Bet. 2000/01:FiU29

Finansutskottets betänkande

2000/01:FIU29

Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr.

2000/01:102)

Innehåll

Sammanfattning

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

FiU29

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels skrivelse 2000/01:102 Utvecklingen inom den

kommunala sektorn,

dels de motioner som väckts med anledning av ärendet

enligt förteckningen i bilaga 1,

dels de motionsyrkanden om kommunal ekonomi som

väckts med anledning av proposition 2000/01:100 2001

års ekonomiska vårproposition enligt bilaga 1.

Motion 2000/01:Fi37 yrkande 11 har för beredning

överlämnats till miljö- och jordbruksutskottet.

Yttranden från andra utskott

Yttranden över skrivelsen jämte motioner i de delar

som berör respektive utskotts beredningsområde har

inkommit från

- konstitutionsutskottet (2000/01:KU16y),

- socialutskottet (2000/01:SoU5y),

- utbildningsutskottet (2000/01:UbU5y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 2-4.

Socialförsäkringsutskottet har avstått från att

yttra sig.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar finansutskottet regeringens

skrivelse 2000/01:102 Utvecklingen inom den

kommunala sektorn där regeringen lämnar en

översiktlig redovisning av ekonomin och verksamheten

i kommuner och landsting.

Utskottet vill nu liksom tidigare år framhålla att

den årliga skrivelsen om utvecklingen inom den

kommunala sektorn är ett viktigt inslag i

återrapporteringen av resultatinformation till

riksdagen. Utskottet konstaterar med

tillfredsställelse att regeringen fortsätter sitt

arbete med att utveckla uppföljningen av den

kommunala sektorn. Utskottet ser positivt på det

utvecklingsarbete som bedrivs och som kommer att

underlätta jämförelser inte bara av kommunernas

ekonomi utan även omfatta kvalitetsmått avseende den

kommunala verksamheten.

I betänkandet behandlar utskottet fyra

kommittémotioner som väckts med anledning av

skrivelsen samt yrkanden från tre partimotioner som

väckts med anledning av 2001 års ekonomiska

vårproposition. Utskottet avstyrker samtliga

motionsyrkanden.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen

till handlingarna.

I betänkandet finns 26 reservationer och 1

särskilt yttrande.

Följdmotioner

I betänkandet behandlar utskottet nedan uppräknade

motionsyrkanden i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en höjning av de

generella statsbidragen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den kommunala

självstyrelsen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

subsidiaritetsprincipen som

maktfördelningsprincip.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring beträffande avveckling av den

statliga fastighetsskatten och förslag om att

möjliggöra för kommunerna att ta ut en

fastighetsanknuten avgift.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kommunala

utförsäljningar av bostadsbolag inte skall

motverkas från statligt håll.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

finansieringsprincipen behöver preciseras,

lagfästas och institutionaliseras.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

kommunkontosystemet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunal

upphandling och kundval.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktade bidrag.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en anpassning av

lagen om offentlig upphandling.

2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förstärkt kommunal

självstyrelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunala

jämförelser och den kommunala databas som är under

uppbyggnad.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommuners

avancerade skatteplanering.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om redovisning av

effekterna av pensionsavtalet PFA98.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det inomkommunala

utjämningssystemets negativa konsekvenser för

tillväxt var den än förekommer i Sverige.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

omedelbara förändringar i dagens utjämningssystem

och om vikten av ett nytt utjämningssystem som

stimulerar till tillväxt i hela landet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

nationell vårdgaranti.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldreomsorgens

kvalitet och behovet av en s.k. äldrepeng.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handikappomsorgen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bidragen till

fristående skolor.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

motverka negativ segregation i invandrartäta

områden.

2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kartläggning och

redovisning av kommunala bolags koncernbildning

och skatteplanering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om villkor för

fristående grund- och gymnasieskolor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fritt skolval.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skolan och

folkhälsoarbetet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samlad statistik

för vårdköer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jämförelse mellan

offentligt driven och offentlig och privat driven

vård.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avgifter för

äldrevård.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om systematisk och

samlad plan för tillgänglighetsarbetet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kartläggning av

socialbidragskostnader.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvärdering av det

kommunala miljöarbetet och statliga projekt.

2000/01:Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning för

att förstärka kommunernas skattebas.

2. Riksdagen begär hos regeringen förslag till

ändring av regeringsformen syftande till att

förstärka det kommunala självstyret i enlighet med

vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär av regeringen en utredning av

effekterna på den kommunala ekonomin av maxtaxa

inom barnomsorg och äldreboende.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om överläggningar med

Kommunförbundet om en kvalitetssatsning i skolan.

Motionsyrkanden med anledning av

2001 års ekonomiska vårproposition

2000/01:Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m)

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det inomkommunala

utjämningssystemet.

2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl. (c)

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunal ekonomi

(avsnitt 4.2.7).

2000/01:Fi20 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

26. Riksdagen tillkännager för regeringen sin mening

vad i motionen anförs om ett system för

neutralisering av kommunal skatteplanering genom

koncernbidrag.

bilaga 2

Konstitutionsutskottets yttrande

2000/01:KU16y

Utvecklingen inom den kommunala

sektorn

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 8 maj 2001 beslutat bereda

konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över

regeringens skrivelse 2000/01:102 Utvecklingen inom

den kommunala sektorn med motioner, allt i de delar

som berör utskottets beredningsområde.

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande

till frågan om den kommunala självstyrelsen.

Utskottets överväganden

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig

redovisning av hur ekonomin och verksamheten i

kommuner och landsting har utvecklats de senaste

åren.

I inledningen till skrivelsen behandlar regeringen

den kommunala självstyrelsen. Sammanfattningsvis

anför regeringen i detta hänseende att den vill

understryka att utvecklingen av den offentliga

sektorn bör ske i samverkan mellan stat och kommun.

Samtidigt kommer det alltid att finnas motstående

intressen, och kommunernas frihetsgrader kommer

därigenom att variera efter angelägenheternas art.

Kravet på medborgarnas rättvisa och likvärdiga

behandling är grundläggande samtidigt som den

kommunala självstyrelsen representerar ett för

folkstyrelsen centralt värde. Det är väsentligt att

den kommunala självstyrelsen ges en reell innebörd

och väger tungt i relation till de motstående

intressen som kan finnas.

Motionerna

Per Landgren m.fl. (kd) föreslår i motion

2000/01:Fi35 att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

den kommunala självstyrelsen. I motion 2000/01:Fi36

av Gunnar Hökmark m.fl. (m) föreslås ett

tillkännagivande om förstärkt kommunal

självstyrelse. I motion 2000/01:Fi38 av Rolf

Kenneryd m.fl. (c) föreslås att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring av

regeringsformen syftande till att förstärka det

kommunala självstyret.

I motion 2000/01:Fi35 (kd) anförs att de nuvarande

förhållandena inte är acceptabla. Om man vill ha en

reell kommunal självstyrelse måste det enligt

motionärerna till en kraftfull rättslig kompetens

för kommunerna att utöva den.

Subsidiaritetsprincipen bör bli vägledande även för

nationella förhållanden. Enligt motionärerna är den

en del av Europeiska unionens rättskapacitet och har

följande innehåll: Det en naturlig gemenskap på ett

ändamålsenligt sätt kan sköta skall den också få

sköta. De överordnade gemenskaperna (t.ex. staten)

har en skyldighet att stödja där så behövs, och

detta stöd måste respektera de enskilda människornas

rättigheter och de naturliga gemenskapernas egna

kompetensområden. Om subsidiaritetsprincipen

tillämpas på definitionen av "kommunal

självstyrelse" behövs en utökad respekt från

statsmaktens sida för den kommunala gemenskapens

eget kompetensområde. En sådan respekt måste

avspegla sig i regeringsformens bestämmelser om

denna självstyrelse.

Regeringsformen behöver alltså enligt motionärerna

tydliga och avgränsade bestämmelser om den kommunala

beslutskompetensen. För att sådana skrivningar skall

ha rättsliga verkningar för förhållandet mellan stat

och kommun krävs en tydlig lagprövningsrätt, som

medger att kommunerna kan hävda sitt av grundlagen

fastlagda kompetensområde gentemot regering och

riksdag.

I motion 2000/01:Fi36 (m) anförs att kommunal

självstyrelse är en frihetsidé av innebörd att

medborgarna i en kommun (ursprungligen gemenskap)

skall kunna sköta gemensamma angelägenheter utan

alltför mycket inblandning av statsmakten.

Kommunal självstyrelse skall enligt motionärerna

gälla inte minst områden som bäst sköts både

demokratiskt och effektivare av kommunerna och där

också lokala anpassningar skall kunna ske beroende

på lokala förutsättningar och medborgarnas

viljeinriktning. Kommunal självstyrelse förutsätter

aktiva medborgare som är villiga att delta i den

kommunala verksamheten. Den kommunala självstyrelsen

kan naturligtvis inte vara total. Det finns

motstående intressen, rättssäkerhet, krav på lika

behandling och likartad service inom många områden

oavsett var man bor i landet.

Det frågan i mycket handlar om blir även

uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun. Det är

lämpligt att staten svarar för finansieringen av

vissa grundläggande rättigheter direkt till

medborgarna. Reformer som en nationell skolpeng och

en allmän obligatorisk hälsoförsäkring skulle

avsevärt stärka medborgarnas egen självstyrelse och

ställning genom att erbjuda reell valfrihet.

Motionärerna ser nu en utveckling där alltfler

människor i samhället upplever att de inte har

tillräcklig möjlighet att påverka det politiska

beslutsfattandet. Målet måste vara att individen och

familjen har mer makt och genom ökad valfrihet kan

bestämma mer av sin vardag. På de områden som skall

samordnas gemensamt bör det ske så nära medborgarna

som möjligt. Alltfler beslut som rör individen och

familjen fattas av politiker. Dessutom känner många

att beslut fattas på högre nivåer, av politiska

företrädare utan lokal anknytning, vilka därför inte

har kunskap om de specifika förhållanden som råder

lokalt. Ur demokratisk synvinkel är detta en oroande

utveckling. För att besluten skall få största

möjliga legitimitet bör medborgarna uppleva att de

kan delta i de politiska skeenden och processer som

leder fram till beslut. Motionärerna anför att

utvecklingen där allt färre deltar i de politiska

processerna skulle kunna brytas om den kommunala

självstyrelsen stärks.

Motionärerna erinrar om bestämmelsen i 1 kap. 1 §

regeringsformen att den svenska folkstyrelsen

"förverkligas genom ett representativt och

parlamentariskt statskick och genom kommunal

självstyrelse". Den kommunala självstyrelsen är

mycket viktig för Moderata samlingspartiet.

Moderaterna ser en utveckling där regeringen

uttryckligen och medvetet struntar i den kommunala

självstyrelsen och i motsats mot denna betonar

"enhetsstaten". Detta framgår enligt motionärerna

tydligt av skrivelsen men inte minst av uttalanden

av statsrådet Lövdén i Kommunaktuellt nr 4/01 och av

statsministern. Innebörden av vad som står i

skrivelsen och uttalandena i anslutning till

avvägningen av den kommunala självstyrelsen är att

om det finns en majoritet i Sveriges riksdag för

"reformer" finns det starka skäl att genomföra

reformer. Synsättet leder till att regeringen och en

majoritet i Sveriges riksdag mer eller mindre fritt

kan inskränka den kommunala självstyrelsen. Detta är

också den linje regeringen valt när den numera

föreslår lagstiftning för att förhindra att

borgerliga majoriteter i kommuner och landsting

skall kunna genomföra sin politik.

Regeringen tycks enligt motionärerna eftersträva

att kommunerna blir rena verkställighetsorgan åt

staten, där lokala politiker enbart har att följa av

staten stiftade lagar och detaljbestämmelser och

därmed på ett likartat sätt över hela landet skall

genomföra verksamhet på sätt staten bestämt. Mot

detta står motionärernas grundsyn att den kommunala

självstyrelsen skall förstärkas och att möjligheten

för lokala anpassningar och lösningar skall

stimuleras. Mot bakgrund av regeringens agerande

framstår det som alltmer angeläget att den kommunala

självstyrelsen förstärks i grundlagen.

Kommunal självstyrelse borde enligt motionärerna

självklart innebära att kommunerna skall ha rätt att

överlåta egendom utan ingrepp från staten genom

lagstiftning. Möjlighet till försäljning av

kommunala hyresfastigheter eller entreprenader av

t.ex. sjukhus skall självfallet kunna avgöras av

kommun eller landsting. Regler som innebär att den

lokala majoritetens rätt inskränks av staten i

sådana frågor är uppenbart odemokratiska och innebär

en allvarlig inskränkning av den kommunala

självstyrelsen.

I motion 2000/01:Fi38 (c) anförs att ett starkt

kommunalt självstyre är viktigt framför allt av

demokratiska skäl och för att människor skall ha

möjlighet att genom eget engagemang påverka

lokalsamhällets utformning. Det finns emellertid

också ekonomiska aspekter på det lokala och

regionala självstyret, inte minst därför att man

genom att anpassa ambitionsnivåer kan utforma

lösningar efter lokala förhållanden. Genom att

tillåta en mångfald av lösningar i kommuner kan nya

sätt att hantera gemensamma angelägenheter växa fram

och människors innovationskraft tas till vara.

En viktig del av den kommunala självstyrelsen är

enligt motionärerna att kommunerna själva skall

kunna prioritera i verksamheten efter de behov och

förutsättningar som finns i kommunen. Under senare

år har regeringen mer och mer återgått till

detaljreglerande specialdestineringar i

statsbidragssystemet. Exempel på detta är

regeringens s.k. skolsatsning och ersättningen till

kommuner som inför maxtaxa i barnomsorgen.

Motionärerna anser att regeringen inte heller drar

sig för att försöka genomföra socialdemokratisk

politik i alla kommuner genom toppstyrning från

Regeringskansliet. Utifrån regeringens konflikt med

stadshuset i Stockholm bestäms en nationell politik

som syftar till att lokalt valda majoriteter runt om

i landet skall "avlövas" befogenheter och reduceras

till lydiga utförare av en politik bestämd i

Rosenbad. I denna anda har regeringen t.ex. drivit

igenom en stopplag för försäljning av allmännyttans

bostäder och förbud mot akutsjukhus på entreprenad.

Socialdemokratiska ministrar har dessutom gjort

oroväckande uttalanden om att man tänker fortsätta

på den inslagna vägen med specialdestinerade pengar

och ingrepp i det lokala självstyret. En sådan

politik kommer enligt motionärerna att urholka

människors tro på den lokala demokratin och slå

undan fötterna för människors engagemang i den

lokala politiken. Den kommer dessutom att medföra

att kommuner och landsting får allt svårare att

besluta över prioriteringar och göra insatser där de

behövs bäst. Centralstyrningen är därmed också ett

hot mot den ekonomiska utvecklingen i landet.

Motionärerna erinrar om att Centerpartiet

upprepade gånger har påtalat det orimliga i en

utveckling där staten alltmer styr den kommunala och

landstingskommunala verksamheten genom centrala

direktiv. De förslag regeringen lagt till riksdagen

och de uttalanden som gjorts av statsråd

understryker vikten av att värna det kommunala

självstyret. Regeringen bör därför enligt

motionärerna återkomma med förslag till ändring av

regeringsformen för att stärka det grundlagsfästa

kommunala självstyret.

Tidigare behandling i konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet behandlade motioner om att

utreda frågan om ett starkare skydd i

regeringsformen för den kommunala självstyrelsen

senast i betänkande 2000/01:KU12, som godkänts av

riksdagen.

Konstitutionsutskottet redogjorde i betänkandet

för grundlagsregleringen av den kommunala

självstyrelsen och för vissa särskilda frågor om den

kommunala självstyrelsen. Utskottet avstyrkte de

föreliggande motionerna om grundlagsregleringen av

den kommunala självstyrelsen. Utskottet erinrade

dels om uttalanden i förarbetena till

regeringsformen att staten och kommunerna generellt

sett samverkar på skilda områden och i olika former

för att uppnå gemensamma samhälleliga mål och att

det varken är lämpligt eller möjligt att dra

orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring

en kommunal självstyrelsesektor, dels om att frågan

om förtydliganden av eller ändringar i

grundlagsbestämmelserna om den kommunala

självstyrelsen och beskattningsrätten utreddes år

1996 utan att förslaget lett till lagstiftning.

Utskottet ansåg att det saknades anledning tro att

en ny utredning nu skulle leda till ett resultat som

är bättre ägnat att läggas till grund för ändringar

i regeringsformen och att arbets- och

befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun även

fortsättningsvis bör regleras i lag utan ytterligare

bindning i grundlagsform.

I en reservation (m, kd, c, fp) om

grundlagsregleringen av den kommunala självstyrelsen

anfördes att bestämmelserna i 1 kap. 1 och 7 §§

regeringsformen visat sig otillräckliga för att

skydda den kommunala självstyrelsen. Kommunernas

förutsättningar att själva besluta i kommunala

angelägenheter borde därför regleras i grundlag på

ett sätt som garanterar kommunerna möjligheter att

sörja för sina invånares intressen utan opåkallade

ingrepp från statens sida. Enligt reservanternas

uppfattning var det en avgörande demokratifråga att

den offentliga makten utövas så nära medborgarna som

möjligt. Lokala beslutsfattare hade en närmare

relation till sina väljare och kunde lättare

uppmärksamma deras önskemål. En tydligt förstärkt

kommunal kompetens borde enligt reservanterna

fastställas i regeringsformen med ledning av

subsidiaritetsprincipen. En utredning borde

tillsättas i syfte att lägga fram förslag om en

sådan reglering. Utredningen borde omfatta frågan om

på vilken nivå - grundlag, lag som beslutas i samma

ordning som riksdagsordningen eller vanlig lag -

olika kompetenser bör regleras. Utredningen borde

vidare omfatta frågan om stärkt grundlagsskydd för

den kommunala beskattningsrätten.

Reservanterna ansåg att riksdagen som sin mening

borde ge regeringen till känna vad som anförts i

reservationen.

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Konstitutionsutskottets ställningstagande i

betänkande 2000/01:KU12 vilar på samma syn på den

kommunala självstyrelsen som den som kommer till

uttryck i regeringens skrivelse 2000/01:102.

Skrivelsens innehåll ger inte anledning till något

ytterligare uttalande av utskottet. Utskottet

avstyrker med hänvisning till sitt ställningstagande

i det nämnda betänkandet motionsyrkandena om

förstärkning av grundlagsskyddet för den kommunala

självstyrelsen.

Stockholm den 17 maj 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson

(kd), Mats Berglind (s), Inger René (m), Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats

Einarsson (v), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c),

Helena Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m), Anders

Bengtsson (s), Inger Strömbom (kd) och Margareta

Nachmanson (m).

Avvikande mening

Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René

(m), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp),

Per-Samuel Nisser (m), Inger Strömbom (kd) och

Margareta Nachmanson (m) anser:

Vi vidhåller den syn på den kommunala

självstyrelsens villkor som kommit till uttryck i

reservation 1 till betänkandet 2000/01:KU12 och

anser att en sådan utredning som begärs i

reservationen bör tillsättas.

bilaga 3

Socialutskottets yttrande

2000/01:SoU5y

Utvecklingen inom den kommunala

sektorn

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 19 april 2001 beslutat

bereda bl.a. socialutskottet tillfälle att yttra sig

över regeringens skrivelse 2000/01:102 om

utvecklingen inom den kommunala sektorn och de

motioner som har väckts med anledning av skrivelsen

och som berör utskottets beredningsområde.

Socialutskottet begränsar yttrandet till avsnitten 4

Hälso- och sjukvård, 5.1 Äldreomsorg, 5.2

Handikappomsorg och 5.3.1 Försörjningsstöd samt

motionerna Fi35 (kd) yrkande 10, Fi36 (m) yrkandena

7-9, Fi37 (fp) yrkandena 5-9 och Fi38 (c) yrkande 3

delvis.

I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig

redovisning av hur ekonomin och verksamheten i

kommuner och landsting har utvecklats de senaste

åren. Redovisningen av den ekonomiska utvecklingen

innefattar i huvudsak utvecklingen av kommunsektorns

andel i samhällsekonomin och av sektorns finansiella

sparande, resultatutvecklingen för kommuner och

landsting samt kommunala koncerner,

sysselsättningsutvecklingen, kommunala entreprenader

och köp av verksamhet samt effekter av det

utjämningssystem som infördes år 1996. Vidare

presenteras hur kostnaderna fördelades mellan olika

verksamheter inom kommunsektorn 1999. Redovisningen

av utvecklingen i den kommunala verksamheten

omfattar främst obligatoriska verksamheter i

kommuner och landsting och syftar till att beskriva

hur dessa utvecklas i förhållande till de nationella

mål som riksdag och regering har formulerat för

respektive verksamhet.

Redovisningen i den kommunala verksamheten avser i

huvudsak förhållandena t.o.m. verksamhetsåret 1999.

Utskottet

Hälso- och sjukvård

I regeringens skrivelse konstateras i de

sammanfattande slutsatserna avseende avsnitt 4

Hälso- och sjukvård följande.

Målet för hälso- och sjukvården och tandvården är en

god hälsa och en vård på lika villkor för hela

befolkningen. Köerna till vården har ökat beroende

bl.a. på den svaga samhällsekonomiska utvecklingen

under 1990-talets första hälft. Produktionen inom

vården har dock också ökat. Genom den medicinsk-

tekniska utvecklingen kan behandlingar sättas in vid

tidigare indikationer och högre upp i åldrarna.

Antalet anmälningar som inkommit till Hälso- och

sjukvårdens ansvarsnämnd är oförändrat jämfört med

föregående år. Antalet anmälningar som lett till

påföljd har i stort varit oförändrat under 1990-

talet.

Nationella kvalitetsregister upprättade av

sjukvårdsprofessionen visar på förbättringar av

vården när det gäller vanliga åkommor som stroke,

bråck samt hjärt- och kärlsjukdomar. Primärvårdens

kapacitet är otillräcklig, vilket leder till problem

med tillgänglighet, kvalitet och samordning. Inom

äldreomsorgen är brister i vårdkedjan mellan

sjukhusen, landstingens primärvård och kommunerna

ett av de största kvarvarande problemen i

genomförandet av ädelreformen. Utvärderingar av

psykiatrireformen visar att utvecklingen allmänt

sett varit god. Brister finns dock i samverkan

mellan vårdens huvudmän. Tandhälsan hos befolkningen

har förbättrats under 1990-talet.

Utvecklingen av nya läkemedel har bidragit till

att alltfler sjukdomar kan botas eller behandlas.

Kostnaderna för läkemedelsförmånen uppgick till 15,9

miljarder kronor år 2000, en ökning med 1 miljard

kronor jämfört med 1999.

Det totala antalet läkarbesök 1999 uppgick till

25,5 miljoner, vilket är ungefär samma antal som

föregående år. Antalet vårdplatser inom somatisk

korttidsvård har fortsatt att minska, vilket bl.a.

beror på en mer behandlingsintensiv vård. Även

antalet vårdplatser inom den psykiatriska vården har

minskat. Kostnaderna för den offentliga hälso- och

sjukvården ökade 1999 med 6,4 % jämfört med

föregående år. De totala kostnaderna för hälso- och

sjukvården uppgick 1999 till 151,4 miljarder kronor.

Antalet landstingsanställda inom hälso- och

sjukvården har ökat något sedan mitten av 1990-

talet. Inom många områden ökar dock

rekryteringsproblemen och bristsituationer har

uppstått.

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om behovet

av en nationell vårdgaranti (yrkande 7).

Motionärerna anför att det är en fundamental

rättighet att få vård av god kvalitet när man

behöver den. En nationell vårdgaranti som innebär

att ingen skall behöva vänta längre än tre månader

på operation eller behandling bör införas. Klarar

inte det egna landstinget av att ge vård inom den

tiden, skall patienten kunna få vården utförd hos

ett annat landsting eller hos en privat vårdgivare.

I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om en

anpassning av lagen (1992:1528) om offentlig

upphandling (LOU) (yrkande 10). Motionärerna anför

att LOU är dåligt anpassad till upphandling av

hälso- och sjukvårdstjänster. Direktupphandling kan

endast ske i utomordentligt begränsad omfattning,

vilket kan försvåra för kommuner och landsting eller

regioner att inledningsvis stödja avknoppade

verksamheter.

I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om samlad statistik för vårdköer (yrkande 5).

Motionärerna anför att tillgänglig statistik från

Landstingsförbundet över vårdköerna i Sverige visar

på oacceptabla skillnader i kötid mellan olika

landsting samt på oacceptabelt långa kötider. För

att bilda sig en uppfattning om problemens

utbredning behöver en samlad statistik på området

tas fram och redovisas. Vidare begärs i yrkande 6

ett tillkännagivande om jämförelse mellan offentligt

driven och privat driven vård. Motionärerna anför

att varken text, siffror eller tabeller i skrivelsen

ger gestaltning till jämförelser mellan ekonomiska

resultat och kvalitet i vård och omsorg när det

gäller entreprenader på landstings- eller

kommunalavtal, helt privat regi eller helt offentlig

regi.

Socialutskottets ställningstagande

Motionsyrkanden om vårdgaranti har nyligen

behandlats och avstyrkts i betänkande 2000/01:SoU10

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 25-31 och s. 40,

rskr. 2000/01:194). I samma betänkande behandlades

vidare frågor om upphandling av hälso- och

sjukvårdstjänster, varvid motioner avstyrktes (s. 42

och 44). Socialutskottet har inte ändrat uppfattning

i dessa frågor och föreslår därför att

finansutskottet avstyrker motionerna Fi35 (kd)

yrkande 10 och Fi36 (m) yrkande 7.

Såvitt gäller statistik för vårdköer konstaterar

utskottet att Landstingsförbundet bedriver projektet

Väntetider i vården och att projektet syftar till

att utveckla ett nationellt system för uppföljning

och analys av väntetider. Vidare anför regeringen i

2001 års vårproposition (2000/01:100, s. 123) att

väntetiderna till vissa behandlingar i dag är

oacceptabelt långa, vilket gör att det inte är

möjligt att säga att hälso- och sjukvården har en

acceptabel tillgänglighet. Landstingen tillförs

därför ett resurstillskott om 1 250 miljoner kronor

från den 1 januari 2002. Socialutskottet anser att

riksdagen inte bör ta något initiativ i frågan.

Socialutskottet föreslår att finansutskottet

avstyrker motion Fi37 (fp) yrkande 5.

Motionsyrkanden om privata vårdgivare har också

nyligen behandlats och avstyrkts av utskottet i

betänkande 2000/01:SoU10 (s. 42, 44 och 45). Vidare

behandlade och avstyrkte utskottet yrkanden om ökad

mångfald av vårdgivare i betänkande 2000/01:SoU5 (s.

33-36). Socialutskottet, som inte ändrat uppfattning

i dessa frågor, anser att finansutskottet bör

avstyrka motion Fi37 (fp) yrkande 6.

Äldreomsorg

I regeringens skrivelse konstateras i de

sammanfattande slutsatserna avseende avsnitt 5.1

Äldreomsorg följande.

Det bedrivs mycket bra äldreomsorg i många kommuner,

och många äldre som är i behov av vård och omsorg

erhåller sådan med god kvalitet. Andelen personer

som erhåller äldreomsorg har dock successivt minskat

under 1990-talet. Hjälpen har alltmer riktats till

dem med störst hjälpbehov, ofta ensamstående och

personer i hög ålder. Studier visar att anhöriga har

fått ta ett växande ansvar för vården och omsorgen

om äldre, och ett ökande antal äldre köper hjälp på

den privata marknaden.

Omläggningar av socialtjänststatistiken försvårar

bedömningar av utvecklingen av andelen personer som

fick hjälp i hemmet mellan 1998 och 1999. Andelen

äldre personer som erhåller hjälp i särskilt boende

fortsätter att minska.

Socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsyn

visar att det pågår ett omfattande utvecklingsarbete

inom den kommunala äldreomsorgen. Bland annat

arbetar många kommuner i dag med att systematiskt

utveckla och säkra kvaliteten inom sina

verksamheter, t.ex. stödet till anhöriga.

Brister som framkommit i Socialstyrelsens och

länsstyrelsernas tillsyn rör bl.a. brukarinflytande,

det medicinska omhändertagandet och avgifter inom

vården och omsorgen av äldre personer. Dessa brister

har uppmärksammats tidigare. Förbättringar har skett

avseende kompetensen inom handläggning och

dokumentation.

Rättssäkerheten för den enskilde inom

äldreomsorgen brister i många kommuner. Bland annat

förekommer det att äldre personer som fått

bifallsbeslut gällande plats i särskilt boende får

vänta på verkställighet. Vidare förekommer det att

personer får avslag på ansökningar med hänvisning

till platsbrist trots att de bedöms vara i behov av

plats i särskilt boende.

Kommunernas kostnader för äldreomsorgen uppgick

1999 till drygt 64 miljarder kronor.

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

äldreomsorgens kvalitet och behovet av en s.k.

äldrepeng (yrkande 8). Motionärerna anför att det på

äldreomsorgens område finns ett stort behov av en

förstärkt statlig tillsyn. En fristående statlig

myndighet skall ansvara för godkännande och kvalitet

inom vård och omsorg. Vidare anför motionärerna att

en äldrepeng är ett alternativ som ger den enskilde

rätt att lösa sitt omsorgsbehov efter egna önskemål.

Den enskilde får då - som ett alternativ till den

kommunala omvårdnad han eller hon har rätt till

enligt socialtjänstlagen - disponera en peng vars

storlek bestäms av omsorgsbehovet. Äldrepengen skall

kunna användas för att betala äldreomsorg såväl i

hemmet som på olika former av privata institutioner.

I motion Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om en

utredning för att undersöka effekterna på den

kommunala ekonomin av maxtaxa inom äldreboende

(yrkande 3 delvis). Motionärerna anför att

regeringen sannolikt kommer att kompensera kommuner

för den föreslagna maxtaxan inom äldreboendet. Denna

kompensation omfattar dock inte effekten av en ökad

efterfrågan på, såvitt nu är i fråga, äldreboende.

Risk finns att maxtaxan urholkar den kommunala

ekonomin. Innan en maxtaxa avseende äldreboende

genomförs bör därför regeringen låta utreda

effekterna av en ökad efterfrågan på den kommunala

ekonomin.

I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om avgifter för äldrevård (yrkande 7).

Motionärerna anför att en granskning utförd av

Socialstyrelsen visar på mycket stora skillnader i

avgifter mellan olika kommuner. Enligt motionärerna

är det skandalöst att regeringen ännu inte har

presenterat något förslag för att komma till rätta

med de skriande orättvisor som dagligen drabbar

åtskilliga äldre.

Socialutskottets ställningstagande

Motionsyrkanden gällande den framtida finansieringen

av äldreomsorgen samt avgiftssättning inom

äldreomsorgen har nyligen behandlats och avstyrkts i

betänkande 2000/01:SoU9 (s. 11, 25 och 26) (prot. nr

2000/01:70). Socialutskottet har inte ändrat

inställning i dessa frågor. Vidare anförs i 2001 års

ekonomiska vårproposition (2000/01:100 s. 30 och 31)

att regeringen avser att föreslå att ett

förbehållsbelopp införs i äldre- och

handikappomsorgen. Detta förbehållsbelopp kommer att

vara den lägsta summa som pensionären skall ha kvar

att leva på när äldreomsorgen är betald. Vidare

framgår av samma proposition (s. 123) att

kommunsektorn tillförs 650 miljoner kronor som

kompensation för det föreslagna förbehållsbeloppet i

äldre- och handikappomsorgen. Socialutskottet anser

att finansutskottet bör avstyrka motionerna Fi36 (m)

yrkande 8, Fi37 (fp) yrkande 7 och Fi38 (c) yrkande

3 (delvis).

Handikappomsorg

I regeringens skrivelse konstateras i de

sammanfattande slutsatserna avseende avsnitt 5.2

Handikappomsorg följande.

Enligt den nationella handlingsplanen för

handikappolitiken skall samhället utformas så att

människor med funktionshinder i alla åldrar blir

fullt delaktiga i samhällslivet och får samma

levnadsvillkor som andra. Liksom tidigare år brister

det dock fortfarande i detta avseende, särskilt för

barn med funktionshinder. Personer med

funktionshinder har fortfarande sämre levnadsvillkor

än befolkningen i övrigt. Situationen i kommunerna

visar en varierande bild. Antalet klagomål har ökat

mer på handikappområdet än på andra tillsynsområden

inom det sociala området. Flera utvärderingar visar

att huvudmännen inte alltid verkställer för den

enskilde gynnande domar. Dessutom får många avslag

på sin ansökan om insatser därför att resurser

saknas, trots att behov av stöd föreligger.

Individuella planer enligt lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade, LSS,

används i mindre utsträckning än vad som förväntats.

Bland de flesta som erhåller hemtjänst i den egna

bostaden har det skett en minskning av antalet

timmar till lägre tidsintervall. Antalet personer

med funktionshinder som bor permanent i särskilda

boendeformer har minskat samtidigt som andelen

personer i ordinärt boende med högsta timantal har

ökat något jämfört med föregående år.

Andelen personer med stöd enligt socialtjänstlagen

(1980:620), SoL, respektive LSS varierar fortfarande

mellan kommunerna, men skillnaderna minskar.

Variationen i kommunernas servicenivå i ordinärt

boende enligt SoL har minskat kraftigt när det

gäller de högsta servicenivåerna medan kommuner med

lägsta servicenivå visar mycket liten variation

mellan åren. I särskilt boende däremot har

skillnaderna mellan kommunerna avseende högsta

servicenivå ökat.

Antalet personer med insatser enligt LSS har

minskat om man ser till statistiken men orsaken är

troligtvis en tidigare överskattning av antalet

personer. Antalet personer med råd och stöd

respektive kontaktperson har minskat liksom antalet

barn med funktionshinder som bor i bostad med

särskild service.

De samlade offentliga utgifterna för insatser till

personer med funktionshinder har ökat 1998 efter att

ha varit i stort sett oförändrade sedan 1995.

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

handikappomsorgen (yrkande 9). Motionärerna anför

att stödet till funktionshindrade inte ger det

utrymme för individuella lösningar som borde finnas.

Stödet till funktionshindrade skall vara flexibelt

och ge den enskilde stor valfrihet. Staten bör ta

det grundläggande ansvaret för att alla

funktionshindrade - oavsett i vilken kommun de bor -

skall ha samma rätt till den frihet och det

oberoende som rätten till personlig assistans

innebär. Motionärerna anför vidare att de olika

formerna av stöd till funktionshindrade och

arbetshandikappade inte alltid är samordnade. Det

ekonomiska ansvaret för assistansersättningen bör

enligt motionärerna återgå till staten.

Schabloniseringen av ersättningen bör slopas, och

reglerna kring ersättningen bör återgå till vad som

gällde före den 1 september 1997. Rätten till

personlig assistans under skoltid och vid vistelse

på dagcenter etc. bör återinföras. En mer flexibel

utformning av rätten till personlig assistans bör

utredas. Enligt motionärerna bör en

hjälpmedelsgaranti införas. Slutligen anförs att

hjälpmedelsverksamheten bör avmonopoliseras.

I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om en systematisk och samlad plan för

tillgänglighetsarbetet (yrkande 8). Motionärerna

anför att ansvaret för att öka tillgängligheten i

första hand skall ligga lokalt, dvs. på kommuner och

andra lokala aktörer som t.ex. privata

fastighetsägare.

Socialutskottets ställningstagande

Motionsyrkanden rörande mål och inriktning för

handikappolitiken, frågor kring assistansersättning

samt hjälpmedel har senast behandlats och avstyrkts

i betänkande 2000/01:SoU12 (s. 6-14, 30-37 och

21-24, rskr. 2000/01:195). Vidare behandlade och

avstyrkte utskottet motionsyrkanden om en

tillgänglighetsreform i betänkande 2000/01:SoU1 (s.

56 och 57, 75 och 76). I samma betänkande

behandlades motionsyrkanden om assistansersättning i

(s. 49 och 50 och 73-75, rskr. 2000/01:96 och 97).

Utskottet har inte ändrat inställning i dessa

frågor. Socialutskottet anser att finansutskottet

bör avstyrka bifall till motionerna Fi36 (m) yrkande

9 och Fi37 (fp) yrkande 8.

Försörjningsstöd

Såväl socialbidragskostnaderna som antalet

bidragshushåll fortsätter att minska. Det

förbättrade arbetsmarknadsläget är en viktig orsak

till denna utveckling. Antalet hushåll med

långvarigt socialbidragstagande har också minskat.

Fortfarande tvingas dock många leva på socialbidrag

under långa perioder, vilket försvårar deras

möjligheter att leva ett självständigt liv. Den

genomsnittliga bidragstiden fortsätter att stiga och

uppgick till 5,8 månader under 1999. Den ökande

bidragstiden är en konsekvens av att personer med

kortare bidragstider i allmänhet snabbare hittar en

egen försörjning och därmed lämnar bidragsberoendet,

medan det för personer med långvarig bidragstid

tenderar att ta längre tid att komma tillbaka till

arbetsmarknaden. I en period med kraftig uppgång på

arbetsmarknaden är det logiskt att andelen personer

med långvarigt socialbidrag till en början ökar och

därmed även den genomsnittliga bidragstiden. Antalet

personer som fortsätter att vara kvar i

bidragsberoende minst två år i rad sjönk för första

gången under 1998. Nedgången fortsatte även under

1999.

I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om kartläggning av socialbidragskostnader

(yrkande 9). Motionärerna anför att andelen

socialbidragstagare med långvarigt behov är

skrämmande hög. Det måste vara ett gemensamt ansvar

för kommunerna och staten att få ut personer som är

långvarigt socialbidragsberoende ur

fattigdomsfällan. Vidare bör ett underlag för

bedömning av hur stor del av

socialbidragskostnaderna som är direkt beroende av

arbetslöshet tas fram, heter det i motionen.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet bereder för närvarande proposition

2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m. samt ca 130

motionsyrkanden, däribland motionsyrkanden om

långvarigt bidragsberoende. Utskottet återkommer

därför mycket snart med ställningstaganden till ett

brett spektrum av frågor inom socialtjänstområdet.

Denna behandling bör inte föregripas.

Socialutskottet anser att finansutskottet bör

avstyrka bifall till motion Fi37 (fp) yrkande 9.

Stockholm den 15 maj 2001

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Ingrid Burman (v),

Chris Heister (m), Susanne

Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Chatrine Pålsson

(kd), Leif Carlson (m), Conny

Öhman (s), Hans Hjortzberg-

Nordlund (m), Elisebeht

Markström (s), Rolf Olsson (v),

Lars Gustafsson (kd), Thomas

Julin (mp), Kenneth Johansson

(c), Kerstin Heinemann (fp),

Catherine Persson (s) och Lars

Elinderson (m).

Avvikande meningar

1. Vårdgaranti

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m) anser:

Vi anser att det är en fundamental rättighet att få

vård av god kvalitet när man behöver den. Vi vill

därför omedelbart införa en nationell vårdgaranti

som innebär att ingen skall behöva vänta längre än

tre månader på operation eller behandling. Klarar

inte det egna landstinget av att ge vård inom den

tiden, skall man kunna få vården utförd hos ett

annat landsting eller hos en privat vårdgivare.

Vårdgarantin kan enligt vår uppfattning bidra till

att riva gränser mellan landstingen och mellan olika

sjukhus på ett sätt som förbättrar

resursutnyttjandet. Med vårdgarantin synliggör man

för landstingen och för de enskilda sjukhusen och

klinikerna en del av de kostnader som köerna i

vården för med sig. Genom att inte ta emot patienter

går sjukhusen och den aktuella kliniken miste om

pengar och uppmuntras att förändra verksamheten så

att köer inte uppstår. Med en vårdgaranti följer

pengarna patienten till den vårdgivare hon väljer,

och de är öronmärkta för vård. Finansutskottet bör

därför med bifall till motion Fi36 (m) yrkande 7

tillkännage för regeringen vad vi här har anfört.

2. Offentlig upphandling

Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)

anser:

För att stödja en utveckling av mångfald måste

förändringar av regelverk och lagstiftning

genomföras. Vi anser att lagen (1992:1528) om

offentlig upphandling, LOU, är dåligt anpassad till

upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster.

Direktupphandling kan endast ske i utomordentligt

begränsad omfattning, vilket kan försvåra för kommun

och landsting eller region att inledningsvis stödja

avknoppade verksamheter. Trots att lagen inte säger

något om avtalstider, rekommenderar

tillsynsmyndigheten (Nämnden för offentlig

upphandling) ofta alltför korta avtal med privata

vårdgivare, vilket försvårar för patienter att få en

långvarig relation till sin vårdgivare eller att ge

vårdgivaren rimliga avskrivningstider för de stora

investeringar som behövs för en vårdinrättning.

Vi anser också att det är märkligt att Sverige, i

fråga om upphandling av s.k. B-tjänster enligt EG-

direktiven, dit hälso- och sjukvårdstjänster räknas,

valt att gå betydligt längre än direktiven kräver.

Lagen försvårar också patienternas val av vård i

andra landsting, eftersom LOU är tillämplig på ett

landstings köp av tjänster från andra landsting.

Finansutskottet bör därför med bifall till motion

Fi35 (kd) yrkande 10 tillkännage för regeringen vad

vi här har anfört.

3. Statistik avseende vårdköer

Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd) och

Kerstin Heinemann (fp) anser:

Vi vill påtala att tillgänglig statistik från

Landstingsförbundet över vårdköerna i Sverige visar

på oacceptabla skillnader i kötid mellan landstingen

och också på oacceptabelt långa kötider. För att

kunna få en uppfattning om problemens omfattning

behöver en samlad statistik på området tas fram och

redovisas. Finansutskottet bör därför med bifall

motion Fi37 (fp) yrkande 5 tillkännage för

regeringen vad vi här har anfört.

4. Jämförelse mellan privat och

offentlig vård

Kerstin Heinemann (fp) anser:

Enligt min uppfattning är det märkligt att en av

politikens mest aktuella frågor på området, nämligen

relationen mellan vård och omsorg som drivs på

entre-prenad, helt i privat regi eller helt i

offentlig regi inte speglas i den ekonomiska och

kvalitativa analysen i regeringens skrivelse. Varken

text, siffror eller tabeller ger underlag för

jämförelser mellan ekonomiska resultat och kvalitet

i vård och omsorg när det gäller de olika

driftsformerna. En förnuftig och odogmatisk

diskussion om denna viktiga fråga kan inte äga rum i

avsaknad av sådana jämförelser. En tydlig

kartläggning av jämförande resultat är absolut

nödvändig för den politiska dialogen partier

emellan. Finansutskottet bör därför med bifall till

motion Fi37 (fp) yrkande 6 tillkännage för

regeringen vad jag här har anfört.

5. Äldreomsorg

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser:

Vi anser att det på äldreomsorgens område finns ett

stort behov av en förstärkt statlig tillsyn. Den

uppgift som i dag faller på kommunerna - att

övervaka sin egen verksamhet såväl som de privata

entreprenörerna - fungerar uppenbarligen inte. I

stället bör en fristående statlig myndighet träda in

i kommunens ställe och ansvara för godkännande och

kvalitet inom vård och omsorg. I det sammanhanget

bör en sammanslagning av Socialstyrelsens och

länsstyrelsernas tillsynsdelar övervägas.

Även med en väl fungerande tillsyn är den största

kvalitetsfaktorn och garantin för god vård ändå den

som innebär att man själv som äldre har rätt och

möjlighet att välja vårdgivare och att också kunna

välja bort den vård man inte är nöjd med. Enligt vår

uppfattning är en äldrepeng ett alternativ som ger

den enskilde rätt att lösa sitt omsorgsbehov efter

egna önskemål. Den enskilde får då som ett

alternativ till den kommunala omvårdnad han eller

hon har rätt till enligt socialtjänstlagen disponera

en peng vars storlek bestäms av omsorgsbehovet.

Äldrepengen skall kunna användas för att betala

äldreomsorg såväl i hemmet som på olika former av

privata institutioner. Den kommunalt ordnade

äldreomsorgen kan naturligtvis som i dagsläget

drivas såväl i offentlig som i privat regi. Därmed

garanteras både valfrihet, mångfald och kvalitet.

Finansutskottet bör därför med bifall motion Fi36

(m) yrkande 8 tillkännage för regeringen vad vi här

har anfört.

6. Äldreomsorg

Kenneth Johansson (c) anser:

I enlighet med finansieringsprincipen säger sig

regeringen kompensera kommuner för den s.k. maxtaxan

inom barnomsorgen och kommer säkert att göra

likadant vad avser den föreslagna maxtaxan inom

äldreomsorgen. Däremot innefattar denna kompensation

inte effekten av en ökad efterfrågan på barnomsorg

och äldreboende. Därmed riskerar många kommuner att

av politiska skäl acceptera en maxtaxa som, likt en

gökunge, kommer att urholka den kommunala ekonomin

och tvinga fram omfördelningar i den kommunala

ekonomin som de lokalt förtroendevalda inte råder

över. Innan maxtaxa i barnomsorg eller äldreboende

genomförs bör därför regeringen låta utreda

effekterna på den kommunala ekonomin av en ökad

efterfrågan. Finansutskottet bör därför med bifall

motion Fi38 (c) yrkande 3 delvis tillkännage för

regeringen vad jag här har anfört.

7. Äldreomsorg

Kerstin Heinemann (fp) anser:

I utredningen Bo tryggt - Betala rätt (SOU 1999:33)

föreslås bl.a. en s.k. maxtaxa i äldreomsorgen samt

ett lagstadgat förbehållsbelopp för den enskilde.

Socialstyrelsens granskning av avgifterna för

service, omsorg och boende i kommunerna är stundtals

en skräckblandad läsning (Äldreuppdraget 2000:1

Taxor och avgifter för vård och omsorg). Avgifterna

för äldrevård varierar med upp till 132 000 kr per

år mellan olika kommuner. Därutöver begår flera

kommuner rena lagbrott när de struntar i dagens

socialtjänstlagstiftning om att garantera skälig

standard åt äldre vars make eller maka flyttar till

särskilt boende. Listan över oacceptabla

förhållanden skulle kunna göras betydligt längre.

Jag vill påstå att det är skandalöst att regeringen

ännu inte har presenterat något förslag för att

komma till rätta med de skriande orättvisor som

dagligen drabbar åtskilliga äldre runt om i landet.

Finansutskottet bör därför med bifall motion Fi37

(fp) yrkande 7 tillkännage för regeringen vad jag

här har anfört.

8. Handikappomsorg

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser:

Enligt vår uppfattning präglas fortfarande synen på

funktionshindrades livssituation i alltför hög

utsträckning av ett synsätt, där den enskilde

funktionshindrade förväntas att anpassa sig efter

den form av insatser som erbjuds. Vår utgångspunkt

är den motsatta: Stödet till funktionshindrade skall

vara flexibelt och ge den enskilde stor valfrihet.

Av det skälet har vi bl.a. föreslagit ett särskilt

bostadsstöd för att funktionshindrade skall kunna bo

kvar i sina särskilt anpassade bostäder. Vi har

också föreslagit ett särskilt stimulansbidrag till

kommunerna för insatser för psykiskt

funktionshindrade. Vi vill att stödet till insatser

i skolan skall avregleras och göras mer

individanpassat. Vi har vidare motsatt oss

nedläggningen av bl.a. specialskolor för

multihandikappade barn.

En viktig utgångspunkt för handikappolitiken bör

enligt vår uppfattning vara att staten tar det

grundläggande ansvaret för att alla

funktionshindrade, oavsett i vilken kommun de bor,

skall ha samma rätt till den frihet och det

oberoende som rätten till personlig assistans

innebär.

Det delade ansvaret för stöd till

funktionshindrade och arbetshandikappade medför att

satsningarna inte alltid är samordnade. För många

människor som är i behov av stöd leder splittringen

dessutom till att man måste ha kontakt med många

tjänstemän på många olika myndigheter.

Regeringen har tillsatt en kommitté som skall

utreda frågan om en kommunal utjämning för kostnader

avseende LSS i ett längre tidsperspektiv. Vi är

tveksamma till ett sådant utjämningssystem. Det är i

och för sig angeläget att målet med

assistansersättningen - att underlätta för

funktionshindrade att integreras i samhället - inte

ställs mot andra behov i kommunernas budget. Det

bästa sättet att uppnå detta är emellertid att det

ekonomiska ansvaret för assistansersättningen

återgår till staten. Vi anser vidare att

schabloniseringen av ersättningen skall slopas och

att reglerna kring ersättningen i princip skall

återgå till vad som gällde före den 1 september

1997, samt att rätten till personlig assistans under

skoltid och vid vistelse på dagcenter etc. skall

återinföras. Vi anser vidare att frågan om en mer

flexibel utformning av rätten till personlig

assistans skall utredas.

Vi föreslår också att en hjälpmedelsgaranti

införs. En hjälpmedelsgaranti skulle öka valfriheten

för den enskilde och därutöver främja utbudet av

olika former av hjälpmedel. I dagsläget finns inte

en marknad för hjälpmedel, eftersom landstinget ofta

är den enda köparen. En avmonopolisering av

hjälpmedelsverksamheten och införandet av en

hjälpmedelsgaranti skulle stimulera utvecklingen av

fler, bättre och billigare hjälpmedel, samtidigt som

det skulle påskynda introduktionen av dessa på

marknaden. Inledningsvis bör en hjälpmedelsgaranti

omfatta de resurser som finns anvisade under

bilstödet till handikappade och texttelefoner.

Finansutskottet bör därför med bifall motion Fi36

(m) yrkande 9 tillkännage för regeringen vad vi här

har anfört.

9. Handikappomsorg

Kerstin Heinemann (fp) anser:

I Folkpartiets budgetalternativ finansieras en

engångssatsning på 5 miljarder kronor under de

närmaste åren för att kunna genomföra en omfattande

tillgänglighetsreform.

Boverket har gjort beräkningar som visar att

Folkpartiets uppskattning av kostnaden för en

genomgripande tillgänglighetsreform till 5 miljarder

kronor är korrekt. Boverket konstaterar också att

kostnaderna kan minskas om samtliga aktörer tar fram

en systematisk och långsiktig plan för åtgärderna.

Jag anser att ansvaret för att öka

tillgängligheten i första hand skall ligga lokalt,

på kommuner och andra lokala aktörer som till

exempel privata fastighetsägare. Plan- och bygglagen

måste kompletteras med riktlinjer som tvingar fram

rimliga anpassningsåtgärder för funktionshindrade.

Finansutskottet bör därför med bifall till motion

Fi37 (fp) yrkande 8 tillkännage för regeringen vad

jag här har anfört.

10. Försörjningsstöd

Kerstin Heinemann (fp) anser:

Sverige påverkas fortfarande av den internationella

högkonjunktur som påverkat stora delar av världen

under andra halvan av 1990-talet. Ändå är andelen

socialbidragstagare med långvarigt behov av

socialbidrag skrämmande hög.

Staten och kommunerna bör gemensamt reflektera

över orsakerna till detta. Vidare bör man reflektera

över att så pass få invandrare kommer in på den

svenska arbetsmarknaden och varför det dröjer

relativt länge innan de som får arbete får det. En

annan viktig fråga är varför andelen s.k. långa

ärenden är så pass oförändrad.

Det måste vara ett gemensamt ansvar för kommunerna

och staten att få ut de personer som är långvarigt

socialbidragsberoende ur fattigdomsfällan. Det är

staten som ansvarar för arbetsmarknadspolitiken.

Staten har också huvudansvaret för att förbättra

villkoren för att starta och driva företag. Det är

svårt att starta företag i Sverige i dag. Det är

ännu svårare att växa. Många nya svenskar kommer

till vårt land med vilja och kunnande som skulle

göra dem lämpliga som företagare. Men de saknar

kunskaper om den krångliga regleringen av svensk

företagsamhet. Ofta leder detta till att företag som

skulle ha kunnat starta, eller som skulle ha kunnat

växa, inte gör det. Invandrargrupper kan här vara

speciellt hårt drabbade. Kommunerna å andra sidan är

huvudsakligen ansvariga för att skola och

vuxenutbildning har den kvalitet som krävs för att

människor skall ha en reell chans på

arbetsmarknaden.

Jag anser därför att kostnadsansvaret för

försörjningsstöd skall delas mellan staten och

kommunerna. På det sättet har varken lokala eller

centrala myndigheter något intresse av att försöka

flytta människor mellan olika stödsystem utan ett

gemensamt intresse av att skapa förutsättningar för

egen försörjning. Ett underlag för bedömning av hur

stor del av socialbidragskostnaderna som är direkt

beroende av arbetslöshet bör därför tas fram.

Finansutskottet bör därför med bifall till motion

Fi37 (fp) yrkande 9 tillkännage för regeringen vad

vi här har anfört.

Särskilt yttrande

Försörjningsstöd

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anför:

Kostnaderna för socialbidrag utgör den klart största

andelen av kommunernas kostnader för individ- och

familjeomsorg. Under 1990-talet har antalet hushåll

med långvarigt socialbidrag (mer än tio månader

under ett år) mer än fördubblats. Trots att de

totala kostnaderna för socialbidrag har minskat

något under de senaste åren, har andelen hushåll med

långvarigt socialbidrag fortsatt att öka.

Att så många är långvarigt beroende av

socialbidrag är bl.a. ett tecken på att vi har en

arbetsmarknad som inte fungerar utan utestänger

människor. Sveriges absolut största samhällsproblem

i dag är därför den klyfta som går mellan dem som

med eget arbete kan försörja sig och sin familj, och

de som för en marginaliserad bidragsberoende

tillvaro. Och klyftan fortsätter att vidgas, trots

flera år av högkonjunktur.

Vi anser att det krävs en ny politik som samordnar

de direkta sociala insatserna med åtgärder för att

öka rörligheten på arbetsmarknaden, stimulera och

stödja kompetensutveckling och utbildning m.m., och

som kombinerar olika ersättnings-, stöd- och

bidragssystem med en skattepolitik som gör att det

lönar sig att arbeta. Vi hänvisar till vad vi anfört

i motioner i anledning av proposition 2000/01:80 Ny

socialtjänstlag samt i reservationer till betänkande

2000/01:SoU18 med samma namn.

bilaga 4

Utbildningsutskottets yttrande

2000/01:UbU5y

Utvecklingen inom den kommunala

sektorn

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 19 april 2001 beslutat

bereda bl.a. utbildningsutskottet tillfälle att avge

yttrande över regeringens skrivelse 2000/01:102

Utvecklingen inom den kommunala sektorn jämte de

motioner som kan komma att väckas, i de delar som

berör utbildningsutskottets beredningsområde.

Utbildningsutskottet beslutade

den 26 april 2001 att yttra sig

över de motioner som väckts med

anledning av regeringens

skrivelse och som berör

utskottets beredningsområde. I

det följande behandlar

utskottet motionerna

2000/01:Fi35 (kd) yrkandena 8

och 9, Fi36 (m) yrkande 10,

Fi37 (fp) yrkandena 2-4 och

Fi38 (c) yrkandena 3 och 4.

Utbildningsutskottets

överväganden

Valfrihet och fristående skolor

Motionerna

Moderata samlingspartiet noterar i motion

2000/01:Fi36 att kommunernas bidrag till fristående

skolor på grundskolenivå minskat mellan 1998 och

1999. Motionärerna menar att siffrorna antyder att

kommuner har en alltför njugg inställning till

friskolorna och missgynnar dem vid bidragsgivningen.

Materialet bör därför enligt motionärerna analyseras

närmare av Skolverket (yrk. 10).

Kristdemokraterna föreslår i motion 2000/01:Fi35

ett tillkännagivande om kommunal upphandling och

kundval (yrk. 8). All kommunal verksamhet som inte

är myndighetsutövning eller strategiska

ledningsfunktioner bör enligt motionärerna

konkurrensutsättas. Individuella servicetjänster som

t.ex. barnomsorg och skola bör konkurrensutsättas

genom olika typer av kundvalsmodeller.

Folkpartiet tar liksom Moderaterna upp kommunernas

bidragsgivning till fristående skolor. I motion

2000/01:Fi37 påpekas att regeringen i skrivelsen

visat att kommunernas ersättning till fristående

grundskolor minskat från 93 % av den kommunala

kostnaden 1998 till 86 % 1999. Motionärerna skriver

också att förslaget nyligen från en kommitté att

fristående skolor skall få 5 % lägre ersättning än

kommunala skolor skapar ojämlika villkor.

Diskriminering av friskolorna drabbar eleverna där,

framhåller motionärerna (yrk. 2). De föreslår också

ett tillkännagivande till regeringen om fritt

skolval. Fritt skolval även mellan kommunala skolor

är en kvalitetsfråga. Det bör göras en redovisning

av hur det fria skolvalet i praktiken fullföljs,

anser motionärerna (yrk. 3).

Utbildningsutskottets bedömning

Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör

avstyrka motionsyrkandena.

Kristdemokraternas yrkande om kundval är enligt

utskottets mening tillgodosett med de regler som

finns i dag när det gäller fristående skolor

motsvarande det offentliga skolväsendet för barn och

ungdom och när det gäller förskoleverksamhet.

Motioner om ett friskolesystem på

vuxenutbildningsområdet diskuteras i

utbildningsutskottets betänkande 2000/01:UbU15, som

inom kort kommer att behandlas i kammaren.

Kommunernas skyldighet att ge bidrag till

fristående skolor på grundskole- och

gymnasieskolenivå har varit föremål för utredning i

en statlig kommitté, den s.k. Frist-kommittén (U

1997:10). Dess slutbetänkande lades fram i februari

2001 och befinner sig för närvarande under

remissbehandling tillsammans med en PM från en

arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet. Enligt

uppgift från departementet planeras en proposition

bli framlagd i oktober 2001. Mot den bakgrunden bör

riksdagen inte nu göra några ställningstaganden om

bidragsgivningen till fristående skolor.

Kommunernas ekonomi

Motionerna

Kristdemokraterna föreslår i motion 2000/01:Fi35 ett

tillkännagivande om riktade bidrag (yrk. 9). De

menar att riktade bidrag sätter den kommunala

självstyrelsen ur spel och riskerar att leda till

ökad administration och en underminering av övriga

kommunala behov. Maxtaxan i barnomsorgen innebär

enligt motionärerna att man lyckas styra såväl

familjernas val av barnomsorgsform som kommunernas

ekonomi.

Centerpartiet begär i motion 2000/01:Fi38 en

utredning för att undersöka effekterna på den

kommunala ekonomin av den ökade efterfrågan på

barnomsorg och äldreboende som kommer att följa på

införande av maxtaxa på dessa områden (yrk. 3).

Utbildningsutskottets bedömning

Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör

avstyrka motionsyrkandena.

Riksdagen behandlade i november 2000 proposition

1999/2000:129 Maxtaxa och allmän förskola (bet.

2000/01:UbU5, rskr. 46). Därvid behandlades bl.a.

motionsyrkanden som rörde inverkan på den kommunala

självstyrelsen och på familjernas val av

barnomsorgsform. Maxtaxereformen, som genomförs den

1 januari 2002, är utformad som ett erbjudande till

kommunerna, inte som ett påbud. Eftersom reformen

ännu inte är genomförd är det för tidigt att

konstatera vilken inverkan den får på efterfrågan på

barnomsorg.

Övrigt

Centerpartiet anser enligt motion 2000/01:Fi38 att

staten måste eftersträva en överenskommelse med

kommunerna om kvalitetsutveckling i skolan. I en

sådan överenskommelse bör bl.a. inrättandet av ett

kvalitetsinstitut ingå (yrk. 4).

Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet

skall avstyrka motionsyrkandet.

Alla kommuner är numera av staten ålagda att

årligen upprätta skriftliga kvalitetsredovisningar

som ett led i den kontinuerliga uppföljningen och

utvärderingen av skolplanen (SFS 1997:702).

Skolverket följer upp hur kommunerna efterlever

denna skyldighet och har påtalat brister under de

första åren som skyldigheten funnits.

Skollagskommittén, som skall slutredovisa sitt

arbete i september 2001, har till uppdrag bl.a. att

överväga hur skollagen bör utformas för att

tydliggöra det kommunala ansvaret för utbildningens

kvalitet och likvärdighet (dir. 1999:15). Förslag

om ett nationellt kvalitetsinstitut för skolan har

avslagits av riksdagen flera gånger under senare år,

senast hösten 2000 (bet. 2000/01:UbU1 s. 28 f.).

Inga nya skäl framförs i den nu aktuella motionen.

Folkpartiet begär i motion 2000/01:Fi37 ett

tillkännagivande om skolan och folkhälsoarbetet

(yrk. 4). Motionärerna frågar om läroplanerna i dag

skapar ökade möjligheter för skolan att aktivt

medverka i folkhälsoarbetet, eller om regleringen

ökar risken för en statisk skola. De anser att

skolan som en viktig faktor i folkhälsoarbetet

snarast bör belysas.

Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör

avstyrka motionsyrkandet.

Nationella folkhälsokommittén lämnade i oktober 2000

sitt slutbetänkande Hälsa på lika villkor -

nationella mål för folkhälsan (SOU 2000:91). Skolans

roll tas upp i betänkandet. Remissbehandlingen är nu

avslutad och ärendet bereds i Regeringskansliet.

Riksdagen bör inte föregripa regeringens

ställningstagande.

Stockholm den 10 maj 2001

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Jan Björkman (s),

Britt-Marie Danestig (v),

Beatrice Ask (m), Eva Johansson

(s), Inger Lundberg (s), Yvonne

Andersson (kd), Lars Hjertén

(m), Majléne Westerlund Panke

(s), Tomas Högström (m), Torgny

Danielsson (s), Tomas Eneroth

(s), Erling Wälivaara (kd), Per

Bill (m), Gunnar Goude (mp),

Sofia Jonsson (c), Ulf Nilsson

(fp) och Kalle Larsson (v).

Avvikande meningar

1. Bidragen till fristående skolor

av Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas

Högström (m) och Per Bill (m).

De siffror som redovisas i regeringens skrivelse när

det gäller kommunernas bidragsgivning till

fristående skolor antyder att många kommuner har en

alltför njugg inställning till friskolorna och

missgynnar dem i bidragsgivningen. Vi moderater i

utskottet anser därför att materialet bör analyseras

närmare av Skolverket. Finansutskottet bör enligt

vår mening tillstyrka motion 2000/01:Fi36 yrkande

10.

2. Kommunal upphandling och kundval

av Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara

(kd).

För oss kristdemokrater är det viktigaste

perspektivet på kommunal upphandling och kundval hur

den enskilde i så hög grad som möjligt skall kunna

påverka sin situation och välja det alternativ av

gemensamt finansierad service som passar honom eller

henne bäst. Kommunens organisation bör vara sådan

att myndighetsutövning skiljs från övrig verksamhet.

När det gäller individuella servicetjänster som

barnomsorg och skola bör kommuninvånarna ges

möjlighet att fritt välja utförare genom olika typer

av kundvalsmodeller. Ackrediteringssystem bör

användas för att auktorisera företag som vill ingå i

ett kundvalssystem. En fortlöpande

kvalitetsuppföljning och granskning av

verksamheterna är betydelsefull, inte minst ur ett

trygghetsperspektiv för den enskilde. Det vi här har

anfört bör finansutskottet föreslå riksdagen att

tillkännage för regeringen som sin mening och därmed

bifalla motion 2000/01:Fi35 yrkande 8.

3. Bidragen till fristående skolor

samt fritt skolval

av Ulf Nilsson (fp).

Enligt min mening bör riksdagen ta avstånd från

förslaget från en kommitté att fristående skolor

skall kunna få 5 % lägre ersättning än kommunala

skolor. Om det förslaget skulle realiseras skapar

man ojämlika villkor, som diskriminerar friskolorna

och drabbar deras elever. Fritt skolval, även mellan

kommunala skolor, är en kvalitetsfråga. En

redovisning av hur det fria skolvalet i praktiken

fullföljs bör göras. Det jag här har anfört bör

finansutskottet föreslå riksdagen att tillkännage

för regeringen som sin mening och därmed bifalla

motion 2000/01:Fi37 yrkandena 2 och 3.

4. Riktade bidrag

av Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara

(kd).

Vi kristdemokrater anser att ökade statsbidrag för

nya reformer visserligen kan verka positivt, men att

de ställer till många problem för kommunsektorn.

Medborgarnas förväntningar höjs i takt med

utfästelser på riksnivå, samtidigt som de lokala

politikerna bakbinds av detaljreglerade och

underfinansierade reformer. Riktade bidrag sätter

självstyrelsen ur spel och kan leda till ökad

administration och en underminering av övriga

kommunala behov. Med den s.k. maxtaxan i

barnomsorgen som finansieras av ett riktat bidrag

lyckas man styra såväl barnfamiljernas val av

barnomsorgsform som kommunernas ekonomi. Det vi här

har anfört bör finansutskottet föreslå riksdagen att

tillkännage för regeringen som sin mening och därmed

bifalla motion 2000/01:Ub35 yrkande 9.

5. Maxtaxa i barnomsorg och

äldreboende

av Sofia Jonsson (c).

I enlighet med finansieringsprincipen säger sig

regeringen kompensera kommuner för maxtaxan inom

barnomsorgen och kommer säkert att göra likadant när

det gäller den föreslagna maxtaxan inom

äldreomsorgen. Däremot innefattar denna kompensation

inte effekten av en ökad efterfrågan på barnomsorg

och äldreboende. Jag och Centerpartiet befarar att

många kommuner kommer att acceptera en maxtaxa som,

likt en gökunge, kommer att urholka den kommunala

ekonomin och tvinga fram omfördelningar som de

lokalt förtroendevalda inte råder över. Innan

maxtaxa i barnomsorg eller äldreboende genomförs bör

därför regeringen låta utreda effekterna på den

kommunala ekonomin av en ökad efterfrågan. Det jag

här har anfört bör finansutskottet föreslå riksdagen

att tillkännage för regeringen som sin mening och

därmed bifalla motion 2000/01:Fi38 yrkande 3.

6. Kvalitetssatsning i skolan

av Sofia Jonsson (c).

Centerpartiet har med anledning av regeringens

vårbudget presenterat ett alternativ till

regeringens specialdestinerade resurser till skolan

(mot. 2000/01:Fi19). I det förslaget ingår bl.a.

inrättande av ett kvalitetsinstitut där bl.a.

Kommunförbundet bör vara huvudman. För att

förverkliga detta måste staten eftersträva en

överenskommelse med kommunerna om

kvalitetsutveckling i skolan, där bl.a. inrättande

av ett kvalitetsinstitut ingår. Regeringen bör

inleda överläggningar med Kommunförbundet om detta.

Det jag här har anfört bör finansutskottet föreslå

riksdagen att tillkännage för regeringen som sin

mening och därmed bifalla motion 2000/01:Fi38

yrkande 4.

7. Skolan och folkhälsoarbetet

av Ulf Nilsson (fp).

Inom Folkpartiet är vi

övertygade om att bildning och

utbildning skapar

förutsättningar för god hälsa.

Skolans roll i folkhälsoarbetet

är mångfacetterad. Dels har

skolan ett direkt krav på sig

att uppfylla läroplanens

bestämmelser om idrottsämnet.

Dels skapar skolan genom sitt

bildningsideal förutsättningar

för att ge vuxna människor

möjlighet att själva bestämma

över sin hälsa. Frågan är hur

läroplanerna i dag påverkar

skolans möjligheter att aktivt

medverka i folkhälsoarbetet -

om de skapar ökade möjligheter

eller om regleringen ökar

risken för en statisk skola.

Skolans roll som viktig faktor

i folkhälsoarbetet bör snarast

belysas. Det jag här har anfört

bör finansutskottet föreslå

riksdagen att tillkännage för

regeringen som sin mening och

därmed bifalla motion

2000/01:Fi37 yrkande 4.

Särskilt yttrande

av Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas

Högström (m) och Per Bill (m).

Moderata samlingspartiet har i olika motioner

presenterat förslag till hur kommunerna skall ta

sitt ansvar för skola och barnomsorg. När det gäller

barnomsorgen har vi tillsammans med övriga

borgerliga partier lagt fram förslag till hur

familjerna själva skall ges möjlighet att välja

mellan olika alternativ. För grundskolan har vi

föreslagit en nationell skolpeng som följer eleven,

oavsett vilken skola eleven/familjen valt. Härigenom

kommer alla skolor, oavsett huvudman, att behandlas

lika.

Utskottets överväganden

I betänkandet behandlas motioner som väckts med

anledning av skrivelsen samt några yrkanden som

väckts med anledning av 2001 års ekonomiska

vårproposition. I avsnitt 1 behandlas i huvudsak

sådana yrkanden som tar upp frågor som diskuteras i

skrivelsen och inte har behandlats av riksdagen

tidigare under innevarande riksmöte. Andra

motionsyrkanden är identiska eller överensstämmer

till stor del med yrkanden som behandlats tidigare

under innevarande riksmöte. Dessa yrkanden behandlas

kortfattat i avsnitt 2.

1 Yrkanden som behandlas i

anslutning till skrivelsen

1.1 Skrivelsen och uppföljningen av

den kommunala sektorn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen lägger

regeringens skrivelse 2000/01:102

Utvecklingen inom den kommunala sektorn till

handlingarna.

Inledning

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig om

betydelsen av en väl fungerande uppföljning av den

kommunala sektorn. Regeringens årliga skrivelse,

Utvecklingen inom den kommunala sektorn, utgör med

sin övergripande redovisning av läget i

kommunsektorn ett viktigt inslag i

återrapporteringen av resultatinformation till

riksdagen.

Under sommaren 2000 redovisades rapporten Snabbt

och riktigt, utvalt och viktigt (Ds 2000:48).

Rapporten var resultatet av ett projekt som

startades i juni 1999 inom Finansdepartementet med

uppgift att ta fram ett förslag till en kommunal

databas med uppgifter som beskriver vad kommunerna

gör, hur mycket det kostar, och vilka effekter

verksamheten ger. Bakgrunden till uppdraget var att

möjligheterna till en samlad uppföljning av

kommunernas verksamhet behövde förbättras.

I rapporten (Ds 2000:48) presenterades ett förslag

till vad en kommunal databas skulle kunna innehålla

i ett första skede. Databasen föreslås innehålla

knappt 200 olika nyckeltal och mått som beskriver

följande verksamheter: förskola, grund- och

gymnasieskola, skolbarnsomsorg, vuxenutbildning,

individ- och familjeomsorg samt omsorg om äldre och

funktionshindrade. Varje verksamhet beskrivs med

mått och nyckeltal om ekonomi, volymer och kvalitet.

I oktober 2000 beslutade regeringen att tillsätta

en utredare (dir. 2000:69) för att med utgångspunkt

i nämnda departementsskrivelse hantera den fortsatta

utvecklingen av en kommunal databas samt vissa

frågor som gäller tvärsektoriell uppföljning och

utvärdering av kommunal verksamhet. Utredaren fick

bl.a. i uppdrag att genomföra och utvärdera en

utvidgad försöksverksamhet med en kommunal databas

samt att i samverkan med statistikansvariga

myndigheter definiera, utvärdera och vidareutveckla

kvalitetsmått för berörda kommunala verksamheter. I

uppdraget ingick även att genomföra en förstudie

avseende den mjuk- och hårdvara som behövs för

hantering av en kommunal databas. Arbetet är

inriktat på att från och med år 2002 kunna

presentera mått och nyckeltal i en kommunal databas.

Enligt tilläggsdirektiv (dir. 2001:26) skall arbetet

slutredovisas senast den 28 september 2001.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

regeringen fortsätter sitt arbete med att utveckla

uppföljningen av den kommunala sektorn. Det är

angeläget att förbättra möjligheterna att göra olika

slags jämförelser mellan kommuner samt att de mått

som tas fram är relevanta och håller hög kvalitet.

Utvecklingsarbetet som bedrivs kommer att underlätta

jämförelser inte bara av kommunernas ekonomi utan

även omfatta kvalitetsmått avseende den kommunala

verksamheten. Utskottet ser positivt på detta

utvecklingsarbete.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger

regeringens skrivelse till handlingarna.

1.2 Kommunal ekonomi

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om att

bl.a. på kort sikt höja statsbidragen,

lagfästa finansieringsprincipen och utreda

effekterna på den kommunala ekonomin av

maxtaxan i barnomsorgen och förbehållsbelopp

inom äldreomsorgen.

Jämför reservationerna 1 (kd), 2 (c) och 3

(m) - motiveringen.

Skrivelsen

Den djupa lågkonjunkturen i början av 1990-talet

påverkade kommuner och landsting negativt. Detta

aktualiserade bland annat frågan om ett krav på en

ekonomi i balans i kommuner och landsting. Från och

med år 2000 är kommuner och landsting enligt lag

skyldiga att upprätta en budget i balans. Ut-ifrån

resultaträkningen kan balanskravet beskrivas så att

årets resultat minus eventuella realisationsvinster

skall vara positivt.

Skatteinkomsterna är kommunsektorns dominerande

inkomstkälla. De senaste årens positiva

sysselsättningsutveckling har inneburit att

kommunernas skatteunderlag ökat relativt kraftigt.

Successiva höjningar av statsbidragen under andra

hälften av 90-talet har också bidragit till att

förbättra kommunernas ekonomi. Den kommunala

konsumtionen minskade i reala termer 1991-1996

men har därefter åter ökat.

Årets samlade resultat 2000 för kommunsektorn

beräknas till 9,2 miljarder kronor, vilket är 6,4

miljarder kronor mer än 1999. Utan extraordinära

poster beräknas resultatet till 5,3 miljarder

kronor. Av landets 289 kommuner beräknas 177

kommuner redovisa ett positivt resultat eller

nollresultat år 2000. Resultatet varierar dock

kraftigt mellan olika kommuner. En analys av

skillnaderna mellan kommungrupper visar att

medelstora städer, förortskommuner och

industrikommuner sammantaget redovisar ett positivt

resultat 1999 till skillnad från andra kommungrupper

som t.ex. storstäder, större städer,

landsbygdskommuner och glesbygdskommuner. Av

skrivelsen framgår också att det finns en tendens

att kommuner med mindre befolkning har ett sämre

resultat än större kommuner och en tendens att

kommuner med högre skattesats har ett sämre resultat

än kommuner med en lägre skattesats.

Det samlade resultatet för landstingen år 2000

beräknas till -3,9 miljarder kronor, vilket är en

förbättring med 1,5 miljarder kronor jämfört med

1999. Spridningen är stor mellan olika landsting.

Sex landsting visar positivt resultat, men flera

landsting visar fortfarande stora underskott.

I 2001 års ekonomiska vårproposition (prop.

2000/01:100) gör regeringen bedömningen att

resultatutvecklingen för kommunsektorn som helhet

bedöms ligga på en sådan nivå att flertalet kommuner

och landsting bör klara balans- kravet med de

förutsättningar som antas för de närmaste åren.

Regeringen påpekar att det finns en stor spridning i

resultatet mellan enskilda kommuner och landsting

och att det för vissa kommuner och landsting krävs

besparingar om balanskravet skall klaras. För

sektorn som helhet bedöms det finansiella utrymmet

vara tillräckligt. Vissa kommuner och landsting kan

komma att behöva ett särskilt stöd för att klara

balanskravet och bibehålla en godtagbar servicenivå

i verksamheterna. Medel bör därför finnas

tillgängliga för ett sådant stöd.

Motionerna

I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att

det är riktigt att stärka den kommunala

självstyrelsen och förbättra

planeringsförutsättningarna genom att på kort sikt

öka de generella statsbidragen (yrkande 1).

Bakgrunden är enligt motionärerna att

saneringspolitiken har varit särskilt tung för

kommunsektorn och att statliga reformer om ökat

kommunalt ansvarstagande inte finansierats av staten

enligt finansieringsprincipen.

Motionärerna anser att finansieringsprincipen

behöver lagfästas och ges ett mer preciserat

innehåll. Till detta behövs även en

institutionalisering där regeringen och

kommunsektorn, innan propositioner läggs på

riksdagens bord, i god tid och under rimliga

arbetsförhållanden kommer överens om t.ex.

finansiering och kostnadsberäkningar (yrkande 6).

I motion Fi19 av Agne Hansson m.fl. (c) anförs att

tillväxt och ökad sysselsättning är avgörande för

att den kommunala ekonomin skall utvecklas positivt.

Den viktigaste åtgärd som kan göras för att

förbättra den kommunala ekonomin är därför att öka

sysselsättningen. Motionärerna anser vidare att det

är viktigare att göra kommunerna mindre beroende av

statsbidrag genom att stärka kommunernas egen

skattebas, än att öka statsbidragen. Motionärerna

anser att ett utjämningssystem som skapar likvärdiga

förutsättningar för alla kommuner att bedriva

kommunal verksamhet är en viktig förutsättning för

tillväxt och livskraft i hela landet. Det är viktigt

att försvara de grundläggande principerna i

skatteutjämningssystemet. Oönskade effekter som

följer av systemets nuvarande tekniska konstruktion

får inte tillåtas att rubba grundvalarna för

utjämningssystemet. Motionärernas syn på kommunernas

ekonomi bör ges regeringen till känna (yrkande 12).

I motion Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) anförs

att regeringens kompensation till kommunerna för

kostnader för maxtaxan inom barnomsorgen inte

innefattar effekten av en ökad efterfrågan och att

samma sak säkert kommer att gälla även maxtaxan inom

äldreomsorgen. Därmed, hävdar motionärerna, riskerar

många kommuner att av politiska skäl acceptera en

maxtaxa som kommer att urholka den kommunala

ekonomin. Motionärerna anser därför att regeringen

bör låta utreda effekterna på den kommunala ekonomin

av en ökad efterfrågan innan maxtaxa i barnomsorg

eller äldreboende genomförs (yrkande 3).

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet anför i sitt yttrande (SoU5y) att

regeringen skriver i 2001 års ekonomiska

vårproposition (prop. 100 s. 30-31) att den avser

att föreslå att ett förbehållsbelopp införs i äldre-

och handikappomsorgen. Kommunsektorn tillförs 650

miljoner kronor som kompensation för

förbehållsbeloppet. Socialutskottet anser att

finansutskottet bör avstyrka motion Fi38 (c) yrkande

3 (delvis).

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU5y)

att riksdagen i november 2000 behandlade proposition

1999/2000:129 Maxtaxa och allmän förskola (bet.

2000/01:UbU5, rskr. 46). Maxtaxereformen, som

genomförs den 1 januari 2002, är utformad som ett

erbjudande till kommunerna, inte som ett påbud.

Eftersom reformen ännu inte är genomförd är det för

tidigt att konstatera vilken inverkan den får på

efterfrågan på barnomsorg. Utbildningsutskottet

anser att finansutskottet bör avstyrka motion Fi38

(c) yrkande 3.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet vill framhålla att den

samhällsekonomiska utvecklingen under de senaste

åren, med stark tillväxt och ökad sysselsättning,

har inneburit att de ekonomiska förutsättningarna

för kommuner och landsting har förbättrats.

Statsbidragen har successivt höjts sedan 1997. Åren

1999-2001 erhåller kommuner och landsting dessutom

även tillskott genom att de 200 kronor alla

inkomsttagare tidigare betalat i statlig

inkomstskatt tillfaller kommuner och landsting.

Tillsammans med det särskilda stöd som utgår till

vissa kommuner och landsting har tillskotten till

kommunsektorn sedan 1997 höjts med över 25 miljarder

kronor. Även framgent fortsätter prioriteringen av

den kommunala sektorn. Sammantaget höjs nivån på de

årliga tillskotten till kommuner och landsting med

ca 6,5 miljarder kronor mellan åren 2001 och 2004.

Beträffande finansieringsprincipen vill utskottet

nämna att regeringen tillsammans med Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet har tillsatt

en arbetsgrupp med uppgift att diskutera

processfrågor avseende tillämpningen av den

kommunala finansieringsprincipen.

Vad gäller effekterna på kommunernas ekonomi av

maxtaxan inom barnomsorgen och förbehållsbelopp inom

äldreomsorgen ställer sig finansutskottet bakom det

som anförs i socialutskottets och

utbildningsutskottets yttranden.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi 35

(kd) yrkandena 1 och 6, motion Fi19 (c) yrkande 12

samt Fi 38 (c) yrkande 3.

1.3 Kommunernas självfinansiering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag om att

omvandla fastighetsskatten till en kommunal

fastighetsavgift och ett förslag om en

utredning för att förstärka kommunernas

skattebas.

Jämför reservationerna 4 (kd) och 5 (c).

Motionerna

I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att

den kommunala självstyrelsen så långt som möjligt

skall kopplas till ett ekonomisk oberoende. Ett sätt

att stärka oberoendet vore enligt motionärerna att

låta kommunerna ta över fastighetsbeskattningen och

omvandla den till en kommunal fastighetsanknuten

avgift. Detta bör tillkännages för regeringen

(yrkande 4).

Rolf Kenneryd m.fl. (c) anför i motion Fi38 att

det är viktigt att göra kommunerna mindre beroende

av statsbidrag genom att stärka kommunernas egen

skattebas. Motionärerna begär ett tillkännagivande

om att regeringen bör låta utreda formerna för en

förstärkt skattebas i landets kommuner (yrkande 1).

En ökad egenfinansiering skulle ge kommuner och

landsting bättre möjligheter att tillgodogöra sig

vinsterna av tillväxt och ökad sysselsättning anför

motionärerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet kan konstatera att den svenska

kommunsektorn internationellt sett har en hög grad

av självfinansiering. Av skrivelsen (sid. 31)

framgår att skatteintäkterna under 1999 svarade för

58 % av kommunernas intäkter. Motsvarande siffra för

landstingen var 66 %. De generella statsbidragen

svarade för 13 % av kommunernas och 7 % av

landstingens intäkter. Övriga intäkter för kommuner

och landsting utgörs av taxor och avgifter,

specialdestinerade statsbidrag m.m.

Beträffande att omvandla fastighetsskatten till en

kommunal fastighetsavgift anförde finansutskottet

vid behandlingen av motsvarande skrivelse förra året

(bet. 1999/2000:FiU29 sid. 8) att utskottet inte

kunde se några fördelar med en sådan förändring.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Fi35 (kd) yrkande 4 och Fi38 (c) yrkande 1.

1.4 Statistik avseende vårdköer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslaget om

statistik över vårdköer.

Jämför reservation 6 (kd, fp).

Motionen

I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(båda fp) anförs att tillgänglig statistik från

Landstingsförbundet över vårdköerna i Sverige visar

såväl oacceptabla skillnader i kötid mellan

landstingen som oacceptabelt långa kötider.

Motionärerna föreslår ett tillkännagivande om att en

samlad statistik på området tas fram och redovisas

så att det blir möjligt att bilda sig en uppfattning

om problemens omfattning (yrkande 5).

Socialutskottets yttrande

Såvitt gäller statistik för vårdköer konstaterar

socialutskottet i sitt yttrande (SoU5y) att

Landstingsförbundet bedriver projektet Väntetider i

vården och att projektet syftar till att utveckla

ett nationellt system för uppföljning och analys av

väntetider. Vidare, skriver socialutskottet, anför

regeringen i 2001 års vårproposition (prop. 100, s.

123) att väntetiderna till vissa behandlingar i dag

är oacceptabelt långa, vilket gör att det inte är

möjligt att säga att hälso- och sjukvården har en

acceptabel tillgänglighet. Landstingen tillförs

därför ett resurstillskott om 1 250 miljoner kronor

från den 1 januari 2002. Socialutskottet anser inte

att riksdagen bör ta något initiativ i frågan.

Socialutskottet föreslår att finansutskottet

avstyrker motion Fi37 (fp) yrkande 5.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ställer sig bakom det som

socialutskottet anför i sitt yttrande och avstyrker

därmed motion Fi37 (fp) yrkande 5.

1.5 Jämförelse mellan privat och

offentlig vård

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag om en

kartläggning av jämförande resultat mellan

olika vårdgivare.

Jämför reservation 7 (fp).

Motionen

I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(båda fp) anförs att relationen mellan vård och

omsorg på entreprenad, i helt privat regi eller i

offentlig regi inte speglas i regeringens skrivelse.

Motionärerna anser att en förnuftig diskussion om

denna viktiga fråga inte kan äga rum utan sådana

jämförelser. En kartläggning av jämförande resultat

är därför absolut nödvändig för den politiska

dialogen partier emellan. Detta bör tillkännages för

regeringen (yrkande 6).

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet anför i sitt yttrande (SoU5y) att

motionsyrkanden om privata vårdgivare nyligen

behandlats och avstyrkts av utskottet i betänkande

2000/01:SoU10 (s. 42 och 44-45). Vidare behandlade

och avstyrkte utskottet yrkanden om ökad mångfald av

vårdgivare i betänkande 2000/01:SoU5 (s. 33-36).

Socialutskottet, som inte ändrat uppfattning i dessa

frågor, anser att finansutskottet bör avstyrka

motion Fi37 (fp) yrkande 6.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ställer sig bakom det som

socialutskottet anför i sitt yttrande och avstyrker

därmed motion Fi37 (fp) yrkande 6.

1.6 Skolan

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fem motionsförslag om

villkoren för och bidragen till friskolor,

inrättandet av ett kvalitetsinstitut för

skolan och skolans roll i folkhälsoarbetet.

Jämför reservationerna 8 (m), 9 (c) och 10

(fp).

Motionerna

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att

bidragen till fristående skolor har sjunkit från

47 700 kronor per elev 1998 till 46 000 kronor per

elev under 1999, med motsvarande sjunkande

procentsiffra i relation till de kommunala

kostnaderna. Motionärerna anser att detta bör

analyseras närmare av Skolverket (yrkande 10).

I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(båda fp) anförs att godkända fristående skolor

måste garanteras samma ekonomiska resurser som de

kommunala skolorna. Kommunernas ersättning till de

fristående grundskolorna minskade mellan 1998 och

1999 från 93 % av den kommunala kostnaden per elev

till 86 %. En kommitté har nyligen föreslagit att

fristående skolor skall få 5 % lägre ersättning än

kommunala skolor. Motionärerna påpekar att en sådan

minskning skapar ojämlika villkor för fristående och

kommunala skolor och understryker att det är viktigt

att de fristående skolorna inte diskrimineras

(yrkande 2). Motionärerna anser också att en

redovisning bör göras av hur det fria skolvalet

fullföljs i praktiken (yrkande 3). Mot bakgrund av

oroande exempel på att folkhälsan försämras på vissa

områden efterlyser motionärerna också att skolans

roll i folkhälsoarbetet snarast bör belysas (yrkande

4).

I motion Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) anförs

att Centerpartiet presenterat ett alternativ till

regeringens specialdestinerade resurser till skolan

genom att öka de generella statsbidragen och inrätta

ett kvalitetsinstitut där bl.a. Kommunförbundet bör

vara huvudman. Motionärerna föreslår att regeringen

bör inleda överläggningar med Kommunförbundet om hur

en sådan satsning bör utformas med Centerpartiets

förslag som grund (yrkande 4).

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU5y)

att kommunernas skyldighet att ge bidrag till

fristående skolor på grundskole- och

gymnasieskolenivå har varit föremål för utredning i

en statlig kommitté, den s.k. Fristkommittén (U

1997:10). Dess slutbetänkande lades fram i februari

2001 och befinner sig för närvarande under

remissbehandling tillsammans med en PM från en

arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet. Enligt

uppgift från departementet planeras en proposition

bli framlagd i oktober 2001. Mot den bakgrunden

anser utbildningsutskottet att riksdagen inte nu bör

göra några ställningstaganden om bidragsgivningen

till fristående skolor.

Beträffande Centerpartiets yrkande 4 i motion

Fi38, om att staten måste eftersträva en

överenskommelse med kommunerna om

kvalitetsutveckling i skolan och inrättandet av ett

kvalitetsinstitut, anför utbildningsutskottet att

alla kommuner numera är ålagda av staten att årligen

upprätta skriftliga kvalitetsredovisningar som ett

led i den kontinuerliga uppföljningen och

utvärderingen av skolplanen (SFS 1997:702).

Skolverket följer upp hur kommunerna efterlever

denna skyldighet och har påtalat brister under de

första åren som skyldigheten funnits.

Skollagskommittén, som skall slutredovisa sitt

arbete i september 2001, har till uppdrag bl.a. att

överväga hur skollagen bör utformas för att

tydliggöra det kommunala ansvaret för utbildningens

kvalitet och likvärdighet (dir. 1999:15). Förslag om

ett nationellt kvalitetsinstitut för skolan har

avslagits av riksdagen flera gånger under senare år,

senast hösten 2000 (bet. 2000/01:UbU1 s. 28 f.).

Inga nya skäl framförs i den nu aktuella motionen.

Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör

avstyrka motionsyrkandet.

Utbildningsutskottet anför också att motioner om

ett friskolesystem på vuxenutbildningsområdet

diskuteras i utbildningsutskottets betänkande

2000/01:UbU15, som inom kort kommer att behandlas i

kammaren.

Folkpartiet begär i motion Fi37 ett

tillkännagivande om skolan och folkhälsoarbetet

(yrk. 4). Motionärerna frågar om läroplanerna i dag

skapar ökade möjligheter för skolan att aktivt

medverka i folkhälsoarbetet, eller om regleringen

ökar risken för en statisk skola. De anser att

skolan som en viktig faktor i folkhälsoarbetet

snarast bör belysas.

Utbildningsutskottet anför att Nationella

folkhälsokommittén i oktober 2000 lämnade sitt

slutbetänkande Hälsa på lika villkor - nationella

mål för folkhälsan (SOU 2000:91). Skolans roll tas

upp i betänkandet. Remissbehandlingen är nu avslutad

och ärendet bereds i Regeringskansliet.

Utbildningsutskottet anser att riksdagen inte bör

föregripa regeringens ställningstagande och anser

således att finansutskottet bör avstyrka

motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ställer sig bakom det som

utbildningsutskottet anför i sitt yttrande och

avstyrker därmed motion Fi36 (m) yrkande 10, motion

Fi37 (fp) yrkandena 2-4 samt motion Fi38 (c) yrkande

4.

1.7 Äldreomsorg

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag om

äldreomsorgens framtida finansiering.

Utskottet avstyrker också ett motionsförslag

om orättvisa skillnader mellan kommunernas

avgifter för äldreomsorg, med hänvisning till

regeringens nyligen framlagda förslag om ett

förbehållsbelopp inom äldreomsorgen.

Jämför reservationerna 11 (m) och 12 (fp).

Motionerna

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att

det på äldreomsorgens område finns ett stort behov

av en förstärkt statlig tillsyn. Den uppgift som i

dag faller på kommunerna - att övervaka sin egen

verksamhet såväl som de privata entreprenörerna -

fungerar enligt motionärerna uppenbarligen inte. I

stället skall en fristående statlig myndighet träda

in i kommunens ställe och ansvara för godkännande

och kvalitet inom vård och omsorg. Den största

kvalitetsfaktorn och garantin för god vård är enligt

motionärerna att man själv som äldre har rätt och

möjlighet att välja vårdgivare. En äldrepeng är ett

alternativ som ger den enskilde rätt att lösa sitt

omsorgsbehov efter egna önskemål. Äldrepengen skall

kunna användas för att betala äldreomsorg såväl i

hemmet som på olika former av privata institutioner.

Mot bakgrund av de stora kostnadsökningar som kan

väntas av demografiska skäl menar motionärerna att

finansieringen av äldreomsorgen i framtiden

sannolikt måste bygga på en kombination av

skattefinansiering och något slags individuellt

utformad försäkring som ger de äldre stort

inflytande. Regeringen bör skyndsamt tillsätta en

utredning om äldreomsorgens framtida finansiering

(yrkande 8).

I motion 2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och

Staffan Werme (båda fp) framhålls att avgifterna för

äldrevård skiljer upp till 132 000 kronor per år

mellan olika kommuner och att flera kommuner

dessutom begår rena lagbrott när de struntar i

dagens socialtjänstlagstiftning om att garantera

skälig standard åt äldre vars make/maka flyttar till

särskilt boende. Motionärerna anser att det är

skandalöst att regeringen ännu inte har presenterat

något förslag för att komma till rätta med dessa

orättvisor (yrkande 7).

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet anför i sitt yttrande (SoU5y) att

motionsyrkanden gällande den framtida finansieringen

av äldreomsorgen samt avgiftssättning inom

äldreomsorgen nyligen har behandlats och avstyrkts i

betänkande 2000/01:SoU9 (s. 11 och 25-26) (prot.nr

2000/01:70). Socialutskottet har inte ändrat

inställning i dessa frågor. Vidare anförs i 2001 års

ekonomiska vårproposition (prop. 100 s. 30-31) att

regeringen avser att föreslå att ett

förbehållsbelopp införs i äldre- och

handikappomsorgen. Detta förbehållsbelopp kommer att

vara den lägsta summa som pensionären skall ha kvar

att leva på när äldreomsorgen är betald. Vidare

framgår av samma proposition (s. 123) att

kommunsektorn tillförs 650 miljoner kronor som

kompensation för det föreslagna förbehållsbeloppet i

äldre- och handikappomsorgen. Socialutskottet anser

att finansutskottet bör avstyrka motionerna Fi36 (m)

yrkande 8 och Fi37 (fp) yrkande 7.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet gör inte några andra bedömningar än

de som framförs i socialutskottets yttrande och

avstyrker därmed motionerna Fi36 (m) yrkande 8 och

Fi37 (fp) yrkande 7.

1.8 Integration

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag.

Jämför reservation 13 (m).

Motionen

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att

problemen med den negativa segregationen till stor

del beror på bristande delaktighet och att lösningen

inte är riktade bidrag till invandrartäta områden.

För att lösa problemen är det i stället nödvändigt

att dels bryta bidragsberoendet, dels skapa mer

konkurrens, öppenhet och flexibilitet i

samhällsekonomin, dels skapa förutsättningar för

trygga liv i miljöer utan brottslighet och med

fungerande sociala nätverk. Motionärerna framhåller

att språket är en av hörnpelarna för

samhällsaktivitet och sociala relationer och anser

att ett checksystem bör införas i stället för dagens

svenskundervisning för invandrare. Sverige måste

bättre ta till vara kunskaper och utbildning som

invandrade personer har med sig. Valfriheten måste

öka i kombination med en resursöverföring direkt

riktad mot utsatta grupper genom en individuell

kompetensutvecklingspeng. Detta bör ges regeringen

till känna (yrkande 11).

Finansutskottets ställningstagande

Introduktionsmålen för nyanlända invandrare är att

de skall kunna skaffa sig en god grund för

självförsörjning och det fortsatta livet i Sverige.

Regeringen konstaterar i skrivelsen att kommunernas

introduktionsverksamhet är otillräcklig när det

gäller individualiserad introduktion och samverkan

med andra aktörer. Regeringen skriver också att

resultaten av de uppföljningar som gjorts tyder på

att regeringens målsättning enligt propositionen

Sverige, framtiden och mångfalden - från

invandrarpolitik till integrationspolitik

(1997/98:16) om större individualisering i

introduktionen och en bättre samverkan mellan

aktörerna, inte kan sägas vara uppfylld i en

majoritet av kommunerna.

Regeringens skrivelse visar enligt utskottets

mening att framsteg gjorts beträffande

introduktionen av nyanlända men att situationen

fortfarande är otillfredsställande. De cirka tre år

som gått sedan riksdagen godkände målen för den nya

integrationspolitiken är enligt finansutskottets

uppfattning en för kort tid för att lösa problemen

med integration av nyanlända. Politiken behöver

längre tid för att ge fullt genomslag. Utskottet

anser att det är mycket viktigt att regeringen

noggrant följer utvecklingen och resultaten av det

långsiktiga introduktionsarbetet och bevakar hur

målen uppfylls.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motion

Fi36 (m) yrkande 11.

1.9 Försörjningsstöd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag om

socialbidragskostnader med hänvisning till

att liknande förslag för närvarande bereds

inom riksdagen.

Motionen

I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(båda fp) anförs att det är staten som ansvarar för

arbetsmarknadspolitiken men att kommunerna

huvudsakligen är ansvariga för att skola och

vuxenutbildning har den kvalitet som krävs för att

människor skall ha en reell chans på

arbetsmarknaden. Motionärerna anser att det måste

vara ett gemensamt ansvar för stat och kommuner att

få ut de personer som är långvarigt

socialbidragsberoende ur fattigdomsfällan, och att

det därför måste vara ett delat kostnadsansvar

mellan staten och kommunerna. Motionärerna föreslår

att ett underlag bör tas fram för bedömning av hur

stor del av socialbidragskostnaderna som är direkt

beroende av arbetslösheten (yrkande 9).

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet anför i sitt yttrande (SoU5y) att

man för närvarande bereder proposition 2000/01:80 Ny

socialtjänstlag m.m. samt cirka 130 motionsyrkanden,

däribland motionsyrkanden om långvarigt

bidragsberoende. Socialutskottet återkommer därför

mycket snart med ställningstaganden till ett brett

spektrum av frågor inom socialtjänstområdet och

anser att denna behandling inte bör föregripas.

Socialutskottet anser att finansutskottet bör

avstyrka bifall till motion Fi37 (fp) yrkande 9.

Finansutskottets ställningstagande

Socialutskottets betänkande 2000/01:SoU18 (prop.

2000/01:80 Ny socialtjänstlag) är justerat och

kommer att behandlas i kammaren den 1 juni. I

betänkandet avstyrks yrkanden om bl.a. långvarigt

bidragsberoende. Finansutskottet konstaterar också

att skrivelsen innehåller en relativt fyllig

genomgång av frågor kring försörjningsstöd.

Finansutskottet avstyrker därmed motion Fi37 (fp)

yrkande 9.

1.10 Skatteplanering i kommunerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsförslag om

skatteplanering och kommunala företag.

Jämför reservationerna 14 (m) och 15 (fp).

Motionerna

I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(båda fp) anförs att kommunala bolag används i

skatteplaneringssyfte. Inom en kommunkoncern kan

koncernbidrag mellan vinstgivande bolag och

förlustbringande verksamheter kvittas. Därmed

minskar också den skatt bolagen annars skulle ha

behövt redovisa. Motionärerna anser att det bör

göras en utredning av möjligheterna att klara de

kommunala uppgifterna utan kommunala aktiebolag. En

sådan utredning bör även arbeta med frågan om andra

associationsformer än aktiebolag kan vara lämpliga

för att bedriva sådan kommunal verksamhet som

exempelvis allmännyttiga bostadsföretag. Detta bör

ges regeringen till känna (yrkande 1).

I motion Fi20 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs

att det inte bör finnas skatteincitament att bilda

kommunala bolag och koncerner. Motionärerna anser

att sådana vinster i princip bör neutraliseras genom

statsbidraget till kommunerna och att riksdagen

redan nu bör fatta beslut om ett provisoriskt system

från kommande årsskifte. Motionärerna anser också

att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen

med förslag om ett permanent system (yrkande 26).

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs

att den privaträttsliga aktiebolagsformen inte är

lämplig för kommunal verksamhet, vilket illustreras

av att en rad skattetvister pågår mellan kommuner

och skatteförvaltningar. Motionärerna anser att

situationen belyser bl.a. behovet av en tydligare

lagstiftning beträffande kommunerna och kommunala

företag. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 3).

Finansutskottets ställningstagande

Angående kommunernas val av organisationsform för

sina olika verksamheter har finansutskottet tidigare

uttalat (bet. 2000/01:FiU9) att man anser att

kommuner och landsting inom ramen för nuvarande

regelsystem skall ha frihet att organisera sin

verksamhet efter de förutsättningar som råder.

Utskottet anförde också att man ansåg att den

nuvarande ordningen fungerade i allt väsentligt på

ett tillfredsställande sätt. När det gäller de

kommunala bolagens förhållande till

skattelagstiftningen framhöll utskottet i betänkande

2000/01:FiU3 att kommunala bolag givetvis skall

behandlas på samma sätt som privata bolag. Utskottet

ser ingen anledning att nu ändra något av dessa

ställningstaganden. Folkpartiet liberalerna framför

ett förslag om att kommuner som gör skattevinster

till följd av koncernbildningar skall bestraffas

genom sänkta statsbidrag. Utskottet anser inte att

det är lämpligt att bestraffa kommuner när deras

skatt eventuellt påverkats av lagliga transaktioner.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Fi36 (m) yrkande 3, Fi37 (fp) yrkande 1 och Fi20

(fp) yrkande 26.

1.11 Jämförelser mellan kommuner

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag.

Jämför reservation 16 (m).

Motionen

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att

regeringens skrivelse om utvecklingen inom den

kommunala sektorn uppvisar en tydlig tendens att

under många avsnitt försöka försköna utvecklingen.

Motionärerna anser att vissa av de statistiska

uppgifter och beräkningar som redovisas genom sitt

urval blir missvisande. För att ge riksdagen en mer

heltäckande redovisning av uppnådda resultat anser

motionärerna att skrivelsen kommande år bör redovisa

vilka kommuner som uppnått de bästa resultaten inom

olika verksamhetsområden. Motionärerna förutsätter

att den kommunala databas som byggs upp kommer att

kunna bidra med sådan information (yrkande 2).

Finansutskottets ställningstagande

Regeringen har beslutat om direktiv (dir. 2000:69)

för fortsatt utveckling av en kommunal databas samt

tvärsektoriell utvärdering av kommunal verksamhet.

En särskild utredare har tillkallats för att

genomföra och utvärdera en utvidgad

försöksverksamhet. Av direktiven framgår att

utredaren i samverkan med statistikansvariga

myndigheter skall vidareutveckla de kvalitetsmått

som det föregående projektet lämnade förslag på i

sin rapport Utvalt och viktigt, snabbt och riktigt

(Ds 2000:48). Utredaren skall också lämna förslag

till ansvarsfördelning och arbetsorganisation bl.a.

beträffande att i samarbete med kommuner och

landsting stimulera kvalitetsjämförelser.

Inriktningen på arbetet är att från och med 2002

kunna presentera mått och nyckeltal i en kommunal

databas. Arbetet skall enligt tilläggsdirektiv (dir.

2001:26) slutredovisas senast den 28 september 2001.

Finansutskottet ser ingen anledning att göra något

tillkännagivande i denna fråga och avstyrker motion

Fi36 (m) yrkande 2.

1.12 Kommunala tjänstepensioner

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag.

Jämför reservation 17 (m).

Motionen

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) föreslås

ett tillkännagivande om att kommande skrivelse om

kommunerna även skall innehålla en redovisning

avseende hur det privata sparandet i landet ökar på

bekostnad av det kollektiva sparandet tack vare de

kommunala tjänstepensioner som numera räknas till

det privata sparandet (yrkande 4).

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet konstaterar att skrivelsen

innehåller en redovisning om pensioner och då även

den individuella delen. Utskottet ser ingen

anledning att särskilt begära ytterligare

redovisning i denna del.

Finansutskottet avstyrker motion Fi36 (m) yrkande

4.

1.13 Kommunernas miljöarbete

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag.

Jämför reservation 18 (fp).

Motionen

I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(båda fp) undrar motionärerna om de lokala

investeringsprogrammen har inneburit ökad

effektivitet i kommunernas miljöarbete. Motionärerna

anser att det behövs en genomgripande genomlysning

av hur kommunernas miljöarbete skall ske för att

vara optimalt och om specialdestinerade bidrag är

kvalitativt, ekonomiskt och verksamhetsmässigt

effektiva eller inte. Det behövs en omfattande

utvärdering av dessa frågor, anser motionärerna

(yrkande 10).

Finansutskottets ställningstagande

I skrivelsen redogör regeringen för kommunernas

miljöarbete. Där framhålls att kommunernas insatser

verksamt bidrar till att förbättra miljötillståndet

i landet och att detta sker dels genom lokalt

miljöarbete, dels genom tillsyn och kontroll med

stöd av bland annat miljöbalken. En utförlig

beskrivning av arbetet med de lokala

investeringsprogrammen och de resultat som uppnåtts

ges i regeringens skrivelse Hållbara Sverige -

uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling (skr. 2000/01:38).

Finansutskottet ser det inte som angeläget att för

närvarande begära en sådan utvärdering som

motionärerna föreslår och avstyrker därmed motion

Fi37 (fp) yrkande 10.

2 Yrkanden som riksdagen tidigare

behandlat under innevarande riksmöte

Till skrivelse 2000/01:102 har det väckts ett antal

motioner med yrkanden som är identiska eller i hög

grad överensstämmer med yrkanden som riksdagen

avstyrkt minst en gång under innevarande riksdagsår

och där det inte tillkommit nya omständigheter som

enligt utskottet ger anledning att ändra av

riksdagen tidigare fattade beslut. Sådana yrkanden

behandlas i detta avsnitt. Flera av yrkandena har

kommenterats i de yttranden som utskottet fått från

konstitutionsutskottet, socialutskottet och

utbildningsutskottet.

2.1 Kommunalt självstyre

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till att frågan nyligen

behandlats av riksdagen avstyrker

finansutskottet fem motionsyrkanden om

förstärkt grundlagsskydd för den kommunala

självstyrelsen m.m.

Jämför reservation 19 (m, kd, c, fp).

Motionerna

I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att

kommunala rättigheter skall respekteras av staten.

Motionärerna förespråkar en maktfördelning och

uppgiftsfördelning enligt subsidiaritetsprincipen.

Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 3).

I motionen anförs vidare att riktade bidrag sätter

självstyrelsen ur spel och missar därmed kommunernas

olika behov och förutsättningar (yrkande 9).

I samma motion anförs att det behövs en utökad

respekt från statsmaktens sida för kommunernas

kompetensområde, vilket måste avspegla sig i

regeringsformens bestämmelser. Regeringsformen

behöver tydliga och avgränsade bestämmelser om den

kommunala beslutskompetensen. Detta bör ges

regeringen till känna (yrkande 2).

I motion Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) anförs

att det är orimligt att staten allt mer styr den

kommunala och landstingskommunala verksamheten genom

centrala direktiv. Regeringen bör därför återkomma

med förslag till ändring av regeringsformen för att

stärka det grundlagsfästa kommunala självstyret

(yrkande 2).

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs

att det framstår som alltmer angeläget att den

kommunala självstyrelsen förstärks i grundlagen.

Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 1).

Finansutskottets ställningstagande

I likhet med konstitutionsutskottet och

utbildningsutskottet avstyrker finansutskottet

motion Fi35 (kd) yrkande 9. I likhet med

konstitutionsutskottet avstyrker finansutskottet

motionerna Fi36 (m) yrkande 1, Fi35 (kd) yrkandena 2

och 3 samt Fi38 (c) yrkande 2.

2.2 Utjämningssystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag om

förändringar i utjämningssystemet och om

avveckling av dagens system.

Jämför reservation 20 (m).

Motionerna

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) framhålls

att det inomkommunala utjämningssystemet är skadligt

för samhällsekonomin genom att det tar bort alla

incitament för kommunerna att själva försöka påverka

sin inkomstsituation genom att höja skattekraften.

Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 5).

Motionärerna anser att dagens utjämningssystem bör

avskaffas per den 1 januari 2003. En utredning bör

tillsättas med uppgift att skyndsamt presentera ett

nytt bidragssystem för kommunsektorn (yrkande 6). I

motion Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m) framförs ett

yrkande (17) med samma innebörd.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet behandlade dessa frågor senast

hösten 2000 (bet. 2000/01:FiU3 s. 16 och 17).

Utskottet ser ingen anledning att ändra uppfattning.

Motion Fi36 (m) yrkandena 5 och 6 samt motion Fi17

(m) yrkande 17 avstyrks.

2.3 Kommunkontosystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag om att

regeringen snarast skall verka för en

förändring av EU:s momsregler.

Jämför reservation 21 (m, kd).

Motionen

I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) föreslås

ett tillkännagivande om att regeringen snarast skall

verka för en ändring av EU:s momsregler (yrkande 7).

Finansutskottets ställningstagande

Frågan om en förändring av EG:s sjätte momsdirektiv

behandlades under hösten 2000 i betänkande

2000/01:FiU3 (sid. 23). Utskottet ser ingen

anledning att ändra sitt ställningstagande.

Mot denna bakgrund avstyrker finansutskottet

motion Fi35 (kd) yrkande 7.

2.4 Hälso- och sjukvård

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag om att

införa en nationell vårdgaranti.

Jämför reservation 22 (m, kd, c, fp).

Motionen

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) föreslås

att en nationell vårdgaranti som innebär att ingen

skall behöva vänta längre än tre månader på

operation eller behandling omedelbart införs

(yrkande 7).

Finansutskottets ställningstagande

I likhet med socialutskottet avstyrker

finansutskottet motion Fi36 (m) yrkande 7.

2.5 Handikappomsorg

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsförslag om

handikappolitikens inriktning.

Jämför reservationerna 23 (m) och 24 (fp).

Motionerna

I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att

schabloniseringen av assistansersättningen skall

slopas och att reglerna kring ersättningen i princip

skall återgå till vad som gällde före den

1 september 1997 samt att rätten till personlig

assistans under skoltid och vid vistelse på

dagcenter etc. skall återinföras. Motionärerna anser

också att frågan om en mer flexibel utformning av

rätten till personlig assistans skall utredas

(yrkande 9).

I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(båda fp) anförs att Folkpartiet förespråkar en

omfattande tillgänglighetsreform. Motionärerna anser

att ansvaret för att öka tillgängligheten i första

hand skall ligga lokalt, på kommuner och andra

lokala aktörer som till exempel privata

fastighetsägare, och att plan- och bygglagen måste

kompletteras med riktlinjer som tvingar fram rimliga

anpassningsåtgärder för funktionshindrade (yrkande

8).

Finansutskottets ställningstagande

I likhet med socialutskottet avstyrker

finansutskottet motionerna Fi36 (m) yrkande 9 och

Fi37 (fp) yrkande 8.

2.6 Kommunal upphandling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsförslag med

hänvisning till att liknande förslag nyligen

har behandlats av riksdagen.

Jämför reservation 25 (m, kd).

Motionerna

I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att

kommunalt och statligt ägande av företag bör

avvecklas på marknader där privata företag redan

konkurrerar, eller skulle kunna konkurrera, och där

inte sociala eller hälsomässiga restriktioner

motiverar ett offentligt ägande (yrkande 8).

I samma motion anförs att förändringar av

regelverk och lagstiftning måste genomföras när det

gäller offentlig upphandling av hälso- och

sjukvårds- tjänster som ingår i EG-direktivens s.k.

B-tjänster (yrkande 10).

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet behandlade yrkanden om

konkurrensutsättning av kommunal verksamhet i

betänkande 2000/01:FiU3, vilket godkändes av

riksdagen, och avstyrkte då liknande yrkanden.

Utskottet tog också upp frågan om s.k. B-tjänster i

betänkande 2000/01:FiU8 och avstyrkte då liknande

yrkanden. Finansutskottet ställer sig bakom de

bedömningar som gjorts av social- respektive

utbildningsutskottet i deras yttranden och avstyrker

motion Fi35 (kd) yrkandena 8 och 10.

2.7 Kommunala bostadsföretag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag om

att kommunala utförsäljningar av bostadsbolag

inte bör motverkas från statligt håll.

Jämför reservation 26 (m, kd, c, fp).

Motionen

I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att

kommunala utförsäljningar av bostadsbolag inte bör

motverkas från statligt håll och att

utförsäljningsstoppet som regeringen infört snarast

bör avskaffas (yrkande 5).

Finansutskottets ställningstagande

Liknande yrkanden väcktes även i samband med

behandlingen av motsvarande skrivelse förra året.

Sanktionerna trädde i kraft i juni 1999 och

tillämpas på avyttringar och beslut om likvidation

till och med den 31 mars 2002 samt på utdelningar

och ägartillskott till och med den 30 juni 2003.

Lagförslaget behandlades av bostadsutskottet.

Konstitutionsutskottet, finansutskottet samt

Lagrådet yttrade sig över lagförslaget. Utskotten

tillstyrkte den nu gällande regleringen (bet.

1998/99:BoU11, rskr. 251). I samband med att

giltighetstiden för lagen förlängdes avstyrkte

bostadsutskottet ett liknande yrkande

(2000/01:BoU10).

Finansutskottet avstyrker motion Fi35 (kd) yrkande

5.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Skrivelsen och uppföljningen av den

kommunala sektorn

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2000/01:102 till handlingarna.

2. Kommunal ekonomi

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande

12,

2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena

1 och 6,

2000/01:Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande

3.

Reservation 1 (kd)

Reservation 2 (c)

Reservation 3 (m) - motiv.

3. Kommunernas självfinansiering

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande

4,

2000/01:Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande

1.

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (c)

4. Statistik avseende vårdköer

Riksdagen avslår motion

2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) yrkande 5.

Reservation 6 (kd, fp)

5. Jämförelse mellan privat och offentlig

vård

Riksdagen avslår motion

2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) yrkande 6.

Reservation 7 (fp)

6. Skolan

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande

10,

2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) yrkandena 2-4,

2000/01:Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande

4.

Reservation 8 (m)

Reservation 9 (c)

Reservation 10 (fp)

7. Äldreomsorg

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande

8,

2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) yrkande 7.

Reservation 11 (m)

Reservation 12 (fp)

8. Integration

Riksdagen avslår motion

2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande

11.

Reservation 13 (m)

9. Försörjningsstöd

Riksdagen avslår motion

2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) yrkande 9.

10. Skatteplanering i kommunerna

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fi20 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 26,

2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande

3,

2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) yrkande 1.

Reservation 14 (m)

Reservation 15 (fp)

11. Jämförelser mellan kommuner

Riksdagen avslår motion

2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande

2.

Reservation 16 (m)

12. Kommunala tjänstepensioner

Riksdagen avslår motion

2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande

4.

Reservation 17 (m)

13. Kommunernas miljöarbete

Riksdagen avslår motion

2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) yrkande 10.

Reservation 18 (fp)

14. Kommunalt självstyre

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena

2, 3 och 9,

2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande

1,

2000/01:Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande

2.

Reservation 19 (m, kd, c, fp)

15. Utjämningssystemet

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 17,

2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

yrkandena 5 och 6.

Reservation 20 (m)

16. Kommunkontosystemet

Riksdagen avslår motion

2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande

7.

Reservation 21 (m, kd)

17. Hälso- och sjukvård

Riksdagen avslår motion

2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande

7.

Reservation 22 (m, kd, c, fp)

18. Handikappomsorg

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande

9,

2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme

(fp) yrkande 8.

Reservation 23 (m)

Reservation 24 (fp)

19. Kommunal upphandling

Riksdagen avslår motion

2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena

8 och 10.

Reservation 25 (m, kd)

20. Kommunala bostadsföretag

Riksdagen avslår motion

2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande

5.

Reservation 26 (m, kd, c, fp)

Stockholm den 31 maj 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan

Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),

Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Lennart

Hedquist (m), Sonia Karlsson (s), Anna Åkerhielm

(m), Carin Lundberg (s), Siv Holma (v), Per Landgren

(kd), Gunnar Axén (m), Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek

(c), Karin Pilsäter (fp), Tommy Waidelich (s) och

Lars Bäckström (v).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Kommunal ekonomi (punkt 2) (kd)

av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkandena 1 och 6

och avslår motionerna 2000/01:Fi19 (c) yrkande 12

och 2000/01:Fi38 (c) yrkande 3.

Ställningstagande

Den ekonomiska saneringspolitiken under 1990-talet

var särskilt tung för kommunsektorn. Vi kan

konstatera att den socialdemokratiska regeringen,

under senare delen av 1990-talet när

saneringspolitiken bedrevs, använde kommunsektorn

som budgetregulator. De allmänna egenavgifterna

ökade successivt sedan 1995 vilket minskade

kommunsektorns skatteintäkter med drygt 18

miljarder, eftersom egenavgifterna är avdragsgilla.

Statsbidragen urholkades åren 1993-1996 eftersom de

var nominellt oförändrade, samtidigt som de ökade

kommunala skatteintäkterna användes till att täcka

underskott, löneökningar och prisökningar. Till

detta kom statliga reformer som innebar ökat

kommunalt ansvarstagande, men som inte finansierades

enligt finansieringsprincipen. Kommuner och

landsting mötte således långt större besparingskrav

än vad som skulle ha blivit följden enbart av den

svaga utvecklingen av deras egna skatteintäkter.

Mot bakgrund av dessa erfarenheter anser vi att

det är riktigt att stärka den kommunala

självstyrelsen och förbättra

planeringsförutsättningarna genom att på kort sikt

öka de generella statsbidragen och på lång sikt öka

den kommunala sektorns möjlighet till

självfinansiering.

Vi menar också att finansieringsprincipen behöver

lagfästas och ges ett mer preciserat innehåll. Till

detta behövs även en institutionalisering, där

regeringen och kommunsektorn innan propositioner

läggs på riksdagens bord i god tid och under rimliga

arbetsförhållanden kommer överens om t.ex.

finansiering och kostnadsberäkningar. Detta bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi35

(kd) yrkandena 1 och 6 och avstyrker motionerna Fi19

(c) yrkande 12 och Fi38 (c) yrkande 3.

2. Kommunal ekonomi (punkt 2) (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Fi19 (c) yrkande 12 och

2000/01:Fi38 (c) yrkande 3 och avslår motion

2000/01:Fi35 (kd) yrkandena 1 och 6.

Ställningstagande

Jag anser att tillväxt och ökad sysselsättning är

avgörande för den kommunala ekonomins utveckling.

Den viktigaste åtgärden för att förbättra den

kommunala ekonomin är därför att öka

sysselsättningen. Jag anser också att det är

viktigare att göra kommunerna mindre beroende av

statsbidrag genom att stärka kommunernas egen

skattebas, än att öka statsbidragen.

Ett utjämningssystem som skapar likvärdiga

förutsättningar för alla kommuner att bedriva

kommunal verksamhet är enligt min mening en viktig

förutsättning för tillväxt och livskraft i hela

landet. Det är därför nödvändigt att försvara de

grundläggande principerna i

skatteutjämningssystemet. Oönskade effekter som

följer av systemets nuvarande tekniska konstruktion

får inte tillåtas rubba grundvalarna för

utjämningssystemet.

I enlighet med finansieringsprincipen säger sig

regeringen kompensera kommuner för maxtaxan inom

barnomsorgen och kommer säkert att göra likadant när

det gäller den föreslagna maxtaxan inom

äldreomsorgen. Däremot innefattar denna kompensation

inte effekten av en ökad efterfrågan på barnomsorg

och äldreboende. Jag och Centerpartiet befarar att

många kommuner kommer att acceptera en maxtaxa som,

likt en gökunge, kommer att urholka den kommunala

ekonomin och tvinga fram omfördelningar som de

lokalt förtroendevalda inte råder över. Innan

maxtaxa i barnomsorg eller äldreboende genomförs bör

därför regeringen låta utreda effekterna på den

kommunala ekonomin av en ökad efterfrågan. Detta bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att jag tillstyrker motionerna

Fi19 (c) yrkande 12 och Fi38 (c) yrkande 3 och

avstyrker motion Fi35 (kd) yrkandena 1 och 6.

3. Kommunal ekonomi (punkt 2, motiveringen) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna

Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Ställningstagande

Vi anser att kommunerna skall koncentrera sig på de

angelägna gemensamma åtaganden som är kommunernas

kärnuppgifter. Det är viktigt att dessa sköts på ett

så bra sätt att de stora resurser som används i

kommun och landsting ger önskat resultat. När

kommuner och landsting går utöver sina kärnuppgifter

har detta en rad negativa verkningar för

medborgarna. Dels undertrycks privata initiativ och

företagande inom tjänstesektorn genom en osund

konkurrens, dels försämras som regel servicen inom

kärnuppgifterna till följd av splittringen av

resurser. Kommunsektorns samlade utgifter beräknas

år 2002 motsvara ca 23 % av Sveriges BNP, en

internationellt unikt hög siffra. Genom de förslag

om en allmän hälsoförsäkring och en nationell

skolpeng som vi tidigare väckt ges kommunerna en

möjlighet att koncentrera sin verksamhet på

grundläggande kommunala uppgifter.

Vår grundsyn är att de uppgifter som skall åligga

kommuner i det framtida välfärdssamhället skall

skötas inom ramen för den kommunala självstyrelsen.

Den kommunala kompetensen måste vara tydligt

avgränsad så att individers rätt skyddas och så att

bra förutsättningar ges för utveckling av

gemenskaper och det civila samhället. En mer

distinkt rollfördelning ger också förutsättningar

för den privata tjänstesektorn att växa och skapa

nya jobb vilket säkerställer en bättre valfrihet för

medborgarna.

Skatteintäkterna är grunden för den kommunala

ekonomin och dess tillväxt. Det bästa sättet att

stärka kommunernas ekonomi och skapa utrymme för god

service och lägre skatter är därför att ha en god

tillväxt som ger fler skattebetalare. Regeringen för

sina resonemang som om justeringar av

statsbidragsnivån är av största betydelse för

kommunernas framtid. Vi anser att detta i grunden är

fel. Kommunernas ekonomiska utrymme bestäms till

helt övervägande del av tillväxten av den kommunala

skattebasen, dvs. främst sysselsättningsgraden.

Vi anser också att det är mycket viktigt att den

enskilda kommunen själv får bära frukten av en

framgångsrik politik. Det ger kommunen ett

incitament som borde vara självklart, och det ger en

signal att tillväxt belönas var den än förekommer i

vårt land. Ett sådant system låter sig väl förenas

med ett i grunden väl fungerande statsbidragssystem

till de kommuner och landsting som har en

otillräcklig skattekraft för att fullgöra sina

uppgifter.

Med det anförda avstyrker vi motionerna Fi19 (c)

yrkande 12, Fi35 (kd) yrkandena 1 och 6 samt Fi38

(c) yrkande 3.

4. Kommunernas självfinansiering (punkt 3) (kd)

av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkande 4 och

avslår motion 2000/01:Fi38 (c) yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår mening skall självstyrelsen så långt

möjligt kopplas till ett ekonomiskt oberoende. Detta

kan ske genom att staten vid skattelindring i större

utsträckning tillämpar skattereduktion i stället för

avdrag från den beskattningsbara inkomsten. Därmed

reduceras statens skatteintäkter och inte

kommunsektorns, och en större andel av

kommunsektorns finansiering kopplas till den

ekonomiska utvecklingen.

Ytterligare ett sätt att stärka kommunsektorns

självförsörjning vore att låta kommunerna genom en

skatteväxling ta över fastighetsbeskattningen och

omvandla den till en kommunal fastighetsanknuten

avgift. Detta skulle ge kommunerna en stabil

avgiftsbas, som garanterar fastighetsägarna

samhälls-tjänster i form av gatuunderhåll,

brandförsvar och annan service. Detta skulle

ansvarsfullt omvandla en illegitim statlig löpande

fastighetsbeskattning på en fiktiv inkomst till en

kommunal avgift på långt lägre nivå för

fastighetsrelaterad service. Detta bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi35

(kd) yrkande 4 och avstyrker motion Fi38 (c) yrkande

1.

5. Kommunernas självfinansiering (punkt 3) (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi38 (c) yrkande 1 och

avslår motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkande 4.

Ställningstagande

Jag anser det viktigt att göra kommunerna mindre

beroende av statsbidrag genom att stärka kommunernas

egen skattebas. Centerpartiets förslag att slopa

grundavdraget och ersätta det med en statlig

skatterabatt bidrar på ett tydligt sätt till att öka

kommunsektorns egenfinansiering. Detta är positivt i

och med att kommuner och landsting blir mer

självständiga. De får behålla en större del av sitt

skatteunderlag i stället för att förlita sig på att

bli kompenserade av statsbidrag.

Centerpartiets förslag om en skatterabatt ligger

väl i linje med vad kommunförbundets

skattebasberedning föreslog. Jag anser att

regeringen bör låta utreda formerna för en förstärkt

skattebas i landets kommuner för att öka

egenfinansieringen, och därmed kommuners och

landstings möjligheter att tillgodogöra sig

vinsterna av tillväxt och ökad sysselsättning. Detta

bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening.

Det anförda innebär att jag tillstyrker motion

Fi38 (c) yrkande 1 och avstyrker motion Fi35 (kd)

yrkande 4.

6. Statistik avseende vårdköer (punkt 4)

(kd, fp)

av Mats Odell (kd), Per Landgren (kd) och Karin

Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 5.

Ställningstagande

Vi vill påtala att tillgänglig statistik från

Landstingsförbundet över vårdköerna i Sverige visar

på oacceptabla skillnader i kötid mellan landstingen

och också på oacceptabelt långa kötider. För att

kunna få en uppfattning om problemens omfattning

behöver en samlad statistik på området tas fram och

redovisas.

Det vi här har framfört bör riksdagen som sin

mening tillkännage för regeringen. Det innebär att

vi delvis tillstyrker motion Fi37 (fp) yrkande 5.

7. Jämförelse mellan privat och offentlig vård

(punkt 5) (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning är det märkligt att en av

politikens mest aktuella frågor på området, nämligen

relationen mellan vård och omsorg som drivs på

entreprenad, helt i privat regi eller helt i

offentlig regi inte speglas i den ekonomiska och

kvalitativa analysen i regeringens skrivelse. Varken

text, siffror eller tabeller ger underlag för

jämförelser mellan ekonomiska resultat och kvalitet

i vård och omsorg när det gäller de olika

driftsformerna. En förnuftig diskussion om denna

viktiga fråga kan inte äga rum i avsaknad av sådana

jämförelser. En tydlig kartläggning av jämförande

resultat är därför angelägen. Detta bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att jag tillstyrker motion

Fi37 (fp) yrkande 6.

8. Skolan (punkt 6) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna

Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 10 och

avslår motionerna 2000/01:Fi37 (fp) yrkandena 2-4

och 2000/01:Fi38 (c) yrkande 4.

Ställningstagande

De siffror som redovisas i regeringens skrivelse när

det gäller kommunernas bidragsgivning till

fristående skolor antyder att många kommuner har en

alltför njugg inställning till friskolorna och

missgynnar dem i bidragsgivningen. Vi moderater i

utskottet anser därför att materialet bör analyseras

närmare av Skolverket.

Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi36

(m) yrkande 10 och avstyrker motionerna Fi37 (fp)

yrkandena 2-4 och Fi38 (c) yrkande 4.

9. Skolan (punkt 6) (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi38 (c) yrkande 4 och

avslår motionerna 2000/01:Fi36 (m) yrkande 10 och

2000/01:Fi37 (fp) yrkandena 2-4.

Ställningstagande

Centerpartiet har med anledning av regeringens

vårbudget presenterat ett alternativ till

regeringens specialdestinerade resurser till skolan

(mot. 2000/01:Fi19). I det förslaget ingår bl.a.

inrättande av ett kvalitetsinstitut där bl.a.

Kommunförbundet bör vara huvudman. För att

förverkliga detta måste staten eftersträva en

överenskommelse med kommunerna om

kvalitetsutveckling i skolan, där bl.a. inrättande

av ett kvalitetsinstitut ingår. Regeringen bör

inleda överläggningar med Kommunförbundet om detta.

Det jag här har anfört bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening. Jag tillstyrker

därmed motion Fi38 (c) yrkande 4 samt avstyrker

motionerna Fi36 (m) yrkande 10 och Fi37 (fp)

yrkandena 2-4.

10. Skolan (punkt 6) (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkandena 2-4 och

avslår motionerna 2000/01:Fi36 (m) yrkande 10 och

2000/01:Fi38 (c) yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt min mening bör riksdagen ta avstånd från

förslaget från en kommitté att fristående skolor

skall kunna få 5 % lägre ersättning än kommunala

skolor. Om det förslaget skulle realiseras skapar

man ojämlika villkor, som diskriminerar friskolorna

och drabbar deras elever. Fritt skolval, även mellan

kommunala skolor, är en kvalitetsfråga. En

redovisning av hur det fria skolvalet i praktiken

fullföljs bör göras.

Inom Folkpartiet är vi övertygade om att bildning

och utbildning skapar förutsättningar för god hälsa.

Skolans roll i folkhälsoarbetet är mångfasetterad.

Dels har skolan ett direkt krav på sig att uppfylla

läroplanens bestämmelser om idrottsämnet, dels

skapar skolan genom sitt bildningsideal

förutsättningar för att ge vuxna människor möjlighet

att själva bestämma över sin hälsa. Frågan är hur

läroplanerna i dag påverkar skolans möjligheter att

aktivt medverka i folkhälsoarbetet - om de skapar

ökade möjligheter eller om regleringen ökar risken

för en statisk skola. Skolans roll som viktig faktor

i folkhälsoarbetet bör snarast belysas.

Det jag här har anfört bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening. Jag tillstyrker

därmed motion Fi37 (fp) yrkandena 2-4, och avstyrker

motionerna Fi36 (m) yrkande 10 samt Fi38 (c) yrkande

4.

11. Äldreomsorg (punkt 7) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna

Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 8 och

avslår motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att det på äldreomsorgens område finns ett

stort behov av en förstärkt statlig tillsyn. Den

uppgift som i dag faller på kommunerna - att

övervaka sin egen verksamhet såväl som de privata

entreprenörerna - fungerar uppenbarligen inte. I

stället bör en fristående statlig myndighet träda in

i kommunens ställe och ansvara för godkännande och

kvalitet inom vård och omsorg. I det sammanhanget

bör en sammanslagning av Socialstyrelsens och

länsstyrelsernas tillsynsdelar övervägas.

Även med en väl fungerande tillsyn är den största

kvalitetsfaktorn och garantin för god vård ändå den

som innebär att man själv som äldre har rätt och

möjlighet att välja vårdgivare och att också kunna

välja bort den vård man inte är nöjd med. Enligt vår

uppfattning är en äldrepeng ett alternativ som ger

den enskilde rätt att lösa sitt omsorgsbehov efter

egna önskemål. Den enskilde får då som ett

alternativ till den kommunala omvårdnad han/hon har

rätt till enligt socialtjänstlagen disponera en peng

vars storlek bestäms av omsorgsbehovet. Äldrepengen

skall kunna användas för att betala äldreomsorg

såväl i hemmet som på olika former av privata

institutioner. Den kommunalt ordnade äldreomsorgen

kan naturligtvis som i dagsläget drivas såväl i

offentlig som i privat regi. Därmed garanteras både

valfrihet, mångfald och kvalitet.

Det vi har anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening. Vi tillstyrker därmed

motion Fi36 (m) yrkande 8 och avstyrker motion Fi37

(fp) yrkande 7.

12. Äldreomsorg (punkt 7) (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 7 och

avslår motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 8.

Ställningstagande

I utredningen Bo tryggt-Betala rätt (SOU 1999:33)

föreslås bland annat en s.k. maxtaxa i äldreomsorgen

samt ett lagstadgat förbehållsbelopp för den

enskilde. Socialstyrelsens granskning av avgifterna

för service, omsorg och boende i kommunerna

(Äldreuppdraget 2000:1 Taxor och avgifter för vård

och omsorg) visar att avgifterna för äldrevård

skiljer upp till 132 000 kr per år mellan olika

kommuner. Därutöver begår flera kommuner rena

lagbrott när de struntar i dagens

socialtjänstlagstiftning om att garantera skälig

standard åt äldre vars make/maka flyttar till

särskilt boende. Förslag som åtgärdar detta bör

snarast läggas fram. Detta bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att jag tillstyrker motion

Fi37 (fp) yrkande 7 och avstyrker motion Fi36 (m)

yrkande 8.

13. Integration (punkt 8) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna

Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 11.

Ställningstagande

Vi anser att den negativa segregation som präglar

framför allt storstäderna är allvarlig. Det handlar

om en sammanfallande ekonomisk, social, demografisk

och etnisk segregation. Problemen med den negativa

segregationen beror till stor del på bristande

delaktighet. Genom att behövas, att ha möjlighet att

arbeta, starta och driva företag och ta ansvar för

sig och sin familj, är det också möjligt att känna

samhällelig delaktighet. Om ambitionen är att

åstadkomma verklig solidaritet bör också de som har

det sämst ställt ges möjligheten att åter ta makten

över sina liv. Om vi låter alla människor som kan

och vill arbeta få möjligheter till en egen

försörjning, kommer vi också att ha betydligt större

förutsättningar att visa stor solidaritet med de

människor som av olika skäl misslyckas. Endast genom

en god tillväxt där fler har jobb och kan försörja

sig kan samhället ta ett riktigt solidariskt ansvar.

Vi anser att dessa riktlinjer måste prägla åtgärder

som syftar till att lösa problemen för nyanlända

invandrare. Detta bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi36

(m) yrkande 11.

14. Skatteplanering i kommunerna (punkt 10) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna

Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen helt motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 3 och

delvis motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 1 samt

avslår motion 2000/01:Fi20 (fp) yrkande 26.

Ställningstagande

Vi anser att den privaträttsliga aktiebolagsformen

ur olika synpunkter inte är lämplig för kommunal

verksamhet. Ett belysande exempel på detta är att

kommuner och kommunala företag på många håll

bedriver en avancerad skatteplanering. En rad

skattetvister mellan kommuner och

skatteförvaltningar pågår mot den bakgrunden.

Situationen belyser bl.a. behovet av en tydligare

lagstiftning beträffande kommunerna och kommunala

företag. Regeringen beskriver inte denna fråga i sin

skrivelse trots att den är mycket aktuell och

omdiskuterad i många kommuner. Vad vi anfört bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att vi helt tillstyrker motion

Fi36 (m) yrkande 3, delvis tillstyrker motion Fi37

(fp) yrkande 1, och avstyrker motion Fi20 (fp)

yrkande 26.

15. Skatteplanering i kommunerna (punkt 10)

(fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen helt motionerna 2000/01:Fi20 (fp) yrkande

26 och 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 1 samt delvis

motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 3.

Ställningstagande

Kommunala bolag används i skatteplaneringssyfte.

Inom en kommunkoncern kan koncernbidrag mellan

vinstgivande bolag och förlustbringande verksamheter

kvittas. Därmed minskar också den skatt bolagen

annars skulle behövt redovisa.

Jag anser att det aldrig kan vara en kommunal

huvuduppgift att skatteplanera. Möjligheten att

använda kommunala bolag i skatteplaneringssyfte

visar både på problemen med att kommuner agerar på

den privata marknaden och att kommunen använder sig

av medel som inte står i överensstämmelse med de

krav det offentliga ställer på privata aktörer.

Möjligheterna att klara de kommunala uppgifterna

utan kommunala aktiebolag bör utredas. En sådan

utredning bör dessutom arbeta med frågan om huruvida

andra associationsformer än aktiebolag kan vara

lämpliga för att bedriva sådan kommunal verksamhet

som exempelvis allmännyttiga bostadsföretag.

Jag anser också att vinster som uppstått i

kommunerna genom koncernbildning i

skatteplaneringssyfte i princip bör neutraliseras

när statsbidraget betalas ut. Det torde dessvärre

vara förknippat med betydande juridisk-tekniska

svårigheter att etablera ett system som helt

neutraliserar sådana vinster, men riksdagen bör

redan nu fatta beslut om att låta regeringen införa

ett provisoriskt system från kommande årsskifte.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

förslag till ett permanent system. Vad jag här har

anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som

sin mening.

Det anförda innebär att jag helt tillstyrker

motionerna Fi20 (fp) yrkande 26 och Fi37 (fp)

yrkande 1 och delvis tillstyrker motion Fi36 (m)

yrkande 3.

16. Jämförelser mellan kommuner (punkt 11) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna

Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 2.

Ställningstagande

I regeringens ekonomiska vårproposition beskrivs

kortfattat hur arbetet med att bygga upp en kommunal

databas fortskrider. Förhoppningsvis kan en sådan

databas ge impulser för regeringen att i skrivelsen

om utvecklingen inom den kommunala sektorn kommande

år lyfta fram goda exempel på hur tjänsteproduktion

kan bedrivas på ett för medborgarna bra sätt i olika

kommuner. De skrivelser i ämnet som regeringen

hittills avlämnat till riksdagen är i nästan total

avsaknad av sådana jämförelser. Därmed har t.ex. de

goda resultat som uppnåtts genom

konkurrensutsättning i kommunerna inte

uppmärksammats i detta sammanhang. Inte heller den

ökade valfrihet och pedagogiska stimulans som

åstadkommits genom det ökande antalet friskolor har

uppmärksammats.

Vi anser att vissa av de statistiska uppgifter och

beräkningar som redovisas genom sitt urval blir

missvisande. För att riksdagen skall ges en mer

heltäckande redovisning av uppnådda resultat i olika

kommuner bör därför skrivelsen kommande år redovisa

vilka kommuner som uppnått de bästa resultaten inom

olika verksamhetsområden. Den kommunala databas som

byggs upp förutsätts som nämnts kunna bidra med

sådan information. Detta bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi36

(m) yrkande 2.

17. Kommunala tjänstepensioner (punkt 12) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna

Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 4.

Ställningstagande

Av skrivelsen (avsnitt 2.8.) framgår att det helt

övervägande antalet kommuner och landsting nu

utbetalar hela den del som skall avsättas till de

anställdas pensioner som individuell del enligt PFA.

Vi anser att detta är en mycket glädjande

utveckling. Den leder till att de kommunalt

anställda själva genom eget val kan påverka

avkastningen på sina pensionspengar. Därutöver

innebär förändringen att privat sparande i landet

ökar på det kollektiva sparandets bekostnad. I

skrivelsen berörs inte alls dessa förändringar trots

att de även i ett samhällsekonomiskt perspektiv är

intressanta. Vi anser att regeringen i kommande

skrivelse skall återkomma med en redovisning i denna

del. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening.

Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi36

(m) yrkande 4.

18. Kommunernas miljöarbete (punkt 13) (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 10.

Ställningstagande

Kommunernas ansvar för det lokala miljöarbetet har

ständigt ökat. Livsmedelskontroll,

djurskötselkontroll, miljöövervakning och naturvård

ligger nu inom de uppgifter kommunerna har att

sköta.

Staten har de senaste åren försökt styra

kommunernas miljöarbete genom att skapa

ansökningsbara, specialdestinerade bidrag. De lokala

investeringsprogrammen har på många håll använts

till varierande projekt. Vissa har varit av värde

för miljö- eller naturvården. Andra kan

ifrågasättas.

Vi tvivlar på att de lokala investeringsprogrammen

är ett effektivt sätt att använda pengar för

miljöändamål. Det finns enligt vår mening t.ex. risk

att kommunerna i alltför hög grad anpassar sitt

miljöarbete efter möjligheterna att få statliga

bidrag snarare än efter verkliga miljöhänsyn.

Vi tror att risken är överhängande att regeringen

även framgent kommer att konstruera denna typ av

projektbidrag, där syftet snarare är att väcka

uppmärksamhet än att uppnå de handfasta politiska

målen för miljöarbetet. Vi anser därför att en

omfattande utvärdering behöver göras av hur de

lokala investeringsprogrammen i praktiken fungerat

eller inte fungerat. Detta bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att jag tillstyrker motion

Fi37 (fp) yrkande 10.

19. Kommunalt självstyre (punkt 14) (m, kd,

c, fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart

Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren

(kd), Gunnar Axén (m), Lena Ek (c) och Karin

Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2000/01:Fi35 (kd)

yrkandena 2, 3 och 9, 2000/01:Fi36 (m) yrkande 1 och

2000/01:Fi38 (c) yrkande 2.

Ställningstagande

Vi vidhåller den syn på den kommunala

självstyrelsens villkor som vi gav uttryck för i

reservation 1 till betänkandet 2000/01:KU12. Där

anfördes följande:

Som anförs i flera motioner har bestämmelserna i

1 kap. 1 och 7 §§ regeringsformen visat sig

otillräckliga för att skydda den kommunala

självstyrelsen. Kommunernas förutsättningar att

själva besluta i kommunala angelägenheter bör

därför regleras i grundlag på ett sätt som

garanterar kommunerna möjligheter att sörja för

sina invånares intressen utan opåkallade ingrepp

från statens sida. Enligt utskottets uppfattning

är det en avgörande demokratifråga att den

offentliga makten utövas så nära medborgarna som

möjligt. Lokala beslutsfattare har en närmare

relation till sina väljare och kan lättare

uppmärksamma deras önskemål. En tydligt förstärkt

kommunal kompetens bör fastställas i

regeringsformen med ledning av

subsidiaritetsprincipen. En utredning bör

tillsättas i syfte att lägga fram förslag om en

sådan reglering. Utredningen bör omfatta frågan

om på vilken nivå - grundlag, lag som beslutas i

samma ordning som riksdagsordningen eller vanlig

lag - olika kompetenser bör regleras.

Detta bör riksdagen tillkännage regeringen som sin

mening. Det anförda innebär att vi delvis

tillstyrker motionerna Fi35 (kd) yrkandena 2, 3 och

9, Fi36 (m) yrkande 1 samt Fi38 (c) yrkande 2.

20. Utjämningssystemet (punkt 15) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna

Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Fi17 (m) yrkande 17 och

2000/01:Fi36 (m) yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Vi anser att det inomkommunala utjämningssystemet

konfiskerar tillväxt var den än uppkommer i landet

och att regeringen de kommande åren utförligt bör

redovisa de tillväxtfientliga konsekvenserna av

rådande utjämningssy-stems konstruktion och de

negativa incitamentens uppbyggnad. Systemet tar bort

alla incitament för kommunerna att påverka sin

inkomstsituation genom förhöjd skattekraft.

En allvarlig aspekt är att uppbyggnaden entydigt

strider mot den svenska grundlagens lydelse att en

kommun endast får ta ut skatt för skötseln av sina

uppgifter. Att ta ut skatt för skötseln av andra

kommuners angelägenheter strider mot grundlagens

lydelse.

Vi föreslår att det grundlagsvidriga inomkommunala

utjämningssystemet avskaffas per den 1 januari 2003,

dvs. vid den tidpunkt när riksdagen bör ha hunnit

besluta om ett nytt system som stimulerar till

ekonomisk tillväxt samtidigt som det ger

tillräckliga bidrag till kommuner och landsting med

otillräcklig skattekraft för sina uppgifter.

Vi föreslår att en utredning tillsätts med uppdrag

att skyndsamt presentera ett nytt bidragssystem för

kommunsektorn. I samband med utredningen bör även en

översyn göras av vilka uppgifter som i framtiden bör

ha nationell finansiering. Utredningen skall utforma

ett system som tillgodoser följande riktlinjer:

· systemet skall belöna tillväxt och

kostnadseffektivitet

·

· systemet skall respektera den svenska

grundlagen

·

· systemet skall vara enklare än i dag.

·

Vi föreslår också vissa omedelbara, absolut

nödvändiga förändringar. Inom ramen för i grunden

oförändrad utjämningsgrad måste inkomstutjämningen

ändras så att effekten av alla positiva, relativa

förändringar i skattekraft får behållas till 100 %.

Därmed skapas incitament för alla kommuner att

stimulera ekonomisk tillväxt genom lägre

arbetslöshet och ökad förvärvsfrekvens.

Kommuner som förlorar skattekraft föreslås få

behålla sin nuvarande garanti så att deras

intäktsnivå inte påverkas av bortfallet av

skattekraft. Det underskott som uppstår i det

inomkommunala utjämningssystemet föreslås i stället

finansieras genom att det generella

invånarrelaterade bidraget sänks (motsvarande ca

50 kr per invånare).

Vad vi har anfört här bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening. Därmed tillstyrker vi

motionerna Fi17 (m) yrkande 17 och Fi36 (m)

yrkandena 5 och 6.

21. Kommunkontosystemet (punkt 16) (m, kd)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart

Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren

(kd) och Gunnar Axén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkande 7.

Ställningstagande

Kommunkontosystemets viktigaste syfte är att skapa

konkurrensneutralitet mellan externt och internt

upphandlad verksamhet. Systemet ersätter den moms

som kommuner och landsting betalat vid val av

externa tjänster i stället för egen regi (ingående

mervärdesskatt) inom icke-skattepliktig verksamhet

som sjukvård, tandvård, social omsorg och

utbildning, eftersom avdragsrätt följer på

momsplikten. Regeringen har i vårpropositionen nu

uppmärksammat att det finns ett antal stora problem,

som behöver åtgärdas för att offentlig och privat

verksamhet skall kunna bedrivas på lika villkor.

Dessutom kom systemet med ett konto hos

Riksgäldskontoret för kommunerna och ett för

landstingen i ekonomisk obalans, vilket ledde till

en ackumulerad skuld hos kommunsektorn till staten.

Obalansen kom av att kommunsektorns uttag från

kontona varit större än insättningarna. Vi anser att

det är otillfredsställande med ett system, där

inbetalningarna är baserade på antalet invånare men

uttaget på hur mycket som läggs ut som externa

tjänster i enskilda kommuner och landsting.

En viktig väg för regeringen är att snarast verka

för en ändring av EU:s gemensamma

mervärdesskatteregler. En sådan ändring skulle ge

möjlighet att mervärdesskattebelägga nu

skattebefriade områden, vilket innebär avdragsrätt

för ingående skatt. Detta bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att vi delvis tillstyrker

motion Fi35 (kd) yrkande 7.

22. Hälso- och sjukvård (punkt 17) (m, kd, c,

fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart

Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren

(kd), Gunnar Axén (m), Lena Ek (c) och Karin

Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 22. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att det är en fundamental rättighet att få

vård av god kvalitet när man behöver den. Vi vill

därför omedelbart införa en nationell vårdgaranti

som innebär att ingen skall behöva vänta längre än

tre månader på operation eller behandling. Klarar

inte det egna landstinget av att ge vård inom den

tiden, skall man kunna få vården utförd hos ett

annat landsting eller hos en privat vårdgivare.

Vårdgarantin kan enligt vår uppfattning bidra till

att riva gränser mellan landstingen och mellan olika

sjukhus på ett sätt som förbättrar

resursutnyttjandet. Med vårdgarantin synliggör man

för landstingen och för de enskilda sjukhusen och

klinikerna en del av de kostnader som köerna i

vården för med sig. Genom att inte ta emot patienter

går sjukhusen och den aktuella kliniken miste om

pengar och uppmuntras att förändra verksamheten så

att köer inte uppstår. Med en vårdgaranti följer

pengarna patienten till den vårdgivare hon väljer

och är öronmärkta för vård. Detta bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att vi delvis tillstyrker

motion Fi36 (m) yrkande 7.

23. Handikappomsorg (punkt 18) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna

Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 23. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 9 och

avslår motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 8.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning präglas fortfarande synen på

funktionshindrades livssituation i alltför hög

utsträckning av ett synsätt, där den enskilde

funktionshindrade förväntas att anpassa sig efter

den form av insatser som erbjuds. Vår utgångspunkt

är den motsatta - att stödet till funktionshindrade

skall vara flexibelt och ge den enskilde stor

valfrihet. Av det skälet har vi bl.a. föreslagit ett

särskilt bostadsstöd för att funktionshindrade skall

kunna bo kvar i sina särskilt anpassade bostäder. Vi

har också föreslagit ett särskilt stimulansbidrag

till kommunerna för insatser för psykiskt

funktionshindrade. Vi vill att stödet till insatser

i skolan skall avregleras och göras mer

individanpassat. Vi har vidare motsatt oss

nedläggningen av bl.a. specialskolor för

multihandikappade barn.

En viktig utgångspunkt för handikappolitiken bör

enligt vår uppfattning vara att staten bör ta det

grundläggande ansvaret för att alla

funktionshindrade oavsett i vilken kommun de bor

skall ha samma rätt till den frihet och det

oberoende som rätten till personlig assistans

innebär.

Det delade ansvaret för stöd till

funktionshindrade och arbetshandikappade medför att

satsningarna inte alltid är samordnade. För många

människor som är i behov av stöd leder splittringen

dessutom till att man måste ha kontakt med många

tjänstemän på många olika myndigheter.

Regeringen har tillsatt en kommitté som skall

utreda frågan om en kommunal utjämning för kostnader

avseende LSS i ett längre tidsperspektiv. Vi är

tveksamma till ett sådant utjämningssystem. Det är i

och för sig angeläget att målet med

assistansersättningen att underlätta för

funktionshindrade att inte-greras i samhället inte

ställs mot andra behov i kommunernas budget. Det

bästa sättet att uppnå detta är emellertid att det

ekonomiska ansvaret för assistansersättningen

återgår till staten. Vi anser vidare att

schabloniseringen av ersättningen skall slopas och

reglerna kring ersättningen i princip skall återgå

till vad som gällde före den 1 september 1997, samt

att rätten till personlig assistans under skoltid

och vid vistelse på dagcenter etc. skall

återinföras. Vi anser vidare att frågan om en mer

flexibel utformning av rätten till personlig

assistans skall utredas.

Vi föreslår också att en hjälpmedelsgaranti

införs. En hjälpmedelsgaranti skulle öka valfriheten

för den enskilde och därutöver främja utbudet av

olika former av hjälpmedel. I dagsläget finns inte

en marknad för hjälpmedel, eftersom landstinget ofta

är den enda köparen. En avmonopolisering av

hjälpmedelsverksamheten och införandet av en

hjälpmedelsgaranti skulle stimulera utvecklingen av

fler, bättre och billigare hjälpmedel, samtidigt som

det skulle påskynda introduktionen av dessa på

marknaden. Inledningsvis bör en hjälpmedelsgaranti

omfatta de resurser som finns anvisade under

bilstödet till handikappade och texttelefoner.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin

mening vad vi här har anfört. Vi tillstyrker därmed

motion Fi36 (m) yrkande 9 och avstyrker motion Fi37

(fp) yrkande 8.

24. Handikappomsorg (punkt 18) (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 24. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 8 och

avslår motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 9.

Ställningstagande

I Folkpartiets budgetalternativ föreslås en

engångssatsning på 5 miljarder kronor under de

närmaste åren, för att kunna genomföra en omfattande

tillgänglighetsreform.

Boverket har gjort beräkningar som visar att

Folkpartiets uppskattning av kostnaden till 5

miljarder kronor för en genomgripande

tillgänglighetsreform är korrekt. Boverket

konstaterar också att kostnaderna kan minskas om

samtliga aktörer tar fram en systematisk och

långsiktig plan för åtgärderna.

Jag anser att ansvaret för att öka

tillgängligheten i första hand skall ligga lokalt,

på kommuner och andra lokala aktörer som till

exempel privata fastighetsägare. Plan- och bygglagen

måste kompletteras med riktlinjer som tvingar fram

rimliga anpassningsåtgärder för funktionshindrade.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin

mening vad vi här har anfört. Vi tillstyrker därmed

motion Fi37 (fp) yrkande 8 och avstyrker motion Fi36

(m) yrkande 9.

25. Kommunal upphandling (punkt 19) (m, kd)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart

Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren

(kd) och Gunnar Axén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 25. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkandena

8 och 10.

Ställningstagande

För oss är det viktigaste perspektivet på kommunal

upphandling och kundval hur den enskilde i så hög

grad som möjligt skall kunna påverka sin situation

och välja det alternativ av gemensamt finansierad

service som passar honom eller henne bäst. Kommunens

organisation bör vara sådan att myndighetsutövning

skiljs från övrig verksamhet. När det gäller

individuella servicetjänster som barnomsorg och

skola bör kommuninvånarna ges möjlighet att fritt

välja utförare genom olika typer av

kundvalsmodeller. Ackrediteringssystem bör användas

för att auktorisera företag som vill ingå i ett

kundvalssystem. En fortlöpande kvalitetsuppföljning

och granskning av verksamheterna är betydelsefull,

inte minst ur ett trygghetsperspektiv för den

enskilde.

För att stödja en utveckling av mångfald anser vi

att förändringar av regelverk och lagstiftning måste

genomföras. Vi anser att lagen (1992:1528) om

offentlig upphandling, LOU, är dåligt anpassad för

upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster.

Direktupphandling kan endast ske i utomordentligt

begränsad omfattning, vilket kan försvåra för kommun

och landsting/region att inledningsvis stödja

avknoppade verksamheter. Trots att lagen inte säger

något om avtalstider, rekommenderar

tillsynsmyndigheten (Nämnden för offentlig

upphandling) ofta alltför korta avtal med privata

vårdgivare, vilket försvårar för patienter att få en

långvarig relation till sin vårdgivare eller att ge

vårdgivaren rimliga avskrivningstider för de stora

investeringar som behövs för en vårdinrättning.

Vi anser också att det är märkligt att Sverige, i

fråga om upphandling av så kallade B-tjänster enligt

EG-direktiven, dit hälso- och sjukvårdstjänster

räknas, valt att gå betydligt längre än direktiven

kräver. Lagen försvårar också patienternas val av

vård i andra landsting, eftersom LOU är tillämplig

på ett landstings köp av tjänster från andra

landsting.

Det vi här har anfört bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening. Därmed tillstyrker vi

delvis motion Fi35 (kd) yrkandena 8 och 10.

26. Kommunala bostadsföretag (punkt 20) (m, kd,

c, fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart

Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren

(kd), Gunnar Axén (m), Lena Ek (c) och Karin

Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 26. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkande 5.

Ställningstagande

I reservationen till betänkande 2000/01:BoU10 gav

vi uttryck för vår syn på lagstiftningen som

motverkar försäljningar av kommunala bostadsföretag.

Vi vidhåller vår uppfattning och tillstyrker därmed

delvis motion Fi35 (kd) yrkande 5.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Försörjningsstöd (punkt 9) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna Åkerhielm

och Gunnar Axén (alla m).

Kostnaderna för socialbidrag utgör den klart största

andelen av kommunernas kostnader för individ- och

familjeomsorg. Under 1990-talet har antalet hushåll

med långvarigt socialbidrag (mer än tio månader

under ett år) mer än fördubblats. Trots att de

totala kostnaderna för socialbidrag har minskat

något under de senaste åren, har andelen hushåll med

långvarigt socialbidrag fortsatt att öka.

Att så många är långvarigt beroende av

socialbidrag är bl.a. ett tecken på att vi har en

arbetsmarknad som inte fungerar utan utestänger

människor. Sveriges absolut största samhällsproblem

i dag är därför den klyfta som går mellan dem som

med eget arbete kan försörja sig och sin familj, och

de som för en marginaliserad bidragsberoende

tillvaro. Och klyftan fortsätter att vidgas, trots

flera år av högkonjunktur.

Vi anser att det krävs en ny politik som samordnar

de direkta sociala insatserna med åtgärder för att

öka rörligheten på arbetsmarknaden, stimulera och

stödja kompetensutveckling och utbildning m.m., och

som kombinerar olika ersättnings-, stöd- och

bidragssystem med en skattepolitik som gör att det

lönar sig att arbeta. Vi hänvisar till vad vi anfört

i motioner i anledning av proposition 2000/01:80 Ny

socialtjänstlag samt i reservationer till betänkande

2000/01:SoU18 med samma namn.

bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Regeringens skrivelse

I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig

redovisning av hur ekonomin och verksamheten i

kommuner och landsting har utvecklats de senaste

åren.

Redovisningen av den ekonomiska utvecklingen

innefattar i huvudsak utvecklingen av kommunsektorns

andel i samhällsekonomin och av sektorns finansiella

sparande, resultatutvecklingen för kommuner och

landsting samt kommunala koncerner,

sysselsättningsutvecklingen, kommunala entreprenader

och köp av verksamhet samt effekter av det

utjämningssystem som infördes år 1996. Vidare

presenteras hur kostnaderna fördelades mellan olika

verksamheter inom kommunsektorn 1999.

Redovisningen av utvecklingen i den kommunala

verksamheten omfattar främst obligatoriska

verksamheter i kommuner och landsting och syftar

till att beskriva hur dessa utvecklas i förhållande

till de nationella mål som riksdag och regering har

formulerat för respektive verksamhet.

Redovisningen av den kommunala

verksamheten avser i huvudsak

förhållandena t.o.m. verksamhetsåret

1999. De årtal som redovisas kan

variera mellan olika verksamheter,

bl.a. beroende på hur den offentliga

statistiken samlas in. Det

förekommer även skilda möjligheter

för olika verksamheter att redovisa

graden av måluppfyllelse.