslag på Socialdemokraternas och

Centerpartiets minoritetsförslag har det

inte gått att skapa ett majoritetsförslag

utifrån de synpunkter vi framfört.

Socialdemokraterna och Centerpartiet, med

stöd från Vänsterpartiet och Folkpartiet,

har nu format ett gemensamt förslag.

Vi yrkade avslag på proposition

2000/01:35 Samverkan mellan civil och

militär flygutbildning och ansåg att den

militära grundläggande flygutbildningen

(GFU) tills vidare borde stanna kvar i

Ängelholm, att ett centrum för exportstöd

för JAS 39 Gripen borde upprättas i

Ängelholm samt att den militära

flygutbildningens framtida organisation

och innehåll borde genomarbetas utifrån

ett helhetsgrepp på flygstridskrafternas

framtida struktur. Trots att en majoritet

fanns för att avslå propositionen valde

Kristdemokraterna ändå att diskutera

ärendet för att söka nå en stabil

uppgörelse.

För att på bästa sätt tillvarata unik

kompetens, gjorda investeringar, uppnå

synergieffekter samt skapa

handlingsfrihet inför framtida beslut

anser Kristdemokraterna att den

grundläggande flygutbildningen (GFU)

tills vidare borde ha stannat kvar i

Ängelholm och att ett centrum för

exportstöd JAS 39 hade upprättats där.

Bakgrund

Beslutet den 30 mars 2000 att senast den

31 december 2002 lägga ned Skånska

flygflottiljen F 10 i Ängelholm och

samtidigt flytta Krigsflygskolan till

F 16 i Uppsala var felaktigt. Otydligt

redovisade regionalpolitiska skäl blev

orsaken till att Sveriges modernaste

flygflottilj avvecklas trots att stora

summor är investerade sedan 1996 års

försvarsbeslut. Vi hade för avsikt att

ompröva beslutet att avveckla F 10 och

ställde därför upp på utskottets förslag

att inhämta Försvarsmaktens yttrande och

synpunkter.

Vår bedömning är att med F 10 kvar i

Ängelholm, inklusive Flygskolan, skulle

integreringen mellan civil och militär

flygutbildning i nordvästra Skåne kunna

verka inom en rimlig struktur.

Försvarsmaktens förslag innebar en

omprövning, men F 10 befanns där inte

utgöra någon långsiktig lösning.

JAS-omskolningen kräver arbetsro

Den viktiga JAS-omskolningen kan nu

försvåras. Ombeväpningen till JAS 39 och

flygförarutbildningen är mycket känsligt

för störningar under de närmaste tre

åren. Flygförbandens bekymmer de senaste

åren har varit bristen på teknisk

personal och flygförare.

Kristdemokraterna vill ha en

långsiktigt hållbar och rationell

organisation av de svenska

flygstridskrafterna med resurser för en

fortsatt högkvalitativ utveckling. Det är

beklagligt att den socialdemokratiska

regeringen inte förmådde att åstadkomma

en bred politisk samsyn i försvarsfrågan

1999. Då hade det långdragna

flygskoleärendet helt kunnat undvikas och

personalen haft arbetsro. Att nu, när

försvaret saknar pengar, få höra att

flygstridskrafterna kan bli tvingade att

under två månader ställa in

värnpliktsutbildning och annan utbildning

är skrämmande. Det skulle i så fall vara

förödande för exempelvis JAS-

omskolningen! JAS-omskolningen kräver

arbetsro! Utskottets beslut innebär att

gjorda investeringar inte tas till vara.

Handlingsförlamning

Under tiden som försvarsutskottet har

tassat försiktigt i sakfrågan har

regeringen visat prov på

handlingsförlamning och inte kommit med

ett enda förslag till öppning i frågan.

Vi kristdemokrater har ihärdigt försökt

förmå regeringen att komma med någon form

av reaktion på det uppkomna låsta läget,

men så har inte blivit fallet. Detta om

något har förvånat oss. Men vad värre är:

Detta har lett till oro bland Flygvapnets

personal. Genom att medierna har fått

skildringar från utskottets

överläggningar har dessutom spekulationer

om olika flottiljers framtid florerat

runt om i landet.

Fyra flottiljer

Nu har Försvarsmaktens ekonomiska problem

uppdagats. Det har endast gått ett år

sedan det senaste försvarsbeslutet, och

precis som Kristdemokraterna befarade

medför ominriktningen höga

omställningskostnader. Nu väntar

besparingar på den utlovade

kvalitetshöjande förbandsutbildningen.

Vad ger det för signaleffekt när de

svenska flygstridskrafterna skall kunna

delta i den europeiska krishanteringen?

Dessutom har Försvarsmakten signalerat

att den inte behöver samtliga beställda

Gripenplan. Dessa faktorer förstärker

Kristdemokraternas syn att endast fyra

flottiljer behövs. Utskottets förslag är

positivt i den mening att

flygstridskrafterna kommer att bestå av

fyra flygflottiljer och ytterligare en

enhet, dvs. Malmen vid Linköping. Detta

sker dock på bekostnad av att de båda

rekryteringsmagneterna Ängelholm och

Uppsala avvecklas.

Snabbt beslut

Vår bedömning är att det är viktigt att

så fort som möjligt söka nå en flexibel

och hållbar helhetslösning för

flygstridskrafterna med säkerställd

flottiljkapacitet för exportstöd. Ett

snabbt beslut är därför nödvändigt för

att inte störa kontinuiteten i

flygförarutbildningen och JAS-

omskolningen och framför allt för att

skapa en långsiktig arbetsro för den

anställda personalen.

Kristdemokraternas krav har inte kunnat

tillgodoses i den utsträckning vi önskat:

· Samhällsekonomiskt måste gjorda

investeringar utnyttjas för att undvika

kortsiktiga investeringar. Det kan inte

anses försvarbart att förutom gjorda JAS-

investeringar för halva

flygstridskrafternas behov investera i

ytterligare tre flottiljer, när i

dagsläget sammanlagt endast fyra behövs.

·

· Precis när Krigsflygskolan

kommit upp i full kapacitet efter

flyttningen från Ljungbyhed föreslås nu

en ny omlokalisering till en av de fyra

flottiljerna. Krigsflygskolan skall inte

i onödan flytta omkring! För att bevara

handlingsfrihet och kompetens inför en

eventuell framtida europeisk

flygförarutbildning, där Sverige skulle

kunna få en av utbildningsplattformarna,

borde Flygskolan ha varit kvar på F 10

tills vidare.

·

· Ett krympande flygvapen måste

ges så goda förutsättningar som möjligt

för personal- och kompetensförsörjning,

vilket har fastslagits av riksdagen. De

goda personalförsörjnings- och

rekryteringsmöjligheter som finns i

Sydsverige och Mälardalen försvagas.

·

· Kompetens handlar om människan i

Försvarsmakten. När Sverige skall bygga

upp den moderna försvarsmakt som skall

hantera morgondagens krav handlar det

alltså om mänsklig kompetens, som är en

färskvara. Skall flygstridskrafterna

kunna nå de operativa krav som ställs

utifrån försvarets fyra huvuduppgifter

måste dess grundorganisation säkerställa

att vi hittar den kvalificerade personal

som krävs för en stabil

anpassningsförmåga. Då försvaret skall

ominriktas för att möta dagens och

framtidens hot, är det viktigt att det

sker under en ordnad process och utifrån

rätta grunder.

·

5. Flygstridskrafternas

organisation m.m. (punkt 1) (mp)

6.

av Lars Ångström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager vad som i

reservation 3 anförs om

flygstridskrafternas organisation och

Försvarsmaktens flygutbildning.

Riksdagen bifaller därmed propositionens

förslag 2 och motionerna 2000/01:Fö1

förslag 2, 2000/01:Fö2 förslagen 2 och 3,

2000/01:Fö3 förslag 4, 2000/01:Fö5

förslag 2, 2000/01:Fö6, 2000/01:Fö303 och

2000/01:Fö314 för-slag 4.

Riksdagen bifaller därmed delvis

motionerna 2000/01:Fö1 förslag 1,

2000/01: Fö2 förslagen 1, 5 och 6,

2000/01:Fö3 förslag 1, 2000/01:Fö4

förslag 1 och 2000/01:Fö5 förslagen 1 och

3.

Riksdagen avslår därmed propositionens

förslag 1 och 2 samt motionerna

2000/01:Fö1 förslag 4, 2000/01:Fö2

förslagen 4 och 8, 2000/01:Fö3 förslagen

3 och 5, 2000/01:Fö4 förslag 2,

2000/01:Fö302, 2000/01:Fö310 förslag 1,

2000/01:Fö315 förslag 1, 2000/01:Fö317

och 2000/01:Fö318 förslag 1.

Ställningstagande

Det råder enighet om att det inte längre

existerar något militärt hot mot Sverige

under överskådlig framtid. Under 1990-

talet minskade militärutgifterna i Europa

med 50 %, i Ryssland minskade de med 90

%. I Sverige har regeringen och

Centerpartiet beslutat att de endast

skall minska med 10 %. Det finns ett

fortsatt behov av minskade

militärutgifter i Sverige. Den militära

verksamhet som regeringen tillsammans med

Centerpartiet och Vänsterpartiet fattat

beslut om är alldeles på tok för

omfattande. Det har också bekräftats av

stora budgetunderskott i försvarets

ekonomi. Det finns mot bakgrund av icke

existerande hot och behov av fortsatta

militära utgiftsminskningar ingen

anledning att behålla flygverksamhet på

fem verksamhetsställen. Utskottet borde i

stället ha beslutat att det lämpliga vore

att i en fortsatt militär nedrustning

minska antalet flygflottiljer till tre.

Utifrån tidigare utskottsbeslut om att

välja flottiljer med utgångspunkt i de

som i dag fortfarande existerar fysiskt,

torde F 10 i Ängelholm, F 7 i Såtenäs och

F 21 i Luleå utifrån såväl ekonomiska

aspekter, miljöhänsyn som behov vara de

tre mest lämpade att behålla.

Ett behållande av F 10 innebär att en

dyrbar flytt av Flygskolan inte behöver

göras och att en ökad samordning med den

civila flygskolan i Ljungbyhed är möjlig.

Förutom samordningsvinster innebär det

också att de flera hundra miljoner kronor

som investerats av skattebetalarnas

pengar det senaste året på F 10 inte

kastas bort. Nya korsande banor behöver

inte heller byggas då sådana redan finns.

En flyttning till exempelvis F 21 av den

begränsade verksamhet som efter

nedläggningsbeslutet 2000 fortfarande

bedrivs vid F 16 skulle möjliggöra en

civil och dynamisk utveckling i Uppsala

kommun, vilken i dag har hindrats på

grund av flygvapnets verksamhet.

7. Exportstöd (punkt 3) (kd)

8.

av Åke Carnerö och Margareta Viklund

(båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 3 borde ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager vad som i

reservation 4 anförs om exportstöd.

Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:Fö1 förslag 3 och avslår

motionerna 2000/01:Fö2 förslag 7 och

2000/01:Fö3 förslag 2.

Ställningstagande

I riksdagens beslut den 30 mars 2000

utifrån proposition 1999/2000:30 Det nya

försvaret underströks att stödet till

svensk försvarsindustris

exportansträngningar har fortsatt stor

betydelse. En förutsättning för en

framgångsrik försäljning av JAS 39 Gripen

är att Sverige kan erbjuda flygförare och

tekniker utbildning.

Flygvapnets verksamhet måste bedrivas

på ett sådant sätt att man inte riskerar

att hamna i en situation där

flygförarutbildning ställs mot

exportstöd. Att tillvarata och

säkerställa unik kompetens och

flottiljkapacitet för exportstöd i närtid

är därför viktigt. Utskottsmajoriteten

erkänner att ett eventuellt exportstöd

fram t.o.m. år 2004 kan komma att påverka

genomförandetempot i den egna

omskolningen.

Ett sådant stöd kommer att ta resurser

från den svenska ombeväpningen. För

närvarande finns två flottiljer som

opererar med JAS 39 Gripen. F 10 har i

dag en stor del av landets JAS-tekniker

och är fullt utbyggt för flygtjänst med

JAS 39 Gripen. Inga merkostnader

erfordras således om man väljer F 10 som

bas för exportstöd.

Förutom tillgång till en flottilj för

utbildning av såväl svenska som utländska

flygförare och tekniker, på linjen, kan

funktionsskolorna i Halmstad (FMHS)

utnyttjas för grundutbildning av teknisk

personal. Gjorda investeringar kan

således tillvaratas på ett optimalt sätt

om exportstödet lokaliseras till F 10.

Kristdemokraterna anser därför att ett

centrum för exportstöd för JAS 39 Gripen

bör upprättas i Ängelholm.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har

föranlett följande särskilda yttranden. I

rubriken anges inom parentes vilken punkt

i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

1. Flygstridskrafternas

organisation m.m. (punkt 1) (s)

av Karin Wegestål (s).

Försvarsutskottet har begärt och fått en

utredning från Försvarsmakten om

flygstridskrafternas framtida

grundorganisation. Försvarsmakten lämnade

sex förslag, varav fem innehöll F 10 och

fyra F 16. Nu har utskottsmajoriteten

beslutat att de båda flottiljer som varit

flygvapnets flaggskepp skall läggas ned.

Försvarsmaktens synpunkter har inte

använts i utskottet.

Regeringen har inte kunnat få majoritet

för sin proposition, som egentligen rör

flygskoleverksamheten. Utskottet har

därför i flera månader försökt finna

lösningar. Till slut avslogs regeringens

proposition av utskottet. Allt en följd

av att beslutet om det framtida

flygvapnet, i mars 1999, blev mycket

kontroversiellt och av många experter ses

som en katastrof.

I förslaget som föregick beslutet blev

fyra föreslagna flottiljer i stället sex.

Från det att F 10, F 7, F 16 och F 21

föreslagits utgöra grundorganisationen,

förordades att F 10 skulle läggas ned,

trots pågående investeringar för två

beslutade JAS 39 Gripen-divisioner samt

att en komplett och ny välfungerande

flygskola finns på F 10. Flottiljerna F 4

och F 17 lades tillbaka i förslaget.

F 10, som ensamt hade speciell kompetens,

fick vara kvar till den 31 december 2002.

Flygskolans placering skulle lösas vid

ett senare tillfälle. Vid Försvars-

maktens presentation inför utskottet

angavs att beslutet att byta ut F 10 mot

F 17 i Kallinge var rent

regionalpolitiskt. Försvarsmakten

accepterade detta men markerade att man

från försvarspolitisk synpunkt ansåg att

F 10 skulle vara kvar.

Motivet ändrades samma eftermiddag till

att i stället vara att F 10 hade sämre

luftrumsbetingelser. Detta

nedläggningsförslag var så

uppseendeväckande att det inte gick att

undvika debatt. Beslutsprocessen i

riksdagen utsattes dessutom för påverkan

från försvarsledningens sida.

Det är dessa förhållanden som gjort att

flera riksdagspartier inte längre stod

bakom det kontroversiella beslutet, utan

ville använda gjorda investeringar och

behålla F 10 och Flygskolan, som är i

full funktion och som det fortfarande

finns handlingsfrihet med.

Ansvariga politiker har naturligtvis

svårt att acceptera att nya

investeringskostnader och kostnader för

effektivitetsförluster i verksamheten

skall belasta försvarets redan dåliga

ekonomi. Det är i dag svårt att driva den

reguljära utbildningsverksamheten.

Försvarsmakten behöver för detta ändamål

en förstärkning på 700 miljoner kronor.

De som nu har initiativet i

försvarsfrågan med Folkpartiet och

Vänstern i täten, två partier som brukar

bjuda under varandra när det gäller

minskade anslag till försvaret, har nu

råd att betala för en ny JAS 39-flottilj

och en ny flygskola inklusive

effektivitetsförsluster, till ett pris av

uppskattningsvis 1 500 miljoner kronor.

Jag påpekade i kammaren den 19 mars

2000 att det då aktuella beslutet skulle

komma att vila på felaktig grund om man

hävdade att luftrumssituationen var sämre

i Ängelholm än i Kallinge. Inget underlag

som visade på en sämre situation i

Ängelholm presenterades.

I remissyttrandet från Luftfartsverket

inför den nu aktuella propositionen angav

Luftfartsverket att det vid två

tillfällen redovisat inför utskottet att

det inte finns någon skillnad mellan de

flottiljerna när det gäller luftrummet.

Ändå tas detta upp igen som ett skäl för

att lägga ned F 10.

Då samma felaktiga underlag åter

används även denna gång kan jag inte

ansluta mig till majoritetens beslut. Jag

kan inte heller ställa mig bakom att

gjorda investeringar för F 10 och

flygskolan inte skall användas, utan att

nya investeringar skall göras en gång

till fast någon annan stans. Därigenom

kan jag inte heller acceptera

nedläggningen av F 10 och flyttningen av

flygskolan därifrån.

2. Flygstridskrafternas

organisation m.m. (punkt 1) (v)

av Berit Jóhannesson och Stig

Sandström (båda v).

Utskottets ställningstagande är bra då

det konfirmerar det beslut som riksdagen

tog den 30 mars 2000 om fyra

flygflottiljer. Dock ser Vänsterpartiet

behov av ytterligare reduceringar av

flygvapnets omfattning i framtiden.

Beslutet innebär vidare att regeringen

inte skall återkomma för beslut om den

slutliga placeringen av flygskolorna.

Vänsterpartiet förutsätter att

lokaliseringsbeslutet tar hänsyn till och

inte försvårar de samordningsvinster som

kan göras med den civila statliga

flygskolan (TFHS). Detta gäller framför

allt utbildningen inom allmänna

teoretiska ämnen som aerodynamik,

meteorologi och grundläggande navigation

samt den möjlighet som det ger att ge

militära piloter kunskap om och

utbildning inom de civila flygsystemen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag