Bet. 2000/01:JuU11

Justitieutskottets betänkande

2000/01:JUU11

Polisfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motioner från allmänna motionstiden

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

JuU11

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett antal

motioner som väckts under den allmänna motionstiden

år 2000. Motionerna tar upp olika frågor om polisen,

bl.a. kostnaden för att bevaka evenemang, polisens

utrustning och arbetsmiljön inom polisen.

Utskottet hänvisar till att gällande regelverk är

ändamålsenliga och till pågående berednings- och

utvecklingsarbete, och utskottet föreslår att

samtliga motioner avslås.

I ärendet finns åtta reservationer, varav fyra

från (m), två från (m, kd, fp), en från (m, kd, c,

fp) och en från (mp, fp). Vidare finns fyra

särskilda yttranden, ett från vardera (m), (kd) och

(c) samt ett gemensamt från (m, c, fp).

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Ju202 av Bertil Persson (m) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att passfrihet för svenskar

bör införas inom Schengenländerna.

2000/01:Ju204 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v) vari

yrkas: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs angående en översyn av

polisens arbetssituation.

2000/01:Ju209 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa "less lethal"-

konceptet till poliskåren.

2000/01:Ju215 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagöversyn mot

gränsöverskridande kriminalitet.

2000/01:Ju216 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att målsättningen

bör vara att samtliga nuvarande sju enmotoriga

helikoptrar på sikt ersätts med tvåmotoriga

helikoptrar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att överväga en

kompletterande helikopterskaffning med basering i

Östersund.

2000/01:Ju220 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

yrkas: Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdraget att ta fram en alternativ

modell för polisens internutredningar.

2000/01:Ju221 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om värdet av att förse gripna

personer med handbojor under transporter.

2000/01:Ju225 av Göran Lindblad (m) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att blodhundar bör användas i eftersökningen av

försvunna människor i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:Ju230 av Barbro Andersson Öhrn m.fl. (s)

vari yrkas: Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att ansvar

och kostnader för instängsling av gruvhål bör

överflyttas till länsstyrelserna.

2000/01:Ju236 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

4. Riksdagen begär att regeringen presenterar

kostnadsberäkning och tidsplan i enlighet med vad i

motionen anförs om polisens tillgång till

skjutvapen, pepparsprej och elbatong.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

uppkopplade datorer i polisbilarna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om enmanspatrullering.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunalt engagemang

i närpolisverksamheten.

2000/01:Ju237 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

yrkas: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheter att

använda digital teknik för bättre samordning av

polisens resurser.

2000/01:Ju240 av Maud Ekendahl och Björn Leivik (m)

vari yrkas: Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om behovet av

täckidentiteter för särskilda polisspaningsuppdrag.

2000/01:Ju241 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ansvaret för bevakning av

dem som sitter anhållna.

2000/01:Ju242 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om transporter som utförs av

polisen.

2000/01:Ju247 av Lars Elinderson m.fl. (m) vari

yrkas

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av polislagen vad avser

indelningen av polisdistrikt i enlighet med vad som

anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till uppdelning av västra Götalandsregionen

och polisdistriktet i Västra Götalands län så att

indelningen i landsting och polisdistrikt i länet

vad gäller geografi, befolkningsunderlag och antal

kommuner motsvarar "normalstora" län/landsting.

2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c,

fp, mp) vari yrkas

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om speciella utredare

av brott och våld mot homosexuella, bisexuella och

transpersoner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om insatser för att

förebygga våld mot homosexuella, bisexuella och

transpersoner.

2000/01:Ju816 av Ewa Thalén Finné och Ingvar

Eriksson (m) vari yrkas: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

maskering vid demonstrationer.

2000/01:Ju901 av Jeppe Johnsson och Anders Sjölund

(m) vari yrkas: Riksdagen tillkännager för

regeringen vad i motionen anförs om en

överenskommelse med Östersjöländerna om att

ömsesidigt rapportera dömda brott.

2000/01:Ju914 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) vari

yrkas

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Europol skall

byggas ut under demokratisk kontroll.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för en

gemensam europeisk narkotikabekämpning.

2000/01:Ju927 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uniformerade

poliser.

2000/01:Ju933 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp)

vari yrkas

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning av

misstanke om brott inom polisen.

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av ordningslagen så att också

ideella föreningar - exempelvis fotbollsklubbar -

kan åläggas betala del av polismyndighetens

kostnader vid anordnandet av offentlig tillställning

i vinstsyfte i enlighet med vad i motionen anförs.

2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari

yrkas

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om särskilda insatser

mot den riktade brottsligheten mot homo- och

bisexuella.

2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bekämpande av brott

inom EU.

2000/01:Fö601 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frågan om rätten

för Kustbevakningens tjänstemän att utfärda

ordningsbot bör föreläggas riksdagen.

Utskottets överväganden

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motionsyrkanden som rör polisen och som väckts under

den allmänna motionstiden år 2000.

Evenemangskostnader

Enligt 2 kap. 16 § ordningslagen (1993:1617) skall

den som anordnar en allmän sammankomst eller

offentlig tillställning svara för att det råder god

ordning vid sammankomsten eller tillställningen.

Polismyndigheten får meddela de villkor som behövs

för att upprätthålla ordning och säkerhet. Villkoren

får innefatta skyldighet för anordnaren att anlita

personal, exempelvis ordningsvakter.

Vidare gäller enligt 2 kap. 26 § samma lag att den

som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning

som huvudregel skall ersätta polismyndighetens

kostnader för att hålla ordning vid tillställningen.

Ersättningsskyldigheten gäller dock inte sådana

ideella föreningar som är skattebefriade enligt

inkomstskattelagen (1999:1229).

I motion Ju933 (fp) hävdas att undantaget i fråga

om ideella föreningar bör tas bort.

Under riksdagsbehandlingen av regeringens förslag

till den nuvarande ordningslagen (bet. 1993/94:JuU1

s. 14 f) anförde kulturutskottet i ett yttrande att

det fanns skäl som med tyngd talade för att

ersättningsskyldigheten skulle utvidgas så att även

ideella föreningar skall kunna åläggas

ersättningsskyldighet när det finns särskilda skäl

till det. Kulturutskottet förutsatte också att

utvecklingen av praxis vid tillämpningen av

ersättningsbestämmelserna skulle följas, liksom

förekomsten av ordningsproblem i samband med större

arrangemang, något som syftade till att frågan om

ytterligare utsträckning av kostnadsansvaret skulle

kunna aktualiseras i framtiden utan att någon

särskild utredning skulle behöva göras.

Även konstitutionsutskottet yttrade sig i ärendet

och utgick från att ersättningsfrågan skulle följas

i Regeringskansliet och att behövliga initiativ

skulle tas om orimliga konsekvenser för

mötesfriheten skulle uppstå.

Justitieutskottet delade de synpunkter som

konstitutionsutskottet och kulturutskottet fört

fram, och utskottet utgick således från att man i

Regeringskansliet skulle följa tillämpningen av

ersättningsfrågorna ur båda de aspekter som lyfts

fram i yttrandena. På det sättet skulle samtidigt

det underlag som kunde krävas för en eventuell

framtida utvidgning av ersättningsskyldigheten

skaffas fram.

Utskottet har sedan dess vid ett flertal

tillfällen behandlat motionsyrkanden som tagit sikte

på polisens kostnader för bevakning av olika

evenemang. Senast skedde det våren 2000 (bet.

1999/2000:JuU6 s. 8 f). Utskottet noterade då att

det inom Rikspolisstyrelsen pågick ett arbete med

att ta fram riktlinjer för hur myndigheterna skall

hantera frågan om ersättning för ordningshållning.

Utskottet ansåg att resultatet av arbetet med de nya

riktlinjerna borde avvaktas.

Det nämnda arbetet har resulterat i en promemoria

som sändes ut till polismyndigheterna den 4 december

förra året. Promemorian syftar bl.a. till att

åstadkomma en samstämmig syn dels på

förutsättningarna för att begära ersättning för

ordningshållningen i samband med idrottsevenemang,

dels på ansvarsfördelningen mellan arrangören och

polisen.

I promemorian anges vissa kriterier för när en

ideell förening anses skattebefriad och därmed inte

kan åläggas att betala för polisbevakning.

Såvitt gäller möjligheten att kräva att den som

anordnar en tillställning i vinstsyfte åläggs ett

kostnadsansvar anförs att någon allmängiltig

tolkning av begreppet "vinstsyfte" inte kan göras. I

stället redovisas överväganden som kan tjäna som

ledning för de handläggande polismyndigheterna.

Också frågan om vad som skall anses vara

ordningshållning "vid tillställningen" analyseras

och promemorian rekommenderar att anordnarens ansvar

begränsas till själva arenan och dess omedelbara

närhet.

Till promemorian har fogats en utredning om de

rättsliga förutsättningarna för att ta betalt för

polisbevakningen vid idrottsevenemang.

Utskottet har inhämtat att det under år 1999

debiterades 20 950 kr för ordningshållning.

Motsvarande siffra för år 2000 var 284 883 kr.

Totalt tog man under dessa två år betalt i åtta

fall. Under båda åren rörde det sig om festivaler,

marknader och travtävlingar.

Utskottet kan konstatera att reglerna på området

innebär att idrottsklubbar i princip inte behöver

betala för ordningshållningen. Detta kan

naturligtvis ur vissa aspekter förefalla

otillfredsställande. Å andra sidan kan det tänkas

att frågan framöver kommer i ett annat läge om

underhållningsidrotten bolagiseras. Utskottet är i

vart fall för närvarande inte berett att ta något

initiativ till en lagändring. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motion Ju933 i denna del.

Polisens utrustning

Beväpning

I motionerna Ju209 och Ju236 (båda m) efterfrågas

möjligheter för polisen att använda en mer nyanserad

uppsättning av vapen, och motionärerna nämner bl.a.

pepparspray.

Huvudbeväpningen för personal i yttre tjänst

består i dag av en personlig pistol, vanligen en Sig

Sauer 225 i kaliber 9x19 mm.

I kungörelsen (1969:84) om användande av

skjutvapen i polistjänsten finns bestämmelser om när

skjutvapen får användas. Så är fallet bl.a. om det

föreligger nödvärnsrätt enligt 24 kap. 1 §

brottsbalken. Skjutvapen får också användas för att

hindra den som är frihetsberövad från att rymma.

Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och

allmänna råd om användande av skjutvapen i

polistjänsten (RPSFS 1990:4, FAP 104-2).

Såvitt gäller de andra av motionärerna

efterfrågade medlen finns bestämmelser om tårgas i

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om

användning av tårgas i polistjänsten (RPSFS 2000:70,

FAP 104-3). Tårgas bör användas bara om mildare

tvång bedömts otillräckligt och det med hänsyn till

uppgiften kan anses försvarligt att använda tårgas.

Här bör även nämnas Rikspolisstyrelsens

föreskrifter om expanderbar batong (RPSFS 1999:3,

FAP 200-7). Enligt dessa får polismyndigheterna

tillåta att en sådan batong bärs av den som har

behov av det och har genomgått särskild utbildning

för dess handhavande.

Utskottet har inhämtat att det inom

Rikspolisstyrelsen pågår ett utvecklingsarbete som

rör polisens beväpning. Inom ramen för det är bl.a.

frågan om användning av pepparspray och s.k. bean

bags, dvs. ett slags hagel i en tygpåse, aktuell.

Utskottet konstaterar i likhet med motionärerna

att det finns behov av en mer nyanserad uppsättning

av vapen inom polisen. Det är därför

tillfredsställande att ett arbete inletts för att

åstadkomma en förbättring i den riktning som

motionärerna efterfrågar. Det behövs alltså inte

någon åtgärd från riksdagen i ämnet. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju209 och

Ju236 i här aktuell del.

IT-stöd

I motion Ju236 (m) anförs att polisen bör ha

tillgång till datorer i bilarna. I motion Ju237 (kd)

efterfrågas i mer allmänna ordalag ett bättre IT-

stöd inom polisen.

I samband med att utskottet behandlade

budgetpropositionen för år 2001 ställde sig

utskottet bakom regeringens prioriteringar, bland

dem att utredningsverksamheten skulle förstärkas så

att fler brott kan klaras upp (bet. 2000/01:JuU1 s.

29 f).

I budgetpropositionen redovisade regeringen vidare

sin uppfattning om hur rättsväsendet skall utvecklas

(utg.omr. 4, avsnitt 4.4.2). I det sammanhanget

anfördes att teknikutvecklingen ger rättsväsendet

nya verktyg och möjligheter men samtidigt kräver att

verksamheterna och regelverken kring dem anpassas

för att kunna ta till vara de möjligheter som den

nya tekniken ger. För att utnyttja rättsväsendets

resurser så effektivt som möjligt, höja kvaliteten i

verksamheten och skapa attraktiva arbetsplatser

skall myndigheterna ges förutsättningar att utnyttja

den nya tekniken. Rättsväsendets IT-struktur skall

kunna samverka med varandra för att förhindra

dubbelarbete.

Budgetpropositionen innehöll också en redovisning

av genomförda och planerade insatser på detta

område. Här (avsnitt 4.5.1) anförde regeringen att

de nya registren för misstanke- och

belastningsuppgifter samt den första etappen av

DurTvå, som är ett stöd för

förundersökningsprocessen, hade tagits i bruk under

år 1999. Enligt regeringen var det angeläget att

följa hur systemen utnyttjas i polisverksamheten och

säkerställa de effektivitetsvinster som systemen

möjliggör. Regeringen hade tillsatt en särskild

utredare för att följa genomförandet av den nya

polisregisterlagstiftningen (dir. 1999:99).

Också resultatredovisningen i budgetpropositionen

(avsnitt 4.6.1) innehöll uppgifter av intresse här.

Sålunda upplystes att polisväsendets IT-kostnader

uppgår till ca 730 miljoner kronor per år. Vidare

noterades att Rikspolisstyrelsen under år 1999

initierat en översyn av polisväsendets IT-

verksamhet. Regeringen refererade också en

granskning av polisens IT-stöd som

Riksrevisionsverket (RRV) genomfört (RRV 2000:8).

Enligt RRV tillbringar poliser i medeltal 2,5 timmar

per dag vid sitt IT-stöd. RRV fann också stora

brister i tillgänglighet och användbarhet. IT-stödet

var bl.a. inte tillgängligt i bilar och på

brottsplatser. Det fanns också brister i förvaltning

och genomförande av nyinvesteringarna.

Regeringen anförde vidare att Rikspolisstyrelsen

har utarbetat en gemensam strategi för IT och annan

verksamhetsutveckling. Inom styrelsen har skapats en

Utvecklings- och strategienhet som fått ett

helhetsansvar för all verksamhetsutveckling,

inklusive utveckling och förvaltning av IT-system.

För att säkerställa ett lokalt inflytande över

verksamheten har ett utvecklingsråd skapats, där

bl.a. chefen för Statens kriminaltekniska

laboratorium och åtta länspolismästare ingår. Rådet

har, enligt vad regeringen anförde, en viktig

funktion som garant för att utvecklingsarbetet

motsvarar det verksamheten efterfrågar.

I detta sammanhang bör även nämnas att regeringen

den 7 december 2000 beslutat att en beredning skall

tillkallas med uppgift att verka för rättsväsendets

utveckling (dir. 2000:90). Beredningen skall bl.a.

undersöka möjligheterna att förkorta den

genomsnittliga genomströmningstiden från

brottsanmälan till dom och straffverkställighet. I

direktiven nämns särskilt att det är en uppgift för

beredningen att överväga på vilket sätt den moderna

tekniken på ett bättre sätt än i dag kan stödja

brottmålsprocessen och därigenom också bidra till

bl.a. kortare genomströmningstider. Uppdraget i

denna del innefattar även att undersöka om det i

lagstiftningen finns hinder mot ett effektivare

utnyttjande av IT-stödet i rättsväsendets

verksamhet. Förslag skall presenteras i

delbetänkanden av beredningen efter hand som olika

frågor behandlas. Senast före utgången av år 2003

skall beredningen redovisa det vid detta tillfälle

aktuella läget inom rättsväsendet för de frågor som

det ankommer på beredningen att överväga samt en

plan för det fortsatta arbetet.

Åtgärder för kortare genomströmningstider har

också föreslagits av RRV i rapporten Brottmålskedjan

- rättsadministrativ analys med internationella

jämförelser (RRV 2001:3).

Utskottets uppföljningsgrupp har nyligen tagit upp

frågan om polisens IT-stöd. En utfrågning har

hållits med företrädare för Rikspolisstyrelsen.

Information lämnades om den ovan nämnda strategin.

Sammanfattningsvis framkom följande. Inom polisen

finns behov av information och kunskap i många olika

avseenden. Det är för att kunna ta fram sådan

information, göra den tillgänglig, automatisera

flödet och underlätta kommunikation mellan enheter

som IT är viktigt. Till skillnad från tidigare

arbetar man nu så att verksamheten och tekniken

skall integreras. Här handlar det bl.a. om att utgå

från verksamhetsprocesser, exempelvis handläggningen

av en anmälan fram till dess att förundersökningen

överlämnas till åklagaren. För att åstadkomma en

bättre styrning finns bl.a. det ovan nämnda

Utvecklingsrådet. Framöver kommer man att beställa

system, inte ta fram dem själva. Många projekt måste

av olika skäl genomföras stegvis. Systemen måste

också kunna kommunicera med varandra. Gjorda

investeringar måste tas till vara innan nya görs,

och i den mån nya system införs måste de bygga bl.a.

på ett genomtänkt säkerhetskoncept. I det

sammanhanget framkom att orsaken till att e-post

inte används externt är just att säkerheten inte kan

garanteras, vilket är särskilt viktigt inom

polisverksamheten. De nya polisbilar som levereras

är utrustade med datastöd. Det är sedan upp till

respektive polismyndighet att beställa dessa. På

sikt hoppas man bl.a. kunna arbeta med röststyrd

utrustning i bilar.

Utskottet vill inledningsvis understryka det

självklara faktum att användning av IT inte är ett

mål utan ett medel, ett medel för att uppnå goda

resultat i verksamheten. Som motionärerna påpekar är

det viktigt att moderna medel används. Utskottet kan

också konstatera att man inom polisen arbetar med

att ta till vara de möjligheter som teknikens

utveckling ger. Som framhållits i samband med den

utfrågning uppföljningsgruppen hållit är planering

viktigt i sammanhanget. Utskottet kan mot denna

bakgrund inte se att det skulle behövas någon åtgärd

från riksdagens sida för att teknikens landvinningar

skall komma till nytta inom polisen. Önskemålet om

datorer i polisbilarna är tillgodosett med den

möjlighet som nu finns att beställa sådana bilar. I

vilken mån den möjligheten skall utnyttjas måste få

avgöras av respektive polismyndighet utifrån bl.a.

operativa behov.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

Ju236 i denna del och Ju237.

Helikoptrar

I motion Ju216 (kd) hävdas att polisens sju

helikoptrar - som är enmotoriga - bör bytas ut mot

tvåmotoriga och att en helikopter bör baseras i

Östersund.

Helikopterverksamheten inom polisen regleras i dag

av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd

(RPSFS 1987:13, FAP 121-1). Dessa har gällt sedan år

1987 och innebär bl.a. att någon helikopter inte är

baserad i Östersund.

Utskottet har inhämtat att 1987 års föreskrifter

håller på att arbetas om. Vidare har avtal träffats

om leverans av sex nya helikoptrar, samtliga

tvåmotoriga. Utbyte av den sjunde helikoptern

planeras. Leverans av de sex nya helikoptrarna

kommer att ske under senare delen av år 2001 och i

början av år 2002. De nya helikoptrarna kostar ca 30

miljoner kronor per styck inklusive den polisiära

utrustning som krävs i dem.

Utskottet konstaterar att önskemålet om en

modernisering av helikoptrarna är tillgodosett.

Frågan om polisens anslag skall användas för att

köpa en ytterligare helikopter eller inte kräver ett

underlag som riksdagen saknar. Det är för övrigt

inte heller rimligt att riksdagen tar ställning i

sådana detaljfrågor. Frågan om var tillgängliga

helikoptrar bör vara baserade är, och bör även i

framtiden vara, en fråga för Rikspolisstyrelsen.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

Ju216.

Polisens arbetsmiljö

I motion Ju204 (v) begärs en översyn av polisens

arbetssituation.

I september 1999 begärde Rikspolisstyrelsen att

myndigheterna inom polisväsendet skulle redovisa de

påpekanden som de erhållit från Yrkesinspektionen

under år 1998 och den tid som dittills förflutit

under år 1999. Samtliga myndigheter utom två hade

fått påpekanden. Yrkesinspektionens synpunkter

gällde fyra huvudområden, nämligen hur

internkontrollen skötts, den psykosociala

arbetsmiljön, enmanstjänstgöring och

arbetsmiljöutbildning. Fokus var riktat på den

psykosociala arbetsmiljön, något som synes hänga

samman med de besparingar och

organisationsförändringar som genomförts under

senare år.

Materialet kommer att utgöra en kunskapsbas i

styrelsens stödjande verksamhet gentemot

polismyndigheterna. En person har nyligen anställts

för att samordna arbetsmiljöfrågorna inom

polisväsendet. I mars i år kommer en

arbetsmiljökonferens att anordnas. Syftet är bl.a.

att åstadkomma en bas för spridning av erfarenheter

inom arbetsmiljöområdet. Man planerar ett system som

skall kunna ge information om hur stor sjukfrånvaron

är, fördelat på män och kvinnor, civilanställda och

polismän. Redovisningen kommer att avse den

procentuella sjukfrånvaron i förhållande till

arbetstiden. Ett annat system kommer att från och

med år 2001 kunna redovisa hur arbetsskador följs

upp. Med dessa system kommer man att få en bild av

hur arbetsmiljön ser ut. Vidare planeras en s.k.

debriefinghandledning för fall där poliser utsatts

för svåra psykiska påfrestningar. Ett projekt som

går ut på att finna metoder för att mäta stress

planeras också, och en ny enkät om sexuella

trakasserier väntas bli klar i vår.

När utskottet behandlade ett liknande yrkande

våren 2000 anförde utskottet att det självfallet

inte hade någon annan uppfattning än motionärerna

när det gäller vikten av en god arbetsmiljö. Arbetet

som polis innebär emellertid, anförde utskottet, att

risken att utsättas för våld, hot och kränkande

uttalanden är större än för andra yrkesgrupper. Det

var därför av stor vikt att frågor om arbetsmiljön

inom polisen ständigt uppmärksammas. Som påpekades i

motionerna hade under senare år ett flertal

förändringar bidragit till en mer besvärlig

situation. Här tänkte utskottet på de i och för sig

nödvändiga neddragningarna av den civilanställda

personalen. Det svåra ekonomiska läget i flera

kommuner hade också inneburit att det samlade

sociala skyddsnätet blivit sämre, vilket kunde öka

pressen på polispersonalen.

Mot denna bakgrund - fortsatte utskottet - finns

en risk att polisen inte till fullo klarar sin

uppgift, något som i sin tur riskerar att urholka

förtroendet för polisens verksamhet. Det var därför

glädjande att åtgärder som långsiktigt kan bidra

till en bättre arbetsmiljö vidtagits. Här tänkte

utskottet bl.a. på den ovan redovisade granskningen

av påpekanden från Yrkesinspektionen. I sammanhanget

framhölls även arbetet med planering av arbetstiden

och förbättring av polisens utrustning. På sikt är

det också, anförde utskottet, nödvändigt att antalet

poliser ökar och att civilanställda i högre

utsträckning sköter arbetsuppgifter som man inte

behöver vara polis för att utföra.

I sammanhanget bör även nämnas att regeringen

nyligen, som framgår längre fram i betänkandet,

beslutat om en utredning av vilka arbetsuppgifter

som bör åvila polisen.

Den 1 februari i år beslutade regeringen att till

Lagrådet remittera ett förslag om ersättning för

ideell skada. Motivledes förespråkar regeringen en

något förstärkt rätt till kränkningsersättning för

vissa yrkesgrupper, bl.a. poliser.

Utskottet anser att de överväganden som gjordes

förra våren alltjämt har bärkraft. Mot den

bakgrunden är det således glädjande att arbetet med

att förbättra arbetsmiljön inom polisen kommit

ytterligare en bit på vägen. Här tänker utskottet

bl.a. på det gedigna arbete som läggs ner inom

Rikspolisstyrelsen, men också på det

utredningsarbete som nyligen inletts i fråga om

renodling av polisens arbetsuppgifter. Det är

viktigt att arbetsmiljöfrågorna inte betraktas som

isolerade från den övriga verksamheten. Med det

anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion Ju204.

Interna utredningar inom

polisväsendet

I motion Ju220 (v) efterfrågas en utredning av

reglerna för hur anmälningar mot polispersonal skall

handläggas. I motion Ju933 (fp) anförs att det bör

inrättas en särskild ansvarsnämnd för utredning av

brott inom polisen.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden

tidigare. Senast skedde det våren 2000 (bet.

1999/2000:JuU6 s. 20 f). I det ärendet finns en

utförlig redovisning av tidigare utredningar m.m. i

ämnet. Såvitt gällde de då aktuella motionsyrkandena

ansåg utskottet att riksdagen borde avvakta en

redovisning från Rikspolisstyrelsen av vilka

åtgärder som vidtagits med anledning av en rapport

från Justitiekanslern, en rapport benämnd Rutiner

vid utredningar av dödsfall i samband med

myndighetsingripanden.

Den 14 december 2000 beslutade regeringen att ge

en kommitté med parlamentarisk sammansättning i

uppdrag att granska den ordinära tillsynen av

polisen och åklagarväsendet i syfte att säkerställa

att medborgarnas krav på en demokratisk insyn och

kontroll skall kunna tillgodoses på bästa sätt (dir.

2000:101). Kommittén skall också överväga om

regleringen, organisationen och

handläggningsrutinerna för brottsanmälningar och

klagomål mot anställda inom polisen och

åklagarväsendet uppfyller de höga krav som måste

ställas på en sådan verksamhet. Uppdraget skall

redovisas senast den 28 juni 2002.

Samma dag beslutade regeringen också att tillsätta

en särskild utredare med uppdrag att göra en

sammanhållen och övergripande granskning av

förfarandet vid brottsutredningen i samband med Osmo

Vallos dödsfall (dir. 2000:95). Uppdraget skall

redovisas senast den 31 december 2001.

Utskottet konstaterar att önskemålet om en

utredning av hur anmälningar mot polismän skall

handläggas är tillgodosett. I avvaktan på resultatet

av utredningsarbetet bör riksdagen inte uttala sig i

ämnet.

Utskottet föreslår att motion Ju220 och motion

Ju933 i här aktuell del avslås av riksdagen.

Internationellt polissamarbete

I motion Ju914 (kd) efterfrågas en utbyggnad av

Europol. I samma motion liksom i motion U513 (m)

begärs en effektivare bekämpning av bl.a.

narkotikabrottsligheten.

Inom EU sker straffrättsligt samarbete och

polissamarbete inom ramen för den tredje pelaren.

Till sin karaktär är samarbetet där mellanstatligt.

Någon normgivningskompetens har inte överlåtits från

medlemsstaterna till unionen. Samarbetet omfattas

alltså inte av EG-rätten och dess principer. Skälet

till denna ordning är att samarbetet berör

rättsstatliga kärnområden, inom vilka det ansetts

viktigt att medlemsstaterna har ett

självbestämmande.

Amsterdamfördraget innebär att strukturen för EU-

samarbetet förändrats. Här är avdelning VI i

Unionsfördraget av intresse. Enligt artikel 29 skall

unionens mål vara att ge medborgarna en hög

säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet

och rättvisa genom att bland medlemsstaterna utforma

gemensamma insatser på områdena polissamarbete och

straffrättsligt samarbete samt genom att förebygga

och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

Detta mål skall uppnås genom förebyggande och

bekämpande av brottslighet, vare sig denna är

organiserad eller ej, särskilt terrorism,

människohandel och brott mot barn, olaglig

narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption

och bedrägeri. Åtgärderna skall vidtas genom närmare

samarbete mellan polismyndigheter, tullmyndigheter

och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna,

både direkt och genom Europeiska polisbyrån

(Europol) och genom sådant samarbete mellan

rättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter

i medlemsstaterna, allt i enlighet med närmare

bestämmelser i andra artiklar i fördraget. Vidare

skall tillnärmning av straffrättsliga regler i

medlemsstaterna kunna ske när det är nödvändigt.

Inom EU bedrivs ett omfattande arbete mot

organiserad brottslighet. En särskild handlingsplan

mot den organiserade brottsligheten antogs av RIF-

rådet i april 1997 och godkändes av Europeiska rådet

vid dess möte i Amsterdam i juni samma år.

Handlingsplanen innehåller politiska riktlinjer och

särskilda rekommendationer till rådet att vidta en

rad åtgärder som spänner över ett vitt fält.

Vid sitt möte i Wien i december 1998 gav

Europeiska rådet i uppdrag åt RIF-rådet att

förstärka åtgärderna mot den organiserade

brottsligheten med beaktande av de utökade

möjligheter i detta hänseende som Amsterdamfördraget

ger. Uppdraget återfinns i en handlingsplan för

genomförande av Amsterdamfördraget, den s.k.

Wienhandlingsplanen.

I enlighet med en rekommendation i 1997 års

handlingsplan har rådet inrättat en

sektorsöversgripande arbetsgrupp mot den

organiserade brottsligheten. En av gruppens

huvuduppgifter är att genomföra de riktlinjer och

rekommendationer som finns i handlingsplanen.

Arbetsgruppen har utarbetat en ny sammanhållen

strategi för det fortsatta arbetet med att förebygga

och bekämpa den organiserade brottsligheten.

Strategin antogs av RIF-rådet den 27 mars 2000.

I detta sammanhang bör även nämnas slutsatserna

från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och

16 oktober 1999. Stats- och regeringscheferna enades

där om ett antal politiska riktlinjer och

prioriteringar. Inledningsvis kan framhållas att

kommissionen fått i uppdrag att presentera en

resultattavla - en s.k. scoreboard - för att

underlätta genomförandet av RIF-bestämmelserna i

Amsterdamfördraget, Wienhandlingsplanen och

slutsatserna från mötet i Tammerfors. Syftet med

resultattavlan, som numera har upprättats, är att

underlätta genomförandet av överenskomna

bestämmelser genom att fastställa vem av rådet,

kommissionen eller medlemsstaterna som skall agera

och tidpunkten för när åtgärderna skall vara

genomförda. Vidare är avsikten att förbättra insynen

i det rättsliga och inrikes samarbetet.

Såvitt nu är i fråga är vidare ett antal punkter

bland Tammerforsslutsatserna av intresse. I punkt 5

anges bl.a. att brottslingar inte får ges några

möjligheter att utnyttja skillnader mellan

medlemsstaternas rättssystem och att bättre

överensstämmelse och ökad konvergens måste uppnås

mellan medlemsstaternas rättssystem. I punkt 6

anförs att människor har rätt att förvänta sig att

unionen tar itu med det hot mot deras frihet och

lagliga rättigheter som den grova brottsligheten

utgör. Gemensamma insatser mot detta hot är

nödvändiga för att förebygga och bekämpa

brottslighet och kriminella organisationer i hela

unionen. En gemensam mobilisering av polisiära och

rättsliga resurser är nödvändig för att garantera

att det inte finns några gömställen för brottslingar

eller vinning av brott inom unionen. I punkt 23

behandlas frågan om åtgärder mot människohandel och

ekonomiskt utnyttjande av migranter. Medlemsstaterna

uppmanas att tillsammans med Europol inrikta sina

ansträngningar på att upptäcka och upplösa de

kriminella nätverk som berörs. Vidare efterfrågar

Europeiska rådet i punkt 41 utarbetande av

gemensamma prioriteringar, vilka bör beaktas vid

utarbetande av ny lagstiftning. I punkt 43

efterlyses gemensamma utredningsgrupper i enlighet

med EG-fördraget, som ett första steg i kampen mot

narkotikahandel och människohandel samt terrorism.

De bestämmelser som skall fastläggas i detta

avseende bör enligt Europeiska rådet tillåta

företrädare för Europol att när så är lämpligt delta

i sådana grupper i en stödjande funktion. I punkt 44

uppmanas till inrättandet av en europeisk

aktionsgrupp med europeiska polischefer som i

samarbete med Europol skall utbyta erfarenheter och

information om aktuella tendenser i

gränsöverskridande brottslighet samt bidra till

planeringen av operativa åtgärder. Europols

nyckelroll understryks i punkt 45; bl.a. bör Europol

få operativa uppgifter. Slutligen bör även punkt 48

tas upp här. I den anges att insatserna för att enas

om gemensamma definitioner i de nationella

rättsordningarnas straffrätt inledningsvis bör

koncentreras till ett begränsat antal sektorer med

särskild betydelse. Här nämner Europeiska rådet

bl.a. ekonomisk brottslighet, narkotikahandel,

människohandel, högteknologisk brottslighet och

miljöbrott.

När det gäller narkotikabrottslighet bör här även

nämnas ministerrådets arbetsgrupp mot olaglig handel

med narkotika. Sverige har föreslagit att det skall

inrättas ett system på EU-nivå för kriminalteknisk

profilanalys av viss beslagtagen syntetisk

narkotika. Resultaten av denna analys skall komma

Europol och de brottsbekämpande myndigheterna i alla

medlemsstater till godo.

För närvarande finns ingen skyldighet för polisen

utan endast möjlighet att utbyta information om

narkotika. Från svensk sida vill man nu se en

bindande överenskommelse, både när det gäller

traditionell polisinformation och resultaten från

kriminalteknisk profilanalys avseende syntetisk

narkotika. Syftet är att öka effektiviteten i kampen

mot den storskaliga produktionen och distributionen

av amfetamin och ecstacy.

Utskottet har inhämtat att frågan om en utvidgad

behörighet för Europol bereds i Regeringskansliet,

och att det svenska ordförandeskapet har initierat

en diskussion kring en utvidgning av Europols

mandat. Bakgrunden till det är bl.a. att Europol kan

tvingas avbryta pågående utredningar om den

brottsliga verksamheten övergår i brottstyper som

inte täcks av mandatet.

I budgetpropositionen för år 2001 anförde

regeringen (utg.omr. 4, avsnitt 4.6.1) att

verksamheten vid Europol även i fortsättningen skall

inriktas på det operativa arbetet. Det rör sig i

första hand om åtgärder för att färdigställa

Europols informationssystem så att informations- och

underrättelseutbyte mellan Europol och

medlemsländerna kan ske i full skala. Regeringen

anförde vidare att kunskapen om Europol och därmed

nyttan av samarbetet ännu inte fått den spridning

som är önskvärd. Särskilda åtgärder skall därför

vidtas för att öka medvetenheten om Europols roll i

den gränsöverskridande brottsbekämpningen.

I regleringsbrevet för polisväsendet år 2001 anges

som ett verksamhetsmål att polisen skall delta i och

utveckla det internationella polissamarbetet och se

till att det kommer till nytta i verksamheten mot

den grova och gränsöverskridande brottsligheten.

Polisen skall också vara redo att fullt ut tillämpa

Schengenregelverket (verksamhetsmål 4). Ett

återrapporteringskrav avseende vidtagna åtgärder har

kopplats till målet.

Justitieministern har nyligen svarat på en fråga

rörande planerade åtgärder för en intensifierad

narkotikabekämpning (fråga 2000/01:271). I svaret

görs bedömningen att nationella brottsbekämpande

åtgärder måste kopplas ihop med internationellt

samarbete och samverkan. I svaret hänvisas dels till

Schengensamarbetet, dels till det nordiska polis-

och tullsamarbetet, PTN, inom vars ram olika projekt

bedrivs för narkotikabekämpning. Vidare hänvisas

till den nya lagen om straff för smuggling och till

lagen om internationellt tullsamarbete. Den

sistnämnda lagen ger, enligt justitieministern,

tullmyndigheterna inom EU möjlighet till ökat

samarbete avseende bl.a. informationsutbyte,

utredningar och spaning.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden

liknande de nu aktuella. Senast skedde det våren

2000 (bet. 1999/2000:JuU17 s. 23 f). Såvitt gällde

önskemål om att Europol skulle bli effektivare och

utrustas med vidgade befogenheter noterade utskottet

att steg i denna riktning redan tagits bl.a. i och

med Tammerforsmötet. Någon åtgärd från riksdagens

sida var således inte erforderlig.

Sverige har tagit initiativ till en utvidgning av

Europol. Motionsönskemålet härom får anses vara

tillgodosett.

Vad härefter gäller frågan om

narkotikabekämpningen vill utskottet, i likhet med

justitieministern, framhålla både de åtgärder som

vidtagits i form av samarbete på olika områden och

nämnda lagstiftningsprojekt. Något uttalande av

riksdagen behövs inte.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

Ju914 och U513 i här aktuella delar.

Organisationsfrågor

I motion Ju236 (m) begärs en utvärdering av hur

polisstyrelserna fungerar i den nya

polisorganisationen. I motion Ju247 (m) riktas

kritik mot genomförandet av organisationsreformen i

Västra Götalands län. Enligt motionären bör

regeringen återkomma med ett förslag till en ny

indelning av polisdistrikt.

Grundläggande bestämmelser om polisens

organisation finns i polislagen (1984:387). Varje

län utgör ett polisdistrikt. Inom varje län finns en

polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten

där (4 §). För ledningen av polismyndigheten finns

en polisstyrelse. Den består av myndighetens chef

och det antal övriga ledamöter som regeringen

bestämmer. Regeringen utser de ledamöter som utöver

polischefen skall ingå i styrelsen (5 §). I

storstadsområdena liksom i Dalarnas, Gävleborgs,

Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län är

antalet ledamöter tretton. I Gotlands polisstyrelse

finns sju ledamöter. I övriga styrelser är antalet

ledamöter elva.

Utskottets uppföljningsgrupp har under år 2000

genomfört en studie av hur arbetet i

polisstyrelserna går till. Därvid har bl.a. följande

framkommit.

Riksdagspartiernas kanslier informeras om hur

många ledamöter som skall väljas. Beräkningen bygger

på utfallet av riksdagsvalet i respektive län.

Kanslierna lämnar sedan uppgift till

Regeringskansliet om namnen på de nominerade.

Könsfördelningen mellan ledamöterna i

polisstyrelserna är jämn. Uppgiften att vara

ordförande lämnas till en representant för det

största blocket, och vice ordförande utses inom det

näst största.

I den utredning som ligger till grund för polisens

styrsystem (Styrningen av polisen, SOU 1998:74 s. 79

f) sägs bl.a. att kravet på inflytande och insyn

från lekmän gör sig gällande särskilt starkt med

hänsyn till den betydelse som polisen har för

medborgarna. Här tänkte utredningen bl.a. på

polisens befogenheter att utöva tvång. Utredningen

ansåg att polisstyrelsen bör ha uppgifter av

övergripande natur. Polismyndighetens arbetsordning

borde beslutas av polisstyrelsen. Vidare anfördes

att polisstyrelsen borde åläggas den allmänna

skyldigheten att se till att statsmakternas

prioriteringar och riktlinjer får genomslag i

polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och

med iakttagande av rättssäkerhetens krav samt att

förvaltningen inom distriktet fungerar väl.

Utredningen ansåg också att polisstyrelsen bör

besluta i frågor som rör indelningen av distriktet i

polisområden och andra geografiska ansvarsområden.

Vidare anförde utredningen att polisstyrelsen

årligen bör utfärda bestämmelser i fråga om

planering och uppföljning. I det sammanhanget

noterade utredningen att beslut i flertalet av de

frågor som polisstyrelsen bör avgöra fattas genom

beslut om verksamhetsplan, budget och

budgetföreskrifter.

Polisstyrelsernas uppgifter har sedermera

reglerats i polisförordningen (1998:1558). I 3 kap.

1 § föreskrivs att polisstyrelsen särskilt skall se

till att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med

de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och

regeringen lagt fast för polisverksamheten. I 3 kap.

2 § anges att polisstyrelsen bl.a. avgör viktiga

frågor om planeringen och inriktningen av

verksamheten samt ekonomi.

Uppföljningsgruppens arbete med polisstyrelserna

inbegrep också en granskning av ett urval av

protokoll. Detta kom att röra sig om protokollen

från sammanträdena i polisstyrelserna i Stockholms,

Västra Götalands, Skåne, Hallands, Kalmar, Jämtlands

och Norrbottens län. I tiden gjordes en avgränsning

till andra halvåret 1999. I den promemoria som

granskningen resulterade i anfördes bl.a. följande.

Av de protokoll som infordrats framgår att

styrelserna får en hel del information om

budgetutfall, brottsutveckling m.m. Vidare framgår

att man fattar beslut om organisatoriska frågor,

t.ex. i fråga om kommunikationscentraler och

sammanläggning av närpolisområden. I fråga om

verksamhetsplaner visar protokollen att dessa

diskuteras och beslutas i styrelserna. Slutligen

finns bland protokollen exempel på att man beslutar

om arbetsordningar.

Uppföljningsgruppen gjorde bedömningen att det är

för tidigt att nu uttala sig om hur arbetet i

styrelserna fungerar. Därtill krävs dessutom ett

bredare underlag även om de inhämtade protokollen

snarast talade för att arbetet bedrivs som det var

tänkt. I sammanhanget noterade gruppen att

Rikspolisstyrelsen satsat på att utbilda de nyvalda

ledamöterna på s.k. polisriksdagar.

Landets indelning i län är inte direkt reglerad i

lag eller på annat sätt. Däremot framgår

länsindelningen indirekt av det tillkännagivande

(1998:1349) om länens indelning i kommuner som

regeringen utfärdat. Det finns inte heller några

regler om förfarandet vid ändringar i

länsindelningen. Regeringen anses ha rätt att

besluta om mindre ändringar, medan frågor om mera

omfattande ändringar bör underställas riksdagen

(bet. 1999/2000:BoU5 med hänvisningar).

Utskottet vill till att börja med understryka att

polisstyrelsernas uppgift är att se till att

statsmakternas prioriteringar får genomslag i

praktiken. För att åstadkomma detta har

polisstyrelsen de medel till sitt förfogande som

Rikspolisstyrelsen bestämmer. Utskottet har

förståelse för att de sålunda fördelade medlen kan

upplevas som otillräckliga och att svårigheter möter

i olika avseenden när det gäller att göra

prioriteringar. Dessa svårigheter kan emellertid

inte tas till intäkt för att verksamheten i

polisstyrelserna inte skulle fungera som det var

tänkt. Tvärtom visar den genomgång som utskottets

uppföljningsgrupp gjort att det i styrelserna

förekommer den typ av ärenden som regleringen på

området tar upp. Det anförda utesluter dock inte att

det på sikt kan finnas skäl att utvärdera

verksamheten. I dagsläget är emellertid utskottet

inte berett att, såsom föreslås i motion Ju236, ta

initiativ till en sådan utvärdering.

Inte heller ser utskottet anledning att, som

förordas i motion Ju247, vidta åtgärder för att

åstadkomma en annan indelning i polisdistrikt. Det

förhållandet att Västra Götalands län må vara ett

stort län medför inte att det finns skäl att överge

länsindelningen som utgångspunkt för indelningen i

polisdistrikt. I sammanhanget vill utskottet också

peka på polisstyrelsernas möjlighet att dela in

distriktet i polisområden.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

Ju236 och Ju247 i nu aktuella delar.

Ordningsbot i sjötrafik

I motion Fö601 (kd) begärs att Kustbevakningen skall

få möjlighet att förelägga ordningsbot.

Enligt 48 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) gäller

att fråga om ansvar för brott, som hör under allmänt

åtal, får under i kapitlet närmare angivna villkor

upptas bl.a. genom att polisman förelägger

ordningsbot. Ett godkänt föreläggande gäller som

lagakraftvunnen dom (48 kap. 3 §). Föreläggande av

ordningsbot får utfärdas beträffande brott, för

vilket inte stadgas annat straff än penningböter och

inte heller normerade böter och för vilket

ordningsbot bestämts. Riksåklagaren gör i samråd med

Rikspolisstyrelsen urvalet av de brott, för vilka

ordningsbot skall bestämmas. Regeringen får meddela

föreskrifter om det högsta belopp till vilket

ordningsbot får bestämmas samt andra begränsningar

för användningen av föreläggande av ordningsbot (48

kap. 13 och 14 §§). Regeringen får förordna att

föreläggande av ordningsbot får utfärdas även av

åklagare och tulltjänsteman. De bestämmelser i 48

kap. RB som gäller polisman äger motsvarande

tillämpning på den som avses med sådant förordnande

(48 kap. 20 §).

Att åklagare och tulltjänstemän i vissa fall får

förelägga ordningsbot framgår av

ordningsbotskungörelsen (1968:199). Sådant

föreläggande kan alltså i dag meddelas av åklagare,

polisman eller tulltjänsteman.

Kustbevakningen är en civil myndighet med uppgift

att utföra sjöövervakning och annan kontroll- och

tillsynsverksamhet. Kustbevakningen svarar för

miljöräddningstjänsten till sjöss och medverkar i

sjöräddningstjänsten.

Kustbevakningens polisiära uppgifter regleras i

lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid

polisiär övervakning. Lagen gäller när

Kustbevakningen bedriver övervakning till havs och i

kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att

förhindra brott mot föreskrifter i lagar och andra

författningar i vissa särskilt angivna fall. Hit hör

bl.a. bestämmelser om militära skyddsområden, jakt,

fiske och marin miljö (1 §). Om anledning förekommer

att brott har förövats mot någon av de uppräknade

föreskrifterna har tjänsteman vid Kustbevakningen i

vissa hänseenden samma befogenhet som tillkommer

polisman enligt RB. Tjänstemannen får sålunda hålla

förhör eller vidta annan åtgärd enligt 23 kap. 3 §

tredje stycket RB, ta med någon till förhör enligt

23 kap. 8 § RB, gripa någon med stöd av 24 kap. 7 §

första stycket RB och företa husrannsakan med stöd

av 28 kap. 5 § RB, om åtgärden har till syfte att

eftersöka den som skall gripas eller att verkställa

beslag (2 §). En tjänsteman vid Kustbevakningen har

vidare samma befogenhet som polisman att avvisa,

avlägsna eller omhänderta den som med sitt

uppträdande i trafiken till sjöss stör ordningen

eller utgör en omedelbar fara för denna.

Kustbevakningstjänsteman får också under vissa

förutsättningar stoppa och visitera fartyg och

införa det till svensk hamn (3 och 4 §§).

De nu redovisade befogenheterna får endast utövas

i omedelbar anslutning till den gärning som

föranleder åtgärden och skall skyndsamt anmälas till

polismyndighet (5 och 9 §§).

Någon rätt för kustbevakningstjänsteman att

förelägga ordningsbot finns, som ovan framgått,

inte.

Av motiven till den nyssnämnda lagen framgår att

syftet med denna är att göra det möjligt för

tjänstemännen vid Kustbevakningen att göra snabba

ingripanden till sjöss i de fall då polis inte är

tillgänglig. Den grundläggande uppgiften att bekämpa

och utreda brott skulle alltjämt ligga på polisen

(prop. 1981/82:114 s. 23).

Frågan om att låta Kustbevakningens tjänstemän

utfärda ordningsbot har behandlats i utskottet

tidigare. Senast skedde det hösten 1999 (bet.

1999/2000:JuU4 s. 9 f). I det ärendet finns en

utförlig redovisning av tidigare utredningar m.m. i

ämnet. Såvitt gällde det då aktuella motionsyrkandet

anförde utskottet - i likhet med vad det sagt

tidigare - att det i och för sig kunde finnas skäl

för att vissa tjänstemän inom Kustbevakningen bör

ges rätt att förelägga ordningsbot. En sådan ordning

skulle i viss utsträckning avlasta polisen

arbetsuppgifter. Enligt utskottets mening fanns det

emellertid inte skäl för riksdagen att föregripa den

beredning av frågan som då pågick i

Regeringskansliet.

Utskottet har inhämtat att frågan om att låta

Kustbevakningens tjänstemän utfärda föreläggande om

ordningsbot alltjämt är under beredning i

Regeringskansliet.

Utskottet kan konstatera att Kustbevakningens

tjänstemän i flera avseenden likställs med polismän.

Det ligger därför nära till hands att också låta dem

utfärda förelägganden om ordningsbot. Samtidigt

noterar utskottet att frågan bereds i

Regeringskansliet. Utskottet utgår från att arbetet

sker med vederbörlig skyndsamhet. I avvaktan på

resultatet av arbetet bör riksdagen inte ta

ställning frågan. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion Fö601 i denna del.

Brott mot homosexuella, bisexuella

och transpersoner

I motion Ju724 (v, s, c, fp, mp) efterfrågas såväl

särskilda brottsutredare som lokala

brottsförebyggande insatser i syfte att bekämpa det

våld som riktas mot homosexuella, bisexuella och

transpersoner. Liknande önskemål framförs i motion

L459 (fp).

I budgetpropositionen för år 2001 (utg.omr. 4

avsnitt 4.4.1) anges att det är en prioriterad

uppgift inom polisen att utveckla sin förmåga att

förebygga och bekämpa brott med rasistiska eller

främlingsfientliga, antisemitiska och homofobiska

inslag. Detta är särskilt viktigt när det gäller att

kartlägga och analysera hotbilder. Utskottet hade

ingen erinran mot regeringens bedömningar i denna

del (bet. 2000/01:JuU1 s. 29 f).

I polisväsendets regleringsbrev för år 2001 anges

som ett verksamhetsmål att varje polismyndighet

skall utarbeta en brottsförebyggande strategi

(verksamhetsmål 1). Till målet är kopplat ett

återrapporteringskrav av hur verksamheten

utvecklats, och särskild redovisning skall lämnas

när det gäller brott med rasistiska,

främlingsfientliga, antisemitiska och homofobiska

inslag samt olaga diskriminering.

Här bör även nämnas att det i regleringsbrevet

finns ett verksamhetsmål rörande utredning och

lagföring (verksamhetsmål 5). Polisens

utredningsarbete skall bedrivas rättssäkert,

effektivt och på ett ändamålsenligt sätt. Andelen

uppklarade brott skall öka och tiden mellan

brottsanmälan och slutredovisning skall bli kortare.

Polisens bemötande av och stöd till brottsoffer

skall även fortsättningsvis ägnas särskild

uppmärksamhet. Också till detta verksamhetsmål har

kopplats ett krav på återrapportering avseende

verksamhetens utveckling och resultat, varvid

särskild redovisning skall lämnas när det gäller

brott med rasistiska, främlingsfientliga,

antisemitiska och homofobiska inslag samt olaga

diskriminering.

Bland de övriga kraven på återrapportering bör

nämnas att Rikspolisstyrelsen skall redovisa de

insatser som gjorts för att genomföra polisväsendets

strategi för arbete med frågor som har anknytning

till rasism, främlingsfientlighet och homofobiska

brott. Redovisningen skall särskilt avse de åtgärder

som vidtagits för att öka personalens kunskap om

grunden för dessa yttringar och om situationen för

de grupper som utsätts för sådana brott.

I BRÅ:s regleringsbrev för år 2001 anges att rådet

skall redovisa och kommentera de åtgärder som

vidtagits för att fullfölja utbildningsstrategin för

personal inom rättsväsendet om brott med rasistiska,

främlingsfientliga eller homofobiska inslag.

Justitieministern har nyligen svarat på en fråga

om rasistiska brott och brott mot homosexuella

(fråga 2000/01:205). I svaret anförs bl.a. att den

öppna polisen och Säkerhetspolisen har ett väl

fungerande samarbete som lett till att en rad brott

begångna inom den rasistiska miljön klarats upp. I

svaret sägs också att polisens ovan nämnda

utbildningsstrategi kommer att genomföras under år

2001. Av svaret framgår också att den i motionerna

påtalade typen av brott kommer att behandlas med

förtur i polisverksamheten.

I avhandlingen Hatbrott (Stockholm, 1999)

presenteras resultaten från svenska offerstudier

omfattande 3 000 homo- och bisexuella män samt 50

organisationer. Avhandlingen tar upp de brott dessa

personer utsatts för, vilka konsekvenserna blivit

och varför de utsatts.

Regeringen har nyligen överlämnat en skrivelse

till riksdagen innehållande en nationell

handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering (skr. 2000/01:59). I

skrivelsen redovisas en rad åtgärder på området;

bl.a. aviseras ett uppdrag till BRÅ om att följa upp

rättsväsendets insatser för den här aktuella typen

av brott.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden

tidigare. Senast skedde det våren 2000 (bet.

1999/2000:JuU6 s. 22 f). Utskottet konstaterade då

att frågan om skydd för homosexuella mot att

utsättas för brott uppmärksammats på flera olika

håll. Utskottet var emellertid inte övertygat om att

särskilda utredningsmän inom polisen generellt är

det bästa sättet att tackla problemen. Utskottet

saknade underlag för att bedöma hur ett sådant

system skulle kunna byggas upp. Utskottet utgick

dock från att en specialisering av det slag som

efterfrågas i motionen kommer till stånd, om det är

rationellt. Detta borde dock avgöras lokalt på

polismyndigheterna, som naturligtvis har att beakta

de prioriteringar som statsmakterna ställt upp.

När det sedan gällde det lokala brottsförebyggande

arbetet ansåg utskottet att det bör bedrivas just på

lokal nivå - lokala behov bör styra vad som bör

göras. Utskottet var således inte berett att förorda

att riksdagen uttalade sig till förmån för

motionsönskemål som så tydligt handlar om sådant som

lämpligen bör behandlas ute i kommunerna.

Utskottet vill inledningsvis markera att den typ

av brottslighet som motionärerna tar upp måste tas

på stort allvar. Som framgår ovan har utskottet

också ställt sig bakom regeringens bedömning att

bekämpningen av brotten i fråga skall vara en

prioriterad uppgift för polisen. Utskottet noterar

också med tillfredsställelse att åtgärder vidtagits

för att denna prioritering skall få genomslag i

praktiken. I sammanhanget vill utskottet också

framhålla att det vid sidan av det arbete som

bedrivs av berörda myndigheter gjorts insatser på

området som lett till en ökad kunskap om de aktuella

brotten. Här tänker utskottet bl.a. på den nyss

nämnda avhandlingen.

När det sedan gäller de åtgärder som föreslås i

motionerna är utskottet inte berett att inta någon

annan ställning än den utskottet gav uttryck för

förra året. Frågorna om man skall ha särskilda

utredare inom polisen och hur det lokala

brottsförebyggande arbetet skall ske bör alltså

avgöras i polismyndigheterna respektive kommunerna.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

Ju724 och L459 i nu behandlade delar.

Renodling av polisens

arbetsuppgifter

I motion Ju230 (s) anförs att polisens verksamhet

bör renodlas genom att ansvaret för instängsling av

gruvhål flyttas från polisen till länsstyrelserna. I

motionerna Ju241 och Ju242 (båda m) hävdas att

ansvaret för bevakning av anhållna respektive

ansvaret för vissa transporter inte bör åvila

polisen.

I februari år 2000 beslutade riksdagen på förslag

av utskottet ett tillkännagivande om att regeringen

bör utreda frågan om vilka arbetsuppgifter polisen

bör ha (bet. 1999/2000:JuU6 s. 5 f).

Regeringen beslutade den 21 december 2000 (dir.

2000:105) att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att göra en översyn av polisens

arbetsuppgifter. Utredaren skall utreda och lämna

förslag till förändringar som innebär att polisens

verksamhet renodlas så att polisen i ökad

utsträckning kan koncentrera sig på sin centrala

funktion att minska brottsligheten och öka

människors trygghet. Uppdraget skall redovisas

senast den 1 februari 2002. Ett delbetänkande med en

kartläggning av polisens arbetsuppgifter bör

redovisas före utgången av augusti 2001.

Utskottet konstaterar att arbete - på riksdagens

begäran - pågår med den inriktning som motionärerna

efterfrågar. Något ytterligare uttalande behövs

inte. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna Ju230, Ju241 och Ju242.

Övrigt

Internationell rättslig hjälp

Motionärerna bakom motion Ju901 (m) efterlyser en

överenskommelse mellan Östersjöstaterna innehållande

en skyldighet för respektive stat att - för det fall

en medborgare i någon av de andra staterna döms för

brott - underrätta den dömdes hemland om saken.

Liknande önskemål framförs i motion Ju215 (kd).

Frågan om överlämnande av domar behandlas i 1959

års europeiska konvention om inbördes rättshjälp i

brottmål. I artikel 22 föreskrivs att varje

avtalsslutande part skall underrätta annan part om

straffdomar och efterföljande åtgärder, som införs i

straffregistret av den förra parten rörande den

senare partens medborgare. Sådana underrättelser

skall genom justitieministeriernas försorg

översändas minst en gång om året.

Av punkt 4 i regeringens tillkännagivande (2001:6)

av främmande staters anslutning till vissa av

Sverige biträdda konventioner angående inbördes

rättshjälp, m.m. framgår att bl.a. de baltiska

staterna, de nordiska länderna samt Tyskland och

Polen anslutit sig till nämnda konvention.

Utskottet har inhämtat att det från och med

innevarande år kommer att gå till så att

Rikspolisstyrelsen tar ut de aktuella uppgifterna ur

belastningsregistret och vidarebefordrar dem till

Justitiedepartementet som i sin tur skickar dem till

respektive lands centralmyndighet. Bötesdomar

omfattas inte. Vederbörande land erhåller en

skrivelse vari anges hur många och vilka medborgare

som dömts. Till skrivelsen bifogas ett

registerutdrag.

Stöd för det nu beskrivna förfarandet finns i 11 §

lagen (1998:620) om belastningsregister (prop.

1997/98:97 s. 161).

Från det nu beskrivna förfarandet får man skilja

frihetsberövades rätt att ta kontakt med sitt

hemlands konsulat. Denna rätt framgår av lagen

(1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när

utlänningar är berövade friheten. Bestämmelserna i

lagen syftar till att genomföra Sveriges åtaganden i

1963 års Wienkonvention om konsulära förbindelser. I

1 § föreskrivs att om en utlänning berövas friheten,

skall den myndighet som ansvarar för

verkställigheten av beslutet, på begäran av den

frihetsberövade, underrätta hans hemlands konsulat.

Utskottet, som konstaterar att motionsönskemålen

om underrättelse om domar är tillgodosedda genom

gällande regelverk, föreslår att riksdagen avslår

motion Ju215 i här behandlad del och motion Ju901.

Uniformerad polis

I motion Ju927 (m) understryks vikten av att poliser

tjänstgör i uniform, om det inte är omöjligt på

grund av arbetsuppgifternas karaktär.

Enligt de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen

meddelat om tilldelning och bärande av polisuniform

skall uniform bäras av polisman i tjänst, om inte

civil klädsel är lämpligare med hänsyn till

tjänstens eller uppdragets art eller andra

omständigheter (RPSFS 1998:4, FAP 798-1). Utskottet

har inhämtat att föreskrifterna fått denna

utformning i syfte att möjliggöra för

kriminalpoliser och spaningspersonal att uppträda

civilklädda när det är lämpligare.

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden i detta

ämne. Senast skedde det våren 2000 (bet.

1999/2000:JuU6 s. 29). Utskottet kunde inte finna

att något framkommit som motiverade en annan

ståndpunkt än den som utskottet tidigare intagit,

nämligen att det inte finns anledning för riksdagen

att uttala sig i frågan eftersom de regler som finns

syftar till att poliser normalt skall använda

uniform i tjänsten. Utskottet underströk också att

ingenting tydde på att polispersonalen inte följde

föreskrifterna.

Utskottet föreslår, på samma skäl som tidigare

anförts, att riksdagen avslår motion Ju927 i denna

del.

Eftersökning av försvunna personer

I motion Ju225 (m) begärs att riksdagen skall uttala

att blodhundar är den bästa metoden för eftersökning

av försvunna personer.

Utskottet har under en följd av år behandlat

motionsyrkanden rörande metoderna för eftersökning

av försvunna personer. Senast skedde det våren 2000

(bet. 1999/2000:JuU6 s. 35 f). I det ärendet finns

en utförlig redovisning av det utvecklingsarbete som

ägt rum på området de senaste åren, bl.a. rapporten

Eftersökning enligt räddningstjänstlagen av

försvunna personer (RPS Rapport 1997:1).

Sammanfattningsvis handlar det om utbildning i att

leda sökoperationer, informationsmaterial,

inrättande av kontaktmän i polismyndigheterna och

olika sökmetoder, exempelvis s.k. Man Tracking.

När det gäller användningen av hundar kan nämnas

att Rikspolisstyrelsen meddelat föreskrifter och

allmänna råd om polisens hundverksamhet (RPSFS

2000:4, FAP 214-1). Enligt föreskrifterna får

polisen teckna avtal med hundägare som ställer hund

till polisens förfogande. Sådana hundar skall vara

godkända vid prövning enligt särskilda föreskrifter.

Såvitt är känt har inga blodhundar genomgått de test

som anges i föreskrifterna.

Förra våren noterade utskottet att arbetet med att

förbättra metoderna för eftersökning av försvunna

personer kommit en bit på vägen. I övrigt höll

utskottet fast vid de uttalanden utskottet gjort

året innan, nämligen att utskottet saknade underlag

för att prioritera vissa metoder framför andra.

Utskottet noterar att det numera finns

föreskrifter som syftar till att de hundar som

används skall hålla en viss standard. Detta synes

leda till att de hundar som är bäst lämpade också

kommer att bli de som anlitas för eftersökning. Om

detta sedan är blodhundar eller andra hundar saknar

enligt utskottets mening saklig betydelse. Ett

bifall till motionsönskemålet skulle dessutom

innebära att riksdagen skulle föregripa

tillämpningen av nämnda föreskrifter. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motion Ju225.

Medborgarskap på identitetshandlingar

I motion Ju202 (m) efterfrågas en möjlighet att

utfärda svenska ID-kort med uppgift om

medborgarskap.

Bakgrunden till motionsyrkandet är att Sverige

kommer att delta fullt ut i Schengensamarbetet från

och med den 25 mars i år. En av grundtankarna i

samarbetet är att gränskontrollerna mellan

medlemsländerna skall tas bort i syfte att

åstadkomma fri rörlighet för personer inom EU. Trots

att kontroll av pass inte skall ske vid de inre

gränserna inom EU kan man i andra sammanhang behöva

styrka sitt medborgarskap.

Den 23 november 2000 gav regeringen

Rikspolisstyrelsen i uppdrag att göra en analys av

de rättsliga, tekniska och praktiska

förutsättningarna samt kostnaderna för att införa

nationella ID-kort som utvisar svenskt

medborgarskap.

Uppdraget har nyligen redovisats i en rapport den

1 februari 2001. En utgångspunkt för arbetet var att

polismyndigheterna skulle få uppgiften att utfärda

nationella ID-kort. I rapporten anför

Rikspolisstyrelsen sammanfattningsvis att den

enklaste lösningen förefaller vara att kortet

betraktas som en ID-handling och inte som ett

resedokument. Behovet av författningsreglering

skulle i så fall kunna inriktas på administrativa

bestämmelser, som kan meddelas i förordningsform. I

rapporten övervägs också frågor om IT-stöd och

kostnader. I sistnämnda hänseende görs bedömningen

att avgiften för ID-kortet inte skulle behöva

överstiga avgiften för pass, dvs. 225 kr.

Rapporten behandlas för närvarande i

Regeringskansliet.

Utskottet konstaterar att den fråga som motionären

tar upp bereds inom Regeringskansliet. I avvaktan på

resultatet av det arbetet bör riksdagen inte uttala

sig. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

Ju202.

Användning av handfängsel

I motion Ju221 (m) hävdas att polisen i

våldsförebyggande syfte bör få använda handfängsel i

samband med transporter.

I 15 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade

och anhållna m.fl. föreskrivs att den häktade får

beläggas med fängsel under transport om det är

nödvändigt av säkerhetsskäl. Av hänvisningar i 23 §

samma lag och i 10 a § polislagen (1984:387) följer

att motsvarande regel gäller även för bl.a. anhållna

respektive när polisman omhändertar eller på annat

sätt inskränker någons rörelsefrihet.

Justitieombudsmannen (JO) har i några avgöranden

uttalat sig om polisens möjligheter att använda

handfängsel. JO har framhållit att det krävs att det

föreligger någon specifik omständighet som medför

att en sådan åtgärd framstår som nödvändig av

säkerhetsskäl och att lagstiftningen inte medger att

handfängsel regelmässigt används vid transport av

omhändertagna personer. Användande av fängsel måste

således grundas på en bedömning i varje enskilt

fall.

Utskottet utesluter inte att användning av

handfängsel som motionären hävdar skulle ha en

förebyggande effekt. Mot detta måste dock vägas att

det är fråga om en integritetskränkande behandling

som i många fall är helt onödig. Utskottet anser

inte att det finns skäl att initiera en lagändring,

och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

Ju221.

Enmanspatrullering

I motion Ju236 (m) förordas utökade möjligheter för

polisen till s.k. enmanspatrullering.

Det finns inga särskilda föreskrifter som hindrar

en polisman från att tjänstgöra ensam.

I rapporten Hinder för ett effektivare

resursutnyttjande (RRV 1996:64) har RRV tagit upp

frågan om enmanspatrullering. Verket menar att för

lite enmanstjänstgöring förhindrar ett effektivt

resursutnyttjande. I rapporten anför RRV att olika

hjälpmedel kan användas för att underlätta sådan

tjänstgöring. Här tänkte verket bl.a. på datorer för

anmälningsupptagning, sökningar m.m., videokamera

för att dokumentera händelser eller brottsplatser

och mobiltelefoner. Vidare anförde RRV att risken

för de inblandade poliserna kunde minskas genom att

avståndet till närmaste kollega inte var för långt.

Yrkesinspektionen har ansett att

enmanstjänstgöring bara bör komma i fråga inom

trafikpolisverksamheten och närpolisverksamheten

samt att det alltid skall ske efter en

riskbedömning.

Utskottet har naturligtvis ingen annan uppfattning

än motionärerna när det gäller vikten av att

utnyttja polisens resurser så effektivt som möjligt.

Utskottet vill dock framhålla att

arbetsmiljöaspekten är viktig, och utskottet utgår

från att polismyndigheterna beaktar detta vid

planeringen av arbetet. Om det sedan bör föranleda

att två polisbilar bemannas med sammanlagt tre

personer i stället för fyra, som motionärerna

hävdar, är en fråga som inte lämpar sig för några

generella ställningstaganden. Sådana frågor får i

stället avgöras utifrån en polisoperativ bedömning.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju236

i denna del.

Maskerade demonstranter

I motion Ju816 (m) efterfrågas en rätt för polisen

att identifiera maskerade demonstranter även om

inget brottsligt inträffat.

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden som gått

ut på att det bör vara möjligt för polisen att, vid

prövningen av om demonstrationer skall ges

tillstånd, föreskriva som villkor att mask inte får

bäras av demonstranterna. Utskottet har avstyrkt

dessa yrkanden med hänvisning till regeringsformens

regler om mötes- och demonstrationsfriheten och de

begränsade möjligheter som finns att inskränka dessa

rättigheter (bet. 1995/96:JuU14 s. 18). Denna

ståndpunkt har delats av konstitutionsutskottet som

därefter flera gånger - senast våren 2000 (bet.

1999/2000:KU11 s. 16 f) - behandlat motsvarande

yrkande.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning, och

utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

Ju816.

Okonventionella spaningsmetoder

I motion Ju240 (m) anförs att poliser i

spaningstjänst bör kunna använda falska identiteter.

För s.k. okonventionella spaningsmetoder som för

all annan polisverksamhet gäller bestämmelserna i

polislagen. Av särskilt intresse är här 8 §. Där

anges att en polisman som har att verkställa en

tjänsteuppgift skall under iakttagande av vad som

föreskrivs i lag eller annan författning ingripa på

ett sätt som är försvarligt med hänsyn till

åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste

tvång tillgripas, skall detta ske endast i den form

och den utsträckning som behövs för att det avsedda

resultatet skall uppnås.

Av motiven till polislagen (prop. 1983/84:111 s.

46 f) framgår vilka principer som bör gälla för

okonventionella spaningsmetoder. Här handlar det om

att polisen inte får begå en kriminaliserad handling

för att kunna efterforska eller avslöja ett brott.

En annan princip på området är att polisen inte får

provocera eller eljest förmå någon att inleda en

brottslig aktivitet. Vidare får inte polisen av

spaningsskäl underlåta att vidta föreskrivna

åtgärder mot brott eller en för brott misstänkt

person. Slutligen bör beslut om användning av sådana

typer av spaningsmetoder alltid fattas av åklagare

eller polisman i chefsbefattning.

En konsekvens av detta är bl.a. att en svensk

polis sällan kan uppträda under falsk identitet.

Narkotikakommissionen har i betänkandet Vägvalet -

den narkotikapolitiska utmaningen (SOU 2000:126)

övervägt bl.a. frågan om en lagreglering av de nu

aktuella spaningsmetoderna men inte funnit skäl för

det. Däremot har kommissionen föreslagit att

regeringen ger en särskild utredare i uppdrag att

göra en kartläggning av de särskilda

spaningsmetoderna. Eventuella oklarheter såvitt

gäller tillämpningen bör belysas och klargöras.

Slutligen bör den särskilde utredaren ta ställning

till om det finns ytterligare arbetsmetoder som kan

och bör utvecklas för att brottsbekämpningen skall

kunna effektiviseras ytterligare.

Betänkandet kommer att remissbehandlas under våren

2001.

Utskottet kan i och för sig hålla med motionärerna

om att det i vissa fall skulle kunna vara till

fördel för polisverksamheten om polisen skulle kunna

använda falska identiteter. Detta gäller särskilt i

fråga om kampen mot den organiserade och

gränsöverskridande brottsligheten. Samtidigt synes

de principer som redovisats i det föregående

alltjämt ge uttryck för en allmänt accepterad

uppfattning i fråga om hur polisens verksamhet bör

få bedrivas. Utskottet noterar att det finns ett

förslag om att utreda frågor med anknytning till de

problem som motionärerna tar upp. I dagsläget är

utskottet inte berett att ta något initiativ i

frågan. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motion Ju240.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Evenemangskostnader

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju933 yrkande

10.

Reservation 1 (fp, mp)

2. Polisens beväpning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju209 och

2000/01:Ju236 yrkande 4.

Reservation 2 (m)

3. Polisens IT-stöd

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju236

yrkande 5 och 2000/01:

Ju237.

Reservation 3 (m, kd, fp)

4. Polisens helikopterverksamhet

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju216.

5. Polisens arbetsmiljö

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju204.

6. Interna utredningar inom polisväsendet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju220 och

2000/01:Ju933 yrkande 9.

7. Europol

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju914 yrkande

1.

8. Internationellt polissamarbete i

övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju914

yrkande 4 och 2000/01:U513 yrkande 7.

Reservation 4 (m, kd, fp)

9. Organisationsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju236

yrkande 8 och 2000/01:

Ju247 yrkandena 2 och 3.

Reservation 5 (m, kd, c, fp)

10. Ordningsbot i sjötrafik

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö601 yrkande

4.

11. Brott mot homosexuella, bisexuella och

transpersoner

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju724

yrkandena 3 och 4 samt 2000/01:L459 yrkande 9.

12. Renodling av polisens arbetsuppgifter

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju230,

2000/01:Ju241 och 2000/01:Ju242.

13. Internationell rättslig hjälp

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju215

yrkande 1 och 2000/01:

Ju901.

14. Uniformerad polis

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju927 yrkande 4.

Reservation 6 (m)

15. Eftersökning av försvunna personer

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju225.

16. Medborgarskap på identitetshandlingar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju202.

17. Användning av handfängsel

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju221.

Reservation 7 (m)

18. Enmanspatrullering

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju236 yrkande 6.

Reservation 8 (m)

19. Maskerade demonstranter

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju816.

20. Okonventionella spaningsmetoder

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju240.

Stockholm den 15 februari 2001

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gun

Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s), Märta Johansson

(s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v),

Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ann-

Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl (m), Helena

Zakariasén (s), Morgan Johansson (s), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson

(mp), Gunnel Wallin (c), Sture Arnesson (v) och

Johan Pehrson (fp).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Evenemangskostnader (punkt 1)

av Kia Andreasson (mp) och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju933 yrkande 10 som sin mening för

regeringen vad som anförts i denna reservation.

Ställningstagande

Underhållningsidrotten har numera antagit sådana

proportioner att den ofta kräver stora insatser i

fråga om ordningshållning. Samtidigt har

idrottsklubbarnas verksamhet i en allt större

utsträckning kommit att bedrivas på kommersiella

grunder. Mot den bakgrunden anser vi att det finns

starka skäl som talar för att klubbarna vid vissa

tillfällen bör kunna åläggas att betala för polisens

insatser för ordningshållning. Det nuvarande

undantaget för ideella föreningar bör alltså mjukas

upp. En förändrad reglering på området bör ta hänsyn

till att alla idrottsklubbar inte driver sin

verksamhet på samma villkor. Här tänker vi på de

stora skillnader som finns mellan de stora klubbarna

i de större städerna och mindre klubbar ute i

landsorten. Skillnad kan också behöva göras för

olika aktiviteter som en viss klubb bedriver.

Regeringen bör ges i uppdrag att utreda frågan i

den av oss förordade riktningen och återkomma till

riksdagen med ett lagförslag.

2. Polisens beväpning (punkt 2)

av Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motionerna

2000/01:Ju209 och 2000/01:Ju236 yrkande 4 som sin

mening för regeringen vad som anförts i denna

reservation.

Ställningstagande

Det är angeläget att polisen har tillgång till en

nyanserad uppsättning av vapen. I dag är avståndet

allt för stort mellan batongen och skjutvapen av

olika slag. Vi anser att frågan är av sådan vikt att

styrningen av vilka nya typer av vapen som tas fram

inte bör vara en fråga för Rikspolisstyrelsen.

Regeringen bör ta ett fastare grepp om

utvecklingsarbetet. Det får ankomma på regeringen

att vidta åtgärder med anledning av det anförda.

3. Polisens IT-stöd (punkt 3)

av Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m) och Johan

Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motionerna

2000/01:Ju236 yrkande 5 och 2000/01:Ju237 som sin

mening för regeringen vad som anförts i denna

reservation.

Ställningstagande

Vi ser det som glädjande att arbetet med att föra ut

den nya tekniken i polisverksamheten kommit en bit

på vägen. Satsningar på den nya tekniken kostar dock

pengar. För att säkerställa att alla

polismyndigheter verkligen ges tillfälle att använda

modern utrustning, exempelvis genom att beställa de

nya polisbilarna, måste resurserna till polisen öka

på sikt. Även i det brottsförebyggande och det

administrativa arbetet inom polisen kan den nya

tekniken komma till användning. Vad vi nu anfört i

fråga om polisens resursbehov för tekniksatsningar

bör regeringen beakta i det kommande budgetarbetet.

4. Internationellt polissamarbete i övrigt

(punkt 8)

av Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m) och Johan

Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motionerna

2000/01:Ju914 yrkande 4 och 2000/01:U513 yrkande 7

som sin mening för regeringen vad som anförts i

denna reservation.

Ställningstagande

Vi anser att kampen inom EU mot narkotikan måste

intensifieras. Ett sätt kan vara att ge Europol

vidgade befogenheter på detta område. Det är

emellertid också viktigt att åtgärder vidtas för att

underlätta samarbetet mellan tull och polis och för

att även i övrigt ytterligare stärka samarbetet

mellan alla narkotikabekämpande organ inom EU. Det

anförda bör regeringen beakta i det internationella

arbetet.

5. Organisationsfrågor (punkt 9)

av Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin

(c) och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju236 yrkande 8 och med avslag på motion

2000/01:Ju247 yrkandena 2 och 3 som sin mening för

regeringen vad som anförts i denna reservation.

Ställningstagande

Vi anser att dagens system för styrningen av polisen

minimerar medborgarnas inflytande över den lokala

polisverksamheten. Detta är särskilt beklagligt

eftersom polisen i grund och botten är till för

medborgarna. Tiden får därför anses mogen att

utvärdera det nya styrsystemet inom polisen.

Regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en

utredning för att göra denna utvärdering och vid

behov återkomma till riksdagen med de förslag till

lagändringar som kan behövas.

Detta innebär att vi stöder motion Ju236. Motion

Ju247 bör avslås på de skäl majoriteten anfört.

6. Uniformerad polis (punkt 14)

av Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju927 yrkande 4 som sin mening för

regeringen vad som anförts i denna reservation.

Ställningstagande

En av närpolisens huvuduppgifter är att förebygga

vardagsbrottsligheten. Det bör delvis ske genom att

polisen finns tillgänglig på gator och torg. Det är

viktigt att alla åtgärder som kan vidtas också

vidtas för att åstadkomma en så hög

brottsförebyggande effekt som möjligt. En sådan

åtgärd skulle kunna vara att fler poliser i tjänst

bär uniform. Detta skulle nämligen innebära att man

uppnår att ordningsmakten blir mera synlig.

Det bör ankomma på regeringen att undersöka i

vilken utsträckning polispersonalen använder uniform

och vid behov vidta åtgärder för att åstadkomma ett

flitigare bruk av uniform.

7. Användning av handfängsel (punkt 17)

av Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju221 som sin mening för regeringen vad som

anförts i denna reservation.

Ställningstagande

Dagens regler om hur handfängsel får användas under

transporter är otillfredsställande.

Förutsättningarna är enligt vår uppfattning för

snävt utformade och bör i högre utsträckning medge

användning i förebyggande syfte. Vi kan inte se att

den omhändertagnes intresse av integritet skulle

trädas för när av en utvidgad möjlighet att använda

fängsel. Reglerna om när fängsel får användas bör

således mjukas upp. Det får ankomma på regeringen

att utreda frågan med denna inriktning och återkomma

till riksdagen med ett förslag till lagändring.

8. Enmanspatrullering (punkt 18)

av Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju236 yrkande 6 som sin mening för

regeringen vad som anförts i denna reservation.

Ställningstagande

Polisens resurser måste utnyttjas mer effektivt.

Ett sätt skulle kunna vara att polismän i större

utsträckning tjänstgjorde ensamma. Här vill vi

framhålla det sätt att arbeta som man använder inom

polisen i Kanada. Om två bilar skall patrullera ett

område räcker det med en polis i den ena bilen om

det finns två poliser i den andra. Vi anser att

regeringen bör vidta åtgärder för att denna

arbetsmetod skall komma till användning i

polisverksamheten i Sverige.

Särskilda yttranden

1. Polisens helikopterverksamhet

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin

(c) och Johan Pehrson (fp) anför:

I ett läge där polisens resurser är knappa vill

vi särskilt peka på möjligheten att samordna

användningen av helikoptrar som finns

tillgängliga inom den offentliga

verksamheten och, efter avtal, sådana som

finns inom privat verksamhet.

2. Polisens helikopterverksamhet

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)

anför:

I höstas föreslog vi att polisens anslag skulle

höjas med 290 miljoner kronor i förhållande

till regeringens förslag. Vårt

budgetalternativ röstades emellertid ner av

riksdagens majoritet. Om vi fått bifall till

vårt förslag hade polisen haft möjlighet

bl.a. att anskaffa ytterligare en helikopter

som kunde ha placerats i Östersund.

3. Polisens arbetsmiljö

Gunnel Wallin (c) anför:

Jag vill understryka vikten av att arbetsmiljön

inom polisen är så god som möjligt. Jag

kommer att noga följa utvecklingen av det

inledda arbetet, och jag utgår från att det

kommer att bedrivas med en hög

ambitionsnivå. I dagsläget ser jag därför

inget skäl till att reservera mig till

förmån för motion Ju204.

4. Okonventionella spaningsmetoder

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi anser att polisen bör ges bättre förutsättningar

att bekämpa den grova organiserade brottsligheten.

Dock anser vi att polisens eventuella mer omfattande

befogenheter bör vara noggrant reglerade.

Förteckning över behandlade

förslag