Bet. 2000/01:KU15

Konstitutionsutskottets betänkande

2000/01:KU15

Allmänna helgdagar, symboler m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

KU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet att antal

motioner från den allmänna motionstiden 2000/01.

Motionerna gäller frågor om allmänna helgdagar,

flaggning m.m. Utskottet avstyrker samtliga

motioner. Tre reservationer har lämnats.

Utskottets överväganden

Den 6 juni som allmän helgdag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner med yrkanden bl.a.

om att den 6 juni bör göras till allmän

helgdag.

Motionerna

I motion 2000/01:K201 av Marietta de Pourbaix-Lundin

(m) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i motionen

om att göra den 6 juni till helgdagsafton. De flesta

länders nationaldagar är helgdagar. Motionären

föreslår att nationaldagen får status som

helgdagsafton. Detta skulle ge medborgarna en

möjlighet att bättre än i dag fira nationaldagen och

svenska flaggans dag med familj och vänner.

I motion 2000/01:K206 av Kenneth Johansson och

Birgitta Sellén (c) föreslås ett tillkännagivande om

att göra nationaldagen till allmän helgdag. Den 6

juni är en historiskt och kulturellt viktig dag för

Sverige. I en alltmer internationaliserad värld

känns det, enligt motionärerna, angeläget att värna

vårt nationella kulturarv och vår identitet.

Nationaldagen bör göras till allmän helgdag för att

markera dess betydelse för det svenska samhället och

för alla som bor och verkar i vårt land. Av

kostnadsskäl bör en annan arbetsfri dag upphöra.

I motion 2000/01:K218 av Rolf Gunnarsson (m)

föreslås ett tillkännagivande om att den 6 juni blir

helgdag. Det är, enligt motionären, dags att göra

den 6 juni till helgdag i almanackan. En av

helgdagarna annandag påsk och annandag pingst bör

med lätthet kunna bytas mot vår nationaldag och även

den 1 maj borde kunna komma i fråga att bytas mot

den 6 juni.

I motion 2000/01:K226 av Mikael Oscarsson (kd)

föreslås ett tillkännagivande om att göra Sveriges

nationaldag den 6 juni till helgdag. I Norden har

alla länder förutom Sverige helgdag på sin

nationaldag. Det är, enligt motionären, hög tid att

ändra på detta. För att finansiera detta får man

överväga om någon annan helgdag måste bort, t.ex.

trettondagen, annandag pingst eller första maj.

I motion 2000/01:K245 av Magnus Jacobsson (kd)

föreslås ett tillkännagivande för regeringen dels om

nationaldagsfirande (yrkande 1), dels om ett

juridiskt erkännande av sången Du gamla du fria som

Sveriges nationalsång (yrkande 2). Det finns, enligt

motionären, ett behov av nationell samling. Det är

viktigt att vi använder de nationalla symboler som

finns på ett sådant sätt att den nationella

identiteten stärks för alla som bor i Sverige. Det

vore önskvärt att göra den 6 juni till en allmän

helgdag.

I motion 2000/01:K261 av Runar Patriksson (fp)

föreslås ett tillkännagivande om att Sveriges

nationaldag bör bli helgdag. Enligt motionären måste

den 6 juni bli en helgdag och firas med värdighet.

I motion 2000/01:K276 av Per Unckel m.fl. (m)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring i lagen om allmänna

helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförs i

motionen. I en tid av stora förändringar och med

ökande internationalisering är det angeläget att

stärka den nationella identiteten. Ett

nationaldagsfirande som är upplagt på lämpligt sätt

kan motverka rasism och främlingsfientlighet. Det

finns, enligt motionärerna, all anledning att göra

nationaldagen till allmän helgdag. Av kostnadsskäl

bör en annan arbetsfri dag upphöra när den 6 juni

blir helgdag. Annandag pingst bör, enligt

motionärerna, därför upphöra som arbetsfri dag.

I motion 2000/01:K281 av Birgitta Carlsson och

Margareta Andersson (c) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att göra Sveriges nationaldag

till helgdag. För att göra det möjligt för fler

svenskar att verkligen fira nationaldagen föreslår

motionärerna att den görs till allmän helgdag.

I motion 2000/01:K286 av Henrik Westman (m)

föreslås ett tillkännagivande om att göra

nationaldagen till helgdag. I de flesta europeiska

länder firas nationaldagen och den är en allmän

helgdag i almanackan. Sverige bör också ta

tillfället i akt och fira sin egen dag till

nationens ära. För att inte utöka antalet röda dagar

i almanackan kan man lämpligtvis ändra någon nu

befintlig helgdag.

Bakgrund

Enligt 1 § lagen (1989:253) om allmänna helgdagar

avses med allmän helgdag söndagar, däribland

påskdagen och pingstdagen, samt nyårsdagen,

trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag

jul, även när de inte infaller på en söndag, vidare

långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag,

annandag pingst, midsommardagen och alla helgons

dag.

I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) konstateras

att flera funktioner är knutna till

helgdagsbegreppet genom föreskrifter i olika

författningar. Det gäller framför allt föreskrifter

som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur tiden

skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på

en söndag eller annan allmän helgdag. Som exempel

nämns vidare att enligt 9 § semesterlagen (1977:480)

gäller bl.a. att helgdagar normalt inte räknas som

semesterdagar. Vidare framhålls i propositionen att

vad som är allmän helgdag är av stor rättslig och

samhällsekonomisk betydelse.

Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar

väcktes motioner med förslag om att nationaldagen

skulle bli helgdag. Vid sin behandling av

propositionen jämte motioner hänvisade utskottet

(bet. 1988/89:KU29) till ett tidigare uttalande om

att de gällande formerna för firandet av

nationaldagen/svenska flaggans dag gav tillräckligt

utrymme för att markera nationaldagens betydelse i

det svenska samhället.

Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har

därefter behandlats av utskottet vid flera

tillfällen. Vid riksmötet 1991/92 ansåg utskottet

(bet. 1991/92:KU9), som var medvetet om att

införande av ytterligare en helgdag bl.a. hade

ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt

borde bli föremål för utredning.

Regeringen tillsatte i september 1993 en utredning

med syfte att utreda förutsättningarna för att göra

nationaldagen den 6 juni till helgdag. Enligt

direktiven (dir. 1993:104) var det av vikt att

utredningen särskilt studerade de ekonomiska

konsekvenserna som inrättandet av en ny helgdag

skulle få, såväl för den offentliga sektorn som för

näringslivet och övriga delar av samhället. I

utredarens uppdrag låg också att undersöka

konsekvenserna, ekonomiska och andra, av att inrätta

nationaldagen som helgdag på bekostnad av någon nu

existerande allmän helgdag.

Utredaren föreslog i sitt betänkande (SOU 1994:58)

att nationaldagen den 6 juni blir allmän helgdag

samtidigt som annandag pingst upphör att vara

helgdag. Utredaren hade kommit fram till denna

slutsats dels genom att studera de ekonomiska

konsekvenserna av ytterligare en helgdag, dels genom

att beakta folkliga och kyrkliga traditioner.

Sammanfattningsvis angav utredaren att om man

införde nationaldagen som en helgdag, utan att ändra

något annat, skulle det medföra ett årligt

inkomstbortfall inom tillverkningsindustrin på

omkring 0,3 % i genomsnitt. Bruttonationalprodukten

skulle minska med mellan 0,2 och 0,3 %, dvs. mellan

3 och 4 miljarder kronor baserat på 1992 års

produktion. Utredaren anförde att det inte kunde

anses rimligt att i dagens ekonomiska läge införa

ytterligare en helgdag. Om nationaldagen skall bli

helgdag borde en befintlig helgdag tas bort eller

flyttas. Som möjliga alternativ i utredningen

diskuterades att första maj, trettondedag jul,

Kristi himmelsfärdsdag eller annandag pingst

upphörde att vara helgdag. I valet mellan de

aktuella helgdagarna fann utredaren, med beaktande

av ekonomiska, teologiska och sociala aspekter, att

annandag pingst var den helgdag som framstod som

minst olämplig att ta bort.

I budgetpropositionen 1994/95:100 (bil. 3 s. 14)

angav regeringen att tanken att göra nationaldagen

till helgdag inte borde fullföljas.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

1995/96:KU11 motioner om nationaldagen som helgdag.

Enligt utskottets mening gav de gällande formerna

för firande av nationaldagen och svenska flaggans

dag den 6 juni tillräckligt utrymme för att markera

denna dags betydelse i det svenska samhället.

Motionerna avslogs. Detta ställningstagande vidhölls

vid behandlingen av motioner i ämnet i betänkandena

1997/98:KU9 (s. 5-6) och 1999/2000:KU18 (s. 5).

Av Nationalencyklopedin framgår följande. "Du gamla,

du fria" är en fosterländsk sång, allmänt använd som

Sveriges nationalsång (ehuru inte officiellt antagen

som sådan).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att de

gällande formerna för firande av nationaldagen och

svenska flaggans dag den 6 juni ger tillräckligt

utrymme för att markera denna dags betydelse i det

svenska samhället. Motionerna K201, K206, K218,

K226, K245 yrkande 1, K261, K276, K281 och K286

avstyrks.

Utskottet, som inte anser att det finns behov av

ett juridiskt erkännande av "Du gamla, du fria" som

Sveriges nationalsång, avstyrker motion K245 yrkande

2.

Offentligt belöningssystem

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner med yrkanden bl.a.

om en översyn av det offentliga

belöningssystemet.

Motionerna

I motion 2000/01:K203 av Amanda Agestav och Magnus

Jacobsson (kd) föreslås att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en översyn av och ett förslag till ett

reformerat offentligt belöningssystem. Motionärerna

framhåller att ordnar i alla tider har varit ett

sätt för en stat att belöna sina medborgare för

viktiga och betydelsefulla insatser. I modern tid

har dock ordnar inneburit att en enskild medborgare

erhållit bevis för statens tacksamhet. Det finns

många medborgare i vårt land som gör förtjänstfulla

insatser för riket. Att ge dem ett offentligt

erkännande är viktigt. I Sverige togs möjligheten

för rikets statschef att utdela ordnar bort i och

med den nya grundlagen. Den socialdemokratiska

majoriteten ansåg att ordensväsendet var ett

förlegat och odemokratiskt belöningssystem som

tillhörde det förgångna. Det märkliga i sammanhanget

var dock att utländska medborgare inte ansågs

omfattas av de socialistiska jämlikhetssträvandena.

Ordnar delas fortfarande ut till medborgare i andra

länder. Den andra underligheten är, enligt

motionärerna, att de tidigare ordnarna ersattes av

ett medaljsystem. Förtjänta svenska medborgare får i

dag av konungen medaljer av olika slag. Enligt

motionärerna kompletterar ordnarna och medaljerna

varandra men har olika uppgifter att fylla i ett

integrerat offentligt belöningssystem. Behovet för

statsmakten att visa uppskattning finns således

kvar, samtidigt som formerna för detta är minst sagt

torftiga. Motionärerna anser att vi nu bör ta steget

fullt ut och återigen förläna även svenska

medborgare de kungliga ordnarna. I dag finns i

princip endast två kungliga ordnar kvar. Det är den

förnämsta av dem alla, Serafimerorden, som i princip

endast tilldelas medlemmar av kungliga familjer och

prominenta statschefer. Den andra är

Nordstjärneorden, som delas ut i "parti och minut"

på svenska statsbesök och vid statsbesök i riket. De

två andra ordnarna, den välkända Vasaorden och den

mindre kända Svärdsorden, som i princip endast gavs

till officerare, avskaffades helt 1975. Dessa ordnar

bör återupprättas. Enligt motionärerna bör en

översyn göras med anlitande av historisk expertis.

Därefter bör ett förslag framläggas till ett

återinförande av ett offentligt belöningssystem, som

också bör avse svenska medborgare.

I motion 2000/01:K259 av Chatrine Pålsson och

Ingemar Vänerlöv (kd) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av det offentliga

belöningssystemet. Det är enligt motionärerna lätt

att förstå oviljan mot ordensväsendet och

förståeligt att man valde att lägga ordensväsendet i

vila. Men 26 år har gått sedan dess. Internationellt

används medaljer som bevis på uppskattning för

mindre insatser av enskild karaktär och ordnar

används som bevis på uppskattning för större

insatser för samhället. En orden är bara en annan

sorts medalj, som markerar skillnad i insats. Det

svenska belöningssystemet borde i konsekvensens namn

ligga i linje med det internationella systemet, ett

förhållande som också talar emot en total vila för

ordensväsendet. Att staten faktiskt har ett behov av

att visa uppskattning för större insatser för

samhället visas exempelvis genom att regeringen

något inkonsekvent förlänar professors titel. En

utredning som omfattar hela det offentliga

belöningssystemet bör, enligt motionärerna,

tillsättas för att pröva om tiden är de svenska

riddarordnarna mogen.

I motion 2000/01:K299 av Ingemar Vänerlöv och

Chatrine Pålsson (kd) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om behovet av åtgärder mot

utbredningen av illegitima riddarordnar (yrkande 1)

och att riksdagen beslutar att uppdra åt Kungl.

Maj:ts Orden att fastställa en officiell lista över

vilka riddarordnar som i Sverige skall betraktas som

legitima respektive illegitima (yrkande 2). Reglerna

för vad som är en äkta riddarorden är hårt

begränsade. En legitim andlig riddar-orden kan i

princip bara stiftas eller återupplivas av en

religiös ledare, som påven. En legitim världslig

riddarorden kan bara stiftas eller återupplivas av

en statschef. Det finns enligt motionärerna många

samfund med välgörenhet på programmet som utger sig

för att vara en äkta riddarorden men hänvisar till

en historiebeskrivning som inte kan styrkas med

samtida dokument. Därför har dessa status som

illegitim riddarorden. Enligt motionärerna bör

regeringen agera mot utbredningen av illegitima

ordnar och bärandet av hederstecken av tvivelaktig

karaktär. Motionärernas förslag är att uppdra åt

Kungl. Maj:ts Orden, som besitter den största

sakkunskapen i landet vad gäller riddarordnar, att

fastställa en lista som ges officiell status över

vilka riddarordnar som i Sverige skall betraktas som

legitima respektive illegitima.

Bakgrund

Det svenska ordensväsendet reformerades år 1975. Då

upphörde möjligheten att tilldela svenska medborgare

ordensutmärkelse (se prop. 1973:91, KU27). Av Kungl.

Maj:ts ordenskungörelse (1974:768) framgår att

utländsk statschef eller därmed jämställd kan

tilldelas utmärkelse inom Kungl. Serafimerorden och

att utländsk medborgare eller statslös bosatt utom

riket kan tilldelas utmärkelse inom Kungl.

Nordstjärneorden på grund av personliga insatser för

Sverige eller för svenskt intresse.

Det finns fyra svenska riddarordnar, nämligen

Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna.

Som sammanfattande beteckning brukar användas Kungl.

Maj:ts orden. Serafimerorden består av endast en

klass och var tidigare avsedd som belöning "för dem,

vilka genom sina tjänster till Konung och

fädernesland gjort sig högst förtjänta och således

blivit värdiga att bekläda rikets högsta ämbeten".

Serafimerorden kan ges till utländsk statschef eller

därmed jämställd samt medlemmar av det svenska

kungahuset. Tidigare gällde att de svenska

Serafimerriddarnas antal inte fick överstiga 32.

Inom denna orden finns alltsedan tillkomsten en

Serafimermedalj, tidigare avsedd att förlänas

"personer som gjort sig synnerligen förtjänta genom

verksam vård om fattiga".

Svärdsorden utdelas inte längre. Den var avsedd

som en belöning "för gagnande och långvarig

verksamhet" inom krigsmakten. Inom Svärdsorden fanns

fem grader, ett Svärdstecken för underofficer och en

Svärdsmedalj för manskap.

Nordstjärneorden var tidigare avsedd som belöning

"för medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller

tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda

och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga

inrättningar". Den kan numera förlänas utländsk

medborgare på grund av personliga insatser för

Sverige eller för svenskt intresse. Inom

Nordstjärneorden finns fem grader.

Vasaorden slutligen var avsedd som belöning "för

förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst,

handel, industri, hantverk och undervisning, för

nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl

förrättade allmänna värv och uppdrag". Inom

Vasaorden fanns fem grader samt ett Vasatecken och

en Vasamedalj. I likhet med Svärdsorden utdelas inte

längre Vasaorden.

Antalet innehavare av Svärds-, Nordstjärne- och

Vasaordnarna, som är svenska medborgare, var 1992

omkring 15 000. Nordstjärneorden delas årligen ut

till 200-300 utländska medborgare.

För närvarande gäller följande i fråga om

medaljer: H.M. Konungen delar ut fem medaljer.

Serafimermedaljen delas ut till personer som genom

humanitär eller allmänt samhällsgagnande gärning

gjort sig synnerligen förtjänta. Denna medalj, som

förekommer i en storlek, utdelas mycket sparsamt.

H.M. Konungens medalj utdelas som särskild

utmärkelse för framstående insatser inom Sverige

eller inom hovet för lång och trogen tjänst. Denna

medalj finns i flera storlekar och med olika

bandfärg. Litteris et Artibus, som finns i förgyllt

silver i en storlek, förlänas för litterära och

konstnärliga förtjänster till i genomsnitt fyra-sex

personer om året. Prins Eugen-medaljen, som finns i

en storlek i förgyllt silver, tilldelas konstnärer

och enligt bestämmelserna får högst tre medaljer om

året tillfalla svenskar och högst en medalj om året

medborgare i vart och ett av de nordiska länderna.

Prins Carl-medaljen, i en storlek i förgyllt silver,

utdelas till högst en person om året för särskilt

gagnande nationell eller internationell humanitär

verksamhet. - Medaljärendena handhas av

Riksmarskalksämbetet.

De statliga medaljer som kommer i fråga är bl.a.

utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst,

som enligt huvudregeln tilldelas den som varit

anställd i staten minst 30 år. Utmärkelsen kan efter

den anställdes önskan ges som konstglas, medalj

eller ur; alla med inskription. Medaljen Illis

Quorum meruere labores har kommit att förlänas som

erkänsla för personliga insatser för kulturella,

vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål.

Medaljen förekommer i guld i fyra storlekar och

förlänas endast ett fåtal personer varje år.

Medaljen För medborgerlig förtjänst var under en tid

främst avsedd för kommunala förtroendemän men har

också delats ut som belöning för mer allmänna

samhällsinsatser. Denna medalj förekommer i guld i

fyra storlekar och i silver i en storlek. Även denna

medalj har endast delats ut till ett fåtal personer

om året. Vidare utdelas medaljen För berömliga

gärningar till personer som genom rådighet och stort

personligt mod räddar livet på en människa i

livsfara. Den finns i guld i två storlekar och i

silver i en storlek. Sedan 1944 har den delats ut

vid 18 tillfällen. Slutligen skall nämnas medaljen

För omsorgsfull renvård som förlänas företrädare för

renskötseln och har delats ut två gånger under 1980-

talet. Den förekommer i guld i en storlek och i

silver i en storlek.

Riksdagen har sedan år 1986 återkommande avslagit

motioner om ett reformerat ordens- och medaljväsende

samt vissa andra frågor rörande det offentliga

belöningssystemet. Vid utskottets behandling under

riksmötet 1992/93 av motioner med bl.a. samma syfte

som de nu aktuella, lämnade utskottet (bet.

1992/93:KU7) en ingående redovisning för det

nuvarande ordensväsendet och den reformering härav

som skedde år 1975. I betänkandet redogjordes också

för riksdagens tidigare ställningstaganden i frågan.

Utskottet erinrade om att 1975 års reformering av

det svenska belöningssystemet föregicks av ett

grundligt beredningsarbete och att

konstitutionsutskottet (bet. KU 1973:27) framhöll

att det belöningssystem som då tillämpades

återspeglade en gången tids samhällssyn genom att ge

uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart

med hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls

att ordnarna inte kunde anses fylla sin uppgift när

det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser.

Reformen stöddes också av de personalorganisationer

som företrädde det övervägande antalet

statsanställda. Det argument som låg till grund för

reformen hade enligt utskottets mening fortfarande

viss tyngd. Mot denna bakgrund borde enligt

utskottet en översyn av det offentliga

belöningssystemet avvaktas intill dess det tydligare

visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle

kunna fylla sin uppgift. Mot bakgrund av det anförda

avstyrkte utskottet motionerna.

Detta ställningstagande har sedan upprepats vid

utskottets behandling av denna fråga under

1990-talet (se 1993/94:KU4, 1994/95:KU16,

1997/98:

KU9, 1999/2000:KU18).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de argument som bar upp 1975 års

reform alltjämt är giltiga. Utskottet avstyrker

motionerna K203 och K259. Även motion K299 avstyrks.

Flaggor i plenisalen, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner med yrkanden bl.a.

om flaggning i riksdagens plenisal och om EU-

flaggning.

Motionerna

I motion 2000/01:K207 av Marietta de Pourbaix-Lundin

(m) föreslås att riksdagen beslutar om sådant

flaggarrangemang i plenisalen att den svenska

flaggan placeras i anslutning till talarstolen i

enlighet med vad som anförs i motionen. Kammarens

talarstol är ett ofta förekommande inslag i medierna

då debatter och viktiga samhällsfrågor från Sveriges

riksdag skall refereras. I många länders parlament

finns nationens flagga nära talarstolen. Det vore,

enligt motionären, en fördel om man varje gång ett

inslag från kammarens talarstol visades direkt kunde

se att det var från Sveriges riksdag. Motionären

föreslår därför att det vid kammarens talarstol

sätts upp en svensk flagga.

I motion 2000/01:K253 av Helena Bargholtz och

Karin Pilsäter (fp) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs dels om EU-flaggning under Sveriges

ordförandeskap i EU (yrkande 1), dels om att

Europadagen den 9 maj bör göras till allmän flaggdag

(yrkande 2). Med början det halvår då Sverige är

ordförandeland i EU bör, enligt motionärerna, EU-

flaggan vaja från alla officiella byggnader

tillsammans med den svenska flaggan. I alla andra

EU-länder är det regel snarare än undantag att EU-

flaggan finns på offentliga byggnader såsom kungliga

slottet, regeringsbyggnader, parlamentsbyggnader

osv. Enligt motionärerna bör riksdagen likaså

besluta om att Europadagen den 9 maj görs till

allmän flaggdag.

I motion 2000/01:K311 av Lars Björkman och

Elizabeth Nyström (m) föreslås att riksdagen

beslutar i fråga om plenisalens talarstol och

flaggan i enlighet med vad som i motionen anförs.

Vid rapportering från EU-parlamentet och andra

internationella organ kan man ofta se en

nationsskylt, SWEDEN, medan den svenska flaggan, vår

främsta nationalsymbol mer sällan exponeras i dessa

sammanhang. I den svenska riksdagen finns numera,

efter initiativ från några moderater, fanan upphängd

i plenisalens fond. Den är dock inte så placerad att

den framträder när medierna sänder ut bilder på

någon ledamot eller regeringsföreträdare eller ens

när Hans Majestät Konungen använder riksdagens

talarstol. En stark nationell förankring är en

viktig förutsättning för den som med kraft skall

kunna företräda sitt eget land i internationella

sammanhang. Det är, enligt motionärerna, därför

viktigt att vi i Sverige på alla områden medvetet

odlar och stärker vår nationalkänsla. Det fortsatta

arbetet att stärka nationalismen kan och bör inledas

i Sveriges riksdag, och en möjlig väg är enligt

motionärerna att förse riksdagens talarstol med

inskriptionen SVERIGES RIKSDAG, och samtidigt

placera en svensk flagga så att den naturligt

inramar talaren och samtidigt hamnar inom TV-

kamerornas fokus när sändningar från kammaren pågår.

I motion 2000/01:K340 av Lars Tobisson (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om ökad

användning av Europaflaggan och EU-symbolen i

offentliga sammanhang (yrkande 1). Europaflaggan med

tolv gula stjärnor på blå botten blev symbol för

Europarådet 1955. Sedan 1986 fyller den samma roll

för det samarbete som nu bedrivs inom EU. Flaggning

och annat utnyttjande av symbolen får ses som

uttryck för den samhörighet som växer sig allt

starkare mellan medborgarna i europeiska länder.

Sverige är utan tvivel det EU-land där Europa-

symbolen förekommer mest sparsamt. Även i en

atlantisk nation som Storbritannien ser man oftare

Europaflaggan såväl utanför som i både offentliga

och privata byggnader. Enligt motionären vore det

naturligt om staten går före med gott exempel och

låter berörda myndigheter flagga på offentliga

byggnader med både den svenska flaggan och

Europaflaggan.

Bakgrund

Från riksdagens EU-upplysning har utskottet vid

behandlingen av motioner med yrkanden liknande de nu

aktuella (bet. 1999/2000:KU18) inhämtat följande.

Användning av Europaflaggan

Det finns inga särskilda EU-regler som styr

användningen av Europaflaggan utan flaggan kan

användas inom ramen för de eventuella begränsningar

som nationell lagstiftning uppställer. Det finns

ingen svensk lagstiftning som reglerar användningen

av Europaflaggan. Riksdagen och regeringen flaggar

med Europaflaggan vid officiella besök från någon av

EU:s institutioner.

Utskottet behandlade i betänkande 1999/2000:KU18

bl.a. en motion i vilken begärdes ökad användning av

Europaflaggan och EU-symbolen i offentliga

sammanhang. Utskottet konstaterade att det finns EU-

regler som slår fast att bidragsmottagare på olika

sätt är skyldiga att informera om att finansiellt

stöd erhållits från gemenskapen. Beträffande

användningen av EU-flaggan konstaterade utskottet

att det inte finns några särskilda EU-regler och

inte heller några nationella regler. Utskottet ville

i sammanhanget framhålla att någon plikt att flagga

med svenska flaggan för närvarande inte föreligger

för statliga myndigheter och institutioner utanför

Försvarsmakten. Varje civil myndighet får själv

utifrån praktiska och andra överväganden avgöra i

vilken utsträckning seden att flagga på de allmänna

flaggdagarna lämpligen kan upprätthållas (se prop.

1981/82:109 s. 12). Enligt utskottet borde

flaggningen på statliga byggnader även i

fortsättningen avgöras av de statliga myndigheterna

och institutionerna själva. Motionen avstyrktes. I

betänkandet behandlade utskottet även några motioner

i vilka föreslogs att den svenska flaggan skulle

placeras mer centralt i riksdagens plenisal, t.ex. i

anslutning till talarstolen samt några motioner i

vilka framfördes önskemål om placering av en EU-

flagga i plenisalen samt att EU-flaggan skulle

användas i anslutning till riksdagsbyggnaderna.

Utskottet ansåg att det fick ankomma på talmannen

att besluta om utsmyckningen av plenisalen och om

flaggningen i och i anslutning till Riksdagshuset.

Motionerna avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

När det gäller flaggning i och i anslutning till

riksdagens byggnader anser utskottet att sådana

frågor lämpligast behandlas av talmannen t.ex. i

samråd med riksdagsstyrelsen. Utskottet avstyrker

motionerna K207, K253 yrkande 1 och K311.

Utskottet, som inte anser att Europadagen den 9

maj bör göras till allmän flaggdag, avstyrker motion

K253 yrkande 2.

I fråga om de yrkanden som framförs i motion K340

yrkande 1 vidhåller utskottet sitt tidigare

ställningstagande att flaggning på statliga

byggnader även i fortsättningen bör avgöras av de

statliga myndigheterna och institutionerna själva.

Motionen avstyrks.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Den 6 juni som allmän helgdag

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K201,

2000/01:K206, 2000/01:

K218, 2000/01:K226, 2000/01:K245 yrkande 1,

2000/01:K261, 2000/01:K276, 2000/01:K281 och

2000/01:K286.

Reservation 1 (m, kd, c, fp)

2. Nationalsången

Riksdagen avslår motion 2000/01:K245 yrkande

2.

3. Offentligt belöningssystem

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K203,

2000/01:K259 och 2000/01:K299.

Reservation 2 (m, kd)

4. Flaggning i och i anslutning till

riksdagen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K207,

2000/01:K253 yrkande 1 och 2000/01:K311.

5. Europadagen som allmän flaggdag

Riksdagen avslår motion 2000/01:K253 yrkande

2.

Reservation 3 (fp)

6. Europaflaggan och EU-symbolen

Riksdagen avslår motion 2000/01:K340 yrkande 1.

Stockholm den 6 februari 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Per Unckel (m),

Göran Magnusson (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd),

Inger René (m), Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s),

Kenth Högström (s), Mats

Einarsson (v), Björn von der

Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp),

Åsa Torstensson (c), Helena

Bargholtz (fp), Anders

Bengtsson (s) och Carl-Erik

Skårman (m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Den 6 juni som allmän helgdag (punkt 1)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger

René (m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m), Åsa Torstensson (c), Helena

Bargholtz (fp) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:K201, 2000/01:

K206, 2000/01:K218, 2000/01:K226, 2000/01:K245

yrkande 1, 2000/01:K261, 2000/01:K276,

2000/01:K281 och 2000/01:K286.

Ställningstagande

Enligt utskottets mening bör nationaldagen ges ett

större symbolvärde än vad den har i dag. Utskottet

delar därför flera motionärers uppfattning att

nationaldagen bör göras till allmän helgdag.

Samtidigt bör annandag pingst upphöra att vara

allmän helgdag. Med bifall till motionerna K201,

K206, K218, K226, K245 yrkande 1, K261, K276, K281

och K286 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet anfört.

2. Offentligt belöningssystem (punkt 3)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger

René (m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3

borde ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:K203 och

2000/01:K259 samt 2000/01:K299 delvis.

Ställningstagande

Vid den reform av det svenska ordensväsendet som

genomfördes 1975 upphörde möjligheten att tilldela

svenska medborgare ordensutmärkelser. Utskottet

anser att erfarenheterna sedan 1975 talar för att

det finns ett behov av ett mer nyanserat offentligt

belöningssystem än det nuvarande. Av betydelse i

sammanhanget är de ökade internationella

kontakterna. Ett officiellt ordensväsende som

omfattar egna medborgare finns i nästan alla övriga

länder i Europa. Enligt utskottets mening finns det

sålunda anledning att göra en översyn av det

nuvarande belöningssystemet och utreda om detta

fyller statens behov av att på ett

tillfredsställande sätt kunna hedra och belöna

personer som på olika sätt gjort särskilt

förtjänstfulla insatser. Med bifall till motionerna

K203 och K259 samt med anledning av motion K299 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

vad utskottet anfört.

3. Europadagen som allmän flaggdag (punkt 5)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5

borde ha följande lydelse:

5. Riksdagen beslutar att den 9 maj blir allmän

flaggdag. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:K253 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt utskottet bör riksdagen, med bifall till

motion K253 yrkande 2, besluta att Europadagen den 9

maj blir allmän flaggdag.

Motioner från allmänna

motionstiden

2000/01:K201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om att göra den 6 juni

till helgdagsafton.

2000/01:K203 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om behovet av en

översyn av och ett förslag till ett reformerat

offentligt belöningssystem.

2000/01:K206 av Kenneth Johansson och Birgitta

Sellén (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att göra nationaldagen till allmän helgdag.

2000/01:K207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om sådant flaggarrangemang i

plenisalen att den svenska flaggan placeras i

anslutning till talarstolen i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2000/01:K218 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den 6 juni blir helgdag.

2000/01:K226 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att göra Sveriges nationaldag den

6 juni till helgdag.

2000/01:K245 av Magnus Jacobsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nationaldagsfirande,

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett juridiskt

erkännande av sången "Du gamla du fria" som Sveriges

nationalsång.

2000/01:K253 av Helena Bargholtz och Karin Pilsäter

(fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU-flaggning under

Sveriges ordförandeskap i EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Europadagen den

9 maj bör göras till allmän flaggdag.

2000/01:K259 av Chatrine Pålsson och Ingemar

Vänerlöv (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

en översyn av det offentliga belöningssystemet.

2000/01:K261 av Runar Patriksson (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sveriges nationaldag bör bli

helgdag.

2000/01:K276 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

begär att regeringen lägger fram förslag till

ändring i lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:K281 av Birgitta Carlsson och Margareta

Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att göra Sveriges nationaldag till helgdag.

2000/01:K286 av Henrik Westman (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att göra nationaldagen till

helgdag.

2000/01:K299 av Ingemar Vänerlöv och Chatrine

Pålsson (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av

åtgärder mot utbredningen av illegitima

riddarordnar.

2. Riksdagen beslutar att uppdra åt Kungl. Maj:ts

Orden att fastställa en officiell lista över vilka

riddarordnar som i Sverige skall betraktas som

legitima respektive illegitima.

2000/01:K311 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen beslutar i fråga om plenisalens

talarstol och flaggan i enlighet med vad som i

motionen anförs.

2000/01:K340 av Lars Tobisson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad användning av

Europaflaggan och EU-symbolen i offentliga

sammanhang,