Bet. 2000/01:JuU9

Justitieutskottets betänkande

2000/01:JUU09

Penningförfalskning m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Bilaga 2

2000/01

JuU9

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Inom Nationernas förbund (NF) antogs den 20 april

1929 en konvention för bekämpande av

penningförfalskning. När NF upplöstes övertog

Förenta nationerna ansvaret för de konventioner som

upprättats inom ramen för NF.

Avsikten med konventionen var att förbättra det

internationella samarbetet för att förebygga, utreda

och lagföra penningförfalskning och utprångling av

falska pengar. Konventionen utgör alltjämt den

viktigaste internationella överenskommelsen på

området.

Den 28 maj 1999 antog EU:s ministerråd för

rättsliga och inrikes frågor en resolution om

förstärkning av det straffrättsliga skyddet mot

förfalskning i samband med införandet av euron (EGT

C 171, 18.6 1999, s. 1). I resolutionen anges dels

att bestämmelserna i 1929 års konvention skall

utgöra en gemensam minimistandard för det

straffrättsliga skyddet mot förfalskning för alla

EU:s medlemsstater, dels riktlinjer för en framtida

bindande rättsakt.

I enlighet härmed har det inom EU förhandlats fram

ett rambeslut om förstärkning av det straffrättsliga

och övriga skyddet mot förfalskning i samband med

införandet av euron. Rambeslutet antogs vid EU:s

ministerråd för rättsliga och inrikes frågor den 29

maj 2000 (EGT L 140, 14.06.2000, s. 1).

Riksdagen godkände i ett beslut den 18 maj 2000

såväl 1929 års konvention som det framförhandlade

förslaget till rambeslut (prop. 1999/2000:85, bet.

JuU20, rskr. 217).

Inom Justitiedepartementet har därefter upprättats

en promemoria, Penningförfalskning m.m. (Ds

2000:36). I denna lämnas förslag till lagändringar

som bör vidtas för att Sverige skall förbättra den

straffrättsliga regleringen avseende

penningförfalskning och utprångling av falska pengar

samt till alla delar uppfylla åtagandena enligt

konventionen och rambeslutet. Promemorian har

remissbehandlats (dnr Ju2000/2974/L5).

Till grund för förslagen i propositionen ligger

huvudsakligen promemorian och remissbehandlingen av

denna.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagrådet

har granskat förslaget och lämnat det utan erinran.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i

brottsbalken för att förbättra den straffrättsliga

regleringen av penningförfalskning och utprångling

av falska pengar. Vissa av de föreslagna ändringarna

behövs för att Sverige till alla delar skall

uppfylla åtagandena enligt 1929 års konvention om

penningförfalskning. Ändringarna syftar också till

att genomföra det inom EU antagna rambeslutet om

förstärkning av skyddet mot förfalskning i samband

med införandet av euron.

Det föreslås att det i brottsbalken skall föras

in ett särskilt brott, olovlig befattning med falska

pengar, och att även försök till anskaffande eller

mottagande av falska pengar skall vara straffbart.

Dessutom föreslås att sedlar och mynt, som är

beslutade men som inte har givits ut, i

förfalskninghänseende skall omfattas av samma

bestämmelser som gällande sedlar och mynt. Slutligen

föreslås att det skall införas en uttrycklig

bestämmelse om svensk domsrätt för

penningförfalskning samt försök därtill som begåtts

utom riket, oberoende av innehållet i lagen på

gärningsorten. Detta innebär att kravet på dubbel

straffbarhet slopas såvitt gäller

penningförfalskning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april

2001.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett

regeringsförslag om ändringar i 2 kap. och 14

kap. brottsbalken. Enligt förslaget skall ett nytt

brott, olovlig befattning med falska pengar,

införas. Vidare skall försök till anskaffande eller

mottagande av falska pengar i vissa fall vara

straffbara. Sedlar och mynt som är beslutade, men

som ännu inte har givits ut, skall i

förfalskningshänseende likställas med gällande

sedlar och mynt. Detta innebär t.ex. att den nya

valutan euro kommer att ha ett straffrättsligt skydd

redan innan den har börjat användas. Slutligen skall

bestämmelserna om svensk domsrätt utvidgas på så

sätt att kravet på dubbel straffbarhet tas bort i

fråga om penningförfalskning. Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 april 2001.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med en

teknisk justering av lagtexten.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande

(m).

Propositionen

I proposition 2000/01:40 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) att riksdagen skall anta

regeringens förslag till lag om ändring i

brottsbalken.

Motioner

Inga motioner har väckts i ärendet.

Utskottets överväganden

Mot bakgrund av EU:s tidsplan för rambeslutets

antagande lade regeringen inte fram några förslag

till lagändringar i samband med att frågan om

godkännande av 1929 års konvention och förslaget

till rambeslut behandlades i riksdagen. Däremot

lämnade regeringen i det ärendet en utförlig

beskrivning av vilka ändringar i svensk lag som

skulle behöva göras för att Sverige skulle kunna

genomföra åtagandena i dessa rättsakter. Regeringen

framhöll också att det kunde bli aktuellt att

utvidga den svenska domsrätten såvitt avser

penningförfalskning (prop. 1999/2000:85 s. 19 f).

Utskottet uttalade att såväl rambeslutet som 1929

års konvention på ett verksamt sätt kunde bidra till

bekämpandet av penningförfalskning och utprångling

av falska pengar och att Sverige borde godkänna båda

rättsakterna. I fråga om de lagändringar som skulle

kunna bli aktuella till följd av åtagandena hade

utskottet inte några invändningar mot de bedömningar

regeringen gjort. I fråga om det förslag som

aviserades om att utvidga svensk domsrätt ansåg

utskottet att vissa skäl talade för en sådan

lagändring (bet. 1999/2000:JuU20 s. 5 f).

Regeringen anför i den nu aktuella propositionen

att Sverige, för att uppfylla sina åtaganden enligt

konventionen och rambeslutet, måste göra vissa

ändringar i 14 kap. brottsbalken. Bland annat måste

det straffrättsliga ansvaret för befattning med

falska sedlar och mynt reformeras. En ny

straffbestämmelse om ansvar för olovlig befattning

med falska pengar bör härvid införas. Enligt denna

bestämmelse skall det utgöra ett självständigt brott

att anskaffa, lämna, ta emot, transportera, förvara

eller ta annan liknande befattning med falska sedlar

eller mynt med uppsåt att de skall prånglas ut. Även

försök till anskaffande eller mottagande av falska

pengar skall vara straffbart. Vidare måste en

bestämmelse införas om att sedlar och mynt som är

beslutade, men som ännu inte har satts i omlopp,

skall omfattas av bestämmelserna om

penningförfalskning.

Enligt regeringen bör dessutom en ändring göras i

2 kap. brottsbalken så att svenska domstolar ges

kompetens att döma över penningförfalskning även i

fall då kravet på dubbel straffbarhet inte är

uppfyllt. Som skäl för förslaget anför regeringen

att det finns behov av att förstärka skyddet mot

förfalskning av svenska sedlar och mynt då brott

begås utom riket. Det finns också ett

internationellt intresse av att kunna bestraffa

penningförfalskning oberoende av var och av vem den

utförs. - Penningförfalskning är ett

gränsöverskridande brott. Förfalskning av sedlar och

mynt, oberoende av vilket lands valuta det avser,

kan utföras var som helst i världen för att sedan

spridas till ett eller flera länder, däribland

Sverige. Den ökade globala samfärdseln och det

förhållandet att de flesta valutor fritt kan växlas

mot varandra gör behovet av skydd än mer påtagligt.

Utskottet - som konstaterar att föreslagna

lagändringar i huvudsak överensstämmer med dem som

tidigare aviserats - tillstyrker regeringens

förslag. Med hänsyn till att 2 kap. 3 § brottsbalken

nyligen ändrats (bet. 2000/01:JuU8, rskr. 77) bör

denna bestämmelse emellertid ges den lydelse som

utskottet föreslår i bilaga 3.

Särskilt yttrande

Kravet på dubbel straffbarhet

Gun Hellsvik (m), Maud Ekendahl (m), Jeppe

Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:

Kravet på dubbel straffbarhet är uttryck för en

grundläggande princip i svensk rätt. Enligt vår

uppfattning bör Sverige därför principiellt sett

inta en restriktiv hållning när det gäller att göra

undantag från detta krav. Det är alltså en brist att

det varit nödvändigt att i detta fall ta bort kravet

på dubbel straffbarhet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen antar det av regeringen framlagda

förslaget till lag om ändring i brottsbalken, dock

med den ändringen att 2 kap. 3 § ges den lydelse som

utskottet föreslår i bilaga 3.

Stockholm den 23 januari 2001

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gun

Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s), Märta Johansson

(s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ann-

Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl (m), Helena

Zakariasén (s), Morgan Johansson (s), Yvonne

Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson

(m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c), Siw

Persson (fp), Anita Sidén (m) och Kjell Eldensjö

(kd).

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till ändring i regeringens

förslag till lag om ändring i

brottsbalken

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

2 kap.

3 §[1]

-----------------------------------------------------

För brott som begåtts För brott som begåtts

utom riket dömes även i utom riket döms även i

annat fall än som avses i annat fall än som avses i

2 § efter svensk lag och 2 § efter svensk lag och

vid svensk domstol, vid svensk domstol,

1. om brottet förövats å 1. om brottet förövats

svenskt fartyg eller på svenskt fartyg eller

luftfartyg, så ock eljest luftfartyg, eller om det

om det begåtts i tjänsten begåtts i tjänsten av

av befälhavaren eller befälhavaren eller någon

någon som tillhörde som tillhörde

besättningen å sådant besättningen på sådant

fartyg, fartyg,

-----------------------------------------------------

2. om brottet begåtts av någon som tillhör

Försvarsmakten på ett område där en avdelning av

Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av

någon annan på ett sådant område och avdelningen

befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket

av någon som är anställd i utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten eller som tillhör Polisens

utlandsstyrka,

-----------------------------------------------------

3 a. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av

en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid

Kustbevakningen, som utför gränsöverskridande

arbetsuppgifter enligt en internationell

överenskommelse som Sverige har tillträtt,

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun

eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör

någon stat och förövats mot svensk medborgare,

svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller

mot utlänning med hemvist i Sverige,

-----------------------------------------------------

6. om brottet är kapning, 6. om brottet är

sjö- eller kapning, sjö- eller

luftfartssabotage, luftfartssabotage,

flygplatssabotage, försök flygplatssabotage,

till sådana brott, penningförfalskning,

folkrättsbrott, olovlig försök till sådana brott,

befattning med kemiska folkrättsbrott, olovlig

vapen, olovlig befattning befattning med kemiska

med minor eller osann vapen, olovlig befattning

eller ovarsam utsaga med minor eller osann

inför en internationell eller ovarsam utsaga

domstol, eller inför en internationell

domstol, eller

-----------------------------------------------------

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är

stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller

däröver.

-----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 2000:1157.