Bet. 2000/01:FiU18

Finansutskottets betänkande

2000/01:FIU18

Vissa finansmarknads- och försäkringsrörelsefrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motioner från allmänna motionstiden

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

FiU18

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet sju motioner

från allmänna motionstiden 2000. Motionerna

behandlar vissa finansmarknads- och

försäkringsrörelsefrågor.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

I betänkandet finns tre reservationer och ett

särskilt yttrande.

Motioner från allmänna motionstiden

år 2000

I betänkandet behandlar utskottet nedan uppräknade

motionsyrkanden i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

2000/01:Fi706 av Siw Wittgren-Ahl och Claes-Göran

Brandin (s)

Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna

att införa en obligatorisk (brandförsäkring)

hemförsäkring.

2000/01:Fi707 av Kent Olsson och Inger René (m)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kollektiva hemförsäkringar.

2000/01:Fi710 av Tomas Eneroth och Karin Olsson (s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att inom ramen

för beredningen av Banklagskommitténs förslag

närmare undersöka möjligheterna till lagstiftning om

sparlånekassor och andra, mindre kreditinstitut.

2000/01:Fi713 av Karin Falkmer (m)

1. Riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring

endast får tecknas med den individuella

försäkringstagarens aktiva samtycke i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring

skall upphandlas i fri konkurrens i enlighet med

vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagstiftning beträffande

organisationers befogenheter gentemot sina

medlemmar.

2000/01:Fi714 av Catherine Persson (s)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att, för banker

och betalningsförmedlare i övrigt, införa

tidsgräns för när medelsöverföring från avsändare

till mottagare skall vara genomförd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regel bör

införas som innebär att om tidsgränsen ej hålles

skall kunden från betalningsförmedlaren erhålla

räntekompensation.

2000/01:Fi904 av Eva Flyborg (fp)

Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan

om jäv vid nyemissioner/börsintroduktioner.

2000/01:N385 av Bo Lundgren m.fl. (m)

2. Riksdagen begär att regeringen låter utreda

kreditmarknadens förutsättningar i glesbygd.

Utskottets överväganden

Finansmarknaden

Sparkassor

Utskottets förslag i korthet

I en motion föreslås att regeringen bör

överväga viss lagstiftning beträffande

sparkassor. Med hänvisning till att beredning

av frågan pågår inom Finansdepartementet

avstyrker utskottet motionen.

Motionen

I motion Fi710 av Tomas Eneroth och Karin Olsson (s)

anförs att motionärerna anser att riksdagens beslut

våren 2000 att sätta stopp för registreringen av nya

sparkassor var riktigt eftersom ett antal

registreringar skett i kriminella syften.

Motionärerna anser att regeringen i samband med

beredningen av Banklagskommitténs huvudbetänkande

bör undersöka om en lagstiftning motsvarande den som

gäller för s.k. credit unions kan vara ett

alternativ till de nuvarande undantagsbestämmelserna

i bankrörelselagen och lagen om

finansieringsverksamhet. Motionärerna anser också

att regeringen bör undersöka om det finns behov av

mindre, eventuellt tillståndspliktiga kreditinstitut

med begränsat geografiskt operationsområde och med

lägre krav på eget bundet kapital än de nuvarande

kreditmarknadsföretagen har. Sådana mindre

kreditinstitut skulle kunna tänkas spela en viktig

roll för lokal mobilisering och främjande av

småföretagsamhet och den sociala ekonomin.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade under våren 2000 proposition

1999/2000:101 Åtgärder mot viss sparkasseverksamhet.

I propositionen föreslogs ett stopp för

nyregistrering av sparkassor fr.o.m. den 1 juli

2000. Anledningen till förslaget var att man

uppmärksammat att reglerna missbrukades genom att

sparkassor registrerades för att därefter användas

för olika former av olaglig och brottslig

verksamhet, främst utomlands. I propositionen

redovisades att frågan om vad som skall gälla för de

sparkassor som registrerats före förbudet kommer att

övervägas i samband med beredningen av

Banklagskommitténs huvudbetänkande som pågick inom

Finansdepartementet.

På förslag från utskottet biföll riksdagen

regeringens förslag (bet. 1999/2000:FiU28, rskr.

1999/2000:234). I betänkandet uttalade utskottet att

det bör finnas möjlighet för seriösa sparkassor att

i kontrollerade former driva verksamhet även i

fortsättningen. Även nytillkommande seriösa

sparkassor bör kunna få möjlighet att verka i

lämpliga former. Utskottet förutsatte att dessa

frågeställningar skulle övervägas inom ramen för det

pågående beredningsarbetet.

Beredningen av Banklagskommitténs huvudbetänkande

pågår fortfarande inom Finansdepartementet.

Utskottet anser inte att det arbetet bör föregripas.

Utskottet avstyrker därför motion Fi710 (s).

Transfereringstiderna i

betalningssystemen

Utskottets förslag i korthet

I en motion efterlyser motionären

lagstiftning angående transfereringstiderna i

betalningssystemen. Med hänvisning till att

det övervägs inom Finansdepartementet om

regler motsvarande dem som motionären

efterlyser bör införas i Sverige avstyrker

utskottet motionen.

Motionen

I motion Fi714 av Catherine Persson (s) anför

motionären att när pengar flyttas mellan olika

banker så tar det några dagar innan pengarna når

mottagaren. Pengarna "flyter" mellan avsändare och

mottagare, den s.k. floaten. Ränteintäkterna under

överföringstiden tillfaller bankerna. I Sverige

finns inte några regler för hur snabbt bankerna

skall överföra pengar mellan avsändare och

mottagare. På området har det skett en omfattande

teknikutveckling. Det är i dag möjligt att flytta

pengar betydligt snabbare än vad som sker.

Motionären anser att det bör införas en tidsgräns

för när en överföring från avsändare till mottagare

skall vara genomförd. Det bör också införas regler

som innebär att om tidsgränsen inte hålls så skall

kunden erhålla räntekompensation.

Utskottets ställningstagande

Enligt uppgift från Finansdepartementet så övervägs

inom departementet om regler motsvarade dem som

motionären efterlyser bör införas i Sverige.

Finansdepartementet avser att ta fram ett

beredningsunderlag så snart som möjligt, dock senast

i samband med arbetet med Banklagskommitténs

betänkande. På grund av det anförda avstyrker

utskottet motion Fi714 (s).

Jäv vid börsintroduktioner och

nyemissioner

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion med begäran om

att regeringen bör utreda frågan om jäv vid

nyemissioner och börsintroduktioner. Jämför

reservation 1 (fp).

Motionen

I motion Fi904 av Eva Flyborg (fp) anför motionären

att när ett företag skall introduceras på den

svenska börsen ges ett prospekt ut till eventuella

kunder. Där berättar man om företaget, strategin och

företagets framtidsutsikter. Till sin hjälp har man

också ett antal företag som skall stå för själva

introduktionen och vara de som säljer aktien. Dessa

företag är alltså intresserade av att aktien köps av

många samt att kursen blir hög. Ju högre kurs, desto

bättre inkomster. Problem uppstår när även dessa

företag står för den s.k. företagsanalysen. Det är

denna analys som utgör grunden för om vanliga

småsparare skall våga investera i aktien eller ej.

Det är olyckligt när det är samma företag som sköter

både analys och försäljning. Motionären anser att

det allvarliga är att jävssituationer kan drabba

tilltron till börsanalyser och aktiesparande i

stort. Motionären anser därför att regeringen bör

utreda frågan om jäv vid nyemissioner och

börsintroduktioner.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av vad som anförs i motionen har

utskottet inhämtat följande från Stockholms

fondbörs. I princip överallt i världen är det en

vanlig ordning att det företag som gör

företagsanalysen även ombesörjer försäljningen.

Läsarna av företagsanalysen är medvetna om att det

förhåller sig på det här sättet. Därför är det

viktigt att det finns en objektiv handling -

prospektet. Det finns ett omfattande regelverk

angående skyldigheten att upprätta prospekt och om

innehållet i sådana prospekt. Varken i Sverige eller

i övriga världen uppfattas det förhållande som

motionären tar upp som något som behöver åtgärdas.

Utskottet vill också nämna att

Aktiebolagskommittén i sitt delbetänkande, (SOU

1997:22) Aktiebolagets kapital, har föreslagit en

reformerad prospektlagstiftning. Kommittén har även

övervägt frågan om ansvaret för fel och brister i

prospekt.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motion

Fi904 (fp).

Kreditmarknadens förutsättningar i

glesbygd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion med förslag om

en utredning för att se över kreditmarknaden

i glesbygd. Jämför reservation 2 (m).

Motionen

I motion N385 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 2

anförs att riskkapitalförsörjningen är ett stort

problem både i glesbygd och för vissa verksamheter

och grupper. Vart femte nytt företag startas av en

invandrare, trots att denna grupp har synnerligen

svårt att erhålla lån. I glesbygd är problemen än

större. Motionärerna anser att kapitalförsörjningen

för såväl företag som privatpersoner måste lösas. På

vilket sätt är emellertid inte självklart.

Motionärerna föreslår därför att det tillsätts en

utredning för att se över förutsättningarna för

kreditmarknaden i glesbygd. Det är mycket angeläget

att en sådan skyndsamt kommer till stånd.

Utredningen bör bl.a. se över villkoren för

riskkapitalavdrag.

Utskottets ställningstagande

I den regionalpolitiska utredningens slutbetänkande

(SOU 2000:87) anförs bl.a. att utredningen inte

anser att det kan sägas råda någon brist på kapital

på den svenska marknaden men däremot i vissa delar

av landet. Det är ett växande problem att de mycket

låga fastighetsvärdena i glesbygdsområden leder till

brist på realsäkerheter. Därför behövs glesbygdens

hela kreditmarknad - inklusive krediter för

bostadsinvesteringar - utredas ytterligare.

Näringsutskottet har i betänkande 2000/01:NU2

behandlat ett liknande motionsyrkande.

Näringsutskottet anförde bl.a.: "Enligt utskottets

uppfattning är bl.a. frågorna om kapitalförsörjning

i regionalpolitiskt prioriterade områden, särskilt

glesbygd, av betydelse. Den regionalpolitiska

utredningen har redovisat visst underlag men också

framlagt förslag om ytterligare utredning.

Utredningens analys av läget och redovisning av

vissa brister i beslutsunderlaget ingår i det

material som bereds av Regeringskansliet. Med hänsyn

till att förbättringar är önskvärda vad gäller

riskkapitalförsörjningen, särskilt i

glesbygdsområden, utgår utskottet från att

nödvändiga kompletteringar görs av beslutsunderlaget

och att olika alternativ övervägs inför den

planerade propositionen." Näringsutskottet avstyrkte

motionen med hänvisning till Regeringskansliets

pågående beredning av den regionalpolitiska

utredningens betänkande. Riksdagen ställde sig bakom

utskottets förslag (rskr. 2000/01:120).

I ett svar på fråga 2000/01:718 om

kapitalförsörjning för glesbygdsföretagare har

statsrådet Ulrica Messing bl.a. anfört att den

regionalpolitiska utredningens slutbetänkande har

remissbehandlats och att det för närvarande pågår en

beredning av bl.a. denna fråga samt att regeringen

avser att återkomma till riksdagen i höst i denna

fråga. Statsrådet har vidare anfört att det nya

Institutet för tillväxtpolitiska studier har fått i

uppdrag att studera hur andra länder stöder

kapitalförsörjningen i små företag. Studien skall

mynna ut i en kartläggning och beskriva exempel på

effektiva åtgärder.

På grund av det anförda anser inte utskottet att

det finns skäl att föreslå regeringen att vidta

någon åtgärd med anledning av motionen. Motion N385

(m) yrkande 2 avstyrks.

Försäkringsrörelse

Kollektiva hemförsäkringar

(gruppförsäkringar) m.m.

Utskottets förslag i korthet

I några motioner föreslås bl.a. att

kollektiva hemförsäkringar skall förbjudas.

Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning

till att det inte finns skäl att frångå

riksdagens tidigare ställningstagande. Jämför

reservation 3 (m, fp).

Motionerna

I motionerna Fi707 av Kent Olsson och Inger René (m)

samt Fi713 av Karin Falkmer (m) anför motionärerna

att varje individ själv måste få välja vilket

försäkringsbolag han eller hon vill anlita.

Kollektiva sakförsäkringar bör vara baserade på

individuell anslutning. Motionärerna anser att det

beträffande kollektiva sakförsäkringar av typen

hemförsäkringar, som tecknas av fackliga eller andra

organisationer i en omfattning som kan påverka

försäkringsbranschens sunda utveckling, bör vara ett

oavvisligt krav att den avtalsslutande

organisationen inhämtar anbud från flera

konkurrerande försäkringsbolag. I motion Fi707 (m)

anförs att samtliga fackförbund som har valt att

teckna kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar

har tecknat sina försäkringar i Folksam. Andra bolag

har inte givits tillfälle att vara med och

konkurrera. Fackförbunden har valt att stödja det

fackföreningsägda Folksam utan att veta om deras

medlemmar gynnas. Detta är ett oansvarigt sätt att

handskas med medlemmarnas pengar och i allra högsta

grad konkurrenshämmande och stötande.

I motion Fi713 (m) anför motionären att

kollektivets medlemmar mister sin valfrihet

samtidigt som försäkringslösningar för dem som inte

tillhör kollektivet riskerar att bli dyrare. Det

finns också en uppenbar risk för att ett hushåll

dubbelförsäkras eller t.o.m. trippelförsäkras.

Bristen på sund konkurrens på försäkringsområdet kan

försvåra för dem som inte tillhör en organisation

att få försäkringsskydd till rimlig kostnad.

Dessutom föreligger det en uppenbar risk för att det

uppkommer en monopolliknande situation på

försäkringsmarknaden som måste undvikas. Bl.a. av

dessa skäl anser motionären att det är viktigt att

kollektiv sakförsäkring upphandlas i fri konkurrens

på lika villkor. Även om det finns en

reservationsrätt är anslutningsformen, enligt

motionären, en form av negativ avtalsbindning som

inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det saknas i

dag klara regler för de enskilda medlemmarnas

ställning i förhållande till

medlemsorganisationerna. Det finns därför behov av

en lagstiftning som klargör hur långt

organisationers befogenheter sträcker sig i

förhållande till den enskilde medlemmen. I motion

Fi707 (m) förespråkas att ett förbud mot kollektiva

hemförsäkringar införs.

I motion Fi706 av Siw Wittgren Ahl och Claes-Göran

Brandin (s) anför motionärerna att det tyvärr

förekommer att hyresgäster som drabbas av

lägenhetsbrand saknar hemförsäkring. Detta innebär

att hyresgästen inte kan få ekonomisk ersättning

från något försäkringsbolag för förstört eller

skadat bohag. Hyresgästen riskerar också att bli

krävd på höga ersättningar. Hyresvärdens självrisk

ligger ofta i intervallet 50 000 till 75 000 kr. När

hyresgästen själv är vållande till branden kräver

hyresvärden att denne står för

renoveringskostnaderna upp till självrisknivån.

Motionärerna anser att regeringen bör utreda

möjligheterna att införa en obligatorisk

hemförsäkring (brandförsäkring).

Tidigare riksdagsbehandling

Finansutskottet har tidigare behandlat likalydande

motioner angående kollektiva hemförsäkringar i

betänkandena 1999/2000:FiU15, 1998/99:FiU28,

1997/98:FiU15 och 1996/97:FiU18. Motionsyrkanden om

kollektiva hemförsäkringar har även behandlats av

näringsutskottet vid ett flertal tillfällen, senast

i betänkande 1993/94:NU5. Ett antal uttalanden

rörande kollektiva hemförsäkringar har gjorts av

olika myndigheter. För en redogörelse för dessa

hänvisas till den tidigare riksdagsbehandlingen av

frågan.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid samtliga tillfällen då motioner

angående kollektiva hemförsäkringar behandlats

avstyrkt motionerna, och riksdagen har beslutat i

enlighet med utskottets förslag. Utskottet anser

alltjämt att det inte bör införas några särskilda

rörelse- eller tillsynsregler för gruppförsäkringar.

Som utskottet tidigare konstaterat bör de

särförhållanden som råder för gruppförsäkringar

beaktas inom ramen för de allmänna rörelsereglerna.

Ett antal av dessa frågor rör ställningstaganden som

i första hand bör göras inom ramen för en ny

försäkringsavtalslagstiftning som för närvarande

övervägs inom Justitiedepartementet. Utskottet

finner inte anledning att föreslå någon ändring av

riksdagens tidigare ställningstaganden. Motionerna

Fi707 (m) och Fi713 (m) avstyrks.

I motion Fi706 (s) föreslår motionärerna att

regeringen bör utreda möjligheterna att införa en

obligatorisk hemförsäkring. Utskottet anser inte att

det finns tillräckliga skäl att införa en

obligatorisk hemförsäkring och avstyrker motionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Sparkassor

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fi710.

2. Transfereringstiderna i

betalningssystemen

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fi714.

3. Jäv vid börsintroduktioner och

nyemissioner

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fi904.

Reservation 1 (fp)

4. Kreditmarknadens förutsättningar i

glesbygd

Riksdagen avslår motion 2000/01:N385 yrkande 2.

Reservation 2 (m)

5. Kollektiva hemförsäkringar

(gruppförsäkringar) m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fi706,

2000/01:Fi707 och 2000/01:Fi713.

Reservation 3 (m, fp)

Stockholm den 20 mars 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan

Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),

Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan

Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson

(s), Anna Åkerhielm (m), Kjell Nordström (s), Per

Landgren (kd), Gunnar Axén (m), Yvonne Ruwaida (mp),

Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp), Tommy Waidelich

(s) och Marie Engström (v).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Jäv vid börsintroduktioner och nyemissioner

(punkt 3) (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Riksdagen

bifaller därmed motion 2000/01:Fi904.

Ställningstagande

Då ett företag skall introduceras på den svenska

börsen ger man ut ett prospekt till eventuella

kunder. Där berättar man om företaget, strategin och

företagets framtidsutsikter. Till sin hjälp har man

också ett antal företag som skall stå för själva

introduktionen och vara de som säljer aktien. Dessa

företag är alltså intresserade av att aktien köps av

många samt att kursen blir hög. Ju högre kurs, desto

bättre inkomster. Problem uppstår när även dessa

företag står för den s.k. företagsanalysen. Det är

denna analys som utgör grunden för om vanliga

småsparare skall våga investera i aktien eller ej.

Aktiesparande är inte en sak för någon liten

ekonomisk elit, utan berör i dag en majoritet av

folket inte minst efter pensionsreformen och det

ökande pensionssparandet och fondsparandet. Det är i

sammanhanget svårt att få veta om den som analyserar

företaget och prospektet är densamma som säljer

aktien. Denna typ av jävssituationer borde vara

transparenta för att undvika att drabba tilltron

till börsanalyser och aktiesparande i stort. Jag

anser därför att regeringen bör utreda frågan om

behov av regler för information kring dubbla

uppgifter vid nyemissioner och börsintroduktioner.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag har anfört om jäv

vid börsintroduktioner och nyemissioner. Detta

innebär att riksdagen bifaller motion Fi904 (fp).

2. Kreditmarknadens förutsättningar i

glesbygd (punkt 4) (m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna

Åkerhielm (m) och Gunnar Axén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2. Riksdagen

bifaller därmed motion 2000/01:N385 yrkande 2.

Ställningstagande

Riskkapitalförsörjningen är ett stort problem både i

glesbygd och för vissa verksamheter och grupper.

Vart femte nytt företag startas av en invandrare,

trots att denna grupp har synnerligen svårt att

erhålla lån. I glesbygd är problemen än större. Vi

anser att kapitalförsörjningen för såväl företag som

privatpersoner måste lösas. På vilket sätt är

emellertid inte självklart. Vi anser därför att det

bör tillsätts en utredning för att se över

förutsättningarna för kreditmarknaden i glesbygd.

Det är mycket angeläget att en sådan skyndsamt

kommer till stånd. Utredningen bör bl.a. se över

villkoren för riskkapitalavdrag.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi anfört om

kreditmarknadens förutsättningar i glesbygd. Detta

innebär att riksdagen bifaller motion N385 (m)

yrkande 2.

3. Kollektiva hemförsäkringar

(gruppförsäkringar) m.m. (punkt 5) (m, fp)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna

Åkerhielm (m), Gunnar Axén (m) och Karin Pilsäter

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3. Riksdagen

bifaller därmed delvis motionerna 2000/01:Fi707 och

2000/01:Fi713 samt avslår motion 2000/01:Fi706.

Ställningstagande

Alltsedan 1982 har frågan om kollektiva

hemförsäkringar med obligatorisk anslutning varit

föremål för stark kritik. Frågan har återigen

aktualiserats genom det ramavtal som tecknats mellan

LO och Folksam och som ger de olika LO-förbunden

möjlighet att teckna kollektiva hemförsäkringar som

omfattar samtliga medlemmar.

Förhållandet att fackliga organisationer tecknar

kollektiva sakförsäkringar för medlemskollektivet

utan individuell anslutning innebär att enskilda

medlemmar tvingas underkasta sig fackliga beslut

inom områden som helt saknar anknytning till

anställningen. Utan samband med den anställdes

intressen i egenskap av arbetstagare vidgar den

fackliga organisationen sitt verksamhetsområde in i

medlemmarnas privata sfär på ett sätt som försätter

den enskilde fackmedlemmen i ett underläge.

När en facklig organisation tecknar sakförsäkring

för medlemmar kollektivt, utan intresseanmälan,

binds den enskilde fackföreningsmedlemmen till ett

visst försäkringsbolag och till en viss

försäkringsprodukt, utan att medlemmen ges reell

möjlighet att själv välja det som passar honom eller

henne bäst. Det finns också en uppenbar risk för att

ett hushåll dubbelförsäkras, eller t.o.m.

trippelförsäkras.

Vi anser inte att det är rimligt att en enskild

person, som är medlem i en facklig organisation som

skall tillvarata hans eller hennes intressen som

arbetstagare, därmed också måste acceptera ingrepp i

den privata ekonomin för ändamål som inte har någon

anknytning till arbetsförhållandena. Den enskilda

organisationsmedlemmen måste skyddas från kollektiva

försäkringslösningar som inskränker valfriheten,

kränker den personliga integriteten och försätter

individen i underläge. Kollektiv sakförsäkring bör

därför vara baserad på individuell anslutning.

Kollektiva sakförsäkringar utan krav på

individuell anslutning, som tecknas utan

upphandlingsförfarande, med ensidigt gynnande av ett

försäkringsbolag och på andra grunder än

affärsmässiga, sätter den fria konkurrensen på

försäkringsmarknaden ur spel. Kollektivets medlemmar

mister sin valfrihet, samtidigt som

försäkringslösningar för dem som inte tillhör

kollektivet riskerar att bli dyrare. Bristen på sund

konkurrens på försäkringsområdet kan försvåra för

den som inte tillhör en organisation att få

försäkringsskydd till rimlig kostnad. Dessutom

föreligger en uppenbar risk för att det uppkommer en

monopolliknande situation på försäkringsmarknaden,

vilket måste undvikas. Vi anser att det bland annat

av dessa skäl är viktigt att kollektiv sakförsäkring

upphandlas i fri konkurrens på lika villkor.

Även om det finns en reservationsrätt är

anslutningsformen en form av negativ avtalsbindning

som inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det

saknas i dag klara regler för de enskilda

medlemmarnas ställning i förhållande till

medlemsorganisationerna. Det finns därför behov av

en lagstiftning som klargör hur långt

organisationers befogenheter sträcker sig i

förhållande till den enskilde medlemmen.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi har framfört om

kollektiva hemförsäkringar. Detta innebär att

riksdagen delvis bifaller motionerna Fi707 (m) och

Fi713 (m). Vi anser inte att det finns skäl att

införa en obligatorisk hemförsäkring varför motion

Fi706 (s) avstyrks.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Kreditmarknadens förutsättningar i glesbygd

(punkt 4) (c)

av Lena Ek (c).

Jag anser att riskkapitalförsörjningen för

glesbygden är ett stort problem. Men jag vill

understryka att riskkapitalförsörjningen inte bara

är ett problem för glesbygden utan för hela

landsbygden. Som exempel kan nämnas att tre mil

utanför Umeå är fastighetsvärdena så låga att det

leder till brist på realsäkerheter trots att Umeå är

ett av de starkaste tillväxtområdena i landet.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag