Bet. 2000/01:FöU8

Försvarsutskottets betänkande

2000/01:FÖU08

Samhällets räddningstjänst

Innehåll

Sammanfattning

Motioner från allmänna

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

FöU8

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i detta betänkande den del av

regeringens skrivelse 2000/01:52 Beredskapen mot

svåra påfrestningar på samhället i fred som handlar

om kommunal räddningstjänst (avsnitt 2.1 i

skrivelsen) jämte följdmotionerna 2000/01:Fö7 (fp)

yrkande 1 och 2000/01:Fö11 (s) till skrivelsen.

Utskottet behandlar även motioner som väckts under

den allmänna motionstiden och som rör samhällets

räddningstjänst.

I en föredragning inför utskottet har utskottet

informerats av generaldirektör Christina

Salomonsson, Statens räddningsverk, i frågor som

bl.a. rört samhällets räddningstjänst.

Sammanfattning

Försvarsutskottet behandlar i detta betänkande bl.a.

den del av regeringens skrivelse 2000/01:52

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred som handlar om kommunal räddningstjänst jämte

motioner. Utskottet behandlar även motionsyrkanden

som rör ett gemensamt system för radiokommunikation

och yrkanden om psykologiskt omhändertagande vid

katastrofer.

Med anledning av frågan om ett gemensamt system

för radiokommunikation baserat på TETRA-standard

konstaterar utskottet bl.a. att det

upphandlingsuppdrag som Statskontoret fått i detta

ärende inte kan fullföljas. Eftersom tiden är

lämplig för att införa ett gemensamt system för

många användare skulle det - enligt utskottet -

därför vara synnerligen olyckligt om regeringen inte

snarast hittar en lösning som leder till att

Statskontoret kan fullfölja sitt uppdrag inom de

givna tidsramarna. Vad utskottet i betänkandet

anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Motionsyrkandena om radiokommunikationssystemet

baserat på TETRA-standard föreslår utskottet delvis

bifallas av riksdagen. Övriga motionsyrkanden bör

inte bifallas av riksdagen.

Motioner från allmänna

motionstiden

2000/01:Fö208 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

projektgrupp bör tillsättas inför TETRA-

upphandlingen bestående av representanter för

samtliga framtida användare, kommuner, landsting

och experter.

2000/01:Fö403 av Erik Arthur Egervärn och Ola Rask

(c, s):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av

räddningstjänstbegreppet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skyndsamt bör fatta beslut i TETRA-frågan.

2000/01:Fö706 av Anders Karlsson och Bengt

Silfverstrand (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att brandorsaksutredningen

permanentas.

2000/01:Fö707 av Yvonne Andersson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

utveckla en handlingsplan för att möta

katastrofer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att den bör ta initiativ till vad i

motionen anförs om behovet av internationella

överenskommelser.

2000/01:Fö709 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ett nationellt

program och en nationell expertgrupp för

psykologiskt omhändertagande i samband med

katastrofer.

2000/01:Fö710 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om en nationell krishanteringsgrupp enligt vad som i

motionen anförs.

2000/01:Fö712 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för

rekrytering till räddningstjänsten.

2000/01:Fö718 av Ingemar Josefsson och Cinnika

Beiming (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att kunna

informera medborgare med utländsk bakgrund vid

katastrofer.

2000/01:Fö721 av Anders G Högmark (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om deltidsbrandmännens

framtid.

2000/01:Fö722 av Kenth Högström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utbyggnaden av ett

nationellt radiokommunikationssystem för public

safety-sektorn och driftansvaret för detsamma.

2000/01:Fö903 av Kent Härstedt och Annika Nilsson

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

översyn av säkerheten vid allmänna

badanläggningar.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag på lämpliga åtgärder enligt

vad i motionen anförs.

Utskottets överväganden

Räddningstjänst m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Regeringen

I regeringens skrivelse (skr. 2000/01:52)

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred anförs att med räddningstjänst avses de

räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall

svara för vid olyckshändelser och överhängande fara

för olyckshändelser för att hindra och begränsa

skador på människor, egendom eller i miljön. Det bör

påpekas att det inte finns någon övre gräns för hur

stora olyckshändelser som omfattas av

räddningstjänstens ansvar. De ansvariga

myndigheterna skall ha en beredskap för att snabbt

kunna ingripa med personal och materiel vid alla

typer av händelser. Det innebär vidare att de skall

kunna leda verksamheten och att en samordning skall

kunna ske av de olika åtgärder som andra myndigheter

och ibland företag, organisationer eller enskilda

vidtar. Både inom den kommunala och den statliga

räddningstjänsten har en räddningsledare med stöd av

räddningstjänstlagen (1986:1102) befogenheter att

begära bistånd från myndigheter inom andra

verksamhetsområden i samhället.

Räddningstjänsten är främst en kommunal

angelägenhet. Kommunernas ansvar inbegriper dock

inte fjäll-, flyg- och sjöräddningstjänst,

efterforskning av försvunna personer,

miljöräddningstjänst till sjöss eller

räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen.

Staten har genom polisen, Luftfartsverket,

Sjöfartsverket, Kustbevakningen och länsstyrelserna

ansvaret för dessa slag av räddningstjänst. I

kommunernas ansvarsområden ingår även att vidta

förebyggande åtgärder mot brand. Kommunerna skall

också främja annan olycks- och skadeförebyggande

verksamhet.

Vid omfattande räddningstjänstinsatser inom en

kommun kan resursförstärkning ske genom att personal

från fria skift inkallas och genom att bistånd

begärs från andra kommuner. Detta har bl.a. skett i

samband med de översvämningar som ägt rum under

sommaren och hösten 2000.

Det finns möjlighet att förstärka räddningskåren

med personer som organiserats i räddningsvärn eller

andra frivilliga (uttagning kan ske med tjänsteplikt

enligt 44 § räddningstjänstlagen) samt med personer

som utbildats för räddningstjänst under höjd

beredskap och med vilka avtal slutits. Ytterligare

en möjlighet är att efterfråga resurser från olika

myndigheter, främst Försvars-makten.

Räddningstjänstens resurser är en strategisk

tillgång även vid andra fall än rena

räddningstjänstinsatser. Många kommuner har valt att

utnyttja räddningstjänstens ledningsorganisation för

t.ex. den samordning som kommunen kan behöva utöva

när lokala kriser uppstår. Denna form av

samutnyttjande ger en god beredskap och stadga åt

samhällets åtgärder på den lokala nivån mot olika

former av påfrestningar på samhället.

Räddningstjänstlagen innehåller bestämmelser om

hur samhällets räddningstjänst skall organiseras och

bedrivas med både olycks- och skadeförebyggande

åtgärder. Lagen innehåller också bestämmelser som

rör enskilda, bl.a. avseende tjänsteplikt. Vid en

räddningsinsats kan räddningsledaren bereda sig och

medverkande personal tillträde till andras

fastigheter, använda egendom eller företa andra

ingrepp i annans rätt om det behövs för att hindra

fara för liv, hälsa eller egendom eller för skada i

miljön. Sådana ingrepp får också företas av den

kommunala nämnden eller, i fråga om statlig

räddningstjänst, av den myndighet som svarar för

räddningstjänsten. Därutöver reglerar

räddningstjänstlagen frågor rörande sanering efter

radioaktiva utsläpp.

Sedan räddningstjänstlagens tillkomst har lagen

med tillhörande förordning ändrats och kompletterats

vid ett flertal tillfällen, men någon övergripande

översyn har inte genomförts. Regeringen har bl.a.

mot bakgrund av detta i november 1999 uppdragit åt

en särskild utredare att senast den 1 juni 2001

lämna förslag till en reformerad

räddningstjänstlagstiftning (dir. 1999:94).

Utredaren skall bl.a. beakta möjligheterna att

minska detaljregleringen av den kommunala

räddningstjänsten och i övrigt modernisera

bestämmelserna i lagstiftningen i syfte att skapa en

effektiv räddningstjänst på såväl det kommunala som

det statliga området. Exempel på områden som skall

utredas är kommunala räddningstjänstplaner och

ledningen vid stora olyckshändelser. Lagstiftningen

måste även med minskad detaljreglering tillgodose

det behov av reglering som krävs för att stat och

kommun skall kunna utöva tillsyn m.m. på ett

ändamålsenligt sätt.

Utredaren skall analysera om en reformerad

räddningstjänstlagstiftning med en minskad grad av

detaljreglering aktualiserar behovet av inledande

bestämmelser med nationella mål för verksamheten.

Utredarens förslag skall precisera skyldigheterna

inom räddningstjänstområdet för olika statliga

myndigheter, kommunerna och enskilda, men

räddningstjänstbegreppet skall, med undantag för vad

som sägs om miljöräddningstjänst till sjöss, inte

utvidgas jämfört med vad som följer av nuvarande

räddningstjänstlag. Ekonomiska konsekvenser av det

offentliga åtagandet för såväl stat som kommun skall

övervägas och redovisas.

Utredarens förslag skall vidare bl.a. omfatta de

bestämmelser som krävs för att kommunernas olycks-

och skadeförebyggande verksamhet skall kunna

bedrivas på ett effektivt sätt.

Motioner

I motion Fö403 (c, s) av Erik Arthur Egervärn och

Ola Rask framhålls att den ersättning som staten

utbetalar till kommuner för kostnader i samband med

större rädddningsinsatser har givits en för snäv

tolkning. Motionärerna pekar på Gävle kommun som nu

får processa eftersom staten gjort gällande att de

merkostnader som uppstod till följd av snöovädret -

bl.a. kostnader för mat-transporter till skolbarn,

äldre m.m. - inte skall anses som räddningstjänst. I

motionen föreslås att räddningstjänstbegreppet bör

ses över (yrkande 4).

I motion Fö706 (s) av Anders Karlsson och Bengt Silfverstrand

anförs att det i Sverige sedan ett par år pågår en

försöksverksamhet med brandorsaksutredning i

kommunerna. Projektet är ett försöksprojekt som

drivs av Statens räddningsverk. Motionärerna

föreslår att försöksverksamheten permanentas.

Brandorsaksutredning är en viktig uppgift för att

erhålla erfarenheter för att på olika sätt kunna

förebygga brand. Hur detta skall ske bör vara

föremål för utredning.

I motionerna Fö712 (s) av Tomas Eneroth m.fl. och

Fö721 (m) av Anders G Högmark tas frågan upp om

deltidsbrandmännen och rekryteringen av dessa. I

motionerna framhålls att vid sidan av den

heltidsanställda personalen finns en betydande grupp

deltidsanställda. Deras engagemang och

arbetsinsatser är helt avgörande för en väl

fungerande räddningstjänst - och därmed för en-

skilda människors trygghet på landsbygd och i mindre

orter. Under senare år har problemen ökat med att få

människor intresserade av att bli deltidsbrandmän.

Detta är, menar motionärerna, en oroande utveckling.

Det är därför angeläget att en översyn av

rekryteringsfrågan genomförs, inte minst för att

belysa om ytterligare ekonomiska incitament är

nödvändiga för att trygga bemanningen framöver.

I motion Fö718 (s) av Ingemar Josefsson och Cinnika

Beiming framhålls betydelsen av att kunna informera

medborgare med utländsk bakgrund vid katastrofer.

För många invandrarungdomar är den huvudsakliga

informationskällan mobiltelefonen. Det är angeläget

att se över vilka möjligheter som finns att klara

informationsbehovet till dessa grupper vid

katastrofer.

I motion Fö903 (s) av Kent Härstedt och Annika

Nilsson anförs att det i dag inte finns några

särskilda rättsregler för säkerhetsfrågor för

badanläggningar utomhus eller inomhus. Det finns

heller ingenting som reglerar tillsynen eller vem

som skall utföra densamma. Motionärerna anser det

angeläget att vi i Sverige får en lag som gör det

till ett obligatorium att det skall finnas badvakter

vid alla badanläggningar där allmänheten har

tillträde. Vidare slås fast att det skall finnas

krav på utbildningsnivå för badvakter där

vattensäkerheten skall stå i paritet med de krav som

är på väg att införas i övriga Europa (yrkandena 1

och 2).

Utskottets ställningstagande

Med anledning av yrkandet om en översyn av

räddningstjänstbegreppet vill utskottet erinra om

att regeringen uppdragit åt en särskild utredare att

lämna förslag till en reformerad

räddningstjänstlagstiftning (dir. 1999:94). I

uppdraget ingår bl.a. att föreslå hur lagstiftningen

kan moderniseras och hur detaljregleringen av den

kommunala räddningstjänsten kan minskas. Utredaren

skall vidare tydliggöra gränsdragningen mellan

räddningstjänstlagstiftningen och annan lagstiftning

som reglerar olycks- och skadeförebyggande

verksamhet. Enligt vad utskottet kan bedöma torde

frågan om räddningstjänstbegreppet, i enlighet med

vad som efterfrågas i motion Fö403 (c, s), ingå i

utredarens uppdrag. Motion Fö403 (c, s) yrkande 4

torde därmed bli tillgodosett. Flerpartimotion Fö403

(c, s) yrkande 4 kan därför avstyrkas av utskottet.

Angående yrkandet i motion Fö706 (s) om att

försöksverksamheten rörande brandorsaksutredning

permanentas vill utskottet inledningsvis anföra att

Statens räddningsverk är central

förvaltningsmyndighet för frågor om olycks- och

skadeförebyggande åtgärder och enligt

räddningstjänstlagen (1986:1102) skall samordna

samhällets verksamhet i dessa frågor. Enligt

regleringsbrev skall Räddningsverket utveckla och

stärka den olycks- och skadeförebyggande

verksamheten. Av 7 § räddningstjänstlagen framgår

bl.a. att kommunen skall svara för att åtgärder

vidtas inom kommunen, så att bränder och skador till

följd av bränder förebyggs.

Huruvida den pågående försöksverksamheten med

brandorsaksutredning i kommunerna bör permanentas är

i första hand en fråga som ankommer på berörda

kommuner, myndigheter m.m. att besluta om. Något

särskilt uttalande av riksdagen i denna fråga är

inte påkallat. Motion Fö706 (s) avstyrks därför av

utskottet.

Med anledning av motionerna som tar upp frågan om

deltidsbrandmännen vill utskottet anföra följande.

Statens räddningsverk redovisade den 15 september

2000 ett regeringsuppdrag där verket tillsammans med

berörda fackförbund, kommuner och Svenska

Kommunförbundet lämnade ett förslag till ett nytt

utbildningssystem för den kommunala

räddningstjänstpersonalen. Förslaget syftar när det

gäller deltidsutbildningen att göra den mer flexibel

och därigenom underlätta rekryteringen.

Räddningsverket genomför under år 2001 denna nya

deltidsutbildning på försök.

Generaldirektören för Statens räddningsverk har

också i en föredragning inför utskottet den 27 mars

2001 redogjort för det nya utbildningsförslaget.

Försvarsminister Björn von Sydow har i svar på en

skriftlig fråga den 5 april 2001 av Tomas Eneroth

(s) bl.a. anfört att Räddningsverket framhållit att

det blivit svårare att rekrytera deltidsanställda

brandmän och att det medfört att 15 % av landets

kommuner haft problem med att upprätthålla den i

räddningstjänstplanen angivna beredskapen. Med

hänsyn till detta övervägs inom Regeringskansliet

för närvarande ett uppdrag till Räddningsverket att

redovisa förhållandena för deltidsanställda brandmän

vad avser rekrytering, ersättning, utbildning och

arbetsvillkor.

Utskottet välkomnar att regeringen nu tagit

initiativ i denna fråga och bedömer att det uppdrag

som regeringen nu aviserar borde kunna ge ett

underlag för att bl.a. få frågan belyst om

ytterligare ekonomiska incitament är nödvändiga för

att trygga bemanningen framöver i enlighet med vad

som efterfrågas i motionerna. Utskottet anser att

resultatet av detta arbete bör avvaktas innan

utskottet kan ta slutlig ställning i frågan.

Motionerna Fö712 (s) och Fö721 (m) avstyrks därför

av utskottet.

I motion Fö718 (s) framhålls betydelsen av att kunna

informera medborgare med utländsk bakgrund vid

katastrofer. Utskottet vill med anledning av

yrkandet i motionen anföra att riksdagen för

närvarande behandlar en proposition (prop.

2000/01:94) Radio och TV i allmänhetens tjänst

2002-2005, vari denna fråga bl.a. tas upp.

Propositionen innehåller förslag till de villkor och

riktlinjer som skall gälla under kommande

tillståndsperiod för den radio- och TV-verksamhet i

allmänhetens tjänst som bedrivs av Sveriges

Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges

Utbildningsradio AB. I propositionen framhåller

regeringen att public service-företagen har ett

särskilt ansvar för att kunna sända vid katastrofer

eller andra svåra påfrestningar på samhället.

Erfarenheterna har visat att det är viktigt att

olika språkgrupper kan nås av information vid sådana

händelser. Programföretagen bör ta hänsyn till detta

när man planerar för beredskapen inför sådana

situationer.

Utskottet kan instämma i vad motionärerna framför

i sin motion om det angelägna i att kunna informera

medborgare med utländsk bakgrund vid katastrofer.

Utskottet kan nu konstatera att regeringen

uppmärksammat dessa frågor genom att i propositionen

föreslå riksdagen att programföretagen skall beakta

språkliga och etniska minoriteters intressen och att

insatserna på detta område skall öka. Utskottet

utgår från att riksdagen kommer att besluta i

enlighet med regeringens förslag, varvid yrkandet i

motionen därmed kommer att bli tillgodosett. Motion

Fö718 (s) avstyrks därför av utskottet.

Riksdagen har tidigare behandlat frågor som rör

säkerhetsfrågor vid badanläggningar.

Bostadsutskottet som beredde dessa frågor våren 1997

och våren 2000 (bet. 1996/97:BoU12 och

1999/2000:BoU9) instämde i motionärernas uppfattning

om att säkerheten vid bad- och simanläggningar skall

vara mycket god. Bostadsutskottet hänvisade också

till generella krav på säkerhet beträffande

simanläggningar som följer av bl.a. plan- och

bygglagen jämte av Boverket utfärdade byggregler

samt 3 kap. 5 § ordningslagen (1993:1617).

I sin beredning anförde bostadsutskottet också att

ett ytterligare sätt att förbättra säkerheten är att

komplettera det tekniska skyddet med andra insatser,

som ökad tillsyn t.ex. med hjälp av badvakter eller

annan personal. I anslutning härtill kan det

naturligtvis också vara aktuellt att kräva viss

kompetens av den personal som har att svara för

tillsynen. I vilken utsträckning tillsynspersonal

erfordras vid en sim- eller badanläggning är dock

primärt en fråga för den för anläggningen ansvarige

att avgöra. Även kommunerna måste enligt

bostadsutskottets mening anses ha ett betydande

ansvar i hithörande frågor. I många fall är det

dessutom kommunen som driver eller på annat sätt

ansvarar för bad- och simanläggningar.

Utifrån de aspekter bostadsutskottet hade att

beakta var bostadsutskottet inte berett att förorda

några generella krav på förekomsten av

tillsynspersonal eller på utbildningen av sådan

personal.

Utskottet är naturligtvis också av den

uppfattningen att säkerheten vid bad-anläggningar

skall var mycket god och kan i övrigt även instämma

i vad bostadsutskottet anfört i denna fråga. Något

behov av ett särskilt uttalande från riksdagen

utöver vad som hittills anförts anser utskottet inte

föreligga. Motion Fö903 (s) yrkandena 1 och 2

avstyrks därför av utskottet.

Gemensamt system för

radiokommunikation

Utskottets förslag i korthet

Med anledning av frågan om ett gemensamt

system för radiokommunikation baserat på

TETRA-standard konstaterar utskottet bl.a.

att det upphandlingsuppdrag som Statskontoret

fått i detta ärende inte kan fullföljas.

Eftersom tiden är lämplig för att införa

systemet för många användare skulle det vara

synnerligen olyckligt om regeringen inte

snarast hittar en lösning som leder till att

Statskontoret kan fullfölja sitt uppdrag inom

de givna tidsramarna.

Vad utskottet anfört i denna fråga bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Motionsyrkandena föreslår utskottet delvis

bifallas av riksdagen.

Motionerna

I kommittémotion Fö208 (kd) yrkande 21 av Åke

Carnerö m.fl., flerpartimotion Fö403 (c, s) yrkande

8 av Erik Arthur Egervärn och Ola Rask, motion Fö722

(s) av Kenth Högström m.fl. från allmänna

motionstiden samt motionerna Fö7 (fp) yrkande 1 av

Runar Patriksson och Eva Flyborg och Fö11 (s) av

Kenth Högström m.fl., som väckts med anledning av

skrivelse (skr. 2000/01:52) Beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred, tar upp frågan om

ett gemensamt system för radiokommunikation för de

samhällsviktiga verksamheterna.

I motionerna framhålls bl.a. betydelsen av att

inrätta ett nytt och modernt gemensamt system för

radiokommunikation i Sverige så att polis,

räddningstjänst och sjukvård med flera på bästa sätt

skall kunna fullgöra sina uppgifter. I motionerna

pekas också på att flera länder beslutat sig för att

bygga ett TETRA-nät (Terrestrial trunked radio). Ett

sådant nät i Sverige skulle också skapa

förutsättningar för att underlätta en internationell

samverkan vid hantering av olyckor m.m. För att inte

olika aktörer skall fortsätta att bygga egna lokala

nät, brådskar ett beslut i TETRA-frågan, eftersom

risken annars är uppenbar att vi hamnar i en

situation med ett lapptäcke av olika system inom

räddningstjänsten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade frågan om ett gemensamt system

för radiokommunikation i april 2000 (bet.

1999/2000:FöU5 s. 12 och 13). Utskottet redogjorde

då för den utredning (SOU 1998:143) Ett tryggare

Sverige som bl.a. haft till uppgift att lämna

förslag på en lösning av ägarfrågorna när det gäller

ett gemensamt radiosystem för polisen, den kommunala

räddningstjänsten, hälso- och sjukvården, m.fl. Även

att lämna förslag om lämplig huvudman för

radiosystemet samt finansieringsformer ingick i

uppdraget. Utredningens slutsats var att

radiosystemet TETRA uppfyller uppställda krav för

radiokommunikation för de samhällsviktiga

verksamheterna.

Av regeringens skrivelse (skr. 2000/01:52)

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred framgår att av stor betydelse för samarbetet

vid särskilda händelser är möjligheterna till ett

bra radiosamband mellan inblandade myndigheter.

Regeringen har därför gett Statskontoret i uppdrag

att upphandla ett gemensamt

radiokommunikationssystem för all samhällsviktig

verksamhet, baserat på s.k. TETRA-standard.

Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 februari

2002.

Utskottet har nu erfarit att Statskontoret den 6

april 2001 överlämnade en delrapport i detta ärende

till regeringen. Delrapporten behandlar omfattning,

inriktning och finansiering för upphandlingen av ett

radiokommunikationssystem baserat på TETRA-standard.

Av delrapporten framgår bl.a. att Statskontoret

konstaterat att det med nuvarande förutsättningar

inte går att bedöma de tänkbara användarnas

betalningsvilja i kommunikationssystemet. Såväl

värdet av en anslutning som kostnaderna för

anslutning och användning kommer att vara beroende

av vilka användare som ansluter sig och i vilken

utsträckning som de använder nätet. Det har inte

varit möjligt för Statskontoret att få några klara

avsiktsförklaringar ens från berörda statliga

myndigheter. Statskontoret bedömer också i sin

rapport att det inte kommer att gå att få till stånd

något avtal med en kommersiell operatör om

anläggning och drift av ett TETRA-nät utan att

operatören åtminstone erhåller en garanti för en

viss minsta trafikvolym i nätet.

Sammanfattningsvis konstaterar Statskontoret att

det inte finns någon möjlighet att fullfölja

uppdraget med nuvarande direktiv och

förutsättningar. I delrapporten anger Statskontoret

vilka ställningstaganden eller bemyndiganden som

krävs senast den 31 maj 2001 för att uppdraget skall

kunna drivas vidare.

Utskottet har i sin tidigare behandling av denna

fråga bl.a. framhållit att det är av största vikt

för medborgarnas trygghet att samhället har väl

fungerande kommunikationer för hantering av olyckor,

katastrofer, brottsbekämpning, samhällsstörningar

m.m. Utskottet har också uttryckt sin förståelse för

att polis, räddningstjänst och sjukvård m.fl. måste

ha goda kommunikationer såväl inom sin egen

organisation som mellan de samverkande

organisationerna för att kunna fullgöra sina

uppgifter på bästa sätt.

I uppdragsmissivet till Statskontoret skriver

regeringen att många myndigheter och organisationer

är i behov av nya radiosystem. Vissa av de nuvarande

radiosystemen blir tekniskt oanvändbara om några år.

Tiden är därför lämplig för att införa ett gemensamt

system för många användare.

Utskottet är medvetet om att anskaffningen av ett

gemensamt och lands-täckande

radiokommunikationssystem med högt ställda krav på

integritet, tillförlitlighet och säkerhet kräver ett

omsorgsfullt beredningsarbete. Utskottet ser därför

positivt på att Statskontoret nu fått regeringens

uppdrag att genomföra upphandlingen av ett

radiokommunikationssystem baserat på TETRA-standard.

Utskottet kan dock konstatera att det uppdrag som

Statskontoret fått i den fortsatta beredningen av

detta ärende inte kan fullföljas. För detta krävs

nya direktiv från regeringen. Utskottet ser därför

med stor oro på en utveckling där Statskontoret inte

skulle kunna fullfölja upphandlingen till följd av

det uppkomna läget. Som framgått är tiden lämplig

för att införa ett gemensamt system för många

användare. Det skulle därför vara synnerligen

olyckligt om regeringen inte snarast hittar en

lösning som leder till att Statskontoret kan

fullfölja sitt uppdrag inom de givna tidsramarna.

Utskottet vill i denna fråga också peka på

regeringsuppdraget angående samutnyttjande av

resurser på Gotland. Den styrgrupp, med

representanter för Rikspolisstyrelsen, Gotlands

militärdistrikt, Kustbevakningen, Tullverket,

Sjöfartsverket, Gotlands kommun och Länsstyrelsen i

Gotlands län, som lett detta arbete föreslår en

försöksverksamhet på Gotland med bl.a. fortsatta

försök med radiokommunikationssystemet enligt TETRA-

standard.

Vad utskottet nu anfört och med anledning av

motionerna Fö7 (fp) yrkande 1, Fö11 (s), Fö208 (kd)

yrkande 21, Fö403 (c, s) yrkande 8 och Fö722 (s) bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Psykologiskt omhändertagande vid

katastrofer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Motionerna

I tre motioner tas frågan upp om psykologiskt

omhändertagande vid katastrofer. I motion Fö707 (kd)

av Yvonne Andersson hänvisar motionären till den

utredning som gjordes med anledning av Estonia

katastrofen. Utredningen pekade på brister i ledning

och samordning av den psykosociala verksamheten.

Motionären anser att det är hög tid att utveckla en

handlingsberedskap för att möta katastrofer av olika

slag (yrkande 1). Följderna av Estoniakatastrofen

har också visat behovet av internationella

överenskommelser. Det är t.ex. möjligt för

medborgare från länder som inte skrivit under

överenskommelsen om gravfrid vid Estonias vrak att

genomföra dykningar och andra typer av

efterforskningar utan att göra sig skyldig till

brott mot gravfriden (yrkande 2). I motionerna Fö709

(kd) av Chatrine Pålsson och Fö710 (mp) av Kerstin-

Maria Stalin m.fl. förordas ett nationellt program

och en nationell expertgrupp för psykologiskt

omhändertagande i samband med katastrofer. I

motionerna sägs att detta saknas i Sverige trots att

undersökningar visat att drygt hälften av de som

drabbas av katastrofer utvecklar psykiska symtom.

Samhällets normala hjälpapparat saknar i princip

resurser till kvalificerat omhändertagande i dess

lägen.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av motionerna om psykologiskt

omhändertagande vid katastrofer vill utskottet

anföra följande.

Utskottet behandlade denna fråga senast i april

förra året (bet. 1999/2000:FöU:5 s. 5). Vid denna

behandling framkom bl.a. att det är såväl

Socialstyrelsens som Statens räddningsverks

uppfattning att katastrofberedskapen skall ses som

en helhet där det psykiska omhändertagandet ingår

som en viktig del. Det övergripande ansvaret för

dessa frågor ligger inom Socialstyrelsens

ansvarsområde, medan Räddningsverket skall svara för

vissa utbildningsinsatser.

Utskottet pekade också på det informella nätverk -

Nätverket Enar - som Svenska kyrkans kriscentrum på

Vårsta i Härnösand samordnar. Nätverkets syfte är

att vara en kontaktpunkt för frågor om utveckling

och samverkan inom området psykiskt och socialt

kris- och katastrofarbete i Sverige. I nätverket

ingår ett femtontal myndigheter m.m., bl.a.

Försvarsmakten, Lands-tingsförbundet, Svenska

Kommunförbundet, Rädda Barnen, Svenska Röda korset,

Statens räddningsverk, Socialstyrelsen,

Rikspolisstyrelsen, Skolverket, Styrelsen för

psykologiskt försvar, Svensk katastrofmedicinsk

förening, Sveriges kris- och katastrofpsykologiska

förening, Försvarets materielverk samt Överstyrelsen

för civil beredskap. Vid en svår händelse kan

nätverket - där så är möjligt - omedelbart samverka

och stå till förfogande för t.ex. regeringskansliet,

berörda myndigheter och organisationer.

Vid utskottets senaste behandling i denna fråga

hade utskottet också erfarit att professor Lars

Weisaeth vid kontoret för katastrofpsykiatri i Oslo

i förordet till sin bok Krishantering - en handbok

för vanligt folk bl.a. uttalat att den svenska

POSOM-verksamheten har gjort att Sverige,

internationellt sett, i dag ligger i täten inom

detta område.

Utskottet har nu av Socialdepartementet fått en

aktuell redovisning i denna fråga, varvid bl.a. har

framkommit att Sverige successivt byggt upp en

kapacitet inom detta område alltsedan slutet av

1980-talet. I den nuvarande organisationen finns

rekommendationer att såväl sjukvårdshuvudmän som

primärkommuner bör ha särskilda organisationer för

att erbjuda sina respektive invånare krisstöd i

samband med stora olyckor eller katastrofer, s.k.

PKL- respektive POSOM-organisation. PKL står för

psykiatrisk och psykologisk katastrofledningsgrupp

och POSOM för psykiskt och socialt omhändertagande.

Genomslaget av dessa rekommendationer varierar i

viss mån över landet. Socialstyrelsen och Statens

räddningsverk har genom samverkan genomfört

utbildningar för såväl PKL- som POSOM-grupper under

hela 1990-talet. I huvudsak har i dag samtliga

sjukvårdshuvudmän och kommuners stödgrupper

genomgått utbildning.

På det nationella planet finns nätverksbildning

med deltagande av såväl Landstingsförbundet, Svenska

Kommunförbundet, Socialstyrelsen m.fl. Detta nätverk

svarar för kunskapsöverföring och diskussion av

organisatoriska frågor men saknar operativa

funktioner vid inträffade händelser.

I Socialstyrelsens regi pågår för närvarande

uppbyggnad av s.k. Kunskaps-centrum för olika

delområden inom det katastrofmedicinska fältet. Ett

av dessa centrum avses omfatta katastrofpsykiatri.

Bland de uppgifter som detta kommer att få är just

att värdera kunskapsläget vad gäller stödåtgärder

gentemot drabbade och involverade i

räddningsinsatser samt föreslå hur dessa bör

organiseras och i övrigt utformas. Detta

kunskapscentrum avses att etableras under 2001.

Enligt utskottets bedömning bedrivs en rad olika

aktiviteter inom området för psykiskt och socialt

omhändertagande vid svåra olyckor och katastrofer

som ligger väl i linje med vad som efterfrågas i

motionerna. Dessa olika aktiviteter, som är mycket

värdefulla och angelägna, har bidragit till att

Sverige kunnat bygga upp en kapacitet på detta

område. Utskottet har inte funnit skäl att - utöver

vad som ovan uttalats - göra några särskilda

uttalanden i denna fråga med anledning av yrkandena

i motionerna. Utskottet avstyrker därför motionerna

Fö707 (kd) yrkande 1, Fö709 (kd) och Fö710 (mp).

I motion Fö707 (kd) tas också frågan upp om

behovet av internationella överenskommelser för stöd

vid katastrofer. I denna fråga har utskottet erfarit

följande.

Sedan år 1995 har Sverige tillsammans med Finland

och Estland - de tre ursprungliga avtalsparterna

till M/S Estonia-överenskommelsen - agerat för att

få fler stater anslutna till avtalet för att på så

sätt öka skyddet för gravfriden vid M/S Estonia.

Östersjöns strandstater samt EU-stater har

informerats om möjligheterna att ansluta sig till

avtalet. Sverige har även agerat inom ramen för

Östersjörådet och tillsammans med Estland och

Finland i International maritime organisation (IMO).

I dag är åtta stater parter till avtalet. Förutom

Estland, Finland och Sverige är även Danmark,

Lettland, Ryssland, Polen och Storbritannien

avtalsparter. Efter dykningarna vid M/S Estonia

sommaren 2000 beslutade regeringen att

ansträngningar återigen bör göras för att stärka

skyddet vid vraket genom att få fler stater att

ansluta sig till M/S Estonia-avtalet.

Utskottet anser att regeringens arbete och

ansträngningar för att stärka skyddet vid M/S

Estonia är mycket viktigt och i linje med vad som

efterfrågas i motionen. Något särskilt uttalande

från riksdagen - utöver vad som nu anförts - anser

utskottet inte föreligga. Motion Fö707 (kd) yrkande

2 avstyrks därför av utskottet.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

I detta betänkande behandlar utskottet nedan

uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

Följdmotioner

2000/01:Fö7 av Runar Patriksson och Eva Flyborg

(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ett

gemensamt tele- och radiokommunikationssy-stem.

2000/01:Fö11 av Kenth Högström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om modern radiokommunikation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Räddningstjänstbegreppet

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö403 yrkande 4.

2. Brandorsaksutredning

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö706.

3. Deltidsbrandmän

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö712 och

2000/01:Fö721.

4. Information till medborgare med utländsk

bakgrund

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö718.

5. Säkerhetsfrågor vid badanläggningar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö903 yrkandena

1 och 2.

6. Gemensamt system för radiokommunikation

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om ett gemensamt

system för radiokommunikation baserat på TETRA-

standard. Därmed bifaller riksdagen delvis

motionerna 2000/01: Fö7 yrkande 1, 2000/01:Fö11,

2000/01:Fö208 yrkande 21, 2000/01: Fö403 yrkande

8 och 2000/01:Fö722.

7. Psykologiskt omhändertagande vid katastrofer

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö707

yrkandena 1 och 2, 2000/01:Fö709 och

2000/01:Fö710.

8. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2000/01:52 Beredskapen

mot svåra påfrestningar på samhället i fred i

berörda delar till handlingarna.

Stockholm den 26 april 2001

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Henrik Landerholm

(m), Tone Tingsgård (s),

Christer Skoog (s), Karin

Wegestål (s), Stig Sandström

(v), Åke Carnerö (kd), Olle

Lindström (m), Rolf Gunnarsson

(m), Ola Rask (s), Håkan Juholt

(s), Berit Jóhannesson (v),

Margareta Viklund (kd), Anna

Lilliehöök (m), Erik Arthur

Egervärn (c), Runar Patriksson

(fp), Berndt Sköldestig (s) och

Ingegerd Saarinen (mp).