Bet. 2000/01:JuU28

Justitieutskottets betänkande

2000/01:JUU28

Inställda förhandlingar

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga 2

2000/01

JuU28

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen uppdrog i regleringsbrev för budgetåret

1999 åt Domstolsverket att lämna förslag till

åtgärder för att minska antalet inställda

huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna. Mot

bakgrund härav har en av Domstolsverket tillsatt

arbetsgrupp utarbetat en promemoria med förslag till

sådana åtgärder (regeringens dnr Ju2000/109).

Inom Domstolsverket har även vissa forumfrågor i

allmän domstol setts över. Det arbetet har lagts

till grund för en inom Justitiedepartementet

upprättad promemoria (dnr Ju2000/250).

De båda promemoriorna, som remissbehandlats,

ligger till grund för den av utskottet behandlade

propositionen.

Lagrådets yttrande har inhämtats över förslagen

och regeringen har följt Lagrådets synpunkter.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

I detta betänkande behandlar

utskottet förutom propositionen de

motioner som väckts med anledning av

den, ett par motionsyrkanden som

väckts under den allmänna

motionstiden samt ett motionsyrkande

som väckts med anledning av

regeringens skrivelse Reformeringen

av domstolsväsendet - information

och uppföljning av handlingsplanen

(skr. 2000/01:112).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen ett antal

ändringar i rättegångsbalken och delgivningslagen

(1970:428) som syftar till att minska antalet

inställda huvudförhandlingar i brottmål vid

tingsrätterna. Förslagen innebär i huvudsak

följande. Kravet på utevaro vid ett tidigare

tillfälle för att domstolen skall kunna döma till

fängelse i högst tre månader i den tilltalades

utevaro tas bort. Möjligheterna till uppskov med

huvudförhandling i mål där den tilltalade är

anhållen eller häktad föreslås mjukas upp för mer

omfattande mål. Slutligen föreslås att tingsrätt

skall kunna använda förenklad delgivning i de fall

där den tilltalade i samband med föreläggande av

ordningsbot eller utredning av ett brott som enligt

48 kap. 13 § rättegångsbalken kunnat beivras genom

föreläggande av ordningsbot fått information om att

sådan delgivning kan komma att användas i

tingsrätten i händelse av att åtal väcks.

Vidare föreslår regeringen, som ett led i pågående

reformering av domstolsväsendet, att det genom en

förordning skall kunna bestämmas att ett ärende om

företagsrekonstruktion, skuldsanering eller

felparkering skall handläggas av en annan tingsrätt

än den tingsrätt som enligt de nu gällande reglerna

är behörig. En förutsättning skall dock vara att de

båda tingsrätterna har sina domkretsar inom samma

län.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2001.

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet en proposition

med förslag till ändringar i rättegångsbalken och

delgivningslagen som syftar till att minska antalet

inställda huvudförhandlingar i brottmål vid

tingsrätterna. Det rör sig om utvidgade möjligheter

att döma till fängelse i den tilltalades utevaro,

att meddela uppskov med huvudförhandling i mål där

den tilltalade är anhållen eller häktad samt att

använda förenklad delgivning i vissa fall.

Vidare innehåller propositionen förslag till

ändringar i vissa forumregler. Regeringen föreslår,

som ett led i pågående reformering av

domstolsväsendet, att det genom förordning skall

kunna bestämmas att ett ärende om

företagsrekonstruktion, skuldsanering eller

felparkering skall handläggas av en annan tingsrätt

än den tingsrätt som enligt de nu gällande reglerna

är behörig, om de båda tingsrätterna har sina

domkretsar inom samma län.

Förutom två motioner som väckts i ärendet tar

utskottet upp ett motionsyrkande som väckts i ett

annat ärende liksom två motioner från den allmänna

motionstiden.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till lagändringar som syftar till att minska

antalet inställda huvudförhandlingar. Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.

Såvitt gäller ändringarna i vissa forumregler

föreslår utskottet att riksdagen avslår regeringens

förslag.

I ärendet finns tre reservationer (s, m, v, kd).

Propositionen

I proposition 2000/01:108 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

3. lag om ändring i lagen (1976:206) om

felparkeringsavgift,

4. lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334),

5. lag om ändring i lagen (1996:764) om

företagsrekonstruktion.

Följdmotioner

2000/01:Ju20 av Kia Andreasson m.fl. (mp):

Riksdagen avslår förslaget till nya forumregler.

2000/01:Ju21 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till

förenklad delgivning.

2. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan

om införande av privata stämningsmän.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag till

forumregler.

Motion väckt med anledning av

regeringens skrivelse 2000/01:112

Reformeringen av domstolsväsendet

2000/01:Ju24 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

forumregler för ärenden om

skuldsanering,

företagsrekonstruktion och

felparkering.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Ju815 av Lars Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om höjning av

vitesbeloppet när vittnen uteblir från

domstolsförhandling.

2000/01:Ju930 av Gun Hellsvik m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inställda

huvudförhandlingar i brottmål.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tredskodom.

Utskottets överväganden

Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till ändringar i

rättegångsbalken som syftar till att minska

antalet inställda huvudförhandlingar i

brottmål. Vidare avstyrker utskottet motions-

yrkanden om att införa tredskodom i brottmål.

Jämför reservation 1 (m).

Utskottet tillstyrker också regeringens

förslag om ändring i delgivningslagen. Jämför

reservation 2 (m, kd).

Slutligen avstyrker utskottet bifall till

en motion med förslag till höjda vitesbelopp

för vittnen.

Bakgrund

Ungefär en fjärdedel av alla huvudförhandlingar i

brottmål ställs in. Av de undersökningar som

presenteras i regeringens proposition framgår att

det totala antalet inställda förhandlingar förvisso

minskat något under senare år. Andelen förhandlingar

som ställs in samma dag som förhandlingen skulle ha

hållits har emellertid ökat markant, liksom andelen

förhandlingar som ställs in samma dag på grund av

delgivningsproblem.

De inställda huvudförhandlingarna i brottmål leder

till negativa konsekvenser i flera avseenden.

Framför allt utgör de enligt utskottets mening en

risk för rättssäkerheten; det är av flera skäl

angeläget att handläggningen av brottmål inte drar

ut på tiden. Den omständigheten att en förhandling

ställs in innebär vidare effektivitetsförluster och

stora kostnader för både samhället och enskilda.

Det är enligt utskottets mening mot denna

bakgrund angeläget att överväga vilka åtgärder

som är möjliga att vidta för att minska antalet

inställda huvudförhandlingar i brottmål. Sådana

åtgärder har under senare år också efterfrågats

i ett antal motioner i riksdagen. Vid

behandlingen av dessa har utskottet hänvisat

till pågående beredningsarbete, vilket alltså

den nu behandlade propositionen är resultatet

av.

Den tilltalades utevaro, m.m.

Regeringsförslaget

Ett särskilt problem utgör det att den tilltalade -

trots att denne delgivits kallelse - uteblir från en

huvudförhandling i brottmål eller inställer sig

genom ombud då han förelagts att infinna sig

personligen. Här finns dock vissa bestämmelser som

innebär att förhandlingen inte måste ställas in.

Rätten kan nämligen hålla förhandlingen och avgöra

målet i den tilltalades utevaro. För detta krävs

emellertid att saken ändå kan utredas

tillfredsställande. Det skall inte heller finnas

anledning att döma till andra påföljder än böter,

fängelse i högst tre månader, villkorlig dom eller

skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening.

Fängelse får bara ådömas om den tilltalade tidigare

har uteblivit från ett rättegångstillfälle för

huvudförhandling i målet.

Regeringen föreslår i propositionen att kravet på

utevaro vid ett tidigare tillfälle, för att rätten

skall få döma till fängelse i den tilltalades

utevaro, skall tas bort. Det föreslås dock inte

någon förändring av grundförutsättningarna för att

avgöra ett mål trots att den tilltalade inte har

infunnit sig till huvudförhandlingen.

Utskottet anser att förslaget ligger väl i linje

med vilka åtgärder som bör vidtas för att minska

antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål vid

tingsrätterna. Enligt utskottets mening uppfyller

förslaget vidare de krav som man från

rättssäkerhetssynpunkt måste uppställa för att kunna

avgöra ett mål i den tilltalades utevaro. Detta

innebär alltså att utskottet anser att riksdagen bör

anta regeringens förslag till ändringar i

rättegångsbalken såvitt avser bestämmelserna om den

tilltalades utevaro.

I propositionen föreslår regeringen även att

möjligheterna till uppskov med huvudförhandling i

mål där den tilltalade är anhållen eller häktad

skall mjukas upp för mer omfattande mål. Utskottet

föreslår att riksdagen bifaller den föreslagna

lagändringen. Vidare ställer sig utskottet bakom de

bedömningar regeringen gjort i fråga om häktning vid

lindriga brott och uppdelning av handläggningen i

brottmål.

Tredskodom i brottmål

I motion Ju930 (m) föreslås att det i tvistemål

förekommande institutet tredskodom bör införas även

i brottmål, om det inte finns anledning att döma

till strängare påföljd än fängelse tre månader.

Den som inte inställer sig till en förhandling

inför rätten eller underlåter att svara på vissa

förelägganden från rätten kan i dispositiva

tvistemål - dvs. i mål där förlikning är tillåten -

råka ut för påföljden tredskodom. En tredskodom

innebär i regel att den som uteblir eller låter bli

att svara förlorar målet utan att rätten går in i

någon närmare prövning av det berättigade i

motpartens talan. En tredskodom kan inte överklagas

till högre instans av den part mot vilken den har

getts. Däremot kan den part mot vilken domen har

getts - normalt svaranden - söka återvinning hos den

tingsrätt som meddelat domen. Det måste göras inom

en månad från den dag då domen meddelades. Om

återvinning söks tar tingsrätten upp målet till

handläggning igen.

Utskottet anser att ett förslag om att införa

tredskodom i brottmål inger starka betänkligheter.

Det finns enligt utskottets mening

rättssäkerhetskrav som inte bör efterges, inte

heller när målet avgörs i den tilltalades utevaro.

Ett sådant krav är att utredningen i målet ger

tillräckligt underlag för en ur

rättssäkerhetssynpunkt godtagbar dom. En tredskodom

förutsätter att någon prövning över huvud taget inte

sker, vilket innebär att den tilltalade skulle dömas

i enlighet med åklagarens gärningspåstående utan

någon som helst prövning. Detta anser utskottet inte

vara godtagbart. En liknande inställning har

regeringen intagit i sina direktiv till

rättegångsutredningen, som bl.a. har till uppgift

att utreda frågor om möjligheterna att avgöra såväl

tvistemål som brottmål på handlingarna i stället för

efter huvudförhandling (dir. 1999:62). Regeringen

anför i direktiven att en reform för brottmålens del

enligt de principer som gäller för tredskodom i

tvistemål inte ens bör övervägas, eftersom man inte

kan låta en tilltalads passivitet inverka på

prövningen av ansvarsfrågan. Närmare ansåg

regeringen det, när direktiven skrevs år 1999, ligga

till hands att utvidga möjligheterna att avgöra ett

mål utan att den tilltalade inställer sig.

Enligt utskottets mening måste man också fråga sig

i vilken mån tredskodomsinstitutet skulle leda till

färre inställda brottmålsförhandlingar. Såsom det är

utformat för tvistemål, och som motionärerna också

anser att det bör vara utformat i brottmål, har den

tilltalade en oinskränkt rätt att begära återvinning

av domen. Det innebär att tingsrätten i många fall

ändå måste ta upp målet till huvudförhandling, till

skillnad från när domen meddelas i den tilltalades

utevaro då denne måste överklaga till hovrätten.

Slutligen reser ett förslag om tredskodom i

brottmål enligt utskottet ytterligare ett antal

frågor som t.ex. i vilka situationer rätten skall

välja att meddela tredskodom eller att döma i den

tilltalades utevaro, med de olika rättsverkningar

detta kan få för den dömde.

Sammantaget anser utskottet alltså att tredskodom

inte bör införas i brottmål. I stället får de

nuvarande - och de genom detta lagstiftningsärende

föreslagna - bestämmelserna om att företa ett mål

till avgörande i den tilltalades utevaro uppfylla å

ena sidan kraven på de rättssäkerhetsgarantier som

måste uppställas och å andra sidan kravet på att

minska antalet inställda huvudförhandlingar i

brottmål.

Motion Ju930 i här aktuell del avstyrks.

Förenklad delgivning

Förenklad delgivning innebär att delgivning kan ske

genom att en myndighet sänder en handling med post

till den sökte under hans senaste kända adress och

minst en dag senare skickar ett meddelande om att

handlingen har sänts. Den sökte anses delgiven när

två veckor har förflutit från det att meddelandet

skickades med post, om det inte med hänsyn till

omständigheterna framstår som osannolikt att

handlingen före tvåveckorstidens utgång kommit fram

till den söktes senaste kända adress.

När möjligheterna till förenklad delgivning

infördes undantogs delgivning av handlingar som

innebär att mål eller ärenden inleds i domstolarna.

Härigenom undantogs i huvudsak ansökningar om

stämning. Genom en lagändring den 1 juli 1995 blev

det emellertid möjligt att genom förenklad

delgivning delge svaranden motsvarande handlingar i

mål som har överlämnats till tingsrätt,

Arbetsdomstolen eller Statens va-nämnd från den

summariska processen hos kronofogdemyndigheten,

förutsatt att svaranden under handläggningen där

fått information om att förenklad delgivning kan

komma att användas efter överlämnandet.

Regeringen föreslår nu att motsvarande möjlighet

skall införas när det gäller att delge en tilltalad

stämningsansökan i brottmål, om han eller hon i

samband med föreläggande av ordningsbot eller

utredning av ett brott som får beivras genom sådant

föreläggande har delgetts upplysning om att

förenklad delgivning kan komma att användas i målet.

I motion Ju21 (kd) yrkas avslag på propositionen

i denna del, eftersom ett sådant förenklat

delgivningsförfarande enligt motionärerna inte anses

uppfylla kraven på rättssäkerhet. Vidare anser

motionärerna att möjligheterna att införa privata

stämningsmän i stället bör utredas för att öka

antalet framgångsrika delgivningar.

Utskottet anser att förslaget om förenklad

delgivning ligger väl inom ramen för de åtgärder som

kan och bör vidtas för att minska antalet inställda

huvudförhandlingar i brottmål. Några invändningar av

rättssäkerhetskaraktär kan knappast riktas mot

förslaget.

Utskottet anser alltså för sin del att

förslaget om förenklad delgivning bör antas.

Därmed föreslår utskottet att motion Ju21 i nu

nämnda del avslås.

Vitesbelopp för vittnen

I motion Ju815 (s), från den allmänna motionstiden,

krävs höjda vitesbelopp när ett vittne uteblir från

domstolsförhandling som en åtgärd för att minska

antalet inställda förhandlingar.

Enligt 36 kap. 7 § rättegångsbalken skall den som

skall höras som vittne kallas vid vite. Om vittnet

uteblir kan frågan uppkomma om att utdöma vite eller

att hämta vederbörande till förhandlingen (20 §

samma kapitel). Kallas vittnet på nytt skall rätten

förelägga nytt vite.

Enligt 3 § lagen (1985:206) om viten skall vite

fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad

som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden

och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå

honom att följa det föreläggande som är förenat med

vitet. Vitet skall fastställas till ett bestämt

belopp.

Domstolen bestämmer vitesbeloppets storlek. Enligt

vad utskottet inhämtat från bl.a. Stockholms

tingsrätt kallas vittnen i dag vid vite om 2 000 kr.

Kallas vittnet på nytt sätts vitet normalt högre än

i den första kallelsen.

Enligt utskottets mening är bestämmelserna

angående vite för vittnen ändamålsenligt utformade.

Det finns enligt utskottets mening inte heller

anledning att närmare ange vid vilka vitesbelopp

vittnen bör kallas; det bör även fortsättningsvis

vara domstolen som bestämmer storleken på beloppet.

Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion Ju815.

Vissa forumregler

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

förslaget om att regeringen skall ges

möjlighet att föreskriva att ett ärende om

företagsrekonstruktion, skuldsanering eller

felparkering skall handläggas av en annan

tingsrätt än den tingsrätt som enligt de nu

gällande reglerna är behörig, om de båda

tingsrätterna har sina domkretsar inom samma

län. Jämför reservation 3 (s,v).

En näringsidkare som har betalningssvårigheter kan

enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion få

till stånd ett särskilt förfarande för att

rekonstruera sin verksamhet. En ansökan får enligt 2

kap. 1 § den lagen göras av gäldenären eller av en

borgenär. Behörig tingsrätt är den där gäldenären

bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet

i allmänhet. Ingen tingsrätt är alltså undantagen

från rätten och skyldigheten att pröva ansökan.

Ärendet hos tingsrätten omfattar hela

rekonstruktionsförfarandet. Det handläggs enligt

lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen).

Skuldsanering innebär att en fysisk person helt

eller delvis befrias från de skulder som han eller

hon har. Frågor om skuldsanering handläggs i första

hand av kronofogdemyndighet. Myndigheten kan enligt

21 § skuldsaneringslagen (1994:334) överlämna

ärendet till tingsrätten i den ort där gäldenären är

bosatt. Enligt 29 § samma lag kan vissa beslut av

myndigheten överklagas i domstol enligt ärendelagen.

Ärenden om överträdelser av det allmännas

föreskrifter som rör parkering eller stannande av

fordon handläggs enligt lagen (1976:206) om

felparkeringsavgift i första hand av

polismyndigheten. Den som ålagts att betala en

avgift kan överklaga till den tingsrätt inom vars

domkrets överträdelsen har ägt rum. Ärendet

handläggs enligt ärendelagen.

Regeringen föreslår i propositionen att de

nuvarande forumreglerna för de tre ärendetyperna

skall behållas, men med det tillägget att regeringen

skall kunna meddela föreskrifter om undantag. Genom

förordning skall regeringen sålunda kunna föreskriva

att ett ärende om företagsrekonstruktion,

skuldsanering eller felparkeringsavgift skall

handläggas av en annan tingsrätt än den tingsrätt

som är behörig, om de båda tingsrätterna har sina

domkretsar inom samma län.

I motionerna Ju20 (mp), Ju21 (kd) och Ju24 (m)

yrkas avslag på propositionen i denna del.

Motionärerna befarar såväl att de kansliorter som

blivit resultatet av det pågående reformarbetet

riskerar att bli uppsamlingsplats för enklare mål

såsom de nu aktuella som att de mindre tingsrätterna

kommer att få allt färre mål och till slut helt

rationaliseras bort. Slutligen hänvisas till de

högre kostnader som kan uppstå för parter och andra

till följd av att ärendena koncentreras till en ort

i länet.

För närvarande pågår en omfattande reformering av

domstolsväsendet. Ett antal tingsrätter har lagts

ned och tidigare självständiga tingsrätter utgör

numera s.k. kansliorter till andra tingsrätter. Den

nu föreslagna ordningen om en föreskriftsrätt för

regeringen att besluta om handläggningen av vissa

ärenden inger enligt utskottets mening mot denna

bakgrund viss oro. Å ena sidan ligger det nära till

hands att föreställa sig en ökad koncentration av, i

det här fallet, ärenden till de större

tingsrätterna, varigenom behovet av att bevara de

mindre tingsrätterna ytterligare minskar. Å andra

sidan finns det en risk för att de nu aktuella

ärendena, som ofta är av relativt enkel

beskaffenhet, kommer att läggas ut på de mindre

kansliorterna som kan komma att bli uppsamlingsplats

för mål och ärenden av enklare beskaffenhet. Det

senare skulle enligt utskottets mening leda till en

utarmning av de små tingsrätterna.

Ytterligare en omständighet som enligt utskottet

inger betänkligheter är avsaknaden av

medborgarperspektiv i den tilltänkta ordningen. Även

om parters och andras ökade kostnader för resor

enligt propositionen skall beaktas när man bestämmer

vilken tingsrätt i länet som skall vara behörig att

handlägga en viss typ av ärenden, är ökade kostnader

en enligt utskottet sannolik effekt av förslaget.

Det nu aktuella förslaget utgör enligt utskottets

mening i praktiken ytterligare en organisatorisk

förändring. Enligt utskottets mening bör några

ytterligare ändringar inte göras i forum- eller

andra handläggningsregler, i vart fall inte förrän

den pågående domstolsreformen avslutats och funnit

sina former. Om regeringen därefter har för avsikt

att återkomma med förslag av motsvarande innebörd

som de nu aktuella bör man återigen överväga om

detta skall ske genom reglering i lag eller genom

förordning.

Sammantaget anser utskottet således att det finns

så starka skäl som talar mot att införa förslaget om

vissa forumändringar att riksdagen bör avslå

propositionen i denna del. Därmed föreslår utskottet

att riksdagen bifaller motion Ju20 samt motionerna

Ju21 och Ju24 i nu aktuella delar.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Den tilltalades utevaro, m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i rättegångsbalken.

2. Tredskodom i brottmål

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju930 yrkandena 7

och 8.

Reservation 1 (m)

3. Förenklad delgivning

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i delgivningslagen (1970:428) och avslår

därmed motion 2000/01:Ju21 yrkandena 1 och 2.

Reservation 2 (m, kd)

4. Vitesbelopp för vittnen

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju815.

5. Vissa forumregler

Riksdagen avslår regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1976:206) om

felparkeringsavgift,

2. lag om ändring i skuldsaneringslagen

(1994:334) och

3. lag om ändring i lagen (1996:764) om

företagsrekonstruktion.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2000/01:Ju20, 2000/01:Ju21 yrkande 3 och

2000/01:Ju24 yrkande 3.

Reservation 3 (s ,v)

Stockholm den 3 maj 2001

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Märta

Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström

(v), Ingemar Vänerlöv (kd), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena Zakariasén (s),

Morgan Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson

(mp), Gunnel Wallin (c), Anita Sidén (m) och Staffan

Werme (fp).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Tredskodom i brottmål (punkt 2)

av Fredrik Reinfeldt (m), Maud Ekendahl (m),

Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motion

2000/01:Ju930 yrkandena 7 och 8 som sin mening för

regeringen vad som anförs i reservation 1.

Ställningstagande

För att komma till rätta med inställda

huvudförhandlingar kan det civilrättsliga systemet

med tredskodom införas även i brottmål, om det inte

finns anledning att döma till strängare påföljd än

fängelse tre månader. I de fall där den åtalade inte

infinner sig skall det vara möjligt för domstolen

att tillämpa tredskodom och därmed avkunna dom i den

tilltalades utevaro. Den tilltalade skall givetvis

kunna söka återvinning inom viss angiven tid. Det

torde sedan ligga i den dömdes intresse att inställa

sig till en ny förhandling.

Det får ankomma på regeringen att utreda hur

ett sådant tredskodomsinstitut kan utformas

och därefter återkomma till riksdagen med

ett lagförslag.

2. Förenklad delgivning (punkt 3)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),

Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m) och Anita Sidén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i delgivningslagen (1970:428) och ger

regeringen till känna vad som anförs i reservation

2. Därmed bifaller riksdagen motion 2000/01:Ju21

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi har tidigare konsekvent motsatt oss användningen

av förenklad delgivning, särskilt i brottmål. Enligt

vår mening talar rättssäkerhetsskäl mot användandet

av denna form av delgivningar. Den omständigheten

att förstatligandet av stämningsmannafunktionen lett

till att delgivning i dag inte sker på ett

tillfredsställande sätt får enligt vår mening inte

motivera en utvidgad tillämpning av den förenklade

delgivningen. I stället bör frågan om att införa

privata stämningsmän utredas. Det får ankomma på

regeringen att tillsätta en sådan utredning och

återkomma till riksdagen med förslag på en

nyordning.

3. Vissa forumregler (punkt 5)

av Ingvar Johnsson (s), Märta Johansson (s),

Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ann-

Marie Fagerström (s), Helena Zakariasén (s),

Morgan Johansson (s) och Yvonne Oscarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1976:206) om

felparkeringsavgift,

2. lag om ändring i skuldsaneringslagen

(1994:334) och

3. lag om ändring i lagen (1996:764) om

företagsrekonstruktion.

Riksdagen avslår därmed motionerna 2000/01:Ju20,

2000/01:Ju21 yrkande 3 och 2000/01:Ju24 yrkande

3.

Ställningstagande

Enligt vår mening skulle en koncentration av

handläggningen av de föreslagna ärendetyperna få

flera positiva följder. Framför allt skulle

förslaget kunna leda till en högre flexibilitet i

handläggningen, inte minst genom att en tingsrätt

kan sättas in för att hjälpa en annan, näraliggande

tingsrätt. Detta kan vara särskilt värdefullt under

en sådan reformperiod som för närvarande pågår inom

domstolsväsendet. En flexibilitet är värdefull också

när det gäller att möta sådana akuta anhopningar av

ärenden som kan uppstå t.ex. till följd av att det

på en viss ort sätts i system att överklaga en viss

typ av myndighetsbeslut. En koncentrering av de

ärenden det nu gäller kan vidare under vissa

förutsättningar bidra till att man kan rationalisera

handläggningen och den kan därmed leda till att

ärendena handläggs snabbare. Genom en koncentrering

av ärendena kan det i vissa fall också bli möjligt

att i ökad utsträckning tillåta att arbetsuppgifter

delegeras till domstolsbiträden.

Genom den föreslagna föreskriftsrätten skulle det

enligt vår mening skapas en möjlighet att relativt

enkelt tillgodose de krav som den praktiska

verkligheten i domstolsarbetet i särskilda fall kan

komma att ställa. Mot denna bakgrund anser vi att

den av regeringen föreslagna möjligheten till

undantag från vissa forumregler skall införas.

Därmed avstyrker vi motion Ju20 samt motionerna Ju21

och Ju24 i nu aktuella delar.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Regeringens lagförslag