Bet. 2000/01:KU16

Konstitutionsutskottets betänkande

2000/01:KU16

Kommuner och landsting i internationell samverkan

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

KU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen föreslår i proposition 2000/01:42

Kommuner och landsting i internationell samverkan

vissa förändringar i kommunernas och landstingens

möjligheter att engagera sig internationellt. Till

grund för propositionen ligger

departementspromemorian Enklare regler för kommunal

tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd

- Internationell verksamhet och kommunal kompetens

(Ds 2000:11), som utarbetats av

Justitiedepartementets kommunenhet. I promemorian

redovisades en genomgång som gjorts av gällande

lagstiftning om kommunal tjänsteexport och om

katastrofhjälp m.m. Vidare lämnades förslag till en

ny förenklad lagstiftning på området. Promemorian

har remissbehandlats och en sammanställning över

remissvaren finns tillgänglig i

Justitiedepartementet (dnr Ju2000/1536/K).

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i

bilaga 1 och regeringens lagförslag i bilaga 2.

Två motioner har väckts med anledning av

propositionen. Förslagen i motionerna återges i

bilaga 1.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågeställningar om den

kommunala kompetensen vid internationell samverkan.

Det föreslås att bestämmelserna om kommunal

tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd

sammanförs i en ny lag fr.o.m. den 1 juli 2001 och

att bestämmelserna samtidigt skall förenklas och

förtydligas. Genom den nya lagen upphävs dels lagen

(1986:753) om kommunal tjänsteexport, dels lagen

(1994:693) om rätt för kommuner och landsting att

lämna internationell katastrofhjälp och annat

bistånd.

Regeringen föreslår att nuvarande krav på

regeringens medgivande för s.k. direktexport av

kommunala tjänster tas bort så att kommuner och

landsting själva får avgöra på vilket sätt

tjänsteexporten lämpligast skall bedrivas.

För kommunalt internationellt bistånd skall inte

längre krävas att biståndet är humanitärt. Kommunalt

bistånd till länder som får statligt bistånd skall

anmälas till Sida. För att få lämna bistånd till

länder som inte får svenskt statligt bistånd skall

däremot regeringens tillstånd krävas.

I den nya lagen klargörs att kommunalförbund,

kommunala företag och regionförbund får bedriva

tjänsteexport och ägna sig åt biståndsverksamhet.

Regeringen gör bedömningen att det inte behövs någon

ytterligare kompetensutvidgande lagstiftning för att

kommunerna och landstingen skall kunna medverka i

ett normalt vänorts- eller vänregionssamarbete.

Samtidigt konstaterar regeringen att arbetet med att

se över frågor om den kommunala kompetensen vid

internationell samverkan bör fortsätta.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2000/01:42

Kommuner och landsting i internationell samverkan

vari föreslås att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om kommunal tjänsteexport och

kommunalt internationellt bistånd. Vidare behandlas

två motioner som väckts med anledning av

propositionen.

Regeringen föreslår att bestämmelserna om kommunal

tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd

sammanförs i en ny lag fr.o.m. den 1 juli 2001 och

att bestämmelserna samtidigt skall förenklas och

förtydligas. Bland annat föreslår regeringen att

nuvarande krav på regeringens medgivande för s.k.

direktexport av kommunala tjänster skall tas bort.

Beträffande kommunalt internationellt bistånd

föreslår regeringen dels att det inte längre skall

krävas att biståndet är humanitärt, dels att kravet

på regeringens tillstånd för sådant bistånd till

länder som får svenskt statligt bistånd avskaffas

och ersätts med en anmälningsskyldighet till Sida.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionerna. Två reservationer (fp

respektive m) och ett särskilt yttrande (kd) har

fogats till betänkandet.

Propositionen

I proposition 2000/01:42 föreslår regeringen att

riksdagen antar regeringens förslag till lag om

kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt

bistånd.

Följdmotioner

2000/01:K3 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen avslår proposition 2000/01:42 Kommuner och

landsting i internationell samverkan.

2000/01:K4 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

avslår regeringens förslag att kravet på regeringens

medgivande för direktexport av kommunala tjänster

och kravet på regeringens tillstånd för kommunalt

bistånd tas bort.

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om kommunal

tjänsteexport och kommunalt

internationellt bistånd

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kommuner och landsting får ägna sig åt

verksamhet som anges i denna lag oberoende av

bestämmelserna i kommunallagen (1991:900). Kommuner

och landsting får också besluta att kommunala

företag, kommunalförbund eller regionförbund får

ägna sig åt sådan verksamhet på samma villkor.

Tjänsteexport

Tjänster

2 § En kommun får tillhandahålla sådan kunskap och

erfarenhet som finns i den kommunala verksamheten

(kommunal tjänst) för export (tjänsteexport).

Varor

3 § Som ett led i en tjänsteexport får kommunen i

begränsad omfattning exportera en vara när varan

utgör ett nödvändigt komplement till eller har ett

naturligt samband med den tillhandahållna kommunala

tjänsten.

Villkor

4 § Kommunal tjänsteexport skall ske på

affärsmässiga grunder.

De produktrisker, kommersiella risker, politiska

risker, finansiella risker och valutarisker som

tjänsteexporten kan innebära skall beaktas i varje

exportaffär och begränsas genom att säkerhet ställs

eller genom separata garantier eller försäkringar.

Bistånd

Formerna för biståndet

5 § En kommun får lämna bistånd i form av

utrustning, rådgivning, utbildning eller på annat

sätt till ett land som får svenskt statligt bistånd.

Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast

för att genomföra utbildning och rådgivning.

6 § Bistånd till ett land som inte får svenskt

statligt bistånd får lämnas av en kommun i form av

utrustning som kommunen inte längre behöver för sin

verksamhet.

Regeringen får ge tillstånd till att bistånd även i

form av annan utrustning än som avses i första

stycket, rådgivning, utbildning eller på annat sätt

lämnas till ett land som inte får svenskt statligt

bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får

lämnas endast för att genomföra utbildning och

rådgivning.

7 § En kommun som lämnar bistånd i form av

utrustning får i skälig omfattning använda medel för

att transportera och ställa i ordning utrustningen

så att den kan tas i bruk.

8 § Bistånd enligt denna lag får också lämnas till

en internationell hjälporganisation för att utgöra

hjälp till ett land i en rådande eller framtida

nödsituation eller i en annan svår situation som är

en följd av en nödsituation.

Villkor

9 § En kommun skall förvissa sig om att bistånd som

den lämnar kommer till avsedd användning. Detta

gäller dock inte om biståndet avser utrustning som

kommunen inte längre behöver för sin verksamhet.

10 § En kommun som lämnar bistånd till ett land som

får svenskt statligt bistånd skall anmäla åtgärden

och omfattningen på biståndet till Styrelsen för

internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Anmälan

skall dock inte göras om biståndet avser utrustning

som kommunen inte längre behöver för sin verksamhet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2. Genom lagen upphävs lagen (1986:753) om

kommunal tjänsteexport och lagen (1994:693) om rätt

för kommuner och landsting att lämna internationell

katastrofhjälp och annat bistånd.

3. De upphävda lagarna skall fortfarande tillämpas

på tjänsteexport och bistånd där tillstånd har

lämnats eller som annars inletts före

ikraftträdandet.

Reservanternas lagförslag

Förslag till lag om kommunal

tjänsteexport och kommunalt

internationellt bistånd

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kommuner och landsting får ägna sig åt

verksamhet som anges i denna lag oberoende av

bestämmelserna i kommunallagen (1991:900). Kommuner

och landsting får också besluta att kommunala

företag, kommunalförbund eller regionförbund får

ägna sig åt sådan verksamhet på samma villkor.

-----------------------------------------------------

Utskottets förslag Reservanternas förslag

------------------------------------------------

Tjänsteexport

Tjänster

------------------------------------------------

2 §

-----------------------------------------------------

En kommun får En kommun får

tillhandahålla sådan tillhandahålla sådan

kunskap och erfarenhet kunskap och erfarenhet

som finns i den kommunala som finns i den kommunala

verksamheten (kommunal verksamheten (kommunal

tjänst) för export tjänst) för export

(tjänsteexport). (tjänsteexport) åt

företag i Sverige och åt

staten. Om det finns

särskilda skäl till det

får regeringen för visst

fall medge att en kommun

tillhandahåller den

kommunala tjänsten också

under andra

förutsättningar.

-----------------------------------------------------

Varor

3 § Som ett led i en tjänsteexport får kommunen i

begränsad omfattning exportera en vara när varan

utgör ett nödvändigt komplement till eller har ett

naturligt samband med den tillhandahållna kommunala

tjänsten.

Villkor

4 § Kommunal tjänsteexport skall ske på

affärsmässiga grunder.

De produktrisker, kommersiella risker, politiska

risker, finansiella risker och valutarisker som

tjänsteexporten kan innebära skall beaktas i varje

exportaffär och begränsas genom att säkerhet ställs

eller genom separata garantier eller försäkringar.

-----------------------------------------------------

Utskottets förslag Reservanternas förslag

------------------------------------------------

Bistånd

Formerna för biståndet

------------------------------------------------

5 §

-----------------------------------------------------

En kommun får lämna En kommun får lämna

bistånd i form av bistånd i form av

utrustning, rådgivning, utrustning, rådgivning,

utbildning eller på annat utbildning eller på annat

sätt till ett land som sätt till ett land som

får svenskt statligt får svenskt statligt

bistånd. Bistånd i form bistånd, under

av ekonomiskt stöd får förutsättning att

lämnas endast för att regeringen lämnar sitt

genomföra utbildning och tillstånd till det.

rådgivning. Bistånd i form av

ekonomiskt stöd får

lämnas endast för att

genomföra utbildning och

rådgivning.

-----------------------------------------------------

6 § Bistånd till ett land som inte får svenskt

statligt bistånd får lämnas av en kommun i form av

utrustning som kommunen inte längre behöver för sin

verksamhet.

Regeringen får ge tillstånd till att bistånd även i

form av annan utrustning än som avses i första

stycket, rådgivning, utbildning eller på annat sätt

lämnas till ett land som inte får svenskt statligt

bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får

lämnas endast för att genomföra utbildning och

rådgivning.

7 § En kommun som lämnar bistånd i form av

utrustning får i skälig omfattning använda medel för

att transportera och ställa i ordning utrustningen

så att den kan tas i bruk.

8 § Bistånd enligt denna lag får också lämnas till

en internationell hjälporganisation för att utgöra

hjälp till ett land i en rådande eller framtida

nödsituation eller i en annan svår situation som är

en följd av en nödsituation.

Villkor

9 § En kommun skall förvissa sig om att bistånd som

den lämnar kommer till avsedd användning. Detta

gäller dock inte om biståndet avser utrustning som

kommunen inte längre behöver för sin verksamhet.

10 § En kommun som lämnar bistånd till ett land som

får svenskt statligt bistånd skall anmäla åtgärden

och omfattningen på biståndet till Styrelsen för

internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Anmälan

skall dock inte göras om biståndet avser utrustning

som kommunen inte längre behöver för sin verksamhet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2. Genom lagen upphävs lagen (1986:753) om

kommunal tjänsteexport och lagen (1994:693) om rätt

för kommuner och landsting att lämna internationell

katastrofhjälp och annat bistånd.

3. De upphävda lagarna skall fortfarande tillämpas

på tjänsteexport och bistånd där tillstånd har

lämnats eller som annars inletts före

ikraftträdandet.

Utskottets överväganden

Fråga om avslag på propositionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion (fp) om avslag på

propositionen. Utskottet anser i likhet med

regeringen att det bör skapas ett enklare och

modernare regelverk som tar hänsyn till de

förändringar som skett i omvärlden och

ställer sig därför bakom regeringens förslag.

Gällande bestämmelser

I 8 kap. 5 § regeringsformen anges att föreskrifter

om kommunernas befogenheter och åligganden skall

meddelas i lag. Inom detta område bestämmer

kommunerna mera fritt vilken verksamhet som skall

bedrivas. Verksamhet som inte svarar mot en sådan

reglering faller utanför kommunernas

kompetensområde. En utgångspunkt på det kommunala

området är att verksamheten bedrivs för

kommunmedlemmarna. I 2 kap. 1 § kommunallagen

(1991:900) sägs att kommuner och landsting själva

får ha hand om sådana angelägenheter av allmänt

intresse som har anknytning till kommunens eller

landstingets område eller deras medlemmar och som

inte skall handhas enbart av staten, en annan

kommun, ett annat landsting eller någon annan.

Enligt lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport

får kommuner och landsting tillhandahålla kommunala

tjänster för export under de förutsättningar som

anges i lagen. Kommunerna och landstingskommunerna

får tillhandahålla tjänsterna åt företag i Sverige

eller åt staten, om de inte gör andra åtaganden än

att lämna dem sina tjänster. Ett väsentligt krav är

att den kommunala medverkan sker på affärsmässiga

grunder. Om det finns särskilda skäl till det, får

regeringen för visst fall medge att kommunerna och

landstingskommunerna tillhandahåller tjänsterna

också under andra förutsättningar. I sådant fall

skall regeringen ange de villkor som behövs för att

begränsa det kommunala risktagandet.

Av lagen (1994:693) om rätt för kommuner och

landsting att lämna internationell

katastrofhjälp och annat bistånd framgår att

kommuner och landsting har rätt att lämna

humanitärt bistånd till ett annat land.

Förutsättningen för sådant bistånd är att det

lämnas till ett land där det inträffat en

katastrof eller på annat sätt uppstått en

nödsituation. Biståndet skall ges i form av

utrustning som kommunen eller landstinget kan

avvara. Till ett land där det inträffat en

katastrof eller på annat sätt uppstått en

nödsituation och som får svenskt statligt

bistånd får kommuner och landsting ge bistånd

också i form av utrustning, rådgivning,

utbildning eller på annat sätt under

förutsättning att regeringen lämnar tillstånd

till det. Sådant bistånd kan även ges i form av

ekonomiskt stöd för att genomföra utbildning

och rådgivning. Biståndet skall lämnas direkt

till det andra landet eller skickas genom en

internationell hjälporganisation och givaren

skall förvissa sig om att biståndet kommer till

avsedd användning. Lagen ger därutöver

möjlighet att i skälig omfattning anvisa medel

för att transportera och ställa i ordning

utrustningen samt att tillhandahålla och svara

för ersättning till personal som behövs för att

utrustningen skall kunna tas i bruk.

Propositionen

Med hänvisning till lokaliseringsprincipen uttalar

regeringen att huvudregeln är att en kommun inte får

bedriva verksamhet utanför vare sig kommungränsen

eller nationsgränsen. Enligt regeringen har

lokaliseringsprincipen dock med tiden modifierats i

rättspraxis och vissa undantag har också gjorts i

speciallagstiftning. Kommuner och landsting kan i

vissa fall vara berättigade att involvera sig i

verksamheter som till och med sträcker sig utanför

rikets gränser.

Regeringen framhåller att utrikes- och

biståndspolitik traditionellt sett har hört till det

statliga ansvarsområdet, men att kommuner och

landsting sedan 1970-talet kommit att bli allt mer

intresserade av engagemang i tjänsteexporten och i

biståndsverksamheten. Det var detta intresse som

medförde ett behov av ny lagstiftning som utvidgade

de kommunala befogenheterna när det gäller

engagemanget i den internationella verksamheten. I

fråga om biståndsverksamhet skedde detta i mitten på

1970-talet och i fråga om tjänsteexporten i mitten

på 1980-talet.

Efterfrågan på kommunernas tjänster och kunnande

har under det senaste decenniet inte bara ökat utan

också förändrat karaktär. I dag är det inte i första

hand katastrofhjälp som efterfrågas - inte heller

tjänsteexport på traditionell affärsmässig basis. I

stället är det många gånger fråga om en önskan att

utbyta kunskap, ofta inom ramen för ett

decentraliserat samarbete. Tendensen går enligt

regeringens bedömning från olika former av

stödåtgärder mot ett samarbete till ömsesidig nytta.

De lokala och regionala internationella kontaktnäten

har vidgats väsentligt, vilket regeringen anser på

ett värdefullt sätt bidrar till arbetet med att

integrera Europa.

Regeringen anför att de nuvarande reglerna om

tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd

har visat sig vara svåra att tolka och tillämpa.

Reglerna speglar ett synsätt som var förhärskande på

1960- och 1970-talen och i viss mån i början av

1980-talet. Enligt regeringens bedömning torde den

utveckling som pågår när det gäller kommunsektorns

internationella engagemang fortsätta under

överskådlig framtid och den kan också förväntas växa

ytterligare i omfattning. Med hänvisning till den

lokala och regionala nivåns roll i Europasamarbetet

och till vikten av att ta till vara det kommunala

kunnandet och de kommunala erfarenheterna på bl.a.

miljöområdet, anser regeringen att det finns skäl

att skapa ett enklare och modernare regelverk som

tar hänsyn till de förändringar som skett i

omvärlden.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen en ny

lag om kommunal tjänsteexport och kommunalt

internationellt bistånd. I den nya lagen har

reglerna förenklats och vissa nya möjligheter

öppnats för kommunal internationell verksamhet.

Motionen

I motion 2000/01:K3 av Helena Bargholtz m.fl.

(fp) föreslås att riksdagen skall avslå

propositionen. Enligt motionärerna ger redan de

gällande bestämmelserna utrymme för kommuner

och landsting att ägna sig åt viss export av

tjänster och att ge bistånd till länder där

humanitära katastrofer har inträffat. De ser

inte några skäl till att förändra den

existerande lagstiftningen. Motionärerna menar

att kommuner och landsting skall koncentrera

sig på sin kärnverksamhet - skola, vård och

omsorg - och inte omvandlas till affärsdrivande

företag som tar kommersiella risker på

skattebetalarnas bekostnad. Principen att den

svenska biståndspolitiken huvudsakligen skall

vara en statlig angelägenhet anser motionerna

måste upprätthållas.

Utskottets ställningstagande

Lokaliseringsprincipen är av grundläggande

betydelse på det kommunala området. I vissa fall kan

det dock vara berättigat att kommuner och landsting

får involvera sig i verksamheter utanför

kommungränsen. Detta gäller bl.a. i fråga om

tjänsteexport och visst internationellt bistånd.

Enligt regeringen har efterfrågan på kommunernas

tjänster och kunnande ändrat karaktär det senaste

decenniet och de nuvarande reglerna visat sig svåra

att tolka och tillämpa. Regeringen gör också

bedömningen att den utveckling som pågår när det

gäller kommunernas internationella engagemang kommer

att fortsätta under överskådlig tid. De lokala och

regionala internationella kontaktnäten bidrar enligt

regeringen på ett värdefullt sätt till arbetet med

att integrera Europa. Utskottet delar dessa

bedömningar och anser i likhet med regeringen att

det bör skapas ett enklare och modernare regelverk

som tar hänsyn till de förändringar som skett i

omvärlden. Utskottet vill framhålla att de

föreslagna ändringarna i regelverket för kommunal

tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd

inte förändrar huvudprincipen att svensk utrikes-

och biståndspolitik tillhör det statliga

ansvarsområdet. Inte heller kan de nya möjligheter

som genom förslaget öppnas för kommunal

internationell verksamhet antas påverka kommunernas

möjlighet att ägna sig åt skola, vård och omsorg.

Utskottet ställer sig alltså bakom regeringens

förslag i propositionen. Motion 2000/01:K3 avstyrks.

Regeringens tillstånd vid s.k.

direktexport av kommunala tjänster

och vid kommunalt bistånd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion (m) om bibehållande

av kravet på regeringens tillstånd vid s.k.

direktexport av kommunala tjänster och

kommunalt bistånd och antar regeringens förslag

till lag om kommunal tjänsteexport och

kommunalt internationellt bistånd.

Gällande bestämmelser m.m.

Tjänsteexport

Av 3 § lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport

framgår att regeringen för visst fall får medge att

kommunerna och landstingen tillhandahåller tjänster

åt andra än företag i Sverige eller åt staten, om

det finns särskilda skäl till det. Vad som avses är

kommunal tjänsteexport utan samverkan med ett

företag i Sverige eller med staten, s.k.

direktexport.

I förarbetena uttalades det att man borde vara

mycket restriktiv med att medge kommunal

tjänsteexport som skedde utan samverkan med ett

exportföretag. Om det skulle ske, ansågs det

väsentligt att verksamheten bedrevs på ett sådant

sätt att förtroendet för kommunerna och landstingen

inte rubbades. Eftersom det inte bedömdes praktiskt

möjligt att i lagstiftningen fullständigt ange de

fall där det kunde anses befogat med direktexport av

kommunala tjänster, fick det ankomma på regeringen

att i varje enskilt fall göra en prövning av det

kommunala exportprojektet. Härigenom drogs en klar

gräns för den kommunala kompetensen. Ett väsentligt

inslag i regeringens tillståndsprövning skulle vara

att begränsa de kommunala åtagandena på ett sådant

sätt att man kan undvika ekonomiska risker (prop.

1985/86:154 s. 9 f.).

Bistånd

Av 2 § lagen (1994:693) om rätt för kommuner och

landsting att lämna internationell katastrofhjälp

och annat bistånd framgår att regeringens tillstånd

krävs för att kommuner och landsting skall få lämna

bistånd i form av annan utrustning, rådgivning,

utbildning eller på annat sätt till länder som får

svenskt statligt bistånd.

Kravet på tillstånd från regeringen infördes

för att säkerställa en samordning av det

statliga biståndet med de kommunala

biståndsinsatserna (prop. 1993/94:189 s. 10).

Propositionen

Regeringen föreslår att det nuvarande kravet på

regeringens medgivande för tjänsteexport enligt den

s.k. huvudleverantörsmodellen (direktexport) tas

bort och att det i stället skall införas en

bestämmelse som klargör att det kommunala

risktagandet måste begränsas. Vidare föreslår

regeringen att kravet på regeringens tillstånd för

kommunalt bistånd till länder som får svenskt

statligt bistånd avskaffas och ersätts med en

skyldighet att till Sida anmäla den aktuella

åtgärden och omfattningen av det bistånd som lämnas.

Enligt regeringen har de skäl som tidigare har

motiverat en regeringsprövning vid kommunal

tjänsteexport inte längre samma aktualitet.

Lokaldemokratikommittén föreslog redan år 1993 att

kommuner, landsting och kommunala företag skulle få

tillhandahålla tjänster dels som underleverantörer

åt företag i Sverige eller åt staten, dels genom

direkt export till offentlig eller privat köpare i

utlandet utan krav på tillstånd för denna

verksamhet. Kommittén fann att de kommuner som

uppträtt på exportmarknaden hade varit försiktiga

och inte tagit några onödiga risker, bl.a. genom att

skaffa kompetent hjälp för avtalstecknande och att

försäkra sig mot skadeståndskrav. Med hänsyn till

att behovet verkade vara begränsat och att

tjänsteexport på egen hand innebar ett risktagande,

gjorde den dåvarande regeringen dock bedömningen att

kravet på medgivande borde vara kvar (prop.

1993/94:189 s. 6).

Regeringen menar vidare att det decentraliserade

internationella samarbetet bör underlättas. De

lokala kontakterna med de framväxande demokratierna

kring Östersjön är viktiga inslag i det

säkerhetspolitiska arbetet och bidrar enligt

regeringen på olika sätt till att lägga grunden för

den ekonomiska tillväxten i dessa länder, vilket kan

komma att ge positiva effekter även på svenska

förhållanden. Regeringen pekar också på att

kommunernas och landstingens uppgift att överföra

administrativt och tekniskt kunnande till bl.a. de

nya kommuner som byggs upp i Central- och Östeuropa

har uppmuntrats alltmer av statsmakterna. Regeringen

anser att det i dag i än större utsträckning än

tidigare finns skäl att underlätta denna verksamhet

genom att genomföra vissa lättnader i

restriktionerna för exporten av kommunala tjänster.

Många kommuner och landsting har, enligt

regeringen, i dag en större erfarenhet och en bättre

kunskap om vad den internationella verksamheten

innebär. I och med detta har de bättre

förutsättningar nu än tidigare att göra korrekta

bedömningar av bl.a. riskerna med verksamheten.

Regeringen anser därför att tiden nu är mogen för

att ge kommuner och landsting förtroendet att själva

avgöra på vilket sätt tjänsteexport lämpligast skall

bedrivas och hur riskerna skall minimeras.

I fråga om det kommunala biståndet framhåller

regeringen att det förutsatta samordningsförfarandet

inte har fungerat. Endast sex tillståndsärenden har

aktualiserats, varav fem haft samma sökande och i

huvudsak gällt samma fråga. I samtliga fall har

tillstånd givits. Som en orsak till det ringa

antalet tillståndsärenden som aktualiserats pekar

regeringen på att en stor del av kommunernas

biståndsverksamhet i dag sker inom ramen för medel

som Sida förfogar över. Eftersom staten beviljar

ekonomiska medel för insatserna, ifrågasätter

kommuner och landsting inte alltid om insatserna är

förenliga med den kommunala kompetensen.

Enligt regeringens uppfattning finns det

knappast skäl att tro att samordningen inte

skulle fungera på frivillig väg.

Tillståndsförfarandet bör därför avskaffas. I

stället bör det införas en anmälningsskyldighet

som omfattar alla former av bistånd som lämnas

till ett land som får svenskt statligt bistånd,

med undantag för utrustning som inte längre

behövs för den kommunala verksamheten.

Härigenom får staten en fortlöpande kunskap om

den kommunala biståndsverksamheten som dessutom

kan tjäna som ett bra underlag för

samordningsarbetet. Denna kunskap kan också få

betydelse när omfattningen på det statliga

biståndet skall fastställas.

Motionen

I motion 2000/01:K4 av Per Unckel m.fl. (m) föreslås

att riksdagen avslår förslaget att ta bort kravet på

regeringens medgivande för direktexport av kommunala

tjänster och kravet på regeringens tillstånd för

kommunalt bistånd.

Motionärerna framhåller att grunden för den

kommunala verksamheten är att kommunen skall

verka inom den egna kommunen och för sina

invånare. De menar att kommuner därför inte bör

ägna sig åt annan verksamhet än denna. Dock bör

det även fortsättningsvis vara möjligt för

kommuner och landsting att bedriva viss

tjänsteexport, t.ex. genom att bistå med

expertkunskap. Vidare anser de att

biståndsverksamhet först och främst är en

statlig angelägenhet och ifrågasätter om sådan

verksamhet är förenlig med

lokaliseringsprincipen. Den alltmer

internationaliserade världen gör dock att det

inte längre är möjligt att orubbligt hålla fast

vid ståndpunkten att kommuner inte skall ägna

sig åt biståndsverksamhet. Motionärerna menar

därför att det även fortsättningsvis bör vara

möjligt för kommuner och landsting att bedriva

viss biståndsverksamhet, t.ex. genom att skänka

bort äldre, utrensad utrustning. Enligt

motionärerna bör det emellertid markeras att

det är fråga om en extraordinära verksamheter

från kommunens sida. En lösning på detta

skulle, enligt motionärerna, kunna vara att

bara tillåta kommunal tjänsteexport och

kommunalt bistånd inom ramen för

Sidaorganiserade projekt. Motionärerna är av

uppfattningen att kravet på regeringens

medgivande skall kvarstå för att markera att

det är fråga om en verksamhet som avviker från

den regelmässiga kommunala verksamheten.

Utskottets ställningstagande

Det är enligt utskottets uppfattning av väsentlig

betydelse att det kommunala risktagandet vid

kommunal tjänsteexport begränsas. Med hänsyn till

den erfarenhet och kunskap som vuxit fram hos många

kommuner och landsting om vad den internationella

verksamheten innebär och deras därigenom förbättrade

möjligheter att göra korrekta bedömningar av

riskerna med verksamheten, bör kommuner och

landsting ges förtroendet att själva avgöra på

vilket sätt tjänsteexport lämpligast skall bedrivas

och hur riskerna skall minimeras. När det gäller det

kommunala biståndet till länder som får statligt

bistånd föreslår regeringen att det nuvarande kravet

på tillstånd från regeringen skall avskaffas och

ersättas med en anmälningsskyldighet till Sida.

Enligt utskottets mening bör detta vara fullt

tillräckligt för att nödvändig samordning av

kommunal och statlig biståndsverksamhet skall kunna

ske. Eftersom kravet på regeringens tillstånd

kvarstår när det gäller kommunalt bistånd till

länder som inte får statligt bistånd, finns det

knappast någon risk för att det kommunala biståndet

skall inkräkta på huvudprincipen om att det är

staten som ansvarar för den svenska utrikes- och

biståndspolitiken. Att enbart tillåta kommunal

tjänsteexport och kommunalt bistånd inom ramen för

Sidaorganiserade projekt skulle kunna äventyra

kommunernas och landstingens medverkan i arbetet med

att integrera Europa. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag och avstyrker motion 2000/01:K4.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Fråga om avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion 2000/01:K3.

Reservation 1 (fp)

2. Regeringens tillstånd vid s.k.

direktexport av kommunala tjänster och vid

kommunalt bistånd

Riksdagen antar regeringens i bilaga 2 intagna

förslag till lag om kommunal tjänsteexport och

kommunalt internationellt bistånd och avslår

motion 2000/01:K4.

Reservation 2 (m) villk.

Stockholm den 6 mars 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson

(kd), Mats Berglind (s), Inger René (m), Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s), Mats Einarsson (v),

Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m),

Per Lager (mp), Helena Bargholtz (fp), Britt-Marie

Lindkvist (s), Per-Samuel Nisser (m) och Anders

Bengtsson (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Fråga om avslag på propositionen (punkt 1)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen med bifall till motion 2000/01:K3

avslår proposition 2000/01:42.

Ställningstagande

Redan de gällande bestämmelserna ger utrymme

för kommuner och landsting att ägna sig åt

viss export av tjänster och att ge bistånd

till länder där humanitära katastrofer har

inträffat. Något behov av att förändra den

existerande lagstiftningen har inte visats

föreligga. Principen att den svenska

biståndspolitiken huvudsakligen skall vara

en statlig angelägenhet måste upprätthållas.

Som anförs i motion 2000/01:K3 skall

kommuner och landsting koncentrera sig på

sin kärnverksamhet - skola, vård och omsorg

- och inte omvandlas till affärsdrivande

företag som tar kommersiella risker på

skattebetalarnas bekostnad. Mot denna

bakgrund bör proposition 2000/01:42 avslås.

2. Regeringens tillstånd vid s.k. direktexport

av kommunala tjänster och vid kommunalt

bistånd (punkt 2 - villk.)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik

Aurelius (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Vid avslag på reservation 1

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen med bifall till motion 2000/01:K4 och

med anledning av proposition 2000/01:42 antar i

bilaga 3 intagna förslag till lag om kommunal

tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd.

Ställningstagande

Grunden för den kommunala verksamheten är att

kommunen skall verka inom den egna kommunen och för

sina invånare. Kommuner bör därför inte ägna sig åt

annan verksamhet än denna. Likaså bör

biståndsverksamhet först och främst vara en statlig

angelägenhet. Dock bör det även fortsättningsvis

vara möjligt för kommuner och landsting att bedriva

viss tjänsteexport, t.ex. genom att bistå med

expertkunskap, och viss biståndsverksamhet, t.ex.

genom att skänka bort äldre, utrensad utrustning.

Det bör emellertid markeras att det är fråga om en

extraordinär verksamhet från kommunens sida.

Kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt

bistånd bör därför i princip bara förekomma inom

ramen för Sidaorganiserade projekt. Som anförs i

motion 2000/01:K4 bör kravet på regeringens

tillstånd för dessa båda verksamheter kvarstå för

att markera att det är fråga om verksamhet som

avviker från den regelmässiga kommunala

verksamheten.

Särskilda yttranden

Kontroll- och revisionsskyldighet

Björn von der Esch (kd) anför:

Den utvidgning av kommuners och landstings rätt att

bedriva tjänsteexport och lämna internationellt

bistånd, som föreslås i propositionen, har inte

föranlett motsvarande utvidgning av kontroll- och

revisionsskyldighet för nämnda organ.

Avsaknaden av erforderlig förstärkning av dessa

skyldigheter ter sig särskilt allvarlig i beaktande

av att även kommunala företag, kommunförbund eller

regionförbund föreslås få ifrågavarande rättigheter

utökade.

Medborgares/skattebetalares positiva inställning

till internationellt bistånd bygger i hög grad på

att erforderlig kontroll och revision sker och

garanterar att bistånd används för avsett ändamål.

Uppstår misstanke hos medborgarna/skattebetalarna om

brister härvidlag kan nuvarande positiva attityd

till internationellt bistånd snabbt vändas till sin

motsats.

Förteckning över behandlade

förslag