Bet. 2000/01:FöU5

Försvarsutskottets betänkande

2000/01:FÖU05

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred

Innehåll

Sammanfattning

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

FöU5

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 2000/01:52 Beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred med undantag av

avsnitt 2.1 Kommunal räddningstjänst och avsnitt 5.7

Översvämningar och dammbrott. Utskottet behandlar

också motioner som väckts med anledning av

skrivelsen och motioner från den allmänna

motionstiden om IT-säkerhetsfrågor och farligt gods.

Avsnitten om kommunal räddningstjänst (avsnitt

2.1) och översvämningar och dammbrott (avsnitt 5.7)

i regeringens skrivelse behandlas av utskottet

senare under våren 2001 i betänkandena 2000/01:FöU8

Samhällets räddningstjänst och 2000/01:FöU7

Översvämningar, katastroffond m.m.

Motionerna 2000/01:Fö7 (fp) yrkande 1 och

2000/01:Fö11 (s), som väckts med anledning av

skrivelsen och som rör frågan om ett gemensamt

system för radiokommunikation, behandlas i

betänkande 2000/01:FöU8. Motionerna 2000/01:Fö7 (fp)

yrkande 2 och 2000/01:Fö9 (kd) yrkande 5, som också

väckts med anledning av skrivelsen och som rör

översvämningar m.m. behandlas i betänkande

2000/01:FöU7.

Bakgrund

Riksdagen beslutade i maj 1997 om beredskapen mot

svåra påfrestningar på samhället i fred (prop.

1996/97:11, bet. 1996:FöU5, rskr. 1996/97:203).

Enligt propositionen skall regeringen varje år lämna

en redovisning till riksdagen om läget när det

gäller olika slag av påfrestningar. Redovisningar

har lämnats i skrivelse 1997/98:4 avsnitt 5,

skrivelse 1998/99:33 och proposition 1999/2000:30

avsnitt 7.3.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnas den årliga redovisningen om

beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred.

Underlaget för redovisningen är främst de pågående

departementala sektorsgenomgångar om svåra

påfrestningar på samhället i fred som regeringen

beslutade om den 4 mars 1999. Enligt beslutet skall

inom Regeringskansliet departementsvis utföras en

genomgång av behov av åtgärder och

författningsreglering m.m. inom de områden som kan

bli berörda vid svåra påfrestningar på samhället i

fred.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet vad regeringen i

delar av skrivelse 2000/01:52 anfört om beredskapen

mot svåra påfrestningar på samhället i fred.

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen

anfört i denna fråga.

I betänkandet framhåller utskottet den avgörande

betydelsen av en säker elförsörjning för samhällets

funktionsförmåga. Det är inte bara de vitala

samhällsfunktionerna som är beroende av en säker

tillgång på el, utan hela vårt samhälle bygger i dag

på att det finns en fungerande elförsörjning.

Utskottet förutsätter att de olika initiativ som

regeringen nu tagit kommer att leda till att

elkonsumenterna tillförsäkras en säker elförsörjning

och att beredskapen säkerställs så att

konsekvenserna av ett elavbrott minimeras.

Utskottet har vid riksdagens fem senaste

riksmöten behandlat frågan om IT-säkerhet. Redan

våren 1996 gav riksdagen - i ett tillkännagivande -

regeringen i uppdrag att bl.a. organisera ett mer

samlande och samordnande ansvar för IT-

säkerhetsfrågorna. Utskottet välkomnar de initiativ

som regeringen nu tagit i IT-säkerhetsarbetet och

utgår i från att regeringen, senast vid nästa

riksmöte, återkommer med förslag till hur bl.a. en

tvärsektoriell samordning för IT-säkerhet och skydd

mot informationskrigföring skall genomföras.

I betänkandet behandlas 19 motionsyrkanden, som

bl.a. rör personalresurser och ansvar vid en svår

påfrestning, IT-säkerhet och elförsörjning.

Utskottet föreslår att motionsyrkandena avslås av

riksdagen och att regeringens skrivelse i berörda

delar läggs till handlingarna.

Följdmotioner

I detta betänkande behandlar utskottet nedan

uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

2000/01:Fö8 av Kjell Eldensjö (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

behovet av en kontinuerlig frivillig civilutbildning

av unga människor i miljö- och katastrofhjälp.

2000/01:Fö9 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att mer djupgående

följa upp beredskapssituationen beträffande

påfrestningar för det civila samhället.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utarbeta

fungerande samarbetsplaner för offentliga och

frivilliga organisationers insatser vid svåra

påfrestningar för det civila samhället.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utarbeta vilka

kvalitetskrav som Energimyndigheten bör ställa

angående ledningsgator i samband med

nätkoncessioner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

tillsätter en arbetsgrupp med uppdrag att lägga

fram förslag om hur el- och teleförsörjningen

skall säkras då samhället är utsatt för svåra

påfrestningar i fred.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det bör

övervägas om privata radiokanaler borde omfattas

av samma avtalsbestämmelser som public service-

företagen när det gäller utsändning av

myndighetsmeddelanden.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

vidareutveckling av KRISSAM-projektets

informationssamverkan bör kunna övervägas på

regional och nationell nivå i arbetet för bättre

informationsberedskap i det svenska samhället.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regelverket bör

förtydligas så att personalresurser som nu endast

får användas vid höjd beredskap i viss utsträckning

kan få tas i anspråk även vid svåra påfrestningar.

2000/01:Fö10 av Margareta Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sårbarhet ur

försörjnings- och beredskapssynpunkt vid

elavbrott.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

analysera hur kraftbolagens ansvar uppfyllts.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av de

nuvarande reglerna i syfte att skärpa kraven på

kvaliteten i elnäten och därvidlag särskilt

uppmärksamma kraftbolagens ansvar för

ledningsnätens underhåll.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Fö208 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

förutsättningarna för internationell samverkan

måste behandlas samtidigt, eftersom attacker mot

informationssystem kan gå långa vägar i det

globala informationssamhället.

2000/01:Fö209 av Hans Hoff och Bengt Silfverstrand

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att snarast

utarbeta en nationell strategi för att långsiktigt

motverka IT-terrorism.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för att

internationella strategier utformas.

2000/01:Fö704 av Lars Björkman och Anders G Högmark

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om registrering och

utnyttjande av lagrad information kring farligt

gods.

2000/01:Fö711 av Anna Lilliehöök (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om ansvar och beredskap för åtgärder i samband med

katastrofer.

2000/01:Fö714 av Björn Leivik (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av författningsstöd

vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

2000/01:T713 av Lennart Daléus m.fl. (c):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tydliggöra

ansvaret för IT-säkerhet.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

utveckla en krishanteringsförmåga på IT-

säkerhetsområdet.

Utskottets överväganden

Svåra påfrestningar på samhället i

fred m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionerna Fö8 (kd), Fö9

(kd) yrkandena 1, 2 och 8, Fö711 (m) samt

Fö714 (m).

Skrivelsen

Regeringen har tidigare redovisat regeringens

uppfattning om vad som avses med svåra påfrestningar

på samhället i fred. Av en inom Regeringskansliet

upprättad rapport (Ds 1998:32) Skyldigheter och

befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället i

fred framgår att en svår påfrestning inte utgör en

enskild händelse i sig, exempelvis en olycka, ett

sabotage osv. utan är ett tillstånd som kan uppstå

när en eller flera händelser utvecklar sig eller

trappas upp till att omfatta flera delar av

samhället. Tillståndet är av en sådan omfattning att

det uppstår allvarliga störningar i viktiga

samhällsfunktioner eller att det hotar grundläggande

värden av olika slag i samhället och kräver att

insatser från flera olika myndigheter och organ

samordnas för att kunna hantera situationer och

därmed begränsa konsekvenserna.

Enligt rapporten är det inte möjligt eller ens

önskvärt att, i generella termer, dra en skarp gräns

mellan vad som är en händelse som kan innebära svåra

påfrestningar på samhället i fred och vad som inte

är det. Eftersom samhället skall ha en beredskap och

förmåga att hantera alla typer av händelser i fred

är det sålunda inte heller nödvändigt att definiera

en sådan generell gräns.

Regeringen har i allt väsentligt inte haft något

att invända mot vad som redovisats i rapporten och

ansett att det i dag inte finns något behov av en

mer preciserad definition av begreppet svåra

påfrestningar på samhället i fred. Riksdagen har

inte haft något att erinra mot regeringens bedömning

(bet. 1998/99:FöU3, rskr. 1998/99:161).

Planeringen mot svåra påfrestningar har nu pågått

under några år. De erfarenheter som vunnits är

enligt regeringen bl.a. att allvarliga fredstida

risker och hot har fått betydligt ökad

uppmärksamhet. Vissa oklarheter i

ansvarsförhållanden och svagheter i förmågan på

uppenbart viktiga områden har uppdagats. Planeringen

mot svåra påfrestningar skall vara en del av myndig-

heternas reguljära ansvarsområde och inte avse

totalförsvarsverksamhet, även om särskilt

Försvarsmakten kan bidra med betydande resurser då

en svår påfrestning inträffat. Vidare anför

regeringen att planeringen på området i vissa fall

har upplevts som svår att skilja från det civila

försvarets planering.

Regeringen anser att det är värdefullt att det som

en konsekvens av det vidgade säkerhetsbegreppet och

mot bakgrund av sårbarheten i samhället nu finns en

statsmaktsambition av mer generell natur för extrema

fredstida situationer.

Sårbarhets- och säkerhetsutredningen (dir.

1999:63) har till uppgift att analysera och lämna

förslag till principer för att åstadkomma en

förbättrad helhetssyn när det gäller planeringen för

civilt försvar och beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred. Utredningen skall

redovisa sin rapport senast den 1 maj 2001.

Utredningen skall enligt sina direktiv bl.a.

överväga hur planeringen för civilt försvar skall

utformas för att samhället skall få bästa möjliga

beredskapsförmåga, vilken organisatorisk och

strukturell indelning som bör finnas, hur

finansieringssystemet bör utformas samt behovet av

samordning.

Mot bakgrund av bl.a. det förslag som lämnades i

rapporten (Ds 1998:32) Skyldigheter och befogenheter

vid svåra påfrestningar på samhället i fred

beslutade regeringen i mars 1999 att berörda

departement skulle genomföra en sektorsvis genomgång

av behovet av åtgärder och en översyn av

författningsreglering m.m. inom de områden som kan

bli berörda vid svåra påfrestningar på samhället i

fred. Sektorsgenomgångarna har enligt

regeringsbeslutet till syfte att klargöra om det

författningsstöd som finns för olika tänkbara

händelser och påfrestningar är tillräckligt. De

skall inte avgränsas till att granska lagstiftning i

snäv mening, utan även bl.a. inbegripa en genomgång

av ansvarsförhållanden mellan myndigheter, rutiner

för beslutsfattande och möjligheter till åtgärder

vid olika typer av händelser.

Det resultat som hittills framkommit i de

departementala sektors-genomgångarna har utgjort en

del av underlaget till denna skrivelse.

I samband med de departementala

sektorsgenomgångarna övervägs i vilken utsträckning

som kommuners och länsstyrelsers uppgifter inför och

vid svåra fredstida påfrestningar behöver regleras.

Då det gäller kommuner har Svenska Kommunförbundet i

en skrivelse till regeringen hemställt att

regeringen vidtar de lagändringar som erfordras för

att kommunernas kompetens och befogenhet vid

extraordinära händelser samt vid svåra påfrestningar

på samhället skall klarläggas (dnr Ju1999/2929).

Svenska Kommunförbundets hemställan bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Motioner

I kommittémotion Fö9 (kd) av Åke Carnerö m.fl.

anförs att Kristdemokraterna instämmer i regeringens

påpekande att det nya säkerhetsbegreppets innebörd

innebär att samhällets sårbarhet ökat och att

hotbilden blivit en annan än tidigare. Det finns

därför all anledning att mer djupgående följa upp

beredskapssituationen när det gäller påfrestningar

för det civila samhället (yrkande 1).

För att stärka de centrala myndigheternas möjligheter att ge

stöd vid svåra påfrestningar anser Kristdemokraterna

i samma motion att regelverket bör förtydligas så

att personalresurser som nu endast får användas vid

höjd beredskap i viss utsträckning kan få

ianspråktas även vid svåra påfrestningar. Ett sätt

kan vara att ge berörda beredskapsmyndigheter

möjligheter att genom beredskapskontrakt kunna ta

personella resurser i anspråk vid en svår

påfrestning (yrkande 8). I motionen föreslås också

att det bör utarbetas fungerande samarbetsplaner för

offentliga och frivilliga organisationerns insatser

vid sådana situtationer. Reglerna måste vara sådana

att samarbetet underlättas och inte förhindras

(yrkande 2). I motion Fö8 (kd) av Kjell Eldensjö

framhålls att det behövs en väl utrustad och samövad

beredskapsorganisation som vid behov snabbt kan

sättas in vid miljö- och katastrofsituationer såväl

i Sverige som i andra länder. För att säkerställa

detta bör vi kontinuerligt utbilda miljö- och

katastrofarbetare.

Två motioner tar bl.a. upp frågan om ansvaret vid en

svår påfrestning. I motion Fö711 (m) av Anna

Lilliehöök pekar motionären på att det finns

statliga resurser att tillgå, bl.a. inom

Försvarsmakten, men att möjligheterna är små att

kunna utnyttja dessa med nuvarande lagar och

förordningar. De genomgångar som hittills gjorts på

området har inte resulterat i några förslag. Arbetet

bör nu ges högsta prioritet innan nästa katastrof

inträffar. I motion Fö714 (m) av Björn Leivik

framhålls att länsstyrelserna i dag saknar

författningsstöd beträffande beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred inom huvuddelen av

de områden som regeringen pekat ut i skrivelsen

(skr. 1998/99:33) Beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred. Underlag för att

fatta beslut i frågan saknas inte, menar

motionärern, eftersom frågan har behandlats vid ett

flertal tillfällen. De senaste åren har utredningar,

motioner i riksdagen och uttalanden av

försvarsutskottet pekat på behovet av

författningsstöd vid svåra påfrestningar på

samhället i fred.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill med anledning av yrkande 1 i

kommittémotion Fö9 (kd) framhålla att den av

regeringen tillsatta Sårbarhets- och

säkerhetsutredningen (dir. 1999:63, 2000:49 och

2000:93) har till uppgift att analysera och lämna

förslag till principer för att åstadkomma en

förbättrad helhetssyn när det gäller planeringen för

civilt försvar och beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred. Utredningen skall

redovisa sin rapport senast den 1 maj 2001.

Utredningen skall enligt sina direktiv bl.a.

överväga hur planeringen för civilt försvar skall

utformas för att samhället skall få bästa möjliga

beredskapsförmåga, vilken organisatorisk och

strukturell indelning som bör finnas, hur

finansieringssystemet bör utformas samt behovet av

samordning. Som utskottet ser det ligger

utredningsuppdraget i linje med vad som efterfrågas

i motionen. Något särskilt uttalande från riksdagen

anser utskottet inte vara nödvändigt. Kommittémotion

Fö9 (kd) yrkande 1 avstyrks av utskottet.

Med anledning av kommittémotion Fö9 (kd) yrkandena 2

och 8 samt motion Fö8 (kd), vari frågor om bl.a.

personalresurser och frivilliga organisationers

insatser vid svåra påfrestningar tas upp, vill

utskottet anföra följande.

Inom Regeringskansliet pågår ett brett

beredningsarbete som har beröring till det som

motionärerna tar upp i sina motioner. I 1998 års

pliktutredning (SOU 2000:21) Totalförsvarsplikten

bedömer utredningen att en särskild tjänsteplikt bör

införas för tjänstgöring vid svåra påfrestningar på

samhället i fred i syfte att ytterligare förstärka

samhällets beredskap mot sådana påfrestningar.

Enligt utredningen bör denna tjänsteplikt regleras i

en särskild lag. Pliktutredningens förslag bereds

för närvarande inom Regeringskansliet.

En särskild utredare (dir. 1999:95 och dir.

2000:25) skall lämna förslag om den frivilliga

försvarsverksamhetens framtida inriktning och

uppgifter inom totalförsvaret. I uppdraget ingår att

utreda vilken roll de frivilliga

försvarsorganisationerna skall ha när det gäller att

stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera

svåra påfrestningar på samhället i fred. Utredningen

skall också utvärdera och vid behov föreslå ett nytt

system för den statliga finansieringen av

frivilligorganisationerna med hänsyn till bl.a. ny

inriktning och nya uppgifter. Utredningen

överlämnade sitt betänkande till försvarsminister

Björn von Sydow den 28 februari 2001.

Utskottet vill också peka på den särskilda

utredaren (dir. 1999:94) som tillkallats med uppgift

att lämna förslag till en reformerad

räddningstjänstlagstiftning. Förutom att föreslå hur

lagstiftningen kan moderniseras skall även utredaren

tydliggöra gränsdragningen mellan

räddningstjänstlagstiftningen och annan lagstiftning

som reglerar olycks- och skadeförebyggande

verksamhet. I uppdraget ingår också att se över

vissa frågor som rör utbildning av

räddningstjänstpersonal och miljöräddningstjänst

till sjöss m.m. Utredningen skall vara slutförd

senast den 1 juni 2001.

Enligt utskottets mening kommer de ovan redovisade

utredningarna att behandla frågor väl i linje med

motionärernas yrkanden. Utskottet finner därför inte

skäl att föregripa detta utredningsarbete utan vill

avvakta resultatet av Regeringskansliets

beredningsarbete. Kommittémotion Fö9 (kd) yrkandena

2 och 8 samt motion Fö8 (kd) bör därför nu avstyrkas

av utskottet.

Med anledning av yrkandena i motionerna Fö711 (m)

och Fö714 (m) om ansvaret vid en svår påfrestning

vill utskottet anföra följande.

Utskottet har behandlat frågan om ansvar och

befogenheter vid flera tillfällen och då bl.a.

understrukit det angelägna i att skyndsamt åtgärda

oklarheter i ledningskedjans ansvarsförhållanden vid

svåra påfrestningar på samhället i fred (bet.

1996/97:FöU5 s. 13 och 1998/99:FöU3 s. 6-7).

Regeringen beslutade i mars 1999, bl.a. mot bakgrund

av utskottets uttalande i denna fråga, att

Regeringskansliet departementsvis skall utföra en

genomgång av behov och åtgärder och

författningsreglering inom de områden som kan bli

berörda vid en svår påfrestning.

Underlaget för den skrivelse som utskottet nu har

att behandla är främst de pågående departementala

sektorsgenomgångar om svåra påfrestningar som

regeringen beslutade om i mars 1999. I skrivelsen

redovisas den genomförda översynen av olika

författningar m.m. inom de områden som kan bli

berörda vid en svår påfrestning på samhället i fred.

Frågan om behovet av en reglering på olika områden

övervägs inom Regeringskansliet.

Utskottet anser att de frågor som motionärerna

pekar på i sina motioner alltjämt är mycket

angelägna. Utskottet utgår från att resultatet av

den departementala sektorsgenomgång som nu

genomförts kommer att leda till att regeringen

skyndsamt åtgärdar de oklarheter i ledningskedjans

ansvarsförhållanden som föreligger vid svåra

påfrestningar på samhället i fred. Som utskottet ser

det torde då yrkandena i motionerna Fö711 och Fö714

till huvudsaklig del bli tillgodosedda. Motionerna

Fö711 (m) och Fö714 (m) bör således avstyrkas av

utskottet.

IT-säkerhet m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionerna Fö208 (kd) yrkande 20, Fö209

(s) yrkandena 1 och 2 samt T713 (c) yrkandena

17 och 18. Utskottet välkomnar de initiativ

som regeringen nu tagit i IT-säkerhetsarbetet

och utgår från att regeringen, senast vid

nästa riksmöte, återkommer med förslag till

hur bl.a. en tvärsektoriell samordning för

IT-säkerhet och skydd mot

informationskrigföring skall genomföras.

Skrivelsen

IT-systemen kan sägas utgöra en verksamhet där

användarna i hög grad har möjlighet att själva

minska störningskänsligheten. Som regeringen

framhöll i propositionen (prop. 1999/2000:30) Det

nya försvaret måste härutöver

informationssäkerhetsarbete också ske hos de

myndigheter, företag och organisationer som har det

normala verksamhetsansvaret. I det fortsatta arbetet

med beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället

i fred och i de nu aktuella sektorsgenomgångarna

anser regeringen att frågan om beroende av IT-system

och IT-säkerhetsfrågor skall prioriteras och lyftas

fram i redogörelserna och därmed inte behandlas som

ett enskilt område. Inom t.ex. telekom-

munikationsområdet är beroendet av fungerande IT-

system starkt.

Enligt regeringen utgör IT-säkerheten ett av de

viktigaste områdena i det civila sårbarhets- och

säkerhetsarbetet, vilket bl.a. motiverar vissa

övergripande åtgärder. Således skall Sårbarhets- och

säkerhetsutredningen enligt sina direktiv (dir.

1999:63) föreslå utformning av en tvärsektoriell

samordning för IT-säkerhet och skydd mot

informationskrigföring. Utredaren skall senast den 1

maj 2001 redovisa sina överväganden och förslag.

Vidare har regeringen i november 1999 uppdragit åt

Post- och telestyrelsen att utreda förutsättningarna

för att inrätta en särskild funktion för IT-

incidenthantering. Uppdraget redovisades den 28

november 2000 och förslagen bereds för närvarande

inom Regeringskansliet.

Motioner

I kommittémotion Fö208 (kd) av Åke Carnerö m.fl.

välkomnas regeringens beslut att utreda

förutsättningarna för att inrätta en särskild

funktion för IT-incidenthantering. Kristdemokraterna

anser dock att förutsättningarna för internationell

samverkan måste behandlas samtidigt, eftersom

attacker mot informationssystem kan gå långa vägar i

det globala informationssamhället (yrkande 20).

I motion Fö209 (s) av Hans Hoff och Bengt

Silfverstrand framhålls att mycket kraft läggs ned

på att skapa säkerhet i IT-systemen. Motionärerna

upplever dock att det saknas en sammanhållen

nationell och internationell strategi för att

långsiktigt motverka IT-terrorism. Enligt

motionärerna borde riksdagen ge regeringen i uppdrag

att snarast utarbeta en nationell strategi för att

långsiktigt motverka IT-terrorism (yrkande 1) samt

att verka för att internationella strategier

utformas (yrkande 2).

I partimotion T713 (c) av Lennart Daléus m.fl.

framhålls att ansvaret för IT-säkerheten bör

tydliggöras, exempelvis genom att en myndighet

tilldelas huvudansvaret. En tvärsektoriell

samordning för IT-säkerhet och skydd mot

informationskrigföring behövs bl.a. för att utveckla

och intensifiera insatserna (yrkande 17). I motionen

framhålls också att Sverige måste utveckla en

krishanteringsförmåga på IT-säkerhetsområdet för att

snabbt förstå sig på hot och förstå vad som gäller.

I första hand finns behov av att vidta

skyddsåtgärder inom olika samhällssektorer för att

kunna minska riskerna och konsekvenserna av en

eventuell IT-attack (yrkande 18).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid riksdagens fem senaste riksmöten

behandlat frågan om IT-säkerheten. Redan våren 1996

i ett tillkännagivande till regeringen

(1995/96:TU19) förordade riksdagen med hänsyn till

ämnets särskilda betydelse att riksdagen ger

regeringen i uppdrag att organisera ett mer samlande

och samordnande ansvar för IT-säkerhetsfrågorna.

Vidare ansåg riksdagen att regeringen borde

återkomma med en utvecklad strategi på IT-

säkerhetsområdet, där regeringen preciserar statens

ansvar och anger hur säkerhetsarbetet inordnas i

det nationella handlingsprogrammet för IT samt hur

säkerhetsarbetet bör organiseras.

När utskottet senast behandlade denna fråga i ett

yttrande till trafikutskottet i april 2000

(1999/2000:FöU5y) utgick utskottet från att

regeringen snarast återkommer till riksdagen med

förslag som redovisar de konkreta åtgärder - och

eventuella författningsförslag - som behövs för ett

mer samlat ansvarstagande för Sveriges

informationssäkerhet än hittills. Trafikutskottet

instämde i detta.

Utskottet kan nu konstatera att regeringen tagit

olika initiativ i denna fråga. Således skall den av

regeringen tillsatta Sårbarhets- och

säkerhetsutredningen enligt sina direktiv föreslå

utformning av en tvärsektoriell samordning för IT-

säkerhet och skydd mot informationskrigföring.

Utredningen har i tilläggsdirektiv också i uppdrag

att bl.a. beakta Sveriges roll i det internationella

arbetet om IT-säkerhet och skydd mot

informationskrigföring. Utredaren skall senast den 1

maj 2001 redovisa sina överväganden och förslag.

Vidare har regeringen i november 1999 uppdragit åt

Post- och telestyrelsen att utreda förutsättningarna

för att inrätta en särskild funktion för IT-

incidenthantering. Uppdraget redovisades den 28

november 2000 och förslagen bereds för närvarande

inom Regeringskansliet.

Utskottet vill i sammanhanget peka på

svårigheterna att i ett inledningsskede av ett IT-

angrepp bedöma om angreppet är en s.k.

informationsoperation med begränsat syfte och av

tillfällig natur eller om det är ett organiserat IT-

angrepp som kan utgöra ett hot mot landets säkerhet.

Informationsoperationer kan röra sig längs hela

skalan fred, kris och krig, och det torde i regel

vara först i efterhand som det går att avgöra

angreppets karaktär.

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att IT-

säkerheten utgör ett av de viktigaste områdena i det

civila sårbarhets- och säkerhetsarbetet, vilket

bl.a. motiverar vissa övergripande åtgärder. De hot

vi måste kunna hantera i dag är av mer

tvärsektoriell karaktär. Sådana hot kräver därför

tvärsektoriella lösningar.

Utskottet vill i sammanhanget också anföra att

representanter för Totalförsvarets

forskningsinstitut vid en föredragning inför

utskottet den 21 februari 2001 framhöll att IT-

angrepp mot viktiga samhällsfunktioner är svåra att

skydda sig emot. Betydelsen av att skydda

samhällsviktig verksamhet mot IT-angrepp framstår

som alltmer uppenbar.

Utskottet välkomnar de initiativ som regeringen nu

tagit i IT-säkerhetsarbetet och utgår från att

regeringen, senast vid nästa riksmöte, återkommer

med förslag till hur bl.a. en tvärsektoriell

samordning för IT-säkerhet och skydd mot

informationskrigföring skall genomföras.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet

att motionernas yrkanden om IT-säkerhet m.m. därmed

till huvudsaklig del kommer att bli tillgodosedda.

Kommittémotion Fö208 (kd) yrkande 20, motion Fö209

(s) yrkandena 1 och 2 samt partimotion T713 (c)

yrkandena 17 och 18 avstyrks därför av utskottet.

Hälso- och sjukvård

Utskottets bedömning

Utskottet har inget att erinra mot vad

regeringen anfört om hälso- och sjukvård.

Skrivelsen

När det gäller bedömningen av läget för beredskapen

framhåller regeringen att de förändringar som hälso-

och sjukvården genomgått under de senaste åren

inneburit att sjukvårdsstrukturen blivit alltmer

heterogen. Den s.k. ädelreformen innebar att

kommunerna tog över en hel del av landstingens

sjukvård. Till detta har kommit den hälso- och

sjukvård som nu bedrivs i form av kooperativ,

aktiebolag eller i annan privat regi. Vidare har man

genom rationaliseringar och andra åtgärder minskat

marginalerna inom akutsjukvården. Dessa förändringar

har påverkat förutsättningarna för att sjukvården

skall kunna klara en ökad belastning vid en svår

fredstida påfrestning eller i krig.

Vid en förfrågan från Socialstyrelsen till

samtliga sjukvårdshuvudmän år 1999 framkom bl.a. att

förutom centrala katastrofplaner har majoriteten av

landstingen epidemiberedskapsplaner, särskild

planering för radioaktivt nedfall och

kemikalieolyckor, medan endast ett fåtal landsting

hade särskilda planer för en massflyktssituation.

Samtliga landsting hade särskilda ledningscentraler

för en katastrofsituation både för ledning på

enskilt sjukhus och för central ledning av alla

sjukhus inom ett landsting. Landstingen hade i

princip inte något reglerat samarbete med andra

landsting för att ta hand om patienter vid en

katastrof. Om det förekom, avsåg det oftast

samarbete inom det egna landstinget. Reglerat

samarbete med andra verksamheter förekom främst vad

avsåg kommunernas s.k. POSOM-grupper och den

kommunala räddningstjänsten.

För att få en effektiv sjukvårdsledning som

optimalt kan utnyttja tillgängliga resurser inom ett

landsting utvecklar nu Socialstyrelsen ett IT-

baserat ledningssystem (SWEDE) för akuta

sjukvårdsinsatser.

När det gäller behovet av åtgärder på

författningsområdet är det angeläget att vid extrema

situationer kunna prioritera resurser mellan olika

landsting. I dag finns inte denna möjlighet i

fredstid. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

innehåller i 33 § en bestämmelse om att regeringen

bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om

hälso- och sjukvården i krig, vid krigsfara eller

under sådana utomordentliga förhållanden som är

föranledda av att det är krig utanför Sveriges

gränser eller av att Sverige har varit i krig eller

krigsfara. Bestämmelsen tar således inte sikte på

svåra påfrestningar på samhället i fred.

I dag saknas bestämmelser som ålägger landstingen

att ha speciell medicinsk katastrofberedskap.

Samtidigt finns det redan i dag bestämmelser i

hälso- och sjukvårdslagen som säger att varje

landsting skall erbjuda en god hälso- och sjukvård

åt dem som är bosatta inom landstinget. Även de som

inte är bosatta inom landstinget men som vistas där

skall erbjudas omedelbar hälso- och sjukvård om

dessa behöver detta. I detta ligger enligt

regeringens uppfattning en skyldighet för

landstingen att ha sådana resurser eller sådan

beredskap att dessa kan hantera svåra påfrestningar.

Mot bakgrund av vad som ovan nämnts anser

regeringen att det bör prövas om det i hälso- och

sjukvårdslagen finns behov av dels ett uttryckligt

stadgande som ålägger landstingen att ha en

medicinsk katastrofberedskap, dels ett bemyndigande

för regeringen att meddela föreskrifter för

landstingens handlingsberedskap ur ett nationellt

katastrofmedicinskt perspektiv alternativt att

överlåta detta på Socialstyrelsen. Dessa frågor

bereds inom ramen för de inledningsvis redovisade

departementala sektorsgenomgångarna och behandlas

även av Sårbarhets- och säkerhetsutredningen (dir.

1999:63).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen

anfört om hälso- och sjukvård.

Polisverksamhet

Utskottets bedömning i korthet

Utskottet har inget att erinra mot vad

regeringen anfört om polis-verksamheten.

Skrivelsen

När det gäller bedömning av läget för beredskapen

inom polisverksamheten bedöms den generellt sett som

god.

I de departementala sektorsgenomgångarna har sju

författningar gåtts i genom som rör

polisverksamheten. I skrivelsen redovisar regeringen

denna genomgång.

Enligt regeringen ger en preliminär bedömning vid

handen att gällande lagstiftning är väl avvägd vad

gäller polisens möjligheter att förebygga och

ingripa mot olika typer av allvarliga händelser.

Detta gäller såväl den reglering som styr polisens

dagliga arbete som de särskilda bestämmelser som

finns för mer extrema situationer. Något behov att i

detta sammanhang föreslå förändringar synes, enligt

regeringen, således inte föreligga.

Regeringen nämner avslutningsvis behovet av övriga

åtgärder i samband med särskilda händelser och svåra

påfrestningar på samhället i fred. En möjlig resurs

som har tillkommit när det gäller beredskapen för

särskilda händelser är möjligheten att använda

beredskapspoliser. Sedan den 1 oktober 1999 kan

beredskapspoliser som slutit avtal om detta med

Rikspolisstyrelsen, efter regeringens medgivande,

kallas in till tjänstgöring då samhället har utsatts

för eller riskerar att utsättas för särskilt svåra

och påfrestande situationer från ordnings- och

säkerhetssynpunkt.

Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten,

Kustbevakningen, Tullverket, Länsstyrelsen i

Gotlands län och Sjöfartsverket har gemensamt fått i

uppdrag att belysa behovet av och möjligheterna till

att samutnyttja sina resurser vid hantering av

allvarliga olyckor och särskilda samhälleliga

kristillstånd på Gotland. Uppdraget skall redovisas

senast den 31 mars 2001.

Av stor betydelse för samarbetet vid särskilda

händelser är möjligheterna till ett bra radiosamband

mellan inblandade myndigheter. Regeringen har därför

gett Statskontoret i uppdrag att upphandla ett

gemensamt radiokommunikationssystem för all

samhällsviktig verksamhet, baserat på s.k. Tetra-

standard. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1

februari 2002.

Regeringen redovisar slutligen även förmågan att

klara störningar inom el och IT. Det framgår av

redovisningen att polisväsendet har en relativt hög

förmåga att fullfölja sin verksamhet i händelse av

allvarliga händelser.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen

anfört om polisverksamheten.

Utskottet kan bl.a. av regeringens redovisning

konstatera att Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten,

Kustbevakningen, Tullverket, Länsstyrelsen i

Gotlands län och Sjöfartsverket gemensamt har fått i

uppdrag - efter inhämtande av synpunkter från bl.a.

Gotlands kommun - att belysa behovet av och

möjligheterna till att samutnyttja sina resurser vid

hantering av allvarliga olyckor och särskilda

samhälleliga kristillstånd på Gotland. Vid förra

riksmötet gav utskottet uttryck för det värdefulla i

att regeringen initierade en försöksverksamhet med

detta syfte (prop. 1999/2000:30, bet.

1999/2000:FöU2). Utskottet gav också exempel på

situationer, utöver de som regeringen presenterade,

som kunde prövas inom ramen för försöksverksamheten.

Sårbarhets- och säkerhetsutredningen har i

tilläggsdirektiv (dir. 2000:93) i uppdrag att följa

detta arbete och vid behov överväga hur

myndigheternas erfarenheter skall kunna användas för

att åstadkomma en förbättrad helhetssyn.

Utskottet har nu erfarit att den styrgrupp som

leder arbetet har för avsikt att i mars presentera

förslag om en samordnad ledningsorganisation på

Gotland, med inledande försöksverksamhet, där

berörda myndigheter och Gotlands kommun kommer att

ingå. Utskottet ser mycket positivt på de initiativ

som hittills tagits och följer det fortsatta arbetet

med stort intresse.

Stöd med totalförsvarsresurser

Utskottets bedömning i korthet

Utskottet har inget att erinra mot vad

regeringen anfört om stöd med

totalförsvarsresurser.

Skrivelsen

Regeringen lämnar i skrivelsen en redogörelse om hur

totalförsvarsresurserna på olika sätt kan användas

vid en svår påfrestning och vad regering och riksdag

nyligen beslutat i denna fråga. Regeringen

framhåller bl.a. att regeringen i skilda sammanhang

understrukit vikten av ett effektivt utnyttjande av

statliga resurser och ett militärt-civilt samarbete

så att militära resurser kan användas också för

angelägna civila ändamål.

Av skrivelsen framgår att regeringen avser att i

regleringsbrevet för Försvars-makten för 2001 lämna

fortsatta uppdrag om myndighetens stöd till

samhället vid svåra påfrestningar på samhället i

fred och vid andra händelser. För att regeringen

skall få underlag för den fortsatta styrningen av

Försvarsmaktens åtgärder m.m. anser regeringen att

det bör göras en lägesavstämning där genomfört

arbete, problemområden m.m. belyses i ett samlat

sammanhang. Regeringen avser därför att uppdra åt

Försvarsmakten att i budgetunderlaget för 2002

redovisa en lägesbeskrivning, identifiering av

problemområden m.m. om stöd vid svåra påfrestningar

på samhället i fred.

Avslutningsvis erinrar regeringen om att

regeringen den 30 november 2000 beslutat om direktiv

(dir. 2000:87) för en utredning om översyn av

Försvarsmaktens stöd till andra myndigheter.

Utredningen skall se över bestämmelserna för

Försvarsmaktens stöd till samhället i övrigt i fred.

I uppdraget ingår bl.a. att föreslå hur

lagstiftningen kan ändras så att reglerna bättre

stämmer överens med den helhetssyn som regeringen

och riksdagen har gett uttryck för samt hur de blir

enklare och mer entydiga. Inriktningen skall vara

att öka Försvarsmaktens möjligheter att bistå.

Förmågan inom det civila försvaret grundas främst på

samhällets inneboende stabilitet och flexibilitet

inför skilda slag av störningar. Denna basförmåga

kompletteras genom planeringen för det civila

försvaret med de särskilda beredskapsåtgärder som

vidtas med utgångspunkt i krav som ställs vid i

första hand ett väpnat angrepp.

De åtgärder som vidtas i syfte att förbättra

beredskapen i händelse av krig har i flera fall stor

effekt även på beredskapen mot fredstida störningar.

Oavsett händelse är det ofta samma typ av åtgärd som

krävs. Detta gäller framför allt insatser på

energisidan men även inom IT- och teleområdet. Genom

att nämnda områden i mycket stor utsträckning utgör

en form av grundförmåga för att samhället skall

fungera brukar det ofta anges att de är

gränssättande faktorer för övrig verksamhet inom

civilt försvar. Regeringen har mot bakgrund av detta

under senare år pekat på vikten av att åtgärder

vidtas för att förbättra förmågan inom dessa

områden.

Regeringen lämnar också i skrivelsen en

redovisning av bidragen till den kommunala

beredskapen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen

anfört om stöd med totalförsvarsresurser. Utskottet

vill, liksom regeringen, understryka vikten av ett

effektivt utnyttjande av statliga resurser och ett

militärt-civilt samarbete så att militära resurser

kan användas också för angelägna civila ändamål.

Utskottet välkomnar därför att regeringen nu

tillkallat en särskild utredare (dir. 2000:87) som

skall se över de bestämmelser som gäller för

Försvarsmaktens stöd till samhället i fred och där

inriktningen skall vara att öka Försvarsmaktens

möjligheter att bistå.

Informationsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motion Fö9 (kd) yrkande 7.

Skrivelsen

Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) har som

generell uppgift att samordna berörda myndigheters

krigsplanläggning av informationsberedskapen och

därvid ge råd och rekommendationer. Sedan 1997 har

SPF enligt sin instruktion också i uppgift att bistå

andra myndigheter i deras arbete med att utforma och

sprida information om svåra påfrestningar på

samhället i fred genom att utarbeta råd och

rekommendationer för informationsverksamheten även

under dessa förhållanden.

För att i en akut situation nå berörda människor

med information har Statens räddningsverk

överenskommelser med Sveriges Radio AB, Sveriges

Television AB samt Nordisk Television AB.

Överenskommelserna behandlar utsändning av

myndighetsmeddelande för varning av allmänheten vid

olyckshändelser och överhängande fara för

olyckshändelser för att hindra och begränsa skador

på människor, egendom eller miljö. De är vägledande

även under höjd beredskap och krig samt vid svåra

påfrestningar på samhället i fred. Då det gäller

myndighetsmeddelande är det av yttersta vikt att

medborgarna nås av denna information - även då det

gäller människor som har dåliga kunskaper i det

svenska språket - och att medborgarna har tillgång

till de medier som sänder ut meddelandena.

Under senare år har antalet radio- och TV-kanaler

ökat, och därmed har mönstren för hur människor tar

del av mediernas utbud förändrats. Enligt

lokalradiolagen (1993:120) skall lokalradion

kostnadsfritt sända varningsmeddelanden om en

myndighet begär det. För att göra det möjligt för

lokalradiokanalerna att sända dessa meddelanden

driver SPF tillsammans med Radioutgivareföreningen

ett projekt för att underlätta för

lokalradiokanalerna att sända ett

varningsmeddelande.

Vid några speciella händelser har regeringen

beslutat om ett utökande eller ett förtydligande av

myndighetens informationsinhämtning och

informationsspridning. I oktober 1996 gav regeringen

i uppdrag åt Styrelsen för psykologiskt försvar att

vara statens kontaktorgan till anhöriga till dem som

omkom vid M/S Estonias förlisning. I uppdraget ingår

att ge de drabbade information och ta emot deras

synpunkter i frågor som har anknytning till

katastrofen. I november 1998 gav regeringen i

uppdrag åt Länsstyrelsen i Västra Götalands län att

samordna information till anhöriga till omkomna och

skadade samt andra drabbade i samband med branden i

Göteborg samt skapa ett forum för diskussion mellan

dessa och myndigheter. Vidare skulle länsstyrelsen

som regeringens företrädare i länet på ett samlat

sätt förse regeringen med nödvändig information.

För att kunna lämna information till medierna vid

en svår påfrestning krävs väl inarbetade rutiner.

Det har visat sig vid en mängd svårare händelser som

inträffat i Sverige på senare tid att trycket från

medierna blir enormt. Det är av stor vikt att ha

resurser och uthållighet för att kunna lämna

information till de medborgare som hör av sig per

telefon.

I samband med kriser ökar kravet på en

sammanhållen, enhetlig och strukturerad

kommunikation. Informationsbehovet ökar markant. Hos

olika aktörer bör det därför finnas planer för

kriskommunikation med tydlig strategi för

informationshantering när en kris inträffar. För att

klara det ökade informationsbehovet bör planen

innehålla anvisningar bl.a. för resurs- och

ansvarsfördelning, informationskanaler och

medierelationer.

Av skrivelsen framgår att Regeringskansliet satsat

ökade resurser på informationsberedskap. Detta har

skett genom att en för Regeringskansliet gemensam

informationsenhet, Information Rosenbad, har byggts

upp. Dessutom har numera samtliga departement egna

informatörer.

Motion

I kommittémotion Fö9 (kd) av Åke Carnerö m.fl.

anförs att en möjlighet att förstärka

informationsarbetet lokalt och regionalt skulle

kunna vara att utveckla informationssamverkan mellan

kommuner, länsstyrelse, landsting, polis m.fl., i

likhet med det s.k. KRISSAM-projektet i Kronobergs

län. Projektet syftar främst till att allmänheten

skall kunna nås av snabb och korrekt information

från de lokala och regionala samhällsinstitutionerna

som främst berörs av en extraordinär händelse

(yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill med anledning av kommittémotion Fö9

(kd) yrkande 7 erinra om att Sårbarhets- och

säkerhetsutredningen (dir. 1999:63, 2000:49 och

2000:93) skall lämna förslag till principer för att

åstadkomma en förbättrad helhetssyn när det gäller

planeringen för civilt försvar och beredskapen mot

svåra påfrestningar på samhället i fred. I uppdraget

ingår också bl.a. att ta ställning till om nuvarande

samordningssystem behöver ändras.

Det framgår av skrivelsen att regeringen vid några

speciella händelser har beslutat om ett utökande

eller ett förtydligande av myndighetens

informationsinhämtning och informationsspridning. I

oktober 1996 gav t.ex. regeringen i uppdrag åt

Styrelsen för psykologiskt försvar att vara statens

kontaktorgan till anhöriga till dem som omkom vid

M/S Estonias förlisning. I uppdraget ingår att ge de

drabbade information och ta emot deras synpunkter i

frågor som har anknytning till katastrofen.

Som framgått kommer Sårbarhets- och

säkerhetsutredningen bl.a. att

behandla sådana frågor som tas upp i

motionen. Utskottet kan också

konstatera att regeringen vid

speciella händelser kan besluta om

särskilda åtgärder för

informationsspridning. Enligt

utskottets mening ligger de

initiativ som regeringen tagit i

frågor om en förbättrad

informationssamverkan i linje med

vad som efterfrågas i motionen.

Något särskilt uttalande från

riksdagen anser utskottet därför

inte vara påkallat. Kommittémotion

Fö9 (kd) yrkande 7 avstyrks därför

av utskottet.

Redovisning av hittills prioriterade

fall

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionerna Fö9 (kd)

yrkandena 3, 4 och 6, Fö10 (c) yrkandena 1-3

samt Fö704 (m). Utskottet framhåller den

avgörande betydelsen av en säker

elförsörjning för samhället funktionsförmåga.

Utskottet förutsätter att de olika initiativ

som regeringen nu tagit i denna fråga kommer

att leda till att elkonsumenterna

tillförsäkras en säker elförsörjning och att

beredskapen säkerställs så att konsekvenserna

av ett elavbrott minimeras.

I det följande behandlar utskottet de av regeringen

hittills prioriterade fall som finns redovisade i

skrivelsen med undantag av översvämningar och

dammbrott. Översvämningar och dammbrott behandlas,

som framgått, i utskottets betänkande 2000/01:FöU7.

Terrorism

Skrivelsen

Enligt regeringens bedömning står Sverige i stort

sett väl rustat i kampen mot terrorism. Genom det

arbete som bedrivs nationellt inom Säkerhetspolisen

och internationellt genom olika samarbetsorgan har

ansvariga myndigheter en god överblick över olika

terroristorganisationers verksamhet. Om en

terroristattack ändå skulle äga rum har

polismyndigheterna möjlighet att organisera sig och

agera i enlighet med de redan upprättade planerna

för polisinsatser vid särskilda händelser.

En särskild fråga är hur beredskapen vid en

terroristattack med nukleära, biologiska eller

kemiska vapen (N-, B- och C-vapen) fungerar. En

sådan attack ställer särskilda krav på polisen och

en rad andra myndigheter. Regeringen gav i maj 1998

en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn

av Sveriges förmåga när det gäller skydd mot N-, B-

och C-vapen. Den särskilde utredaren redovisade sitt

uppdrag i mars 1999 (Ds 1999:13). Han konstaterade

att polisverksamheten fyller en viktig roll i detta

sammanhang. Av rapporten framgår dessutom att det

finns vissa svagheter i beredskapen och att förmågan

på NBC-området behöver förstärkas. En arbetsgrupp

har bildats inom Regeringskansliet där

representanter för berörda myndigheter, bl.a.

Rikspolisstyrelsen, ser över vad som behöver göras

för att förstärka beredskapen mot NBC-situationer.

Elförsörjning

Skrivelsen

Under normal fredstida drift är elförsörjningen

mycket robust och säker. Det allvarligaste hotet mot

elförsörjningen i fredstid är sabotage mot vitala

delar av elsystemet. Sådana angrepp kan leda till

stora konsekvenser i samhället genom omfattande och

långvariga elavbrott. Fredstida störningar i

elförsörjningen, som drabbar elkunder i form av

elbortfall, sammanhänger oftast med fel i elnäten på

landsbygden på grund av storm eller snöoväder.

De åtgärder som på statsmakternas initiativ vidtas

för att elförsörjningen skall kunna upprätthållas

och återupprättas vid höjd beredskap har positiv

effekt även på den fredstida beredskapen, särskilt

när det gäller skydd mot sabotage.

Svenska kraftnät ansvarar för delfunktionen

Elförsörjning inom funktionen Energiförsörjning inom

den civila delen av totalförsvaret. Svenska kraftnät

är sedan den 1 juli 1997 elberedskapsmyndighet

enligt elberedskapslagen (1997:288) och har som

sådan att utfärda erforderliga föreskrifter för

elberedskapslagens tillämpning.

Av skrivelsen framgår att Sverige vid normala

förhållanden har ett av världens säkraste elsystem.

Den höga elsäkerheten kan dock inte ens då garantera

hundraprocentigt oavbrutna elleveranser. Det finns

anläggningar och elledningar som inte är möjliga att

skydda till rimliga kostnader. Den pågående och

planenliga uppbyggnaden av verksamheten har medfört

förbättringar av förmågan under störda förhållanden.

Den 1 juli 1997 trädde elberedskapslagen

(1997:288) i kraft. Lagen reglerar ansvaret för den

planering och de åtgärder som behövs för att kunna

tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap.

Huvudprincipen är att elföretagen är skyldiga att

vidta åtgärder som beslutas med stöd av lagen för

att tillgodose elförsörjningen. Beslut om åtgärder

kan avse såväl anläggningar som verksamhet.

Överväganden görs huruvida ett stort elavbrott

motiverar att regeringen ges särskilda befogenheter.

Vad gäller beredskapsverksamhetens inriktning

avser regeringen bl.a. att tillse att en helhetssyn

utvecklas som omfattar beredskapsåtgärder såväl på

den eloperativa sidan som på användarsidan och att

åtgärder skall vägas emot varandra vad gäller

kostnader och effekt. Vidare kommer de ömsesidiga

beroendeförhållandena som finns mellan

elförsörjningen och telekommunikationerna vid

elavbrott att analyseras närmare. I denna fråga

avser regeringen att uppdra åt Affärsverket svenska

kraftnät att i samråd med Post- och telestyrelsen

analysera de ömsesidiga beroendeförhållandena som

finns mellan elförsörjningen och

telekommunikationerna vid långvariga och omfattande

elavbrott.

Elförsörjningens beroende av tele- och

radiokommunikationer är gränssättande. Både vid

reparationer och återstart av elsystemet finns det

ett beroende av de publika telenäten. Särskilt vid

återstart av elsystemet efter ett avbrott bedöms en

fungerande kommunikation vara nödvändig. Den stora

uppmärksamheten kring övergången till år 2000

medförde bl.a. att alla datorrelaterade system fick

en grundlig genomlysning, något som har stärkt

beredskapen.

Telekommunikationer

Skrivelsen

Vid snöoväder, översvämningar eller omfattande

sabotage kan telenät skadas eller bli överbelastade

inom ett större eller mindre område. I sådana lägen

behöver samhällsviktiga funktioner ha prioritet både

i de fasta och i de mobila telefoninäten. Behov av

förstärkning av telesambandet kan också uppstå inom

ett katastrofområde.

Post- och telestyrelsen planerar att införa ett

prioritetssystem i fasta och mobila telefoninät för

samhällsviktiga grupper. Utredningar har genomförts

1998 av Ericsson Telecom AB och under 1999-2000 av

de operatörer som är aktuella. Ett försöksvis

införande av prioritetssystemet kan påbörjas under

2001. Ett par begränsade användargrupper kommer att

utnyttjas under de inledande försöken.

Post- och telestyrelsen har under 1996 och 1997

anskaffat och finansierat tio mobila basstationer

vardera till de tre GSM-operatörerna. Operatörerna

svarar för drift och underhåll. Basstationerna får

placeras ut och vara i drift i näten men de skall

kunna flyttas vid behov. I avtal med operatörerna

regleras hur basstationerna skall fördelas över

landet. Post- och telestyrelsen kan vid behov avgöra

hur och var de skall användas.

För att hålla telefunktionen i gång under

veckolånga elavbrott erfordras reservkraftaggregat i

tillräcklig mängd. Post- och telestyrelsen har under

1998, 1999 och 2000 anskaffat och finansierat drygt

1 600 mindre elverk till Telias, Tele2:s,

Europolitans, Telenordias och Banverkets telenät. De

är utplacerade både på serviceställen och ute i

näten. Genom avtal mellan Post- och telestyrelsen

och respektive operatör åtar sig operatörerna

kostnaderna för drift och underhåll av aggregaten.

Det nya och i framtiden allvarligaste hotet mot

telekommunikationer är en följd av

Internetutvecklingen och att IP (Internet Protocol)

är världsstandard för datatrafik med stora

möjligheter till samtrafik. Därmed öppnas också

angreppsmöjligheter mot dåligt skyddade IT-system

och nät. Det är angeläget att dels klarlägga

möjligheterna att utifrån göra intrång och

manipulera i dessa IT-system och nät, dels följa upp

hur hotet utvecklas i Sverige.

Regeringens sammanfattande bedömning av läget vad

gäller området telekommunikationer är att

telefunktionens förmåga att motstå svåra

påfrestningar på samhället i fred är delvis

godtagbart. Med den planering som Post- och

telestyrelsen har för de närmaste åren bedömer

regeringen att telekommunikationernas sårbarhet och

beredskap kommer att vara godtagbar inom några år.

Bedömningen är dock osäker eftersom utvecklingen

inom området går mycket fort och skyddet kan behöva

anpassas därefter.

Post- och telestyrelsen kan vid behov i svåra

situationer, med stöd av träffade avtal med

operatörerna, besluta om och upphandla förstärkning

av telekommunikationerna i ett katastrofområde med

de av beredskapsskäl anskaffade 30 mobila GSM-

basstationerna och de 1 600 reservkraftaggregaten.

Detta är en bra modell men det kan uppstå oklarheter

om prioriteringar och ersättningskrav t.ex. för

uteblivna intäkter i andra delar av landet som följd

av framför allt de personella insatserna som kan

komma att krävas av operatörerna.

Regeringen avser dels att närmare utreda frågan om

det är nödvändigt att i lag föreskriva om befogenhet

för regeringen att göra prioriteringar inom

telefunktionen i en katastrofsituation, dels att

utreda behovet av att med lagstöd föreskriva om

teleoperatörers insatser vid nationella katastrofer.

Radio och TV

Skrivelsen

Distributionssystemen för radio och TV kan hotas av

handlingar som sabotage, terroristaktioner och

infiltration. Störningar kan även orsakas av

faktorer såsom bristande underhåll, konstruktionsfel

och den mänskliga faktorn, större skadehändelser

orsakade av rena tekniska fel inom eller utom

systemet samt olika typer av naturkatastrofer.

Distributionen av TV är också känslig för

elbortfall. Enligt Styrelsen för psykologiskt

försvar (SPF) innebär digital-TV-tekniken till viss

del en ny typ av sårbarhet. SPF menar att den ökande

mjukvarubaserade tekniken medför nya

informationsrelaterade hot.

Vid allvarliga störningar eller händelser i

samhället har radio och TV en viktig roll att fylla

genom nyhetsrapportering, men även när det gäller

att snabbt informera allmänheten, t.ex. genom

varningsmeddelanden.

SR och SVT har sedan 1993 därutöver haft

överenskommelser med Statens räddningsverk (SRV) om

tillämpning av informationssystemet Viktigt

meddelande till allmänheten (VMA). Detta kom till

för att så snabbt som möjligt kunna få ut

information och varningar till allmänheten i

allvarliga situationer. Överenskommelserna förnyades

under 1995, när även TV4 träffande en motsvarande

överenskommelse med SRV. Sedan den 1 oktober 1996

har SRV även en överenskommelse med

Radioutgivareföreningen om den lokala kommersiella

radions medverkan i VMA-systemet.

De tre public service-bolagen skall, efter samråd

med Teracom AB, SPF och andra berörda myndigheter,

utarbeta erforderliga beredskapsplaner för

verksamheten under höjd beredskap och vid svåra

påfrestningar på samhället i fred.

Beredskapsplanerna skall lämnas till regeringen

(Kulturdepartementet) och till SPF.

Såväl Teracom AB som public service-företagen har

redovisat sin beredskap till regeringen i sina

beredskapsplaner. SPF bedömer årligen beredskapen

samlat över hela massmedieområdet och rapporterar

till regeringen.

Den befintliga författningsregleringen bedöms vara

tillräcklig. Vid utformningen av de nya

sändningstillstånden till SR, SVT och UR kommer dock

beredskapsfrågorna att uppmärksammas.

Försörjning med vatten

Skrivelsen

Ansvaret för vattenförsörjningen är uppdelat på

olika nivåer. Livsmedelsverket har enligt

livsmedelsförfattningarna ansvar för frågor om

dricksvattnets kvalitet, beredning och hantering.

Kommunen ansvarar enligt lagen (1970:244) om

allmänna vatten- och avloppsanläggningar för den

allmänna vattenförsörjningen, dvs. för att det skall

finnas vatten av godkänd kvalitet. Staten har alltså

inget produktionsansvar men ställer krav på

kommunerna att det finns tillgång till vatten från

allmänna vattenanläggningar och att vattnet har en

god kvalitet.

Förmågan att upprätthålla försörjningen med

dricksvatten under ostörda förhållanden är godtagbar

i hela landet. Förmågan att förhindra eller i tid

upptäcka sabotage med B-stridsmedel bedöms dock inte

som godtagbar.

Som nämnts ovan finns i dag inte någon central

tillsynsmyndighet för vattenförsörjningen och därmed

ingen som har det centrala ansvaret för

försörjningen av vatten vid en svår påfrestning på

samhället i fred.

Elkraften är en central faktor som kan begränsa

vattenförsörjningen. Tillgången till

reservelkraftkraft är inte säkrad vid alla större

vattenverk. Vidare råder det en brist i

vattentäkternas säkerhet mot stora uttag samt mycket

stora läckor. Under de senaste åren har en rad

laboratorier lagts ned eller flyttats utomlands. Det

har resulterat i att tillgången av laboratorier i

Sverige i dag är knapp. Utbildad personal på

vattenverken är viktig för vattenförsörjningen.

Vidare är genomsnittsåldern på personal vid

vattenverken hög, vilket kan leda till en framtida

brist på kompetent personal.

Regeringen har i regleringsbrevet för

Jordbruksverket för budgetåret 2000 uppdragit åt

verket att tillsammans med Livsmedelsverket och

Naturvårdsverket utvärdera om målsättningarna för

försörjningen med reservvatten och täktskydd kan

anses vara uppfyllda enligt vad som uttalas i

skrivelse 1998/99:33 Beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred. Uppdraget

redovisades den 7 december 2000. Slutsatserna från

uppdraget kommer att redovisas vid senare tillfälle.

Massflykt av asyl- och hjälpsökande till

Sverige

Skrivelsen

Mottagandet av asylsökande regleras i lagen

(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Inom

Regeringskansliet bereds ett förslag som innebär att

lagen om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) bör

ändras så att en kommun i en massflyktsituation

inledningsvis skall kunna svara för att den enskilde

får det stöd som bedöms skäligt till dess att

Migrationsverket skyndsamt tar över ansvaret.

Regeringen bedömer att Migrationsverket har en god

kapacitet och flexibilitet för mottagande av

asylsökande och skyddsbehövande.

Allvarlig smitta

Skrivelsen

Smittskyddet i Sverige har visat sig vara väl rustat

för att hantera epidemier av den storleksordning som

skett under de senaste årtiondena. Kunskapen inom

hälso- och sjukvården om potentiella B-stridsmedel

är dock inte tillräcklig. Ambitionen är att det

skall finnas en fullgod beredskap för alla typer av

särskilt farliga smittämnen. Genom tillkomsten av

ett säkerhetslaboratorium på högsta nivå, P4, (även

benämnt BSL4) vid Smittskyddsinstitutet, som tagits

i bruk under oktober 2000, har ökad möjlighet

skapats att säkerställa en kom-plett diagnostisk

beredskap för alla typer av särskilt farliga

smittämnen. Den högsta nivån krävs för arbete med

smittämnen som kan resultera i hög dödlighet. Dessa

ämnen har hög smittsamhet och leder till sjukdomar

för vilka det saknas behandlingsmöjligheter.

Under senare tid har risken för terroristangrepp

med biologiska smittämnen ("bioterrorism")

uppmärksammats i ökad utsträckning. Sedan något år

pågår vid Smittskyddsinstitutet med stöd av

Försvarets forskningsanstalt och Socialstyrelsen

uppbyggnad av en specialutrustad "beredskapsstyrka"

avsedd för att i höggradigt kontaminerad miljö kunna

göra provtagningar och utföra transport av smittade

patienter. Vid Linköpings universitetssjukhus finns

en specialstyrka med utrustning och kunskap att

vårda patienter med höggradigt smittsamma sjukdomar.

Enligt regeringen kan - ur en rent

författningsteknisk synvinkel - ett pågående

reformarbete komma att ge ännu bättre

förutsättningar för ett tillfredsställande

smittskydd även vid svåra påfrestningar i fred. Det

som särskilt måste uppmärksammas är i stället

informationen till allmänheten vid inträffade

samhällsfarliga sjukdomar eller allmänfarliga

smittsamma sjukdomar, dvs. hur och av vem

information skall spridas till allmänheten om hur

den skall förhålla sig och bete sig.

I Sverige är beredskapen för att hantera en

allvarlig smitta på djur väl förberedd. Samtidigt

bör det påpekas att det kan finns vissa sårbarheter

i beredskapen. För det första har Statens

veterinärmedicinska anstalt en "slimmad"

organisation, vilket ger en försvagad uthållighet då

en extra ordinär händelse inträffar. För det andra

sker det en utarmning av laboratorieresurser i

Sverige. Statens veterinärmedicinska anstalt har

dock avtal med utländska laboratorier och är

delägare i en internationell vaccinbank. För det

tredje är förmågan att ta emot högriskavfall

begränsat. Det finns bara en förbränningsanläggning

för högriskavfall i Sverige. Vidare är samarbetet

med myndigheter som ansvarar för den humana sidan av

smittskyddet inte tillräckligt utvecklat. Ett

flertal djursjukdomar är, som tidigare nämnts,

överförbara från djur till människa.

Allvarlig smitta på djur regleras med

epizootilagen och zoonoslagen. Det finns inget behov

av ytterligare författningsreglering beträffande

dessa lagar.

Nedfall av radioaktiva ämnen

Skrivelsen

Statens strålskyddsinstitut (SSI) är central

förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av

människor, djur och miljö mot skadlig verkan av

strålning. Statens kärnkraftinspektion (SKI) är

central förvaltningsmyndighet med uppgift att

övervaka säkerheten vid kärntekniska anläggningar.

Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) skall

länsstyrelserna svara för räddningstjänsten vid

utsläpp av radioaktiva ämnen. Länsstyrelserna skall

också svara för saneringen efter sådana utsläpp och

upprätta en plan för detta efter hörande av andra

berörda myndigheter, kommuner och landsting.

Om en olycka skulle inträffa är målet att begränsa

effekterna för människor, miljö och egendom i

samband med nedfall. Möjligheter skall finnas att ta

hand om människor som utsätts för strålning och att

i övrigt begränsa skadorna. De långsiktiga

effekterna av nedfallet skall kunna bedömas och

saneringsåtgärder skall kunna vidtas så att mark i

så stor utsträckning som möjligt åter kan användas

för sina ändamål. Åtgärderna skall kunna vidtas vare

sig utsläppen härrör från inhemska eller utländska

kärntekniska anläggningar.

Området är väl reglerat och med tydliga

ansvarsförhållanden. Det finns därför inget behov av

stora författningsändringar.

Kärnkraftverken har krav på tillgänglighet av

reservkraft i form av diesel-aggregat, vilket är väl

tillgodosett. Störningar inom IT har analyserats i

samband med IT-omställningen inför millennieskiftet.

Analyserna har resulterat i bedömningen att

säkerheten vid reaktorerna inte är beroende av IT-

funktionerna. Vid beredskapsmyndigheterna SKI och

SSI är läget delvis olika. SSI har tillgång till

reservkraft, vilket däremot SKI inte har. SKI kan

dock vid en svår påfrestning samgruppera sin

beredskapsorganisation med SSI.

Kemikalieolyckor och större olyckor till sjöss

med allvarligare utsläpp som följd

Skrivelsen

Reglerna för transport av farligt gods är i mycket

hög grad internationella och utarbetas bl.a. inom

olika organ i FN och EU. Sverige deltar aktivt i

regelutvecklingsarbetet. Ansvarig myndighet för

landtransporter är Statens räddningsverk, för

lufttransporter Luftfartsverket och för

sjötransporter Sjöfartsverket.

Statens räddningsverk är central myndighet för

frågor om olycks- och skadeförebyggande arbete

enligt räddningstjänstlagen (1986:1102), är

transportmyndighet för transporter av farligt gods

enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods

och samordnar övriga ansvariga myndigheter inom

detta område samt ansvarar i vissa fall för frågor

om sanering av radiakutsläpp m.m. Räddningsverket

har även tillsynsansvar enligt lagen (1999:381) om

åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av

allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagstiftningen).

I Sverige har det inte inträffat några allvarliga

kemikalieolyckor i stationära anläggningar. Det

finns ändå ett behov av att förstärka samhällets

grundberedskap mot kemikalieolyckor såväl vid

olyckor med transport av farligt gods som vid

olyckor med kemikaliehantering i stationära

verksamheter. Regeringen fattade mot denna bakgrund

i juni 1998 beslut om att Räddningsverket skall

inrätta sju regionala resursbaser mot

kemikalieolyckor samt att Räddningsverket skall

svara för att ansvarig personal utbildas.

Dessa förråd innehåller i dag skyddsutrustning,

indikeringsinstrument, utrustning för

bildöverföring, kemikalielänsor och utrustning för

omhändertagande av kemikalier. Utrustningen skall

komplettera kommunernas egna resurser. Med lärdom

från gasololyckorna i Borlänge och Lilleström i

Norge har inriktningen vad gäller den planerade

kompletteringen av materiel fått en delvis ändrad

karaktär.

För att förebygga de risker som är förenade med

transport av farligt gods antog EU 1996 rådets

direktiv 96/35/EG om utnämning av och kompetens hos

säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på

väg, järnväg eller inre vattenvägar. Direktivet

innebär att det för varje verksamhet som utför

transporter av farligt gods samt för verksamheter

som lastar och lossar sådana transporter, skall

utses en säkerhetsrådgivare. Direktivet ledde till

ändringar i lagen (1982:821) och förordningen

(1982:923) om transport av farligt gods. Kravet på

säkerhetsrådgivare gäller från den 1 januari 2000.

Med den nya lagstiftningen sätts fokus på aktivt

förebyggande åtgärder. Verksamheter som berörs skall

lägga tyngden vid sådana åtgärder som

säkerhetsmässigt avhjälper allvarliga risker och

därmed medverkar till att transportsäkerheten ökar.

I skrivelsen redovisas pågående förändringsarbete

inom området, bl.a. nämns Utredningen om översyn av

räddningstjänstlagen (Fö 1999:03). Utredningen skall

också se över vissa frågor som hör samman med

miljöräddningstjänst till sjöss, bl.a.

befogenheterna för att så tidigt som möjligt kunna

sätta i gång miljöräddningsoperationer till sjöss

samt fördelningen av ansvaret mellan statliga och

kommunala myndigheter då fartyg i samband med en

räddningstjänstinsats bogseras till hamn. Utredaren

skall redovisa sitt resultat senast den 1 juni 2001.

Även Oljeutsläppsutredningens betänkande (SOU

1998:158) Att komma åt oljeutsläpp som överlämnades

i januari 1999 nämns i skrivelsen. Utredningen

innehåller bl.a. förslag på åtgärder för att

effektivisera det rättsliga förfarandet för att

beivra oljeutsläpp till sjöss, lämna förslag till

förändringar i myndigheternas verksamhet samt i

regelsystemet som kan leda till effektivare

ingripanden. Förslagen bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. En proposition är aviserad till

våren 2001.

Motionerna

I kommittémotionerna Fö9 (kd) av Åke Carnerö m.fl.

och Fö10 (c) av Marianne Andersson m.fl. tas frågor

upp som rör elförsörjningen.

Kristdemokraterna ställer frågan i sin motion om

standarden på det förebyggande underhållet av

ledningsgatorna och anser att det finns skäl att

utarbeta vilka kvalitetskrav som Energimyndigheten

bör ställa angående ledningsgator i samband med

nätskoncessioner för att minimera elavbrott i

samband med t.ex. snöoväder (yrkande 3). I samma

motion anses också att beredskapen vad gäller el-

och telefunktionerna snarast behöver ses över.

Regeringen bör därför tillsätta en arbetsgrupp med

uppdrag att framlägga förslag om hur el- och

teleförsörjningen skall säkras då samhället utsätts

för svåra påfrestningar i fred (yrkande 4).

Centerpartiet tar upp liknande aspekter i sin

motion. Således krävs här åtgärder från

statsmakternas sida för att eliminera eller kraftigt

minska sårbarheten och tillförsäkra elkonsumenterna

en säkrare elförsörjning (yrkande 1). Vidare sägs

att det måste analyseras om kraftbolagen verkligen

har gjort tillräckligt för att undvika de omfattande

strömavbrotten, hur de agerat för att rätta till

felen och hur de framöver kan förebygga elavbrott

(yrkande 2). I motionen framhålls också att en

översyn av de nuvarande reglerna, i syfte att skärpa

kraven på kvaliteten i elnäten, bör genomföras. Det

är uppenbart, menar motionärerna, att sårbarheten

har ett nära samband med hur ledningsnäten

underhålls. Kraftbolagen ansvar för ledningsnätens

underhåll bör därför särskilt uppmärksammas (yrkande

3).

I kommittémotion Fö9 (kd) av Åke Carnerö m.fl. anser

Kristdemokraterna att, när koncessionerna skall

prövas eller omprövas för de privata radiokanalerna,

bör det övervägas om inte dessa radiokanaler borde

omfattas av samma avtalsbestämmelser som public

service-företagen när det gäller utsändning av

myndighetsmeddelanden. Syftet är att söka nå så

många människor som möjligt med viktiga meddelanden

vid akuta situationer (yrkande 6).

I motion Fö704 (m) av Lars Björkman och Anders G Högmark

framhåller motionärerna att regeringen bör ge

Statens räddningsverk i uppdrag att finna vägar för

en samordning och ett samutnyttjande av det redan

befintliga datanätverket för farligt gods. Slutmålet

bör vara att i ett sammanhållet nätverk kunna lagra

och förmedla den information som krävs för att

snabbt kunna identifiera vilken typ av farligt gods

som kan vara inblandat i en trafikolycka, en

identifikation som sedan kan användas för att

omedelbart vidta relevanta åtgärder på

olycksplatsen.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av yrkandena i motionerna som rör en

säkrare elförsörjning vill utskottet inledningsvis

framhålla den avgörande betydelsen som en säker

elförsörjning har för samhällets funktionsförmåga.

Det är inte bara de vitala samhällsfunktionerna som

är beroende av en säker tillgång på el, utan hela

vårt samhälle bygger i dag på att det finns en

fungerande elförsörjning. Det visar inte minst den

senaste i raden av lokalt avgränsade elavbrott som

nyligen inträffade i nordvästra Stockholm.

Utskottet har vid de fem senaste riksmötena och nu

för andra gången under innevarande riksmöte

framhållit betydelsen av en robust och flexibel

infrastruktur inom bl.a. elförsörjningen. Vid

höstens budgetberedning (bet. 2000/01:FöU1) påpekade

utskottet att den funktionsgenomgång som

Överstyrelsen för civil beredskap genomfört inom

delfunktionen Elförsörjning visat att sårbarheten i

det svenska elsystemet är oväntat stort. Det

ömsesidiga beroendet mellan el- och

telekommunikationerna, som utskottet då också tog

upp och som regeringen nu framhåller i skrivelsen,

gör naturligvis att det krävs en synnerligen god

robusthet i el- och telesystemen.

I ellagen (1997:857) regleras nätföretagens

ansvar. Nätföretagen har nätkoncession för ett visst

område eller viss linje och är enligt ellagen

skyldiga att på skäliga villkor överföra el för

annans räkning. Tillsynen över de lokala

nätföretagen utövas av Statens energimyndighet och

Elsäkerhetsverket. Därutöver har Affärsverket

svenska kraftnät det övergripande ansvaret för

driftsäkerheten hos det nationella elsystemet.

Utskottet har erfarit att regeringen tagit

initiativ för att skärpa tillsynen över

elnätsföretagen och har tillsatt en utredning

(Elnätsutredningen) för att se över behovet av en

skärpning av bestämmelserna för tillsynen av

nätverksamheten. Utredningen lämnade i november 2000

ett delbetänkande med sina förslag (2000:90). Den

andra delen av Elnätsutredningens arbete innefattar

vidare att ta fram förslag till regler för

tvångsförvaltning av nätkoncession. Tanken är att om

ett nätföretag väsentligt missköter sina åtaganden

enligt ellagen så skall nätkoncessionen kunna

återkallas.

Näringsminister Björn Rosengren har i svar på en

skriftlig fråga den 17 januari om lokalt ansvar för

elförsörjningen och i en interpellationsdebatt den 6

februari 2001 anfört att regeringen också har för

avsikt att ge Elsäkerhetsverket och

Energimyndigheten i uppdrag att se över och utreda

vilka ytterligare åtgärder som bör vidtas för att i

möjligaste mån undvika problem med omfattande och

långvariga elavbrott.

Enligt regleringsbrev för år 2001 har Affärsverket

svenska kraftnät fått i uppdrag att i samråd med

Post- och telestyrelsen analysera de ömsesidiga

beroendeförhållandena som finns mellan

elförsörjningen och telekommunikationerna vid

långvariga och omfattande elavbrott samt undersöka

möjligheterna att Post- och telestyrelsen tillser

att den reservkraft som teleoperatörerna anskaffar

med stöd av statliga medel prioriteras på ett sådant

sätt att en uppstart av elnätet efter ett långvarigt

och omfattande elavbrott underlättas. I uppdraget

ingår vidare att Affärsverket svenska kraftnät i

samråd med Post- och telestyrelsen skall verka för

att samplaneringen av beredskapsåtgärderna inom

elförsörjningen och telekommunikationerna förbättras

i syfte att prioritera de behov av sambandsresurser

som elföretagen har vid ett omfattande och

långvarigt elavbrott. Uppdraget skall redovisas

senast den 1 november 2001.

Regeringen avser också dels att närmare utreda

frågan om det är nödvändigt att i lag föreskriva om

befogenhet för regeringen att göra prioriteringar

inom telefunktionen i en katastrofsituation, dels

att utreda behovet av att med lagstöd föreskriva om

teleoperatörers insatser vid nationella katastrofer.

Med de utredningsinitiativ som regeringen tagit i

frågan om en säkrare elförsörjning m.m. förutsätter

utskottet att motionärernas yrkanden i dessa

avseenden kommer att bli föremål för en ingående

behandling och analys. Utskottet förutsätter därför

att regeringens överväganden och beslut med

anledning av dessa utredningar kommer att leda till

att elkonsumenterna tillförsäkras en säker

elförsörjning och att beredskapen säkerställs så att

konsekvenserna av ett elavbrott minimeras.

Utskottet anser att något uttalande uttöver vad

som ovan anförts inte är påkallat.

Kommittémotionerna Fö9 (kd) yrkande 3 samt Fö10 (c)

yrkandena 1- 3 avstyrks därför av utskottet

När det gäller Kristdemokraternas motion Fö9 yrkande

4 om en översyn av beredskapen inom el- och

telefunktionerna framgår ovan att i uppdraget till

Affärsverket svenska kraftnät och Post- och

telestyrelsen ingår bl.a. att verka för att

samplaneringen av beredskapsåtgärderna inom

elförsörjningen och telekommunikationerna förbättras

i syfte att prioritera de behov av sambandsresurser

som elföretagen har vid ett omfattande och

långvarigt elavbrott. Det framgår också ovan att

regeringen avser dels att närmare utreda frågan om

det är nödvändigt att i lag föreskriva om befogenhet

för regeringen att göra prioriteringar inom

telefunktionen i en katastrofsituation, dels att

utreda behovet av att med lagstöd föreskriva om

teleoperatörers insatser vid nationella katastrofer.

Även om utskottet vid höstens budgetberedning

(bet. 2000/01:FöU1 s. 95) ännu en gång kunde

konstatera att förmågan inom funktionen

Telekommunikationer m.m. inte var godtagbar

förutsätter utskottet att det påbörjade

beredningsarbetet inom Regeringskansliet och de i

skrivelsen redovisade övriga åtgärderna för en

bättre beredskap inom el- och teleområdena kommer

att leda till en beredskap i enlighet med vad som

yrkas i motionen. Något mer uttalande av riksdagen

är därför inte nödvändigt. Kommittémotion Fö9 (kd)

yrkande 4 avstyrks med det ovan anförda av

utskottet.

Med anledning av yrkande 6 i kommittémotion Fö9 (kd)

har utskottet erfarit att Styrelsen för psykologisk

beredskap i december 1999 i en framställan till

regeringen begärt medel för lokalradions beredskap.

Medlen, som beviljats, skall användas till inköp

samt installation av s.k. RDS-apparatur till

samtliga lokalradiostationer. RDS-apparaturen

möjliggör för lokalradion att sända viktiga

varningar vid allvarliga händelser i samhället.

Som utskottet ser det torde motionärernas yrkande

om utsändning av myndighetsmeddelande i de privata

radiokanalerna därmed bli tillgodosett.

Kommittémotion Fö9 (kd) yrkande 6 avstyrks därför av

utskottet.

I motion Fö704 (m) tas frågan upp om en samordning

och samutnyttjande av det redan befintliga

datanätverket för farligt gods.

Utskottet behandlade ett sådant yrkande i maj 1998

(bet. 1997/98:FöU8). Utskottet redogjorde då för det

nystartade projektet inom Statens räddningsverk om

användningen av transporttelematik inom området

farligt gods. Med transporttelematik menas då

integration av telekommunikation och

informationsteknik inom transportområdet. Den

referensgrupp som knöts till projektet om

användningen av transporttelematik inom området för

farligt gods bestod av representanter från

räddningstjänsten, tillsynsmyndigheterna,

Räddningsverket, SOS Alarm och transportföretagen.

Enligt vad utskottet nu erfarit har Statens

räddningsverk i två rapporter redovistat nuläget vad

beträffar användningen av transporttelematik inom

området farligt gods. Det framgår av rapporterna att

utvecklingen i dag går mot en sammankoppling av

olika delsystem. Rent generellt så finns stora delar

av den nödvändiga informationen lagrad i olika

system och dessa behöver nu anpassas till varandra.

Av rapporterna framgår vidare bl.a. att

tillsynsmyndigheternas vision är att på ett enda

ställe kunna nå elektroniskt lagrad information om

transporter av farligt gods.

Som utskottet ser det har utvecklingsarbetet

kommit i gång ordentligt och fortskrider i linje med

vad som yrkas i motionen. Utskottet finner det

därför inte motiverat att riksdagen begär

ytterligare initiativ av regeringen i denna fråga.

Motion Fö704 (m) avstyrks med det anförda av

utskottet.

Utskottet har i övrigt inget att erinra mot vad

regeringen anfört om hittills prioriterade fall.

Redovisning av fall utöver de

hittills prioriterade

Utskottets bedömning i korthet

Utskottet har inget att erinra mot vad

regeringen anfört om fallen utöver de

hittills prioriterade.

Oljeförsörjningen

Skrivelsen

För att minska risken för allvarliga störningar i

bränsle- och drivmedelsförsörjningen som kan uppstå

i fredstid hålls sedan mitten av 1970-talet

särskilda s.k. fredskrislager av råolja och

oljeprodukter. Sverige har tillsammans med flertalet

OECD-länder anslutit sig till avtalet om ett

internationellt energiprogram, IEP.

Statens energimyndighet har enligt sin instruktion

och genom uppdrag i särskilda förordningar ansvar

för beredskapsfrågorna inom bränsle- och

drivmedelsförsörjningen. Lagringen av olja sker hos

näringslivet och på dess bekostnad enligt lagen

(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.

Enligt regeringen är beredskapsläget för fredstida

oljekriser gott. Något omedelbart behov av större

åtgärder finns därför inte. I fråga om lagringen av

bränsle och drivmedel uppfyller Sverige väl sina

internationella förpliktelser och deltar aktivt i

samarbetet i dessa frågor inom EU och IEA (den

organisation som administrerar IEP-avtalet).

Kraftiga störningar i samhällsekonomin

Skrivelsen

Sedan mitten av 1997 finns inom Regeringskansliet

(Finansdepartementet) en beredskapsdelegation för

ekonomisk politik. Delegationen genomför

förberedelsearbete på det ekonomisk-politiska

området inför kriser och krig så att olika

instansers åtgärder skall bli konsistenta och

rimligt balanserade. Arbetsområdet för delegationen

är åtgärder inom främst finanspolitiken,

penningpolitiken och utrikeshandeln som syftar till

att i krissituationer främja viktiga mål på den

ekonomiska politikens och försörjningens områden.

Initiativ skall även tas till översyn av

lagstiftningen på området.

I propositionen Förändrad omvärld - omdanat

försvar (prop. 1998/99:74) presenterade regeringen

sin bedömning med anledning av delegationens analys

av förutsättningarna att använda regleringar i den

ekonomiska politiken i krissituationer. Regeringens

- och även delegationens - bedömning var att

planeringen av den ekonomiska politiken inför

krissituationer bör utgå från att det övervägande

ansvaret för att målen för den ekonomiska politiken

skall kunna uppnås vilar på generella ekonomisk-

politiska åtgärder. Detta innebär att eventuella

reglerande åtgärder av mer omfattande slag

förutsätts inte behöva sättas i kraft förrän i ett

sent skede i en krissituation. Riksdagen har inte

haft något att erinra mot detta.

Erfarenheter som vunnits från bl.a. delegationens

arbete har föranlett initiativ som syftar till att

förbättra förutsättningarna att möta störningar i

det finansiella systemet. Sålunda har det löpande

informationsutbytet, diskussionerna och samrådet i

dessa frågor mellan chefer i Finansdepartementet,

Finansinspektionen och Sveriges riksbank utvecklats.

Delegationen har vidare kunnat konstatera att

beredskapslagstiftningen på det ekonomisk-politiska

området blivit delvis föråldrad. En översiktlig

analys och bedömning av bl.a. berörda författningar

kommer inom kort att inledas i Finansdepartementet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla betydelsen av det arbete

som regeringens beredskapsdelegation för ekonomisk

politik genomför på det ekonomisk-politiska området

för kriser och krig. Erfarenheterna som vunnits från

bl.a. delegationens arbete har föranlett initiativ

som syftar till att förbättra förutsättningarna att

möta störningar i det finansiella systemet.

Delegationen har kunnat konstatera att

beredskapslagstiftningen på det ekonomisk-politiska

området blivit delvis föråldrad. Utskottet ser

därför positivt på att Finansdepartementet inom kort

skall inleda en översiktlig analys av bl.a. dessa

författningar.

Utskottet har i övrigt inget att erinra mot vad

regeringen anfört om fallen utöver de hittills

prioriterade.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstagande har föranlett följande

reservation. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

reservationen avser.

Elförsörjning m.m. (punkt 5) (kd)

av Margareta Viklund och Amanda Agestav (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under

punkt 5 borde ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservationen. Riksdagen

bifaller därmed motion 2000/01:Fö9 yrkandena 3 och 4

och avslår motion 2000/01:Fö10 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Av de beskrivningar som regeringen gör i sin

skrivelse 2000/01:52 om beredskapen inom olika

sektorer, är det påfallande hur skörheten inom den

ena sektorn efter den andra har sin grund i

svagheter inom elförsörjnings- och

telekommunikationssystemen. Som exempel kan nämnas

hälso- och sjukvården med sitt behov av elektricitet

till den elektrotekniska utrustningen, polis-

verksamheten med sitt behov av fungerande tele- och

IT-kommunikationer, radio och TV med behovet av att

kunna kommunicera, varna och informera,

försörjningen med vatten med behovet av att kunna

pumpa upp vatten och rena det, översvämningar och

dammbrott då slussar kan behöva stängas och/eller

öppnas, kemikalieolyckor då skadade behöver tas om

hand m.m.

Fredstida störningar i elförsörjningen, som

drabbar elkunder i form av elbortfall, sammanhänger

oftast med fel i elnäten på landsbygden på grund av

storm eller snöoväder. Men kabelbranden i nordvästra

Stockholm gav en viktig information om följderna av

ett av de största strömavbrotten i svensk historia.

Det visade på att samhällets sårbarhet och förmåga

att skydda sig är frågor, vilket Kristdemokraterna

påpekat under en följd av år, som är oerhört

angelägna att åtgärda. Även om hotbilden mot

samhällets säkerhet är annorlunda än under det s.k.

kalla kriget är det angeläget att ta den på största

allvar.

Kristdemokraterna anser att det finns skäl att

utarbeta vilka kvalitetskrav som Energimyndigheten

bör ställa angående ledningsgator och kabelsystem i

samband med nätkoncessioner för att minimera

elavbrott i samband med t.ex. snöoväder och

kabelbrott orsakade av brand eller annat.

Regeringen och försvarsutskottets majoritet

hänvisar till pågående utredningar när det gäller

stabilisering av elförsörjningssystemet. De

betänkanden som utredningarna kommer att ge som

resultat är dock inte någon försäkran om att

systemet kommer att förbättras utan utredningarna

kommer förhoppningsvis att konstatera ett behov av

förstärkning och översyn.

Det är i så fall ett konstaterande som

Kristdemokraterna i sin kommittémotion 2000/01:Fö9

redan gjort. För att inte ytterligare fördröja det

arbete som är nödvändigt för att stärka

elförsörjningssystemet behöver ett sådant arbete så

fort som möjligt ha politisk förankring och en

handlingsplan så att det kan sättas i gång med det

snaraste.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Beredskapen mot svåra påfrestningar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö8 och

2000/01:Fö9 yrkandena 1, 2 och 8.

2. Ansvaret vid svåra påfrestningar

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö711 och

2000/01:Fö714.

3. IT-säkerhet m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö208

yrkande 20, 2000/01:Fö209 yrkandena 1 och 2 samt

2000/01:T713 yrkandena 17 och 18.

4. Informationsfrågor

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö9 yrkande 7.

5. Elförsörjning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö9

yrkandena 3 och 4 samt 2000/01:Fö10 yrkandena

1-3.

Reservation (kd)

6. Privata radiokanaler

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö9 yrkande 6.

7. Datanätverk för farligt gods

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö704.

8. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2000/01:52

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället

i fred i berörda delar till handlingarna.

Stockholm den 13 mars 2001

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik

Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog

(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Olle

Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s),

Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta

Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström

(mp), Erik Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson

(fp), Berndt Sköldestig (s) och Amanda Agestav (kd).