Bet. 2000/01:FiU17

Finansutskottets betänkande

2000/01:FIU17

Bättre förutsättningar för värdepapperisering

(prop. 2000/01:19)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Följdmotion

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

FiU17

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2000/01:19 Bättre förutsättningar för

värdepapperisering föreslår regeringen att riksdagen

antar de förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1610) om finansieringsverksamhet och lag om

ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev som lagts

fram i propositionen. Regeringens förslag återges i

bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har en motion

väckts. Förslaget i motionen återges i bilaga 1.

Under behandlingen av propositionen har utskottet

mottagit en skrivelse från Svenska Bankföreningen.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

förslag i proposition 2000/01:19 till ändringar i

lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet och

lagen (1936:81) om skuldebrev.

I propositionen föreslås vissa lagändringar för

att förbättra förutsättningarna för genomförande i

Sverige av s.k. värdepapperisering. Den form av

värdepapperisering som behandlas i propositionen

innebär att ett företag säljer fordringar till en

juridisk person (specialföretaget) som ger ut

värdepapper för att finansiera sitt förvärv.

Specialföretaget har enbart till syfte att äga dessa

fordringar samt förmedla betalningsflöden från

fordringarna till investerarna i de värdepapper som

företaget har gett ut.

Propositionens förslag till ändring i lagen om

finansieringsverksamhet innebär att verksamhet som

består i att vid enstaka tillfällen förvärva

fordringar eller fordringsstockar undantas från

lagen om den bedrivs av aktiebolag eller ekonomiska

föreningar. Den begränsningen skall dock gälla att

medel för verksamheten inte löpande får anskaffas

från allmänheten.

Förslaget till ändring i skuldebrevslagen innebär

att om kreditmarknadsföretag säljer löpande

skuldebrev blir försäljningen gällande mot

kreditmarknadsföretagets borgenärer trots att

skuldebrevet lämnats kvar hos företaget för

förvaring.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni

2001.

I betänkandet behandlar utskottet också en motion

som väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionen.

I betänkandet finns en reservation.

Propositionen

I proposition 2000/01:19 Värdepapperisering föreslås

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet,

2. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev.

Följdmotion

2000/01:Fi10 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) i vilken

föreslås att riksdagen fattar följande beslut.

Riksdagen beslutar att tillstånd inte skall krävas

för finansieringsverksamhet som drivs av ett

aktiebolag eller av en ekonomisk förening, om

verksamheten består i att i begränsad omfattning

förvärva fordringar och medel för verksamheten inte

löpande anskaffats från allmänheten.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1936:81) om

skuldebrev

Utskottets överväganden

Undantag från tillståndsplikt vid

värdepapperisering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

tillstånd inte skall krävas för

finansieringsverksamhet som drivs av ett

aktiebolag eller en ekonomisk förening, om

verksamheten består i att vid enstaka

tillfällen förvärva fordringar och medel för

verksamheten inte löpande anskaffas från

allmänheten. Motionen avstyrks. Jämför

reservationen (m, kd, c, fp).

Bakgrund

Värdepapperisering är ett förfarande som innebär att

relativt homogena tillgångar med förutsägbara

betalningsflöden omvandlas till obligationer eller

andra lätt omsättningsbara värdepapper. Genom att

föra ihop ett stort antal lån som liknar varandra

(t.ex. bostadslån) går det att med utgångspunkt i

historiska data beräkna det betalningsflöde som

lånestocken förväntas att generera. Det förväntade

betalningsflödet kan därefter prissättas och

emitteras som obligationer där säkerheterna kan

utgöras av betalningsflöden, kreditförstärkande

åtgärder och panträtter. Termen värdepapperisering -

i den mening som här används - syftar på en

verksamhet där fordringar säljs till en juridisk

person som enbart äger fordringarna och emitterar

obligationer för sin finansiering.

I stort sett alla fordringar går att

värdepapperisera. Fastighetslån, dvs. lån med

panträtt i fastigheter, är dock den mest

förekommande typen av fordringar. Andra typer av

fordringar såsom kreditkortsskulder, lån till bilköp

och leasingskulder är dock en växande marknad.

En värdepapperiseringstransaktion inkluderar ett

flertal parter. De viktigaste av dessa är det

säljande företaget, ofta benämnt originatorn, och

det förvärvande företaget som här benämns

specialföretaget. Vanligtvis är originatorn ett

kreditinstitut som identifierar en avskiljbar del av

sin kreditstock. Originatorn kan likaväl utgöras av

ett icke-finansiellt företag som t.ex. vill omvandla

illikvida tillgångar, som exempelvis kundfordringar,

till likvida tillgångar. Originatorn bildar själv

eller genom någon annan ett specialföretag och

säljer fordringarna till detta. Specialföretagets

verksamhet är begränsad till att äga fordringarna

och att finansiera sitt förvärv av fordringar genom

att emittera obligationer eller andra liknande

värdepapper på värdepappersmarknaden.

Specialföretaget förmedlar också till investerarna

de betalningsflöden som fordringarna genererar.

Värdepapperiseringsprocessen

Investerarna kräver ofta att specialföretagets

kreditvärdighet förstärks genom någon form av

kreditförstärkande åtgärd. Förstärkningen kan

genomföras på olika sätt varvid ett är att t.ex. ett

försäkringsbolag ställer garanti för

kreditvärdigheten i specialföretaget. För att bedöma

specialföretagets kreditvärdighet och de legala

förutsättningarna i transaktionen är vanligen ett

ratinginstitut involverat i en

värdepapperiseringstransaktion. De obligationer som

specialföretaget ger ut kan därmed åsättas en

kreditbedömning (rating).

Det är normalt originatorn som tar initiativet

till att värdepapperisera. Orsaken är att

originatorn vill förändra sin tillgångsstruktur. Ur

originatorns perspektiv är värdepapperisering en

källa till finansiering som kompletterar eller

ersätter andra finansieringskällor. En sådan

finansiering låter sig emellertid inte genomföras om

det inte samtidigt finns fördelar för de aktörer som

förvärvar tillgångsmassan och för dem som skall

finansiera förvärvet.

Den nuvarande lagstiftningen förbjuder inte

värdepapperisering av svenska tillgångar men den

innebär att det i de flesta fall är ekonomiskt

oförmånligt att genomföra värdepapperisering i

Sverige. Den främsta anledningen till detta är att

specialföretagets förvärv av fordringar anses utgöra

finansierings- verksamhet enligt lagen (1992:1610)

om finansieringsverksamhet. Specialföretaget träffas

därmed av krav på kapitaltäckning för fordringar som

företaget förvärvar. Den kapitalkostnad som detta

krav för med sig har medfört att

värdepapperiseringar inte genomförs i Sverige utan

med specialföretag belägna utomlands. Enligt

regeringen är det sannolikt att antalet

värdepapperiseringar genomförda av svenska företag

skulle öka om det vore möjligt att genomföra

värdepapperisering i Sverige på villkor som är mer

lika dem som i dag kan uppnås i utlandet.

Som framgått ovan utgör värdepapperisering alltså

en möjlighet för kreditinstitut att minska behovet

av eget kapital genom att avyttra tillgångar som

kräver kapitaltäckning.

Propositionen

Enligt lagen om finansieringsverksamhet får

finansieringsverksamhet, med vissa undantag, drivas

bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Med

finansieringsverksamhet avses näringsverksamhet som

har till ändamål att lämna kredit, ställa garanti

för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller

medverka till finansiering genom att förvärva

fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande.

I lagen definieras ett kreditmarknadsföretag som ett

svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk

förening som har fått tillstånd enligt lagen att

driva finansieringsverksamhet.

Kreditmarknadsföretagen är föremål för

kapitaltäckningskrav. I propositionen redovisas att

regeringen gör bedömningen att ett specialföretags

verksamhet kräver tillstånd enligt lagen om

finansieringsverksamhet och att verksamheten därmed

är föremål för krav på kapitaltäckning.

När det först gäller frågan om specialföretagens

verksamhet även fortsättningsvis bör vara

tillståndspliktig anser regeringen att

utgångspunkten bör vara att finansiella företag i

största möjliga utsträckning skall regleras som

andra företag. Särreglering och tillsyn på det

finansiella området bör framförallt motiveras med

behovet av att minska risken för systemstörningar.

Regeringen anser att hänsynen till de grundläggande

skyddsintressena på det finansiella området inte

hindrar att ett undantag görs som innebär att ett

specialföretags enstaka förvärv av fordringar

undantas från tillståndskravet i lagen om

finansieringsverksamhet. Tvärtom bedöms effekterna

av värdepapperisering på det finansiella systemet

vara positiva. Eftersom värdepapperisering inte

medför negativa konsekvenser för de finansiella

marknaderna anser regeringen att svenska företag bör

få möjlighet att genomföra värdepapperiseringar i

Sverige på villkor som är mer lika dem som i dag kan

uppnås i utlandet. Genom att underlätta

värdepapperiseringar inom Sverige finns, enligt

regeringen, förutsättningar för samhällsekonomiska

vinster genom lägre kapitalkostnader och ökade

vinster.

Vid bedömningen av frågan om ett undantag bör

införas i lagen för specialföretagens verksamhet

måste också beaktas de genomgripande överväganden

rörande lagens tillämpningsområde som

Banklagskommittén redovisat samt EG-rättens

utformning. Beaktas bör också att riksdagen har

gjort vissa uttalanden rörande vad som skall beaktas

vid en bedömning av om ytterligare undantag bör

göras från lagen om finansieringsverksamhet i

avvaktan på Banklagskommitténs betänkande.

Uttalandena innebär i korthet att eventuella

ytterligare undantag till den lista av undantag som

redan finns bör prövas kritiskt, med tanke på de

genomgripande överväganden rörande lagens

tillämpningsområde som ingår i kommitténs uppdrag

(se prop. 1995/96:214 s. 12 och bet. 1996/97:NU3

s. 6).

Banklagskommittén har i sitt betänkande, (SOU

1998:160) Reglering och tillsyn av banker och

kreditmarknadsföretag, föreslagit en legaldefinition

av tillståndspliktig finansieringsverksamhet. När

det gäller värdepapperisering anser kommittén att

någon reglering inte behövs av specialföretag som

köper fordringar endast av finansiella företag och

att utanför definitionen av tillståndspliktig

finansieringsrörelse faller bl.a.

finansieringsverksamhet av tillfällig natur. Med

hänsyn härtill och till att förvärv vid enstaka

tillfällen kan anses vara av tillfällig natur gör

regeringen bedömningen att ett undantag från

tillståndsplikten för verksamhet som består i att

vid enstaka tillfällen förvärva fordringar faller

utanför Banklagskommitténs förslag på definition av

tillståndspliktig finansieringsrörelse. I

propositionen redovisas också att

Finansmarknadsutredningen i sitt betänkande, (SOU

2000:11) Finanssektorns framtid, bl.a. dragit

slutsatsen att en förändring av lagen om

finansieringsverksamhet snarast bör genomföras för

att underlätta värdepapperisering. Mot denna

bakgrund anser regeringen att ett undantag från

tillståndsplikten bör genomföras även med beaktande

av riksdagens tidigare uttalanden. Vad gäller frågan

om ett bredare undantag bör göras för förvärv av

fordringar anser regeringen att likheterna med

factoring, som Banklagskommittén anser skyddsvärd,

är sådana att frågan lämpligen bör prövas i

anslutning till beredningen av kommitténs

betänkande.

Vid utformningen av ett undantag måste även EG-

rätten beaktas. För att ett undantag inte skall

strida häremot måste det utformas så att

specialföretag inte blir kreditinstitut enligt EG-

rätten. Vidare måste det begränsas så att

specialföretag inte kan anses bedriva rörelse som

omfattar inlåning eller upplåning från allmänheten.

Regeringen föreslår därför att ett undantag från

tillståndsplikt för verksamhet som består i förvärv

av fordringar vid enstaka tillfällen skall begränsas

så att medel för verksamheten inte löpande får

anskaffas från allmänheten.

Regeringen föreslår således att tillstånd enligt

lagen om finansierings- verksamhet inte bör krävas

för finansieringsverksamhet, som drivs av ett

aktiebolag eller av en ekonomisk förening, om

verksamheten består i att vid enstaka tillfällen

förvärva fordringar och medel för verksamheten inte

löpande anskaffas från allmänheten. Denna ordning

bör införas genom att ett undantag från

tillståndsplikten tas in i 1 kap. 3 § lagen om

finansieringsverksamhet.

En remissinstans, Finansinspektionen, har framfört

att det vore bättre att utforma undantaget så att

specialföretaget högst skall få göra tre förvärv av

fordringar under hela sin verksamhetstid. Regeringen

anser att den utformning av undantaget som föreslås

i propositionen är att föredra eftersom den bedöms

vara förenlig med EG-rättens krav samtidigt som

Finansinspektionen på ett flexibelt sätt kan

tillämpa lagen utifrån eventuella ändringar eller

klargöranden i EG-rätten. Begreppet enstaka

tillfällen bör enligt regeringens bedömning i vart

fall innebära att specialföretaget kan förvärva

fordringar vid tre tillfällen under dess

verksamhetstid.

Motionen

Motionärerna i motion Fi10 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m) är i huvudsak positiva till regeringens förslag.

De vänder sig dock mot den föreslagna begränsningen

som innebär att undantaget endast gäller för

specialföretag vars verksamhet består i att vid

enstaka tillfällen förvärva fordringar. Motionärerna

anser att hänsynen till EG-rätten inte motiverar den

föreslagna formuleringen. För att inte omöjliggöra

regelbundna, om än begränsade i omfattning,

överföringar av fordringar från kreditinstitut till

specialföretag, anser motionärerna att formuleringen

vid enstaka tillfällen bör ersättas av i begränsad

omfattning.

Utskottets ställningstagande

Förslagen i propositionen syftar till att förbättra

förutsättningarna för genomförande i Sverige av

värdepapperisering. Regeringen föreslår att

specialföretags verksamhet skall undantas från

tillståndsplikten i lagen om

finansieringsverksamhet. Förslaget innebär att

tillstånd inte skall krävas för

finansieringsverksamhet, som drivs av ett aktiebolag

eller en ekonomisk förening, om verksamheten består

i att vid enstaka tillfällen förvärva fordringar och

medel för verksamheten inte löpande anskaffas från

allmänheten. Motionärerna föreslår att undantaget

från tillståndsplikten för förvärv av fordringar bör

göras bredare än vad regeringen föreslagit och att

man använder formuleringen "i begränsad omfattning"

i stället för "vid enstaka tillfällen". Utskottet

anser att regeringens förslag kan godtas som en

lämplig avvägning och anser i likhet med regeringen

att i begreppet enstaka tillfällen bör innefattas i

vart fall förvärv av fordringar vid tre tillfällen

under specialföretagets verksamhetstid. Vad gäller

frågan om vad som avses med enstaka tillfällen så

skall varje förvärvstillfälle bedömas som en

transaktion. Det saknar alltså betydelse hur många

fordringar som förvärvas vid tillfället.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag och avstyrker motion Fi10 (m).

Propositionens förslag i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag som

bl.a. innebär att om ett

kreditmarknadsföretag säljer löpande

skuldebrev skall försäljningen enligt lagen

om skuldebrev gälla mot

kreditmarknadsföretagets borgenärer även om

skuldebrevet lämnas kvar hos företaget för

förvaring. Beträffande frågan om en ändring

av 2 kap. 7 § kapitaltäckningslagen gör

utskottet bedömningen att en ändring kan

anstå i avvaktan på den fortsatta beredningen

av Baselkommitténs förslag och behandlingen

av motsvarande frågor i den revidering av

kapitaltäckningsreglerna inom EU som pågår

parallellt med Baselarbetet.

Propositionen

Enligt 22 § första stycket skuldebrevslagen krävs

för att en överlåtelse av löpande skuldebrev skall

vara gällande mot överlåtarens borgenärer att

besittningen av skuldebrevet överförts till

förvärvaren (traditionsprincipen). I fråga om

överlåtelse av löpande skuldebrev från en bank eller

ett värdepappersinstitut finns emellertid ett

undantag i paragrafens andra stycke som innebär att

en sådan överlåtelse är gällande mot bankens

respektive värdepappersinstitutets borgenärer även

om skuldebrevet har lämnats kvar hos banken eller

institutet för förvaring. Ett område där löpande

skuldebrev i fysisk form fortfarande används

regelmässigt är vid bostadsfinansiering. En

värdepapperisering av bostadskrediter till

privatpersoner kan omfatta tiotusentals löpande

skuldebrev. Om undantaget i 22 § andra stycket

skuldebrevslagen inte är tillämpligt måste

skuldebreven överlämnas till specialföretaget för

att det skall erhålla sakrättsligt skydd mot

överlåtarens borgenärer. Detta skulle medför

påtagliga praktiska problem. För

kreditmarknadsföretagen medför den omständigheten

att undantagsbestämmelsen är begränsad till banker

och värdepappersinstitut konkurrensnackdelar vid

värdepapperisering.

Regeringen anser att det inte finns skäl att göra

någon skillnad mellan å ena sidan banker och

värdepappersinstitut och å den andra kreditmarknads-

företag. Regeringen föreslår därför att 22 § andra

stycket skuldebrevslagen ändras så att det även vid

överlåtelse av löpande skuldebrev från

kreditmarknadsföretag görs undantag från kravet på

besittningsövergång.

Regeringen övergår härefter till frågan om det i

övrigt föreligger något behov av lagreglering av

originatorns överlåtelse av fordringar. I

propositionen anförs att inom civilrätten finns

regler som är tillämpliga på fordringsöverlåtelser i

allmänhet. Dessa regler är givetvis tillämpliga

även på en överlåtelse av fordringar i samband med

värdepapperisering. Enligt regeringen har det inte

framkommit några skäl för att nu införa särskilda

civilrättsliga regler för överlåtelse av fordringar

vid värdepapperisering. För finansiella företag

gäller dock särskilda näringsrättsliga regler. Vad

som bör övervägas är, enligt regeringen, om dessa

regler behöver kompletteras med hänsyn till de

förhållanden som gäller vid värdepapperisering.

När ett finansiellt företag överlåter fordringar

till ett specialföretag kan frågeställningar som

främst rör kapitaltäckning och redovisning bli

aktuella. Originatorn kan ha kvarstående krav på

specialföretaget, t.ex. kan en del av köpeskillingen

ha gjorts villkorad som en kreditförbättrande

åtgärd. Olika kreditförbättrande åtgärder som

originatorn vidtar för att höja den sålda

fordringsmängdens kvalitet kan inverka på

institutets risktagande. De problem som uppkommer

torde i allmänhet avse hur olika risker och

åtaganden skall behandlas hos originatorn i

kapitaltäcknings- och redovisningshänseende.

I propositionen redovisas att Finansinspektionen

anser att kapitaltäckningsreglerna bör ändras så att

även riskbärande åtgärder och tillskott från

originatorns sida till specialföretag som omfattas

av det föreslagna undantaget från lagen om

finansieringsverksamhet kan avräknas från

kapitalbasen hos originatorn. Av 2 kap. 7 § tredje

stycket kapitaltäckningslagen följer att tillskott i

ett företag som driver försäkringsverksamhet eller

något slag av finansiell verksamhet som kräver

tillstånd skall avräknas från kapitalbasen om vissa

i paragrafen angivna förutsättningar är uppfyllda.

Däremot finns inte någon skyldighet att avräkna

tillskott i andra företag än de nyss nämnda. Den

aktuella bestämmelsen är anpassad till innehållet i

direktivet om kapitalbasen i kreditinstitut

(89/299/EEG). Regeringen anser att den ändring som

Finansinspektionen förordat skulle kunna innebära en

skärpning i förhållande till direktivets

minimiregler. Regeringen är därför inte beredd att

nu föreslå några ändringar på kapitaltäcknings- och

redovisningsområdena som tar sikte på förhållandena

vid värdepapperisering. I propositionen anförs att

regeringen emellertid kan få anledning att återkomma

till frågorna i annan ordning.

I propositionen redovisas vidare att regeringen

också i övrigt gör bedömningen att en originators

överlåtelse av fordringar till ett specialföretag

inte behöver regleras särskilt i lag. Regeringen gör

även bedömningen att något behov av att införa

särskilda lagregler till skydd för gäldenärer i

samband med värdepapperisering inte har framkommit.

Enligt regeringen bör inte heller några ändringar

göras i skattelagstiftningen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni

2001.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

ändring i skuldebrevslagen och förslaget om när

lagändringarna skall träda i kraft.

Som redovisats ovan har Finansinspektionen ansett

att kapitaltäckningsreglerna bör ändras i visst

avseende. Regeringen har inte förslagit den ändring

som Finansinspektionen förordat men anfört att den

kan få anledning att återkomma till frågan i annan

ordning. Efter det att propositionen avlämnats har

den s.k. Baselkommittén den 16 januari 2001

presenterat förslag till reviderade

kapitaltäckningsregler enligt vilka nu aktuella

tillskott från originatorns sida till specialföretag

som huvudregel skall avräknas från kapitalbasen.

Fråga uppkommer således om det finns anledning att

redan nu ta upp frågan om ändring av 2 kap. 7 §

kapitaltäckningslagen. Det har emellertid framkommit

att Baselkommitténs förslag motsvarar

Finansinspektionens nuvarande praxis och även

internationellt vedertagen praxis på området. Med

hänsyn härtill anser utskottet att frågan om en

ändring kan anstå i avvaktan på den fortsatta

beredningen av Baselkommitténs förslag och

behandlingen av motsvarande frågor i den revidering

av kapitaltäckningsreglerna inom EU som pågår

parallellt med Baselarbetet.

Utskottet delar regeringens bedömningar i övrigt.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

Bättre förutsättningar för värdepapperisering

(m, kd, c, fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart

Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Landgren

(kd), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och Gunnar

Axén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Riksdagen

bifaller därmed delvis motion 2000/01:Fi10 samt

antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet och lag

om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev.

Ställningstagande

Vi är i stort sett positiva till regeringens förslag

i propositionen. Vi anser dock att undantaget från

tillståndsplikten i lagen om finansieringsverksamhet

för förvärv av fordringar bör göras bredare än vad

regeringen föreslagit. Vi vänder oss alltså mot den

föreslagna begränsningen som innebär att undantaget

endast gäller för specialföretag vars verksamhet

består i att förvärva fordringar "vid enstaka

tillfällen". Regeringens förslag till formulering

riskerar att försvåra möjligheten till

värdepapperisering i Sverige. Hänsynen till EG-

rätten kan inte heller motivera den föreslagna

formuleringen. För att inte omöjliggöra regelbundna,

om än i begränsad omfattning, överföringar av

fordringar från kreditinstitut till specialföretag

anser vi att formuleringen "vid enstaka tillfällen"

bör ersättas av "i begränsad omfattning".

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi har framfört om

omfattningen av undantaget. Detta innebär att

riksdagen delvis bifaller motion 2000/01:Fi10 och

regeringens förslag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

Bättre förutsättningar för värdepapperisering

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet och lag om ändring i lagen

(1936:81) om skuldebrev. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2000/01:19 och avslår motion

2000/01:Fi10.

Reservation (m, kd, c, fp)

Stockholm den 30 januari 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan

Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),

Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan

Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson

(s), Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Siv

Holma (v), Per Landgren (kd), Yvonne Ruwaida (mp),

Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp), Gunnar Axén (m)

och Hans Hoff (s).