Bet. 2000/01:FiU21

Finansutskottets betänkande

2000/01:FIU21

Kreditupplysningslagen och dataskyddsdirektivet

(prop. 2000/01:50)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga 2

2000/01

FiU21

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2000/01:50 Kreditupplysningslagen och

dataskyddsdirektivet föreslår regeringen att

riksdagen antar det förslag till ändringar i

kreditupplysningslagen (1973:1173) som lagts fram i

propositionen. Regeringens förslag återges i bilaga

1 och lagförslaget i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har fyra motioner

väckts. I detta sammanhang behandlar utskottet även

fem motioner som väckts under den allmänna

motionstiden år 2000. Förslagen i motionerna återges

i bilaga 1.

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet

tillfälle att avge yttrande över de förslag i

propositionen jämte motioner som rör dess

beredningsområde. Konstitutionsutskottet har avgett

yttrande, 2000/01:KU10y, som återfinns i bilaga 3

till betänkandet.

Utskottet anordnade den 15 februari 2001 en

offentlig utfrågning om problem i

kreditupplysningsverksamheten med företrädare för

Justitiedepartementet, Datainspektionen,

Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen, UC AB

och Dun & Bradstreet Sverige AB. Protokoll från

utfrågningen finns i bilaga 4.

Under beredningen av propositionen har utskottet mottagit

skrivelser från bl.a. Svenska Bankföreningen, UC AB,

Dun & Bradstreet Sverige AB och Swedish Content

Providers Association, Svenska Kreditföreningen i

Stockholm samt Finansbolagens Förening.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

förslag i proposition 2000/01:50 till ändringar i

kreditupplysningslagen (1973:1173).

Förslagen i propositionen syftar i första hand

till att anpassa kreditupplysningslagen till EG:s

dataskyddsdirektiv och personuppgiftslagen

(1998:204). Lagändringarna ger förstärkningar i den

enskildes integritetsskydd. De innebär bl.a. att i

kreditupplysningsverksamhet får uppgifter om fysiska

personer samlas in endast för

kreditupplysningsändamål, att personuppgiftslagens

grundläggande krav på behandling av personuppgifter

skall gälla också i kreditupplysningsverksamhet samt

att bestämmelserna om begränsningar för behandling

av känsliga uppgifter anpassas till direktivet och

personuppgiftslagen.

I propositionen gör regeringen vidare bedömningen

att uppgifter också i fortsättningen bör få

behandlas utan att den enskilde har gett sitt

samtycke till behandlingen, och det föreslås en

uttrycklig bestämmelse om detta. Regeringen tar även

upp frågan om användning av s.k. flödesinformation i

kreditupplysningar avseende näringsidkare.

Regeringen gör bedömningen att

kreditupplysningslagen inte bör ändras för att

möjliggöra en ökad användning av sådana uppgifter.

I betänkandet behandlar utskottet också fyra

motioner som väckts med anledning av propositionen

och fem motioner som väckts under den allmänna

motionstiden år 2000.

Propositionens förslag till lagändringar var

avsedda att träda i kraft den 1 april 2001.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den

ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms

till den 1 juni 2001. Utskottet förordar att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad utskottet anfört om att regeringen inom EU bör

ta initiativ att ändra dataskyddsdirektivet. Med

delvis bifall till fem motionsyrkanden förordar

utskottet vidare att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad utskottet anfört

beträffande kreditupplysningar om mindre belopp.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

I betänkandet finns åtta reservationer och två

särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 2000/01:50 föreslås att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i

kreditupplysningslagen (1973:1173).

Följdmotioner

I betänkandet behandlar utskottet nedan uppräknade

motionsyrkanden i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

2000/01:Fi11 av Per Landgren m.fl. (kd)

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

i kreditupplysningslagstiftningen för fysiska och

juridiska personer i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

regeringen noggrant följer vad som blir följderna

från integritetssynpunkt av att förbud mot

behandling av uppgifter om att någon varit

föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen

m.m. inte längre kommer att råda.

2.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att uppgift

om att ansökan om betalningsföreläggande lämnats

in skall kompletteras med uppgift om svarandens

inställning.

4.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att det även

för juridisk person bör anges varifrån uppgift

som används vid kreditupplysning hämtats.

6.

2000/01:Fi13 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

Riksdagen beslutar att avslå förslaget om att upphäva

kreditupplysningslagens allmänna förbud mot

behandling av uppgifter om att någon har varit

föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen eller

lagen om stöd och service till funktionshindrade.

2000/01:Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

· Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samtliga

felaktiga uppgifter som tagits in i en

kreditupplysning skall rättas eller kompletteras.

·

· Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla som

finns i KFM:s register skall få en underrättelse

om detta.

·

· Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inte behöva

kvarstå i KFM:s register långt efter det att en

skuld är slutbetald.

·

· Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om när

betalningsföreläggande mellan näringsidkare skall

lämnas till UC.

·

· Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den som

lämnar en kreditupplysning innehållande uppgift

om att mål om betalningsföreläggande har inletts

skall ange om svaranden har bestritt ansökan.

·

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Fi701 av Inger Lundberg (s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om betalningsanmärkningar och

kreditupplysningar.

2000/01:Fi702 av Per Rosengren m.fl. (v)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beloppsgräns för

registrering i upplysningsregister.

2.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tidsgräns för

utlämnande av uppgifter gällande mindre

betalningsanmärkningar.

4.

2000/01:Fi703 av Tanja Linderborg m.fl. (v)

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av kreditupplysningslagen så att den

bättre stämmer överens med skuldsaneringslagens

intentioner enligt vad i motionen anförs.

2000/01:Fi704 av Tanja Linderborg m.fl. (v)

Riksdagen begär att regeringen ger Finansinspektionen i uppdrag

att utfärda närmare föreskrifter för kreditgivning

så att kreditvärdiga konsumenter inte drabbas av

kreditinstitutens godtycke.

2000/01:Fi705 av Carl Fredrik Graf (m)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att alla som

finns i KFM:s register skall få en underrättelse

om detta.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att inte

behöva kvarstå i KFM:s register långt efter det

att en skuld är slutbetald.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om när

betalningsföreläggande mellan näringsidkare skall

lämnas till UC.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Kreditupplysningslagen (1973:1173) innehåller regler

för den yrkesmässigt bedrivna

kreditupplysningsverksamheten. Lagen syftar i första

hand till att undanröja riskerna för att

kreditupplysningar medför otillbörligt intrång i de

omfrågades personliga integritet eller leder till

skada genom oriktiga eller missvisande uppgifter.

Samtidigt är lagen avsedd att bidra till en

effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet.

Med kreditupplysningar avses uppgifter, omdömen

eller råd som lämnas till ledning för bedömning av

någons kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt

i ekonomiskt hänseende. Kreditupplysningslagen

gäller för kreditupplysningar avseende såväl fysiska

som juridiska personer. Sådan

kreditupplysningsverksamhet som omfattas av lagen

får, med vissa undantag, bedrivas endast efter

tillstånd av Datainspektionen. Lagen ställer upp

vissa grundläggande krav på hur verksamheten skall

bedrivas.

Kreditupplysningar avseende fysiska personer utgör

som regel person- uppgifter. För behandling av

personuppgifter finns en generell reglering i

dataskyddsdirektivet, vilket har genomförts i svensk

rätt i personuppgiftslagen (1998:204). För

kreditupplysningsverksamhet gäller alltså både

kreditupplysningslagen och personuppgiftslagen.

Grundläggande krav m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

inte ändra bestämmelserna i 5 §

kreditupplysningslagen med allmänna krav på

kreditupplysningsverksamhet. Utskottet

tillstyrker också förslaget om att för

behandling av personuppgifter som omfattas av

personuppgiftslagen skall de grundläggande

kraven på behandling i den lagen gälla.

Vidare tillstyrks förslaget att i

kreditupplysningsverksamhet skall uppgifter

även i fortsättningen få behandlas utan

samtycke av den registrerade.

Propositionen

Regeringen anser att kreditupplysningslagen inte bör

innehålla en heltäckande reglering, utan även

personuppgiftslagen bör vara tillämplig i

kreditupplysningsverksamhet. Regeringen gör

bedömningen att när kreditupplysningslagen anpassas

till personuppgiftslagen och dataskyddsdirektivet

bör utgångspunkten vara att lagen skall innehålla de

bestämmelser om behandling av personuppgifter som

avviker från personuppgiftslagen. Även om

kreditupplysningslagen alltså inte skall innehålla

en fullständig reglering bör ändå eftersträvas att

lagen reglerar de frågor som är av särskild

betydelse för kreditupplysningsverksamhet.

De allmänna kraven för hur

kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas finns i 5

§ kreditupplysningslagen. I paragrafen föreskrivs

att verksamheten skall bedrivas så att den inte

leder till otillbörligt intrång i personlig

integritet genom innehållet i de uppgifter som

förmedlas eller på annat sätt eller till att

oriktiga eller missvisande uppgifter lagras eller

lämnas ut. Till aktsamhetskraven i 5 § knyts en

skadeståndssanktion i 21 §.

I 9 § personuppgiftslagen anges en rad

grundläggande krav på hur personuppgifter skall

behandlas. Uppgifterna måste t.ex. vara adekvata och

relevanta i förhållande till ändamålet med

behandlingen och fler uppgifter får inte behandlas

än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med

behandlingen.

Regeringen föreslår att bestämmelserna i 5 §

kreditupplysningslagen med allmänna krav på

kreditupplysningsverksamhet inte ändras. Kraven i 9

§ personuppgiftslagen bör gälla för sådan behandling

av personuppgifter i kreditupplysningsverksamhet som

omfattas av personuppgiftslagen, dvs. automatiserad

behandling och viss strukturerad manuell behandling.

Vidare föreslår regeringen att det i 5 §

kreditupplysningslagen skall föreskrivas att

uppgifter om fysiska personer får samlas in endast

för kreditupplysningsändamål. Bestämmelser om

datasäkerhet för uppgifter om juridiska personer

förs in i 5 §.

Enligt personuppgiftslagen får personuppgifter

normalt behandlas bara om den registrerade har

lämnat sitt samtycke till behandlingen (10 §). I

lagen anges emellertid vissa situationer då

behandling får ske utan samtycke. Det gäller om

behandlingen är nödvändig bl.a. för att en

arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna

utföras (10 § d) eller för att ett ändamål som rör

ett berättigat intresse hos den

personuppgiftsansvarige eller hos tredje man skall

kunna tillgodoses (10 § f). I det sistnämnda fallet

krävs dessutom att intresset väger tyngre än den

registrerades intresse av skydd mot kränkning av den

personliga integriteten. Bestämmelserna motsvarar

artikel 7 i direktivet.

Kreditupplysningslagen innehåller inte något krav

på samtycke för att personuppgifter skall få

behandlas i kreditupplysningsverksamhet. Lagen ger

inte heller den enskilde möjlighet att motsätta sig

viss behandling eller utlämnande av vissa uppgifter.

Regeringen anser att det finns ett allmänt intresse

att kreditupplysningsverksamhet kan bedrivas

effektivt. Om möjligheten att behandla uppgifter i

varje enskilt fall var beroende av att ett samtycke

hade lämnats, skulle effektiviteten allvarligt

hämmas och fördyringar uppkomma. Som regel kan det

förutsättas att en person som t.ex. söker kredit

eller förutser behovet av en kredit går med på att

uppgifter om honom eller henne behandlas.

Ett krav på samtycke för att uppgifter om fysiska

personer skall få behandlas i

kreditupplysningsverksamhet skulle alltså medföra

problem, inte bara för kreditupplysningsföretagen

utan också för andra näringsidkare och för enskilda.

Mot detta måste ställas den enskildes intresse av

integritetsskydd. Därvid skall dock beaktas att de

uppgifter som behandlas i

kreditupplysningsverksamhet som regel kommer från

offentliga register och att utlämnandet av

uppgifterna till tredje man är reglerat i

kreditupplysningslagen.

Regeringen anser att den ordning som gäller i dag,

dvs. att personuppgifter bör få behandlas i

kreditupplysningsverksamhet utan att den som

uppgiften avser har lämnat sitt samtycke till

behandlingen, är ändamålsenlig. Regeringen gör

bedömningen att direktivet medger att den gällande

regleringen behålls.

Regeringen föreslår alltså att i

kreditupplysningsverksamhet skall uppgifter även i

fortsättningen få behandlas utan samtycke av den

registrerade. Den registrerade kan inte heller

motsätta sig viss behandling av uppgifter eller

utlämnande av vissa uppgifter.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Känsliga uppgifter m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

uppgifter om hälsa och medlemskap i

fackförening inte får behandlas i

kreditupplysningsverksamhet. Utskottet

tillstyrker också regeringens förslag att det

nuvarande förbudet i kreditupplysningslagen

mot behandling av uppgifter om åtgärder

enligt främst det socialrättsliga

regelsystemet tas bort. Utskottet förutsätter

dock att regeringen kommer att följa

utvecklingen av den sistnämnda ändringen

mycket noggrant och föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening

vad utskottet anfört om att regeringen inom

EU bör ta initiativ att ändra

dataskyddsdirektivet. Motionerna avstyrks.

Jämför reservation 1 (m, fp) och 2 (c).

Propositionen

I 6 § kreditupplysningslagen finns bestämmelser om

känsliga uppgifter. Enligt bestämmelserna får

uppgifter om en persons ras, etniska ursprung,

politiska uppfattning, religiösa eller filosofiska

övertygelse eller sexualliv inte samlas in, lagras

eller lämnas ut i kreditupplysningsverksamhet.

Uppgifter om sjukdom, hälsotillstånd eller liknande

får samlas in, lagras eller lämnas ut endast med

Datainspektionens medgivande. Detsamma gäller

uppgifter om att någon misstänks eller har dömts för

brott eller har avtjänat straff eller undergått

någon påföljd för brott eller har varit föremål för

någon åtgärd med stöd av socialtjänstlagen

(1980:620), lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om

vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1991:1128)

om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård, lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade, 11-14 §§

polislagen (1983:387), lagen (1976:511) om

omhändertagande av berusade personer m.m. eller

utlänningslagen (1989:529). Datainspektionen får

lämna medgivande endast om det finns synnerliga

skäl.

Regeringen anser att begränsningar för

behandlingen av känsliga uppgifter utgör

bestämmelser av sådan vikt för

kreditupplysningsverksamhet att de även i

fortsättningen bör finnas i kreditupplysningslagen.

Det gäller även uppgifter om brottmålsdomar m.m.

Bestämmelserna i 6 § kreditupplysnings- lagen om

känsliga uppgifter överensstämmer dock inte helt med

direktivets krav. Till skillnad från direktivet

finns inte något allmänt förbud mot behandling av

uppgifter om hälsa. I stället gäller att sådana

uppgifter får behandlas om Datainspektionen har

lämnat sitt medgivande. Inte heller innehåller 6 §

någon begränsning för uppgifter om medlemskap i

fackförening. I direktivet finns inte något förbud

för behandling av uppgifter om sociala och liknande

åtgärder. Bestämmelsen om brottmålsdomar m.m. i 6 §

kreditupplysningslagen skiljer sig också från

motsvarande reglering i personuppgiftslagen och

direktivet.

Regeringen föreslår att 6 § kreditupplysningslagen

ändras så att uppgifter om hälsa och om medlemskap i

fackförening inte i något fall skall få behandlas i

kreditupplysningsverksamhet. Vidare föreslås att

bestämmelsen i 6 § om brottmålsdomar m.m. bör

anpassas till personuppgiftslagen och direktivet. I

propositionen redovisas att regeringen i annat

sammanhang kommer att återkomma till

Bulvanutredningens förslag om möjligheter att i

kreditupplysningssammanhang meddela uppgifter om

domar eller godkända strafförelägganden avseende

ekonomisk brottslighet.

Regeringen övergår härefter till att behandla

frågan om behandling av uppgifter om att någon varit

föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen och

vissa andra lagar. Enligt 6 § kreditupplysningslagen

får uppgifter om att någon varit föremål för

åtgärder enligt socialtjänstlagen och vissa andra

lagar samlas in, lagras eller lämnas ut endast med

Datainspektionens medgivande. Direktivet innehåller

bestämmelser om förbud mot behandling när det gäller

vissa särskilda kategorier av uppgifter. Direktivet

innehåller dock inte något förbud mot att behandla

uppgifter om sociala och liknande åtgärder. Eftersom

direktivet är ett harmoniseringsdirektiv medger det

inte att medlemsstaterna föreskriver förbud mot

behandling av andra kategorier av uppgifter än de

som räknas upp i direktivet. Enligt regeringen är

det alltså inte möjligt att införa ett absolut

förbud mot behandling av uppgifter om att någon har

varit föremål för en åtgärd med stöd av

socialtjänstlagen, lagen med särskilda bestämmelser

om vård av unga m.fl. lagar. Det går inte heller att

ha kvar det allmänna förbudet i 6 §

kreditupplysningslagen vad gäller sådana uppgifter.

Regeringen föreslår därför att förbudet upphävs.

I propositionen redovisas att Lagrådet har

framhållit att ett upphävande av förbudet innebär en

försvagning av den enskildes integritetsskydd.

Lagrådet har uttalat att beslut enligt

socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade kan komma att innehålla

viktig information från kreditvärderingssynpunkt och

att det inte kommer att finnas någon direkt

tillbakahållande faktor i hanteringen av uppgifterna

om behandlingen släpps fri.

Regeringen anför i propositionen att de aktuella

uppgifterna i stor utsträckning är sekretessbelagda

hos socialnämnderna. Socialnämnden lämnar normalt

inte ut uppgifter om t.ex. socialbidrag. (Enligt 7

kap. 4 § sekretesslagen gäller inom socialtjänsten

sekretess för uppgift om enskilds personliga

förhållanden, om det inte står klart att uppgiften

kan röjas utan att den enskilde eller någon honom

närstående lider men. Sekretess för personuppgifter

i personregister regleras i 7 kap. 16 §

sekretesslagen.) Det torde dock i allmänhet inte

möta något hinder för ett kreditupplysningsföretag

att få tillgång till förvaltningsdomstolarnas

avgöranden i de fall socialnämndens beslut

överklagas. Enligt regeringens bedömning lär de

aktuella uppgifterna emellertid sällan ha någon

självständig betydelse i

kreditupplysningssammanhang. En kreditgivare kan som

regel få tillräckliga uppgifter om den omfrågades

kreditvärdighet utan att uppgifter om åtgärder

enligt t.ex. socialtjänstlagen behöver anges.

Regeringen anser att det mot den bakgrunden kan

ifrågasättas om kraven på t.ex. nödvändighet,

adekvans och relevans alls är uppfyllda. Är dessa

grundläggande krav inte uppfyllda får uppgifterna

inte behandlas. I vissa fall kan dessutom andra

bestämmelser göra att en sådan uppgift inte får

behandlas eller att den får behandlas först efter

medgivande. Att någon har varit föremål för en

åtgärd enligt de angivna lagarna kan ibland utgöra

en uppgift om administrativt frihetsberövande, t.ex.

en uppgift om omhändertagande enligt lagen med

särskilda bestämmelser om vård av unga eller en

uppgift om förvar enligt utlänningslagen. I så fall

får uppgiften inte behandlas utan Datainspektionens

medgivande. En åtgärd enligt den sociala

lagstiftningen kan ibland anses utgöra en uppgift om

hälsa, t.ex. om insatser enligt lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade eller om

missbruksvård enligt socialtjänstlagen. En sådan

uppgift får över huvud taget inte behandlas. I

propositionen anges att regeringen kommer att på

lämpligt sätt följa utvecklingen.

Motionerna

I motion Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1

accepterar motionärerna regeringens förslag att

uppgifter om hälsa och medlemskap i fackförening

inte skall få behandlas. Vad beträffar det nu

gällande förbudet mot behandling av uppgifter om att

någon varit föremål för åtgärder enligt

socialtjänstlagen och vissa andra lagar föreslår

regeringen att förbudet upphävs. Motionärerna anser

det mycket angeläget att integritetsaspekterna

bevakas och de vill därför ytterligare poängtera

vikten av att regeringen mycket noga följer

utvecklingen i dessa avseenden.

I motion Fi13 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) motsätter

sig motionärerna regeringens förslag att förbudet

mot att samla in, lagra eller lämna ut uppgifter om

att någon varit föremål för åtgärder enligt

socialtjänstlagen eller lagen om stöd och service

till vissa funktionshindrade skall upphävas.

Motionärerna anser att denna försvagning av enskilda

människors integritetsskydd är felaktig ur ett

mänskligt perspektiv och dessutom omotiverad med

hänsyn till dataskyddsdirektivet. Enligt

motionärerna strider regeringens förslag mot de

punkter som medlemsstaterna skall beakta vid

införandet av dataskyddsdirektivet. Motionärerna

anser att riksdagen bör besluta om att uppgifter om

att någon varit föremål för åtgärder enligt

socialtjänstlagen eller lagen om stöd och service

till funktionshindrade endast skall få behandlas

efter Datainspektionens medgivande.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker motionerna.

Finansutskottets ställningstagande

Enligt gällande regler i 6 § kreditupplysningslagen

får uppgifter om att någon varit föremål för

åtgärder enligt socialtjänstlagen och vissa andra

lagar samlas in, lagras eller lämnas ut endast med

Datainspektionens medgivande. Dataskyddsdirektivet

innehåller bestämmelser om förbud mot behandling när

det gäller vissa särskilda kategorier av uppgifter.

Som redovisats ovan innehåller direktivet inte något

förbud mot att behandla uppgifter om sociala och

liknande åtgärder.

I dataskyddsdirektivet finns ingen regel om att

direktivet utgör ett s.k. minimidirektiv, dvs. ett

direktiv som syftar till att harmoniseringen av

medlemsstaternas lagstiftning endast skall uppnå en

viss miniminivå. Med hänsyn till hur

dataskyddsdirektivets bestämmelser är formulerade

anser utskottet att det framgår att direktivet i

stället utgör ett s.k. harmoniseringsdirektiv, dvs.

ett direktiv som syftar till att harmoniseringen av

medlemsstaternas lagstiftning skall avse direktivets

bestämmelser i dess helhet. Eftersom direktivet är

ett harmoniseringsdirektiv medger det inte att

medlemsstaterna föreskriver förbud mot behandling av

andra kategorier av uppgifter än de som räknas upp i

direktivet. Det är alltså inte möjligt att införa

ett absolut förbud mot behandling av uppgifter om

att någon har varit föremål för en åtgärd med stöd

av socialtjänstlagen, lagen med särskilda

bestämmelser om vård av unga m.fl. lagar. Det går

inte heller att ha kvar det allmänna förbudet i 6 §

kreditupplysningslagen vad gäller sådana uppgifter.

Mot denna bakgrund tillstyrker finansutskottet,

liksom konstitutionsutskottet, regeringens förslag

att förbudet upphävs. Motion Fi13 (c) avstyrks.

Utskottet anser i likhet med Lagrådet att ett

upphävande av förbudet mot behandling av uppgifter

om att någon varit föremål för en åtgärd med stöd av

socialtjänstlagen och vissa andra lagar innebär en

försvagning av den enskildes integritetsskydd.

Lagrådet har uttalat att beslut enligt

socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade kan komma att innehålla

viktig information från kreditvärderingssynpunkt och

att det inte kommer att finnas någon direkt

tillbakahållande faktor i hanteringen av uppgifterna

om behandlingen släpps fri.

I propositionen anför regeringen att de aktuella

uppgifterna i stor utsträckning är sekretessbelagda

hos socialnämnderna. Regeringen gör bedömningen att

de aktuella uppgifterna sällan lär ha någon

självständig betydelse i kreditupplysningssammanhang

och att det därför kan ifrågasättas om kraven på

t.ex. nödvändighet, adekvans och relevans över huvud

taget är uppfyllda. Är dessa grundläggande krav inte

uppfyllda får uppgifterna inte behandlas. Regeringen

anför vidare att andra bestämmelser kan göra att en

uppgift om att någon varit föremål för åtgärder

enligt socialtjänstlagen och vissa andra lagar inte

får behandlas eller att den får behandlas först

efter samtycke. Som exempel nämns att någon varit

föremål för åtgärd enligt de angivna lagarna kan

ibland utgöra uppgift om administrativt

frihetsberövande eller uppgift om hälsa. I

propositionen redovisas att regeringen avser att på

lämpligt sätt följa utvecklingen. Vid

finansutskottets offentliga utfrågning den 15

februari 2001 uttalade företrädare för

Datainspektionen att inspektionen kommer att följa

utvecklingen mycket noggrant. Företrädare för

Justitiedepartementet uttalade att en möjlig åtgärd

är att inom EU ta initiativ för att ändra

dataskyddsdirektivet i detta avseende. Utskottet

anser för sin del det angeläget att regeringen

vidtar nödvändiga förberedelser för att inom EU ta

initiativ att ändra dataskyddsdirektivet och

föreslår att riksdagen tillkännager detta för

regeringen som sin mening. I övrigt utgår utskottet

från att regeringen kommer att följa utvecklingen

mycket noggrant och om det därvid visar sig att

uppgifter om att någon varit föremål för åtgärder

enligt socialtjänstlagen och vissa andra lagar

kommer att förekomma i kreditupplysningar,

förutsätter utskottet att regeringen bevakar att

detta inte leder till otillbörliga

integritetsintrång. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Fi12 (fp) yrkande 1.

Gallring

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

en allmän gallringsbestämmelse införs som

innebär att uppgifter om fysiska personer

skall gallras när det inte längre är

nödvändigt att bevara uppgifterna med hänsyn

till ändamålet med behandlingen. Utskottet

tillstyrker också regeringens förslag att den

s.k. treårsregeln behålls men ges en något

annorlunda utformning. Motionerna avstyrks.

Jämför reservation 3 (m, c).

Propositionen

Bestämmelserna om gallring i

kreditupplysningsverksamhet finns i dag i 8 §

kreditupplysningslagen. Där anges att

kreditupplysningar om fysiska personer som inte är

näringsidkare inte får innehålla uppgifter om

omständigheter eller förhållanden som är av

betydelse för bedömningen av personens

vederhäftighet i ekonomiskt hänseende om tre år

förflutit från utgången av det år då omständigheten

inträffade eller förhållandet upphörde

(treårsregeln). Uppgifter som inte får lämnas ut

skall gallras ur register som används i

kreditupplysningsverksamhet. Gallringen skall göras

så snart det kan ske och i vart fall innan en

upplysning lämnas om den som uppgiften avser.

Treårsregeln omfattar inte uppgifter om fysiska

personer som är näringsidkare.

Regeringen anser att gallring av uppgifter i

kreditupplysningsverksamhet även i fortsättningen

bör regleras av kreditupplysningslagen. Enligt

regeringen är treårsregeln tydlig och har fungerat

väl. Treårsregeln avviker dock från direktivet och

personuppgiftslagen, eftersom den bara gäller för

privatpersoner och inte omfattar de fysiska personer

som är näringsidkare. Enligt sin lydelse sträcker

sig direktivets och personuppgiftslagens

gallringsregel dessutom längre än treårsregeln genom

att föreskriva att uppgifter alltid skall gallras så

snart det inte längre är nödvändigt att lagra dem,

vilket kan vara inom en kortare tid än tre år. Mot

denna bakgrund föreslår regeringen att en allmän

gallringsbestämmelse införs som innebär att

uppgifter om fysiska personer skall gallras när det

inte längre är nödvändigt att bevara uppgifterna med

hänsyn till ändamålet med registret. Den nuvarande

regeln om att kreditupplysningar om privatpersoner

inte får innehålla uppgifter som är äldre än tre år

behålls (den s.k. treårsregeln) men ges en något

annorlunda utformning. Beträffande treårsregeln

föreslår regeringen att när det gäller fysiska

personer som inte är näringsidkare, skall en uppgift

gallras senast när tre år har förflutit från

utgången av året då den omständighet inträffade

eller det förhållande upphörde som avses med

uppgiften.

I propositionen redovisas att en fråga som kommit

upp är hur länge en uppgift om skuldsanering bör

kvarstå innan den gallras ur

kreditupplysningsregister. Med de förslag som läggs

fram i denna proposition kommer den att kvarstå som

längst tre år efter det år då skuldsaneringen

avslutades. Frågan kommer att behandlas i en

kommande departementspromemoria om skuldsanering.

Motionerna

I motion Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 3

i denna del och motion Fi705 av Carl Fredrik Graf

(m) yrkande 2 i denna del anser motionärerna att

tidsperioden efter det att en skuld är betald till

dess att uppgiften stryks ur kronofogdemyndighetens

register bör kortas ned. I dag stryks uppgiften ur

registret tre år efter det att skulden är betald för

fysiska personer och fem år efter det att skulden är

betald för juridiska personer. Motionärerna anser

att detta i vissa fall kan vara en orimligt lång

tid. En skötsam person eller ett välskött företag

som, kanske av misstag, vid ett enstaka tillfälle

hamnar i registret för en mindre skuld har svårt att

bli struken ur registren. Om tiden för att finnas

kvar i registret kortas kan det även tjäna som

incitament för gäldenären att snabbt betala sina

skulder.

I motion Fi703 av Tanja Linderborg m.fl. (v)

anförs att skuldsanering riktar sig till enskilda

personer som har dragit på sig så stora personliga

skulder att det saknas en reell möjlighet att genom

eget arbete betala tillbaka dessa. Tanken med

skuldsaneringslagen är att den skall vara

rehabiliterande. Skuldsaneringen är tidsbegränsad

och den syftar till att gäldenären definitivt skall

avveckla sin skuldbörda. Enligt

kreditupplysningslagen får en kreditupplysning bl.a.

innehålla uppgifter om betalningsförsummelser som

har lett till inledande av skuldsanering enligt

skuldsaneringslagen. Enligt 8 §

kreditupplysningslagen skall uppgifter om

privatpersoners ekonomiska förhållanden gallras

senast tre år efter utgången av det år då

förhållandena upphörde, dvs. skuldsaneringen

avslutades. Motionärerna anser inte att det är

rimligt att en person som har tagit sig igenom en

skuldsanering skall belastas med uppgifter om detta

i en kreditupplysning.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet anför att det inte finns

någon slutlig tidsgräns för när uppgifter senast

skall gallras för fysiska personer som är

näringsidkare. Detsamma gäller uppgifter om

juridiska personer. Enligt utskottets mening saknas

det anledning att i detta hänseende behandla

uppgifter om fysiska personer som är näringsidkare

och juridiska personer på ett annat sätt än

uppgifter om privatpersoner. Konstitutionsutskottet

anser därför att det med tillstyrkande av vad som

anförs i motion 2000/01:Fi14 (yrkande 3) bör införas

en generellt gällande treårsregel. Detta bör ges

regeringen till känna.

Den allmänna gallringsbestämmelsen i 8 §

kreditupplysningslagen innebär enligt regeringens

förslag att gallring skall ske när det inte längre

är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till

ändamålet med registret. I skälen för sitt förslag

anför regeringen dock att den allmänna

gallringsbestämmelsen, till skillnad från

gallringsregeln i personuppgiftslagen och

dataskyddsdirektivet, inte bör vara begränsad till

sådana uppgifter som behandlas automatiserat eller

ingår i ett manuellt register som är sökbart utifrån

särskilda kriterier. Enligt regeringen bör

bestämmelsen i stället omfatta alla uppgifter.

Enligt konstitutionsutskottets mening kan

regeringens förslag till lagtext emellertid ge

intryck av att gallringsskyldigheten är begränsad

till uppgifter i registret. Konstitutionsutskottet

föreslår därför att ordet "registret" i 8 § första

stycket byts ut mot ordet "behandlingen".

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag att

en allmän gallringsbestämmelse införs som innebär

att uppgifter om fysiska personer skall gallras när

det inte längre är nödvändigt att bevara uppgifterna

med hänsyn till ändamålet med registret. Utskottet

tillstyrker även regeringens förslag om utformningen

av den s.k. treårsregeln. Liksom

konstitutionsutskottet anser finansutskottet att

ordet "registret" i 8 § första stycket skall bytas

ut mot ordet "behandlingen".

Konstitutionsutskottet har föreslagit att

treårsregeln skall ges generell tillämplighet, dvs.

att den även skall gälla för kreditupplysningar om

näringsidkare, och att detta bör ges regeringen till

känna.

Den s.k. treårsregeln gäller i dag endast för

fysiska personer som inte är näringsidkare. I

förarbetena till kreditupplysningslagen (prop.

1973:155 s. 99 f.) uttalas att man bör göra skillnad

mellan kreditupplysningar om privatpersoner och

företagsupplysningar. Behovet av skydd för den

kreditsökande gör sig mindre starkt gällande när

kreditupplysningen avser ett företag. Vidare uttalas

att med hänsyn till den stora vikt kreditgivningen

har inom näringslivet är det i stället av största

vikt att de kreditupplysningar som avser företag är

så uttömmande som möjligt för att man därmed skall

undvika kreditförluster.

Kreditupplysningsutredningen (SOU 1993:110) har

också övervägt denna fråga. Enligt utredningen fanns

det inte skäl att införa några lagregler om

användningen av äldre uppgifter beträffande

juridiska personer. Utredningen anförde (s. 173) att

det emellertid ligger i sakens natur att det även i

fråga om juridiska personer kan finnas anledning att

gallra ut uppgifter om förhållanden som ligger

alltför långt tillbaka i tiden, så att innehållet i

kreditupplysningsföretagens upplysningar inte blir

missvisande.

Utskottet har inhämtat att Datainspektionen har

meddelat vissa föreskrifter för UC AB och Dun &

Bradstreet Sverige AB som gäller gallring av

uppgifter om näringsidkare. En uppgift om att en

juridisk person har varit föremål för ansökan om

konkurs eller betalningsföreläggande skall gallras

efter 24 månader. Andra uppgifter om

betalningsförsummelser respektive uppgifter om

lämnade kreditupplysningar skall gallras efter 60

månader. De fem senaste årens bokslut får redovisas.

Vad gäller fysiska personer som är näringsidkare så

har Datainspektionen utfärdat föreskrifter för UC AB

och Dun & Bradstreet Sverige AB som innebär att

uppgifter om fysiska personer som är näringsidkare

skall gallras på samma sätt som uppgifter om fysiska

personer som inte är näringsidkare Datainspektionens

föreskrifter grundar sig på åtaganden som

kreditupplysningsföretagen gjort vid sin beskrivning

av hur de avser att bedriva sin verksamhet. För nya

kreditupplysningsföretag finns inga

gallringsföreskrifter. De nya företagen har ännu

inte funnits i fem år. Företrädare för

Datainspektionen har uppgett att om det skulle

medföra problem att dessa företag inte har några

gallringsföreskrifter så kommer Datainspektionen att

överväga att införa generella föreskrifter.

Svenska Bankföreningen, UC AB, Dun & Bradstreet

Sverige AB och Swedish Content Providers Association

m.fl. har i skrivelser till utskottet redovisat

vilka konsekvenser ett genomförande av

konstitutionsutskottets förslag om en generell

treårsregel skulle få. Av skrivelserna framgår bl.a.

att kreditgivarnas möjligheter till korrekta

kreditbedömningar försämras, att den riskprognos som

kreditupplysningsföretagen i dag åsätter företagen

kommer att bli mindre tillförlitlig samt att

möjligheterna för kreditinstitut att bestämma

nödvändiga kapitaltäckningsnivåer enligt

Baselkommitténs och EU:s riktlinjer begränsas.

Konstitutionsutskottets förslag att treårsregeln

skall ges generell tillämplighet innebär enligt

finansutskottet att kvaliteten i kreditupplysningar

om näringsidkare försämras, vilket i sin tur leder

till att kreditupplysningsverksamheten påverkas

negativt. Vid utskottets offentliga utfrågning den

15 februari 2001 uttalade företrädare för

Finansinspektionen att Baselkommitténs förslag till

nya kapitaltäckningsregler förutsätter att

instituten har tillgång till tidsserier om minst tre

år. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att

de nuvarande reglerna för näringsidkare återspeglar

en bra balans mellan intresset av en effektivt

fungerande kreditupplysningsverksamhet och intresset

av skydd för den personliga integriteten. Utskottet

anser således inte att det finns skäl att förkorta

gallringstiderna för näringsidkare. Finansutskottet

avstyrker konstitutionsutskottets förslag om ett

tillkännagivande om att treårsregeln bör ges

generell tillämplighet. Utskottet avstyrker

motionerna Fi14 (m) yrkande 3 i denna del och Fi705

(m) yrkande 2 i denna del. Med anledning av vad som

anförs i dessa motioner vill utskottet även hänvisa

till finansutskottets ställningstagande under

rubriken Kreditupplysningar om mindre belopp.

Den fråga som tas upp i motion Fi703 (v), nämligen

hur länge en uppgift om skuldsanering bör kvarstå

innan den gallras ur kreditupplysningsregister,

bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Frågan

kommer att behandlas i en kommande

departementspromemoria om skuldsanering. Utskottet

anser inte att detta arbete bör föregripas. Motion

Fi703 (v) avstyrks.

Information till den registrerade

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

bestämmelserna om registerbesked och

kreditupplysningskopia behålls i

kreditupplysningslagen men anpassas till

direktivet och personuppgiftslagen. Förslaget

innebär att informationsskyldigheten utökas.

Fysiska personer har rätt att en gång per år

få ett registerbesked gratis. Motionerna

avstyrks. Jämför reservation 4 (fp).

Propositionen

För kreditupplysningsverksamhet regleras den

registrerades rätt till information efter begäran i

10 § kreditupplysningslagen. Bestämmelserna innebär

att den registrerade har rätt att mot skälig avgift

få skriftligt besked om huruvida det finns uppgifter

lagrade och vad de i så fall har för innehåll

(registerbesked). Enligt 11 § skall upplysningar

lämnas om de uppgifter, omdömen och råd som

kreditupplysningen innehållit och om vem som har

begärt upplysningen (kreditupplysningskopia).

Att den enskilde får information om vilka

upplysningar som lämnas ut och till vem de lämnas är

värdefullt av flera skäl, bl.a. för att det ger den

enskilde möjlighet att kontrollera att de uppgifter

som lämnas är korrekta, adekvata och relevanta.

Informationsreglerna utgör en av grundvalarna för

kreditupplysningslagen. Regeringen anser att

informationsskyldigheten även i fortsättningen bör

regleras av kreditupplysningslagen och inte av

personuppgiftslagen.

Regeringen anser att bestämmelserna i 10 och 11 §§

kreditupplysningslagen dock bör ändras så att de

säkert uppfyller direktivets krav på

informationsskyldighet. Ändringarna bör göras efter

mönster av motsvarande bestämmelser i

personuppgiftslagen. Sålunda bör i 10 § anges att

ett registerbesked skall innehålla information om

vilka uppgifter som behandlas, varifrån uppgifter om

en fysisk person har hämtats, för vilket ändamål

behandlingen görs och till vilka mottagare uppgifter

lämnas. I 11 § bör anges att en

kreditupplysningskopia skall innehålla information

om vem som bedriver kreditupplysningsverksamheten,

för vilket ändamål behandlingen görs, vilken

möjlighet som finns att få felaktiga uppgifter

rättade, vilka uppgifter, omdömen och råd som

upplysningen innehåller och vem som begärt

upplysningen. Liksom i dag bör juridiska personer ha

samma rätt till registerbesked och handelsbolag och

kommanditbolag dessutom ha samma rätt till

kreditupplysningskopia som fysiska personer har (jfr

prop. 1996/97:65 och bet. 1996/97: FiU23).

Skyldigheten att i registerbesked ange varifrån

uppgifter har hämtats bör dock inte heller i

fortsättningen gälla för uppgifter om juridiska

personer.

För att enskildas rätt till registerbesked inte

skall försämras bör det i kreditupplysningslagen

föreskrivas att fysiska personer har rätt att en

gång per år få ett registerbesked gratis. Därutöver

bör var och en, liksom i dag, ha rätt att få

registerbesked mot skälig avgift. En begäran om

registerbesked som avser en fysisk person skall

göras skriftligen och vara egenhändigt undertecknad.

Motionerna

I motion Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3

anser motionärerna att det i

informationsskyldigheten även till juridiska

personer skall anges varifrån uppgifterna hämtats.

Om denna uppgift även finns i informationen till

juridiska personer kan felaktigheter lättare

upptäckas och rättas. Detta skulle medföra en

effektivare kreditupplysningsverksamhet.

I motion Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande

2 och motion Fi705 av Carl Fredrik Graf (m) yrkande

1 anför motionärerna att det för närvarande är så

att en gäldenär tillställs en avi på hela sin skuld

i de fall mer än ett år förflutit från senaste

avisering/påminnelse i ett mål om den totala skulden

i målet uppgår till 100 kr. En person kan alltså

finnas registrerad med en skuld i

kronofogdemyndigheternas register utan att känna

till det. Motionärerna anser att alla som finns i

kronofogdemyndigheternas register, oavsett skuldens

storlek, skall få en underrättelse om detta.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker motionerna.

Finansutskottets ställningstagande

För kreditupplysningsverksamhet regleras den

registrerades rätt till information efter begäran i

10 § kreditupplysningslagen. Regeringens förslag

innebär bl.a. att fysiska personer skall ha rätt att

en gång per kalenderår få ett registerbesked gratis.

Därutöver bör var och en, liksom i dag, ha rätt att

få registerbesked mot skälig avgift. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag.

Motionärerna i motion Fi12 (fp) yrkande 3 har

föreslagit att även juridiska personer skall få

uppgift om varifrån uppgifterna hämtats för att

felaktigheter därigenom lättare skall kunna

upptäckas och rättas. Som redovisas i nästföljande

avsnitt har kreditupplysningsföretagen en

undersöknings- och korrigeringsskyldighet samt en

underrättelseskyldighet. Kreditupplysningsföretagens

skyldigheter gäller för såväl fysiska som juridiska

personer. I motsats till motionärerna anser

utskottet att det väsentliga är att

kreditupplysningsföretagen har en skyldighet att

rätta felaktiga uppgifter. Varifrån uppgifterna

hämtas är av mindre betydelse. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motion Fi12 (fp) yrkande 3.

Motionärerna i motionerna Fi14 (m) yrkande 2 och

Fi705 (m) yrkande 1 framför synpunkter på

kronofogdemyndigheternas påminnelserutiner. Enligt

uppgift från Finansdepartementet har

kronofogdemyndigheten en påminnelserutin som innebär

att en påminnelse årligen skickas till gäldenärer

som har en total skuld i ett allmänt mål som uppgår

till minst 100 kr. Motsvarande rutin finns inte i

enskilda mål, men det är inte heller aktuellt där

eftersom sådana mål redovisas tillbaka till sökanden

senast efter ett år. Riksskatteverket har gjort en

framställan till Finansdepartementet med förslag om

att små restbelopp upp till 25 kr skall kunna

efterges. Framställan har remissbehandlats. Ett

antal remissinstanser har föreslagit en högre

beloppsgräns. Någon remissinstans har föreslagit en

beloppsgräns på 100 kr eftersom det beloppet är

nedre gräns för påminnelserutinen. Riksskatteverkets

framställan bereds för närvarande i

Finansdepartementet. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna Fi14 (m) yrkande 2 och Fi705

(m) yrkande 1. Med anledning av vad som anförs i

dessa motioner vill finansutskottet även hänvisa

till sitt ställningstagande under rubriken

Kreditupplysningar om mindre belopp.

Rättelse

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

bestämmelserna om rättelse av uppgifter skall

omfatta inte endast felaktiga och missvisande

uppgifter utan även uppgifter som annars har

behandlats i strid med lagen t.ex. en känslig

uppgift som har lagrats trots att det inte är

tillåtet. Motionen avstyrks. Jämför

reservation 5 (m).

Propositionen

Frågan om rättelse av uppgifter i

kreditupplysningsverksamhet regleras i 12 §

kreditupplysningslagen. Bestämmelserna innebär dels

en undersöknings- och korrigeringsskyldighet, dels

en underrättelseskyldighet för den som driver

kreditupplysningsverksamhet.

Regeringen anser att bestämmelser om rättelse är

så viktiga för kreditupplysningsverksamhet att de

även i fortsättningen bör finnas i kreditupplys-

ningslagen. Bestämmelserna i 12 §

kreditupplysningslagen uppfyller i stort sett

direktivets krav men bör i ett avseende anpassas

till direktivet och personuppgiftslagen.

Bestämmelserna i 12 § reglerar inte frågan hur en

registrerad skall få en uppgift utplånad som i och

för sig är korrekt men som ändå inte får behandlas

enligt kreditupplysningslagen, t.ex. en uppgift om

hälsa, medlemskap i fackförening eller någon annan

uppgift som över huvud taget inte får behandlas.

Bestämmelserna bör därför ändras så att de omfattar

inte bara oriktiga och missvisande uppgifter utan

även gäller uppgifter som annars har behandlats i

strid med lagen, t.ex. en känslig uppgift som har

lagrats trots att det inte är tillåtet.

Motionen

I motion Fi14 av Gunnar Hökmark (m.fl.) (m) yrkande

1 anser motionärerna att regeringens förslag är ett

steg i rätt riktning men att det inte är

tillräckligt. Enligt propositionen inkluderas inte

uppgifter som visserligen är felaktiga men som

samtidigt av kreditupplysningsföretagen anses sakna

betydelse för en bedömning av vederbörandes

vederhäftighet i ekonomiskt hänseende. Motionärerna

anser att samtliga felaktiga uppgifter som tagits in

i en kreditupplysning skall rättas eller

kompletteras och skickas till alla som under den

senaste tolvmånadersperioden fått del av

uppgifterna, när den enskilde så önskar.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker motionen.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet anser att det är av väsentligt

intresse såväl för de enskilda som för kreditgivarna

att den information som förmedlas i

kreditupplysningar är korrekt. Utöver den betydelse

som detta har för kreditgivningen tillkommer för den

enskildes del att en felaktig eller missvisande

kreditupplysning kan utgöra en allvarlig

integritetskränkning.

Frågan om rättelse av uppgifter i

kreditupplysningsverksamhet regleras i 12 §

kreditupplysningslagen. Förekommer anledning till

misstanke att en uppgift i kreditupplysning som

lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller

i register som används i kreditupplysningsverksamhet

är oriktig eller missvisande, skall den som bedriver

verksamheten utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder

för att utreda förhållandet. Regeringen föreslår att

bestämmelsen bör ändras så att den omfattar inte

bara oriktiga och missvisande uppgifter utan även

uppgifter som annars har behandlats i strid med

lagen. Visar det sig att uppgiften är oriktig eller

missvisande, eller att den annars har behandlats i

strid med lagen, skall den, om den förekommer i

register, rättas, kompletteras eller uteslutas ur

registret. Rättelse eller komplettering skall så

snart det kan ske tillställas var och en som under

den senaste tolvmånadersperioden fått del av

uppgiften.

Som ett allmänt undantag från rättelse- och

underrättelseskyldigheten föreskrivs att det inte

föreligger någon sådan skyldighet, om den felaktiga

eller missvisande uppgiften saknar betydelse,

typiskt sett, för bedömningen av vederbörandes

vederhäftighet i ekonomiskt hänseende. I förarbetena

till kreditupplysningslagen (prop. 1973:155 s. 114

f.) uttalas att med undantaget avses att det inte

föreligger någon rättelse- eller

underrättelseskyldighet för identifieringsuppgifter

eller dylikt. I förarbetena uttalas vidare att det

givetvis, åtminstone såvitt gäller uppgift i

register, i många fall kan vara lämpligt att

kreditupplysningsföretagen även rättar

identifieringsuppgifter och dylikt.

Utskottet anser att undantaget från rättelse- och

underrättelseskyldigheten är rimligt och att det

inte innebär något avkall på kravet att

informationen i kreditupplysningar skall vara

korrekt. Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag och avstyrker motion Fi14 (m)

yrkande 1.

Flödesinformation

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att det

inte finns skäl att ändra

kreditupplysningslagen för att möjliggöra en

ökad användning av uppgifter om

näringsidkare. I ett antal motioner föreslås

att en uppgift i en kreditupplysning

beträffande näringsidkare om att ansökan om

betalningsföreläggande har ingivits skall

kompletteras med uppgift om svarandens

inställning. Motionerna avstyrks med

hänvisning till pågående beredningsarbete

inom Justitiedepartementet. Jämför

reservation 6 (m, fp).

Propositionen

I olika sammanhang har kritik framförts mot att

Datainspektionen vid tillämpning av 5 §

kreditupplysningslagen i flera fall inte tillåtit

användning av uppgifter om vidtagna inkassoåtgärder

eller uppgifter ur företags kundreskontra (s.k.

flödesinformation) i kreditupplysningar om

näringsidkare. Kritiken kom fram även i samband med

behandlingen av den senaste propositionen med

förslag till ändringar i kreditupplysningslagen

(prop. 1996/97:65, bet. 1996/97:FiU23). Med

anledning av kritiken gav regeringen i uppdrag åt

Datainspektionen att utreda vilka uppgifter om

näringsidkare som bör få användas i

kreditupplysningar. Datainspektionen skulle bedöma

förutsättningarna för en ökad tillgång till

uppgifter om näringsidkare i kreditupplysningar och

väga behovet mot främst riskerna för att missvisande

eller oriktiga uppgifter används i

kreditupplysningssammanhang. De uppgifter som avsågs

var huvudsakligen uppgifter om inkassoåtgärder

vidtagna av företag och information ur företags

kundreskontror. I sin rapport till regeringen anser

Datainspektionen att det inte finns skäl till några

lagändringar.

Regeringen konstaterar att det är viktigt att

kreditupplysningar baseras på ett så fylligt

underlag som möjligt. Det måste självfallet

eftersträvas att den information som lämnas är

korrekt och rättvisande, men det får inom

företagssektorn accepteras att kreditupplysningarna

innehåller uppgifter som är behäftade med en viss

osäkerhet. I kreditupplysningslagen har således inte

ställts upp några särskilda begränsningar i

möjligheten att använda uppgifter om

betalningsförsummelser och kreditmissbruk

beträffande näringsidkare. Exempelvis kan uppgifter

om ansökningar om betalningsförelägganden användas.

När det gäller just flödesinformation är det dock

viktigt att hålla i minnet att informationen som

regel grundar sig på ensidiga påståenden. Av

Datainspektionens rapport framgår att sådan

information ofta är oriktig eller missvisande, bl.a.

på grund av felaktig gäldenärsidentifikation och

administrativa misstag.

Kraven i 5 § kreditupplysningslagen och 9 §

personuppgiftslagen ger, enligt regeringen, goda

garantier för att uppgifter i kreditupplysningar

håller en acceptabel kvalitet och grundas på ett

tillräckligt stort och representativt urval. Med

hänvisning till det anförda gör regeringen

bedömningen att det inte finns skäl att ändra

kreditupplysningslagen för att möjliggöra ökad

användning av uppgifter om näringsidkare.

Motionerna

I motion Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 4

och motion Fi705 av Carl Fredrik Graf (m) yrkande 3

anser motionärerna att uppgifter om ansökningar om

betalningsföreläggande inte bör få förekomma i

kreditupplysningar om näringsidkare. Enligt

motionärerna bör samma regler gälla för

näringsidkare som för privatpersoner. I motion Fi12

av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2 och motion

Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 5 anser

motionärerna att det bör införas en bestämmelse om

att den som lämnar en kreditupplysning om en

näringsidkare med uppgift om att mål om

betalningsföreläggande har inletts skall ange om

svaranden har bestritt ansökan. Motionärerna i

motion Fi14 (m) yrkande 5 anför att problemen med

s.k. annonsskojeri blivit allt större. Vissa företag

försöker tilltvinga sig betalning genom hot om att

den påstådda kunden annars kommer att hamna i

Justitia med en anmärkning om att ansökan om

betalningsföreläggande har ingivits.

Konstitutionsutskottets yttrande

Beträffande vad som anförs i motionerna om att det i

kreditupplysning om näringsidkare skall framgå

huruvida denne har bestritt en ansökan om

betalningsföreläggande uttalar

konstitutionsutskottet att det inte kan vara

ändamålsenligt för en väl fungerande

kreditupplysningsverksamhet att gällande reglering

utnyttjas för andra syften än att samla information

om någons vederhäftighet i kredithänseende. Vid

finansutskottets offentliga utfrågning den 15

februari 2001 om problem i

kreditupplysningsverksamheten framkom att man inom

Regeringskansliet arbetar med att ta fram ett

beredningsunderlag för att belysa de frågor som tas

upp i de nämnda motionerna. Enligt utskottets mening

finns det även i fråga om näringsidkare ett behov av

att i detta sammanhang uttrycka vad som utgör

relevant och därmed tillåten information i en

kreditupplysning. En uppgift i en kreditupplysning

om att ansökan om betalningsföreläggande har gjorts

beträffande en näringsidkare bör kompletteras med

dennes inställning till ansökan, om vederbörande har

uttryckt en sådan.

Finansutskottets ställningstagande

Som redovisas i propositionen har kritik i olika

sammanhang framförts mot att Datainspektionen vid

tillämpningen av 5 § kreditupplysningslagen i flera

fall inte tillåtit användning av uppgifter om

vidtagna inkassoåtgärder eller uppgifter ur företags

kundreskontra (s.k. flödesinformation) i

kreditupplysningar om näringsidkare. Kritik

framfördes även vid behandlingen av den senaste

propositionen med förslag till ändringar i

kreditupplysningslagen (prop. 1996/97:65, bet.

1996/97:FiU23).

Flödesinformationen grundar sig i regel på

ensidiga påståenden. Sådana uppgifter är ofta

oriktiga eller missvisande, bl.a. på grund av

felaktig gäldenärsidentifikation och administrativa

misstag. På grund av det anförda delar utskottet

regeringens bedömning att det inte finns skäl att

ändra kreditupplysningslagen för att möjliggöra en

ökad användning av uppgifter om näringsidkare.

Motionärerna anser att en uppgift i en

kreditupplysning beträffande näringsidkare om att

ansökan om betalningsföreläggande har ingivits skall

kompletteras med uppgift om svarandes inställning.

Motionärerna hävdar också att problemen med s.k.

annonsskojeri blivit allt större.

Utskottet anser att det är väsentligt att

överväganden görs om vilka uppgifter som skall få

förekomma i kreditupplysningar om näringsidkare. I

propositionen redovisas att de problem som är

förenade med att kreditupplysningar om näringsidkare

får innehålla uppgifter med viss osäkerhet övervägs

inom Regeringskansliet. Vid finansutskottets

offentliga utfrågning den 15 februari 2001 om

problem i kreditupplysningsverksamheten framkom att

man inom Regeringskansliet arbetar med att ta fram

ett beredningsunderlag för att belysa de frågor som

tas upp i de aktuella motionerna. Vid utfrågningen

redovisade företrädare för Datainspektionen att ett

svenskt kreditupplysningsföretag i

kreditupplysningar om näringsidkare redan i dag

redovisar svarandens inställning till ingivna

ansökningar om betalningsföreläggande.

Datainspektionen har inte haft något att invända mot

detta.

Utskottet anser att det är mycket olyckligt om

regelverket utnyttjas av annonsskojare på det sätt

som påstås i motionerna. Det är därför angeläget att

få belyst hur omfattande detta problem är. Inom

Regeringskansliet pågår ett beredningsarbete

beträffande de frågor som tas upp i motionerna.

Utskottet anser därför inte att det finns skäl att

föreslå att regeringen vidtar någon åtgärd med

anledning av motionerna. Utskottet avstyrker därför

motionerna Fi12 (fp) yrkande 2, Fi14 (m) yrkandena 4

och 5 samt Fi705 (m) yrkande 3.

Lagförslaget i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med

den ändringen att tidpunkten för

ikraftträdandet bestäms till den 1 juni 2001.

Propositionen

Regeringen föreslår att lagändringarna skall träda i

kraft den 1 april 2001. En klargörande

övergångsbestämmelse föreslås också.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den

ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms

till den 1 juni 2001.

Övriga frågor

Kreditupplysningar om mindre belopp

m.m.

Utskottets förslag i korthet

I ett antal motioner tar motionärerna upp de

problem för den enskilde som är förenade med

att kreditupplysningar innehåller uppgifter

om enstaka mindre betalningsförsummelser.

Utskottet föreslår att riksdagen tillkännager

för regeringen vad utskottet anfört i denna

fråga. Förslaget innebär att riksdagen delvis

bifaller fem motionsyrkanden. Jämför

reservation 7 (v, mp).

Motionerna

I motion Fi11 av Per Landgren m.fl. (kd) anser

motionärerna att enstaka och/eller mindre

försummelser med rimliga förklaringar och

förmildrande omständigheter leder till orimligt

hårda följder för den enskilde, och därmed förfelar

lagstiftningen sitt verkliga ändamål. Motionärerna

anser att kreditupplysningslagstiftningen bör ändras

för såväl fysiska som juridiska personer så att

konsekvenserna av enstaka eller mindre

betalningsanmärkningar står i rimlig proportion till

försummelsen.

I motion Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande

3 i denna del och motion Fi705 av Carl Fredrik Graf

(m) yrkande 2 i denna del föreslås att det bör

införas ett system som innebär att den som häftar i

skuld för mindre belopp och vid enstaka tillfällen

skall strykas ur kronofogdemyndighetens register

redan kort tid efter det att en skuld reglerats.

I motion Fi701 av Inger Lundberg (s) anför

motionären att det finns skäl att se över hur

systemet med betalningsanmärkningar fungerar vid

enstaka försummelser och effekterna av det nuvarande

systemet för medborgare och företag som vid något

tillfälle får en betalningsanmärkning.

I motion Fi702 av Per Rosengren m.fl. (v) anförs

att registrering i olika upplysningsregister ofta

får stora konsekvenser för den registrerade. Det är

inte ovanligt att personer hamnar i

upplysningsregister på grund av en liten skatteskuld

som betalas för sent. En sådan registrering får

stora negativa konsekvenser för den drabbade.

Motionärerna anser att ett sätt att komma till rätta

med detta problem är att införa en beloppsgräns på

t.ex. 3 000-5 000 kr. I dag lämnas uppgifter om

betalningsanmärkningar ut som är upp till tre år

gamla oberoende av storlek. Detta innebär att även

en liten skuld kan få orimliga konsekvenser ända upp

till tre år efter förseelsen. Motionärerna anser att

när det gäller mindre belopp så bör treårsregeln

kortas ned så att uppgifterna inte lämnas ut efter

18 månader. Detta bör gälla för belopp upp till 15

000-20 000 kr.

I motion Fi704 av Tanja Linderborg m.fl. (v)

anförs att en ung man eller kvinna kan ha dragit på

sig en betalningsanmärkning under studietiden eller

under en arbetslöshetsperiod och därefter nekas lån

när han/hon fått ett fast arbete och har en stabil

betalningsförmåga. Motionärerna anser att det är

viktigt att varje kreditsökande behandlas

individuellt så att kreditgivaren vid

kreditprövningen utgår från den aktuella

betalningsförmågan och ser informationen i

kreditupplysningsregistren som en av flera faktorer

som tas med i bedömningen. Nuvarande regler för

kreditgivning är inte tillräckliga utan behöver

kompletteras med närmare föreskrifter om hur den

individuella handläggningen bör utföras av

kreditgivarna. Motionärerna anser att regeringen bör

uppmanas att ge Finansinspektionen i uppdrag att

utfärda sådana föreskrifter.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet avstyrker motion Fi11 (kd).

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar motionärernas uppfattning att

uppgifter i en kreditupplysning om en

betalningsförsening kan få mycket stora konsekvenser

för den enskilde. En sådan uppgift kan i hög grad

påverka den enskildes vardagliga valfrihet, t.ex.

att hyra bostad, att byta telefonoperatör eller att

byta elleverantör. Utskottet anser därför att det i

vissa fall inte är lämpligt från integritetssynpunkt

att kreditupplysningar får innehålla uppgifter om

enstaka mindre betalningsförseningar. Det gäller

framför allt de fall där rättelse inte kan ske, men

där omständigheterna är sådana att det är olyckligt

att uppgiften finns med i en kreditupplysning. Det

är i många fall fråga om förstagångsgäldenärer och

det rör sig ofta om små belopp. Många gånger är det

också fråga om direkt verkställbara

offentligrättsliga fordringar. I vissa fall kan en

betalningsförsening bero antingen på omständigheter

som gäldenären inte rådde över eller på missförstånd

från gäldenärens sida. Anledningen till

betalningsförsummelsen behöver alltså inte vara

gäldenärens bristande betalningsvilja eller

betalningsförmåga.

I proposition 2000/01:33 Behandling av

personuppgifter inom skatt, tull och exekution

föreslår regeringen att det ovan redovisade

problemet bör lösas genom att uppgifterna omfattas

av sekretess. För uppgifter i mål som är pågående

finns enligt regeringens mening inte skäl att låta

uppgifterna omfattas av sekretess. Sekretess bör i

princip gälla först i och med att betalning sker och

målet därigenom är avslutat. Om en skuld betalas

innan kronofogdemyndigheten fattat beslut om

utmätning eller konstaterat att gäldenären saknar

utmätningsbara tillgångar kommer sekretess att gälla

för samtliga uppgifter om gäldenären. I

propositionen anförs att en fördel med att uppgifter

om förpliktelser inte får användas för

kreditupplysningsverksamhet när ett mål är avslutat

är att det skapar incitament för gäldenären att

betala innan kronofogdemyndigheten behöver vidta

någon åtgärd utöver att underrätta gäldenären om att

målet registrerats. Enligt regeringen är det dock

väsentligt för att kreditupplysningsverksamheten

skall fungera effektivt att

kreditupplysingsföretagen får reda på om en person

vid upprepade tillfällen inte betalat sina skulder.

Om en person inom viss tid blir föremål för flera

ansökningar om verkställighet bör även uppgifter om

skulder som är betalda få användas i

kreditupplysningsverksamheten. Undantag bör därför

göras från den föreslagna bestämmelsen om sekretess

så att uppgifter i dessa fall får lämnas ut och

användas av kreditupplysningsföretagen. Enligt

regeringens mening får uppgifter om tidigare skulder

anses vara nödvändiga, adekvata och relevanta när

ansökan om verkställighet görs i mer än ett fall

under en tvåårsperiod. Har detta inträffat skall

uppgifterna om förpliktelserna i fråga därefter inte

omfattas av det nu föreslagna sekretesskyddet.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober

2001. Propositionen är remitterad till

skatteutskottet.

Utskottet anser inte att det är nödvändigt att

kreditupplysningar om fysiska personer innehåller

uppgifter om enstaka mindre betalningsförsummelser.

Om kreditupplysningar om fysiska personer inte

innehåller sådana uppgifter kan man undvika att

uppgifterna leder till orimliga konsekvenser för den

enskilde. Regeringens förslag i proposition

2000/01:33 syftar till att komma till rätta med

detta problem. Om det skulle visa sig att

regeringens förslag i nämnda proposition inte är

tillräckligt anser utskottet att regeringen bör

överväga andra metoder för att förhindra

kreditupplysningsföretagen att i kreditupplysningar

lämna information om enstaka mindre

betalningsförsummelser. Enligt utskottet bör det

övervägas att för fysiska personer införa en

beloppsgräns för vilka skulder som får finnas med i

en kreditupplysning. En beloppsgräns kan vara knuten

till varje enskild skuld eller till det sammanlagda

skuldbeloppet på mindre skulder. Ett alternativ kan

också vara en gräns knuten till antalet mindre

betalningsförsummelser. Utskottet anser även att det

bör övervägas att införa kortare gallringstider för

fysiska personers mindre betalningsförsummelser. Det

kan vidare inte uteslutas att effektivare

påminnelserutiner hos myndigheterna skulle kunna

bidra till att minska antalet

betalningsförsummelser. Utskottet anser därför att

regeringen även bör gå igenom myndigheternas

påminnelserutiner. I sammanhanget vill utskottet

också uppmärksamma att varje begäran om

kreditupplysning registreras av

kreditupplysningsföretagen, och de s.k.

omfrågeuppgifterna används därefter som

kreditupplysningsinformation. Enligt utskottet bör

regeringen även se över hur

kreditupplysningsföretagen använder

omfrågeuppgifterna och överväga om

omfrågeuppgifterna skall anses vara nödvändiga,

adekvata och relevanta.

För att kreditupplysningsverksamheten skall

fungera effektivt är det dock väsentligt att

kreditupplysningsföretagen får redovisa om en person

genom sitt beteende visar bristande betalningsvilja

eller betalningsförmåga. En avvägning måste alltså

göras mellan hänsynen till den personliga

integriteten och intresset av en effektiv

kreditupplysningsverksamhet. Utskottet anser att

regeringen vid denna avvägning bör beakta vad

utskottet anfört om att enstaka mindre

betalningsförsummelser inte får leda till orimliga

konsekvenser för den enskilde.

Vad utskottet anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening. Detta innebär att

riksdagen delvis bifaller motionerna Fi11 (kd), Fi14

(m) yrkande 3 i denna del, Fi701 (s), Fi702 (v) och

Fi705 (m) yrkande 2 i denna del.

Vad gäller det som framförs i motion Fi704 (v)

vill utskottet anföra följande. Enligt 2 kap. 13 §

bankrörelselagen (1987:617) och 3 kap. 8 § lagen

(1992:1610) om finansieringsverksamhet får kredit

beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan

förväntas fullgöra låneförbindelsen. Enligt 5 §

konsumentkreditlagen skall näringsidkaren i sitt

förhållande till konsumenten iaktta god

kreditgivningssed och därvid ta till vara

konsumentens intressen med tillbörlig omsorg. Av

Finansinspektionens allmänna råd om krediter i

konsumentförhållanden (FFFS 2000:2) framgår att vid

kreditprövningen skall bedömningen av sökandens

återbetalningsförmåga göras utifrån dennes

inkomster, utgifter och skuldförhållanden (inklusive

borgensåtaganden). Vid utskottets offentliga

utfrågning den 15 februari 2001 underströk

företrädare för Svenska Bankföreningen att bankerna

alltid skall göra en individuell kreditprövning. Med

det anförda avstyrker utskottet motion Fi704 (v).

Kreditupplysningskopia och

beställaruppgift

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör bedömningen att gällande

bestämmelser beträffande

kreditupplysningskopia och beställaruppgift

inte bör ändras. Jämför reservation 8 (m).

Gällande bestämmelser

Enligt 11 § kreditupplysningslagen skall, när en

kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, till

den som avses med kreditupplysningen samtidigt och

kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om de

uppgifter, omdömen och råd som upplysningen

innehåller rörande honom och om vem som har begärt

upplysningen. Detsamma gäller när en

kreditupplysning lämnas om ett handelsbolag eller

kommanditbolag.

Tidigare riksdagsbehandling

Under våren 1997 behandlade finansutskottet en

proposition angående vissa föreslagna ändringar i

kreditupplysningslagen (prop. 1996/97:65, bet. FiU23

och FiU26, rskr. 214).

I propositionen föreslogs att alla fysiska

personer skulle få rätt att i en

kreditupplysningskopia inte bara få besked om vilka

faktiska uppgifter som lämnats om dem utan också

vilka omdömen och råd som har lämnats samt vem som

har begärt kreditupplysningen, s.k.

beställaruppgift.

Utskottet tillstyrkte regeringens förslag. Med

anledning av en motion förordade utskottet att

även handelsbolag och kommanditbolag skulle ha

rätt till kreditupplysningskopia och

beställaruppgift. Utskottet föreslog att aktuell

bestämmelse skulle ändras i enlighet härmed.

Ändringen trädde i kraft den 1 oktober 1997.

Utskottet motiverade sitt ställningstagande

enligt följande:

Beträffande juridiska personer anser regeringen

att det med hänsyn till

integritetsskyddsintressen inte finns något behov

av att låta den omfrågade få besked om att en

kreditupplysning lämnats och om innehållet i

denna. Juridiska personer föreslås inte få någon

rätt till vare sig en kreditupplysningskopia

eller en beställaruppgift.

En sådan ordning skulle medföra ökade kostnader

för kreditupplysningsföretagen. Företrädare för

de två största kreditupplysningsföretagen och

Svenska Bankföreningen har hävdat att en vidgad

plikt att lämna kreditupplysningskopior eller

beställaruppgifter är förenad med ytterligare

nackdelar, bl.a. skulle färre kreditupplysningar

komma att beställas och möjligheten att erbjuda

kreditupplysningar via cd-rom begränsas.

Finansutskottet anser att det får förutsättas

att även juridiska personer kan ha ett behov av

att få veta vilka kreditupplysningsuppgifter som

har lämnats om dem och vem som har beställt

uppgifterna. Det kan för juridiska personer lika

väl som för enskilda näringsidkare vara viktigt

att snabbt kunna rätta felaktiga eller

missvisande uppgifter direkt hos beställaren. Som

anförs i motion Fi40 (v) gör sig detta särskilt

starkt gällande beträffande handelsbolag och

kommanditbolag. Konsekvenserna av en felaktig

kreditupplysning kan i dessa fall skada inte bara

bolaget utan även ägarna som privatpersoner.

Finansutskottet anser att fördelarna för

handelsbolag och kommanditbolag av att ha en rätt

till kreditupplysningskopia och beställaruppgift

är större än de negativa effekterna som

uppkommer. Finansutskottet förordar, med

anledning av motion Fi40 (v), att 11 § skall

erhålla den lydelse som framgår av bilaga 3.

Motion Fi41 (c) yrkande 3 avstyrks i den del den

inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet nu

förordat.

Konstitutionsutskottets yttrande

Utskottet konstaterar att rätten att erhålla

kreditupplysningskopia och s.k. beställaruppgift vid

föregående lagstiftningsärende utvidgades till att

på samma sätt som för privatpersoner också gälla

fysiska personer som är näringsidkare samt

handelsbolag och kommanditbolag. Enligt

konstitutionsutskottets mening har de positiva

effekter som en sådan rätt skulle medföra också för

övriga juridiska personer en sådan tyngd i

förhållande till de eventuella nackdelar som kan

uppstå att en sådan rätt nu bör införas.

Finansutskottets ställningstagande

Konstitutionsutskottet har föreslagit att rätten att

erhålla kreditupplysningskopia och s.k.

beställaruppgift skall utvidgas till att gälla alla

juridiska personer.

Svenska Bankföreningen, UC AB, Dun & Bradstreet

Sverige AB, Swedish Content Providers Association

m.fl. har i skrivelser till utskottet anfört att

förslaget skulle leda till mycket negativa

konsekvenser för kreditupplysingsverksamheten främst

avseende aktiebolag. I skrivelsen anförs att

konsekvenserna av förslaget bl.a. skulle bli att

färre upplysningar kommer att beställas, att

kreditbevakningar och analyser av kunder blir

betydligt dyrare, att utländska företag i princip

kommer att upphöra med att beställa upplysningar om

svenska företag, att kunderna tvingas anlita sämre

upplysningsalternativ samt att Sverige blir det enda

landet i Europa med en sådan för näringslivet mycket

belastande lagstiftning.

Även i denna fråga måste en avvägning göras mellan

intresset av skydd för den personliga integriteten

och intresset av en väl fungerande

kreditupplysningsverksamhet som i sin tur är en

förutsättning för en väl fungerande företagsamhet.

Utskottet anser att kreditupplysningsverksamheten

avseende aktiebolag allvarligt skulle påverkas av

konstitutionsutskottets förslag. Finansutskottet

anser att det inom näringslivet kan finnas ett

berättigat intresse av att vara anonym vid begäran

om kreditupplysningar avseende aktiebolag. I

sammanhanget kan nämnas att kreditupplysningar om

fysiska personer enligt 9 § kreditupplysningslagen

inte får lämnas ut annat än om beställaren har ett

legitimt behov av kreditupplysning. Någon

motsvarande begränsning finns inte för

kreditupplysningar om näringsidkare. Mot bakgrund av

det anförda anser utskottet att den gällande

ordningen representerar en rimlig avvägning mellan

intresset av skydd för den personliga integriteten

och intresset av en väl fungerande

kreditupplysningsverksamhet. Finansutskottet anser

således inte att de gällande reglerna bör ändras.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som

framförs under Utskottets överväganden

föreslår utskottet att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Grundläggande krav m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

såvitt avser 5 §. Därmed bifaller riksdagen

regeringens förslag i denna del.

2. Känsliga uppgifter m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

såvitt avser 6 § samt tillkännager för regeringen

som sin mening vad utskottet anfört om att

regeringen inom EU bör ta initiativ att ändra

dataskyddsdirektivet. Därmed bifaller riksdagen

regeringens förslag i denna del och avslår

motionerna 2000/01:Fi12 yrkande 1 och

2000/01:Fi13.

Reservation 1 (m, fp)

Reservation 2 (c)

3. Gallring

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

såvitt avser 8 § med den ändringen i paragrafens

första stycke att ordet "registret" byts ut mot

ordet "behandlingen". Därmed bifaller riksdagen

delvis regeringens förslag i denna del och avslår

motionerna 2000/01:Fi14 yrkande 3 i denna del,

2000/01:Fi703 och 2000/01:Fi705 yrkande 2 i denna

del.

Reservation 3 (m, c)

4. Information till den registrerade

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

såvitt avser 10 och 11 §§. Därmed bifaller

riksdagen regeringens förslag i denna del och

avslår motionerna 2000/01:Fi12 yrkande 3,

2000/01:Fi14 yrkande 2 och 2000/01:Fi705 yrkande

1.

Reservation 4 (fp)

5. Rättelse

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

såvitt avser 12 §. Därmed bifaller riksdagen

regeringens förslag i denna del och avslår motion

2000/01:Fi14 yrkande 1.

Reservation 5 (m)

6. Flödesinformation

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fi12

yrkande 2, 2000/01:Fi14 yrkandena 4 och 5 samt

2000/01:Fi705 yrkande 3.

Reservation 6 (m, fp)

7. Lagförslaget i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), i

den mån lagförslaget inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan, med den ändringen att

tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till

den 1 juni 2001.

8. Kreditupplysningar om mindre belopp

m.m.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om kreditupplysningar

om mindre belopp. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2000/01:Fi11, 2000/01:Fi14

yrkande 3 i denna del, 2000/01:Fi701,

2000/01:Fi702 och 2000/01:Fi705 yrkande 2 i denna

del samt avslår motion 2000/01:Fi704.

Reservation 7 (v, mp)

9. Kreditupplysningskopia och

beställaruppgift

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.

Reservation 8 (m) - motiv.

Stockholm den 20 mars 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan

Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),

Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan

Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson

(s), Anna Åkerhielm (m), Kjell Nordström (s), Per

Landgren (kd), Gunnar Axén (m), Yvonne Ruwaida (mp),

Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp), Tommy Waidelich

(s) och Marie Engström (v).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Känsliga uppgifter m.m. (punkt 2) (m, fp)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna

Åkerhielm (m), Gunnar Axén (m) och Karin Pilsäter

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i kreditupplys- ningslagen (1973:1173)

såvitt avser 6 § samt tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs i reservation 1.

Därmed bifaller riksdagen regeringens förslag i

denna del. Vidare bifaller riksdagen delvis motion

2000/01: Fi12 yrkande 1 och avslår motion

2000/01:Fi13.

Ställningstagande

I dataskyddsdirektivet finns ingen regel om att

direktivet utgör ett s.k. minimidirektiv, dvs. ett

direktiv som syftar till att harmoniseringen av

medlemsstaternas lagstiftning endast skall uppnå en

viss miniminivå. Med hänsyn till hur

dataskyddsdirektivets bestämmelser är formulerade

anser vi att det framgår att direktivet i stället

utgör ett s.k. harmoniseringsdirektiv, dvs. ett

direktiv som syftar till att harmoniseringen av

medlemsstaternas lagstiftning skall avse direktivets

bestämmelser i dess helhet. Eftersom direktivet är

ett harmoniseringsdirektiv medger det inte att

medlemsstaterna föreskriver förbud mot behandling av

andra kategorier av uppgifter än de som räknas upp i

direktivet. Det är alltså inte möjligt att införa

ett absolut förbud mot behandling av uppgifter om

att någon har varit föremål för en åtgärd med stöd

av socialtjänstlagen, lagen med särskilda

bestämmelser om vård av unga m.fl. lagar. Det går

inte heller att ha kvar det allmänna förbudet i 6 §

kreditupplysningslagen vad gäller sådana uppgifter.

Mot denna bakgrund tillstyrker vi, liksom

konstitutionsutskottet, regeringens förslag att

förbudet upphävs. Motion Fi13 (c) avstyrks.

Vi anser i likhet med Lagrådet att ett upphävande

av förbudet mot behandling av uppgifter om att någon

varit föremål för en åtgärd med stöd av

socialtjänstlagen och vissa andra lagar innebär en

försvagning av den enskildes integritetsskydd.

Lagrådet har uttalat att beslut enligt

socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade kan komma att innehålla

viktig information från kreditvärderingssynpunkt och

att det inte kommer att finnas någon direkt

tillbakahållande faktor i hanteringen av uppgifterna

om behandlingen släpps fri. Mot denna bakgrund anser

vi att det är mycket angeläget att regeringen utan

dröjsmål vidtar nödvändiga förberedelser för att

inom EU snarast ta initiativ att ändra

dataskyddsdirektivet. I övrigt utgår vi från att

regeringen kommer att följa utvecklingen mycket

noggrant, och om det därvid visar sig att uppgifter

om att någon varit föremål för åtgärder enligt

socialtjänstlagen och vissa andra lagar kommer att

förekomma i kreditupplysningar förutsätter vi att

regeringen bevakar att detta inte leder till

otillbörliga integritetsintrång.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi har

framfört om känsliga personuppgifter.

Riksdagen bifaller därmed delvis motion Fi12

(fp) yrkande 1.

2. Känsliga uppgifter m.m. (punkt 2) (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen avslår regeringens förslag i denna

del. Därmed bifaller riksdagen motion 2000/01:Fi13

och avslår motion 2000/01:Fi12 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att punkt 9 i ingressen till

dataskyddsdirektivet innebär en möjlighet för

medlemsstaterna att föreskriva förbud mot behandling

av också andra kategorier av personuppgifter än de

som enligt direktivet skall omfattas av sådant

förbud. Enligt min mening utgör direktivets

bestämmelser således inget hinder mot att behålla

det nu gällande förbudet mot behandling av uppgifter

om att någon har varit föremål för åtgärder enligt

socialtjänstlagen eller lagen om stöd och service

till vissa funktionshindrade. För att enskilda

människors integritetsskydd inte skall försvagas bör

detta förbud behållas.

Jag föreslår alltså att riksdagen avslår

regeringens förslag i denna del. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi13 och avslår motion

2000/01:Fi12 yrkande 1.

3. Gallring (punkt 3) (m, c)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna

Åkerhielm (m), Gunnar Axén (m) och Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i kreditupplys- ningslagen (1973:1173)

såvitt avser 8 § med den ändringen i paragrafens

första stycke att ordet "registret" byts ut mot

ordet "behandlingen" samt tillkännager för

regeringen vad som framförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen delvis regeringens förslag i

denna del, motionerna 2000/01:Fi14 yrkande 3 i denna

del och 2000/01:Fi705 yrkande 2 i denna del samt

avslår motion 2000/01:Fi703.

Ställningstagande

Vi tillstyrker regeringens förslag att en allmän

gallringsbestämmelse införs som innebär att

uppgifter om fysiska personer skall gallras när det

inte längre är nödvändigt att bevara uppgifterna med

hänsyn till ändamålet med registret. Det finns inte

någon slutlig tidsgräns för när uppgifter senast

skall gallras för fysiska personer som är

näringsidkare. Detsamma gäller uppgifter om

juridiska personer. Enligt vår mening saknas det

anledning att i detta hänseende behandla uppgifter

om fysiska personer som är näringsidkare och

juridiska personer på ett annat sätt än uppgifter om

privatpersoner. Vi anser därför att det bör införas

en generellt gällande treårsregel. Liksom

konstitutionsutskottet anser vi att ordet

"registret" i 8 § första stycket

kreditupplysningslagen skall bytas ut mot ordet

"behandlingen".

Vi föreslår alltså att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi har framfört om

gallring. Detta innebär att riksdagen delvis

bifaller regeringens förslag i denna del, motionerna

Fi14 (m) yrkande 3 i denna del och Fi705 (m) yrkande

2 i denna del samt avslår motion Fi703 (v).

4. Information till den registrerade (punkt 4)

(fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i kreditupplys- ningslagen (1973:1173)

såvitt avser 10 och 11 §§ samt tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförs i

reservation 4. Därmed bifaller riksdagen regeringens

förslag i denna del och motion 2000/01:Fi12

yrkande 3 samt avslår motionerna 2000/01:Fi14

yrkande 2 och 2000/01:Fi705 yrkan- de 1.

Ställningstagande

För kreditupplysningsverksamhet regleras den

registrerades rätt till information efter begäran i

10 § kreditupplysningslagen. Regeringens förslag

innebär bl.a. att fysiska personer skall ha rätt att

en gång per kalenderår få ett registerbesked gratis.

Därutöver bör var och en, liksom i dag, ha rätt att

få registerbesked mot skälig avgift. Jag tillstyrker

regeringens förslag.

När det gäller vad som anförs i motion Fi12 (fp)

yrkande 3 om att också juridiska personer skall ha

rätt att få veta varifrån uppgifter har hämtats

anser jag att en sådan rätt, förutom att motverka

att felaktiga eller missvisande uppgifter leder till

skada för de registrerade, också skulle kunna bidra

till en mer effektiv kreditupplysningsverksamhet.

Enligt min mening bör därför juridiska personer

också ha en sådan rätt. Jag föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad jag

har framfört om juridiska personers rätt att få veta

varifrån uppgifter har hämtats. Detta innebär att

riksdagen bifaller motion Fi12 (fp) yrkande 3 samt

avslår motionerna Fi14 (m) yrkande 2 och Fi705 (m)

yrkande 1.

5. Rättelse (punkt 5) (m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna

Åkerhielm (m) och Gunnar Axén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i kreditupplys- ningslagen (1973:1173)

såvitt avser 12 § samt tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs i reservation 5.

Därmed bifaller riksdagen regeringens förslag i

denna del och motion 2000/01:Fi14 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att regeringens förslag är ett steg i rätt

riktning men att det inte är tillräckligt. Enligt

propositionen inkluderas inte uppgifter som

visserligen är felaktiga men som samtidigt av

kreditupplysningsföretagen anses sakna betydelse för

en bedömning av vederbörandes vederhäftighet i

ekonomiskt hänseende. Vi anser att samtliga

felaktiga uppgifter som tagits in i en

kreditupplysning skall rättas eller kompletteras och

skickas till alla som under den senaste

tolvmånadersperioden fått del av uppgifterna, när

den enskilde så önskar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi har framfört om

rättelse. Detta innebär att riksdagen bifaller

regeringens förslag i denna del och motion Fi14 (m)

yrkande 1.

6. Flödesinformation (punkt 6) (m, fp)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna

Åkerhielm (m), Gunnar Axén (m) och Karin Pilsäter

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6. Riksdagen

bifaller därmed delvis motionerna 2000/01:Fi12

yrkande 2, 2000/01:Fi14 yrkandena 4 och 5 samt

2000/01:Fi705 yrkande 3.

Ställningstagande

Flödesinformationen grundar sig i regel på ensidiga

påståenden. Sådana uppgifter är ofta oriktiga eller

missvisande, bl.a. på grund av felaktig gäldenärs-

identifikation och administrativa misstag. Vi delar

regeringens bedömning att det inte finns skäl att

ändra kreditupplysningslagen för att möjliggöra en

ökad användning av uppgifter om näringsidkare.

I sammanhanget vill vi ta upp problemen med att

s.k. annonsskojeri blivit allt större. Vissa företag

försöker tilltvinga sig betalning genom hot om att

den påstådda kunden annars kommer att hamna i

Justitia med en anmärkning om att ansökan om

betalningsföreläggande har ingivits. Vi anser därför

att det bör införas en bestämmelse om att den som

lämnar en kreditupplysning om en näringsidkare med

uppgift om att mål om betalningsföreläggande har

inletts skall ange svarandens inställning till

ansökan. Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi har framfört. Detta

innebär att riksdagen delvis bifaller motionerna

Fi12 (fp) yrkande 2, Fi14 (m) yrkandena 4 och 5 samt

Fi705 (m) yrkande 3.

7. Kreditupplysningar om mindre belopp m.m.

(punkt 8) (v, mp)

av Johan Lönnroth (v), Yvonne Ruwaida (mp) och

Marie Engström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen delvis motion 2000/01:Fi702 och

avslår motionerna 2000/01:Fi11, 2000/01:Fi14 yrkande

3 i denna del, 2000/01:Fi701, 2000/01:Fi704 och

2000/01:Fi705 yrkande 2 i denna del.

Ställningstagande

Vi anser att uppgifter i en kreditupplysning om en

betalningsförsening kan få mycket stora konsekvenser

för den enskilde. En sådan uppgift kan i hög grad

påverka den enskildes vardagliga valfrihet, t.ex.

att hyra bostad, att byta telefonoperatör eller att

byta elleverantör. Vi anser därför att det i vissa

fall inte är lämpligt från integritetssynpunkt att

kreditupplysningar får innehålla uppgifter om

enstaka mindre betalningsförseningar. Det gäller

framför allt de fall där rättelse inte kan ske, men

där omständigheterna är sådana att det är olyckligt

att uppgiften finns med i en kreditupplysning. Det

är i många fall fråga om förstagångsgäldenärer och

det rör sig ofta om små belopp. Många gånger är det

också fråga om direkt verkställbara

offentligrättsliga fordringar. I vissa fall kan en

betalningsförsening bero antingen på omständigheter

som gäldenären inte rådde över eller på missförstånd

från gäldenärens sida. Anledningen till

betalningsförsummelsen behöver alltså inte vara

gäldenärens bristande betalningsvilja eller

betalningsförmåga.

I proposition 2000/01:33 Behandling av

personuppgifter inom skatt, tull och exekution

föreslår regeringen att det ovan redovisade

problemet bör lösas genom att uppgifterna omfattas

av sekretess. Vi anser att förslaget i nämnda

proposition är ett steg i rätt riktning men enligt

vår mening är det inte tillräckligt för att komma

till rätta med problemet att kreditupplysningar

innehåller uppgifter om enstaka mindre

betalningsförsummelser. Vi anser att regeringen bör

överväga att införa en beloppsgräns. Vi anser också

att regeringen bör överväga att förkorta

gallringstiderna för mindre betalningsförsummelser.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen vad vi har framfört om kreditupplysningar

om mindre belopp. Detta innebär att riksdagen delvis

bifaller motion Fi702 (v) samt avslår motionerna

Fi11 (kd), Fi14 (m) yrkande 3 i denna del, Fi701

(s), Fi704 (v) och Fi705 (m) yrkande 2 i denna del.

8. Kreditupplysningskopia och beställaruppgift

(punkt 9, motiveringen) (m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna

Åkerhielm (m) och Gunnar Axén (m).

Ställningstagande

Rätten att erhålla kreditupplysningskopia och s.k.

beställaruppgift utvidgades vid föregående

lagstiftningsärende till att på samma sätt som för

privatpersoner också gälla fysiska personer som är

näringsidkare samt handelsbolag och kommanditbolag.

I likhet med vad konstitutionsutskottet förordat

anser vi att alla juridiska personer skall ha rätt

till kreditupplysningskopia och beställaruppgift. Vi

avser att i annat sammanhang lämna förslag i

enlighet med konstitutionsutskottets förslag

eftersom det nu inte varit möjligt. Vi bedömer att

det ur integritetssynpunkt är angeläget att även

alla juridiska personer, inte minst mindre företag,

skall erhålla kopia på lämnade kreditupplysningar

och då även kunna förvissa sig om deras riktighet.

Enligt uppgift från företagarorganisationer är det

ett starkt önskemål från företagare att alla

juridiska personer skall få rätt till

kreditupplysningskopia och beställaruppgift.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Känsliga uppgifter m.m. (mom. 2) (v, mp)

av Johan Lönnroth (v), Yvonne Ruwaida (mp) och

Marie Engström (v):

Vi anser att det är mycket olyckligt att

dataskyddsdirektivet inte gör det möjligt att

behålla förbudet i 6 § kreditupplysningslagen mot

behandling av uppgifter om att någon varit föremål

för en åtgärd med stöd av socialtjänstlagen och

vissa andra lagar. Vi anser liksom Lagrådet att ett

upphävande av förbudet mot behandling av uppgifter

om att någon varit föremål för en åtgärd med stöd av

socialtjänstlagen och vissa andra lagar innebär en

försvagning av den enskildes integritetsskydd.

Lagrådet har uttalat att beslut enligt

socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade kan komma att innehålla

viktig information från kreditvärderingssynpunkt och

att det inte kommer att finnas någon direkt

tillbakahållande faktor i hanteringen av uppgifterna

om behandlingen släpps fri. Vi tycker att det är bra

att utskottet utgår från att regeringen kommer att

följa utvecklingen mycket noggrant. Vi tycker också

att det är bra att utskottet föreslagit att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad utskottet anfört om att regeringen inom EU bör

ta initiativ att ändra dataskyddsdirektivet i det

aktuella avseendet.

2. Kreditupplysningar om mindre belopp m.m.

(mom. 8) (v)

av Johan Lönnroth (v) och Marie Engström (v):

Regeringens förslag i proposition 2000/01:33 som har

betydelse för detta ärende, förslaget till ändring i

9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100), innebär en

skärpning av sekretessen. Vi instämmer i vad

Lagrådet uttalat att det är önskvärt att i något

sammanhang en samlad bedömning görs av utvecklingen

på sekretessens område, så att Sverige inte

avlägsnar sig från den offentlighetsprincip som

landet med sådan skärpa förfäktar i internationella

sammanhang. Offentlighets- och sekretesskommittén

(dir. 1998:32) skall göra en allmän översyn av

sekretesslagen. Vi anser att det är bra och viktigt

att en sådan översyn görs.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i

kreditupplysningslagen (1973:1173)

Bilaga 3

Konstitutionsutskottets yttrande

2000/01:KU10y

Kreditupplysningslagen och

dataskyddsdirektivet

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 16 januari 2001 beslutat att

bereda konstitutionsutskottet tillfälle att avge

yttrande över proposition 2000/01:50

Kreditupplysningslagen och dataskyddsdirektivet med

motioner i de delar som berör

konstitutionsutskottets beredningsområde. Fyra

motioner har lämnats med anledning av propositionen.

Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande

frågor om tillåten uppgift i kreditupplysning,

behandling av känsliga uppgifter m.m., gallring,

information till den registrerade i form av

registerbesked respektive kreditupplysningskopia

samt rättelse av uppgifter.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i

kreditupplysningslagen (1973:1173). Förslagen syftar

i första hand till att anpassa

kreditupplysningslagen till EG:s dataskyddsdirektiv

och personuppgiftslagen (1998:204). Regeringen anför

att lagändringarna ger förstärkningar i den

enskildes integritetsskydd. De innebär bl.a.

följande.

- I kreditupplysningsverksamhet får uppgifter om

fysiska personer samlas in endast för

kreditupplysningsändamål.

- Personuppgiftslagens grundläggande krav på

behandling av personuppgifter skall gälla också i

kreditupplysningsverksamhet.

- Bestämmelserna om begränsningar för behandling

av känsliga uppgifter anpassas till EG:s

dataskyddsdirektiv och personuppgiftslagen.

- Skyldigheten att informera i registerbesked och

kreditupplysningskopior utökas.

- En allmän bestämmelse om gallring av uppgifter

införs.

- Bestämmelse om rättelse av uppgifter skall

omfatta inte endast felaktiga och missvisande

uppgifter utan även uppgifter som annars har

behandlats i strid med lagen.

Vidare görs i propositionen bedömningen att

uppgifter också i fortsättningen bör få behandlas

utan att den enskilde har gett sitt samtycke till

behandlingen, och det föreslås en uttrycklig

bestämmelse om detta.

Vissa aktuella frågor som rör

kreditupplysningsverksamhet behandlas inte i

propositionen. En sådan fråga gäller de problem som

är förenade med att kreditupplysningar om

näringsidkare får innehålla uppgifter som till viss

del är osäkra. Dessa frågor övervägs inom

Regeringskansliet.

De förslag till lagändringar som läggs fram i

propositionen föreslås träda i kraft den 1 april

2001.

Nuvarande reglering av

kreditupplysningsverksamhet

För kreditupplysningsverksamhet gäller såväl

kreditupplysningslagen (1973:1173) som

personuppgiftslagen (1998:204).

Kreditupplysningslagen omfattar

kreditupplysningsverksamhet som innebär att någon,

utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysningar mot

ersättning eller som ett led i näringsverksamhet.

Lagen gäller också annan

kreditupplysningsverksamhet, om den är av större

omfattning.

Med kreditupplysning avses enligt

kreditupplysningslagen uppgifter, omdömen eller råd

som lämnas till ledning för bedömning av någon

annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt

i ekonomiskt hänseende.

Kreditupplysningslagen gäller för upplysningar om

såväl fysiska som juridiska personer. Lagen ställer

upp vissa grundläggande krav på hur

kreditupplysningverksamhet skall bedrivas. Särskilda

och strängare regler gäller för känsliga uppgifter,

t.ex. uppgifter om etniskt ursprung, brott eller

hälsa.

I kreditupplysningslagen görs också i många regler

skillnad på om det är fråga om uppgifter om

privatpersoner eller om näringsidkare. Ett sådant

exempel är bestämmelserna om vad som är tillåten

uppgift i en kreditupplysning. Beträffande

näringsidkare ställs inte upp några särskilda

begränsningar i möjligheten att använda uppgifter om

betalningsförsummelser och kreditmissbruk.

Anledningen till detta är att behovet av skydd för

den kreditsökande har ansetts göra sig mindre starkt

gällande när kreditupplysningen rör ett företag. Med

hänsyn till den stora vikt som kreditupplysningar

har för kreditgivningen inom näringslivet har man

ansett det angeläget att upplysningarna om företag

är så uttömmande som möjligt. Därför har det inom

företagssektorn fått accepteras att

kreditupplysningar kan innehålla uppgifter som är

behäftade med ett visst mått av osäkerhet

(prop.1973:155 s. 89 och 97).

Kreditupplysningsverksamhet får, med vissa

undantag, bedrivas endast efter tillstånd av

Datainspektionen. Datainspektionen utövar tillsyn

över efterlevnaden av kreditupplysningslagen.

I kreditupplysningslagen finns bestämmelser om

straff och skadestånd. Datainspektionen har också

möjlighet att förelägga vite.

En generell reglering för behandling av

personuppgifter finns i personuppgiftslagen. Genom

denna lag, som trädde i kraft den 24 oktober 1998,

ersattes datalagen (1973:289) och genomfördes i

svensk lagstiftning Europaparlamentets och rådets

direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd

för enskilda personer med avseende på behandling av

personuppgifter och om det fria flödet av sådana

uppgifter (dataskyddsdirektivet). I samband med att

personuppgiftslagen infördes framhöll regeringen att

ett stort antal författningar, t.ex.

kreditupplysningslagen, måste anpassas till

direktivet och till den nya lagen. Detta arbete

skulle beredas vidare inom Regeringskansliet (prop.

1997/98:44 s. 29).

Personuppgiftslagen gäller enbart uppgifter om

fysiska personer. Kreditupplysningar som avser

fysiska personer utgör i regel personuppgifter i

person-uppgiftslagens mening. Även denna lag kan

därför vara tillämplig på

kreditupplysningverksamhet. Den gäller dock inte all

behandling av personuppgifter, utan omfattar helt

eller delvis automatiserad behandling samt

behandling i manuella register.

Vid behandling av personuppgifter skall enligt

personuppgiftslagen vissa grundläggande krav följas.

I likhet med kreditupplysninglagen gäller strängare

regler för känsliga uppgifter. Allmänt gäller som

utgångspunkt för behandling av personuppgifter att

den registrerade skall ha gett sitt samtycke till

behandlingen.

Till skillnad från kreditupplysningslagen

innehåller personuppgiftslagen inte något allmänt

krav på tillstånd innan personuppgifter får

behandlas. I stället bygger regleringen på

anmälningsskyldighet, som är förenad med tämligen

vittgående undantag. För särskilt

integritetskänsliga behandlingar finns dock

bestämmelser om obligatorisk anmälan för

förhandskontroll.

I personuppgiftslagen finns bestämmelser om straff

och skadestånd. Vidare kan tillsynsmyndigheten

besluta om vitesföreläggande. Datainspektionen är

tillsynsmyndighet enligt lagen (2 §

personuppgiftsförordningen [1998:1191]).

Tillåten uppgift i kreditupplysning

Gällande bestämmelser

Enligt 5 § kreditupplysningslagen skall

kreditupplysningsverksamhet bedrivas så att den inte

leder till otillbörligt intrång i personlig

integritet genom innehållet i de upplysningar som

förmedlas eller på annat sätt eller till att

oriktiga eller missvisande uppgifter lagras eller

lämnas ut.

När det gäller kreditupplysningar om fysiska

personer som inte är näringsidkare föreskrivs i 7 §

första stycket att sådana upplysningar inte får

innehålla uppgifter om andra betalningsförsummelser

än sådana som

1. har slagits fast genom en domstols eller en

annan myndighets avgörande eller åtgärd eller

2. har lett till inledande av skuldsanering enligt

skuldsaneringslagen (1994:334) eller till

betalningsinställelse, konkursansökan eller ackord.

Den nu aktuella propositionen

Bestämmelserna i 5 § kreditupplysningslagen med

allmänna krav på kreditupplysningsverksamhet bör

enligt regeringens förslag inte ändras. För sådan

behandling av personuppgifter som omfattas av

personuppgiftslagen skall dock de grundläggande

kraven i den lagen gälla. Vidare föreslår regeringen

att det skall föreskrivas att uppgifter om fysiska

personer får samlas in endast för

kreditupplysningsändamål. Bestämmelser om

datasäkerhet för uppgifter om juridiska personer

föreslås också föras in i 5 §.

Motionerna

I motion 2000/01:Fi11 av Per Landgren m.fl. (kd)

anförs att det är av mycket stor vikt för såväl

fysiska som juridiska personer att uppgifterna i

kreditupplysningsföretagens register är riktiga och

inte missvisande. Det är dock av lika stor vikt att

konsekvenserna står i rimlig proportion till

försummelserna. Enligt motionärerna har den sänkta

och schablonartade gränsen för

betalningsanmärkningar hos kreditupplysningföretagen

lett till en kraftig ökning av ansökningar om

rättelse. Enstaka och/eller mindre försummelser med

rimliga förklaringar och förmildrande omständigheter

leder för närvarande till orimligt hårda följder för

den enskilde och därmed förfelar lagstiftningen sitt

verkliga ändamål. Motionärerna anser att regeringen

därför bör återkomma till riksdagen med förslag om

hur kreditupplysningslagstiftningen kan ändras för

såväl fysiska som juridiska personer så att

konsekvenserna av enstaka eller mindre

betalningsanmärkningar står i rimlig proportion till

försummelserna.

I motion 2000/01:Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

anförs att även näringsidkare bör ges rätt att ta

ställning till ett betalningsföreläggande innan

denna hamnar hos Upplysningscentralen. Motionärerna

påpekar att denna rätt i dag endast är förbehållen

privatpersoner. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 4).

I samma motion anförs vidare att problem med s.k.

annonsskojerier har blivit allt större på senare år.

Vissa företag försöker tilltvinga sig betalning

genom hot om att den påstådda kunden annars kommer

att hamna i Justitia med en anmärkning om att

ansökan om betalningsföreläggande har getts in.

Någon uppgift om vilken inställning svaranden har

till ansökan anges i regel inte i

kreditupplysningen. I syfte att göra

kreditinformationen tydligare bör enligt

motionärerna en bestämmelse införas om att den som

lämnar en kreditupplysning som innehåller uppgift om

att mål om betalningsföreläggande har inletts skall

ange om svaranden har bestritt ansökan. Detta bör

ges regeringen till känna (yrkande 5).

Även i motion 2000/01:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkas att det bör ges regeringen tillkänna att

den som lämnar en kreditupplysning som innehåller

uppgift om att mål om betalningsföreläggande har

inletts skall ange om svaranden bestritt ansökan

(yrkande 2).

Proposition 2000/01:33 om behandling av

personuppgifter inom skatt, tull och exekution

I proposition 2000/01:33 Behandling av

personuppgifter inom skatt, tull och exekution, som

rör bl.a. ny författningsreglering för behandling av

person-uppgifter inom kronofogdemyndigheternas

verksamhet, föreslår regeringen att sekretessen

skall stärkas för den exekutiva verksamheten genom

att det nuvarande raka skaderekvisitet ersätts av

ett omvänt skaderekvisit. Sekretess föreslås därmed

gälla i mål eller ärende angående utsökning och

indrivning samt i verksamhet enligt lagen (1986:436)

om näringsförbud, för uppgift om enskilds personliga

eller ekonomiska förhållanden, om det inte står

klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde

eller honom närstående lider skada eller men. Enligt

förslaget skall sekretessen dock inte gälla uppgift

om förpliktelse som avses med den sökta

verkställigheten i ett pågående mål och inte heller

beslut i ett mål eller ärende. Uppgifter om

förpliktelse i ett avslutat mål skall heller inte

omfattas av sekretess om den enskilde har

ytterligare mål eller ärende registrerat hos

kronofogdemyndigheten och uppgiften inte är äldre än

två år.

Vidare föreslår regeringen att motsvarande

sekretess skall gälla, i en myndighets verksamhet

som avser förande eller uttag ur utsöknings- och

indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:000) om

behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas

verksamhet, för uppgifter som har tillförts

databasen.

Regeringen föreslår också att ett

kreditupplysningsföretag som har hämtat in en

uppgift om förpliktelse i ett pågående mål från

kronfogdemyndigheternas utsöknings- eller

indrivningsdatabas skall gallra uppgiften, när den

inte längre omfattas av undantaget från sekretess.

I skälen för sitt förslag anför regeringen att det i

vissa fall inte är lämpligt från integritetssynpunkt

att uppgifter om t.ex. en betalningsförsening är

allmänt tillgängliga hos kronofogdemyndigheterna.

Det gäller framför allt de fall där rättelse inte

kan ske, men där omständigheterna är sådana att det

är olyckligt att uppgiften lämnas ut. Regeringen

påpekar att det många gånger är fråga om

förstagångsgäldenärer och att det ofta rör sig om

små belopp. Många gånger är det också fråga om

direkt verkställbara offentligrättsliga fordringar.

Regeringen konstaterar att det finns olika metoder

för att hindra att uppgifter, när det inte är

önskvärt, lämnas ut till exempelvis

kreditupplysningsföretag. Som exempel nämns gallring

eller blockering av uppgifterna. Regeringen anför

att det dock finns nackdelar med dessa metoder.

Problemet bör i stället lösas genom att uppgifterna

omfattas av sekretess. För uppgifter i mål som är

pågående finns dock enligt regeringens mening inte

skäl att låta uppgifterna omfattas av sekretess.

Sekretess bör i princip gälla först i och med att

betalning sker och målet därigenom är avslutat.

Regeringen anför vidare att uppgifterna om att en

person är registrerad hos kronofogdemyndigheterna

dock i vissa fall har ett sådant allmänt intresse

att det kan finnas skäl att göra undantag från den

föreslagna sekretessen för uppgifter i ett avslutat

mål. Enligt regeringens mening måste en avvägning

göras mellan hänsynen till den personliga

integriteten och intresset av en effektiv

kreditupplysningsverksamhet. Regeringen anser att

övervägande skäl talar för att om en person vid ett

enstaka tillfälle registreras hos

kronofogdemyndigheten bör sekretess gälla för

uppgiften. Uppgiften bör därmed inte få användas för

kreditupplysning när skulden har betalats. Om

däremot ansökan om verkställighet görs i mer än ett

fall under en tvåårsperiod får enligt regeringens

mening uppgifter om tidigare skulder anses vara

nödvändiga, adekvata och relevanta för

kreditupplysningsverksamhet. Uppgifterna om

förpliktelserna i fråga bör efter att detta

inträffat inte omfattas av det föreslagna

sekretesskyddet.

Vidare framhåller regeringen att ett av ändamålen

med förslaget om att införa sekretess i mål som inte

längre pågår är att enskilda i vissa fall skall

skyddas mot att uppgifter om dem hos

kronofogdemyndigheterna görs allmänt tillgängliga.

För att förslaget i det avseendet skall få den

avsedda effekten bör de aktuella uppgifterna enligt

regeringens mening inte längre få användas i

kreditupplysningsverksamhet. Regeringen anser därför

att uppgifter som efter att de har lämnats till ett

kreditupplysningsföretag inte längre är undantagna

från sekretess skall gallras hos företaget.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det för

såväl enskilda som kreditgivare finns ett behov av

en effektiv kreditupplysningsverksamhet. Sådan

verksamhet får dock inte medföra otillbörliga

intrång i den personliga integriteten eller skada på

grund av att felaktiga eller missvisande uppgifter

sprids. En rimlig avvägning mellan nämnda intressen

måste därför avspeglas i reglerna i

kreditupplysningslagen. Utskottet konstaterar att

regeringens förslag till ändring av 5 § nämnda lag

innebär en ytterligare förstärkning av

integritetsskyddet och tillstyrker förslaget.

I motion 2000/01:Fi11 anförs att konsekvenserna av

enstaka och mindre betalningsanmärkningar måste stå

i rimlig proportion till försummelserna. Som

redovisats ovan föreslår regeringen i proposition

2000/01:33 ändrade bestämmelser för sekretess inom

exekutionsväsendet. De föreslagna ändringarna

innebär bl.a. att uppgifter om enskilds personliga

och ekonomiska förhållanden, t.ex. om en

betalningsförsening, som huvudregel inte kommer att

lämnas ut till kreditupplysningsföretag när den

aktuella skulden har betalats. Som förutsättning

gäller att det skall vara fråga om en enstaka

förseelse. I samma proposition föreslår regeringen

också en ändring i kreditupplysnings-lagen som

innebär att uppgifter, som efter att de lämnats till

kreditupplysningsföretag inte längre är undantagna

från nämnda sekretess, skall gallras hos företaget.

Enligt utskottets mening synes vad som anförs i

motion 2000/01:Fi11 därmed i huvudsak vara

tillgodosett vad avser fysiska personer. Motionen

avstyrks i övrigt.

När det gäller vad som anförs i motionerna Fi12

(yrkande 2) och Fi14 (yrkandena 4 och 5) om att det

i kreditupplysning om näringsidkare skall framgå

huruvida denne har bestritt en ansökan om

betalningsföreläggande, vill utskottet framhålla att

det inte kan vara ändamålsenligt för en väl

fungerande kreditupplysningsverksamhet att gällande

reglering utnyttjas för andra syften än att samla

information om någons vederhäftighet i

kredithänseende. Vid finansutskottets offentliga

utfrågning den 15 februari 2001 om problem i

kreditupplysningsverksamheten framkom att man inom

Regeringskansliet arbetar med att ta fram ett

beredningsunderlag för att belysa de frågor som tas

upp i de nämnda motionerna. Enligt utskottets mening

finns det även i fråga om näringsidkare ett behov av

att i detta sammanhang uttrycka vad som utgör

relevant och därmed tillåten information i en

kreditupplysning. En uppgift i en kreditupplysning

om att ansökan om betalningsföreläggande har gjorts

beträffande en näringsidkare bör kompletteras med

dennes inställning till ansökan, om vederbörande har

uttryckt en sådan.

Känsliga uppgifter m.m.

Bakgrund

Kreditupplysningslagen

I 6 § första stycket kreditupplysningslagen sägs att

uppgifter om en persons ras, etniska ursprung,

politiska uppfattning, religiösa eller filosofiska

övertygelse eller sexualliv inte får samlas in,

lagras eller lämnas ut i

kreditupplysningsverksamhet.

Vidare sägs i andra stycket att uppgifter om

sjukdom, hälsotillstånd eller liknande inte utan

medgivande av Datainspektionen får samlas in, lagras

eller lämnas ut i kreditupplysningsverksamhet.

Detsamma gäller uppgifter om att någon misstänks

eller har dömts för brott eller har avtjänat straff

eller undergått någon annan påföljd för brott eller

har varit föremål för någon åtgärd enligt

socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen

(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen

(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade, 11-14 §§ polislagen (1984:387),

lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade

personer m.m. eller utlänningslagen (1989:529).

Datainspektionen får enligt tredje stycket lämna

medgivande endast om det finns synnerliga skäl.

Dataskyddsdirektivet

Enligt artikel 8.1 i dataskyddsdirektivet gäller som

huvudregel att medlemsstaterna skall förbjuda

behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller

etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller

filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening

samt uppgifter som rör hälsa och sexualliv.

I artikel 8.5 sägs att behandling av uppgifter om

lagöverträdelser, brottmålsdomar eller

säkerhetsåtgärder får utföras endast under kontroll

av en myndighet eller - om lämpliga skyddsåtgärder

finns i nationell lag - med förbehåll för de

ändringar som medlemsstaterna kan tillåta med stöd

av nationella bestämmelser som innehåller lämpliga

och specifika skyddsåtgärder. Ett fullständigt

register över brottmålsdomar får dock föras endast

under kontroll av en myndighet.

Personuppgiftslagen

Bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5

dataskyddsdirektivet har sin motsvarighet i 13 §

respektive 21 § personuppgiftslagen.

Propositionen

Regeringen föreslår att uppgift om hälsa och

medlemskap i fackförening inte skall få behandlas i

kreditupplysningsverksamhet. Vidare föreslås att de

särskilda reglerna i kreditupplysningslagen om

behandling av uppgifter om åtgärder enligt främst

det socialrättsliga regelsystemet tas bort.

Möjligheten att behandla uppgifter om brott m.m.

föreslås också anpassas till dataskyddsdirektivet

och personuppgiftslagen.

I skälen för sitt förslag anför regeringen att

begränsningar för behandlingen av känsliga uppgifter

utgör bestämmelser av sådan vikt för

kreditupplysningsverksamhet att de även i

fortsättningen bör finnas i kreditupplysningslagen.

Det gäller även uppgifter om brottmålsdomar m.m.

Regeringen konstaterar att bestämmelserna i 6 §

kreditupplysningslagen om känsliga uppgifter inte är

helt i samklang med direktivets bestämmelser. Till

skillnad från direktivet finns inte något allmänt

förbud mot behandling av uppgifter om hälsa. Inte

heller innehåller 6 § någon begränsning för

uppgifter om medlemskap i fackförening. Vidare finns

i direktivet inte förbud mot behandling av uppgifter

om åtgärder enligt socialtjänstlagen och liknande.

Därutöver skiljer sig bestämmelsen om brottmålsdomar

m.m. i 6 § från motsvarande reglering i

dataskyddsdirektivet och personuppgiftslagen.

När det gäller uppgift om åtgärd enligt

socialtjänstlagen m.m. anför regeringen att

dataskyddsdirektivet är ett harmoniseringsdirektiv

och inte medger att medlemsstaterna föreskriver

förbud mot behandling av andra kategorier av

personuppgifter än dem i artikel 8. Det är enligt

regeringen alltså inte möjligt att införa ett

absolut förbud mot behandling av uppgifter om att

någon har varit föremål för en åtgärd med stöd av

socialtjänstlagen, lagen med särskilda bestämmelser

om vård av unga m.fl. lagar. Regeringen anför att

det inte heller går att ha kvar det allmänna

förbudet i 6 § kreditupplysningslagen i vad gäller

sådana uppgifter. Regeringen föreslår därför att

förbudet upphävs.

Regeringen påpekar att Lagrådet har framhållit att

ett upphävande av förbudet innebär en försvagning av

den enskildes integritetsskydd och att det inte

kommer att finnas någon direkt tillbakahållande

faktor i hanteringen av uppgifterna om behandlingen

släpps fri.

Regeringen anför att de aktuella uppgifterna dock

i stor utsträckning är sekretessbelagda hos

socialnämnderna. Visserligen torde det i allmänhet

inte möta något hinder för ett

kreditupplysningsföretag att få tillgång till

förvaltningsdomstolarnas avgöranden i de fall

socialnämndens beslut överklagas. Enligt regeringens

bedömning lär de aktuella uppgifterna emellertid

sällan ha någon självständig betydelse i

kreditupplysningssammanhang. En kreditgivare kan som

regel få tillräckliga uppgifter om den omfrågades

kreditvärdighet utan att uppgifter om åtgärder

enligt t.ex. socialtjänstlagen behöver anges. Det

kan enligt regeringens uppfattning mot den

bakgrunden ifrågasättas om kraven på t.ex.

nödvändighet, adekvans och relevans är uppfyllda.

Regeringen påpekar att uppgifterna inte får

behandlas om dessa grundläggande krav inte är

uppfyllda. I vissa fall kan dessutom andra

bestämmelser göra att en sådan uppgift inte får

behandlas eller att den får behandlas först efter

medgivande. Vidare anför regeringen att den

omständigheten att någon har varit föremål för

åtgärd enligt någon av de angivna lagarna ibland kan

utgöra en uppgift om administrativt

frihetsberövande. I så fall skall uppgiften enligt

regeringens förslag inte få behandlas utan

Datainspektionens medgivande. Regeringen påpekar

också att en åtgärd enligt den sociala

lagstiftningen ibland kan anses utgöra en uppgift om

hälsa. En sådan uppgift får över huvud taget inte

behandlas.

Regeringen anför att den på lämpligt sätt kommer

att följa utvecklingen.

Motionerna

I motion 2000/01:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

anförs att det framgår att regeringen inte känner

sig övertygad om att upphävandet av förbudet mot

behandling av uppgifter om åtgärder enligt

socialtjänstlagen och vissa andra lagar inte kan

leda till integritetsproblem, eftersom man säger sig

vilja på lämpligt sätt följa utvecklingen.

Motionärerna anser det mycket angeläget att

integritetsaspekterna bevakas och vill därför

ytterligare poängtera vikten av att regeringen

mycket noga följer utvecklingen i dessa avseenden.

Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 1).

I motion 2000/01:Fi13 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

anförs att förslaget att upphäva förbudet mot

behandling av uppgifter om att någon varit föremål

för åtgärder med stöd av socialtjänstlagen eller

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade innebär en försvagning av enskilda

människors inte-gritetsskydd. Denna försvagning är

enligt motionärerna felaktig ur ett mänskligt

perspektiv och dessutom omotiverad med hänsyn till

dataskyddsdirektivet. Enligt motionärerna framgår av

punkt 9 i ingressen till dataskyddsdirektivet att

det finns möjligheter för medlemsstaterna att

föreskriva förbud mot behandling av även andra

kategorier av personuppgifter än de som enligt

direktivet skall omfattas av förbud. Motionärerna

anser att riksdagen bör avslå förslaget om att

upphäva kreditupplysningslagens allmänna förbud mot

behandling av uppgifter om att någon har varit

föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen eller

lagen om stöd och service till funktionshindrade.

Utskottets ställningstagande

I dataskyddsdirektivet saknas en uttrycklig regel om

att direktivet utgör ett s.k. minimidirektiv, dvs.

som syftar till att harmoniseringen av

medlemsstaternas lagstiftning endast skall uppnå en

viss miniminivå. Som dataskyddsdirektivets

bestämmelser är formulerade framgår att direktivet i

stället utgör ett s.k. harmoniseringsdirektiv, dvs.

där harmoniseringen av medlemsstaternas lagstiftning

skall avse direktivets bestämmelser i dess helhet.

Undantag från ett sådant direktivs bestämmelser är

endast tillåtna om det uttryckligen framgår av

direktivets bestämmelser. När det gäller behandling

av känsliga per-sonuppgifter innehåller

dataskyddsdirektivet en uttömmande uppräkning av de

kategorier av personuppgifter för vilka

medlemsstaterna skall meddela förbud mot behandling.

Uppgifter om åtgärder enligt socialtjänstlagen,

lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

m.fl. lagar finns inte med i denna uppräkning.

Direktivet saknar bestämmelser om att

medlemsstaterna därutöver medges utrymme att

förbjuda behandling av ytterligare kategorier av

personuppgifter. Utskottet delar således regeringens

och Lagrådets uppfattning att dataskyddsdirektivet

inte torde möjliggöra att uppgifter om åtgärder

enligt socialtjänstlagen och vissa andra lagar får

behålla sitt nuvarande skydd enligt

kreditupplysningslagen. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag när det gäller behandling av

känsliga uppgifter m.m. och avstyrker motion

2000/01:Fi13.

Uppgifter om åtgärder enligt socialtjänstlagen och

vissa andra lagar får i dag samlas in, lagras eller

lämnas ut i kreditupplysningsverksamhet endast om

Datainspektionen har medgett det. Enligt uppgift

från Datainspektionen förekommer inte sådana

uppgifter i kreditupplysningsverksamhet i dag.

Datainspektionen har heller aldrig prövat någon

begäran om medgivande till en sådan behandling.

Utskottet anser att det är av stor vikt att

regeringen noggrant följer upp om de ändringar i

kreditupplysningslagen som nu föreslås medför att

uppgifter om åtgärder enligt socialtjänstlagen och

vissa andra lagar kommer att förekomma i

kreditupplysningsverksamhet och därmed i

kreditupplysningar. Om en sådan utveckling kan

skönjas, bör man i uppföljningen noggrant bevaka att

detta inte leder till otillbörliga

integritetsintrång. I sådant fall måste åtgärder

genast vidtas. Vid finansutskottets offentliga

utfrågning den 15 februari 2001 uttalades från

Regeringskansliets sida att en möjlig åtgärd är att

inom EU ta initiativ för att ändra

dataskyddsdirektivet i detta avseende. Enligt

utskottets mening är det av stor vikt att

överväganden redan nu görs av vilka åtgärder som

kan och bör komma i fråga. Utskottet utgår från att

en sådan uppföljning som nu framhållits sker. Något

tillkännagivande till regeringen behövs enligt

utskottets mening inte. Motion 2000/01:Fi12 (yrkande

1) avstyrks därmed.

Gallring

Gällande bestämmelser

Kreditupplysningslagen

Enligt 8 § kreditupplysningslagen får

kreditupplysningar om fysiska personer som inte är

näringsidkare inte innehålla uppgifter om

omständigheter eller förhållanden som är av

betydelse för bedömningen av en persons

vederhäftighet i ekonomiskt hänseende, om tre år

förflutit från utgången av det år då omständigheten

inträffade eller förhållandet upphörde. Uppgifter

som inte får lämnas ut skall efter den angivna tiden

gallras ut ur register som används i

kreditupplysningsverksamhet. Gallring skall göras så

snart det kan ske och i vart fall innan en

upplysning lämnas om den som uppgiften avser.

Dataskyddsdirektivet

I artikel 6.1 e dataskyddsdirektivet sägs bl.a. att

medlemsstaterna skall föreskriva att personuppgifter

förvaras på ett sätt som förhindrar identifiering av

den registrerade under en längre tid än vad som är

nödvändigt för de ändamål för vilka uppgifterna

samlades in eller för vilka de senare behandlades.

Personuppgiftslagen

Vad som föreskrivs i artikel 6.1 e)

dataskyddsdirektivet har genomförts i 9 § första

stycket i) personuppgiftslagen. Enligt denna

bestämmelse får person-uppgifter inte bevaras under

längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till

ändamålen med behandlingen.

Propositionen

Regeringen föreslår att en allmän

gallringsbestämmelse införs i kreditupplysningslagen

som innebär att uppgifter om fysiska personer skall

gallras när det inte längre är nödvändigt att bevara

uppgifterna med hänsyn till ändamålet med registret.

Den nuvarande regeln om att kreditupplysningar om

privatpersoner inte får innehålla uppgifter som är

äldre än tre år föreslås behållas, men ges en något

annorlunda utformning.

Motionen

I motion 2000/01:Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

anförs att tidsperioden efter det att en skuld är

betald tills det att uppgiften stryks ur

kronofogdemyndighets register bör kortas ned. I dag

stryks uppgiften tre år efter det att skulden är

betald för fysiska personer och fem år efter det att

skulden är betald för juridiska personer. Detta bör

ges regeringen till känna (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringens förslag att

införa en allmän gallringsbestämmelse när det gäller

uppgifter om fysiska personer innebär att sådana

uppgifter skall gallras när det inte längre är

nödvändigt att bevara uppgiften för det ändamål som

ett register används. För fysiska personer som inte

är näringsidkare skall en sådan uppgift dock gallras

senast när uppgiften är tre år gammal. Den

föreslagna allmänna gallringsbestämmelsen innebär

således att kreditupplysningsföretagen kan vara

skyldiga att gallra uppgifter om sådana fysiska

personer inom kortare tid än tre år. Vad som anförs

i motion 2000/01:Fi14 (yrkande 3) synes därmed vara

till viss del tillgodosett genom regeringens

förslag.

Regeringens förslag om en allmän gallringsregel i

kreditupplysningslagen gäller också fysiska personer

som är näringsidkare. Förslaget innebär således för

denna grupp en begränsning så till vida att

uppgifter skall gallras när det inte längre är

nödvändigt att bevara uppgifterna med hänsyn till

ändamålet med registret. Någon slutlig tidsgräns för

när uppgifter senast skall gallras finns dock inte

för denna grupp. Detsamma gäller uppgifter om

juridiska personer. Enligt utskottets mening saknas

det anledning att i detta hänseende behandla

uppgifter om fysiska personer som är näringsidkare

och juridiska personer på ett annat sätt än

uppgifter om privatpersoner. Utskottet anser därför

att det, med tillstyrkande av vad som anförs i

motion 2000/01:Fi14 (yrkande 3), bör införas en

generellt gällande treårsregel. Detta bör ges

regeringen till känna.

Den allmänna gallringsbestämmelsen i 8 §

kreditupplysningslagen innebär enligt regeringens

förslag att gallring skall ske när det inte längre

är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till

ändamålet med registret. I skälen för sitt förslag

anför regeringen dock att den allmänna

gallringsbestämmelsen, till skillnad från

gallringsregeln i personuppgiftslagen och

dataskyddsdirektivet, inte bör vara begränsad till

sådana uppgifter som behandlas automatiserat eller

ingår i ett manuellt register som är sökbart utifrån

särskilda kriterier. Regeringen anser att

bestämmelsen i stället bör omfatta alla uppgifter.

Enligt utskottets mening kan regeringens förslag

till lagtext emellertid ge intryck av att

gallringsskyldigheten är begränsad till uppgifter i

registret. Utskottet föreslår därför att ordet

"registret" i 8 § första stycket byts ut mot ordet

"behandlingen".

Information till den registrerade genom

registerbesked

Gällande bestämmelser

Kreditupplysningslagen

Enligt 10 § kreditupplysningslagen har var och en

rätt att mot skälig avgift hos den som bedriver

kreditupplysningsverksamhet få skriftligt besked om

huruvida det i verksamheten finns uppgifter lagrade

om honom och, om det finns sådana uppgifter, vad de

har för innehåll (registerbesked).

Dataskyddsdirektivet

I artiklarna 10 och 11 i dataskyddsdirektivet finns

bestämmelser om information till den registrerade,

såväl då uppgifter har samlats in från denne som

från någon annan. Enligt dessa bestämmelser skall

sådan information innehålla a) uppgift om den

registeransvariges och dennes eventuelle

företrädares identitet, b) ändamålen med den

behandling för vilken uppgifterna är avsedda samt c)

all ytterligare information som är nödvändig för att

tillförsäkra den registrerade en korrekt behandling,

exempelvis information om mottagarna eller de

kategorier som mottar uppgifterna.

Enligt artikel 12 a skall medlemsstaterna

säkerställa att varje registrerad har rätt att från

den registeransvarige utan hinder och med rimliga

tidsintervall samt utan större tidsutdräkt eller

kostnader få bekräftelse på om uppgifter som rör

honom eller henne behandlas eller inte. Information

skall också lämnas om ändamålen med behandlingen, de

berörda uppgiftskategorierna, mottagarna eller till

vilka kategorier av mottagare som uppgifterna lämnas

ut, vilka uppgifter som behandlas och varifrån

uppgifterna kommer.

Personuppgiftslagen m.m.

I 23-26 §§ personuppgiftslagen finns bestämmelser

med motsvarande innehåll som artiklarna 10-12 i

dataskyddsdirektivet.

Datainspektionen får enligt 13 §

personuppgiftsförordningen (1998:1191) i fråga om

automatiserad behandling av personuppgifter meddela

närmare föreskrifter om vilken information som skall

lämnas till den registrerade och hur informationen

skall lämnas.

Propositionen

Regeringen föreslår att bestämmelserna om

registerbesked behålls i kreditupplysningslagen men

anpassas till direktivet och personuppgiftslagen.

Förslaget innebär att informationsskyldigheten ökas.

Fysiska personer skall ha rätt att en gång per år få

ett registerbesked gratis. Vidare skall en begäran

om registerbesked som avser en fysisk person göras

skriftligen och vara egenhändigt undertecknad.

I skälen för sitt förslag anför regeringen att

informationsreglerna utgör en av grundvalarna för

kreditupplysningslagen. Informationsskyldigheten bör

enligt regeringens mening även i fortsättningen

regleras i kreditupplysnings-lagen och inte i

personuppgiftslagen. Regeringen anför att

bestämmelserna i 10 § kreditupplysningslagen dock

bör ändras så att de säkert uppfyller direktivets

krav på informationsskyldighet. Ändringarna bör

göras efter mönster av motsvarande bestämmelser i

personuppgiftslagen. Enligt regeringen bör liksom i

dag juridiska personer ha samma rätt till

registerbesked. Skyldigheten att i registerbesked

ange varifrån uppgifterna har hämtats bör enligt

regeringens mening dock inte heller i fortsättningen

gälla för uppgifter om juridiska personer.

Motionerna

I motion 2000/01:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

anförs att det är uppenbart att felaktigheter

lättare kan upptäckas och rättas om det även i

informationen till en juridisk person anges varifrån

en uppgift hämtats. Detta skulle ge en effektivare

kreditupplysning. Enligt motionärerna bör

kreditupplysningslagen ändras i detta avseende.

Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 3).

I motion 2000/01:Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

anförs att alla som ingår i kronofogdemyndighets

register skall informeras om att så är fallet.

Enligt gällande lag är det endast de som har en

skuld som uppgår till minst 100 kr som erhåller

information om att skuld kvarstår. Detta bör ges

regeringen till känna (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag innebär att skyldigheten att

lämna information i form av registerbesked anpassas

till dataskyddsdirektivet. Gentemot fysiska personer

innebär detta en utökad informationsskyldighet.

Däremot innebär förslagen inte några ändringar när

det gäller juridiska personers rätt till

registerbesked enligt 10 § kreditupplysningslagen.

Gällande bestämmelser innebär dock en ovillkorlig

rätt för var och en att mot skälig avgift få

skriftligt besked huruvida det finns uppgifter

lagrade om vederbörande och, om det finns sådana

uppgifter, vad de har för innehåll. Vad som anförs i

motion 2000/01:Fi14 (yrkande 2) torde enligt

utskottets mening därmed vara tillgodosett genom

gällande regler. Utskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker nämnda motion i aktuell del.

När det gäller vad som anförs i motion Fi12

(yrkande 3) om att också juridiska personer skall ha

rätt att få veta varifrån uppgifter har hämtats,

anser utskottet - från de synpunkter utskottet har

att företräda - att det är tillräckligt att

regeringen nu i enlighet med dataskyddsdirektivets

bestämmelser inför en sådan rätt för fysiska

personer. Motionen avstyrks därför i denna del.

Information till den registrerade i form av

kreditupplysningskopia

Gällande bestämmelser

Kreditupplysningslagen

I 11 § första stycket sägs att, när en

kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut,

skall till den som avses med upplysningen samtidigt

och kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande

om de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen

innehållit och om vem som har begärt upplysningen

(kreditupplysningskopia).

Enligt andra stycket gäller detsamma

kreditupplysning om handelsbolag eller

kommanditbolag.

Dataskyddsdirektivet

I likhet med vad som har redovisats ovan är

innehållet i artiklarna 10 och 11 i

dataskyddsdirektivet av betydelse för vilken

information som skall lämnas till fysiska personer i

kreditupplysningskopia.

Personuppgiftslagen

I personuppgiftslagen har framför allt genom 24 och

25 §§ genomförts de bestämmelser i

dataskyddsdirektivet som är av betydelse för den

information som skall lämnas i samband med

kreditupplysningskopia.

Propositionen

Regeringen föreslår att bestämmelserna om

kreditupplysningskopia behålls i

kreditupplysningslagen, men anpassas till direktivet

och personuppgiftslagen. Förslaget innebär att

informationsskyldigheten ökas.

I propositionen redovisar regeringen sitt förslag

till en utökad informationsskyldighet för

kreditupplysningsföretagen när det gäller

registerbesked och kreditupplysningskopior i ett

sammanhang. Skälen till de föreslagna ändringarna

framgår därför av redovisningen i föregående

avsnitt. När det särskilt gäller rätten till

kreditupplysningskopia anför regeringen att

handelsbolag och kommanditbolag bör liksom i dag ha

samma rätt till kreditupplysningskopia som fysiska

personer har ( jfr prop. 1996/97:65 och bet.

1996/97:FiU23).

Tidigare riksdagsbehandling

Bestämmelserna om skyldighet att lämna

kreditupplysningskopia i 11 § kreditupplysningslagen

ändrades 1997. I enlighet med regeringens förslag

(prop. 1996/97:65) infördes en rätt för alla fysiska

personer - även näringsidkare och därmed jämställda

personer - att få besked om vilka faktiska uppgifter

som lämnats om dem, om vilka omdömen och råd som

lämnats och om vem som begärt kreditupplysningen

(beställaruppgift). På förslag från finansutskottet

beslutade riksdagen att motsvarande rätt skall gälla

också när kreditupplysningsuppgift lämnas om ett

handelsbolag eller kommanditbolag (bet.

1996/97:FiU23 och 27, rskr. 274).

I samband med propositionen behandlades i

riksdagen också motioner som gällde näringsidkares

och juridiska personers rätt till

kreditupplysningskopia och s.k. beställaruppgift.

Finansutskottet konstaterade att regeringen ansåg

att det med hänsyn till integritetsskyddsintressen

inte fanns något behov beträffande juridiska

personer att låta den omfrågade få besked om att en

kreditupplysning lämnats och om innehållet i denna.

Juridiska personer föreslogs inte få någon rätt till

vare sig en kreditupplysningskopia eller en

beställaruppgift. Utskottet anförde att en sådan

ordning skulle medföra ökade kostnader för

kreditupplysningsföretagen. Vidare påpekade

utskottet att det också hade påtalats att en vidgad

plikt var förenad med ytterligare nackdelar; bl.a.

skulle färre kreditupplysningar komma att beställas

och möjligheten att erbjuda kreditupplysningar via

cd-rom begränsas.

Finansutskottet ansåg att det fick förutsättas att

även juridiska personer kan ha ett behov av att få

veta vilka kreditupplysningar som har lämnats om dem

och vem som har beställt uppgifterna. Det kunde för

juridiska personer lika väl som för enskilda

näringsidkare vara viktigt att snabbt kunna rätta

felaktiga eller missvisande uppgifter direkt hos

beställaren. Detta gjorde sig enligt utskottet

särskilt starkt gällande beträffande handelsbolag

och kommanditbolag. Konsekvenserna av en felaktig

kreditupplysning kunde i dessa fall skada inte bara

bolaget utan även ägarna som privatpersoner.

Finansutskottet ansåg att fördelarna för

handelsbolag och kommanditbolag att ha rätt till

kreditupplysningskopia och beställaruppgift var

större än de negativa effekter som kunde uppkomma.

Utskottet avstyrkte därmed en motion, i den del den

inte kunde anses tillgodosedd med det utskottet

förordat, med yrkande om att juridiska personer

skulle ha rätt till kreditupplysningskopia.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att rätten att erhålla

kreditupplysningskopia och s.k. beställaruppgift vid

föregående lagstiftningsärende utvidgades till att

på samma sätt som för privatpersoner också gälla

fysiska personer som är näringsidkare samt

handelsbolag och kommanditbolag. Enligt utskottets

mening har de positiva effekter som en sådan rätt

skulle medföra också för övriga juridiska personer

en sådan tyngd i förhållande till de eventuella

nackdelar som kan uppstå, att en sådan rätt nu bör

införas.

Rättelse

Gällande bestämmelser

Kreditupplysningslagen

Förekommer anledning till misstanke att en uppgift i

kreditupplysning som lämnats under den senaste

tolvmånadersperioden eller i register som används i

kreditupplysningsverksamhet är oriktig eller

missvisande, skall enligt 12 § första stycket

kreditupplysningslagen den som bedriver verksamheten

utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utreda

förhållandet.

Visar uppgiften sig vara oriktig eller

missvisande, skall den enligt andra stycket, om den

förekommer i register, rättas, kompletteras eller

uteslutas ur registret. Har uppgiften tagits in i en

kreditupplysning som lämnats på annat sätt än som

avses i tryckfrihetsförordningen (TF) eller

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), skall rättelse

eller komplettering så snart det kan ske tillställas

var och en som under den senaste

tolvmånadersperioden har fått del av uppgiften. Har

uppgiften under den senaste tolvmånadersperioden

lämnats i periodisk skrift eller i en

kreditupplysningsverksamhet som bedrivs genom

återkommande offentliggöranden enligt YGL, skall

rättelse eller komplettering så snart det kan ske

införas i ett följande nummer av skriften eller

motsvarande form av offentliggörande enligt YGL. Om

uppgiften uppenbarligen saknar betydelse för

bedömningen av vederbörandes vederhäftighet i

ekonomiskt hänseende, gäller dock inte vad som sägs

i andra stycket.

Vidare sägs i tredje stycket att om en fråga om

rättelse eller liknande åtgärd har tagits upp efter

framställning från den som uppgiften avser, skall

denne kostnadsfritt underrättas om huruvida sådan

åtgärd vidtagits.

Dataskyddsdirektivet

Enligt artikel 12 b skall medlemsstaterna

säkerställa att varje registrerad har rätt att från

den registeransvarige i förekommande fall få sådana

uppgifter som inte behandlats i enlighet med

bestämmelserna i direktivet rättade, utplånade eller

blockerade, särskilt om dessa är ofullständiga eller

felaktiga.

Vidare sägs i artikel 12 c att den registrerade har

rätt att få genomfört att en tredje man till vilka

sådana uppgifter utlämnats underrättas om varje

rättelse, utplåning eller blockering som utförts i

enlighet med punkt b), om detta inte visar sig vara

omöjligt eller innebär en oproportionerligt stor

ansträngning.

Personuppgiftslagen

I 28 § personuppgiftslagen finns bestämmelser med

motsvarande innehåll som artikel 12 punkterna b) och

c) i dataskyddsdirektivet.

Propositionen

Regeringen föreslår att bestämmelserna om rättelse

av uppgifter skall omfatta inte endast felaktiga

eller missvisande uppgifter utan även uppgifter som

annars har behandlats i strid med

kreditupplysningslagen.

I skälen för sitt förslag anför regeringen att

bestämmelser om rättelse är så viktiga för

kreditupplysningsverksamhet att de även i

fortsättningen bör finnas i kreditupplysningslagen.

Regeringen konstaterar att bestämmelserna i 12 § i

stort sett uppfyller dataskyddsdirektivets krav. De

bör dock i ett avseende anpassas till direktivet och

personuppgiftslagen. Regeringen påpekar att 12 §

täcker rättelse av felaktiga uppgifter men inte

själva behandlingen av uppgifterna. Bestämmelserna

reglerar sålunda inte frågan om hur en registrerad

skall få en uppgift utplånad som i och för sig är

korrekt men som ändå inte får behandlas enligt

kreditupplysningslagen, t.ex. en uppgift om hälsa,

medlemskap i fackförening eller någon annan uppgift

som över huvud taget inte får behandlas. Enligt

regeringen bör därför bestämmelserna i 12 § ändras

så att de omfattar inte bara oriktiga eller

missvisande uppgifter, utan i likhet med 28 §

personuppgiftslagen även uppgifter som annars har

behandlats i strid med lagen.

Motionen

I motion 2000/01:Fi14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

anförs att regeringens förslag om ändring av 12 §

kreditupplysningslagen är ett steg i rätt riktning,

men inte tillräckligt. Motionärerna påpekar att

skyldigheten att vidta rättelse inte inkluderar

uppgifter som är felaktiga, men som samtidigt av

kreditupplysningsföretagen anses sakna betydelse för

en bedömning av vederbörandes vederhäftighet i

ekonomiskt hänseende. Enligt motionärerna är det den

regi-strerades uppfattning som skall vara avgörande.

Denne har rätt att kräva att alla uppgifter skall

vara riktiga och sanningsenliga. Sålunda bör

samtliga felaktiga uppgifter som tagits in i en

kreditupplysning rättas eller kompletteras och

tillställas alla dem som under den senaste

tolvmånadersperioden fått del av uppgifterna, när

den enskilde så önskar. Motionärerna anför att detta

bör ges regeringen till känna (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att det är av väsentligt

intresse för såväl enskilda som kreditgivare att den

information som förmedlas i kreditupplysningar är

korrekt. Gällande bestämmelser innebär ett krav på

kreditföretagen att, om det finns anledning att

misstänka att en uppgift i kreditupplysning som

lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller

i kreditupplysningsregister är oriktig eller

missvisande, utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder

för att utreda förhållandet. Av förarbetena framgår

att det vid tillämpningen av denna regel är

likgiltigt på vad sätt misstanke om felaktighet osv.

har uppstått (prop. 1973:155 s. 114). Utskottet

konstaterar att gällande bestämmelser således

innebär möjlighet för t.ex. den registrerade att

påkalla en utredning av huruvida en uppgift är

oriktig eller missvisande. Regeringens förslag

innebär att detsamma skall gälla i fråga om uppgift

som misstänks annars ha behandlats i strid med

lagen. Visar sig uppgiften vara oriktig eller

missvisande eller annars ha behandlats i strid med

lagen skall den rättas, kompletteras eller uteslutas

ur registret. Rättelse eller komplettering skall

också tillställas var och en som under den senaste

tolvmånadersperioden har fått del av uppgiften.

Undantaget från skyldigheten att vidta rättelse m.m.

och lämna meddelande om rättelse, vilket regeringen

inte föreslår någon ändring i, tar enligt

förarbetena sikte på identifieringsuppgifter och

liknande (a. prop. s. 114 f.). Utskottet anser att

detta undantag har getts en rimlig utformning och

inte innebär något avkall på kravet att

kreditupplysningarna skall innehålla korrekt

information. Mot denna bakgrund tillstyrker

utskottet regeringens förslag i denna del och

avstyrker motion 2000/01:Fi14 (yrkande 1).

Stockholm den 20 februari 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Per Unckel (m),

Göran Magnusson (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Kenneth

Kvist (v), Ingvar Svensson

(kd), Mats Berglind (s), Inger

René (m), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Kenth Högström

(s), Mats Einarsson (v), Björn

von der Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp),

Åsa Torstensson (c), Helena

Bargholtz (fp), Britt-Marie

Lindkvist (s) och Per-Samuel

Nisser (m).

Avvikande meningar

1. Känsliga uppgifter, m.m.

Åsa Torstensson (c) anser att

konstitutionsutskottets yttrande under rubriken

Känsliga uppgifter, m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottet gör, i enlighet med vad som anförs

motion 2000/01:Fi13, bedömningen att punkt 9 i

ingressen till dataskyddsdirektivet innebär en

möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva förbud

mot behandling av också andra kategorier av

personuppgifter än de som enligt direktivet skall

omfattas av sådant förbud. Enligt utskottets mening

utgör direktivets bestämmelser således inget hinder

mot att behålla det nu gällande förbudet mot

behandling av uppgifter om att någon har varit

föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen eller

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade. För att enskilda människors

integritetsskydd inte skall försvagas bör detta

förbud behållas. Utskottet avstyrker därför, med

bifall till motion 2000/01:Fi13, regeringens förslag

i denna del. Förslaget till ändringar i 6 §

tillstyrks i övrigt.

2. Information till den registrerade

genom registerbesked

Per Unckel, Inger René, Nils Fredrik Aurelius och

Per-Samuel Nisser (alla m) anser att

konstitutionsutskottets yttrande under rubriken

Information till den registrerade genom

registerbesked som på s. 14 börjar med "Regeringens

förslag" och slutar med "aktuell del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att gällande bestämmelser

visserligen innebär en rätt för samtliga

registrerade att mot skälig avgift få s.k.

registerbesked. Regeringens förslag om att utöka

informationsskyldigheten till att omfatta också en

rätt att en gång per år få ett registerbesked gratis

gäller dock endast fysiska personer. Enligt

utskottets mening bör en sådan rätt också omfatta

juridiska personer. Detta bör ges regeringen till

känna. Utskottet tillstyrker således vad som anförs

i motion 2000/01:Fi14 (yrkande 2).

3. Information till den registrerade

genom registerbesked

Helena Bargholtz (fp) anser att

konstitutionsutskottets yttrande under rubriken

Information till den registrerade genom

registerbesked som på s. 14 börjar med "När det"

och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

När det gäller vad som anförs i motion Fi12

(yrkande 3) om att också juridiska personer skall ha

rätt att få veta varifrån uppgifter har hämtats vill

utskottet framhålla att en sådan rätt, förutom att

motverka att felaktiga eller missvisande uppgifter

leder till skada för de registrerade, också skulle

kunna bidra till en mer effektiv

kreditupplysningsverksamhet. Enligt utskottets

mening bör därför juridiska personer också ha en

sådan rätt. Detta bör, med tillstyrkande av nämnda

motion, ges regeringen till känna.

4. Information till den registrerade

i form av kreditupplysningskopia

Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser att

konstitutionsutskottets yttrande under rubriken

Information till den registrerade i form av

kreditupplysningskopia bort ha följande lydelse:

Till skillnad från vad som enligt 9 §

kreditupplysningslagen gäller kreditupplysningar om

privatpersoner, ställer lagen inte upp något krav på

att det skall finnas legitima skäl vid beställning

av kreditupplysningar om näringsidkare. Om rätten

att få kreditupplysningskopia med s.k.

beställaruppgift utsträcks till att gälla samtliga

juridiska personer, finns enligt utskottets mening

en risk för att detta medför att den som har ett

legitimt intresse av att såväl begära

kreditupplysning som att vara anonym i

fortsättningen inte kommer att begära

kreditupplysning. Rätten att erhålla

kreditupplysning med s.k. beställaruppgift bör

därför inte utvidgas i förhållande till vad som

gäller i dag.

Bilaga 4

Finansutskottets offentliga utfrågning

om problem i

kreditupplysningsverksamheten

Tid: Torsdagen den 15 februari 2001 kl. 09.00-11.35

Lokal: Skandiasalen i Neptunus

Inbjudna

Statssekreterare Kristina Rennerstedt,

Justitiedepartementet

Dataråd Hans-Olof Lindblom, Datainspektionen

Avdelningschef Kerstin af Jochnick,

Finansinspektionen

VD Ulla Lundquist, Svenska Bankföreningen

VD Tommy Bisander, UC AB

Bolagsjurist Tomas Jalling, Dun & Bradstreet

Deltagande ledamöter

Jan Bergqvist (s) ordförande

Mats Odell (kd) vice ordförande

Gunnar Hökmark (m)

Bengt Silfverstrand (s)

Lisbet Calner (s)

Lennart Hedquist (m)

Sonia Karlsson (s)

Fredrik Reinfeldt (m)

Carin Lundberg (s)

Per Landgren (kd)

Anna Åkerhielm (m)

Karin Pilsäter (fp)

Hans Hoff (s)

Marie Engström (v)

Protokoll från finansutskottets offentliga

utfrågning om problem i

kreditupplysningsverksamheten den 15 februari 2001

Ordföranden: Då ber jag att få hälsa er alla

välkomna till finansutskottets utfrågning om problem

i kreditupplysningsverksamheten. Särskilt välkomna

säger vi till våra inbjudna gäster som kommer från

Justitiedepartementet, Datainspektionen,

Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen och de

två kreditupplysningsföretagen UC AB och Dun &

Bradstreet.

Ordet upplysning har en positiv och ljus klang,

man jag är inte säker på att alla uppfattar att

ordet kreditupplysning har samma ljusa och positiva

klang. En del kanske t.o.m. upplever det som om det

kan vara något hotfullt och rentav skrämmande. Vi

vet att syftet med kreditupplysning är gott. Det

handlar om att skapa trygghet och säkerhet i

affärslivet och i ekonomiska relationer mellan

människor, men det måste också till omsorg och

hänsynstagande så att kreditupplysningen inte får

orimliga konsekvenser för företag eller enskilda

individer. Det kan handla om konkurser och

personliga tragedier.

I finansutskottet har vi nu påbörjat behandlingen

av regeringens proposition om

kreditupplysningslagen, och dessutom har vi ett

antal motioner som behandlar

kreditupplysningsfrågor. Därför har vi sett det som

naturligt att i samband med det inbjuda ett stort

antal kunniga personer att informera oss om dessa

frågor.

Vi ska ge våra gäster möjlighet att inleda. Jag

hoppas att ni kan göra relativt korta inledningar

under den närmaste timmen, så att vi får tid över

till frågor från ledamöterna. Jag vill be

statssekreterare Kristina Rennerstedt att börja.

Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Tack för det!

Jag är väldigt glad över att få komma hit. När vi

förberedde denna hearing på Justitiedepartementet

konstaterade vi att frågan om kreditupplysning nog

är den fråga på civilrättens område där vi har mest

kontakter med allmänheten. Det är väldigt många som

ringer, och frågan berör väldigt många.

Jag ska försöka hålla mig kort, men jag vill ändå

ge några utgångspunkter för hur vi arbetar, även om

de är välkända. Kreditupplysningslagen är ett

regelverk som innefattar en avvägning mellan två

sinsemellan stridande intressen, nämligen intresset

av att undanröja riskerna för att kreditupplysningar

medför ett otillbörligt intrång i människors

integritet och intresset av att bidra till en väl

fungerande kreditupplysningsverksamhet som i sin tur

är en förutsättning för en väl fungerande

företagsamhet. Det är ingen tvekan om att företagare

har ett legitimt och berättigat intresse av att få

tillgång till sådana uppgifter som gör att det är

möjligt att bedöma risken för att en motpart inte

följer sina skyldigheter. Det är också så att små

företag - det är välkänt - kan hamna i trångmål om

deras kunder inte betalar i tid. Jag vill säga att

en ordentlig kreditprövning också är till fördel för

den enskilde konsumenten, som genom en sådan

ordentlig kreditprövning kan hindras att

överskuldsätta sig. Men för lagstiftaren gäller det

att balansera intresset av en ordentlig

kreditprövning mot integritetsintresset.

Den proposition som jag inte ska tala om nu, men

som behandlas av finansutskottet, handlar om att man

stärker eller i vart fall förtydligar den enskildes

integritetsskydd. Jag vill nämna det som jag vill

framhålla som viktigt i den nya lagstiftningen. Man

pekar på och förtydligar att uppgifterna i

kreditupplysningsverksamhet ska vara adekvata,

relevanta och nödvändiga.

Sedan finns det också ett förslag som har

diskuterats som kan sägas gå i motsatt riktning,

även om vi argumenterar för att det inte är så. Det

gäller att man ska få lämna uppgifter om att någon

har varit föremål för vård enligt socialtjänsten,

men det tänkte jag inte gå in på nu. Jag har utgått

från att dagens diskussion inte handlar om det.

De frågor som inte behandlas i propositionen är de

frågor som ofta diskuteras och som handlar om

enstaka eller smärre betalningsförsummelser. Den

kritik som vi får höra, och det som människor ofta

ringer till oss om, går ut på att enstaka

försummelser som gäller små belopp leder till

betalningsanmärkningar. Frågan om hur man reglerar

det är frågan om hur man balanserar dessa motstående

intressen mot varandra. Den lagstiftning vi har i

dag vilar på bilden av att det är av intresse för en

kreditgivare att också få veta om en företagare

eller en person gör sig skyldig till upprepade

betalningsförseelser, även om de är små. Jag

sammanfattar detta.

När det gäller enstaka betalningsförsummelser har

regeringen lagt fram ett förslag via

Finansdepartementet som går ut på att man ska kunna

stärka sekretesskyddet, dvs. att en enstaka

betalningsförsummelse där gäldenären gör rätt för

sig innan ärendet har gått till utslag inte ska

behöva registreras.

När det gäller frågan om smärre

betalningsförsummelser har vi kommit till den

uppfattningen att den balans som vi i dag har i

lagstiftningen är rimlig. Där har vi heller inga

planer på att göra några förändringar.

När det gäller några frågor som vi har uppe till

behandling i departementet kan jag säga att en fråga

som gäller skuldsanering har diskuterats mycket. Det

är frågan om hur länge en uppgift om skuldsanering

ska stå kvar i ett kreditupplysningsregister. I dag

står en sådan uppgift kvar, som ni säkert vet, i tre

år efter det att saneringen har avslutats. Det är en

fråga som många människor har vänt sig till oss om,

och vi kommer att fundera över om det finns skäl att

modifiera det. Det kommer att komma en

departementspromemoria från Justitiedepartementet

som också kommer att behandla andra frågor som har

med skuldsanering att göra.

En annan fråga som har föranlett många

diskussioner är frågan om de problem som är förenade

med att kreditupplysningar om näringsidkare får

innehålla uppgifter som är förenade med en viss

osäkerhet, t.ex. ansökningar om

betalningsförelägganden. När det gäller

privatpersoner är det inte något problem, för där är

det så att skulden ska ha slagits fast genom en dom

eller genom ett utslag. När det gäller

privatpersoner får en uppgift om att en ansökan om

betalningsföreläggande har gjorts inte lämnas ut,

men när det gäller företagssektorn har man ansett

att man får acceptera att kreditupplysningar

innehåller upplysningar som är förenade med viss

osäkerhet.

Det här kan leda till problem. Vi vet bl.a. att

det finns personer som ägnar sig åt

annonsbedrägerier och som utgår från just det

faktumet att folk är så bekymrade över eller rädda

för att hamna i kreditupplysningsregister att de

betalar en räkning trots att de är fullt medvetna om

att kravet är oseriöst. Den frågan kommer vi att ta

upp i departementspromemorian om skuldsanering, som

jag sade. Det finns olika sätt att lösa det. Ni har

sett att Riksskatteverket har tagit upp frågan i

sitt remissvar. De har föreslagit att man skulle

införa regler om att ansökningar om

betalningsförelägganden mot företag skulle få

förmedlas bara om det hade kommit in minst tre

ansökningar under de senaste tolv månaderna. Det är

ett sätt, men vi ska fundera också över om det finns

andra sätt.

En fråga som också kan komma att aktualiseras i

framtiden gäller kreditupplysningar på cd-romskivor

och de risker från integritetssynpunkt som det kan

innebära. Det är ingen tvekan om att cd-romskivor

innehåller en stor mängd information om personer,

och de ger helt andra praktiska möjligheter än de

kataloger som har använts. Skivorna rymmer väldigt

mycket mer information utan att de är vare sig svåra

att distribuera eller dyra att köpa. Dessutom är en

cd-romskiva mycket lätt att söka på, och den är mer

användarvänlig. Vad vi funderar över är om det inte

för framtiden finns ett behov av att se över vad den

nya tekniken innebär för integritetsskyddet på

kreditupplysningsområdet. Det kanske finns skäl att

överväga om det finns behov att stärka skyddet för

den enskilde.

Som vi har sett det är det allmänt så att

kreditupplysningsverksamheten fungerar bra, men det

finns några problem som vi har pekat på och som vi

vill fundera vidare över. Det är klart att denna

lagstiftning, som jag inledde med, är en avvägning

mellan två motstående intressen. Den vilar på en

kompromiss. Var balanspunkten ska ligga kan man

säkert överväga från tid till annan.

Med det tänkte jag låta mig nöja. Jag har med mig

Göran Lambertz, som är rättschef på

Justitiedepartementet och kan svara på alla frågor

som är mera tekniska och intressanta.

Ordföranden: Tack för denna inledning. Hans-Olof

Lindblom är dataråd från Datainspektionen. Varsågod!

Dataråd Hans-Olof Lindblom: Herr ordförande!

Utskottsledamöter! I slutet av förra sommaren skrevs

det en hel del i massmedierna om att det förekommer

många fel i kreditupplysningsföretagens register och

att dessa företag vägrar att rätta uppgifter. Det

handlade då framför allt om uppgifter som

kreditupplysningsföretagen får från de register som

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna

ansvarar för.

Datainspektionen inledde under förra året ett

inspektionsprojekt tillsammans med

Finansinspektionen som tar sikte just på dessa

frågor. Detta projekt undersöker i vilken

utsträckning det finns oriktiga eller missvisande

uppgifter i kreditupplysningsregistren och hur

kreditupplysningsuppgifter används av kreditgivarna.

Dessa inspektioner har varit väldigt omfattande. En

rapport beräknas bli klar under våren 2001.

Som alla här känner till samlar

kreditupplysningsföretagen in uppgifter om företags

ekonomiska förhållanden och om enskilda personers

både personliga och ekonomiska förhållanden. En

väsentlig del av den informationen hämtas från

offentliga källor och register. Det innebär att en

mängd uppgifter om bl.a. fysiska personer med eller

utan anknytning till näringsverksamhet behandlas och

sprids ut i samhället. Ett förhållande som gäller i

dag är att alla personer över 15 år finns

registrerade hos de största

kreditupplysningsföretagen, och det oavsett om de

har någon betalningsanmärkning eller inte.

Denna lagstiftning är främst en

integritetsskyddslagstiftning, men lagen ska också

bidra till en effektivt fungerande

kreditupplysningsverksamhet. Det är precis som

Kristina Rennerstedt säger om den balans som måste

finnas mellan integriteten och effektiviteten i

denna verksamhet. Det är just den balansen som

Datainspektionen försöker sträva efter. Det är inte

alltid en lätt uppgift, särskilt som

kreditupplysningsverksamhet handlar om att lämna

underlag för bedömning av så känsliga saker som just

enskilda människors betalningsförmåga.

Som huvudregel får sådan verksamhet i dag - som

alla här känner till - bedrivas endast efter

särskilt tillstånd av just Datainspektionen. Det

finns för närvarande omkring 20 företag som har ett

sådant tillstånd, men marknaden domineras av ett

mindre antal stora företag som också är

representerade här. Alla företag på detta område har

haft inspektionsbesök av Datainspektionen under

förra året.

Sedan tänkte jag tala lite om våra erfarenheter

från denna tillsynsverksamhet just med tanke på vad

denna offentliga hearing ska handla om, dvs. problem

i kreditupplysningsverksamheten. Jag har övergår nu

till några av Datainspektionens erfarenheter från

tillsynsverksamheten.

Klagomålen på kreditupplysningsverksamheten har

ökat med drygt 40 % sedan början av 1990-talet. När

det gäller framförda klagomål har vi en statistik

som säger att antalet under förra året uppgick till

125. Jag kan säga att Hans Kärnlöf, som också är med

från Datainspektionen, har lite närmare uppgifter om

denna statistik om någon är intresserad. I många

fall leder dessa klagomål till att Datainspektionen

inleder en närmare tillsyn.

Vad handlar då klagomålen om?

Legitimt behov kan man säga är en rubrik. En

bestämmelse i kreditupplysningslagen är, som alla

känner till, att kreditupplysningar om

privatpersoner bara får lämnas ut om beställaren -

den som begär upplysningen - har ett legitimt behov

av upplysningen. Det ska föreligga eller förberedas

ett affärsavtal eller ett hyresavtal som gör det

nödvändigt att göra en riskbedömning av ekonomisk

art. Att ta en kreditupplysning på sin granne av ren

nyfikenhet är däremot inte ett legitimt behov i

lagens mening. Just påståendet att kreditupplysning

har tagits utan ett legitimt behov är ett av våra

vanligaste klagomål.

Om vår utredning av klagomålet visar att det

saknats ett legitimt behov kräver vi att

kreditupplysningsföretaget går igenom gällande

regler med sin kund. Vanligtvis sker

kreditupplysningsverksamhet online, så den som

lämnar ut uppgifterna har ingen direkt möjlighet att

kontrollera legitimiteten. Det är beställaren som

själv ska se till att följa reglerna. I dessa fall

blir det ofta så att vi säger till företaget att det

måste gå igenom reglerna med dem som de

tillhandahåller kreditupplysningarna för.

Varje gång det begärs en kreditupplysning på en

person registrerar kreditupplysningsföretaget

dessutom detta som en s.k. omfrågeuppgift. Därför

ser vi till att kreditupplysningsföretaget genast

stryker denna "omfrågning", eftersom den var inte

korrekt från början.

Bestämmelserna om legitimt behov gäller inte för

företagsupplysningar, dvs. upplysningar om juridiska

personer och upplysningar om fysiska personer i

egenskap av näringsidkare eller som är

näringsanknutna. Det förekommer även klagomål om att

företagsupplysning har tagits på någon som inte

anser sig vara näringsidkare eller näringsanknuten.

En annan typ av klagomål gäller själva

betalningsanmärkningarna. En stor del av svenska

folkets betalningsanmärkningar gäller skatter och

avgifter som olika myndigheter låtit restföra hos

kronofogdemyndigheterna i det s.k.

utsökningsregistret, som många insatta kallar REX.

Häri ingår även restföring av mindre belopp,

exempelvis felparkeringsavgifter och TV-avgifter. En

kategori av klagomål som vi har hos Datainspektionen

gäller just att betalningsanmärkningar på några

hundra kronor stoppar en kreditansökan. Inspektionen

kan inte göra något åt att kreditföretaget inte vill

ge kunden ett lån, men om det görs gällande att

uppgifterna i kreditupplysningen är direkt

missvisande eller felaktiga kan det bli fråga om att

vi tittar lite närmare på detta och att vi då öppnar

tillsyn. Några av just dessa frågor är med i det

pågående projekt som Datainspektionen har

tillsammans med Finansinspektionen. Hur är det med

detta? Innehåller kreditupplysningsregistren en

massa felaktiga och missvisande uppgifter, eller hur

ligger det till?

Ibland klagas det också på att

betalningsanmärkningar finns kvar i

kreditupplysningsregistren trots att skulden är

betald. Det är inget fel att uppgiften finns kvar

men klagomålen tyder på att det upplevs som fel.

Jag nämnde tidigare omfrågningsuppgifter. Varje

begäran om kreditupplysning registreras ju av

kreditupplysningsföretaget, och de s.k.

omfrågningsuppgifterna redovisas. En del klagomål

handlar just om att omfrågningsuppgifter används som

kreditupplysningsinformation. Vad vi får höra då

visar att det ibland upplevs som en missvisande

uppgift.

Gallringsreglerna i den nuvarande

kreditupplysningslagen säger att uppgiften om att

privatpersoners ekonomiska förhållanden ska gallras

ut ur kreditupplysningsregistren senast tre år efter

utgången av det år då en betalningsanmärkning

noterats. Det innebär att gallringen kan ske vid

årsskiften och att den tid betalningsanmärkning får

finnas kvar i ett kreditupplysningsregister i

praktiken kan variera från tre år och upp till

närmare fyra år. Vi har en del klagomål som rör

detta. Det visar att det upplevs som orättvist att

en betalningsanmärkning som noterats i december tas

bort efter tre år, medan en anmärkning som noterats

i januari tas bort först efter nästan fyra år.

Sedan har vi - det nämnde Kristina Rennerstedt -

det som regeringen avser att titta närmare på. Det

är förhållandet mellan kreditupplysningslagens

bestämmelser och bestämmelserna i

tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen. Den 1 januari 1999

utökade man yttrandefrihetsgrundlagens

tillämpningsområde till att omfatta även tekniska

upptagningar, t.ex. cd-romskivor som är avsedda för

spridning till allmänheten. En bok med exempelvis

kreditupplysningsinformation som ges ut endast i

form av en cd-romskiva omfattas sålunda sedan

årsskiftet 1999 av denna grundlagsreglering under de

förutsättningar som närmare anges i dessa

bestämmelser vad gäller spridningsvillkor och

liknande. Detta har bl.a. inneburit att

Datainspektionen har ansett sig förhindrad att

meddela villkor om användning av

kreditupplysningsuppgifter som tillhandahålls via

cd-romskivor. Avgränsning mellan

kreditupplysningslagen och den grundlagsskyddade

tryck- och yttrandefriheten är komplicerad och kan

som vi ser det få ökad aktualitet genom ny IT-

användning.

Jag vill informera om att Datainspektionens

styrelse under mars månad ska ta ställning till ett

ärende där ett kreditupplysningsföretag lämnar ut

kreditupplysningar till en sluten användarkrets via

Internet. Detta företag gör gällande att det är

fråga om ett offentliggörande av kreditupplysningar

som faller under grundlagsskyddet i YGL, dvs.

yttrandefrihetsgrundlagen. En viktig sak i

kreditupplysningslagens skyddsbestämmelser är att

man lämnar en omfrågningskopia, dvs. en s.k.

kreditupplysningskopia så fort man har lämnat en

kreditupplysning. Några sådana omfrågningskopior

till de omfrågade lämnas inte när det gäller detta

företags tillhandahållande via Internet, och i

informationen till kunder anges att det inte behövs

något legitimt behov för att ställa en fråga.

Datainspektionen har förstått att även andra

kreditupplysningsföretag av konkurrenshänsyn kan

komma att agera på samma sätt som detta företag om

det visar sig att tillvägagångssättet inte omfattas

av kreditupplysningslagens skyddsregler.

Detta är ett icke avgjort ärende hos

Datainspektionen. Som jag sade ska Datainspektionens

styrelse pröva detta under mars månad.

Tack så mycket!

Ordföranden: Tack! Kerstin af Jochnick är

avdelningschef på Finansinspektionen. Varsågod!

Avdelningschef Kerstin af Jochnick: Tack för det.

Jag har några bilder som jag tänkte visa. Vi har

delat ut papperskopior.

Kreditupplysningar är en viktig del i den

verksamhet som de institut bedriver som står under

vår tillsyn. Finansinspektionen har inget ansvar för

uppföljningen av kreditupplysningslagen, men mot

bakgrund av den diskussion som fanns i pressen under

sommaren år 2000 tyckte vi att det fanns skäl att

initiera denna utredning tillsammans med

Datainspektionen och titta närmare på huruvida

uppgifter i register från de institut som står under

vår tillsyn är korrekta. Vi vill också veta hur

banker och andra kreditinstitut använder sig av

dessa uppgifter.

Jag visar den första bilden över målen för

Finansinspektionen just för att relatera varför vi

tycker att det är en viktig fråga. Vår uppgift är ju

att värna om stabiliteten i det finansiella systemet

och att se till att det fungerar effektivt och att

vi har ett gott konsumentskydd. I det första målet

om stabilitet ligger just att se till att de

enskilda företagen kan bedöma sina risker på ett

korrekt sätt och att man har tillräckligt med

kapital som står i relation till de risker som man

tar på sig. Det är just i bedömningen av riskerna

som korrekta kreditupplysningar är så viktiga.

Den andra delen i vårt uppdrag gäller

konsumentskyddet. Finansinspektionen handlägger inte

enskilda kund- eller konsumentärenden, men vi tycker

att det är viktigt att det finns en övergripande

policy för kundfrågor i våra institut. Som Kristina

Rennerstedt nämnde är det en svår avvägning mellan

institutens behov av uppgifter i kreditprövningen

och värnandet om den personliga integriteten.

När det gäller konsumentskyddet är det oerhört

viktigt att kunden känner att det är rätt

information som instituten använder sig av och att

kunden får god information om detta.

Jag börjar med den första delen -

kreditupplysningar. De kreditupplysningar som banker

och andra kreditinstitut använder sig av används på

många olika sätt i deras verksamhet. De används i

själva kreditprövningen som en mycket viktig del.

Det finns ett krav i bankrörelselagen att banken

måste se till att kunden har en god

återbetalningsförmåga innan man fattar beslut om att

lämna krediten. I det ligger att man ska se till att

kunden har ekonomiska förutsättningar. Om kunden

skulle ha många betalningsanmärkningar innebär det

att kunden kanske inte uppvisar en betalningsvilja

när det gäller att betala igen krediter. Det måste

också vägas in i ett beslut om kredit.

När det gäller prissättning av kredit är det så

här: Ju högre kreditrisk en kund har, desto högre

blir räntan. I det sammanhanget är det också väldigt

viktigt att banken har en god insikt i vilken risk

man tar på sig när man lämnar krediter.

Det sista vi talar om är kapitalallokering. Vi har

någonting som kallas kapitaltäckningsregler, och

bankerna måste avsätta ett visst kapital i

förhållande till de risker man tar. Det är samma sak

här. De beror på hur risken ser ut och hur stor den

är. Ju högre risk, desto mer kapital måste man

avsätta för det området.

Här kan man se att detta är av godo både för

banken och för kunden. Ju bättre information - ju

mer relevant, korrekt och jämförbar information -

som banken har vid kreditgivningstillfället, desto

bättre både för banken och kunden. Det finns kunder

som kanske inte bör ha krediter, och då är det bra

att banken har tillräckligt med information vid

kreditprövningstillfället för att kunna avgöra

detta.

Jag vill här också nämna att det sannolikt kommer

nya kapitalteckningsregler. Baselkommittén för

banktillsyn presenterade förslag om nya regler under

januari månad, och kommissionen har samtidigt

presenterat ett motsvarande förslag.

De beräknas kunna vara införda inom EU under år

2004, så det ligger långt fram i tiden. De nya

reglerna är mer riskkänsliga, och tanken är att de

mer skall ta större hänsyn till de risker som

institutet tar på sig. Det kräver å andra sidan att

institutet kan bedöma och riskklassa de enskilda

riskerna betydligt bättre än vad man i dagsläget kan

göra. I det sammanhanget kommer kreditupplysningar

av den typ som svenska kreditupplysningsföretag i

dag kan lämna att ha en stor betydelse.

När det sedan gäller konsumentskyddet är det ju ur

vår aspekt viktigt att se till att den information

om kunder som bankerna använder är korrekt och att

man inte brukar informationen på ett felaktigt sätt.

Vi tror också att det kanske är viktigt att man

förbättrar informationen till kunderna. Det råder i

dagsläget okunnighet på marknaden om vad en

betalningsanmärkning och en anmälan om

betalningsinställelse eller betalningsförsummelse

är. Därvidlag tror jag att man kan göra

förbättringar.

Den andra punkt som vi har tagit upp är att kunder

bör ha tillgång till vissa bastjänster. Bankerna har

ju monopol på bankinlåning, och därmed är man

skyldig att hålla ett inlåningskonto för en kund.

Med den utveckling mot hög transaktionsintensitet

som äger rum i vårt samhälle kan man fråga sig om

det för normalkunden räcker med att ha ett

inlåningskonto. Kanske behöver han också ha vissa

andra tjänster för att fungera normalt i vårt

samhälle. Jag återkommer till det.

I den utredning som vi bedriver tillsammans med

Datainspektionen har vi uppmärksammat några

frågeställningar som jag här vill redovisa men som

vi inte har kommit till punkt med. Hans-Olof

Lindblom nämnde tidigare att vi hoppas kunna

presentera en rapport under mars månad. Den första

frågan gäller Datainspektionen. En kärnfråga i det

här arbetet är om informationsunderlaget i

personupplysningar är korrekta och relevanta.

Bör begreppet betalningsanmärkning definieras

tydligare? Det finns definierat i lagstiftning, men

vi har haft en enkät ute bland institut och

konsumentvägledare, och vi har förstått att det inte

är allmänt känt. Man vet inte alltid riktigt vad som

ingår i detta begrepp. Det finns också andra begrepp

som är relaterade till kreditupplysningar som man

kanske bör fundera över.

Jag kommer tillbaka till frågan om

transaktionskonto och betaltjänster. Bankerna är

skyldiga att tillhandahålla ett inlåningskonto. Det

finns andra länder i Europa där de också har en

lagstad skyldighet att tillhandahålla

transaktionskonto med vissa betalningstjänster. Man

kan överväga huruvida bankerna borde tillhandahålla

sådana tjänster som är ganska riskfria för banken,

t.ex. gireringstjänsten.

Den fjärde punkt som jag vill nämna - den har

tidigare tagits upp av Kristina Rennerstedt - gäller

skuldsaneringslagen. Man är registrerad under den

femårsperiod som man har en skuldsaneringsplan, och

därefter ska man enligt kreditupplysningslagen

finnas kvar i de här registren under ytterligare

tre år. Man kan fundera över om det verkligen är

rimligt att man ska vara registrerad under så lång

tid.

Vad gäller skuldsaneringslagen har Konsumentverket

under år 2000 givit ut rapporten Omprövning av

skuldsaneringsbeslut. I den rapporten redovisas att

de personer som har blivit föremål för skuldsanering

ofta har svårt att få tillgång till

gireringstjänster. Vi tycker att man kanske borde

överväga att i samband med att det görs en

skuldsaneringsplan för en person också se till att

kunden har möjlighet att göra gireringar för att

betala sina räkningar på ett effektivt och billigt

sätt. Det bör hjälpa dessa kunder.

Ordföranden: Tack så mycket. Därefter går ordet till

Tommy Bisander som är VD för UC AB.

Direktör Tommy Bisander: Jag tackar för att vi har

fått komma hit. Jag vill inledningsvis säga en sak

för att undvika missförstånd. Man berörde här

tidigare kreditupplysningsföretag som lämnar ut

upplysningar via Internet vid sidan av

kreditupplysningslagen. Inget av de företag som är

företrädda här beter sig på det sättet.

Jag ska ägna mina tio minuter framför allt åt att

beskriva den roll som jag tycker att ett

kreditupplysningsföretag ska spela. Jag ska lite

grann beröra vad vi menar med relevant information i

kreditupplysningssammanhang - vad någon kallade

adekvat information - och även beröra de

konsekvenser som kan uppstå om vi inte längre får

tillgång till den information som vi anser vara

relevant.

Som vi ser det ska ett kreditupplysningsföretag

framför allt hjälpa en kreditgivare att fatta lite

säkrare kreditbeslut. Det är väl i och för sig en

självklarhet att det inte är vi som fattar

kreditbesluten och att det inte heller är

kreditupplysningsföretagen som i slutändan värderar

den information som vi själva tillhandhåller. Det

gör alltid kreditgivaren.

Frågan om säkrare kreditbeslut kan illustreras på

det här sättet.

När jag som kreditgivare lämnar en kredit gör jag

det naturligtvis i förhoppningen om att göra en god

affär och tjäna pengar på krediten. Det kan gälla

att sälja en vara där krediten är en förutsättning

för genomförandet av affären. Man kan också säga att

kredittagaren räknar med att göra någon form av

vinst. Han kan få en kredit som möjliggör köpet av

bostadsrätten eller drömkåken.

Men om jag beviljar krediten löper jag också en

risk att förlora hela eller delar av denna, att göra

en kreditförlust. På motsvarande sätt löper jag som

kredittagare en risk för överskuldsättning och

skuldsanering, att tvingas leva på existensminimum

och allt annat elände som det innebär att man inte

kan fullfölja ett åtagande.

Om jag å andra sidan som kreditgivare avslår en

kredit gör jag det naturligtvis på grundval av en

riskbedömning. Jag bedömer att risken att göra en

dålig affär är för hög. Samtidigt löper jag

naturligtvis också risken att missa en bra affär.

Jag agerar ju för att göra affärer och tjäna pengar.

Man kan säga att det finns bara ett sätt att undvika

kreditförluster, och det är att inte lämna kredit,

och bara ett sätt att undvika att missa en affär,

nämligen att lämna kredit till alla. De två fel som

vi ska hjälpa en kreditgivare att undvika är som

kommunicerande kärl. Om jag stramar åt min

kreditgivning för att minska förlusterna kommer jag

också att missa alltfler affärer och vice versa.

Det är också så att kostnaden för en kreditförlust

är många gånger högre än kostnaden för att missa en

bra affär, om jag inte har enorma marginaler. Som

regel är kreditförlusten betydligt större. Det

innebär att en kreditgivare faktiskt kan bete sig

rationellt om han säger nej till ett antal affärer,

om han därmed är förvissad om att undvika en enda

kreditförlust. Detta kan möjligtvis också i

slutändan återspegla en kredittagares intresse. Jag

tror att det elände som följer av att man inte kan

följa upp ett åtagande som regel är betydligt större

än lyckan av att få en kredit.

Vad vi gör för att försöka minska felen hos

kreditgivarna är framför allt att lämna information

som ska vara korrekt, aktuell och relevant. Jag

återkommer senare till vad vi menar med relevant

information. En kreditgivare har ofta tillgång även

till annan information. Det kan var information som

den kreditsökande själv har lämnat i ansökan eller

tidigare erfarenhet från kredittagaren. Man kan väl

rent schablonmässigt säga att ju större krediten är

och ju mer professionell kreditgivaren är, desto mer

information har man tillgång till och desto mer

omfattande blir analysen.

Det är inte bara genom att lämna information som

vi kan hjälpa kreditgivarna, utan vi kan också

hjälpa till vid riskbedömningen - värdera och lägga

samman information eller försöka komma fram till

sannolikheten för att den här personen kommer att

kunna återbetala lånet eller för att företaget

kommer på obestånd. För detta använder vi statistisk

analys och statistiskt modellbygge. UC har ett

tiotal personer som enbart arbetar med detta.

Vi kan övergå till att se på vad som är relevant

information. Med relevant information menar vi

information som kan förutskicka risken eller

avsaknaden av risk att en person får

betalningsproblem. Bägge staplarna visar läget i

vissa situationer vid ingången av år 2000. Den blå

stapeln visar de personer som då hade den lägsta

inkomsten, och den grå stapeln visar på motsvarande

sätt de 10 % som hade den högsta inkomsten. Höjden

på stapeln anger hur stor andel av de här personerna

som fick betalningsanmärkning under år 2000. Det är

alltså ett tecken på prognosvärdet. Indexet visar

rikssnittet 100.

Vi kan av bilden se att personer med låg inkomst

löper en nästan dubbelt så stor risk som

riksgenomsnittet att drabbas av

betalningsanmärkningar. Personer med höga inkomster

löper bara en tredjedel av riksgenomsnittets risk.

Skillnaden är 6:1. Det innebär föga förvånansvärt

att inkomsten är en relevant uppgift i samband med

kreditbedömningar. Den kan förutskicka en persons

framtida betalningsproblem.

Inkomstdelen är här densamma som tidigare. Vi kan

nu i stället titta på betalningsanmärkningar på

lägre belopp. Definitionen av dessa gäller personer

som enbart har betalningsanmärkningar under 500 kr.

Uppgifterna gäller fortfarande ingången av år 2000.

Vi kan se att de personer som vid ingången av år

2000 enbart hade anmärkningar under 500 kr under år

2000 drabbades av ytterligare betalningsanmärkningar

nästan tre gånger så ofta som riksgenomsnittet.

Detta är den ena intressanta observationen. Den

andra gäller den gröna stapeln, som anger sådana som

helt saknar betalningsanmärkningar. För dem är

risken bara en fjärdedel av riksgenomsnittet.

Skillnaden mellan den röda och den gröna stapeln

uppgår till 10:1. Det är ganska uppenbart att

anmärkningar på lägre belopp är en relevant uppgift

i kreditupplysningssammanhang. Det kan faktiskt

hävdas att den är betydligt mer relevant än

inkomsten.

I motioner och i debatten i massmedier diskuteras

möjligheten att begränsa den information som vi kan

tillhandahålla. Det blir naturligtvis så att om det

införs begränsningar på relevant information, kommer

personer som i dag inte får kredit att få kredit. En

del kommer att klara av att återbetala krediten,

medan andra inte kommer att göra det - de kommer att

överskuldsätta sig.

Det andra som det här kommer att medföra är att

andra personer som i dag faktiskt får kredit i

framtiden inte kommer att få det. Det beror på att

uppgifter om betalningsanmärkningar säger någonting

om risken med de personer som har anmärkningar. De

säger faktiskt också någonting om risken med dem som

saknar anmärkningar. Tar vi bort den här

informationen kommer vi inte att kunna identifiera

vare sig de goda eller de dåliga riskerna i samma

omfattning som i dag, och det kommer att innebära

att vissa personer inte får krediter. Eftersom

kreditförlusterna kommer att öka innebär detta också

en ökad restriktivitet från kreditgivarna, vilket

också kommer att innebära att man kommer att säga

nej till krediter som man inte säger nej till i dag.

Man ska veta att detta också kommer att medföra

att våra kreditgivare, våra kunder och leverantörer

i större utsträckning än i dag kommer att vända sig

direkt till de offentliga registren. Enligt en

uppgift som jag har sett men inte kan bekräfta

lämnar man från kronofogdarna ut över en miljon

upplysningar. Det är upplysningar som går helt vid

sidan av de skyddsregler som finns i

kreditupplysningslagen, utan att det krävs något

legitimt skäl, utan att någon vet att man tittar i

registren och utan att en missvisande uppgift ens

behöver korrigeras.

Vi kan inte säga att en betalningsanmärkning i

alla lägen återspeglar betalningsovilja eller

betalningsoförmåga. Det är klart att det finns

betalningsanmärkningar som har kommit till stånd

oförskyllt såtillvida att man inte har betalat sin

skatt i tid. Fortfarande är förfallodagen

intressant. Samtidigt bör man för det första skilja

mellan olika typer av betalningsanmärkningar. Vi kan

se på hur ett vanligt företag som man är skyldigt

pengar måste bete sig. När förfallodagen, sista

dagen för betalning, har passerats skickar företaget

ut en påminnelse, som regel åtföljd av ytterligare

en påminnelse. Om det därefter inte har fått betalt

lämnas ärendet till ett inkassoföretag, som skickar

ut ett inkassokrav. Om det fortfarande inte blir

någon reaktion från personen i fråga går ärendet

över till kronofogden, som delger denne detta.

Personen har då möjlighet att bestrida att

fordringen är korrekt. Underlåter personen det

registreras en betalningsanmärkning.

Att det här skulle vara fråga om slarv har jag

väldigt svårt att förstå. Däremot förhåller det sig

något annorlunda när det gäller myndigheters

restföring av en skatt. Där räcker det ibland med en

eller två påminnelser för att en skatt ska

restföras, och de påminnelserna är inte alltid

utformade på det mest pedagogiska sättet. Vi menar

att om man ska komma åt det här problemet och

försöka urskilja de betalningsanmärkningar som

kanske inte återspeglar betalningsovilja och

betalningsoförmåga, bör man förbättra

påminnelserutinerna hos myndigheterna.

Ordföranden: Tack! Sista inledningen går till Ulla

Lundquist som är vd för Svenska Bankföreningen.

Direktör Ulla Lundquist: Bankernas

utlåningsverksamhet styrs av den lagstiftning som

riksdag och regering har beslutat om. Denna

lagstiftning har tillkommit för att skydda både

kredittagaren och kreditgivaren. Jag skulle vilja

illustrera hur omfattande krav som ställs på

bankerna i detta hänseende genom att visa några

overheadbilder.

Det finns bestämmelser dels i bankrörelselagen,

dels i konsumentkreditlagen, och Finansinspektionen

har utfärdat allmänna råd om krediter i

konsumentförhållanden. Vid kreditgivning ställs krav

på att bankerna gör en allsidig kreditprövning. Det

ska då hämtas in en kreditupplysning från UC eller

något annat kreditupplysningsföretag. Man ska se att

det finns en återbetalningsförmåga, och det ska

ställas säkerheter. Banken ska beakta risk för

överskuldsättning.

Den styrande bestämmelsen i bankrörelselagen är 2

kap. 13 §. Enligt den får en kredit beviljas endast

om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra

låneförbindelsen. Det innebär att det ska finnas en

dokumenterad återbetalningsförmåga. Dessutom krävs

det i normalfallet säkerhet i form av lös eller fast

egendom eller borgen. Man kan avstå från säkerhet i

de fall där det inte behövs, och det är när det är

fråga om krediter till staten, någon känd företagare

eller mindre masskrediter.

I konsumentkreditlagen finns det krav på att

näringsidkaren i sin kreditgivning ska iaktta god

kreditgivningssed och ta hänsyn till konsumentens

intressen. Finansinspektionens allmänna råd,

slutligen, utgår från att det är angeläget att

privatpersoner inte skuldsätter sig på ett sätt som

är alltför långtgående med hänsyn till inkomster och

övriga ekonomiska förhållanden. Bankerna förutsätts

ha en kreditinstruktion tillgänglig för

verksamheten. I den sägs att man vid kreditgivningen

ska beakta att kreditprövning ska göras även om

säkerheter ställs, att den ska syfta till att

uppskatta kredittagarens framtida betalningsförmåga,

grundat på skriftligt underlag eller uppgifter i

datamedier. En sedvanlig kreditupplysning från UC

ska alltid inhämtas, och en bedömning ska göras av

sökandens återbetalningsförmåga utifrån inkomster,

tillgångar, utgifter och skuldförhållanden. Man ska

också väga in borgensåtaganden.

Det är alltså en ganska omfattande reglering som

styr verksamheten. Bankerna måste vara oerhört

noggranna i sin kreditbedömning, eftersom det till

stor del är insättarnas medel som man handskas med.

Bankkrisen gav faktiskt exempel på att bankerna inte

alltid följde formalia som de skulle göra och kanske

inte heller hade de rutiner som krävdes i

situationen. Man har därför nu successivt skärpt

rutinerna. Detta har också lett till att

kreditförlusterna i hög grad har minskat. Det kommer

kredittagarna till godo genom att de får lägre

kostnader för sina krediter.

Utgångspunkten för bankerna är givetvis att de har

ett stort intresse av att låna ut pengar både till

fysiska personer och till företag som bedöms som

kreditvärdiga. Om en kreditupplysning skulle visa

att kreditvärdighet inte föreligger, ser marknaden

det som en missad affär, men man måste alltid väga

in att all kreditgivning kräver kapitaltäckning i

banken, vilket Kerstin af Jochnick var inne på, och

att det medför en viss kostnad i verksamheten.

Bankerna använder den kreditupplysning som vi får

från UC som ett medel för att kvalitetssäkra sin

kreditgivning. Med kreditupplysningen som instrument

kan kreditprövning göras på ett effektivt och

billigt sätt, och den möjliggör för konsumenten att

snabbt få besked om krediten kan beviljas eller

inte. Kreditupplysningen ger företagen ett

faktaunderlag och ett statistiskt instrument för att

analysera betalningsförmågan och betalningsviljan,

vilket Tommy Bisander var inne på. Man kan därmed

lättare göra en korrekt kreditbedömning och motverka

överskuldsättning hos konsumenten eller företaget.

Kreditgivning under 100 000 kr sker oftast inte

hos banken. Om en kund är hos ett företag som ONOFF

- ett kreditvaruföretag - är det oftast finansbolag

som beviljar krediten. Det kan ske genom ett in-

house-finansbolag som företaget själv äger eller

genom något fristående finansbolag. Kreditinstitutet

har ofta ett scoringsystem som ligger till grund för

kreditgivningen, där man har vägt in företagets

risk- och affärsstrategi. När man gör den här

scoringen på platsen medan kunden väntar vid kassan

kan den innebära att en rekommendation ges att

bevilja en kredit, eller att inte bevilja krediten.

Om man får nej på plats kan det ofta vara så att det

finns ett par betalningsanmärkningar registrerade

eller väldigt många omfrågningar på personen.

Man kan samtidigt säga att om resultatet är

negativt behöver det inte vara själva UC-

upplysningen som sådan som är skulden till detta.

Det är det kreditgivande företaget som har att

bestämma hur man ska tillämpa informationen från UC.

Det kan ju bortse från betalningsanmärkningar om de

är på mindre belopp och om de är gamla. Vi tycker

ändå att informationen som sådan bör innehålla så

fullständiga uppgifter som möjligt, och sedan får

varje företag bestämma hur man ska tolka och

tillämpa den här informationen.

Vid större kreditgivning som sker hos banken och som

avser belopp över 100 000 kr blir det en dialog

mellan banken och kunden. Banken tar in ett UC och

tar in en ansökan där kunden får återge sina

inkomstförhållanden, tillgångar och skulder och sin

försörjningsbörda. Sedan väger man ihop alla dessa

omständigheter. Om det då finns en anmärkning hos UC

kan banken bortse från den. Man kan fråga kunden hur

det kommer sig att den har fått en viss anmärkning

och bortse från den. Även vid lägre krediter som ges

från företag finns det möjlighet för en kund som

blir nekad en kredit att komma tillbaka till

företaget, få en förklaring till varför man inte

fick den och räta ut situationen.

Ordföranden: Vi tackar Ulla Lundquist och öppnar nu

för frågor. Först är det Bengt Silfverstrand.

Bengt Silfverstrand (s): Herr ordförande! Jag vill

uppehålla mig vid den uppmärksamhet som har kommit

kreditupplysningsverksamheten till del i medierna.

Det fördes förra sommaren rätt mycket diskussion om

denna, och den diskussionen har också fortsatt. Det

handlar om att tusentals svenskar har drabbats när

kreditupplysningsföretag har lämnat felaktiga eller

irrelevanta uppgifter om deras ekonomi. Vi kan också

konstatera att kraven på rättelse av sådana

uppgifter i kronofogdens register har ökat

dramatiskt. Det rörde sig tidigare om kanske något

hundratal ansökningar per år. Enligt den senaste

tillgängliga uppgiften, som jag har fått från

Riksskatteverket, skulle det röra sig om närmare

5 000 sådana ansökningar under 1999. I en fjärdedel

av de här fallen har klagomålen lett till ändrade

uppgifter.

Detta tyder på att det finns kvalitetsbrister i

registren. Ändå fortsätter uppenbarligen marknaden

för kreditupplysningar att växa mycket kraftigt.

Trots högkonjunkturen har antalet personer med

betalningsanmärkningar ökat under hela 90-talet. Jag

har en uppgift om att 650 000 personer som fyllt 16

år, dvs. nästan 9 %, i dag är registrerade hos

kreditupplysningsföretag.

Anledningen till den kraftiga uppgången av antalet

betalningsanmärkningar torde hänga samman med att

den nedre gränsen för vad som kan ge

betalningsanmärkningar sänkts från 2 500 kr till 100

kr. Huruvida den uppgiften är korrekt kan ni kanske

kommentera.

Kreditupplysningsföretagen har enligt uppgift

t.o.m. bestämt att det numera räcker att en

kreditupplysning över huvud taget begärs för att

kreditvärdighetsbetyget ska sänkas. Den som t.ex.

byter telefonoperatör, skaffar sig nya konton eller

kundkort eller av någon annan anledning råkar ut

för en kreditupplysning riskerar då att få sin

kreditvärdighet nedvärderad och därmed självfallet

få minskade möjligheter till lån.

Upplysningscentralens verkställande direktör Tommy

Bisander kommenterade det här i Dagens Nyheter den 5

augusti. Jag citerar ur vad Dagens Nyheter då skrev

- ni kan kommentera huruvida det är korrekt:

"I alla system så är det ju alltid någon som blir

drabbad. Alla, både branschen och myndigheter,

verkar i dag hålla med om att problemen är för små

för att det ska vara värt kostnaden att rätta till

dem "

Är det ett riktigt påstående att

kreditupplysningsföretagen bestämt att det räcker

med att en kreditupplysning begärts för att

kreditvärdighetsbetyget ska sänkas, och är det

rimligt att det förhåller sig på det sättet?

Min andra fråga är om det är riktigt och rimligt att

det de facto finns en beloppsgräns som ligger så

lågt som vid 100 kr.

Direktör Tommy Bisander: Den ena frågan var om vi

använder uppgifter om tidigare beställda

kreditupplysningar i samband med kreditprövningen.

Det är riktigt. Vad gäller om det är rimligt talade

vi tidigare om avvägningen mellan riskbedömningen

och den personliga integriteten. Detta har knäckts

på det sättet att många uppgifter om tidigare

förfrågningar är en uppgift som har betydelse när

man ska bedöma en persons framtida

betalningsförmåga. Jag kan illustrera detta utifrån

de undersökningar som vi har gjort.

Det ska också sägas att uppgifter om tidigare

förfrågningar, i varje fall enligt vad vi känner

till, inte i sig innebär att en person nekas en

kredit. Om personen däremot redan tidigare är svag

vad gäller inkomst och andra uppgifter, kan det vara

en uppgift som har betydelse.

Den här bilden visar situationen vid ingången av år

2000. Stapelns höjd återspeglar den andel som får

betalningsanmärkningar. Vi kan se de 10 % som har

den lägsta inkomsten och de 10 % som har den högsta

inkomsten och även de 10 % som har flest

omfrågningar hos UC och de 10 % som har minst

omfrågningar hos UC. Vi ser att den informationen

har viss betydelse i samband med riskbedömningen,

och ur den synpunkten är uppgiften relevant. Som jag

sagt vägs den här informationen samman med annan

information, som inkomster, personliga skulder och

innehav av fastighet, till en samlad riskbedömning.

Bengt Silfverstrand (s): Frågan gällde om man blir

nedgraderad ur kreditvärdighetssynpunkt enbart

därför att man blir föremål för en upplysning.

Direktör Tommy Bisander: Nej det är inte riktigt.

Som jag sagt är det en av flera faktorer som man

väger samman. Att man enbart på grund av många

förfrågningar skulle bli nekad kredit känner jag

inte till. Däremot påverkas kreditvärdigheten, som

jag sagt, av detta tillsammans med inkomst och

skuldförhållanden. Att detta är rimligt tycker jag

framgick av den statistik som jag visade. Det lästes

upp ett citat från DN. Det är inte rätt citerat från

den artikeln. Jag kan väl också kommentera det. Vi

lämnar ut knappt 20 000 personupplysningar om dagen,

och därmed går också 20 000 kopior ut. Vi

korrigerar, utifrån hänvändelse från allmänheten, en

à två stycken om dagen. Det tror jag också

återspeglar lite grann av kvaliteten i

kreditupplysningsregistren.

Bolagsjurist Tomas Jalling: Jag kanske ska säga det,

Tommy, att det är väl ingen av oss som ägnar oss åt

kreditvärdering av konsumenter, privatpersoner,

egentligen. Det som Tommy och någon annan talat om,

credit scoring, är alltså verktyg som vi i och för

sig kan tillhandahålla eller som kreditgivaren själv

har för att göra sin riskbedömning. Vi värderar inte

personer och sätter omdömen. Det gör inte

kreditupplysningsföretagen.

Bengt Silfverstrand (s): Herr ordförande! Jag har

också en annan fråga som jag vill rikta direkt till

statssekreterare Kristina Rennerstedt. Det gäller

den enskildes integritet och rättsskydd. Jag är

väldigt klar över att förslaget till ny lag på det

hela taget innebär klara förstärkningar av den

enskildes integritet, men på en punkt innebär det en

uppenbar försvagning. Det gäller de personer som

blir föremål för beslut enligt socialtjänstlagen.

Lagrådet anser - och det finns också en motion till

utskottet om detta - att det verkligen är ett stort

problem som kan innebära svåra situationer för

enskilda människor. Även om det finns ett

sekretesskydd i socialtjänstlagen kan man, när man

kommer upp till förvaltningsdomstol, komma åt de

uppgifterna.

Lagrådet uttalar t.ex. att beslut enligt

socialtjänstlagen, lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade, kan komma att innehålla

viktig information från kreditvärderingssynpunkt och

att det inte kommer att finnas någon

tillbakahållande faktor i hanteringen av uppgifterna

om de släpps fria.

Motionärerna går ett steg längre. Regeringen

åberopar de här harmoniseringsdirektiven och säger

att Sverige måste följa dem. När det gäller

dataskyddsdirektivet säger motionärerna att det där

tydligt framgår att direktivets införande i den

nationella lagstiftningen inte är avsett att

försvaga det nuvarande integritetsskyddet. Då vill

jag fråga Kristina Rennerstedt om regeringen inte

känner oro över detta ingrepp i den personliga

integriteten och vad det närmare innebär att man på

lämpligt sätt ska följa utvecklingen.

Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Som Bengt

Silfverstrand påpekade har det handlat om att införa

ett harmoniseringsdirektiv. Där anges väldigt

tydligt vilka uppgifter som man får reglera. Det har

inte varit möjligt att behålla undantaget för de här

uppgifterna. Samtidigt har vi bedömt att man inte

ska överdriva oron för detta, eftersom det finns en

massa andra faktorer som talar i riktning mot att

man kan behålla integritetsskyddet. Frågan om

huruvida uppgiften är relevant t.ex. gör sig inte

minst starkt gällande. Det gäller också frågan om

hur uppgifterna ska hamna i registret. Men som vi

också säger är det självklart att detta är en fråga

som vi får följa noga. Det lär vara en viktig

uppgift inte minst för Datainspektionen att följa

rättstillämpningen. Tanken har ju varit att

åstadkomma ett förstärkt integritetsskydd. Vi har

gjort den samlade bedömningen att riskerna med att

man på det här viset skulle undergräva tilltron till

den personliga integriteten inte är så stora som det

kan se ut i förstone. Men man måste självfallet var

vaksam när det gäller tillämpningen.

Dataråd Hans-Olof Lindblom: Vi har förståelse för

att det är frågan om en harmonisering här. Vår

erfarenhet är att uppgifter om liknande förhållanden

inte har förekommit i den här verksamheten tidigare.

Vi har aldrig haft att pröva någon sådan ansökan

heller. Men vi kommer naturligtvis att följa detta

väldigt noga.

Lennart Hedquist (m): Herr ordförande! Jag tyckte

att det var intressant, men också belysande, att

höra av Kristina Rennerstedt att kontakten med

allmänheten kring de här frågorna är så pass

omfattande. Mot den bakgrunden tycker jag kanske att

det är lite anmärkningsvärt att regeringen inte har

berett ärendet färdigt innan man lade fram den här

propositionen. Vi hade ett annat ärende i

finansutskottet häromdagen som vi också upplevde

inte var färdigberett, utan det finns en rad

utestående frågor.

Jag tolkade Kristina Rennerstedt så att det var

väldigt många samtal till Justitiedepartementet

kring småbelopp som är restförda hos

kronofogdemyndigheten som rör obetald skatt under

100 kr. Det är väl också en hel del obetalda

parkeringsavgifter som hamnar där. Ibland rör det

sig väl om enstaka sådana belopp. Det är där

allmänhetens irritation finns. Man hamnar väldigt

lätt i kronofogdens register. Tommy Bisander angav

ju just att de statliga myndigheterna, ofta till

skillnad från privata företag, har en ganska

ofullständig information som gör att många av

misstag hamnar hos kronofogdemyndigheten för

småbelopp.

Ända sedan den allmänna motionstiden har vi haft

en rad förslag för att komma till rätta med de här

problemen. Riksskatteverket har ju också i en

skrivelse till regeringen angett att man skulle ha

en gräns som skulle kunna ligga under 100 kr i

stället för dagens 25 kr. Vi har också förslaget om

att man alltid ska få veta om man är registrerad i

kronofogdemyndighetens register även när det gäller

belopp under 100 kr.

Här finns det nu upplysningar om att de här

frågorna bereds av Finansdepartementet. Men jag

tycker att de frågorna onekligen i hög grad hör

samman med det här ärendet om

kreditupplysningsverksamheten. Det är uppenbart att

det här föreligger ett tryck från vanligt folk att

få ett besked från regeringen. Där mörkar man alltså

genom att inte lämna något sådant.

Ytterligare en fråga som inte tas upp i

propositionen är frågan om de problem som är

förenade med kreditupplysningar kring näringsidkare

och vad de får innehålla. Även där anger man att den

frågan övervägs inom Regeringskansliet. Min fråga är

då av vilken anledning man inte kunde lägga på en

rem och även ha samråd med Finansdepartementet så

att den här propositionen hade kunnat klara ut även

dessa frågetecken.

Sedan skulle jag gärna också vilja ställa en fråga

till Tommy Bisander med utgångspunkt i den här

bilden som visade kreditrisken kring människor som

hade betalningsanmärkningar under 500 kr. Hur mycket

skulle den bilden ändras om man lade gränsen vid

t.ex. 100 kr för betalningsanmärkningar som

kreditupplysningsföretagen kan få via

kronofogdemyndigheten? Blir det någon tydlig

skillnad då? Ökar kreditrisken om man skulle rensa

ut enstaka och smärre betalningsanmärkningar som

kanske i viss utsträckning har tillkommit av

misstag?

Av de bilder som Tommy Bisander visade kunde man få

det intrycket att ganska många får krediter trots

att man har betydande betalningsanmärkningar. Man

kunde få fram en statistik på sannolikheten för

ytterligare betalningsanmärkningar om man redan hade

betalningsanmärkningar. För att få fram den

statistiken måste man ju rimligen ha gett kredit.

Jag skulle närmast vilja ställa frågan: Hur vanligt

är det att kreditgivarna fortfarande ger krediter

trots förekomsten av omfattande

betalningsanmärkningar?

Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Det är alltid

bättre om man kan åstadkomma alla förändringar på en

gång när man har diskuterat dem. Men den proposition

som riksdagen nu behandlar handlar ju om att man ska

implementera det direktiv som finns på området. Där

har vi försökt att följa den tidsgräns som finns

även om vi kanske inte har lyckats fullt ut.

Vi har den uppdelningen i Regeringskansliet att

det är Finansdepartementet som hanterar sina

register. Det ligger en proposition hos riksdagen

som tar upp frågan om enstaka

betalningsförsummelser, något som berör en del av de

frågor som har ställts till oss i

Justitiedepartementet. Det är alltså det förslag som

innebär att man inte ska behöva anteckna att en

enskild person vid ett tillfälle har gjort en

betalningsförsummelse.

När det gäller de frågor som jag nämnde som vi

inte har tagit upp, nämligen frågan om tiden vid

skuldsanering och hur man ska hantera frågorna om

ansökningar om betalningsföreläggande, har vi inte

haft något beredningsunderlag på området. Men i

anslutning till att vi nu håller på att arbeta med

en utvärdering och uppföljning av

skuldsaneringslagen har vi tyckt att det är lämpligt

att också ta upp de här frågorna. Det gör att vi nu

håller på och skaffar oss ett beredningsunderlag för

att kunna gå vidare med de frågor som tas upp här.

Det innebär att i den proposition som behandlas nu

har vi implementerat EG-direktivet.

Finansdepartementet har föreslagit förändringen i

registret när det gäller de frågor som

Finansdepartementet svarar för. I de frågor som

hänger samman med kreditupplysning, skuldsanering

och anteckningar om ansökningar om

betalningsföreläggande arbetar vi nu för att skaffa

oss det beredningsunderlag som behövs för att vi ska

kunna återkomma till riksdagen.

Direktör Tommy Bisander: När det gäller detta med

beloppsgränser registrerar vi betalningsanmärkningar

ned till 100 kr. Tidigare hade vi lite olika

beloppsgränser, 2 000 kr för skatter och 500 kr för

enskilda mål. Vi tror inte att det är något bra sätt

att införa någon form av beloppsgränser för att

försöka begränsa och få bort anmärkningar som beror

på slarv. Vi tror att man måste gå på helt andra

grunder. Vi har 660 000 personer eller 9 % som har

anmärkningar. 72 % av dem har fler än en anmärkning.

60 % har fler än två anmärkningar. 40 % har fler än

fem anmärkningar. En person har i genomsnitt tio och

en halv betalningsanmärkningar. Jag har väldigt

svårt att se att det här upprepade mönstret som

väldigt många personer har skulle bero på slarv.

Om vi pratar om mindre betalningsanmärkningar är det

214 000 som har anmärkningar på lägre belopp än

500 kr. 76 % av dem har även betalningsanmärkningar

över 2 000 kr. I 28 % av fallen föregår en liten

anmärkning en stor anmärkning. De personer som

enbart hade betalningsanmärkningar lägre än 500 kr

vid ingången av år 2000 förekom 14 gånger oftare med

skulder hos kronofogden efter utgången av 2000 än

personer som saknar betalningsanmärkning. Jag säger

inte att det inte förekommer att man drar på sig

betalningsanmärkningar på grund av slarv, det gör

man säkert, men den vanligaste orsaken till att man

får en betalningsanmärkning är faktiskt att man

antingen är betalningsoförmögen eller saknar

betalningsvilja.

Lennart Hedquist (m): Jag har en kompletterande

fråga. Hur vanligt är det att kreditgivarna ger

krediter till personer trots att det föreligger

kanske betydande antal betalningsanmärkningar? Jag

förstår att ni inte har ansvar för det, men ni

lägger ju ändå märke till i vilken utsträckning det

förekommer.

Jag är ju inte så hemma på området, men man får

onekligen det intrycket utifrån reaktioner från

allmänheten att förekomsten av t.ex. restförd skatt

på några tiotals kronor skulle kunna leda till en

registrerad anmärkning. Jag förstår att det kommer

sig av att man går direkt på kronofogdemyndighetens

register i så fall med de rutiner som

Riksskatteverket hittills har tvingats ha.

Jag är inte uppmärksammad på att den här beredningen

från Riksskatteverkets framställan i

Finansdepartementet faktiskt har lett till ett

förslag till riksdagen, men det är kanske ett

förbiseende från min sida. I den promemoria som vi

har fått från vårt kansli står det att denna

framställan för närvarande bereds i

Finansdepartementet. Jag tycker nog att om man på

Justitiedepartementet upplever att man har kontakt

med allmänheten i de här frågorna borde man ha haft

en samberedning inom regeringen. Då hade man kunnat

klara ut den fråga som uppenbarligen upplevs som

viktig av människor.

Direktör Tommy Bisander: Det slutliga beslutet -

vilket kreditbeslut man fattar - vet vi långt ifrån

alltid. Egentligen vet vi det ganska sällan. Vi

lämnar ju ut informationen och gör en riskbedömning.

Men som jag sade är det kreditgivaren som gör den

här bedömningen.

Direktör Ulla Lundquist: Jag har inte heller så

omfattande uppgifter, men jag har fått viss

information från en av de större bankerna. Om det

gäller en kredit som är missbrukad hos banken, om

man har övertrasserat ett konto eller låtit bli att

betala amorteringar på ett lån, och det finns en

missbruksrapportering på den kunden, får man normalt

inte en ny kredit. Men man kan göra undantag efter

en individuell prövning. Jag förmodar att detsamma

gäller om anmärkningen i registret kommer från en

kredit utifrån eller en betalningsanmärkning på

grund av parkeringsbot som är på ett lägre belopp.

Individuella prövningar görs ofta i banken.

Bolagsjurist Tomas Jalling: Informationen används ju

på olika sätt av olika kreditgivare. Det beror helt

enkelt på hur riskbenägen man är. Det finns

kreditgivare och andra som är beredda att låna ut

pengar eller bevilja en fakturakredit fast det finns

ett visst antal anmärkningar. Andra är mer

försiktiga. Det finns egentligen inget entydigt svar

på det heller.

Marie Engström (v): Herr ordförande! Jag vill vända

mig till Kristina Rennerstedt med den första frågan,

och även till andra i panelen. Kristina Rennerstedt

pratade om hur viktigt det är med jämvikten mellan

två komponenter, nämligen den personliga

integriteten och en väl fungerande kreditmarknad. Om

man målar upp ett scenario där man t.ex. höjer

beloppsgränserna vid kreditupplysningar samtidigt

som man snävar in tiden som uppgiften ska finnas

kvar i registren, kanske halverar tiden från tre

till ett och ett halvt år, hur skulle det påverka

det jämviktsläge som vi hela tiden försöker

eftersträva? Jag ser gärna att andra också

kommenterar det scenariot.

Sedan skulle jag vilja haka på den fråga som Bengt

Silfverstrand tog upp om de människor som blivit

föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen. I

svaret till Bengt Silfverstrand sade Kristina

Rennerstedt att vi inte får överdriva oron, men att

vi naturligtvis ska följa upp frågan. Om det nu ändå

finns anledning till oro är min fråga: Vad gör vi

då? Det är ju ett EU-direktiv som implementeras. Har

vi några möjligheter att göra några förändringar?

Till sist skulle jag vilja vända mig till Tommy

Bisander. Du sade vid något tillfälle att det kanske

inte är beloppsgränser utan andra kriterier som

många gånger kan bli viktigare. Du har visat bilder

på att inkomstnivån är av betydelse, även om

betalningsanmärkningarna i de fallen var på väldigt

små belopp. Jag skulle vilja fråga dig: Tycker inte

du att det är integritetskränkande att som

låginkomsttagare i någon mening vara en potentiell

risk på kreditmarknaden? Kriteriet måste ju vara om

jag sköter mina betalningar eller inte, och inte

vilken inkomstnivå jag har. Man kan ju vara en dålig

betalare även om man har höga inkomster.

Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Mot bakgrund

av de uppgifter som vi har utgår jag ifrån att

svaret på den första frågan blir att om man höjer

beloppsgränsen blir systemet lite mindre effektivt

och ger lite ökad integritet. Var balanspunkten ska

ligga är en fråga för riksdagen att ta ställning

till. Med utgångspunkt i de uppgifter vi har om

uppgifternas relevans betyder väl en ändring av

beloppsgränsen att man byter balanspunkt mellan

effektiviteten och integriteten.

När det gäller förändringen som innebär att man

tar bort förbudet mot att socialtjänstuppgifter kan

komma in i registret, är det ju så att de här

uppgifterna som regel är sekretessbelagda till en

början, och därför ska de inte finnas i registret.

Men vi har ändå sagt att det finns skäl att följa

utvecklingen. Om det skulle visa sig att våra

antaganden är felaktiga utgår jag ifrån att det är

en självklarhet att vi får verka för att ändra

direktivet. Vi har gjort den bedömningen att man bör

kunna klara detta utan problem.

Låt mig också lägga till något när det gäller den

fråga som togs upp tidigare om alla våra

telefonsamtal. Det handlar kanske inte så förfärligt

mycket om själva regelverket, utan det handlar om

människor som tycker att de har hamnat i en

situation som de inte hade önskat sig beroende på

att de här uppgifterna används på ett sätt som de

tycker är orättvist. Det är egentligen en

tillämpningsfråga. Vad som är rätt eller fel i den

frågan är inte Justitiedepartementets sak att

bedöma. Det handlar väl om det som både Ulla

Lundquist och Tommy Bisander tar upp, nämligen att

uppgifterna måste användas och tillämpas på ett

individuellt sätt. De människor som hör av sig till

oss är många gånger de som tycker att det kanske

inte alls är en individuell prövning. De tycker att

det har skett formalistiskt. Men det är inte en

fråga för Justitiedepartementet.

Avdelningschef Kerstin af Jochnick: Jag vill

kommentera den första frågan som gäller den här

balansgången mellan kreditprövning och integritet.

Det är precis som Kristina Rennerstedt säger att

höjer man beloppsgränsen minskar förutsägbarheten i

kreditprövningsprocessen. Det är genuint svårt att

säga var den här gränsen ska gå. Man måste nog

verkligen fundera över om gränsen ska gå vid 100 kr

eller 500 kr. Man måste överväga hur långt ned man

kan gå när det gäller gränsen för den personliga

integriteten.

Men när det gäller hur länge uppgifterna ligger kvar

vill jag säga att om vi ser till de nya

kapitaltäckningsreglerna som vi ser framför oss

förutsätter de att instituten kan ha tidsserier på

minst tre år för att kunna riskklassa de krediter

som man har i sina portföljer. Det innebär att om

man skulle korta tiden som uppgifterna finns i

registren skulle man sannolikt inte kunna använda de

svenska företagens register vid tillämpningen av det

framtida regelverket.

Direktör Tommy Bisander: Vi vill ju alla att en

betalningsanmärkning ska återspegla faktisk

betalningsovilja eller betalningsoförmåga i högsta

möjliga utsträckning. I den mån den inte gör det ska

naturligtvis inte den typen av

betalningsanmärkningar registreras. Vi anser inte

att beloppet är ett bra kriterium för att kunna

särskilja de här betalningsanmärkningarna. Det

problem som kan finnas finns på de restförda

skatterna och avgifterna. I så fall är det

påminnelserutinerna hos myndigheterna som måste

förbättras så att inte en person är omedveten om när

han ska betala en avgift. Vi ska ändå veta att en

restförd skatt är förfallen. Personen i fråga har

fått en eller ett par påminnelser. Men det här kan

naturligtvis göras bättre.

Jag tror att den andra frågan gällde detta om en

person som har låg inkomst alltid är en högre risk.

Om vi tittar rent statistiskt och enbart på den

uppgiften är det ganska klart att en person med låg

inkomst har en lägre betalningsförmåga än en person

med hög inkomst, på samma sätt som en person med en

hög skuldbörda, om vi bara tittar på den

informationen, har en sämre möjlighet att ikläda sig

krediter. Men jag tror att jag också sade det att

vad vi hjälper kreditgivaren med, och vad

kreditgivaren också har att göra, är att väga samman

en rad olika uppgifter - inkomst, tidigare tagna

upplysningar, förekomst av betalningsanmärkningar

och skuldbörda - till ett slutligt omdöme.

Direktör Ulla Lundquist: Jag vill bara upprepa det

jag sade tidigare. De bestämmelser om kreditgivning

som finns i lagstiftningen och i allmänna råd hos

Finansinspektionen är till för att skydda både

kredittagaren och kreditgivaren. Kreditgivaren ska

skyddas mot förluster i sin kreditutlåning,

kredittagaren ska skyddas mot en överskuldsättning,

dvs. för många lån som man inte klarar av att betala

tillbaka. Det viktiga är ändå att den information

som man grundar kreditbeslutet på är så fullständig

som möjligt. Men sedan gäller det att tolka och

analysera den här informationen och tillämpa den på

ett rimligt sätt. Det tror jag att banker är ganska

bra på, men det gäller att det får genomslag

överallt i samhället - att man förstår att tolka och

tillämpa den här informationen som man får på ett

rimligt sätt.

Marie Engström (v): Jag har några korta kommentarer.

Kristina Rennerstedt beskriver också hur många

människor som ringer till departementet och är

upprörda. Då kan man också ta in frågan om

lagstiftningens legitimitet hos medborgarna. Det är

ju viktigt att man känner att lagstiftningen är

rättvis. Någon annan här tog ju upp

konsumentperspektivet. Hur ska vi få fatt på t.ex.

annonsskojarna om vi har en lagstiftning som gör att

människor i någon mening är så rädda för att hamna i

register att de i ren rädsla betalar de här

räkningarna? Det får man ju också väga in.

Sedan blir jag ändå inte klok på Tommy Bisanders

svar. Är inkomstnivån en relevant information eller

inte?

Direktör Tommy Bisander: Först vill jag bara

kommentera detta med annonsskojare. Det har ju varit

uppe tidigare också. Det gäller ansökan om

betalningsföreläggande på juridiska personer. Jag

kan bara tala för UC. Vi registrerar inte ansökan om

betalningsföreläggande om den har inlämnats av

företag som förekommer på SAF:s svarta lista över

annonsskojare. Jag kan väl också säga att det

faktiska problemet är något överdrivet. Detta var

någonting som vi införde i början av år 2000. Då

gick vi också igenom vårt register. Jag tror att vi

har 52 000 ansökningar om betalningsförelägganden

registrerade. Det förekom 70 ansökningar från de här

företagen. Det är naturligtvis illa nog, men vi ska

se det i proportion till det andra.

Svaret på frågan om inkomst är en relevant uppgift i

själva kreditprövningssammanhanget är ja. Inkomst är

en relevant uppgift när man ska pröva en kredit.

Bolagsjurist Tomas Jallingt: Avvägningen mellan

integriteten och effektiviteten är inte lätt. Jag

tycker att man ska komma ihåg två saker. Vi jobbar

uteslutande med offentlig information som alltså är

tillgänglig för envar hos källorna. Vissa av

källorna, t.ex. RSV, ägnar sig också aktivt åt att

sprida den i dag.

Dessutom finns den här viktiga bestämmelsen som

Hans-Olof Lindblom var inne på om legitimt skäl,

dvs. att det krävs ett legitimt skäl för att man ska

få beställa en upplysning om en privatperson. Och

det krävs att denna person själv närmar sig en

kreditgivare eller någon annan och säger: Jag vill

ha en tjänst, jag vill köpa en vara. Först då får

kreditgivaren gå in och beställa en upplysning. Jag

tycker att detta är en viktig sak att ha med sig när

man diskuterar denna avvägning.

Mats Odell (kd): Mycket av debatten här i dag och

det som allmänheten intresserar sig för och de

klagomål som kommer till företagen och departementet

handlar ju om dessa mindre belopp vid enstaka

tillfällen. Det har också lett till att det här i

riksdagen har väckts ett antal motioner som vi har

att behandla i finansutskottet på temat att mindre

belopp vid enstaka tillfällen bör strykas så fort

skulden har betalts osv.

Då är min fråga till er som representerar

kreditmarknaden: Vad skulle det få för effekter om

dessa motionskrav bifölls, om uppgifter om dessa

mindre belopp inte lämnades ut? Vilka andra

parametrar skulle då väga tyngre? Är det inkomst?

Alltså, vilka effekter skulle det enligt er

uppfattning få på marknaden om dessa motionskrav

bifölls?

Den andra frågan handlar om en uppgift som någon

lämnade, nämligen att alla över 15 år i dag är

registrerade hos dessa företag. I 5 §

kreditupplysningslagen föreskrivs det att uppgifter

om fysiska personer får samlas in endast för

kreditupplysningsändamål. Och det låter ju fett, om

man säger så, att alla över 15 år redan är aktuella

för detta.

Direktör Ulla Lundquist: Om betalningsanmärkningar

på mindre belopp inte skulle finnas registrerade och

bankerna fortfarande har krav på en väldigt ingående

och omfattande kreditprövning skulle man muntligen

tvingas komplettera dessa uppgifter. Man kanske

skulle vara tvungen att fråga kunden hur det är i

övrigt, om han eller hon har någon

betalningsanmärkning på mindre belopp, för att

förvissa sig om att man inte har att göra med en

kund som inte kommer att kunna betala tillbaka

lånet. Det är klart att om man ska övergå till

manuell hantering så kostar det pengar för bankerna.

Följden skulle kunna bli att

handläggningskostnaderna för en kredit ökar, och

dessa kostnader slår ju tillbaka på kunden.

Nu när man har säkra system där alla uppgifter finns

behöver man inte komplettera med särskilda förhör av

kunden. Jag tror att en annan hantering kan höja

kostnaden för krediter. Dessutom: Om man har en viss

osäkerhet vid kreditgivningen kan det också leda

till att man måste ta en högre ersättning för

krediten, alltså en högre ränta kanske, en

riskpremie. Det kanske är att hårdra detta. Men om

man ska peka ut i vilken riktning det kan gå så är

det kanske åt det hållet i alla fall.

Direktör Tommy Bisander: Om man stryper

betalningsanmärkningar på lägre belopp så kommer det

inte att gå att kompensera fullt ut eller ens

tillnärmelsevis. Det kommer alltså att innebära att

vi får mindre förmåga att peka ut både de goda

riskerna och de sämre riskerna i detta sammanhang.

Det kommer att leda till att vissa personer kommer

att få en kredit och kommer att klara av den. Andra

personer kommer inte att klara av krediten, och det

blir en överskuldsättning. Men det kommer också att

innebära att personer som i dag får kredit inte

kommer att få kredit i framtiden i och med att vi då

inte kommer att ha samma förmåga att identifiera dem

med lägre risk om denna information tas bort. Men

sedan är det naturligtvis på det sättet att om man

tar bort en uppgift så kan den till en del

kompenseras av annan information som är relevant.

Det är ingen tvekan om det. Det kan vara inkomster,

tidigare tagna upplysningar, skuldernas storlek. Men

det kan man göra långtifrån fullt ut. Sedan tror jag

faktiskt inte att kreditgivarna, som jag nämnde,

kommer att få ett ärligt svar om de ställer frågan

om personen i fråga har betalningsanmärkningar. Men

det må så vara, därför att jag tror faktiskt att

kreditgivarna, leverantörerna eller kunderna i

större utsträckning än hittills kommer att vända sig

direkt till myndigheterna, till

kronofogdemyndigheten, och hämta informationen där.

Och då har man knappast vunnit någonting med tanke

på att man då går helt vid sidan av

kreditupplysningslagens skyddsregler.

Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Jag vet inte

om det ställdes en fråga till mig, men jag kanske

ändå kan förhindra att det uppstår eventuella

missför- stånd.

När det gäller enstaka betalningsförsummelser så

finns det i denna proposition 2000/01:33 ett förslag

om att en enstaka betalningsförsummelse som en

privatperson har gjort inte ska behöva registreras

om den enskilde har betalat sin skuld innan

kronofogdemyndigheterna har fattat något beslut. Och

denna proposition har framlagts i riksdagen.

När det gäller frågan om ansökningar om

betalningsförelägganden har vi i departementet

uppmärksammat just de olägenheter som har tagits upp

här, att människor är rädda för att bestrida

fordringar som de borde bestrida därför att de inte

vill hamna i ett register. Det gör att vi tycker att

det finns väldigt starka skäl att man analyserar hur

man ska hantera den frågan. Det kommer vi att göra.

Riksskatteverket yttrade sig om det och kom med ett

förslag. Men det förslaget var inte så berett att

det kunde läggas till grund för lagstiftning, och

det är detta som vi ska titta vidare på nu.

Man kan ändå påpeka att vad som sägs i den

proposition som riksdagen nu behandlar är att vi

kräver att det ska finnas ett

kreditupplysningsändamål i framtiden. Så tydlig är

inte lagen i dag.

Mats Odell (kd): Jag tycker att det finns ett visst

mått av motsägelse i detta. Å ena sidan konstateras

det att människor är så oerhört rädda för att hamna

i register att de gör nästan vad som helst för att

slippa det. De betalar skulder som de aldrig har

hört talas om att de har. Å andra sidan betalar de

inte 100 kr till kronofogden. Någonstans tycker jag

att man borde reda ut detta. Antingen finns det en

stark korrelation mellan att personer som inte

betalar 75 eller 100 kr till kronofogden har svag

betalningsvilja och svag betalningsförmåga, och då

är det ju en viktig uppgift, och då borde man inte

ta bort den. Då räddar man ju människor så att säga

från fördärvet om man har kvar den. Då blir det

inkomst och annat som tar över. Jag tycker inte att

jag fick något riktigt svar på min första fråga: Vad

är det som händer? Blir det egentligen bara

människor med höga inkomster som då kommer att få

krediter om detta försvinner? Är det slutsatsen av

det som Tommy Bisander säger?

Direktör Tommy Bisander: Nej, det som jag sade var

att om man gör denna typ av statistiska analyser

visar det sig att om man tar bort

betalningsanmärkningar så kommer naturligtvis andra

variabler till viss del att stärkas. Så är det ju

alltid. Vilka variabler det är har jag ingen

möjlighet att säga. Först måste vi i så fall göra en

analys. Men om det är inkomsten eller något annat,

det vet jag inte.

Sonia Karlsson (s): Vi kommer alla att beröra just

den här frågan. Och skälet är väl att dessa frågor

har tagits upp i många motioner. Jag har också fått

många brev och telefonsamtal som gäller både denna

nedre gräns på 100 kr och att en

betalningsanmärkning ligger kvar tre och ända upp

till fyra år när man ändå har betalat sin skuld.

Jag vill vända mig till Tommy Bisander och andra.

Jag undrar om den nedre gränsen måste vara 100 kr.

1998 var ju, såvitt jag förstår, den nedre gränsen

omkring 2 000 kr och ned till 500 kr.

Då är min fråga: Skulle det ta bort

förutsebarheten om man gick upp till 500 kr igen som

nedre gräns? Ett av skälen är just att

betalningsanmärkningen ligger kvar. Om man bara har

en eller två skulder under 500 kr och får en

betalningsanmärkning så ligger

betalningsanmärkningen kvar under tre-fyra år. Det

påverkar den enskilde på ett sådant sätt att hon

eller han kanske inte får teckna hyreskontrakt, inte

kan få telefon eller t.o.m. inte kan få hyra en

släpvagn för att forsla saker. Då kan man undra om

det är rimligt att så låga belopp slår tillbaka så

pass mycket.

Jag skulle också vilja ställa en följdfråga till

panelen. När det gäller att en betalningsanmärkning

kan ligga kvar tre-fyra år oavsett om det handlar om

500, 50 000 eller 100 000 kr så undrar jag: Borde

det inte finnas någon skillnad?

Det är bra att man ser över frågan om

skuldsanering och hur länge en uppgift ska ligga

kvar.

Jag har fått ett brev från en person som i och för

sig inte har haft skuldsanering utan så att säga en

privat uppgörelse med kronofogden som under ett

antal år har gjort avdrag från a-kassa och liknande.

Nu efter sex år har han äntligen blivit fri från

skulden. Men betalningsanmärkningen kommer att ligga

kvar tre-fyra år till. Då är min fråga: Kommer man

att se över även detta när man ser över frågan om

skuldsanering?

Direktör Tommy Bisander: Det som jag försökte peka

var att betalningsanmärkningar på mindre belopp, i

detta fall under 500 kr, har ett prognosvärde och en

förmåga att särskilja de högre riskerna från de

lägre riskerna. Då kommer vi återigen in på

avvägningen mellan effektiviteten i kreditgivningen

och den personliga integriteten. Det är en sådan

avvägning som man får göra. Men det är ingen tvekan

om att om vi tar bort informationen så försämras

möjligheterna att göra kreditbedömningar och

riskbedömningar.

Direktör Ulla Lundquist: Dessa småbelopp har

betydelse främst vid snabbkrediter, t.ex. om någon

ska köpa en vara i ett varuhus. Då lämnar personen i

fråga sitt personnummer. Sedan kontrollerar butiken

detta med sitt finansbolag. Då kan det så att säga

plinga ut ett nej till krediten därför att det finns

betalningsanmärkningar. Det kan i och för sig vara

små anmärkningar.

Såvitt jag har förstått så går det att reda upp

detta genom att man övergår till en manuell

hantering, men man kanske inte får krediten direkt i

butiken, utan man måste få kontakt med kreditgivaren

för att manuellt belysa hur det förhåller sig. Men

det kan kanske vara en fördel.

Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Svaret på

frågan är ja. Den fråga som Sonia Karlsson ställde

kommer att tas upp i departementspromemorian.

Sonia Karlsson (s): Jag vill också ta upp dessa

omfrågningar, som Tommy Bisander sade var en

relevant uppgift. Det kommer att innebära att ännu

fler kommer att hamna i dessa register, eftersom vi

nu har ett samhälle där konkurrensen ökar och där

människor uppmanas att byta telefonbolag ofta, osv.

Vi här i riksdagen fick nyligen nya telefoner. Man

hade då frågat efter vår kreditvärdighet. Nu inser

man att det är omöjligt att byta telefon en gång

till, därför att man då får en prick till, och sedan

är man alltså inte kreditvärdig. Detta är alltså

bara ett exempel. Jag tycker att man verkligen borde

fundera över detta, att om andra ställer en fråga om

mig själv skulle kunna göra att jag inte är

kreditvärdig.

Om denna balansgång mellan integritet och

effektivitet verkligen ligger mellan en nedre gräns

på 100 kr eller på 500 kr, vilket jag verkligen

betvivlar, så menar jag att man absolut måste se

över detta och se till att betalningsanmärkningar

som har orsakats av dessa små belopp inte ska få

ligga kvar tre-fyra år. Jag tycker att det är

orimligt.

Direktör Tommy Bisander: För att en upplysning ska

få tas ska det föreligga ett legitimt skäl, vilket

vi var inne på tidigare. Och i de allra flesta fall

är det alltså fråga om att man har sökt ett lån.

Flertalet fall handlar om detta. Det handlar

antingen om ett lån som man har fått eller ett som

man inte har fått. Det är inte heller så att ett

fåtal förfrågningar i sig innebär att man inte får

en kredit - det försökte jag också säga - utan detta

är en av de faktorer som man väger in i själva

kreditbedömningen. Och det är klart att många

förfrågningar ihop med en svag inkomst och en stor

skuldbörda kan ju vara det som fäller avgörandet i

själva kreditbeslutet eller i riskbedömningen.

Jag försökte också säga att det som man har inriktat

sig på när det gäller betalningsanmärkningar i fråga

om låga belopp, tror jag, är att de inte skulle

återspegla en betalningsoförmåga eller en

betalningsovilja. Det är därför som man vill komma

åt den typen av betalningsanmärkningar. Jag tror

inte att det är den rätta vägen att försöka rensa ut

de betalningsanmärkningar som faktiskt inte

återspeglar en betalningsoförmåga. I så fall tror

jag att man får gå andra vägar.

Karin Pilsäter (fp): Jag skulle lite grann vilja

följa upp det som vi just har talat om. Anser ni att

de som använder kreditupplysningarna förmår att

särskilja den låginkomsttagare som har många

anmärkningar på småbelopp och som har det på grund

av att man inte sköter sin ekonomi och gör lite för

stora utfästelser och för vilken det görs många

omfrågningar därför att man springer från ställe

till ställe och får nej från den person som har en

låg inkomst, som har hamnat lite på sned, fått några

anmärkningar och går till budgetrådgivaren i

kommunen och efter det försöker byta sin dyra

telefon mot en billigare, sin dyra elleverantör mot

en billigare, sin dyra kontokredit mot en billigare,

osv.? När den person som försöker ändra på detta

sedan går för att kanske skaffa sig ett kort i någon

matvarubutik där man får ränta på pengarna, vilket

man inte får på bankkontot, kommer han eller hon då

att få nej därför att han eller hon har försökt räta

upp sin ekonomi men inte kan skiljas ut från dem som

inte kan sköta sin ekonomi? Det är min första fråga.

Sedan skulle jag vilja ställa en fråga som ofta

gäller småföretagare. Det sades, såvitt jag förstår,

att upplysningscentralen inte lämnar ut uppgifter om

ansökan om betalningsföreläggande om man har

bestritt den. Anser ni att det skulle vara tekniskt

svårt att lämna ut uppgifter om att svaranden

faktiskt har bestritt det hela tillsammans med

uppgiften om att det finns en ansökan - det handlar

ju inte bara om annonsskojare, det kan vara många

saker som gör att man betalar fast man egentligen

inte vill på grund av att man är rädd för detta -

och att också lämna uppgifter till juridiska

personer om varifrån uppgifterna kommer, så att det

skulle göra det lättare att rätta till dem?

Direktör Tommy Bisander: Den första frågan gällde,

om jag förstod den rätt, personer som ser identiska

ut i våra register. Karin Pilsäter räknade upp

personer med låg inkomst, betalningsanmärkningar på

mindre belopp och många förfrågningar men i övrigt

olika bakgrund. Men vi kan inte skilja på dessa

personer. Om informationen ser likadan ut i våra

register så kan ju inte vi särskilja de två

grupperna. Däremot har ju kreditgivaren andra

möjligheter, precis som Ulla Lundquist var inne på.

En bank kan ju ta reda på omständigheterna och

bakgrunden till denna information.

Den andra frågan gällde möjligheten att redovisa om

en ansökan är bestridd. Det är någonting som vi

faktiskt kommer att titta på, och vi kommer att

redovisa om ansökan är bestridd eller, som det också

heter, återkallad.

Direktör Ulla Lundquist: Om man inte skulle få

kredit på grund av man hade blivit omfrågad så

skulle jag ha anledning att känna mig nervös,

eftersom jag har säkert tio omfrågningar på mig som

chef för ett företag där man beställer

telefonabonnemang lite då och då. Men så illa ska

det nog inte vara, utan om en person är omfrågad

flera gånger ska det inte innebära stopp för

kreditgivning utan däremot en signal om att man

behöver göra en noggrannare kreditprövning, i alla

fall i bank.

Bolagsjurist Tomas Jalling: När vi talar om stopp

vid kreditgivning tror jag att vi ska tänka lite mer

på hur denna information används. Att man har många

anmärkningar eller många omfrågningar kanske inte

betyder att man absolut inte kan få t.ex. ett

mobiltelefoniabonnemang, utan att man kanske kan få

ett abonnemang men måste betala ett förskott eller

liknande. Jag tror att man måste nyansera detta lite

grann. Det finns många sätt att tillämpa denna

information ute hos kreditgivarna och andra.

Karin Pilsäter (fp): Hela denna diskussion visar ju

att det handlar väldigt mycket om tillämpningen och

att då skjuta in sig på hur regelverket tillämpas av

dem som förmedlar informationen kanske inte alltid

är det bästa. Men vad vi måste fundera på är ju

vilket regelverk som ska finnas. Jag skulle vilja

höra om ni på myndighetssidan har några kommentarer

till dessa frågeställningar om att lämna ut uppgift

om var uppgift hämtas och uppgift om bestridande

osv. Jag undrar också om ni har några kommentarer om

att man på olika sätt ska kunna förbättra

informationen om hur sådana här uppgifter används.

Vad är ett betalningsföreläggande? Vad händer om jag

inte betalar? Ska man t.ex. ålägga kreditgivarna att

ge en tydligare information än de gör i dag till

sina kunder vad ett betalningsföreläggande innebär,

osv.?

Avdelningschef Kerstin af Jochnick: Jag tror att

detta huvudsakligen är en datainspektionsfråga. Men

jag kan möjligen svara på den sista delen av frågan

som gällde information. I den enkät som vi gjorde

till institut och konsumentvägledare kunde vi se att

det finns ett behov av mer information. Jag tror att

man kan uppmana kreditgivarna att vara tydligare mot

sina kunder om vad det innebär att man tar en

kreditupplysning och hur man använder den

information som finns i kreditupplysningen.

Dataråd Hans-Olof Lindblom: Jag tror att Hans

Kärnlöf som är närmast ansvarig för

kreditupplysningarna svarar på detta.

Avdelningsdirektör Hans Kärnlöf: Jag kan säga att

just uppgift om att ansökan om

betalningsföreläggande är bestridd och hänskjuten

osv. inhämtar ett av Sveriges

kreditupplysningsföretag redan i dag. Det har man

begärt hos Datainspektionen, och vi hade inget att

invända mot det. Men det är inte något av de två

företag som finns här i dag. Det kan man alltså

givetvis få registrera i sina register.

Gunnar Hökmark (m): Jag har först en fråga med

anledning av vad som sades här tidigare av Tommy

Bisander när det gäller myndigheters

betalningspåminnelser i relation till privata

aktörers. Jag vill fråga Kristina Rennerstedt om det

finns tydliga regler för hur myndigheter ska sköta

sina betalningspåminnelser och informationen om

konsekvenserna när man inte betalar. Många gånger

kanske någon glider in i något slags parkeringsbot.

Man överklagar kanske, och sedan blir det en

glidande skala, och det handlar mer om slarv än att

betalningsvilja eller betalningsförmåga saknas.

Däremot verkar det som om det går väldigt snabbt att

få olika betalningsanmärkningar när man inte har

skött en betalningspåminnelse från en myndighet. Jag

skulle vilja veta om den reflexionen kan göras.

Sedan vill jag ställa en fråga som har varit uppe

tidigare. Den handlar om förbud mot behandling av

uppgifter om de har varit föremål för

socialtjänstlagen. Det hävdas då i promemorian och

från Lagrådet att detta är ett ganska allvarligt

intrång i integriteten. Det är egentligen inte bara

ett intrång i integriteten, utan det har också

ganska betydande sociala effekter, eftersom väldigt

många hanteringar i dag är beroende av

kreditupplysning. Det kan gälla hyreskontrakt,

telefonabonnemang eller betalningsmedel på olika

sätt.

Det konstateras också i promemorian att detta

egentligen inte har någon självständig betydelse för

kreditprövningen. Det anses inte att det bör ha det

i alla fall.

Det hänvisas till dataskyddsdirektivet. Jag skulle

vilja veta mer exakt vad i dataskyddsdirektivet som

gör att man inte kan ha ett sådant förbud. Såvitt

jag kan se står det i dataskyddsdirektivet rätt

mycket om den typen av uppgiftsbehandling som ska

förbjudas och också om de krav som måste finnas på

samtycken. Jag kan inte se att det finns ett förbud

mot att den här typen av uppgifter också förbjuds i

behandlingen. Men om man nu kan finna detta

någonstans i dataskyddsdirektivet, vilket jag inte

har funnit, vilka andra överväganden har man gjort i

departementet när det gäller hur man ska kunna

skydda den här typen av uppgifter? Sverige har ju en

mer långtgående offentlighet i sådana här frågor än

de andra medlemsländerna. Det skulle finnas en

möjlighet att om man vill skydda den här typen av

uppgift inom ramen för andra lagar.

Jag skulle alltså vilja ha svar på den första

reflexionen om myndigheters rutiner och information

kring myndigheters betalningspåminnelser men också

på frågorna om socialtjänstlagen. Var explicit är

det förbjudet att förbjuda behandlingen av uppgifter

inom socialtjänstlagen, och vilka andra överväganden

har ni i så fall gjort för att skydda den typen av

uppgifter?

Rättschef Göran Lambertz: Vi i

Justitiedepartementet är inte så hemma på den första

frågan. Såvitt jag kan förstå är det två olika

frågor. Den ena frågan är: Vad får man göra enligt

sekretesslagen? Är det sekretess kring uppgifter

eller inte? Den frågan får man ju bedöma från

situation till situation. Sekretesslagen ser ut som

den gör med bedömningar i en mängd olika situationer

om vad det bör vara sekretess kring. Om man ser ett

behov så får man titta på det utifrån

sekretesslagssynpunkt. Men om jag förstod Gunnar

Hökmark rätt så handlar det även om rutiner för

betalningspåminnelser hos myndigheterna. Och där

måste jag passa. Jag kan inte säga någonting klokt

om den saken helt enkelt.

När det gäller dataskyddsdirektivet är bedömningen

att eftersom det inte finns någon regel i direktivet

om att det är ett minimidirektiv i ett visst

hänseende är det ett harmoniseringsdirektiv. Annars

brukar man ha en särskild regel i direktiven om att

man får avvika i någon riktning. Men det finns

ingenting sådant här. Det är vår bedömning, och det

är nog alla andra EU-länders bedömning också, och

det är även Lagrådets bedömning som framhölls här

tidigare. Därmed kommer också, tror jag, svaret på

följdfrågan som Gunnar Hökmark ställde, om man

övervägde att på något annat sätt skydda dessa

uppgifter, att bli: Ja, men det går inte inom denna

ram. Det går inte, enligt vår bedömning, att i

kreditupplysningslagen ha kvar detta förbud.

Som Kristina Rennerstedt tidigare sade är detta den

fråga som vi har känt oss bekymrade över i detta

lagstiftningsarbete, och det är en fråga som man

absolut behöver se över, och man kanske behöver ta

initiativ i den på Europanivå.

Gunnar Hökmark (m): När det gäller den första

frågan, om myndigheters betalningspåminnelser och

rutiner för detta, så tycker jag att det vore bra om

departementet tog och tittade på den för att känna

sig mer hemma i fråga om detta, eftersom det i

högsta grad har att göra med människors

rättssäkerhet i förhållande till uppgifter och

problem som vi behandlar här. Betalningspåminnelser

från myndigheter spelar en stor roll i det som sedan

leder till betalningsanmärkningar. Jag tycker att

det finns alla skäl att faktiskt ta den frågan på

allvar.

När det gäller dataskyddsdirektivet vilar

Lagrådets bedömning på att man egentligen accepterar

regeringens bedömning, såvitt jag kan begripa när

jag har läst Lagrådets yttrande. Det är alltså ingen

självständig prövning som Lagrådet gör. När jag har

tittat på detta har jag inte kunnat utröna att

Lagrådet självt har analyserat frågan, utan man

köper så att säga det som sägs i regeringens

agerande i denna fråga.

Oavsett om det är fråga om minimidirektiv eller

harmoniseringsdirektiv så står det i direktivet vad

man får förbjuda, vilka uppgifter som man ska

förbjuda hantering av. Det står också att det måste

finnas ett antal grundläggande kvaliteter när det

gäller behandlingen av personuppgifter, t.ex. att

den registrerade otvetydigt har lämnat sitt

samtycke, vilket det i denna fråga inte senare görs

ett undantag från. Det står alltså inte någonstans,

såvitt jag kan se, att den här typen av uppgifter är

så tvingande att man ska medge undantag från

samtycke eller de andra stränga krav som finns.

Med all respekt för det svar som jag fick så gav det

mig inte många klara besked om var i direktivet som

det framgår att man inte får ha denna typ av förbud.

Jag är medveten om att jag lite grann ställer

kunskapsfrågor för min egen del. Men eftersom jag

har tittat på detta och inte har kunnat se var det

finns ett förbud för Sverige att ha ett förbud mot

denna behandling, så tycker jag att departementet

för klarhets skull också måste redovisa var detta

förbud finns.

Rättschef Göran Lambertz: När jag säger att jag

måste passa när det gäller frågan om

betalningspåminnelser så är det i min egenskap av

rättschef för civilrätt. Såvitt jag kan se är frågan

i vad mån myndigheterna ska agera si eller så

beträffande betalningspåminnelser egentligen en

förvaltningsrättslig fråga eller en fråga om

lämplighet för myndigheterna hur de agerar. Det

känns så att säga inte som min fråga. Jag tror inte

att det är Justitiedepartementets fråga. I och för

sig har vi förvaltningslagen så att säga hos oss,

men det är inte mitt område. Det är bara därför som

jag passar när det gäller den frågan. Men det är

mycket möjligt att det finns anledning att göra

någonting.

När det gäller frågan om direktivet är svaret helt

enkelt det som jag gav, att när det inte finns

uttryckliga undantagsmöjligheter från de regler som

anges så är det att tolka som att det är dessa

regler som gäller, och då ska de gälla harmoniserat

inom EU. Om det är minimidirektiv så anges det

explicit. Det tror jag är svaret. Lagrådet har ju

hållit med oss. Huruvida Lagrådet har gjort en egen

bedömning eller inte vet jag inte. Men jag vet hur

det är att föredra i Lagrådet, och där funderar man

lite grann fram och tillbaka och tittar på

regeringens överväganden och funderar på om det

finns någonting annat att dra in i bilden, och sedan

gör man sin bedömning. Här har Lagrådet gjort

bedömningen att det är riktigt, och då tror jag att

man har anledning att lita på att det är så Lagrådet

tycker.

Gunnar Hökmark (m): Herr ordförande! Om det inte är

inom Lambertz avdelning som det här hör hemma så bör

det höra hemma någonstans inom regeringen. Eftersom

jag möjligtvis någon gång har dragit i

statssekreterarens fläta när vi gick i samma klass

för längesedan kan jag ställa frågan till henne. Är

statssekreteraren och regeringen beredda att göra

något åt detta så att inte problemet byggs upp av

att det inte ligger på någons bord utan att faktiskt

regeringen tar ett ansvar för detta? RSV har riktat

en framställan om just det. Därför tycker jag att

det kunde vara bra om Kristina Rennerstedt svarade

på frågan om det inte finns skäl att strama upp

rutinerna.

När det gäller den andra frågan tycker jag inte

att det låter betryggande att hänvisa till att

Lagrådet möjligtvis har funderat fram och tillbaka,

och att regeringen också har gjort det. Fortfarande

finns det ju ingenting som säger att man inte kan

utnyttja det faktum att det är en grundläggande

regel att den registrerade otvetydigt ska ha lämnat

sitt samtycke.

Det är också så, om man har den hållning som nu

redovisades, och det skulle jag också vilja att

Kristina Rennerstedt svarade på, att Sverige är det

land i västvärlden som har flest registrerade

uppgifter av olika slag rörande enskilda människor.

Jag kan lämna det öppet om det är någon som slår

oss, men vi ligger otvetydigt i toppen i detta

avseende. Om de uttryckliga förbud mot registrering

av uppgifter som finns inom ett begränsat område,

något som har varit aktuellt i flertalet EU-länder,

innebär att vi inte kan ha strama regler inom andra

områden, där vi har mycket mer registrerad

information om medborgarna, så är det väldigt

allvarligt.

I så fall innebär det här dataskyddsdirektivet en

försvagning snarare än en förstärkning. Det innebär

möjligtvis en förstärkning inom det explicita område

som vi i dag har behandlat, men inte när det gäller

den bredare bit som handlar om andra frågor än

kreditupplysning. Jag ser som sagt inte att det i

dataskyddsdirektivet framgår att man måste göra

undantag för det faktum att en enskild ska lämna

samtycke. Jag skulle vilja ställa den frågan till

Kristina Rennerstedt.

Statssekreterare Kristina Rennerstedt: När det

gäller frågorna om företagens rutiner för

påminnelser om betalning och annat ska jag ta med

mig det här hem. Det är på det viset att vi har en

uppdelning i Regeringskansliet, och jag är ledsen

att behöva säga att dessa frågor inte heller hamnar

inom det område som jag arbetar med. Men jag ska

absolut ta med mig frågorna hem. Jag ska återkomma

med svar från dem som bättre kan svara på frågorna

omkring huruvida det behövs en uppstramning. Det

kanske jag kan få återkomma med.

När det gäller den andra frågan är jag lite osäker

på om jag har förstått rätt. Vi har gjort

bedömningen att det inte finns någon möjlighet att

tillämpa direktivet på ett sådant sätt att man kan

ha det här förbudet. Gunnar Hökmark frågar efter

vilken grund vi har för det. Den beskrivningen har

Göran Lambertz lämnat, och jag tror inte att jag kan

lämna någon ytterligare upplysning om saken. Men jag

vet inte om det kanske gällde något som jag inte

förstod. Då kanske du kan hjälpa mig med det, Göran!

Rättschef Göran Lambertz: Jag kan försöka. Jag

uppfattar det så att Gunnar Hökmark gled över till

en annan fråga. Först handlar det om huruvida det är

ett harmoniseringsdirektiv eller inte. Sedan späder

Gunnar Hökmark på med att det också krävs samtycke

enligt direktivet. Det är ju en annan fråga. Den

frågan behandlas i propositionen på s. 19 och

framåt. Där är regeringens bedömning att

kreditupplysning är en verksamhet där direktivet ger

stöd för att det inte krävs samtycke av den

enskilde. Det tror jag är en rätt säker bedömning.

Det finns två olika bestämmelser i direktivet som

man kan hänvisa till, och Lagrådet har såvitt jag

minns inte ifrågasatt det. Jo, det har de förresten

på en punkt när jag tänker efter. Men de godkänner

regeringens samlade bedömning i frågan.

Gunnar Hökmark (m): Vi kommer kanske inte längre.

Jag noterar att jag inte tycker att det blir någon

konkret beskrivning av vari förbudet för Sverige i

den här delen finns. Jag pekade på detta med kravet

på samtycke. Det är självfallet att

kreditupplysningen som sådan ligger till grund för

hela den diskussion vi har. Det behövs

kreditupplysning, och det anses vara något rimligt

att man inte behöver den enskildes samtycke. Men det

behöver inte innebära att vi har ett förbud mot

vissa delar av dessa uppgifter som inte finns i

andra länder och att vi inte kan ha stramare krav än

vad andra länder har - eller ha stramare krav för

den typ av uppgifter som andra länder inte har

offentligt.

Rättschef Göran Lambertz: Svaret är helt enkelt det

som jag har givit två gånger. EG-rätten säger att om

ett direktiv ser ut på visst sätt, utan möjligheter

till undantag från reglerna, är det ett

harmoniseringsdirektiv. Då ska den nationella rätten

se ut på samma sätt som direktivet. Annars ska det

finnas undantagsmöjligheter, som det gör i t.ex.

konsumentskyddsdirektiv. Det är svaret på frågan.

Per Landgren (kd): Man kan försöka strukturera det

här problemkomplexet under kategorierna mål och

medel, som i och för sig kan variera mellan de olika

aktörerna. Då framkommer det tydligt att målet från,

låt oss säga, statsmakternas synpunkt förutom det

gemensamma bästa, det övergripande målet, omtalades

av Kerstin som stabilitet, effektivitet och

konsumentskydd. Medel för detta är, som jag

uppfattade det, bl.a. laglig reglering där man t.ex.

skyddar integriteten. Från kreditmarknadsinstitutens

sida anlitar man kreditupplysningsverksamhet för att

minimera kreditrisker. De två sakerna, att skydda

integritet och att minimera kreditrisker, beskrevs

av Kristina som intressen. Man kan också se dem som

medel för att uppfylla de här målen.

Då kan man tänka sig att de här medlen bildar ett

nät som blir för finmaskigt i den meningen att det

fångar upp i alla fall tre stycken fall som jag har

tecknat upp, det kan säkert finnas fler, som kanske

inte borde ha fångats upp. Det rör sig först om

personer med rimliga skäl eller förmildrande

omständigheter som trots detta hamnar i register. De

här rimliga skälen eller förmildrande

omständigheterna skulle t.ex. kunna vara att det är

enstaka händelser, inte i och för sig att det rör

sig om beloppsgränser, för det kan ju vara

godtyckligt, men att det finns goda skäl till att en

betalning inte har skett. Det kan vara att

betalningspåminnelser av olika skäl inte når fram.

Det kan bero på utlandsvistelser, slarv med

adressändringar eller sådana saker.

Det är ändå en typ av skäl som gör att vi vanliga

människor av kött och blod uppfattar att rättvisan

blir en form av högsta orättvisa. Jag fick ett

exempel draget för mig från RSV, från en av

experterna där. Han berättade om en snabbt beslutad

gallring som hade föranletts av en sammanblandning

av tillhandadatum och poststämpeldatum. Jag tror att

det gällde restskatt. Det handlar alltså om personer

där det finns rimliga skäl eller förmildrande

omständigheter.

Sedan har vi också personer, en andra kategori,

som har ändrats till sin karaktär, i sin

inställning, eller vad man nu ska säga, och som nu

har fått betalningsvilja efter att tidigare inte ha

haft det. En tredje kategori är personer vilkas

situation har ändrats så att de nu har en

betalningsförmåga. I de fallen kan tre år upplevas

som hårt och som ett nedklubbande slag mot dem som

har börjat på en ny väg.

Jag har fått bilden att det för

kreditmarknadsföretag ofta är en tidsfråga, alltså

inte för upplysningsföretagen men för

kreditmarknadsföretagen. Det här med personliga

undersökningar och att man tränger djupare i

enskilda fall kostar pengar. Det kostar tid. Ändå är

det precis detta som behövs för att de människor som

har fångats i det här alltför finmaskiga nätet och

upplever sig som orättvist behandlade ska få

rättelse snabbt. Det kan gå flera år innan de får

möjlighet att ordna sin situation vad gäller allt

med lägenheter, hus eller vad det nu kan vara.

Då är min fråga: Vad kan man göra för att ändå klara

ut de här kategorierna av personer? De är många, och

de har uppenbarligen blivit fler medan kriterierna

har blivit hårdare. Kreditföretagen vill kanske inte

göra de här personundersökningarna. Det kan hända

att bl.a. Ulla Lundquist har kommentarer till detta.

Sedan har jag bara ytterligare en bifråga. Det

gäller ett nytt problem: ungdomar och mobiltelefoni.

Det rings en del i unga år, och man har kanske ingen

känsla för att saker och ting kostar pengar. Man har

mindre känsla för det i alla fall. Hur ser ni på ett

sådant problem, och hur tänker ni er att det kan

tacklas?

Direktör Ulla Lundquist, Svenska Bankföreningen: Som

jag har sagt tidigare är det så att om det finns

registrerade betalningsanmärkningar som är på lägre

belopp och det finns förmildrande omständigheter så

kommer banken att ta hänsyn till detta när

kreditgivningen sker i bank. Det ska alltså inte ha

en avgörande betydelse. Sedan sade jag att det rent

generellt kan innebära ökade kostnader om man inte

skulle ha en väldigt ingående kreditupplysning som

tar med alla anmärkningar. Det gör ju ändå att man

litar på vad som blivit registrerat i upplysningen.

Man behöver inte gå vidare. Men om man skulle ta

bort de här mindre beloppen ur kreditupplysningen

skulle bankerna rent generellt vara tvungna att

kanske komplettera den enklare kreditbedömningen med

en mer ingående prövning, med utfrågning osv. Jag

tror att det skulle innebära ökade kostnader om man

gick i den riktningen.

Det här med att man får nej gäller oftast

snabbkrediterna. Det är där man får nej om det finns

betalningsanmärkningar, som jag sade. Scoring-

systemen ger utslaget att man inte ska bevilja en

kredit på plats, på stället, i samma ögonblick som

man står i kassan och ska köpa en vara på kredit.

Där måste man övergå till en mer manuell hantering.

Man kan ju begära att få en förklaring av företaget,

om det t.ex. är ett finansbolag som varuhuset har

anlitat, till varför man har fått nej. Sedan kan man

reda upp det här och visa på de förmildrande

omständigheterna. Det är bara det att krediterna

inte kan beviljas med snabbhet. Det kanske är till

fördel för alla inblandade.

Per Landgren (kd): Vi har relativt många kontakter

med människor. Jag har ett fall framför mig som

direkt säger att det inte fungerar så som Ulla

Lundquist säger utan att det är blankt nej och inget

vidare intresse av att göra en personlig

undersökning. Det kan gälla lån till Visakort och

sådana saker. Det är inte banken intresserad av att

göra. Det är blankt nej. Det är uppgifter som vi

får, som jag får.

Direktör Ulla Lundquist: Det är kanske inte de

uppgifter jag har fått när jag har pratat med

bankerna om det här. Jag vet inte vilka speciella

omständigheter som har funnits i de fall som du

refererar till, men normalt brukar banken titta på

förmildrande omständigheter och gå igenom det här

tillsammans med den kreditsökande personen eller

företaget.

Per Landgren (kd): Jag skulle i och för sig kunna ge

dig hela fallet, alltihop.

Direktör Tommy Bisander: Det kan ju i de här fallen

också vara så att betalningsanmärkningen och annat

gjorde att banken faktiskt bedömde att personen inte

var kreditvärdig och inte skulle ha

betalningsförmåga. Vi får alltid höra om en

betalningsanmärkning i det enskilda fallet: Jag fick

inte kredit. Jag hade klarat av den här krediten,

men jag fick den inte för jag hade några enskilda

betalningsanmärkningar. Men det vet vi faktiskt

ingenting om. Vi har ju pekat på den här statistiken

och kan påvisa att personer som har

betalningsanmärkningar ofta inte klarar detta eller

ådrar sig nya betalningsproblem.

Per Landgren (kd): Jag förstår ju resonemanget men

det finns enskilda fall där människor helt enkelt

drabbas på ett sätt som inte stämmer överens med

målet för hela den här verksamheten. Medlen slår

alltså på något sätt orättvist.

Direktör Tommy Bisander: Sedan var det några andra

frågeställningar som var uppe. Det var det här med

förmildrande omständigheter. Det är ju reglerat i

lagen såtillvida att vi naturligtvis är skyldiga att

gallra en uppgift om den är felaktig. Detsamma

gäller om den bedöms som missvisande. Här finns det

relativt detaljerade regler som har utarbetats av

Datainspektionen i samarbete med branschen.

Carin Lundberg (s): Herr ordförande! Jag vill

fortsätta en diskussion som har varit uppe tidigare.

Jag har också en ny fråga. Jag undrar om det här med

omfrågningar, som ger en lägre rating. Ni säger att

då krävs det en noggrannare kreditprövning. Det kan

krävas förskott eller något sådant om man får nej i

kassan när man tänker köpa en ny tvättmaskin. Det

gäller snabbkrediter och sådant. Som jag uppfattar

det strider det här mot andra strävanden vi har. Vi

ska öka konkurrensen och valfriheten. Vi ska försöka

stärka konsumenternas ställning och se till att de

använder sina pengar på bästa sätt. Om folk går runt

och frågar om olika saker och får en prick - det

blir omfrågningar, det blir en noggrannare

kreditprövning och sådant - så tycker jag inte att

det var det som var meningen.

Då kommer jag också till den andra frågan, som

också har varit uppe här. Det gäller detta med hur

man får en betalningsanmärkning. Vi har ju hört att

det gäller att man har låg lön. Då sköter man sig

inte utan får upprepade anmärkningar. Man kan

ifrågasätta både betalningsviljan och förmågan att

betala. Sedan har vi också den rädsla som finns. Jag

tror säkert att alla vi som sitter här och frågar

kan intyga den rädsla som vi har. Vi vill inte bli

utsatta för några betalningsanmärkningar. Vi är inte

oförmögna att betala och vi är inte heller normalt

sett väldigt slarviga. Däremot är vi borta mycket,

och vi får vansinnigt mycket post. Då händer det, i

alla fall har det hänt mig, att jag på något sätt

sorterar bort räkningar. Då har jag upplevt det som

Gunnar Hökmark var inne på, nämligen det här med

rutinerna vid påminnelse.

Jag upplever att det har skett en förändring under

senare år. Man får en påminnelse: Om du inte betalar

inom sju dagar så... Det är inte så att man får en

påminnelse och sedan en till och sedan överlämnas

det och ska övervägas. Det är pang på. Det gör att

man inte har chansen till någon typ av diskussion

eller överklagande. Om man är borta på ett

tjänsteärende kan det hända att man oförskyllt råkar

ut för en betalningsanmärkning. Jag undrar om ni

tycker detsamma, att rutinerna har snävats in, och

om ni tycker att det behövs någon typ av reglering

för att åtgärda det här. Eller har det något att

göra med tillämpningen av de regler som finns?

Den tredje fråga jag har rör det här med de

relevanta uppgifter som krävs. Det var det här med

låg lön, upprepade små anmärkningar och

betalningsvilja. När jag pratar om det här och ser

på statistiken får jag en aning om att det handlar

om att sila myggor och svälja elefanter eftersom det

är mycket små belopp och sådant. Då kommer jag in på

det här med ekonomisk brottslighet. Ekonomiska

brottslingar har inte, kanske man kan säga,

betalningsviljan. De är ute efter andra saker. Där

har Bulvanutredningen föreslagit att

kreditupplysningsföretagen ska ges möjlighet att

förmedla uppgifter om lagakraftvunna domar och

godkända strafförelägganden. I propositionen säger

man att man överväger det här. Därför undrar jag om

panelen kan uttrycka någon uppfattning om

utredningens förslag på den här punkten. Kan

regeringen säga något om läget och kan någon annan

ge mig en uppfattning om vad man tycker om sådana

här uppgifter?

Direktör Tommy Bisander: Först och främst är det ju

på det sättet att om jag går runt och undersöker

villkoren för att få en kredit, var jag kan få bästa

erbjudandet, jag tror att det var det som det här

ledde till, ställs det inget krav på

kreditupplysning. Det finns inget legitimt skäl om

jag inte söker kredit. Det är alltså inte så att om

jag går runt och undersöker bästa villkor åker jag

på en mängd prickar. Så uppfattade jag att

frågeställningen var, men så är inte fallet.

Sedan var det fråga om huruvida jag får

betalningsanmärkning för att jag har låg lön. Nej,

det var inte det jag påstod. Jag påstod att personer

med låg lön rent allmänt har en sämre

betalningsförmåga än personer med hög lön. Jag sade

också att man naturligtvis väger samman en mängd

olika faktorer. Tittar vi enbart på lön har jag

naturligtvis en sämre betalningsförmåga med en lägre

lön, om allting annat är lika, än med en högre lön.

På samma sätt har jag en sämre betalningsförmåga med

en hög skuld än med en låg skuld.

Det är också så att man inte vill få

betalningsanmärkningar. Men man kan faktiskt säga

att man får inte en betalningsanmärkning, nu pratar

jag om fysiska personer i det här fallet, utan att

man har möjlighet att betala. Man passerar ju en

förfallodag, och man erhåller ett antal påminnelser.

Statssekreterare Kristina Rennerstedt: Det var väl

åtminstone en fråga som riktades till mig. Det var

frågan om Bulvanutredningens förslag.

Bulvanutredningen har föreslagit att man skulle ge

kreditupplysningsföretag möjlighet att förmedla

uppgifter om domar som gäller ekobrott. Den frågan

har regeringen ännu inte tagit ställning till, men

återigen handlar det om att finna en balanspunkt.

Väger intrånget i den personliga integriteten jämnt

med intresset att åstadkomma en god kreditgivning?

Då kan man rent preliminärt konstatera att det är en

väldigt integritetskränkande åtgärd att låta

kreditupplysningsföretagen förmedla uppgifter ur

polisens belastningsregister, inte minst med tanke

på omfattningen av de förfrågningar som görs. Då ska

effektivitetsintresset väga väldigt tungt. Utan att

föregripa vad regeringen kommer fram till kan man

säga att det finns väldigt många invändningar mot

att det här skulle vara ett verkligt effektivt sätt.

Det kanske finns andra vägar att åstadkomma samma

typ av effektivitet.

När det gäller den andra frågan, den om

omfrågningar, kan det väl ändå finnas skäl att

påpeka att personuppgiftslagens regler om att en

uppgift ska vara adekvat, relevant och nödvändig för

att få registreras nu kommer att gälla för

kreditupplysning. Huruvida uppgifter om omfrågningar

uppfyller det kravet skulle jag inte våga uttala mig

om. Det blir väl en fråga för rättstillämpningen,

och inte minst för kreditupplysningsföretagen, att

bedöma.

Carin Lundberg (s): Jag tycker att det är bra att

det här med omfrågningar kommer upp. Jag har nog

faktiskt den uppfattningen att om man ska byta

telefonbolag eller elleverantör ställs det

kreditupplysningsfrågor. Då får man ett streck, och

det skulle på sitt sätt försämra ens rating. Jag

tycker att det är ett problem för konsumenterna. Det

begränsar deras möjlighet till valfrihet och till

att använda sig av konkurrensen på marknaden.

Direktör Tommy Bisander: Ja, det är helt klart att

när man byter telefon- abonnemang, elleverantör

osv. ställs det ibland, men långt ifrån alltid, krav

på kreditupplysning. Det vill jag inte alls förneka.

Som jag också sade är frågor en av flera parametrar

som man väger in i kreditbedömningen. Jag känner i

alla fall inte till att någon får ett avslag på en

kredit enbart för att man har många förfrågningar.

Däremot väger man, som jag sade, ihop det här med

inkomster, skulder osv.

Bolagsjurist Tomas Jalling: Det är precis som Tommy

säger. Dessutom är det så att kreditgivarna

naturligtvis också har observerat det här, alltså

att det kommer fler och fler förfrågningar. Den här

riktningen, avvägningen som Tommy Bisander pratar

om, kommer kanske i allt större utsträckning, man

vet inte än, att leda till att man inte fäster lika

stor vikt vid de här förfrågningarna. Det är ju

dynamiskt hur man värderar den här informationen.

Det förändras över tiden.

Direktör Ulla Lundquist: Jag delar den

uppfattningen. Bankerna tycker att det är bra att

det finns så fullödiga uppgifter som möjligt, men

det gäller att kunna tillämpa dem, alltså hantera

informationen om dessa uppgifter, på ett rimligt

sätt. Det är väl också en träningssak. Det kanske

kommer att ändra sig över tiden hur man värderar

informationen. Det är bra att man fäster

uppmärksamheten på att det kan bli stopp i

kreditgivningen på grund av mindre anmärkningar som

egentligen saknar betydelse. Det tror jag att

kreditgivarna måste väga in och förstå.

Sedan gällde det frågan om domar om ekonomisk

brottslighet och om de ska förekomma i registret

eller inte. Vi från Bankföreningens sida är väldigt

angelägna om att få den här lagändringen så fort som

möjligt. Vi är besvikna över att det har tagit så

lång tid. Här rör det sig om folk som för sin

näringsverksamhet, som de påstår, söker kredit på

ganska stora belopp. Om det då förekommer ekonomisk

brottslighet kan bankerna verkligen göra stora

förluster. Det är konstigt att man kan registrera

småanmärkningar, parkeringsböter och andra saker,

men inte de viktiga sakerna som handlar om

information om ekonomisk brottslighet där man

faktiskt också har en lagakraftvunnen dom. Det

tycker vi är väldigt konstigt. Vi tycker att den

ändringen av lagen borde göras snarast möjligt.

Lisbet Calner: (s): Herr ordförande! Först skulle

jag vilja slå fast att betalningstransaktioner och

penningförmedling är viktiga instrument för att ett

samhälle ska fungera över huvud taget. Det är väl

ett av skälen till att vi har utfrågningen i dag att

vi tycker att det är mycket viktiga frågor såväl för

de enskilda människorna som för myndigheter och

näringsliv, som ju är beroende av att det här

fungerar. Jag är övertygad om att vi alla vill att

de instrument som vi nu försöker vässa ska spela i

harmoni mellan de motstridiga intressen som Kristina

Rennerstedt talade om här. Vi kräver att det ska

vara effektiva system som inte medför alltför stora

kostnader. Det tenderar de att göra i dag bl.a. på

grund av att vi är många som fortfarande envisas med

att betala våra räkningar "på papper", som det

uttrycktes i TV i går.

I många sammanhang har det förts fram förslag om

ett medborgarkonto som skulle underlätta för

myndigheter att göra sina utbetalningar till

medborgarna. Jag hoppas också att det skulle vara

till fromma för medborgarna. Vad man kan tänka sig

där är väl t.ex. barnbidrag, skatteåterbäring,

pensioner och studielån. I dag är bankerna, som

Kerstin af Jochnick talade om för oss, skyldiga att

ta emot inlåning. Men man kan enligt de regler som

finns neka transaktionskonton om

betalningsanmärkningar föreligger eller har funnits

under de tre, eller som vi har hört i dag t.o.m.

fyra, senaste åren.

Det förekommer många felaktigheter. Jag läste i

ett tidningsurklipp från förra året att tusentals

svenskar drabbas när kreditupplysningsföretagen

förmedlar felaktiga uppgifter. Det är klart att man

som konsument, som bankkund, blir orolig. Man undrar

över det här. Finansinspektionen och departementet

funderar just nu på om man kanske skulle ändra

banklagstiftningen så att bankerna också måste

tillhandahålla dessa transaktionskonton.

Jag har en fråga som har samband med just

medborgarkonton. Är det något man resonerar om? Ja,

sade Kerstin af Jochnick förut. Men departementet

och Bankföreningen har kanske synpunkter på det

också. Detta är inget problem i dag, men jag tycker

att det kan vara bra i diskussionen om

medborgarkonton om man kan undvika problemen i

framtiden till fromma för de enskilda människorna.

Konsumentintresset när det gäller de här frågorna

har ju blivit allt större. Det har vi hört i

diskussionen här i dag. Det ser vi också i

tidningarnas insändarspalter och i brevskörden till

oss riksdagsledamöter. Innebär inte ett införande av

medborgarkonton helt enkelt att banklagstiftningen

måste ändras?

Avdelningschef Kerstin av Jochnick: Frågan om

medborgarkonto är något som näringsministern tog upp

i samband med ett tal. Jag känner inte till

omständigheterna bakom det. Vi har inte sett något

förslag till hur det skulle hanteras. Jag kan tyvärr

inte kommentera den delen. Finansdepartementet

håller på att se över den svenska

banklagstiftningen. Just frågan om inlåning och

bankernas monopol på inlåning kommer absolut upp i

samband med den utredningen.

Lisbet Calner (s): Jag ställde frågan om

medborgarkonton i och med att du talade om

transaktionskonton. Jag sitter i Riksgäldens

styrelse. Där diskuterar vi frågorna. Det pågår på

många olika ställen. Jag ville lite grann försöka

införa att tänka på problemen innan det har blivit

problem.

Lennart Hedquist (m): Får jag ställa en fråga för

egen kunskap? Den gäller omfrågningar. I och med att

det finns ett antal kreditupplysningsföretag kunde

det vara av visst intresse att veta i vilken

utsträckning kreditupplysningsföretagen ger

upplysning till varandra om omfrågningar, så att man

eventuellt aggregerar omfrågningar i olika företag.

Direktör Tommy Bisander: Vad jag känner till sker

det inget sådant utbyte mellan

kreditupplysningsföretagen.

Ordföranden: Då ber vi att få tacka er som har

kommit hit och medverkat och givit oss information.

Jag är övertygad om att finansutskottet kommer att

ha stor nytta av informationen när vi fortsätter vår

behandling av kreditupplysningsfrågorna. Jag vill

också tacka alla andra som har visat intresse och

deltagit i den här utfrågningen. Inte minst vill jag

rikta ett tack till er, om ni fortfarande är kvar,

som har följt utfrågningen via riksdagens talsvar.

Tack ska ni ha. Utfrågningen är avslutad.