Bet. 2000/01:FiU6

Finansutskottets betänkande

2000/01:FIU06

Avgifterna för insättningsgarantin och

investerarskyddet m.m.

FiU6

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga 2

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 1999/2000:107 Avgifterna för

insättningsgarantin och investerarskyddet m.m.

föreslår regeringen att riksdagen antar de förslag

till ändringar i lagen (1995:1571) m.fl. lagar som

lagts fram i propositionen. Regeringens förslag

återges i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har en motion väckts. Förslagen

i motionen återges i bilaga 1.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

förslag i proposition 1999/2000:107 till ändringar i

lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, lagen

(1999:158) om investerarskydd och lagen (1992:1610)

om finansieringsverksamhet.

Syftet med de föreslagna ändringarna av

insättningsgarantin och investerarskyddet är

huvudsakligen att avgiftssättningen i systemen skall

bli mer flexibel och därmed minimera onödiga

kostnader. I propositionen görs en genomgång av

institutens avgifter för insättningsgarantin. För

perioder då behållningen av avgiftsmedlen

understiger målsatt belopp föreslår regeringen att

Insättningsgarantinämnden skall fastställa den

sammanlagda avgiftens storlek inom ett visst

intervall. I propositionen konstateras att

regeringen inte föreslår någon ändring av

bestämmelsen som innebär att avgift för

insättningsgarantin skall betalas även när

avgiftsmedlen uppnått målet för behållningen.

Beträffande investerarskyddet föreslås bl.a. en

ändring av hur de individuella avgifterna skall

beräknas.

Regeringen föreslår också att vissa

finansieringsföretag skall få fortsätta att driva

verksamhet till utgången av år 2001 utan krav på

tillstånd. Detta sker genom en ändring i

övergångsbestämmelserna till lagen om

finansieringsverksamhet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 2001.

I betänkandet behandlar utskottet också en motion

som väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionen.

I betänkandet finns två reservationer.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen

skall anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti,

2. lag om ändring i lagen (1999:158) om

investerarskydd,

3. lag om ändring i lagen

(1992:1610) om

finansieringsverksamhet.

Följdmotion

1999/2000:Fi53 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till

ändring av insättningsgarantin vad avser reglerna

för avgifter när behållna avgiftsmedel uppgår till

målsatt belopp i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag vad

avser investerarskyddet i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Utskottets överväganden

Insättningsgarantin

Gällande bestämmelser

Insättningsgarantin infördes den 1 januari 1996

genom lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

Enligt gällande regler skall institutens sammanlagda

årsavgift till garantisystemet motsvara 0,5 % av de

insättningar som omfattas av garantin. När den

samlade behållningen av avgifterna motsvarar 2,5 %

(i dagsläget ca 10 miljarder kronor) av de

garanterade insättningarna, skall avgiften sänkas

till 0,1 %. Avgiften till garantin är differentierad

mellan instituten. Denna differentiering baseras på

varje instituts kapitaltäckningsgrad. Ett instituts

avgift skall motsvara summan av institutets

garanterade insättningar multiplicerat med lägst 80

% och högst 120 % av det procenttal som tillämpas i

fråga om årsavgiften. Insättningsgarantinämnden

fastställer varje år hur stor avgift de enskilda

instituten skall betala.

Avgiftsuttaget när behållna

avgiftsmedel uppgår till målsatt

belopp

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen delar regeringens bedömning att

avgift för insättningsgarantin bör betalas

även när behållna avgiftsmedel uppgår till

2,5 % av de garanterade insättningarna och

avslår därmed motion Fi53 (m) yrkande 1.

Jämför reservation 1 (m, kd, fp).

Propositionen

När den samlade behållningen av avgifterna motsvarar

den målsatta nivån om 2,5 % av de garanterade

insättningarna skall avgiften, enligt gällande

regler, sänkas till 0,1 %. När insättningsgarantin

infördes anförde regeringen (prop. 1995/96:60 s. 99)

som skäl för att även långsiktigt ta ut avgifter

bl.a. att avgiften var att betrakta som en

ersättning för ett garantiåtagande under en viss

tidsperiod och därför skulle anses förbrukad när

denna tidsperiod förflutit, i likhet med en vanlig

försäkringspremie. Det anfördes vidare att ett

avgiftsuttag även efter det att den målsatta

behållningen uppnåtts hade den principiella fördelen

att det medgav att riskdifferentieringen av de

individuella avgifterna även fortsättningsvis

påverkade bankens beteende. Riksdagen beslutade i

enlighet med regeringens förslag (bet. 1995/96:NU7,

rskr. 1995/96:83).

I förevarande proposition anför regeringen att det

i och för sig, som vissa remissinstanser framfört,

kan ifrågasättas i vilken mån riskdifferentiering av

avgifterna i praktiken har någon påverkan på

institutens riskbenägenhet. Inom Regeringskansliet

pågår för närvarande beredning av Banklagskommitténs

huvudbetänkande (SOU 1998:160) Reglering och tillsyn

av banker och kreditmarknadsföretag.

Banklagskommittén har nyligen avlämnat sitt

slutbetänkande, (SOU 2000:66) Offentlig

administration av banker i kris, som är föremål för

remissbehandling. Arbetet med dessa betänkanden

innebär förnyade överväganden av systemets

förutsättningar och kan resultera bl.a. i förändrade

uppgifter för Insättningsgarantinämnden och

garantins fonderade medel. Regeringen anser därför

inte att det finns skäl att redan nu omvärdera de

överväganden om en långsiktig avgift som gjordes vid

insättningsgarantins införande. En eventuell

förändring av det långsiktiga avgiftsuttaget bör

således anstå i avvaktan på beredningen av nyss

nämnda betänkanden. Regeringen föreslår därför inte

någon ändring av gällande regler.

Motionen

I motion Fi53 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 1

motsätter sig motionärerna att avgift tas ut efter

det att den målsatta nivån för fondmedlen uppnåtts.

Motionärerna anser inte att ett fortsatt

avgiftsuttag kan motiveras utifrån ett

försäkringsmässigt resonemang eftersom fondens

storlek i sig kan anses vara överdimensionerad i dag

i förhållande till den risk som i realiteten

existerar. Ett fortsatt avgiftsuttag innebär också

en konkurrensnackdel för svenska banker i

förhållande till många utländska banker som inte är

ålagda att betala motsvarande avgift. Motionärerna

delar således inte regeringens bedömning.

Utskottets ställningstagande

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande

beredningen av Banklagskommitténs huvudbetänkande

och slutbetänkande. Som redovisats ovan kan detta

arbete resultera bl.a. i förändrade uppgifter för

Insättningsgarantinämnden och garantins fonderade

medel. En proposition i ämnet planeras att avlämnas

senast under första halvåret 2001. Mot denna

bakgrund anser utskottet, i motsats till

motionärerna, att det inte finns skäl att redan nu

omvärdera de överväganden om en långsiktig avgift

som gjordes vid insättningsgarantins införande.

Utskottet delar således regeringens bedömning att

det inte är lämpligt att föreslå någon ändring av

gällande regler. Av detta följer att motion Fi53 (m)

yrkande 1 avstyrks.

Förslaget i övrigt angående

insättningsgarantin

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag och

delar regeringens bedömningar.

Propositionen

I propositionen anförs att en behållning på 2,5 % av

det totala garanterade insättningsbeloppet snart är

uppnådd. Enligt Insättningsgarantinämndens

beräkningar kan det förväntas ske under år 2001.

Regeringen anser därför att det bör övervägas vilken

avgift som i framtiden bör tas ut om den målsatta

nivån återigen skulle underskridas. Regeringen anser

att avgiften för perioder då fonderade medel inte

uppgår till målet för behållningen bör göras mer

flexibel. Regeringen föreslår därför att

Insättningsgarantinämnden, under pe- rioder då de

behållna avgiftsmedlen inte uppgår till 2,5 % av de

garanterade insättningarna, skall fastställa den

sammanlagda avgiften till ett belopp som motsvarar

vad som krävs för att uppnå den nivån, dock lägst

0,1 % och högst 0,3 % av insättningarna. Förslaget

om en nedsättning av den avgift som skall tas ut

under perioder då behållna avgiftsmedel inte uppgår

till målsatt nivå aktualiserar frågan om vilket

intervall som är lämpligt för de avgifter som skall

tas ut från varje enskilt institut. Regeringen anser

det lämpligt att ha ett bredare intervall än det nu

gällande och föreslår därför att institutens

individuella avgift bör vara lägst 60 % och högst

140 % av det procenttal som tillämpas i fråga om

årsavgiften.

I propositionen gör regeringen även bedömningen

att en eventuell ändring av insättningsbegreppet i

lagen om insättningsgaranti bör avvakta beredningen

av Banklagskommitténs huvudbetänkande. Regeringen

gör vidare bedömningen att inbetalda avgifter även

fortsättningsvis bör placeras på räntebärande konto

i Riksgäldskontoret.

Regeringen anser att ändringarna i

insättningsgarantilagen bör vara i kraft det år

garantisystemet uppnår målsatt behållning första

gången. Det beräknas ske under år 2001. Regeringen

föreslår därför att ändringarna skall träda i kraft

den 1 januari 2001.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och delar

regeringens bedömningar.

Investerarskyddet

Föreslagna ändringar av investerarskyddet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om

ändringar i investerarskyddet och delar

regeringens bedömning. Riksdagen avslår

därmed motion Fi53 (m) yrkande 2. Jämför

reservation 2 (m, kd, fp).

Propositionen

Investerarskyddet infördes den 1 maj 1999 genom

lagen (1999:158) om investerarskydd. Det

administreras av Insättningsgarantinämnden och

nämnden anförtroddes också den närmare utformningen

av skyddet. Investerarskyddet finansieras genom

avgifter från de institut som tillhör skyddet. De

sammanlagda avgifterna skall motsvara vad som är

nödvändigt för en långsiktig finansiering av

skyddet. De skall även täcka

Insättningsgarantinämndens kostnader för att

administrera skyddet.

Insättningsgarantinämnden har i enlighet med 29 §

tredje stycket lagen om investerarskydd och 10 a §

förordningen (1996:595) med instruktion för

Insättningsgarantinämnden utformat finansieringen av

skyddet på så sätt att nämnden tar ut årliga

avgifter från instituten för administrationen av

skyddet samt i övrigt först när ett ersättningsfall

inträffat.

I propositionen anförs att det har visat sig att

den metod som används för fördelning av

administrationsavgifter är kostnadskrävande för

instituten att tillämpa. Regeringen anser att den

metod för fördelning av administrationskostnader som

torde vara den enklaste och minst kostnadskrävande

är att fördela nämndens kostnader lika mellan

instituten. Regeringen föreslår därför att det i 29

§ lagen om investerarskydd uttryckligen anges att

avgift för administrationskostnader får fördelas

lika mellan instituten.

Enligt nu gällande bestämmelser betalar samtliga

institut som tillhör investerarskyddet avgift för

administrationskostnader. I propositionen anförs att

samtliga institut, även institut utan skyddade

tillgångar, måste tillhöra skyddssystemet. Detta

följer av det bakomliggande direktivet om system för

ersättning till investerare. Instituten kan inte

bedriva värdepappersverksamhet på den europeiska

marknaden utan att tillhöra ett skyddssystem. I

propositionen anförs vidare att

Insättningsgarantinämnden även har vissa kostnader

för instituten utan skyddade tillgångar eftersom de

måste finnas registrerade hos myndigheten.

Regeringen anser därför att samtliga institut, även

de utan skyddade tillgångar, bör betala avgift för

administrationskostnader till nämnden.

I 29 § andra stycket lagen om investerarskydd

anges att institutens sammanlagda avgifter skall

motsvara vad som är nödvändigt för en långsiktig

finansiering av skyddet och för att täcka

Insättningsgarantinämndens administrationskostnader.

Som framgått ovan har nämnden utformat

finansieringen av skyddet på så sätt att nämnden tar

ut årliga avgifter från instituten för

administrationen av skyddet samt i övrigt först när

ett ersättningsfall inträffat. I propositionen

redovisas att Insättningsgarantinämnden har

ifrågasatt om kravet på långsiktighet i 29 § andra

stycket lagen om investerarskydd kan tolkas så att

nämnden är hänvisad till att fondera medel för

utbetalning av ersättningar från skyddet.

I förevarande proposition redovisar regeringen att

den gjorde vissa uttalanden när investerarskyddet

infördes om hur investerarskyddet skulle kunna

utformas (prop. 1998/99:30 s. 84 och 85, 88-90). Med

hänvisning till dessa uttalanden anser regeringen

att kravet på långsiktighet vad avser finansiering

av skyddet inte innebär att avgiftsmedel måste

fonderas. Mot denna bakgrund anser regeringen inte

att det finns skäl att föreslå någon ändring av den

ifrågavarande bestämmelsen.

Regeringen föreslår att ändringarna skall träda i

kraft den 1 januari 2001.

Motionen

I motion Fi53 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 2

redovisar motionärerna att de vid införandet av

investerarskyddet motsatte sig den konstruktion som

riksdagsmajoriteten valde, och att de inte har

ändrat uppfattning. De motsätter sig därför de

föreslagna ändringarna av investerarskyddet.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har tidigare på förslag från utskottet

beslutat om införande av ett investerarskydd.

Investerarskyddet bygger på ett EG-direktiv (prop.

1998/99:30, bet. 1998/99:FiU15, rskr. 1998/99:131).

Utskottet anser, liksom regeringen, att det är

angeläget att göra avgiftssättningen mer flexibel så

att onödiga kostnader för instituten kan minimeras.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag

och delar regeringens bedömningar. Av detta följer

att utskottet avstyrker motion Fi53 (m) yrkande 2.

Lagen om finansieringsverksamhet

Ändrad övergångstid för vissa

finansieringsföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag.

Propositionen

Lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet trädde

i kraft den 1 januari 1994. I lagen finns

bestämmelser som reglerar sådan

finansieringsverksamhet som drivs av

finansieringsföretag som inte är banker. Lagen

innehåller enhetliga regler för sådana kreditföretag

som tidigare omfattades av lagen (1988:606) om

finansbolag eller lagen (1963:76) om

kreditaktiebolag.

Av övergångsbestämmelserna till lagen om

finansieringsverksamhet följer bl.a. att den som när

lagen trädde i kraft den 1 januari 1994 drev

finansieringsverksamhet som inte fordrade tillstånd

enligt 1988 års finansbolagslag (bl.a. företag vars

balansomslutning inte översteg 50 miljoner kronor

och som inte riktade sin verksamhet till

konsumenter) fick fortsätta med verksamheten till

utgången av år 1994. På initiativ av

näringsutskottet förlängdes den ursprungliga

övergångstiden i övergångsbestämmelserna till den 30

juni 1996 (bet. 1994/95:NU29, rskr. 1994/95:446). I

betänkandet (s. 3) anförde utskottet bl.a. att det

kan "finnas skäl att ändra området för

tillståndspliktig finansieringsverksamhet i Sverige

eller modifiera reglerna för vissa slag av sådan

verksamhet". Därefter har övergångstiden förlängts

vid ytterligare tre tillfällen, först till den 31

december 1996 (prop. 1995/96:173, bet. 1995/96:NU23,

rskr. 1995/96:285), därefter till den 31 december

1998 (prop. 1995/96:214, bet. 1996/97:NU3, rskr.

1996/97:9) och senast till den 31 december 2000

(prop. 1997/98:144, bet. 1997/98:FiU24, rskr.

1997/98:217).

I samband med dessa förlängningar har det

konstaterats att det finns flera anledningar att se

över reglerna om finansieringsverksamhet och att den

omprövningen, som faller under det uppdrag

Banklagskommittén har, bör genomföras utan att det

får genomgripande konsekvenser för vissa företag som

ännu inte kommit att föras in under lagen om

finansieringsverksamhet. Vid den andra förlängningen

inskränktes dock möjligheten att fortsätta

verksamheten med stöd av övergångsbestämmelsen till

att gälla de finansieringsföretag som inte anskaffar

medel för verksamheten från allmänheten.

Banklagskommittén överlämnade i januari 1999 sitt

huvudbetänkande Reglering och tillsyn av banker och

kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160). I det

betänkandet föreslås ändringar av bl.a. lagen om

finansieringsverksamhet och vad som enligt den lagen

utgör tillståndspliktig finansieringsrörelse.

Kommitténs förslag har remissbehandlats. Eftersom

det alltjämt är önskvärt att samordna beredningen av

frågan om tillståndsplikt för de företag som

omfattas av nämnda övergångsbestämmelser med

Banklagskommitténs förslag, bör en ny förlängning av

övergångstiden göras. Mot bakgrund av att kommitténs

förslag för närvarande är föremål för beredning inom

Regeringskansliet och då en proposition som

behandlar kommitténs förslag beräknas kunna

överlämnas till riksdagen senast under första

halvåret 2001 anser regeringen att ett års

förlängning av övergångstiden torde vara

tillräcklig. Övergångstiden bör därför förlängas

till utgången av år 2001. Ändringen föreslås träda i

kraft den 1 januari 2001.

Upplysningsvis kan nämnas att övergångstiden för

sådana företag som bedriver inlåningsverksamhet med

stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen

(1995:1572) om ändring i bankrörelselagen

(1987:617), s.k. sparkassor, har förlängts till

samma tidpunkt (prop. 1998/99:129, bet.

1999/2000:FiU17, rskr. 1999/2000:46).

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Avgiften när behållna avgiftsmedel

uppgår till målsatt belopp

Riksdagen antar 12 § andra stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1995:1571) om insättningsgaranti och avslår

därmed motion 1999/2000:Fi53 yrkande 1.

Reservation 1 (m, kd, fp)

2. Förslaget i övrigt angående

insättningsgarantin

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

i den mån förslaget inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan.

3. Föreslagna ändringar av

investerarskyddet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd och

avslår därmed motion 1999/2000:Fi53 yrkande 2.

Reservation 2 (m, kd, fp)

4. Ändrad övergångstid för vissa

finansieringsföretag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet.

Stockholm den 12 oktober 2000

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan

Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),

Lisbet Calner (s), Johan Lönnroth (v), Lennart

Hedquist (m), Sonia Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt

(m), Carin Lundberg (s), Per Landgren (kd), Anna

Åkerhielm (m), Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek (c),

Karin Pilsäter (fp), Tommy Waidelich (s), Hans Hoff

(s) och Lars Bäckström (v).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Avgiften när behållna avgiftsmedel uppgår

till målsatt belopp (punkt 1)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart

Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Landgren

(kd), Anna Åkerhielm (m) och Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen att avgift

inte skall tas ut efter det att den målsatta nivån

för fondmedlen uppnåtts. Därmed bifaller riksdagen

motion 1999/2000:Fi53 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser inte att avgift skall tas ut efter det att

den målsatta nivån för fondmedlen uppnåtts. Ett

fortsatt avgiftsuttag kan inte motiveras utifrån ett

försäkringsmässigt resonemang eftersom fondens

storlek i sig kan anses vara överdimensionerad i dag

i förhållande till den risk som i realiteten

existerar. Ett fortsatt avgiftsuttag innebär också

en konkurrensnackdel för svenska banker i

förhållande till många utländska banker som inte är

ålagda att betala motsvarande avgift.

Vi föreslår således att riksdagen bifaller motion

Fi53 (m) yrkande 1 och det som vi anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Föreslagna ändringar av investerarskyddet

(punkt 3)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart

Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Landgren

(kd), Anna Åkerhielm (m) och Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändring

i lagen (1999:158) om investerarskydd. Därmed

bifaller riksdagen motion 1999/2000:Fi53 yrkande 2.

Ställningstagande

När investerarskyddet infördes motsatte vi oss den

konstruktion som riksdagsmajoriteten valde. Vi anser

alltjämt att investerarskyddet hade kunnat utformas

på ett bättre sätt. Vi motsätter oss därför de

föreslagna ändringarna av investerarskyddet och

föreslår således att riksdagen bifaller motion Fi53

(m) yrkande 2.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i

lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ lagen

(1995:1571) om insättningsgaranti skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

12 §[1]

Varje institut som omfattas av garantin skall

betala en årlig avgift till nämnden. Avgiften för

ett år grundas på institutens insättningar vid ut-

gången av närmast föregående år, till den del

insättningarna omfattas av garantin.

-----------------------------------------------------

Institutens sammanlagda Institutens sammanlagda

avgifter för ett år skall avgifter för ett år skall

uppgå till ett belopp som uppgå till ett belopp som

motsvarar 0,50 procent av motsvarar 0,1 procent av

insättningarna. insättningarna, om de

behållna avgiftsmedlen

sammanlagt uppgår till

ett belopp som motsvarar

minst 2,5 procent av

insättningarna.

-----------------------------------------------------

Om de behållna Om de behållna

avgiftsmedlen sammanlagt avgiftsmedlen sammanlagt

uppgår till ett större uppgår till ett mindre

belopp än som motsvarar belopp än som motsvarar

2,5 procent av 2,5 procent av

insättningarna, skall de insättningarna, skall de

sammanlagda avgifterna sammanlagda avgifterna

för ett år uppgå till ett för ett år tas ut med det

belopp som motsvarar 0,1 belopp som krävs för att

procent av insättning- uppnå den nivån, dock

arna. lägst 0,1 procent och

högst 0,3 procent av

insättningarna.

-----------------------------------------------------

Bestämmelserna i andra och tredje styckena behöver

inte tillämpas när avgiften för ett enskilt institut

1. bestäms enligt 14 §,

2. bestäms genom omprövning enligt 27 §

förvaltningslagen (1986:223), eller

3. efter överklagande bestäms av allmän

förvaltningsdomstol.

13 §[2]

Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp

varje institut skall betala i avgift. Avgiften skall

betalas inom en månad från dagen för beslutet.

-----------------------------------------------------

Avgiften skall motsvara Avgiften skall motsvara

summan av institutets summan av institutets

insättningar till den del insättningar till den del

de omfattas av garantin, de omfattas av garantin,

multiplicerat med lägst multiplicerat med lägst

80 procent och högst 120 60 procent och högst 140

procent av det tal som procent av det tal som

tillämpas enligt 12 § tillämpas enligt 12 §

andra eller tredje andra eller tredje

stycket. Avgiften skall stycket. Avgiften skall

bestämmas med hänsyn till bestämmas med hänsyn till

institutets institutets

kapitaltäckningsgrad, kapitaltäckningsgrad,

beräknad enligt 2 kap. 1 beräknad enligt 2 kap. 1

§ lagen (1994:2004) om § lagen (1994:2004) om

kapitaltäckning och stora kapitaltäckning och stora

exponeringar för kredit- exponeringar för kredit-

institut och institut och

värdepappersbolag. värdepappersbolag.

-----------------------------------------------------

Dröjsmålsränta skall tas ut på avgifter som inte

betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl

mot det. Dröjsmålsränta skall beräknas för år enligt

en räntefot som motsvarar det av Riksgäldskontoret

fastställda, vid varje tid gällande diskontot med

tillägg av åtta procentenheter.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 2001.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1996:1176.

[2]: Senaste lydelse 2000:188.

2. Förslag till lag om ändring i

lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1999:158) om

investerarskydd skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

29 §

De värdepappersinstitut som tillhör

investerarskyddet skall betala avgifter till

Insättningsgarantinämnden.

-----------------------------------------------------

Institutens sammanlagda Institutens sammanlagda

avgifter skall motsvara avgifter skall motsvara

vad som är nödvändigt för vad som är nödvändigt för

en långsiktig finansie- en långsiktig finansie-

ring av skyddet och för ring av skyddet och för

att täcka nämndens att täcka nämndens

administrationskostnader. administrationskostnader.

Vid beräkningen av Vid beräkningen av

avgiften skall beaktas avgiften skall beaktas

hur stor andel skyddade hur stor andel skyddade

tillgångar som finns hos tillgångar som finns hos

institutet jämfört med institutet jämfört med

samtliga skyddade samtliga skyddade

tillgångar. tillgångar. Avgift som

avser nämndens

administrationskostnader

får emellertid fördelas

lika mellan samtliga

institut som tillhör

investerarskyddet.

-----------------------------------------------------

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

Insättningsgarantinämnden får meddela föreskrifter

om hur avgiften skall beräknas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

3. Förslag till lag om ändring i

lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet

Härigenom föreskrivs att punkten 5 i

övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet[3] skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

5[4].

-----------------------------------------------------

Den som vid tidpunkten Den som vid tidpunkten

för lagens för lagens

ikraftträdande, den 1 ikraftträdande, den 1

januari 1994, drev januari 1994, drev

finansieringsverksamhet finansieringsverksamhet

utan krav på tillstånd utan krav på tillstånd

enligt lagen (1988:606) enligt lagen (1988:606)

om finansbolag och inte om finansbolag och inte

anskaffar medel för verk- anskaffar medel för verk-

samheten från allmänheten samheten från allmänheten

får fortsätta får fortsätta

verksamheten till och med verksamheten till och med

den 31 december 2000 den 31 december 2001

eller, om ansökan om eller, om ansökan om

tillstånd getts in inom tillstånd getts in inom

denna tid, till dess att denna tid, till dess att

ansökningen har prövats ansökningen har prövats

slutligt. slutligt.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

**FOOTNOTES**

[3]: Lagen omtryckt 1996:1004.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:453.

[4]: Senaste lydelse 1998:717.