Bet. 2000/01:JuU19

Justitieutskottets betänkande

2000/01:JUU19

Brottsförebyggande arbete

Innehåll

Sammanfattning

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

JuU19

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta ärende behandlar utskottet regeringens

skrivelse Brott kan förebyggas! Utvecklingen av det

brottsförebyggande arbetet (skr. 2000/01:62).

Utskottet behandlar också fyra motioner som väckts

med anledning av skrivelsen samt tre motioner från

den allmänna motionstiden år 2000. Vissa av de

motionsyrkanden som väckts med anledning av

skrivelsen har utskottet i stället tagit upp i andra

ärenden. Så behandlade utskottet ett yrkande i

motion Ju4 (kd) om drogtest från barn under 15 år i

betänkandet Unga lagöverträdare (bet.

2000/01:JuU13). I det ärendet behandlade utskottet

vidare ett yrkande i motion Ju6 (c) om medling för

unga lagöverträdare.

Bakgrund

År 1996 presenterade regeringen det nationella

brottsförebyggande programmet Allas vårt ansvar (Ds

1996:59). Programmet skall enligt regeringen ses som

början till ett brett upplagt arbete för att skapa

förutsättningar för ett långsiktigt och uthålligt

brottsförebyggande arbete inom alla

samhällssektorer.

En utgångspunkt för regeringens arbete med att

förebygga brott är att det samhällsproblem som

brottsligheten utgör måste angripas med en bred

kriminalpolitisk ansats. En andra utgångspunkt är

att brottslighetens orsaker måste angripas lokalt,

där problemen finns. En tredje utgångspunkt är att

det krävs medborgerliga initiativ och ett brett

engagemang från allmänhetens sida för att det

brottsförebyggande arbetet skall ge resultat.

En kommitté fick samma år i uppdrag att verka för

genomförandet av intentionerna i det nationella

brottsförebyggande programmet. Huvuduppgifterna

bestod i att inspirera, stödja och följa det

brottsförebyggande arbetet, främst på lokal nivå.

Kommittén, som antog namnet Kommittén för

brottsförebyggande arbete (KBA), har redogjort för

sitt arbete i betänkandet Brottsförebyggande arbete

i landets kommuner (SOU 1999:61). Den 1 januari 1999

tog Brottsförebyggande rådet (BRÅ) över de

arbetsuppgifter som KBA tidigare hade.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen beskriver regeringen hur det

brottsförebyggande arbetet utvecklats inom olika

områden sedan det nationella brottsförebyggande

programmet beslutades år 1996. Många kommuner har i

dag inrättat lokala brottsförebyggande råd eller

liknande organisationer. Över hela landet genomförs

en rad lokala brottsförebyggande insatser. Detta

arbete befinner sig nu i ett intensivt

uppbyggnadsskede. Brottsförebyggande insatser inom

rättsväsendet får också allt större genomslag. Inom

andra samhällsområden behöver det brottsförebyggande

arbetet vidareutvecklas.

Regeringen avser att fullfölja intentionerna i det

nationella programmet för att förebygga brott.

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet en skrivelse

(skr. 2000/01:62) från regeringen som innehåller en

redovisning av det brottsförebyggande arbetet.

Skrivelsen tar bl.a. upp det arbete som bedrivs av

de lokala brottsförebyggande råden samt

socialtjänstens, polisens och kriminalvårdens

insatser.

Utskottet behandlar också ett antal motioner som

väckts med anledning av skrivelsen och några

motioner som väckts under den allmänna motionstiden

år 2000.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga

motioner och lägger skrivelsen till handlingarna.

I ärendet finns tio reservationer och två

särskilda yttranden.

Följdmotioner

2000/01:Ju4 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) vari

yrkas:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

fördelningen av resurser för att möjliggöra en

kvalitetshöjning på de brottsförebyggande råden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det långsiktiga

arbetet för att synliggöra familjens roll som

brottsförebyggande resurs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av platser

för ungdomar som dömts till LVU och LSU.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lag om att övervakningskameror i

taxibilar kan införas.

2000/01:Ju5 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

yrkas:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om polisens

betydelsefulla roll i det lokala brottsförebyggande

arbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

kraftig satsning på personalförstärkning inom polis-

verksamheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

målmedveten inriktning på att öka den polisiära

vardagsnärvaron lokalt i samhällena.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avvisa

eventuella förelägganden för kommunerna att utarbeta

brottsförebyggande program och trygghetsplaner.

2000/01:Ju6 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

att polisen och kriminalvården ges utökade resurser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av en

fungerande normbildning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förebyggande

åtgärder mot narkotikaproblem.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om insatser för att

motverka segregationen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om målsättningen med

närpolisens verksamhet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kriminalvårdens roll

i det brottsförebyggande arbetet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade insatser för

brottsoffer och vittnen.

2000/01:Ju7 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas:

Riksdagen begär att regeringen snarast förstärker

och konkretiserar beskrivningen av hur det

brottsförebyggande arbetet skall utvecklas.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Ju802 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av lagen om övervakningskameror så att

kamera i taxi kan användas av starkt

brottsförebyggande skäl.

2000/01:Ju803 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth

Nyström (m) vari yrkas:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillstånd för

videoövervakning i taxibilar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om särskilda

bestämmelser för taxibilar som ingår i

beställningscentral.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en försöksperiod.

2000/01:Ju808 av Birgitta Carlsson och Birgitta

Sellén (c) vari yrkas:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagen för att ge möjlighet

till kameraövervakning i taxibilar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ansökningen

förenklas så att kostnaden kan sänkas för ansökning

av tillstånd för kameraövervakning i taxibilar.

Utskottets överväganden

Allmänt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett

motionsyrkande om en mer konkret redovisning

av det framtida brottsförebyggande arbetet.

Utskottet påpekar att tanken med skrivelsen

är att redovisa vad som skett på området

sedan det nationella brottsförebyggande

programmet beslutades år 1996. Utskottet gör

vidare bedömningen att det knappast är

möjligt att i detalj beskriva vad som kommer

att ske lokalt på olika områden. Jämför

reservation 1 (m).

Regeringens skrivelse innehåller en omfattande

redovisning av det brottsförebyggande arbetet.

Såvitt gäller åtgärderna på området inleder

regeringen med en beskrivning av det lokala arbetet.

Vidare innehåller skrivelsen en redogörelse för det

arbete som bedrivs inom socialtjänsten och skolan

för att minska nyrekryteringen till kriminella

livsstilar. Också polisens och kriminalvårdens

arbete på området redovisas. Regeringen tar vidare

upp insatserna inom storstadspolitiken och arbete

som tar sikte på boendemiljön. I sistnämnda

hänseende nämns bl.a. regeringens numera beslutade

uppdrag till BRÅ att, i samverkan med Boverket och

Rikspolisstyrelsen, på olika sätt verka för att de

brottsförebyggande aspekterna skall få genomslag i

samhällsplaneringen och i förvaltningen av den

byggda miljön. Det är, anför regeringen, viktigt att

uppdragstagarna även involverar Svenska

Kommunförbundet i arbetet. Av skrivelsen framgår

också att regeringen avser att se över reglerna om

dels allmän kameraövervakning, dels användningen av

ordningsvakter och väktare samt deras

arbetsuppgifter och befogenheter.

Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av

att det brottsförebyggande arbetet bygger på en bred

kriminalpolitisk ansats. Detta synsätt präglar också

regeringens arbete i frågan. Av skrivelsen framgår

att det brottsförebyggande arbetet är brett upplagt

och involverar flera samhällssektorer, inte bara

rättsväsendet. Mot bakgrund av den mångfald av

åtgärder som vidtas på olika områden och den

spridning de har finns det ett särskilt värde i den

samlade redovisning som regeringens skrivelse

innehåller. Utskottet välkomnar skrivelsen.

I motion Ju7 (m) begärs att regeringen

konkretiserar hur det brottsförebyggande arbetet

skall utvecklas.

Utskottet vill påpeka att tanken med skrivelsen är

att redovisa det arbete som skett sedan det

nationella brottsförebyggande programmet beslutades.

Mot den bakgrunden är det naturligt att skrivelsen

till övervägande delen innehåller en beskrivning av

vad som har hänt och att tyngdpunkten inte ligger på

kommande förslag. Härtill kommer att en stor del av

det lokala arbetet med att förebygga brott sker i

sådana former att det inte kräver riksdagens eller

regeringens medverkan. I stället handlar de centrala

statsmakternas uppgifter på detta område i hög

utsträckning om att uppmuntra lokala aktörer. I det

sammanhanget spelar det stöd - såväl ekonomiskt som

kunskapsmässigt - som BRÅ kan ge en central roll.

Härav följer att det knappast är möjligt att i

detalj beskriva vad som kommer att ske lokalt på

olika områden.

Utskottet ser ingen anledning att kritisera

regeringen för hur det brottsförebyggande arbetet

lagts upp. Riksdagen bör avslå motion Ju7.

Lokalt brottsförebyggande arbete

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionsyrkanden som går ut på att

närpolisreformen måste säkerställas med

personalförstärkningar. Utskottet hänvisar

till tidigare gjorda prioriteringar, bl.a.

att verksamheten inom polisen tydligare skall

präglas av ett långsiktigt problemorienterat

arbetssätt med ett brottsförebyggande syfte

och att antalet poliser skall öka. Jämför

reservation 2 (m, kd, c, fp). Vidare föreslås

att riksdagen avslår ett motionsyrkande där

det begärs att riksdagen skall uttala sig för

ett ökat ekonomiskt stöd till lokala

brottsförebyggande råd. Jämför reservation 3

(kd). Utskottet föreslår slutligen att

riksdagen avslår ett motionsyrkande om att

kommunerna bör få bestämma inriktningen på

det lokala brottsförebyggande arbetet. Något

sådant uttalande behövs inte enligt

utskottets mening. Jämför reservation 4 (c).

Motionerna Ju5 (m) och Ju6 (c) tar upp närpolisens

roll i det brottsförebyggande arbetet. Motionärerna

efterlyser satsningar för att säkerställa

närpolisreformen, i huvudsak genom

personalförstärkningar.

I skrivelsen tar regeringen upp polisens roll i

det brottsförebyggande arbetet. Regeringen noterar

att polisen är en av de tongivande aktörerna och att

polisen finns representerad i så gott som samtliga

lokala brottsförebyggande råd. Vidare anges att den

lokala polisverksamheten i högre utsträckning skall

koncentreras till närpolisområdena och att

verksamheten tydligare skall präglas av ett

långsiktigt problemorienterat arbetssätt med ett

brottsförebyggande syfte.

I skrivelsen nämns också resursökningarna till

polisen, satsningar som syftar till att bl.a. öka

antalet poliser och utveckla närpolisen och det

problemorienterade arbetssättet.

I årets regleringsbrev, liksom var fallet för år

2000, har polismyndigheterna ålagts att ta fram en

brottsförebyggande strategi.

Av polisväsendets årsredovisning för år 2000

framgår att det uppställda målet inte uppnåtts.

Samtidigt konstateras att många polismyndigheter

gjort framsteg på området.

I budgetärendet i höstas behandlade utskottet ett

antal yrkanden rörande närpolisreformen (bet.

2000/01:JuU1 s. 36 f). Utskottet hänvisade då bl.a.

till att koncentrationen av polisverksamheten till

närpolisområdena och ökningen av antalet poliser var

prioriterade frågor och ansåg att det inte behövdes

några uttalanden från riksdagen för att

närpolisreformen skulle kunna fullföljas.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

polisen är en av de tongivande aktörerna i det

lokala brottsförebyggande arbetet och om

koncentrationen av den lokala polisverksamheten till

närpolisområdena. Detsamma gäller i fråga om att

verksamheten tydligare skall präglas av ett

långsiktigt problemorienterat arbetssätt med ett

brottsförebyggande syfte. Utskottet anser vidare,

också det i likhet med regeringen, att antalet

poliser bör öka. Detta innebär att utskottet håller

fast vid höstens ställningstagande till vad som bör

vara prioriterat inom polisen. I sammanhanget vill

utskottet erinra om att polisen ålagts att ta fram

brottsförebyggande strategier, och utskottet utgår

från att arbetet på polismyndigheterna kommer att

intensifieras i detta avseende. Utskottet anser sig

alltså kunna konstatera att det inte råder några

meningsskiljaktigheter i fråga om polisens

brottsförebyggande arbete. Något riksdagsuttalande

behövs alltså inte. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motionerna Ju5 och Ju6 i här aktuella delar.

I motion Ju4 (kd) efterfrågas en omprioritering i

fråga om fördelningen av stödet till det lokala

brottsförebyggande arbetet så att kompetensen i de

lokala brottsförebyggande råden kan höjas.

Riksdagen anslår varje år pengar till det

brottsförebyggande arbetet. Medlen finns på anslaget

4.15 Bidrag till brottsförebyggande arbete som

disponeras av BRÅ.

I skrivelsen lämnas en redovisning av hur BRÅ

sedan den 1 december 1998 fördelat de 24 miljoner

kronor som myndigheten förfogat över. Startbidrag

har getts till 63 lokala brottsförebyggande råd som

använt medlen till bl.a. grundläggande utbildning.

Av skrivelsen framgår också att stöd till just

uppbyggnad av kommunalt brottsförebyggande arbete är

den vanligaste formen av stöd.

Regeringen anför vidare att behovet av kunskap är

fortsatt stort och i skrivelsen redovisas olika

åtgärder på området. KBA har finansierat lokala

utbildningsinsatser bl.a. för att ge de lokala

aktörerna en gemensam kunskapsplattform.

Kriminologiska institutionen vid Stockholms

universitet har i samarbete med BRÅ genomfört en

pilotutbildning i lokalt brottsförebyggande arbete

som omfattade 20 akademiska poäng.

I sammanhanget bör även nämnas att regeringen i

skrivelsen understryker vikten av att lokala projekt

planeras så att effekterna av verksamheten kan

utvärderas. Forskningsanknytning är enligt

regeringen nödvändig. BRÅ tar initiativ till,

bedriver, finansierar och medverkar i flera

samarbeten mellan lokala råd och universitet och

högskolor. Här handlar det bl.a. om att forskare vid

samhällsvetenskapliga institutionen vid Örebro

universitet har genomfört undersökningar som används

i det lokala brottsförebyggande arbetet.

Forskargruppen har också anlitats för att för BRÅ:s

räkning utvärdera föräldrastöd som

brottsförebyggande metod. Vidare arbetar flera

institutioner vid Chalmers tekniska högskola med att

utveckla kunskap om utformningen av den fysiska

miljön och dess betydelse för brottsligheten och för

tryggheten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

kunskap är viktigt i fråga om det brottsförebyggande

arbetet. Detta är också regeringens uppfattning. Som

framgår ovan har just kunskapsbehovet och det därmed

sammanhängande intresset av forskningsanknytning

uppmärksammats.

När det sedan gäller den särskilda frågan om

fördelningen av det stöd som BRÅ disponerar är

utskottet inte berett att förorda att riksdagen

skall uttala sig i detalj om användningen av de

anslagna medlen. Detta bör vara en fråga för BRÅ,

som har att väga det behov av kunskap som finns i

det brottsförebyggande arbetet mot andra viktiga

intressen. Med dessa ord föreslår utskottet att

riksdagen avslår motion Ju4 i denna del.

I motion Ju5 hävdas vidare att kommunerna bör få

bestämma inriktningen på det lokala

brottsförebyggande arbetet.

Regeringen anför i skrivelsen att

brottsförebyggande program, ibland benämnda

trygghetsplaner, i större utsträckning behöver

utarbetas och konkretiseras. Bakgrunden är att det

enligt regeringen finns tecken som tyder på att

dessa handlingar ibland är så allmänt hållna att de

inte kan fungera som konkreta styrdokument.

Utskottet har tidigare gett uttryck för samma

uppfattning som motionären i samband med att

utskottet behandlat motionsyrkanden som gällt

kommunala trygghetsplaner (se senast bet.

2000/01:JuU1 s. 98 f). Utskottet anser alltjämt att

det i princip bör vara en fråga för de lokala

aktörerna att avgöra hur det brottsförebyggande

arbetet bör läggas upp. Något särskilt

riksdagsuttalande härom behövs alltså inte.

Riksdagen bör avslå motion Ju5 i denna del.

Allmän kameraövervakning i taxibilar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår några

motionsyrkanden som rör möjligheterna att få

tillstånd till kameraövervakning i taxibilar.

Utskottet hänvisar till en kommande

utvärdering av lagen om allmän

kameraövervakning. Jämför reservation 5 (m,

kd, c, fp).

I motionerna Ju4 (kd), Ju802 (kd), Ju803 (m) och

Ju808 (c) efterfrågas en lagreglering som innebär

bättre möjligheter att få tillstånd att använda

övervakningskameror i taxibilar. I de två sistnämnda

motionerna tas även upp yrkanden som syftar till att

sänka kostnaden för att ansöka om tillstånd till

sådan kameraövervakning. I motion Ju803 efterfrågas

även en försöksverksamhet.

Lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning

innehåller bestämmelser om användningen av

övervakningsutrustning. Lagen skiljer mellan allmän

kameraövervakning som kräver tillstånd och sådan som

bara kräver anmälan. Sålunda är det enligt 11 §

under vissa förutsättningar tillräckligt med anmälan

vid allmän kameraövervakning i banklokal eller

postkontor. Vidare får övervakningskamera på vissa

villkor sättas upp i butikslokal, dock inte

restaurang eller annat näringsställe (12 §). I vissa

närmare angivna fall krävs varken tillstånd eller

anmälan (7-9 §§). Det gäller t.ex. övervakning som

polismyndighet bedriver i syfte att förebygga eller

förhindra brott. Tillstånd meddelas av

länsstyrelsen. Av 6 § framgår att tillstånd skall

meddelas om intresset av sådan övervakning väger

tyngre än den enskildes intresse av att inte bli

övervakad. Vid bedömningen av intresset av allmän

kameraövervakning skall särskilt beaktas om

övervakningen behövs för att förebygga brott. Vid

bedömningen av den enskildes intresse av att inte

bli övervakad skall särskilt beaktas hur

övervakningen skall utföras och vilket område som

skall övervakas. Ett tillstånd till allmän

kameraövervakning får helt eller delvis meddelas för

begränsad tid (19 §). Länsstyrelsens beslut kan

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (29 §).

Vad gäller frågan om avgifter för ansökningar om

tillstånd följer av 30 § lagen om allmän

kameraövervakning att regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer får ge länsstyrelserna rätt att

ta ut avgifter för en ansökan, anmälan eller

tillsynsåtgärd. Av 3 § förordningen (1998:314) om

allmän kameraövervakning framgår att avgift för

ansökan om tillstånd till sådan övervakning bestäms

enligt avgiftsklass 5 i 10 § avgiftsförordningen

(1992:191). Avgiften uppgår för närvarande till 2

450 kr. En avgift tas ut för varje

övervakningsområde, varmed förstås en lokal, en

byggnad, en fastighet eller något annat avgränsat

område.

Frågan om tillstånd till kameraövervakning i taxi

har nyligen varit föremål för rättslig prövning.

Regeringsrätten har i en dom avslagit ett

överklagande som rörde ett beslut om att inte

bevilja sådant tillstånd. I målet var det fråga om

tillstånd för en kameraövervakning som gick till så

att kameran - som var placerad på instrumentbrädan -

började gå när dörrarna till bilen öppnades och

fortsatte att gå under en tid av tolv sekunder efter

det att dörrarna stängts. Vidare kunde kameran

startas manuellt av chauffören.

Regeringsrätten konstaterade i sin dom

inledningsvis att tillstånd krävs för att sätta upp

övervakningsutrustning i en taxibil. Enligt

Regeringsrätten talade vikten av att bekämpa brott

för att kameraövervakning - efter individuell

tillståndsprövning - bör få ske i taxibilar. Vid den

intresseavvägning som skall göras enligt 6 § lagen

om allmän kameraövervakning konstaterade

Regeringsrätten emellertid att den aktuella

övervakningsutrustningen medgav en granskning som

från integritetssynpunkt är känslig. Den tid då

kameran skall gå efter det att dörrarna stängts är,

anförde Regeringsrätten, förhållandevis lång. Vidare

antecknades att utrustningen när som helst kunde

aktiveras manuellt. Enligt Regeringsrättens mening

vägde i det fallet intresset av övervakningen inte

över det intrång i enskildas personliga integritet

som användningen av kamerautrustningen innebar

(Regeringsrättens dom den 29 september 2000 i mål nr

6572-1998).

Såväl trafikutskottet som justitieutskottet har

tidigare behandlat motionsyrkanden liknande de nu

ifrågavarande. Utskotten har därvid gjort

bedömningen att det är rimligt att taxiförare i

princip får använda ny teknik för att skydda sig mot

brottsliga angrepp. Mot bakgrund av att frågan då

var föremål för ovannämnda rättsliga prövning

avstyrkte såväl trafikutskottet som

justitieutskottet de då framställda yrkandena (bet.

1998/99:TU10 s. 11 f och 1999/2000:JuU4 s. 23 f).

När justitieutskottet hade att ta ställning i

frågan hade den dåvarande justitieministern dessutom

aviserat att regeringen kunde komma att se över

frågan sedan Regeringsrätten meddelat sitt

avgörande, något som utskottet även fäste avseende

vid. Den nuvarande justitieministern har därefter, i

ett skriftligt frågesvar till riksdagen den 25

oktober 2000, förklarat att regeringen har för

avsikt att kring årsskiftet 2000/01 tillsätta en

särskild utredare som skall utvärdera lagen om

allmän kameraövervakning utifrån ett

brottsförebyggande perspektiv. Utredaren bör då,

enligt vad som anges i frågesvaret, lämpligen också

se över bl.a. frågan om möjlighet till

kameraövervakning i taxibilar.

För närvarande bereds direktiv till den nyss

nämnda utredningen.

I förra årets ärende prövades också yrkanden om

avgifterna för tillståndsansökningar. Utskottet

kunde inte finna fog för att anse att avgiften för

tillstånd till allmän kameraövervakning, som då var

densamma som nu, var för hög och avstyrkte motionen.

Utskottet hade då inhämtat från Länsstyrelsen i

Stockholms län att tillstånd till allmän

kameraövervakning i flertalet fall meddelas tills

vidare; i vissa fall sker dock en tidsbegränsning,

normalt till fem år (bet. 1999/2000:JuU4 s. 24).

Utskottet har alltjämt en positiv grundinställning

till att ny teknik används i det brottsförebyggande

arbetet. Det finns - som utskottet anfört tidigare -

skäl som talar för att kameraövervakning skall få

ske i taxibilar. Men det finns också starka

integritetsskäl som talar emot en sådan möjlighet.

Regeringen har aviserat en utvärdering av lagen om

allmän kameraövervakning utifrån ett

brottsförebyggande perspektiv. Utskottet utgår från

att frågan om tillstånd till kameraövervakning i

taxibilar, i enlighet med det ovan redovisade

frågesvaret, blir behandlad i det sammanhanget.

Detsamma gäller andra hithörande frågor. Något

ingripande från riksdagens sida är alltså inte

påkallat.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

Ju4 i aktuell del, Ju802, Ju803 och Ju808.

Familjens och skolans

brottsförebyggande betydelse

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionsyrkanden som går ut på att familjen

och skolan har en stor brottsförebyggande

betydelse. Utskottet konstaterar att det i

grunden råder enighet i denna fråga. Jämför

reservation 6 (m, kd, c, fp).

I motion Ju4 (kd) efterfrågas en kampanj om

föräldrars betydelse som brottsförebyggande resurs.

I motion Ju6 (c) understryks betydelsen av en

fungerande normbildning inom familjen, skolan och

föreningslivet. I samma motion påpekas också att

skolan har en viktig roll när det gäller att

förebygga narkotikamissbruk.

Utgångspunkten för det som kallas social

brottsprevention är att människors benägenhet att

begå brott grundläggs tidigt i livet och att den är

ett resultat av individuella egenskaper och graden

av social integration i samhället. Social

brottsprevention avser åtgärder som ofta är

långsiktiga och som syftar till att stärka

självkontrollen och de sociala banden till

samhället. Åtgärder som syftar till att åstadkomma

stabila familjeförhållanden hör hit. Familjen är,

anför regeringen, den viktigaste normbildaren och

det starkaste sociala skyddsnätet. Även långsiktiga

åtgärder av social karaktär, såsom insatser inom

mödra- och barnhälsovården, förskoleverksamheten,

socialförsäkringssystemet, utbildningsväsendet och

fritidsverksamheten för barn och ungdomar innebär en

form av social prevention.

I skrivelsen gör regeringen bedömningen att det

krävs att det förebyggande arbetet inriktas på

tidiga åtgärder för att nyrekryteringen till

kriminella livsstilar skall minska. Kriminologiska

studier visar enligt regeringen att kroniska

brottslingar ofta debuterar tidigt. Det har också

visat sig att ju längre en kriminell karriär har

pågått, desto svårare är det att förhindra en

fortsättning. På grund härav måste enligt regeringen

ett effektivt brottsförebyggande arbete bygga på

sådana åtgärder som riktar sig till barn och

ungdomar i riskmiljöer och risksituationer i syfte

att förhindra eller i varje fall begränsa en

ogynnsam utveckling. Föräldrar har naturligtvis det

primära ansvaret för att förhindra att deras barn

dras in i kriminalitet. Men även samhällets

institutioner har enligt regeringen ett ansvar för

att barn och ungdomar erbjuds goda

uppväxtförhållanden. Skolan har ett ansvar att skapa

goda förutsättningar för elevens sociala utveckling.

Föräldrastöd och föräldrautbildning kan ges i

många olika former. Det är enligt regeringen viktigt

att sådan verksamhet får växa fram utifrån barnens

och föräldrarnas behov och önskemål.

Folkhälsoinstitutet kommer att få i uppdrag att

stödja utvecklingsarbetet inom området och

sammanställa och sprida kunskaper till dem som

arbetar inom berörda verksamheter.

Ett av de områden som BRÅ prioriterat under år

2000 när det gäller ekonomiskt stöd till lokala

projekt har varit projekt eller verksamheter för att

genom framför allt utbildning och nätverksuppbyggnad

stödja vuxna i deras roll som föräldrar. Forskare

från universitet och högskolor kommer att anlitas

för att följa upp och utvärdera verksamheterna bl.a.

för att kunna sprida kunskapen vidare. Sammantaget

fördelade BRÅ under åren 1999 och 2000 medel till 19

lokala brottsförebyggande projekt inom skolan och 27

projekt inom kategorin föräldrastöd. Under år 2001

prioriterar BRÅ bl.a. brottsförebyggande i skolan.

Även fortsättningsvis kommer dock medel för

brottsförebyggande stöd till föräldrar att fördelas.

När det sedan gäller skolans roll i det

brottsförebyggande arbetet hänvisar regeringen till

den s.k. kontrollteorin. Enligt den teorin utvecklas

självkontrollen i barndomen och de sociala banden

främst under ungdomsåren. Svaga sociala band till

det konventionella samhället, t.ex. skolan, medför

en känsla av att stå utanför samhället och en

upplevelse av att inte ha något att förlora på att

begå brott. I samverkan med föräldrar, myndigheter

och organisationer kan - anför regeringen - förskola

och skola, utifrån sitt uppdrag, bidra till att

förebygga brott både inom skolan och utanför.

Av intresse när det gäller skolan är också

läroplanen som innebär att en rad olika hälsofrågor

som bl.a. droger skall tas upp i undervisningen.

Lärarna måste enligt regeringen med detta uppdrag

som utgångspunkt diskutera hur man vill utforma

undervisningen och sätta sina egna mål tillsammans

med eleverna. Skolverket har, påpekar regeringen,

gett ut ett referensmaterial till skolorna som ett

stöd för undervisningen om frågor som rör alkohol,

narkotika och andra droger.

Skolverket har i regleringsbrevet för år 2001 fått

i uppdrag att i samverkan med Folkhälsoinstitutet

analysera vilka insatser som kan vidtas för att

stärka den alkoholförebyggande verksamheten i

skolan.

Regeringen lämnar också en redovisning av BRÅ:s

skolprojekt. Utgångspunkten är att skolan, vid sidan

av familjen, är en av de viktigaste arenorna för

brottsförebyggande insatser. Skolans roll måste

därför tydliggöras så att man kan utveckla och

intensifiera skolans engagemang i det

brottsförebyggande arbetet. Det kan enligt

regeringen ske både genom stöd till lokala

utvecklingsprojekt och genom att olika slags

material produceras. I detta sammanhang nämner

regeringen bl.a. ett projekt för att producera

undervisningsmaterial som integrerar frågor om brott

och straff i den ordinarie undervisningen. Detta

projekt är tänkt att avslutas under våren 2001.

Liknande yrkanden om familjens och skolans

brottsförebyggande betydelse som de nu aktuella har

utskottet behandlat vid flera tillfällen tidigare,

senast i höstas (bet. 2000/01:JuU1 s. 95 f).

Utskottet anförde då att familjens betydelse

knappast kan överskattas och att goda uppväxtvillkor

är en brottsförebyggande faktor av mycket stor

betydelse. Utskottet påpekade också att det inte

råder någon oenighet om detta. Utskottet uttryckte

också sitt gillande av att BRÅ under år 2000

prioriterat sådana projekt som syftar till att

stärka föräldrarnas roll för att förebygga brott och

sådana projekt som tar sikte på tryggheten i skolan.

Det behövdes därför inga åtgärder från riksdagen.

Utskottet konstaterar i likhet med vad utskottet

tidigare anfört att familjens och skolans

brottsförebyggande betydelse knappast kan

överskattas. Det är mot denna bakgrund glädjande att

denna fråga fått en så stor uppmärksamhet såväl hos

BRÅ som på andra håll. Familjens och skolans

betydelse i det brottsförebyggande arbetet utgör

också en av utgångspunkterna för den sociala

brottsprevention som genomsyrar regeringens

skrivelse. Det råder inte någon oenighet i grunden i

denna fråga.

Som framgår ovan pågår det mängder av arbete som

har den inriktning som motionärerna efterfrågar.

Utskottet kan inte se att en kampanj om föräldrarnas

betydelse skulle ha större effekt än de 27 projekt

som fått stöd från BRÅ under åren 1999 och 2000.

Inte heller finns det något behov av att riksdagen

riktar sig till regeringen med ett uttalande om

vikten av en fungerande normbildning. Som framgått

har regeringen här samma uppfattning som riksdagen.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

Ju4 och Ju6 i här aktuella delar.

Kostnaderna för § 34-placering, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett

motionsyrkande som rör kostnaderna för

placeringar enligt 34 § lagen om kriminalvård

i anstalt. Utskottet hänvisar till att

Kriminalvårdsstyrelsen öronmärkt medel för

dessa placeringar. Jämför reservation 7 (m,

kd, c, fp). Utskottet föreslår vidare att

riksdagen avslår ett motionsyrkande om att

kriminalvården bör ges mer resurser.

Utskottet hänvisar till budgetprocessen.

Jämför reservation 8 (m, kd, c).

Enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt (KvaL) kan en intagen få medgivande att

vistas utanför anstalten under lämplig tid om det

finns särskilda skäl och han genom vistelsen kan bli

föremål för särskilda åtgärder som kan antas

underlätta hans anpassning i samhället. Därvid skall

särskilt beaktas om den intagne behöver vård eller

annan behandling mot missbruk av

beroendeframkallande medel.

I motion Ju6 (c) efterfrågas åtgärder för att

förbättra möjligheterna till en återanpassning i

samhället av dem som friges från anstalt. I motionen

anförs bl.a. att anstalterna av kostnadsskäl avstår

från placeringar enligt 34 § KvaL. Vidare begärs

högre anslag till kriminalvården.

Från och med innevarande budgetår har

Kriminalvårdsstyrelsen öronmärkt pengar för

placeringar enligt 34 § KvaL. Medlen får alltså inte

användas av kriminalvårdsmyndigheterna för något

annat ändamål.

I kriminalvårdens regleringsbrev för år 2001 har

regeringen krävt en återrapportering av vilka

åtgärder som vidtagits för att förbättra de intagnas

möjligheter till en ordnad situation vid

frigivningen. Av redovisningen skall framgå hur

systemet med att sätta av särskilda belopp för

placeringar enligt 34 § KvaL påverkat verksamheten.

Anslaget till kriminalvården höjdes genom

budgetbeslutet i höstas med motiveringen bl.a. att

man skulle kunna fullfölja statsmakternas

prioriteringar på området. En av dessa

prioriteringar var att inrikta arbetet på åtgärder

som syftar till att undvika att den dömde återfaller

i brott. En sådan åtgärd är just placeringar enligt

34 § KvaL.

I sammanhanget bör även nämnas att regeringen i

propositionen Från anstalt till frihet (prop.

2000/01:76) - som nyligen lämnats till riksdagen -

föreslår vissa ändringar som mer allmänt syftar till

att förbättra frigivningsförberedelserna. Förslagen

innebär bl.a. att det skall genomföras en treårig

försöksverksamhet som går ut på att

frigivningssituationen utreds och planeras på ett

strukturerat sätt och i samarbete med berörda

myndigheter, organisationer och enskilda. I vissa

fall skall det också bli möjligt att avtjäna den

sista tiden av straffet före den villkorliga

frigivningen genom intensivövervakning med

elektronisk kontroll. Målsättningen på sikt är att

alla intagna, som har behov av det, skall kunna få

någon form av strukturerad, successiv övergång från

anstaltsliv till ett liv i frihet.

Narkotikakommissionen har i sitt betänkande

Vägvalet - Den narkotikapolitiska utmaningen (SOU

2000:126) tagit upp frågan om placeringar enligt 34

§ KvaL. Kommissionen föreslår att kriminalvården

under en försöksperiod skall få göra sådana

placeringar i vissa fall även utan att kommunen

accepterat att stå för kostnaden efter dagen för

villkorlig frigivning, något som i dag anses hindra

denna typ av placeringar (s. 244 f).

Enligt utskottets mening kan det inte uteslutas

att de olösta frågorna kring finansieringen av

placeringar enligt 34 § KvaL bidragit till att

antalet placeringar blivit färre än vad som eljest

skulle ha varit fallet. Den frågan synes nu

åtminstone delvis ha fått sin lösning med den

konstruktion med öronmärkta medel som införts. I

övrigt är frågan aktuell i Narkotikakommissionens

betänkande som nu remissbehandlas. Någon åtgärd med

anledning av motion Ju6 behövs alltså inte.

Riksdagen bör avslå motionen i denna del.

När det sedan gäller frågan om kriminalvårdens

resurser är utskottet inte nu berett att ompröva

sitt ställningstagande från i höstas. Denna fråga

bör prövas i budgetsammanhang. Riksdagen bör avslå

motion Ju6 även i denna del.

Övrigt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett

motionsyrkande rörande segregationens

betydelse för brottsligheten i storstäderna.

Utskottet konstaterar att storstadspolitiken

syftar just till att minska segregationen.

Jämför reservation 9 (c, fp). Vidare föreslår

utskottet att riksdagen avslår ett

motionsyrkande som rör platsbristen inom den

slutna ungdomsvården. Utskottet hänvisar till

budgetprocessen. Jämför reservation 10 (kd).

Slutligen föreslår utskottet att riksdagen

avslår ett motionsyrkande rörande stöd till

brottsoffer. Utskottet hänvisar till

regeringens proposition Stöd till

brottsoffer.

Storstadspolitiken

I motion Ju6 (c) understryks vikten av en minskad

segregation för att förebygga brottslighet.

I skrivelsen redogör regeringen för de insatser

som görs i fråga om utsatta bostadsområden. I

huvudsak handlar det om den s.k. storstadssatsningen

som går ut på att staten och sju kommuner i

storstadsområdena samarbetar genom lokala

utvecklingsavtal. Erfarenheter från tidigare

projektverksamhet skall tas till vara. De lokala

utvecklingsavtalen skall revideras minst en gång per

år.

Ett av de övergripande målen för

storstadspolitiken - som fastställts av riksdagen

(bet. 1998/99:AU2, rskr. 34) - är att bryta den

sociala, etniska och diskriminerande segregationen i

storstadsregionerna och verka för jämlika och

jämställda levnadsvillkor för storstädernas

invånare. Det skall uppnås, anför regeringen, genom

att höja sysselsättningsgraden och utbildningsnivån,

förbättra svenska språkets ställning och öka det

demokratiska deltagandet. Insatser av detta slag har

också betydelse för att minska brottsligheten och

öka tryggheten. Men det är också viktigt att vidta

åtgärder direkt mot brottsligheten och otryggheten

för att uppnå den långsiktiga målsättningen att alla

stadsdelar skall uppfattas som attraktiva och trygga

av sina invånare. I den kommande revideringen av

avtalen kommer det brottsförebyggande arbetet att

ges särskild uppmärksamhet. Till satsningen på

storstäderna har anslagits över två miljarder

kronor, och ett antal statliga myndigheter har

ålagts att samverka med kommunerna.

Av skrivelsen framgår också att BRÅ ger ett visst

ekonomiskt stöd till kommuner och stadsdelar för att

de skall inrätta lokala brottsförebyggande råd. Åtta

av de bostadsområden som ingår i storstadssatsningen

har sökt och erhållit sådana startbidrag. Under år

2000 prioriterades dessutom ansökningar som avsåg

brottsförebyggande verksamhet i storstädernas

bostadsområden eller skolor, föräldrautbildning och

projekt för att minska våldet mot kvinnor. Vissa

utbildningssatsningar har också genomförts.

Utskottet konstaterar att storstadspolitiken

syftar just till att minska segregationen. Någon

åtgärd från riksdagens sida behövs alltså inte med

anledning av motion Ju6. Motionen bör i denna del

avslås av riksdagen.

Sluten ungdomsvård m.m.

De ungdomar som döms till sluten ungdomsvård skall

placeras på särskilda ungdomshem. På sådana hem

placeras också en del ungdomar som omhändertagits

med stöd av lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga (LVU). Särskilda

ungdomshem drivs av Statens institutionsstyrelse

(SiS).

I motion Ju4 (kd) anförs att det behövs fler

platser för placering av dessa ungdomar.

Anslaget till SiS hör till utgiftsområde 9. På

tilläggsbudgeten för år 2000 fick SiS drygt 96

miljoner kronor för att finansiera 40 nya platser

avseende sluten ungdomsvård och 24 platser för vård

enligt LVU. I budgetpropositionen för år 2001

föreslogs en höjning av anslaget fr.o.m. år 2001 med

ca 61 miljoner kronor.

Av årsredovisningen för SiS avseende år 2000

framgår att myndigheten hade problem med att snabbt

kunna placera de ungdomar som behöver vård enligt

LVU. Detta berodde enligt SiS på att ungdomar dömda

till sluten ungdomsvård prioriterades, att en

institution lades ner och att avdelningar varit

tillfälligt stängda. Av de ungdomar där kommunerna

efterfrågade vård enligt LVU placerades 52 %

omgående och 75 % inom en vecka.

Av det budgetunderlag för år 2002 som SiS nyligen

lämnat in till regeringen framgår att det ganska

konstant finns ca 50 ungdomar i kö till en placering

för vård enligt LVU. SiS anhåller i denna del om

ytterligare 17,5 miljoner kronor för utbyggnad vid

de särskilda ungdomshemmen. I budgetunderlaget

anförs vidare beträffande den slutna ungdomsvården,

alltså de fall där den unge dömts till denna vård

som en brottspåföljd, att den anslagsökning som man

hittills fått varit otillräcklig. Detta beror enligt

SiS dels på att den beräkning av kostnaderna som

dagens anslag bygger på är för låg per plats räknat,

dels på att behovet av platser är väsentligt större

än vad som förutsetts. Under innevarande

verksamhetsår beräknas behovet av platser öka från

drygt 60 till mellan 70 och 75 i slutet av året,

vilket enligt SiS bl.a. beror på att påföljdstiderna

för de dömda blir allt längre. För att driva 75

platser beräknas anslagsbehovet öka med drygt 57

miljoner kronor.

Justitieutskottet behandlade våren 2000 liknande

motionsyrkanden och hänvisade då till att problemen

med platsbrist hade uppmärksammats av regeringen och

att resursförstärkningar föreslagits (bet.

1999/2000:JuU16 s. 12 f).

Utskottet konstaterar nu att motionärernas

uppfattning i fråga om platsbehovet får stöd av vad

som anförs i budgetunderlaget från SiS. Frågan om

platsantalet och hur man kan komma till rätta med

den nuvarande bristen är emellertid en fråga som har

direkt anknytning till anslaget till SiS.

Budgetunderlaget kommer nu att leda fram till

överväganden i samband med den ekonomiska

vårpropositionen. Den behandlingen bör inte

föregripas. För övrigt ligger frågan om anslag till

SiS utanför justitieutskottets beredningsområde.

Riksdagen bör avslå motion Ju4 i denna del.

Stöd till brottsoffer och vittnen

I motion Ju6 (c) efterfrågas olika insatser för att

åstadkomma ett bättre stöd till brottsoffer och

vittnen.

I den nyligen avlämnade propositionen Stöd till

brottsoffer (prop. 2000/01:79) föreslås vidgade

möjligheter att erhålla målsägandebiträde och ett

förtydligande av socialtjänstlagen (1980:620) så att

det klart framgår att socialtjänsten har ett ansvar

för alla kommuninvånare som har utsatts för brott

och som behöver stöd och hjälp. Också andra åtgärder

tas upp i propositionen. Här handlar det bl.a. om

ett uppdrag till Brottsoffermyndigheten att

tillsammans med Domstolsverket ta fram en plan för

att realisera målet att det skall finnas

vittnesstödsverksamhet vid samtliga tingsrätter och

hovrätter inom tre år. I propositionen anförs också

att domstolslokalernas utformning är föremål för en

kontinuerlig översyn, och vid ombyggnationer beaktas

enligt regeringen alltid behovet av särskilda

väntrum för målsägande.

Propositionen, som aviserades i den nu aktuella

skrivelsen, bygger i huvudsak på den av utskottet

initierade Brottsofferutredningens betänkande

Brottsoffer - Vad har gjorts? Vad bör göras? (SOU

1998:40).

Utskottet kommer inom kort att behandla förslag

från regeringen om åtgärder för ett bättre stöd till

brottsoffer och vittnen. Den behandlingen bör inte

nu föregripas. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion Ju6 i denna del.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. En konkret handlingsplan

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju7.

Reservation 1 (m)

2. Polisens roll i det brottsförebyggande

arbetet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju5

yrkandena 1-3 samt 2000/01:Ju6 yrkandena 1

(delvis) och 5.

Reservation 2 (m, kd, c, fp)

3. Det lokala brottsförebyggande arbetet i

övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju4 yrkande

1 och 2000/01:Ju5 yrkande 4.

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (m, c, fp)

4. Allmän kameraövervakning i taxibilar

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju4 yrkande

5, 2000/01:Ju802, 2000/01:Ju803 och

2000/01:Ju808.

Reservation 5 (m, kd, c)

5. Familjens och skolans brottsförebyggande

betydelse

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju4 yrkande

2 samt 2000/01:Ju6 yrkandena 2 och 3.

Reservation 6 (m, kd, c, fp)

6. Kostnaderna för § 34-placering

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju6 yrkande 7.

Reservation 7 (m, kd, c, fp)

7. Resurser till kriminalvården

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju6 yrkande 1

(delvis).

Reservation 8 (m, kd, c, fp)

8. Storstadspolitiken

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju6 yrkande 4.

Reservation 9 (c, fp)

9. Sluten ungdomsvård m.m.

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju4 yrkande 3.

Reservation 10 (kd)

10. Stöd till brottsoffer och vittnen

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju6 yrkande 8.

11. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2000/01:62 till handlingarna.

Stockholm den 5 april 2001

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Fredrik Reinfeldt (m), Märta Johansson (s),

Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar

Vänerlöv (kd), Ann-Marie Fagerström (s), Maud

Ekendahl (m), Helena Zakariasén (s), Morgan

Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson

(mp), Gunnel Wallin (c), Göran Norlander (s), Anita

Sidén (m) och Johan Pehrson (fp).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. En konkret handlingsplan (punkt 1)

av Fredrik Reinfeldt (m), Maud Ekendahl (m),

Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju7 som sin mening för regeringen vad som

anförs i denna reservation.

Ställningstagande

Regeringens skrivelse visar att de åtgärder som

vidtas inom det brottsförebyggande arbetet vilar på

en bräcklig teoretisk grund. Regeringen kan inte

heller visa att det brottsförebyggande arbete den

bedrivit under de senaste sex åren haft något

resultat. Om detta beror på att resultatet uteblivit

eller på att för liten vikt lagts vid utvärdering av

och forskning om effekterna av brottsförebyggande

insatser låter sig inte med säkerhet sägas.

Regeringen redovisar inte heller konkreta besked

om vad det brottsförebyggande arbetet framöver skall

gå ut på.

Enligt vår mening bör regeringen ges i uppdrag att

arbeta fram ett nytt handlingsprogram där de brister

som vi nu påtalat avhjälpts.

2. Polisens roll i det brottsförebyggande

arbetet (punkt 2)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Anita Sidén (m)

och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motionerna

2000/01:Ju5 yrkandena 1-3 samt 2000/01:Ju6 yrkandena

1 (delvis) och 5 som sin mening för regeringen vad

som anförs i denna reservation.

Ställningstagande

Polisens roll i det brottsförebyggande arbetet får

inte underskattas. De åtgärder som majoriteten

hänvisar till är enligt vår uppfattning inte

tillräckliga för att säkra genomförandet av

närpolisreformen. Om det brottsförebyggande arbetet

skall ges rimliga förutsättningar måste antalet

poliser öka. Vidare måste polisen ges arbetsro. De

omorganisationer som sker i form av hopslagningar av

närpolisområden gör det i många fall avsevärt

svårare att bedriva förebyggande arbete. Dessa

organisationsförändringar är ett resultat av

polisväsendets svåra ekonomiska situation.

Mot denna bakgrund anser vi att polisväsendet

behöver utökade resurser för att på ett bättre sätt

kunna delta i det brottsförebyggande arbetet. Detta

bör regeringen beakta i det kommande budgetarbetet.

3. Det lokala brottsförebyggande arbetet i

övrigt (punkt 3)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju4 yrkande 1 och med avslag på motion

2000/01:Ju5 yrkande 4 som sin mening för regeringen

vad som anförs i denna reservation.

Ställningstagande

Vi anser i likhet med utskottsmajoriteten att det

brottsförebyggande arbetet skall bygga på kunskap.

Som regeringen påpekar i skrivelsen måste

kompetensen i de lokala brottsförebyggande råden

höjas. För att åstadkomma detta anser vi att de

lokala brottsförebyggande råden måste få mer pengar

till sitt förfogande. I sammanhanget vill vi

understryka att råden i regel inte kan påräkna stöd

från kommunerna i detta syfte eftersom många

kommuner är hårt ansträngda ekonomiskt. Det stöd som

riksdagen anslår till brottsförebyggande arbete bör

därför i högre grad än som skett hittills fördelas

så att det kommer de lokala brottsförebyggande råden

till del. Denna fråga är av sådan vikt att vi anser

att det bör ankomma på riksdagen och inte på BRÅ att

fatta beslut om hur medlen i fråga skall fördelas.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motion Ju4

i denna del. I fråga om motion Ju5 delar vi

majoritetens uppfattning.

4. Det lokala brottsförebyggande arbetet i

övrigt (punkt 3)

av Fredrik Reinfeldt (m), Maud Ekendahl (m),

Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Anita

Sidén (m) och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju5 yrkande 4 och med avslag på motion

2000/01:Ju4 yrkande 1 som sin mening för regeringen

vad som anförs i denna reservation.

Ställningstagande

Vi anser i likhet med majoriteten att det är viktigt

att det lokala brottsförebyggande arbetet bedrivs

utifrån lokala förutsättningar. Vilken typ av

styrdokument som man lokalt skall ha bör vara en

fråga för kommunerna själva att avgöra.

Statsmakterna bör därför inte ställa krav på

kommunerna att fastställa kommunala trygghetsplaner

eller andra typer av dokument. För att säkerställa

att kommunerna inte åläggs att producera sådana

dokument bör riksdagen uttala sig emot detta.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motion Ju5 i denna del. I fråga om motion Ju4 delar

vi majoritetens uppfattning.

5. Allmän kameraövervakning i taxibilar

(punkt 4)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Anita Sidén

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motionerna

2000/01:Ju4 yrkande 5, 2000/01:Ju802, 2000/01:Ju803

och 2000/01:Ju808 som sin mening för regeringen vad

som anförs i denna reservation.

Ställningstagande

Vi anser att kameraövervakning i taxibilar generellt

bör vara möjlig i syfte att förebygga brott. Det

integritetsintrång som blir följden av en sådan

möjlighet väger enligt vår uppfattning inte över det

intresse som bär upp övervakningen. Denna fråga

måste få en snabb lösning. Riksdagen bör därför

uttala sig för en snabbutredning av de frågor som är

aktuella i sammanhanget. Målet skall vara att en

förändring skall kunna genomföras redan nästa år.

6. Familjens och skolans brottsförebyggande

betydelse (punkt 5)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Anita Sidén (m)

och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motionerna

2000/01:Ju4 yrkande 2 och 2000/01:Ju6 yrkandena 2

och 3 som sin mening för regeringen vad som anförs i

denna reservation.

Ställningstagande

Som majoriteten framhåller har familjen och skolan

en mycket viktig roll när det gäller det

brottsförebyggande arbetet, däribland att se till

att grundläggande normer förmedlas direkt till

barnen.

De åtgärder som majoriteten hänvisar till framstår

dock som otillräckliga. Ytterligare åtgärder behövs

alltså på området. Regeringen bör ges i uppdrag att

genomföra en kampanj för att tydliggöra familjens

roll som den bästa brottsförebyggande resursen. En

sådan kampanj skulle göra föräldrar, personalgrupper

som arbetar med barn och representanter för

föreningslivet mer medvetna om just föräldrarnas

betydelse när det gäller att åstadkomma en

fungerande normbildning.

7. Kostnaderna för § 34-placering (punkt 6)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Anita Sidén (m)

och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju6 yrkande 7 som sin mening för regeringen

vad som anförs i denna reservation.

Ställningstagande

Vi anser att kriminalvårdens roll i det

brottsförebyggande arbetet bör ges en större tyngd.

En utgångspunkt för kriminalvårdens arbete måste

vara att den intagne redan vid verkställighetens

början får möjlighet att påbörja planeringen av

livet efter frigivningen. Det bör därför finnas goda

möjligheter att placera intagna utanför anstalt med

stöd av 34 § KvaL. Sådana placeringar bör uppmuntras

också på andra sätt än genom att medel för dem

öronmärks. Det får ankomma på regeringen att vidta

åtgärder med anledning av det anförda.

8. Resurser till kriminalvården (punkt 7)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Anita Sidén (m)

och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju6 yrkande 1 (delvis) som sin mening för

regeringen vad som anförs i denna reservation.

Ställningstagande

För att kriminalvården skall kunna leva upp till

önskemålen om att så väl som möjligt förbereda den

intagne för frigivningen krävs en rad åtgärder,

bl.a. en effektiv narkotikabekämpning på landets

anstalter. Sådana åtgärder bidrar till att minska

riskerna för återfall i brott. För att förbättra

kriminalvårdens förutsättningar att arbeta

brottsförebyggande behöver anslaget höjas. Det får

ankomma på regeringen att beakta det anförda i det

kommande budgetarbetet.

9. Storstadspolitiken (punkt 8)

av Gunnel Wallin (c) och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju6 yrkande 4 som sin mening för regeringen

vad som anförs i denna reservation.

Ställningstagande

Vi anser att arbetet med att motverka segregationen

i storstadsregionerna bör ges en mer framträdande

roll inom storstadspolitiken. Segregationen bör

enligt vår mening bättre kunna motverkas om

utgångspunkten för åtgärder inte var invandrarna som

grupp utan tog sikte på dem som individer. Det bör

ankomma på regeringen att beakta det anförda när de

lokala utvecklingsavtalen revideras.

10. Sluten ungdomsvård m.m. (punkt 9)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju4 yrkande 3 som sin mening för regeringen

vad som anförs i denna reservation.

Ställningstagande

Vi anser att socialtjänstens arbete med att

förhindra att unga dras in i en kriminell livsstil

skall underlättas på alla möjliga sätt. Den

nuvarande platsbristen på SiS institutioner

motverkar detta arbete. Situationen med ca 50

ungdomar i kö måste åtgärdas snabbt. Riksdagen bör

därför redan nu ta ställning för ett ökat antal

platser. Det får ankomma på regeringen att beakta

det anförda i det kommande budgetarbetet.

Särskilda yttranden

1. Sluten ungdomsvård m.m.

Fredrik Reinfeldt (m), Maud Ekendahl (m), Jeppe

Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:

Enligt vår mening bör ungdomar som döms till

frihetsberövande påföljder placeras på särskilda

kriminalvårdshem för unga. Sådana hem skall drivas

av kriminalvården. De skall givetvis ha de resurser

som krävs för att möjliggöra en verkställighet med

ett för den unge positivt innehåll.

2. Stöd till brottsoffer och vittnen

Gunnel Wallin (c) anför:

Jag anser att det är viktigt att brottsoffer och

vittnen får det stöd de behöver. Mot den bakgrunden

är det glädjande att regeringen nu lagt fram en

proposition med förslag till förbättringar. Jag har

därför valt att inte reservera mig till förmån för

motion Ju6 i denna del.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringen (Justitiedepartementet) har i skrivelse

2000/01:62 lämnat en redovisning av hur det

brottsförebyggande arbetet utvecklats inom olika

områden.