Bet. 2000/01:JuU2

Justitieutskottets betänkande

2000/01:JUU02

Ny smugglingslag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

2000/01

JuU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett

regeringsförslag om bl.a. en ny lag om straff för

smuggling och därmed sammanhängande ändringar i

annan lagstiftning. Den nya lagen om straff för

smuggling skall ersätta varusmugglingslagen. I den

nya lagen utformas bestämmelserna om undandragande

av tull, annan skatt och avgifter som farebrott. Det

innebär att det för ansvar är tillräckligt att ett

förfarande ger upphov till fara för undandragande av

tull, skatt eller annan avgift. Att något

undandragande faktiskt kommit till stånd krävs

alltså inte. Motsvarande ändring föreslås för lagen

om beskattning av viss privatinförsel. Lagen om

straff för smuggling upptar också vissa nya

bestämmelser riktade mot grov organiserad

brottslighet.

I övrigt syftar förslagen främst till att

bestämmelsernas innehåll och systematik skall framgå

tydligare än i nuvarande lagstiftning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Till betänkandet har fogats två särskilda

yttranden.

Propositionen

I propositionen 1999/2000:124 har regeringen

(Finansdepartementet) föreslagit att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om straff för smuggling,

2. lag om ändring i lagen (1960:419) om förbud i

vissa fall mot införsel av spritdrycker,

3. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

4. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

5. lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av viss privatinförsel,

6. lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa

internationella sanktioner,

7. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets

befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land

inom Europeiska unionen,

8. lag om ändring i lagen (1998:506) om

punktskattekontroll av transporter m.m. av

alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,

9. lag om ändring i tullagen (2000:000)

10. lag om ändring i rättegångsbalken,

11. lag om ändring i miljöbalken,

12. lag om ändring i lagen (1961:181) om

försäljning av teknisk sprit m.m.,

13. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

14. lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning

angående brott mot utländsk tullag,

15. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

16. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet,

17. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

18. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

19. lag om ändring i lagen (1988:868) om

brandfarliga och explosiva varor,

20. lag om ändring i lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m.,

21. lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud

mot vissa dopningsmedel,

22. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),

23. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll

av narkotika,

24. lag om ändring i lagen (1992:1300) om

krigsmateriel,

25. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta-

och kreditreglering,

26. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),

27. lag om ändring i lagen (1993:599) om

radiokommunikation,

28. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),

29. lag om ändring i lagen (1994:1478) om

förverkande av barnpornografi,

30. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s

förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken,

31. lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s

förordningar om jordbruksprodukter,

32. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

33. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

34. lag om ändring i lagen (1997:1058) om register

i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet,

35. lag om ändring i lagen (1998:397) om

strategiska produkter,

36. lag om ändring i lagen (1998:1443) om förbud

mot införsel och utförsel av barnpornografi,

37. lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot

vissa hälsofarliga varor,

38. lag om ändring i lagen (2000:171) om förbud

beträffande viss avkodningsutrustning.

Justitieutskottet beslutade den 21 september 2000

att överlämna regeringens förslag till lag om

ändring i tullagen (2000:000) till skatteutskottet.

Den 31 oktober 2000 beslutade justitieutskottet att

överlämna regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1998:397) om strategiska produkter till

utrikesutskottet.

Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, har

fogats till betänkandet, se bilaga 1.

I ärendet har inhämtats yttrande från

skatteutskottet, se bilaga 3.

Motionerna

1999/2000:Ju35 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att minimistraffet för

grov varusmuggling skall vara ett år,

2. att riksdagen beslutar att minimistraffet för

grov olovlig befattning med smuggelgods skall vara

ett år.

1999/2000:Ju36 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i 27 §

andra stycket som innebär att där beskrivna åtgärder

endast får vidtas utan förordnande då fara i

dröjsmål föreligger, det vill säga i enlighet med

rättegångsbalkens regler.

Utskottet

Ärendet och dess beredning

Inom Finansdepartementet upprättades år 1998

promemorian Ny smugg-lingslag (Ds 1998:53). I

promemorian lämnades förslag till en ny lag om

straff för smuggling m.m. samt till vissa med detta

lagförslag sammanhängande lagändringar. Sistnämnda

ändringar gällde bl.a. lagstiftningen om viss

privatinförsel och om Tullverkets befogenheter vid

Sveriges gräns mot annat land inom EU. I promemorian

lämnades också förslag till straffbestämmelser

rörande överträdelse av vissa

punktskatteförfattningar.

Promemorian har remissbehandlats.

Till grund för propositionen ligger de förslag i

promemorian som avser lag om straff för smuggling

med därtill anslutande författningar samt

remissbehandlingen av dessa.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Regeringen

har i de flesta fall följt Lagrådets förslag. I ett

par fall, bl.a. när det gäller rätten för tjänstemän

vid Tullverket och Kustbevakningen att i vissa fall

utföra kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och

urinprovstagning (27 § andra stycket förslaget till

lag om straff för smuggling) har dock regeringen

valt att inte efterkomma Lagrådets rekommendationer.

Utskottet återkommer nedan till Lagrådets kritik när

det gäller nämnda fråga.

Gällande ordning

Vid Sveriges inträde i EU blev de

gemenskapsförordningar som reglerar in- och utförsel

av varor gentemot tredje land (dvs. länder utanför

gemenskapen) direkt gällande rätt här i landet.

Sådana bestämmelser i den svenska lagstiftningen som

rörde förhållanden som även regleras i

gemenskapsförordningarna upphävdes. Samtidigt

infördes en ny nationell lagstiftning som komplement

till gemenskapsförordningarna eller för att

genomföra gällande EG-direktiv på området. Sålunda

ersattes 1987 års tullag (1987:1065) av en ny tullag

(1994:1550) som trädde i kraft den 1 januari 1995

och som kompletterar rådets förordning (EEG) nr

2913/92 av den 12 oktober 1992 (tullkodexen) och

kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2

juli 1993 (tillämpningskodexen). Tullagen (TL)

gäller i princip endast tredjelandstrafiken och

skall inte tillämpas i handeln med gemenskapsvaror

mellan Sverige och någon annan medlemsstat. Utöver

tullagen finns bestämmelser i tullförordningen

(1994:1558) och tullordningen (TO) som innehåller

Tullverkets föreskrifter m.m. för tillämpning av TL

och TO.

Den tullagstiftning som gäller i förhållande till

tredje land är uppbyggd kring en skyldighet att

anmäla in- och utförsel av varor till en

tullmyndighet. Lagstiftningen innehåller bl.a.

regler om kontrollbefogenheter. Några av dessa

befogenheter är till sin karaktär tvångsmedel.

Gemensamt för reglerna om kontroll är att de kan

tillämpas utan att det finns någon misstanke om

brott. Om det vid reguljär tullkontroll uppkommer

misstanke om brott, tillämpas i stället

bestämmelserna i varusmugglingslagen.

Det svenska tullområdet utgörs av Sveriges

landområde och sjöterritorium samt luftrummet

däröver. Varor som förs in dit från tredje land

skall förtullas eller underkastas annan

tullklarering. Vid förtullning kontrollerar

tullmyndigheten att varan får införas och

fastställer tull och annan skatt samt avgifter

enligt tulldeklaration och andra uppgifter. Den som

har anmält varan till förtullning är

uppgiftsskyldig. Som huvudregel gäller att ingen får

förfoga över en införd vara innan den förtullats.

Oförtullade varor och varor som har anmälts till

utförsel står under Tullverkets överinseende

(tullkontroll).

Regeringen har till riksdagen överlämnat

propositionen 1999/2000:126 med förslag till bl.a.

en ny tullag.

Alla varor som har sitt ursprung inom EU eller som

efter import från tredje land blivit förtullade inom

unionen får fritt införas till Sverige från annat

EU-land och utan några tullformaliteter och i

princip utan att det sker någon kontroll vid

gränspassagen. Med stöd av lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett

annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen)

har emellertid tullen möjlighet att kontrollera att

vissa särskilt uppräknade förbud eller villkor

iakttas, t.ex. avseende in- och utförsel av

narkotika och vapen.

De centrala bestämmelserna om straff för

överträdelser av in- och utförselförfattningar

återfinns i lagen (1960:418) om straff för

varusmuggling (VSL). Lagen är en s.k.

blankettstrafflag, vilket innebär att den

straffsanktionerar en rad olika införsel- och

utförselbestämmelser. I princip kan dessa indelas i

två olika kategorier. Den ena kategorien utgörs av

in- eller utförselregleringar, dvs. bestämmelser med

förbud mot eller villkor för in- eller utförsel. Den

andra kategorien utgörs av sådana bestämmelser som

föreskriver att tull, annan skatt eller avgift skall

betalas med anledning av att en vara förs in eller

ut ur landet. Straffbestämmelser av båda slagen är

integrerade i samma paragrafer. Uppsåtliga in- eller

utförselbrott betecknas som varusmuggling. Även

gärningar som begås av oaktsamhet är straffbelagda,

såvida de inte är att anse som ringa. VSL upptar

vidare bl.a. bestämmelser om straff i vissa fall för

olovlig befattning med smuggelgods och om

förverkande.

Av betydelse i sammanhanget är också lagen

(1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel

(privatinförsellagen). Lagen innehåller bestämmelser

om beskattning av alkoholdrycker och tobaksvaror som

en enskild person har förvärvat och själv

transporterar till Sverige från ett annat EU-land

för sitt eller sin familjs personliga bruk.

Beskattningen enligt privatinförsellagen utgör ett

undantag från huvudregeln i rådets direktiv

92/12/EEG av den 25 februari 1992 (det s.k.

cirkulationsdirektivet) att privatpersoners inköp av

alkohol och tobaksvaror skall beskattas endast i

inköpslandet. Undantaget innebär att Sverige får

beskatta privatinförsel som överstiger vissa angivna

kvantiteter.

Den som för in en vara för vilken skatt skall

betalas enligt privatinförsellagen skall vid

införseln självmant deklarera detta. Om införseln

sker på en bemannad tullplats skall deklarationen

lämnas till tulltjänsteman. I andra fall skall

deklaration lämnas till skattemyndigheten i Gävle

inom fem dagar från det att införseln ägt rum.

Överträdelser av privatinförsellagen bestraffas

enligt den lagen och alltså inte enligt VSL.

Straffbestämmelser rörande olovlig in- eller

utförsel av varor finns också i vissa andra lagar.

Hit hör bl.a. lagen (1960:419) om förbud i vissa

fall mot införsel av spritdrycker och lagen

(1998:506) om punktskattekontroll av transporter

m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och

mineraloljeprodukter.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om

straff för smuggling m.m. Den skall ersätta VSL.

Vidare föreslås vissa därmed sammanhängande

ändringar i bl.a. privatinförsellagen och

inregränslagen. Förslagen syftar främst till att

bestämmelsernas innehåll och systematik skall framgå

tydligare än i nuvarande lagstiftning.

Ett annat syfte med den föreslagna regleringen är

att utforma bestämmelserna så att de står i bättre

samklang med den nuvarande tullregleringen. I annat

sammanhang föreslår regeringen att den nu gällande

tullagen ersätts med en ny tullag.

Förslaget till ny smugglingslagstiftning innebär

att införsel och utförsel av narkotika skall

bestraffas genom denna lagstiftning men att den

ytterligare anpassas till narkotikastrafflagen

(1968:64). Vidare innebär förslaget till ny

smugglingslagstiftning att bestämmelserna om

undandragande av tull, annan skatt och avgifter

anpassas till skattebrottslagens bestämmelser, bl.a.

på så sätt att de utformas som s.k. farebrott.

Motsvarande ändring föreslås såvitt avser brott

enligt privatinförsellagen. Som ett led i kampen mot

den grova brottsligheten föreslås för den nya

smugglingslagen en särskild straffskala för grov

olovlig befattning med smuggelgods och

kriminalisering av förberedelse och stämpling till

alla slag av grova införsel- och utförselbrott samt

till grov olovlig befattning med smuggelgods.

Bestämmelserna om förverkande anpassas ytterligare

till brottsbalken, bl.a. föreslås att utbyte av

brott skall kunna förverkas. Lagändringarna föreslås

träda i kraft den 1 januari 2001.

Närmare om regeringens förslag

I det följande lämnar utskottet en kort

sammanfattning av de viktigare lagförslagen.

Vad gäller förslaget till lag om straff för

smuggling skall den nya lagen ha samma

tillämpningsområde som VSL. I likhet med den lagen

är nya lagen en blankettstrafflag som straffbelägger

överträdelser av en rad bestämmelser om införsel och

utförsel av varor. Av lagtexten framgår att en vara

skall anses ha förts in till eller ut från landet

när den förts över gränsen för svenskt territorium.

Även nya lagen skiljer mellan brott som innebär

överträdelser av förbud eller villkor rörande

införsel- eller utförsel och sådana som innebär att

tull, skatt eller annan avgift undandras det

allmänna. De båda kategorierna av gärningar hänförs

emellertid till olika straffbestämmelser. Sålunda

betecknas uppsåtliga överträdelser av införsel-

eller utförselregleringar som smuggling, under det

att uppsåtliga undandraganden av tull, skatt eller

avgift betecknas som tullbrott. För båda slagen av

gärningar gäller att brotten är indelade efter

svårhetsgrad. Utöver de gärningar som hänförs till

normalfallet finns således också sådana som skall

betecknas som ringa eller grova brott.

Vad beträffar innebörden av kravet på uppsåt är den

nya lagen avsedd att innebära en viss förändring i

förhållande till gällande rätt. Högsta domstolen har

i rättsfallen NJA 1985 s. 281 I och II - under

hänvisning till vissa uttalanden i förarbetena till

VSL - fastslagit att den som inför eller utför en

vara utan att ge det till känna skall fällas till

ansvar för varusmuggling även om förekomsten av en

tull- eller avgiftsplikt eller en import- eller

exportrestriktion inte är täckt av gärningsmannens

uppsåt. Den som för in eller ut en vara i strid med

en sådan bestämmelse skall alltså dömas för

uppsåtlig varusmuggling även om han inte kände till

förhandenvaron av bestämmelsen.

I den förevarande propositionen föreslår regeringen

att allmänna uppsåtsregler skall gälla. Regeringen

anför att dessa torde kunna medföra frihet från

ansvar då gärningsmannen är okunnig om eller har en

felaktig uppfattning om bakomliggande bestämmelser.

Det torde kunna gälla bestämmelser med förbud mot

eller villkor för införsel eller utförsel eller

skatte- och avgiftsbestämmelser. Regeringen gör här

en jämförelse med 2 § skattebrottslagen (1971:69).

Den bestämmelsen, framhåller regeringen, torde

tillämpas så att en villfarelse rörande

skattelagstiftningens innehåll - i motsats till ett

misstag om innebörden av skattebrottslagen -

utesluter uppsåt.

Lagrådet har i sitt yttrande anfört att det förstår

tillkomsten av den nya lagen och de därmed förenade

motivuttalandena så att rättstillämpningen inte

längre kan anses bunden av 1985 års avgöranden.

Regeringen har förklarat sig inte ha någon erinran

mot Lagrådets uttalande.

Såväl beträffande smuggling som tullbrott

innehåller den nya lagen regler om straff när sådana

gärningar inte begås uppsåtligen utan av grov

oaktsamhet. I fråga om smugglingsbrott betecknas

brottet som olovlig införsel eller utförsel och i

fråga om tullbrott som vårdslös tullredovisning.

Tullbrotten har i nya lagen erhållit en annan

utformning än enligt VSL. I likhet med vad som

gäller för skattebrotten blir det för ansvar för

tullbrott tillräckligt att de i straffbuden upptagna

förfarandena ger upphov till fara för att tull,

annan skatt eller avgift undandras det allmänna. Att

något undandragande faktiskt kommit till stånd krävs

alltså inte.

På förslag av Lagrådet har narkotikasmuggling i nya

lagen brutits ut och behandlas i en särskild

paragraf. I sak är dock regleringen oförändrad.

I likhet med VSL upptar nya lagen bestämmelser om

straff för olovlig befattning med smuggelgods. Ett

särskilt straffbud för grov olovlig befattning med

smuggelgods har emellertid införts.

Försök till smuggling, narkotikasmuggling eller

tullbrott är straffbart enligt nya lagen liksom

försök, förberedelse och stämpling till grov

smuggling, grov narkotikasmuggling, grovt tullbrott

eller grov olovlig befattning med smuggelgods.

Likaledes straffas förberedelse till

narkotikasmuggling och stämpling till sådan

narkotikasmuggling som ej är ringa.

Under närmare angivna förutsättningar inträder

ansvarsfrihet för bl.a. den som frivilligt rättar en

oriktig uppgift som lämnats vid tullbehandling.

Straffskalorna i den nya lagen överensstämmer med

dem som gäller enligt VSL.

Den nya lagens bestämmelser om förverkande är mera

omfattande än de som finns i VSL.

Förverkandebestämmelserna är anpassade till

brottsbalken på så sätt att även utbyte av brott och

ersättning för omkostnader vid utförande av brott

kan förverkas. Också olovlig befattning med

smuggelgods och oaktsamma brott mot nya lagen skall

kunna utgöra skäl för förverkande. Hjälpmedel till

brott skall kunna förverkas enligt brottsbalkens

bestämmelser om hos vem förverkande får ske.

VSL innehåller särskilda bestämmelser om

förundersökning och användande av tvångsmedel samt

om åtal och talan om förverkande vid brott mot den

lagen. En sådan reglering finns också i nya lagen. I

huvudsak överenstämmer den med bestämmelserna i VSL.

Den nya lagens bestämmelser om förundersökning,

tvångsmedel, åtalsbefogenhet och befogenhet att

meddela beslut om förverkande skall tillämpas även

när det gäller brott mot vissa andra författningar,

under förutsättning att det rör sig om införsel

eller utförsel av varor. De författningar som avses

är lagen om förbud i vissa fall mot införsel av

spritdrycker, privatinförsellagen, inregränslagen,

lagen om punktskattekontroll av transporter m.m. av

alkohol, tobaksvaror och mineraloljeprodukter samt

den föreslagna tullagen.

I fråga om lagen om beskattning av viss

privatinförsel föreslås att den nuvarande

straffbestämmelsen ändras så att det för

straffansvar skall vara tillräckligt att den som

bryter mot deklarations- eller uppgiftsskyldigheten

enligt den lagen ger upphov till fara för att skatt

enligt privatinförsellagen undandras det allmänna.

Härigenom vill regeringen undvika de oklarheter som

för närvarande anses råda på grund av att försök

till överträdelse av privatinförsellagen inte är

straffbart. Samtidigt föreslår regeringen en

bestämmelse om ansvarsfrihet för den som frivilligt

rättar en oriktig uppgift.

Såvitt gäller lagen om Tullverkets befogenheter vid

Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska

unionen föreslås att införsel eller utförsel som

berörs av ett förbud eller ett villkor som inte

uppfyllts utan dröjsmål skall anmälas vid närmaste

bemannade tullplats. I övrigt framläggs endast

förslag till redaktionella ändringar i

inregränslagen.

Skatteutskottets yttrande

Justitieutskottet har berett skatteutskottet

tillfälle att yttra sig över propositionen och i

ärendet aktuella motioner. Skatteutskottets yttrande

rör i huvudsak 27 § förslaget till smugglingslag

samt motion Ju36 (v). Skatteutskottet förordar att

justitieutskottet tillstyrker regeringsförslaget i

denna del och avstyrker motionen.

Justitieutskottet återkommer nedan till

skatteutskottets yttrande.

Överväganden

Allmänt

Av propositionen framgår att ett huvudsakligt syfte

med förslagen varit att innehållet och systematiken

i bestämmelserna om straff för olovlig in- eller

utförsel och undandragande av tull, skatt eller

andra avgifter skall framgå tydligare än i dag. Ett

annat framträdande syfte har varit att anpassa

bestämmelserna så att de står i bättre

överensstämmelse med den nuvarande tullregleringen,

vilken i betydande grad utgörs av EG-förordningar.

Såvitt utskottet kan finna har dessa syften också i

huvudsak uppnåtts. Utskottet vill vidare särskilt

understryka att de nya bestämmelserna om straff för

grov olovlig befattning med smuggelgods liksom om

kriminalisering av förberedelse och stämpling till

alla slag av grova införsel- och utförselbrott bör

kunna på ett verksamt sätt underlätta kampen mot den

organiserade och gränsöverskridande grova

brottsligheten inom detta område. Även i övrigt

synes den föreslagna lagen om straff för smuggling

och övriga i ärendet föreliggande

författningsförslag ha erhållit en lämplig

utformning.

Med det anförda tillstyrker utskottet i princip

regeringens förslag. Till ett par detaljfrågor

återkommer utskottet nedan.

Vissa tvångsmedel

I motion Ju36 (v) berörs frågan om rätt för

tjänstemän vid Tullverket och Kustbevakningen att i

vissa fall besluta om användning av tvångsmedel.

Bakgrunden till motionen är följande.

Enligt 28 kap. 11 rättegångsbalken (RB) får, om det

finns anledning att anta att brott har begåtts på

vilket fängelse kan följa, kroppsvisitation göras på

den som skäligen kan misstänkas för brottet för att

söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars

för att utröna omständigheter som kan vara av

betydelse för utredning om brottet. Annan än den som

skäligen kan misstänkas för brottet får

kroppsvisiteras, om det finns synnerlig anledning

att anta att det därigenom kommer att anträffas

föremål som kan tas i beslag eller att det annars är

av betydelse för utredningen om brottet. Med

kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och

annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och

andra föremål som någon har med sig.

Av 28 kap. 12 § samma balk framgår att den som

skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket

fängelse kan följa, får kroppsbesiktigas för ändamål

som anges i 11 §. Till kroppsbesiktning räknas bl.a.

tagande av blodprov och urinprov.

För såväl kroppsvisitation som kroppsbesiktning

gäller vissa gemensamma förutsättningar. Åtgärden

får sålunda beslutas endast om skälen för den

uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden

innebär för den misstänkte eller för något annat

motstående intresse. Förordnande om kroppsvisitation

eller kroppsbesiktning meddelas av

undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Är

fara i dröjsmål, får dock, enligt 28 kap. 13 § RB,

åtgärden beslutas av polisman.

I 19 § första stycket första och andra meningarna

VSL finns en reglering som i visst fall ger

tjänstemän vid Tullverket eller Kustbevakningen

större möjligheter att besluta om kroppsvisitation

och kroppsbesiktning än som tillkommer polismän

enligt RB. Om det finns anledning att anta att

någon, som anträffas vid en gräns- eller kustort

eller ankommer till en plats, med förbindelse till

utlandet, har på sig gods som enligt VSL är

underkastat beslag, får, enligt paragrafen,

tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen

för att söka efter sådant gods hos honom utföra

kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning samt ta

urinprov.

Bestämmelsen om kroppsvisitation i 19 § VSL har

funnits alltsedan lagens tillkomst (prop. 1960:115

s. 128, Första lagutskottets utlåtande nr 34 år

1960). Regeln om ytlig kroppsbesiktning tillkom år

1981 (prop. 1981/82:2, JuU 1981/82:11, rskr. 35) och

stadgandet om urinprovstagning år 1994 (prop.

1993/94:24, bet. 1993/94:JuU7, rskr. 67).

Enligt 57 § tullagen (6 kap. 10 § förslaget till ny

tullag) får Tullverket för kontroll av att

deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt

tullagstiftningen fullgjorts riktigt och

fullständigt bl.a. undersöka bagage som medförs av

resande vid inresa till eller utresa från EG:s

tullområde. Denna kontroll förutsätter inte någon

brottsmisstanke.

Av 27 § första stycket förslaget till lag om straff

för smuggling framgår att en tjänsteman vid

Tullverket eller Kustbevakningen i fråga om brott

mot bl.a. den lagen har samma befogenhet som en

polisman har enligt RB att vid fara i dröjsmål

besluta om kroppsvisitation och kroppsbesiktning

utan förordnande av undersökningsledaren, åklagaren

eller rätten.

I andra stycket i samma paragraf har upptagits en

bestämmelse som i huvudsak motsvarar den nyssnämnda

i VSL. Enligt den föreslagna bestämmelsen får, om

det finns anledning anta att en person, som i

omedelbart samband med inresa till eller utresa från

landet uppehåller sig i trakterna invid Sveriges

landgräns eller kuster eller i närheten av eller

inom en flygplats eller något annat område som har

direkt förbindelse med utlandet, har med sig egendom

som kan tas i beslag på grund av brott mot lagen om

straff för smuggling eller vissa brott mot

narkotikastrafflagen, kroppsvisitation, ytlig

kroppsbesiktning eller urinprovstagning utföras på

honom eller henne. På den som är under femton år får

ytlig kroppsbesiktning utföras endast om det finns

särskilda skäl. Åtgärder enligt lagrummet får

beslutas av en tjänsteman vid Tullverket eller

Kustbevakningen även utan förordnande av

undersökningsledare, åklagare eller rätten. Inte

heller förutsätter sådana beslut att det är fara i

dröjsmål.

Enligt 30 § samma lagförslag får beslut om

tvångsmedelsanvändning fattas endast av en

tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen som

innehar befattning som är förenad med sådan

befogenhet och som har genomgått erforderlig

utbildning för ändamålet.

I motion Ju36 yrkas att tjänstemän vid Tullverket

och Kustbevakningen inte utan förordnande skall få

besluta om sådana åtgärder som avses i 27 § andra

stycket förslaget till lag om straff för smuggling,

om inte fara är i dröjsmål.

Lagrådet framhöll i sitt yttrande över

lagrådsremissens förslag rörande tvångsåtgärder att

endast om starka skäl talade för det borde medges

att en tjänsteman vid Tullverket eller

Kustbevakningen eller en polisman fick vidta

tvångsåtgärder utan föregående förordnande i fall

när inte RB gav motsvarande befogenhet. Sådan

befogenhet borde därför, enligt Lagrådet, i regel

finnas endast när fara är i dröjsmål (prop. s. 258).

När det gällde förslaget till det nu ifrågavarande

lagrummet anförde Lagrådet bl.a. följande.

I materiellt hänseende innebar andra stycket vid en

jämförelse med vad som gäller enligt RB, att

kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och

urinprovstagning fick genomföras även om fängelse

inte ingick i straffskalan och vid en lägre grad av

misstanke. Det kunde diskuteras huruvida detta

överensstämde med föreskriften i 2 kap. 12 §

regeringsformen att begränsningar i skyddet mot

bl.a. kroppsliga intrång och kroppsvisitation aldrig

får gå längre än vad som är nödvändigt med hänsyn

till det ändamål som föranlett dem. Lagrådet ville

dock inte bestrida att det kunde finnas fog för

förslaget. Med hänsyn till den tveksamhet som

sålunda vidlådde förslaget i materiellt hänseende

borde det inte komma i fråga att en tjänsteman vid

Tullverket eller Kustbevakningen eller en polisman

skulle få vidta nu aktuella tvångsåtgärder utan

föregående förordnande (prop. s. 260).

I propositionen har regeringen uttalat att

Lagrådets förslag inte bör genomföras. Regeringen

anser att ett genomförande av förslaget skulle leda

till en betydande omgång och därav följande

effektivitetsförluster och inte heller vara ägnat

att i någon påtaglig mån höja rättssäkerheten. Som

skäl för sin uppfattning har regeringen anfört i

huvudsak följande.

De åtgärder som det här är fråga om är sådana som

företas i samband med resandetrafiken till och från

landet. Ordningen har tillkommit för att förebygga

och förhindra smuggling i samband med denna trafik.

Den nuvarande ordningen har såvitt avser

kroppsvisitation funnits i ca 40 år och såvitt avser

ytlig kroppsbesiktning i ca 20 år. Ordningen utgör

en av grundvalarna för att förebygga och förhindra

införsel av bl.a. narkotika till landet. Såvitt kan

utrönas har ordningen fungerat utan några påtagliga

problem.

Kontrollbestämmelserna för resandetrafiken är,

framhåller regeringen, utformade så att de skall

kunna tillämpas i icke obetydlig omfattning. Först

kan konstateras att en kroppsvisitation som innebär

undersökning av den resandes bagage kan ske med stöd

av tullagstiftningen utan att tulltjänstemannen har

underlag för någon misstanke om brott. I tullagen

föreskrivs således att för kontroll av att

deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts

riktigt och fullständigt får Tullverket undersöka

handresgods (bagage) såsom resväskor och portföljer

samt handväskor och liknande som medförs av resande

vid inresa till eller utresa från EG:s tullområde

eller av en person som kan stannas enligt viss

angiven bestämmelse (förare eller befälhavare på

transportmedel som står under tullövervakning eller

någon annan person om det finns anledning att anta

att personen är anmälningsskyldig enligt

tullagstiftningen). Denna långtgående befogenhet

finns i 57 § tullagen och är även intagen i

förslaget till ny tullag (6 kap. 10 §). Lagrådet har

inte framfört någon erinran mot bestämmelsen i

förslaget till ny tullag. För resande till eller

från ett annat EU-land finns motsvarande bestämmelse

i 7 § inregränslagen. Den bestämmelsen återfinns i

detta lagstiftningsärende. Inte heller här,

understryker regeringen, har Lagrådet haft någon

erinran.

Bestämmelserna i tullagen och inregränslagen

medför, anför regeringen vidare, att bestämmelsen i

smugglingslagstiftningen i praktiken torde bli

tillämplig huvudsakligen i de fall då det är fråga

om visitation av den resande själv. För att

bestämmelsen skall kunna ha någon effekt, exempelvis

då de resande passerar genom ett tullfilter, är

beviskravet ställt lågt. Beviskravet är så lågt att

det knappast finns utrymme för en

undersökningsledare eller åklagare att göra en

meningsfull bedömning. Det räcker nämligen att det

finns anledning att anta att den resande har med sig

egendom som kan tas i beslag på grund av brott

enligt VSL eller lagen om straff för smuggling

(eller brott enligt narkotikastrafflagen). I praxis

har bestämmelsen tolkats som så att en

tulltjänstemans subjektiva bedömning av att en

resande i samband med tullkontroll ser nervös ut är

tillräcklig grund för att utföra en åtgärd enligt

denna bestämmelse (jfr exempelvis JO:s

ämbetsberättelse 1996/97 s. 245). Den föreslagna

lagen innebär, betonar regeringen, ingen ändring i

detta hänseende och Lagrådet har inte uttalat att

den nya smugglingslagen i det hänseendet borde ha

någon annan utformning än enligt gällande rätt.

Här bör även, framhåller regeringen, pekas på att

förslaget upptar en särskild bestämmelse om

behörighetskrav för den som skall besluta om

tvångsåtgärder eller verkställa beslut om sådana

åtgärder (30 § SL). Enligt bestämmelsen måste

tjänstemannen inneha en befattning som är förenad

med sådan befogenhet och ha hunnit genomgå

erforderlig utbildning för ändamålet. Bestämmelsen

är väl ägnad att stärka rättssäkerheten.

Härtill kommer att det är fråga om åtgärder som är

mycket vanligt förekommande och i allmänhet är av

rutinmässig karaktär. Ett krav på förordnande från

undersökningsledare, åklagare eller domstol i varje

särskilt fall skulle därför otvivelaktigt medföra en

betydande omgång och därav följande

effektivitetsförluster. Det kan påpekas,

understryker regeringen, att detta utgör sådana

omständigheter som Lagrådet har godtagit som skäl

för att beslag enligt lagen om straff för smuggling

skall kunna ske utan förordnande i huvudsakligen

samma omfattning som nu gäller.

Det bör här tilläggas, anför regeringen vidare, att

ett genomförande av Lagrådets förslag torde öka

användningen av sådana bestämmelser som kan

möjliggöra att den enskilde kvarhålls i avvaktan på

ett beslut av undersökningsledare eller åklagare.

Det skulle även aktualisera frågan om införande av

ytterligare sådana bestämmelser. Att öka

användningen av de befintliga bestämmelserna eller

att införa ytterligare bestämmelser framstår

emellertid inte som önskvärt (prop. s. 93 f).

Skatteutskottet har instämt i vad regeringen anfört

i denna del och förordat att motion Ju36 avstyrks.

Utskottet vill för sin del framhålla att det

naturligtvis alltid är angeläget att tvångsmedel

används med återhållsamhet och att beslut därom

fattas med tillbörlig omsorg. Som regeringen

utförligt motiverat är emellertid förhållandena vid

det slag av kontroll som avses i 27 § andra stycket

förslaget till lag om straff för smuggling sådana

att en effektiv tillämpning av bestämmelsen

förutsätter att beslut om tvångsmedelsanvändning kan

fattas direkt av tulltjänsteman eller tjänsteman vid

Kustbevakningen även när det inte är fara i

dröjsmål. Främst mot bakgrund härav och då - som

regeringen också understrukit - en motsvarande

reglering fungerat under en lång följd av år utan

några kända problem för rättssäkerheten, anser

utskottet att regeringens förslag bör tillstyrkas i

denna del. Motion Ju36 avstyrks.

Straff för grov smuggling m.m.

I motion Ju35 (m) yrkas att det lägsta straffet för

såväl grov smuggling som grov olovlig befattning med

smuggelgods skall vara fängelse ett år.

Enligt 5 § förslaget till lag om straff för

smuggling är straffet för grov smuggling fängelse,

lägst sex månader och högst sex år. Motsvarande

straffskala föreslås för grovt tullbrott och grov

olovlig befattning med smuggelgods (10 och 13 §§

förslaget).

Straffskalan för grov smuggling överensstämmer med

den som gäller enligt 3 § VSL för grov

varusmuggling. Straffskalan i sistnämnda paragraf

erhöll sin nuvarande utformning år 1973. Av motiven

framgår att straffskalan anpassats till vad som

gäller för grovt skattebedrägeri (prop. 1972:110

s. 129).

Brottet grov olovlig befattning med smuggelgods

saknar motsvarighet i VSL. I fråga om straffskalan

anges i motiven endast att denna bör överensstämma

med vad som gäller för grova införselbrott, dvs.

fängelse lägst sex månader och högst sex år (prop.

s. 74).

Utskottet kan inte finna att det framkommit några

skäl att bestämma de lägsta straffen för grov

smuggling eller grov olovlig befattning med

smuggelgods på det sätt motionären begärt. Utskottet

avstyrker motion Ju35.

Övrigt

Utskottet har uppmärksammats på att införandet av

lagen om straff för smuggling medför en

konsekvensändring också i lagen (1962:120) om straff

i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.

Utskottet lägger i detta ärende fram ett förslag

till sådan ändring.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa tvångsmedel m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:Ju35 och

1999/2000:Ju36 antar regeringens förslag till

lag om straff för smuggling såvitt avser 5, 13

och 27 §§,

2. beträffande förslaget till lag om

straff för smuggling i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om straff

för smuggling, såvitt det inte omfattas av

utskottets hemställan ovan,

3. beträffande regeringens lagförslag i

övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960:419) om förbud i

vissa fall mot införsel av spritdrycker,

2. lag om ändring i narkotikastrafflagen

(1968:64),

3. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

4. lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av viss privatinförsel,

5. lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa

internationella sanktioner,

6. lag om ändring i lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot

ett annat land inom Europeiska unionen,

7. lag om ändring i lagen (1998:506) om

punktskattekontroll av transporter m.m. av

alkoholvaror, tobaksvaror och

mineraloljeprodukter,

8. lag om ändring i rättegångsbalken,

9. lag om ändring i miljöbalken,

10. lag om ändring i lagen (1961:181) om

försäljning av teknisk sprit m.m.,

11. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

12. lag om ändring i lagen (1973:431) om

utredning angående brott mot utländsk tullag,

13. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

14. lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet,

15. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

16. lag om ändring i strålskyddslagen

(1988:220),

17. lag om ändring i lagen (1988:868) om

brandfarliga och explosiva varor,

18. lag om ändring i lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m.,

19. lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud

mot vissa dopningsmedel,

20. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),

21. lag om ändring i lagen (1992:860) om

kontroll av narkotika,

22. lag om ändring i lagen (1992:1300) om

krigsmateriel,

23. lag om ändring i lagen (1992:1602) om

valuta- och kreditreglering,

24. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),

25. lag om ändring i lagen (1993:599) om

radiokommunikation,

26. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),

27. lag om ändring i lagen (1994:1478) om

förverkande av barnpornografi,

28. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s

förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken,

29. lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s

förordningar om jordbruksprodukter,

30. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

31. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

32. lag om ändring i lagen (1997:1058) om

register i Tullverkets brottsbekämpande

verksamhet,

33. lag om ändring i lagen (1998:1443) om förbud

mot införsel och utförsel av barnpornografi,

34. lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud

mot vissa hälsofarliga varor,

35. lag om ändring i lagen (2000:171) om förbud

beträffande viss avkodningsutrustning.

4. beträffande lagen om straff i vissa

fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.

att riksdagen antar utskottets förslag till lag

om ändring i lagen (1962:120) om straff i vissa fall

för oriktigt ursprungsintyg m.m.

Stockholm den 31 oktober 2000

På justitieutskottets vägnar

Ingvar Johnsson

I beslutet har deltagit: Ingvar

Johnsson (s), Margareta Sandgren

(s), Alice Åström (v), Ingemar

Vänerlöv (kd), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena

Zakariasén (s), Jeppe Johnsson (m),

Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin

(c), Göran Norlander (s), Anita

Sidén (m), Yilmaz Kerimo (s),

Cecilia Magnusson (m), Sture

Arnesson (v) och Dan Kihlström

(kd).

Särskilda yttranden

1. Vissa tvångsmedel m.m. (mom. 1)

Alice Åström (v) och Sture Arnesson (v) anför:

Som Lagrådet framhållit är det diskutabelt om

förslaget till lag om straff för smuggling såvitt

avser 27 § andra stycket står i god överensstämmelse

med 2 kap. 12 § regeringsformen. Eftersom de

praktiska erfarenheterna av tillämpningen av

motsvarande bestämmelse i varusmugglingslagen inte

visat på några allvarliga problem från

rättssäkerhetssynpunkt, vill vi dock inte nu yrka

avslag på förslaget i denna del. Det är emellertid

viktigt att den nya bestämmelsens tillämpning noga

följs upp med beaktande av Lagrådets synpunkter.

2. Vissa tvångsmedel m.m. (mom. 1)

Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m), Anita Sidén

(m) och Cecilia Magnusson (m) anför:

Vi kan i och för sig tänka oss att ändra

straffskalorna för grov olovlig smuggling och grov

olovlig befattning med smuggelgods på det sätt som

begärs i motion Ju35. Förändringar av straffskalor

bör emellertid inte göras isolerat utan med

beaktande av straffbudens och straffskalornas

inbördes sammanhang och systematik, varför vi inte

nu kan ställa oss bakom förslaget.

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till lag om ändring i lagen

(1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt

ursprungsintyg m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1962:120) om

straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.

skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

3 §

-----------------------------------------------------

Vad i 13 § samt 24 § Vad som föreskrivs i 19

första stycket första § samt 32 § första

punkten och andra stycket stycket första meningen

lagen om straff för och andra stycket lagen

varusmuggling är stadgat (2000:000) om straff för

skall äga motsvarande smuggling skall också

tillämpning i fråga om tillämpas i fråga om

brott som avses i denna brott som avses i denna

lag. lag.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Skatteutskottets yttrande

2000/01:SkU2y

Smugglingslagen

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har berett skatteutskottet

tillfälle att yttra sig över proposition

1999/2000:124 En ny smugglingslag m.m. jämte

motioner. Propositionen innebär en i huvudsak

författningsteknisk reform av lagstiftningen kring

införsel- och utförselbrott. Genom den nya

smugglingslagen markeras samtidigt i

strafflagstiftningen en skärpt hållning till

organiserad och grövre gränsöverskridande

brottslighet.

Utskottet koncentrerar sitt yttrande till en fråga

som berör tullens kontrollverksamhet och får anföra

följande.

Tulltjänstemän som medverkar i brottsutredningar som

inte är kopplade till inrese- och utresesituationer

får enligt den nya smugglingslagen samma

befogenheter som polismän har enligt

rättegångsbalken att t.ex. hålla förhör och vidta

andra utredningsåtgärder innan en förundersökning

har inletts. I befogenheterna ingår också att, då

det föreligger fara i dröjsmål, besluta om kropps-

visitering och kroppsbesiktning utan att ett

förordnande av förundersökningsledare, åklagare

eller domstol först har inhämtats. När det gäller

tullens kontroll av personer som i omedelbart

samband med inresa eller utresa uppehåller sig i

gränsområde eller motsvarande föreslår regeringen

att nuvarande kontrollrutiner skall behållas med

vissa preciseringar och inskränkningar. Detta

innebär bl.a. att en tulltjänsteman även i

fortsättningen självständigt - dvs. utan förordnande

av undersökningsledare, åklagare eller domstol -

skall kunna besluta om kroppsvisitering och ytlig

kroppsbesiktning (inklusive urinprovstagning) vid de

rutinmässiga kontroller som sker av resenärer i

samband med gränspassage om det finns anledning anta

att en person har med sig egendom som kan tas i

beslag på grund av brott mot smugglingslagen eller

narkotikabrott.

I motion 1999/2000:Ju36 av Yvonne Oscarsson m.fl.

(v) föreslås att rättegångsbalkens krav på

förordnande av undersökningsledare, åklagare eller

domstol skall gälla även för kroppsvisitering m.m.

vid de kontroller som sker i omedelbart samband med

inresa eller utresa. Motionärernas förslag innebär

alltså att en tulltjänsteman självständigt skall

kunna besluta om tvångsåtgärder endast i de fall då

omständigheterna är sådana att det inte finns tid

för att begära ett förordnande.

Utskottet vill framhålla att kontrollen av

resenärer och deras bagage i samband med

gränspassage sker enligt rutiner som har tillämpats

under lång tid och har, såvitt enligt propositionen

kunnat utrönas, fungerat utan några påtagliga

problem. Rätten att utföra denna kontroll utgör en

av grundvalarna för att förebygga och förhindra

införsel av narkotika och andra farliga varor till

landet. Att nu införa ett krav på förordnande från

undersökningsledare, åklagare eller domstol skulle

enligt utskottets mening inverka negativt på

smidigheten i tullkontrollen till nackdel både för

tullverksamheten och resenärerna. I propositionen

bedöms att ett sådant krav skulle leda till

effektivitetsförluster i kontrollarbetet, utan att

detta skulle vara ägnat att i någon påtaglig mån

höja rättssäkerheten. Utskottet delar bedömningen i

propositionen, men utgår ifrån att rättssäkerheten

vid kontrollen ändå skall kunna stärkas genom de

preciseringar som görs i lagtexten och genom att det

ställs krav på särskild utbildning och särskild

behörighet för de tjänstemän som skall besluta om

tvångsåtgärder eller verkställa beslut om sådana

åtgärder.

Med hänvisning till det anförda förordar utskottet

att motion 1999/2000:Ju36 avstyrks och att den i

propositionen föreslagna utformningen av

tulltjänstemännens behörighet godtas.

Utskottet går inte närmare in på andra förslag i

propositionen eller det förslag om straffsatser som

har lagts fram i motion 1999/2000:Ju35. Utskottet

vill dock nämna att den utvidgade kriminalisering

som föreslås i propositionen ligger i linje med det

arbete som bedrivits under senare år för att för-

bättra förutsättningarna för tullen att på ett så

tidigt stadium som möjligt kunna ingripa mot den

organiserade och grövre gränsöverskridande brotts-

ligheten, t.ex. när det gäller smugglingen av

narkotika, sprit och cigaretter. Viktiga inslag i

detta arbete har varit att främja samverkan mellan

tullmyndigheter i olika länder genom ett

avtalsbundet tullsamarbete och att ge tullen

förutsättningar att förbättra sin

underrättelseverksamhet och att kunna använda sig av

modern informationsteknik.

Stockholm den 12 oktober 2000

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

I beslutet har deltagit: Arne Kjörnsberg (s), Carl

Fredrik Graf (m), Per Rosengren (v), Helena Höij

(kd), Carl Erik Hedlund (m), Per Erik Granström (s),

Ulla Wester (s), Lena Sandlin-Hedman (s), Marie

Engström (v), Kenneth Lantz (kd), Catharina Hagen

(m), Birger Schlaug (mp), Rolf Kenneryd (c), Johan

Pehrson (fp), Per-Olof Svensson (s), Lennart

Axelsson (s) och Stefan Hagfeldt (m).