Bet. 2000/01:KU14

Konstitutionsutskottets betänkande

2000/01:KU14

Nationella minoritetsfrågor, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motioner från allmänna motionstiden

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

KU14

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 14 motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden 2000, vilka gäller bl.a.

ILO-konventionen nr 169, minoritetsspråkens

ställning samt teckenspråket. Med hänvisning till

pågående arbete inom Regeringskansliet avstyrker

utskottet motionsyrkanden om ratificering av ILO-

konventionen och därmed sammanhängande frågor. Också

motionsyrkanden om insatser för att stärka

minoritetsspråkens ställning avstyrks med hänsyn

till pågående arbete. Mot bakgrund av den

långtgående konstitutionella förändring det skulle

innebära avstyrker utskottet ett motionsyrkande om

representation i Sveriges riksdag för samerna som

minoritetsgrupp. Ett motionsyrkande om ökat

deltagande i folkvalda organ avstyrks med hänvisning

till de insatser som görs inom Regeringskansliet.

Utskottet vidhåller ett tidigare ställningstagande

att teckenspråket inte skall ges ställning som

minoritetsspråk och avstyrker ett motionsyrkande i

frågan.

Enligt utskottets mening är det emellertid

angeläget med en översyn när det gäller frågan om

rätten att kunna använda teckenspråket. Utskottet

tillstyrker helt eller delvis ett par

motionsyrkanden och förordar ett tillkännagivande

till regeringen i detta avseende.

I betänkandet finns två reservationer och ett

särskilt yttrande.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:K204 av Harald Nordlund m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ILO-konventionen 169

bör undertecknas.

2000/01:K321 av Anne-Katrine Dunker och Anita Sidén

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om vikten av att

erkänna teckenspråk som ett minoritetsspråk.

2000/01:K346 av Ulla Wester (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda teckenspråkets

ställning.

2000/01:K368 av Erling Wälivaara (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att fortsätta reformarbetet med

att stärka minoritetsspråkens ställning i hela

landet.

2000/01:K372 av Barbro Hietala Nordlund och Kenth

Högström (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

en översyn för att säkerställa de dövas rättigheter

till teckenspråket och till

teckenspråksinformation/material.

2000/01:K378 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige måste

leva upp till förpliktelserna i Riodeklarationen,

konventionen om biologisk mångfald, Agenda 21 och

artikel 27 i FN:s konvention om medborgerliga och

politiska rättigheter vad gäller ursprungsfolkens

rättigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige snarast

skall ratificera ILO-konventionen 169.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det syd- och

lulesamiska språket, samt hur dessa språk kan

stärkas i framtiden.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge samerna

representation i Sveriges riksdag.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ytterligare konkreta

åtgärder för att öka samernas representation inom

övriga folkvalda svenska organ.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

rättegångskostnaderna i pågående

sedvanerättsprocesser måste garanteras för bägge

parter.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en särskild

metodik för akut och långsiktig konflikthantering

bör fogas till åtgärderna för implementering av

konventionen.

2000/01:K379 av Paavo Vallius och Nikos Papadopoulos

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om information till

kommuner och landsting om den nationella

minoritetspolitiken.

2000/01:So540 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om teckenspråk som minoritetsspråk.

Utskottets överväganden

ILO:s konvention nr 169, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående arbete i Regeringskansliet

motionsyrkanden om snar ratificering av ILO:s

konvention nr 169, liksom motionsyrkanden som

sammanhänger med ratificeringsfrågan och ett

motionsyrkande om vikten av vissa andra

konventionsåtaganden.

Jämför reservationerna 1 (fp och mp) och 2

(mp).

Motionerna

Harald Nordlund m.fl. (fp) begär i motion K204 att

ILO-konventionen nr 169 undertecknas. Det är enligt

motionärerna naturligt att ta ställning för

ursprungsbefolkningarnas rättigheter och att

förespråka att även Sverige ratificerar

konventionen. Det måste då bli en statlig uppgift

att garantera rättigheterna för de individer som

ingår i minoritetsgrupper, om lokala

majoritetsbeslut riskerar att motverka minoritetens

rättigheter.

Också i motion K378 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

begärs att ILO-konventionen nr 169 ratificeras av

Sverige (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till att

FN:s kommitté mot rasdiskriminering i en rapport

framhållit att Sverige måste ansluta sig till

konventionen. Genom en ratificering förenar sig

Sverige med de stater som för en framåtsyftande

politik i frågor som berör ursprungsfolk. En

ratificering av ILO-konventionen betyder enligt

motionärerna i första hand ett officiellt erkännande

av samerna som Sveriges ursprungsfolk. I motionen

begärs också ett tillkännagivande till regeringen om

att rättegångskostnaderna i pågående

sedvanerättsprocesser måste garanteras för bägge

parter. Samernas rättegångskostnader i den första -

förlorade - processen är i dag 13 miljoner kronor.

Flera samebyar har inte råd att försvara sig i

pågående processer och har underlåtit att driva

processer inför utsikten att förlora och därmed

tvingas betala. Rättegångskostnaderna måste därför

garanteras för båda parter i pågående processer

(yrkande 13). Vidare begärs ett tillkännagivande

till regeringen om att särskild metodik för akut och

långsiktig konflikthantering bör fogas till

åtgärderna för implementering av ILO-konventionen nr

169 (yrkande 15).

I denna motion begärs också (yrkande 1) ett

tillkännagivande till regeringen om att Sverige

måste leva upp till förpliktelserna i

Riodeklarationen, konventionen om biologisk

mångfald, Agenda 21 och artikel 27 i FN:s konvention

om medborgerliga och politiska rättigheter. Sverige

måste vidta särskilda åtgärder för att värna

samernas språk och kultur.

Bakgrund

FN:s fackorgan International Labour Organization,

ILO, har som uppgift att bevaka frågor om

arbetsvillkor, diskriminering m.m. Inom ramen för

denna uppgift har ILO sedan många år bevakat

ursprungsfolkens arbets- och levnadsvillkor.

Konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i

självstyrande länder, som innehåller ett antal

bestämmelser och åtaganden till skydd för

ursprungsfolken, trädde i kraft år 1991. Åtgärder

skall enligt konventionen vidtas för att skydda

ursprungsfolkens mark, kultur och miljö. I

konventionen betonas särskilt markens betydelse för

ursprungsfolken. Det finns bestämmelser som skall

säkra ursprungsfolkens rätt till sådan mark som de

under lång tid har innehaft eller brukat.

I mars 1999 överlämnade Utredningen om ILO:s

konvention nr 169 till regeringen sitt betänkande

benämnt Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige.

Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention

nr 169 (SOU 1999:25). Utredaren gjorde en bedömning

av vilka åtgärder som måste vidtas och vilka regler

som måste ändras för att Sverige skall nå upp till

kraven i konventionen. Den stora stötestenen var

reglerna om rättigheter till mark. De

markrättigheter som samerna har i dag når enligt

utredaren inte upp till konventionens miniminivå,

eftersom samerna måste tåla ett betydande intrång i

renskötselrätten. För att Sverige skall uppfylla

minimikraven måste samerna få ett starkare skydd mot

sådana inskränkningar. Renskötselrätten måste få ett

skydd som motsvarar vad som gäller för andra

bruksrätter till mark. För att ett sådant skydd

skall bli effektivt bör samerna få möjlighet att i

förväg yttra sig över åtgärder som kan innebära mer

än ringa intrång i renskötselrätten och en rätt att

få sådana åtgärder prövade av en opartisk instans

med kunskaper om renskötseln och dess behov av mark.

Om åtgärder vidtas som innebär skada för

renskötselrätten skall samerna ha rätt till

ersättning. Samerna måste också enligt utredningen

få samma möjligheter som andra att mot betalning

upplåta sin jakt- och fiskerätt.

Utredaren bedömde att Sverige kan ansluta sig till

ILO:s konvention nr 169, men att detta inte bör ske

förrän ett antal åtgärder som rör samernas rätt till

mark blivit genomförda, en process som beräknades ta

fem år. För det första måste den mark som samerna

har rättigheter till enligt konventionen

identifieras och en gränsdragningskommission bör

tillsättas. För det andra måste omfattningen av

samernas jakt- och fiskerätt inom den mark som de

traditionellt innehar klarläggas. När dessa frågor

klarats ut kan andra åtgärder vidtas för att

samernas rättigheter skall nå upp till den nivå som

konventionen kräver. Det är framför allt fråga om

åtgärder för att ge samerna ett stärkt skydd mot

inskränkningar i renskötselrätten, åtgärder för att

säkerställa att samerna har tillräckligt med mark

för att kunna fortsätta att bedriva rennäring,

införande av möjlighet till ersättning från staten

för rättegångskostnader i principiellt viktiga mål

rörande samernas markrättigheter samt genomförandet

av en nationell informationskampanj om samerna som

ursprungsfolk och om den samiska kulturen. Enligt

utredningen behövdes också en nationell

informationskampanj som klargör vad en svensk

anslutning skulle innebära för berörda parter.

Utredaren rekommenderade att det borde tas under

övervägande om inte åtgärderna kunde anses så

angelägna att de bör genomföras oavsett om en

ratificering kommer till stånd eller inte.

I ett svar den 2 november 2000 på fråga i

riksdagen har jordbruksminister Margareta Winberg

framhållit att det i Regeringskansliet pågår ett

arbete med att ta fram direktiv för en sådan

gränsdragningskommission som förordas i

utredningsbetänkandet, i avsikt att kommissionen

skall kunna påbörja sitt arbete under våren 2001

(prot. 2000/01:22).

När det gäller frågan om samernas

rättegångskostnader kan nämnas att Samefonden för

att täcka rättegångskostnader i mål om

markrättigheter har beviljat ränte- och

amorteringsfria lån.

Miljö- och jordbruksutskottet behandlade i sitt

betänkande 2000/01:MJU2 några motioner om en

informationssatsning om samerna (s. 54 f.) Enligt

vad miljö- och jordbruksutskottet inhämtat har

regeringen för avsikt att under år 2001 inleda en

nationell informationssatsning om samerna som

ursprungsfolk i Sverige och om samisk kultur.

Satsningen skall rikta sig till samtliga svenskar.

Miljö- och jordbruksutskottet välkomnade regeringens

initiativ och förutsatte att satsningen, som

utskottet betraktade som ett nationellt åtagande och

en angelägenhet för hela befolkningen, kommer att få

karaktären av en bred och långsiktig insats för att

öka kunskapen om och förståelsen för samerna och

samisk kultur. Mot den bakgrunden föreslog miljö-

och jordbruksutskottet att regeringen under 2001

återkommer till riksdagen med en redogörelse för

satsningens närmare utformning och med förslag om

finansiering. Vad utskottet anfört gavs regeringen

till känna.

En rad andra internationella konventioner syftar

till att skydda nationella minoriteter, bl.a.

ursprungsbefolkningar.

Konventionen om avskaffande av alla former av

rasdiskriminering antogs av FN:s generalförsamling

den 21 december 1965. Sverige ratificerade

konventionen år 1971. Den kommitté som har till

uppgift att granska hur länderna följer konventionen

uttryckte i en rapport den 22 augusti 2000 över

förhållandena i Sverige sin oro över frågan om det

samiska folkets markrättighet, särskilt fiske och

jakträtterna, som hotas av bl.a. privatisering av

traditionellt samiskt land. Kommittén rekommenderade

lagstiftning som erkänner traditionell samisk rätt

till mark och speglar renskötselns centrala funktion

i den samiska urbefolkningens livsstil. Kommittén

rekommenderade också att ILO-konventionen nr 169

ratificeras.

År 1966 antog FN den internationella konventionen

om medborgerliga och politiska rättigheter. Sverige

ratificerade konventionen år 1971. Enligt artikel 27

skall i de stater där det finns etniska, religiösa

eller språkliga minoriteter, de som tillhör sådana

minoriteter ej förvägras rätten att i gemenskap med

andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv,

att bekänna sig till och utöva sin egen religion

eller att använda sitt eget språk.

Agenda 21, som är namnet på det handlingsprogram

som blev resultatet av FN:s konferens om miljö och

utveckling i Rio de Janeiro 1992, innehåller ett

särskilt kapitel om stärkt inflytande för

ursprungsfolk (kap. 26). Där sägs bl.a. att

ursprungsfolkens områden bör skyddas från verksamhet

som inte är miljöanpassad eller som dessa folk

betraktar som socialt eller kulturellt olämpliga

samt att betydelsen av ursprungsfolkens värderingar,

traditionella kunskaper och metoder för

resurshantering bör erkännas. Som exempel på

särskilda åtgärder som regeringar kan vidta anges

bl.a. överväganden om att ratificera och tillämpa

befintliga internationella konventioner om

ursprungsbefolkningar och deras samhällen.

Vid miljökonferensen i Rio de Janeiro tillkom

också konventionen om biologisk mångfald, som syftar

till att bevara livets variationsrikedom här på

jorden och är ett gemensamt försök från

världssamfundet att komma till rätta med det stora

problem som förlust av ekosystem, arter och gener

utgör. Konventionen ratificerades av Sverige år

1993. I artikel 8 j sägs att staterna under

nationell lag skall respektera, bevara och

underhålla ursprungsfolks och lokala samhälles

kunskaper, nyskapande och sedvanor som ger uttryck

för en traditionell livsstil av betydelse för att

bevara och hållbart använda den biologiska

mångfalden. Staterna skall verka för att vidare

utnyttjande sker med samtycke och involvering av

dessa grupper och uppmuntra att de ges en skälig del

av de vinster som härrör från nyttiggörandet.

I detta sammanhang kan nämnas att ca 2 800

likalydande brev kommit till riksdagens talman från

personer i Tyskland, som uttrycker oro över att

samernas mänskliga rättigheter och kultur inte är

tillräckligt skyddade. Avsändarna understöder därvid

en petition från organisationen Robin Wood -

sällskap för hotade folk - till statsminister Göran

Persson, vari begärs att alla nödvändiga åtgärder

vidtas för att ILO-konventionen 169 skall kunna

ratificeras, att samernas renvinterbete säkerställs,

att en giltig gräns för renskötselområden fastställs

samt att rättegångskostnaderna för båda parter i

pågående processer övertas. Organisationen hänvisar

bl.a. till Riodeklarationen, Agenda 21 och

konventionen om biologisk mångfald

Utskottets ställningstagande

Utredningen om ILO:s konvention nr 169 har bedömt

att Sverige inte bör ansluta sig till ILO-

konventionen förrän ett antal åtgärder som rör

samernas rätt till mark blivit genomförda, en

process som beräknades ta fem år. För det första

måste den mark som samerna har rättigheter till

enligt konventionen identifieras genom försorg av en

gränsdragningskommission. Arbetet med att inrätta en

sådan kommission pågår. Enligt utskottets mening bör

resultatet av kommissionens arbete avvaktas.

Motionerna K204 (fp) och K378 yrkande 3 (mp)

avstyrks. Utskottets anser vidare att kommissionens

arbete också bör avvaktas när det gäller ersättning

från staten för rättegångskostnader i mål rörande

samernas markrättigheter samt

konflikthanteringsåtgärder i samband med

implementering av ILO-konventionen nr 169. Motion

K378 yrkandena 13 och 15 (mp) avstyrks följaktligen

också.

Utskottet anser inte heller att ett

tillkännagivande till regeringen om att Sverige

måste leva upp till förpliktelserna i

Riodeklarationen, konventionen om biologisk

mångfald, Agenda 21 och artikel 27 i FN:s konvention

om medborgerliga och politiska rättigheter är

påkallat. Motion K378 yrkande 1 (mp) avstyrks.

Minoritetsspråkens ställning, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om

insatser för att stärka minoritetsspråken med

hänvisning till pågående arbete i

Regeringskansliet och en förutskickad

utvärdering. Utskottet är med hänvisning till

de långtgående konstitutionella förändringar

det skulle innebära inte berett förorda att

samerna som minoritetsgrupp tillförsäkras

representation i riksdagen. Ett

motionsyrkande i detta avseende avstyrks.

Vidare avstyrks med hänvisning till de

insatser som redan görs inom

Regeringskansliet ett motionsyrkande om

åtgärder för att öka samernas deltagande i

folkvalda församlingar.

Motionerna

Erling Wälivaara (kd) begär i motion K368 ett

tillkännagivande till regeringen om ett fortsatt

reformarbete med att stärka minoritetsspråkens

ställning i hela landet. Det är enligt motionen

viktigt att en människosyn som ser människan som en

unik person, fri, likvärdig och ansvarig, styr synen

på de nationella minoriteterna och de olika

minoritetsspråken. Ursprungliga och naturaliserade

svenskar liksom språkliga och etniska minoriteter

skall ha samma samhälleliga rättigheter och

skyldigheter. Det är enligt motionären viktigt att

stärka minoritetsspråkens ställning även utanför de

förvaltningsområden som hittills börjat arbeta i

enlighet med riksdagens beslut. Reformarbetet måste

fortsätta så att det blir en positiv utveckling för

minoritetsspråken i hela landet. Speciellt kommuner

med stor invandrartäthet har ett ansvar för

utvecklingen.

Matz Hammarström m.fl. (mp) begär i motion K378

med hänvisning till rapporten från FN:s kommitté mot

rasdiskriminering ett tillkännagivande till

regeringen om att även syd- och lulesamiska språken

får tillräckligt med resurser för att ha en framtid

i Sverige (yrkande 5). Ett tillkännagivande begärs

också om samisk representation i riksdagen och

konkreta åtgärder för att öka samernas

representation inom övriga folkvalda svenska organ.

Motionärerna anser att Sverige borde ge samerna

representation i Sveriges riksdag och att regeringen

bör vidta ytterligare åtgärder för att öka samernas

representation inom övriga folkvalda svenska organ

(yrkandena 9 och 10).

Paavo Vallius och Nikos Papadopolous (s) begär i

motion K379 ett tillkännagivande till regeringen om

information till kommuner och landsting om den

nationella minoritetspolitiken. Eftersom

minoritetspolitiken till sin karaktär är något helt

nytt för det svenska samhället är det enligt

motionärerna viktigt att staten tar sitt ansvar för

information och upplysning till olika beslutande

instanser i dessa frågor. Det är angeläget att

regeringen ser till att Kommunförbundet och

Landstingsförbundet skyndsamt verkställer sin

informationsskyldighet till kommuner och landsting

om det minoritetspolitiska beslutet och dess

konsekvenser i både förvaltningsområdet och övriga

landet.

Bakgrund

Målet för den svenska minoritetspolitiken är att ge

skydd för de nationella minoriteterna och stärka

deras möjligheter till inflytande samt stödja de

historiska minoritetsspråken så att de hålls levande

(prop. 2000/01:1 utg.omr. 8, bet. 2000/01:SfU2).

Sverige godkände i februari 2000 Europarådets

ramkonvention om skydd för nationella minoriteter

och den europeiska stadgan om landsdels- eller

minoritetsspråk (prop. 1998/99:143, bet.

1999/2000:KU6). Konvention om nationella minoriteter

är uppbyggd som en principdeklaration och

ratificerades av Sverige i februari 2000.

Ramkonventionen omfattar bestämmelser om skydd för

språk samt skydd och stöd för minoritetskulturer,

traditioner, kulturarv och religion. Artikel 15

anger att parterna skall skapa nödvändiga

förutsättningar för att den som tillhör nationella

minoriteter effektivt skall kunna delta i det

kulturella, sociala och ekonomiska livet samt i

offentliga angelägenheter, särskilt sådana som berör

dem.

Den 1 april 2000 trädde lagarna (SFS 1999:1175 och

1176) om rätt att använda samiska respektive finska

och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och

domstolar i kraft. Samtliga varieteter av det

samiska språket ges ett skydd i lag som syftar till

att språken skall stärkas så att de kan hållas

levande som minoritetsspråk i Sverige. Rätten att

använda minoritetsspråken avser de områden

(förvaltningsområden) där språken används av hävd

och fortfarande används i tillräcklig omfattning.

För samiska omfattas Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks

och Kiruna kommuner. Nordsamiska och lulesamiska

talas inom detta område medan sydsamiska talas i

områden utanför förvaltningsområdet. Avgränsningen

när det gäller geografiska områden bygger på att man

ansett att det kan möta alltför stora hinder, både

praktiskt och kostnadsmässigt, att tillämpa

minoritetsspråkskonventionens olika bestämmelser i

områden där mycket få personer använder ett

landsdels- eller minoritetsspråk.

Minoritetsspråkskommittén framhöll att man på sikt

kan tänka sig att området för lagens tillämpning

utvidgas till att omfatta ett större geografiskt

område under förutsättning att det visar sig att

kunskaperna i samiska växer i andra områden och

därmed gör det praktiskt och ekonomiskt försvarbart

att tillämpa sådana regler där (SOU 1997:192 s.119).

I de kommuner som omfattas av rätten att använda

samiska respektive finska och meänkieli har den

enskilde, oavsett om hon eller han behärskar

svenska, rätt att tala samiska respektive finska och

meänkieli vid muntlig förhandling inför domstol och

rätt att ge in skriftliga inlagor på respektive

språk. Hos förvaltningsmyndigheter har den enskilde

rätt att använda samiska respektive finska och

meänkieli vid sina muntliga och skriftliga kontakter

om ärendet rör myndighetsutövning och har anknytning

till förvaltningsområdet. Myndigheterna är skyldiga

att ge muntliga svar på samiska respektive finska

och meänkieli. Lagstiftningen innebär också att den

enskilde i kommuner som ingår i förvaltningsområdena

har rätt att få förskole- eller äldreomsorg helt

eller delvis på respektive språk.

Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering som

har till uppgift att granska hur länderna följer

FN:s konvention om avskaffande av alla former av

rasdiskriminering konstaterade i en rapport den 22

augusti 2000 att rätten att använda det samiska

språket i rättsliga förfaranden och i förvaltningen

bara är erkänd i några geografiska regioner.

Kommittén rekommenderade en utvidgning till allt

samiskt område.

Av budgetpropositionen för 2001 (prop. 2000/01:1

utg.omr. 8) framgår att nationella insatser på

området bl.a. har rört utbildningsväsendet.

Läroplanerna har ändrats så att det framgår att

kunskap skall ges om de nationella minoriteterna och

minoritetsspråken. Också vid revidering av

kursplanerna har de nationella minoriteterna och

minoritetsspråken uppmärksammats. Vidare har

Socialstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga

äldreomsorgen för finsktalande i olika kommuner.

Vissa författningar som särskilt rör de nationella

minoriteternas rättigheter har översatts till

minoritetsspråken. Inflytande för de nationella

minoriteterna är enligt propositionen av stor

betydelse för politiken, och ekonomiska medel har

tilldelats deras organisationer för att ge

möjligheter till ökat inflytande.

Det statliga stödet till litteratur och

kulturtidskrifter har fr.o.m. år 2000 ökats med 1

miljon kronor för att de nationella minoriteterna

särskilt skall kunna beaktas vid fördelningen av

stödet. Vidare har domstolsväsendet tillförts 1

miljon kronor för ökade tolk- och

översättningskostnader på grund av de nya

rättigheter som följer av minoritetspolitiken.

Statens kulturråd har enligt vad som anfördes i

proposition 1998/99:143 fått regeringens uppdrag att

utreda hur bl.a. samisk kultur skall få ett

tillräckligt utrymme i svenskt kulturliv.

Inom ramen för samepolitiken görs enligt

budgetpropositionen insatser för att uppnå målet att

verka för en levande samisk kultur byggd på en

ekologiskt hållbar rennäring och andra samiska

näringar. Insatserna omfattar bl.a. stödet till

Sametinget och sameskolorna.

Enligt budgetpropositionen är ett resultat av den

nya minoritetspolitiken en större medvetenhet och

kunskap om de nationella minoriteterna både inom

minoritetsgrupperna själva och i

majoritetssamhället. Minoriteternas ökade möjlighet

till inflytande har lett till växande aktivitet

bland minoritetsgrupperna. Regeringen bedömer att

verksamheten bedrivits i enlighet med intentionerna

i den minoritetspolitiska propositionen och att

detta arbete skall fortsätta. För budgetåret 2001

har anslagits 8 miljoner kronor för åtgärder för

nationella minoriteter. Medel från anslaget (6

miljoner kronor) användes under år 2000

huvudsakligen som statsbidrag till kommunerna och

landstinget inom de områden i Norrbottens län som

utpekats som förvaltningsområden för samiska

respektive finska och meänkieli. Medlen fördelades

av Länsstyrelsen i Norrbottens län enligt

förordningen (2000:86) om statsbidrag till åtgärder

för att stödja användningen av samiska, finska och

meänkieli. Anslaget täcker också med 1,5 miljoner

kronor kostnader för inflytande för nationella

minoriteter och vissa uppföljningsinsatser. I

regleringsbrev den 16 december 1999 ålades

Länsstyrelsen i Norrbottens län att inrätta en

regional arbetsgrupp för att följa upp och utvärdera

de regionala insatserna. I gruppen skulle ingå

företrädare för berörda kommuner och landstinget

samt för domstolsväsendet och statliga myndigheter.

Vidare skulle ingå företrädare för berörda

minoriteter. Länsstyrelsen skall i årsredovisningen

redovisa hur statsbidraget till kommunerna och

landsting fördelats samt vilket resultat

uppföljningen av de regionala insatserna och dess

kostnader givit. Länsstyrelsen skall också redovisa

hur arbetet har bedrivits för att följa upp och

utvärdera de regionala åtgärderna.

Den 4 december 2000 översände minoritetsministern

till samtliga myndigheter, kommuner och landsting

ett faktablad om minoritetspolitiken. Enligt en

skrivelse rubricerad Minoritetspolitiken - en

nationell angelägenhet, som följde med faktabladet,

finns det ett stort behov av att informera och

sprida kunskap om innehållet i minoritetspolitiken.

I faktabladet redovisas målet för den svenska

minoritetspolitiken och framhålls att det är en

angelägenhet i hela landet att samtliga nationella

minoriteters behov och intressen beaktas i alla

delar av landet och på alla nivåer i

samhällsförvaltningen. Vidare redovisas bl.a. de

regionala åtgärder som krävs.

Sametinget skall enligt sametingslagen leda det

samiska språkarbetet. Sametinget beslutade 1994 att

inrätta ett språkråd samt att vid Språkrådet inrätta

två tjänster som språkkonsulenter i syd- och

lulesamiska samt en tjänst som handläggare för

Språkrådets arbete. Språkrådet arbetar enligt

Sametingets webbsida med att stärka samespråkets

ställning i samhället och stimulera användningen av

språket i skilda sammanhang samt arbetar med

normerings- och språkvårdsfrågor och råd och

anvisningar i samiska språkfrågor. Vidare utvecklar

Språkrådet en ny samisk terminologi, deltar i

språkutvecklingsarbete i Sápmi och bevakar i övrigt

samiska språkfrågor. Språkrådet deltar aktivt i ett

projekt vid Samiska institutionen, Umeå universitet,

som syftar till att skapa en nordsamisk orddatabas

och i utvecklingsprojekt som avser produktion av

samiska läromedel.

Enligt regleringsbrev för budgetåret 2001 är ett

av målen för Sametinget att ytterligare stärka det

samiska språkets ställning i samhället, bl.a. genom

att följa upp förslagen i proposition 1998/99:143

Nationella minoriteter i Sverige, verka för en

utbredd användning av språket i samiska

institutioner och organisationer, stödja och

förbättra språkutbildningen i det samiska språkets

alla varieteter och delta i språkvårdsarbetet i

Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Ett annat mål

är att skapa intresse och kunskap om samiska

förhållanden och frågor genom att sprida information

om detta till allmänheten, medierna, myndigheter och

institutioner.

Sändningsvolymen från samiska produktionsgruppen

vid Sveriges Television hade år 1999 ökat till 21

timmar från 13 timmar år 1996, och kostnaderna hade

ökat från 2,8 till 3 miljoner kronor.

Utbildningsradions programkostnader för och om

språkliga och etniska minoriteter i radio och TV har

ökat från 6,9 miljoner kronor 1996 till 11,6

miljoner kronor 1999. Utbildningsradions

sändningsvolym i radio om och för minoriteter har

under denna period sjunkit från 83 till 17 timmar

medan sändningsvolymen i TV sjunkit från 50 till 46

timmar.

Det svenska valsystemet bygger på principen om

allmän och lika rösträtt. Valsystemet är i allt

väsentligt utformat efter de principer som

Grundlagberedningen presenterade i betänkandet

Partiell författningsreform (SOU 1967: 26).

Valsystemet är riksproportionellt för att få en

mandatfördelning mellan partierna som är rättvisande

med hänsyn till valresultatet i hela landet.

Valsystemet är också konstruerat för att uppnå

tillfredsställande regional representation i

riksdagen som också är så stabil som möjligt med

hänsyn till kravet på riksproportionalitet samtidigt

som det försvårar för mycket små partier att vinna

representation i riksdagen. Systemet bygger på

förutsättningen att den politiska verksamheten skall

försiggå främst genom partier (bet. KU 1973:26 s.

17).

I detta sammanhang kan nämnas att i några andra

parlament är nationella minoriteter tillförsäkrade

representation. Som exempel kan nämnas att i Nya

Zeeland är 6 av totalt 67 valkretsar

enmansvalkretsar för maorier och att det i Slovenien

finns två valkretsar för de ungerska respektive

italienska minoriteterna.

Inom ramen för ett nationellt utvecklingsarbete

för folkstyrelsen kan regeringen ge bidrag till

projekt av folkbildningskaraktär som har god

spridning och som syftar till att stimulera

deltagandet i den demokratiska processen. Aktörer

som kan söka bidrag är svenska ideella föreningar,

stiftelser, kommuner, kommunalförbund,

länsstyrelser, landsting och regionförbund samt

folkbildningsorganisationer och liknande

sammanslutningar. Bidrag ges i första hand till

projekt som kan förväntas engagera de grupper som i

mindre utsträckning är delaktiga i

samhällsutvecklingen än andra grupper (SFS

2000:648).

Utskottets ställningstagande

Utskottet framhöll i samband med riksdagsbeslutet i

december 1999 om inriktningen på minoritetspolitiken

att uppmärksamheten på samernas förhållande inte får

tillåtas att avta. Det var enligt utskottet i första

hand en uppgift för regeringen att uppmärksamt följa

utvecklingen och ta initiativ till de åtgärder som

visar sig påkallade. Utskottet, som hänvisade till

att regeringen förutskickat att de åtgärder som

genomförs inom ramen för minoritetspolitiken kommer

att följas upp och utvärderas, räknade med att

utvärderingen kunde ges en vid inriktning och ge

underlag för att bedöma behovet av ytterligare

åtgärder för att stärka samernas ställning allmänt

sett (bet. 1999/2000: KU6 s. 22).

Regeringen har framhållit att den nya

minoritetspolitiken lett till att det finns en

större medvetenhet och kunskap om de nationella

minoriteterna både inom minoritetsgrupperna själva

och i majoritetssamhället, vilket fört med sig en

växande aktivitet bland minoritetsgrupperna. En rad

åtgärder - bl.a. i linje med vad som begärs i

motionerna K368 (kd) och K379 (s) - har vidtagits

inom skilda områden för att stärka

minoritetsspråkens ställning och de nationella

minoriteternas inflytande. Mot denna bakgrund och

även med hänsyn till den förutskickade utvärderingen

saknas enligt utskottets mening anledning för

riksdagen att nu göra tillkännagivanden till

regeringen om ett fortsatt reformarbete eller om

information till kommuner och landsting.

Motionsyrkandena avstyrks.

När det gäller frågan om resurser för de

sydsamiska och lulesamiska språken vill utskottet

hänvisa till att riksdagsbeslutet i december 1999

innebär att samtliga varieteter av det samiska

språket ges skydd i lag som syftar till att språket

skall stärkas så att det kan hållas levande som

minoritetsspråk i Sverige. I samband med

behandlingen av minoritetspropositionen avslog

riksdagen motionsyrkanden om att sydsamiska skulle

ges status som eget minoritetsspråk och om en

avgränsning av förvaltningsområdena till förmån för

sydsamiskan. Under utskottsbehandlingen framhölls

att inom förvaltningsområdet har den enskilde rätt

att använda sin varietet av samiska, såsom

nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska (bet.

1999/2000:KU6 s. 26 f.). Utskottet gör inte nu någon

annan bedömning. Enligt utskottets mening bör den

förutskickade utvärderingen avvaktas också när det

gäller resurserna för de syd- och lulesamiska

varieteterna. Motion K378 yrkande 5 avstyrks därför.

Utskottet är inte berett förorda den långtgående

konstitutionella förändring det skulle innebära om

samerna som minoritetsgrupp tillförsäkrades mandat i

Sveriges riksdag. Motion K378 yrkande 9 (mp)

avstyrks.

När det gäller frågan om åtgärder för att öka

samernas deltagande i folkvalda organ vill utskottet

hänvisa till att det pågår ett nationellt

utvecklingsarbete för folkstyrelsen. Inom ramen för

detta arbete finns möjlighet att erhålla bidrag som

syftar till att stimulera deltagandet i den

demokratiska processen. Medel har fördelats till

organisationer som företräder de nationella

minoriteterna för att ge ökade möjligheter till

inflytande. Enligt utskottets mening är ett

tillkännagivande till regeringen om ytterligare

konkreta åtgärder för att öka samernas deltagande i

folkvalda organ inte nödvändigt. Motion K378 yrkande

10 (mp) avstyrks.

Teckenspråk

Motionerna

Anne-Katrine Dunker och Anita Sidén (m) begär i

motion K321 ett tillkännagivande till regeringen om

vikten av att erkänna teckenspråk som ett

minoritetsspråk. Motionärerna framhåller att mycket

av samhällets utbud av information och kultur inte

är tillgängligt för döva och att det är viktigt att

stärka teckenspråkets ställning så att utbudet görs

mera tillgängligt.

I motion So540 (yrkande 4) av Ester Lindstedt-

Staaf m.fl. (kd) begärs att regeringen lägger fram

förslag om teckenspråk som minoritetsspråk.

Teckenspråkets ställning som modersmål ger inte

ovillkorlig rätt till tolk. Döva menar enligt

motionärerna att det hade varit bättre om

teckenspråket genom lag fått status som

minoritetsspråk.

Ulla Wester (s) begär i motion K346 ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av att

utreda teckenspråkets ställning. Bristen på

dövtolkar är akut och det förekommer att lärare i

dövskolor inte kan teckenspråket. Döva har inte

heller tillgång till lärare på universitetsnivå, och

psykiatrisk hjälp är så gott som omöjlig att få

tillgång till för en döv. På sjukhem, servicehus,

fängelser etc. finns döva som är utestängda från all

kommunikation och information och tvingas leva i en

icke godtagbar isolering. Motionären anser att

teckenspråk borde få status som minoritetsspråk, men

framhåller att konventionen bakom reformen inte

medger att gruppen döva kan hänföras till

målgruppen. På nationell nivå är det möjligt att med

minoritetsspråkskonventionen som modell erkänna

teckenspråket som ett levande minoritetsspråk med

tillhörande rättigheter och resurser.

I motion K372 av Barbro Hietala Nordlund och Kenth

Högström (s) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om en översyn för att säkerställa de

dövas rättigheter till teckenspråket och till

teckenspråksinformation/material. Motionärerna anser

att dövas tvåspråkighet behöver stärkas och dövas

tillgång till samhällsinformation utvecklas. Mycket

av samhällets utbud av t.ex. kultur och litteratur

är inte tillgängligt för döva. Motionärerna nämner

också behovet av att skärpa public service-TV:s

ansvar för dövas tillgänglighet till TV-programmen

och av en större kunskap om de dövas situation och

om teckenspråket. Det krävs informationsinsatser för

att möta ett växande behov och intresse.

Motionärerna pekar vidare på att det statsbidrag som

Sveriges Dövas Riksförbund erhållit för sin

teckenspråksavdelning varit oförändrat i flera år.

Bakgrund

Minoritetspråkskonventionen har i februari 2000

ratificerats av Sverige. De språk som omfattas för

svensk del är samiska, finska, meänkieli, romani

chib och jiddisch. När det gäller teckenspråket

konstaterades i den proposition som låg till grund

för riksdagsbeslutet om ratificering (prop.

1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige s. 33)

att det i och för sig är annorlunda än det

officiella språket och används sedan 1875. Vidare är

teckenspråket en viktig del av de dövas kultur.

Trots detta är det enligt propositionen uppenbart

att teckenspråket inte kan anses falla inom ramen

för syftet med minoritetsspråkskonventionen, som

bygger på språkets anknytning till urbefolkningar

och andra nationella minoriteter som etniska

grupper. De skäl som finns för att stödja

teckenspråket ligger vid sidan av konventionens

syfte. Inget land har omfattat teckenspråket vid sin

ratifikation av minoritetsspråkskonventionen.

Konstitutionsutskottet framhöll (bet. 1999/2000:KU6

s. 24) att vad gällde teckenspråket fanns

självfallet starka skäl för att det allmänna skall

lämna sådant stöd som kan behövas för att främja de

dövas möjligheter i skilda hänseenden. Som anförts i

propositionen kunde det dock inte anses att

teckenspråket faller inom ramen för syftet med

minoritetsspråkskonventionen. Även om teckenspråket

inte kunde omfattas av en ratifikation av

konventionen fanns det enligt utskottet inte något

som hindrade att frågan om åtgärder till stöd för

teckenspråket övervägs i annat sammanhang som kunde

vara lämpligt.

Europarådets parlamentariska församling har den 23

januari 2001 rekommenderat ministerkommittén att ge

de skilda teckenspråken i Europa ett skydd som

liknar det som erbjuds i

minoritetsspråkskonventionen, eventuellt genom att

anta en rekommendation till medlemsstaterna.

Den 1 januari 1994 infördes en ny paragraf, 3a §

(numera 3b §), i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) där landstingens skyldighet att erbjuda

bl.a. tolktjänst för vardagstolkning för

barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade

tydliggjordes. Begreppet vardagstolkning utvidgades

till att även omfatta vissa tolktjänster i

arbetslivet samt i fritids-, rekreations- och

föreningsverksamhet. I en uppföljning publicerad i

mars 2000 av landstingens tolktjänstverksamhet för

barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade

1998 har Socialstyrelsen redovisat att det 1998

fanns omkring 6 700 tolkanvändare i landstingen och

att antalet tolkuppdrag var ca 57 200. Ökningen av

antalet uppdrag sedan 1989 uppskattades till 47 %.

14 % av de tolkuppdrag som beställdes under 1998

kunde inte utföras på grund av tolkbrist. Ännu 1998

var det stor brist på tolkar på de flesta håll och

efterfrågan ökade. 57 nya tjänster hade inrättats

under de senaste åren. Socialstyrelsen ansåg att

förutsättningarna för en god utbyggnad av

tolktjänsten ökat under de senare åren och prognosen

för åren 2000 till 2005 var sammanlagt 258 nya

tolkar. Socialstyrelsen ville framhålla att det är

oacceptabelt att som tolkanvändare tvingas avstå

från tolktjänst under kvällar och helger. Trots

handikappreformens genomförande och landstingens

lagfästa skyldighet att erbjuda tolktjänst för döva

m.fl. kunde tolktjänsten ännu inte anses vara

genomförd på det sätt som avsågs i reformen.

Socialstyrelsen ansåg därför att landstingen borde

känna ansvar för att, med uppföljningen av

tolktjänstverksamheten 1998 som utgångsdata,

fortsättningsvis följa upp tolktjänstverksamheten i

landet. Ytterligare central uppföljning av

landstingens tolktjänstverksamhet borde genomföras

om några år.

Våren 2000 avstyrkte socialutskottet några

motioner när det gällde behovet av tolkstöd för döva

(bet. 1999/2000:SoU14). Enligt socialutskottet var

det av vikt att landstingen aktivt verkar för att

uppfylla sin skyldighet att erbjuda tolkar till döva

och hörselskadade (s. 96). Utskottet utgick ifrån

att Socialstyrelsen följer landstingens hantering av

tolkfrågorna och vid behov vidtar åtgärder.

Riksdagen ställde sig bakom socialutskottets

bedömning.

Kulturutskottet redovisade i betänkande

1999/2000:KrU8 Radio- och TV-frågor att

teckentolkade program för barndomsdöva ökat från

totalt 54 timmar år 1996 till totalt 77 timmar år

1998. Utskottet erinrade i detta sammanhang om att

verksamheten Dövas TV som producerade program på

teckenspråk för och med döva inom områdena nyheter,

information och kultur den 1 januari 2000 överfördes

från Sveriges Dövas Riksförbund till SVT. Enligt

kulturutskottets uppfattning var det av största vikt

att även frågan om hörselskadades och dövas

förbättrade tillgång till public service-TV beaktas

i kommande public service-beredning. De möjligheter

som följer med övergången till digitaliserade

sändningar att ge hörselskadade bättre service bör

diskuteras i beredningsarbetet. På samma sätt som

när det gäller synskadades och andra

handikappgruppers tillgång till SVT:s program bör en

förutsättning för ett förnyat sändningstillstånd för

SVT vara att tillgängligheten för hörselskadade och

döva förbättras ytterligare. Kulturutskottet

förutsatte att den pågående utredningen skulle ge

den parlamentariska beredningen ett sådant underlag

att beredningen skall kunna ange krav för att döva

och hörselskadade skall få bättre möjligheter att ta

del av SVT:s programutbud under nästa

tillståndsperiod.

I detta sammanhang kan nämnas att Europaparlamentet

den 18 november 1998 antog en resolution om

teckenspråk. Parlamentet uppmanade bl.a.

kommissionen att lägga fram ett förslag för rådet om

offentligt erkännande av det teckenspråk som döva

använder i varje medlemsstat, att säkerställa att

alla EU-program är tillgängliga för döva och att

behovet av teckenspråkstolkning erkänns. Parlamentet

uppmanade dessutom kommissionen att införa åtgärder

för att säkerställa en enhetlig utformning av

multimedieprogram så att döva inte utesluts från nya

programfunktioner (EGT C 379, 7.12.1998).

Med stöd från Europeiska kommissionen och i nära

samarbete med bl.a. Europarådet anordnade Europeiska

Centret för Minoritetsfrågor (ECMI) den 23 och 24

juni 2000 en internationell konferens i Flensburg

med rubriken En utvärdering av policyåtgärder för

minoritetsspråk i Europa - mot ett effektivt,

kostnadseffektivt och demokratiskt genomförande. I

en rekommendation som sändes bl.a. till Europarådet

och EU anfördes bl.a. att vederbörligt erkännande

också bör ges till teckenspråk. Europarådet och

andra internationella organisationer rekommenderades

att överväga lämpligheten av att förbereda ett

rättsligt instrument för att skydda dessa språk och

användarnas rättigheter.

EU och Europarådet anordnar Europeiska året för

språk 2001. Syftet är att öka den språkliga

mångfalden i Europa, främja flerspråkighet och

uppmuntra till ett livslångt lärande. Teckenspråk

omfattas av verksamheten.

Vidare kan nämnas att det i Finland finns en

bestämmelse i regeringsformen om att rättigheterna

för dem som använder teckenspråk skall tryggas i

lag. Som exempel på lagstiftning nämndes i

förarbetena 25 § grundskolelagen (171/91), enligt

vilken teckenspråk kan användas vid universitet för

hörselskadade, och tolktjänster enligt lagen

(380/87) och förordningen (759/87) om service och

stöd på grund av handikapp.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare framhållit att teckenspråket

inte kan anses falla inom ramen för syftet med

minoritetsspråkskonventionen. Utskottet gör inte nu

någon annan bedömning och anser således inte att

teckenspråk skall erkännas som minoritetsspråk.

Motionerna K321 (m) och So540 yrkande 4 (kd)

avstyrks.

Utskottet anser emellertid att det är angeläget

att teckenspråkets ställning ses över. Utvecklingen

under senare år, bl.a. arbetet inom ramen för

Europarådets verksamhet, har understrukit vikten av

att teckenspråket har en stark ställning. Det är

angeläget att de dövas och hörselskadades

rättigheter när det gäller teckenspråket och

teckenspråksinformation säkerställs. Enligt

utskottets mening behövs i detta syfte en översyn av

rätten och möjligheterna att använda teckenspråket,

liksom dövas och hörselskadades tillgång till

samhällets utbud av kultur och litteratur. När det

gäller dövas och hörselskadades tillgång till

Sveriges Televisions program vill

konstitutionsutskottet i likhet med kulturutskottet

hänvisa till att arbetet i Public service-

beredningen bör kunna leda till ytterligare

förbättringar i detta avseende.

Vad utskottet anfört bör med bifall till motion

K372 (s) och med delvis bifall till motion K346 (s)

ges regeringen till känna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. ILO:s konvention nr 169, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K204 och

2000/01:K378 yrkandena 1 och 3.

Reservation 1 (fp,mp)

2. Rättegångskostnader i mål om samernas

markrättigheter

Riksdagen avslår motion 2000/01:K378 yrkande 1

Reservation 2 (mp)

3. Konflikthantering

Riksdagen avslår motion 2000/01:K378 yrkande

15.

4. Minoritetsspråkens ställning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K368,

2000/01:K378 yrkandena 5, 9 och 10 samt

2000/01:K379.

5. Teckenspråk

Riksdagen tillkännager som sin mening vad

utskottet anfört om en översyn av teckenspråkets

ställning. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:K372 och delvis motion 2000/01:K346 samt

avslår motionerna 2000/01:K321 och 2000/01:So540

yrkande 4.

Stockholm den 13 februari 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s), Inger

René (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Kenth

Högström (s), Mats Einarsson (v), Björn von der Esch

(kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och Per-

Samuel Nisser (m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. ILO:s konvention nr 169, m.m. (punkt 1) (fp,

mp)

av Helena Bargholtz (fp) och Per Lager (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen helt motionerna 2000/01:K204 och

2000/01:K378 yrkande 3 och avstyrker motion

2000/01:K378 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att Sverige - i enlighet med

rekommendationerna från FN:s kommitté mot

rasdiskriminering - snarast skall ratificera ILO-

konventionen nr 169. En ratificering betyder i

första hand ett officiellt erkännande av samerna som

Sveriges ursprungsfolk. Särskilda

lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som krävs

för att Sverige skall kunna efterleva konventionen

bör klaras ut successivt. Vi är medvetna om de

konflikter som finns men vi anser att de snarare kan

öka än lösas om frågan förhalas. Det måste enligt

vår mening bli en statlig uppgift att garantera

samernas rättigheter, om lokala majoritetsbeslut

riskerar att motverka minoritetens rättigheter.

2. Rättegångskostnader i mål om samernas

markrättigheter (punkt 2) (mp)

av Per Lager (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2

borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:K378 yrkande 13.

Ställningstagande

Jag delar ILO-utredningens bedömning att det bör

finnas en möjlighet till särskild ersättning från

staten för rättegångskostnader i principiellt

viktiga mål rörande samernas markrättigheter. I dag

finns det en risk för att samerna av ekonomiska skäl

inte kan få sina anspråk på mark rättsligt prövade

och klarlagda. Samernas kostnader i den första

processen som förlorades fullständigt är i dag 13

miljoner kronor, ett belopp som man tvingats låna

upp. Flera samebyar har inte råd att försvara sig i

pågående processer och har underlåtit att göra

rättssak av tvister inför risken att förlora och

därmed få betala också motpartens

rättegångskostnader. Jag anser att

rättegångskostnaderna måste garanteras för båda

parter i pågående processer.

Särskilt yttrande

Konflikthantering (punkt 3) (mp)

Per Lager (mp) anför:

Jag är medveten om att de finns konflikter när det

gäller samernas markrättigheter. Dessa konflikter

bör emellertid inte få hindra en ratificering av

ILO-konventionen. Som framhålls i motion K378

(yrkande 15) finns det inte anledning att dra ut på

tiden. En särskild metodik för både akut lokal och

långsiktig konflikthantering bör enligt min mening

utformas och ingå bland de åtgärder som vidtas i

samband med implementering av konventionen. Den

aviserade gränsdragningskommissionen bör vara

internationellt sammansatt för att säkerställa en

rättvis hantering av frågan.

.

Förteckning över behandlade

förslag