Bet. 2000/01:KU18

Konstitutionsutskottets betänkande

2000/01:KU18

Massmediefrågor

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

KU18

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i betänkandet 15 motioner (23

yrkanden) från den allmänna motionstiden hösten 2000

som på olika sätt rör massmediefrågor. Under

mandatperioden har utskottet behandlat motioner om

olika massmediefrågor liknande de nu aktuella vid

flera tillfällen, bl.a. i betänkandena 1998/99:KU:23

och 1999/2000:KU15. Utskottet kan nu hänvisa till de

bakgrundsbeskrivningar som lämnats där.

Som ett led i utskottets beredning har därtill den

20 mars 2001 hållits en utfrågning om pågående

nationellt och internationellt arbete på

medieområdet med företrädare för Kulturdepartementet

under ledning av statssekreteraren Gunilla Thorgren.

Parallellt med behandlingen av detta ärende har

utskottet återupptagit behandlingen av de vilande

lagförslagen avseende den kommersiella lokalradion

(se prop. 1999/2000:55 samt bet. 1999/2000:KU15 och

1999/2000:KU23). Utskottets ställningstagande till

dessa förslag, jämte tre motioner (sju yrkanden) i

ämnet som väckts under den allmänna motionstiden

hösten 2000, redovisas i betänkande 2000/01:KU22

Vilande förslag om kommersiell lokalradio, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 15 motioner (23 yrkanden)

från den allmänna motionstiden hösten 2000 som på

olika sätt rör massmediefrågor. Det gäller frågor om

- mångfald m.m.,

-

- mediernas roll,

-

- riktlinjer för mediepolitiken, konvergens m.m.,

-

- pornografi i kabel-TV,

-

- TV-direktivet,

-

- tillgänglighet för funktionshindrade,

-

- digital-TV,

-

- samisk TV,

-

- digital radio,

-

- rätt till genmäle,

-

- Granskningsnämnden för radio och TV,

-

- distribution av tidningar och tidskrifter.

-

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga

motioner. Till betänkandet har fogats sex

reservationer och två särskilda yttranden.

Utskottets överväganden

Mångfald m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår - med hänvisning till den

pågående beredningen i Regeringskansliet av

Mediekoncentrationskommitténs förslag till

mediekoncentrationslag m.m. - att riksdagen

avslår ett motionsyrkande (s) om åtgärder för

att säkerställa mångfalden i massmedierna och

ett motionsyrkande (mp) om skyndsamt

införande av lagstiftning mot

mediekoncentration.

Motioner

I motion K352 av Ronny Olander m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande för regeringen om säkerställande av

mångfalden i massmedierna. Enligt motionärerna lever

vi i ett samhälle där massmedierna betyder alltmer

för den politiska debatten, livsfrågor,

miljöengagemang, osv. Den "rena" opinionsbildningen

på ledar-, debatt- och kultursidor, men även

nyhetsförmedlingens val av bevakningsområden,

påverkar vår världsbild. Motionärerna anser att det

är lika viktigt var helst man bor i Sverige att det

finns tillgång till mångfald i massmedierna. Därför

bör det enligt motionärerna skyndsamt tillsättas en

utredning, eller tas annat initiativ, för att ur

demokratisk synpunkt säkerställa mångfald i

massmedierna, där papperstidningens ställning

särskilt belyses.

I motion K401 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande för regeringen om

mediekoncentrationslagstiftning (yrkande 15).

Motionärerna anför att det råder oenighet kring

frågan om mediekoncentrationen har ökat eller

minskat under 1990-talet. Enligt motionärernas

uppfattning domineras medierna av ett fåtal ägare.

Denna koncentration menar motionärerna är negativ

för yttrandefriheten och ett hot mot demokratin. När

ett fåtal ägare kan bestämma vad som skall sändas i

radio och TV eller publiceras i tidningar tenderar

utbudet enligt motionärerna att gå mot ett förenklat

och förytligat synsätt. Enligt motionärerna bör en

mediekoncentrationslagstiftning kunna förbättra

situationen och stärka demokratin. Motionärerna

anser, med hänvisning till

Mediekoncentrationskommitténs förslag (SOU 1999:30),

att regeringen snarast bör lämna ett förslag till

lag mot mediekoncentration.

Bakgrund

Enligt 4 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen har varje

svensk medborgare eller svensk juridisk person rätt

att genom tryckpress framställa tryckalster. Rätt

att saluhålla, försända eller på annat sätt sprida

tryckta skrifter gäller på samma sätt enligt 6 kap.

1 §. Även rätten att importera tryckta skrifter är

säkerställd i tryckfrihetsförordningen (13 kap. 5 §

tredje stycket).

Yttrandefrihetsgrundlagen tillförsäkrar i 3 kap.

1 § varje svensk medborgare och svensk juridisk

person rätt att sända radioprogram genom tråd.

Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom

tråd får dock, enligt 3 kap. 2 § första stycket,

regleras genom lag som innehåller föreskrifter om

tillstånd och villkor för att sända. Eftersom

frekvensutrymmet inte är obegränsat, är det av

tekniska skäl inte möjligt att uppnå en

grundlagsfäst etableringsfrihet i

tryckfrihetsrättslig mening när det gäller

radiosändningar (prop. 1990/91:64 s. 116). I syfte

att så långt som möjligt låta de värderingar som bör

vara vägledande vid lagstiftning om tillstånd och

villkor för att sända gälla, föreskrivs i

bestämmelsens andra stycke att det allmänna skall

eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på

ett sätt som leder till vidaste möjliga

yttrandefrihet och informationsfrihet. Detta utgör

en principiell målsättning för såväl normgivning som

beslut i enskilda fall.

Presstöd i olika former har förekommit sedan början

av 1970-talet i syfte att bevara politisk mångfald

och bredd i spegling av händelser i samhället. För

närvarande utgår presstöd i form av driftsstöd och

distributionsstöd. Anslaget till dagspressen uppgår

för år 2001 till drygt 539 miljoner kronor. I 2001

års ekonomiska vårproposition (prop. 2000/01:100)

gör regeringen bedömningen att det behövs ökade

statliga insatser för att bibehålla mångfalden på

dagstidningsmarknaden. Regeringen föreslår därför

att reglerna för presstöd skall ändras så att

stödbeloppen för driftsstödet höjs med 12 % och

örestalen för distributionsstödet med 5 % fr.o.m.

den 1 januari 2001.

I syfte bl.a. att öka mångfalden på medieområdet har

riksdagen nyligen godkänt regeringens förslag att

digital marksänd TV skall få byggas ut till att

omfatta hela landet (prop. 2000/01:1, bet.

2000/01:KrU1, rskr. 2000/01:59). I dagens fyra

sändarnät för marksänd digital TV finns det utrymme

för 18 TV-kanaler. Regeringen beslutade den 15 mars

2001 att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att

koordinera de frekvenser som behövs för ytterligare

två riks-täckande sändarnät. Detta innebär att minst

åtta ytterligare TV-kanaler kommer att få möjlighet

att sända när frekvenskoordineringen är klar.

Mediekoncentrationskommittén lämnade sitt betänkande

Yttrandefriheten och konkurrensen, Förslag till

mediekoncentrationslag m.m. (SOU 1999:30) i februari

1999. Kommittén hade till uppgift att lägga fram

förslag om lagstiftning för att slå vakt om

mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar-

och maktkoncentration inom massmedierna som kan

skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri

och allsidig upplysning. I betänkandet föreslår

kommittén bl.a. ändringar i tryckfrihetsförordningen

och yttrandefrihetsgrundlagen samt att det införs en

särskild mediekoncentrationslag. Förslagen innebär i

korthet att en koncentration skall kunna förbjudas,

om den

1. skapar, förstärker eller förändrar kontrollen

över en dominerande ställning, som väsentligt hämmar

eller är ägnad att hämma förekomsten eller

utvecklingen av en effektiv konkurrens i fråga om en

sådan verksamhet som har särskild betydelse för

opinionsbildningen - dagspress, radio och TV - eller

en ställning som innefattar ett väsentligt

inflytande inom flera sådana verksamheter, och

2. i betraktande av koncentrationens art,

marknadsförhållandena och berörda företags

förväntade agerande kan befaras vara ägnad att hämma

ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.

Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds

för närvarande i Regeringskansliet. Enligt

Kulturdepartementets verksamhetsplan för år 2001 är

en proposition med anledning av kommitténs arbete

att vänta under senare delen av året. Beredningen

sker med beaktande av det arbete som pågår kring

mediegrundlagarna inom Justitiedepartementet.

Utskottets ställningstagande

Mediekoncentrationskommitténs förslag till

mediekoncentrationslag m.m. bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Det arbetet bör inte föregripas.

Motion K401 yrkande 15 avstyrks. Utskottet är inte

heller berett att förorda en utredning eller andra

åtgärder såsom begärs i motion K352, varför även den

motionen avstyrks.

Mediernas roll

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår - med hänvisning till att

det redan pågår en omfattande forskning på

medieområdet - att riksdagen avslår ett

motionsyrkande (s) om mediernas roll i

opinionsbildningen. Vidare föreslår utskottet

att riksdagen avslår ett motionsyrkande (mp)

om inrättande av ett särskilt medieinstitut,

eftersom ett sådant förslag redan bereds i

Regeringskansliet.

Motioner

I motion K355 av Karin Wegestål och Bengt

Silfverstrand (s) föreslås ett tillkännagivande för

regeringen om mediernas roll i opinionsbildningen.

Motionärerna framhåller mediernas viktiga roll att

granska makthavarna i det demokratiska systemet.

Enligt motionärerna vidareförmedlades ofta ren

propaganda från Nato och Clintonadministrationen

under det senaste europeiska kriget. Trots att

nyhetsinslagen åtskilliga gånger bestod av rena

osanningar var dementierna sparsamma. Motionärerna

anför att medierna under två århundraden använts för

att skapa stämningar som gjort befolkningen beredd

att acceptera krig. De föreslår därför att

regeringen med anknytning till Demokratiutredningens

forskarvolym Politikens medialisering tar initiativ

till en brett upplagd konferens på temat Mediernas

roll som kritisk nyhetsförmedlare i demokratins

tjänst.

I motion K401 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

föreslås ett tillkännagivande för regeringen om att

ett särskilt medieinstitut inrättas (yrkande 14).

Motionärerna pekar på att Demokratiutredningen vill

starta fem mångvetenskapliga

demokratiforskningsprogram där oberoende forskning

om folkstyrelsens utveckling och mediernas roll för

demokratin behandlas (SOU 2000:1). De betonar

särskilt vikten av mer forskning kring medierna och

förhållandet mellan medier och demokrati. Enligt

motionärerna bör det skapas ett särskilt oberoende

medieinstitut med uppdrag att studera och stimulera

debatten kring frågor som rör relationen politiker

och journalister, nyhetsbevakning, lobbyisters

påverkan på politiker genom medier, hur medier

driver kampanjer mot enskilda politiker, partier

eller beslut, mediekoncentrationen m.m. Som exempel

pekar motionärerna på Demokratiinstitutet, knutet

till Mitthögskolan, som de anser har en god ansats i

den riktningen.

Bakgrund

Demokratiutredningen (SOU 2000:1) föreslog fem

mångvetenskapliga demokratiforskningsprogram där

utrymme ges för en oberoende forskning om

folkstyrelsens utveckling, bl.a. om mediernas roll

för demokratin. Vidare föreslog utredningen att det

inrättas en fristående expertgrupp, som kan fungera

som tankesmedja och beställare av kunskapsunderlag

för demokratireformer.

Förslaget har remissbehandlats och bereds för

närvarande i Regeringskansliet.

I Ungdomarnas demokratikommissions slutrapport

Ingång! Det finns bättre sätt att föryngra politiken

(Ju 2001/101/U) föreslogs bl.a. att ett särskilt me-

dieinstitut skapas för att studera och stimulera

debatten kring frågor som rör relationen mellan

politiker och journalister, nyhetsbevakning,

lobbyisters påverkan på politiker genom medier m.m.

Förslagen har remissbehandlats och bereds för

närvarande i Regeringskansliet tillsammans med

Demokratiutredningens förslag.

Granskningsnämnden för radio och TV bedriver sedan

flera år tillbaka forskning när det gäller de

svenska radio- och TV-företagens programverksamhet.

Resultaten publiceras i Granskningsnämndens

rapportserie och avsikten med rapportserien är att

öka kunskaperna i samhället om frågor som rör

programverksamheten och att härigenom bidra till en

insiktsfull debatt om utbudet i radio och TV och om

gällande regler. Nämnden har sedan år 1997

publicerat årliga rapporter om utbudet i de största

TV-kanalerna. Nämnden har även publicerat rapporter

om främlingsfientlighet i närradion, om vilka som

kommer till tals i TV-nyheterna och om hur lokalt

präglat utbudet är i den kommersiella lokalradion på

några orter i landet.

Även Radio- och TV-verket har till uppgift att följa

utvecklingen inom medieområdet. Verket inhämtar,

sammanställer och publicerar statistik samt annan

relevant information beträffande ägande- och

branschstruktur, teknik samt ekonomi inom

medieområdet.

Styrelsen för psykologiskt försvar bedriver och

initierar kontinuerligt olika forskningsprojekt inom

området informationsberedskap. För närvarande pågår

bl.a. forskningsprojekt om informationsoperationer i

kampen om Kosovo, dvs. konflikten i

Kosovo-Jugoslavien våren 1999, och om svenska

mediers rapportering av revolutionen i Serbien

hösten 2000. Det förstnämnda projektet handlar om

det operativa propagandakrig som fördes under

konflikten men också om t.ex. avsiktlig

vilseledning, desinformation, propaganda och andra

aspekter av informationskrigföringen som kan ha

betydelse för mediekonsumentens bild av konflikten.

I projektet studeras även effekterna av

informationskriget, dvs. hur allmänheten påverkades.

Det sistnämnda projektet behandlar hur

nyhetsmedierna lever upp till sin

informationsuppgift och i vilken utsträckning de

lyckas ge en god grund för bedömningar av skeendena.

Omfattande forskning på medieområdet bedrivs vidare

vid bl.a. institutionen för journalistik och

masskommunikation, JMG, Göteborgs universitet,

institutionen för journalistik, medier och

kommunikation, JMK, Stockholms universitet och

Demokratiinstitutet, Mitthögskolan. Det bedrivs

exempelvis forskningsprojekt som

- behandlar frågan om nyhetsjournalistikens

kvalitet som beslutsunderlag i olika

samhällsfrågor utifrån ett demokratiperspektiv,

- syftar till att belysa vad som styr

journalisternas nyhetsrapportering om politik och

samhälle och hur medierna påverkar den politiska

processen,

- syftar till att studera föreställningar om

mediernas påverkan inom politisk opinionsbildning,

- behandlar hur mediernas ändrade ekonomiska

förutsättningar påverkar politisk journalistik och

bevakning av svensk politik samt undersöker hur

publiken uppfattar marknadsstyrt politiskt

innehåll,

- studerar massmediernas roller i den svenska

demokratin såsom de uppfattas av journalister,

medborgare, politiker och informationsansvariga,

- studerar hur lokala opinioner utvecklas och

uppstår.

Andra organ som studerar medieområdet är t.ex. SOM-

institutet som varje år genomför en

riksrepresentativ frågeundersökning på temat

Samhälle, Opinion och Massmedia, därav namnet SOM,

och Nordicom - Nordiskt informationscenter för

medie- och kommunikationsforskning - som har till

uppgift att sprida kunskap om medie- och

kommunikationsforskning i de nordiska länderna.

Utskottets ställningstagande

Det pågår, som framgår av bakgrundsbeskrivningen

ovan, en omfattande forskning på medieområdet såväl

på universitet och högskolor som med anknytning till

olika myndigheter. Något initiativ från regeringen

för att få till stånd en konferens på det tema som

avses i motion K355 framstår därför inte som

nödvändigt. Motionen avstyrks.

Frågan om inrättande av ett särskilt medieinstitut

bereds för närvarande i Regeringskansliet. Det

arbetet bör inte föregripas. Motion K401 yrkande 14

avstyrks.

Riktlinjer för mediepolitiken,

konvergens m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår - med hänvisning till

utskottets tidigare ställningstaganden - att

riksdagen avslår två motionsyrkanden (m) om

riktlinjer för statens agerande rörande

medier och om auktionsförfarande för nya TV-

koncessioner. Vidare föreslår utskottet - med

hänvisning till pågående arbeten - att

riksdagen avslår tre motionsyrkanden (c, m

respektive fp) om förändrad lagstiftning på

grund av den tekniska utvecklingen och

konvergensen samt ett motionsyrkande (m) om

begränsningar av must carry-skyldigheten.

Motioner

I motion K400 av Per Unckel m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden för regeringen dels om riktlinjer

för statens agerande rörande medier i ett öppet

samhälle (yrkande 2), dels om att koncessioner för

nya sändningsrättigheter för TV-kanaler skall säljas

genom ett auktionsförfarande (yrkande 10). Vidare

föreslås att must carry-skyldigheten skall begränsas

(yrkande 13). Motionärerna anför att statens ansvar

är att slå vakt om yttrande- och

etableringsfriheten. Därmed uppnås en mångfald på

publikens och samhällets villkor. I statens

åtaganden på medieområdet bör det ingå att

underlätta för nya kanaler att etableras utan att i

onödan lägga sig i deras programverksamhet, utöver

vad som regleras i radio- och TV-lagen. Enligt

motionärerna kommer en politik för fria medier också

att leda till att teknikens utveckling sker utifrån

de enskilda medborgarnas behov och intressen. Det

innebär att gränserna mellan olika medier luckras

upp samtidigt som lagar och regler, som är

teknikbundna, snabbt kommer att bli otidsenliga och

motverka sina egna syften. Motionärerna menar att

det ställer krav på lagstiftning som ger en frihet

för de nya mediernas utveckling. Vidare bör staten

genom regionala koncessioner ge olika TV-stationer

möjlighet att, redan i det analoga nätet, börja

sända med olika delar av landet som

sändningsområden. TV-bolag som växer fram ur en

sådan process skall kunna genomföra nationella

sändningar genom samarbete. Motionärerna anser att

koncessionerna skall fördelas genom ett

auktionsförfarande på motsvarande sätt som den

privata lokalradions koncessioner. Det finns enligt

motionärerna ingen anledning att ålägga kabelägare

att kostnadsfritt distribuera kommersiella program.

Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig

information anser motionärerna rimligen måste anses

tillgodosett genom att de licensbetalda public

service-kanalerna TV 1 och TV 2 omfattas av must

carry-principen. Däremot kan det enligt motionärerna

inte anses befogat att utöka must carry-skyldigheten

till att omfatta andra kanaler för att tillgodose

informationsbehovet. Motionärerna anser att must

carry-regeln därför bör begränsas till enbart de

licensfinansierade public service-kanalerna.

I motion Kr343 av Åsa Torstensson m.fl. (c) föreslås

ett tillkännagivande för regeringen om att

lagstiftningen skall anpassas efter dagens

förutsättningar och den ökande konvergensen (yrkande

2). Motionärerna framhåller att den snabba

utvecklingen inom hela telekommunikationsområdet,

och främst inom informationstekniken, öppnar nya

möjligheter för människor att ta emot och

distribuera information. I takt med att mer och mer

information i olika former förmedlas med samma

grundläggande teknik, blir det allt svårare att

skilja olika tjänster åt. Dagens lagstiftning är

enligt motionärerna inte i någon större utsträckning

anpassad efter detta förhållande, utan den är

fortfarande inriktad på att skilja olika former av

medier åt, främst genom distributionsformen.

Motionärerna menar att effekterna av ökad konvergens

tydligare måste uppmärksammas i lagstiftningsarbetet

och större hänsyn tas till det faktum att

utvecklingen går mot allt större nätkapacitet också

till slutkunden. Ambitionen i ett sådant arbete

måste, enligt motionärerna, vara att i större

utsträckning än i dag jämställa yttranden i olika

medier med varandra och att därmed öka den reella

yttrandefriheten.

I motion T201 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande för regeringen om en ny integrerad

lagstiftning på telekommunikations- och

rundradioområdet (yrkande 21). Motionärerna anför

att Sverige inte har någon integrerad lagstiftning

på telekommunikations- och rundradioområdet och att

en sådan integrerad lagstiftning diskuteras i

samband med 1999 års kommunikationsöversyn inom EU.

Innan en sådan integrerad lagstiftning finns på

plats riskerar enligt motionärerna ett beslut om en

utbyggnad av det digitala mark-TV-nätet att leda

till ett permanentande av Teracom AB:s de facto-

monopol vad gäller utsändningarna av digital

marksänd TV. Motionärerna anser därför att

regeringen snarast bör påbörja arbetet med att ta

fram en teknikneutral integrerad lagstiftning.

I motion T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande för regeringen om behovet av en

utredning för att ta fram ett nytt teknikneutralt

regelverk för TV-sändning (yrkande 3). Enligt

motionärerna finns det ingen mening med att ha olika

regler för olika distributionsformer för TV: t.ex.

via kabel eller via radiosignaler i marknätet.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar skyddet för

yttrandefrihet i radio, television, filmer,

videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på

samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen.

Detta innebär bl.a. att censurförbud och

etableringsfrihet i princip gäller också för de

medier som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen.

Endast i fråga om användningen av

radiofrekvensspektrum har etableringsfrihet i

tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas.

Varje svensk medborgare och svensk juridisk person

har, enligt 3 kap. 1 § första stycket

yttrandefrihetsgrundlagen, rätt att sända

radioprogram genom tråd. Denna frihet hindrar,

enligt bestämmelsens andra stycke, inte att det i

lag meddelas föreskrifter i fråga om bl.a.

skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för

vissa program i den utsträckning det behövs med

hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till

allsidig upplysning. Vidare sägs i 3 kap. 2 §

yttrandefrihetsgrundlagen att rätten att sända

radioprogram på annat sätt än genom tråd får

regleras genom lag som innehåller föreskrifter om

tillstånd och villkor för att sända. Enligt andra

stycket skall det allmänna eftersträva att

radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som

leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och

informationsfrihet.

Den som sänder radioprogram skall enligt 3 kap. 4

§ yttrandefrihetsgrundlagen självständigt avgöra vad

som skall förekomma i programmen.

I 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen (1996:844) finns

regler om skyldighet att vidarebefordra vissa

sändningar i kabelnät (s.k. must carry).

Skyldigheten gäller sedan den 1 februari 1999 TV-

sändningar som sker med tillstånd av regeringen,

dock högst tre samtidigt sända TV-program från

tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom

TV-avgiftsmedel samt högst ett program från andra

tillståndshavare. Skyldigheten gäller endast för

sändningar för vilka sändningstillståndet har

förenats med krav på opartiskhet och saklighet samt

ett villkor om ett mångsidigt programutbud där det

skall ingå nyheter. Program som har sänts ut med

endast digital teknik behöver endast sändas vidare

med samma teknik i kabelnäten.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1998 avstyrkte utskottet (bet. 1997/98:KU16)

ett motionsyrkande (m) motsvarande det nu aktuella

yrkandet om riktlinjer för statens agerande rörande

medier, mot bakgrund av att riksdagen ganska nyligen

hade tagit ställning i fråga om sändningstillstånd

och tillståndsvillkor och med hänsyn till att

resultatet av Konvergensutredningen och

Lokalradioutredningen inte borde föregripas.

Även under riksmötet 1998/99 avstyrkte utskottet

ett motionsyrkande (m) motsvarande det nu aktuella

yrkandet om riktlinjer för statens agerande rörande

medier. Utskottet uttalade då att det inte fann skäl

att frångå sin tidigare bedömning när det gäller

grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet (bet. 1998/99:KU23).

Vid förra riksmötet vidhöll utskottet sina

tidigare bedömningar och avstyrkte ett

motionsyrkande (m) motsvarande det nu aktuella

yrkandet om riktlinjer för statens agerande rörande

medier (bet. 1999/2000:KU15).

Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet två

motioner, (c) respektive (m), om att förändra

lagstiftningen på grund av den tekniska utvecklingen

och konvergensen. Utskottet uttalade att

konvergensfrågorna var föremål för ingående

behandling inom EU. Även Mediegrundlagsutredningens

arbete berörde enligt utskottet dessa frågor. Enligt

utskottets mening borde detta arbete inte föregripas

(bet. 1999/2000:KU15).

De nu gällande reglerna om skyldighet att

vidarebefordra sändningar i kabelnät trädde i kraft

den 1 februari 1999. I samband med

riksdagsbehandlingen avstyrkte utskottet två

motionsyrkanden, (m) respektive (fp), som vände sig

mot att skyldigheten att vidarebefordra program

omfattar fler program än de som finansieras genom

TV-avgift, dvs. SVT 1 och SVT 2 (bet. 1998/99: KU6).

Utskottet konstaterade att det i 3 kap. 1 § andra

stycket yttrandefrihetsgrundlagen stadgas att

friheten enligt första stycket att sända program

genom tråd inte hindrar att det i lag meddelas

föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare

att ge utrymme för vissa program i den utsträckning

det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av

tillgång till allsidig upplysning. Det finns således

ett uttryckligt grundlagsstöd för bestämmelsen om

sändningsplikt i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen.

Grundlagsstödet förutsätter dock att

vidaresändningar behövs med hänsyn till allmänhetens

tillgång till allsidig upplysning. Enligt utskottets

mening innebar regeringens förslag att skyldigheten

att vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skulle

få en rimlig omfattning när de digitala sändningarna

i marknät inleddes.

Vid riksmötet 1999/2000 vidhöll utskottet sin

tidigare bedömning och avstyrkte ett motionsyrkande

motsvarande det nu aktuella yrkandet om

begränsningar av must carry-skyldigheten (bet.

1999/2000: KU15).

Utskottet avstyrkte vid förra riksmötet ett

motionsyrkande (m) om auktionsförfarande för nya TV-

koncessioner motsvarande yrkande 10 i den nu

aktuella motionen K400. Enligt utskottets mening

borde Digital-TV-kommitténs utvärdering av

verksamheten avvaktas (bet. 1999/2000:KU15).

Riksdagen har nyligen beslutat att målen för

mediepolitiken skall vara att stödja yttrandefrihet,

mångfald, massmediernas oberoende och tillgänglighet

samt att motverka skadliga inslag i massmedierna

(prop. 2000/01:1 utg.omr. 17, bet. 2000/01:KrU1,

rskr. 2000/01:59). I samband därmed beslutade

riksdagen också att marksänd digital TV skall få

byggas ut till att omfatta hela landet.

Utredningar, pågående arbete m.m.

I Konvergensutredningens betänkande Konvergens och

förändring (SOU 1999:55) dras slutsatsen att det

föreligger behov av samordning av viss lagstiftning.

Det gäller framför allt relationen mellan å ena

sidan telelagen och å andra sidan

yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och TV-lagen.

Därutöver måste hänsyn tas till de övriga

tillämpningsproblem som konvergensutvecklingen

medför. Utredaren fann inte tillräckliga skäl för

att föreslå konkreta lagstiftningsåtgärder, bl.a.

med hänsyn till ett pågående arbete inom EU och den

osäkerhet som präglar konvergensutvecklingens

närmare riktning.

Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att en

parlamentariskt sammansatt kommitté skulle analysera

behovet av och förutsättningarna för en mer tek-

nikoberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten

(Ju 1999:01, dir. 1999:8). Kommittén, som antog

namnet Mediegrundlagsutredningen, presenterade den

29 mars 2001 sina överväganden och förslag i

betänkandet Yttrandefriheten och Internet. Utvidgat

grundlagsskydd och andra frågor om tryck och

yttrandefrihet (SOU 2001:28). Kommittén föreslår

bl.a. att den nuvarande s.k. databasregeln (1 kap. 9

§ yttrandefrihetsgrundlagen) utvidgas så att den

omfattar också direktsändning på begäran, print on

demand och push-teknik. För massmedieföretag skall

skyddet liksom hittills vara automatiskt. Vidare

föreslås en möjlighet att genom utgivningsbevis få

ett frivilligt skydd. Dessa ändringar innebär enligt

kommittén en vidareutveckling av nuvarande

grundlagsreglering men gör denna mindre

teknikberoende. Mediegrundlagsutredningen föreslår

också ändringar i yttrandefrihetsgrundlagen i fråga

om nätägarens rätt att bestämma över sina nät för

att tillåta regler om skyldighet att upplåta utrymme

i nät för annans teletjänster samt för att klargöra

att det är tillåtet med regler om skyldighet för

nätinnehavare att släppa in andra program än dem som

nu omfattas av den s.k. must carry-skyldigheten

liksom med regler om skyldighet att vidta åtgärder

för att tillförsäkra motta-garkollektivet (t.ex.

hyresgäster i ett hyreshus) inflytande över

programvalet.

Inom EU har det under en följd av år pågått ett

omfattande arbete med konvergensfrågorna. Utskottet

redogjorde ingående för detta arbete i betänkande

1999/2000:KU15. Här kan därför nu hänvisas till den

bakgrundsbeskrivning som lämnas där.

Kommissionen lade den 12 juli 2000 fram ett

förslag till direktiv om ett gemensamt ramverk för

elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster,

KOM (2000) 393. I en faktapromemoria från

Näringsdepartementet (regeringens promemoria

2000/01:57) anförs bl.a. följande. Kommissionens

förslag till nytt regelverk för elektroniska

kommunikationsnät består av fem direktiv, en

förordning samt ett beslut. Ramdirektivet är avsett

att utgöra en form av grunddirektiv bland dessa.

Direktivet fastställer det nya regelverkets

målsättning: att åstadkomma ett harmoniserat

regelverk för elektroniska kommunikationsnät och -

tjänster samt tillhörande faciliteter. Vidare anger

direktivet de nationella tillsynsmyndigheternas

uppgifter och skyldigheter bl.a. beträffande

konsultations- och informationsförpliktelser.

Ramdirektivet anger även ett flertal grundläggande

bestämmelser för tillämpningen av övriga direktiv

såsom definitionen av det nya

marknadsinflytandebegreppet (SMP) och procedurerna

för marknadsanalyser.

I promemorian anges vidare att Sverige i grunden

är positivt inställt till kommissionens förslag med

tanke på inriktningen mot fortsatt liberalisering

och ökad konkurrens inom området. Sverige bör enligt

promemorian även stödja omfattningen av den aktuella

regleringen och inriktningen mot en horisontell

reglering av olika typer av infrastruktur för

elektronisk kommunikation. Sverige stöder en gradvis

övergång från sektoriell reglering till allmän

konkurrensrätt. Det är enligt promemorian dock

viktigt att understryka att en övergång till allmän

konkurrensreglering inte kan äga rum för tidigt. En

absolut nödvändig förutsättning är att en effektiv

och stabil konkurrens råder på marknaden. - Sverige

är enligt promemorian dock tveksamt till den ökade

centralisering och byråkrati som blir en följd av de

regler som föreslås t.ex. om konsultation med

kommissionen och andra medlemsstater. Vidare krävs

åtskilliga klargöranden och förtydliganden av de

föreslagna artiklarna.

Arbetet i rådsarbetsgruppen har påbörjats, och i

promemorian görs bedömningen att ett nytt regelverk

på området skulle kunna tas av rådet och parlamentet

2001/02 och i enlighet med kommissionens förslag

vara genomfört i medlemsstaterna den 1 januari 2002.

Regeringen gör i proposition 2000/01:94 Radio och

TV i allmänhetens tjänst 2002-2005 bedömningen att

förslagen, trots att de inte omfattar innehållet i

de tjänster som befordras med hjälp av elektroniska

informationsnät, påverkar förutsättningarna för

radio och TV i allmänhetens tjänst eftersom de

behandlar distributionsformer som bär såväl radio

och TV-sändningar som nya medieformer och tjänster.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om riktlinjer för statens

agerande rörande medier, vidhåller utskottet sin

tidigare inställning. I sammanhanget vill utskottet

också erinra om att riksdagen nyligen beslutat mål

för mediepolitiken. Motion K400 yrkande 2 avstyrks.

Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet ett

motionsyrkande om auktionsförfarande för nya TV-

koncessioner. Utskottet finner inte anledning att nu

inta någon annan ståndpunkt. Att riksdagen nyligen

beslutat att marksänd digital TV skall få byggas ut

till att omfatta hela landet förändrar inte den

bedömningen. Motion K400 yrkande 10 avstyrks.

Konvergensfrågorna är föremål för ingående

behandling inom EU. I Sverige har

Mediegrundlagsutredningen nyligen lagt fram förslag

till ändringar i yttrandefrihetsgrundlagen som bl.a.

syftar till att uppnå ett ökat teknikoberoende. Det

finns enligt utskottets mening inte anledning att

föregripa de pågående arbetena med dessa frågor.

Motionerna Kr343 yrkande 2, T201 yrkande 21 och T718

yrkande 3 avstyrks.

Även i fråga om must carry-skyldigheten har

Mediegrundlagsutredningen lagt fram förslag till

förändringar. Enligt utskottets mening finns det

inte heller i fråga om det förslaget anledning att

föregripa det fortsatta beredningsarbetet. Motion

K400 yrkande 13 avstyrks.

Pornografi i kabel-TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår - med hänvisning till

pågående arbeten - att riksdagen avslår två

motionsyrkanden (c respektive s) om åtgärder

mot pornografi i kabel-TV.

Motioner

I motion K351 av Birgitta Sellén och Rigmor Stenmark

(c) föreslås ett tillkännagivande för regeringen om

att förhandla med kabel-TV-företagen om att ta bort

pornografiska filmer från de ordinarie kabel-TV-

paketen. Motionärerna anför att de porrfilmer som

visas ofta är väldigt förnedrande mot både kvinnor

och män och visar på ett sexuellt umgänge som inte

är naturligt samt att filmerna ofta innehåller

brutala sekvenser. De som har kabel-TV-kanaler i

sitt hem skall, enligt motionärerna, inte tvingas ha

med porrfilmer på dessa. Valet måste tvärtom vara

att de som önskar ha porrfilmkanaler i sin TV själva

skall begära detta. Därför anser motionärerna att

regeringen skall förhandla med kabel-TV-företagarna

om att pornografiska filmer inte automatiskt skall

ingå i kabel-TV-paketen.

I motion K375 av Carina Hägg m.fl. (s) föreslås ett

tillkännagivande för regeringen om marknadsföring av

TV-kanalpaket (yrkande 1). Motionärerna anser att

det är angeläget att stödja de familjer som vill

välja bort pornografin i TV. Pornografiska bilder

sänds enligt motionärerna i dag på ett sådant sätt

att det finns en betydande risk att barn och

ungdomar kan se både dessa och hela porrfilmer.

Pornografi döljs i programpaket och bakom rubriker

som "Natten bjuder på elegant underhållning för alla

livsnjutare". Pornografi marknadsförs och säljs

enligt motionärerna i paket som även rymmer barn-,

ungdoms-, sport- och naturprogram och detta utan en

tydlig information till konsumenten. Motionärerna

anser det därför angeläget både att innehållet

noggrant anges vid marknadsföringen och att en

översyn av reglerna för marknadsföring av kanalpaket

kommer till stånd.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Enligt 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen (1996:844) får

TV-program som innehåller ingående våldsskildringar

av verklighetstrogen karaktär eller pornografiska

bilder inte sändas under sådan tid och på sådant

sätt att det finns en betydande risk för att barn

kan se programmen, såvida det inte av särskilda skäl

ändå är försvarligt. Sådana program skall antingen

föregås av en varning i ljud eller innehålla en

varning som anges löpande i bild under hela

sändningstiden. Enligt förarbetena (prop.

1995/96:160, s. 93 f.) skall det vid tillämpningen

göras en samlad bedömning av det skadliga innehåll

sändningen har, vid vilken tidpunkt sändningen skett

samt den allmänna tillgängligheten av sändningen,

dvs. om den är krypterad. Granskningsnämnden för

radio och TV får förelägga den som åsidosätter

bestämmelsen om varning att följa bestämmelsen.

Föreläggandet får förenas med vite.

Om någon vid upprepade tillfällen sänder sådana

våldsskildringar eller pornografiska bilder i

televisionen får Justitiekanslern förelägga honom

eller henne att inte på nytt sända sådana program på

tider och på sådant sätt att det finns betydande

risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet

får förenas med vite. I fall av väsentliga brott mot

bestämmelsen om sändning av våldsskildringar och

pornografiska bilder kan Justitiekanslern efter

anmälan av regeringen väcka talan vid allmän domstol

om återkallelse av ett sändningstillstånd som

meddelats av regeringen.

En väsentlig utgångspunkt i

yttrandefrihetsgrundlagen är att censur inte skall

få förekomma. Enligt 1 kap. 3 § andra stycket

yttrandefrihetsgrundlagen får det dock genom lag

meddelas föreskrifter om granskning och godkännande

av rörliga bilder i filmer, videogram eller andra

tekniska upptagningar som skall visas offentligt.

I 1 § lagen (1990:886) om granskning och kontroll

av filmer och videogram (granskningslagen) stadgas

att framställning i en film eller ett videogram

skall vara granskad och godkänd av Statens

biografbyrå, innan den får visas vid allmän

sammankomst eller offentlig tillställning. Från

granskningsplikten undantas dock filmer och

videogram som sänds i ett TV-program som omfattas av

yttrandefrihetsgrundlagen.

Enligt 4 § första stycket granskningslagen får

framställningen i en film eller ett videogram eller

en del därav inte godkännas för visning, om

händelserna skildras på sådant sätt och i sådant

sammanhang att framställningen kan verka förråande.

I bestämmelsens andra stycke anges att det vid

bedömningen särskilt skall beaktas om

framställningen innehåller närgångna eller utdragna

skildringar av grovt våld mot människor eller djur,

skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar

barn i pornografiska sammanhang.

Utredningar m.m.

Europeiska unionens råd har antagit rådets

rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om

utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska

industrin för audiovisuella tjänster och

informationstjänster genom främjande av nationella

system för att uppnå en jämförbar och effektiv

skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga

värdigheten. Rekommendationen vänder sig till

medlemsstaterna, berörda branscher och kommissionen.

Den omfattar alla audiovisuella tjänster och

informationstjänster som görs tillgängliga för

allmänheten, oavsett spridningssätt. Som exempel

nämns radio- och TV-sändningar, privata

direktanslutna tjänster eller tjänster på Internet.

Medlemsstaterna rekommenderas att, som ett

komplement till lagstiftningen, främja inrättandet

på frivillig grund av nationella system för skydd av

minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de

olika medie-branscherna. Vidare rekommenderas

medlemsstaterna att samarbeta på gemenskapsnivå för

att utveckla metoder för en jämförbar utvärdering.

Kommissionen ansvarar för att utveckla dessa metoder

tillsammans med berörda nationella myndigheter. -

Rådet för skadliga våldsskildringar har i uppdrag

att informera berörda branscher om innehållet i

rekommendationen, följa branschernas självreglerande

arbete med de frågor som rekommendationen omfattar,

fungera som samtalspartner i frågor som rör skydd av

barn och den mänskliga värdigheten om branscherna så

önskar och fortlöpande rapportera till

Kulturdepartementet och Näringsdepartementet om hur

branschernas självregleringsarbete fortskrider. -

Kommissionen lämnade den 27 februari 2001 en

utvärderingsrapport till ministerrådet och

Europaparlamentet om tillämpningen av

rekommendationen, KOM (2001) 106. I rapporten

konstaterar kommissionen att medlemsstaterna har

tillämpat rekommendationen på olika sätt och att de

flesta av medlemsstaterna har inlett kampanjer om en

säkrare användning av Internet och att en del har

infört ny lagstiftning eller stödåtgärder som

telejourer hos polisen när det gäller

barnpornografi. När det gäller de olika

audiovisuella medierna anför kommissionen att

antalet åtgärder har minskat, medan det mesta

arbetet läggs ned på att skydda minderåriga och

mänsklig värdighet när det gäller Internet och minst

när det gäller videospel, vilket ligger i linje med

rekommendationens huvudsakliga inriktning. De

åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit är enligt

kommissionen mycket olika och sträcker sig från

nästan inga åtgärder, särskilt i fråga om Internet,

till omfattande arbete med att upprätta en gemensam

politik för alla de olika audiovisuella medierna.

Även om rekommendationen inte har någon direkt

koppling till TV-direktivet, kan resultaten av

utvärderingsrapporten enligt kommissionen mycket väl

komma att påverka innehållet i ett eventuellt nytt

direktiv om skydd av minderåriga och av mänsklig

värdighet när det gäller allt elektroniskt material.

Avslutningsvis anför kommissionen att resultaten av

rapporten "visar att utmaningarna måste tas på

allvar när det gäller skydd av minderåriga och av

mänsklig värdighet i alla medier, oberoende av om

det är fråga om Internet, TV- och radiosändningar,

videospel eller videokassetter och DVD. Man måste

lägga ner mer arbete på att säkerställa ett

enhetligt tillvägagångssätt, särskilt då

konvergensen kommer att fortsätta att öka, när det

gäller Internet-TV, interaktiva sändningar eller

nedladdning av videospel från Internet. Man bör

också uppmuntra att användarna, vilket inbegriper

konsumenterna, involveras. Lösningar som grundandet

av Nicam-institutet i Nederländerna samt den

brittiska vitboken om kommunikationer visar enligt

kommissionen att mycket kan uppnås med hjälp av sam-

eller självreglering och att lösningarna kan vara

riktgivande vid den fortsatta tillämpningen av

rekommendationen".

Enligt beslut vid regeringssammanträde den 8 juni

2000 skall en särskild utredare analysera och

överväga behovet av ändringar i radio- och TV-lagen

(1996:844) bl.a. beträffande skydd av barn.

Utredaren skall överväga olika sätt att förbättra

möjligheten att skydda barn mot olämpligt

programinnehåll, t.ex. genom att det ställs upp krav

på att visst innehåll skall kunna blockeras eller

att det skall vara möjligt att utesluta program med

visst innehåll från abonnemanget. Utredaren skall

föreslå de lagändringar som föranleds av

övervägandena. Uppdraget omfattar dock inte förslag

till grundlagsändringar. Uppdraget skall i denna del

vara slutfört före utgången av oktober 2001 (dir.

2000:43 och 2001:11).

En särskild utredare har haft kulturministerns

uppdrag att se över 4 § granskningslagen med

inriktning på frågan om censurgrunden förråande i

bestämmelsens första stycke bör behållas samt om den

exemplifiering som finns i bestämmelsens andra

stycke bör behållas eller modifieras såvitt avser

sexualskildringar.

Utredaren föreslår, i promemorian Förråande

pornografiska filmer (Ds 2001:5), att rekvisitet

"förråande" behålls och att det i stället i

exemplifieringen anges att skildringar kan vara

förråande om de innehåller, förutom sexuellt våld

eller tvång, grova sexuella kränkningar.

Promemorian har remissbehandlats och är för

närvarande föremål för beredning i

Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Det pågående arbetet med att överväga olika sätt att

förbättra möjligheten att skydda barn mot olämpligt

programinnehåll bör inte föregripas. Detsamma gäller

beredningen av förslagen om ändringar i

granskningslagen. Motionerna K351 och K375 yrkande 1

avstyrks.

TV-direktivet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett

motionsyrkande (m) om att regeringen skall

verka för ett avskaffande av TV-direktivet.

Motion

I motion U513 av Bo Lundgren m.fl. (m) föreslås ett

tillkännagivande för regeringen om att avskaffa EU:s

TV-direktiv (yrkande 12). Motionärerna anser att EU

skall arbeta för att utvidga den inre marknaden och

få bort offentliga monopol. Enligt motionärernas

uppfattning bör TV-bolagen fritt förfoga över

programinnehållet i enlighet med ländernas

tryckfrihetsförordningar. Motionärerna finner det

oacceptabelt att EU ställer krav på en viss

sammansättning av programmen och anser att EU:s s.k.

TV-direktiv bör avskaffas.

Bakgrund

Det s.k. TV-direktivet - rådets direktiv 89/552/EEG

av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa

bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas

lagar och andra författningar om utförandet av

sändningsverksamhet för television - började för

Sveriges del att gälla den 1 januari 1994, då EES-

avtalet trädde i kraft och genomfördes i svensk rätt

genom lagen (1992:1356) om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten (prop.

1992/93:75, bet. 1992/93:KU12, rskr. 1992/93:117).

Den 1 december 1996 ersattes bl.a. denna lag av

regler i radio- och TV-lagen (1996:844) som då

trädde i kraft. TV-direktivet har setts över av

kommissionen, och den 30 juni 1997 antog

Europaparlamentet och rådet ett nytt direktiv

(97/36/EG) om ändring av TV-direktivet. Ändringarna

införlivades med svensk rätt genom ändringar i

radio- och TV-lagen (SFS 1998:1713, prop.

1997/98:184, bet. 1998/99:KU13, rskr. 1998/99:100).

TV-direktivet innehåller minimiregler för TV-

sändningar inom EG och syftar till att möjliggöra

fri rörlighet för TV-sändningar. Direktivet innebär

att den medlemsstat varifrån en sändning härrör

skall se till att sändningen följer lagen i den

medlemsstaten. Andra medlemsstater skall tillåta fri

mottagning och får inte hindra vidaresändning av en

TV-sändning från en annan medlemsstat av skäl som

omfattas av direktivet. Direktivet hindrar inte att

medlemsstaterna tillämpar mer restriktiva regler för

TV-företag inom dess jurisdiktion. I direktivet

finns bl.a. regler om europeiska programkvoter och

om sändning av biograffilmer i TV. Vidare innehåller

det allmänna regler om TV-reklam och sponsring. Där

föreskrivs också förbud eller restriktioner mot

sändningar med visst innehåll.

Regeringen anger i proposition 2000/01:94 Radio och

TV i allmänhetens tjänst 2002-2005 att kommissionen

inom kort kommer att inleda en översyn av TV-

direktivet. Kommissionens förslag till ändringar

väntas enligt regeringen i slutet av år 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att

det finns anledning för regeringen att verka för ett

avskaffande av TV-direktivet. Motion U513 yrkande 12

avstyrks.

Tillgänglighet för funktionshindrade

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett

motionsyrkande (v) om att i kommersiell TV

åstadkomma ökad tillgänglighet för

funktionshindrade.

Motion

I motion Kr340 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)

begärs att regeringen återkommer med förslag till

sådan ändring i sändningstillstånden att även

kommersiell TV blir mer tillgänglig för

funktionshindrade (yrkande 4). Enligt motionärerna

måste även de kommersiella programbolagen ta hänsyn

till de funktionshindrades behov. Därför anser

motionärerna att det i nästa sändningstillstånd för

de kommersiella bolagen bör föras in särskilda

villkor om detta. Enligt motionärernas uppfattning

bör de programbolag som sänder i marksänt digitalt

nät, liksom TV4 som sänder både analogt och

digitalt, införa textning, samt öka och förbättra

kvaliteten i textningen, texttolkning m.m.

Bakgrund

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt 2 kap. 1 § första stycket radio- och TV-lagen

(1996:844) krävs det tillstånd för att sända

ljudradio- eller TV-program med hjälp av radiovågor

på frekvens under 3 gigaherz. Tillstånd att sända

TV-program meddelas av regeringen (2 kap. 2 § första

stycket).

Enligt 3 kap. 1 och 2 §§ gäller att

sändningstillstånd som meddelas av regeringen får

förenas med villkor av olika slag. Bland annat får

sådana villkor avse skyldighet att bereda utrymme

för sändningar som är särskilt anpassade för syn-

eller hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket

och att utforma sändningar på ett sådant sätt att de

blir tillgängliga för funktionshindrade.

Enligt 5 § i sändningstillståndet för TV4 gäller att

TV4 AB under tillståndsperioden (den 1 januari 1997-

den 31 december 2001) skall göra stora

underhållningsprogram och svensk TV-dramatik

tillgängliga för funktionshindrade i minst samma

omfattning som under år 1996. Verksamheten för

funktionshindrade skall under tillståndsperioden

utökas i den mån nya tekniska förutsättningar gör

detta möjligt inom ramen för oförändrade kostnader.

Enligt TV4:s programredovisning för år 1999 sändes

det 132,5 timmar program textade för

funktionshindrade under det året. Motsvarande siffra

för år 1996 var 110 timmar.

I enlighet med bestämmelserna i 3 kap. 7 § andra

stycket radio- och TV-lagen förlängs tillståndet för

TV4 på oförändrade villkor med ytterligare fyra år,

om TV4 önskar det och regeringen inte senast två år

före tillståndstidens utgång meddelat att

tillståndet inte kommer att förlängas eller att

regeringen önskar förändra villkoren. Regeringen har

inte meddelat TV4 att tillståndet inte kommer att

förlängas eller att regeringen önskar förändra

villkoren.

För public service-företagen Sveriges Television AB

(SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) gäller

enligt respektive sändningstillstånd att de är

skyldiga att beakta funktionshindrades behov (18 § i

SVT:s tillstånd respektive 13 § i UR:s tillstånd).

Företagen skall även producera program för speciella

målgrupper. Genom att utnyttja befintlig och ny

teknik skall SVT och UR under tillståndsperioden öka

möjligheterna för funktionshindrade att ta del av

programmen. I fråga om program om och för

funktionshindrade får SVT och UR samt Sveriges Radio

AB (SR) sinsemellan fördela ansvaret för olika slags

insatser.

Enligt SVT:s uppföljningsrapport för år 2000 har

textningen av svenska program ökat med 27 % mellan

åren 1996 och 2000. Antalet text-TV-textade

programtimmar ökade från 2 154 timmar under år 1996

till 2 742 timmar under år 2000. Hälften av det

totala utbudet var genom textning tillgängligt för

hörselskadade under år 2000. Även sändningarna på

teckenspråk har ökat och uppgick under året till 74

timmar jämfört med 78 timmar år 1999 och 54 timmar

år 1996.

I proposition 2000/01:94 Radio och TV i

allmänhetens tjänst 2002-2005 föreslår regeringen

villkor och riktlinjer som skall gälla under

kommande tillståndsperiod för den radio- och TV-

verksamhet i allmänhetens tjänst som bedrivs av SVT,

SR och UR. När det gäller tillgänglighet för

funktionshindrade föreslår regeringen att

programföretagens insatser skall öka och att ett mål

skall vara att uppläst textremsa kan erbjudas under

tillståndsperioden. Vidare föreslår regeringen att

villkoren för SVT:s programverksamhet för döva

(tidigare Dövas TV) skall fortsätta att gälla.

Regeringen anför också att public service-företagen

i stort sett är ensamma om att särskilt anpassa

programverksamheten och göra programmen tillgängliga

för funktionshindrade.

För de företag som vid sidan av TV4 och public

service-företagen erhållit tillstånd för marksänd

digital-TV gäller inte något motsvarande villkor om

tillgänglighet för funktionshindrade.

Den 15 juni 2000 konstaterade Granskningsnämnden för

radio och TV i två beslut rörande TV 3 och Kanal 5

att de sändningar som dessa programföretag bedriver

i det marksända digitala TV-nätet inte lyder under

svensk jurisdiktion, eftersom sändningarna i det

närmaste helt överensstämde med innehållet i

företagens sändningar över satellit, vilka står

under brittisk jurisdiktion.

En särskild utredare har fått i uppdrag att bl.a.

överväga behovet av lagstiftning som gör att TV-

sändningar i det svenska marknätet med säkerhet

kommer under svensk jurisdiktion och lägga fram

förslag som gör att samma regler kan tillämpas på

samtliga TV-sändningar från ett företag, oberoende

av om sändningarna sker på ett sätt som kräver

tillstånd eller på något annat sätt. Uppdraget skall

vara slutfört före utgången av maj 2002 (se dir.

2000:43 och 2001:11).

Utskottets ställningstagande

Sändningstillståndet för TV4 kommer att förlängas på

oförändrade villkor med ytterligare fyra år fr.o.m.

den 1 januari 2002, om TV4 önskar det, eftersom

regeringen inte har meddelat TV4 att tillståndet

inte kommer att förlängas eller att regeringen

önskar förändra villkoren. Beträffande de

kommersiella kanalerna TV 3 och Kanal 5 har

Granskningsnämnden för radio och TV funnit att deras

sändningar i det digitala marknätet inte lyder under

svensk jurisdiktion, eftersom sändningarna i det

närmaste helt överensstämmer med innehållet i

företagens sändningar över satellit, vilka står

under brittisk jurisdiktion. Utskottet vill dock

peka på att en särskild utredare för närvarande

överväger behovet av lagstiftning som gör att TV-

sändningar i det svenska marknätet kommer under

svensk jurisdiktion. Mot denna bakgrund avstyrks

motion Kr340 yrkande 4.

Digital-TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår - med hänvisning till

pågående beredning i Regeringskansliet av ett

förslag som i huvudsak tillgodoser

motionärernas önskemål - att riksdagen avslår

två motionsyrkanden (m respektive kd) om

möjligheterna att avbryta program för att

sända reklam. Vidare föreslår utskottet att

riksdagen avslår ett motionsyrkande (kd) om

stängning av de analoga näten, eftersom

utskottet i likhet med regeringen anser att

det ännu är för tidigt att avgöra hur lång

övergångsperioden skall vara.

Motioner

I motion K209 av förste vice talman Anders Björck

och Ulf Melin (m) föreslås att förbudet mot s.k.

breaks i marksänd digital-TV hävs. Enligt

motionärerna har det aldrig funnits, och kommer

aldrig att finnas någon efterfrågan på marksänd

digital-TV. Med blott 22 000 sålda digitalboxar dras

sändningarna med stora förluster. Därmed drar sig

privata TV-bolag för att engagera sig i dessa

sändningar menar motionärerna, varför public

service-televisionen får dra det tunga lasset. Detta

innebär enligt motionärerna att resurser skjuts från

kvalitativa programsatsningar till investeringar i

omodern teknik. En bidragande orsak till det ljumma

intresset från fria TV-bolag anser motionärerna vara

de missgynnande reklamreglerna. Motionärerna menar

att reklamreglerna måste förändras så att

distributionssättet kan bli intressant för

internationella bolag. I dag tänds en censurskylt

varje gång det sänds reklam under program (s.k.

breaks). Endast s.k. blocks, dvs. reklam mellan

program, är tillåtna. Följden blir att Kanal 5 m.fl.

går med förlust för var dag de sänder i marknätet.

Enda syftet med att vara kvar där synes enligt

motionärerna vara att utestänga övriga konkurrenter.

I motion K272 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs

att regeringen återkommer med förslag till tidpunkt

när det analoga marksända TV-nätet skall släckas ned

(yrkande 4) och regeringen skall redovisa åtgärder

för att hantera den konflikt som kan gälla mellan

EG:s TV-direktiv och de sändningsföretag i det

digitala marknätet som i sina ursprungsländer har

rätt att bryta program för reklam men inte anser sig

ha rätt att vidaresända denna reklam i det svenska

nätet (yrkande 5). Motionärerna utgår från att de

analoga sändningarna kommer att slopas inom en nära

framtid. Enligt motionärerna är det viktigt att det

då finns ett praktiskt taget heltäckande digitalt

nät som kan förmedla åtmin-stone public service-

kanalerna. Staten har ett infrastrukturellt ansvar

för detta. Motionärerna menar att ett sådant nät är

nödvändigt för att tillgodose de resurssvagas behov

av grundläggande information. För att det digitala

TV-nätet skall bli ett attraktivt alternativ är det,

enligt motionärerna, en fördel om TV-konsumenterna

får klart för sig när det analoga TV-nätet skall

släckas ned. Motionärerna framhåller att Finland har

fattat ett sådant beslut och anför att regeringen

bör lägga fram ett förslag till riksdagen om detta.

Motionärerna anför vidare att ett problem har

uppmärksammats när sändningsföretag i det digitala

nätet ursprungligen sänder från annat land och i det

landet har rätt att bryta ett program för reklam.

Sändningsföretagen har enligt motionärerna

uppfattat sina tillstånd så att de i det svenska

digitala nätet inte har rätt att sända sådan reklam

och visar därför upp en stillbildsskylt under sådan

reklam. Detta ger bisarra effekter för tittarna och

minskar dessutom intresset för det sändande

företaget. Mycket tyder, enligt motionärerna, på att

tillstånden kan ha formulerats eller uppfattats på

ett sådant sätt att de står i strid med EG:s TV-

direktiv, vilket bl.a. är omnämnt i 1 kap. 2 §

radio- och TV-lagen. Det kan enligt motionärerna

alltså föreligga en konflikt mellan den paragrafen

och 7 kap. 7 § samma lag, där det föreskrivs att

reklam skall sändas mellan programmen. Motionärerna

anser att regeringen för riksdagen bör redovisa de

åtgärder som måste vidtas med anledning av denna

troliga motsättning.

Bakgrund

Regeringen föreslog våren 1997 (prop. 1996/97:67)

att digital marksänd TV skulle införas i flera steg

med möjlighet för staten att successivt ta ställning

till om och på vilket sätt verksamheten skall

fortsätta. Det skulle eftersträvas att flera av

varandra oberoende programföretag deltog. En

grundläggande förutsättning för en utbyggnad var

enligt regeringen att de digitala mark-sändningarna

bedömdes ha ekonomisk bärkraft. Härvid skulle

utgångspunkten vara att en eventuell fortsatt

utbyggnad finansierades av medverkande företag och

utan statliga bidrag eller subventioner. I en första

etapp skulle sändningar inledas på ett begränsat

antal orter i landet. Riksdagen godkände regeringens

förslag (bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178).

Regeringen fastställde genom beslut den 13

november 1997 områden och sändningsutrymme m.m. för

marksänd digital TV. Områdena utgjordes av Stockholm

med Mälardalen och Uppsala, norra Östergötland,

södra och nordöstra Skåne, Göteborg med omnejd samt

Sundsvall och Östersund med omnejd.

Regeringen beslutade därutöver att tillkalla en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att följa och

utvärdera de markbundna digitala TV-sändningarna

under den första etappen (dir. 1997:134). Kommittén

skulle medverka vid urvalet av programföretag för de

digitala TV-sändningarna genom att yttra sig till

Radio- och TV-verket över tillståndsansökningar.

Kommittén skulle vidare följa verksamheten med

digital marksänd TV och fortlöpande rapportera sina

iakttagelser till regeringen.

I budgetpropositionen (prop. 2000/01:1 utg.omr. 17)

föreslog regeringen att digital marksänd TV skulle

få byggas ut till att omfatta hela landet. Förslaget

byggde på Digital-TV-kommitténs förslag i maj 2000

att marksänd digital TV skulle få byggas ut i hela

landet, varmed kommittén avsåg 99,8 %

befolkningstäckning. Regeringen anförde bl.a. att

det var ett viktigt demokratiskt krav att alla som

bor i Sverige har tillgång till ett allsidigt TV-

utbud. När TV-distributionen digitaliseras kan

allmänheten få tillgång till flera TV-program och

även till olika nya tjänster som blir möjliga genom

digitaltekniken. Det var enligt regeringen också

väsentligt att TV-sändningar i allmänhetens tjänst

är lätt tillgängliga i alla distributionskanaler.

Eftersom den digitala tekniken är mer frekvenssnål

än den analoga kommer frekvenser att på sikt kunna

frigöras för nya användningar. Detta förutsätter

givetvis att de analoga sändningarna först har

upphört. Regeringen bedömde att åtminstone 98 %

befolkningstäckning kommer att kunna uppnås under år

2002.

Kulturutskottet fann det angeläget att riksdagen

snarast fattade beslut om att låta digital marksänd

TV omfatta hela landet. I samband därmed avstyrkte

utskottet också fyra motioner, (m) respektive (fp),

som syftade till att stoppa utbyggnaden (bet.

2000/01:KrU1). Riksdagen följde utskottet (rskr.

2000/01:

59).

I dagens fyra sändarnät för marksänd digital TV

finns det utrymme för 18 TV-kanaler. Regeringen

beslutade den 15 mars 2001 att ge Post- och

telestyrelsen i uppdrag att koordinera de frekvenser

som behövs för ytterligare två rikstäckande

sändarnät. Detta innebär att minst ytterligare åtta

TV-kanaler kommer att få möjlighet att sända när

frekvenskoordineringen är klar.

Enligt inhämtade uppgifter från Boxer TV-Access AB

och Senda i Sverige AB framgår att utbyggnaden är i

full gång och att man inför sommaren räknar med att

täcka 70 % av landets befolkning samt att det fanns

54 067 aktiva programkort hos konsumenter den 3

april 2001.

I betänkandet Radio och TV i allmänhetens tjänst,

ett beredningsunderlag (SOU 2000:55) behandlas bl.a.

frågan om parallella sändningar i de analoga och

digitala näten. Utredaren anför att besparingarna

blir väsentliga när väl det analoga nätet kan

stängas, vilket enligt utredaren bör kunna ske någon

gång mellan åren 2007 och 2012 (bet. s. 263 och

267).

Regeringen gör i proposition 2000/01:94 Radio och

TV i allmänhetens tjänst 2002-2005 bedömningen att

det ännu är för tidigt att säga hur lång

övergångsperioden skall vara. Det finns, enligt

regeringen, dock goda skäl att inte göra denna

period längre än absolut nödvändigt.

Reklamreglerna i radio- och TV-lagen (1996:844)

tillåter reklamavbrott endast i föreställningar och

evenemang med pauser samt i program som består av

avslutade delar, medan TV-direktivet medger avbrott

i de flesta slags program. Ett syfte med den svenska

lagstiftningen är att den skall skydda publikens

möjligheter att uppleva TV-programmen utan att

störas av avbrott. De svenska reglerna medger

emellertid att program, filmer etc. ofta avbryts av

ett eller t.o.m. två andra program, vilka omges av

annonssändningar. Avbrotten blir härigenom betydligt

längre än om avbrott för annonser skulle tillåtas.

Dessutom har många TV-företag som sänder via

satellit till publiken i Sverige etablerat sig i

Storbritannien där lagstiftningen är mindre

restriktiv än den svenska när det gäller

reklamavbrott i programmen.

Enligt digitaltillstånden för TV 3 och Kanal 5

gäller bestämmelserna i radio- och TV-lagen för

sändningarna. Den 15 juni 2000 konstaterade dock

Granskningsnämnden för radio och TV i två beslut

rörande TV 3 och Kanal 5 att de sändningar som dessa

programföretag bedriver i det marksända digitala TV-

nätet inte lyder under svensk jurisdiktion, eftersom

sändningarna i det närmaste helt överensstämde med

innehållet i företagens sändningar över satellit,

vilka står under brittisk jurisdiktion.

Regeringen beslutade den 8 juni 2000 att tillkalla

en särskild utredare för att göra en översyn av

radio- och TV-lagen och föreslå de lagändringar som

föranleds av övervägandena före utgången av maj 2001

(dir. 2000:43). I uppdraget för utredaren ingår

bl.a. att överväga behovet av lagstiftning som gör

att TV-sändningar i det svenska marknätet med

säkerhet kommer under svensk jurisdiktion och lägga

fram förslag som gör att samma regler kan tillämpas

på samtliga TV-sändningar från ett företag,

oberoende av om sändningarna sker på ett sätt som

kräver tillstånd eller på något annat sätt. Från

början ingick det också i uppdraget att föreslå

ändrade reklam- och annonsregler som leder till att

konkurrensvillkoren, så långt det kan ske utan att

möjligheterna att uppfylla syftena med den svenska

lagstiftningen eftersätts, blir mer likvärdiga för

de TV-företag som är verksamma på den svenska

reklam-TV-marknaden. Frågan om regler om annonser

och reklam ingår, enligt tilläggsdirektiv den

1 februari 2001, dock inte längre i uppdraget (dir.

2001:11). Enligt tilläggsdirektiven skall den

särskilde utredarens uppdrag i nämnda del vara

slutfört före utgången av maj 2002. Reklamfrågan

skulle i stället beredas i Regeringskansliet.

I departementspromemorian Ändrade regler om annonser

i TV-sändningar (Ds 2001:18), som har utarbetats

inom Kulturdepartementet, föreslås det att reglerna

i radio- och TV-lagen om hur annonser får sättas in

i TV-program i huvudsak anpassas till TV-direktivet.

Detta gäller dock inte program som huvudsakligen

vänder sig till barn under tolv år. Avsikten med

förslaget är att anpassa de svenska reglerna för hur

annonser får sättas in i sändningarna till vad som

gäller inom EU, och på så sätt skapa mer likvärdiga

konkurrensförutsättningar på den svenska TV-

marknaden mellan TV-företag som är etablerade i

Sverige och företag som är etablerade i andra EU-

länder. Ändringarna, som bl.a. innebär att annonser

skall få avbryta program under vissa

förutsättningar, föreslås träda i kraft den 1

januari 2002. - Promemorian är för närvarande

föremål för remissbehandling.

Utskottets ställningstagande

Båda motionerna tar upp frågan om möjligheterna att

avbryta program för att sända reklam. I

departementspromemorian Ändrade regler om annonser i

TV-sändningar (Ds 2001:18) lämnas förslag som bl.a.

innebär att annonser skall få avbryta program under

vissa förutsättningar. Härigenom torde de önskemål

som ligger till grund för motionerna i huvudsak bli

tillgodosedda. Förslagen är för närvarande föremål

för remissbehandling. Beredningsarbetet bör inte

föregripas. Det bör i sammanhanget också påpekas att

frågan om jurisdiktion för TV-sändningar i det

svenska marknätet är föremål för utredning.

Motionerna K209 och K272 yrkande 5 avstyrks.

När det gäller frågan om stängning av de analoga

näten har regeringen nyligen gjort bedömningen att

det ännu är för tidigt att säga hur lång övergångs-

perioden skall vara. Det finns, enligt regeringen,

dock goda skäl att inte göra denna period längre än

absolut nödvändigt. Utskottet gör inte någon annan

bedömning. Motion K272 yrkande 4 avstyrks.

Samisk TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår - med hänvisning till dels

att det är en fråga för regeringen att i

tillståndsgivningsprocessen avgöra om det

finns utrymme för att ta hänsyn till en

etnisk minoritets behov av en egen TV-kanal,

dels att det är tillståndshavaren som avgör

vilka program som skall sändas - att

riksdagen avslår ett motionsyrkande (mp) om

inrättande av en samisk TV-kanal i samband

med den digitala utvecklingen i marknätet

samt om att samiskt producerade TV-program

skall visas i public service.

Motion

I motion K378 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

föreslås ett tillkännagivande för regeringen om

behovet av samisk TV i samband med den digitala

utvecklingen i marknätet samt att samiskt

producerade teveprogram visas i public service

(yrkande 6). Det är enligt motionärerna viktigt att

uppmärksamma samernas behov av tillgång till egen

sändningstid när det digitala marknätet utvecklas

över hela landet. Motionärerna framhåller också

vikten av att hela landet har tillgång till samiska

program, vilket de menar borde vara verklighet redan

i dag utifrån det mångfaldsbegrepp som är stipulerat

i avtalet mellan staten och public service-

företagen. Enligt motionärerna är det nödvändigt att

medel avsätts från public service till produktion av

samiska program producerade av samerna själva.

Vidare menar motionärerna att Sverige borde

underlätta inrättandet av minst en TV-kanal på

samiska.

Bakgrund

I sändningstillståndet för Sveriges Television AB

(SVT) anges att SVT skall erbjuda ett mångsidigt

programutbud som kännetecknas av hög kvalitet (9 §).

Programmen skall utformas så att de genom

tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning

tillgodoser skiftande behov och intressen hos

landets befolkning. Även mindre gruppers intressen

skall i görlig mån tillgodoses vid tidpunkter då en

stor del av befolkningen har möjlighet att se

programmen. Programutbudet skall som helhet präglas

av folkbildningsambitioner. Det skall utformas så

att utrymme ges åt en mångfald av olika åsikter och

meningsriktningar och så att hänsyn tas till olika

förutsättningar hos befolkningen. SVT skall i skälig

omfattning tillgodose olika intressen i fråga om

bl.a. religion, kultur och vetenskap. (Se prop.

1995/96:161 s. 45-47, 59 f., bet. 1995/96:KrU12 s.

10-19).

Vidare anges i SVT:s sändningstillstånd att SVT

skall tillhandahålla program som speglar det

mångkulturella Sverige. Programutbudet skall spegla

olika länders kulturkretsar (13 §). SVT är vidare

skyldigt att beakta språkliga och etniska

minoriteters behov. Samiska, finska och

tornedalsfinska skall inta en särställning (14 §). I

fråga om verksamhet på invandrar- och

minoritetsspråk får SVT, Sveriges Radio AB (SR) och

Sveriges Utbildningsradio AB (UR) sinsemellan

fördela ansvaret för olika slags insatser. Enligt

anslagsvillkoren skall företagens samlade resurser

för verksamheten vara minst oförändrade i jämförelse

med verksamhetsåret 1996.

Enligt SVT:s uppföljningsrapport för år 2000

uppgick den rikssända programverksamheten för

etniska minoriteter till 128 timmar det året.

Motsvarande siffra år 1996 var 125 timmar. När det

gäller rikssänd programverksamhet för den samiska

minoriteten har antalet sända timmar ökat från 13

timmar år 1996 till 17 timmar år 2000.

Av rapporten Svenskt TV-utbud 1999 från

Granskningsnämnden för radio och TV framgår bl.a.

att SVT i likhet med tidigare år var ensamt om att

ha TV-program som särskilt vänder sig till

invandrare och etniska grupper.

I proposition 2000/01:94 Radio och TV i

allmänhetens tjänst 2002-2005 konstaterar regeringen

att public service-företagens utbud på invandrar-

och minoritetsspråk är av betydande omfattning och

att de är i stort sett ensamma om att producera och

sända program på olika minoritets- och

invandrarspråk från ett svenskt samhällsperspektiv.

Enligt regeringen har public service-företagen ett

stort ansvar när det gäller programutbud för

språkliga och etniska minoriteter. Regeringen anser

att det finns särskilda skäl som motiverar

programservice på samiska i större utsträckning än

vad som motiveras av samernas antal. Detta med

hänsyn tagen till bl.a. samernas status som

ursprungsbefolkning i Sverige.

Riksdagen har nyligen beslutat att marksänd digital

TV skall byggas ut till att omfatta hela landet

(prop. 2000/01:1 utg.omr. 17, bet. 2000/01:KrU1,

rskr. 2000/01:59). Regeringen har med anledning av

beslutet gett bl.a. SVT och UR rätt att sända TV-

program med digital sändningsteknik i hela landet.

Teknikskiftet kan innebära att det i framtiden blir

möjligt att distribuera ytterligare TV-kanaler. Om

SVT eller UR vill starta nya digitala kanaler skall

regeringens medgivande inhämtas (se prop. 2000/01:94

s. 60).

Det är regeringen som beslutar om vem som får

tillstånd att sända digital marksänd TV. Närmare

föreskrifter om förfarandet vid

tillståndsgivningsprocessen finns i förordningen

(1997:894) om marksänd digital TV. Radio- och TV-

verket utlyser tillstånden, handlägger ansökningarna

och ger ett motiverat förslag till regeringen om hur

sändningstillstånden skall fördelas. Innan Radio-

och TV-verket avger sitt förslag skall den

parlamentariskt sammansatta digital-TV-kommittén ha

givit sitt yttrande över ansökningarna. Radio- och

TV-verket skall i sitt förslag beakta kommitténs

yttrande.

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen anser utskottet att det med

hänsyn till bl.a. samernas status som

ursprungsbefolkning i Sverige finns särskilda skäl

som motiverar programservice på samiska i större

utsträckning än vad som motiveras av samernas antal.

I den mån som samiskt producerade program som

uppfyller de kvalitetskrav m.m. som SVT och UR

ställer blir tillgängliga för dessa företag, torde

man på goda grunder kunna utgå från att public

service-företagen kommer att köpa in och sända

programmen. Det är dock en fråga för

tillståndshavaren att avgöra vilka program som skall

sändas. Huruvida det finns underlag för inrättandet

av en särskild samisk TV-kanal saknar utskottet

möjlighet att bedöma. Enligt radio- och TV-lagen är

det regeringen som meddelar tillstånd att sända TV-

program. I tillståndsgivningsprocessen skall

regeringen bl.a. eftersträva att radiofrekvenserna

tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste

möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Om

det finns utrymme för att i detta sammanhang ta

hänsyn till en etnisk minoritets behov av en egen

TV-kanal måste avgöras i varje enskilt fall. Mot

denna bakgrund avstyrks motion K378 yrkande 6.

Digital radio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår - med hänvisning till att

regeringen aviserat att en kommitté skall få

i uppdrag att utvärdera försöksverksamheten

med digital radio och att analysera den

digitala radions framtidsförutsättningar -

att riksdagen avslår ett motionsyrkande (m)

om ett regelverk för digital radio.

Motioner

I motion K400 av Per Unckel m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande för regeringen om regelverk för

digital radio (yrkande 14). Introduktion av digital

radio - den s.k. DAB-radion - hindras, enligt

motionärerna, av regeringens vilja att styra

radioutbudet. Regeringens krav på

"skönhetstävlingar" som urvalsmodell och krav på

programinnehåll och oförändrat ägande anser

motionärerna är oförenliga både med den

redaktionella frihet som medier skall ha och den

kommersiella frihet som medieföretag behöver. Skall

den digitala radion kunna utvecklas krävs det enligt

motionärerna ett tillståndsförfarande liknande det

som gäller för den privata lokalradion. Motionärerna

menar att det krävs ett auktionssystem och

långvariga sändningstillstånd för att ge det

oberoende och den stabilitet som behövs för att

programbolag skall ta de stora investeringar som är

förknippade med etablering av en ny sändningsteknik

och en ny marknad.

Bakgrund

I radio- och TV-lagen (1996:844) finns föreskrifter

för sändningar av ljudradio- och TV-program som är

riktade till allmänheten och som är avsedda att tas

emot med tekniska hjälpmedel. De allmänna reglerna

om radio i radio- och TV-lagen skall tillämpas för

digital ljudradio. Särskilda villkor kan dock anges

i sändningstillstånden. Förordningen (1995:1020) om

digitala ljudradiosändningar reglerar

tillståndsgivningen för den marksända digitala

ljudradion. För att sända digital ljudradio krävs

tillstånd som utfärdas av regeringen.

Sedan 1995 sänds digital ljudradio, som också

kallas DAB (Digital Audio Broadcasting), på prov.

Verksamheten skall utvärderas när mottagare har

funnits på marknaden några år och företag och

allmänheten har fått erfarenheter av den nya

tekniken. Sändarnätet är utbyggt så att ungefär 85 %

av alla hushåll i Sverige skall ha möjlighet att

lyssna på DAB. För närvarande är antalet DAB-

mottagare mycket litet. I dag har Sveriges Radio AB

och Sveriges Utbildningsradio AB tillstånd att sända

digitalradio.

Våren 1999 behandlade utskottet ett motionsyrkande

om fördelningen av digitalradiotillstånd (bet.

1998/99:KU23). Utskottet var inte berett att förorda

att tillstånd för digitala ljudradiosändningar

skulle fördelas genom ett auktionsförfarande. Vidare

ansåg utskottet att beredningen av betänkandet från

Utredningen om den framtida lokalradion borde

avvaktas. Ett motionsyrkande (m) som motsvarar det

nu aktuella yrkandet avstyrktes.

Utredningen om den framtida lokalradion (SOU

1999:14) föreslog bl.a. en fortsatt utbyggnad av det

digitala nätet och att regleringen skulle vara

enhetlig oavsett om sändningarna sker med digital

eller analog teknik.

Regeringen gjorde i proposition 1999/2000:55

Kommersiell lokalradio bedömningen att de digitala

ljudradiosändningarna inte borde omfattas av de nya

reglerna för den kommersiella lokalradion. Eftersom

tillgången på mottagare fortfarande var begränsad i

Sverige och kommersiella sändningar ännu inte hade

kommit till stånd, ansåg regeringen att det var för

tidigt att göra en meningsfull utvärdering av den

digitala tekniken och att det därför var vanskligt

att bedöma vilka förändringar av regelverket för

lokala digitala ljudradiosändningar som borde göras.

Dessutom var många remissinstanser kritiska till

utredningens förslag och menade att det saknades

tillräckligt kraftiga incitament för att den

kommersiella radion skulle kunna inleda

teknikskiftet.

Även våren 2000 avstyrkte utskottet ett

motionsyrkande (m) motsvarande det nu aktuella

yrkandet (bet. 1999/2000:KU15). Utskottet uttalade

då att frågan om hur verksamheten med digital

ljudradio borde fortsätta och hur de kommersiella

programföretagen skulle kunna medverka var föremål

för beredning i Regeringskansliet. Enligt utskottets

mening borde detta arbete inte föregripas. Utskottet

var alltjämt inte berett att förorda att tillstånd

för digitala ljudradiosändningar skulle fördelas

genom ett auktionsförfarande.

I proposition 2000/01:94 Radio och TV i allmänhetens

tjänst 2002-2005 konstaterar regeringen att

villkoren för att utvärdera verksamheten med den

digitala radion ännu inte har uppnåtts. Med hänsyn

till att sändningarna nu pågått i flera år gör

regeringen bedömningen att verksamheten trots detta

snarast måste utvärderas. Regeringen avser därför

att ge en kommitté i uppdrag att utvärdera den

försöksverksamhet av digital radio som pågått sedan

år 1995. Kommittén bör enligt regeringen också

analysera den digitala radions

framtidsförutsättningar.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har aviserat att den har för avsikt att

ge en kommitté i uppdrag att utvärdera

försöksverksamheten med digital radio och att

analysera den digitala radions

framtidsförutsättningar. Detta arbete bör inte

föregripas. Motion K400 yrkande 14 avstyrks.

Rätt till genmäle

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett

motionsyrkande (kd) om övervägande av laglig

genmälesrätt, eftersom utskottet inte vill

ändra på den grundlagsfästa principen att den

som sänder program självständigt skall avgöra

vad som skall förekomma i programmen.

Motion

I motion K272 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) föreslås

ett tillkännagivande för regeringen om övervägande

av laglig genmälesrätt (yrkande 1). Mediesamhället

tenderar enligt motionärerna att karakteriseras av

tillspetsning och konkretisering, vinkling,

personifiering, intensifiering och polarisering.

Denna utveckling, menar motionärerna, kan i flera

avseenden hota enskildas integritet och värdighet.

De anser därför att ett förstärkt skydd borde

övervägas. På andra håll i Europa har en laglig

genmälesrätt diskuterats enligt motionärerna, något

som i viss mån förordas i EG:s TV-direktiv. I 6 kap.

3 § radio- och TV-lagen finns den tämligen tandlösa

bestämmelsen att uppgifter skall "beriktigas när det

är befogat". För övriga medier finns inte

motsvarande regler i lag, men väl i branschinterna

etiska normer, anför motionärerna. Uttrycket "när

det är befogat" blir en gummiparagraf utan egentlig

kärna. En mer detaljerad och substantiell

genmälesrätt bör övervägas enligt motionärerna,

eftersom självsaneringen knappast är omfattande på

området. Ett antal människor får sina liv

"formligen" krossade av dramaturgin i

mediesamhället. Motionärerna menar att regeringen i

någon form bör överväga en sådan laglig

genmälesrätt.

Bakgrund

Den som sänder radioprogram skall, enligt 3 kap. 4 §

yttrandefrihetsgrundlagen, självständigt avgöra vad

som skall förekomma i programmen.

Enligt 6 kap. 3 § radio- och TV-lagen (1996:844)

skall uppgifter som förekommit i ett TV-program som

inte är reklam och som sänts på annat sätt än genom

tråd, beriktigas när det är befogat. Även uppgifter

som förekommit i TV-program som inte är reklam och

som sänts genom tråd bör beriktigas när det är

befogat.

Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får,

enligt 3 kap. 1 § radio- och TV-lagen, förenas med

villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas

opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en

vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet

skall råda i ljudradion och televisionen. Ett

sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2 § därutöver

förenas med villkor avseende skyldighet bl.a. att ta

hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda

genomslagskraft, sända genmälen, och respektera den

enskildes privatliv samt att till Granskningsnämnden

för radio och TV lämna uppgifter som är nödvändiga

för nämndens bedömning om sända program stämmer

överens med de villkor som har meddelats.

Villkoren för sändningstillstånden för Sveriges

Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR),

Sveriges Utbildningsradio AB (UR) och TV4 AB innebär

bl.a. att sändningarna skall vara opartiska och

sakliga och att en vidsträckt yttrande- och

informationsfrihet skall råda. SVT, SR, UR och TV4

är också skyldiga att bereda den som har ett befogat

anspråk på att bemöta ett påstående tillfälle till

genmäle. Enligt sändningstillstånden måste SVT, SR,

UR, TV4 och de digitala markbundna TV-kanalerna

vidare ta hänsyn till mediets särskilda

genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och

utformning och tiden för sändning av programmen. De

måste också respektera den enskilde individens

privatliv.

Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom

granskning i efterhand om sända program står i

överensstämmelse med radio- och TV-lagen och de

villkor som kan gälla för sändningarna. Nämnden får,

enligt 10 kap. 8 § radio- och TV-lagen, besluta att

den sändande på lämpligt sätt skall offentliggöra

nämndens beslut, när nämnden funnit att någon har

brutit mot villkor om att sända genmälen eller

bestämmelsen om beriktigande. Beslutet, som får

innefatta ett föreläggande vid vite, får dock inte

innebära att offentliggörande måste ske i den

sändandes program.

Utskottets ställningstagande

Det är en grundläggande princip i

yttrandefrihetsgrundlagen att den som sänder program

självständigt skall avgöra vad som skall förekomma i

programmen. Enligt utskottets mening bör denna

princip inte ändras. Det finns därmed inte utrymme

för att införa en laglig genmälesrätt. Utskottet

vill dock i sammanhanget framhålla vikten av att

framför allt public service-företagen tillämpar de

befintliga reglerna om beriktigande och genmäle på

ett generöst sätt, särskilt i förhållande till

enskilda individer. Motion K272 yrkande 1 avstyrks.

Granskningsnämnden för radio och TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår - med hänvisning till

pågående arbete med myndighetsstruktur och

pornografifrågan - att riksdagen avslår ett

motionsyrkande (kd) om utvärdering av

verksamheten vid Granskningsnämnden för radio

och TV. Vidare föreslår utskottet att

riksdagen avslår ett motionsyrkande (s) om

ändrat ansvarsområde för Granskningsnämnden,

eftersom nämnden redan har de möjligheter att

ta egna initiativ till granskning som begärs

i motionen.

Motioner

I motion K272 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs

att regeringen genomför en allsidig och relevant

utvärdering av verksamheten hos Granskningsnämnden

för radio och TV (yrkande 2). Motionärerna anser att

Granskningsnämnden för radio och TV borde ha en

viktig uppgift att fylla i arbetet att hävda den

enskildes integritet och värdighet och utgöra ett

värn mot mediesamhällets avigsidor. Det har enligt

motionärerna ibland riktats befogad kritik mot

Granskningsnämnden med hänvisning till att nämnden

rutinmässigt och utan närmare analys tycks avfärda

en del anmälningar och kränkningar. Motionärerna

framhåller att det är Granskningsnämndens uppgift

att ta hänsyn till kriterier som opartiskhet,

saklighet, allsidighet, granskning och relevans i

sina bedömningar av anmälda program. Det finns

enligt motionärerna en risk för att granskningen

över en tidsperiod leder till avtrubbning vid de

olika bedömningarna. Därför borde det nu vara dags,

menar motionärerna, att genomföra en allsidig och

relevant utvärdering av Granskningsnämndens

verksamhet. Granskningsnämndens verksamhet behöver

granskas.

I motion K375 av Carina Hägg m.fl. (s) föreslås ett

tillkännagivande för regeringen om ansvarsområdet

för Granskningsnämnden (yrkande 2). Motionärerna

framhåller att över 600 000 svenskar i dag har

tillgång till avancerad porrfilm sent varje kväll

hemma i vardagsrummet. Enligt motionärerna kan det

inte uteslutas att det finns ett samband mellan

bruket av pornografisk film och användandet av

könsord, könsmobbning och sexuella övergrepp.

Granskningsnämnden för radio och TV har till uppgift

att granska om programföretagen följer

bestämmelserna om att program med våldsskildringar

av verklighetstrogen karaktär eller med

pornografiska bilder inte sänds under sådan tid och

på sådant sätt att det finns betydande risk för att

barn kan se programmen och att sådana program

föregås av en varningssignal i ljud eller bild.

Nämnden kan dock inte ta egna initiativ till

granskning. Ett utökat ansvar för Granskningsnämnden

inom dess ansvarsområde bör enligt motionärerna

därför övervägas.

Bakgrund

Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar

Granskningsnämnden för radio och TV genom granskning

i efterhand om sända program står i överensstämmelse

med lagen och de villkor som kan gälla för

sändningarna.

Nämndens övervakning omfattar alla de svenska

radio- och TV-företag som sänder program till den

svenska allmänheten, antingen sändningarna sker

lokalt, regionalt eller över hela landet. Det

innebär med andra ord att nämnden granskar allt från

när- och lokalradio till rikstäckande radio och TV -

både mark-, kabel- och satellitbunden sådan.

Vissa kanaler, som många av naturliga skäl

uppfattar som svenska, är formellt sett inte svenska

även om sändningarna sker på svenska språket. Så är

fallet med t.ex. TV 3 och Kanal 5 och ZTV, vars

satellitsändningar har sitt hemvist i

Storbritannien. Granskningsnämnden har i enlighet

med radio- och TV-lagen, som också i detta avseende

bygger på TV-direktivet, ingen jurisdiktion över

dem. Nämnden skall dock enligt sin instruktion följa

innehållet även i utländska satellitsändningar som

riktar sig till svensk allmänhet och bedöma om dessa

sändningar följer TV-direktivet.

Nämnden agerar i huvudsak utifrån anmälningar som

kommer in från allmänheten och olika organisationer,

men tar också egna initiativ. Det senare gäller

särskilt för när- och lokalradio samt kabel- och

satellit-TV, där anmälningarna är få.

Granskningsnämnden har vidare i uppgift att bedöma

om SVT:s, SR:s, UR:s och TV4:s uppföljningsrapporter

ger statsmakterna och allmänheten tillräcklig

information om hur programföretagen levt upp till de

krav och syften som regeringen angett i

sändningstillstånden. Nämnden publicerar också

regelbundet rapporter och informationsmaterial.

I proposition 2000/01:94 Radio och TV i

allmänhetens tjänst 2002-2005 aviserar regeringen

att ett uppdrag skall ges till Granskningsnämnden

att följa och utvärdera hur de gjorda förändringarna

av SVT:s nyhetsorganisation påverkar mångfalden i

nyhetsutbudet.

Inom Kulturdepartementet pågår en översyn av

myndighetsstrukturen på medieområdet (se skr.

1998/99:75). Enligt uppgift från departementet

bereds ärendet alltjämt.

Den 24 februari 2000 hölls en aktuell debatt i

riksdagen om TV-kanalernas pornografiska utbud

(prot. 1999/2000:72). Kulturministern framhöll i

debatten att det inom Regeringskansliet pågick en

analys av lagstiftning, regelverk och tillämpning på

området och att regeringen skulle återkomma så snart

analysen var klar för att förhoppningsvis åstadkomma

en ordning som upplevs som rimligare. Den 8 juni

2001 vidtogs tre åtgärder. För det första sänktes

förordnandetiderna för censorerna vid Statens

biografbyrå från högst sex plus sex år till högst

tre plus tre år. För det andra beslutades det om en

översyn av 4 § lagen (1990:886) om granskning och

kontroll av filmer och videogram. Översynen är nu

färdigställd och i promemorian Förråande

pornografiska filmer (Ds 2001:5) föreslås att

rekvisitet "förråande" behålls och att det i stället

i exemplifieringen anges att skildringar kan vara

förråande om de innehåller, förutom sexuellt våld

eller tvång, grova sexuella kränkningar. För det

tredje beslutades det att en särskild utredare skall

se över möjligheten att skydda barn och ungdomar

från pornografi i TV (dir. 2000:43). Detta uppdrag

skall redovisas före utgången av oktober 2001 (se

tilläggsdirektiv 2001:11).

Utskottet avstyrkte vid förra riksmötet ett

motionsyrkande (kd) om utvärdering av verksamheten

vid Granskningsnämnden med hänvisning till att

pågående arbeten avseende myndighetsstruktur och

pornografifrågan borde avvaktas (bet.

1999/2000:KU15).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin inställning att pågående

arbete med myndighetsstruktur och pornografifrågan

bör avvaktas och avstyrker därför motion K272

yrkande 2.

När det gäller ansvarsområdet för

Granskningsnämnden konstaterar utskottet att nämnden

inte enbart har att agera utifrån anmälningar utan

även har möjlighet att ta egna initiativ. Något

behov av att förändra nämndens ansvarsområde i

enlighet med vad som begärs i motion K375 yrkande 2

föreligger således inte. Motionen avstyrks.

Distribution av tidningar och

tidskrifter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår - med hänvisning till ett

tidigare ställningstagande i kulturutskottet

om att inte föregripa beredningen av

Mediekoncentrationskommitténs förslag - att

riksdagen avslår ett motionsyrkande (mp) om

utredning av distributionskanalerna för

tidningar och tidskrifter ur ett tryck- och

yttrandefrihetsperspektiv.

Motion

I motion K392 av Per Lager m.fl. (mp) föreslås ett

tillkännagivande för regeringen om att

distributionskanalerna för tidskrifter utreds ur ett

tryck- och yttrandefrihetsperspektiv. Motionärerna

anför att det krävs distributionskanaler så att de

tidningar som trycks kan nå sina läsare för att

tryckfrihetens goda principer skall kunna omsättas i

praktiken. Motionärerna pekar också på att alla har

grundlagsskyddad rätt att trycka en tidning eller

tidskrift, men att få den distribuerad och därmed

läst underställs krav som de anser vara orimliga.

Det råder allvarliga problem med dessa

distributionskanaler i Sverige i dag, anser

motionärerna, och detta hindrar det fria

meningsutbytet. När distributionskanalerna krymps

och kontrolleras av några enstaka, dominerande

förlag sätts vår grundläggande tryck- och

yttrandefrihet ur spel. Enligt motionärerna är det

så allvarligt att det krävs åtgärder från riksdagen.

Bakgrund

Under riksmötet 1997/98 behandlade

konstitutionsutskottet en motion (mp) med ett

liknande innehåll som den nu aktuella. Utskottet

hänvisade till att frågan om distribution av

tidskrifter för lösnummerförsäljning nyligen varit

föremål för utredning. Såväl Utredningen om boken

och kulturtidskriften som Rådet för mångfald inom

massmedierna hade utrett frågan. Utskottet

konstaterade att frågan nu var under beredning i

Regeringskansliet. Enligt utskottets mening borde

resultatet av detta beredningsarbete avvaktas.

Motionen avstyrktes därför (bet. 1997/98:KU16).

Kulturutskottet behandlade våren 1998 proposition

1997/98:98 Litteraturen och läsandet. I

propositionen föreslog regeringen att det statliga

stödet för utgivning av litteratur skulle

kompletteras med ett distributionsstöd. Förslaget

innebar i huvudsak att det förlag som erhåller stöd

för sin utgivning skall tillhandahålla ett exemplar

av varje stödd titel för distribution till

folkbibliotek och bokhandel. Varje kommun och 100

bokhandlar föreslogs få var sitt exemplar.

Kulturutskottet tillstyrkte regeringens förslag i

denna del (bet. 1997/98:KrU15).

I betänkandet behandlade kulturutskottet också en

motion (v) om ett fungerande distributionsnät för

kulturtidskrifter. Kulturutskottet konstaterade att

några av förslagen i propositionen syftade till att

förbättra informationen om kulturtidskrifterna.

Genom att folkbiblioteken ges möjlighet att

gratisprenumerera på tidskrifter kan de lånas och

läsas av presumtiva prenumeranter. Den

omständigheten att tidskriftskatalogen i

fortsättningen skulle komma att ges ut på Internet

kunde enligt kulturutskottet innebära att en ny och

betydligt större publik nås av information om

kulturtidskrifterna än vad som hittills varit

möjligt. Kulturutskottet konstaterade att här nämnda

åtgärder kunde innebära att efterfrågan på

kulturtidskrifter ökar. Därmed torde även

tidskrifternas intäkter på sikt förbättras. Enligt

kulturutskottets mening borde effekterna av de

föreslagna åtgärderna först utvärderas innan det

finns anledning att överväga behovet av andra

stödåtgärder. Med hänvisning till det anförda

avstyrktes motionen.

Konstitutionsutskottet behandlade vid riksmötet

1998/99 en motion (mp) med väsentligen samma yrkande

som det nu aktuella yrkandet. Konstitutionsutskottet

konstaterade då att kulturutskottet nyligen hade

avstyrkt en motion om ett fungerande

distributionsstöd för kulturtidskrifter med

motiveringen att effekter av andra stödåtgärder

först borde utvärderas. Konstitutionsutskottet fann

inte skäl att göra någon annan bedömning och

avstyrkte därför motionen (bet. 1998/99:KU23).

Mediekoncentrationskommittén lämnade sitt betänkande

Yttrandefriheten och konkurrensen, förslag till

mediekoncentrationslag m.m. (SOU 1999:30) i februari

1999. Kommittén hade till uppgift att lägga fram

förslag om lagstiftning för att slå vakt om

mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar-

och maktkoncentration inom massmedierna som kan

skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri

och allsidig upplysning. I betänkandet föreslår

kommittén bl.a. ändringar i tryckfrihetsförordningen

och yttrandefrihetsgrundlagen samt att det införs en

särskild mediekoncentrationslag. Förslagen innebär i

korthet att en koncentration skall kunna förbjudas,

om den

1. skapar, förstärker eller förändrar kontrollen

över en dominerande ställning, som väsentligt hämmar

eller är ägnad att hämma förekomsten eller

utvecklingen av en effektiv konkurrens i fråga om en

sådan verksamhet som har särskild betydelse för

opinionsbildningen - dagspress, radio och TV - eller

en ställning som innefattar ett väsentligt

inflytande inom flera sådana verksamheter och

2. i betraktande av koncentrationens art,

marknadsförhållandena och berörda företags

förväntade agerande kan befaras vara ägnad att hämma

ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.

Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds

för närvarande i Regeringskansliet. Enligt

Kulturdepartementets verksamhetsplan för år 2001 är

en proposition med anledning av kommitténs arbete

att vänta under senare delen av året. Beredningen

sker med beaktande av det arbete som pågår kring

mediegrundlagarna inom Justitiedepartementet.

Kulturutskottet har nyligen avstyrkt ett

motionsyrkande (mp) om att utreda

distributionskanalerna för tidskrifter ur ett

mångfalds- och konkurrensper-spektiv. Med hänvisning

till Mediekoncentrationskommitténs förslag (SOU

1999:30) ansåg kulturutskottet att regeringens

beredning av frågor som rör koncentrationen på

medieområdet inte borde föregripas (bet.

2000/01:KrU5). Riksdagen följde kulturutskottets

förslag (prot. 2000/01:91).

Utskottets ställningstagande

I motionen tas frågan om fungerande

distributionskanaler upp. Kulturutskottet har

nyligen avstyrkt ett motionsyrkande i ämnet med

hänvisning till att regeringens beredning av

Mediekoncentrationskommitténs förslag inte borde

föregripas. Konstitutionsutskottet har inte skäl att

göra någon annan bedömning. Motion K392 avstyrks.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som

framförs under Utskottets överväganden

föreslår utskottet att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Mångfald m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K352 och

2000/01:K401 yrkande 15.

2. Mediernas roll

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K355 och

2000/01:K401 yrkande 14.

3. Riktlinjer för mediepolitiken,

konvergens m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K400

yrkandena 2, 10 och 13, 2000/01:Kr343 yrkande 2,

2000/01:T201 yrkande 21 och 2000/01:T718 yrkande

3.

Reservation 1 (m, fp)

Reservation 2 (c)

4. Pornografi i kabel-TV

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K351 och

2000/01:K375 yrkande 1.

5. TV-direktivet

Riksdagen avslår motion 2000/01:U513 yrkande

12.

Reservation 3 (m, v, fp)

6. Tillgänglighet för funktionshindrade

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr340 yrkande

4.

7. Digital-TV

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K209 och

2000/01:K272 yrkandena 4 och 5.

Reservation 4 (kd)

8. Samisk TV

Riksdagen avslår motion 2000/01:K378 yrkande 6.

9. Digital radio

Riksdagen avslår motion 2000/01:K400 yrkande

14.

10. Rätt till genmäle

Riksdagen avslår motion 2000/01:K272 yrkande 1.

Reservation 5 (kd)

11. Granskningsnämnden för radio och TV

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K272

yrkande 2 och 2000/01:

K375 yrkande 2.

Reservation 6 (kd)

12. Distribution av tidningar och

tidsskrifter

Riksdagen avslår motion 2000/01:K392.

Stockholm den 8 maj 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s), Inger

René (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Kenth

Högström (s), Mats Einarsson (v), Björn von der Esch

(kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och Ola

Karlsson (m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Riktlinjer för mediepolitiken, konvergens

m.m. (punkt 3)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik

Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp) och Ola

Karlsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2000/01:K400 yrkandena 2, 10 och 13,

2000/01:T201 yrkande 21 och 2000/01:T718 yrkande 3

samt avslår motion 2000/01:Kr343 yrkande 2.

Ställningstagande

Statens ansvar är att slå vakt om yttrande- och

etableringsfriheten. Därmed uppnås en mångfald på

publikens villkor. I statens åtaganden på

medieområdet bör det ingå att underlätta för nya

kanaler att etableras utan att i onödan lägga sig i

deras programverksamhet. En politik för fria medier

kommer också att leda till att teknikens utveckling

sker utifrån de enskilda medborgarnas behov och

intressen. Det innebär att gränserna mellan olika

medier luckras upp samtidigt som lagar och regler,

som är teknikbundna, snabbt kommer att bli

otidsenliga och motverka sina egna syften. Detta

ställer krav på lagstiftning som ger en frihet för

de nya mediernas utveckling. Det finns ingen mening

med att ha olika regler för olika

distributionsformer för TV, t.ex. via kabel eller

via radiosignaler i marknätet. En ny integrerad

teknikneutral lagstiftning på telekommunikations-

och rundradioområdet bör därför övervägas.

Vidare bör staten genom regionala koncessioner ge

olika TV-stationer möjlighet att, redan i det

analoga nätet, börja sända med olika delar av landet

som sändningsområden. TV-bolag som växer fram ur en

sådan process skall kunna genomföra nationella

sändningar genom samarbete. Koncessionerna skall

fördelas genom ett auktionsförfarande på motsvarande

sätt som den privata lokalradions koncessioner. Det

finns ingen anledning att ålägga kabelägare att

kostnadsfritt distribuera kommersiella program.

Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig

information måste rimligen anses tillgodosett genom

att de licensbetalda public service-kanalerna SVT1

och SVT2 omfattas av must carry-principen. Däremot

kan det inte anses befogat att utöka must carry-

skyldigheten till att omfatta andra kanaler för att

tillgodose informationsbehovet. Must carry-regeln

bör därför begränsas till enbart de

licensfinansierade public service-kanalerna.

Mot denna bakgrund bör riksdagen bifalla

motionerna K400 yrkandena 2, 10 och 13, T201 yrkande

21 och T718 yrkande 3.

2. Riktlinjer för mediepolitiken, konvergens

m.m. (punkt 3)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:Kr343 yrkande 2 samt avslår

motionerna 2000/01:K400 yrkandena 2, 10 och 13,

2000/01:T201 yrkande 21 och 2000/01:T718 yrkande 3.

Ställningstagande

Den snabba utvecklingen inom hela

telekommunikationsområdet, och främst

informationstekniken, öppnar nya möjligheter för

människor att ta emot och distribuera information. I

takt med att mer och mer information i olika former

förmedlas med samma grundläggande teknik, blir det

allt svårare att skilja olika tjänster åt. Dagens

lagstiftning är inte i någon större utsträckning

anpassad efter detta förhållande, utan den är

fortfarande inriktad på att skilja olika former av

medier åt, främst genom distributionsformen.

Effekterna av ökad konvergens måste tydligare

uppmärksammas i lagstiftningsarbetet och större

hänsyn tas till det faktum att utvecklingen går mot

allt större nätkapacitet också till slutkunden.

Ambitionen i ett sådant arbete måste vara att i

större utsträckning än i dag jämställa yttranden i

olika medier med varandra och att därmed öka den

reella yttrandefriheten. De förslag som lämnats av

Mediegrundlagsutredningen är inte tillräckliga för

att anpassa lagstiftningen till dagens

förutsättningar och den ökande konvergensen.

Riksdagen bör därför bifalla motion Kr 343 yrkande

2.

3. TV-direktivet (punkt 5)

av Per Unckel (m), Kenneth Kvist (v), Inger René

(m), Mats Einarsson (v), Nils Fredrik Aurelius

(m), Helena Bargholtz (fp) och Ola Karlsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:U513 yrkande 12.

Ställningstagande

EU skall arbeta för att utvidga den inre marknaden

och få bort offentliga monopol. TV-bolagen bör fritt

förfoga över programinnehållet i enlighet med

ländernas tryckfrihetsförordningar. Det är

oacceptabelt att EU ställer krav på en viss

sammansättning av programmen. TV-direktivet bör

därför avskaffas. Riksdagen bör följaktligen bifalla

motion U513 yrkande 12.

4. Digital-TV (punkt 7)

av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:K272 yrkande 4 och avslår motionerna

2000/01:K209 och 2000/01:K272 yrkande 5.

Ställningstagande

Det kan på goda grundar antas att de analoga

sändningarna kommer att slopas inom en nära framtid.

Det är viktigt att det då finns ett praktiskt taget

heltäckande digitalt nät som kan förmedla åtminstone

public service-kanalerna. Staten har ett

infrastrukturellt ansvar för detta. Ett sådant nät

är dessutom nödvändigt för att tillgodose de

resurssvagas behov av grundläggande information. För

att det digitala TV-nätet skall bli ett attraktivt

alternativ är det en fördel om TV-konsumenterna får

klart för sig när det analoga TV-nätet skall släckas

ned. Det kan i sammanhanget framhållas att Finland

har fattat ett sådant beslut. Regeringen bör

återkomma med förslag till tidpunkt när det analoga

marksända TV-nätet skall släckas ned. Riksdagen bör

därför bifalla motion K272 yrkande 4.

5. Rätt till genmäle (punkt 10)

av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:K272 yrkande 1.

Ställningstagande

Mediesamhället tenderar att karakteriseras av

tillspetsning och konkretisering, vinkling,

personifiering, intensifiering och polarisering.

Denna utveckling kan i flera avseenden hota

enskildas integritet och värdighet. I likhet med vad

som i viss mån förordas i TV-direktivet och som

diskuteras på andra håll i Europa bör ett förstärkt

skydd för den enskilde genom lagfäst genmälesrätt

övervägas. Riksdagen bör därför bifalla motion K272

yrkande 1.

6. Granskningsnämnden för radio och TV

(punkt 11)

av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:K272 yrkande 2 och avslår motion

2000/01:K375 yrkande 2.

Ställningstagande

Granskningsnämnden för radio och TV har en viktig

uppgift att fylla i arbetet att hävda den enskildes

integritet och värdighet och utgöra ett värn mot me-

diesamhällets avigsidor. Det förefaller dock som om

Granskningsnämnden rutinmässigt och utan närmare

analys tycks avfärda en del anmälningar och

kränkningar. Emellanåt har det därför riktats kritik

mot nämnden som inte framstår som helt obefogad.

Detta kan bero på att granskningen på längre sikt

leder till avtrubbning hos granskarna. Det bör

därför genomföras en allsidig och relevant

utvärdering av verksamheten hos Granskningsnämnden

för radio och TV, dvs. Granskningsnämndens

verksamhet behöver granskas. Riksdagen bör därför

bifalla motion K272 yrkande 2.

Särskilda yttranden

Samisk TV (punkt 8)

av Per Lager (mp).

Jag anser, i likhet med vad som anförs i motion

K378 yrkande 6, att det är viktigt att

uppmärksamma samernas behov av tillgång till egen

sändningstid när det digitala marknätet utvecklas

över hela landet och att inrättandet av minst en

TV-kanal på samiska borde underlättas. Vidare

anser jag att det skulle vara betydelsefullt om

hela landet hade tillgång till samiska program

producerade av samerna själva. Public service-

företagen borde ta sitt ansvar och sända mer

program på samiska och då särskilt program

producerade av samer.

Distribution av tidningar och tidskrifter

(punkt 12)

av Per Lager (mp).

Jag anser att det råder allvarliga problem med

dagens distributionskanaler för tidningar och

tidskrifter. När distributionskanalerna krymps och

kontrolleras av några enstaka, dominerande förlag

sätts vår grundläggande tryck- och yttrandefrihet ur

spel. Därmed hindras också det fria meningsutbytet.

Som anförs i motion K392 hade det varit värdefullt

med en utredning som övervägde frågan ur ett tryck-

och yttrandefrihetsperspektiv. Utskottets majoritet

anser emellertid att beredningen av

Mediekoncentrationskommitténs förslag inte bör

föregripas, vilket jag beklagar.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

år 2000

2000/01:K209 av förste vice talman Anders Björck och

Ulf Melin (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen beslutar att häva

förbudet mot s.k. breaks i marksänd digital-TV.

2000/01:K272 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om övervägande av

laglig genmälesrätt.

2. Riksdagen begär att regeringen genomför en

allsidig och relevant utvärdering av verksamheten

hos Granskningsnämnden för radio och TV.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till tidpunkt när det analoga

marksända TV-nätet skall släckas ner.

5. Riksdagen begär att regeringen för riksdagen

redovisar åtgärder för att hantera den konflikt som

kan gälla mellan EG:s TV-direktiv och de

sändningsföretag i det digitala marknätet som i sina

ursprungsländer har rätt att bryta program för

reklam men inte anser sig ha rätt att vidaresända

denna reklam i det svenska nätet.

2000/01:K351 av Birgitta Sellén och Rigmor Stenmark

(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att förhandla

med kabel-TV-företagen om att ta bort pornografiska

filmer från de ordinarie kabel-TV-paketen.

2000/01:K352 av Ronny Olander m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om säkerställande av

mångfalden i massmedierna.

2000/01:K355 av Karin Wegestål och Bengt

Silfverstrand (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

mediernas roll i opinionsbildningen.

2000/01:K375 av Carina Hägg m.fl. (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om marknadsföring av

TV-kanalpaket.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ansvarsområdet för

Granskningsnämnden.

2000/01:K378 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av samisk

teve i samband med den digitala utvecklingen i

marknätet samt att samiskt producerade teveprogram

visas i public service.

2000/01:K392 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda distributionskanalerna

för tidskrifter ur ett tryck- och

yttrandefrihetsperspektiv.

2000/01:K400 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktlinjer för

statens agerande rörande medier i ett öppet

samhälle.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att koncessioner för

nya sändningsrättigheter för TV-kanaler skall säljas

genom ett auktionsförfarande.

13. Riksdagen beslutar att begränsa must carry-

skyldigheten i enlighet med vad som anförs i

motionen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regelverk för

digital radio.

2000/01:K401 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i kapitel 7.1 i motionen anförs om

ett särskilt medieinstitut.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i kapitel 7.2 i motionen anförs om

mediekoncentrationslagstiftning.

2000/01:Kr340 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag till sådan ändring i sändningstillstånden

att även kommersiell TV blir mer tillgänglig för

funktionshindrade.

2000/01:Kr343 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i

motionen anförs om att anpassa lagstiftningen efter

dagens förutsättningar och den ökande konvergensen.

2000/01:T201 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening behovet av en ny integrerad lagstiftning på

telekommunikations- och rundradioområdet i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen behovet

av en utredning för att ta fram ett nytt

teknikneutralt regelverk för TV-sändning.

2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa EU:s

TV-direktiv.