Bet. 2000/01:FöU3

Försvarsutskottets betänkande

2000/01:FÖU03

Försvarsmaktens fartygsunderhåll, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga 2

2000/01

FöU3

Redogörelse för ärendet och dess beredning

Bakgrund

Propositionen är i huvudsak en uppföljning av det

beslut som riksdagen fattade våren 2000 (prop.

1999/2000:30 Det nya försvaret, bet. 1999/2000:FöU2,

rskr. 1999/2000:168 samt prop. 1999/2000:97 Vissa

organisatoriska frågor inom Försvarsmakten m.m.,

bet. 1999/2000:FöU7, rskr. 1999/2000:250, bet.

1999/2000:FöU8, rskr. 1999/2000:251).

Regeringen föreslog i propositionen Det nya

försvaret att Civil-befälhavaren i Södra

civilområdet, Civilbefälhavaren i Mellersta civil-

området och Civilbefälhavaren i Norra civilområdet

skall läggas ned den 31 december 2000. Riksdagen

beslutade i enlighet med regeringens förslag.

I propositionen Det nya försvaret angav

regeringen att inriktningen för Försvarsmaktens

fartygsunderhåll bör vara att ansvaret för att

genomföra det framtida marina fartygsunderhållet

läggs på civil varvsindustri. Regeringen framhöll

dock att vissa frågeställningar först bör klaras ut.

I samband med att propositionen beslutades gav

regeringen Försvarsmakten i uppdrag att, i samverkan

med Försvarets materielverk, redovisa under vilka

förutsättningar och till vilka kostnader civil

varvsindustri kan svara för genomförandet av det

marina fartygsunderhållet i anslutning till de

föreslagna marina fartygsbaserna. Vidare ingick i

uppdraget att redovisa hur de övriga verksamheter

som i dag bedrivs inom och i anslutning till

Musköanläggningen, t.ex. verkstads- och

vapenfunktionerna samt reservdelsförråd och

sjöbevakningscentral, påverkas om ansvaret för

genomförandet av det marina fartygsunderhållet läggs

på civil varvsindustri och om Ostkustens

marinkommando läggs ned. Regeringen informerade

också riksdagen om att regeringen vid behov avsåg

återkomma till riksdagen i denna fråga.

Försvarsmakten redovisade resultatet av uppdraget

den 1 mars 2000.

För att ytterligare belysa kopplingen mellan

underhållsåtgärder och nyproduktion för Kockums AB

uppdrog regeringen åt Försvarets materielverk att, i

samråd med Försvarsmakten, redovisa en bedömning av

i vilken omfattning Försvarsmaktens fartygsunderhåll

inklusive halvtidsmoderniseringar bör genomföras av

Kockums AB för att väsentlig kompetens avseende

nyproduktion av fartyg och särskilda teknikområden

skall kunna behållas och vidareutvecklas vid

företaget. Därutöver ingick i uppdraget att, med

beaktande av resultatet från redovisningen den 30

juni 2000, redovisa förslag till ett affärsmässigt

genomförande av Försvarsmaktens fartygsunderhåll.

Försvarets materielverk redovisade resultaten av

uppdragen den 28 juni respektive den 29 september

2000.

Regeringen har den 23 juni 1999 uppdragit till

Överstyrelsen för civil beredskap att efter samråd

med berörda myndigheter och Svenska kommunförbundet

redovisa såväl det statliga som det kommunala

behovet av totalförsvarspliktiga inom det civila

försvaret efter 2001. Uppdraget redovisades den 24

februari 2000 samt den 29 september 2000.

Förslagen i föreliggande proposition har beretts

med berörda myndigheter.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Lagförslaget

Regeringens förslag

Regeringen förslår att lagen (1988:97) om

förfarandet hos kommunerna,

förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m. ändras för att återspegla den

nya ledningsstrukturen för civilt försvar.

Skälen för regeringens förslag

Skälen för regeringens förslag är att regeringen i

proposition 1999/2000:30 föreslog att

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet,

Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet och

Civilbefälhavaren i Norra civilområdet skall läggas

ned den 31 december 2000. Riksdagen beslutade i

enlighet med regeringens förslag (bet.

1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Mot bakgrund

av detta bör en ändring ske i lagen (1988:97) om

förfarandet hos kommunerna,

förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m. Ändringen innebär att

civilbefälhavaren i 13 § tas bort. Regeringen får

alltjämt överlåta på länsstyrelserna att fullgöra

uppgifter som enligt 8 kap. regeringsformen ankommer

på regeringen och att besluta att en lag i ett visst

ämne skall börja tillämpas. Föreskrifter härom finns

i förordningen (1988:1215) om förfarandet hos

kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och

domstolarna under krig eller krigsfara m.m.

Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll

Regeringens förslag

Regeringens förslag är att inriktningen av

Försvarsmaktens fartygsunderhåll skall vara att

verksamheten vid Muskö örlogsvarv överförs till i

första hand civil industri och, om detta inte är

möjligt, i andra hand till annan verksamhetsform.

Inriktningen skall vidare vara att Försvarsmaktens

upphandling av marint fartygsunderhåll så långt

möjligt skall ske på affärsmässiga grunder. Hänsyn

skall därvid tas till behovet av att

nyproduktionskompetens hos civil varvsindustri kan

bibehållas och utvecklas samt av en rationell

förbandsproduktion.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen framhöll i propositionen Det nya

försvaret följande vad gäller Försvarsmaktens

framtida behov av fartygsunderhåll.

Den framtida militära organisationen kommer från

ungefär år 2004 att innehålla betydligt färre

fartyg än i dag. Det innebär också att det totala

underhållsbehovet liksom behovet av

torrsättningsresurser för mer kvalificerat

underhåll minskar. I dag bedrivs underhåll både

vid Muskö örlogsvarv och vid Kockums AB i

Karlskrona. För att få en rationell verksamhet

framöver krävs dock att det marina

fartygsunderhållet koncentreras. En viktig resurs

i sammanhanget är kompetens för produktion av nya

fartyg och fartygstyper. Denna produktionsresurs

finns i dag vid Kockums AB i Karlskrona.

Regeringen anser att det är av vikt att

produktion och underhåll så långt möjligt hålls

samman för att på bästa sätt utveckla dessa

kompetenser. Inriktningen bör därför vara att

ansvaret för att genomföra det framtida marina

fartygsunderhållet läggs på civil varvsindustri.

Vissa frågeställningar bör dock klaras ut. Den

viktigaste frågan är hur nödvändiga resurser för

underhåll kan säkerställas i anslutning till de

framtida fartygsförbandens baseringar.

I propositionen Vissa organisatoriska frågor inom

Försvarsmakten m.m. föreslog regeringen att en ny

organisationsenhet skulle bildas för Försvars-

maktens underhållstjänst och stödverksamhet vari

bl.a. verksamheten vid Muskö örlogsvarv föreslogs

inordnas. Försvarsutskottet framhöll dock att innan

bindande beslut fattas av regeringen eller

Försvarsmakten i fråga om Muskövarvets framtid borde

regeringen återkomma till riksdagen i frågan.

Under den grundläggande utbildningen opererar

förbanden en stor del av tiden kustnära för att

personalen skall få kunskap om olika kustområden och

lokala förhållanden. Under senare delen av

utbildningen opererar stridsfartygen till havs, men

i huvudsak i farvatten utanför sina hemmabaser.

Sålunda sker huvuddelen av förbandsutbildningen i

anslutning till förbandens baseringsområde.

Därmed kommer också de framtida huvudsakliga

övningsområdena att förläggas till Stockholms- och

Karlskronaområdena.

Deltagande i underhållsåtgärderna utgör en naturlig

del i besättningens utbildning både under övningar

till sjöss och under fartygens planerade underhåll

vid varv.

Under årsöversynen genomförs även annan

utbildning, ofta förlagd till andra fartyg i

förbandet.

Vid generalöversyn, som genomförs ungefär vart

sjätte år, avrustas fartygen och endast ett fåtal

befäl deltar i underhållsåtgärderna som biträdande

kontrollant för beställaren.

Den mest omfattande typen av fartygsunderhåll är

den s.k. halvtidsmoderniseringen, vilken genomförs

ca 12 år efter leverans. I praktiken utgör denna typ

av underhåll en blandning av underhålls- och

modifieringsåtgärder. Halvtidsmoderniseringen

innebär att väsentliga delar på fartyget kan komma

att bytas ut, ny utrustning kan monteras och

ombyggnationer kan förekomma, allt beroende på

graden av slitage och behovet av ny eller

moderniserad utrustning. En halvtidsmodernisering

innebär att fartyget är borta från

utbildningsverksamheten i ett till två år.

I samma takt som antalet ytstridsfartyg och ubåtar

minskar ökar betydelsen av att även minska den tid

som fartygen måste tas ur förbandsproduktionen.

Enligt regeringens bedömning har därmed tillgången

till varvsresurser i närheten till fartygsbaserna,

och då särskilt möjligheten till torrsättning av

flera fartyg samtidigt, stor betydelse för

Försvarsmaktens förmåga att bedriva sjöoperativ

verksamhet i enlighet med statsmakternas beslut.

Den industri i Sverige som i dag har förmåga att

vara leverantör till Försvars-makten av

kvalificerade ubåts- och ytstridsfartygssystem är

Kockums AB. Kockums AB är ett helägt dotterbolag

till tyska Howaldswerke-Deutsche Werft AG (HDW) och

har sitt huvudkontor i Malmö. Där bedrivs även

utveckling och projektledning av ubåtsprojekt. Vid

företagets anläggningar i Karlskrona bedrivs

utveckling av ytfartygsprojekt samt produktion för

hela det örlogsmarina programmet, inkluderande

nybyggnation, modifieringar och översyner. Kockums

AB:s förmåga att agera som leverantör till Försvars-

makten av kvalificerade ubåts- och

ytstridsfartygssystem ställer krav på kompetens inom

bl.a. områdena projektering och systemintegration,

konstruktion, produktion, driftsättning samt

provning. Därutöver måste företaget även i framtiden

kunna utveckla kompetens inom olika teknikområden.

Huvuddelen av Försvarsmaktens större

ytstridsfartyg och samtliga ubåtar har levererats av

Kockums AB. Även den nya korvettklassen (benämnd

Visby), som kommer att utgöra en betydande del av

Försvarsmaktens framtida sjöoperativa förmåga,

levereras av Kockums AB. Företaget innehar därmed

väsentlig kompetens vad gäller produktion av nya

fartygstyper samt vidmakthållande och

vidareutveckling av befintliga fartyg. Denna

kompetens tillsammans med bl.a. Försvarsmaktens och

Försvarets materielverks beställarkompetens har

bidragit till att företaget i dag besitter unik

förmåga att skapa tekniska lösningar anpassade till

specifika svenska förhållanden.

Försvarets materielverk har i ärendet

(Fö2000/1598/MIL) bedömt att generalöversyner,

årsöversyner, avhjälpande underhåll och

haveriåtgärder inte är av primär betydelse avseende

kompetensöverföring till nyproduktion av fartyg och

därmed sammanhängande särskilda teknikområden. De

mer kvalificerade halvtidsmoderniseringarna av

ubåtar och korvetter har däremot betydelse för

kompetensöverföringen genom återföring av

erfarenheter. Vidare menar Kockums att volymen

underhållsåtgärder har betydelse för företagets

förmåga att kunna behålla och vidareutveckla

väsentlig kompetens och för företagets fortsatta

förmåga att leverera kvalificerade fartyg till

Försvarsmakten. I detta ligger att kompetenserna

inom olika teknikområden måste ha en viss volym för

att kunna vidareutvecklas. Försvarsmaktens

beställning av fartygsunderhåll hos Kockums AB kan

därutöver utgöra en referens vid export av bl.a.

fartyg, genom att Kockums AB kan visa på

Försvarsmaktens förtroende för företaget.

Regeringen anser att det även i fortsättningen är

viktigt att Sverige har tillgång till kompetens att

producera och underhålla stridsfartyg anpassade till

specifika svenska förhållanden. Regeringens

fortsatta inriktning är att ansvaret för att

genomföra det framtida marina fartygsunderhållet

läggs på civil varvsindustri för att dessa

kompetenser fortsatt skall kunna vidareutvecklas.

För att erfarenhetsöverföring från underhåll skall

kunna bidra till bibehållandet av viktig kompetens

krävs bl.a. fungerande system för dokumentation av

erfarenheter och kompetensöverföring inom industrin

och system för uppföljning av kompetensutvecklingen

inom Försvarets materielverk.

Försvarsmaktens fartygsinnehav skall, enligt

riksdagsbeslut, minska till cirka hälften vad avser

de mer kvalificerade fartygstyperna, korvetter och

ubåtar, fr.o.m. 2004. Målbilden som ligger till

grund för detta beslut sträcker sig till ca 2010.

Fokus för ett resonemang om upphandling av

Försvarsmaktens fartygsunderhåll bör därmed läggas

på tidsperioden 2004-2010.

Försvarets materielverk har i en rapport den 28

september 2000 analyserat på vilka grunder

Försvarsmaktens fartygsunderhåll bör upphandlas.

Myndigheten menar att det mer omfattande underhållet

av ubåtar bör genomföras sammanhållet på grund av

den komplexa ubåtstekniken och med hänsyn till

ubåtssäkerhetsfrågor. Detta skulle enligt

myndighetens bedömning säkerställa specifika

kompetenser för genomförande av ubåtsunderhåll.

Därutöver anser Försvarets materielverk att en stor

del av halvtidsmoderniseringarna och underhållet av

mindre fartyg bör upphandlas i konkurrens.

Försvarets materielverk lyfter även upp frågan om

att staten, för att säkerställa en kompetensprofil

hos Kockums, bör teckna ett kompetensavtal med

HDW/Kockums för att möjliggöra en genomlysning och

anpassning av kompetensområden till aktuellt behov

mellan Försvarets materielverk och företaget.

Offentlig upphandling skall enligt huvudregeln ske

i konkurrens. Regeringen kan dock besluta om

undantag från bestämmelserna i lagen (1992:1528) om

offentlig upphandling om det är nödvändigt med

hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska

intressen, t.ex. genom riktad upphandling.

Regeringen anser att delar av upphandlingen av

fartygsunderhåll har sådan effekt på de sjöoperativa

förbandens behov av långsiktig materielförsörjning

att riktad upphandling bör övervägas.

Under förutsättning av att riksdagen godkänner den

av regeringen föreslagna inriktningen för hur det

marina fartygsunderhållet bör upphandlas påverkas

Försvarsmaktens möjligheter att koncentrera

fartygsunderhållet till Muskö örlogsvarv. Varvet,

som i dag drivs av Försvarsmakten, kan då inte få en

sådan beläggning grundad enbart på det marina

fartygsunderhållet att verksamheten även på sikt kan

drivas rationellt.

I juni 1994 tillsatte regeringen en utredning för

att närmare granska förutsättningarna för ett ändrat

huvudmannaskap för Muskö örlogsvarv. Utredningen

fann att Muskövarvets verksamhet inte lämpar sig för

drift utanför försvarets ägo och att ett aktiebolag

inte skulle ha möjlighet att operera på ett

marknadsmässigt och företagsmässigt sätt med de

stora begränsningar som skulle behöva gälla. Hösten

1995 behandlade riksdagen Muskö örlogsvarvs framtid

(prop. 1995/96:11, bet. 1995/96:FöU2, rskr.

1995/96:105). Riksdagen beslutade att verksamheten

vid varvet skall förbli under statligt

huvudmannaskap och att inriktningen borde vara att

inte bolagisera eller privatisera varvs-

verksamheten.

Under 1990-talet har en genomgripande förändring

skett i vår omvärld, det säkerhetspolitiska läget

har förändrats avsevärt och Försvarsmakten har

påbörjat en omfattande omstrukturering. Mot den

bakgrunden finner regeringen att det inte nu längre

föreligger några principiella skäl mot att

Muskövarvets verksamhet bedrivs av annan än staten.

Regeringen anser därför att det bör prövas om

verksamheten vid Muskö örlogsvarv kan överlåtas till

civil industri. Om sådan överlåtelse inte är möjlig,

bör i andra hand en annan verksamhetsform prövas.

Vidare avser regeringen att pröva vilka åtgärder som

behöver vidtas för att även civilt fartygsunderhåll

skall kunna bedrivas vid Muskö örlogsvarv.

Behovet av totalförsvarspliktiga inom civilt

försvar

Regeringens bedömning

Regeringens bedömning är att den säkerhetspolitiska

utvecklingen medger att utbildningen av

totalförsvarspliktiga beredskapsmän för det

kommunala behovet kan upphöra fr.o.m. 2002.

Inriktningen vad gäller utbildningsvolymen av övriga

totalförsvarspliktiga med en längre grundutbildning

än 60 dagar för det kommunala behovet bör i

planeringen vara 700 och för det statliga behovet

520 utbildade. Det bör göras en översyn av behovet

av totalförsvarspliktiga inom

utbildningskategorierna.

Skälen för regeringens bedömning

Skälen för regeringens bedömning är att regeringen i

1996 års försvarsbeslut angav att det skulle ske en

successiv utökning av antalet totalförsvarspliktiga

under försvarsbeslutsperioden (prop. 1996/97:4).

Utbildningen syftar dels till att stärka kommunernas

krigsorganisation (beredskapsmän och räddningsmän,

sanerare och ammunitionsröjare), dels till att

stärka statliga myndigheters förmåga att hantera en

krigssituation (flygplatsbrandmän,

banverksreparatörer, linjereparatörer etc.).

Inriktningen som angavs i försvarsbeslutet var att 5

000 totalförsvarspliktiga skulle ha utbildats för

det civila försvarets behov vid utgången av

försvarsbeslutsperioden. Regeringen menade dock att

det fanns osäkerheter i planeringen då kommunernas

planering för räddningstjänsten i krig inte var

färdig och behovet av pliktpersonal därmed inte var

känt. I anslutning till den säkerhetspolitiska

kontrollstationen skulle enligt regeringen en

förnyad bedömning göras av fördelningen av

totalförsvarspliktiga för utbildning inom det civila

respektive det militära försvaret.

I propositionen Förändrad omvärld - omdanat

försvar (prop. 1998/99:74) ansåg regeringen att

utbildningsvolymen vad gäller antalet

totalförsvarspliktiga för det kommunala behovet

borde minska från 3 000 till 1 500

totalförsvarspliktiga.

Regeringen uppdrog den 23 juni 1999 åt

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) att efter

samråd med berörda myndigheter och Svenska

kommunförbundet redovisa såväl det statliga som det

kommunala behovet av totalförsvarspliktiga inom det

civila försvaret efter 2001. Överstyrelsen föreslog

i sin redovisning från den 24 februari 2000 att

utbildningsvolymen av totalförsvarspliktiga kunde

minska från 2 060 till 900. I en kompletterande

redovisning den 29 september 2000 föreslog ÖCB en

något justerad utbildningsvolym - totalt 920

grundutbildade totalförsvarspliktiga per år.

Bemanningsansvariga statliga myndigheter och Svenska

kommunförbundet delar ÖCB:s bedömning. Statens

räddningsverk anser däremot att utbildningsvolymen

vad gäller räddningsmän, sanerare och

ammunitionsröjare totalt borde öka från dagens

utbildningsvolym om 700 totalförsvarspliktiga per år

till ca 900.

Regeringen anser i likhet med ÖCB att en viss

neddragning av utbildningsvolymen vad gäller

totalförsvarspliktiga för det civila försvarets

behov kan ske. Mot bakgrund av den

säkerhetspolitiska utvecklingen har behovet av att i

nuläget utbilda totalförsvarspliktiga minskat, och

regeringen bedömer att utbildningen kan anstå till

de i propositionen Förändrad omvärld - omdanat

försvar (prop. 1998/99:74) angivna

anpassningsperioderna. Regeringen anser därför att

antalet utbildade bör reduceras jämfört med dagens

utbildningsvolym. Behovet kan preliminärt uppskattas

till drygt 1 200 utbildade totalförsvarspliktiga

fr.o.m. 2002 varav 700 för kommunala behov och 520

för statliga behov. Regeringen har den 16 november

2000 uppdragit åt ÖCB att redovisa konsekvenserna

för den civila ekonomiska planeringsramen vid en

neddragning av utbildningsvolymen till totalt 900

civilpliktiga. Uppdraget skall redovisas senast den

1 mars 2001.

Utbildningen av beredskapsmän skall enligt

regeringen upphöra, men det skall finnas en fortsatt

planering för hur utbildningen skall kunna

återupptas i händelse av ett förändrat

säkerhetspolitiskt läge. Vidare anser regeringen att

utbildningen av banverksreparatörer kan upphöra och

att utbildningen av ställverksreparatörer kan slås

ihop med utbildningen till linjereparatörer.

Regeringen anser att det bör ske en översyn av

övriga utbildningskategorier för det civila

försvarets behov.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen

under 2001 i frågan om utbildningsvolymer för det

civila försvarets behov för tiden efter 2002.

Motionernas huvudsakliga innehåll

Moderata samlingspartiet anser i Fö12 (m kommitté)

att en allvarlig suboptimering har skett av de

resurser som avdelas för försvarsansträngningarna.

Det gäller bl.a. uppsättandet av s.k. civila

beredskapsstyrkor. Förslaget var illa underbyggt när

det först presenterades, och kritiserades enligt

motionärerna hårt av riksdagen. Enligt Moderata

samlingspartiet borde förslaget inför 1996 års

försvarsbeslut om uppsättandet av civila

beredskapsstyrkor avslagits av riksdagen. Enligt

motionärerna bör därför riksdagen besluta att

grundutbildningen av totalförsvarspliktiga till

civila beredskapsstyrkor skall upphöra.

Moderata samlingspartiet framhåller i Fö13 (m

kommitté) att propositionen innebär att regeringen

begär ett fritt mandat för utformningen av

fartygsunderhållet. Enligt Moderata samlingspartiet

skall underhållet upphandlas i konkurrens. På sikt

bör även fartygsunderhåhll av icke specifik karaktär

upphandlas i konkurrens, bl.a genom att fristående

leverantörer anlitas för denna typ av verksamhet.

Underhållsåtgärder som följd av haverier och

årsöversyner måste enligt motionärerna kunna

genomföras vid de två marina baserna samt kunna

organiseras även inom andra geografiska områden för

att Försvarsmakten skall kunna bedriva sjöoperativ

verksamhet i linje med statsmakternas beslut.

Skall Försvarsmakten ha tillgång till tillräckliga

underhållsresurser måste Musköanläggningen helt

eller delvis behållas med en ökad samverkan med det

förbandsanknutna underhållet. Muskö örlogsvarv bör

således tills vidare behållas i Försvarsmakten och

på sikt överföras till Försvarsmaktens kommande

gemensamma organisation för underhållstjänst och

stödverksamhet. Muskö örlogsvarv bör därutöver

utveckla förmåga att tillfälligt organisera

underhållsproduktion inom andra geografiska områden

än de marina huvudbaserna.

Propositionen bör därför avslås (förslag 1).

Riksdagen bör i stället tillkännage för regeringen

vad som anförts i motionen om organiserandet av

fatygsunderhållet (förslag 2).

Kristdemokraterna konstaterar i Fö14 (kd kommitté)

att det från år 2004 kommer att finnas betydligt

färre fartyg än i dag. I praktiken rör det sig om

nästan en halvering av antalet fartyg. Detta innebär

att underhållsbehovet och behovet av

torrsättningsresurser minskar.

Kristdemokraterna anser att propositionens förslag

till inriktning av det framtida fartygsunderhållet

bör ligga till grund för förhandlingar med civil

industri. Behovet av underhållskapacitet direkt

knuten till marinbaserna bör uppmärksammas. Därför

måste Muskövarvet behållas (förslag 1).

Kristdemokraterna vill poängtera att det även i

fortsättningen kommer att behövas resurser för

årsöversyner, akut underhåll och haverier i både

Stockholmsområdet och Karlskronaområdet. Något annat

är inte rimligt ur service- och

tillgänglighetssynpunkt. För att hålla de marina

stridskrafterna i insatsorganisationen i tjänst i så

hög grad som möjligt krävs goda och snabbt

tillgängliga varvsresurser för att minska den tid

som fartygen måste tas ur tjänst. Riksdagen bör

tillkännage för regeringen att det är av vital

betydelse att det finns underhållskapacitet i både

Stockholm (Muskö) och Karlskrona (förslag 2).

När det gäller upphandlingen av det framtida

fartygsunderhållet vill Kristdemokraterna framföra

följande faktorer för att säkerställa den svenska

marinens framtida utvecklingsmöjligheter. Underhåll

av kvalificerade stridskrafter bygger på

långsiktighet. Ett industriavtal måste därför bl.a.

innehålla långsiktiga försäkringar om nödvändig

systemkännedom och funktionskompetens, krav i fred,

kris- och krigssituationer, lokaliseringar, framtida

bolagsförändringar så att inte Försvarsmaktens

förutsättningar att bedriva sin verksamhet

äventyras, vilket riksdagen bör ge regeringen till

känna (förslag 3).

I motion Fö15 av Berit Jóhannesson och Stig

Sandström (båda v) pekar motionärerna på att

ubåtsunderhållet i sin helhet skall förläggas till

Kockums AB. Det innebär att konkurrensen inom

området försvåras. Kockums AB - som är ett privat

utlandsägt varv - skulle på Försvarsmaktens

bekostnad kunna få en monopolställning vad avser

ubåtsunderhåll. Regeringen bör därför i den fortsatt

handläggningen uppmärksamma den risk för

monopolsituation som kan uppstå (förslag 1).

Om varvet säljs till en privat ägare ar det

viktigt att köparen garanterar ett långsiktigt

ansvar. Motionärerna pekar på ett alternativ där

varvet ombildas till ett statligt ägt aktiebolag

fristående från Försvarsmakten. Det är angeläget att

söka civila beställare till varvet och bredda

orderstocken för att bevara arbetstillfällen. Därför

bör riksdagen tillkännage för regeringen att den

utarbetar en strategi för att öka det civila

innehållet i det nuvarande Muskövarvet (förslag 2).

I motion Fö16 anser Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

att propositionen inte är särskilt klart utformad

och inte ger tydliga svar till den som verkligen

önskar få besked om Muskövarvets framtid. Misstanken

om att regeringen i en känslig dragkamp mellan två

olika intressen och i sin egen beslutsvånda väljer

att låta privata aktörer få ta över så att

regeringen "slipper att hantera en het potatis"

infinner sig.

Propositionen öppnar såväl möjligheter som

osäkerheter för underhållsverksamheten vid Muskö

örlogsvarv. Den frihet från statliga, för framtiden

bindande, beslut som nu skapas kan i förlängningen

leda till att Försvars-makten blir hänvisad till en

monopolleverantör av kvalificerat fartygsunderhåll.

En sådan situation kan vi inte rimligen medvetet

försätta Försvarsmakten i (förslag 1).

Motionären anser att riksdagen bör tillkännage för

regeringen nödvändigheten av att Muskö örlogsvarvs

framtida verksamhet säkerställs (förslag 2).

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1988:97) om förfarandet hos kommunerna,

förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m.

När det gäller det framtida fartygsunderhållet anser

utskottet att det är viktigt att Sverige även i

fortsättningen har tillgång till kompetens att

producera och underhålla stridsfartyg anpassade till

specifika svenska förhållanden. Det kvalificerade

underhållet har betydelse för kompetensutveckling

och förmåga till nyproduktion av kvalificerade

stridsfartyg och ubåtar. Den fortsatta inriktningen

bör sålunda vara att ansvaret för att genomföra det

framtida kvalificerade marina fartygsunderhållet

läggs på civil varvsindustri, för att dess kompetens

skall kunna vidareutvecklas. Regeringens förslag bör

således bifallas.

Den föreslagna inriktningen innebär att Muskö

örlogsvarv, som i dag drivs av Försvarsmakten, då

inte kan få en sådan beläggning att verksamheten

även på sikt kan drivas rationellt grundad enbart på

det marina fartygsunderhållet.

Det föreligger inte längre några principiella skäl

mot att Muskövarvets verksamhet bedrivs av annan än

staten. Det bör således prövas om verksamheten vid

Muskö örlogsvarv kan överlåtas till civil industri.

Om sådan överlåtelse inte är möjlig, bör i andra

hand en annan verksamhetsform prövas, t.ex. ett

aktiebolag helt eller delvis ägt av staten.

Genom att föra över varvsverksamheten vid Muskö

örlogsvarv från Försvarsmakten till civil ägo skapas

förutsättningar för att bredda basen för civilt

underhåll och därmed möjligheterna att dels på ett

rationellare sätt underhålla fartygsförbanden i

Stockholmsområdet, dels bevara arbetstillfällena

där.

Propositionen

I proposition 2000/01:53 Försvarsmaktens framtida

fartygsunderhåll, m.m. föreslår regeringen

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos

kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och

domstolarna under krig eller krigsfara m.m.,

2. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår

om inriktning av Försvars-maktens framtida

fartygsunderhåll.

Följdmotioner

I detta betänkande behandlar utskottet nedan

uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

2000/01:Fö12 av Henrik Landerholm m.fl. (m):

Riksdagen beslutar att grundutbildning av

totalförsvarspliktiga till civila beredskapsstyrkor

skall upphöra.

2000/01:Fö13 av Henrik Landerholm m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition

2000/01:53 Försvarsmaktens framtida

fartygsunderhåll, m.m.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Försvarsmaktens

framtida fartygsunderhåll.

2000/01:Fö14 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att propositionens

förslag till inriktning av det framtida

fartygsunderhållet bör ligga till grund för

förhandlingar med civil varvsindustri.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det är av

vital betydelse för flottans framtid att det finns

underhållskapacitet både på Muskö och i

Karlskrona.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om upphandlingen av

det framtida marina fartygsunderhållet.

2000/01:Fö15 av Berit Jóhannesson och Stig Sandström

(v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen, i sin fortsatta

handläggning av det framtida fartygsunderhållet,

bör uppmärksamma den risk för monopolsituation som

kan föreligga vad gäller ubåtsunderhållet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall utarbeta en strategi

för Muskös framtid vad gäller en ökning av det

civila innehållet i verksamheten med syftet att

bevara arbetstillfällen.

2000/01:Fö16 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

statsmakterna inte medverkar till en

monopolsituation vad avser fartygsunderhåll.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

att Muskö örlogsvarvs framtida verksamhet

säkerställs.

Utskottets överväganden

Lagförslaget

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla propositionens lagförslag.

Riksdagen har beslutat (bet. 1999/2000:FöU2, rskr.

1999/2000:168) att Civilbefälhavaren i Södra

civilområdet, Civilbefälhavaren i Mellersta

civilområdet och Civilbefälhavaren i Norra

civilområdet skall läggas ned den 31 december 2000.

Mot bakgrund av detta bör en konsekvensändring ske i

lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,

förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m. Ändringen innebär att

civilbefälhavaren i 13 § tas bort.

Förslaget till lagändring är en ren följd av

riksdagens beslut att Civilbefälhavarna skall läggas

ned. Därför bör regeringens förslag bifallas av

riksdagen.

Försvarsmaktens framtida

fartygsunderhåll

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag

till framtida inriktning av

fartygsunderhållet

Grunder

Hösten 1995 behandlade riksdagen Muskö örlogsvarvs

framtid (prop. 1995/96:11, bet. 1995/96:FöU2, rskr.

1995/96:105). Riksdagen beslutade att verksamheten

vid varvet skall förbli under statligt

huvudmannaskap och att inriktningen borde vara att

inte bolagisera eller privatisera varvs-

verksamheten.

Riksdagen har i mars år 2000 beslutat att

Försvarsmaktens marinbaser skall förläggas till

Haninge/Berga och Karlskrona med möjlighet till

tillfällig basering i Göteborg (prop. 1999/2000:30,

bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168, prop.

1999/2000:97, bet. 1999/2000:FöU8, rskr. 1999/2000:

251).

I proposition 1999/2000:97 Vissa organisatoriska

frågor inom Försvars-makten m.m. föreslog regeringen

att en ny organisationsenhet skulle bildas för

Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet

vari bl.a. verksam-heten vid Muskö örlogsvarv

föreslogs inordnas. Försvarsutskottet framhöll i maj

år 2000 i betänkande 1999/2000:FöU8 Logistik- och

underhållstjänsten dock att innan bindande beslut

fattas av regeringen eller Försvarsmakten om

Muskövarvets framtid, borde regeringen återkomma

till riksdagen i frågan.

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i Fö13 ( m

kommitté) att regeringens förslag avslås av

riksdagen. Musköanläggningen bör helt eller delvis

behållas med en ökad samverkan med det

förbandsanknutna underhållet. Muskö örlogsvarv bör

således tills vidare behållas i Försvarsmakten och

på sikt överföras till Försvarsmaktens kommande

gemensamma organisation för under-hållstjänst och

stödverksamhet.

Kristdemokraterna anser dock i Fö14 att

propositionens förslag till inriktning av det

framtida fartygsunderhållet bör ligga till grund för

förhandlingar med civil varvsindustri. Motionärerna

framhåller vidare ett antal olika faktorer som bör

ingå i ett industriavtal så att inte

förutsättningarna för Försvars-maktens verksamhet

äventyras. Vidare bör riksdagen tillkännage för

regeringen betydelsen av underhållskapacitet i både

Stockholm och Karlskrona.

I motion Fö15 pekar motionärerna på risken för den

monopolställning som förslaget medför när det gäller

Kockums AB:s underhåll av ubåtar.

Vidare anser motionärerna att regeringen bör

utarbeta en strategi för att öka det civila

innehållet i Muskövarvet.

Utskottets ställningstagande

Genom den förändring av det säkerhetspolitiska läget

och Försvarsmaktens omfattande omstrukturering har

förutsättningarna för den marina varvsverksamheten

förändrats avsevärt. Utskottet konstaterar att den

framtida militära organisationen kommer från ungefär

år 2004 att innehålla betydligt färre fartyg än i

dag. Antalet korvetter och ubåtar, de mest

kvalificerade stridsfartygen, kommer att minska till

cirka hälften jämfört med i dag.

Antalet fartyg och ubåtar som behöver kvalificerat

underhåll reduceras avsevärt. Därmed minskar

underhållsvolymen för de varv som underhåller

Försvarsmaktens fartyg. Utskottet delar regeringens

- och flera motionärers - uppfattning att det är

angeläget att Försvarsmaktens fartyg kan underhållas

i anslutning till basområdena i Stockholm och

Karlskrona.

I dag bedrivs underhåll både vid Muskö örlogsvarv

och vid Kockums AB i Karlskrona. Det är enligt

utskottets mening inte rimligt att behålla nuvarande

varvsstruktur m.m., med de relativt sett låga

underhållsvolymer som långsiktigt kan förutses för

Försvarsmaktens behov. För att få en rationell

verksamhet framöver behöver det marina

fartygsunderhållet koncentreras jämfört med i dag.

För att det skall kunna ordnas på ett rationellt

sätt behöver underhållsverksamheten vid de berörda

varven struktureras om.

Regeringen redovisar att Försvarets materielverk har

bedömt att generalöversyner, årsöversyner,

avhjälpande underhåll och haveriåtgärder inte är av

primär betydelse avseende kompetensöverföring till

nyproduktion av fartyg och därmed sammanhängande

särskilda teknikområden. De mer kvalificerade

halvtidsmoderniseringarna av ubåtar och korvetter

har däremot betydelse för kompetensöverföringen

genom återföring av erfarenheter.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det

även i fortsättningen är viktigt att Sverige har

tillgång till kompetens att producera och underhålla

stridsfartyg anpassade till specifika svenska

förhållanden. Utskottet bedömer i likhet med

regeringen att det kvalificerade underhållet har

betydelse för kompetensutveckling och förmåga till

nyproduktion av kvalificerade stridsfartyg och

ubåtar. Den fortsatta inriktningen bör sålunda vara

att ansvaret för att genomföra det framtida marina

fartygsunderhållet läggs på civil varvsindustri för

att dess kompetens skall kunna vidareutvecklas.

Regeringens förslag bör således bifallas.

Utskottet inser - i likhet med motionärerna i Fö15

(yrkande 1) och Fö16 (yrkande 1) - de nackdelar som

kan uppstå för statens del i den monopolliknande

situation som skulle kunna uppkomma. Utskottet

förutsätter att regeringen och berörda myndigheter,

i samband med upphandling av underhåll och

produktion av fartyg, tillvaratar de möjligheter

till insyn m.m. som motverkar sådan eventuella

nackdelar. Därmed torde motionärernas förslag

tillgodoses. Utskottet anser emellertid i motsats

till vad som föreslås i Fö14 (yrkande 3) att

riksdagen inte i detalj bör besluta om vad som bör

ingå i kommande avtal. Utskottet vill i sammanhanget

peka på att underhåll av kvalificerade stridskrafter

bygger på långsiktighet, med långsiktiga

försäkringar om nödvändig systemkännedom och

funktionskompetens.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om de

närmare föreskrifter som bör gälla för kommande

avtal.

Den föreslagna inriktningen för hur det marina

fartygsunderhållet bör upphandlas påverkar

Försvarsmaktens möjligheter att koncentrera

fartygsunderhållet till Muskö örlogsvarv. Varvet,

som i dag drivs av Försvarsmakten, kan då inte få en

sådan beläggning, grundad enbart på det marina

fartygsunder-hållet, att verksamheten även på sikt

kan drivas rationellt. Utskottet delar regeringens

bedömning att det inte nu längre föreligger några

principiella skäl mot att Muskövarvets verksamhet

bedrivs av annan än staten. Det bör således prövas

om verksamheten vid Muskö örlogsvarv kan överlåtas

till civil industri. Om sådan överlåtelse inte är

möjlig, bör i andra hand en annan verksamhetsform

prövas, t.ex. ett aktiebolag helt eller delvis ägt

av staten.

Genom att föra över varvsverksamheten vid Muskö

örlogsvarv från Försvarsmakten till civil ägo skapas

förutsättningar för att bredda basen för civilt

underhåll och därmed möjligheterna att dels på ett

rationellare sätt underhålla fartygsförbanden i

Stockholmsområdet, dels bevara arbetstillfällena

där.

Därmed torde förslagen i Fö13 (yrkande 2), Fö14

(yrkande 2) , Fö15 (yrkande 2) och Fö16 (yrkande 2)

till stora delar tillgodoses. Något uttalande från

riksdagens sida är därmed inte nödvändigt.

Behovet av totalförsvarspliktiga för

civilt försvar

Utskottets förslag i korthet

Motion 2000/01:Fö12 bör avslås.

Regeringens bedömning

Regeringens bedömning är att den säkerhetspolitiska

utvecklingen medger att utbildningen av

totalförsvarspliktiga beredskapsmän för det

kommunala behovet kan upphöra fr.o.m. 2002.

Inriktningen vad gäller utbildningsvolymen av övriga

totalförsvarspliktiga med en längre grundutbildning

än 60 dagar för det kommunala behovet bör i

planeringen vara 700 och för det statliga behovet

520 utbildade. Det bör göras en översyn av behovet

av totalförsvarspliktiga inom

utbildningskategorierna.

Motionen

Moderata samlingspartiet anser i Fö12 (m kommitté)

att en allvarlig suboptimering har skett av de

resurser som avdelas för försvarsansträngningarna.

Det gäller bl.a. uppsättandet av s.k. civila

beredskapsstyrkor. Förslaget var illa underbyggt när

det först presenterades och kritiserades enligt

motionärerna hårt av riksdagen. Enligt Moderata

samlingspartiet borde förslaget inför 1996 års

försvarsbeslut om uppsättandet av civila

beredskapsstyrkor avslagits av riksdagen. Enligt

motionärerna bör därför riksdagen besluta att

grundutbildningen av totalförsvarspliktiga till

civila beredskapsstyrkor skall upphöra.

Utskottets ställningstagande

Utbildningen av beredskapsmän - dvs. närmast den

kategori som motionärerna avser - skall enligt

regeringen upphöra. Därmed torde motionärernas

förslag i allt väsentligt tillgodoses. Det skall

dock finnas en fortsatt planering för hur

utbildningen skall kunna återupptas i händelse av

ett förändrat säkerhetspolitiskt läge. Vidare anser

regeringen att utbildningen av banverksreparatörer

kan upphöra och att utbildningen av

ställverksreparatörer kan slås ihop med utbildningen

till linjereparatörer. Regeringen anser att det bör

ske en översyn av övriga utbildningskategorier för

det civila försvarets behov.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen

under 2001 i frågan om utbildningsvolymer för det

civila försvarets behov för tiden efter 2002.

Riksdagen får därmed ta ställning till

utbildningsvolymerna i ett mer samlat sammanhang.

Motion 2000/01:Fö12 bör därför avslås.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Lagförslaget

Riksdagen bifaller regeringens förslag i

proposition 2000/01:53 till lag om ändring i

lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,

förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under

krig eller krigsfara m.m.

2. Försvarsmaktens framtida

fartygsunderhåll

Riksdagen godkänner regeringens förslag i

proposition 2000/01:53 om inriktning av

Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll.

Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2000/01:Fö14 yrkande 1 och avslår motionerna

2000/01:Fö13, 2000/01: Fö14 (yrkandena 2 och 3),

2000/01:Fö15 och 2000/01:Fö16.

Reservation 1 (m)

3. Behovet av totalförsvarspliktiga för

civilt försvar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö12.

Reservation 2 (m)

Stockholm den 8 mars 2001

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik

Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog

(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Olle

Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s),

Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta

Viklund (kd), Erik Arthur Egervärn (c), Runar

Patriksson (fp), Björn Leivik (m), Berndt Sköldestig

(s) och Amanda Agestav (kd).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll

(punkt 2) (m)

av Henrik Landerholm (m), Olle Lindström (m),

Rolf Gunnarsson (m) och Björn Leivik (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Fö13 samt avslår

proposition 2000/01:53 om inriktning av

Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll samt

motionerna 2000/01:Fö14, 2000/01:Fö15 och

2000/01:Fö16.

Ställningstagande

I grunden är det riksdagen och inte regeringen som

skall besluta om den politiska och strategiska

inriktning som skall ligga till grund för de krav

som ställs på också fartygsförbanden avseende såväl

utbildning som sjöoperativ verksamhet. Bifall till

propositionen Försvarsmaktens framtida

fartygsunderhåll innebär att riksdagen ger

regeringen ett helt fritt mandat för utformningen av

det framtida fartygsunderhållet.

Det finns i detta sammanhang en gräns som berör

kärnverksamheten inom de tre fundamentala områden

som staten vilar på: rättsväsen, polis och försvar.

Det är enligt vår mening viktigt att denna gräns

klarläggs så att det flexibla utnyttjandet av

stridskrafterna innebär - snarare än totalförsvar

mot totalt krig - en möjlighet till avvägningar

mellan verkliga alternativ och större utrymme för

politiska ställningstaganden. Det nya

säkerhetspolitiska läget, med dagligt nyttjande av

våra stridskrafter, kräver på sitt sätt både mer

politisk ledning och mer av den politiska ledningen.

Detta grundläggande ansvar måste riksdagen axla och

därmed ange den inriktning som skall ligga till

grund för utformningen av den sjöoperativa

verksamheten.

Omstruktureringen av Försvarsmakten från ett

mobiliserande försvar till ett insatsberett försvar,

med krav på såväl nationella som internationella

operationer, förändrar kraven på

understödsresurserna. Det insatsberedda försvaret

måste i stor utsträckning kunna förlita sig på egna

underhållsresurser. Tillgängligheten på

underhållsresurserna måste vara desamma som på

fartygsförbanden och därmed väsentligt större än i

det tidigare, mobiliserande försvaret. Hur detta

skall säkerställas redovisas inte i propositionen.

Underhållsåtgärder för att Försvarsmakten skall

kunna bedriva sjöoperativ verksamhet i enlighet med

statsmakternas beslut måste kunna genomföras vid de

två marina baserna samt därutöver, om än i begränsad

omfattning, kunna organiseras inom andra geografiska

områden såväl nationellt som internationellt. Genom

en samordning med det förbandsanknutna underhållet

bidrar detta direkt till förbandens möjligheter att

anpassa tillgängligheten till de krav som den

politiska och strategiska inriktningen ställer på

den sjöoperativa verksamheten. Resultatet av att

propositionen bifalls av riksdagen kan bli att en

tillfredsställande lösning uppnås men säkerställer

inte detta, eftersom propositionen saknar tydlig

inriktning vad gäller ovan nämnda avvägningar.

Alternativet att tills vidare bibehålla hela eller

delar Muskö örlogsvarv kvar inom Försvarsmakten med

förmåga till utveckling av kompetens, kvalitet och

kapacitet att tillfälligt organisera

underhållsproduktion inom andra geografiska områden

än de marina huvudbaserna bör prövas. Särskilt i

ljuset av den förestående övergången till en helt ny

organisation för underhåll och stödverksamhet inom

Försvarsmakten - FORGUS - ter sig detta som

angeläget.

2. Behovet av totalförsvarspliktiga för civilt

försvar (punkt 3) (m)

av Henrik Landerholm (m), Olle Lindström (m),

Rolf Gunnarsson (m) och Björn Leivik (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:Fö12.

Ställningstagande

När riksdagen i försvarsbeslutet 1996 införde en

ny kategori totalförsvarspliktiga i form av

korttidsutbildade civilpliktiga saknades

grundläggande behovsanalys. De s.k. civila

beredskapsmän som sedan dess utbildats - förment för

kommunernas behov - har inte fyllt någon

tillräckligt meningsfull och viktig uppgift i

försvarsorganisationen för att motivera

grundutbildning med plikt. Således har den hittills

genomförda utbildningen varit ett kvalificerat

slöseri med unga människors tid och med knappa

försvarsresurser. Enligt vår mening bör riksdagen

därför besluta att grundutbildning av

totalförsvarspliktiga till civila beredskapsstyrkor

skall upphöra redan under 2001.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll

(punkt 2) (kd)

Margareta Viklund (kd) och Amanda Agestav (kd)

anför:

Kristdemokraterna beklagar att regeringen i

proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret inte

framlade de förslag och tankegångar som nu framförs

i föreliggande proposition om den framtida

varvsindustrin. För att kunna bedöma helheten är det

nödvändigt att kunna se ett helhetsperspektiv och

inte enbart de olika delarna.

Det förslag till inriktning av det framtida

fartygsunderhållet, vilket anges i proposition

2000/01:53 Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll

m.m. bör ligga till grund för förhandlingar med

civil industri. I de sammanhangen måste dock beaktas

behovet av underhållskapacitet direkt knutet till

marinbaserna. Muskövarvet måste således bibehållas.

Musköanläggningen är marinens viktigaste basområde

i Östersjön. Till ytan motsvarar anläggningen

stadsdelen Gamla stan i Stockholm. Inne i berg-

anläggningen finns tre dockor för större fartyg och

ubåtar samt en slipanläggning för lyft av mindre

fartyg upp till 450 ton. Verkstadsdriften,

omfattande underhåll av fartyg och vapen, bedrivs av

Muskö örlogsvarv.

Musköanläggningen utnyttjas i dag som

ledningsplats för taktisk ledning av Sveriges marina

förband. I fred bedrivs där radarövervakning dygnet

runt av svenskt territorialhav.

Ledningsorganisationen samverkar direkt med

Kustbevakningen, sjöpolisen och Sjöfartsverket.

Vid Musköanläggningen finns varvsverksamhet med

underhåll av mycket kvalificerad, högteknologisk

materiel inom en mängd olika tekniska områden,

förrådshållning samt ledningsplats för ledning av

större delen av de marina förbanden. Muskövarvet är

en nationell tillgång såväl i fredstid som i en

eventuell krigssituation. Den unika anläggningen på

Muskö måste därför bibehållas som en tillgång i

händelse av ofärdstider.

Kristdemokraterna vill poängtera att det

självfallet även i fortsättningen kommer att behövas

resurser för årsöversyner, akut underhåll och vid

haverier både i Stockholmsområdet och

Karlskronaområdet. Något annat är inte rimligt ur

service- och tillgänglighetssynpunkt. För att hålla

de kvalificerade marina stridskrafterna i

insatsorganisationen sjöoperativa i så hög grad som

möjligt krävs goda och snabbt tillgängliga

varvsresurser för att minska den tid som fartygen

måste tas ur förbandsproduktionen. Kristdemokraterna

anser därför att det är av vital betydelse för

flottans framtid att det finns underhålls-kapacitet

både i Stockholm (Muskö) och Karlskrona.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om

förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndig-

heterna och domstolarna under krig eller krigsfara

m.m.

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1988:97) om

förfarandet hos kommunerna,

förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m. skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

13 §

-----------------------------------------------------

För fall då riket är i För fall då riket är i

krig och förbindelsen krig och förbindelsen

mellan en del av riket mellan en del av riket

och riksstyrelsen inte och riksstyrelsen inte

alls eller endast med alls eller endast med

avsevärda svårigheter kan avsevärda svårigheter kan

upprätthållas eller upprätthållas eller

omedelbara åtgärder omedelbara åtgärder

annars måste vidtas får annars måste vidtas får

regeringen överlåta åt regeringen överlåta åt

civilbefälhavaren eller länsstyrelsen att inom

länsstyrelsen att inom sitt område fullgöra de

sitt område fullgöra de uppgifter, som enligt 8

uppgifter, som enligt 8 kap. regeringsformen

kap. regeringsformen ankommer på regeringen,

ankommer på regeringen, och besluta att en lag i

och besluta att en lag i visst ämne skall börja

visst ämne skall börja tillämpas.

tillämpas.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.