Bet. 2000/01:FöU7

Försvarsutskottets betänkande

2000/01:FÖU07

Översvämningar, katastroffond m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

FöU7

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i detta betänkande den del av

regeringens skrivelse 2000/01:52 Beredskapen mot

svåra påfrestningar på samhället i fred som handlar

om översvämningar och dammbrott jämte

följdmotionerna 2000/01: Fö7 (fp) yrkande 2 och

2000/01:Fö9 (kd) yrkande 5 till skrivelsen.

Utskottet behandlar även motioner som väckts under

den allmänna motionstiden och som rör

översvämningar, katastroffond m.m.

I ärendet har utskottet informerats av bl.a.

statssekreterare Lars Rekke, Näringsdepartementet,

generaldirektör Christina Salomonsson, Statens

räddningsverk och verkställande direktören Gunnar

Holmgren, Försäkringsförbundet.

I samband med översvämningarna hösten 2000

redovisade representanter för Försvarsdepartementet,

Länsstyrelsen i Värmland respektive i Västra

Götaland sina erfarenheter från översvämningarna i

de drabbade länen.

Sammanfattning

Försvarsutskottet behandlar i detta betänkande bl.a.

den del av regeringens skrivelse 2000/01:52

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred som handlar om översvämningar och dammbrott

jämte motioner. Utskottet behandlar även

motionsyrkanden som rör ersättningsfrågor i samband

med inträffade naturkatastrofer. Ett flertal

motioner föreslår inrättandet av en katastroffond.

Utskottet konstaterar att frågan om dammsäkerheten

och det förebyggande arbetet för att bl.a. minska

skadorna vid höga flöden har fått stor aktualitet

med anledning av förra årets allvarliga och

omfattande översvämningar i norra Svealand och södra

Norrland samt västra Sverige. De av regeringen

initierade åtgärderna på detta område ser utskottet

som absolut nödvändiga. Utskottet inser att det

påbörjade åtgärdsarbetet är omfattande och

komplicerat och bedömer att detta arbete kommer att

leda fram till att säkerheten i våra

dammanläggningar ökar och konsekvenserna av

översvämningar och höga flöden i våra vattendrag

minskar.

När det gäller ersättningsfrågan i samband med

naturkatastrofer e.d. anser utskottet att det inte

finns tillräckliga skäl att nu initiera ytterligare

åtgärder på området utan vill i första hand avvakta

resultatet av det pågående översynsarbetet m.m. inom

Regeringskansliet.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

Vänsterpartiet har lämnat ett särskilt yttrande som

rör inrättandet av en katastroffond.

Följdmotioner

2000/01:Fö7 av Runar Patriksson och Eva Flyborg

(fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att möjliggöra

samarbete över länsgränserna vid översvämningar.

2000/01:Fö9 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att beredskapen

för vattenöversvämningar måste öka.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Fö403 av Erik Arthur Egervärn och Ola Rask

(c, s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genomföra en

inventering av skadade objekt eller objekt av

natur- eller kulturvärde i farozonen för

översvämningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra

ersättningsfrågans reglering till föremål för en

översyn.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att initiera

forskning kring översvämningsorsaker.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

lämpligheten i att inrätta en katastroffond i

Sverige.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra en

översyn av svensk älvsäkerhet.

2000/01:Fö701 av Birgitta Sellén och Sven Bergström

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning

för att starta en katastroffond i Sverige.

2000/01:Fö702 av Amanda Agestav (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att särskilt utreda

ansvarsförhållandena mellan staten och de

kommersiella kraftbolagen vad avser dammsäkerhet

samt att företa en allmän översyn av lagstiftningen

på detta område.

2000/01:Fö708 av Stig Sandström m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att utreda förutsättningarna

för upprättandet av en katastroffond.

2000/01:Fö713 av Per-Olof Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för att förebygga

översvämningar.

2000/01:Fö715 av Per-Richard Molén (m):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda behovet

av att en särskild katastroffond upprättas för

täckande av kostnader, som framtida översvämningar

kan åsamka enskilda personer och kommuner.

2000/01:Fö716 av Gunilla Wahlén (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en fond i samband med

katastrofer.

2000/01:Fö720 av Lars U Granberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att utreda

förutsättningar för bildande av en nationell

naturkatastroffond.

2000/01:Fö723 av Ann-Kristine Johansson och Jarl

Lander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om bildande av en

översvämningsfond för ersättning för skador i

samband med översvämningar i reglerade vattendrag.

2000/01:N327 av Sven Bergström m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bygga upp

regionala beredskapsdepåer med utrustning och

materiel av ny svensk teknik.

Utskottets överväganden

Översvämningar och dammbrott m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker yrkandena i motionerna.

Skrivelsen

Av regeringens skrivelse 2000/01:52 Beredskapen mot

svåra påfrestningar på samhället i fred framgår att

det enligt myndigheternas bedömningar finns ca

10 000 dammar av varierande storlek och ålder i

Sverige. Av dessa är ca 140 stycken s.k. höga dammar

med en höjd överstigande 15 meter. Dessa är

huvudsakligen kraftverks- och regleringsdammar. Det

finns dessutom ett stort antal små och äldre dammar.

Svåra översvämningar och höga flöden har genom åren

drabbat områden längs flera älvsystem och andra

vattendrag i landet. Vattenkraftsutbyggnad i en älv

medför i regel att flöden dämpas men den utgör ingen

garanti mot höga flöden och översvämningar.

Dammbrotten har hittills varit få. Målet är att

dammhaverier och därmed sammanhängande

översvämningar som orsakar personskador eller mer

omfattande egendomsskador inte skall inträffa.

Den viktigaste regleringen för den förebyggande

säkerheten i dammanläggningar finns i miljöbalken. I

samband med tillståndsprövning enligt balken

meddelas de bestämmelser som behövs beträffande

bl.a. dammsäkerheten. Det gäller exempelvis dammens

konstruktion och hållfasthet. Dammägaren har det

formella och praktiska ansvaret för dammens drift,

underhåll och tillförlitlighet. Den som är skyldig

att underhålla en dammanläggning, dvs. dammägaren,

är ansvarig för skador som orsakas vid ett

dammhaveri. Uppförande av en damm liksom ändring och

lagning av en damm är tillståndspliktig

vattenverksamhet. En ansökan om tillstånd prövas av

miljödomstolen.

Länsstyrelsen utövar tillsyn över dammanläggningar

och vattenföretag. Enligt förordningen (1997:1258)

med länsstyrelseinstruktion skall länsstyrelsen

främja länets utveckling och noga följa länets

tillstånd samt underrätta regeringen om vad som är

särskilt viktigt för regeringen att få veta om länet

och händelser som inträffat där. Räddningsinsatser i

samband med damm-olyckor och höga flöden omfattas av

räddningstjänstlagen (1986:1102). Den kommunala

räddningstjänsten ansvarar för att räddningsinsatser

förbereds för att begränsa konsekvenserna av

dammbrott. Vid omfattande insatser kan länsstyrelsen

svara för räddningstjänsten i de kommuner som berörs

av insatserna.

Affärsverket svenska kraftnät har enligt sin

instruktion (1991:2013) till uppgift att bl.a. följa

utvecklingen vad avser dammsäkerheten i landet och

att verka för att höga flöden som kan orsaka skador

begränsas vid driften av dammar. Vid Svenska

kraftnät finns ett dammsäkerhetsråd, som skall

biträda i arbetet med dammsäkerhetsfrågor.

Konsekvenserna av senare års höga sommar- och

höstflöden visar att det finns behov av ökade

insatser från samhällets sida för att förebygga

skador av höga flöden. I första hand bör staten

fortsätta och intensifiera sina insatser för en

övergripande kunskaps- och nätverksuppbyggnad som är

en viktig förutsättning för en positiv utveckling av

samhällets beredskap. Exempel på sådana insatser kan

vara vidareutveckling av älvgrupperna under

länsstyrelsernas ledning, stöd till utveckling av

älvsimulatorer för de stora älvarna, fullföljande av

den översiktliga översvämningskarteringen,

utvecklingen av SMHI:s prognos- och

varningsverksamhet samt stöd till forskning. Det

krävs också insatser på lokal nivå. Det kan vara

fråga om konkreta åtgärder, såsom utförande av

invallningar, rensningar, förstärkningar av gamla

dammar, ändrade vattenhushållningsbestämmelser i

befintliga regleringsmagasin, anläggande av nya

regleringsmagasin och inrättande av

evakueringspumpar. Det finns också behov av

planering och utredningar, särskilt fullföljande på

kommunal nivå av den översiktliga

översvämningskarteringen.

Frågor om tillstånd för att bygga i vatten och

annan vattenreglering prövas av miljödomstolarna.

Den prövning domstolarna skall göra innebär en

avvägning mellan många olika faktorer, bl.a. risken

för översvämningar. Med anledning av

översvämningarna sommaren 2000 i södra Norrland har

regeringen den 26 oktober 2000 beslutat om uppdrag

till Boverket och Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut (SMHI). Boverket skall i

samarbete med Statens räddningsverk och SMHI

undersöka i vilken omfattning risken för

översvämningar behandlas i kommunernas

översiktsplaner och om det planeringsunderlag

kommunerna har tillgång till är tillräckligt för att

risken skall kunna redovisas i översiktsplanen och

beaktas vid efterföljande beslut om användningen av

mark- och vattenområden. Boverket skall vidare i

samarbete med berörda länsstyrelser och kommuner

undersöka i vilken omfattning byggnader med bygglov

som är yngre än tio år skadats av översvämningarna i

södra Norrland sommaren 2000. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 september 2001.

SMHI skall också göra en sammanställning av

erfarenheterna av sommarens kraftiga regn och

översvämningar och göra en bedömning av

träffsäkerheten och kvaliteten på prognoser och

varningar under den berörda perioden. SMHI skall

också redovisa hur informationen spridits till dem

som berörts. Uppdraget skall redovisas senast den 1

december 2000.

Med anledning av översvämningarna under sommaren

och hösten 2000 har även frågan om vattendomarna och

deras betydelse för de höga vattenflödena

diskuterats liksom frågan om möjligheter att inom

ramen för befintlig lagstiftning ompröva domarna.

Inom Miljödepartementet övervägs därför för

närvarande tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén

(M 1999:03) med inriktning på att kommittén på

grundval av relevanta vattendomar skall utreda

behovet av ändringar i miljöbalken.

Vad beträffar dammolyckan vid gruvan i Aitik

utreds den för närvarande av Länsstyrelsen i

Norrbottens län. När utredningen är klar får

ställning tas till om ytterligare åtgärder behöver

vidtas från regeringens sida.

Flera slags åtgärder vidtas kontinuerligt i syfte

att minska riskerna för dammbrott och

översvämningar. Ägarna till dammar eller översväm-

ningshotade markområden skall identifiera och

värdera riskerna samt vidta åtgärder som eliminerar

eller begränsar dessa. Samhället kontrollerar genom

myndigheterna att riskägare fullgör sina

skyldigheter.

Det pågår sedan mitten av 1980-talet ett

långsiktigt arbete inom kraftindustrin med syfte att

förbättra dammsäkerheten med hänsyn till risken för

höga flöden. Kraftindustrin har gemensamt tagit fram

riktlinjer för dammsäkerhet, RIDAS, i vilka bl.a.

ingår anvisningar för beredskap att kunna hantera

situationer som skulle kunna leda till dammbrott med

risk för allvarliga skador på människor, egendom och

miljö.

Motioner

I flera motioner berörs dammsäkerheten och det

förebyggande arbetet för att bl.a. minska skadorna i

samband översvämningar.

I flerpartimotion Fö403 (c, s) av Erik Arthur

Egervärn och Ola Rask pekar motionärerna bl.a. på

dammolyckan vid gruvan i Aitik och menar att

sannolikheten för ett dammbrott i Sverige har ökat.

Om ett sådan dammbrott skulle inträffa får det

katastrofala konsekvenser för människor, miljö och

bebyggelse. Svensk älvsäkerhet blev föremål för

översyn år 1995 och bör därför ånyo ses över

(yrkande 7). I motion Fö702 (kd) av Amanda Agestav

anförs bl.a. att det ymniga regnandet har skapat

problem för kraftverk och dammägare som tvingats att

hantera höga vattennivåer, framför allt

kraftverksdammarna. Med dagens system för

dammsäkerheten får ägarna ta på sig ansvaret för att

säkerheten i dammarna är betryggande även under de

till synes nya förutsättningarna som råder.

Motionären framhåller att varje säkerhetskalkyl

måste konkurrera med en kommersiell bedömning och

menar bl.a. att denna ordning inte kan vara rimlig.

Det är därför av stor vikt att frågan genomlyses och

utreds för att man så snart som möjligt skall kunna

komma till rätta med problemen.

I kommittémotion Fö9 (kd) av Åke Carnerö m.fl.

anser Kristdemokraterna, speciellt med tanke på de

svåra vattenöversvämningarna som drabbade vårt land

under år 2000, att beredskapen för sådana

översvämningar måste öka. Särskilt utsatta områden

behöver kartläggas för att katastrofsituationer

skall kunna förebyggas och undvikas (yrkande 5). I

flerpartimotion Fö403 (c, s) av Erik Arthur Egervärn

och Ola Rask framhålls bl.a. att

översvämningskarteringen är en viktig åtgärd för att

finna instrument som kan bidra till att

översvämningsskador kan förebyggas. Ett annat

viktigt led i det förebyggande arbetet är att öka

kunskaperna om orsakerna till översvämningar. Det är

därför angeläget att forskning kring

översvämningsorsaker initieras (yrkande 5). I motion

Fö713 (s) av Per-Olof Svensson framhålls att

kommunerna saknar en samlad prognosbild för att

kunna vidta lokala åtgärder som förebygger skador.

SMHI, Lantmäteriet, Statens räddningsverk, Statens

geologiska undersökning m.fl. borde kunna samordna

och utveckla instrument för kommunerna. Detta arbete

bör samordnas med de redan gjorda översiktliga

översvämningskarteringarna (i denna del).

I motion Fö7 (fp) av Runar Patriksson och Eva

Flyborg sägs att en viktig fråga som behöver utredas

är hur operativt räddningsarbete skall ske över

länsgränserna när omfattande översvämningar uppstår.

Det är i dag oklart hur detta skall ske. Regeringen

bör därför möjliggöra för mer gränsöverskridande

övningar/samarbete länen emellan för att gemensamt

och mer effektivt kunna förebygga och hantera

översvämningskatastrofer (yrkande 2).

I två motioner framhålls betydelsen av regionala

beredskapsdepåer i samband med översvämningar. I

motion Fö713 (s) av Per-Olof Svensson föreslås att

staten bör ansvara för att inrätta och utrusta ett

antal regionala översvämningsförråd i landet.

Översvämningsförråden bör placeras strategiskt på

platser där översvämningar inträffar regelbundet (i

denna del). I motion N327 (c) av Sven Bergström

m.fl. framhålls att det i dag på marknaden finns ny

svensk teknik som möjliggör mycket snabbare,

billigare och enklare insatser mot hotande

översvämningar jämfört med de traditionella

sandsäckarna. Denna moderna utrustning borde kunna

lagras på strategiska ställen längs de älvdalar och

andra vattendrag som kan komma att drabbas i

framtiden (yrkande 3).

I flerpartimotion Fö403 (c, s) av Erik Arthur Egervärn och Ola

Rask framhålls att många natur- och kulturvärden

hotades och en del skadades till och med som en

följd av översvämningarna i Norrland och Dalarna

sommaren 2000. Exempelvis fick Sveriges längsta

träbro, Vikbron, i Medelpad omfattande skador. Bron

anses av experter vara en bro av mycket stort

nationellt värde. En inventering av skadade objekt

eller objekt av natur- och kulturvärde i farozonen

för översvämningar bör därför genomföras (yrkande

1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat frågan om dammsäkerhet m.m.

vid två tidigare tillfällen, senast i mars 1999

(bet. 1998/99:FöU3). Utskottet vill med anledning av

denna fråga anföra följande.

Den viktigaste regleringen för den förebyggande

säkerheten i dammanläggningar finns i miljöbalken.

Frågor om tillstånd för att bygga i vatten och annan

vattenreglering prövas av miljödomstolarna. I

samband med tillståndsprövning enligt balken

meddelas de bestämmelser som behövs beträffande

bl.a. dammsäkerheten. Det gäller exempelvis dammens

konstruktion och hållfasthet. Dammägaren har det

formella och praktiska ansvaret för dammens drift,

underhåll och tillförlitlighet. Den prövning

domstolarna skall göra innebär en avvägning mellan

många olika faktorer, bl.a. risken för

översvämningar.

Med anledning av översvämningarna sommaren 2000 i

södra Norrland har regeringen den 26 oktober 2000

bl.a. beslutat om uppdrag till Boverket och Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI).

Boverket skall i samarbete med Statens räddningsverk

och SMHI undersöka i vilken omfattning risken för

översvämningar behandlas i kommunernas

översiktsplaner och om det planeringsunderlag

kommunerna har tillgång till är tillräckligt för att

risken skall kunna redovisas i översiktsplanen och

beaktas vid efterföljande beslut om användningen av

mark- och vattenområden.

Vad beträffar dammolyckan vid gruvan i Aitik

framgår det av regeringens skrivelse att den för

närvarande utreds av Länsstyrelsen i Norrbottens

län. När utredningen är klar får ställning tas till

om ytterligare åtgärder behöver vidtas från

regeringens sida.

I föredragningar inför utskottet den 23 november

2000 har representanter för Försvarsdepartementet,

Länsstyrelsen i Värmlands län och Länsstyrelsen i

Västra Götalands län redovisat sina erfarenheter

från översvämningarna i de drabbade länen. Vid

föredragningarna framkom bl.a. att erfarenheterna

visar att kraftbolagen är obenägna att frångå

vattendomar utan att direkt bli beordrade av en

räddningsledare i enlighet med räddningstjänstlagens

bestämmelser. Miljöbalkens

vattenregleringsbestämmelser och

räddningtjänstlagens tvingande bestämmelser i en

nödsituation klarar inte ut förhållandena innan en

nödsituation uppstår eller är nära förestående. Det

bedömdes som angeläget att detta blir föremål för

översyn.

I en föredragning inför utskottet den 27 mars 2001

av verkställande direktören för Försäkringsförbundet

betonades bl.a. betydelsen av förebyggande åtgärder

för att bl.a. minska skadorna i samband med

översvämningar samt behovet av en översyn av

gällande vattendomar.

Av regeringens skrivelse framgår att med anledning

av översvämningarna under sommaren och hösten 2000

har även frågan om vattendomarna och deras betydelse

för höga vattenflöden diskuterats liksom frågan om

möjligheter att inom ramen för befintlig

lagstiftning ompröva domarna.

Utskottet har i denna fråga erfarit att regeringen

den 29 mars 2001 i tilläggsdirektiv (dir. 2001:25)

till Miljöbalkskommittén (dir. 1999:109) beslutat om

att ge kommittén i uppdrag att gå igenom sådana

vattendomar som kan ha betydelse för riskerna för

översvämningar. Syftet med genomgången skall vara

att ta fram relevant underlag för en analys av

miljöbalkens bestämmelser om omprövning av gällande

tillstånd och villkor för vattenanläggningar och

vattenreglering. Kommittén skall bedöma om

förutsättningarna för omprövning är tillräckliga för

att förbättra möjligheterna att förebygga och

begränsa riskerna för översvämningar. Kommittén

skall också bedöma om de processuella reglerna är

ändamålsenliga. Vidare skall kommittén analysera om

ersättningsreglerna och bestämmelserna om

rättegångskostnader lägger hinder i vägen för

angelägna omprövningar som syftar till att förbättra

t.ex. dammsäkerhet och minska riskerna för och

skadeverkningarna av översvämningar. Om kommittén

vid sin analys kommer fram till att det finns behov

av lagstiftning, skall kommittén föreslå sådan.

Kommittén har också i tilläggsdirektivet bl.a.

fått i uppdrag att lämna

förslag till hur det s.k. ramdirektivet för vatten

som antagits av Europaparlamentet och rådet

(2000/60/EG) skall genomföras i svensk lagstiftning.

I en föredragning inför utskottet den 3 april 2001

har också statssekreterare Lars Rekke,

Näringsdepartementet, redovisat de ovan angivna

åtgärderna som regeringen nu initierat med anledning

av bl.a. sommarens och höstens översvämningar år

2000.

Utskottet kan konstatera att frågan om

dammsäkerheten och det förebyggande arbetet för att

bl.a. minska skadorna vid höga flöden har fått stor

aktualitet med anledning av förra årets allvarliga

och omfattande översvämningar i norra Svealand och

södra Norrland samt västra Sverige.

Miljöminister Kjell Larsson, som själv besökte de

drabbade områdena i södra Norrland, anförde bl.a. i

svar på en skriftlig fråga av Patrik Norinder (m) i

augusti 2000 att förödelsen av den art som har

drabbat privat och offentlig egendom de senaste

veckorna är vi i Sverige relativt förskonade ifrån.

Höga vattenflöden är periodiskt förekommande och

vissa forskningsrön tyder på att de på grund av

förändringar i klimatet kan bli mer frekventa i

framtiden. Miljöministern framhöll att det därför är

viktigt att försöka minska konsekvenserna av dessa

vattenflöden så att förödelsen inte blir så stor som

den nu blivit i södra Norrland.

Utskottet instämmer i detta och ser de nu av

regeringen initierade åtgärderna, som utskottet ovan

redogjort för, som absolut nödvändiga. Utskottet

inser att det påbörjade åtgärdsarbetet är omfattande

och komplicerat. Enligt vad utskottet kan bedöma

torde detta arbete leda fram till att säkerheten i

våra dammanläggningar ökar och konsekvenserna av

översvämningar och höga flöden i våra vattendrag

minskar, allt i enlighet med yrkandena i motionerna.

Något särskilt uttalande utöver vad utskottet nu

anfört anses inte påkallat. Motionerna Fö9 (kd)

yrkande 5, Fö403 (c, s) yrkandena 5 och 7, Fö702

(kd) samt Fö713 (s) i denna del avstyrks därför av

utskottet.

Med anledning av frågan om det operativa

räddningsarbetet vill utskottet anföra följande. I

samband med översvämningar är kommuner och statliga

myndigheter, som svarar för räddningstjänst enligt

räddningstjänstlagen (1986:1102), skyldiga att

samarbeta med varandra. När det fordras omfattande

insatser i kommunal räddningstjänst skall

länsstyrelsen överta ansvaret för räddningstjänsten

i den eller de kommuner som berörs av insatserna.

Ytterst kan regeringen utse en statlig myndighet att

ta över ansvaret för räddningstjänsten i flera län.

Det hålls numera också regionala

räddningstjänstövningar inom flera län samtidigt,

något som kan ha bidragit till att underlätta

insatserna i samband med förra årets översvämningar.

Översynen av räddningstjänstlagstiftningen (dir.

1999:94) kommer också in på frågor av det slag som

tas upp i motionen. Exempel på områden som skall

utredas är bl.a. ledningen vid stora

olyckshändelser.

Som utskottet ser det ligger detta i linje med vad

som efterfrågas i motionen. Utskottet anser att ett

ställningstagande bör anstå till dess pågående

utredningsarbete är avslutat och regeringen lämnat

förslag i frågan. Motion Fö7 (fp) yrkande 2 avstyrks

därför av utskottet.

Vad gäller frågan om regionala beredskapsdepåer har

regeringen i regleringsbrev för år 2001 uppdragit åt

Statens räddningsverk att bygga upp och underhålla

resursdepåer med materiel för att kunna bekämpa

skogsbränder och avhjälpa översvämningar. Uppdraget

till Räddningsverket torde till huvudsaklig del

motsvara vad som yrkas i motionerna. Motionerna

Fö713 (s) i denna del och N327 yrkande 3 avstyrks

därför av utskottet.

I motion Fö403 (c, s) pekar motionärerna på att

många natur- och kulturvärden hotades och en del

till och med skadades till följd av

översvämningarna. Utskottet vill med anledning av

detta anföra att länsstyrelsen ansvarar för frågor

rörande bl.a. kulturmiljö, naturvård och miljöskydd

i länet. I dessa uppgifter ingår bl.a. att bevara

och vårda vårt kulturarv, liksom att vårda naturen

och skydda miljön. Utskottet kan inse värdet av det

som motionärerna tar upp i sin motion och bedömer

att dessa frågor torde ligga inom länsstyrelsernas

ansvarsområde.

Utskottet utgår således ifrån att det i

länsstyrelsens uppgifter ingår att göra en

inventering av skadade objekt eller objekt av natur-

och kulturvärde i enlighet med vad som efterfrågas i

motion Fö403 (c, s). Något uttalande från riksdagen

är, som utskottet ser det, inte påkallat.

Flerpartimotion Fö403 (c, s) avstyrks därför av

utskottet (yrkande 1).

Katastroffond m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker yrkandena i motionerna.

Motioner

I sex motioner - flerpartimotion Fö403 (c, s)

yrkande 6 av Erik Arthur Egervärn och Ola Rask,

motionerna Fö701 (c) av Birgitta Sellén och Sven

Bergström, Fö708 (v) av Stig Sandström m.fl., Fö715

(m) av Per-Richard Molén, Fö716 (v) av Gunilla

Wahlén samt Fö720 (s) av Lars U Granberg m.fl. - tas

frågan upp om inrättandet av en nationell

katastroffond. I motionerna pekas bl.a. på att

ersättningsfrågan i samband med inträffade

naturkatastrofer har aktualiserats under sommaren

2000 efter översvämningarna i södra Norrland, med

åtföljande skador på byggnader, vägar, broar m.m. I

motionerna framhålls hur enskilda människor,

kommuner, företag m.fl. har drabbats av orimliga

kostnader till följd av materiella skador. Eftersom

det är svårt att med försäkringsskydd täcka

förlusterna till rimliga kostnader borde därför en

nationell fond upprättas.

I motion Fö708 (v) föreslås att fondens medel även

skall kunna användas i förebyggande syfte.

Fonduppbyggnaden kan ske över en längre tidsperiod

med medel från bl.a. det militära materielkontot,

försäkringsbolagen eller via skattemedel.

I ett par motioner pekas också på hur man i andra

länder löst ersättningsfrågan vid naturkatastrofer.

Så t.ex. finns i Norge särskilda lagar som reglerar

ersättningsvillkoren vid en naturkatastrof.

I motionerna Fö723 (s) och Fö403 (c, s) tas frågor

upp som anknyter till yrkandena i motionerna om

inrättandet av en katastroffond.

I motion Fö723 (s) av Ann-Kristine Johansson och

Jarl Lander föreslås bildandet av en

översvämningsfond för skador i samband med

översvämningar i reglerade vattendrag. Som ett

förslag föreslås fonden byggas upp genom

avsättningar av vattenkraftsindustrins vinster.

Fonden föreslås också förvaltas av kraftindustrin.

I flerpartimotion Fö403 (c, s) av Erik Arthur

Egervärn och Ola Rask ger motionärerna olika exempel

på hur orimligt och godtyckligt ersättningsfrågan

kan bli hanterad vid en översvämningskatastrof.

Enskilda och kommuner tvingas i efterhand processa

för att få ekonomisk ersättning. Ersättningsfrågans

reglering måste uppmärksammas och bli föremål för

översyn (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid två tidigare tillfällen behandlat

frågan om en nationell katastroffond (bet.

1997/98:FöU5 och bet. 1999/2000:FöU5). Utskottet har

i denna fråga bl.a. anfört att regeringen år 1999

beslutat om direktiv för en översyn av

räddningstjänstlagen m.m. (dir. 1999:94) samt att

det inom Regeringskansliet skall genomföras

departementsvisa genomgångar av åtgärder för

författningsreglering i fråga om svåra påfrestningar

på samhället i fred.

Utskottet vill med anledning av de nu väckta

motionerna också hänvisa till Sårbarhets- och

säkerhetsutredningens uppdrag (dir. 1999:63, dir.

2000:49 och dir. 2000:93), vari det bl.a. ingår att

lämna förslag för hur långt det statliga finansiella

åtagandet skall sträckas när det gäller åtgärder mot

svåra fredstida påfrestningar. Utredningen skall

vara avslutad senast den 1 maj 2001.

Vid tidigare utskottsbehandlingar har utskottet

erinrat om att det sedan år 1986 finns ett anslag på

25 miljoner kronor, som disponeras av Statens

räddningsverk för förebyggande åtgärder mot

jordskred och andra naturolyckor. Utskottet erinrade

också om att det därutöver även finns ett anslag för

ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.

För år 2001 uppgår detta anslag till 20 miljoner

kronor. Anslaget kan ge kommunen ersättning för

uppkomna kostnader vid genomförda räddningsinsatser.

Utbetalningar till kommunerna har bl.a. skett för

kostnader i samband med skogsbränder, jordskred,

översvämningar, olyckor vid transport av farligt

gods m.m.

Utskottet vill därutöver nu anföra att regeringen

på tilläggsbudget för år 2000 föreslog att högst 100

miljoner kronor av anslaget A2 Bidrag för särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting får användas

för att bistå kommuner som har haft betydande

kostnader till följd av översvämningar i juli 2000.

Riksdagen beslutade i enlighet med detta. Utskottet

har erfarit att t.o.m. december 2000 har 50 miljoner

kronor betalats ut till 15 kommuner i huvudsak i

södra Norrland för kostnader till följd av

översvämningarna.

I en föredragning inför utskottet den 27 mars 2001

har generaldirektören för Statens räddningsverk

bl.a. redovisat verkets erfarenheter av förra årets

översvämningar i norra Svealand och södra Norrland

samt västra Sverige. Vid föredragningen framkom

bl.a. att Räddningsverket har för avsikt att för

kommande budgetår begära ett högre anslag för

förebyggande åtgärder mot jordskred och andra

naturolyckor jämfört med innevarande budgetår.

Samma dag redovisade också verkställande

direktören Gunnar Holmgren, Försäkringsförbundet,

för utskottet bl.a. den internationella utvecklingen

i frågor som rör ersättning i samband med

katastrofer. Det framkom vid föredragningen att

försäkringsutbetalningarna på grund av

naturkatastrofer har ökat kraftigt under de senaste

15 åren. Sverige har dock i ett internationellt

perspektiv varit förskonat från naturkatastrofer av

de slag vi bl.a. sett exempel på på andra håll i

världen. Statistik visade bl.a. att

försäkringsbolagens utbetalade ersättningar uppgått

till 500 miljoner kronor till följd av stormskador i

södra Sverige under hösten och vintern 1998/99, till

110 miljoner kronor till följd av översvämningarna i

södra Norrland och till 100 miljoner kronor till

följd av översvämningarna runt Arvika. I

föredragningen betonades, som i tidigare avsnitt

framgått, bl.a. betydelsen av förebyggande åtgärder

för att bl.a. minska skadorna i samband med

översvämningar samt behovet av en översyn av

gällande vattendomar.

Utskottet vill också särskilt framhålla betydelsen

av det skadeförebyggande arbetet i syfte att minska

skadorna vid bl.a. naturkatastrofer. Utskottet anser

att det är viktigt att incitamenten för sådana

insatser stimuleras och inte elimineras. Yrkandena i

motionerna om en statlig garantiersättning e.d. som

löses ut vid en svår påfrestning kan - enligt

utskottets mening - försvaga sådana incitament,

vilket torde vara olyckligt.

Avslutningsvis kan utskottet konstatera att

regeringen tagit ett flertal initiativ i frågor som

rör förebyggande arbete och ersättning i samband med

svåra händelser. Utskottet har ovan under avsnittet

om översvämningar och dammbrott m.m. redovisat

regeringens initiativ i det förebyggande arbetet.

Utskottet bedömer också att de olika

frågeställningar som kommer att aktualiseras i de

utredningar som utskottet inledningsvis redogjort

för kommer att avse principer av det slag som tas

upp i motionerna.

Utskottet kan därför inte se tillräckliga skäl för

att nu initiera ytterligare åtgärder på området utan

vill i första hand avvakta resultatet av det

pågående översynsarbetet m.m. inom Regeringskansliet

innan ytterligare uttalanden görs i denna fråga.

Motionerna Fö403 (c, s) yrkandena 2 och 6, Fö701

(c), Fö708 (v), Fö715 (m), Fö716 (v), Fö720 (s) samt

Fö723 (s) avstyrks därför av utskottet.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som det särskilda yttrandet avser.

Katastroffond m.m. (punkt 5) (v)

av Stig Sandström och Berit Jóhannesson (båda v).

Frågan om en katastroffond har aktualiserats vid

inte mindre än åtta tillfällen i kammaren hittills

under riksdagsåret, vilket visar på den stora viljan

att komma framåt i denna fråga. Så gott som samtliga

partier har uttryckt förståelse och vilja att finna

en bra lösning. Samtidigt pågår, som utskottet

påpekar, olika arbeten och utredningar som syftar

till att se över hur skyddet vid stora katastrofer

kan förbättras. Vi har därför avstått från att

reservera oss denna gång och nöjer oss med detta

särskilda yttrande. Vår förhoppning är att frågan om

katastroffond och mer klargörande lagstiftning skall

ta steg framåt.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

I detta betänkande behandlar utskottet nedan

uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Dammsäkerheten m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö9 yrkande

5, 2000/01:Fö403 yrkandena 5 och 7, 2000/01:Fö702

samt 2000/01:Fö713 i denna del.

2. Operativt räddningsarbete vid översvämningar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö7 yrkande 2.

3. Regionala beredskapsdepåer vid översvämningar

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö713 i denna

del och 2000/01: N327 yrkande 3.

4. Natur- och kulturvärden vid översvämningar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö403 yrkande 1.

5. Katastroffond m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö403

yrkandena 2 och 6, 2000/01:Fö701, 2000/01:Fö708,

2000/01:Fö715, 2000/01:Fö716, 2000/01:Fö720 samt

2000/01:Fö723.

6. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2000/01:52

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred i berörda delar till handlingarna.

Stockholm den 24 april 2001

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik

Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog

(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke

Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Ola Rask (s),

Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta

Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Erik Arthur

Egervärn (c), Runar Patriksson (fp), Björn Leivik

(m) och Berndt Sköldestig (s).