Bet. 2000/01:FiU3

Finansutskottets betänkande

2000/01:FIU03

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

FiU3

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner med anledning av proposition 1999/2000:115

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I budgetpropositionen för 2001 föreslår regeringen för utgiftsområde

25 Allmänna bidrag till kommuner att riksdagen dels anvisar de fyra

anslag som finns uppförda på utgiftsområdet, dels godkänner den före-

slagna användningen av ett av dessa anslag. Regeringens förslag åter-

ges i bilaga till betänkandet.

I detta sammanhang behandlar utskottet även 44 motionsyrkanden som

väckts under allmänna motionstiden 2000. Fem av dessa motionsyrkanden

har överlämnats till finansutskottet från socialutskottet med eget

yttrande (yttr. 2000/01:SoU1y).

Därutöver behandlas nio motionsyrkanden väckta med anledning av propo-

sition 1999/2000:115 Vissa kommunalekonomiska frågor. Samtliga motion-

syrkanden återges i bilaga till betänkandet.

Bakgrund

Riksdagen beslutade den 22 november 2000 om utgiftsramar för statsbud-

getens 27 utgiftsområden för budgetåret 2001 (prop. 2000/01:1,

2000/01:FiU1, rskr. 2000/01:36). Vid riksdagens fortsatta beredning av

anslagen inom respektive utgiftsområde får dessa ramar inte överskri-

das. För utgiftsområde 25 fastställde riksdagen ramen till 99 362,6

miljoner kronor.

I enlighet med 5 kap. 12 § riksdagsordningen fastställs samtliga an-

slag inom ett utgiftsområde genom ett beslut. Frågor som inte påverkar

anslagsbelopp, anslagstyp eller anslagsvillkor för 2001 behandlas

emellertid separat. Betänkandet är disponerat på så sätt att utskottet

inleder med behandling av utjämningssystemet, kommuner i obalans,

kommunkontosystemet och frågan om specialdestinerade bidrag till hiv-

förebyggande verksamhet i storstadsregionerna. Därefter behandlas

anslagsfrågorna och sedan ett antal övriga frågor.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för bidrag till

kommuner och landsting. Den beräknade totala utgiftsnivån uppgår till

99 363 miljoner kronor och framgår av nedanstående tabell. Beslutade

och föreslagna tillskott innebär i förhållande till 1996 års nivå en

höjning av statsbidragen med 24 miljarder kronor 2001. Regeringen

föreslår att det generella statsbidraget till kommuner och landsting

höjs med 3,25 miljarder kronor 2001 varav knappt 1 miljard kronor är

kopplade till den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvår-

den. Dessutom föreslås att anslaget till särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting under 2001 engångsvis skall tillföras 700 mil-

joner kronor.

I budgetpropositionen föreslås vidare att det 2001 genomförs ett andra

steg i en skattereform med bl.a. kompensation för uttaget av allmän

pensionsavgift, vilket sker genom införandet av en skattereduktion

kombinerat med en reducering av avdragsrätten för den allmänna pen-

sionsavgiften. För kommuner och landsting innebär detta att skattein-

komsterna för 2001 beräknas öka med 5 miljarder kronor. Regeringen

föreslår därför att det generella statsbidraget till kommuner och

landsting reduceras med motsvarande belopp, vilket innebär att en del

av statsbidragen växlas mot skatteintäkter. Regeringen föreslår också

en höjning av grundavdraget och det särskilda grundavdraget 2001,

vilket innebär att kommunsektorns skatteinkomster beräknas minska med

2 034 miljoner kronor. Kommunerna kompenseras för detta genom en lika

stor höjning av det generella statsbidraget. Sammantaget innebär allt-

så regeringens skatteförslag att kommunernas skatteinkomster ökar med

ca 3 miljarder kronor och att det generella statsbidraget därför mins-

kas med samma belopp. Detta förklarar sänkningen av utgiftstaket för

staten med 3 miljarder kronor perioden 2001-2003. Utgiftsnivån för den

offentliga sektorn påverkas dock inte.

Ett antal regleringar enligt finansieringsprincipen föreslås också för

budgetåret 2001 vilka sammantaget innebär att det generella statsbi-

draget minskas med 57 miljoner kronor.

På tilläggsbudget för 2000 föreslår regeringen att utjämningsbidraget

höjs med 619 miljoner kronor till 19,2 miljarder kronor. Denna nivå

föreslås vara oförändrad 2001. Utjämningsbidraget är emellertid saldo-

neutralt då det motsvaras av en lika stor utjämningsavgift som tas upp

på statsbudgetens inkomstsida. I relation till anslagen för 2000 före-

slås ramen för hela utgiftsområdet öka med 1 697 miljoner kronor.

Med anledning av förändringarna i det allmänna pensionssystemet görs

en beräkningsteknisk justering av bidragsramen för 2003. Justeringen

innebär att det generella statsbidraget till kommuner och landsting

reduceras med 9,5 miljarder kronor. Minskningen motsvaras av en lika

stor beräknad ökning av kommunernas och landstingens skatteinkomster.

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

Utfall

1999

Anslag

2000

Utgifts-

prognos

2000

Förslag

anslag

2001

Beräknat

anslag

2002

Beräknat

anslag

2003

102

542

97 666

98 437

99 363

99 338

92 196

I propositionen framhåller regeringen att målet för utgiftsområdet är

att så långt det är möjligt skapa goda och likvärdiga ekonomiska

förutsättningar för kommuner respektive landsting att uppnå de natio-

nella målen inom olika verksamheter. Genom saneringen av de offentliga

finanserna och återhämtningen i den svenska ekonomin sedan den djupa

lågkonjunkturen i början av 1990-talet har det varit möjligt att ge-

nomföra en betydande höjning av statsbidragen till kommuner och lands-

ting. Den goda sysselsättningsutvecklingen har inneburit att skattein-

täkterna ökat relativt kraftigt de senaste åren. Genom det kommunala

utjämningssystemet har de ökade skatteintäkterna kommit samtliga kom-

muner och landsting till del och gett dem goda förutsättningar att

uppnå ekonomisk balans och samtidigt bibehålla eller höja ambitionsni-

vån i verksamheterna. Många kommuner och landsting redovisar visserli-

gen fortfarande negativa resultat men för sektorn som helhet går ut-

vecklingen i positiv riktning. Kommunsektorns skatteinkomster beräknas

fortsätta att utvecklas starkt under 2000 och 2001. Den genomsnittliga

skattesatsen för primärkommuner och landsting år 2000 är 30,38 % och

den beräknas vara oförändrad under hela beräkningsperioden, dvs. till

2003. Rensat för effekterna av att Svenska kyrkan fr.o.m. 2000 inte

längre räknas till kommunsektorn beräknas konsumtionen öka med 0,7 %

mellan 1999 och 2000. I primärkommunerna beräknas en konsumtionsökning

med i genomsnitt 1 % per år perioden 2000-2003. Landstingens konsum-

tionstillväxt begränsas till 0,8 % per år under 2001-2003 för att

balanskravet skall kunna uppnås.

Regeringen konstaterar att det ekonomiska resultatet 1999 för kommu-

nerna sammantaget uppgick till ett överskott på 2,9 miljarder kronor.

Före extraordinära poster var emellertid resultatet ett underskott på

2,4 miljarder kronor. Landstingen uppvisar ett underskott 1999 på 5,4

miljarder kronor. Utan extraordinära poster minskar underskottet till

5,1 miljarder kronor, vilket är samma resultat som 1998.

Kommundelegationen avslutade sitt arbete den 1 juli 2000 och har läm-

nat förslag till överenskommelser med 36 kommuner och 3 landsting.

Förslagen till överenskommelser är kopplade till åtgärdsplaner för att

nå ekonomisk balans senast 2002 och utbetalning av bidrag föreslås ske

först när åtgärderna genomförts och ekonomisk balans uppnåtts. De

föreslagna bidragen föreslås uppgå till 1 127 miljoner kronor. Bo-

stadsdelegationens uppdrag beräknas kunna avslutas under 2001, och

medelsbehovet för 2001 för de ärenden som återstår beräknas till 400

miljoner kronor.

Partimotionerna

Moderata samlingspartiet framför sin syn på de kommunala frågorna i

motion 2000/2001:Fi208 av Bo Lundgren m.fl. (m). Motionärerna framhål-

ler att grunden för den kommunala ekonomin är skatteintäkterna och

deras tillväxt. Det bästa sättet att stärka kommunernas ekonomi och

skapa utrymme för god service och lägre skatter är därför att ha en

god tillväxt som ger fler skattebetalare. Kommunernas ekonomiska pro-

blem löses sålunda enligt motionärerna bäst genom en politik som leder

till att fler jobb växer fram och att kunskapsinnehållet - och därmed

lönebetalningsförmågan och arbetsinkomsterna - ökar.

Motionärerna föreslår en översyn av de uppgifter kommunerna bör ha

ansvar för i syfte att åstadkomma en renodling till de egentliga kär-

nuppgifterna. En sådan översyn bör göras bl.a. för att minska kommu-

nernas obligatoriska åtaganden. Enligt motionen är syftet med den

kommunala självstyrelsen inte att inkräkta på medborgarnas frihet att

välja utan har sin grund i viljan att lösa vissa gemensamma uppgifter

på ett bra sätt som innebär fördelar för helheten. Närhetsprincipen är

grundläggande. Den översyn som enligt motionärernas mening behöver

göras skall sätta tydliga gränser för vad en kommun skall kunna ägna

sig åt med skattebetalarnas pengar. Det är sålunda mycket viktigt att

kommunerna fortsätter ett förändringsarbete som innebär att medborgar-

na kan få ut mer av varje skattekrona. Genom avregleringar och konkur-

rensutsättning i förening med en tydlig prioritering av kärnuppgifter-

na finns enligt motionärerna goda möjligheter till detta.

Motionärerna föreslår en inkomstskattereform med sänkta grundavdrag

och gör dessutom bedömningen att det kan skapas, och i många kommuner

redan finns, ett betydande utrymme även för sänkt kommunal skattesats.

Innebörden i regeringens beräkningar är enligt motionärerna att utrym-

met som skulle kunna användas till skattesänkningar i stället går till

ökade utgifter, vilket permanentar en hög utgiftsandel och ett allde-

les för högt skattetryck. Därför, framhåller motionärerna, bör stats-

bidragen till kommunerna inte höjas ytterligare. Höjningen av bidragen

till landstingen kan dock godtas mot bakgrund av pågående nödvändiga

omstruktureringar inom sjukvården.

Genom en kombination av att den kommunala verksamheten effektiviseras

och att ekonomin uthålligt utvecklas starkare skapas enligt motionä-

rerna successivt utrymme för att sänka den kommunala utdebiteringen

samtidigt som kvaliteten på kommunal service säkras. Motionärerna

beräknar att den föreslagna politiken, ökade skatter oaktade, skulle

leda till en förbättring av kommunernas ekonomiska ställning med 2,8

miljarder kronor 2001, 14,0 miljarder kronor 2002 och med 24,5 miljar-

der kronor 2003.

Motionärerna föreslår att en nationell, statligt finansierad skolpeng

införs. Moderata samlingspartiet understryker i motionen att man står

bakom finansieringsprincipen. Den innebär enligt motionen att kommu-

nernas ekonomiska ställning inte skall förändras genom statliga be-

slut. Den ändrade uppgiftsfördelningen på skolområdet neutraliseras

därför liksom effekterna av de minskningar av skatteunderlaget som

blir följden av förslagen i den moderata partimotionen. Det gäller

t.ex. förslagen om grundavdrag för barn respektive förvärvsavdrag i

den kommunala beskattningen.

Kristdemokraterna redovisar sitt kommunalekonomiska alternativ i mo-

tion 2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) och motion 2000/01:Fi209

av Alf Svensson m.fl. (kd). Enligt motionärerna har de sedan 1995

successivt ökade allmänna egenavgifterna minskat de kommunala skat-

teintäkterna med drygt 18 miljarder kronor. Till detta kommer statliga

reformer om ett ökat kommunalt ansvarstagande som inte finansierats av

staten enligt finansieringsprincipen, t.ex. assistansersättningen inom

LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Kommuner

och landsting har således enligt motionärerna mött långt större bespa-

ringskrav än vad som enbart skulle blivit fallet av den svaga utveck-

lingen av de egna skatteintäkterna.

Motionärerna understryker att kommunsektorns skatteintäkter i hög grad

påverkas av sysselsättningsutvecklingen i den privata sektorn. Sveri-

ges långsiktiga tillväxtförutsättningar hade med all säkerhet varit

mycket bättre, framhåller man, om inte regeringens politik ensidigt

inriktats på budgetsanering och alltför lite på att förbättra före-

tagsklimatet. Strukturella åtgärder måste vidtas för att den för när-

varande kraftiga tillväxten inte skall bli kortvarig. Den fortsatt

höga arbetslösheten avspeglar sig enligt motionen i högre kostnader

och sämre utvecklingsmöjligheter för många kommuner.

I motionen hävdas att de extra statsbidrag som regeringen föreslår

skall tillföras kommunerna skall ses som en återföring mot bakgrund av

att kommunerna och landstingen drabbades hårt av regeringens budgetsa-

nering. När det gäller de ökade skatteinkomsterna för kommunsektorn

uppgick de enligt Kristdemokraterna år 2000 snarare till ca 15 miljar-

der kronor än de av regeringen redovisade 25 miljarderna. Motionärerna

pekar också på att behoven av utbildning, vård och omsorg kommer att

öka årligen till följd av den demografiska utvecklingen.

Motionärerna är öppna för en större mångfald för olika driftsformer

inom vård och omsorg men med en offentlig och solidarisk finansiering

som grund. En ökad mångfald skulle ge patienterna större valmöjlighe-

ter och stimulera, utveckla och tillföra vården nya dimensioner. Olika

driftsformer bör därför ges möjlighet att utvecklas.

Enligt motionen måste åtskillnad göras mellan den korta och den långa

sikten. På kort sikt är det svårt att hävda att strukturomvandling och

bättre ledning av verksamheter skulle göra att människor med vård- och

omsorgsbehov i dag får den hjälp de behöver och har rätt till. På

längre sikt är det endast en stark sysselsättningsutveckling som i

kombination med fortsatta strukturreformer kan trygga verksamheterna

inom kommunsektorn. Kristdemokraterna anser därför att sektorn behöver

ett tillskott utöver de medel som regeringen anslår. Tillskottet bör

vara 3 miljarder kronor för 2001.

Centerpartiet understryker i motion 2000/01:Fi210 av Lennart Daléus

m.fl. (c) att kommunerna har tagit ett stort ansvar under 1990-talet

genom att ta sin del i saneringen av de offentliga finanserna. Kommu-

nernas resurser har beskurits både av minskade skatteintäkter och

statsbidrag, vilket lett till en stark press på produktivitetsökningar

inom den kommunala verksamheten. Den ökning av skattekraften som nu

pågår i den växande svenska ekonomin är viktigare för den kommunala

ekonomin än höjningar av statsbidragen. Tillväxt genom ökande syssel-

sättning är av stor betydelse för den kommunala ekonomin.

Motionärerna framhåller att det alltjämt finns stora ekonomiska oba-

lanser mellan kommunerna. De flesta kommunerna klarar balanskravet men

åtskilliga kommuner gör det inte, ofta till följd av minskande befolk-

ning. Det är därför av yttersta vikt att skapa tillväxt, utveckling

och attraktionskraft även i dessa kommuner.

I motion 2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och motion

2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) presenteras Folkpartiet

liberalernas syn på den kommunala ekonomin. Motionärerna understryker

att en mycket viktig del av välfärden organiseras och finansieras av

kommuner och landsting. De kommunala budgetarna står för den absolut

övervägande delen av människors viktiga behov av skola, barnomsorg,

äldreomsorg och sjukvård men även av gator, vägar och kollektivtrafik

liksom av individuellt stöd i särskilda fall. Hur kommuner och lands-

ting sköter sin verksamhet är därför av avgörande betydelse, framhålls

i motionen, såväl när det gäller att få ut så mycket som möjligt av

skattepengarna som när det gäller valet av verksamheter som finansie-

ras med kommunala medel.

Motionärerna anser att det viktigaste för att ge kommunerna förutsätt-

ningar för att klara sina uppgifter och sin ekonomi är att driva en

politik för hög sysselsättning och god och stabil tillväxt. Produkti-

vitetsutvecklingen är också mycket viktig. Åren 1991-1994 steg produk-

tiviteten enligt motionärerna med nästan 15 %. Efter 1994 har produk-

tivitetsutvecklingen avstannat. Det handlar alltså inte bara om hur

stora summor som kan disponeras utan kommunerna måste göra rätt saker,

och de måste göras på rätt sätt. En effektiv upphandling, koncentra-

tion till kärnverksamheterna och mångfald inom den kommunalt finansie-

rade servicen gör att medborgarna får valuta för sina skattepengar.

I motionen understryks att Folkpartiet de senaste åren har delat rege-

ringens bedömning av volymen på statsbidragen till kommunerna. Motio-

närerna säger även i nuläget ja till de ökningar av statsbidraget som

föreslås i budgetpropositionen men avvaktar med ett definitivt ställ-

ningstagande tills utvecklingen av kommunernas skatteinkomster framgår

tydligare.

Motionärerna understryker att ett antal strukturreformer måste genom-

föras för den kommunala sektorn. Man vill bl.a. prioritera kärnverk-

samheterna, sälja kommunala bolag, konkurrensutsätta all verksamhet

som inte är myndighetsutövning och effektivisera verksamheten genom en

rad avregleringar.

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar i detta betänkande förslagen i budgetpropo-

sitionen till anslag för budgetåret 2001 inom utgiftsområde 25 Allmän-

na bidrag till kommuner samt de motioner som väckts med anledning av

propositionens förslag. Dessutom behandlas en motion väckt med anled-

ning av händelse av större vikt enligt bestämmelserna i 3 kap. 15 §

riksdagsordningen.

Bidragen, som sammanlagt uppgår till 99 363 miljoner kronor, omfattar

huvuddelen av statens bidrag till kommuner och landsting. Bidragen

lämnas dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och

landsting, dels i form av bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekono-

miska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Dessutom

kan bidrag lämnas för särskilda insatser i vissa kommuner och lands-

ting. Utskottet tillstyrker propositionens förslag till anslagnivåer

inom utgiftsområdet och tillkännager för regeringen att 84 miljoner

kronor av anslaget för särskilda insatser får användas för hiv-

preventiva åtgärder i storstadsregionerna. Utskottet tillstyrker där-

med delvis motionsyrkanden i denna fråga. Utskottet avstyrker övriga

motionsyrkanden.

Frågan om ersättning till de översvämningsdrabbade kommunerna i Mel-

lansverige bör enligt utskottets mening prövas i samma former som

gäller för de Norrlandskommuner som tidigare i sommar drabbades av

översvämningar. En i detta sammanhang väckt motion avstyrks.

Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal andra kommunalekono-

miska frågor som förts fram dels i motioner under den allmänna mo-

tionstiden, dels med anledning av proposition 1999/2000:115 Vissa

kommunalekonomiska frågor. Yrkandena rör bl.a. utjämningssystemet,

kommunkontosystemet och kommunal näringsverksamhet. Utskottet avstyr-

ker även dessa motionsyrkanden.

I betänkandet finns 16 reservationer och 6 särskilda yttranden.

Innehållsförteckning

Propositionen

I proposition 2000/01:1 föreslår regeringen

1. att riksdagen godkänner den föreslagna användningen av anslaget

91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting

(avsnitt 2.8.2),

2. att riksdagen för budgetåret 2001 anvisar anslagen under

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt följande

uppställning.

25 Allmänna bidrag till kommuner

Belopp i 1 000-tal kronor

Anslag

Regering-

ens för-

slag

91

1

Generellt statsbidrag till kommuner och lands-

ting

78 105

500

91

2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting

2 066 200

91

3

Statligt utjämningsbidrag till kommuner och

landsting

19 190

233

91

4

Bidrag till Rådet för kommunal redovisning

700

Summa för utgiftsområde 25

99 362

633

Motioner med anledning av proposition 1999/2000:115

1999/2000:Fi54 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) i vilken föreslås

2. att riksdagen avslår propositionen i berörd del och ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett skyndsamt förslag att som

övergångslösning lyfta ut folktandvården ur kommunkontosystemet,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna

att momsbelägga verksamhet inom skola, vård och omsorg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att aktualisera ändring av EG-rättens sjätte

mervärdesdirektiv under Sveriges ordförandeskap i EU i syfte att

åstadkomma konkurrensneutralitet mellan berörd offentligt och privat

driven verksamhet,

1999/2000:Fi55 av Per Landgren m.fl. (kd) i vilken föreslås

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att snarast utreda förutsättningarna för att inom

ramen för nuvarande EG-direktiv åstadkomma en förändring som skapar

skattemässig likformighet mellan extern och kommunintern produktion av

varor och tjänster,

4. att riksdagen uppdrar åt regeringen att noga följa upp om

konkurrensneutralitet inom tandvården verkligen uppnås med frivilliga

lösningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att med kraft arbeta för en förändring

av EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1999/2000:Fi56 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) i vilken föreslås

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kommunkontosystemet,

8. att riksdagen hos regeringen begär att den snarast lägger fram

förslag till en långsiktig lösning vad gäller konkurrensneutraliteten

inom vuxentandvården.

1999/2000:Fi57 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) i vilken föreslås

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att säkerställa

konkurrensneutralitet inom tandvården.

Motioner från allmänna motionstiden 2000

2000/01:Fi208 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vilken föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

28. Riksdagen beslutar att dagens inomkommunala utjämningssystem

snarast skall upphöra att gälla i enlighet med vad som i motionen

anförs (8.5).

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett nytt utjämningssystem för kommuner och

landsting (8.5).

2000/01:Fi209 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunala bolag.

2000/01:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om specialdestineringar i statsbidragssystemet.

2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen under utgiftsområde

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning och utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommunerna enligt uppställningen i bilaga 2, delvis.

2000/01:Fi601 av Nils Fredrik Aurelius och Ola Karlsson (m) i vilken

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar om

lagstiftning i enlighet med Kommunkontoutredningens förslag.

2000/01:Fi602 av Margareta Cederfelt (m) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar att omgående

avveckla den inomregionala skatteutjämningen i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2000/01:Fi603 av Harald Bergström m.fl. (kd) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen

bör utreda förutsättningarna för ett uppföljningsorgan för taxe- och

avgiftsnivåerna inom den kommunala sektorn.

2000/01:Fi604 av Margareta Cederfelt (m) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utarbeta ett

förslag till hur momsfrågan skall hanteras för att neutralitet skall

råda mellan den offentliga marknadens olika aktörer oavsett om det är

privat eller offentligt driven verksamhet.

2000/01:Fi605 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att det inomkommunala utjämningssystemet skall

upphöra att gälla den 1 januari 2003 i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett nytt statligt utjämningssystem för kommuner och

landsting.

3. Riksdagen beslutar om temporära förändringar av dagens

utjämningssystem i enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:Fi606 av Stefan Attefall m.fl. (kd) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett nytt

kommunalt utjämningssystem.

2000/01:Fi607 av Lennart Axelsson m.fl. (s) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs vad gäller den

regionala obalansen i ekonomin.

2000/01:Fi608 av Sven-Erik Österberg (s) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs beträffande den s.k.

Ludvikamomsen.

2000/01:Fi609 av Per Landgren och Lennart Hedquist (kd, m) i vilken

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen begär att

regeringen snarast utreder möjligheterna att inom ramen för nuvarande

EG-regler om mervärdesskatteplikt skattebelägga privata

näringsdrivande rättssubjekt inom vård, skola och omsorg, vilket ger

avdragsrätt för ingående skatt.

2000/01:Fi610 av Lena Ek m.fl. (c) i vilken föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen anvisar med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner (enligt tabell).

2000/01:Fi611 av Maud Ekendahl (m) i vilken föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att slopa det införda

beräkningssystemet på slutavräkningen av kommunalskatten som infördes

1997.

2000/01:Fi612 av Ingemar Josefsson m.fl. (s) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppföljning av

kostnader för privatiseringar i kommuner och landsting.

2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter och Lars Leijonborg (fp) i vilken före-

slås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett nytt system för kostnads- och inkomstutjämning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avveckling av kommunala bolag.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om

pensionsavsättningar i kommuner med stor förmögenhet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om översyn av koncernbildning och skatteplanering.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förutsättningar för delning av ansvaret för kostnaderna för

socialbidragen.

2000/01:Fi614 av Anders Ygeman (s) i vilken föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av reformerad lagstiftning för

att garantera alla kommunmedborgare likvärdig service.

2000/01:Fi615 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) i vilken föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till kommuner

och landsting som befinner sig i en svår ekonomisk situation.

2000/01:Fi616 av Marina Pettersson m.fl. (s) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de län som har haft en stor befolkningsminskning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om landstingens ekonomiska situation.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om saneringsprogram inom ramen för kommundelegationen och

bostadsdelegationen.

2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kommunsektorns behov av ökade statsbidrag på kort sikt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en ändring av EU:s gemensamma mervärdesskatteregler och

aktualiserar denna fråga under Sveriges ordförandeskap inom EU.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om regeringens och riksdagens förhållande till den kommunala

självstyrelsen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kommunala bolag som konkurrerar på den privata marknaden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om konkurrensutsättning och effektivitet inom vård och omsorg.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förändring av det kommunala utjämningssystemet.

8. Riksdagen anvisar till anslag 91:1 Generellt statsbidrag till

kommuner och landsting för budgetåret 2001 5 376 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 83 481 500 000 kr.

2000/01:K344 av Per Westerberg m.fl. (m) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om de finansiella riskerna med kommunal

näringsverksamhet.

2000/01:Sk310 av Henrik Westman (m) i vilken föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om det kommunala självstyret.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avskaffande av nuvarande utjämningssystem mellan kommunerna.

2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) i vilken

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett fortsatt specialdestinerat statligt anslag för

hiv-aids-verksamhet.

2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hivprevention.

2000/01:So282 av Chris Heister m.fl. (m) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stöd till storstadsregionerna.

2000/01:So481 av Maud Ekendahl m.fl. (m, s, v, kd, c, fp, mp) i vilken

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett fortsatt

specialdestinerat statligt bidrag för vård och behandling av

hiv/aidspatienter.

2000/01:So504 av Susanne Eberstein m.fl. (s, v, mp) i vilken föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett fortsatt

specialdestinerat statligt bidrag till hiv/aids.

2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen begär förslag av regeringen om att 90 miljoner kronor

öronmärks till storstadsregionerna genom att föras från anslag 91:1

Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, till 91:2 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

2000/01:Ub808 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skatteutjämningssystemet.

2000/01:N210 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vilken föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om konkurrensutsättning och försäljning av kommunala och lands-

tingskommunala företag och verksamheter.

2000/01:N268 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om det kommunala skatteutjämningssystemet.

2000/01:N325 av Runar Patriksson (fp) i vilken föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om det kommunala skatteutjämningssystemet.

Motion väckt med anledning av händelse av större vikt

2000/01:Fi9 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vilken föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att en summa om ytterligare 100 miljoner kronor

avsätts för samhälleliga insatser vid allvarliga händelser av

nationell betydelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att regeringen i samband med vårbudgeten bör

presentera förslag till nytt reservationsanslag uppgående till 200

miljoner kronor för insatser vid allvarliga händelser av nationell

betydelse.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riktlinjer

för samhälleliga insatser vid allvarliga händelser av nationell

betydelse och finansiering av dessa.

Utskottets överväganden

1. Utjämningssystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag om bl.a. avveckling och ytterligare

utredning av utjämningssystemet. Någon grundläggande omprövning av

utjämningssystemet är inte aktuell. Två utredningar pågår och kommer

inom kort att redovisa sina resultat.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (kd) och 3 (fp).

Motionerna

I motion 2000/01:Fi602 förordar Margareta Cederfelt (m) att den inom-

regionala skatteutjämningen avvecklas. Det kommunala utjämningssystem-

et utgör enligt motionären ett hinder för tillväxt i Stockholmsregio-

nen och därmed också på sikt ett hot mot tillväxten i landet. Sverige

behöver tillväxt och inte fortsatt politisk ingenjörskonst med olika

former av utjämningssystem. Med ekonomisk tillväxt följer välstånd,

följaktligen måste den inomregionala skatteutjämningen avvecklas,

anför motionären.

Det inomkommunala utjämningssystemet är en tillväxtens fiende som

drabbar samtliga landets kommuner, hävdar Gunnar Hökmark m.fl. (m) i

motion 2000/01Fi605. Utjämningssystemet ligger enligt motionärerna som

en blöt trasa över kommunsektorn. Systemet är så konstruerat att det

tar bort alla incitament för kommunerna att själva försöka påverka sin

inkomstsituation genom att höja skattekraften. Det spelar ingen roll

hur den egna skattekraften utvecklas - kommunens inkomstnivå blir ändå

i stort densamma. Det är inte bara tillväxtkommuner som drabbas. Gles-

bygdskommuner vars befolkning minskar när ungdomar och arbetslösa

flyttar till orter med jobb får ofta samtidigt en högre skattekraft.

Skatteintäkterna minskar för kommunen i takt med den minskande befolk-

ningen samtidigt som inkomsterna från den ökade relativa skattekraften

inte får behållas.

Motionärerna hävdar att utjämningssystemet entydigt strider mot grund-

lagens lydelse att en kommun endast får ta ut skatt för skötsel av

sina egna uppgifter, inte för uppgifter i några andra kommuner. Det är

synnerligen otillfredsställande att vi har ett system som strider mot

den svenska grundlagen.

Riksdagen biföll nyligen regeringens förslag till förändring av inkom-

stutjämningen som innebar att "marginalskatten" på ökade intäkter för

en kommun inte skall överstiga 100 %. Det är enligt motionärerna na-

turligtvis nästan lika orimligt att 95-99 % av en relativ skattekraft-

sökning inte får behållas.

Motionärerna föreslår att dagens inomkommunala utjämningssystem av-

skaffas per den 1 januari 2003 (yrkande 1), om möjligt tidigare. En

utredning bör tillsättas med uppgift att skyndsamt presentera ett nytt

bidragssystem för kommunsektorn (yrkande 2). Det nya systemet skall

belöna tillväxt och kostnadseffektivitet, det skall respektera den

svenska grundlagen och det skall vara enklare och mer genomskinligt än

dagens system. I motion 2000/01:Fi208 av Bo Lundgren m.fl. (m) fram-

förs yrkanden (28 och 29) med samma innebörd. Innan ett nytt system

kan vara i funktion måste dock utjämningssystemet ändras så att effek-

terna av alla positiva relativa förändringar i skattekraft får behål-

las till 100 %, anförs det i motion Fi605 (yrkande 3). Kommuner som

förlorar skattekraft skall enligt förslaget få fortsatta bidrag som

täcker bortfallet av skattekraft. Det underskott som uppstår i system-

et skall enligt motionärerna finansieras genom att det generella invå-

narrelaterade bidraget sänks.

I motion 2000/01:Fi606 av Stefan Attefall m.fl. (kd) framhålls att

Sverige behöver ett kommunalt utjämningssystem för att minska de stora

klyftor som annars skulle uppstå mellan olika kommuner och landsting.

Motionärerna motsätter sig emellertid dagens system av framför allt

två skäl. Även om systemet formellt sett inte är ett brott mot grund-

lagen så strider det mot grundlagens intentioner, och det motverkar

ekonomisk tillväxt och tar inte tillräcklig hänsyn till storstädernas

speciella villkor. Konstruktionen av dagens utjämningssystem leder

enligt motionärerna till att en kommun har små möjligheter att påverka

sina inkomster. Systemet är dessutom så krångligt att ingen har kun-

skap om alla dess effekter. Motionärerna föreslår att riksdagen till-

kännager för regeringen vad som anförs om behovet av ett nytt kommu-

nalt utjämningssystem.

I motion 2000/01:Fi611 av Maud Ekendahl (m) föreslås ett tillkännagi-

vande om att slopa det beräkningssystem för slutavräkning av kommunal-

skatten som infördes 1997. Före 1997 gjordes slutavräkningen enligt

motionären individuellt så att varje kommun fick det som tillhört den.

Sedan 1997 har emellertid slutavräkningen gjorts kollektivt vilket

enligt motionären leder till att duktiga kommuner bestraffas och att

det inte längre finns några som helst incitament för tillväxt.

I motion 2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter och Lars Leijonborg (fp)

framhålls att människor skall ha samma möjligheter till grundläggande

kommunalt finansierad service oavsett var man råkar bo och att det

därför är högst rimligt med ett system för utjämning av de kommunala

förutsättningarna. En långtgående och felaktigt utformad inkomstutjäm-

ning tar dock enligt motionärerna bort alla ekonomiska incitament för

kommunerna. Kostnadsutjämningen skall enligt vad riksdagen slagit fast

inte kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssätt-

ning och effektivitet. Enligt motionärernas uppfattning har inte till-

räckliga ansträngningar gjorts för att undvika att sådan kompensation

ändå görs.

Utjämningssystemet är oöverskådligt, anför motionärerna, och enskilda

faktorer i kostnadsutjämningen kan ha stor inverkan på utfallet för en

specifik kommun. Motionärerna vill ha ett nytt system som grundas på

strukturella faktorer både för inkomst- och kostnadsutjämningen så att

kommuner med hög skattekraft och höga kostnader i större utsträckning

kan klara dessa själva. Motionärerna föreslår att riksdagen skall

tillkännage för regeringen att det behövs en ny utredning med inrikt-

ning mot att forma systemet med förklarande faktorer. Detta skulle

kunna leda till ett system som är enklare, mer överskådligt, mer för-

utsägbart och genomskinligt (yrkande 1).

I motion 2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) ställer sig motionä-

rerna bakom målet att alla kommuner och landsting skall ha likvärdiga

förutsättningar för sin verksamhet och service oberoende av skatte-

kraft och opåverkbara strukturella kostnader. Utjämningssystemet skall

enligt motionärerna förena en långtgående utjämning med starka incita-

ment för tillväxt och förnyelse. Det skall stödja och driva på en

stark och solidarisk ekonomisk utveckling i hela landet och dessutom

vara tillgängligt, lättbegripligt och demokratiskt förankrat. Motionä-

rerna är kritiska till dagens system på flera punkter och föreslår att

regeringen snarast tillsätter en utredning (yrkande 7) för att under-

söka förutsättningarna att åstadkomma ett system som är statligt och

inte inomkommunalt, som eliminerar de negativa marginaleffekterna och

som har bättre träffsäkerhet i kostnadsutjämningen.

I motion 2000/01:Sk310 av Henrik Westman (m) framhålls att nuvarande

system med mellankommunal utjämningsskatt är ett statligt övergrepp på

det kommunala självstyret. Kommunallagen föreskriver kommunernas rätt

att uttaxera den skatt som fordras för de åtaganden som kommunens

folkvalda anser. Ingen kommun skall tvingas höja skatten för att fi-

nansiera andra kommuners åtaganden. Motionären anser därför att det

kommunala utjämningssystemet måste avskaffas (yrkande 2). Någon form

av utjämning kan behövas enligt motionären, men den bör i så fall

vara objektiv, någorlunda rättvis, innehålla positiva incitament och

göras via statsskatten.

Karin Pilsäter m.fl. (fp) framför i motion 2000/01:Ub808 att den stat-

liga skatteutjämningen är ett exempel på regeringens Stockholmsfient-

lighet. Systemet är enligt motionärerna konstruerat för att Stock-

holmsregionen i princip skall vara den enda bidragsgivaren och kan

svårligen beskrivas som något annat än en ren brandskattning av Stock-

holms län. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen (yrkande 5).

I motion 2000/01:N268 framför Yvonne Ångström m.fl. (fp) att regional-

politiken på olika sätt kan stödja, underlätta och stimulera utveck-

ling. En avgörande faktor för möjligheterna till god samhällsservice

och utveckling runt om i Sverige är enligt motionärerna det kommunala

skatteutjämningssystemet. Dagens system präglas dock, oavsett om det

gäller en landsbygds- eller storstadskommun, av många brister. Motio-

närerna anser därför att det kommunala skatteutjämningssystemet måste

förbättras på en rad punkter (yrkande 3). I motion 2000/01:N325 av

Runar Patriksson (fp) framförs ett yrkande med samma innebörd (yrkande

3).

Finansutskottets ställningstagande

För att ge likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och

landsting att bedriva sin verksamhet finns ett utjämningssystem med

höga utjämningsambitioner. Utjämningssystemet består dels av en inkom-

stutjämning som i hög grad minskar de betydande skillnader i skatte-

kraft som finns mellan olika kommuner och landsting, dels en kostnads-

utjämning som utjämnar strukturella och för kommunerna och landstingen

opåverkbara kostnader. Utskottet vill slå fast att det inte är aktu-

ellt att ompröva de grundläggande principerna för det nuvarande sys-

temet som har ett brett stöd både i den kommunala världen och i riks-

dagen.

I flera motioner hävdas att utjämningssystemet står i strid med Sveri-

ges grundlag. Utskottet har vid upprepade tillfällen bl.a. pekat på

att grundlagsfrågan prövats av såväl Lagrådet som av konstitutionsut-

skottet. Utskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat att man

delar konstitutionsutskottets syn att någon omprövning av systemet

från konstitutionella synpunkter inte är erforderlig. Utskottet gör

fortfarande samma bedömning.

I motionerna Fi602 (m) och Sk310 (m) yrkas att dagens utjämningssystem

skall avvecklas. Utskottet konstaterar att en avveckling av utjäm-

ningssystemet skulle leda till oacceptabla skillnader i ekonomiska

förutsättningar mellan landets kommuner och landsting och ställer sig

bestämt avvisande till motionärernas krav.

I motionerna Fi605 (m) och Fi208 (m) förordas att dagens utjämnings-

system skall avvecklas per den 1 januari 2003 och att en utredning

skall tillsättas för att skyndsamt presentera ett nytt bidragssystem

för kommunsektorn. Motionärerna föreslår också tillfälliga förändring-

ar av dagens system som innebär att kommunerna skall få behålla all

förändring av skatteinkomsterna från den egna tillväxten som översti-

ger riksgenomsnittet. Utskottet har tidigare behandlat motsvarande

förslag hösten 1999 (bet. 1999/2000:FiU3 s. 22) och våren 1999 (bet.

1999/2000:FiU25 s. 17) och konstaterade då att kommuner med hög till-

växt genom motionärernas förslag skulle få större inkomster vilka

finansieras av alla kommuner, inklusive de med lägre tillväxt. Utskot-

tet ställde sig vid båda tillfällena avvisande till detta eftersom det

skulle bryta mot grundprinciperna för inkomstutjämningen och innebära

ökade klyftor mellan kommunerna. Utskottet vidhåller fortfarande denna

uppfattning.

Med anledning av vad som framförs i motion Fi613 (fp) om behovet av

ett tydligare och överskådligare utjämningssystem vill utskottet peka

på att regeringen tillsatt en expertgrupp med uppgift att undersöka

möjligheterna att förenkla systemet och göra det mera stabilt (dir.

1999:58). I utredningsarbetet skall fördelarna med en större enkelhet

och stabilitet vägas mot nackdelarna av en eventuell minskad träffsä-

kerhet i utjämningen av strukturella kostnadsskillnader och mot frågan

om huruvida likvärdiga ekonomiska förutsättningar ändå kan skapas. I

direktiven framhålls att frågan om förenkling måste analyseras utifrån

bl.a. demokratiska, planeringsmässiga och praktiska aspekter samt inte

minst rättviseaspekter. Även samhällsekonomiska aspekter skall bely-

sas. Resultatet av arbetet skall redovisas inom kort.

I flera motioner reses krav på förnyade utredningar av utjämningssys-

temet. Utskottet påpekar att regeringen vid sidan av ovan nämnda ex-

pertgrupp också tillsatt en delegation med uppgift att följa upp och

utvärdera delar av utjämningssystemet (dir. 1999:57). Liksom expert-

gruppen skall delegationen redovisa sina slutsatser inom en snar fram-

tid. Utskottet anser mot denna bakgrund inte att det finns anledning

att tillsätta ytterligare utredningar.

Vad gäller det som anförs i motion Fi611 (m) om kollektiv slutavräk-

ning och inkomstutjämning vill utskottet i likhet med hösten 1999

(bet. 1999/2000:FiU3 s. 20) peka på att ett införande av en individu-

ell slutavräkning av kommunalskattemedel även förutsätter att en indi-

viduell slutavräkning införs i den kommunala inkomstutjämningen. Detta

skulle medföra ett behov av mycket omfattande och komplexa beräkningar

samtidigt som den enskilda kommunens skatteinkomster endast skulle

påverkas marginellt. Utskottet avvisar därmed motionärens krav.

Beträffande motion Ub808 (fp) vill utskottet framhålla att kommuner

med hög skattekraft måste bidra med avgifter till inkomstutjämningen

och att sådana kommuner finns i många delar av landet. Utskottet vill

också understryka att de ekonomiska regleringarna mellan staten och

kommunsektorn, de samlade effekterna av inkomst- och kostnadsutjäm-

ningen samt statsbidragen måste ses i sitt hela sammanhang.

Mot bakgrund av det som anförs ovan avstyrker utskottet motionerna

Fi208 (m) yrkandena 28 och 29, Fi602 (m), Fi605 (m), Fi606 (kd), Fi611

(m), Fi613 (fp) yrkande 1, Fi617 (kd) yrkande 7, Sk310 (m) yrkande 2,

Ub808 (fp) yrkande 5, N268 (fp) yrkande 3 och N325 (fp) yrkande 3.

2. Kommuner i obalans

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett särskilt stöd till

kommuner och landsting som befinner sig i en särskilt svår situation.

Motionsyrkandena avstyrks.

Motionerna

I motion 2000/01:Fi615 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) framförs

att det fortfarande, trots att det går bra för landet som helhet,

finns ett antal kommuner och landsting som brottas med stora ekonomis-

ka problem. Kommun- och Bostadsdelegationerna har inrättats för att

hjälpa dessa kommuner och landsting. En god ekonomisk utveckling i

kommuner och landsting är naturligtvis önskvärd men kraftiga åtgärder

för att nå ekonomisk balans riskerar att ge oönskade effekter som

t.ex. förlängda väntetider inom vården. Motionärerna framhåller att

det därför är angeläget att de saneringsprogram som kommuner och

landsting nödgas åta sig efter förhandlingar med Kommundelegationen

och Bostadsdelegationen bygger på realism och inte sätter käppar i

hjulen för en framtida god utveckling för de berörda kommunerna och

landstingen. Detta bör tillkännages för regeringen. I motion

2000/01:Fi616 av Marina Pettersson m.fl. (s) begärs ett tillkännagi-

vande med samma innebörd (yrkande 4).

I motion 2000/01:Fi616 av Marina Pettersson m.fl. (s) begärs också ett

tillkännagivande om landstingens ekonomiska situation (yrkande 2).

Motionärerna är oroade över signaler som tyder på att landstingens

skuld till momssystemet riskerar att äta upp de ökade statsbidragen.

Detta skulle i så fall omöjliggöra ett långsiktigt förändringsarbete i

kommuner och landsting. Vidare vill motionärerna också påtala att den

ekonomiska utvecklingen visar stora olikheter mellan olika regioner i

landet. Trots ökade statsbidrag har den ekonomiska situationen i gles-

bygdslänen blivit svårare av den snabba befolkningsminskningen. Detta

bör också tillkännages för regeringen (yrkande 1).

I motion 2000/01:Fi607 av Lennart Axelsson m.fl. (s) betonas att de

regionala olikheterna i landet är stora. Motionärerna anser att sys-

temet för utjämning av resurserna mellan kommunerna inte förmår klara

av denna obalans. Det mesta tyder enligt motionärerna också på att

Kommun- och Bostadsdelegationernas arbeten inte kommer att kunna lösa

de ekonomiska bekymren i ett antal kommuner och landsting. Det är

oerhört viktigt att regeringen även fortsättningsvis ger stöd till

utsatta kommuner och landsting. Vi måste också, anför motionärerna,

fortsätta att försöka hitta instrument som på ett träffsäkert sätt kan

fördela resurserna dit behoven finns. Detta bör tillkännages för rege-

ringen.

Finansutskottets ställningstagande

I motionerna Fi607 (s), Fi615 (s) och Fi616 (s) framförs oro över att

många kommuner och landsting fortfarande brottas med stora ekonomiska

problem. Vidare framhålls att de regionala obalanserna är betydande

och att det är viktigt att utsatta kommuner och landsting får fortsatt

stöd.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det är angeläget att

bistå kommuner och landsting som befinner sig i en särskilt svår situ-

ation. Den ram för utgiftsområdet som riksdagen fattade beslut om den

22 november 2000 innehåller medel för detta ändamål under anslag 91:2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. I ramen

för 2001 finns inräknat en tillfällig höjning av bidraget med 700

miljoner kronor. Utskottet noterar att regeringen den 10 oktober 2000

fattade beslut om stöd till utsatta kommuner och landsting baserat på

Kommundelegationens förslag. Fyra landsting och 34 kommuner får sam-

manlagt 1 244 miljoner kronor. Regeringen beslutade att öka bidragen

med 300 miljoner kronor samt tidigarelägga delar av bidragen i förhål-

lande till Kommundelegationens förslag. Utskottet vill också påminna

om att riksdagen har beslutat att vid utgången av 2000 avskriva kom-

munsektorns skuld till staten på drygt 4 miljarder kronor i kommunkon-

tosystemet. Utskottet vill därutöver påminna om att riksdagen, i syfte

att ge landsting med minskande befolkning förbättrade förutsättningar

att klara de nödvändiga anpassningarna av verksamheten, nyligen beslu-

tade om ett omställningsbidrag som skall utgå under 2001 och 2002

(bet. 2000/01:FiU9). Utjämningsdelegationen (dir. 1999:57) har i sitt

arbete att behandla frågan om befolkningsförändringarnas konsekvenser

för den kommunala verksamheten och ekonomin samt merkostnaderna för

hälso- och sjukvård i storstadsregioner och glesbygd.

Utskottet avstyrker med det nyss anförda motionerna Fi607 (s), Fi615

(s) och Fi616 (s) yrkandena 1, 2 och 4.

3. Kommunkontosystemet och konkurrensneutraliteten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning att frågan om kon-

kurrensneutraliteten inom vuxentandvården bör kunna lösas på frivillig

väg. Regeringen har aviserat att ytterligare analyser av kommunkonto-

systemets effekter på konkurrensen kommer att göras. Samtliga motion-

syrkanden avstyrks.

Jämför reservationerna 4 (m, kd), 5 (c) och 6 (fp).

Bakgrund

Mot bakgrund av den ökande omslutningen i kommunkontosystemet tillsat-

te regeringen en utredning med uppgift att analysera vissa frågor

rörande kommunkontosystemet. Utredningen lämnade i oktober 1999 sitt

betänkande Kommunkontosystemet och rättvisan - momsen, kommunerna och

konkurrensen, där man föreslog tre alternativa metoder för att komma

till rätta med finansieringsfrågan. Regeringen gjorde i 2000 års eko-

nomiska vårproposition bedömningen att systemet bör behållas 2001 och

att underskottet som uppkommit t.o.m. utgången av 2000 tas över av

staten. Vidare gjorde regeringen bedömningen att ytterligare analyser

av kommunkontosystemets effekter på konkurrensneutraliteten var nöd-

vändiga. Regeringen aviserade i proposition 1999/2000:115 Vissa kommu-

nalekonomiska frågor att den avser att återkomma med ett uppdrag att

analysera kommunkontosystemets effekter när det gäller konkurrensneut-

raliteten.

I samma proposition gör regeringen också bedömningen att möjligheterna

till uppföljning av utbetalningarna från kommunkontona bör förbättras

och möjligheterna till omprövning av beslut övervägas.

Tandvården är det område där nuvarande system orsakar störst problem.

Vuxentandvården bedrivs på en marknad med fri etableringsrätt och fri

prissättning och är enligt EG:s sjätte momsdirektiv undantaget från

mervärdesskatt. Samtidigt omfattas folktandvården av kommunkontosys-

temet och ges därmed möjlighet till kompensation för de momskostnader

som finns i verksamheten - en möjlighet som de privata tandläkarna

saknar. Detta ger tandvården en särställning bland de verksamheter som

omfattas av kommunkontosystemet och skapar en ojämlikhet i konkurrens-

situationen till folktandvårdens fördel. Detta uppmärksammades av

utredningen Kommunkontosystemet och rättvisan (SOU 1999:133) som före-

slog tre metoder att lösa problemet, att lyfta ur folktandvården ur

kommunkontosystemet, att lyfta in privattandläkarna i detsamma eller

att momsbelägga tandvården. Regeringen ansåg dock i proposition

1999/2000:115 att det första förslaget lämnade gränsdragningsproblem

olösta gentemot andra verksamheter, att det andra förslaget var ofram-

komligt då kommunkontosystemet inte är avsett för privaträttsliga

juridiska personer och att en förändring av EG:s sjätte momsdirektiv

inte var rimlig inom en överskådlig framtid. I stället gjorde rege-

ringen bedömningen att frågan borde kunna lösas på frivillig väg genom

att landstingen inte återbördar momskompensationen till folktandvår-

den. Ett sådant system finns redan i dag och tillämpas i drygt hälften

av landstingen. Regeringen framhöll att den kommer att följa utveck-

lingen för att bedöma om konkurrensneutralitet uppnås eller inte. För

det fall denna lösning inte leder till önskade effekter inom rimlig

tid ansåg regeringen att andra lösningar borde övervägas.

Motionerna

I motion 2000/01:Fi601 framhåller Nils Fredrik Aurelius och Ola Karls-

son (båda m) att kommunkontosystemet skapar konkurrenssnedvridning.

Verksamhet i regi av kommuner och landsting får ersättning fullt ut

för den ingående momsen men motsvarande kompensation ges inte till den

privata sidan. Motionärerna föreslår att riksdagen beslutar att moms-

belägga tandvården med stöd av EG:s sjätte momsdirektiv.

Margareta Cederfelt (m) framhåller i motion 2000/01:Fi604 att kommun-

kontosystemet motverkar konkurrens. Verksamheten som drivs av kommuner

och landsting kompenseras för momskostnader via kommunkontosystemet i

Ludvika men privata företag har inte möjlighet till denna kompensa-

tion. Motionären anser att regeringen bör utarbeta ett förslag till

hur momsfrågan skall hanteras för att neutralitet skall råda mellan

marknadens aktörer oavsett om dessa är offentliga eller privata.

I motion 2000/01:Fi609 av Per Landgren (kd) och Lennart Hedquist (m)

framhålls att kommunkontosystemets huvuduppgift är att skapa konkur-

rensneutralitet mellan externt upphandlad verksamhet och kommunernas

verksamhet i egen regi. Motionärerna pekar på att utredningen SOU

1999:133 Kommunkontosystemet och rättvisan - momsen, kommunerna och

konkurrensen hade som särskild uppgift att undersöka förekomsten och

omfattningen av konkurrenssnedvridande effekter av kommunkontosystem-

et. Utredningen uppmärksammade att frånvaron av momsplikt inom bl.a.

vård, omsorg och skola allvarligt störde marknadens funktionssätt och

missgynnade privata leverantörer av sådana tjänster. Enligt motionä-

rernas mening är det angeläget att mervärdesskatteplikten blir så

likformig som möjligt, oavsett om tjänsterna erbjuds genom det allmän-

na eller av näringsdrivande rättssubjekt. Utredningen anvisade som

huvudalternativ att regeringen skall verka för en ändring av EU:s

gemensamma momsregler.

Regeringen utlovade i proposition 1999/2000:115 att återkomma med ett

uppdrag om att analysera systemets effekter när det gäller konkurrens-

neutraliteten. Detta är enligt motionärerna uppenbart otillräckligt.

Motionärerna anser att Sverige skall försöka påskynda EU:s arbete med

en modernisering av de gemensamma mervärdesskattereglerna. Ett sådant

arbete är dock inte tillräckligt och kan beräknas ta lång tid. Motio-

närerna anser att de konkurrensproblem som föreligger motiverar att

ansträngningar görs för att inom ramen för nuvarande regelverk åtgärda

situationen. Motionärerna föreslår därför att en statlig utredning bör

tillsättas snarast med enda uppgift att utreda möjligheterna att inom

nuvarande rättsliga ramar momsbelägga verksamhet inom bl.a. vård,

omsorg och skola.

Per Landgren m.fl. (kd) framhåller i motion 2000/01:Fi617 att kommun-

kontosystemet behöver ändras och att en viktig väg för regeringen är

att verka för en förändring av EU:s gemensamma momsregler så att möj-

lighet ges att momsbelägga områden som i dag är skattebefriade, vilket

skulle berättiga till avdragsrätt för ingående moms. Motionärerna

anser att denna fråga bör drivas informellt redan under Sveriges ord-

förandeskap inom EU (yrkande 2).

I motion 1999/2000:Fi54 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) framhålls att det

är angeläget att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan privat och

offentlig sektor. I motionen föreslås att regeringen snarast bör utre-

da möjligheterna att momsbelägga verksamhet inom skola, vård och om-

sorg (yrkande 3). Vidare föreslås att regeringen under Sveriges ord-

förandeskap i EU skall arbeta för en ändring av EG:s sjätte momsdirek-

tiv i syfte att skapa konkurrensneutralitet (yrkande 4). I motionen

anförs också att regeringen alltför lättvindigt avskrivit utredningens

förslag om konkurrensproblemen inom tandvården. Regeringens bedömning

om en frivillig lösning kan inte garantera konkurrensneutralitet och

gynnar dessutom landsting med omfattande vuxentandvård i egen regi

eftersom dessa landsting kan tillgodogöra sig mer momskompensation än

landsting som bedriver mindre egenproducerad tandvård eller väljer att

lägga tandvården i ett aktiebolag. Motionärerna yrkar att tandvården

som en övergångslösning skyndsamt bör lyftas ut ur kommunkontosystemet

(yrkande 2).

I motion 1999/2000:Fi55 av Per Landgren m.fl. (kd) framhålls att det

finns ett antal problem som behöver åtgärdas för att offentlig och

privat verksamhet skall kunna bedrivas på lika villkor. Det problem

med konkurrensneutraliteten som i dag finns inom tandvården kommer

enligt motionärerna med all sannolikhet att dyka upp även inom andra

områden i framtiden. Motionärerna anser att en statlig utredning sna-

rast bör tillsättas för att utreda möjligheterna att undanröja de

snedvridande effekterna för konkurrens mellan offentlig och privat

sektor. Motionärerna föreslår dels att regeringen skall utreda möjlig-

heterna att lösa frågan inom ramen för EG:s nuvarande sjätte momsdi-

rektiv (yrkande 3), dels att regeringen bör arbeta för en förändring

av direktivet (yrkande 5). Motionärerna föreslår även att regeringen

noggrant skall följa upp om konkurrensneutralitet inom tandvården

verkligen uppnås med regeringens förslag till frivillig lösning (yr-

kande 4).

I motion 1999/2000:Fi56 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) föreslås dels att

regeringen snarast bör lägga fram ett förslag till långsiktig lösning

av frågan om konkurrensneutralitet mellan privat och offentlig verk-

samhet (yrkande 7), dels att regeringen bör ges i uppdrag att snarast

lägga fram ett förslag till en långsiktig lösning av frågan om konkur-

rensneutralitet inom vuxentandvården (yrkande 8).

I motion 1999/2000:Fi57 av Lena Ek m.fl. (c) framhåller motionärerna

att det är av stor vikt att rätta till den obalans i konkurrensen som

råder mellan offentlig och privat tandvård på grund av mervärdesskat-

tereglerna. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med förslag för

att säkerställa konkurrensneutraliteten (yrkande 4).

Finansutskottets ställningstagande

Syftet med kommunkontosystemet är att ur mervärdesskattesynpunkt skapa

konkurrensneutralitet mellan verksamhet som bedrivs i kommunal regi

och sådan som bedrivs av externa näringsidkare. I utredningen om kom-

munkontosystemet som redovisades i oktober 1999 (SOU 1999:133) pekades

på att vissa problem med konkurrensneutraliteten fortfarande finns.

Regeringen anger i budgetpropositionen för 2001 att ett fortsatt ut-

redningsarbete av kommunkontosystemet kommer att påbörjas. För att

förbättra uppföljningsmöjligheterna är regeringens avsikt att kommuner

och landsting skall lämna betydligt fler uppgifter än i dag vid ansö-

kan om utbetalning ur kommunkontosystemet. En analys kommer att göras

av de stora variationerna av utbetalningarna mellan olika kommuner och

landsting. Utöver detta kommer regeringen också att tillsätta en ar-

betsgrupp för att se över kommunkontosystemet som helhet. Utskottet

konstaterar att det kommer att göras ett avsevärt utredningsarbete

kring kommunkontosystemet och ser ingen anledning att varken föreslå

ytterligare utredningar eller på något sätt föregripa utredningarna.

Ett område som av utredningen (SOU 1999:133) pekas ut som särskilt

besvärligt ur konkurrensneutralitetssynpunkt är vuxentandvården. Ut-

redningen pekar på alternativa sätt att försöka lösa problemen, men

regeringen gör bedömningen att förslagen alla är problematiska. Utred-

ningen gör bedömningen att EG:s sjätte momsdirektiv öppnar för möjlig-

heten att införa moms på tandvård men att frågan bör analyseras vida-

re. Regeringen gör dock en något annorlunda bedömning och anser att en

momsbeläggning inte är förenlig med reglerna i EG:s sjätte momsdirek-

tiv. Regeringen gör bedömningen att en förändring av EG:s sjätte moms-

direktiv inte är rimlig inom en överskådlig framtid. Utskottet delar

regeringens bedömning och utgår från att regeringen bevakar möjlighe-

terna till förändringar av direktivet i framtiden. Regeringen kommer

att noggrant följa utvecklingen inom tandvårdsområdet för att bedöma

om den frivilliga lösningen åstadkommer konkurrensneutralitet eller

inte och överväga andra lösningar om det bedöms nödvändigt. Utskottet

ställer sig bakom regeringens bedömning att frågan bör lösas genom att

folktandvården undantas från kommunkontosystemet på så sätt att lands-

tingen på frivillig väg undandrar den erhållna momsersättningen från

tandvården.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1999/2000:Fi54 (m)

yrkandena 2-4, 1999/2000:Fi55 (kd) yrkandena 3-5, 1999/2000:Fi56 (fp)

yrkandena 7 och 8, 1999/2000:Fi57 (c) yrkande 4, 2000/01:Fi601 (m),

2000/01:Fi604 (m), 2000/01:Fi609 (kd, m) samt 2000/01:Fi617 (kd) yr-

kande 2.

4. Finansiering av kommunkontosystemet

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till att utredningar pågår avstyrker utskottet motions-

yrkandet om ansträngningar för att kommunkontosystemet så långt som

möjligt blir kostnadsneutralt för enskilda kommuner och landsting.

Motionen

I motion 2000/01:Fi608 av Sven-Erik Österberg (s) begärs ett

tillkännagivande beträffande kommunkontosystemet, den s.k. Ludvikamom-

sen. Sedan EU-inträdet 1995 måste kommuner och landsting betala moms

även för s.k. icke-skattepliktiga verksamheter. Kommunkontosystemet

inrättades för att kommuner och landsting skulle få tillbaka lika

mycket som de betalat in men så har inte blivit fallet. Kommuner och

landsting riskerar att få tillbaka betydligt mindre från systemet än

de betalat in. Det är enligt motionären angeläget att ansträngningar

görs för att få ett system som så långt det är möjligt blir

kostnadsneutralt nere på enskild kommun- och landstingsnivå.

Finansutskottets ställningstagande

Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag att det

ackumulerade underskott som finns i kommunkontosystemet vid utgången

av 2000 skall skrivas av vid utgången av året. En arbetsgrupp skall se

över systemet som helhet, bl.a. med avseende på

omfördelningseffekterna. Ett flertal analyser av kommunkontosystemet

ur olika aspekter kommer att påbörjas, bl.a. görs en analys av de

stora variationerna av utbetalningarna mellan olika kommuner och

landsting. Utskottet förutsätter att frågan om hur finansieringen av

systemet påverkar enskilda kommuner och landsting kommer att belysas i

detta sammanhang. Utskottet anser inte att ytterligare analyser

därutöver är påkallade.

Utskottet avstyrker därmed motion Fi608 (s).

5. Hivpreventivt arbete i storstadsregionena

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen vad som

anförs om hivpreventivt arbete i storstadsregionerna och att högst 84

miljoner kronor av anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i

vissa kommuner och landsting får användas till detta ändamål under

2001. Därmed tillstyrker utskottet i huvudsak de väckta motionerna.

Motionerna

I motion So504 av Susanne Eberstein m.fl. (s, v, mp) begärs

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om ett

fortsatt specialdestinerat statligt bidrag för hiv/aidsinsatser.

Yrkanden med samma innebörd finns också i motionerna So282 av Chris

Heister m.fl. (m) yrkande 3, So481 Maud Ekendahl m.fl. (m, s, v, kd,

c, fp, mp), Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) yrkande

20, So548 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 12 och L459 av Ana

Maria Narti m.fl. (fp) yrkande 15.

Socialutskottets yttrande

Bakgrund

Fram t.o.m. år 1997 utbetalades ett extra statsbidrag till kommuner

och landsting i storstadsregionerna från utgiftsområde 9 anslag A4

Insatser mot aids.

I vårpropositionen 1996/97:150 uttalade regeringen (s. 107) att

statens stöd till kommunernas och landstingens hivpreventiva arbete

framöver fick anses ingå i de generella statsbidragen. För att värna

den verksamhet som byggts upp i samarbete mellan kommuner, landsting

och frivilliga organisationer föreslog regeringen dock ett fortsatt

tillfälligt bidrag för förebyggande hiv/aidsverksamhet i storstäderna

under åren 1998 och 1999. Medel anvisades från utgiftsområde 25 anslag

A2 Bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

I budgetpropositionen för år 2000, 1999/2000:1, föreslog regeringen

under utgiftsområde 25 (volym 2, s. 12) att det tillfälliga bidraget

skulle utgå även under år 2000.

Socialutskottets bedömning

Socialutskottet anser det glädjande att de förebyggande insatserna mot

hivinfektion varit framgångsrika och att Sverige förblivit ett land

med låg förekomst av hivinfektion (yttrande 2000/01:SoU1y). Utskottet

anser att insatserna mot hiv/aids måste ges fortsatt hög prioritet på

alla samhällsnivåer. Insatserna bör i ökad grad riktas mot de grupper

där riskbeteendet är som störst och där en fortsatt smittspridning

sker. För att värna den verksamhet som byggts upp i storstadsområdena

i samarbete mellan kommuner, landsting och frivilliga organisationer

är det angeläget med ett fortsatt särskilt bidrag till

storstadsområdena. Utskottet delar således uppfattningen i motionerna

So282 (m) yrkande 3, So481 (m, s, v, kd, c, fp, mp), So504 (s, v, mp),

Ju724 (v, s, c, fp, mp) yrkande 20 och L459 (fp) yrkande 15.

Socialutskottet förordar ett tillkännagivande till regeringen om ett

fortsatt särskilt statsbidrag till storstadsregionerna. Med det

anförda överlämnar utskottet motionsyrkandena till finansutskottet.

Finansutskottets ställningstagande

Riksdagen har under tre år anvisat medel för det hivpreventiva arbetet

i storstadsregionerna. Det hivpreventiva arbetet som bedrivs i

storstadsregionerna utgör ett viktigt inslag i kampen mot hiv/aids.

Medel för detta ändamål har hittills anvisats från anslaget A2 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. I regeringens

budgetförslag för år 2001 har inte medel för detta ändamål särskilt

beräknats under anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting.

Utskottet delar regeringens bedömning att det hivpreventiva arbetet

tillhör kommunernas och landstingens ansvarsområde. Utskottet vill

dock även under år 2001 värna om de verksamheter som byggts upp varför

högst 84 miljoner kronor av anslaget detta år får användas för det

hivpreventiva arbetet i storstadsregionerna. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker därmed i huvudsak motionerna So282 (m) yrkande 3, So481

(m, s, v, kd, c, fp, mp), So504 (s, v, mp), Ju724 (v, s, c, fp, mp)

yrkande 20 och L459 (fp) yrkande 15 och So548 (fp) yrkande 12.

6. Åtgärder med anledning av översvämningarna i Mellansverige

Utskottets förslag i korthet

Regeringen bör redovisa en bedömning av de uppkomna behoven och då

också pröva i vad mån befintliga anslag är tillräckliga eller om

ytterligare medel behöver anvisas på tilläggsbudget.

Den i sammanhanget väckta motionen avstyrks.

Jämför reservationerna 7 (m, kd, fp) och 8 (c).

Höstens mycket omfattande regnande har medfört att stora delar av

Mellansverige drabbats av översvämningar. Svårast verkar situationen

vara i sydvästra Värmland där bl.a. Arvika är särskilt utsatt.

Översvämningarna sprider sig, och för varje dag sätts nu nya områden

under vatten vilket leder till att stora ekonomiska värden går till

spillo för såväl enskilda som för företag och myndigheter. Även

kultur- och naturvärden skadas.

Motionen

Med hänvisning till bestämmelserna i 3 kap. 15 § riksdagsordningen

föreslår Centerpartiet i motion Fi9 att man på tilläggsbudget för

innevarande år avsätter ytterligare 100 miljoner kronor för

samhälleliga insatser vid allvarlig händelse av nationell betydelse

(yrkande 1). Enligt motionärerna får det ankomma på regeringen att

införa begränsningsbelopp på andra anslag för att denna nya utgift

skall kunna inrymmas under utgiftstaket.

Motionärerna föreslår också att regeringen i 2001 års vårproposition

skall presentera förslag till ett nytt reservationsanslag på 200

miljoner kronor för insatser vid allvarliga händelser av nationell

betydelse (yrkande 2). Vidare bör regeringen utforma riktlinjer för

vilka samhällsinsatser som kan komma i fråga vid allvarliga händelser

av nationell betydelse, samt hur och av vem dessa insatser skall

finansieras (yrkande 3).

Bakgrund

Tidigare i år drabbades södra Norrland av omfattande översvämningar

och som en följd härav föreslog regeringen i budgetpropositionen att

det för innevarande år uppförda reservationsanslaget A2 Bidrag till

särskilda insatser i vissa kommuner och landsting på utgiftsområde 25

skulle få användas även för att bistå kommuner som haft betydande

kostnader till följd av översvämningarna i juli 2000. Regeringen

bedömde att högst 100 miljoner kronor av anslaget skulle behöva

användas för att bistå dessa kommuner. Utan ett sådant stöd fanns det

risk för att verksamheten i berörda kommuner skulle påverkas negativt,

ansåg regeringen. Finansutskottet tillstyrkte propositionens förslag

och riksdagen beslutade i enlighet med detta.

Måndagen den 27 november 2000 besvarade miljöminister Kjell Larsson en

interpellation om översvämningsdrabbade områden och erinrade då om att

regeringen tidigare föreslagit riksdagen att ett ekonomiskt bidrag

skulle kunna ges till de drabbade kommunerna i södra Norrland och att

man i Regeringskansliet nu var i färd med att behandla sådana

ansökningar. De kommuner som haft betydande kostnader kan självfallet

vända sig till regeringen på samma sätt som norrlandskommunerna,

påpekade miljöministern och förtydligade att han då självfallet avsåg

de kommuner som nu i dagarna drabbas på ett så fruktansvärt sätt. I en

replik kom miljöministern in på de 100 miljoner kronor som avsatts för

de drabbade norrlandskommunerna och framhöll därvid följande:

Det visar sig att ansökningarna från de kommuner som drabbades i

somras inte är större än att fonden förmodligen kommer att klara de

anspråken. Det finns naturligtvis då också möjlighet för de kommuner

som nu drabbas att söka pengar ur fonden. Vi har talat om att vi ska

försöka åstadkomma den möjligheten så fort det går. Jag tror inte att

man behöver gå längre för närvarande när det gäller just

katastroffondsfrågan. Det viktiga är trots allt inte vad det kallas,

utan det viktiga är att det finns pengar till de här åtgärderna.

När det gäller ersättning till privatpersoner är det betydligt

knepigare, eftersom staten naturligtvis måste ha ett starkt ansvar för

att behandla alla privatpersoner lika. Det har alltid genomsyrat

statens ställningstagande i de här situationerna. Då är det oerhört

besvärligt att gå in och hitta möjligheter att ge individuell hjälp,

även om det gäller ett område som är drabbat på det här sättet. Det

finns nämligen också andra som drabbats på motsvarande sätt, även om

det inte är i lika stor skala som nu och inte lika många som drabbas.

Samma dag, den 27 november 2000, besökte statsminister Göran Persson

och statsrådet Lars-Erik Lövdén de översvämningsdrabbade områdena i

Arvika, varvid även de ställde sig positiva till att drabbade kommuner

inkom med framställningar till regeringen.

Utskottets ställningstagande

Effekterna av det mycket omfattande regnandet kan ännu inte

överblickas eftersom översvämningarna inte har kulminerat. Vattennivån

i vattendrag och de stora sjöarna stiger för varje dag och först

längre fram kan de ekonomiska konsekvenserna av översvämningarna

uppskattas.

Regeringen har tidigare bemyndigats att utnyttja anslaget för bidrag

till särskilda insatser i kommuner och landsting för att hjälpa de

kommuner i södra Norrland som drabbats av sommarens översvämningar. I

Finansdepartementet behandlas just nu de berörda kommunernas

ansökningar, och regeringen räknar med att fatta beslut i frågan under

december månad.

Regeringen har redan ställt sig positiv till att på motsvarande sätt

pröva de ansökningar som kommer från de nu drabbade kommunerna.

I den uppkomna situationen har självklart försäkringsbolagen ett stort

ansvar för sina försäkringstagare. Det är dock utskottets uppfattning

att samhället solidariskt måste ställa upp så att drabbade kommuner

inte får en orimlig ekonomisk börda till följd av översvämningarna och

deras följder. I detta fall bör samma principer gälla som för de

tidigare drabbade Norrlandskommunerna.

Centerpartiet föreslår att ett nytt anslag skall inrättas för insatser

vid allvarliga händelser av nationell betydelse och att 100 miljoner

kronor avdelas för detta ändamål redan på tilläggsbudget för

innevarande år.

Om situationer av detta slag uppkommer bör enligt utskottets mening

dessa kunna hanteras inom ramen för den befintliga statsbudgeten och

den flexibilitet som nuvarande anslagssystem medger, t.ex. genom

utnyttjande av anslagssparande eller anslagskrediter. En bättre

lösning än den motionärerna förordar är därför att på redan tillämpat

sätt utnyttja anslaget Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting för insatser av detta slag. I motionärernas eget

budgetalternativ ges inte denna möjlighet eftersom Centerpartiet,

liksom Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna vill

avskaffa detta anslag. I regeringens budgetalternativ för 2001 finns

emellertid 2,1 miljarder kronor uppförda på detta anslag. Dessa medel

kan användas för att tillfälligt bistå kommuner och landsting som på

grund av speciella omständigheter hamnat i en särskilt svår ekonomisk

situation.

När situationen stabiliserats och berörda kommuner inkommit med sina

framställningar bör regeringen redovisa en bedömning av de uppkomna

behoven. Regeringen kan då också pröva i vad mån befintliga anslag är

tillräckliga eller om ytterligare medel behöver anvisas på

tilläggsbudget.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi9 (c).

7. Anslagen inom utgiftsområde 25 för 2001

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den föreslagna användningen

av anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting med av utskottet föreslaget tillägg. Därmed bifaller

riksdagen med visst tillägg proposition 2000/01:1 utgiftsområde 25

punkt 1. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen under

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner i enlighet med

regeringens förslag (punkt 2). Motionsförslagen avstyrks.

Budgetpropositionen

Riksdagen har efter förslag av utskottet i betänkande 2000/01:FiU1 den

22 november 2000 beslutat om ramar för utgiftsområden och om

beräkningen av statens inkomster för 2001. Ramen för utgiftsområde 25

har därvid lagts fast till 99 362,6 miljoner kronor. Utskottet har i

detta sammanhang ställt sig bakom den samhällsekonomiska bedömning av

det finansiella utrymmet för kommunsektorn som regeringen gjort i

budgetpropositionen (prop. 2000/01:1). I budgetpropositionen föreslår

regeringen att riksdagen skall anvisa anslag för 2001 under

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Budgetförslaget för 2001 presenteras i en ny indelning i s.k.

politikområden. Detta påverkar dock inte utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner. De fyra anslagen inom utgiftsområdet byter dock

nummerbenämningar. Anslagen A1-A4 benämns i den nya indelningen i

stället 91:1-91:4. För anslagens namn i övrigt föreslås inga föränd-

ringar.

Utgiftsområdet omfattar fyra anslag. Bidragen lämnas dels i form av

ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och landsting (anslag 91:1,

tidigare A1), dels i form av ett bidrag för att åstadkomma likvärdiga

ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting

(anslag 91:3, tidigare A3). Utgiftsområdet omfattar också ett bidrag

för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting (anslag 91:2,

tidigare A2). Syftet med detta anslag är att skapa möjligheter att i

rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå kommuner och landsting som på

grund av speciella omständigheter kan hamna i en särskilt svår

ekonomisk situation. En del av detta bidrag disponeras av

Bostadsdelegationen. Till detta kommer ett mindre bidrag till Rådet

för kommunal redovisning (anslag 91:4, tidigare A4).

Till anslaget 91:1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting

föreslås riksdagen anvisa ett ramanslag på 78 105,5 miljoner kronor.

Syftet med bidraget är att utgöra ett allmänt finansiellt stöd till

verksamhet i kommuner och landsting. Bidraget skall dessutom vara ett

instrument för att genomföra ekonomiska regleringar mellan staten och

kommuner respektive landsting. Anslaget fördelas i relation till

kommunens eller landstingets invånarantal. En mindre del av bidraget

fördelas dessutom under 1997-2001 utifrån åldersbaserade kriterier.

Regeringen föreslår att det generella statsbidraget höjs med 3 250

miljoner kronor 2001, varav 950 miljoner kronor avser den nationella

handlingsplanen för hälso- och sjukvården.

Regeringens förslag till begränsad avdragsrätt för den allmänna pen-

sionsavgiften ökar kommunsektorns skatteinkomster med 5 miljarder

kronor och förändringarna av grundavdraget minskar kommunsektorns

skatteinkomster med ca 2 miljarder kronor. Dessa förändringar regleras

genom en sänkning av det generella statsbidraget med ca 3 miljarder

kronor.

Vid beräkningen av utgiftsramen har hänsyn också tagits till de regle-

ringar som föreslås till följd av finansieringsprincipen. Regeringen

föreslår en utökning av den garanterade undervisningstiden i

gymnasieskolan samt att hemkommunens ersättning för elever i

specialskolan skall höjs fr.o.m. hösten 2001. Det generella

statsbidraget höjs med 110 miljoner kronor som kompensation för

kommunernas ökade kostnader. Från och med 2001 föreslås i proposition

2000/01:5 att staten till en del övertar kostnadsansvaret för

funktionshindrade som är 65 år eller äldre. Kommunernas kostnader

minskar därmed med 189 miljoner kronor och det generella statsbidraget

sänks i motsvarande mån. Sammantaget innebär regleringarna enligt

finansieringsprincipen att det generella statsbidraget 2001 minskas

med 57 miljoner kronor.

Till anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa ett reserva-

tionsanslag på 2 066,2 miljoner kronor. Syftet med anslaget är att

skapa möjligheter att i rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå

kommuner och landsting som på grund av speciella omständigheter kan

hamna i en särskilt svår ekonomisk situation. Regeringen bedömer att

bidraget engångsvis bör höjas med 700 miljoner kronor under 2001.

Bostadsdelegationens medelsbehov för 2001 för de ärenden som återstår

bedöms till 400 miljoner kronor. Medlen skall främst användas till

avlösen av borgensåtaganden för lån till bostadsrättsföreningar.

Ett omställningsbidrag till landsting med befolkningsminskning kommer

att utgå 2001 och 2002 (prop. 1999/2000:115, bet. 2000/01:FiU9) och

finansieras med medel från detta anslag. Omställningsbidraget uppgår

till 150 miljoner kronor per år.

Med anledning av det nyligen beslutade bidraget för kommuner med höga

kostnader för verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade, LSS (prop. 1999/2000:115, bet.

2000/01:FiU9), föreslår regeringen att 350 miljoner kronor vardera

2001 och 2002 förs över från det generella statsbidraget till detta

anslag. För särskilt kostnadskrävande insatser enligt LSS införs

vidare ett särskilt statsbidrag 2001 och 2002 som kommuner kan ansöka

om. Det särskilda bidraget beräknas uppgå till 100 miljoner kronor per

år.

Till de medel som står till regeringens förfogande på anslaget

Särskilda insatser i vissa kommuner och landsting kommer 699 miljoner

kronor genom att staten, efter utnyttjande av sin köpoption, har sålt

aktierna i Haninge Holding AB till Venantius AB. En del av

fastighetsbeståndet i det av holdingbolaget ägda bostadsföretaget

Haninge Bostäder AB kommer att säljas, varvid ytterligare medel kommer

att kunna återvinnas.

Till anslaget 91:3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och

landsting föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa ett

obetecknat anslag på 19 190,2 miljoner kronor. Syftet med det statliga

utjämningssystemet för kommuner och landsting är att åstadkomma

likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive

landsting att bedriva sin verksamhet oavsett strukturella

förhållanden. Utjämningssystemet består av inkomstutjämning och

kostnadsutjämning. Utjämningsbidraget utjämnar för såväl skillnader i

skattekraft som för strukturella kostnadsskillnader mellan kommuner

respektive landsting. Bidraget lämnas till kommuner respektive

landsting med en skattekraft som är lägre än genomsnittet för riket

och till kommuner respektive landsting med ogynnsam kostnadsstruktur.

Anslaget för utjämningsbidrag motsvarar summan av samtliga bidrag som

kommuner och landsting får i både inkomst- och kostnadsutjämningen. Bi-

draget motsvaras av avgifter på statsbudgetens inkomstsida från

kommuner och landsting med en mera gynnsam inkomst- och

kostnadsstruktur. Inkomst- och kostnadsutjämningen är statsfinansiellt

neutral, eftersom summan av bidrag och avgifter är lika stora.

Till anslaget 91:4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning föreslår

regeringen att riksdagen skall anvisa ett obetecknat anslag på 0,7

miljoner kronor. Syftet med bidraget är att vara ett ekonomiskt stöd

till Rådet för kommunal redovisning, som är en ideell förening för

normbildning i redovisningsfrågor för kommuner och landsting.

Medlemmar i rådet är staten, Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet.

Motionerna

För utgiftsområde 25 innebär förslagen i motion Fi208 av Bo Lundgren

m.fl. (m) ökade utgifter budgetåret 2001 på 45 281,8 miljoner kronor.

Motionen innehåller dock inga yrkanden som behandlas i detta avsnitt.

Moderata samlingspartiets förslag till ram behandlades samlat i

betänkande 2000/01:FiU1. Bortser man från effekterna av att

motionärerna kompenserar kommunerna för skattebortfall genom ökade

bidrag, föreslås att anslaget 91:1 Generellt statsbidrag till kommuner

och landsting minskas med 4 000 miljoner kronor och att anslaget 91:2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting minskas

med hela anslagsbeloppet dvs. 2 066 miljoner kronor eftersom

motionärerna avvisar den s.k. kommunakuten.

I motion 2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att det är

riktigt att stärka den kommunala självstyrelsen och förbättra

planeringsförutsättningarna genom att på kort sikt öka de generella

statsbidragen (yrkande 1). Bakgrunden är enligt motionärerna att

saneringspolitiken har varit särskilt tung för kommunsektorn. Till

följd av successivt ökade allmänna egenavgifter sedan 1995 minskade

kommunernas skatteintäkter med drygt 18 miljarder, eftersom

egenavgifterna är avdragsgilla. Till detta kom statliga reformer om

ökat kommunalt ansvarstagande, som inte finansierades av staten enligt

finansieringsprincipen. Kommuner och landsting mötte således långt

större besparingskrav än vad som enbart skulle ha blivit följden av

den svaga utvecklingen av skatteintäkterna. Motionärerna understryker

att Kristdemokraterna också föreslagit en rad andra åtgärder som får

ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn och som bör regleras enligt

finansieringsprincipen. Förslagen leder till ett inkomstbortfall 2001

för kommunsektorn med 1 876 miljoner kronor varför statsbidraget höjs

med samma belopp. Utöver detta föreslår motionärerna ett

resurstillskott med 3 500 miljoner kronor så att ramen för

utgiftsområdet totalt föreslås höjas med 5 376 miljoner kronor

(yrkande 8).

I motion 2000/01:Fi210 av Lena Ek m.fl. (c) föreslås en satsning på

1 000 miljoner till skolan under 2001. Pengarna läggs på anslaget 91:1

Generellt statsbidrag till kommuner och landsting och tilldelas alltså

kommunerna utan att detaljreglera medlens användning.

Anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting bör avvecklas enligt motionärerna, och de medel som avsatts

bör i stället omfördelas till anslaget 91:1 Generellt statsbidrag till

kommuner och landsting.

Utöver dessa omfördelningar och satsningar som påverkar anslaget 91:1

Generellt bidrag till kommuner och landsting föreslår motionärerna

reformer som påverkar kommunernas inkomster och därför regleras mot

statsbidraget till kommunerna i enlighet med finansieringsprincipen.

Nettoeffekten av dessa förslag är en ekonomisk förstärkning för

kommunerna på motsvarande 231 miljoner kronor. Anslaget 91:1 föreslås

därför minskas med samma belopp.

Sammantaget föreslår Folkpartiet liberalerna i motion 2000/01:Fi211 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) en minskning av utgifterna på utgiftsområde

25 för 2001 med 3 816 miljoner kronor (yrkande 10). Nivån på de

generella statsbidragen föreslås minskas med 1 840 miljoner kronor

till följd av att man förespråkar att kostnaderna för

assistansersättningen överförs till staten. Motionärerna avvisar den

s.k. kommunakuten och föreslår att ett särskilt anslag på 90 miljoner

kronor för insatser mot hiv/aids i storstäderna inrättas. Anslaget

91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting

föreslås därför minskas med 1 976 miljoner kronor.

Regeringens och motionärernas förslag inom utgiftsområde 25

sammanfattas i nedanstående tabell.

25 Allmänna bidrag till

kommuner

Belopp i 1 000-tal kronor

Anslag

Rege-

ringens

förslag

m

kd

c

fp

91

1

Generellt statsbidrag

till kommuner och lands-

ting

78 105

500

-4 000

000

+5 376

000

+2 835

200

-1 840

000

91

2

Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommu-

ner och landsting

2 066

200

-2 066

200

-2 066

200

-1 976

200

91

3

Statligt utjämningsbi-

drag till kommuner och

landsting

19 190

233

91

4

Bidrag till Rådet för

kommunal redovisning

700

Övriga neutraliseringar

0

+51 348

000

Summa för utgiftsområde 25

99 362

633

+45 281

800

+5 376

000

+769 000

-3 816

200

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill understryka det som i propositionen sägs om att den

förda ekonomiska politiken i hög grad bidragit till att det under de

senaste åren varit möjligt att tillföra kommuner och landsting

betydande ökningar av statsbidragen. Beslutade och föreslagna

tillskott innebär således - i förhållande till 1996 års nivå - en

ökning av resurserna med 24 miljarder kronor 2001. Riksdagen har också

beslutat att den skuld på drygt 4 miljarder kronor som kommunerna har

till staten inom kommunkontosystemet skall avskrivas (bet.

2000/01:FiU11). Utskottet kan konstatera att utvecklingen av den

kommunala ekonomin är starkt beroende av den samhällsekonomiska

utvecklingen liksom av det statsfinansiella läget. I samband med den

kraftfulla saneringen av de offentliga finanserna har en varaktigt låg

inflation och låga räntor etablerats. Detta har i sin tur befrämjat

tillväxten inom den privata sektorn. Med den kraftiga tillväxten har

också kommunsektorns ekonomi förbättrats genom en väsentlig förstärk-

ning av skatteunderlaget.

I motionerna från Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folk-

partiet liberalerna framhåller motionärerna tillväxtens och sysselsätt-

ningsutvecklingens stora betydelse för kommunernas och landstingens in-

komster. Som utskottet ovan berört är detta samband i och för sig

uppenbart eftersom huvuddelen av kommunsektorns inkomster kommer från

kommunalskatten och denna i princip helt baseras på en beskattning av

hushållens arbetsinkomster. I sin bedömning av den kommunala ekonomins

utveckling de närmaste åren anger regeringen att den ökning av

skatteinkomsterna som följer av den förbättrade ekonomiska

utvecklingen samt de ökade statsbidragen ger utrymme för en ökning av

de kommunala konsumtionsutgifterna med i genomsnitt cirka en procent

per år perioden 2000-2003. Denna utveckling är mycket välkommen och

illustrerar enligt utskottet väl tillväxtens betydelse för den

kommunala ekonomin.

Genom att skatteinkomsterna utvecklas på ett positivt sätt finns

enligt utskottet bättre allmänna förutsättningar för kommuner och

landsting att klara balanskravet och samtidigt fortsätta att

tillgodose angelägna behov inom i första hand områdena skola, vård och

omsorg. Ett resurstillskott på 9 miljarder kronor tillförs under

perioden 2001-2004 för att förbättra primärvård, psykiatri och

äldreomsorg. Regeringen har nyligen presenterat en nationell

handlingsplan för hur resurstillskottet skall användas för att

förbättra kvalitet och tillgänglighet för hälso- och sjukvården.

Huvuddelen av dessa medel kommer att tillföras kommuner och landsting

via det generella statsbidraget. Under 2001 uppgår tillskottet till

950 miljoner kronor. Regeringen gör också en satsning på skolan genom

ett riktat bidrag som successivt ökar för att uppgå till 5 miljarder

kronor 2006. Efter fem år skall bidraget infogas i det generella

statsbidraget. Avsikten med bidraget är att förbättra skolans

förutsättningar att höja resultatet i förhållande till de mål som

uttrycks i läroplaner och kursplaner genom att tillföra mer personal.

Moderata samlingspartiet föreslår i sitt budgetalternativ mycket omfat-

tande skattesänkningar som till största delen direkt påverkar de

kommunala skatteinkomsterna. Moderata samlingspartiet kompenserar

kommunerna för skattebortfallet genom att utgifterna inom

utgiftsområde 25 höjs med drygt 51 miljarder kronor. Den sammantagna

ökningen av bidragen till kommunerna uppgår emellertid till drygt 45

miljarder kronor eftersom Moderata samlingspartiet föreslår dels att

det generella statsbidraget sänks med 4 miljarder kronor, dels att

anslaget för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting på ca 2

miljarder kronor tas bort. Utskottet noterar att den sammantagna

effekten av de moderata förslagen således blir minskade resurser för

kommuner och landsting. Enligt utskottets uppfattning skulle

skattesänkningar enligt den moderata modellen dessutom innebära

fördelningspolitiska effekter som är oacceptabla, varför de avvisas av

utskottet.

Även i Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås skattesänkningar

som påverkar de kommunala skatteinkomsterna med betydande belopp.

Genom en förändring av grundavdraget kan de kommunala inkomsterna

beräknas minska med ca 17 miljarder kronor 2001. För detta och andra

liknande bortfall skall kommuner och landsting enligt motionärerna

kompenseras fullt ut genom att lika stora belopp tillgodoräknas dem

från inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt. Även i

Centerpartiets och Folkpartiet liberalernas motioner föreslås

skattesänkningar som innebär att kommunerna tappar mycket stora

belopp. Kommunerna skall enligt motionärerna helt kompenseras för

detta men kompensationen föreslås göras genom nettoredovisning på

inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt. En sådan redovisning

innebär dels att inkomsttiteln skulle uppvisa stora och varaktiga

minus, dels att kommunsektorn tillförs medel utan att dessa behöver

genomgå den vanliga budgetbehandlingen i regering och riksdag, dels

att statsbudgeten blir mer svårgenomtränglig. Det senare illustreras

inte minst av att jämförelser mellan oppositionspartiernas

budgetförslag lätt blir missvisande. Om alla oppositionspartier

redovisat på samma sätt som Moderata samlingspartiet, dvs. i enlighet

med budgetlagens principer, skulle resultatet i stället bli att alla

föreslår betydligt högre anslag till kommunerna än regeringen.

Redovisat på detta sätt föreslår Kristdemokraterna en ökning med 42,5

miljarder kronor, Centerpartiet 16,9 miljarder kronor och Folkpartiet

liberalerna 11,8 miljarder kronor mer än regeringen. Även om en sådan

redovisning är enhetlig för alla partierna ger den ändå en svårtolkad

bild av partiernas politik gentemot kommunsektorn. De ökade anslagen

är i huvudsak en spegling av i vilken utsträckning partiernas olika

skatteförslag måste uppvägas av bidrag till kommunerna som

kompensation för skattebortfallet. Samtliga oppositionspartier ställer

sig bakom den s.k. finansieringsprincipen. Förslag i motionerna som

påverkar den kommunala verksamheten neutraliseras genom förändringar

av statsbidragen. En mer rättvisande bild av partiernas föreslag till

resurstilldelning till kommunsektorn ges i stället om alla neutralise-

ringar rensas bort. Då framträder i stället de verkliga

resursförändringar som respektive parti föreslår. Moderata

samlingspartiet föreslår en sänkning av bidragen till kommunerna med

6,1 miljarder kronor och Folkpartiet liberalerna en sänkning med 2

miljarder kronor. Folkpartiet avvisar dessutom förslaget att

kommunernas skuld till staten i kommunkontosystemet avskrivs. Detta

innebär i praktiken att Folkpartiet reducerar kommunsektorns resurser

med ytterligare ca 4 miljarder kronor. Kristdemokraterna föreslår

ökade bidrag till kommunerna med 3,5 miljarder kronor och

Centerpartiet en ökning med 1 miljard kronor.

Moderata samlingspartiets förslag innebär en kraftig resursminskning

för kommunsektorn. Även Folkpartiet liberalerna föreslår en kraftig

minskning av resurserna till kommunsektorn. Kristdemokraterna föreslår

en ökning av statsbidraget till kommuner och landsting men

understryker i sin motion att denna ökning är tillfällig.

Även om en förbättring av kommunsektorns ekonomi i stort kan förutses

för de närmaste åren är utskottet väl medvetet om att vissa kommuner

och landsting under en övergångsperiod kommer att ha en svår ekonomisk

situation. Utskottet delar därför regeringens bedömning att det finns

behov av särskilda medel för att bl.a. stödja kommuner med stora

åtaganden för boendet. Utskottet kan följaktligen inte ställa sig

bakom de krav som i motioner från Moderaterna, Centerpartiet och

Folkpartiet reses på att avskaffa anslaget 91:2 Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting. Utskottet kan i likhet med

regeringen konstatera att det finns ett antal kommuner och landsting

som till följd av främst strukturella orsaker har hamnat i en särskilt

svår ekonomisk situation och därför har svårigheter att klara

balanskravet. Dessa problem kan på kort sikt knappast lösas inom ramen

för det kommunala utjämningssystemet. Det är mot denna bakgrund som

det kan finnas behov av medel för särskilt stöd. För att bedöma

behovet av stöd och vilka villkor som skall ställas måste en

individuell prövning göras i varje enskilt fall, vilken innefattar en

ingående analys av den sökande kommunens eller landstingets ekonomiska

situation och en överläggning med kommunen/landstinget om vilka

åtgärder som bör vidtas. För att bereda ansökningar om stöd inrättade

regeringen Kommundelegationen. Grunderna för bidragsgivningen finns

fastlagda i delegationens direktiv.

Vad gäller krav i motion Fi617 (kd) om kortsiktigt ökade bidrag till

kommunsektorn vill utskottet framföra att i takt med att ekonomiskt ut-

rymme skapats under 1990-talets andra hälft har förstärkningar av

vården, skolan och omsorgen haft högsta prioritet. Jämfört med 1996

års nivå har kommunsektorn tillförts medel som 2001 innebär en

nivåhöjning av de årliga bidragen med ca 24 miljarder kronor och

tillskotten beräknas framgent öka ytterligare. Den långsiktiga

prioriteringen av kommuner och landsting fortsätter framöver bl.a.

genom den nationella handlingsplan för utveckling av hälso- och

sjukvården och den skolsatsning som riksdagen nyligen fattat beslut

om. Utskottet ställer sig mot denna bakgrund inte bakom motionärernas

förslag.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till anslag

inom utgiftsområde 25 (punkt 2). Beträffande punkt 1 om användningen

av anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting tillstyrker utskottet regeringens förslag med det tillägg

som redovisats i avsnitt 5 Hivpreventivt arbete i storstadsregionerna.

Motionerna Fi211 (fp) yrkande 10, Fi610 (c) och Fi617 (kd) yrkandena 1

och 8 avstyrks av utskottet.

8. Kommunal näringsverksamhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag om begränsningar i den kommunala bo-

lagsverksamheten m.m.

Jämför reservationerna 9 (m), 10 (kd) och 11 (fp).

Motionerna

I motion 2000/01:K344 av Per Westerberg m.fl. (m) framhålls att

kommuner inte skall bedriva näringsverksamhet. Motionärerna anser att

de verksamheter som i dag drivs i bolagsform bör privatiseras eller

avvecklas. Sådana förändringar innebär dock stora omvandlingsprocesser

och måste skötas med stor varsamhet. Motionärerna framhåller att

kommunala medel som inte utsätts för konkurrens används mindre

effektivt och bidrar till att fördyra kommunens service och tjänster.

Inom områden som tidigare varit starkt reglerade, t.ex. energi- och

bostadsområdena, har riskerna med att driva kommunal verksamhet ökat

framhåller motionärerna. Detta har bl.a. visat sig i form av företag

som gått i konkurs. Riksdagen bör tillkännage ovanstående för

regeringen (yrkande 2). I motion 2000/01:N210 av Bo Lundgren m.fl. (m)

begärs också ett tillkännagivande om konkurrensutsättning och

försäljning av kommunala och landstingskommunala företag och

verksamheter (yrkande 1).

I motion 2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att kommuner

inte skall konkurrera ut företag. Kommunala bolag bör i princip

avvecklas på marknader där privata företag konkurrerar eller skulle

kunna konkurrera. Förutsättningen är att det gemensamma bästa inte

talar för ett kommunalt ägande. Det är också viktigt att kommunal

näringsverksamhet inte strider mot lagen. Motionärerna anser också att

det är viktigt att stödja företagandet genom t.ex. upphandlingsrutiner

och etableringsregler. Detta bör tillkännages regeringen (yrkande 5).

I motion 2000/01:Fi209 av Alf Svensson m.fl. (kd) finns ett yrkande

med samma innebörd (yrkande 11).

I motion Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) begärs också ett tillkännagi-

vande om konkurrensutsättning och effektivitet inom vård och omsorg

(yrkande 6). Motionärerna är öppna för en större mångfald med

offentlig och solidarisk finansiering som grund. Konkurrensutsättning

är ett medel för att skapa och stimulera effektivt utnyttjande av

begränsade resurser, stimulera till nytänkande och bidra till god

kvalitet samt ge patienterna ökad valfrihet. Kraven på vårdens höga

kvalitet och lika villkor skall fortsätta att vara desamma oavsett om

vården ges i offentlig eller privat regi.

I motion 2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter och Lars Leijonborg (båda fp)

framhålls att de kommunala bolagen i första hand bör avvecklas

(yrkande 2). Kommuner skall av flera skäl inte ge sig in på områden

där det privata näringslivet väl kan svara för de behov det handlar

om. Kommunala företag har ofta ett ojämlikt övertag gentemot privata

konkurrenter, och bolagsformen försvårar i praktiken allmänhetens

demokratiska insyn. Motionärerna framhåller att kommunerna dels skall

koncentrera sin verksamhet till det som kan anses vara kärnverksamhet,

dels att kommunal verksamhet i allmänhet skall bedrivas i

förvaltningsform och endast undantagsvis i bolagsform. Detta bör

tillkännages för regeringen. I samma motion begärs också ett

tillkännagivande om en översyn av de kommunala koncernbildningar som i

vissa fall enligt motionärerna förefaller göra transaktioner enbart i

syfte att undvika skatt (yrkande 4).

I motion 2000/01:Fi612 av Ingemar Josefsson m.fl. (s) framförs att det

finns en risk för att den våg av privatiseringar som går genom landets

borgerligt styrda kommuner och landsting kostar mer än de smakar.

Motionärerna är inte principiellt emot att alternativ skapas och att

verksamheter sköts på entreprenad. Det finns dock exempel på att

privatiseringar inneburit att personalen fått väsentligt sämre

arbetsvillkor, arbetstider och pensionsvillkor. Detta är enligt

motionärerna naturligtvis oacceptabelt. När nu privatiseringsraseriet

är i gång är det viktigt att vara vaksam och följa upp kostnaderna för

privatiseringarna anför motionärerna. Detta bör tillkännages för

regeringen.

Finansutskottets ställningstagande

I motionerna Fi613 (fp) och Fi617 (kd) framförs att kommuner i princip

inte skall driva verksamhet i bolagsform och i motion SK344 (m)

framhålls att kommuner inte alls skall bedriva näringsverksamhet.

Yrkanden med samma innebörd har behandlats flera gånger tidigare,

senast i betänkande 2000/01:KU6 där konstitutionsutskottet anförde

följande:

Beträffande omfattningen av kommunal affärsverksamhet och formen för

kommunal verksamhet har utskottet inte skäl att nu göra någon annan be-

dömning än den i betänkande 1998/99:KU24. Utskottet anser alltså dels

att det inte finns skäl att införa regler som förbjuder eller

begränsar kommunala företag, dels att den kommunala verksamheten bör

bedrivas i nämndform i största möjliga utsträckning, dock att det

också kan finnas skäl som talar för bolagsformen. Utskottet anser

vidare att det inte finns skäl att föreslå ändringar i kommunallagen

om inskränkningar i rätten att bilda bolag eller om avveckling av

kommunala bolag och att det inte behövs några ytterligare

preciseringar av kommunallagens regler om den kommunala kompetensen

beträffande kommunal näringsverksamhet. Rådet för konkurrens på lika

villkor mellan offentlig och privat sektor väntas lämna sin

slutrapport före årets slut. Därtill kommer att en departe-

mentspromemoria väntas komma att behandla de frågor som i

sammanhanget gäller konkurrenslagen. Motionerna ger enligt utskottets

mening inte anledning att nu förorda några ändringar i vad som gäller

till skydd för näringsfriheten och en effektiv konkurrens.

Finansutskottet ställer sig bakom dessa bedömningar.

I motion Fi617 (kd) begärs ett tillkännagivande om

konkurrensutsättning och effektivitet inom vård och omsorg. Utskottet

noterar att den kommunala verksamheten redan i dagsläget i hög grad är

utsatt för konkurrens och att det visar sig att den ofta klarar sig

utmärkt i konkurrensen med privata alternativ. Utskottet anser inte

att privata driftslösningar är ett självändamål men vill samtidigt

betona att entreprenader under bestämda förutsättningar kan vara ett

komplement till kommunal verksamhet i egen regi. Till

förutsättningarna hör bl.a. att finansieringen skall ske från den

offentliga sektorn, att servicen skall tillhandahållas rättvist och

att verksamheten skall bedrivas under demokratisk kontroll. Utskottet

delar inte tron att privata verksamhetsformer automatiskt är

överlägsna verksamhet i allmän regi. Utskottet ser i stället betydande

risker för försämrad kvalitet, ökad segregering och minskat inflytande

för dem som är direkt berörda av verksamheten i fråga.

Finansutskottet anförde i betänkande 2000/01:FiU9 s. 8 att "kommuner

och landsting inom ramen för nuvarande regelsystem skall ha frihet att

organisera sin verksamhet efter de förutsättningar som råder. Den

nuvarande ordningen fungerar enligt utskottets mening i allt

väsentligt på ett tillfredsställande sätt." Utskottet ser ingen

anledning att ändra denna bedömning. När det gäller de kommunala

bolagens förhållande till skattelagstiftningen vill utskottet

framhålla att kommunala bolag givetvis skall behandlas på samma sätt

som privata bolag.

Utskottet håller med motionärerna i motion Fi612 (s) att privatisering

av den kommunala verksamheten kan ha lett till kostnadsökningar och

kvalitetsförsämringar. Varje förändring av verksamheten bör dock

enligt utskottets mening bedömas från sina egna förutsättningar. Det

kan också konstateras att denna typ av frågor väckt stor uppmärksamhet

i den allmänna debatten och man kan därför utgå från att man såväl

inom Regeringskansliet, kommuner och landsting som inom forskning,

fackliga organisationer och branschorganisationer kommer att belysa

denna typ av frågor både på ett mer generellt plan och utifrån

speciella aspekter.

Utskottet avstyrker med det ovan anförda motionerna K344 (m) yrkande

2, Fi209 (kd) yrkande 11, Fi612 (s), Fi613 (fp) yrkandena 2 och 4,

Fi617 (kd) yrkandena 5 och 6 samt N210 yrkande 1.

9. Kommunalt självstyre

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden om specialdestinering av

bidrag, utjämningsavgift m.m. som motionärerna anser begränsar den

kommunala självstyrelsen.

Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd) och 14 (c).

Motionerna

I motion 2000/01:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att

regeringen nu mer och mer återgår till detaljerade

specialdestineringar i statsbidragssystemet. Detta illustreras bl.a.

av regeringens förslag till skolsatsning och ersättning till kommuner

som inför maxtaxa. Motionärerna vill slå vakt om det kommunala

självstyret och tilldela kommunerna utökade medel utan att

detaljreglera deras användning. Vad som anförts om

specialdestineringar bör tillkännages för regeringen (yrkande 11).

I motion 2000/01:Sk310 av Henrik Westman (m) begärs ett

tillkännagivande om det kommunala självstyret (yrkande 1). Motionären

anser att dagens system med mellankommunal utjämningsskatt, s.k. Robin

Hood-skatt, är ett exempel på statens övergrepp på det kommunala

självstyret. Det parti som föreslår väljarna en ändrad skattesats och

får gehör för den skall utan statens sanktioner kunna ändra densamma,

anför motionären.

I motion 2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att den

kommunala självstyrelsen tenderar att urholkas i takt med att en

övervältring av ansvar för såväl finansiering som verksamhet från stat

till kommun ökar. Kommunalt självstyre som sätter människan i centrum

är en grundbult för att forma ett tryggt samhälle för alla.

Kommunsektorn måste därför ges möjlighet att verka i enlighet med den

frihetsidé som det kommunala självstyret utgör. Detta bör tillkännages

för regeringen (yrkande 3).

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att den kommunala självstyrelsen är en mycket

viktig princip. Den kan emellertid inte tillåtas hindra att riksdagen

för att stimulera en önskvärd utveckling i vissa fall ger bidrag till

avgränsade ändamål. Utskottets grundinställning är att avvägningen av

uppgiftsfördelningen mellan den statliga och kommunala nivån är en

praktisk fråga där beslut får fattas från fall till fall i samband med

att respektive verksamhetsområde tas upp till utvärdering och

omprövning. Beträffande den föreslagna skolsatsningen vill utskottet

framhålla att ökad personaltäthet i skolan är en angelägen uppgift.

Att sedan efter fem år överföra medlen för skolsatsningen till det

generella statsbidraget är enligt utskottet en rimlig avvägning.

Maxtaxan inom barnomsorgen är enligt utskottets uppfattning inte en

övervältring av uppgifter till kommunerna utan snarare att betrakta

som ett erbjudande om stöd till de kommuner som genomför reformen.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi210 (c) yrkande 11 och Fi617

(kd) yrkande 3.

I motion Sk310 (m) hävdas att det som motionären kallar Robin Hood-

skatt innebär ett övergrepp på det kommunala självstyret. Utskottet

vill för det första framhålla att någon "mellankommunal

utjämningsskatt" inte existerar, men att utskottet utgår från att

motionären syftar på de avgifter som kommuner med en skattekraft som

överstiger riksgenomsnittet betalar i en del av utjämningssystemet,

nämligen inkomstutjämningen. Utskottet anser att dagens

utjämningssystem är väl förenligt med den kommunala självstyrelsen.

För många kommuner med låg skattekraft är bidragen från

inkomstutjämningen i själva verket en förutsättning för att principen

om kommunalt självstyre skall ges en reell innebörd. Utan dessa bidrag

vore det omöjligt för många kommuner att upprätthålla en nivå på den

kommunala servicen i paritet med landet i övrigt.

Utskottet avstyrker därmed motion Sk310 (m) yrkande 1.

10. Pensionsavsättningar i kommunerna

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till pågående utredning avstyrker utskottet

motionsförslaget.

Jämför reservation 15 (fp).

Motionen

I motion 2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter och Lars Leijonborg (båda fp)

begär motionärerna en utredning om pensionsavsättningar i kommuner med

stor förmögenhet (yrkande 3). I dag tvingar kommunallagen kommunerna

att göra pensionsavsättningar även när befintliga tillgångar väl

svarar mot pensionsåtagandena. Det är rimligt enligt motionärerna att

det finns regler som motverkar att kommuner på ett ansvarslöst sätt

använder engångsintäkter för att finansiera permanenta åtaganden. Det

finns däremot ingen anledning att kommuner skall ha stora

förmögenhetsmassor.

Finansutskottets ställningstagande

Beträffande begäran i motion Fi613 (fp) om en utredning av pensionsav-

sättningar i kommuner med stor förmögenhet vill utskottet peka på att

utredningen Översyn av kommunernas och landstingens ekonomiska förvalt-

ning (dir. Fi 2000:30) beräknas avsluta sitt arbete den 31 oktober

2001. Utredningen skall bl.a. "undersöka konsekvenserna av att tillåta

kommuner och landsting som medvetet har byggt upp ett avsevärt eget

kapital att ett enskilt år göra avsteg från kravet på en budget i

balans. Utredaren skall även undersöka möjligheterna att på annan

grund medge att kommun eller landsting som byggt upp reserver kan ta

dessa i anspråk." Vidare framgår av direktiven att utredaren skall

"följa och analysera utvecklingen av kommunernas och landstingens

förvaltning av medel för pensionsåtaganden". Utredaren är också fri

att "lämna andra förslag till förändringar av 8 kapitlet i

kommunallagen som främjar en god ekonomisk hushållning i kommun och

landsting". Utskottet ser inte mot denna bakgrund behov av att

riksdagen begär en särskild utredning som motionärerna föreslår varför

motion Fi613 (fp) yrkande 3 avstyrks av utskottet.

11. Kostnader för socialbidrag

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till att regeringen beräknar att lägga en proposition i

ämnet under våren avstyrker utskottet motionsförslaget.

Jämför reservation 16 (fp).

Motionen

I motion 2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter och Lars Leijonborg (båda fp)

framhålls att socialbidragen utgör en stor belastning för kommunernas

ekonomi. Motionärerna anför att staten och kommunerna bör ha ett gemen-

samt ansvar för och ett gemensamt intresse av att människor kommer ur

bidragssystemen och får jobb och lön. Stat och kommuner bör därför

dela på kostnaderna för socialbidragen. Ett underlag för en sådan

reform bör tas fram (yrkande 5).

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att socialtjänstutredningen i augusti 1999

lämnade sitt slutbetänkande Socialtjänst i utveckling (SOU 1999:97)

till regeringen. I utredningens uppdrag ingick att analysera

eventuella behov av att förändra principerna för socialtjänstens

finansiering för att få till stånd en mer långsiktig stabilitet i

resurserna inom socialtjänstens omsorgsområden. Några konkreta förslag

till ändrad finansiering lades inte fram. Däremot diskuterades behovet

av ett ökat statligt ansvar för socialbidragskostnaderna.

Utredningsförslaget är remissbehandlat, och en proposition planeras

att lämnas till riksdagen under våren 2001.

Utskottet ser inte skäl att föregripa regeringens ställningstagande

och avstyrker därmed motion Fi613 (fp) yrkande 5.

12. Taxe- och avgiftsnivåer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkandet om en utredning av möjligheten att

inrätta ett organ med uppgift att bevaka kommunernas brukaravgifter.

Motionen

I motion 2000/01:Fi603 av Harald Bergström m.fl. (kd) anförs att det

skall vara en principiell skillnad mellan skatter och avgifter. En

skatt är generell och används till finansiering av gemensamma

angelägenheter medan en avgift däremot skall täcka en viss speciell

kostnad. I samband med kommunala "monopol", t.ex. för vatten och

avlopp, energileveranser och avfallshämtning, får vi dock enligt

motionärerna inte sällan anledning att fundera på om avgiften för en

tjänst eller service till en del blir ett slags smygskatt.

Motionärerna anser att regeringen bör utreda möjligheterna att skapa

ett organ där granskningsfunktioner kan samlas och expertis byggas upp

som regelbundet kan följa och redovisa taxe- och avgiftsnivåernas

utveckling. Detta bör tillkännages för regeringen.

Finansutskottets ställningstagande

Kommunerna har stor frihet att finansiera t.ex. vatten och avlopp

genom skatter, avgifter eller en kombination av dessa. Om kommunen

väljer att finansiera sådana utgifter med avgifter måste dessa i sin

helhet användas till avsett ändamål. Det är en fråga för den kommunala

revisionen att detta efterlevs. Avgifterna kan variera mellan kommuner

bl.a. genom skillnader i geografiska avstånd och bebyggelse men också

genom att kommunerna kan ha olika blandning av finansieringskällor.

Utskottet anser att system med stor kommunal frihet fungerar

tillfredsställande och ställer sig inte bakom motionärens förslag.

Utskottet avstyrker därmed motion Fi603 (kd).

13. Utjämning inom kommunerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärens förslag.

Motionen

I motion 2000/01:Fi614 av Anders Ygeman (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av reformerad lagstiftning för att

garantera alla kommunmedborgare likvärdig service. I samband med att

ett antal kommuner genomfört "kommundelsreformer" och

"stadsdelsreformer" har även olika former av inomkommunala

utjämningssystem fötts. Tanken med dessa är att alla medborgare skall

garanteras likvärdig service, men den skall kunna erbjudas i enlighet

med de lokala förutsättningarna. Utfallet av dessa system tycks dock

enligt motionären systematiskt missgynna förorter och utsatta områden

och därmed systematiskt gynna innerstäderna och välbeställda områden.

Detta innebär att fördelningssystemet i praktiken begår våld på den

lagfästa likställighetsprincipen. Det krävs konkreta åtgärder, anser

motionären, för att klarlägga den verkliga situationen och säkerställa

att kommunerna lever upp till likställighetsprincipen. Om en sådan

belysning styrker bilden av den systematiska snedvridningen bör

initiativ tas för att skärpa lagstiftningen, anser motionären.

Finansutskottets ställningstagande

Kommunerna har ansvar för att fördela resurserna inom sina egna

gränser så att alla kommunmedborgare garanteras en likvärdig service.

Någon form av fördelning inom kommunen äger rum oavsett om kommunen

genomfört en stadsdelsreform eller inte. Utskottet anser givetvis att

den lagfästa likställighetsprincipen skall följas men ser för

närvarande inte behov av att utreda frågan eller begära förändrad

lagstiftning.

Utskottet avstyrker därmed motion Fi614 (s).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs under Utskottets

överväganden föreslår finansutskottet att riksdagen fattar följande

beslut.

1. Utjämningssystemet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fi208 yrkandena 28 och 29,

2000/01:Fi602, 2000/01:Fi605, 2000/01:Fi606, 2000/01:Fi611, 2000/01:

Fi613 yrkande 1, 2000/01:Fi617 yrkande 7, 2000/01:Sk310 yrkande 2,

2000/01:Ub808 yrkande 5, 2000/01:N268 yrkande 3 och 2000/01:N325 yr-

kande 3.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (fp)

2. Kommuner i obalans

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fi607, 2000/01:Fi615 och

2000/01:Fi616 yrkandena 1, 2 och 4.

3. Kommunkontosystemet och konkurrensneutraliteten

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi54 yrkandena 2-4,

1999/2000:Fi55 yrkandena 3-5, 1999/2000:Fi56 yrkandena 7 och 8,

1999/2000:Fi57 yrkande 4, 2000/01:Fi601, 2000/01:Fi604, 2000/01:

Fi609 och 2000/01:Fi617 yrkande 2.

Reservation 4 (m, kd)

Reservation 5 (c)

Reservation 6 (fp)

4. Finansieringen av kommunkontosystemet

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fi608.

5. Hivpreventivt arbete i storstadsregionerna

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet

anfört om fortsatt bidrag år 2001 till hivpreventivt arbete i stor-

stadsregionerna och att högst 84 miljoner kronor av anslaget 91:2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting får

användas för detta ändamål. Därmed bifaller riksdagen delvis motioner-

na 2000/01:Ju724 yrkande 20, 2000/01:L459 yrkande 15, 2000/01:So282

yrkande 3, 2000/01:So481, 2000/01:So504 och 2000/01:So548 yrkande 12.

6. Åtgärder med anledning av översvämningarna i Mellan-

sverige

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fi9.

Reservation 7 (m, kd, fp)

Reservation 8 (c)

7. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2001

a) Riksdagen godkänner den föreslagna användningen av anslaget 91:2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting med av

utskottet föreslaget tillägg. Därmed bifaller riksdagen delvis propo-

sition 2000/01:1 utgiftsområde 25 punkt 1.

b) Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen under utgiftsområde

25 Allmänna bidrag till kommuner enligt efterföljande specifikation.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2000/01:1 utgiftsområde 25 punkt

2 och avslår motionerna 2000/01:Fi211 yrkande 10, 2000/01:Fi610 och

2000/01:Fi617 yrkandena 1 och 8.

8. Kommunal näringsverksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K344 yrkande 2, 2000/01:Fi209

yrkande 11, 2000/01:Fi612, 2000/01:Fi613 yrkandena 2 och 4,

2000/01:Fi617 yrkandena 5 och 6 och 2000/01:N210 yrkande 1.

Reservation 9 (m)

Reservation 10 (kd)

Reservation 11 (fp)

9. Kommunalt självstyre

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fi210 yrkande 11, 2000/01:Fi617

yrkande 3 och 2000/01:Sk310 yrkande 1.

Reservation 12 (m)

Reservation 13 (kd)

Reservation 14 (c)

10. Pensionsavsättningar i kommunerna

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fi613 yrkande 3.

Reservation 15 (fp)

11. Kostnader för socialbidrag

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fi613 yrkande 5.

Reservation 16 (fp)

12. Taxe- och avgiftsnivåer

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fi603.

13. Utjämning inom kommunerna

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fi614.

Stockholm den 30 november 2000

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats

Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner

(s), Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s),

Fredrik Reinfeldt (m), Kjell Nordström (s), Siv Holma (v), Per Land-

gren (kd), Anna Åkerhielm (m), Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Tommy

Waidelich (s) och Bo Könberg (fp).

Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag

till kommuner

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till an-

slagsfördelning.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Center-

partiet och Folkpartiet liberalerna redovisar sina ställningstaganden

i särskilda yttranden.

1 000-tal kronor

Anslag

Utskottets

förslag

91

Allmänna bidrag till kommuner

1

Generellt statsbidrag till kommuner och

landsting (ram)

78 105 500

2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kom-

muner och landsting (res.)

2 066 200

3

Statligt utjämningsbidrag till kommuner och

landsting (obet.)

19 190 233

4

Bidrag till Rådet för kommunal redovisning

(obet.)

700

Summa för utgiftsområde 25

99 362 633

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes

vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Utjämningssystemet (punkt 1) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna

Åkerhielm (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande

lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen helt motionerna

2000/01:Fi208 yrkandena 28 och 29 och 2000/01:Fi605 samt delvis

motionerna 2000/01:

Fi602, 2000/01:Fi611 och 2000/01:Sk310 yrkande 2. Riksdagen avslår

motionerna 2000/01:Fi606, 2000/01:Fi613 yrkande 1, 2000/01:Fi617

yrkande 7, 2000/01:Ub808 yrkande 5, 2000/01:N268 yrkande 3 och

2000/01:N325 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att det inomkommunala utjämningssystemet är en tillväxtens

fiende som drabbar samtliga landets kommuner. Detta eftersom det tagit

bort alla incitament för kommunerna att själva påverka sin

inkomstsituation genom en förhöjd skattekraft. De hårdast drabbade är

tillväxtkommuner och aktiva glesbygdskommuner. Det inomkommunala

utjämningssystemet har snart varit i kraft i nästan fyra år. De

negativa effekterna av systemets grundkonstruktion visar sig alltmer.

En allvarlig aspekt är självfallet att uppbyggnaden entydigt strider

mot den svenska grundlagens lydelse att kommun endast får ta ut skatt

för skötseln av sina uppgifter. Att ta ut skatt för skötseln av andra

kommuners angelägenheter strider mot grundlagens entydiga lydelse.

Vi föreslår att det grundlagsvidriga inomkommunala utjämningssystemet

avskaffas per den 1 januari 2003, dvs. vid den tidpunkt när riksdagen

bör ha hunnit besluta om ett nytt system som stimulerar till ekonomisk

tillväxt samtidigt som det ger tillräckliga bidrag till kommuner och

landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft. Om

möjligheter föreligger att ersätta dagens system tidigare bör detta

emellertid självfallet ske.

Vi föreslår därför att en utredning tillsätts med uppdrag att

skyndsamt presentera ett nytt bidragssystem för kommunsektorn. Den nya

utredningen skall utforma ett system som tillgodoser följande:

dagens tillväxtfientliga system skall ersättas med en ordning som

tydligt belönar tillväxt och kostnadseffektivitet för alla kommuner

och landsting

dagens grundlagsvidriga system skall ersättas med ett system som

respekterar den svenska grundlagen. Den kommunala självstyrelsen med

bl.a. dess syn på den kommunala beskattningsrätten skall säkras. Det

skall vara staten (och inte kommunsektorn) som ger bidrag till

kommuner och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft

dagens ogenomträngliga system skall ersättas med ett enklare och mer

genomskinligt system samtidigt som en översyn görs av vilka uppgifter

som i framtiden bör ha en nationell finansiering.

För de två år dagens utjämningssystem förmodligen måste vara kvar i av-

vaktan på det nya föreslår vi vissa nödvändiga förändringar. Inom

ramen för en i grunden oförändrad utjämningsgrad måste

inkomstutjämningen ändras så att effekten av alla positiva, relativa

förändringar i skattekraft får behållas till 100 %. Därmed skapas - i

bjärt kontrast mot gällande ordning - ett kraftigt incitament för alla

kommuner att vidta åtgärder som ger ekonomisk tillväxt genom lägre

arbetslöshet och ökad förvärvsfrekvens.

Det är fullt möjligt att inom ramen för nuvarande system göra denna

förändring i samband med slutavräkningen av skatteinkomsterna

för 2000. Om denna bestämmelse gällt mellan åren 1998 och 1999 hade ca

130 kommuner som med dagens system fått sin ökade skattekraft

konfiskerad i stället fått behålla denna. Kommuner som förlorar

skattekraft föreslås få behålla sin nuvarande garanti och därmed

påverkas inte deras intäktsnivå i systemet av förändringen utan de får

fortsatt ett bidrag som även täcker bortfallet av skattekraft. Det

underskott som uppstår i det inomkommunala utjämningssystemet föreslår

vi i stället finansieras genom att det generella invånarrelaterade

bidraget justeras (motsvarande ca 75 kr per invånare). Vi föreslår att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi framfört

här.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen helt bifaller motionerna

Fi208 (m) yrkandena 28 och 29 och Fi605 (m) samt delvis bifaller

motionerna Fi602 (m), Fi611 (m) och Sk310 yrkande 2 (m) och avslår

övriga här aktuella motionsyrkanden.

2. Utjämningssystemet (punkt 1) (kd)

av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande

lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2000/01:Fi606 och 2000/01:Fi617 yrkande 7 samt avslår motionerna

2000/01:Fi208 yrkandena 28 och 29, 2000/01:Fi602, 2000/01:Fi605,

2000/01:Fi611, 2000/01:Fi613 yrkande 1, 2000/01:Sk310 yrkande 2,

2000/01:Ub808 yrkande 5, 2000/01:N268 yrkande 3 och 2000/01:N325

yrkande 3.

Ställningstagande

Målet bakom det kommunala utjämningssystemet är att alla kommuner och

landsting/regioner skall ha likvärdiga förutsättningar för sin

verksamhet och service oberoende av skattekraft och opåverkbara

strukturella kostnader. Detta mål ställer vi kristdemokrater oss

bakom. Däremot hör rimliga skillnader i servicenivå, servicestandard,

effektivitet och skattesats till den kommunala självstyrelsen och

skall således inte kompenseras. Medborgarna skall själva avgöra detta

genom demokratiska val av partier som förordar olika lösningar eller

genom den enskildes val av bostadsort. Systemet skall förena en

långtgående strukturell utjämning med starka incitament för tillväxt

och förnyelse. Det skall stödja och driva på en stark och solidarisk

ekonomisk utveckling i hela landet. Utjämningssystemet måste dessutom

vara tillgängligt, begripligt och demokratiskt förankrat hos kommuner,

landsting och medborgare. Det skall vara möjligt för kommuner och

landsting att kunna parera t.ex. befolkningsförändringar genom att

styra och förändra verksamhet och ekonomi utan att behöva överraskas

av det ekonomiska utfallet i utjämningssystemet.

Regeringen beslöt i juni förra året att tillsätta dels en delegation

med uppgift att följa upp och utvärdera utjämningssystemet, dels en

expertgrupp med uppgift att förenkla och göra systemet mer stabilt. Vi

är kritiska mot att delegationen inte blev parlamentariskt sammansatt.

Uppdragen kan knappast med stöd av direktiven betecknas som obetydliga

och en såväl politiskt som geografiskt bredare sammansättning hade

varit att föredra framför nuvarande besättning från

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Att helt avskaffa

den pomperipossaliknande effekten borde ha varit en prioriterad

uppgift. Varken utredningen eller regeringen har, enligt viktiga

remissinstanser till framlagda förslag, kunnat lösa den oönskade

effekten. Regeringen bör snarast tillsätta en ny utredning med uppdrag

att utreda förutsättningarna för ett statligt utjämningssystem där den

pomperipossaliknande effekten helt kan elimineras.

Vidare bör träffsäkerheten i kostnadsutjämningssystemet radikalt

förbättras. Vi anser dessutom av principiella skäl att en övergång

från inomkommunal till statlig inkomstutjämning bör prövas. Vår mening

är att nuvarande ordning med inomkommunal utjämning går emot

grundlagens intentioner med den kommunala självstyrelsen,

lokaliseringsprincipen och den kommunala beskattningsrätten. Vi

föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

vi framfört här.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motionerna Fi606

(kd) och Fi617 (kd) yrkande 7 och avslår övriga här aktuella

motionsyrkanden.

3. Utjämningssystemet (punkt 1) (fp)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande

lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2000/01:Fi613 yrkande 1 och 2000/01:N268 yrkande 3 och avslår

motionerna 2000/01:Fi208 yrkandena 28 och 29, 2000/01:Fi602,

2000/01:Fi605, 2000/01:Fi606, 2000/01:

Fi611, 2000/01:Fi617 yrkande 7, 2000/01:Sk310 yrkande 2, 2000/01:Ub808

yrkande 5 och 2000/01:N325 yrkande 3.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att människor skall ha samma möjligheter att kunna

erhålla grundläggande kommunalt finansierad service oavsett var man

råkar bo. Det är därför högst rimligt med ett system för utjämning av

de kommunalekonomiska förutsättningarna. Däremot undergräver en

långtgående och felaktigt utformad inkomstutjämning den kommunala

självstyrelsen och tar bort alla ekonomiska incitament för kommunen

att anstränga sig vad gäller förutsättningarna för människor och

företag i kommunen. Med nuvarande inkomstutjämningssystem uppnås en

utjämningseffekt på mellan 99 och 102 %. För några kommuner uppstår

den s.k. pomperipossaeffekten, dvs. vid en ökning av skatteunderlaget

får kommunen betala en avgift som är större än ökningen av

skatteinkomsterna. Detta missförhållande bör enligt vår mening

åtgärdas genom en sänkning av utjämningsgraden.

Systemet för kostnads- och inkomstutjämning är oöverskådligt och visar

att slutresultatet för den enskilda kommunen kan bli starkt beroende

av hur en viss enskild faktor faller ut. Det är därför ingen slump att

det pågår en ständig politisk kamp om de ingående faktorerna. Mot

bakgrund av den förödande metodkritik som framförts är det dags att

renodla systemet och minska antalet faktorer i stället för att

utveckla genom att ytterligare inveckla systemet. Jag vill ha ett nytt

system, där utjämningen grundas på strukturella faktorer för både

kostnader och inkomster, vilket kan medföra att kommuner med högre

skattekraft men också höga strukturella kostnader i högre utsträckning

kan klara dessa själva. Inriktning på utjämning kan då bli betydligt

färre och mer renodlade och strukturella faktorer.

Jag anser därför att en ny utredning av utjämningssystemet skall

inriktas på att forma systemet med förklarande faktorer i stället för

den kommitté som nu skall fortsätta med det nuvarande systemet. Detta

anser jag skulle kunna leda till ett system som är enklare,

överskådligare, mer förutsägbart och genomskinligt. Samtidigt kan vi

nå en utjämning av de kostnader som de facto är dels kommunalt ansvar,

dels i praktiken opåverkbara. Jag föreslår att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad vi framfört i reservationen.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motionerna Fi613

(fp) yrkande 1 samt N268 (fp) yrkande 3 och avslår övriga här aktuella

motionsyrkanden.

4. Kommunkontosystemet och konkurrensneutraliteten

(punkt 3) (m, kd)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Per Landgren (kd) och Anna Åkerhielm (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande

lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen helt motionerna

1999/2000:Fi54 yrkandena 2-4, 1999/2000:Fi55 yrkandena 3-5,

2000/01:Fi609 och 2000/01:

Fi617 yrkande 2. Riksdagen bifaller delvis motionerna 1999/2000:Fi56

yrkandena 7 och 8, 2000/01:Fi601 och 2000/01:Fi604 samt avslår motion

1999/2000:Fi57 yrkande 4.

Ställningstagande

Kommunkontosystemets huvuduppgift är att skapa konkurrensneutralitet

mellan externt upphandlad verksamhet och kommunernas

egenregiverksamhet. Systemet ersätter den mervärdesskatt som

primärkommuner och landsting erlägger som en del av priset vid

upphandling av externa tjänster.

Utredningen SOU 1999:133 Kommunkontosystemet och rättvisan - momsen,

kommunerna och konkurrensen hade som särskild uppgift att undersöka

förekomsten och omfattningen av konkurrenssnedvridande effekter av

kommunkontosystemet. Utredningen uppmärksammade därvid att frånvaron

av mervärdesskatteplikt inom bl.a. vård, omsorg och skola allvarligt

störde marknadens funktionssätt och missgynnade privata leverantörer

av sådana tjänster. Enligt vår mening är det angeläget att

mervärdesskatteplikten blir så likformig som möjligt, oavsett om

tjänsterna erbjuds genom det allmänna eller av näringsdrivande

rättssubjekt. Under alla omständigheter får reglerna inte vara så

utformade att de missgynnar näringsverksamhet. Utredningen anvisar

också som huvudalternativ att regeringen skall verka för en ändring av

EU:s gemensamma mervärdesskatteregler. En sådan ändring skulle ge

möjlighet att mervärdesskattebelägga nu skattebefriade områden, vilket

innebär avdragsrätt för ingående skatt. Regeringen har i proposition

1999/2000:115 utlovat att återkomma med ett uppdrag om att analysera

systemets effekter när det gäller konkurrensneutraliteten. Detta anser

vi vara uppenbart otillräckligt. Som visats under remissbehandlingen

kan det finnas möjligheter redan med nu gällande gemenskapsrätt på

mervärdesskatteområdet att skattebelägga vissa privata rättssubjekt

inom tjänstesektorn. En statlig utredning bör därför tillsättas

snarast med enda uppgift att utreda möjligheterna att inom nuvarande

rättsliga ramar mervärdesskattebelägga ovan berörd verksamhet.

Vi menar också att Sverige skall försöka påskynda EU:s arbete med en

hel eller delvis modernisering av de gemensamma

mervärdesskattereglerna. En sådan behövs för att säkra utvecklingen

inom tjänstebranscherna, och därmed en långsiktig samhällsekonomisk

effektivitet. Sverige måste enligt vår mening med kraft under sitt

ordförandeskap första hälften av 2001 arbeta för att dessa frågor på

nytt tas upp inom EU och får en lösning som ger konkurrensneutralitet

mellan offentligt och privat driven verksamhet.

Detta är emellertid inte tillräckligt. Ett arbete med att förändra

EU:s mervärdesskatteregler kan beräknas ta betydande tid i anspråk. De

konkurrensproblem som redan föreligger motiverar därför att

ansträngningar görs för att inom ramen för nuvarande regelverk åtgärda

situationen. Om det skulle visa sig vara möjligt att

mervärdesskattebelägga privat verksamhet som i dag är undantagen

skulle de konkurrensnegativa effekterna kunna undanröjas på flera

områden. Detta skulle kunna leda till resultat inom ett par år. Vi

menar därför att regeringen bör tillsätta en ny utredning med enda

uppgift att analysera möjligheterna att i enlighet med det sjätte

mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) artikel 13 A. 2. a) uppställa

sådana villkor för näringsdrivande rättssubjekt som medför att de

skall omfattas av mervärdesskatteplikt. En eventuell framtida

mervärdesskattebeläggning måste självfallet ha en sådan nivå och ges

en sådan utformning att det fortsättningsvis föreligger full

konkurrensneutralitet mellan verksamhet bedriven i privat regi och

verksamhet bedriven av det allmänna.

För att garantera konkurrensneutraliteten mellan privat och offentlig

vuxentandvård anser vi att folktandvården i avvaktan på en långsiktigt

hållbar lösning snarast bör lyftas ur kommunkontosystemet. Detta bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen helt bifaller motionerna

Fi609 (kd, m), Fi617 (kd) yrkande 2, 1999/2000:Fi54 (m) yrkandena 2-4,

1999/2000:Fi55 (kd) yrkandena 3-5 samt delvis bifaller motionerna

Fi601 (m), motion Fi604 (m) och 1999/2000:Fi56 (fp) yrkandena 7 och 8

samt avslår motion 1999/2000:Fi57 (c) yrkande 4.

5. Kommunkontosystemet och konkurrensneutraliteten

(punkt 3) (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande

lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion

1999/2000:Fi57 yrkande 4 och avslår motionerna 1999/2000:Fi54

yrkandena 2-4, 1999/2000:Fi55 yrkandena 3-5, 1999/2000:Fi56 yrkandena

7 och 8, 2000/01:Fi601, 2000/01:Fi604, 2000/01:Fi609 och 2000/01:Fi617

yrkande 2.

Ställningstagande

Ökad mångfald bland vårdgivare samt ökad konkurrens innebär stora väl-

färdsvinster. Alternativ till de offentliga vårdgivarna är enligt min

mening viktiga inte bara för att få resurserna att räcka längre utan

också för att säkra valfrihet åt patienterna. Tandvården bedrivs i dag

inom två jämnstora sektorer till skillnad mot sjukvården, där privata

vårdgivare svarar för en mycket liten del. Tandvårdsmarknaden har

därmed en särställning bland de verksamheter som omfattas av

kommunkontosystemet. Verksamheten bedrivs på en avreglerad marknad där

fri prissättning och fri etableringsrätt råder, vilket medför att en

olikformig behandling i skattehänseende får större effekter på detta

område än för övriga verksamheter. Jag anser därför att det är av stor

vikt att rätta till den obalans i konkurrens som råder mellan

offentlig och privat tandvård på grund av mervärdesskattereglerna.

Till skillnad mot regeringen tror jag dock inte att denna

konkurrensneutralitet kommer att lösas på frivillig väg. Riksdagen bör

ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag för att säkerställa

konkurrensneutralitet inom tandvården.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion

1999/2000:Fi57 (c) yrkande 4 och avslår övriga här aktuella motionsyr-

kanden.

6. Kommunkontosystemet och konkurrensneutraliteten

(punkt 3) (fp)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande

lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen helt motion

1999/2000:Fi56 yrkandena 7 och 8 och delvis motionerna 1999/2000:Fi54

yrkandena 2-4, 1999/2000:Fi55 yrkandena 3-5, 2000/01:Fi601,

2000/01:Fi604, 2000/01:

Fi609 och 2000/01:Fi617 yrkande 2 samt avslår motion 1999/2000:Fi57 yr-

kande 4.

Ställningstagande

Regeringen konstaterar i proposition 1999/2000:115 Vissa kommunalekono-

miska frågor att det system för momskompensation för kommuner och

landsting som för närvarande finns, kommunkontosystemet, måste

åtgärdas. Vad gäller konkurrensneutraliteten inom tandvården anser jag

att regeringens linje att landstingen frivilligt skall belasta

folktandvården med en avgift som ungefärligen motsvarar den moms som

privattandläkarna betalar inte är en tillfredsställande lösning. Detta

understryks av att endast hälften av landstingen tillämpar en sådan

ordning. Utredningen om kommunkontosystemet (SOU 1999:133) visade på

flera olika sätt att långsiktigt lösa frågan. Regeringen bör ges i

uppdrag att snarast lägga fram förslag till en långsiktig lösning.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen helt bifaller motion

1999/2000:Fi56 (fp) yrkandena 7 och 8 samt delvis bifaller motionerna

Fi601 (m), Fi604 (m), Fi609 (kd, m), Fi617 (kd) yrkande 2,

1999/2000:Fi54 (m) yrkandena 2-4, 1999/2000:Fi55 (kd) yrkandena 3-5

och avslår motion 1999/2000:Fi57 (c) yrkande 4.

7. Åtgärder med anledning av översvämningarna i

Mellansverige (punkt 6) (m, kd, fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m) och Bo Könberg

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande

lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 7 om samhälleliga insatser vid allvarliga

händelser av nationell betydelse. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Fi9 yrkandena 2 och 3 samt avslår motion 2000/01:Fi9 yrkande

1.

Ställningstagande

Under detta år har Sverige två gånger drabbats av omfattande översväm-

ningar, dels under sommaren i södra Norrland, dels under hösten i

stora delar av Mellansverige, främst i Värmland. De materiella

skadorna av översvämningarna är mycket stora såväl för kommuner som

för företag och privatpersoner. Vi anser att det åligger samhället att

ställa upp för regioner som drabbas av naturkatastrofer. Vilka

riktlinjer och vilken praxis som i dag gäller vid denna typ av extrema

situationer är emellertid svåröverskådligt, och tillämpningen är

dessutom inkonsekvent.

Enligt vår uppfattning bör regeringen utforma riktlinjer för vilka sam-

hällsinsatser som kan komma i fråga vid allvarliga händelser av

nationell betydelse, samt hur och av vem sådana insatser skall

finansieras.

Vi anser även att regeringen i 2001 års ekonomiska vårproposition bör

presentera förslag till ett nytt reservationsanslag på 200 miljoner

kronor för insatser vid allvarliga händelser av nationell betydelse.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion Fi9 (c)

yrkandena 2 och 3 samt avslår motionens yrkande 1.

8. Åtgärder med anledning av översvämningarna i

Mellansverige (punkt 6) (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande

lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 8 om samhälleliga insatser vid allvarliga

händelser av nationell betydelse. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Fi9.

Ställningstagande

Under detta år har Sverige två gånger drabbats av omfattande översväm-

ningar, dels under sommaren i södra Norrland, dels under hösten i

stora delar av Mellansverige, främst i Värmland. De materiella

skadorna av översvämningarna är mycket stora såväl för kommuner som

för företag och privatpersoner. Jag anser att det åligger samhället

att ställa upp för regioner som drabbas av naturkatastrofer. Vilka

riktlinjer och vilken praxis som i dag gäller vid denna typ av extrema

situationer är emellertid svåröverskådligt, och tillämpningen är

dessutom inkonsekvent.

Enligt min uppfattning bör regeringen utforma riktlinjer för vilka sam-

hällsinsatser som kan komma i fråga vid allvarliga händelser av

nationell betydelse, samt hur och av vem sådana insatser skall

finansieras.

Jag anser även att regeringen i 2001 års ekonomiska vårproposition bör

presentera förslag till ett nytt reservationsanslag på 200 miljoner

kronor för insatser vid allvarliga händelser av nationell betydelse.

Utöver detta anser jag också att regeringen på tilläggsbudget för år

2000 bör avsätta 100 miljoner kronor för samhälleliga insatser vid

allvarlig händelse av nationell betydelse.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion Fi9 (c).

9. Kommunal näringsverksamhet (punkt 8) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna

Åkerhielm (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande

lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 9. Riksdagen bifaller därmed helt motionerna

2000/01:K344 yrkande 2 och 2000/01:N210 yrkande 1 samt delvis

motionerna 2000/01:

Fi209 yrkande 11, 2000/01:Fi613 yrkandena 2 och 4 och 2000/01:Fi617 yr-

kandena 5 och 6 samt avslår motion 2000/01:Fi612.

Ställningstagande

En stor del av den svenska ekonomin utgörs av offentlig sektor som är

skyddad från såväl utländsk som inhemsk konkurrens. En lång rad

verksamheter drivs i näst intill monopolform. Hit hör skolan,

sjukvården, åldringsvården och barnomsorgen. Genom friskolesystemet

skapas emellertid konkurrens och privata alternativ inom utbildningen.

Införandet av fler stiftelsehögskolor ökar mångfalden och konkurrensen

i den högre utbildningen. Införande av vårdnadsbidrag och

barnomsorgspeng kan öka kvaliteten och sänka kostnaderna för

barnomsorgen samtidigt som en helt ny marknad öppnas för tusentals nya

småföretagare, ofta kvinnor. En allmän sjukvårdsförsäkring, fritt val

av egen läkare och fri etableringsrätt för läkare och sjukgymnaster

leder till att vårdmonopolen faller och att konkurrensen främjas.

Det finns uppenbara brister när det gäller konkurrensvillkoren mellan

offentliga och privata bolag. Ett kommunalt bolag bedriver sin

verksamhet med skattemedel som eget kapital och med skattebetalarna

som risktagare och yttersta garanter. Detta ger kommunala företag ett

övertag på bekostnad av företag som drivs av de egna medborgarna.

Vi anser att all kommunal verksamhet med undantag för ren

myndighetsutövning bör upphandlas i konkurrens. Det skapar utrymme för

valfrihet och mångfald samt ger kommunerna möjlighet att prioritera

det som inte kan utföras av andra. De verksamheter som i dag drivs i

bolagsform bör på sikt privatiseras, avvecklas eller övergå i

förvaltningsform. Även kommunala affärsliknande verksamheter som

bedrivs i förvaltningsform bör säljas eller avvecklas bl.a. eftersom

sådan verksamhet som regel strider mot kommunallagen. För att

underlätta försäljningar av verksamheter bör dessa i vissa fall

avgränsas till egna kostnadsställen med eget budget- och

förvaltningsansvar, för att sedan bolagiseras. Därefter bör det konkur-

rensutsatta bolaget slutligen säljas, exempelvis till de anställda.

Ett kommunalt bolag bedriver sin verksamhet med skattemedel som eget

kapital och skattebetalarna som risktagare och yttersta garanter.

Många av de kommunala företagen verkar inom bostads- och

energiområdena. Det är områden där risktagandet och kapitalbehovet

tidigare har varit mycket begränsat. När monopolen på energiområdet

slopats genom avregleringen av elmarknaden ökar kraven på kompetens,

kapital och risktagande dramatiskt. Detta bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen helt bifaller motionerna

K344 (m) yrkande 2 och N210 (m) yrkande 1 samt delvis bifaller

motionerna Fi209 (kd) yrkande 11, Fi613 (fp) yrkandena 2 och 4 samt

Fi617 (kd) yrkandena 5 och 6 och avslår motion Fi612 (s).

10. Kommunal näringsverksamhet (punkt 8) (kd)

av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande

lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen helt motionerna

2000/01:Fi209 yrkande 11 och 2000/01:Fi617 yrkandena 5 och 6 samt

delvis motionerna 2000/01:K344 yrkande 2, 2000/01:Fi613 yrkandena 2

och 4 samt 2000/01:

N210 yrkande 1 och avslår motion 2000/01:Fi612.

Ställningstagande

Vi anser att kommunala bolag i princip bör avvecklas på marknader där

privata företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera.

Förutsättningen är att det gemensamma bästa för alla kommuninvånare

inte talar för ett kommunalt ägande. Ett sätt att stödja företagandet

är att vid kommunala upphandlingar dela ordern i flera poster så att

även de mindre företagen kan vara med i budgivningen. Ett annat sätt

att uppmuntra företagande är att minimera begränsningarna avseende

etablering av exempelvis livsmedelsbutiker. Förutsättningarna för att

förbättra och bibehålla den offentliga servicen på längre sikt

förbättras enligt vår uppfattning av dessa strukturförändringar.

Beträffande driftsformer inom vård och omsorg är vi öppna för en

större mångfald med offentlig och solidarisk finansiering som grund.

En ökad mångfald av vårdgivare ger patienterna större valmöjligheter

och kan stimulera och utveckla vården. Vi anser därför att privata,

kooperativa och ideellt drivna alternativ bör ges förutsättningar att

utvecklas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen helt bifaller motionerna

Fi209 (kd) yrkande 11 och Fi617 (kd) yrkandena 5 och 6 samt delvis

bifaller motionerna Fi613 (fp) yrkandena 2 och 4, K344 (m) yrkande 2

och N210 (m) yrkande 1 och avslår motion Fi612 (s).

11. Kommunal näringsverksamhet (punkt 8) (fp)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande

lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen helt motion

2000/01:Fi613 yrkandena 2 och 4 och delvis motionerna 2000/01:K344

yrkande 2, 2000/01:Fi209 yrkande 11, 2000/01:Fi617 yrkandena 5 och 6

samt 2000/01:N210 yrkande 1

och avslår motion 2000/01:Fi612.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att kommuner inte annat än i undantagsfall skall

bedriva verksamhet i bolagsform. Skälen för detta är flera. Kommuner

skall inte ge sig in på områden där det privata näringslivet väl kan

svara för de behov det handlar om. Ofta innebär den kommunala

bolagsverksamheten att små privata tjänsteföretag på redan fungerande

marknader konkurreras ut. Om kommunen ger sig in för att konkurrera

med privata företag har det kommunala bolaget ett synnerligen ojämlikt

övertag genom att ha kommunen och dess skattebetalare som garant. Det

kan aldrig ett enskilt företag möta på jämbördig nivå. Den kommunala

verksamheten skall styras demokratiskt med mesta möjliga insyn från

medborgarna. Med bolagsformen blir i praktiken allmänhetens insyn

sämre. Det är ingen slump att de skandaler som varit aktuella i

kommunala sammanhang under senare år oftast haft en koppling till den

kommunala bolagsverksamheten. Det kommunala företagandet medför

dessutom risker för kommunerna och deras skattebetalare. Kommunernas

borgensåtagande gentemot de kommunala bolagen uppgick vid utgången av

1998 till inte mindre än 184 miljarder kronor. Ett visst fortsatt

offentligt bostadsägande kan dock av sociala skäl vara motiverat i

vissa kommuner.

Folkpartiet anser dels att kommuner skall koncentrera sin verksamhet

till det som kan anses vara kommunens kärnuppgifter, dels att kommunal

verksamhet i allmänhet skall bedrivas i förvaltningsform och endast

undantagsvis i bolagsform.

I avvaktan på att de kommunala bolagen avvecklas, bör regeringen

enligt min mening göra en översyn av de kommunala koncernbildningar

som i vissa fall förefaller göra transaktioner som enbart syftar till

att undvika skatt.

Vad som anförs i motionen bör riksdagen tillkännage för regeringen som

sin mening. Jag föreslår därmed att riksdagen helt bifaller motion

Fi613 (fp) yrkandena 2 och 4 samt delvis bifaller motionerna Fi209

(kd) yrkande 11, Fi617 (kd) yrkandena 5 och 6, K344 (m) yrkande 2 och

N210 (m) yrkande 1 och avslår motion Fi612 (s).

12. Kommunalt självstyre (punkt 9) (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna

Åkerhielm (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande

lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2000/01:Sk310 yrkande 1 och avslår motionerna 2000/01:Fi210 yrkande

11 och 2000/01:Fi617 yrkande 3.

Ställningstagande

Regeringsformen begränsar kommunernas rätt att uttaxera skatt till det

som fordras för skötseln av den egna kommunens angelägenheter. Av

detta följer bl.a. att det strider mot grundlagen att en kommun

tvingas ta ut skatt för skötseln av andra kommuners uppgifter.

Nuvarande inomkommunala utjämningssystem är således grundlagsstridigt

och har som konsekvens att vissa kommuner nu tvingas höja sin skatt

inte för att finansiera den egna verksamheten utan för att betala

utjämningsavgift till andra kommuner.

Den kommunala skattenivån är ytterst en fråga som de folkvalda i

kommunen exklusivt skall besluta om utifrån kostnaden för skötseln av

de egna angelägenheter som kommunfullmäktige beslutar om. Dagens

grundlagsvidriga konstruktion har satt denna rätt ur spel och är

enligt vår mening ett exempel på statens övergrepp mot det kommunala

självstyret.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi har anfört med anledning av motion Sk310 (m) yrkande 1 och

avslår övriga här aktuella motionsyrkanden.

13. Kommunalt självstyre (punkt 9) (kd)

av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande

lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Fi617 yrkande 3 och avslår motionerna 2000/01:Sk310 yrkande 1

och 2000/01:Fi210 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi anser att en principiellt viktig invändning, mot bl.a. satsningen

på skolan och maxtaxeförslaget, utgår ifrån den grundlagsfästa

kommunala självstyrelsen. Specialdestinerade statsbidrag, och diktat

om vad kommuner och landsting får eller inte får göra, är direkta

brott mot intentionen bakom den kommunala självstyrelsen. Vi vill i

stället minska kommunernas och landstingens ekonomiska beroende av

staten genom att dels öka den kommunala skattebasen genom

skatteväxling, dels respektera den kommunala självstyrelsen med såväl

lagstiftning som statsbidrag, dels förstärka skatteintäkterna genom en

radikalt annorlunda näringspolitik. Detta bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion Fi617 (kd)

yrkande 3 och avslår övriga här aktuella motionsyrkanden.

14. Kommunalt självstyre (punkt 9) (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande

lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Fi210 yrkande 11 och avslår motionerna 2000/01:Fi617 yrkande 3

och 2000/01:Sk310 yrkande 1.

Ställningstagande

Centerpartiet vill slå vakt om det kommunala självstyret. Regeringen

återgår mer och mer till detaljreglerande specialdestineringar i

statsbidragssystemet. Exempel på detta är regeringens s.k.

skolsatsning och ersättningen till kommuner som inför maxtaxa i

barnomsorgen. Jag anser att kommunerna skall tilldelas utökade medel i

förhållande till regeringens förslag men utan att detaljreglera deras

användning. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion Fi210 (c)

yrkande 11 och avslår övriga här aktuella motionsyrkanden.

15. Pensionsavsättningar i kommunerna (punkt 10) (fp)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha följande

lydelse:

10. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om

pensionsavsättningar i kommuner med stor förmögenhet enligt vad som

framförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Fi613 yrkande 3.

Ställningstagande

När det gäller frågan om avsättningar, främst pensionsförpliktelser,

anser jag det angeläget att frågorna om den kommunala

förmögenhetsmassan blir föremål för granskning. Som kommunallagen är

utformad kan en kommun inte låta sin förmögenhet minska. Detta innebär

t.ex. att en tillväxtkommun tvingas göra avsättningar även när

befintliga tillgångar väl svarar mot kommunens pensionsåtaganden. Det

är rimligt att det finns regler som motverkar att kommuner på ett

ansvarslöst sätt använder engångsintäkter för att finansiera

permanenta åtaganden. Det finns ingen anledning att kommuner skall ha

stora förmögenhetsmassor. Jag anser att denna fråga bör bli föremål

för utredning.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion Fi613 (fp)

yrkande 3.

16. Kostnader för socialbidrag (punkt 11) (fp)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande

lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Fi613 yrkande 5.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att långvariga mottagare av socialbidrag möter stora

svårigheter när de vill ta sig ur denna påfrestande position i

samhället och vill samtidigt understryka den stora belastning som

socialbidragen utgör för kommunernas ekonomi. Detta har hög aktualitet

i dag, när ekonomin går bra samtidigt som bristen på kvalificerad

arbetskraft börjar bli påtaglig. De människor som under långa perioder

har försörjt sig på socialbidrag riskerar att definitivt

marginaliseras, trängas utanför det produktiva livets arenor om de

inte nu, när ekonomin går på högvarv, finner vägen in i

inkomstbringande verksamhet.

Stat och kommuner bör enligt min uppfattning ha ett gemensamt ansvar

för och ett gemensamt intresse av att människor kommer ur

bidragssystemen och får jobb och lön. Stat och kommuner bör därför

dela på kostnaden för socialbidragen. Underlag för en sådan reform

behöver tas fram, vilket riksdagen som sin mening bör tillkännage för

regeringen.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion Fi613 (fp)

yrkande 5.

Särskilda yttranden

1. Utjämningssystemet (punkt 1) (c)

Lena Ek (c) anför:

Centerpartiet anser att en viktig förutsättning för tillväxt och livs-

kraft i hela landet är ett utjämningssystem som skapar likvärdiga

förutsättningar för alla kommuner att bedriva kommunal verksamhet. Jag

anser att ett nytt system, med enklare regler som stärker den

demokratiska kontrollen, måste utvecklas för framtiden. Denna s.k.

pomperipossaeffekt måste avskaffas i ett reformerat system, då den

upplevs som orättfärdig och inkräktar på det kommunala självstyret. En

sänkning av kompensationsgraden i dagens system är dock ett

oacceptabelt sätt att komma till rätta med pomperipossaeffekten. Jag

anser att det finns behov av fortsatt utredning för att skapa ett nytt

utjämningssystem, med enklare och mer överblickbara regler.

2. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2001 (punkt 7) (m)

Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm

(alla m) anför:

Den 22 november 2000 beslöt en majoritet i riksdagen bestående av

socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att för 2001

fastställa såväl nivå för utgiftstaket som ramar för de olika

utgiftsområdena. Beslutet innefattade också en beräkning av

statsbudgetens inkomster för 2001 liksom de skatteförändringar som

påverkar detta års inkomster.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi

från att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning

inom utgiftsområde 25. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen

ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan

brytas ut och behandlas isolerat från de andra.

Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en

annan inriktning av politiken avseende den kommunala sektorn och den

kommunala ekonomin. Vi vidhåller vår uppfattning att anslagen inom ut-

giftsområde 25 borde ha varit 45,3 miljarder kronor högre än

regeringens förslag på det sätt som framgår av vår motion Fi208.

Vi anser att kommunernas ekonomiska problem bäst löses genom en

politik som leder till fler jobb. Det är nämligen inte statsbidragens

nivå utan skatteintäkternas utveckling som är avgörande för

kommunernas inkomstutveckling. När den ekonomiska tillväxten är god

skapas successivt ett utrymme för skattesänkningar. Den relativt

starka ökningen av de kommunala skatteinkomsterna ger utrymme för

sänkt kommunalskatt i många kommuner. Tas inte detta till vara innebär

det sannolikt en höjd utgiftsnivå, som permanentar ett fortsatt högt

skattetryck för låg- och medelinkomsttagarna. Vi anser därför att

statsbidragen till kommunerna inte bör höjas utan förespråkar

fortfarande samma ram som vi presenterade i vår motion i maj 2000.

Vi förespråkar att kommunerna skall fokusera på kärnuppgifterna. Kommu-

nernas obligatoriska åtaganden måste minskas och kommunerna måste ges

ett större oberoende från staten. Vi anser att en översyn snarast

skall göras av uppgiftsfördelningen mellan stat, kommuner och det

civila samhället.

Genom en kombination av att den kommunala verksamheten renodlas och ef-

fektiviseras och att ekonomin med vår politik uthålligt utvecklas

starkare, skapas utrymme för att både sänka den kommunala

utdebiteringen och säkra kvaliteten på kommunal service. Med vår

politik skulle ett stort antal kommuner på kort sikt kunna genomföra

viktiga skattesänkningar.

3. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2001 (punkt 7) (kd)

Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anför:

Riksdagen har den 22 november 2000 i första steget av budgetprocessen

ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de

grönas budgetförslag för år 2001. Det innebär att riksdagen för detta

år nu har låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena

samt fattat beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som skall

träda i kraft nästa år.

För budgetåret 2001 gäller därmed att de samlade utgifterna på

utgiftsområde 25 inte får överstiga 99 363 miljoner kronor under

riksdagens fortsatta behandling. Kristdemokraternas förslag på

utgiftsområdet överstiger denna nivå med 5 376 miljoner kronor och kan

således inte formellt tas upp till behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi

från att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning

inom utgiftsområde 25. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen

ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan

brytas ut och behandlas isolerat från de andra.

Vi anser att det är riktigt att stärka den kommunala självstyrelsen

och förbättra planeringsförutsättningarna genom att på kort sikt öka

de generella statsbidragen, inte öronmärkta bidrag. På lång sikt är

det endast en stark sysselsättningsutveckling som i kombination med

fortsatta strukturreformer kan trygga verksamheterna inom

kommunsektorn.

Med vår politik får den samlade kommunsektorn ytterligare 3 miljarder

kronor under treårsperioden jämfört med regeringens förslag. Den

centralstyrda skolsatsning som regeringen föreslår anser vi bör

utformas som en höjning av de generella statsbidragen så att

kommunerna själva kan bestämma över deras användning. Satsningen bör

också tidigareläggas så att kommunerna får ett rejält tillskott redan

2001. Kommuner och landsting med allvarliga ekonomiska problem bör

enligt vår uppfattning kunna få hjälp med rådgivning och ekonomiskt

stöd från Kommun- och Bostadsdelegationerna.

4. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2001 (punkt 7) (c)

Lena Ek (c) anför:

Riksdagen har den 22 november 2000 i första steget av budgetprocessen

ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de

grönas budgetförslag för år 2001. Det innebär att riksdagen för detta

år nu har låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena

samt fattat beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som skall

träda i kraft nästa år.

För budgetåret 2001 gäller därmed att de samlade utgifterna på

utgiftsområde 25 inte får överstiga 99 363 miljoner kronor under

riksdagens fortsatta behandling. Centerpartiets förslag på

utgiftsområdet överstiger denna nivå med 769 miljoner kronor och kan

således inte formellt tas upp till behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi

från att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning

inom utgiftsområde 25. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen

ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan

brytas ut och behandlas isolerat från de andra.

Nu växer åter den svenska ekonomin, skattekraften ökar på nytt. Denna

utveckling är för den kommunala ekonomin viktigare än att

statsbidragen ökar eftersom skattekraftsutvecklingen tillför

kommunerna mera pengar än statsbidragsökningarna. Det innebär att det

även för den kommunala ekonomin är av stor betydelse att vi får

tillväxt genom att sysselsättningen ökar och att produktiviteten ger

utrymme för löneökningar.

Det finns alltjämt obalanser mellan de olika kommunernas ekonomier. De

flesta kommunerna klarar balanskravet, men flera av dem gör det inte.

Ofta beror det på minskad befolkning i dessa kommuner. Det är därför

av yttersta vikt att skapa tillväxt, utveckling och attraktionskraft

även i dessa kommuner. Den regionalpolitik Centerpartiet står för ger

dessa förutsättningar.

Centerpartiet anser att anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i

vissa kommuner och landsting bör avvecklas och att medlen i stället

förs över till det generella statsbidraget. Vi vill slå vakt om det

kommunala självstyret och avvisar därför det särskilda bidraget.

Centerpartiet vill satsa 1 miljard kronor på skolan under 2001 men vi

anser till skillnad från regeringen att användningen av medlen inte

skall detaljregleras. Vi ökar därför ramen för det generella stats-

bidraget med 1 miljard kronor.

5. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2001 (punkt 7) (fp)

Bo Könberg (fp) anför:

Riksdagen har den 22 november 2000 i första steget av budgetprocessen

ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de

grönas budgetförslag för år 2001. Det innebär att riksdagen för detta

år nu har låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena

samt fattat beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som skall

träda i kraft nästa år.

För budgetåret 2001 gäller därmed att de samlade utgifterna på

utgiftsområde 25 inte får överstiga 99 363 miljoner kronor under

riksdagens fortsatta behandling. Folkpartiet liberalernas förslag på

utgiftsområdet understiger denna nivå med 3 816 miljoner kronor och

kan således formellt tas upp till behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi

från att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning

inom utgiftsområde 25. Folkpartiets budgetalternativ - med våra

förslag till utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar -

bör nämligen ses som ett sammanhållet paket där någon eller några

delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat från de andra.

Det viktigaste för kommunernas ekonomi är att driva en politik som ger

hög sysselsättning och god och stabil tillväxt. Det ger kommunerna de

bästa förutsättningarna att klara sina uppgifter och sin ekonomi.

Kommunerna måste göra rätt saker, och de måste göras på rätt sätt. En

effektiv upphandling, koncentration till kärnverksamheterna och

mångfald inom den kommunalt finansierade servicen gör att medborgarna

får valuta för sina skattepengar. Vi anser att kommunerna i allmänhet

skall bedriva sin verksamhet i förvaltningsform och bara i

undantagsfall i bolagsform.

Folkpartiet ställer sig för närvarande bakom regeringens förslag till

utökade statsbidrag men den fortsatta utvecklingen av kommunernas skat-

teinkomster kan komma att ändra denna bedömning.

Folkpartiet anser att kostnaderna för personlig assistans skall föras

över till staten och minskar därför det generella statsbidraget med

1 840 miljoner kronor. Vi säger också nej till den s.k. kommunakuten

och bostadsakuten och avvisar därför de medel som avsatts för dessa

ändamål.

6. Kommunalt självstyre (punkt 8) (c)

Lena Ek (c) anför:

Valfrihet och mångfald är viktigt för att såväl den offentligt

finansierade välfärden som näringslivet skall fungera väl.

Centerpartiet arbetar därför för att motverka såväl privata som

offentliga monopol. Kommuner skall inte bedriva verksamheter som

konkurrerar ut privata alternativ. Kommunala bolag kan därför behöva

säljas ut och kommunala verksamheter konkurrensutsättas för att skapa

bättre fungerande marknader, med en reell valfrihet och mångfald.

Enligt Centerpartiets uppfattning är det dock inget mål i sig att

genomföra en allmän utförsäljning av de kommunala affärsdrivande

bolagen. Dessa bolag kan många gånger vara viktiga för mångfalden. För

att exempelvis bostadsmarknaden skall fungera väl bör det finnas både

allmännyttiga och privata bostadsföretag som kan erbjuda

hyreslägenheter.

Det finns anledning att understryka att det är kommunpolitikerna

själva som skall avgöra om, när och i vilken omfattning förändringar i

det kommunala innehavet av bolag skall genomföras. Riksdag och

regering skall inte genom central lagstiftning skriva de lokala

beslutsfattarna i kommunerna på näsan vad som är bäst vare sig i fråga

om att stimulera en utförsäljning eller sätta upp speciella hinder för

utförsäljningar.

Beträffande driftsformer inom vård och omsorg vill Centerpartiet öppna

för en större mångfald med offentlig och solidarisk finansiering som

grund. En ökad mångfald av vårdgivare ger patienterna större

valmöjligheter och kan stimulera och utveckla vården. Vi anser därför

att privata, kooperativa och ideellt drivna alternativ bör ges

förutsättningar att utvecklas.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag