Bet. 2000/01:JuU18

Justitieutskottets betänkande

2000/01:JUU18

Handläggningen av ungdomsmål

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Följdmotion

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga 2

2000/01

JuU18

Redogörelse för ärendet

Våren 1998 gav regeringen en särskild utredare i

uppdrag att utvärdera hur de nya regler för

handläggning av ungdomsmål som trädde i kraft den 1

mars 1995 har tillämpats, om syftet med reglerna har

uppnåtts och vilka effekter i övrigt som de nya

reglerna har haft hos polis, åklagare och domstol

samt inom socialtjänsten.

Uppdraget genomfördes i huvudsak genom

enkätundersökningar hos berörda myndigheter.

Utredningen överlämnade i september 1999

betänkandet Handläggning av ungdomsmål - en

utvärdering av 1995 års ungdomsmålsreform (SOU

1999:108). Betänkandet har remissbehandlats.

Regeringens förslag i detta ärende bygger på det

nämnda utredningsbetänkandet och remissbehandlingen

av det.

Regeringens lagförslag har granskats av Lagrådet.

Förslagen har i huvudsak godtagits men Lagrådet har

framfört kritik i den del som handlar om

specialisering i domstolarna. Regeringen har till

skillnad från Lagrådet ansett att specialiseringen i

detta avseende bör finnas kvar men följt Lagrådets

synpunkter på hur regeln bör utformas.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har det väckts en

motion. I detta ärende behandlar utskottet härutöver

några motionsyrkanden som väckts under den allmänna

motionstiden år 2000.

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett

regeringsförslag om ändringar av de särskilda regler

som gäller för handläggning av ungdomsmål.

Regeringens förslag tar bl.a. upp reglerna om vilka

domare som skall handlägga ungdomsmål, rätten till

offentlig försvarare, socialtjänstens medverkan vid

huvudförhandlingen och utredningar rörande

brottsmisstänkta barn under 15 år. Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.

Förutom en motion som väckts med anledning av

propositionen tar utskottet också upp några

motionsyrkanden som väckts under den allmänna

motionstiden år 2000. Motionerna handlar i huvudsak

om föräldrars medverkan i förfarandet när unga begår

brott.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag och avslår motionerna.

I ärendet finns två reservationer från (m) och ett

särskilt yttrande från (kd).

Propositionen

I proposition 2000/01:56 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare,

2. lag om ändring i telelagen (1993:597),

3. lag om ändring i lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Följdmotion

2000/01:Ju3 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas:

1. Riksdagen slopar vårdnadshavares rätt till

ersättning enligt 26 § tredje stycket lagen

(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om föräldrars medverkan

i mål med brottsmisstänkta barn.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till registrering av minderåriga

lagöverträdare i enlighet med vad som anförs i

motionen.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Ju907 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas:

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag vad gäller polisens rätt att registrera

brottsmisstänkta ungdomar under 15 år, i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2000/01:Ju929 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas:

9. Riksdagen beslutar ändra lagen om unga

lagöverträdare så att föräldrars roll under

utredning och domstolsprocess stärks i enlighet med

vad som anförs i motionen.

10. Riksdagen beslutar ändra lagen om unga

lagöverträdare så att rätten till ersättning för

inställelse vid domstol slopas för föräldrar i

enlighet med vad som anförs i motionen.

11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till registrering av minderåriga

lagöverträdare i enlighet med vad som anförs i

motionen.

Utskottets överväganden

Handläggningen av ungdomsmål

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag i dess helhet. I huvudsak

rör förslaget rätten till offentlig

försvarare, vilka domare som skall handlägga

ungdomsmål, socialtjänstens medverkan och

handläggningen av ärenden som gäller brott

begångna av barn under 15 år. Utskottet

föreslår också att riksdagen avslår motioner

som går ut på att föräldrar skall vara

skyldiga att närvara vid polisförhör när barn

under 18 år misstänks för brott och vid

eventuellt därpå följande rättegång.

Slutligen föreslår utskottet att riksdagen

avslår motioner om att slopa vårdnadshavares

rätt till ersättning för inställelse vid

huvudförhandling. Jämför reservation 1 (m).

Allmänt

Handläggningen av ungdomsmål regleras i huvudsak av

bestämmelserna i lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). I

propositionen föreslår regeringen att kravet på att

de lagfarna domare och nämndemän som prövar mål

enligt lagen om unga lagöverträdare skall vara

särskilt lämpade för uppgiften tas bort. För att

bibehålla specialiseringen föreslås i stället att de

lagfarna domare och nämndemän som prövar sådana mål

skall vara särskilt utsedda av domstolen för

uppgiften. I syfte att möjliggöra för företrädare

för socialtjänsten att i ökad utsträckning delta vid

lagföringen av unga lagöverträdare föreslås att

domstolarna skall underrätta socialtjänsten om

tidpunkt för huvudförhandling i de fall

socialtjänstens yttrande har inhämtats av åklagare

eller domstol. Tillämpningsområdet för den särskilda

bestämmelsen om offentlig försvarare vidgas också.

Vidare föreslås åtgärder för att förbättra

handläggningen av ärenden som gäller brott begångna

av barn som inte har fyllt 15 år. I den delen

föreslås att ett särskilt skyndsamhetskrav skall

införas, att utredningen skall ledas av en särskilt

lämpad polisman eller åklagare och att den unge vid

återfall i brott om möjligt skall ställas inför

samma polisman eller åklagare. Det föreslås också

att polisens möjligheter att vidta inledande

utredningsåtgärder skall vidgas. I syfte att

tydliggöra vikten av vårdnadshavarnas eller andra

fostrares medverkan föreslås att dessa skall kallas

till förhör med den unge. Slutligen föreslås att

även de lagfarna domare och nämndemän som prövar en

bevistalan skall vara särskilt utsedda för

uppgiften. Lagändringarna föreslås träda i kraft den

1 juli 2001.

Utskottet konstaterar att den utvärdering som

genomförts pekat på en del brister i regelverket

kring handläggningen av ungdomsmål. De nu

föreliggande lagförslagen innebär att åtgärder

vidtas för att rätta till dessa. Utskottet ställer

sig alltså i princip bakom regeringens förslag. Till

frågan om föräldrars medverkan återkommer utskottet

nedan.

Närvaroplikt och ersättning för inställelse

I motionerna Ju3 och Ju929 (båda m) hävdas att

regeringens förslag borde ha gått längre och att

reglerna om kallelse till polisförhör och rättegång

bör ändras så att det generellt sett blir en

skyldighet för den som är förälder att närvara vid

dessa tillfällen. I motionerna yrkas vidare att

rätten till ersättning för inställelse tas bort i de

fall där vårdnadshavare hörs i en rättegång mot den

unge.

Bestämmelserna i LUL innebär såvitt nu är aktuellt

sammanfattningsvis följande. När någon som är under

18 år misstänks för brott skall vårdnadshavaren

eller annan som svarar för den unges vård och

fostran kallas till förhör med den unge hos polisen,

om det inte är till men för utredningen eller

särskilda skäl talar däremot. Företrädare för

socialtjänsten skall också närvara, om det är

möjligt och det kan ske utan men för utredningen. I

fråga om barn som misstänks ha begått brott före 15

års ålder skall både vårdnadshavaren och

socialtjänsten underrättas om att en utredning har

inletts. Vårdnadshavaren behöver dock inte

underrättas, om det finns särskilda skäl mot det.

Vid utredning i dessa fall skall socialtjänsten

närvara, om inte hinder möter.

Om det väcks åtal, skall vårdnadshavaren eller

annan fostrare underrättas om tidpunkten för

förhandlingen. Avser åtalet ett brott på vilket det

kan följa fängelse skall vårdnadshavaren höras, om

det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot

det.

Om vårdnadshavaren eller en annan fostrare hörs i

en huvudförhandling mot barnet, har han rätt till

ersättning enligt samma regler som gäller för

vittnen.

Av motiven till nämnda regler (prop. 1994/95:12 s.

97 f) framgår att med annan fostrare avses

fosterföräldrar och andra, t.ex. far- eller

morföräldrar, som den unge bor hos. Det får avgöras

från fall till fall vem som skall underrättas och

kallas, om det inte är klart att de legala

vårdnadshavarna också har det faktiska ansvaret för

den unge.

Regeringen lägger inte fram något förslag om

ändring av dessa regler.

Den enkätundersökning som ligger till grund för

regeringens förslag tyder på att den unges

vårdnadshavare i stor utsträckning medverkar vid

polisförhör. Enligt utredningens mening är denna

medverkan tillräcklig. Utredningen har inte funnit

skäl att förena vårdnadshavarens kallelse med vite

eller någon annan sanktion.

När det gäller närvaron vid huvudförhandling i

domstol anför utredningen att enkätresultatet visar

att vårdnadshavare medverkar i stor omfattning även

vid huvudförhandlingen. Av underrättelsen och

kallelsen till vårdnadshavaren bör dock enligt

utredningen framgå att det vid behov finns möjlighet

att anlita tolk om behovet anmäls viss tid innan

förhandlingen. En liknande upplysning bör enligt

utredningen också finnas i polisens och åklagarnas

underrättelser och kallelser till vårdnadshavare.

Utskottet har tidigare avstyrkt liknande yrkanden

om föräldrars närvaroplikt m.m. med hänvisning till

den pågående beredningen av det nu föreliggande

regeringsförslaget (se senast bet. 1999/2000:JuU16

s. 21 f).

Utskottet har inhämtat att det inom

Regeringskansliet pågår ett arbete med att se över

reglerna om kallelse till sammanträde i vissa fall.

Inom ramen för det arbetet kommer frågan om kallelse

till huvudförhandling av föräldrar som inte är

vårdnadshavare att tas upp.

Utskottet har naturligtvis ingenting emot att även

föräldrar som inte är vårdnadshavare engagerar sig i

sina barns utveckling. Det bör emellertid påpekas

att det inte bara är vårdnadshavaren som kan kallas.

Även andra fostrare kan komma i fråga.

Utskottet konstaterar vidare att den utvärdering

som gjorts av gällande regler tyder på en god

närvaro vid polisförhör och huvudförhandling.

Utvärderingen motiverar alltså inte någon förändring

i den riktning som motionärerna efterfrågar. Ett

tvång att närvara skulle för övrigt vara mycket

svårt att upprätthålla i praktiken utan stora

kostnader. I sammanhanget vill utskottet anmärka att

utskottet ser positivt på utredningens förslag att

möjligheten till tolk skall framgå av kallelsen.

Avslutningsvis vill utskottet påpeka att det i

vissa fall rent av kan vara olämpligt att kalla den

som inte är vårdnadshavare. Här tänker utskottet på

situationer där den andra föräldern av domstol

bedömts olämplig som vårdnadshavare på grund av

missbruk eller brottslighet. Vilka dessa fall är kan

inte avgöras på förhand och det kan inte gärna

krävas att polisen eller tingsrätten efterforskar

skälet till att inte den andra föräldern också är

vårdnadshavare.

Utskottet är således inte berett att ställa sig

bakom önskemålet om att ålägga föräldrar en

skyldighet att närvara. Att föräldranärvaro normalt

är önskvärd är en annan sak. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motionerna Ju3 och Ju929 i här

aktuella delar.

Såvitt gäller frågan om ersättning för inställelse

konstaterar utskottet att utredningen har funnit att

vårdnadshavarnas medverkan är stor. Utskottet ser

ingen anledning att ifrågasätta denna bedömning. En

omfattande medverkan från vårdnadshavare och andra

fostrare har ett stort värde. Om rätten till

ersättning för inställelse skulle slopas kan det i

vart fall inte uteslutas att denna medverkan skulle

äventyras. Detta är utskottet inte berett att

medverka till. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motionerna Ju3 och Ju929 i här aktuella

delar.

Registrering av brottsmisstänkta

barn under 15 år

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motioner om att barn under 15 år skall kunna

registreras också i det centrala

misstankeregistret och inte bara - som är

fallet i dag - i de lokala register som förs

länsvis. Jämför reservation 2 (m).

I motionerna Ju3, Ju907 och Ju929 (alla m)

efterfrågas en möjlighet att centralt registrera

barn under 15 år som begått brott. Motionärerna

anser att det skulle ha stor betydelse för polisens

brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete om

misstankeregistret omfattade barn under 15 år som är

skäligen misstänkta för brott. Dessutom skulle

möjligheten till tidigt ingripande mot barn som

begår brott öka.

Frågan tas inte upp i propositionen.

Misstankeregistret innehåller uppgifter om den som

fyllt 15 år och som enligt förundersökningsledarens

bedömning är skäligen misstänkt för bl.a. brott mot

brottsbalken eller andra brott för vilket svårare

straff än böter är föreskrivet [se 3 § lagen

(1998:621) om misstankeregister].

Brottsmisstänkta barn registreras dock i polisens

RAR-system. RAR står för Rationell Anmälnings Rutin

och är ett datasystem för brottsanmälningar på lokal

nivå. Detta innebär att det är möjligt att på varje

polismyndighet, dvs. i varje län, registrera barn

under 15 år som misstänks för brott. I vilken

utsträckning detta sker är dock inte känt.

I anslutning till en diskussion om innehållet i

belastningsregistret anförde regeringen (prop.

1997/98:97 s. 80), efter att ha redogjort för

dittills gällande regler som på denna punkt

överensstämmer med den nya regleringen, att det

däremot inte finns hinder mot att registrera barn i

de arbetsregister som kan finnas hos polisen medan

en utredning pågår. Det finns, anförde regeringen

vidare, inte heller något som hindrar att i sökbar

form spara de sista utredningshandlingarna om

barnet. Regeringen tog vidare upp

integritetsaspekten som, enligt regeringen, väger

tungt särskilt i fråga om barn under 15 år och

hänvisade härutöver till skyldigheten för polisen

att anmäla brott av barn till socialnämnden (6 §

LUL). Regeringens slutsats var att det i vart fall

vid det tillfället inte borde införas någon

möjlighet att registrera minderåriga.

Utskottet fann inte skäl till annan inställning

och avstyrkte såväl i sitt betänkande om

polisregisterlagstiftningen som om påföljdssystemet

(bet. 1997/98:JuU20 och JuU21) yrkanden som gick ut

på att införa en möjlighet att registrera barn under

15 år.

När utskottet senast (bet. 1999/2000:JuU16 s. 14

f) behandlade denna fråga ansåg utskottet att det

inte framkommit något som motiverade en annan

bedömning än den utskottet gjort tidigare.

Utskottet vidhåller den nyss redovisade

uppfattningen, och utskottet föreslår att riksdagen

avslår motionerna Ju3, Ju907 och Ju929 i här

aktuella delar.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Föräldrars närvaro vid förhör och

rättegång

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju3

yrkande 2 och 2000/01:Ju929 yrkande 9.

2. Föräldrars ersättning för inställelse

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare såvitt avser

26 § och avslår därmed motionerna 2000/01:Ju3

yrkande 1 och 2000/01:Ju929 yrkande 10.

Reservation 1 (m)

3. Handläggningen av ungdomsmål

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare såvitt det

inte omfattas av utskottets förslag ovan.

4. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i telelagen (1993:597),

2. lag om ändring i lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

5. Registrering av brottsmisstänkta barn

under 15 år

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju3 yrkande

3, 2000/01:Ju907 yrkande 4 och 2000/01:Ju929

yrkande 11.

Reservation 2 (m)

Stockholm den 13 mars 2001

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik

Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Märta Johansson

(s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v),

Ingemar Vänerlöv (kd), Ann-Marie Fagerström (s),

Maud Ekendahl (m), Helena Zakariasén (s), Yvonne

Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson

(m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp), Anita

Sidén (m) och Nalin Pekgul (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Föräldrars ersättning för inställelse

(punkt 2)

av Fredrik Reinfeldt (m), Maud Ekendahl (m),

Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare såvitt avser 26

§, dock att fjärde stycket utgår. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Ju3 yrkande 1 och

2000/01:Ju929 yrkande 10.

Ställningstagande

Eftersom vi anser att det bör vara en plikt för alla

föräldrar, oavsett om de är vårdnadshavare eller

inte, att närvara vid rättegång mot sina barn bör

någon ersättning för inställelsen inte betalas. 26 §

i LUL bör ändras i enlighet härmed.

2. Registrering av brottsmisstänkta barn under

15 år (punkt 5)

av Fredrik Reinfeldt (m), Maud Ekendahl (m) och

Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motionerna

2000/01:Ju3 yrkande 3, 2000/01:Ju907 yrkande 4 och

2000/01:Ju929 yrkande 11 som sin mening för

regeringen vad som anförts i denna reservation.

Ställningstagande

Det är inte tillfredsställande att en fjortonåring

som grips av polisen kan synas ha ett fläckfritt

förflutet trots att han gjort sig skyldig till

omfattande brottslighet. Den möjlighet polisen har

till registrering är otillräcklig bl.a. då den

endast omfattar händelser inom den enskilda

polismyndigheten. Det handlar inte heller om

registrering av brottsmisstanke i egentlig

bemärkelse utan om en brottsanmälan där en misstänkt

gärningsman kan anges. Enligt vår mening bör

minderåriga som misstänks för brott registreras i

misstankeregistret så snart de övriga

förutsättningarna för registrering i detta register

är uppfyllda. Det ankommer på regeringen att lägga

fram ett lagförslag i saken.

Särskilt yttrande

Särskilda ungdomsmålsdomare

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)

anför:

När den nuvarande specialiseringen i fråga om

handläggningen av ungdomsmål infördes år 1995 yrkade

vi avslag på förslaget i den delen. Skälen för det

var bl.a. att en sådan ordning hotar domarnas

självständighet och integritet eftersom domarens

lämplighet att handlägga den aktuella typen av mål

prövas av hans chef. Vi påpekade att lagen inte

närmare anger hur denna lämplighet skall

manifesteras.

Utnämning till ordinarie domare föregås av ett

noggrant förfarande och sådana domare skyddas också

av särskilda regler i regeringsformen som innebär

att de i princip inte kan avsättas. Den som betrotts

med ett sådant ämbete måste rimligen anses lämplig

att handlägga ungdomsmål utan ytterligare en

granskning av vederbörande domstolschef.

Den utvärdering som nu gjorts visar på de

svårigheter vi befarade redan i samband med att

lagstiftningen infördes. Med det förslag som

regeringen nu lägger fram om ändring i regelverket

har vårt synsätt vunnit gehör.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Regeringens lagförslag