Bet. 2000/01:KrU4

Kulturutskottets betänkande

2000/01:KRU04

Idrottsfrågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

KrU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet motioner som har

väckts under allmänna motionstiden 1999/2000 och

2000/01. Motionerna gäller frågor om idrott,

allmänna samlingslokaler och

främjandeorganisationer.

Motionerna om idrott avser bl.a. frågor om

idrottens tre grundstenar, idrottens självständiga

ställning, bredd- och motionsidrott samt folkhälsa,

jämställdhet, funktionshinder, integration och

mångfald, OS, Paralympiska spel och Dövas

världsspel, etik, sexuella trakasserier, stöd till

idrottslokaler, bolagisering, skatter, WADA samt

idrottsutbyte med östeuropeiska länder och EU.

Samtliga dessa motioner har avstyrkts.

Idrottsmotioner berör även frågor om upphörande

och ändring av lagen om professionell boxning samt

om en begränsad utredning om dels professionell

boxning, dels kampsporter med inslag av slag mot

huvudet och knockout. Även dessa motioner har

avstyrkts men utskottet har som ett

utskottsinitiativ föreslagit att riksdagen skall ge

regeringen till känna att en expertutredning bör

tillsättas som förutsättningslöst skall undersöka

samtliga kampsporter.

Motionsförslag rörande allmänna samlingslokaler

tar upp frågor om en översyn av stödet till

samlingslokaler från handikappsynpunkt,

samlingslokalernas betydelse i storstäderna,

återinförande av kösystem vid bidragsgivning och en

skyldighet för kommunerna att ansvara för tillgången

till allmänna samlingslokaler. Dessa motionsförslag

har avstyrkts av utskottet.

Utskottet har även behandlat ett motionsyrkande om

bidragsgivningens inriktning vad gäller

främjandeorganisationer. Yrkandet har avstyrkts av

utskottet.

Betänkandet innehåller 20 reservationer och tre

särskilda yttranden.

Utskottets överväganden

Idrott

Idrottens tre grundstenar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

- fördjupning och konkretisering av idrottens

tre grundstenar.

Bakgrund

Riksdagen slog hösten 1999 fast (prop.

1998/99:107, bet. 1999/2000:KrU3, rskr.

1999/2000:52) att den nationella idrottspolitiken

skall bygga på tre grundstenar, nämligen

1. En tydlig strävan att i samhällsplanering, i

skolans arbete och i andra sammanhang uppmuntra

och ge möjligheter till barns, ungdomars och

vuxnas motion och idrott i syfte att främja en

god folkhälsa. Sådana möjligheter bör skapas

genom samverkan mellan staten,

kommunerna, idrottsrörelsen och organisationer

som bedriver frilufts- och främjandeverksamhet.

2. Ett aktivt stöd till en fri och självständig

idrottsrörelse byggd på ideellt engagemang och

som bedriver en bred verksamhet, som värnar om

god etik, som ger lika förutsättningar för

flickor och pojkar, kvinnor och män, som arbetar

aktivt för integration samt värnar om demokratisk

fostran.

3. En medvetenhet om att elitidrotten också

till viss del består av kommersiell underhållning

som har ett värde genom att den ger många

människor förströelse och glädje, men som bör

bedrivas utan offentliga subventioner.

Motionen

Motionären bakom motion 2000/01:Kr538 (v) yrkande 1

begär att regeringen återkommer med förslag som

fördjupar och konkretiserar tillämpningen av den

nationella idrottspolitikens tre grundstenar.

Utskottets ställningstagande

Som ovan angetts slog riksdagen hösten 1999 fast att

den nationella idrottspolitiken skulle bygga på de

tre grundstenar som angetts ovan. Utskottet utgår

självfallet från att såväl den idrottspolitik som nu

bedrivs som den mängd åtgärder och projekt på

idrottens område som igångsatts fr.o.m. år 2000

utgår från dessa grundstenar. Exempel härpå är de

framtidsseminarier som RF har arrangerat i samarbete

med regeringen under år 2000 och som gällt bl.a.

frågor om bredd- och elitverksamhet, ideellt

engagemang i relation till kommersiella intressen,

etik, jämlikhet och integration. Med hänvisning till

det anförda avstyrker utskottet motion 2000/01:Kr538

(v) yrkande 1.

Idrottens självständiga ställning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- idrottens självständiga ställning,

- de statliga medlen till Sveriges Olympiska

Kommitté (SOK).

Motionen

I motionerna 1999/2000:Kr509 (m) yrkande 1,

2000/01:Kr537 (m) yrkande 1 och 2000/01:Kr539 (fp)

yrkande 1 betonas vikten av idrottens självständiga

ställning.

I sistnämnda motions yrkande 2 (fp) anser motionärerna att

samtliga statliga bidrag till idrotten bör gå via RF

och att denna ordning således även fortsättningsvis

bör gälla för de statliga medlen till Sveriges

Olympiska Kommitté (SOK).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis att i en av de

ovan nämnda tre grundstenarna slås idrottens

självständiga ställning fast. Dessutom bör beaktas

att, som riksdagen slog fast hösten 1999,

idrottsrörelsen behåller sin självständiga ställning

genom att den själv lägger fast målen för sin

verksamhet och att staten i sin bidragsgivning

endast anger de syften som den har med bidragen. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1999/2000:Kr509 (m) yrkande 1,

2000/01:Kr537 (m) yrkande 1 och 2000/01:Kr539 (fp)

yrkande 1.

När det gäller det statliga bidraget till Sveriges

Olympiska Kommitté (SOK) angav regeringen i

budgetpropositionen för år 2001 att SOK, genom att

vara en paraplyorganisation, till sin karaktär

liknar RF och att det finns skäl att överväga om

medlen till SOK bör gå direkt dit, och inte som i

dag fördelas över RF. Enligt vad utskottet inhämtat

bereds denna fråga för närvarande inom

Regeringskansliet. Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet motion 2000/01:Kr539 (fp) yrkande 2.

Bredd- och motionsidrott samt folkhälsa

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- bredd- och motionsidrott samt folkhälsa.

Motionerna

Motionärerna bakom motionerna 1999/2000:Kr509 (m)

yrkande 6 och 2000/01:Kr537 (m) yrkande 6 framhåller

vikten av en klar strategi för bredd- och

motionsidrottens utveckling.

I motionerna 2000/01:Kr524 (c) yrkande 1 och

2000/01:So358 (c) yrkande 7 vill motionärerna bl.a.

att mer uppmärksamhet riktas mot motion och bredd-

idrott för att aktivera människor med olika

förutsättningar och i olika åldrar.

Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr345 (kd) anser

att det bör tas ett samlat grepp om

folkhälsofrågorna med särskild betoning på barn och

ungdom (yrkande 45).

Utskottets ställningstagande

Av idrottspropositionen (prop. 1998/99:107) framgår

att det statliga stödet till idrotten under hela

1900-talet har motiverats främst utifrån behovet av

att stödja idrottens breddverksamhet.

Att idrottsrörelsen även fortsättningsvis skall

bedriva en bred verksamhet slås fast i en av de ovan

nämnda tre grundstenarna, beslutade av riksdagen

hösten 1999. Riksdagen gjorde då också den

bedömningen att breddidrotten skulle få en ökad

uppmärksamhet framöver.

Idrottens bredd framgår redan av att den svenska

idrottsrörelsen har ca 3 miljoner medlemmar.

Samtidigt bör noteras att det i dag är allt färre

ungdomar som aktivt deltar i friluftslivet samt att

det är alltfler som inte idrottar alls. Sett ur ett

folkhälsoperspektiv är detta enligt utskottets

mening oroväckande. En god folkhälsa är i många

avseenden en betydelsefull komponent i samhällets

välfärd och det är viktigt att barn och ungdomar

tidigt skaffar sig motionsvanor som varar hela

livet.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets

uppfattning glädjande att en rad åtgärder satts i

gång för att ytterligare bredda idrottsverksamheten

och för att få alla människor att utöva motion.

Bl.a. kan nämnas att Folkhälsoinstitutet fått

regeringens uppdrag att leda och tillsammans med

andra organisationer genomföra ett fysiskt

aktivitetsår 2001, benämnt Sätt Sverige i rörelse.

De områden som står i fokus för insatserna är

förskolan och skolan, fritiden och arbetsplatserna.

I arbetet deltar också idrottsrörelsen aktivt.

Av intresse är också att regeringen i sin

skrivelse till riksdagen med redovisning av

fördelning av medel från Allmänna arvsfonden under

budgetåret 1999 angivit att man under kommande år

avser att ägna särskild uppmärksamhet åt projekt som

skapar nya former för aktiviteter som når och

engagerar de ungdomar som normalt inte deltar i

frilufts- och främjandeverksamhet.

60 miljoner kronor har, för tre projektår, avsatts

ur Allmänna arvsfonden för att stödja idrottens

barn- och ungdomsverksamhet för utveckling och

förnyelse av idrottsverksamhet främst på lokal nivå.

Satsningen vänder sig till verksamhet för barn,

ungdomar och funktionshindrade och tanken är bl.a.

att samarbetet mellan idrottsföreningar och skolan

skall kunna förbättras genom dessa medel.

Regeringen har också gett RF 15 miljoner kronor,

av regionalpolitiska medel, för att under tre år i

samverkan med Svenska idrottsrörelsens

studieförbund, SISU, stärka ungdomars vilja och

möjligheter att verka som idrottsledare, främst i

regionalpolitiskt prioriterade områden.

Vidare har RF initierat en rad projekt för att

utveckla bredd- och motionsidrott. Bl.a. kan nämnas

projektet Öppen idrott i samverkan, som går ut på

att få fram varför tonåringar slutar att idrotta i

föreningar och vad som kan göras för att utveckla

nya former för barn- och ungdomsidrott.

Det kan slutligen påpekas att utbildningsutskottet

i februari år 2000 anordnade en utfrågning om bl.a.

undervisningen i idrott. Skolverket informerade vid

tillfället om att verket planerade att under år 2001

starta en bred utvärdering i ämnet idrott och hälsa

(se bet. 1999/2000:UbU15).

Utskottet ser positivt på alla de åtgärder som

görs i syfte att bredda idrottsverksamheten och

skapa en god folkhälsa. Utskottet vill dock

poängtera vikten av att åtgärderna sker i ett

långsiktigt perspektiv. Utskottet avser att följa de

åtgärder som är på gång, framför allt genomförandet

av aktivitetsåret 2001.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna

1999/2000:Kr509 (m) yrkande 6, 2000/01:Kr345 (kd)

yrkande 45, 2000/01:Kr524 (c) yrkande 1,

2000/01:Kr537 (m) yrkande 6 och 2000/01:So358 (c)

yrkande 7.

Jämställdhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- jämställdhet.

Motionerna

I motionerna 2000/01:Kr524 (c) yrkande 2 och

2000/01:Kr539 (fp) yrkande 5 framhåller motionärerna

att regeringen bör uppmana dem som äger

idrottsanläggningar - i de flesta fall kommunerna -

att uppmärksamma de delvis skilda förutsättningar

som i dag råder för pojkar respektive flickor att

idrotta. Det kan enligt motionärerna gälla t.ex.

möjligheterna att få träningstider.

Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr345 (kd) anser

att idrottsrörelsen bör fokusera ytterligare på

jämställdhetsfrågorna och att åtgärder måste vidtas

för att utjämna skillnader mellan könen när det

gäller grundläggande frågor, exempelvis tillgången

till lokaler (yrkande 46).

I motion 2000/01:Kr538 (v) anser motionären att

jämställdheten bör ökas ytterligare, bl.a. genom en

dialog och ett gemensamt erfarenhetsutbyte mellan

idrottsrörelsen och andra verksamheter och

organisationer samt genom att goda exempel sprids

mellan olika verksamheter (yrkandena 5 och 6 båda i

denna del).

Motionärerna bakom motion 2000/01:A811 (kd) anser

att en oberoende utredning bör tillsättas som

belyser hur verkligheten för de kvinnodominerade

idrotterna ser ut i förhållande till de

mansdominerade sporterna (yrkande 14).

Utskottets ställningstagande

I idrottspropositionen angavs att regeringen

övervägde att tillsammans med främst Svenska

Kommunförbundet och RF bilda ett gemensamt råd som

skulle verka för en rättvis fördelning av

fritidsresurser.

Regeringen har därefter gett RF i uppdrag att leda

ett treårigt projekt vars övergripande syfte skall

vara att verka för en rättvis fördelning av

samhällets samlade resurser för olika

idrottsverksamheter såväl inom som utom den

organiserade idrotten. Projektet skall kartlägga och

sprida kunskap om hur samhällets fritidsresurser

inom idrottsområdet kommer personer med olika etnisk

bakgrund till del, hur personer med funktionshinder

kan utnyttja resurserna och hur resurserna fördelas

och utnyttjas av män respektive kvinnor. Vidare

skall projektet kartlägga och sprida kunskap om

metoder och modeller som bidragit till en rättvis

fördelning av samhällets samlade resurser för olika

idrottsverksamheter. Fokus skall ligga på frågan hur

idrotten i större utsträckning skall kunna bli

tillgänglig för alla grupper. En ledningsgrupp med

företrädare för RF, Svenska Kommunförbundet,

Ungdomsstyrelsen och Regeringskansliet har knutits

till projektet.

I sammanhanget bör erinras om det

jämställdhetsarbete som RF bedriver. Vid RF-stämman

1999 rapporterade Riksidrottsstyrelsen (RS) om hur

detta arbete bedrivits sedan1989 då en

jämställdhetsplan på idrottsområdet antogs. RS angav

att andelen kvinnor i Specialförbundens (SF)

styrelser har ökat från 15 till 27 % från 1989, att

i SF med över 30 % kvinnliga medlemmar

styrelseandelen kvinnor är 34 % (målet är 40 %) samt

att av idrottsrörelsens ca 3 miljoner medlemmar 40 %

är kvinnor. RS konstaterade i sin rapport att det

krävs ett fortsatt medvetet jämställdhetsarbete på

alla nivåer för att förverkliga målet: en jämställd

idrott. Särskilt betonades vikten av att

jämställdhet inte skall betraktas som en speciell

fråga vid sidan av andra frågor, utan i stället ingå

som en integrerad del i alla verksamheter.

Av intresse är också RF:s jämställdhetsprojekt

Tjejer på arenan som pågått sedan januari 1997 och

som avslutades vid halvårsskiftet 1999. Syftet med

projektet har varit att utveckla och sprida metoder

för att stärka unga tjejer inom idrotten samt att

öka kunskapen och medvetenheten hos dessa vad gäller

deras situation inom idrotten, i skolan och på

fritiden.

För att förverkliga målet en jämställd idrott

krävs enligt utskottets uppfattning, och som också

RF angett, ett medvetet jämställdhetsarbete på alla

nivåer inom idrotten och att

jämställdhetsperspektivet genomsyrar all verksamhet.

Det gäller t.ex. könssammansättningen i styrelser

och valberedningar, kvinnors och mäns möjligheter

till idrottsutövning och tillvaratagandet av dessas

kunskaper, erfarenheter och värderingar. Viktigt är

också att arbetsformerna i olika sammanhang utformas

så att alla har lika stora möjligheter att medverka.

Om arbetet skall bli framgångsrikt måste enligt

utskottets uppfattning de olika villkor som gäller

för kvinnor och män synliggöras. Utskottet

förutsätter att arbetet för en ökad jämställdhet

intensifieras.

Med hänvisning till det projekt som nu startat och

till det arbete som RF bedriver och som utskottet

avser att följa avstyrker utskottet motionerna

2000/01:Kr345 (kd) yrkande 46, 2000/01:Kr524 (c)

yrkande 2, 2000/01: Kr538 (v) yrkandena 5 och 6 båda

i denna del, 2000/01:Kr539 (fp) yrkande 5 och

2000/01:A811 (kd) yrkande 14.

Funktionshinder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

- funktionshinder.

Motionen

Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr539 (fp)

framhåller vikten av att de funktionshindrades behov

tillgodoses, bl.a. när det gäller tillgång till

anläggningar och fördelning av tränings- och

tävlingstider (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ovan redovisat att regeringen gett RF

i uppdrag att leda ett treårigt projekt vars

övergripande syfte skall vara att verka för en

rättvis fördelning av samhällets samlade resurser

för olika idrottsverksamheter såväl inom som utom

den organiserade idrotten. Projektet skall som ovan

angetts bl.a. kartlägga och sprida kunskap om hur

personer med funktionshinder kan utnyttja

resurserna.

Av intresse är också som ovan angetts att

regeringen i september 1998 beslöt att under tre

projektår avsätta 60 miljoner kronor ur Allmänna

arvsfonden för utveckling och förnyelse av

idrottsverksamhet för barn, ungdomar och

funktionshindrade främst på lokal nivå. Syftet är

att öka bl.a. funktionshindrades delaktighet genom

att utveckla deras möjligheter att aktivt delta i

idrottsverksamhetens planering och genomförande.

Med hänvisning till de projekt och satsningar som

pågår avstyrker utskottet motion 2000/01:Kr539 (fp)

yrkande 7.

Integration och mångfald

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- integration och mångfald.

Motionerna

I motion 2000/01:Kr538 (v) framhåller motionären att

det är av yttersta vikt att alla ges likvärdiga

förutsättningar att delta i de organiserade

föreningsverksamheterna. Motionären anser att

särskilda informationsinsatser bör vidtas i

invandrartäta områden för att visa goda exempel och

för att sprida kunskap om hur folkrörelsebaserad

föreningsverksamhet, exempelvis

i idrottsorganisationer, fungerar i Sverige och om

hur man bildar en förening och söker bidrag. Vidare

bör enligt motionären informationsinsatserna utföras

i nära samarbete med berörda parter främst RF

(yrkandena 5 och 6 båda i denna del).

Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr539 (fp)

framhåller idrottens vikt samt unika möjlighet att

med sin mångfald och lättillgänglighet överbrygga

motsättningar och öka förståelsen för invandrarnas

situation (yrkande 9).

Utskottets ställningstagande

Idrotten är enligt utskottets uppfattning ett mycket

användbart verktyg när det gäller att bryta den

sociala, etniska och diskriminerande segregationen i

samhället och att få människor med olika bakgrund

att mötas i ett gemensamt intresse.

RF har i mer än 20 år gett stöd till

invandrarorganisationer för att underlätta främst

idrottsledarutbildning inom organisationerna. RF har

även medverkat i SISU:s integrationsprojekt, som år

2001 är inne på sitt tredje år och som bl.a. fått

medel från Allmänna arvsfonden. Projektet, som

innefattar "idrott-del-

aktighet-utbildning-integration", engagerar SISU-

distrikt, distriktsidrottsförbunden, föreningar samt

SISU och RF centralt. Även inom detta projekt

utbildas idrottsledare.

Under år 1999 har de nordiska riksidrottsförbunden

i samarbete med berörda departement genomfört två

konferenser på temat idrott-integration-storstad.

Konferensernas främsta syfte har varit att genom

erfarenhetsutbyte och nätverksuppbyggnad öka

engagemanget för integrationsfrågorna inom den

nordiska idrotten.

I syfte att visa de goda exempel som finns inom

idrotten beträffande arbetet med integration och

mångfald har regeringen beslutat att under våren

2001 anordna fyra lokala konferenser på temat idrott

och integration. Resultaten av konferenserna kommer

att knytas samman vid en rikstäckande konferens i

Stockholm under hösten. Fokus under de lokala

konferenserna kommer att ligga på de lokala

utvecklingsprojekt som arbetar med

integrationsfrågor. Företrädare för projekten skall

dela med sig av sina erfarenheter - både positiva

och negativa - men också vara inspiratörer för andra

föreningar och organisationer i det fortsatta

arbetet för ökad mångfald.

I likhet med motionärerna vill utskottet lyfta

fram idrottens unika möjligheter att överbrygga

motsättningar och öka förståelsen mellan människor

med olika bakgrund. Som ovan angetts kommer det

under året framöver att pågå ett omfattande arbete

för öka mångfalden och integrationen och för att ta

fram goda exempel till hjälp för de fortsatta

strävandena på detta viktiga område. Med hänsyn till

detta arbete avstyrker utskottet motionerna

2000/01:Kr538 (v) yrkandena 5 och 6 båda i denna del

samt 2000/01:Kr539 (fp) yrkande 9.

OS, Paralympiska spel och Dövas världsspel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- ansökningar om OS och Paralympiska spel,

- Dövas världsspel,

- folkomröstning om OS,

- OS i fredens tecken.

Ansökningar om OS och Paralympiska spel

Motioner

Motionärerna bakom motion 1999/2000:Kr509 (m) anser

att staten bör engagera sig mer i det skede då en

ansökan om OS och Paralympics byggs upp (yrkande 8).

I motion 2000/01:Kr506 (fp) anser motionären att

en OS-kommitté för Östersund bör bildas och att den

borde ledas av det departement som har hand om

idrottsfrågorna.

Motionärerna bakom motion 1999/2000:Kr511 (kd)

anser att Öresundsregionen skall anordna olympiska

sommarspel år 2012 (yrkande 1) och att en

arbetsgrupp skall tillsättas för att förbereda denna

uppgift (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

När det gäller OS-ansökningar bör noteras att

Internationella Olympiska Kommitténs (IOK) stadgar

(The Olympic Charter) har skärpts de senaste åren så

till vida att högre krav ställts på ansökarstäderna.

Av stadgarna i deras nuvarande lydelse framgår att

all sportaktivitet under ett OS skall ske i en och

samma stad, såvida inte IOK gett tillstånd att

anordna någon aktivitet i en annan stad eller på en

annan plats i landet. När det gäller vinter-OS kan i

ett exceptionellt fall en aktivitet få anordnas i

ett annat land.

Redan av det nu anförda framgår att

Öresundsregionen inte har möjlighet att få ett OS

såvida inte IOK:s stadgar ändras.

Som ovan angetts är det en stad som ansöker om OS

och därmed tar initiativet till att en OS-kommitté

startar. För att få gå vidare med en OS-ansökan

måste staden ha ett godkännande av en nationell

olympisk kommitté, i Sveriges fall Sveriges

Olympiska Kommitté (SOK). IOK:s nya regler innebär

att en stad som söker OS först måste genomgå en

förprocedur innan IOK antar staden som en

kandidatstad. En expertgrupp granskar

intresseanmälningarna och föreslår för IOK:s

exekutivkommitté vilka städer som kan komma i fråga.

Exekutivkommittén beslutar sedan vilka städer som

kan få kandidera och dessa städer besöks liksom

tidigare av en utvärderingskommission, men städerna

får inte bjuda in eller besöka några IOK-ledamöter.

Allt övervakas noga av IOK:s etiska kommission.

För att komma i fråga för att få arrangera ett OS

krävs vidare en ekonomisk garanti att spelen kan

fullföljas på det sätt som angetts i ansökan.

Direktiven beträffande garantin ges av IOK:s

exekutivkommitté. Riksdagen har vid sex tillfällen

bemyndigat regeringen att utställa en statlig

ekonomisk garanti för genomförande av olympiska spel

(se bl.a. prop. 1995/96:189, bet. 1995/96:KrU15,

rskr. 1995/96:273).

Med hänsyn till vad utskottet anfört om IOK:s

stadgar samt om förfarandet vid en OS-ansökan, med

en stad och SOK i de aktiva rollerna, avstyrker

utskottet motionerna 1999/2000:Kr509 (m) yrkande 8,

1999/2000:Kr511 (kd) yrkandena 1 och 2 samt

2000/01:Kr506 (fp).

Utskottet kan tillägga att SOK förra året

konstaterade att det i Sverige finns två realistiska

kandidater att söka sommar- respektive vinter-OS,

nämligen Stockholm och Östersund/Åre.

Dövas världsspel

Motionerna

Motionärerna bakom motionerna 2000/01:Kr501 (m),

2000/01:Kr537 (m) yrkande 8 och 2000/01:Kr539 (fp)

yrkande 8 anser att Dövas världsspel skall få

statsbidrag på liknande sätt som OS och Paralympics.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att

Dövas världsspel skall jämställas med OS och

Paralympics och att deltagare i världsspelen skall

kunna erhålla statsbidrag på liknande sätt, men vill

framhålla att RF har möjlighet att inom befintliga

ramar utöka medlen till de dövas eget

idrottsförbund. Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motionerna 2000/01:Kr501 (m),

2000/01:Kr537 (m) yrkande 8 och 2000/01:Kr539 (fp)

yrkande 8.

Folkomröstning om OS

Motionen

Motionären bakom motion 2000/01:Kr515 (m) anser att

en folkomröstning bör ske i fråga om en framtida

ansökan om OS i Sverige.

Utskottets ställningstagande

Rådgivande folkomröstning har i Sverige kunnat

anordnas sedan 1922. Det är riksdagen som beslutar

om rådgivande folkomröstning. Vid fem tillfällen har

så skett i Sverige, nämligen 1922 i frågan om

rusdrycksförbud, 1955 om högertrafik, 1957 om allmän

tilläggspension (ATP), 1980 om kärnkraft och 1994 om

medlemskap i EU.

Utskottet anser inte att frågan om ett framtida OS

i Sverige har sådan dignitet att den bör tas upp i

en rådgivande folkomröstning. Utskottet avstyrker

därför motion 2000/01:Kr515 (m).

OS i fredens tecken

Motionen

I motion 1999/2000:Kr517 (s) anser motionärerna att

Sverige skall verka för att de olympiska spelen i

framtiden går i fredens tecken och att SOK bör få i

uppdrag att utreda frågan.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är

viktigt att frågan om fred lyfts fram i OS-

sammanhang och har uppfattningen att så sker. Ett

exempel är FN:s millenniedeklaration inför det nya

årtusendet att främja fred och ömsesidig förståelse

genom idrott och den olympiska freden.

Även om utskottet finner frågan om fred viktig i

OS-sammanhang anser inte utskottet att någon

utredning av det slag som motionärerna förordar bör

ske, varför motion 1999/2000:Kr517 (s) avstyrks.

Professionell boxning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet anfört om

- tillsättandet av en expertutredning som

skall arbeta förutsättningslöst och omfatta

samtliga kampsporter.

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- upphörande av och ändring i lagen om

professionell boxning,

- en begränsad utredning om professionell

boxning, respektive kampsporter med inslag av

slag mot huvudet och knockout.

Bakgrund

RF har på regeringens uppdrag genomfört en

kartläggning av s.k. nya kampsporter. Kartläggningen

var färdig i december 1999. Riksidrottsstyrelsen

(RS) uttalade, utifrån den gjorda kartläggningen,

att frågan är om några av de praktiserade

kampsporterna kan likställas med professionell

boxning och om de därmed i egentlig mening borde

inrymmas under lagen om förbud mot professionell

boxning. RS ansåg att det finns skäl att utreda en

eventuell utvidgning av lagen.

Motionerna

Motionären bakom motion 2000/01:Kr504 (m) anser att

lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning

skall avskaffas.

I motion 1999/2000:Kr518 (v, s, m) begär

motionärerna en allsidig utredning om professionell

boxning i Sverige (yrkande 1). I avvaktan på denna

utredning bör, enligt motionärerna i samma motion,

förbudet som gäller träning för proffsboxare i form

av s.k. sparring upphävas (yrkande 2).

Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr510 (v, c, fp,

mp) anser att regeringen bör ges i uppdrag att se

över lagen om förbud mot professionell boxning och

återkomma med förslag till ändring i lagen så att

den kommer att innefatta samtliga kampsporter med

inslag av slag mot huvudet och knockout.

Utskottets ställningstagande

Förbudet mot svensk proffsboxning trädde i kraft den

1 januari 1970. Lagen innehåller ett förbud att här

i riket delta i tävlings-, uppvisnings- eller

träningsmatch i professionell boxning.

Frågor om professionell boxning har varit uppe

till behandling i riksdagen ett flertal gånger under

de senaste åren. Utskottet och en klar

riksdagsmajoritet har då ställt sig bakom ett

fortsatt förbud. Utskottet anser inte heller nu att

lagen bör upphävas. Inte heller bör enligt

utskottets mening lagen ändras på det sätt som

motionärerna bakom motion 1999/2000:Kr518 (v, s, m)

önskar. Utskottet avstyrker därmed motionerna

2000/01:Kr504 (m) och 1999/2000:Kr518 (v, s, m)

yrkande 2.

Bland annat mot bakgrund av den kartläggning av s.k.

nya kampsporter som utförts av RF har frågan

aktualiserats om några av de praktiserade

kampsporterna innehåller oönskade moment eller

beteenden som kan föranleda att sporterna i likhet

med professionell boxning borde förbjudas. Utskottet

ser det som viktigt att få denna fråga belyst och

anser att en expertutredning bör tillsättas.

Utredningen bör enligt utskottet arbeta

förutsättningslöst och omfatta såväl professionell

boxning som samtliga övriga kampsporter. Frågorna

bör belysas allsidigt där givetvis de medicinska

aspekterna träder i förgrunden men där även

sporternas sociala funktion och möjligheter att

bidra till integration och anpassning i samhället

hör till några av de viktiga frågor som utredningen

bör överväga. Vad utskottet anfört om tillsättande

av en expertutredning bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Med hänsyn till utskottets förslag om ett riksdagens

initiativ till en förutsättningslös expertutredning

avstyrker utskottet motionerna 1999/2000:Kr518 (v,

s, m) yrkande 1 och 2000/01:Kr510 (v, c, fp, mp) som

båda har yrkande om utredning med annan inriktning

och innebörd.

Tolerans, etik, sexuella trakasserier, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- tolerans, etik och åtgärder mot sexuella

trakasserier m.m. inom idrotten,

- idrott och alkohol.

Motionerna

I motion 2000/01:Kr536 (s) framhåller motionärerna

att idrottsrörelsen bör främja tolerans och jämlika

demokratiska värderingar, bl.a. när det gäller

rasism, handikappades, homosexuellas och bisexuellas

situation.

Motionärerna bakom motion 2000/01:So450 (mp) anser

att etiska riktlinjer inom idrotten bör tas fram

(yrkande 16) och att dessa skall inkludera frågor om

sexuella trakasserier och övergrepp (yrkande 15).

Riktlinjerna bör enligt motionärerna ingå i all

ledarutbildning inom idrotten.

I motion 2000/01:Kr539 (fp) föreslår motionärerna

att regeringen bör ta initiativ till att motverka

sexuella trakasserier inom idrotten (yrkande 6).

Motionären bakom motion 2000/01:Kr523 (v) anser att

regeringen bör få i uppdrag att överlägga med RF om

åtgärder för att förhindra att idrottsföreningar och

därmed idrotten förknippas med alkoholdrycker.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågor som tas upp i motionerna om

tolerans, etik och sexuella trakasserier m.m. inom

idrotten finns det inte några uppdragna riktlinjer

och inte heller någon fastlagd policy. RF och SISU

har dock under några år genomfört en speciell

etiksatsning, Starta Vågen, som utvärderades under

1999. Därefter har RF:s och SISU:s arbete inriktats

på att finna former för hur frågorna skall

integreras i den ordinarie verksamheten bl.a. ute i

föreningarna. Etiksatsningen vände sig till aktiva,

främst barn och ungdomar och deras föräldrar, samt

till ledare, förtroendevalda, anställda och

funktionärer.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

frågor om tolerans, rasism, mobbning, rent spel,

etik inkluderande sexuella trakasserier är oerhört

viktiga inom idrotten och att idrottsrörelsen har en

angelägen fostrande roll när det gäller dessa

frågor.

I idrottspropositionen uttalade regeringen att

staten och idrottsrörelsen skulle ägna frågor om

bl.a. rent spel, etik och moral ökad uppmärksamhet

framöver. Utskottet avser att uppmärksamt följa

detta arbete.

Av intresse är att Norges Idrottsstyrelse i juni

år 2000 antog riktlinjer för att motverka sexuella

trakasserier inom idrotten. I riktlinjerna togs upp

bl.a. frågor om vad sexuella trakasserier är, var

sexuella trakasserier förekommer, vilket ansvar

utövarna har och vad som skall göras när sexuella

trakasserier förekommer.

Utskottet har inhämtat att frågor rörande sexuella

trakasserier inom idrottsrörelsen i Sverige för

närvarande bereds inom RF.

Med hänsyn till det arbete som pågår inom RF och

SISU avstyrker utskottet motionerna 2000/01:Kr536

(s), 2000/01:Kr539 (fp) yrkande 6 och 2000/01:So450

(mp) yrkandena 15 och 16.

Beträffande motionen om åtgärder för att förhindra

att idrotten förknippas med alkoholdrycker kan

utskottet hänvisa till de av RS, på RF-stämman 1999,

antagna alkohol- och tobakspolitiska riktlinjerna.

Riktlinjerna innebär bl.a. att inga alkoholdrycker

skall förekomma bland vare sig ledare eller aktiva i

samband med idrottsverksamhet för barn och ungdomar,

t.ex. under träningsläger och tävlingar eller resor

till och från dessa. Det bör vidare noteras att

idrottsrörelsen och nykterhetsrörelsen gått ihop i

ett projekt för att arbeta för en alkoholfri

uppväxt. Allmänna arvsfonden har beviljat 5 miljoner

kronor om året till projektet som är treårigt.

Med hänsyn till de antagna alkohol- och

tobakspolitiska riktlinjerna och till det projekt

som pågår avstyrker utskottet motion 2000/01:Kr523

(v).

Stöd till idrottslokaler

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

- stöd till idrottslokaler.

Motionen

Motionären bakom motion 2000/01:Kr512 (c) föreslår

att en utredning tillsätts med uppgift att se över

möjligheterna att införa ett bidrag till

föreningsägda idrottslokaler, liknande det bidrag

som i dag finns till allmänna samlingslokaler.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill erinra om att RF i anslagsframställan

för år 2001 begärt att inom ramen för bidraget till

lokal ungdomsverksamhet (LOK-stödet) få möjlighet

att disponera en mindre summa för bidrag till

föreningsägda anläggningar.

Regeringen har därefter i regleringsbrevet för år

2001 tillgodosett RF:s önskemål och angett att RF

får disponera högst 6,5 miljoner kronor till lokala

anläggningar för barn- och ungdomsverksamhet av det

överskott som genereras från det värdeautomatspel

som AB Svenska Spel har koncession på att bedriva

och som i dag tillfaller lokal ungdomsverksamhet.

Med hänvisning till det bidrag till föreningsägda

anläggningar som i dag kan ges avstyrker utskottet

motion 2000/01:Kr512 (c).

Bolagisering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

- bolagisering.

Motionen

I motion 2000/01:Kr534 (s) framhåller motionären

vikten av att idrotten bedrivs på en ideell basis i

stället för i bolagsform. Motionären anser att en

översyn bör göras för att stoppa bolagiseringen och

därmed också kommersialismen inom idrotten.

Utskottets ställningstagande

På RF-stämman 1999 beslutades att tillåta

idrottsaktiebolag inom den idrottsliga verksamheten.

Härigenom kan idrottsföreningar välja i vilken form

de vill bedriva sin idrottsverksamhet. Utskottet har

ingen invändning mot denna ordning och anser att det

är idrottsrörelsens sak att bedöma om

idrottsaktiebolag skall tillåtas.

I sammanhanget bör erinras om att utskottet

tidigare har angett att utskottet anser att den

elitidrott som kan betecknas som kommersiell

underhållningsidrott och som markant skiljer sig

från den folkrörelseburna idrottens tävlingskultur,

bör fungera på marknadsmässiga villkor och inte

subventioneras med offentliga bidrag och andra

subventioner (bet. 1999/2000:KrU3). Utskottet står

fast vid detta ställningstagande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion 2000/01:Kr534 (s).

Skatter m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

- skatter och bilavdrag m.m.

Motionen

I motion 1999/2000:Kr317 (m) anser motionärerna att

samhället bör uppmuntra alla ideella krafter som

lägger ner arbete på våra barn och ungdomar.

Motionärerna anser att det är viktigt att regler om

bl.a. skatter och bilavdrag utformas så att de inte

utgör hinder för dem som är beredda att ställa upp

ideellt (yrkande 14).

Utskottets ställningstagande

Riksskatteverket (RSV) ger sedan flera år ut

rekommendationer om beskattning av ersättningar i

samband med idrottslig verksamhet. De senaste

rekommendationerna betecknas RSV S 1999:37.

Utskottet hade att ta ställning till en liknande

motion hösten 1999 (bet. 1999/2000:KrU3).

Skatteutskottet uttalade då i sitt yttrande till

kulturutskottet att det redan finns

skattebestämmelser som är särskilt förmånliga för

idrottsutövare, bl.a. i vissa fall en rätt till

schablonavdrag på 3 000 kronor för kostnaderna för

den idrottsliga verksamheten (RSV S 1997:22).

Skatteutskottet nämnde också att det finns

socialavgiftsbestämmelser som innebär en positiv

särbehandling av de idrottsutövare och funktionärer,

bl.a. bestämmelserna i 2 kap. 4 § första stycket

punkt 14 lagen (1981:691) om socialavgifter, som

innebär att arbetsgivaravgifter inte skall utgå på

ersättningar från en allmännyttig ideell

idrottsförening till en och samma idrottsutövare upp

till ett halvt prisbasbelopp under året.

Skatteutskottet uttalade vidare att utskottet var

medvetet om att de resor som fotbollsdomare och

liknande funktionärer måste göra till och från olika

arenor kan ge upphov till problem vid beskattningen

men hänvisade till en pågående utredning om bl.a.

dessa frågor. Denna utredning är nu avslutad och det

föreligger ett slutbetänkande som bl.a. tar upp

frågor om kortvariga arbeten och uppdrag (SOU

1999:94 Förmåner och ökade levnadskostnader, avsnitt

11). I betänkandet föreslås när det gäller

inställelseresor att reglerna ändras så att dessa

resor inte omfattas av någon beloppsmässig

avdragsbegränsning, vilket skulle kunna få betydelse

för bl.a. fotbollsdomare. Betänkandet bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Med hänvisning till vad som ovan angetts om de

förmånliga skattebestämmelser som redan i dag finns

och till den beredning som pågår avstyrker utskottet

motion 1999/2000:Kr317 (m) yrkande 14.

WADA

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- en ledande roll inom WADA,

- lokaliseringen av WADA till Stockholm.

Motionerna

Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr345 (kd) anser

att staten tillsammans med idrottsrörelsen aktivt

bör arbeta för att få en ledande roll inom

världsantidopningsbyrån WADA (World Anti Doping

Agency) (yrkande 47).

Med hänsyn till den starka internationella position

som Sverige besitter när det gäller kampen mot

dopningsfusket anser motionärerna bakom motion

2000/01:Kr537 (m) att Sverige bör verka för att WADA

lokaliseras till Sverige och företrädesvis till

Stockholm (yrkande 9).

Utskottets ställningstagande

I WADA ingår representanter för såväl världsidrotten

som världens regeringar. När det gäller frågan om

att få en ledande roll inom WADA, som tas upp i

motion 2000/01:Kr345 (kd), kan nämnas att såväl RF:s

ordförande som Sveriges idrottsminister för

närvarande ingår i WADA:s styrelse. Utskottet kan

således konstatera att representanter från både

idrottsrörelsen och staten redan i dag har ledande

roller inom WADA. Utskottet avstyrker därmed motion

2000/01:Kr345 (kd) yrkande 47.

Beträffande motionsyrkandet att Sverige bör verka

för att WADA lokaliseras till Stockholm kan

utskottet upplysa om att Stockholm ansökt om att

WADA:s huvudkontor skall lokaliseras till Stockholm

och att en regeringsrepresentant finns med i den

projektgrupp som bildats för detta ändamål. Av de

tio städer som ansökt är sex städer kvar till en

"final". Beslut om var WADA:s huvudkontor skall

placeras fattas i sommar. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion 2000/01:Kr537 (m)

yrkande 9.

Idrottsutbyte med östeuropeiska länder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

- program för utökat idrottsutbyte med främst

östeuropeiska länder.

Motionen

I motion 1999/2000:Kr506 (fp) föreslår motionären

att det utarbetas ett program för utökat

idrottsutbyte med främst östeuropeiska länder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan när det gäller motionsyrkandet om ett

utökat idrottsutbyte med främst östeuropeiska länder

nämna att RF lett ett femårigt Sidastött

idrottsutvecklingsprojekt i Lettland/Baltikum.

Projektet avslutades under 1998 men har övergått

till ett mer permanent samarbete främst på SF-nivå

och regional nivå. Utskottet kan också upplysa om

att utvecklingsstöd till projektsamarbete mellan

idrottsorganisationer i Sverige och Östeuropa kan

erhållas via Forum Syd, över anslaget till Sida.

Fyra av RF:s medlemsorganisationer, Svenska

Badmintonförbundet, Sveriges Dövas Idrottsförbund,

Svenska Frisbeeförbundet och Södermanlands

Idrottsförbund, har erhållit sådant stöd. Utskottet

delar inte motionärernas uppfattning att ett sådan

program som motionären efterlyser behövs utarbetas

för ett ökat idrottsutbyte. Utskottet avstyrker

därför motion 1999/2000:Kr506 (fp).

EU

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- konsekvenserna av den s.k. Bosmandomen m.m.

Bakgrund

Regeringen uttalade i idrottspropositionen hösten

1999 att det arbete på idrottsområdet som påbörjats

inom Europeiska rådet bör fullföljas och att detta

bör ske i nära samverkan med idrottsrörelsen.

Utgångspunkten var enligt regeringens bedömning att

idrottspolitik i stort även i fortsättningen bör

vara främst en nationell angelägenhet och utgå från

den miljö där verksamheten bedrivs. Regeringen

uttalade dock vidare att det finns anledning att

peka på att insatser därutöver kan komma att bli

nödvändiga för att stärka och bevara den

organiserade idrottens sociala, kulturella och

demokratiutvecklande betydelse för medborgarna,

såväl inom Sverige som inom övriga delar av EU.

Regeringen avsåg att tillsätta en arbetsgrupp med

uppgift att föreslå en svensk EU-strategi som skulle

kunna stärka idrottens sociala, kulturella och

demokratiutvecklande betydelse inom EU-samarbetet.

Arbetsgruppen tillsattes sommaren 2000 och skall

avsluta sitt arbete med en slutrapport senast den 1

oktober i år. En av arbetsuppgifterna för

arbetsgruppen är att klargöra betydelsen av domar

från EG-domstolen.

När det gäller internationella spelarövergångar

inom fotbollen har kommissionen träffat en

överenskommelse med Internationella

fotbollsförbundet (FIFA) och Europeiska

fotbollsförbundet (UEFA) om ett nytt övergångssystem

för spelare. Överenskommelsen träffades bl.a. med

anledning av utgången av den s.k. Bosmandomen.

Motionerna

I motion 2000/01:Kr538 (v) framhåller motionären

vikten av att idrottens självständighet upprätthålls

även på EU-nivå. Det är enligt motionären av

yttersta vikt att regeringen motverkar EU:s försök

att inlemma och politisera idrottsrörelsen med

hänvisningar till den inre marknadens krav e.d.

Motionären lyfter fram den s.k. Bosmandomen som

exempel (yrkande 7).

Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr508 (s) anser

att regeringen bör agera med anledning av

konsekvenserna av den s.k. Bosmandomen. Domen

innebär enligt motionärerna bl.a. att klubbarna inom

en snar framtid kommer att få allt svårare att klara

sin basverksamhet.

Utskottets ställningstagande

Den arbetsgrupp som regeringen tillsatt för att

stärka idrottens sociala, kulturella och

demokratiutvecklande betydelse inom EU-samarbetet

har som ovan angetts till uppgift att verka för en

självständig idrottsrörelse. Arbetsgruppen skall

också följa det arbete som pågår rörande

internationella spelarövergångar inom fotbollen.

Genom den överenskommelse som träffats mellan

kommissionen och fotbollens huvudorganisationer har,

åtminstone till en viss del, organisationernas krav

tillgodosetts. Utskottet förutsätter att

arbetsgruppen följer upp vilka konsekvenser

överenskommelsen får.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet

motionerna 2000/01:Kr508 (s) och 2000/01:Kr538 (v)

yrkande 7.

Främjandeorganisationer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

- främjandeorganisationer.

Motionen

Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr345 (kd) anser

att det måste finnas en öppenhet vid bidragsgivning

för att även nya och andra organisationer än de som

redan i dag erhåller bidrag och som bedriver

friluftsverksamhet, t.ex. scoutrörelser, skall kunna

få del av det statliga stödet till

främjandeorganisationer (yrkande 49).

Utskottets ställningstagande

Under år 1999 har en arbetsgrupp inom

Regeringskansliet genomfört en översyn av statens

stöd till friluftsorganisationer. Arbetsgruppens

förslag har redovisats i betänkandet Statens stöd

till friluftsliv och främjandeorganisationer (Ds

1999:78). Arbetsgruppen anser att staten i framtiden

bör vara öppen både för att pröva eventuella bidrag

till nya frilufts- och främjandeorganisationer och

för att ompröva bidragen till de organisationer som

i dag uppbär stöd. Arbetsgruppens betänkande bereds

för närvarande inom Regeringskansliet.

Med hänsyn till den beredning som pågår inom

Regeringskansliet avstyrker utskottet motion

2000/01:Kr345 (kd) yrkande 49.

Allmänna samlingslokaler

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- översyn av stödet till samlingslokaler från

handikappsynpunkt,

- samlingslokalernas betydelse i

storstäderna,

- återinförande av kösystemet,

- skyldighet för kommunerna att ansvara för

tillgången till allmänna samlingslokaler.

Bakgrund

Enligt förordningen (1996:1593) om bidrag till

allmänna samlingslokaler får bidrag lämnas till köp

eller nybyggnad eller till ombyggnad och

standardhöjande reparationer som inte är av ringa

omfattning. I sådant bidrag kan ingå

handikappanpassningsåtgärder. Bidrag får lämnas med

50 % av bidragsunderlaget. Bidrag kan också lämnas

enbart till handikappanpassning utan samband med

köp, ombyggnad eller reparationer. Till en sådan

handikappanpassning får bidrag lämnas till hela

kostnaden, dock högst 165 000 kronor. Bidrag lämnas

till sådana aktiebolag, stiftelser eller föreningar

som arbetar utan vinstsyfte och är fristående från

en kommun eller kommunala företag. Ansökan om bidrag

lämnas in till Boverket vars samlingslokaldelegation

beslutar om fördelningen av medlen.

Utskottet har inhämtat att det under år 2001 inom

Regeringskansliet planeras en översyn av

Samlingslokaldelegationens ansvarsområde och

uppgifter.

Motionerna

Motionärerna bakom motion 2000/01:So354 (c) föreslår

att regeringen gör en översyn av stödet till

samlingslokalerna ur handikappsynpunkt (yrkande 5).

I motion 2000/01:Bo223 (c) framhåller motionären

samlingslokalernas betydelse i storstäderna (yrkande

5).

Motionärerna bakom motionerna 1999/2000:Kr513 (s)

och 1999/2000:Kr519 (c) anser att kösystemet, för

att få anslagsmedel till samlingslokaler, bör

återinföras. Motionärerna motiverar sin ståndpunkt

med att medlemmarna i organisationen då vet att de

kommer att få bidrag, även om det dröjer några år,

och då kan börja förbereda den kommande

upprustningen.

Motionären bakom motion 2000/01:Kr518 (v) begär att

regeringen lägger fram förslag till lagstiftning om

kommunernas skyldighet att ansvara för tillgången

till allmänna samlingslokaler.

Utskottets ställningstagande

Beträffande motionsyrkandet om en översyn av stödet

ur handikappssynpunkt vill utskottet erinra om att

utskottet behandlade en liknande motion våren 2000

(yttr. 1999/2000:KrU4y). Utskottet avstyrkte då

motionen och ansåg att det inte behövde göras en

sådan särskild översyn av handikappstödet inom

bidraget till allmänna samlingslokaler som begärdes

i motionen. Utskottet ansåg att det ingår i

Boverkets ordinarie uppföljningsarbete att redovisa

resultaten av hittillsvarande bidragsgivning och att

vid bidragsgivningen väga behoven av medel till

handikappanpassning mot andra medelsbehov inom ramen

för anvisade medel. Utskottet är inte av någon annan

uppfattning i dag, varför motion 2000/01:So354 (c)

yrkande 5 avstyrks.

I motion 2000/01:Bo223 (c) framhålls

samlingslokalernas betydelse i storstäderna.

Utskottet har i olika sammanhang uttalat att

bidraget behövs för att kultur- och föreningslivet

skall kunna ges goda möjligheter att leva vidare i

hela landet, dvs. såväl i storstäderna som på

landsbygden. Utskottet anser dock att det får

ankomma på Boverket att pröva och mot varandra väga

ansökningar om bidrag till de olika ändamål som

enligt förordningen kan finansieras inom anslaget.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:Bo223 (c)

yrkande 5.

När det gäller motionsyrkandena om att återinföra

kösystemet för att få anslagsmedel till

samlingslokaler kan utskottet upplysa om att de nya

bidragsreglerna avseende stödet till allmänna

samlingslokaler trädde i kraft budgetåret 1997.

Regeringens bedömning då var att de nya

bidragsreglerna bättre svarade mot kraven på en

effektiv bidragsgivning. Enligt de nya reglerna

skulle de inkomna ansökningarna prövas under det

budgetår som de inkommit. Regeringen ansåg att det

på så sätt skulle bli en tydligare koppling mellan

beslut och faktisk utgift och att problemen med de

långa kötiderna, som enligt regeringen fanns i det

gamla systemet, skulle lösas med de nya

bidragsreglerna. Utskottet finner inte skäl att nu

ändra på bidragssystemet, varför motionerna

1999/2000:Kr513 (s) och 1999/2000:Kr519 (c)

avstyrks.

I motion 2000/01:Kr518 (v) begär motionären att

kommunernas skyldighet att ansvara för tillgången

till allmänna samlingslokaler bör regleras i lag.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är

mycket viktigt att det finns platser för människor

att mötas på och att samlingslokalerna här fyller en

viktig funktion. Frågan om tillgången till allmänna

samlingslokaler är dock en kommunal fråga, och

utskottet anser inte att kommunerna genom lag skall

åläggas en skyldighet att tillhandahålla allmänna

samlingslokaler. Utskottet avstyrker motion

2000/01:Kr518 (v).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Fördjupning och konkretisering av

idrottens tre grundstenar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr538 yrkande

1.

2. Idrottens självständiga ställning

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr509

yrkande 1, 2000/01:

Kr537 yrkande 1 och 2000/01:Kr539 yrkande 1.

Reservation 1 (m, kd, fp)

3. De statliga medlen till Sveriges

Olympiska Kommitté (SOK)

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr539 yrkande

2.

Reservation 2 (fp)

4. Bredd- och motionsidrott samt

folkhälsa

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr509

yrkande 6, 2000/01:

Kr345 yrkande 45, 2000/01:Kr524 yrkande 1,

2000/01:Kr537 yrkande 6 och 2000/01:So358 yrkande

7.

5. Jämställdhet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr345

yrkande 46, 2000/01:Kr524 yrkande 2,

2000/01:Kr538 yrkandena 5 och 6 båda i denna del,

2000/01:Kr539 yrkande 5 och 2000/01:A811 yrkande

14.

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (c)

Reservation 5 (fp)

6. Funktionshinder

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr539 yrkande

7.

Reservation 6 (kd, c, fp)

7. Integration och mångfald

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr538

yrkandena 5 och 6 båda i denna del och

2000/01:Kr539 yrkande 9.

8. Ansökningar om OS och Paralympiska

spel

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr509

yrkande 8, 1999/2000:

Kr511 samt 2000/01:Kr506.

Reservation 7 (m)

9. Dövas världsspel

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr501,

2000/01:Kr537 yrkande 8 och 2000/01:Kr539 yrkande

8.

Reservation 8 (m, c, fp)

10. Folkomröstning om OS

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr515.

Reservation 9 (mp)

11. OS i fredens tecken

Riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr517.

12. Upphörande eller ändring i lagen om

professionell boxning

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr518

yrkande 2 och 2000/01:

Kr504.

13. Utredning om kampsporter

Riksdagen

dels tillkännager för regeringen som sin mening

vad utskottet framför om tillsättande av en

expertutredning omfattande samtliga kampsporter

vilken skall arbeta förutsättningslöst,

dels avslår motionerna 1999/2000:Kr518 yrkande 1

och 2000/01:Kr510.

Reservation 10 (m)

Reservation 11 (fp, mp)

14. Tolerans, etik och åtgärder mot

sexuella trakasserier m.m. inom idrotten

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr536,

2000/01:Kr539 yrkande 6 och 2000/01:So450

yrkandena 15 och 16.

Reservation 12 (kd, fp)

Reservation 13 (mp)

15. Idrott och alkohol

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr523.

16. Stöd till idrottslokaler

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr512.

Reservation 14 (c)

17. Bolagisering

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr534.

18. Skatter och bilavdrag m.m.

Riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr317 yrkande

14.

19. En ledande roll inom WADA

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr345 yrkande

47.

20. Lokaliseringen av WADA till Stockholm

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr537 yrkande

9.

Reservation 15 (m)

21. Program för utökat idrottsutbyte med

främst östeuropeiska länder

Riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr506.

22. Konsekvenserna av den s.k. Bosmandomen

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr508 och

2000/01:Kr538 yrkande 7.

23. Främjandeorganisationer

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr345 yrkande

49.

Reservation 16 (kd)

24. Översyn av stödet till samlingslokaler

från handikappsynpunkt

Riksdagen avslår motion 2000/01:So354 yrkande

5.

Reservation 17 (c)

25. Samlingslokalernas betydelse i

storstäderna

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo223 yrkande

5.

Reservation 18 (c)

26. Återinförande av kösystemet

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr513 och

1999/2000:Kr519.

Reservation 19 (c)

27. Skyldighet för kommunerna att ansvara

för tillgången till allmänna

samlingslokaler

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr518.

Reservation 20 (v)

Stockholm den 6 mars 2001

På kulturutskottets vägnar

Inger Davidson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

Davidson (kd), Åke Gustavsson (s), Elisabeth

Fleetwood (m), Agneta Ringman (s), Annika Nilsson

(s), Charlotta L Bjälkebring (v), Lennart Fridén

(m), Eva Arvidsson (s), Jan Backman (m), Paavo

Vallius (s), Lars Wegendal (s), Peter Pedersen (v),

Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Ewa Larsson

(mp), Birgitta Sellén (c) och Lennart Kollmats (fp).

Tidigare riksdagsbehandling

m.m.

Utskottet behandlade hösten 1999 regeringens

proposition 1998/99:107 En idrottspolitik för 2000-

talet, varvid bl.a. syftena med statens stöd till

idrotten lades fast (bet. 1999/2000:KrU3).

Propositionen byggde bl.a. på Idrottsutredningens

betänkande Idrott & motion för livet (SOU 1998:76).

Det var när betänkandet avgavs nära 30 år sedan

statens stöd till idrotten senast var föremål för en

genomgripande prövning och analys.

Statens stöd till idrotten administreras genom

Riksidrottsförbundet (RF).

Inriktningen i stort av RF:s verksamhet läggs fast

vid den vartannat år återkommande RF-stämman. Nästa

stämma skall hållas i maj 2001.

Med sina nära tre miljoner aktiva medlemmar i över

20 000 föreningar och 17 000 korpklubbar är

idrottsrörelsen landets största folkrörelse. Antalet

ideellt arbetande idrottsledare uppgår till ca 50

000.

EU:s idrottspolitik

EG-fördraget och EG-domstolen

Idrotten omfattas inte av EG-fördraget. EG-domstolen

har emellertid genom domar lagt fast principen att

idrotten bör underkastas gemenskapsrätten i de fall

den utgör en ekonomisk aktivitet inom ramen för den

inre marknaden. En dom av stor betydelse på

idrottsområdet meddelades i december 1995 i det s.k.

Bosmanfallet. När det gäller internationella

spelarövergångar inom fotbollen har kommissionen

träffat en överenskommelse med Internationella

fotbollsförbundet (FIFA) och Europeiska

fotbollsförbundet (UEFA) om ett nytt övergångssystem

för spelare.

Bosmanfallet

Villkoren inom elitidrott ställdes på sin spets då

fallet Bosman togs upp i EG-domstolen (C-415/93).

Jean-Marc Bosman var professionell fotbollspelare

och spelade i ett lag i sitt hemland Belgien. Sedan

kontraktet med klubben löpt ut ville Bosman i

stället spela i ett franskt fotbollslag, men

hindrades av reglerna om övergångsersättning för en

spelares övergång till ett annat lag. I detta fall

fanns det ingen klubb som var villig att betala den

summa den belgiska klubben begärt för Bosman. Bosman

ifrågasatte övergångssummorna men även den dåvarande

begränsningen av antalet utländska spelare till tre

spelare per lag.

EG-domstolen jämställde professionella

idrottsutövare med arbetstagare och ansåg att

reglerna om övergångsersättning bröt mot artikel 39

(f.d. artikel 48) i EG-fördraget om fri rörlighet

för arbetstagare. Övergångssummor ansågs hindra den

fria rörligheten för professionella och

kontraktsfria idrottsutövare. Dessutom betraktade

EG-domstolen begränsningen av antalet utländska

spelare i ett lag som ett brott mot EG-rätten, då en

sådan begränsning kan minska en spelares chanser att

bli antagen till en klubb i en annan medlemsstat.

Amsterdamfördragets deklaration om idrott

Till Amsterdamfördraget år 1999 bifogades en

deklaration om idrott som här återges i sin helhet:

Konferensen betonar idrottens sociala betydelse,

särskilt för att skapa identitet och gemenskap

människor emellan. Konferensen uppmanar därför

Europeiska unionens organ att beakta synpunkter från

idrottssammanslutningar när det gäller viktiga

frågor som rör idrott. I samband därmed bör särskild

uppmärksamhet ägnas det som är särskilt

kännetecknande för amatöridrotten.

Europeiska rådets deklaration om idrott

Europeiska rådet antog vid sitt möte i Nice den

7-9 december 2000 följande deklaration om

idrotten, som återges i sin helhet:

Uttalande om de särskilda kännetecken för idrott

och idrottens sociala funktion i Europa som bör

beaktas vid genomförandet av den gemensamma

politiken

1. Europeiska rådet har noterat Europeiska

kommissionens rapport om idrott till Europeiska

rådet i Helsingfors i december 1999 för att

bevara nuvarande idrottsliga strukturer och

upprätthålla idrottens sociala funktion inom

Europeiska unionen. Idrottsorganisationerna och

medlemsstaterna har det främsta ansvaret för att

sköta idrottsärendena. Även om gemenskapen inte

har direkta befogenheter på detta område bör den

i åtgärder i enlighet med fördragets olika

bestämmelser beakta idrottens sociala, fostrande

och kulturella funktion, som ligger till grund

för dess särart, för att iaktta och främja den

etik och solidaritet som är nödvändig för att

bevara dess sociala roll.

2. Europeiska unionen önskar särskilt bevara

solidaritetens sammanhålla*n*d*e* *o*c*h*

*f*ö*r*e*n*a*n*d*e* *k*r*a*f*t*,* *s*o*m*

*f*ö*r*e*n*a*r* *i*d*r*o*t*t*e*n*s* *a*l*l*a*

*n*i*v*å*e*r*,* *r*ä*t*t*v*i*s*a*

*t*ä*v*l*i*n*g*a*r*,* *i*d*e*e*l*l*a* *o*c*h*

*m*a*t*e*r*i*e*l*l*a* *i*n*t*r*e*s*s*e*n*,*

*l*i*k*s*o*m* *i*d*r*o*t*t*s*u*t*ö*v*a*r*n*a*s*

*-ð ðs*ä*r*s*k*i*l*t* *d*e* *o*m*y*n*d*i*g*a*s*

*-ð ðf*y*s*i*s*k*a* *i*n*t*e*g*r*i*t*e*t*.*

*

*A*m*a*t*ö*r*v*e*r*k*s*a*m*h*e*t* *o*c*h*

*i*d*r*o*t*t* *f*ö*r* *a*l*l*a*

*

*3*.* *I*d*r*o*t*t*e*n* *ä*r* *e*n*

*m*ä*n*s*k*l*i*g* *v*e*r*k*s*amhet som grundas på

sociala, fostrande och kulturella värden. Den

leder till assimilering, deltagande i det sociala

livet, tolerans, accepterande av olikheter och

respekt för regler.

4. Idrotten bör vara tillgänglig för alla med

respekt för individens målsättning och förmåga

och som tävling eller fritidsverksamhet,

organiserad eller enskild.

5. För fysiskt eller psykiskt handikappade är

den fysiska och idrottsliga verksamheten ett

utmärkt sätt för individuell mognad,

rehabilitering, social och solidarisk anpassning

och bör därför uppmuntras. Europeiska rådet

välkomnar därför det värdefulla och föredömliga

bidraget från handikapp-OS i Sydney.

6. Medlemsstaterna uppmuntrar frivilligt arbete

inom idrotten genom åtgärder som främjar ett

relevant skydd och ett erkännande av de

frivilligas ekonomiska och sociala roll,

eventuellt med stöd av gemenskapen inom ramen för

dess befogenheter.

Riksidrottsförbundens roll

7. Europeiska rådet framhåller sitt stöd till

idrottsorganisationernas självständighet och

deras rätt att själva leda sitt arbete genom

lämpliga föreningsstrukturer. Det inser att

idrottsorganisationerna, med beaktande av

nationell lagstiftning och

gemenskapslagstiftning, och på grundval av

demokrati och öppenhet, har till uppgift att

organisera och främja sin verksamhet, bland annat

beträffande särskilda idrottsliga bestämmelser,

utformningen av landslag så som de anser det bäst

med tanke på målet.

8. Europeiska rådet konstaterar att eftersom

det finns olika nivåer av idrottsutövande sida

vid sida, från motionsidrott till elitidrott, har

riksidrottsförbunden en central roll för den

nödvändiga solidariteten mellan de olika

nivåerna: de ger en stor allmänhet möjlighet att

få tillträde till idrottsevenemang, ger

mänskligt och ekonomiskt stöd till

amatöridrotten, främjar lika tillgång till idrott

på alla nivåer för kvinnor och män, fostrar

ungdomar, skyddar idrottsutövarnas hälsa, kämpar

mot dopning, mot våld och rasistiska och

främlingsfientliga yttringar.

9. Denna sociala roll medför ett särskilt

ansvar för riksidrottsförbunden och utgör grund

för erkännandet av deras befogenheter vid

anordnande av tävlingar.

10. Samtidigt som riksidrottsförbunden beaktar

utvecklingen i idrottsvärlden bör de spela

huvudrollen inom en organisation som säkerställer

den idrottsliga sammanhållningen och ett

demokratiskt deltagande.

Bevarande av riktlinjerna för fostran av

idrottsutövare

11. Riktlinjerna för fostran av idrottande

ungdomar är nödvändiga för livskraften inom

idrotten, landslagen och elitidrotten och bör

uppmuntras. Riksidrottsförbunden bör, vid behov i

partnerskap med offentliga myndigheter, vidta

nödvändiga åtgärder för att bevara resurserna för

fostran i anslutna klubbar och kvaliteten på

denna fostran med beaktande av lagstiftning och

praxis på nationell nivå och gemenskapsnivå.

Skydd av idrottande ungdomar

12. Europeiska rådet framhåller idrottens

välgörande inverkan på ungdomar och betonar

nödvändigheten av att i synnerhet

idrottsorganisationerna ägnar särskild

uppmärksamhet åt utbildning och yrkesutbildning

för idrottande ungdomar på elitnivå, så att deras

integration i arbetslivet inte äventyras på grund

av deras idrottskarriär, åt deras psykiska balans

och deras familjeband samt åt deras hälsa,

särskilt förhindrande av dopning. Europeiska

rådet uppskattar bidraget från föreningar och

organisationer som i sitt utbildningsarbete

tillgodoser dessa krav och därigenom lämnar ett

värdefullt socialt bidrag.

13. Europeiska rådet känner oro för

kommersiella avtal som rör minderåriga

idrottsutövare, bl.a. dem som kommer från tredje

land, om de inte följer gällande

arbetslagstiftning eller äventyrar de unga

idrottsutövarnas hälsa och välbefinnande.

Europeiska rådet uppmanar idrottsorganisationerna

och medlemsstaterna att utreda sådan verksamhet,

kontrollera den och, i förekommande fall, planera

lämpliga åtgärder.

Idrottens ekonomiska situation och solidaritet

14. Europeiska rådet anser att ägande och

ekonomisk kontroll genom samma finansielle aktör

för flera idrottsklubbar som deltar i samma

tävlingar i en och samma idrottsgren kan inverka

menligt på det rättvisa i tävlingen.

Riksidrottsförbunden uppmanas att genomföra

kontrollbestämmelser för klubbarnas förvaltning

om detta skulle visa sig vara nödvändigt.

15. Försäljning av rätten till TV-sändningar är i

dag en av de viktigaste inkomstkällorna för vissa

idrottsgrenar. Europeiska rådet anser att det

initiativ som tas för att på lämpliga nivåer och

med hänsyn till nationell praxis fördela en del

av inkomsterna från försäljningen är välgörande

för principen om solidaritet mellan idrottens

alla nivåer och alla idrottsgrenar.

Övergångar

16. Europeiska rådet stöder med kraft dialogen

mellan idrottsrörelsen, särskilt

fotbollsorganisationerna, de organisationer som

företräder yrkesidrottsmännen, gemenskapen och

medlemsstaterna om utvecklingen när det gäller

systemet för övergångar med beaktande av

idrottens särskilda behov och gemenskapsrätten.

17. Gemenskapsinstitutionerna och

medlemsstaterna uppmanas att fortsätta granska

sina riktlinjer, med beaktande av fördraget och i

enlighet med respektive befogenheter, med hänsyn

till dessa allmänna principer.

Det franska ordförandeskapets sammanfattande

slutsatser av Europeiska rådets möte i Nice

Det franska ordförandeskapet sammanfattade sina

slutsatser av Europeiska rådets möte i Nice på

idrottsområdet på följande sätt:

Europeiska rådet noterar uttalandet som rådet

(ministerrådet) har antagit om idrottens speciella

karaktär. För övrigt hälsar Europeiska rådet med

tillfredsställelse rådets slutsatser om den

internationella antidopningsbyrån och beslutar att

intensifiera det europeiska samarbetet inom detta

område. Det noterar också FN:s millenniedeklaration

inför det nya årtusendet, att främja fred och

ömsesidig förståelse genom idrott och den olympiska

freden.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Idrottens självständiga ställning (punkt 2)

av Inger Davidson (kd), Elisabeth Fleetwood (m),

Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Dan

Kihlström (kd), Roy Hansson (m) och Lennart

Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1.

Tillkännagivandet görs med bifall till motionerna

1999/2000:

Kr509 yrkande 1, 2000/01:Kr537 yrkande 1 och

2000/01:Kr539 yrkande 1.

Ställningstagande

Idrotten är en folkrörelse, vilket bör innebära att

dess medlemmar skall besluta om och ta ansvar för

verksamheten samt ta konsekvenserna av sina beslut.

I dag kan man emellertid skönja en tendens till att

företrädare för det offentliga börjar lägga sig i

idrottsrörelsen för mycket. Vi anser att det är

viktigt att rollerna hålls isär. Idrottens stora

betydelse motiverar ett grundläggande samhälleligt

stöd. Men det direkta och indirekta stöd som stat,

landsting och kommuner lämnar till idrottsrörelsen

får inte vara styrande. Det är mycket viktigt att

idrottsrörelsen inte byråkratiseras och tvingas in i

någon slags halvoffentlig roll. Den måste förbli

fri, obunden och demokratiskt uppbyggd. Den svenska

idrotten måste ges möjlighet att agera självständigt

och ha friheten att själv bestämma verksamhetens

innehåll, inriktning och mål. Staten bör endast ange

de syften som staten har med sin bidragsgivning och

det är väsentligt att det inte sker i form av

detaljstyrning med t.ex. långtgående och detaljerade

synpunkter på hur styrelserna bör se ut, hur

verksamheten bör fördelas på kvinnor respektive män.

Det är utmärkt med höga ambitioner, syftet är gott,

men det kan ändå bli fel. Organisationsbeslut inom

föreningar, liksom alla andra avgöranden om hur

verksamheten skall bedrivas, är inte en statlig

eller kommunal fråga.

Vad vi framfört om idrottens självständiga

ställning bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Tillkännagivandet lämnas med bifall till

motionerna 1999/2000:Kr509 (m) yrkande 1,

2000/01:Kr537 (m) yrkande 1 och 2000/01:Kr539 (fp)

yrkande 1.

2. De statliga medlen till Sveriges Olympiska

Kommitté (SOK) (punkt 3)

av Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

2000/01:Kr539 yrkande 2.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att idrottsrörelsens

självständighet markeras genom att

Riksidrottsförbundet (RF) har ansvaret för

fördelningen av de statliga medlen till idrotten.

Regeringen har i budgetpropositionen anfört att den

överväger att i fortsättningen ställa de medel som

skall gå till Sveriges Olympiska Kommitté (SOK)

direkt till SOK:s förfogande och att medlen inte

längre skall gå via RF. Jag anser att RF även i

fortsättningen bör fördela samtliga medel till

idrotten. Vad jag här anfört bör riksdagen med

bifall till motion 2000/01:Kr539 (fp) yrkande 2 som

sin mening ge regeringen till känna.

3. Jämställdhet (punkt 5)

av Inger Davidson och Dan Kihlström (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3.

Tillkännagivandet görs med bifall till motionerna

2000/01:

Kr345 yrkande 46 och 2000/01:A811 yrkande 14 samt

med anledning av motionerna 2000/01:Kr524 yrkande 2,

2000/01:Kr538 yrkandena 5 och 6 båda i denna del och

2000/01:Kr539 yrkande 5.

Ställningstagande

Det är enligt vår uppfattning viktigt att kvinnor

och män, pojkar och flickor ges likvärdiga

möjligheter och förutsättningar att utöva aktiv

idrottsverksamhet. Vi anser att det är viktigt att

idrottsrörelsen fokuserar ännu mer på jämställdheten

och att åtgärder vidtas för att utjämna skillnader

mellan könen när det gäller grundläggande frågor för

idrottsutövning som t.ex. tillgång till lokaler och

träningstider. En oberoende utredning bör enligt vår

uppfattning tillsättas som belyser hur verkligheten

för de kvinnodominerade idrotterna ser ut i

förhållande till de mansdominerade. Vad vi här

anfört bör riksdagen med bifall till motionerna

2000/01:Kr345 (kd) yrkande 46 och 2000/01:A811 (kd)

yrkande 14 och med anledning av motionerna

2000/01:Kr524 (c) yrkande 2, 2000/01:Kr538 (v)

yrkandena 5 och 6 båda i denna del och 2000/01:Kr539

(fp) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till

känna.

4. Jämställdhet (punkt 5)

av Birgitta Sellén (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4.

Tillkännagivandet görs med bifall till motionerna

2000/01:

Kr524 yrkande 2 samt med anledning av motionerna

2000/01:Kr345 yrkande 46, 2000/01:Kr538 yrkandena 5

och 6 båda i denna del, 2000/01:Kr539 yrkande 5 och

2000/01:A811 yrkande 14.

Ställningstagande

Det är enligt Centerpartiets uppfattning viktigt att

flickor och pojkar får möjlighet att utvecklas efter

sina egna förutsättningar, vilka kan vara väldigt

olika. Dels finns det könsmässiga skillnader, dels

utvecklas ungdomar olika snabbt. Vi anser att

regeringen bör uppmana kommunerna att uppmärksamma

de delvis skilda förutsättningar som i dag råder för

pojkar och flickor. Det kan gälla såväl tillgången

till anläggningar som möjligheterna att få

träningstider i dessa. Det kan gälla prioriteringen

av kommunens anslag till olika idrottsgrenar. Det

kan också gälla stöd till elitsatsningar, där

flickor ofta har betydligt sämre förutsättningar än

pojkar. Vad jag här anfört bör riksdagen med bifall

till motion 2000/01:Kr524 (c) yrkande 2 och med

anledning av motionerna 2000/01:Kr345 (kd) yrkande

46, 2000/01:Kr538 ( v) yrkandena 5 och 6 båda i

denna del, 2000/01:Kr539 (fp) yrkande 5 och

2000/01:A811 (kd) yrkande 14 som sin mening ge

regeringen till känna.

5. Jämställdhet (punkt 5)

Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 5.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

2000/01:Kr539 yrkande 5 och med anledning av

motionerna 2000/01:Kr345 yrkande 46, 2000/01:Kr524

yrkande 2, 2000/01:Kr538 yrkandena 5 och 6 båda i

denna del och 2000/01:A811 yrkande 14.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att det är viktigt att alla ges

likvärdiga förutsättningar att idrotta. Att detta

sker i praktiken är såväl en statlig som en kommunal

uppgift. Det gäller bl.a. att se till att

anläggningstider fördelas lika mellan flickor och

pojkar och att typiska flickidrotter inte missgynnas

i förhållande till typiska pojkidrotter vid

planering av nya anläggningar. Regeringen bör verka

för en utveckling i dessa frågor. Vad jag här anfört

bör riksdagen med bifall till motion 2000/01:Kr539

(fp) yrkande 5 och med anledning av motionerna

2000/01:Kr345 (kd) yrkande 46, 2000/01:Kr524 (c)

yrkande 2, 2000/01:

Kr538 ( v) yrkandena 5 och 6 båda i denna del och

2000/01:A811 (kd) yrkande 14 som sin mening ge

regeringen till känna.

6. Funktionshinder (punkt 6)

av Inger Davidson (kd), Dan Kihlström (kd),

Birgitta Sellén (c) och Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

2000/01:Kr539 yrkande 7.

Ställningstagande

Handikappidrotten i Sverige är mycket framgångsrik

och uppmärksammas i dag mer än tidigare. Det ökade

intresset har också inneburit att många handikappade

har blivit delaktiga i en social gemenskap som de

annars skulle gått miste om och att deras

självförtroende har stärkts. De handikappade

elitidrottarnas framgångar har också bidragit till

att attityderna till människor med handikapp har

förbättrats. Denna utveckling finner vi mycket

positiv men för att handikappidrotten skall ges

samma förutsättningar som idrotten i övrigt krävs

insatser inte bara av idrottsrörelsen utan även av

kommunerna. Det skall enligt vår uppfattning inte

vara dyrare eller krångligare för den handikappade

än för andra att utöva sin idrott. För att detta

skall bli möjligt måste de handikappades behov

tillgodoses, bl.a. när det gäller tillgång till

anläggningar och fördelning av tränings- och

tävlingstider. Regeringen bör verka för en

utveckling i dessa frågor. Vad vi här anfört bör

riksdagen med bifall till motion 2000/01:Kr539 (fp)

yrkande 7 som sin mening tillkännage för regeringen.

7. Ansökningar om OS och Paralympiska spel

(punkt 8)

av Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan

Backman och Roy Hansson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 7.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

1999/2000:Kr509 yrkande 8. Därmed avslås motionerna

1999/2000:Kr511 samt 2000/01:Kr506.

Ställningstagande

Sverige har de senaste decennierna ansökt om att få

arrangera olympiska spel, både vinter- och

sommarspel, men inte tilldelats något arrangörskap.

Det anser vi beklagligt, eftersom OS i Sverige

skulle kunna ge stora positiva effekter för

samhället i stort - inte minst ekonomiskt - och för

idrotten. För att stärka kommande ansökningar bör

enligt vår mening staten engagera sig mer i det

skede där en ansökan byggs upp. Detta bör riksdagen

med bifall till motion 1999/2000:Kr509 (m) yrkande 8

som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna

1999/2000:Kr511 (kd) samt 2000/01:Kr506 (fp) bör

avslås.

8. Dövas världsspel (punkt 9)

av Elisabeth Fleetwood (m), Lennart Fridén (m),

Jan Backman (m), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén

(c) och Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 8.

Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna

2000/01:Kr501, 2000/01:Kr537 yrkande 8 och

2000/01:Kr539 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att Dövas världsspel har en mycket stor

betydelse för den döva handikappgruppen och att

spelen därför skall jämställas med OS och

Paralympics på så sätt att deltagarna i Dövas

världsspel skall kunna erhålla statsbidrag på

liknande sätt som deltagarna i de andra spelen.

Detta bör riksdagen med anledning av motionerna

2000/01:Kr501 (m), 2000/01:Kr537 (m) yrkande 8 och

2000/01:Kr539 (fp) yrkande 8 som sin mening ge

regeringen till känna.

9. Folkomröstning om OS (punkt 10)

av Ewa Larsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 9.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

2000/01:Kr515.

Ställningstagande

Att anordna ett OS kostar mycket pengar.

Miljöpartiet anser att det bör ankomma på dem som

skall betala ett så stort arrangemang att bestämma

om en ansökan om ett OS skall göras. Om det är

Stockholm som skall betala bör stockholmarna

tillfrågas och om det är staten som skall gå in och

bekosta arrangemanget bör svenska folket tillfrågas.

Folkets mening bör inhämtas genom en folkomröstning.

Vad jag här anfört bör riksdagen med bifall till

motion 2000/01:Kr515 (m) som sin mening ge

regeringen till känna.

10. Utredning om kampsporter (punkt 13)

av Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan

Backman och Roy Hansson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 10.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

1999/2000:

Kr518 yrkande 1. Därmed avslås motion 2000/01:Kr510.

Ställningstagande

Vi anser att det bör tillsättas en allsidig

utredning beträffande frågan om professionell

boxning skall tillåtas eller inte i Sverige.

Detta bör riksdagen med anledning av motion

1999/2000:Kr518 (v, s, m) som sin mening ge

regeringen till känna. Motion 2000/01:Kr510 (v, c,

fp, mp) bör avslås.

11. Utredning om kampsporter (punkt 13)

av Ewa Larsson (mp) och Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 11.

Tillkännagivandet görs med anledning av motion

2000/01:

Kr510. Därmed avslås motion 1999/2000:Kr518 yrkande

1.

Ställningstagande

Vi anser att inte bara professionell boxning bör

vara förbjuden utan att samtliga kampsporter som

innefattar slag mot huvudet och knock out och som

utövas professionellt bör förbjudas. Regeringen bör

därför ges i uppdrag att se över lagen om förbud mot

professionell boxning i syfte att utvidga den. Detta

bör riksdagen med anledning av motion 2000/01:Kr510

(v, c, fp, mp) som sin mening ge regeringen till

känna. Motion 1999/2000:Kr518 (v, s, m) bör avslås.

12. Tolerans, etik och åtgärder mot sexuella

trakasserier m.m. inom idrotten (punkt 14)

av Inger Davidson (kd), Dan Kihlström (kd) och

Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 12.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

2000/01:Kr539 yrkande 6 och med anledning av

motionerna 2000/01:Kr536 och 2000/01:So450 yrkandena

15 och 16.

Ställningstagande

I Norge har presenterats undersökningar som visat på

förekomsten av sexuella trakasserier inom idrotten.

Med tanke på likheterna mellan de skandinaviska

samhällena finns det givetvis en risk för att

liknande trakasserier förekommer i Sverige. Detta

finner vi oacceptabelt. Vi anser därför att

regeringen bör ta initiativ till åtgärder för att

motverka sexuella trakasserier inom idrotten. Vad vi

här anfört bör riksdagen med bifall till motion

2000/01:Kr539 (fp) yrkande 6 och med anledning av

motionerna 2000/01:Kr536 (s) och 2000/01:So450 (mp)

yrkandena 15 och 16 som sin mening ge regeringen

till känna.

13. Tolerans, etik och åtgärder mot sexuella

trakasserier m.m. inom idrotten (punkt 14)

av Ewa Larsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 13.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

2000/01:So450 yrkandena 15 och 16 och med anledning

av motionerna 2000/01:Kr536 och 2000/01:Kr539

yrkande 6.

Ställningstagande

Kunskapen om sexuella övergrepp och sexuella

trakasserier inom idrotten i Sverige är fortfarande

ett outforskat område. Även internationellt är

forskningen på detta område i sin linda. Hösten 1999

presenterades en undersökning bland

elitidrottskvinnor i Norge. Av dessa hade 28 %

upplevt sexuella trakasserier inom idrotten, av

antingen ledare, tränare eller andra aktiva.

Miljöpartiet anser att det är viktigt att det tas

fram etiska riktlinjer inom idrotten och att frågor

om sexuella trakasserier och övergrepp blir föremål

för utredning. Kunskap om att sexuella trakasserier

förekommer och åtgärder mot dessa bör enligt vår

uppfattning spridas vid all ledarutbildning inom

idrotten. Dessutom anser vi att förbunden bör ha en

strategi för hur de skall hantera en situation där

någon blivit sexuellt trakasserad. Vad jag här

anfört bör riksdagen med bifall till motion

2000/01:So450 (mp) yrkandena 15 och 16 och med

anledning av motionerna 2000/01:Kr536 (s) och

2000/01:Kr539 (fp) yrkande 6 som sin mening ge

regeringen till känna.

14. Stöd till idrottslokaler (punkt 16)

av Birgitta Sellén (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 14.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

2000/01:

Kr512.

Ställningstagande

Runt om i landet finns många aktiva

idrottsföreningar som äger sina lokaler och

idrottsanläggningar. Detta skapar sammanhållning i

bygderna och innebär att man får naturliga

samlingspunkter. Lokalerna kan dessutom utnyttjas

för andra ändamål. Dessvärre är ekonomin ganska

dålig för många idrottsföreningar, vilket innebär

att det inte finns möjlighet för föreningarna att

rusta upp sina lokaler. Av den anledningen föreslår

Centerpartiet att det bör tillsättas en utredning

med uppgift att se över möjligheten att införa ett

bidrag till föreningsägda idrottslokaler. Likaväl

som det finns ett anslag för allmänna

samlingslokaler för köp, ny- och ombyggnad,

standardhöjande reparationer och handikappanpassning

bör det enligt vår uppfattning finnas möjlighet för

idrottsföreningar att söka bidrag till föreningsägda

idrottslokaler enligt samma kriterier. Detta bör

riksdagen med bifall till motion 2000/01:Kr512 (c)

som sin mening ge regeringen tillkänna.

15. Lokaliseringen av WADA till Stockholm

(punkt 20)

av Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan

Backman och Roy Hansson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 15.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

2000/01:Kr537 yrkande 9.

Ställningstagande

Kampen mot dopning har i flera decennier varit en av

idrottens viktigaste trovärdighetsfrågor. Den har

också behandlats som en sådan av idrottsrörelsen,

vilken satsat stora resurser på såväl utbildning och

information som en omfattande kontrollverksamhet.

Sverige är en av de mest tongivande länderna i

världen för att få bukt med dopningsfusket inom

idrotten. Våra internationella insatser har i hög

grad påverkat behovet av den förbättrade kontroll

som skett vid OS i Sydney.

Med hänsyn till den starka internationella

position som Sverige har när det gäller kampen mot

dopningsfusket anser vi att Sverige bör verka för

att

WADA lokaliseras till Sverige och då företrädesvis

till Stockholm.

Vad vi här anfört bör riksdagen med bifall till

motion 2000/01:Kr537 (m) yrkande 9 som sin mening

tillkännage för regeringen.

16. Främjandeorganisationer (punkt 23)

av Inger Davidson och Dan Kihlström (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 16.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

2000/01:Kr345 yrkande 49.

Ställningstagande

Från och med år 2000 utgår statens stöd till

friluftsorganisationer från ett eget anslag.

Bidragsgivningen från statens sida håller på att ses

över. Vi anser att det måste finnas en öppenhet vid

bidragsgivningen för att även nya och andra

organisationer än de som redan i dag erhåller bidrag

skall kunna få del av det statliga stödet till

främjandeorganisationer om de bedriver

friluftsverksamhet, som t.ex. scoutrörelser. Vad vi

anfört bör riksdagen med bifall till motion

2000/01:Kr345 (kd) yrkande 49 som sin mening ge

regeringen till känna.

17. Översyn av stödet till samlingslokaler från

handikappsynpunkt (punkt 24)

av Birgitta Sellén (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 17.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

2000/01:So354 yrkande 5.

Ställningstagande

Om funktionshindrade skall ha samma möjligheter som

andra att delta i möten och sammankomster är det

enligt Centerpartiets uppfattning angeläget att

mötesplatserna är tillgängliga även för dem. Därför

måste de allmänna samlingslokalerna i större

utsträckning byggas om och göras tillgängliga för

alla. Centerpartiet anser att regeringen bör göra en

översyn av stödet till samlingslokalerna från

handikappsynpunkt för att det skall klarläggas hur

stora behoven av ombyggnad är. Vad jag här anfört

bör riksdagen med bifall till motion 2000/01:So354

(c) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till

känna.

18. Samlingslokalernas betydelse i storstäderna

(punkt 25)

av Birgitta Sellén (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 18.

Tillkännagivandet görs med bifall till motion

2000/01:Bo223 yrkande 5.

Ställningstagande

För Centerpartiet är den enskilda människans

engagemang och medverkan i samhället av avgörande

betydelse. Om människor skall kunna mötas över

generationsgränser och sociala och kulturella

gränser måste det enligt vår uppfattning finnas

naturliga mötesplatser. I storstäderna har

samlingslokalerna enligt vår uppfattning en viktig

funktion att fylla. Staten måste därför slå vakt om

de ideellt drivna samlingslokaler som finns och

uppmuntra medborgarna att själva ta över och driva

samlingslokaler. Vad jag här anfört bör riksdagen

med bifall till motion 2000/01:Bo223 (c) yrkande 5

som sin mening ge regeringen till känna.

19. Återinförande av kösystemet (punkt 26)

av Birgitta Sellén (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26

borde ha följande lydelse:

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 19.

Tillkännagivandet görs med bifall till motionerna

1999/2000:

Kr513 och 1999/2000:Kr519.

Ställningstagande

Enligt de regler som i dag gäller får de allmänna

samlingslokalerna årligen ansöka om bidrag till köp,

ny- och ombyggnad, standardhöjande reparationer och

handikappanpassning. Enligt den ordning som tidigare

gällde kunde huvudmännen för samlingslokalerna lämna

in en ansökan om bidrag för att sedan efter en kötid

på 4-5 år erhålla bidrag. Det gamla systemet anses

av många vara ett bättre system än dagens, dels

därför att det inte behövdes en ny ansökan varje år,

dels därför att den sökande visste att pengarna, om

än efter en viss tids väntan, skulle komma och då i

tid kunde förbereda sig inför den kommande

upprustningen. Jag anser således att det gamla

kösystemet är bättre än det nya systemet och därför

bör återinföras. Detta bör riksdagen med bifall till

motionerna 1999/2000:Kr513 (s) och 1999/2000:Kr519

(c) som sin mening ge regeringen till känna.

20. Skyldighet för kommunerna att ansvara för

tillgången till allmänna samlingslokaler

(punkt 27)

av Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen

(båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

27. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagstiftning om kommuners skyldighet

att ansvara för tillgången till allmänna

samlingslokaler i enlighet med vad som anförts i

reservation 20. Tillkännagivandet görs med bifall

till motion 2000/01:Kr518.

Ställningstagande

Kommunerna är enligt lag skyldiga att hålla med

bibliotek. Enligt vår uppfattning bör det i lag

också slås fast att varje kommun, i förhållande till

sitt invånarantal, är skyldig att hålla med allmänna

samlingslokaler. Tillgången till lokalen skall vara

avgiftsfri eller garanteras mot en rimlig

bokningsavgift vad gäller icke-kommersiell

verksamhet. Många kommuners ekonomi är fortfarande

mycket dålig. Ålägger staten kommunerna nya

uppgifter måste det följas av möjlighet till

kompensation. Denna fråga bör beaktas när underlag

för lagförslaget tas fram. Regeringen bör återkomma

med förslag till lagstiftning i denna fråga. Vår

begäran lämnas med bifall till motion 2000/01:Kr518

(v).

Särskilda yttranden

1. Fördjupning och konkretisering av idrottens

tre grundstenar (punkt 1)

Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v)

anför:

Vi har valt att inte reservera oss till förmån för

motion 2000/01:Kr538 (v) yrkande 1. Vi vill ändå

erinra om att vi i motionen anför att det behövs

fördjupning och konkretisering av tillämpningen av

den nationella idrottspolitikens tre grundstenar.

2. Bredd- och motionsidrott samt folkhälsa

(punkt 4)

Inger Davidson (kd), Elisabeth Fleetwood (m),

Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Dan Kihlström

(kd), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén (c) och

Lennart Kollmats (fp) anför:

De insatser och projekt, t.ex. det fysiska

aktivitetsåret 2001, som görs i syfte att bredda

idrottsverksamheten och för att få alla människor

att utöva motion välkomnar vi. Vi vill emellertid

påminna om de stora viktiga problem som är förbundna

med att den svenska befolkningen och inte minst barn

och ungdomar ökar i vikt, till följd av alltmer

stillasittande. Detta är ett av de största växande

folkhälsoproblem vi står inför i vårt land. Denna

utveckling anser vi mycket alarmerande och risken

finns att de insatser och projekt som nu genomförs

stannar vid tillfälliga insatser. Vi vill betona

behovet av ett mer samlat grepp om folkhälsofrågorna

på lång sikt, med särskild betoning på barn och

ungdomar. Insatserna i skolan står särskilt i fokus.

3. Översyn av stödet till samlingslokaler från

handikappsynpunkt (punkt 24)

Inger Davidson och Dan Kihlström (båda kd) anför:

Vi vill i detta sammanhang påpeka att utskottet så

sent som hösten 2000 behandlade motionsyrkanden från

Kristdemokraterna vari föreslogs att bidraget till

allmänna samlingslokaler skulle öka med 10 miljoner

kronor årligen i förhållande till regeringens

förslag under den närmaste treårsperioden. I detta

föreslagna, ökade bidrag ingår också möjligheten

till ökat bidrag för handikappanpassning.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

år 1999

1999/2000:Kr317 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)

vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ungdoms-,

idrotts- och folkrörelsefrågor.

1999/2000:Kr506 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utarbeta ett program

för utökat idrottsutbyte med främst östeuropeiska

länder.

1999/2000:Kr509 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

idrottsrörelsens självständiga ställning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

motionsidrotten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om elitidrott,

Olympiska spel och Paralympics.

1999/2000:Kr511 av Kenneth Lantz (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om olympiska

sommarspel i Öresundsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att tillsätta

en arbetsgrupp som får i uppgift att förbereda

Olympiska spelen i Öresundsregionen 2012.

1999/2000:Kr513 av Agneta Lundberg m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av

statligt stöd för om- och tillbyggnad av allmänna

samlingslokaler.

1999/2000:Kr517 av Nikos Papadopoulos m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om de olympiska

spelens inriktning.

1999/2000:Kr518 av Peter Pedersen m.fl. (v, s, m)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en allsidig

utredning rörande professionell boxning i Sverige

enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag till lagändring, som möjliggör s.k.

sparringträning för proffsboxare i Sverige.

1999/2000:Kr519 av Birgitta Sellén (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att återinföra kö-

systemet för att få anslagsmedel till

samlingslokalerna.

Motioner från allmänna motionstiden

år 2000

I detta sammanhang behandlar utskottet nedan

uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

2000/01:Kr345 av Inger Davidson m.fl. (kd):

45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om idrott och

folkhälsa.

46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jämställdhet inom

idrotten.

47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

Världsantidopsbyrån WADA.

49. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bidrag till

friluftsfrämjande organisationer.

2000/01:Kr501 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om särskilda statliga medel för Döv-OS i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2000/01:Kr504 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen beslutar att avskaffa lagen (1969:612) om

förbud mot professionell boxning.

2000/01:Kr506 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att starta en OS-kommitté

för Östersund.

2000/01:Kr508 av Tomas Eneroth och Carina Adolfsson

Elgestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett kraftfullt agerande,

till stöd för idrottsrörelsen och fotbollen, inom

ramen för EU-samarbetet.

2000/01:Kr510 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v,

c, fp, mp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i lagen (1969:612) om förbud mot

professionell boxning så att den kommer att

innefatta samtliga kampsporter med inslag av slag

mot huvudet och knockout.

2000/01:Kr512 av Birgitta Sellén (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda möjligheten till

att införa ett bidrag till föreningsägda

idrottslokaler.

2000/01:Kr515 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om folkomröstning i frågan om

en framtida svensk ansökan om att få genomföra de

olympiska sommarspelen.

2000/01:Kr518 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till lagstiftning om kommuners skyldighet att

ansvara för tillgången på allmänna samlingslokaler i

enlighet med vad i motionen anförs.

2000/01:Kr523 av Yvonne Oscarsson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förhandlingar med

Riksidrottsförbundet om åtgärder för att förhindra

att idrottsföreningar och därmed idrotten förknippas

med alkoholdrycker.

2000/01:Kr524 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att rikta mer

uppmärksamhet mot motion och breddidrott för att

aktivera människor med olika förutsättningar och i

olika åldrar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hänsyn tas

till flickors och pojkars olika intressen och

möjligheter inom idrotten vid bidragsgivning.

2000/01:Kr534 av Yilmaz Kerimo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn i

frågan om bolagiseringen av idrottsrörelsen.

2000/01:Kr536 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om integration och mångfald

inom idrottsrörelsen.

2000/01:Kr537 av Kent Olsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om idrottsrörelsens

självständiga ställning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om motionsidrott.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om elitidrott,

olympiska spel, paralympics och Döv-Os.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

antidopingverksamheten och om en förändrad

lokalisering av WADA.

2000/01:Kr538 av Peter Pedersen (v):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag som fördjupar och konkretiserar

tillämpningen av den nationella idrottspolitikens

tre grundstenar, som antogs av riksdagen 1999/2000

med bifall till proposition 1998/99:107 En

idrottspolitik för 2000-talet - folkhälsa,

folkrörelse och underhållning.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag som syftar till att ytterligare öka

jämställdheten inom idrotten, gynna integrationen

och motverka en ökad segregation som beror på

ekonomiska orsaker eller okunskap om hur svenskt

föreningsliv fungerar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att ovanstående uppdrag bör utföras i nära

samarbete med berörda parter, främst

Riksidrottsförbundet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att även inom

EU verka för en självständig idrottsrörelse.

2000/01:Kr539 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en självständig

idrottsrörelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Riksidrottsförbundet skall ha ansvar för

fördelning av de statliga medlen till idrott.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lika villkor för

idrottande kvinnor och män.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att motverka

sexuella trakasserier inom idrotten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att personer med

funktionshinder skall få bättre villkor för sitt

idrottsutövande.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Dövas

världsspel skall få statsbidrag.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om idrotten som ett

medel att underlätta integration i samhället.

2000/01:Bo223 av Lennart Daléus (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samlingslokalernas

betydelse i städerna.

2000/01:So354 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

stödet till samlingslokaler ur handikappsynpunkt.

2000/01:So358 av Lennart Daléus m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om idrott och

friluftsliv för gemenskap och ökad livskvalitet.

2000/01:So450 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning vad

det gäller sexuella trakasserier inom idrotten.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om etiska riktlinjer inom idrotten.

2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs kvinnor och idrott.