Bet. 2000/01:FöU9

Försvarsutskottets betänkande

2000/01:FÖU09

Vissa ledningsfrågor inom det militära försvaret,

m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner från allmänna

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

FöU9

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen föreslog i propositionen Det nya

försvaret (prop. 1999/2000:30) en principiell

utformning av den militära ledningsorganisationen

och att en operativ insatsledning skulle inrättas i

Upplands-Bro/Bålsta.

Riksdagen beslutade att inrätta en central

operativ insatsledning (bet. 1999/2000:FöU2, rskr.

1999/2000:168). Av Försvarsutskottets betänkande

(s. 98) framgick bl.a. att även om utskottet kunde

ställa sig bakom regeringens förslag att inrätta en

central operativ insatsledning så borde ett

definitivt lokaliseringsbeslut få anstå tills hela

den centrala ledningsorganisationen inom

Försvarsmakten var färdigutredd. Utskottet ansåg

även att regeringen borde återkomma till riksdagen

med en samlad redovisning av den centrala militära

ledningen, bl.a. i fråga om Högkvarterets närmare

organisation och uppgifter, den operativa

insatsledningens närmare organisation, uppgifter och

lokalisering samt generalinspektörernas ställning

och uppgifter.

Regeringen föreslog i nyss nämnda proposition att

militärdistriktsstaber skulle inrättas i Göteborg,

Gotland/Visby, Strängnäs och Boden. Riksdagen

beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet.

1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Beträffande

militärdistrikten ansåg försvarsutskottet dock att

regeringen för riksdagen borde redovisa

militärdistriktsgruppernas ansvar och uppgifter,

bl.a. i fråga om samverkan med civila organ. Vidare

borde regeringen redovisa militärdistriktsgruppernas

dimensionering, lokalisering och benämningar.

Regeringen behandlade i propositionen Vissa

organisatoriska frågor inom Försvarsmakten m.m.

(prop. 1999/2000:97) frågor som rör Högkvarterets

närmare organisation och uppgifter samt dess

relation till Operativa insatsledningen. I

propositionen behandlade regeringen även principerna

för den framtida utformningen av Försvarsmaktens

underhållstjänst och stödverksamhet.

Utskottet konstaterade vid sin behandling av denna

proposition att den hade beslutats av regeringen

innan utskottet justerat sitt betänkande 1999/2000:

FöU2 och att det därför inte varit möjligt för

regeringen att ta hänsyn till vad riksdagen bestämt

angående Försvarsmaktens ledning. Utskottet ansåg

sig inte vid det tillfället ha något förslag från

regeringens sida att ta ställning till och

förutsatte att regeringen, när organisationsarbetet

slutförts, återkommer till riksdagen med den

redovisning som utskottet har begärt (bet.

1999/2000:FöU7 s. 12).

Riksdagen godtog principerna för utvecklingen av

en ny försvarsmaktsgemensam organisation för

underhållstjänst och stödverksamhet med de uppgifter

och tidsförhållanden som regeringen angivit (prop.

1999/2000:97, bet. 1999/2000:FöU8, rskr.

1999/2000:251) men att regeringen borde återkomma

med ett fullständigt och mer genomarbetat förslag.

Utskottet framhöll härom i betänkandet (s. 8) att

det i denna redovisning borde framgå hur

organisationen skall ledas och hur den skall arbeta

samt var ledningen skall lokaliseras.

Regeringen uppdrog i mars 2000 åt Försvarsmakten

att redovisa behovet av investeringar m.m. för den

operativa insatsledningens planerade lokalisering

till Upplands-Bro/Bålsta. Myndigheten har även på

Försvarsdeparte-mentets anmodan utrett alternativa

lokaliseringar för den operativa insatsledningen

till Uppsala respektive Muskö samt en delad

lokalisering mellan Uppsala och Upplands-Bro/Bålsta.

Myndigheten redovisade detta uppdrag i juni 2000.

Försvarsmakten har därefter på

Försvarsdepartementets anmodan utrett ytterligare

lokaliseringsalternativ för Operativa

insatsledningen inom Stockholmsområdet. Uppdraget

redovisades i februari 2001.

Regeringen uppdrog i juni 2000 åt Försvarsmakten

att redovisa den närmare utformningen av

Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet.

Försvarsmakten redovisade uppdraget i mars 2001.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen är i huvudsak en uppföljning av

riksdagens beslut våren 2000 om den principiella

utformningen av den militära ledningsorganisationen

(prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr.

1999/2000:168, samt prop. 1999/2000:97, bet.

1999/2000:FöU7, rskr. 1999/2000:250 och bet. 1999/

2000:FöU8, rskr. 1999/2000:251).

I propositionen redovisar regeringen vissa frågor

om den militära lednings-organisationens utformning

och uppgifter. I propositionen föreslår regeringen

att Operativa insatsledningen skall lokaliseras till

Täby/Näsbypark. Regeringen lämnar vidare förslag

till inriktning för utformningen av Försvarsmaktens

underhållstjänst och stödverksamhet.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

proposition 2000/01:113 Vissa ledningsfrågor inom

det militära försvaret m.m. samt fyra motioner med

elva förslag som avgivits med anledning av

propositionen. Utskottet behandlar också fem

motioner med sex förslag som hör till ärendet men

som avgivits under den allmänna motionstiden under

hösten 2000.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag att lokalisera den operativa

insatsledningen till Täby/Näsbypark.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner

regeringens förslag om utformning av den nya

organisationsenheten för Försvarsmaktens underhålls-

tjänst och stödverksamhet.

Samtliga motioner avstyrks.

I betänkandet finns fem reservationer.

Propositionen

I propositionen 2000/01:113 Vissa ledningsfrågor

inom det militära försvaret m.m. föreslår regeringen

1. att riksdagen godkänner regeringens förslag att

Operativa insatsledningen skall lokaliseras till

Täby/Näsbypark,

2. att riksdagen godkänner regeringens förslag till

inriktning av utformningen av den nya

organisationsenheten för Försvarsmaktens

underhållstjänst och stödverksamhet.

I detta betänkande behandlar utskottet nedan

uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

Följdmotioner

2000/01:Fö17 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen redovisar

skillnaden mellan att leda styrkor och att leda

transporter, mellan underhållstjänst och uppgifter

av logistikkaraktär samt hur denna skillnad

konkret påverkar den operativa ledningens

omfattning och struktur i samband med

internationella insatser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inga

bindningar vad gäller den centrala ledningen för

Försvarsmakten genomförs innan Försvarsmakten

inkommit med sin helhetslösning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att delar av

Försvarsmaktens högsta ledning skall

decentraliseras samt att regeringen skall

återkomma till riksdagen avseende redovisning av

Försvarsmaktens högsta ledning.

4. Riksdagen avslår regeringens förslag att

Operativa insatsledningen skall lokaliseras till

Täby/Näsbypark.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

redovisning av militärdistrikten när redovisning

av ÖB:s syn på utredningen Nationella

skyddsstyrkor föreligger.

2000/01:Fö18 av Lilian Virgin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om möjligheten att pröva

Fårösund som lokaliseringsort för det regionala

kontor som föreslås lokaliserat till Gotland.

2000/01:Fö19 av Henrik Landerholm m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2000/01:113 i den

del som avser lokaliseringen av den operativa

insatsledningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den operativa

insatsledningen.

3. Riksdagen godtar regeringens proposition

2000/01:113 avseende inriktningen av den nya

organisationsenheten för Försvarsmaktens

underhålls-tjänst och stödverksamhet under

förutsättning att de i motionen anförda kraven på

underhållstjänst och stödverksamhet läggs till

grund för det fortsatta utvecklingsarbetet.

2000/01:Fö20 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

1. Riksdagen avslår förslaget att Operativa

insatsledningen skall lokaliseras till

Täby/Näsbypark.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

hösten 2000, i samband med redovisningen av frågor

som rör ledning och samordning av totalförsvaret,

även bör klarlägga militärdistriktens

ledningsansvar och ledningsresurser.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

divisionsledningar med reducerad personalvolym

utlokaliseras till Boden, Arboga och Karlskrona.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lokalisering

av en utökad ledning och koncernstöd i den nya

organisationsenheten sker till Karlstad.

Motioner från allmänna

motionstiden

2000/01:Fö301 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avskaffande av befattningen som

överbefälhavare och behovet av att ge den högsta

militära ledningen en utformning i takt med tiden

och omvärlden.

2000/01:Fö320 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om försvarets framtida

underhållstjänst.

2000/01:Fö325 av Henrik Landerholm m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lokaliseringen av

den operativa insatsledningen.

2000/01:Fö326 av Henrik Landerholm m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av operativa insatsledningen

och grundorganisationsledningen inom

Försvarsmakten.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger förslag

till ändring av generalinspektörernas uppgifter

och ansvar inom Försvarsmakten.

2000/01:Fö327 av Henrik Landerholm m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av översyn

av ansvarsförhållanden mellan regering och

försvarsmyndigheter.

Utskottets överväganden

Ledningen inom det militära

försvaret - Operativa

insatsledningen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår i fråga om

· den militära högsta ledningen att riksdagen

avslår motionerna Fö301 (m) och Fö327 (m),

·

· den operativa insatsledningens organisation

att riksdagen avslår motionerna Fö17 (v)

förslag 1, Fö19 (m) förslag 2 och Fö326 (m)

förslagen 1 och 2,

·

· den operativa insatsledningens lokalisering

att riksdagen dels godkänner regeringens

förslag 1 att lokalisera den operativa

insatsledningen till Näsbypark, dels avslår

motionerna Fö17 (v) förslag 2-4, Fö19 (m)

förslag 1, Fö20 (kd) förslag 1 och Fö325

(m) förslag 4.

·

Propositionen

Vissa begrepp med anknytning till militär ledning

I en redovisning av Operativa insatsledningens

organisation och uppgifter går det inte, säger

regeringen, att undvika att använda ett antal

militära fack-uttryck. I propositionen ges de

följande innebörd.

Ledning inom Försvarsmakten består dels av

insatsledning, dels av verksamhetsledning.

Insatsledning innebär att leda förband ur insats-

organisationen när denna löser någon av

Försvarsmaktens uppgifter. Insatsledning sker

samtidigt på olika nivåer beroende på insatsens

komplexitet och storlek. Inom ramen för utvecklingen

av Försvarsmaktens ledningsprinciper används tre

nivåer för att ange olika typer av insatsledning:

militärstrategisk, operativ och taktisk.

Militärstrategisk, operativ och taktisk ledning har

generellt sett olika karaktär avseende syfte,

användning av resurser samt utsträckning i tid och

rum.

Militärstrategisk ledning är övergripande och

avser insatsledning som, i enlighet med vad

regeringen och riksdagen beslutat, fördelar militära

resurser till militära operationer samt ger

tillhörande riktlinjer och ramar.

Operativ ledning avser insatsledning, normalt av

större omfattning, som kännetecknas av en omfattande

samordning av och integration mellan olika slags

stridskrafter: operationer. Operativ ledning utgör

härvid länken mellan militärstrategisk ledning och

taktisk ledning.

Taktisk ledning innebär insatsledning av mindre

omfattning och enskilda strider, vilka således är

mer avgränsade till tid och rum än operationer.

Verksamhetsledning innebär all ledning som inte är

insatsledning. Den består av utveckling,

vidmakthållande och avveckling av förband, personal,

materiel, mark, anläggningar och lokaler.

Operativa insatsledningens uppgifter och

lydnadsförhållanden

Den operativa insatsledningens huvuduppgifter är att

genomföra insatsledning med underställda förband,

upprätthålla beredskap och leda övningsverksamhet.

Insatsledning kan ske nationellt och

internationellt. Beträffande den senare noterar

regeringen att om Sverige deltar i en multinationell

insats som leds av t.ex. Nato, FN eller EU, så

avgränsas normalt Sveriges och därmed Operativa

insatsledningens uppgifter till främst ledning av

svenska förbands transport till insatsområdet,

underhållstjänst samt uppgifter i övrigt av

logistikkaraktär m.m. under den tid insatsen pågår.

Operativa insatsledningen skall kunna ställa

resurser till förfogande för stöd till samhället

samt inrikta det territoriella och logistiska stödet

till Försvarsmaktens insatsorganisation. Rörlig

insatsledning skall kunna avdelas på såväl operativ

som taktisk ledningsnivå, t.ex. ur divisionsstaben i

det armétaktiska kommandot eller i form av en rörlig

marin insatsledning. Operativa insatsledningen har

även i uppgift att lämna underlag till Högkvarteret

i frågor som rör funktionsutveckling,

verksamhetsledning och personal-försörjning.

Sammantaget, anför regeringen, övertar Operativa

insatsledningen därmed sådana operativa och taktiska

ledningsuppgifter som tidigare utförts av

Högkvarteret, militärområdesstaber,

fördelningsstaber, marinkommandon och flygkommandon.

Vidare övertas delar av den utvecklings- och

studieverksamhet m.m. som utfördes av Armécentrum,

Marincentrum och Flygvapencentrum.

Operativa insatsledningen är underställd

Högkvarteret. Inom Högkvarteret bereder

strategiledningen och grundorganisationsledningen

frågor som rör inriktning av och uppdrag till

Operativa insatsledningen. Då Operativa

insatsledningen tilldelas ett operationsområde i

samband med en insats underställs berörda

militärdistrikt Operativa insatsledningen.

När Sverige deltar i internationella insatser

skall Operativa insats-ledningen på såväl operativ

som taktiskt nivå kunna avdela personal och

materiel.

Operationsledningen och de taktiska kommandona

Operativa insatsledningen består av fyra delar: en

operationsledning samt ett armé-, ett marin- och ett

flygtaktiskt kommando. Operationsledningen är

Operativa insatsledningens resurs för operativ

ledning. Operationsledningen med underavdelningar är

organiserad enligt internationell standard för

stabsutformning. Operationsledningen ansvarar för

utveckling och värdering av Försvarsmaktens

operativa insatsförmåga m.m. Operationsledningen har

utvecklats bl.a. ur Högkvarterets förutvarande

operationsledning, militärområdesstaberna samt ur

vissa delar av Försvarets internationella kommando.

För taktisk ledning och för att samordna

utbildnings- och utvecklings-arbete m.m. inom de

olika stridskrafterna finns ett armé-, marin-

respektive flygtaktiskt kommando. Armé-, marin-, och

flygvapenförband är underställda respektive taktiskt

kommando. De taktiska kommandona skall vid en insats

kunna leda styrkor av olika stridskrafter. De

taktiska kommandona skall även samordna

förberedelser för anpassning.

De taktiska kommandona har utvecklats ur

fördelningsstaberna, marin-kommandostaberna och

flygkommandostaberna samt ur Armécentrum,

Marincentrum och Flygvapencentrum. Varje taktiskt

kommando har en likartad organisationsstruktur

bestående av en taktikavdelning och en

utvecklingsavdelning. Taktikavdelningarna, i det

armétaktiska kommandot benämnt divisionsstab,

organiseras i enlighet med internationell standard

för stabsutformning.

De taktiska kommandona övertar sålunda uppgifterna

från tidigare Armécentrum, Marincentrum och

Flygvapencentrum. De taktiska kommandona ansvarar

därmed för att utbildnings- och

utvecklingsverksamheten inom stridskrafterna

inriktas och genomförs på ett effektivt sätt. Detta

gäller bl.a. inspektioner, utveckling av taktik och

stridsteknik, reglementsarbete m.m. samt studie- och

försöksverksamhet vid beslutade och organiserade

förband.

I och med att uppgifterna för de tidigare

centrumen överförts till de taktiska kommandona

övertar cheferna för de taktiska kommandona även

rollen som generalinspektörer. I övrigt ändras inte

generalinspektörernas roll. Liksom tidigare kommer

generalinspektörerna att vara främste företrädare

för armén, marinen respektive flygvapnet och dess

personal. Generalinspektören representerar

stridskraften internt och externt, vid

exportfrämjande verksamhet samt ansvarar för vissa

personal- och traditionsfrågor. I rollen som främste

företrädare och generalinspektör lyder cheferna för

de taktiska kommandona direkt under Försvarsmaktens

myndighetsledning och inte under chefen för

Operativa insatsledningen.

Enligt regeringens mening skall Högkvarteret även

fortsättningsvis ansvara för verksamhetsledningen.

Denna genomförs direkt från Högkvarteret till den

verkställande nivån och organisationsenheterna i

grundorganisationen. Operativa insatsledningen har

genom de taktiska kommandona en viktig

samordningsroll och deltar i uppdragsdialogen mellan

Högkvarteret och förbanden så att de operativa och

taktiska kraven inom respektive stridskrafter

beaktas i verksamhetsledningen. De taktiska

kommandona skall även på uppdrag av Högkvarteret

samordna och leda större förbandsövningar. Därmed

uppnås en viktig återkoppling mellan Operativa

insatsledningen, såsom användare av

insatsorganisationens förband, och

verksamhetsledningen av Försvarsmaktens

grundorganisation.

Personalförsörjning av Försvarsmaktens centrala

ledning

Försvarsmakten anmälde i oktober 2000 till

regeringen att myndigheten genomför en översyn av

vissa frågor angående Försvarsmaktens centrala

ledning. Personalförsörjning, bl.a. inom

Mälardalsregionen, kommer därvid att ägnas särskild

uppmärksamhet. Översynen kommer att vara genomförd

senast i juli 2001.

Genom att regionala och taktiska staber lagts ned

i samband med övergången till Försvarsmaktens nya

ledningsorganisation, återfinns sedan den 1 juli

2000 huvuddelen av befattningarna för

Försvarsmaktens högre yrkesofficerare inom

Mälardalsregionen. Försvarsmakten har i

budgetunderlaget för 2002 anmält att en

utlokalisering av delar av den centrala ledningen på

ett bättre sätt skulle kunna säkerställa långsiktig

försörjning med militär personal.

Försvarsmakten har i mars 2001 redovisat

arbetsläget i översynen. Försvarsmakten bedömer att

den planerade samlokaliseringen av Operativa

insatsledningen, effektivisering av förbands- och

funktionsutveckling samt vissa rationaliseringar

inom Högkvarteret skulle kunna innebära reducering

med 140 militära befattningar inom den centrala

ledningen. Myndigheten bedömer att detta i sin tur

skapar förutsättningar för en lägre

personalomsättning och ökad stabilitet.

Av redovisningen framgår vidare, säger regeringen,

att Försvarsmakten utreder vilka verksamheter och

tjänster som kan utlokaliseras från

Mälardalsregionen. I ett första steg har myndigheten

övervägt de kriterier som bör påverka bedömningen av

om en verksamhet kan utlokaliseras, t.ex. kompetens-

mässiga kopplingar till lokala organisationsenheter

samt grad av beroende till andra enheter i

Stockholmsområdet. Försvarsmakten avser i nästa steg

att överväga vilka verksamheter som passar in på

dessa kriterier och därmed kan komma i fråga för

utlokalisering. Regeringskansliet avser att

fortlöpande följa arbetet.

Regeringen bedömer att det är av stor vikt att det

skapas förutsättningar för en god

personalförsörjning av Försvarsmaktens centrala

ledning. Likaså är det betydelsefullt att det även i

framtiden, och inom ramen för den nya insats- och

grundorganisationen, finns möjlighet för officerare

att göra en s.k. regional karriär vid staber, skolor

och centrum.

Operativa insatsledningens lokalisering

Regeringen föreslår att den operativa

insatsledningen skall lokaliseras till

Täby/Näsbypark.

I skälen för sitt förslag framhåller regeringen

bl.a. följande.

Försvarsmakten redovisade i juni 2000 olika

lokaliseringsalternativ för Operativa

insatsledningen, däribland Upplands-Bro/Bålsta,

Muskö och Uppsala. Försvarsmakten förordade en

lokalisering till Upplands-Bro/Bålsta. Alternativet

skulle kräva investeringar på ca 350 miljoner

kronor. För-svarsmakten bedömde även Uppsala vara

ett lämpligt lokaliseringsalternativ, dock med högre

utgifter för investeringar, ca 400 miljoner kronor.

Försvarsmakten har därefter på

Försvarsdepartementets anmodan utrett alternativa

lokaliseringar inom Stockholmsområdet.

Försvarsmakten redovisade i februari 2001 resultatet

härav och förordar nu en lokalisering till

Täby/Näsbypark. Detta alternativ bedöms innebära

utgifter om ca 260 miljoner kronor för investeringar

i sambandsutrustning och annat tekniskt

ledningsstöd, byggande av ledningscentraler samt

iordningsställande av lokaler. De totala kostnaderna

för Täby/Näsbypark är därmed lägre än för

alternativet Upplands-Bro/Bålsta. Fördelarna med

Täby/Näsbypark uppges vidare vara att befintliga

lokaler medger en lokalisering av Operativa

insatsledningen utan omfattande nybyggnad samt att

lokalerna ger flexibilitet för framtida

verksamhetsförändringar.

Lokaliseringen av Operativa insatsledningen till

Täby/Näsbypark innebär, anför regeringen, att

Totalförsvarets pliktverks kontor i Näsbypark

behöver andra lokaler. Kostnaderna för detta kan i

dag inte uppskattas men tillkommer till kalkylen.

Totalförsvarets pliktverk har förklarat sig villigt

att tillsammans med Försvarsmakten utreda

lokalbehovet.

Vid sidan av Täby/Näsbypark bedömer Försvarsmakten

även en lokalisering möjlig och lämplig i anslutning

till Försvarets materielverks nuvarande lokaler, Tre

Vapen i Stockholm. En lokalisering dit bedöms

medföra ungefär samma investeringskostnad som för

Täby/Näsbypark. Emellertid skulle en lokalisering

till Tre Vapen bl.a. medföra en komplicerad

byggprocess för ledningscentraler och liten

flexibilitet för framtida förändringar av

verksamheten.

Regeringen har tidigare framhållit (prop.

1999/2000:30) att det är angeläget att Operativa

insatsledningen lokaliseras i närheten av rikets

högsta ledning och Försvarsmaktens högkvarter.

Samtidigt är det viktigt att nybyggnationer och

investeringar i teknisk infrastruktur kan begränsas

så långt möjligt. En ytterligare viktig

urvalsfaktor, betonar regeringen, är att

lokaliseringen skall ge bra förutsättningar för

personalförsörjning, en god arbetsmiljö och ha

tillgång till bra allmänna kommunikationer.

Regeringens sammanfattande bedömning är att en

lokalisering av Operativa insatsledningen till

Täby/Näsbypark är det alternativ som bäst uppfyller

de angivna kriterierna till lägsta kostnad. En

lokalisering till Täby/Näsbypark sägs dock

förutsätta att Operativa insatsledningen har

tillgång till en skyddad ledningsplats vid höjd

beredskap. Detta innebär i dagsläget inga

investeringar.

Om riksdagen beslutar i enlighet med regeringens

förslag bedöms lokaliseringen av Operativa

insatsledningen till Täby/Näsbypark kunna inledas

den 1 april 2002 och vara avslutad före utgången av

2004.

Fortsatt arbete med ledningsfrågor

Regeringen anmäler att den avser att i

försvarsbeslutspropositionen hösten 2001 lämna en

samlad redovisning av frågor som rör ledning och

samordning av totalförsvaret. Regeringen avser

vidare att återkomma till riksdagen våren 2002 med

anledning av de förslag som lämnas av Sårbarhets-

och säkerhetsutredningen (Fö 1999:04) samt de s.k.

departementala sektorsgenom-gångarna om behovet av

åtgärder och författningsreglering m.m. vid svåra

påfrestningar på samhället i fred.

Motioner

Ansvarsgränserna mellan regeringen och

Försvarsmakten

Det är nödvändigt med en helhetssyn på styrning och

ledning av totalförsvaret anför motionärerna i

kommittémotion Fö327 av Henrik Landerholm (m) m.fl.

Den nuvarande ledningen sägs i mångt och mycket

bygga på samma grunder och samma organisatoriska

principer som när ÖB-funktionen inrättades 1942 och

på utvecklingen under andra världskriget och det

kalla kriget. Nu är situationen annorlunda.

Totalförsvarets resurser skall kunna stödja

samhället inte bara vid hot om krig och krigsfara

utan även vid svåra påfrestningar på samhället i

fred och andra fredstida risker och störningar.

Motionärerna erinrar om att försvarsutskottet

tidigare har aktualiserat (bet. 1999/2000:FöU2)

frågan om ansvarsgränserna mellan regeringen och

Försvarsmakten. Den grundläggande anledningen till

detta sägs vara de förändrade säkerhetspolitiska

förhållandena sedan Berlinmurens fall och

Sovjetunionens upplösning.

Försvarsutskottet menade vidare, säger

motionärerna, att en annorlunda uppgiftsfördelning

mellan regeringen och Försvarsmakten än den som nu

råder skulle kunna övervägas i olika avseenden,

t.ex. i fråga om ekonomisk planering, beslut om

verksamhetsinriktning och materielförsörjning.

Utskottet ansåg sålunda att den nuvarande

gränsdragningen mellan regeringens och

Försvarsmaktens ansvar borde granskas.

Motionärerna pekar vidare på att den tidigare

relativa stabiliteten i försvarsplaneringen med

femåriga försvarsbeslut under senare delen av 1990-

talet har ryckts sönder av ideligen återkommande

anpassningar till statens finanser. Motionärerna

menar dessutom att det inte funnits något tydligt

ansvar, vare sig hos myndigheterna eller hos

regeringen eller riksdagen. Försvarsutvecklingen

sägs ha blivit en ekonomisk restpost i regeringens

budgetkalkyler.

Att avväga olika delar av försvarets förmåga och

att besluta om att använda försvarets resurser är,

hävdar motionärerna, snarare politiska beslut än

något som ankommer på myndigheternas chefer.

Enligt motionärerna kräver det förändrade

säkerhetspolitiska läget och utvecklingen av vårt

försvar från ett mobiliserande totalförsvar till ett

insatsförsvar som används som en aktiv del i vår

säkerhets- och försvarspolitik en annorlunda

gränsdragning mellan politiker och försvarsmakt.

Gränsytan mellan den högsta militära och högsta

politiska ledningen behöver således omprövas. När

militära medel blivit ett vardagligt

säkerhetspolitiskt instrument krävs både större

kunskap och förmåga till såväl återkommande samlade

avvägningar som snabba och realistiska beslut om

insatser och utnyttjande av våra stridskrafter. Den

strategiska ledningsfunktionen i Regeringskansliet

behöver stärkas. Det behövs både mer politisk

ledning och mer av den politiska ledningen.

Motionärerna föreslår att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av översyn av ansvarsförhållanden mellan

regering och försvarsmyndigheter.

Likartade resonemang förs i kommittémotion Fö19 (m)

av Henrik Landerholm m.fl., dock utan att förslag

avges.

Även i motion Fö301 av Maud Ekendahl (m) är

utgångspunkten att den högsta militära ledningen har

en otidsenlig utformning. Motionären föreslår att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om avskaffande av befattningen

som överbefälhavare och behovet av att ge den högsta

militära ledningen en utformning i takt med tiden

och omvärlden.

Den militära högsta ledningens organisation och

uppgifter

I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö19 (m)

av Henrik Landerholm m.fl. erinrar motionärerna om

att utskottet tidigare begärt (bet. 1999/ 2000:FöU2)

en samlad redovisning av den centrala ledningen,

bl.a. i fråga om högkvarterets närmare organisation

och uppgifter, den operativa insatsledningens

närmare organisation, uppgifter och lokalisering

samt generalinspektörernas ställning och uppgifter.

Motionärerna anser att en nyckelfråga därvid är hur

förhållandet mellan den operativa insatsledningen

och de taktiska kommandona utformas. Motionärerna

menar att ett stort mått av självständighet måste

finnas för den taktiska nivån och att en

självständig och rörlig lokalisering är en

grundläggande förutsättning.

Motionärerna hävdar att en sådan prövning ännu

inte har redovisats. De konstaterar också att

regeringen avser återkomma med en samlad redovisning

av ledning och samordning. Motionärerna föreslår att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om den operativa

insatsledningen (förslag 2).

Vänsterpartiet hävdar i sin kommittémotion Fö17

(v) av Berit Jóhannesson m.fl. att det måste vara

stor skillnad på att leda styrkor inom

internationell verksamhet jämfört med att leda

styrkornas transporter och underhållstjänst.

Regeringen borde därför redovisa hur denna skillnad

konkret påverkar den operativa ledningens omfattning

och struktur i samband med internationella insatser

(förslag 1).

Den framtida försvarsmakten får allt färre förband

konstateras det i kommittémotion Fö326 av Henrik

Landerholm m.fl. (m). Det är då, säger motionärerna,

inte försvarbart med en stor och trög ledning. Det

är inte heller ändamålsenligt att som hittills dela

upp ledningen i en operativ/taktisk del och en

utbildningsdel. Förbanden bör ledas i en kanal.

Taktiska chefer bör sålunda inte "tjäna två herrar".

Samma ledningsstruktur bör tillämpas såväl i den

normala verksamheten i fred som vid en svår

påfrestning eller i krig.

Försvaret skall utformas så att det redan i fred

kan utgöra stöd åt samhället. En del av

Försvarsmakten skall därför vara en fredsutnyttjad

insatsdel. Detta innebär, säger motionärerna, att

ledningen under Överbefälhavaren, oberoende av om

det handlar om utbildning, underhåll och övervakning

eller fredstida insatser, bör utövas av en

(operativ) chef. Den taktiska ledningen av mark-,

marin- och flygstridsförband bör utövas direkt under

chefen för den operativa insatsledningen av taktiska

chefer för respektive stridskrafter med det direkta

ansvaret för all verksamhet inom sitt ansvarsområde.

Motionärerna anser därmed att den nyligen

beslutade ansvarsfördelningen, där

grundorganisationsledningen ansvarar för

förbandsutbildningen och den operativa

insatsledningen ansvarar för utnyttjandet av

förbanden, måste omprövas. Den operativa

insatsledningen bör i stället ha ett samlat ansvar

för all verksamhet vid förbanden. I motionen

föreslås därför att riksdagen begär att regeringen

lägger förslag till ändring av operativa

insatsledningen och grundorganisationsledningen inom

Försvarsmakten (förslag 1).

Motionärerna anser vidare att de taktiska cheferna

inte heller skall ha rollen som generalinspektör av

förbanden och deras verksamhet. Generalinspektörerna

bör i stället, direkt under Överbefälhavaren, dels

utöva tillsyn inom respektive fackområde, dels

ansvara för personalrekrytering, utbildning och

fackmässig utveckling av personal på alla nivåer,

dels ansvara för utveckling av stridsteknik och

taktik för respektive stridskrafter. I motionen

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

förslag till ändring av generalinspektörernas

uppgifter och ansvar inom Försvarsmakten (förslag

2).

Operativa insatsledningens lokalisering

Som nyss framgått hänvisar motionärerna i

kommittémotion Fö19 (m) av Henrik Landerholm m.fl.

till att utskottet efterfrågat en samlad redovisning

av den centrala militära ledningen och att en sådan

redovisning ännu inte skett utan avses göras inför

höstens försvarsbeslut. Detta förhållande jämte att

det finns oklarheter förknippade med en lokalisering

av den operativa insatsledningen till Näsby park,

bl.a. fysiska möjligheter för en sådan lokalisering,

flyttning av Pliktverkets regionkontor och

Amfibiestridsskolan samt de totala kostnaderna, gör

att motionärerna föreslår att propositionens förslag

att lokalisera den operativa insatsledningen till

Näsbypark avslås (förslag 1).

Med i stort likartade argument förordar också

Vänsterpartiet i sin kommittémotion Fö17 (v) att

regeringens förslag avslås i denna del (förslag 4).

Motionärerna avvisar bindningar i den centrala

ledningen för Försvarsmakten innan det finns en

helhetslösning (förslag 2). Motionärerna pekar

härvid på att såväl regeringen som Försvarsmakten

har ambitionen att möjliggöra en god

personalförsörjning genom att utlokalisera vissa

verksamheter, vilket bl.a. skulle kunna skapa

regionala karriärvägar.

Motionärerna menar att operationsledningen skulle

kunna lokaliseras till Stockholmsområdet medan de

taktiska kommandona kan ges lokaliseringar ute i

landet, t.ex. Skövde eller Enköping för det

armétaktiska kommandot, Karlskrona eller Göteborg

för marintaktiska kommandot samt någon flottiljort i

norra eller södra Sverige för det flygtaktiska

kommandot. Motionärerna föreslår att delar av

Försvarsmaktens högsta ledning decentraliseras och

att regeringen skall återkomma till riksdagen med en

redovisning av utformningen av Försvarsmaktens

högsta ledning (förslag 3).

Även Kristdemokraterna - kommittémotion Fö20 (kd) av

Åke Carnerö m.fl. - anser med likartade motiv att

detta regeringsförslag bör avslås (förslag 1).

Motionärerna pekar vidare på att de båda

huvudalternativens för- och nackdelar borde belysts.

Regeringen bör återkomma med ett mer genomarbetat

förslag.

Kommittémotion Fö325 av Henrik Landerholm m.fl. (m),

avgiven under den allmänna motionstiden, tar upp

frågan om den operativa insatsledningens

lokalisering. Motionärerna konstaterar att den

operativa insatsledningen för närvarande är

lokaliserad till Tre Vapen och de taktiska

kommandona till Haninge, Enköping och Uppsala.

Enligt regeringens proposition 1999/2000:30 Det nya

försvaret är detta en övergångslösning i avvaktan på

en samlad lokalisering till Bålsta.

Motionärerna hävdar att om morgondagens

ledningsförmåga skall bli effektiv och trovärdig, så

måste hela ledningskedjan ständigt utsättas för

övning prövning och utveckling. Argumenten för en

skyddad ledningsplats sägs då te sig något långsökta

i perspektivet av övriga förändringar av det svenska

försvaret. En skyddad ledningsplats kräver dessutom

avsevärda nyinvesteringar. Motionärerna pekar vidare

på svårigheterna att personalförsörja en operativ

insatsledning i Bålsta. En lokalisering dit bör

således inte ske. I motionen föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lokalisering av den operativa

insatsledningen (förslag 4).

Utskottets ställningstagande

Den militära högsta ledningen

Utskottet konstaterade våren 2000 i samband med

behandlingen av regeringens förslag till militär

ledningsorganisation (prop. 1999/2000:30, bet. 1999/

2000:FöU2 s. 97) att beredningen av Försvarsmaktens

framtida organisation har aktualiserat frågan om

ansvarsgränserna mellan regeringen och Försvars-

makten. En annan uppgiftsfördelning mellan

regeringen och Försvarsmakten än för närvarande

menade utskottet kunna övervägas i olika avseenden,

t.ex. i fråga om ekonomisk planering, beslut om

verksamhetsinriktning och materielförsörjning.

Utskottet ansåg att denna gränsdragning borde

granskas.

Frågan om förändrad gränsdragning mellan

regeringen och Försvarsmakten aktualiseras nu dels

genom synpunkter i kommittémotion Fö19 (m), dels

genom förslag om en översyn i kommittémotion Fö327

(m).

Utskottet konstaterar att den s.k.

Materielförsörjningsutredningen i sitt nyligen

lämnade betänkande (SOU 2001:21 Försvarsmateriel på

nya villkor, s. 82-84) uttalar sig för en förstärkt

roll för regeringen i förhållande till För-

svarsmakten när det gäller strategiska

materielfrågor.

Utskottet har erfarit att Försvarsberedningen inom

ramen för sin behandling av ledningsfrågor, och med

sikte på att lämna underlag till regeringens

ställningstaganden inför höstens försvarsbeslut,

kommer att överväga om det finns skäl för en ändrad

ansvarsfördelning mellan regeringen och Försvars-

makten. Utskottet utgår därför från att regeringen

kommer att behandla upp denna fråga i

försvarspropositionen hösten 2001. Motionärernas

förslag och synpunkter får därmed anses vara

beaktade, varför utskottet avstyrker motion Fö327

(m).

I motion Fö301 (m) föreslås att befattningen som

överbefälhavare avskaffas och att den högsta

militära ledningen ges en utformning i takt med

tiden. Enligt utskottets mening skall Försvarsmakten

vara en myndighet med en chef. Utskottet avstyrker

därför motionen.

Operativa insatsledningens organisation

Utskottet behandlade i mars 2000 frågor om ledningen

inom Försvarsmakten samt Högkvarterets organisation.

Riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag att

inrätta en central operativ insatsledning och att

lägga ned bl.a. nuvarande Armécentrum, Marincentrum

och Flygvapencentrum (prop. 1999/2000:30, bet.

1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Utskottet

anförde i sammanhanget (s. 98) att regeringen borde

återkomma till riksdagen med en samlad redovisning

av den centrala militära ledningen, bl.a. i fråga om

högkvarterets närmare organisation och uppgifter,

den operativa insatsledningens närmare organisation,

uppgifter och lokalisering samt

generalinspektörernas ställning och uppgifter.

När det gäller ledningen av verksamheten inom

Försvarsmakten ansåg utskottet (s. 98 i samma

betänkande) att det är oklart vilka uppgifter och

vilken ställning de tre generalinspektörerna avses

få. Utskottet ansåg därför att relationerna mellan

högkvarteret och den operativa insatsledningen

behövde beskrivas tydligare. Ansvar måste tydligt

framgå. Utskottet ansåg vidare att det fanns skäl

för att pröva om den nu tillämpade ledningsmodellen,

där den operativa och taktiska ledningen är skild

från ledningen av förbandsproduktionen, är

ändamålsenlig, eller om inte chefer på olika nivåer

bör ansvara för att såväl utbilda förbanden som

använda dem.

Ledningsfrågorna behandlades därefter i maj 2000 i

betänkandet 1999/ 2000:FöU7 Organisations- och

ledningsfrågor i Försvarsmakten, föranledd av prop.

1999/2000:97 Vissa organisatoriska frågor inom

Försvarsmakten.

Utskottet kan konstatera att regeringen nu efter

en prövning återkommer i fråga om den operativa

insatsledningens organisation och

lydnadsförhållanden. I propositionen har regeringen

förklarat de begrepp som är knutna till det

förändrade sättet att leda. Sålunda görs en tydlig

åtskillnad på insatsledning och verksamhetsledning.

Insatsledningen omfattar militärstrategisk ledning,

operativ ledning och taktisk ledning. Uppgifterna

för generalinspektörerna beskrivs.

Det finns nu enligt utskottet tillräckligt

underlag för att ta ställning till den operativa

insatsledningens organisation och uppgifter. Det är

viktigt att denna enhet kan organiseras och få börja

verka. Efter några år, när det finns tillräckliga

erfarenheter, kan det vara motiverat med en

utvärdering av hur organisationen har fungerat och

vilka förändringar av denna som då kan anses var

motiverade.

Relationen mellan den operativa insatsledningen

och de taktiska kommandona, vilken i kommittémotion

Fö19 (m) ansetts vara en nyckelfråga, anser

utskottet därmed vara tillräckligt belyst varför

förslag 2 i nämnda motion avstyrks.

Utskottet delar sålunda inte heller det i

kommittémotion Fö326 (m) framförda förslaget att

ansvarsfördelningen mellan operativa insatsledningen

och grundorganisationsledningen bör omprövas.

Förslag 1 i denna motion avstyrks därför.

Utskottet kan följaktligen heller inte ställa sig

bakom förslaget i samma motion med innebörd att

riksdagen skall begära förslag från regeringen om

generalinspektörernas uppgifter och ansvar. Motion

Fö326 (m) förslag 2 avstyrks därför av utskottet.

Utskottet ser inte att skillnaderna mellan att

leda svenska styrkor inom internationell verksamhet

och att leda styrkornas transporter och underhålls-

tjänst är så stora att dessa skillnader skulle

motivera att beslutet om den operativa

insatsledningens organisation än en gång skjuts på

framtiden. Härav följer att kommittémotion Fö17 (v)

yrkande 1 inte bör bifallas av riksdagen.

Den operativa insatsledningens lokalisering

Riksdagen godtog inte regeringens tidigare förslag

att lokalisera den operativa insatsledningen till

Upplands-Bro/Bålsta (prop. 1999/2000:30, bet. 1999/

2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Utskottet anförde

att regeringen borde återkomma till riksdagen med en

samlad redovisning av den centrala militära

ledningen, bl.a. i fråga om den operativa

insatsledningens lokalisering (s. 98).

Regeringen redovisar nu resultatet av sina

överväganden om den operativa insatsledningens

lokalisering. Tre alternativa platser har granskats,

nämligen Uppsala, Näsbypark och Försvarets

materielverks ämbetsbyggnad Tre Vapen på Gärdet i

Stockholm.

Regeringen föreslår att den operativa

insatsledningen lokaliseras till Näsbypark.

Regeringen betonar i sina motiv dels att det är

viktigt att så långt möjligt begränsa byggande och

investeringar i teknisk infrastruktur, dels att det

är viktigt att skapa bra förutsättningar för en god

personalförsörjning.

Utskottet har vid en föredragning av

representanter för Regeringskansliet erfarit att ett

tungt skäl för att välja Näsbypark varit att det

inte finns tillräckligt utrymme i Tre Vapen.

Utskottet har vidare erfarit att det finns flera

alternativa möjligheter för att ordna nya lokaler

till de enheter som nu finns i Näsbypark och som

måste flytta om den operativa insatsledningen

lokaliseras dit. Dessa enheter är Pliktverkets

regionkontor, Amfibiestridsskolan och det s.k.

planeringselementet inom ramen för NORDCAPS-

samarbetet.

Eftersom grundtanken med den operativa

insatsledningen är att den skall utgöra ett samlat

ledningsorgan med uppgiften att på central nivå leda

insatser, anser utskottet att det inte synes

rationellt att lokalisera denna stab på fyra skilda

platser i landet, vilket föreslås i kommittémotion

Fö17 (v) förslag 3. Utskottet avstyrker därför

motionen i denna del. Utskottet anser heller inte

att Försvarsmaktens utredning om vilka delar av

ledningsfunktionerna som skulle kunna utlokaliseras

behöver inväntas innan den operativa

insatsledningens lokalisering beslutas. Förslag 2 i

nämnda motion avstyrks därför också.

Utskottet delar således regeringens bedömningar

och kan ansluta sig till regeringens förslag att en

förläggning av den operativa insatsledningen till

Näsbypark är det sammantaget bästa alternativet.

Riksdagen bör därför godkänna regeringens förslag.

Samtidigt bör riksdagen avslå motionerna Fö17 (v)

förslag 4, Fö19 (m) förslag 1 och Fö20 (kd) förslag

1, vilka alla föreslår avslag på propositionen i

denna del.

Något tillkännagivande i linje med vad som

föreslås i motion Fö325 (m) förslag 4, med innebörd

att lokaliseringen inte skall ske till Bålsta, synes

inte erforderligt varför utskottet avstyrker

motionen i denna del.

Militärdistrikten

Utskottets bedömning och förslag i korthet

Utskottet anser att regeringen i höstens

försvarsproposition för riksdagen redovisar

hur de s.k. nationella skyddsstyrkorna

inklusive hemvärnsförbanden kommer att

organiseras, förbandsomsättas och övas samt

hur de kommer att användas och ledas i

insatser. Utskottet utgår vidare från att

militärdistriktsstaberna och

militärdistriktsgrupperna tilldelas

ledningsresurser som svarar mot uppgifterna.

Utskottet avstyrker motionerna Fö17 (v)

förslag 5 och Fö20 (kd) förslag 2.

Propositionen

I fråga om militärdistriktsgruppernas ansvar och

uppgifter m.m. anför regeringen följande.

Militärdistriktsstaberna och

militärdistriktsgrupperna, tillsammans benämnda

militärdistrikt, utgör Försvarsmaktens organisation

för regional territoriell ledning. De är

underställda Högkvarteret, som utövar övergripande

territoriell ledning. Med regional territoriell

ledning avses bl.a. samverkan i totalförsvarsfrågor

med länsstyrelser, landsting och kommuner, ledning

av nationella skyddsstyrkor samt stöd åt och

utbildning av hemvärn och frivilliga

försvarsorganisationer. Under höjd beredskap och då

Operativa insatsledningen tilldelas ett

operationsområde skall militärdistrikten även kunna

understödja operativa insatsförband inom respektive

militärdistrikt.

Militärdistriktsgrupperna utgör således, säger

regeringen, delar av militärdistrikten vid lösandet

av militärdistriktens uppgifter. De fyra

militärdistrikten är i vissa avseenden olika till

sin karaktär, bl.a. vad gäller antalet län och

kommuner, geografisk yta och befolkningsmängd samt

förekomsten av enheter ur Försvarsmaktens

grundorganisation. Inom ramen för militärdistriktens

uppgifter skall militärdistriktsgrupperna dels

samverka med främst kommuner och funktionsansvariga

myndigheter inom civilt försvar, dels stödja och

utbilda hemvärn och frivilligorganisationer.

Arbetsfördelningen inom militärdistrikten kan dock

komma att innebära att militärdistriktsgrupperna

även samverkar direkt med länsstyrelserna.

Samverkan i övergripande frågor på regional nivå

kommer normalt att utföras direkt mellan

militärdistriktsstaberna, länsstyrelserna och

landstingen. Vid höjd beredskap skall

militärdistriktens personal kunna utnyttjas för

ledning av hemvärnsförband.

Enligt regeringen medför nämnda omständigheter att

bemanningen av militärdistriktsgrupperna kan komma

att variera något utifrån regionala och lokala

förutsättningar med tillhörande behov av samverkan

med kommuner och myndigheter med uppgifter inom

civilt försvar m.m. Regeringen bedömer att

militärdistriktsgrupperna i fredstid kommer att

bestå av ca 15 personer.

Vid krigsorganisering behöver

militärdistriktsorganisationen, i liket med

Operativa insatsledningen, utökas personellt, varvid

reservofficerare utgör en viktig kategori. Härutöver

finns möjligheter att utnyttja reservofficerare och

hemvärnsbefäl, dels vid utbildning av hemvärn och

frivilligorganisationer, dels för att i fredstid

lösa samverkansuppgifter t.ex. gentemot kommuner.

Att på detta sätt tillvarata reservofficerarnas och

hemvärnsbefälens kompetens utgör ett viktigt bidrag

för att lösa militärdistriktens uppgifter i fred och

under höjd beredskap, menar regeringen, och kan även

bidra till folkförankringen av det militära

försvaret.

Regeringen har redovisat (prop. 1999/2000:97 s.

22) lokalisering och benämningar för

militärdistriktsgrupperna. Försvarsmakten har i

budgetunderlaget för 2002 föreslagit att

Upplandsgruppen lokaliseras till Enköping i stället

för Uppsala. Motivet för detta är främst att

Enköping erbjuder bättre utbildningsmöjligheter för

hemvärnspersonal vilket även medför lägre

investeringskostnader och mindre miljöpåverkan

jämfört med en lokalisering till Uppsala. Regeringen

gör ingen annan bedömning än Försvarsmakten i denna

fråga.

Motioner

I Vänsterpartiets kommittémotion Fö17 (v) av Berit

Jóhannesson m.fl. framhålls att

militärdistriktsstaberna och

militärdistriktsgrupperna utgör Försvars-maktens

organisation för regional territoriell ledning i

hela skalan från fred till krig. Motionärerna

uppmärksammar att Försvarsmakten utrett organisation

m.m. av de s.k. nationella skyddsstyrkorna men att

Överbefälhavaren ännu inte redovisat utredningen och

sitt ställningstagande till denna. Motionärerna

menar att ett sådant ställningstagande är helt

avgörande för att regeringen skall kunna redovisa

ledningsförhållandena i militärdistrikten.

Exempelvis måste Militärdistriktsgrupperna ges

ledningsresurser för att kunna leda nationella

skyddsstyrkor, inklusive hemvärnsförband, i fred,

kris och krig. Motionärerna anser därför att

regeringen skall återkomma till riksdagen med en

redovisning av militärdistrikten när

Överbefälhavarens syn på utredningen av de

nationella skyddsstyrkorna föreligger (förslag 5).

Kristdemokraterna tar upp liknande aspekter i sin

kommittémotion Fö20 (kd) av Åke Carnerö m.fl.

Motionärerna hänvisar till att riksdagen våren 2000

beslutat att en uppgift för den regionala nivån

skall vara ledning av insatser med beredskapsförband

och nationella skyddsstyrkor. Dimensioneringen av

ledningsbehoven måste därför utgå från de nationella

skyddsstyrkornas utformning och antal, inklusive

hemvärnet. Intet av detta sägs vara klarlagt.

Militärdistriktens ledningsansvar måste förtydligas

och ha sin grund i hela hotskalan. Motionärerna

anför vidare att militärdistrikten måste tillföras

ledningsresurser för att kunna utföra sin ledning.

Sammanfattningsvis anser motionärerna att regeringen

hösten 2001 i samband med redovisningen om frågor

som rör ledning och samordning inom totalförsvaret

även bör klarlägga militärdistriktens ledningsansvar

och ledningsresurser (förslag 2).

Utskottets ställningstagande

Riksdagen beslutade (prop. 1999/2000:30, bet.

1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168) att inrätta

militärdistrikt. I betänkandet framhöll utskottet

bl.a. (s. 99) att det inte motsatte sig regeringens

förslag att inrätta fyra militärdistriktsstaber.

Utskottet har heller ingen invändning mot den av

regeringen föreslagna lokaliseringen av staberna

till Göteborg, Strängnäs, Visby och Boden. De

särskilda ledningsbehoven i Stockholmsområdet var,

som regeringen också framhöll, inte utklarade.

Utskottet förutsatte därför att regeringen skulle

återkomma till riksdagen i den frågan.

Utskottet hade heller inget emot att det

organiserades 29 militärdistriktsenheter som en del

av militärdistrikten, trots att uppgifter och

dimensionering ännu inte var färdigutredda.

Utskottet ansåg det lämpligt att lokalisera

militärdistriktsenheterna till ungefär samma orter

som i dag har försvarsområdesstaber och

försvarsområdesgrupper. Ett viktigt skäl för detta

angavs vara behovet att kunna utbilda hemvärn och

stödja annan frivillig försvarsverksamhet, något som

utskottet upprepade gånger betonat som en

prioriterad uppgift.

Utskottet ansåg vidare att det ankom på regeringen

att i det fortsatta organisationsarbetet bestämma

lokaliseringen av militärdistriktsenheterna och

deras benämning.

I syfte att ge riksdagen en samlad bild av

Försvarsmaktens grundorganisation har regeringen

sedan i proposition 1999/2000:97 Vissa

organisatoriska frågor inom Försvarsmakten (s.

21-25) redovisat en översikt över såväl de

organisationsenheter som riksdagen beslutar som över

dem som regeringen beslutar, jämte deras benämningar

och lokalisering.

Regeringen återkommer i den nu aktuella

propositionen och lämnar ytterligare information om

militärdistriktsstabernas och

militärdistriktsgruppernas ansvar, uppgifter och

lydnadsförhållanden.

Regeringen anger bl.a. att militärdistrikten,

förutom att kunna utöva regional territoriell

ledning, även skall kunna understödja operativa

insatsförband inom sitt respektive militärdistrikt.

Vid höjd beredskap, anger regeringen vidare, skall

militärdistriktens personal kunna utnyttjas för

ledning av hemvärnsförband.

Utskottet konstaterar att riksdagen ännu inte fått

någon redovisning av hur de s.k. nationella

skyddsstyrkorna samt hemvärnsförband kommer att

organiseras, förbandsomsättas och övas samt hur de

kommer att användas och ledas i insatser. Utskottet

utgår från att regeringen i höstens

försvarsbeslutsproposition lämnar en sådan

redogörelse till riksdagen. Utskottet utgår vidare

från att militärdistriktsstaberna och

militärdistriktsgrupperna tilldelas ledningsresurser

som svarar mot uppgifterna, exempelvis att kunna

leda nationella skyddsstyrkor.

Mot bakgrund av vad som här har anförts anser

utskottet att de synpunkter och förslag som framförs

i motionerna Fö17 (v) förslag 5 och Fö20 (kd)

förslag 2 kommer att beaktas, varför motionerna i

denna del inte behöver bifallas.

Utskottet har, liksom regeringen, ingen erinran

mot att Upplandsgruppen lokaliseras till Enköping i

stället för till Uppsala som ursprungligen var

planerat.

Försvarsmaktens underhållstjänst och

stödverksamhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag till inriktning av den

nya organisationsenheten för Försvarsmaktens

underhållstjänst och stödverksamhet, bl.a.

innebärande att den centrala ledningen

förläggs till Karlstad.

Utskottet avstyrker motionerna Fö18 (s), Fö19

(m) förslag 3 samt Fö20 (kd) förslagen 3 och

4 samt Fö320 (fp).

Propositionen

Regeringen föreslår att den nya organisationsenheten

Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet

skall utformas med följande inriktning:

- en ledning och tre divisioner för områdena

försörjning, teknik och service,

-

- regionala kontor för ekonomiredovisning och

löneadministration,

-

· lokala stödenheter på garnisonsorterna för

försörjning, teknik och service varvid dessa

enheter svarar för stödet till Försvarsmaktens

förband, skolor och centrum.

·

Bakgrund

Enligt regeringens mening skall Försvarsmaktens

underhållstjänst och stödverksamhet successivt

anpassas till Försvarsmaktens nya grund- och

insatsorganisation. Den operativa

underhållsledningen skall härvid inordnas i

Operativa insatsledningen. I enlighet med denna syn

föreslog regeringen (prop. 1999/2000:97) en ny

principiell utformning av Försvarsmaktens

underhålls-tjänst och stödverksamhet. Förslaget

innebar att de nuvarande underhållsregementena läggs

ned och att en ny organisationsenhet för

Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet

inrättas. Regeringen föreslog vidare att det bör

vara en uppgift för regeringen att besluta om

organisationsenhetens närmare utformning.

Riksdagen beslutade med anledning av regeringens

förslag att de nuvarande underhållsregementena skall

läggas ned och att en ny organisation för

Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet

skall utvecklas med de uppgifter och de

tidsförhållanden som regeringen redovisat (bet.

1999/2000:FöU8, rskr. 1999/2000:251).

Försvarsutskottet anförde dock att innan bindande

beslut fattas av regeringen eller Försvarsmakten i

de avgörande strukturfrågorna, borde regeringen

återkomma till riksdagen med ett fullständigt och

mer genomarbetat förslag till ny

underhållsorganisation.

I sina skäl till förslaget anför regeringen bl.a.

följande.

Utformningen av den nya organisationsenheten

Bildandet av Försvarsmaktens underhållstjänst och

stödverksamhet innebär med få undantag att alla

områden som ingår i underhållstjänsten och

stödverksamheten samlas i en gemensam

organisationsenhet. Denna blir därmed

Försvarsmaktens enskilt största organisationsenhet.

Förutom den verksamhet som i dag bedrivs vid

underhållsregementen och lokalt vid

utbildningsförband m.m. omfattas även verksamheten

vid Militära servicekontoret, Försvars-maktens

flygverkstäder och Försvarsmaktens

underhållscentrum.

Organisationsenheten skall svara för

underhållstjänst och stödverksamhet åt både

Försvarsmaktens insats- och grundorganisation. Den

skall lösa dessa uppgifter i fred och i krig,

nationellt och internationellt.

Utbildningsförbanden, skolor och centrum inom

Försvarsmakten skall härigenom kunna koncentrera sig

på sina respektive kärnverksamheter, i korthet att

producera de krigsförband och den beredskap som

skall finnas för att Försvarsmakten skall kunna lösa

sina fyra uppgifter.

Verksamheten skall vara intäktsfinansierad.

Utbudet av tillhandahållna produkter och tjänster

skall utformas i dialog med beställarna och styras

av förbandens efterfrågan och av de beredskapskrav

som regeringen bestämmer. Genom att samla

underhållstjänst och stödverksamhet i en för

Försvarsmakten gemensam organisationsstruktur under

en ledning skapas, framhåller regeringen,

förutsättningar för att utveckla och vidmakthålla

kompetensen på respektive fackområde på en hög nivå

samt med ett stort inslag av civil kompetens.

Skapandet av den nya organisationsenheten sägs

vidare vara viktigt för att kunna utnyttja den

rationaliseringspotential som finns inom

underhållstjänsten och stödverksamheten. Detta är i

sin tur betydelsefullt för att kunna inrymma

verksamheten inom de ekonomiska ramar som förutsätts

för Försvars-maktens framtida insats- och

grundorganisation. Genom en central överblick av

kostnadsutvecklingen inom respektive fackområde

förbättras möjligheterna, säger regeringen, att

effektivisera verksamhet som tidigare bedrivits

enskilt på många olika platser inom Försvarsmakten.

Förutsättningar skapas även för att värdera och

jämföra Försvarsmaktens stödproduktion med externa

leverantörer, så att rätt verksamhetsform kan väljas

utifrån vad som är mest fördelaktigt för

Försvarsmakten som helhet. I detta ingår även att

avgöra vad som bör eller inte bör bedrivas i

Försvarsmaktens regi, t.ex. för att säkerställa de

särskilda operativa krav som kan ställas utifrån

insatsorganisationens behov, respektive behov av

fredsadministrativ karaktär som helt eller delvis

kan upphandlas av externa leverantörer på

kommersiell basis.

Kärnan i verksamheten kommer att bli lokala

stödenheter som organiseras funktionsvis i

divisionerna försörjning, teknik och service. De

lokala stödenheterna levererar efterfrågade

produkter och tjänster till utbildningsförband,

skolor, centrum och staber i Försvarsmaktens

grundorganisation. Respektive lokal stödenhet kommer

sålunda, framhåller regeringen, att ansvara för ett

antal produkt- och tjänsteområden, t.ex.

förnödenhetsförsörjning, transporter,

förrådshållning av krigsförnödenheter,

materielunderhåll och förplägnad. De lokala

stödenheterna kommer att lokaliseras till

garnisonsorterna i Försvars-maktens

grundorganisation.

För att uppnå en hög kostnadseffektivitet

organiseras som i dag vissa tjänster, främst inom

ekonomiredovisning och löneadministration, i

särskilda kontor vid ett färre antal orter. Kontoren

kommer att lokaliseras till Boden, Stockholm,

Gotland, Karlsborg och Karlskrona.

Ledningen för organisationsenheten skall

lokaliseras till Karlstad och vara underställd

Högkvarteret. För varje division skall det enligt

regeringen finnas en sammanhållande

divisionsledning. Ledningen för

försörjningsdivisionen kommer att lokaliseras till

Boden, för teknikdivisionen till Arboga och för

servicedivisionen till Karlskrona.

Underhållstjänst inom insatsorganisationen

Som framgått skall Försvarsmaktens underhållstjänst

och stödverksamhet understödja insatsorganisationen

när Försvarsmakten löser sina fyra uppgifter. Den

skall även kunna understödja utländska förband som

deltar i internationella övningar där Sverige är

värdnation och ansvarar för underhålls-tjänsten.

I insatsorganisationen ingår underhållsförband

både på operativ och taktisk nivå. Ett exempel på

det förra är operativ transportbataljon och ett

exempel på det senare är underhållsbataljonen i en

armébrigad.

Inom Operativa insatsledningen finns en operativ

logistikavdelning. Denna utgör, tillsammans med

övriga delar av Operativa insatsledningen, en av de

viktigaste kravställarna på Försvarsmaktens

underhållstjänst och stödverksamhet, t.ex. för att

se till att insatsorganisationens beredskapskrav kan

upprätthållas.

Gentemot insatsorganisationen skall

Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet

utgöra en s.k. bakre underhållsorganisation. Som

sådan skall den svara för underhåll och stöd och

utgöra förstärkningsresurs för samtliga

förbandstyper. Organisationsenheten skall kunna

verka rörligt och framåtinriktat och möjliggöra s.k.

fokuserad logistik, alltså att relevant underhåll

och stöd kan lämnas snabbt och med hög precision.

Förbanden inom insatsorganisationen skall, förutom

resurser för s.k. främre underhåll, endast ha de

underhållsresurser som krävs för att ta emot och

distribuera resurser från den bakre

underhållsorganisationen. Organisationsenheten

ansvarar härvid för geografiskt bundna resurser,

t.ex. verkstäder, förråd och administrativa

stödresurser. Organisationsenheten utgör även länken

mellan Försvarsmaktens insatsorganisation och

externa civila leverantörer.

Vid uppgifterna stöd till samhället och hävda

territoriell integritet skall organisationsenhetens

verksamhet kunna bedrivas inom ramen för ordinarie

rutiner, kompletterat med en ökad servicenivå på

enskilda verksamhetsställen om så behövs. Även vid

internationella insatser skall huvuddelen av

organisationsenhetens verksamhet kunna bedrivas inom

ramen för ordinarie rutiner. Visst materielunderhåll

kan dock behöva bedrivas i anslutning till

insatsområdet. Under ett anpassningsskede skall

verksamheten kunna ominriktas och tillväxa för att

kunna lösa mer krävande uppgifter vid ett väpnat

angrepp.

Fortsatt arbete

Regeringen erinrar om att Försvarsmaktens

underhållstjänst och stödverksamhet kommer att

inrättas den 1 januari 2002 (prop. 1999/2000:97,

bet. 1999/2000: FöU8, rskr. 1999/2000:251). Den nya

organisationsenheten skall vara fullt utvecklad

senast vid utgången av 2004.

Arbetet med utvecklingen av verksamheten har

hittills skett i två steg. Det första steget

omfattade framtagande av det principförslag till ny

organisation som riksdagen och regeringen beslutade

våren 2000. Det andra steget har omfattat

utvecklingen av den närmare utformningen av

organisationen som ovan redovisats.

Det tredje steget kommer att bestå i att fortsätta

utvecklingen av de styrnings- och

uppföljningsrutiner som skall säkerställa att

verksamheten leder till den rationalisering och de

besparingar inom underhålls- och stödverksamheten

som regeringen anser vara nödvändiga. Parallellt med

detta är det även viktigt att beställarfunktionen

vid förbanden, Operativa insatsledningen,

Högkvarteret m.fl. utvecklas så att underhåll och

stöd beställs i omfattning och kvalitet i enlighet

med behoven samt att varor och tjänster levereras

till konkurrenskraftiga priser. Utöver verksamheten

i grundorganisationen innebär detta även att

beredskapskraven för insatsorganisationen behöver

beaktas. Regeringen avser att fortlöpande följa

detta arbete.

Motioner

Moderata samlingspartiet anser sig i kommittémotion

Fö19 (m) av Henrik Landerholm m.fl. kunna acceptera

regeringens förslag till organisation för

Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet

på villkor att fyra krav uppfylls (förslag 3),

nämligen:

· Den verksamhetsansvarige lokale chefen måste

kunna utnyttja tilldelade resurser på ett fritt

sätt. Han måste kunna välja, eller åtminstone

kunna avstå från att nyttja centralt beslutade

resurser.

·

· Underhållstjänsten måste kunna fungera på samma

sätt och med samma ledning, oberoende om det

gäller verksamhet i fred, inklusive nationella

och internationella insatser, eller insatser

under krigsfara och krig.

·

- Omstruktureringen från ett mobiliserande försvar

till ett insatsberett försvar med krav på såväl

nationella som internationella operationer

förändrar kraven på understödsresurserna. Det

insatsberedda försvaret måste i högre

utsträckning än tidigare kunna förlita sig på

egna resurser. Underhållsresurserna och

insatsorganisationens förband måste sålunda ha

samma tillgänglighet.

-

- Den verksamhetsansvarige chefen, som sägs ha bäst

kunskap om förbandets behov och om vad som kan

upphandlas lokalt, bör direkt kunna upphandla de

tjänster som med fördel kan produceras av ortens

företag.

-

I Kristdemokraternas kommittémotion Fö20 (kd) av Åke

Carnerö m.fl. sägs att möjligheterna att

kompetensförsörja den nya underhållsorganisationen

är avgörande för hur effektiv denna kan bli i sitt

stöd till insats- och grundorganisationen. Det är

därför viktigt, hävdar motionärerna, att undvika

åtgärder som leder till kompetensflykt i samband med

den förestående organisationsförändringen.

Kristdemokraterna anser därför att

divisionsledningar med reducerad personalvolym

utlokaliseras till Boden, Arboga och Karlskrona

(förslag 3) och att en förstärkt ledning och

koncernstöd för den nya underhållsorganisationen

lokaliseras till Karlstad (förslag 4).

Motion Fö320 av Runar Patriksson (fp) behandlar

frågan om lokaliseringen av den centrala ledningen

för Försvarsmaktens underhållstjänst och

stödverksamhet. Motionären pekar på flera fördelar

med att utse Karlstad till lokaliseringsort för

denna framtida centrala ledning och att behålla

kompetensen vid Försvarsmaktens underhållscentrum.

Han föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

försvarets framtida underhållstjänst.

Lilian Virgin anser i motion Fö18 (s) att det är

positivt att lokalisera ett regionalt kontor för

främst ekonomiredovisning och löneadministration

till Gotland, vilket regeringen föreslår. Motionären

föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten

att pröva Fårösund som lokaliseringsort för detta

regionala kontor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har godtagit utvecklingen av en ny

försvarsmaktsgemensam organisation för

underhållstjänst och stödverksamhet (prop.

1999/2000:97, bet. 1999/2000:FöU8, rskr.

1999/2000:251). Utskottet anförde i sammanhanget att

regeringen borde återkomma till riksdagen med ett

fullständigt och mer genomarbetat förslag till ny

underhållsorganisation innan bindande beslut fattas

av regeringen eller Försvarsmakten i de avgörande

strukturfrågorna för den nya organisationen. Av

detta, sade utskottet, bör bl.a. framgå hur

organisationen skall ledas och hur den skall arbeta,

dels i fråga om den operativa och taktiska

underhållstjänsten, dels när det gäller stödet till

utbildningsförband och skolor. Vidare bör ledningens

lokalisering framgå.

Regeringen redogör nu i propositionen för den nya

underhållsorganisationens närmare struktur, för dess

uppgifter mer i detalj, för hur den skall ledas och

för var ledningen föreslås komma att lokaliseras.

Regeringen beskriver också ett tredje steg för

organisationens utformning där bl.a. en fortsatt

utveckling kommer att ske av de ekonomiska

styrnings- och uppföljningsrutinerna.

I kommittémotion Fö19 (m) anförs fyra villkor för

att kunna anta regeringens förslag till ny

underhållsorganisation. Det första och det fjärde

synes ha ungefär samma innebörd och går ut på att en

förbandschef fritt och vid sidan av den gemensamma

underhållsorganisationen skall kunna upphandla

underhåll och stöd. Utskottet anser att man med ett

sådant krav bortser från flera av fördelarna med den

nya underhållsorganisationen nämligen att

1. förbanden skall kunna koncentrera sig på sin

kärnverksamhet,

2.

3. upphandlingen av tjänster kan göras effektivare,

4.

5. jämförelser kan ske mellan underhållskostnader

för olika förband.

6.

Utskottet anser däremot att de två övriga villkoren

- underhållet skall kunna fungera på i princip samma

sätt oavsett vilken insats och vilket beredskapsläge

som det är fråga om, respektive att insatsförsvaret

ställer andra krav på underhållet än det tidigare

invasionsförsvaret - är förenliga med tankarna på

hur den nya underhållsorganisationen är tänkt att

fungera.

Härav följer att utskottet avstyrker förslag 3 i

nämnda motion.

Kristdemokraterna motsätter sig inte utformningen av

den nya underhållsorganisationen men förespråkar i

sin kommittémotion Fö20 (kd) en starkare

koncernledning i Karlstad och reducerade

divisionsledningar. Utskottet håller med

motionärerna om vikten av att bemanna koncern- och

divisionsledningar med tillräcklig kompetens för

uppgifterna samt att säkerställa en god

personalförsörjning. Utskottet har erfarit att

behovet av ledningsstöd kommer att vara mer

divisionsspecifikt än centralt gemensamt i den nya

organisationen, vilket talar mot motionärernas

förslag. Utskottet anser för övrigt att det bör

ankomma på regeringen och myndigheten att

detaljutforma den nya organisationen. Utskottet

avstyrker därför förslag 4 i nämnda motion.

Motion Fö320 (fp) framför likartade synpunkter om

en stark koncernledning i Karlstad. Denna motion

avstyrks därför också.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att

riksdagen med bifall till propositionen bör godkänna

regeringens förslag till inriktning av utformningen

av den nya organisationsenheten för Försvarsmaktens

underhållstjänst och stödverksamhet. Utskottet anser

det viktigt att de mycket stora förändringar som nu

sker inom underhållsorganisationen verkligen leder

till avsedda effektivitetsvinster och

kostnadsreduceringar. Utskottet förutsätter att

regeringen årligen i budgetunderlaget för riksdagen

redovisar hur detta projekt utvecklas.

Motionären i motion Fö18 (s) vill ha ett

tillkännagivande till regeringen med innebörd att

man bör pröva möjligheten att lokalisera det lokala

kontoret för ekonomisk administration, som skall

finnas på Gotland, till Fårösund. Utskottet har

ingenting emot att det ekonomiadministrativa

kontoret lokaliseras till Fårösund, men anser att

det bör ankomma på regeringen eller på myndigheten

att avgöra denna fråga. Motionen avstyrks därför.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Den militära högsta ledningen

Riksdagen avslår motionerna 20001/01:Fö327 och

20001/01:Fö301.

2. Den operativa insatsledningens

organisation

Riksdagen avslår motionerna 20001/01:Fö17

förslag 1, 20001/01:Fö19 förslag 2 och

20001/01:Fö326 förslagen 1 och 2.

Reservation 1 (m)

3. Den operativa insatsledningens

lokalisering

Riksdagen godkänner att den operativa

insatsledningen skall lokaliseras till

Täby/Näsbypark. Därmed bifaller riksdagen

propositionens förslag 1 och avslår motionerna

20001/01:Fö17 förslagen 2-4, 20001/01:Fö19

förslag 1, 20001/01:Fö20 förslag 1 och

20001/01:Fö325 förslag 4.

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (v)

4. Militärdistrikten

Riksdagen avslår motionerna 20001/01:Fö17

förslag 5 och 20001/01: Fö20 förslag 2.

5. Försvarsmaktens underhållstjänst och

stödverksamhet

·

Riksdagen godkänner regeringens förslag om

inriktning av den nya organisationsenheten för

Försvarsmaktens underhållstjänst och

stödverksamhet. Därmed bifaller riksdagen

propositionens förslag 2 och avslår motionerna

20001/01:Fö18, 20001/01:Fö19 förslag 3,

20001/01:Fö20 förslagen 3 och 4 samt

20001/01:Fö320.

Reservation 4 (m)

Reservation 5 (kd, fp)

Stockholm den 3 maj 2001

På försvarsutskottets vägnar

Tone Tingsgård

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tone

Tingsgård (s), Christer Skoog (s), Karin Wegestål

(s), Stig Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle

Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s),

Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta

Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström

(mp), Erik Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson

(fp), Björn Leivik (m) och Berndt Sköldestig (s)

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

Den operativa insatsledningens

organisation (punkt 2) (m)

av Olle Lindström, Rolf Gunnarsson, Anna

Lilliehöök och Björn Leivik (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförts i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Fö19 förslag 2 och

avslår motionerna 2000/01:Fö17 förslag 1 och

2000/01:Fö326 förslagen 1 och 2.

Ställningstagande

En helhetssyn på styrning och ledning av

totalförsvaret är nödvändig. Dagens flexibla

utnyttjande av stridskrafterna innebär - snarare än

totalförsvar mot totalt krig - en möjlighet till

avvägningar mellan verkliga alternativ och större

utrymme för politiska ställningstaganden. Det nya

säkerhetspolitiska läget med dagligt nyttjande av

våra stridskrafter på sitt sätt kräver både mer

politisk ledning och mer av den politiska ledningen.

Rakare rör och smidigare strukturer måste skapas för

beslut om kontinuerligt nyttjande av svenska

förband.

De senaste årens turbulens i försvarsplaneringen

och ideliga diskussioner om vem som ansvarar för vad

är inte till gagn för utvecklingen av det svenska

försvaret och än mindre till gagn för svensk

politik. En chef kan inte ta ansvar för den delen av

sin verksamhet som chefen inte kan besluta om. Den

förutvarande ansvarsfördelningen med huvudprogram

och huvudproduktionsområden gjorde detta möjligt. I

den nya organisationen har försvarsgrenarna och

därmed den tidigare ansvarsfördelningen avskaffats.

Detta har skett utan att någon annan tydlig

ansvarsfördelning tillskapats. Konsekvenserna har

blivit uppenbara. Något tydligt ansvar, vare sig hos

myndigheterna eller hos regeringen eller riksdagen

har förelegat.

Det måste vara verksamheten som styr

ansvarsfördelningen. Då faller det sig också

naturligt att den chef som ansvarar för beredskap

och insatser också leder förbandens utbildning,

omsättning och vidmakthållande. Förbanden skall ju

fungera i dag, inte om tio eller femton år. Då är

det också rimligt att den materielanskaffning som

erfordras för vidmakthållandet också ingår i hans

ansvarsområde.

Försvaret skall utformas så att det redan i fred

kan utgöra ett stöd åt samhället. En del av

Försvarsmakten skall därför vara en fredsutnyttjad

insatsdel. Detta innebär att ledningen under

Överbefälhavaren, oberoende av om det handlar om

utbildning, underhåll och övervakning eller

fredstida insatser, bör utövas av en - operativ -

chef. Den taktiska ledningen av respektive mark-,

marin- och flygstridsförband bör utövas direkt under

chefen för den operativa insatsledningen av taktiska

chefer för respektive stridskrafter med det direkta

ansvaret för all verksamhet inom respektive

ansvarsområde.

Den nyss beslutade ansvarsfördelningen där

grundorganisationsledningen ansvarar för

förbandsutbildningen och där operativa

insatsledningen ansvarar för utnyttjandet av

förbanden måste omprövas. Den operativa

insatsledningen bör ha ett samlat ansvar för all

verksamhet vid förbanden.

På motsvarande sätt är det naturligt att ledningen

av den långsiktiga personalförsörjningen och

materielanskaffningen är ett sammanhållet

ansvarsområde. Den blir en naturlig följd av den

långsiktiga strategi som är en konsekvens av

omvärldsutvecklingen och mot denna balanserade

förvarsförmågor.

Taktiska chefer bör således inte ha rollen som

generalinspektör av förbanden och deras verksamhet.

Generalinspektörerna bör, direkt under

Överbefälhavaren, i stället utöva tillsyn inom

respektive fackområde samt leda och ansvara för

personalrekrytering, utbildning och fackmässig

utveckling av personal på alla nivåer samt för

utveckling av stridsteknik och taktik för respektive

stridskrafter.

Den operativa insatsledningens

lokalisering (punkt 3) (m)

av Olle Lindström, Rolf Gunnarsson, Anna

Lilliehöök och Björn Leivik (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförts i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Fö17 förslag

4, 2000/01:Fö19 förslag 1 och 2000/01:Fö20 förslag

1, delvis bifaller motion 2000/01:Fö325 förslag 4

samt avslår propositionens förslag 1 och motion

2000/01:Fö17 förslagen 2 och 3.

Ställningstagande

Stora investeringar i försvarsfastigheter har

genomförts under 1990-talet. Av dessa investeringar

har minst en och en halv miljard kronor investerats

i försvarsfastigheter som nu har lämnats eller

planeras att lämnas. Nya investeringar pågår och

andra planeras. Det är ännu inte klarlagt vart

totalförsvarets pliktverk skall flytta för att

bereda plats för den operativa insatsledningen.

Förutom de investeringar som krävs för

Totalförsvarets pliktverk krävs nyinvesteringar för

att skapa ett rimligt överfallsskydd för

operationsledningen. Det är enligt vår mening

utmanande att nu besluta om lokalisering av den

operativa insatsledningen innan de ekonomiska

konsekvenserna av den föreslagna lokaliseringen

föreligger.

Det är dessutom förvånande att regeringen föreslår

dessa investeringar samtidigt som

förbandsverksamheten åläggs besparingskrav av sådan

omfattning att de blir förödande för

utbildningsresultat och övrig verksamhet. Denna

utveckling är destruktiv för de anställda inom

Försvarsmakten och för allmänhetens förtroende för

det sätt på vilket riksdag och regering styr

utvecklingen av det s.k. nya försvaret.

Regeringens förslag om att lokalisera den

operativa insatsledningen till Näsbypark bör därför

avslås.

Den operativa insatsledningens

lokalisering (punkt 3) (v)

av Berit Jóhannesson och Stig Sandström (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförts i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Fö17 förslag

4, 2000/01:Fö19 förslag 1 och 2000/01:Fö20 förslag 1

samt avslår propositionens förslag 1 och motionerna

2000/01:Fö17 förslagen 2 och 3 och 2000/01:Fö325

förslag 4.

Ställningstagande

Försvarsmakten och regeringen konstaterar att

centraliseringen av ledningsresurserna till

Mälardalsområdet har inneburit en negativ effekt

genom att så stor del av Försvarsmaktens högre

officerare finns inom området.

Försvarsmakten har i budgetunderlag för år 2002

anmält att en utlokalisering av delar av den

centrala ledningen på ett bättre sätt säkerställer

en långsiktig försörjning av militär personal. Man

utreder därför vilka verksamheter och tjänster som

kan utlokaliseras från Mälardalsområdet. Regeringens

förslag att den operativa ledningen skall flyttas

till Täby/Näsbypark skulle föregå och försvåra en

sådan decentralisering.

Med anledning härav föreslår vi att riksdagen avslår

regeringens förslag att lokalisera den operativa

insatsledningen till Täby/Näsbypark, vilket innebär

bifall till förslag i motioner från Moderata

samlingspartiet, Vänsterpartiet och

Kristdemokraterna. Regeringen bör i höst för

riksdagen samlat redovisa utformningen av

Försvarsmaktens högsta ledning och, som en del häri,

lokaliseringen av den operativa insatsledningen.

Försvarsmaktens underhållstjänst och

stödverksamhet (punkt 5) (m)

av Olle Lindström, Rolf Gunnarsson, Anna

Lilliehöök och Björn Leivik (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförts i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Fö19 förslag 3 och

avslår propositionens förslag 2 samt motionerna

2000/01:Fö18, 2000/01:Fö20 förslagen 3 och 4 och

2000/01:Fö320.

Ställningstagande

Styrning och ledning av det militära försvaret har

utvecklats mot en mycket hård centralisering

samtidigt som det politiska ansvaret drastiskt

reducerats. Utvecklingen speglar en övertro på

central ledning och dess förmåga att i detalj kunna

styra verksamheten. En grundläggande idé måste trots

allt vara att den verksamhetsansvarige, den lokale

chefen, skall kunna välja eller åtminstone kunna

avstå från att nyttja centralt beslutade resurser

eller stöd och som konsekvens av detta kunna använda

tilldelade resurser på ett fritt sätt. Det finns

inget i Försvarsmaktens underlag som talar om detta.

Ledningen är fortfarande helt en central idé om hur

man skall och kan leda förbanden.

De argument som används - kärnverksamhet,

upphandling effektivare, jämförelse av

underhållskostnader - för att motivera den

föreslagna förändringen, utan ett samtidigt

konstaterande att det är verksamheten som styr

ansvarsfördelningen, är ett kvardröjande eko av

gammal centralistisk planverksamhet. Ingen chef kan

ta ansvar för det som inte kan påverkas. Det är

således en truism att de krav vi ställt för att

acceptera Regeringens förslag, nämligen

1. att en förutsättning för att en verksamhet skall

kunna sättas under konkurrens är att kunderna ges

stor och i många fall full handlingsfrihet vid

upphandling,

2.

3. att underhållstjänsten och stödverksamheten måste

fungera på samma sätt och med samma ledning

oberoende av om det gäller fred, fredstida

utbildning och insatser (inom Sverige och/eller

internationellt) eller insatser under krigsfara

eller i krig,

4.

5. att omstruktureringen från ett mobiliserande

försvar till ett insatsberett försvar med krav på

såväl nationella som internationella operationer

förändrar kraven på understödsresurserna samt

6.

7. att den verksamhetsansvarige chefen har bäst

kunskap om förbandens behov och måste ha

möjligheter att direkt upphandla de tjänster som

med fördel kan produceras av ortens företag

8.

också måste ligga till grund för den vidare

utvecklingen.

5. Försvarsmaktens underhållstjänst och

stödverksamhet (punkt 5) (kd, fp)

av Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd)

samt Runar Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförts i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Fö20 förslagen

3 och 4 och 2000/01:Fö320 samt avslår propositionens

förslag 2 och motionerna 2000/01:Fö18 och

2000/01:Fö19 förslag 3.

Ställningstagande

Ledningen för den nya organisationsenheten skall

enligt förslaget lokaliseras till Karlstad,

ledningen för försörjningsdivisionen lokaliseras

till Boden, ledningen för teknikdivisionen till

Arboga och ledningen för servicedivisionen till

Karlskrona.

Möjligheterna att kompetensförsörja denna

organisation är avgörande för en effektiv

underhållstjänst och stödverksamhet åt insats- och

grundorganisationen. Det är därför viktigt att så

långt möjligt söka undvika åtgärder som kan leda

till kompetensflykt i ett skede när den nya

organisationen skall byggas upp. Innan en verksamhet

byggs upp eller avvecklas är det angeläget att de

olika personalgruppernas kunskaper och erfarenheter

tas till vara.

Vi anser att divisionsledningar med reducerad

personalvolym skall lokaliseras till Boden, Arboga

och Karlskrona. För att organisationsenheten skall

få genomslagskraft och kunna verka under den

ominriktning av Försvarsmakten som pågår, föreslår

vi att lokalisering för en utökad ledning och

koncernstöd i den nya organisationsenheten sker till

Karlstad. Genom att detta stöd blir gemensamt för

alla, ökar likheten mellan divisionernas sätt att

arbeta. En flyttning från Karlstad skulle kunna leda

till en omfattande kompetensflykt under den

tidsperiod då Forgus måste verka som bäst.

De främsta motiven för detta är att i Karlstad

finns i dag den centrala verksamhetskompetensen för

underhållstjänst vid Försvarsmaktens underhålls-

centrum (FMUhC) med ca 150 anställda. Det handlar om

förrådsdrift, förnödenhetsförsörjning, förplägnad,

transport och verkstadsdrift tillsammans med stöd i

form av teknisk säkerhetstjänst, upphandling,

systemförvaltning m.m.

Att utnyttja den befintliga kompetensen är det

mest rationella och ekonomiska. Viktiga

samarbetspartner finns i närområdet inom

underhållstjänst- och serviceverksamhet, bl.a.

Bergslagens artilleriregemente, Försvarsmaktens

sjukvårdscentrum, Försvarets materielverk,

Pliktverket, Statens räddningsverk och

Sjöfartsverket. Närheten till kvalificerade

samarbetspartner underlättar rekrytering av både

civil och militär personal samt underlättar

anställning för medflyttande.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag