Bet. 2000/01:JuU17

Justitieutskottets betänkande

2000/01:JUU17

Sveriges antagande av rambeslut om penningtvätt

m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Bilaga 2

2000/01

JuU17

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I september 1990 antog Europarådets ministerråd en

konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag

och förverkande av vinning av brott

(förverkandekonventionen). Syftet med konventionen

är att stärka det internationella samarbetet för att

bekämpa allvarliga brott. För Sveriges del trädde

konventionen i kraft den 1 november 1996.

I syfte att förbättra medlemsstaternas samarbete

när det gäller penning-tvätt, beslag och förverkande

antog EU:s ministerråd för rättsliga och inrikes

frågor (RIF-rådet) i december 1998 en gemensam

åtgärd om penningtvätt, identifiering, spårande,

spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel och

vinning av brott (EGT L 333, 9.12.1998, s. 1). Den

gemensamma åtgärden är avsedd att komplettera

förverkandekonventionen.

Eftersom det bland EU:s medlemsstater råder delade

meningar om, och i så fall på vilket sätt, en

gemensam åtgärd är bindande för medlemsstaterna

presenterade Frankrike i juli 2000 ett förslag till

rambeslut som i tillämpliga delar skall ersätta och

skärpa den gemensamma åtgärden (EGT C 243,

24.8.2000, s. 9).

RIF-rådet nådde den 17 oktober 2000 en

principöverenskommelse om innehållet i rambeslutet.

Avsikten är att rambeslutet skall antas antingen vid

RIF-rådet den 15-16 mars 2001 eller, senast, vid

RIF-rådet den 28-29 maj 2001.

Utkastet har sedan regeringen överlämnade

propositionen till riksdagen genomgått sedvanlig

språkgranskning av EU:s juristlingvister. Därvid har

vissa språkliga justeringar gjorts i texten samt

artikelnumreringen förändrats. Det justerade

utkastet återfinns i bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner det

inom EU upprättade utkastet till rambeslut om

penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande,

beslag och förverkande av hjälpmedel till och

vinning av brott.

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett

regeringsförslag att riksdagen skall godkänna ett

inom EU upprättat utkast till rambeslut om

penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande,

beslag och förverkande av hjälpmedel till och

vinning av brott.

Några förslag till lagstiftning med anledning av

utkastet till rambeslut läggs inte fram i

propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

I ärendet finns ett särskilt yttrande (mp).

Propositionen

I proposition 2000/01:58 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

godkänner det inom EU upprättade utkastet till

rambeslut om penningtvätt, identifiering, spårande,

spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till

och vinning av brott.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner

utkastet till rambeslut om penningtvätt,

identifiering, spårande, spärrande, beslag

och förverkande av hjälpmedel till och

vinning av brott.

Rambeslutets innehåll

Ett rambeslut är bindande för medlemsstaterna när

det gäller de resultat som skall uppnås men

överlåter åt de nationella myndigheterna att

bestämma form och tillvägagångssätt. För att rådet

skall kunna anta ett rambeslut krävs enhällighet.

Det nu föreslagna rambeslutet innehåller

bestämmelser som syftar till att förbättra det

straffrättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna.

Av artikel 1 följer att medlemsstaterna skall se

till att inga reservationer görs eller vidhålls mot

artikel 2 (bestämmelser om förverkande) i

förverkandekonventionen om det brott som föranleder

förverkandet bestraffas med frihetsberövande eller

frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer

än ett år. Medlemsstaterna får emellertid, under

vissa förutsättningar, vidhålla sina reservationer

när det gäller förverkande av vinning av

skattebrott. Medlemsstaterna skall också se till att

inga reservationer görs eller vidhålls mot artikel 6

(bestämmelser avseende penningtvättbrott, dvs.

åtgärder som vidtas i syfte att dölja eller omsätta

vinning av brottslig verksamhet) i

förverkandekonventionen när det gäller allvarliga

brott. Till kategorin allvarliga brott skall under

alla förhållanden räknas de brott som bestraffas med

frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där

högsta straffet är mer än ett år, eller, när det

gäller stater som har en minimitröskel för brott i

sitt rättssystem, brott som bestraffas med

frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där

lägsta straffet är mer än sex månader.

I artikel 2 föreskrivs att medlemsstaterna skall

vidta nödvändiga åtgärder för att tillgodose att

penningtvättbrott är underkastade frihetsberövande

straff, varvid det högsta straffet inte skall

understiga fyra år.

I artikel 3 föreskrivs att medlemsstaterna skall

vidta de åtgärder som krävs för att deras

lagstiftning och förfaranden när det gäller

förverkande av vinning av brott även skall

möjliggöra förverkande av egendom till ett värde

motsvarande vinningens. Detta skall gälla både i

rent inhemska förfaranden och i förfaranden som

inleds på begäran av en annan medlemsstat,

innefattande begäran om verkställighet av utländska

beslut om förverkande. Medlemsstaterna får

emellertid undanta förverkande av egendom vars värde

motsvarar vinning av brott i fall där detta värde är

lägre än 4 000 euro.

Enligt artikel 4 skall medlemsstaterna vidta de

åtgärder som krävs för att alla framställningar från

andra medlemsstater när det gäller identifiering,

spårande, spärrande eller beslag och förverkande av

tillgångar skall behandlas med samma

prioriteringsgrad som den som tillämpas vid inhemska

förfaranden.

Slutligen finns i artiklarna 5-8 bestämmelser om

upphävande av vissa artiklar i den gemensamma

åtgärden, rambeslutets tillämpningsområde samt tider

för genomförande och ikraftträdande av rambeslutet.

Behovet av lagändringar

Regeringen gör bedömningen att svensk lagstiftning i

allt väsentligt uppfyller de krav som följer av

rambeslutet.

I samband med att Sverige ratificerade

förverkandekonventionen gjordes emellertid den

förklaringen att artiklarna 2 och 6 i konventionen

endast skulle tillämpas på vissa brott (prop.

1995/96:49, bet. JuU10, rskr. 59, SÖ 1996:19).

Förklaringen till artikel 6 har sedermera

återkallats, medan förklaringen till artikel 2

kvarstår.

Enligt denna förklaring skall artikel 2 för

Sveriges del endast vara tillämplig på sådant utbyte

av brott och sådana hjälpmedel vid brott som kan

förverkas enligt bestämmelserna i brottsbalken,

narkotikastrafflagen (1968:64) eller lagen

(1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel.

Beträffande annan brottslighet får Sverige, i den

utsträckning så är motiverat med hänsyn till

brottstypen, föreskriva förverkande i mer begränsad

omfattning.

För att Sverige skall uppfylla åtagandena enligt

rambeslutet krävs att den av Sverige gjorda

förklaringen till artikel 2 i

förverkandekonventionen begränsas på så sätt att den

endast kan tillämpas på brott för vilka är

föreskrivet fängelse i högst ett år.

Regeringen gav i juni 1999, genom tilläggsdirektiv

(dir. 1999:48), Förverkandeutredningen (Ju 1997:02)

i uppdrag att undersöka vilka åtgärder som behöver

vidtas för att Sverige skall kunna återkalla eller i

största möjliga mån begränsa förklaringen till

artikel 2 i förverkandekonventionen.

Förverkandeutredningen överlämnade sitt betänkande

Effektivare förverkandelagstiftning (SOU 1999:147)

till regeringen i december 1999. Av betänkandet

framgår att vissa ändringar kan komma att krävas vad

gäller förverkandebestämmelserna inom

specialstraffrätten. Utredningen föreslår därför att

brottsbalkens bestämmelser om förverkande av utbyte

av brott och hjälpmedel vid brott utvidgas till att

avse även utanför brottsbalken straffbelagda

gärningar för vilka stadgas fängelse i mer än ett år

(s. 199 f).

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för

närvarande inom Justitiedepartementet. Regeringen

avser att senast i början av år 2002 återkomma till

riksdagen med de förslag som beredningen utmynnar i.

Enligt regeringen är det rimligt att anta att

några mer omfattande lagstiftningsåtgärder inte

behöver vidtas för att Sverige skall kunna begränsa

sin förklaring till artikel 2 i

förverkandekonventionen. Det kan också ifrågasättas

om behov föreligger av en så generell reglering av

möjligheterna till förverkande som

Förverkandeutredningen föreslagit. Enligt regeringen

bör sålunda ytterligare överväganden göras såväl i

frågan om det över huvud taget behövs någon

ytterligare lagstiftning för att kunna begränsa

Sveriges förklaring, som i frågan om hur denna i så

fall bör utformas. Detta bör enligt regeringen ske i

samband med den fortsatta beredningen av

Förverkandeutredningens betänkande.

Överväganden

Den ökade rörligheten mellan olika länder har

tillsammans med införandet av modern

informationsteknik lett till att brottsligheten,

särskilt den ekonomiska, i betydligt större

omfattning än tidigare är gränsöverskridande.

Utskottet anser mot den bakgrunden att det är av

stor vikt med ett utvecklat och väl fungerande

straffrättsligt samarbete mellan medlemsstaterna

inom EU. Av betydelse härvid är att de berörda

ländernas lagstiftning i fråga om penningtvättbrott

och förverkande inte skiljer sig åt alltför mycket.

Utskottet ser därför positivt på den tillnärmning av

medlemsstaternas lagar och andra författningar som

nu föreslås.

För att Sverige skall uppfylla åtagandena enligt

rambeslutet krävs att Sveriges förklaring till

artikel 2 i förverkandekonventionen begränsas. Detta

kan komma att föranleda vissa lagändringar. Dessa

torde dock vara av begränsad omfattning. Enligt

utskottet saknas skäl att fördröja antagandet av

rambeslutet i avvaktan på det slutliga

ställningstagandet till lagstiftningsbehovet.

I sammanhanget bör anmärkas att det är osäkert om

rambeslutet kommer att kunna antas vid RIF-rådet den

15-16 mars 2001. Om inte kan det bli aktuellt med en

förlängning av genomförandetiden för rambeslutet.

Denna brukar normalt sett bestämmas till två år från

antagandet av det aktuella rambeslutet.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att

riksdagen godkänner det inom EU upprättade utkastet

till rambeslut om penningtvätt, identifiering,

spårande, spärrande, beslag och förverkande av

hjälpmedel till och vinning av brott.

Särskilt yttrande

Straffskalorna för brott

Kia Andreasson (mp) anför:

Jag är principiellt emot att man i rambesluten på

området för det straffrättsliga samarbetet allt

oftare reglerar vilka straff medlemsstaterna skall

ha för viss brottslighet. Denna fråga bör vara upp

till varje medlemsstat att besluta om inom ramen för

den nationella lagstiftningen. För det fall denna

utveckling fortsätter inom EU riskerar man att inom

de nationella regelverken ändra det inbördes

förhållandet mellan straffskalorna för olika brott.

Detta är enligt min mening mycket olyckligt.

Medlemsstaterna bör därför fortsättningsvis avstå

från att i rambeslut reglera vilka straff som skall

följa på ett visst brott.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Sveriges antagande av rambeslut om penningtvätt m.m.

Riksdagen godkänner utkastet till rambeslut om

penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande,

beslag och förverkande av hjälpmedel till och

vinning av brott i den lydelse som framgår av bilaga

2.

Stockholm den 6 mars 2001

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Märta

Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Ingemar

Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie

Fagerström (s), Maud Ekendahl (m), Morgan Johansson

(s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd),

Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson (mp), Gunnel

Wallin (c), Siw Persson (fp), Göran Norlander (s)

och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Bilaga 2

Utkast till rambeslut